Skip to main content

Full text of "Tysk-svensk ordbok : skolupplaga"

See other formats


Google 


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world’s books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that’s often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book’s long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 


Usage guidelines 


Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

‘We also ask that you: 


+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 


+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort to Google’s system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 


+ Maintain attribution The Google “watermark” you see on each file is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 


+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can’t offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book’s appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 


About Google Book Search 


Google’s mission is to organize the world’s information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world’s books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 
alkttp: /7books. google. com/] 














Google 


Über dieses Buch 


Dies ist ein digitales Exemplar eines Buches, das seit Generationen in den Regalen der Bibliotheken aufbewahrt wurde, bevor es von Google im 
Rahmen eines Projekts, mit dem die Bücher dieser Welt online verfügbar gemacht werden sollen, sorgfältig gescannt wurde. 

Das Buch hat das Urheberrecht überdauert und kann nun öffentlich zugänglich gemacht werden. Ein öffentlich zugängliches Buch ist ein Buch, 
das niemals Urheberrechten unterlag oder bei dem die Schutzfrist des Urheberrechts abgelaufen ist. Ob ein Buch öffentlich zugänglich ist, kann 
von Land zu Land unterschiedlich sein. Öffentlich zugängliche Bücher sind unser Tor zur Vergangenheit und stellen ein geschichtliches, kulturelles 
und wissenschaftliches Vermögen dar, das häufig nur schwierig zu entdecken ist. 

Gebrauchsspuren, Anmerkungen und andere Randbemerkungen, die im Originalband enthalten sind, finden sich auch in dieser Datei — eine Erin- 
nerung an die lange Reise, die das Buch vom Verleger zu einer Bibliothek und weiter zu Ihnen hinter sich gebracht hat. 


Nutzungsrichtlinien 


Google ist stolz, mit Bibliotheken in partnerschaftlicher Zusammenarbeit öffentlich zugängliches Material zu digitalisieren und einer breiten Masse 
zugänglich zu machen. Öffentlich zugängliche Bücher gehören der Öffentlichkeit, und wir sind nur ihre Hüter. Nichtsdestotrotz ist diese 
Arbeit kostspielig. Um diese Ressource weiterhin zur Verfügung stellen zu können, haben wir Schritte unternommen, um den Missbrauch durch 
kommerzielle Parteien zu verhindern. Dazu gehören technische Einschränkungen für automatisierte Abfragen. 

Wir bitten Sie um Einhaltung folgender Richtlinien: 


+ Nutzung der Dateien zu nichtkommerziellen Zwecken Wir haben Google Buchsuche für Endanwender konzipiert und möchten, dass Sie diese 
Dateien nur für persönliche, nichtkommerzielle Zwecke verwenden. 


+ Keine automatisierten Abfragen Senden Sie keine automatisierten Abfragen irgendwelcher Art an das Google-System. Wenn Sie Recherchen 
über maschinelle Übersetzung, optische Zeichenerkennung oder andere Bereiche durchführen, in denen der Zugang zu Text in großen Mengen 
nützlich ist, wenden Sie sich bitte an uns. Wir fördern die Nutzung des öffentlich zugänglichen Materials für diese Zwecke und können Ihnen 
unter Umständen helfen. 


+ Beibehaltung von Google-Markenelementen Das "Wasserzeichen" von Google, das Sie in jeder Datei finden, ist wichtig zur Information über 
dieses Projekt und hilft den Anwendern weiteres Material über Google Buchsuche zu finden. Bitte entfernen Sie das Wasserzeichen nicht. 


+ Bewegen Sie sich innerhalb der Legalität Unabhängig von Ihrem Verwendungszweck müssen Sie sich Ihrer Verantwortung bewusst sein, 
sicherzustellen, dass Ihre Nutzung legal ist. Gehen Sie nicht davon aus, dass ein Buch, das nach unserem Dafürhalten für Nutzer in den USA 
öffentlich zugänglich ist, auch für Nutzer in anderen Ländern öffentlich zugänglich ist. Ob ein Buch noch dem Urheberrecht unterliegt, ist 
von Land zu Land verschieden. Wir können keine Beratung leisten, ob eine bestimmte Nutzung eines bestimmten Buches gesetzlich zulässig 
ist. Gehen Sie nicht davon aus, dass das Erscheinen eines Buchs in Google Buchsuche bedeutet, dass es in jeder Form und überall auf der 
Welt verwendet werden kann. Eine Urheberrechtsverletzung kann schwerwiegende Folgen haben. 


Über Google Buchsuche 


Das Ziel von Google besteht darin, die weltweiten Informationen zu organisieren und allgemein nutzbar und zugänglich zu machen. Google 
Buchsuche hilft Lesern dabei, die Bücher dieser Welt zu entdecken, und unterstützt Autoren und Verleger dabei, neue Zielgruppen zu erreichen. 
Den gesamten Buchtext können Sie im Internet unter|'http: //books .google.comldurchsuchen. 























ITYSK-SVENSK 


q Tl 76 
— SKOLUPPLAGA — 
OTTO HOPPE. 


STEREOTYPERAD UPPLAGA. 


STOCKHOLM 
P. A NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG 


STOCKHOLM, 1889. 


KONGL. BOKTRYCKERIEY. P. A, NORSTEDT & SÖNER. 


FÖRORD. 


Föreliggande ordbok är företrädesvis afsedd för skolans behof, så 
att vid dess utarbetande särskild hänsyn tagits till de i skolorna van- 
ligast lästa författarne. 

Då vid en skolbok priset spelar en stor roll, har utrymmet be- 
gränsats så mycket som kunnat ske utan att minska ordbokens använd- - 
barhet. Så hafva t. ex. verbala och pronominala böjningsformer, som 
böra vara lärjungen bekanta ur elementargrammatiken, ej upptagits, 
likaså ej sammansättningar, i synnerhet nominala, i hvilka samman- 
sättningslederna ha samma betydelse som för dem såsom enkla ord 
angifvits. Uppslagsordens ordningsföljd är genomgående alfabetisk, till 
följd hvaraf en kompaktare sats än i min förra ordbok kunnat användas, 
utan att lättheten att finna orden minskats. Satsexemplens antal har 
måst inskränkas; dock torde de anförda vara tillfyllestgörande för 
skolans behof. 

Af uttalet har, liksom i min tidigare ordbok, vokalkvantitet och 
exspiratorisk hufvudakcent angifvits. Att gifva en fullständig uttals- 
beteckning har jag, i trots af mångfaldiga uppmaningar, af flera skäl 
ej kunnat besluta mig för. Dels skulle nämligen en dylik i väsentlig 
mån hafva ökat bokens omfång. Dels äro äsigterna om, hvad man 
bör förstå med tyskt riksspråk, allt annat än stadgade, i det att först 
under de senaste åren af kompetenta personer förberedande åtgärder 
vidtagits för att på grund af tillförlitligt statistiskt material bestämma 
detsamma. Slutligen måste, för att med undervisningen ett godt resultat 
skall kunna uppnås, i alla händelser hos hvarje språklärare förutsättas 
säker förmåga att såväl muntligen som skriftligen återgifva ett genuint 
uttal, och ingen som hälst uttalsbeteckning kan ersätta en dylik förmåga, 
men väl ersättas af densamma. Af dessa och andra skäl har jag bestämt 
mig för att spara en utförligare uttalsbeteckning till den relativt full- 
ständiga tysk-svenska ordbok, som är ämnad att i en framtid utgifvas 
på samma förlag. 

I öfrigt hänvisar jag till efterföljande »Anvisningar» samt till min 
»Plan för skolordböcker i moderna språk», som finnes intagen i Pedagogisk 
Tidskrift för 1888 sid. 145 ft. 


Stockholm i juli 1889. 
Otto Hoppe. 


ANVISNINGAR. 


Ordföljden är alltigenom alfabetisk. Af sammansättningar anföras 
i allmänhet ej sådana, hvilkas betydelser framgå omedelbart af samman- 
sättningsledernas betydelser såsom enkla ord, hvadan man har att slå 
upp dessa. Vill man exempelvis ha reda 'på betydelsen af ordet 
Kirchturm, så finner man, att Kirche betyder »kyrka» och Turm »torn», 
hvadan Kirchturm måste betyda »kyrktorns. Substantiverade infinitiver 
anföras särskildt blott dä, när de inom språket fått en så själfständig 
betydelse, att deras egenskap af verbalformer ej längre framstår lefvande 
för den talande, t. ex. Ansehen, se ansehen IV. Verbalsubstantiver på 
-ung, hvilka enligt den alfabetiska ordningsföljden följa omedelbart på 
sina resp. verb, ha i allmänhet lemnats oöfversatta, så snart de ha 
samma betydelse som de substantiverade infinitiverna. Såväl orden på 
-ung som de substantiverade infinitiverna öfversättas vanligast genom 
verbalsubstantiver på -nde, -ing eller -else, t. ex. veröden = »föröda, 
härja, ödelägga», alltså: Veröden, n. och Verödung, f. = förödande, 
härjning, ödeläggelse. 

Ordens hufvudton har, där den ej hvilar på ordets första stafvelse, 
öfverallt utmärkts med akut ('). När den sålunda akcentuerade vokalen 
har en själfva skriften tillhörig akut, angifves detta med kursiv stil 
inom parentes, t. ex. Café (-2). Kvantiteten har angifvits hos lång 
vokal i obetonad eller bibetonad stafvelse, t. ex. Balsam — utom när 
den obetonade stafvelsen utgöres af en sammansättuingsled, hvilken 
såsom simplex ej har vokalens längd angifven, t. ex. Bahnhof — i 
sluten betonad stafvelse, som ej vid böjning blir öppen, t. ex. Bärt, 
samt framför /s i slutljud, t. ex. Fü/s, och alltid framför ch och j, 
enär i dessa tre senaste fall stafningen ej skiljer mellan öppen och 
sluten stafvelse, allt under förutsättning att vokalens längd ej redan 
genom ortografien antydes, t. ex. ähnlich, Dienst, schlie/slich, siechen, 
thun. Däremot har läng vokal i betonad stafvelse, som är eller vid böjning 
blir öppen, ej försetts med längdstreck, t. ex. Abend, Ar, emedan den 
länga kvantiteten här är regel; nägra sällsynta undantag anmärkas 
särskildt, se t. ex. Bariton. 

Tecknet | afskiljer den del af ett uppslagsord, som hos följande 
uppslagsord representeras af bindestrecket. Klammern [ ] antyder, att 
det inom densamma stående kan utelemnas utan att betydelsen förändras, 
t. ex. ordet abängstliglen kan heta både abängstigen och abängsten; 
där blott en ortografisk skilnad angifves, tillhör den inom klammern 


stående bokstafven den gamla stafningen, t. 


ex. Ant[hleil stafvades 


förr Antheil, men skrifves enligt den nya statsortografin Anteil. 
Böjningen angifves hos de sammansatta orden endast, när den af- 
viker frän de enklas, t. ex. Ohnmacht, plur.-en, medan det enkla Macht 
har pluraländelsen -ef. Med sammansättningar hafva härutinnan de tal- 
rika ord likstälts, som äro bildade med härledningsändelserna -heit, -keit, 
-tum och -ung. Hos enkla substantiver hafva de plurala no- 
minativändelserna angifvits, samt de singulara genitivändelserna, så snart 


-schaft, 


dessa ej utan vidare framgä af de förra. 


Hos adjektiver har kompara- 


tionen angifvits, när stammen vid densamma undergär nägon förändring, 
hos substantiver deras diminutivbildningar, 
ej sammanfalla med substantivernas pluralstammar. 


så snart dessas stammar 


De förkortningar, som användts, utan att ha fått sin förklaring 


under sidorna, äro följande: 


a. 
ack. 
adv. 
barn. 
bem. 
betr. 
bibl. 
bild. 
bokh. 
boktr. 


el li pt. 
etw. 

J. 

FB. 

Jys. 
Jäkt. 
Förkort. 


Fürkortn. 


föråldr. 
garf. 
gen. 
geogr. 
gnm 
gram. 
hand. 
herald. 
ind. 


adjektiv. 
ackusativ. 
adverb. 
barnspräk. 
bemärkelse(r). 
beträffande. 

i biblisk stil. 


i bildlig bemärkelse. 


bokbinderiterm. 
boktryckeriterm. 
i botaniken. 
bärgverksterm. 
dativ. 
demonstrativt. 
dialektiskt. 
diminutiv. 
eller. 
elliptiskt. 
etwas. 
femininum. 
och följande. 
i fysiken. 

i fäktkonsten. 
förkortadt. 
förkortning. 
föräldradt. 
garfveriterm. 
genitiv. 

i geografien. 
genom. 
grammatisk term. 
handelsterm. 

i heraldiken. 
indikativ. 
imperfekt. 
imperativ. 
ironiskt. 

i synnerhet. 
interjektion. 
jemand. 
jämför. 
jemandem. 


jemanden. 
jemandes. 
jagtterm. 
järnvägsterm. 

i kokkonsten. 
kollektiv(t). 
konjunktion. 
kortspelsterm. 
maskulinum. 

i matematiken. 
i medicinen. 
militärisk term. 
i mineralogien. 
mycken. 
mycket. 

med mera. 

i musiken. 

i målarekonsten. 
neutrum. 

någon. 

något. 

nomen proprium. 
och. 

och dylikt, -a. 
opersonligt. 
ordspråk. 
oregelbunden, -t. 
particip. 
personligt. 
pluralis. 

i poetiskt språk. 
possessivt. 
preposition. 
presens. 
pronomen. 
relativt. 
reciprokt. 

se detta ord. 
singularis. 
sjöterm. 

i skogshushållningen. 
skolspråk. 


skämt. 
smndragn. 
sms. 

ss. 

stud. 
subst. 

suf. 


seat. 


skämtsamt spräk. 
sammandragning. 
sammansättning(ar). 
säsom. 
studentspräk. 
substantiv. 

suffix. 

teaterterm. 





teknisk term. 

till exempel. 
trädgärdsmästarterm. 
ungefär. 

i zoologien. 
äkerbruksterm. 
äfven. 

öfrigt, -a. 


A. 


A, I. -Us], n. a; bita. 3, början. Ton m bis Z: 
från början till slut. II. prep. a. 

Aal, -e er. Åle, m. ål. -beere, /. svart vinbär. 
-behälter, »m. ålsump. -en, sv. itr. h. fånga 
ål. -fang, m. ålfiske, a) ålfångst, b) ålkista. 
-gabel, /. älljuster. -geback[e]ne(s), n. 1. äl- 
pastej. 2. bakelse i älform. -gehre = Aal- 
gabel. -yglatt, a. hal som en ål. -haft, -icht, a. 
Alartad. -teich, m. äAldam. -wehr, n. älkista. 

a. a. 0. fürkortn. 1. = am angeführten Orte: på 
anförda stället (anf. st.). 2. = an anderen 
Orten: annorstädes. 

Aar, -e[n], m. poer. 1. örn. 2. majestätisk få- 
gel i allmh. 

Aas, Äser, n. 1. as, ätel, kadaver, lik. 2. agn, 

lockbete. 3. P om minniskor: aß, vrak. -@N, sv. 

I. itr. h. 1. P vara oordentlig, slösa med 

ngt. 2. jäg. äfv. rfl. äta, beta. IL tr. locka 

med lockbete. III. rf. Sich voll (ein-, zu-) 
vw smörja ned sig. -haftig, a. asartad, aslik. 

-ig, a. 1. smutsig, vämjelig. 2. P rå, gemen. 

aalsen se aasen. 

ab, adv. o. X prep. med dat. af, från, bort. 1. rum. 
Hut a af med hatten! Gewehr m hvila ge- 
vär! zehn Schritt vom Wege m tio steg från 
vägen, F m sein: vara borta, saknas, hand. 
a Berlin: ab Berlin. I sms. ned subst. utför, 
t. ex. bergm utför bärget, treppw utför trap- 
pan, i sms. med adv. Åt, t.ex. rechts der Chaus- 
see: till höger om landsvägen. 2. ua. Von 
da m därefter, sedermera, m jetzt: hädan- 
efter. 3. Von fünf drei m bleibt zwei: tre 
från fem står två kvar. 4. Auf und — upp 
och ned, fram och tillbaka, wm und an, m 
und zu: af och an, fram och tillbaka, — 
und zu gehen: komma och gå. Ö. teat. gå(r). 
-ackern, tr. 1. plöja till slut. 2. Jm etw. von 
seinem Grundstücke w göra intrång på ngns 
jordegendom. -alchen se abeichen. -änderlich, 
a. 1. föränderlig. 2. gram. böjlig, flexibel. 
-änderlichkeit, /. föränderlighet. -ändern, tr. 
förändra, förbättra, skaffa bot för. -ände- 
rung, ‚f. 1. förändring, förbättring. 2. afart. 
-ängst[ig]en, I. tr. försätta i stor ångest. II. 
rl. vara i stor ångest. -ängstigung, /. stor 
ångest. -arbeiten, I. tr. 1. arbeta bort, af- 
lägsna. 2. Eine Schuld n arbeta af en skuld. 
3. Ein Schiff » göra ett fartyg flott. 4. ut- 
trötta. Ein Pferd m tröttköra en häst. II. 
rfi. arbeta sig trött, slita ut sig. -ärt, f. 


viska af askan på askonsdagen. U. r/. 
uttrötta sig. -ästen, tr. kvista, afkvista. 
-ästung, f. -ätzen, tr. etsa, afetsa. -äu- 
geln, tr. F jm etw. w a) gnm vänliga el. 
inställsamma ögonkast utverka sig ngt 
af ngn, b) läsa ngt i ngns ögon. -backen, 
itr. 1. h. afsluta baket. 2. s. gräddas för 
härdt så att skorpan skiljer sig från det mjuka. -DA- 
den, tr. gnm bad aflägsna, aftvätta, t. ex. 
den Schmutz. -balgen, I. tr. arv. -bälgen, af- 
taga huden eı. skalet af, flå. Erbsen m spri- 
ta ärter. IL ry. slåss tills man blir trött. 
-barbieren, tr. afraka. -basten, tr. aftaga 
barten af. Hanf m skäkta hampa. -bau, m. 
1. äbr. a) lägervall. /n m bringen: icke odla, 
läta räka i lägervall; b) utflyttning, utbru- 
ten jords bebyggande. 2. bürg. a) grufdrift, 
b) grufva, schakt. -bauen, I. itr. Ah. o.rfl. 
bygga, slä sig ned afsides, afskildt frän an- 
dra. II. tr. 1. skifta, utbryta jora. 2. Den 
Markt bauen und sätta upp och taga ned 
marknadsständ, narar F itr. h. gå sin väg, 
aftroppa. $. dvärg. a) upptaga ett schakt, b) öf- 
vergifva ett uttömdt schakt. 


Abbö(-e), -s, m. 1. abbé, pastor. 2. abbot. 
ablibeeren, tr. afplocka bären af. -befehl, m. 


kontraorder, äterbud. -befehlen, tr. gifva 
kontraorder om, kontramandera, -behalten, 
tr. behålla af, ı.cx. den Hut. -beilsen, tr. 
afbita. Bna. aller Scham den Kopf m bita 
hufvudet af skammen. -beizen, tr. afbetsa, 
afetsa. -bekommen, tr. 1. fä af, fä loss. 2. 
få en dei af ngt. -bersten, itr. s. springa af, 
springa loss. -berufen, tr. äterkalla; hädan- 
kalla. bestellen, t,». ätertaga en beställning, afbe- 
ställa, gifva äterbud om. -bestellung, /. af- 
beställning, återbud. -beten, tr. 1. bedjande 
framsäga i sht tankiöst. Einen Rosenkranz m 
bedja så många böner cı. en bön så många 
gånger, som radbandet har kulor. 2. gnm 
bön försona, t.ex. die Schuld. 8. gnm bön 
afvända e. fräntaga. -betteln, tr. Jm etw. av 
fråntigga ngn ngt. -betten, I. tr. afleda, t. 
ex. einen Flu/s. II. rf. aflägsna sin bädd. 
Sich von einander m bädda, lägga sig hvar 
för sig. -beugen se abbiegen I, 1. -bezahlen, tr. 
afbetala, amortera. -bezahlung, f. afbetal- 
ning, amortering. -biegen, I. tr. 1. böja, af- 
böja, afvända. 2. gran. böja, flektera. II. itr. 
8. vika af. Vom Wege m taga uf från vägen. 


afart, varietet. -ärten, ir. s. härstamma, | - -bisten, tr. 1. öfverbjuda på auktioner. 2. Kin 
urarta, vanslägtas. -ärtung, f. = Abart. Brautpuur wm afkunna Iyaning för ett brud- 
-äschern, I. tr. 1. afrifva med aska. 2. par. -bild, ». afbild. -bilden, I. tr. afbilda. 


av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. T har omijud. F \amiiyart, P Värre aprik. wahre is 
Tysk-svensk skolordbok. > 


Abbildung 


— m 


II. «fi. afbildas, återspeglas. -bildung, f. af- 


2 


bildande, afbild, afbildning, plansch. -bin- ! 


den, tr. 1.1ösa ngt bundet. 2. Kin Kalb w afvänja 
en kalf, aflägsna den frän modern. 3. gnm 
ombindning borttaga, t. ex. Warzen. 4. tekn. 
ein Fa/s mw banda ett fat. -bindung, /. -bifs, 
m. afbitande, bett; afbitet stycke. -bitte, 
f. afbön. -bitten, tr. 1. Jm etw. — a) göra 
ngn afbön för ngt, b) bedjande utverka sig 
ngt af ngn. 2. bedjande afvända. -blasen, I. 
tr. 1. af-, bortbläsa. 2. Eine Melodie vom 
Blatte u blåsa en melodi från bladet. 3. mi. 
gnm trumpetsignal förkunna. II. ir. h. mil. 
afblåsa, blåsa till reträtt. -blassen, itr. s. 
blekna, urblekas, changera. -blatten, tr. af- 
taga, afplocka, afäta bladen af, aflöfva. 
-blättern, I. tr. afplocka bladen af. II. rf. 
mista bladen, aflöfvas. III. itr. s. o. rf. af- 
skiljas, lossa i tunna skifvor. -blätterung, 
-blattung, ‚/. aflöfvande. -bläuen, tr. 1. blåa, 
göra blått. 2. se abbleuen. -bleichen, I. tr. 
bleka, bleka till slut. II. itr. s. blekna; ur- 
blekas. -bleuen, tr. F genomprygla, mör- 
bulta. -blltzen, I. fl. opers. Es hat sich abge- 
blitzt det har upphört att blixtra. II. it». 
s. 1. blixtra till. 2. F una. ej ha framgång, 
misslyckas. u machen: tillbakavisa, afvisa. 
-blühen, itr. A. ei. s. blomma ut, upphöra att 
blomma. -borgen, tr. Jm etw. av låna ngt af 
ngn. -böschen, tr. göra sluttande, afsnedda. 
-böschung, £. -bosen a. -bolsen, r/. blifva 
förargad i hög grad. -brassen, tr. sjö. brassa 
af. -bräunen, tr. brunsteka, bryna, rosta. 
-brausen, itr. 1. s. brusande aflägsna sig. 2. 
h. a. s. upphöra att brusa, att bornera. 
-brechen, I. tr. 1. af-, lös-, från-, sönder- 
bryta, nedrifva. Obst m afplocka frukt, ein 
Wort m afdela ett ord, ein Zelt m taga ned 
ett tält, mn. das Lager m taga ned tälten, 
bryta upp, aftäga, mn. die Brücke w rifva 
" bron; vita. alle Brücken hinter sich m brän- 
na sina skepp; ein altes Schiff m hugga 
sönder ett kasseradt fartyg. 2. afbryta, 
upphöra med. Mn. den Verkehr zwischen 
zwei Heeren a afskära förbindelsen mel- 
lan två härar, mil. die Belagerung w upp- 
häfva belägringen. 3. Jm etw. am Lohne m 
afknappa ngns lön, vom Preise m afdraga, 
rabattera. II. itr. 1. s. gå af. 2. h. afstanna, 
taga slut. Kurz m tvärt afbryta, in der 
Rede » stanna midt i talet, das bricht nicht 
ab: det tar aldrig slut. -brechung, /. -bren- 
nen, I. tr. 1. bränna bort. 2. bränna upp, 
ned, svedja. 3. bränna af, aflossa, affyra. 
II. itr. s. 1. om saker: brinna upp, ned. 2. om 
personer: abgebrannt sein: a) hafva mistat 


sin egendom gnm eldsvåda, b) vua. vara | 


utblottad, utfattig. 3. brinna af, gå af. 
4. brinna. 5. brinna ut, slockna. -brenaung, 
f. -breviatår, -en, f. förkortning. -bringen, 
tr. 1. bortskaffa, aflägsna. Geliehene Sa- 


abdrängen 


chen av äterlemna länfängna saker. 2. Jn 
von etw. m förmå ngn att afstå från ngt, 
bringa ngn på andra tankar, vänja ngn at 
med ngt, jn von seiner Meinung w komma 
ngn att ändra mening, davon läfst er sich 
nicht m därifrän afstär han ej, das bringt 
uns weit von unsrem Gegenstande ab: det 
för oss långt från vårt ämne. 3. afskaffa, 
göra slut på. -bringung, £. -bröckeln, I. i». 
lösbryta bitvis, söndersinula. 'II. itr. s. o. 
rfl. lossna bitvis, söndersmulas. -bröck[e]- 
lung, ‚/. -bruch, m. 1. nedrifning. Ein Haus 
auf mw verkaufen: sälja ett hus med vil- 
kor, att det rifves. 2. ras, jordras, bär«- 
ras. 8. det nedrasade, spillror; alluvialjord. 
4. afbrott, uppehäll. 5. afbräck, skada. 
-brüchig, a. 1. spröd, skör. 2. skadlig, till 
förfäng. -brühen, tr. skälla, skölja i hett 
vatten. F via. gegen alles abgebrüht sein: 
vara okänslig för allt. -bügeln, tr. stryka, 
prässa med prässjärn. -bürden, tr. befria från 
en börda, afbörda. -bürsten, tr. afborsta. 
-bürstung, /. -bülsen, tr. plikta, straffas för, 
försona. -büfsung, f. 


Abc’, -, n. abe, abed. Noch beim m stehen: 


ännu hålla på med alfabetet, vara en ny- 
begynnare. -klasse, f. nybegynnareklass, 
smäskola. -schüler, -schütz, m. abc-gosse, 
abecedarie. 


abildachen, I. tr. 1. aftäcka. 2. göra sluttande. 


II. rl. elutta. -dachig, -dächig, a. sluttande. 
-dachung, f. sluttning. -dämmen, tr. afdäm- 
ma, afstänga. -dämmung, /. -dampfen, I. itr. 
1. h. e. s. afdunsta, förfiyktigas. 2. s. Der 
Zug, das Schiff ist abgedampft: tåget, far- 
tyget har gått, egenti. ängat åstad. I. tr. 
låta afdunsta. -dämpfen, tr. 1. = abdam- 
pfen IT. 2. mus. dämpa. -dampfung, ‚/. afdun- 
stande m. m. se abdampfen. -dämpfung, 7. 
dämpande m. m. se abdämpfen. -danken, I. 
tr. 1. afskeda, entlediga. 2. sjö. ein Schiff m 
a) aftackla, b) kassera ett fartyg. II. itr. lh. 
taga afsked, afgå, nedlägga regeringen. 
-dankung, f. -darben, ir. zum försakelser- SPATA, 
draga in på, afknappa. Sich (dat) etw. n 
neka sig ngt. -decken, tr. 1. aftäcka, aftagıı 
täcket af; duka af. 2. flå. 3. F prygla, piska 
upp. -decker, m. hudafdragare, rackare. 
-deckerei, /. 1. rackarbostad. 2. rackaryrke. 
-deckung, J: aftäckande m. m. se abdecken. 
-deichen = abdämmen. -dieken, tr.koka ihop. 
-dienen, tr. aftjäha ; mi. sein Jahr fullgöra 
sin värnepligt gam ettårig militärtjänst. -dingen, 
tr. 1. afpruta. 2. Jm etw. w aftinga ngn ngt. 
.dizieren, sv. tr. o. itr. h. abdikera, afsäga 
sig, afgä, nedlägga regeringen. -donnern, 
I. rf. opers. upphöra att åska. II. tr. med 
dundrande stämma uttala, säga. -dorren, 
itr. s. förtorka, affalla, försvinna un följa af 
förtorkning. "dörren, tr. torka. -dörrung, f. 
-drängen, tr. 1. borttränga. 2. Jm den Platz 


ur. intransitirt, rf. reflexivt, St. starkt, 8V. svagt, LT. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


a tränga bort ngn från hans plats. -drech- 
sein, tr. bortsvarfva, svarfva af. Bina. abge- 
drechselt: konstlad, cirklad. -drehbank, f£. 
svarfstol. -dreheisen, n. svarfjärn. -drehen, 
tr. 1. afvrida. 2. svarfva. -dreschen, tr. 1. 
aftröska. 2. vna. idkeligen upprepa. Ein ab- 
gedroschner Witz: en utnött, trivial kvick- 
het. 3. F prygla, mörbulta. -drift, f. sjö. af- 
drift. -dringen, tr. aftruga, aftvinga, afpräs- 
sa. -dringung, /. -druck, m. 1. tryckning, af- 
drag. 2. aftryck, kopia. 9. aftryck, spår, 
märke. 4. via. afbild. 5. tekn. trycke på gevärsiäs. 
-drucken, tr. 1. aftrycka vöcker. 2. kopiera, 


kalkera. -drücken, I. ir. 1. gnm tryckning | 


forma, göra aftryck af. 2. gnın tryckning 
bryta af, trycka ifrån. 3. afskjuta, trycka 
af. 4. vid. es drückt mir das Herz ab: det 
söndersliter mitt hjärta, det smärtar mig. 
$. omfamna, omklappa. II. ttr. s.o.rfl. smy- 
ga sig bort. -dudeln, tr. F flöjta, vårdslöst 
spela eı. sjunga. -dünsten, I. tr. låta afdun- 
sta. II. itr. s. afdunsta. -dunstung, -dünstung, 
F.afdunstning. -Sb[e]nen, tr. afjämna. -öb[e]- 
nung, f. 

Abece, -s, n. se Abc. -därier, -. -därius, -us, 
-en, m. abecedarie. -dieren, sr. itr.h. 1. läsa 
upp alfabetet. 2. stafva. 3. mus. solfiera. 

ling, -e, m. abecedarie. 


| 


ablleggen, ir. harfva, harfva bort. -eichen, tr. : 


Justera, kröna mäıkarı. -eifern, ri. förifra 
sig. -eilen, itr. s. ila åstad. 

Abend, -e, m. 1. afton, kväll. Des Abends: om 
aftonen, gestern m igär afton, i aftse, heute 

"a i afton, der heilige m julaftonen, es yeht 
«auf a. gegen den — det lider mot kvällen, 
zu mw essen: spisa kvällsmat, supera, ordspr. 
es ist noch nicht aller Tage A unger. skrattar 
bäst som skrattar sist. 2. aftonsamkväm, 
aftonunderhällning. 3. dagen före. 4. väster. 
-andacht, /. aftonbön. -blatt,n. aftontidning. 
-brot, 2. kvällsmat. -dämmerung, /. skymning. 
-essen, n. = Abendbrot. -geselischaft, /. afton- 
samkväm, soaré. -glut[h], f. = Abendrot. 


-gottesdienst, m. aftonsång. -kränzchen, n. 


aftonsällskap, soare. -land, n. okcidenten, 
västern. -länder(in), m. (f.) man (kvinna) 
frän västern. -ländisch, a. västlig. -lich, a. 
1. afton-, liksom om aftonen; aav. hvarje 
afton. 2. västlig. -mahl, n. 1.. aftonvard, 
kvällsmat. 2. Das [heilige] Vv nattvarden, 
das m halten ei. begehen: gå till nattvarden. 
-mahlsgänger(in), m. (f.) nattvardsgäst. -mu- 
sik, /. serenad. Jm eine m bringen: gifva 
ngn en serenad. -ret[h], r. -röt[h]e, f. afton- 
rodnad. -8, adv. om aftonen. -schein, m. 


aftonrodnad. -stern, m. aftonstjärna. -tau, | 


m. aftondagg. -tisch, m. kvällsmat. -wärts, 
adv. mot väster. -zeit, f. kvällstid, afton. 
-zirkel, m. = Abendkränzchen. 

‘ Abenteuer, -, n. äfventyr. Ein m bestehen: 
råka ut för, upplefva ett äfventyr. -haft, 


nn = föregående uppslagsord. 


4 
I 
\ 


nn mo — — — X ? / ? - —  ——-;;7— m nn nn on. 
. 


a. äfventyrlig. -in se Abenteurerin. -lich, a. 
äfventyrlig. -lichkeit, f. äfventyrlighet, ex- 
centricitet. -n, sv. itr. h. gå ut på äfventyr. 

Abenteurer, -, m. äfventyrare. -in, -nen, 7. 
äfventyrerska. 

aber, I. kon). men, dock. II. adv. ånyo, åter. 
a und mmals: om och om igen, tausend 
und m tausend: tusen sinom tusen. UI. x, 
-s, -[s], n. men. Er hat immer ein Wenn 
und ein n han kommer alltid med sina om 

.och men. -acht, f. förnyad akt, fredlöshet 
inom ett större område. -glaube[n], m. vidske- 
pelse. -gläubig, -gläubisch, a. vidskeplig. 

aberkennlien, tr. 1. fränkänna, frändöma. 2. 
bestrida, göra tvistig. -ung, /. frändömande. 
ww bürgerlicher Ehrenrechte: dom på för- 
lust af medborgerligt förtroende. -ungsur- 
t[h]ell, n. dom, gum hvilken ngt fränkännes 
ngn. | 

Aberliklaue, /. sporre på ajur, amäklöf, -klug, a. 
inbilladt klok, snusförnuftig. -malig, a. för- 
nyad, upprepad. -mäl[s], adv. ånyo, om 
igen. -n, sv. itr. h. göra invändningar, kom- 
ma med >men». -name[n], m. öknamn. 

abernten, I. tr. skörda, mäja, slå, plocka. II. 
itr. h. sluta skörden. 

Aberlisaat, /. eftersådd. -weise = aberkluy. 
-weisheit, /. inbillad, falsk vishet, lärdom, 
snusförnuft. -wille[n], m. motvilja. -witz, m. 
nonsens, galenskap. -witzig, a. absurd, galen. 

abllessen, ir. afäta. Den Baum m plocka fruk- 
ten af trädet och med detsamma äta upp den, einen 
Knochen m afknapra ett ben. -fachen, tr. 
förse med, indela i fack. -fädeln, tr. draga 
af en tråd det på densamma uppträdda, t. ex. Perlen. 
-fahren, I. itr. s. 1. afresa, gifva sig åstad; 
lägga ut, afsegla; F vita. hastigt aflägsna 
sig, fara i väg; hädanfara, dö. 2. = abblit- 
zen Il, 2.3. = hinabfahren. 4. halka, slin- 
ta. II. tr. 1. skjutsa, köra bort, t. ex. das 
Holz aus dem Walde. 2. tillköra. 8. Rinde 
vom Baume av köra mot trädet, så att bark 
slites af, ikm wurde ein Arm abgefahren: 
han fick en arm afkörd (afsliten af vagnen). 4. 
a) Eine Schuld a gnm skjutsar (el. frakter) 
afbetala en skuld, b) eine Forderung bei. 
jm » få en fordran hos ngn betald gnm 
skjutsning. III. »/. nötas gom åkning. -fahrt, 
f. affärd; hädanfärd, död. -fahrtszeit, f. tid 
för afresa. -fahrtszug, m. afgående tåg. -fall, 
m. 1. affallande, nedfallande. 2. sluttning, 
brant. 3. affall (otrobev), t. ex. vom Glauben. 
4. vind. X motsats, motsättning. &. affall, af- 
skräde, afgäng. Etw. leidet einen yrofser > 
a) det går af, går bort mkt af ngt, b) via. 
ngt lider en stor inskränkning. -fallen, I. 
ttr. s. 1. falla af, falla ned. 2. Von etw. m 
affalla från, öfvergifva ngt, zum Feinde nm 
gå öfver till fienden. 8. falla af, afmagra; 
försämras. 4. vna. es füllt etw. für dich ab: 
du får vara med, får del, von etw.: af ngt. &, 


"äkta sms. 0 saknar plur. t har omijud. F fami:järt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


abfällig 


slutta. 6.aftaga,bilda motsats,skiljasigfrän. 
7. sjö. falla af. II. tr. Sich (dat) den Hals m 
falla ned och bryta af sig halsen. -fällig, a. 1. 
affallande. 2. sluttande. 3. ogynnsam. Jn 
mw bescheiden: gifva ngn afslag. 4. affällig, 
otrogen, upprorisk. -fallkragen, m. nedvikt 
krage. -fangen, tr. 1. fånga, uppfänga. Jm 
etw. mw snappa bort ngt för ngn i sht gom list. 
2. jug. med jagtspiut eı. hirschfängare döda. 
-färben, I. tr. färga, afsluta färgningen af. 
II. itr. h. färga af, färga ifrån sig. -fasern, 
I. tr. afdraga trådar af. Erbsen m draga 
trädarne af ärtskidor. II. itr. h. o. rfl. släp- 
pa trådarne, tråda upp sig. -fassen, tr. 1. 
uffatta, författa, uppsätta, formulera. 2. = 
abfangen 1; F ertappa. -fasser, m. förfat- 
tare. -fassung, /. affattning, uppsättning, 
formulering. -fasten, I. tr. gom fastande 
försona. U. rfl. utmattas gnm fastande. 
-faulen, :tr. s. ruttna bort. -federn, I. tr. 
plocka fjäder af. Ein Huhn m plocka en 
höna, ein Kleid m plocka fjädrarne af en 
klädning. II. itr. h. 1. mista fjädrarne, rug- 
ga. 2. upphöra att rugga. -fegen, I. tr. sopa 
bort, sopa af, damma af. II. ir. s. F sätta i 
väg, fara åstad. -feger(in), m. (f.) sopare 
(soperska). -feilen, tr. affila. -felmen, tr. 1. 
skumma, afsekumma. 2. bild. a) snygga upp, 
fiffa upp, b) abgefeimt: fiffig, slipad, in- 
piskad. -fertigen, tr. affärda, afsända, af- 
spisa, kort afvisa. -fertigung, /. -fetten, I. tr. 
1. smörja med flott «. smör. 2. afskumma 
det feta af. II. itr. h. afmagra. -feuern, I. 
tr. afskjuta, utlossa. II. itr. h. gifva eld, 
gifva fyr. -feuerung, /. -fledeln, tr. spela 
slarfvigt, fila på fiol. -fleren, tr. sjo. affira. 
-filzen, tr. 1. borttaga filten, ludden af. 2. 
F vild. lexa upp. -finden, I. tr. godtgöra mea 
ngu obetydlighet, affärda, afspisa. II. rf. Sich 
mit jm AA komma’öfverens med ngn, sich. 
mit seinem Gewissen abzufinden suchen: sö- 
ka muta, nedtysta sitt samvete. -findung, 
5. 1. förlikning. vw des Gewissens: dagtingan 
med samvetet. 2. godtgörelse. 3. apanage. 
» «fischen, tr. fiska upp all fisken ur, t. ex. ei- 
nen Teich. Bia. das Beste m, taga det bästa 
für sig. -fitzen, ir. härfla af. -flaohen, tr. 
göra slät, afplatta, planera. -flattern, I. ir. 
s. fladdra, flyga åstad. II. r/. fladdra sig 
trött. -flechten, tr. lösa, fläta upp. -flecken, 
itr. h. gifva fläckar ifrån sig, färga af. -flen- 
zen, tr. Einen Walfisch m bortskära späc- 
ket på en hvalfisk. -fliegen, itr. s. flyga 
åstad. -flielsen, it». ». 1. rinna af, flyta bort. 
2. förflyta. -flug, ». 1. bortflygande, flytt- 
ning. 2. flygande frö. -flufs, m. 1. aflopp, 
affiytande.. 2. aflopp, afloppskanal. -flufg- 
graben, m. afloppsdike, afloppsgraf. -folgen, 
tr. o. ir. s. Jm etw. mw [lassen] : låta ngn få 
ngt, öfverlemna ngt till ngn, tilldela ngn 
ngt. -felgung, /. -tordern, tr. affordra. Bita. 





itr. 


oo 4 


mm mm mr I MMMM Ae nn 


nn RK 


abgehen. 


Gott hat ihn abgefordert: Gud har kallat 
honom hädan. -forderung, /. -form, /. mo- 
dell, afbild. -formen, tr. forma, modellera. 
-formung, /. -tragen, ir. 1. Jm etw. m fråga 
ngn om ngt für att lära sig det. 2. Dem Schüler 
die Aufgabe m förhöra lärjungen lexan. 
-fressen, ir. afäta, afbeta. -frieren, itr. s. o. 
tr. förfrysa, förkyla. -fühlen, tr. Jm seine 
Gedanken w märka,anangnstankar.-fuhr[e], 
f. transport med vagn. -führen, ir. 1. afföra, 
bortföra, transportera. 2. afleda, t. ex. einen 
Flufs. Das führt mich zu weit ab: det för 
mig för långt från mitt ämne. 3. mil. die 
Wache m aflösa vakten. 4. med. afföra, pur- 
gera. 5. afföra, afskrifva ur räkenskaper. 6. 
fükt. såra ngn så att han blir urständsatt att fort- 
sätta fäktningen. 7. F afspisa. -führmittel, ». 
laxativ. -führung, /. afförande m. m. se ub- 
Jühren. -füllen, tr. 1. borttaga, afskumma. 
2. Bier in Flaschen m tappa öl på buteljer. 
-füllung, /. -tuttern, -füttern, tr. 1. fodra, 
mata djur. 2. afsluta kresturens fodring. 3. F 
Gäste m gifva sina gäster ett mål rör att dar- 
ignm blifva kvitt sina förpligtelser mot dem. -fütte- 
rung, f. -gabe, /. 1. aflemning, öfverlem- 
ning. 2. afgift, skatt. -gähren, ıtr. hå. upp- 
höra att jäsa. -gang, m. 1. afgäng, afresa, 
affärd, bortgäng. Tödlicher m bortgäng, 
död. 2. åtgång, afsättning, :. ex. einer Wure. 
3. förminskning, förlust. 4. affall. 5. In n 
kommen: komma ur bruket. -gängig, a. 1. 
med god åtgång, med stark efterfrägan.2.n 
werden: komma ur modet. 3. felande, som 
fattas. -gängsel, n. affall, afskräde. -gangs- 
prüfung, f. afgängs-, studentexamen. -gangs- 
zeugni[f]s, n. afgängsbetyg. -gaukeln, tr. 
afnarra. -gaunern, tr. afnarra. -geben, I. tr. 
1. afgifva, aflemna, öfverlemna. Dus Ge- 
päck m låta polettera sina saker, sitt ba- 
gage. 2. afgifva, uttala, t.ex. ein Urteil, 
eine Meinung. 3. F jm eins el. etw. w gifva 
ngn på pälsen, opers. es wird etw. mw det, 
kommer att vankas stryk eı. bannor. 4. Ei- 
nen Wechsel auf jn w utfärda en växel på 
ngn. 5. dela med sig. 6. föreställa, blifv:, 
vara. Die Mittelsperson m spela, vara med- 
lare, er wird einen guten Soldaten m han 
kommer att bli en bra soldat. II. ri. sys- 
selsätta, befatta sig. -gedroschenheit, /7- 
platthet, : trivialitet. -gefeimthelt, /. fiffig- 
het, bakslughet, illistighet. -gehen, I. it». 
s. 1. afgä, gå bort. m lassen: låta ufgä, af- 
sända, mit dem Tode m afgä med döden, 
aflida, =» von el. aus: öfvergifva, lemna, t. 
ex. von einer Meinung, der Schule. 2. taga 
af, vika af. 3. mea. afgä, afföras. 4. gå af, 
lossna, t. ex. der Nagel geht vom Finger ab. 
d. om gevär: gå af. 6. afgä, afdragas, rabat- 
teras, t.ex. von der Rechnung, vom Preise, 
Was ıhm an Verstund abgeht, ersetzt er 
durch Flei fs: hvad som fattas honom i för- 








intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SU. svagt, $?'. transltivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


+ 


abgeizen -- 





5 


ständ, ersätter han genom flit. 7. nand. finna | 


åtgång, röna efterfrågan. 8. aflöpa. II. tr. 
1. gom gående afnöta, aftrampa. Sich (aat.) die 
Beine nach etw. A springa sig förbi, ba. 
jägta efter ngt. 2. stega. 3. F abgegangen 
erden: jägtas. -geizon, I. tr. snåla in. II. 
rf. gom snälhet utmatta sig, taga lifvet af 
sig. -gelöbtheit, /. ntlefvadt, orkeslöst till- 
stånd, skröplighet. -gelegen, a. aflägsen, 
afsides belägen. -gelegenheit, f. aflägsen 
belägenhet, afständ. -geloben, tr. afsvärja, 
afstä från. -gemessen, a. afmätt. -gemessen- 
heit, f. afmätt sätt, tillbakadragenhet. -ge- 
nelgtheit, /. obenägenhet, motvilja. -geord- 
nete(r), m. deputerad, (riksdags)fullmäktig, 
riksdagsman. -geordnetenhaus, n.andra kam- 
maren vid riksdagen. -geordnetenwahl, /. riks- 
.dagsmannaval. -gerben, tr. afgarfva; F via. 
prygla, garfva skinnet pä. -gerissenheit, /. 
1. trasigt tillstånd. 2. via. brist på samman- 
hang. -gesandte(r), m. deputerad, ombud, 
sändebud. -geschiedenhelt, /. tillbakadra- 
genhet, enslighet, isolering. -geschliffenheit, 
f. belefvenhet. -geschlossenheit, f. tillbaka- 
‚dragenhet, enslighet, isolering. -geschmackt, 
a. fadd, platt, innehållslös. -geschmacktheit, 
.f. faddhet, platthet. -gesondertheit, /. frän- 
söndring, isolering. -gestorbenheit, /. okäns- 
lighet, apati. -gestumpftheit, /. 1. trubbig- 
het, slöhet. 2. andlig slöhet, förslöadt till- 
stånd, apati. -gewinnen, tr. afvinna, tillvin- 
na sig, vinna. Jm Liebe m göra sig älskad 
af ngn, jm den Vorsprung m få försprång 
för ngn, einer Sache keinen Geschmack m 
können: ej finna smak i, ej tycka om ngt, 
sich (dat) etw. m förmå sig till ngt. -gewin- 
nung, f. -gewöhnen, tr. Jm etw. vw vänja ngn 
af med ngt. -gewöhnung, /. afvänjning. 
-glefsen, ir. 1. afhälla. 2. In eine Form wm 
gjuta i en form. -gleisung, f. -gipfeln, tr. 
"toppa (af). -gipf[o]lung, /. -gittern, ir. af- 
skilja gnm galler. -glanz, m. äterglans, re- 
. "Nex; dna. (svag) afbild. -glätten, tr. släta ut, 
'jämna, polera. -glättung, /. -gieichen, ir. 1. 
jämna, utjämna. 2. nand. Schuld und Forde- 
rung a saldera en räkning. 3. afjämna, afväga, 
sammanpassa. -gleichung, /. -gleiten, itr. s. 
halka, glida, slinta, glida ned. »ta. alle Er- 
mahnungen gleiten an ihm ab: alla förma- 
ningar äro spilda på honom. -glimmen, itr. 
3. afslockna. -glimmung, /. -glühen, I. tr. 
glödga. II. itr. s. upphöra att glöda, svalna. 
-glühung, ‚f. -gett, m. afgud. -götterel, f. af- 
‚guderi. -göttisch, «. afgudisk. -graben, tr. 
1. gräfva af, bort, gnm gräfning jämna. 2. gom 
‚gräfniog afleda, afdika, begränsa. -grabung, /. 
-grämen, rf. förtäras af grämelse. -grasen, 
tr. om djur: afbeta, om människor: Slå af gräset 
på, t.ex. die Wiese. -greifen, tr. gom tummande 
afnöta. -grenzen, tr. begränsa, bestämma 
gränserna för. -grenzung, /. -yrund, m. af- 


——— mm 
— i mv K --—owon——— oa vanmvmmnn vw—n Fb—bJmvoBOE 


abhorchen 


grund, bråddjup. -gucken, tr. F 1. Jm eine 
Kunst m lära sig en konst af ngn gom att för- 
stulet se honom utöfva den. 2. Sich (dat.) die Au- 
gen w titta nyfiket, starrbliga. -gürten, tr. 
afspänna. Den Degen m taga af sig värjan. 


. das Pferd m, lossa, spänna upp hästens 


bukgjordar. -guis, m. 1. gjutning, afgjnt- 
ning. 2. det gjutna, den gjutna bilden. 3. 
tekn. gjuthäl. -haaren, I. tr. borttaga, afskafva 
håret af. II. itr. h. hära af. -haben, tr. 1. 
hafva, behålla af, t. ex. den Hut. 2. F få del 
af. -hacken, ir. afhacka, afhugga. -hageln, 
I. tr. Das Wetter hat die Blüten abgehagelt 
el. die B. sind abgehagelt: haglet har slagit 
af blommorna. II. rf. opers. upphöra att 
hagla. -hagern, itr. s. magra, falla af. -hä- 
kein, tr. virka af, t.ex. ein Muster. -haken, 
tr. häkta af. -halten, I. tr. 1. afhålla, hindra, 
hålla tillbaka, hålla ifrån, afstänga. 2. hål- 
la, förrätta, fira, t.ex. eine Auktion, einen 
Gottesdienst. II. itr. h. sjö. vom Lande — 
hålla från landet, söka sjön. -haltung, f. 
-handeln, tr. 1. Jm etw. köpa, tillhandla 


sig ngt af ngn. 2. afpruta. Er läfst sich 


nichts m han låter ej pruta med sig. 8. af- 
handla, förhandla, diskutera. Das weitere 
wollen wir morgen m vi skola vidare talas 
vid i morgon. -hånden, adv. m kommen : 
komma bort. -handlung, /.afhandling. -hang, 
m. sluttning, lutning; mit. glacis. -hangen, 
itr. h. 1. hänga ned. 2. hänga på ngt af- 
stånd. 3. viia. von jm m bero, vara beroende 
af, på ngn. -hängen, I. tr. taga ned ngt hän- 
gande. II. itr. h. = abhangen. -hängig, a. 1. 
sluttande. 2. beroende, afhängig. -hänglg- 
keit, £. 1. X sluttning, lutning. 2. beroende. 
-härmen, rf förtäras af grämelse. -härten, 
I. tr. göra hård, härda. II. rf. härda sig, 


. härdas. -härtung, /. härdande, härdning. 


-haschen, tr. Jm etw. m, jägta ngn, så art 
han lemnar ifrån sig ngt. -haspeln, tr. af- 
härfla, afhaspla; vna. F göra på hafs. -hasp[e]- 
lung, f. -hauen, tr. 1. afhugga. 2. F piska 


"upp. -häuten, I. tr. afdraga huden af, flå. 


II. itr. A. byta om skinn. -heben, I. tr. af- 
lyfta, aftaga. II. rfl. sticka af, framträda. 
-hebung, /. -helfen, I. tr. Jm den Rock n 
hjälpa ngn af med rocken. II. ir. kh. 1. Jm 
von etw. m hälpa ngn att blifva af med 
ngt. 2. afhjälpa, skaffa bot för, t. ex. einer 
Krankheit. -herzen, tr.smeka hjärtligt. -het- 
zen, I. tr. tröttjaga, jägta. II. ry. trötta ut 
sig. -hetzung, /. hetsjagt; jügtande. -hilfe 
se Abhülfe. -hobeln, tr. hyfla af; F una. hyfsa. 
-höb[e]lung, /. -hold, a. Jm m ogynnsamt 
stämd, fiendtlig mot ngn. -holen, tr. 1. 
hämta, afhämta. 2. .j0. taga loss, göra flott. 
-holzen, tr. 1. hugga ned wid, afrödja. Einen 
Berg m hugga bort träden, skogen på ett 
bärg. 2. kvista, afkvista. 3. F vna. prygla. 
-holzung, 7. -herchen, tr. gnm lyssnande, 


tv 


av = föregåcude uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. + har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre bruklist. 


”- 


‘ 


abhören 


il 


spioneri taga reda på, t. ex. jm ein Geheim- 
nis: ngns hemlighet. -hören, tr. 1. Jm etw. 
w erfara ngt af ngn gom hemligt Iysanande. 2. 
förhöra. -hörung, f. -hub, m. 1. det aflyftade. 
2. öfverlefvor. 3. kort aftagning. 4. affall, 
afskräde. -hülfe, /. hjälp mot, bot rör. -hun- 
gern, rfl. svälta sig. -hüpfen, itr. s. hoppa 
åstad. -huschen, itr. s. hastigt smyga sig, 
flyga, springa bort. -hüsten, I. tr. hosta 
upp. II. rf. hosta våldsamt, hosta sig trött. 
-hüten, tr. Fine IViese m valla på en äng. 
-irren, itr. s. gå vilse, förirra sig; begå fel- 
steg. -Irrung, f. förirring, förvillelse, fel- 
steg. -ituriönt, -en, m. abiturient, student- 
kandidat. -ituriöntenprüfung, f. afgängs-, 
studentexamen. -jagen, I. tr. 1. uttrötta, 
tröttrida, tröttköra. 2. jig. afdrifva. 3. Jm 
etw. Av sätta efter ngn och fräntaga honom 
ngt. II. rl. trötta ut sig. III itr. h. sluta 
jagten. -judizieren, tr. fråndöma. -kämmen, 
tr. afkamma. -kanten, ir. kanta, afkanta. 
-kanzein, ir. 1. nogijua: förkunna (från pre- 
dikstolen), proklamera. 2. banna, läsa lagen 
för. -kappen, tr. 1. aftaga hufvan på jagtfalkar. 
2. afhugga, sjö. kapa. 3. F afsnäsa. -kargen, 
tr. Jm etw. m snåla in ngt för ngn, neka 
ngn ngt. -karren, ir. köra bort i (skott-) 
kärra. -karten, tr. hemligt komma öfverens 
om, ingå komplott om. Abgekarteter Han- 
del: anslag, komplott. -kartung, f. hemlig 
öfverenskommelse, komplott. -kasteien, ri. 
hårdt späka sig. -kauen, tr. aftugga. -kauf, 
m. köp af ngn, inköp. -kaufen, tr. 1. Jm etw. 
köpa ngt af ngn. 2. Eine Strafe a. sich 
von einer Strafe m köpa sig fri från ett 
straff. -käufer, m. köpare. -kehlen, tr. 1. 
hugga af halsen på ajur. 2. tekn. reflla. -keh- 
lung, /. -kehr, /. afsmak, motvilja. -kehren, 
I. tr. 1. afsopa. 2. afvända. U. rf. vända 
sig bort. -kehrer(in), m. (f.) sopare (so- 
perska. -kehricht, 2. o. n. sopor. -kellen, tr. 
1. genom kilar fränskilja. 2. P mörbulta. 
-keltern, I. tr. prässa arufvor. II. itr. h. af- 
sluta prässningen. -ketten, tr. afhäkta, af- 
taga kedjor af. Finen Hund  lössläppa 
en hund från keajan. -klappen, tr. Einen Tisch 
m fälla ned ett bords skifvor. -klären, I. tr. 
klara, klara af. II. rfl. klara sig, klarna. 
-klärung, /. -klatsch, m. afklatschning, af- 
tryck, matt kopia. -klatschen, I. ir. afklat- 
scha, aftrycka. II. rf. sladdra, skvallra af 
hjärtans lust. -klauben, tr. afplocka. Einen 
Knochen mw afgnaga ett ben. -klecksen, tr». 
afskrifva, kopiera som en kläpare. -kleiden, 
tr. 1. gnm en tunn vägg dölja e. frän- 
skilja. 2. * afkläda. -kleidung, /. -klemmen, 
tr. afklämma. -klimpern, tr. F spela däligt, 
traggla igenom. -klingen, itr. s. förklinga. 
«klopfen, tr. slå af, piska, piska af. -kiöppeln, 
tr. 1. färdigknyppla. 2. knyppla af, t. ex. ein 
Muster. -knabbern, ir. P afknapra. -kaacken, 


6 


I 
H 


Ablals 


I. tr. knäcka, afbryta. II. itr. s. knakaude 
gå af. -knallen, I. itr. s. smälla, springa 
sönder med en knall. II. tr. F skjuta af 
ett gevär. "knappen, -knapsen, F = abzwacken. 
-knausern, P = abkargen. -kneifen, tr. afkni- 
pa. -knicken, tr. afknäcka, afbryta. -knipsen, 
ir. F 1. skära af. 2. knäppa till, gifva en 
knäpp. -knöpfen, ir. knäppa af, upp. -knüp- 
fen, ir. knyta af, upp. -kochen, tr. afkoka, 
koka på. -kochung, /. -kommandieren, tr. mi. 
1. återkalla, kontramandera. 2. skicka på 
en kommendering. Abkommandiert: kom- 
menderad. -kommandierung, /. 1. kontra- 
order. 2. kommendering. -kommen, I. itr. s. 
1. komma bort; aflägsna sig. Von seiner 
Rede m tappa tråden i talet. 2. komma 
ifrån, slå sig lös. 8. komma ifrån, blifva 
kvitt. Billig w slippa ifrån för godt pris. 
4. komma ur bruket, bli gammalmodig. /m- 
mer mehr av blifva mer och mer obruklig. 
&. jüg. gut vw skjuta bra. II. n. öfverenskom- 
melse. -kommenschaft, /. afkomma, efter- 
kommande -kömmling, -e, m. afkomling. 
-konterfeien, tr. F porträttera. -köpfen, tr. 1. 
F halshugga. 2. afskära hufvudet på. 3. 
toppa. -köpfung, f. -koppeln, tr. jag. släppa, 
t.ex. die Hunde. -körnen, tr. Die Ähren n 
taga kornen ur axen. -kratzen, I. tr. 1. af- 
skrapa, afputsa. 2. spela med skärande 
missljud i sht på stråkinstrument. II. it”. s. F ge 
sig af, schappa. -krauten, ir. rensa, bort- 
rensa ogräs från. -kriegen, tr. F 1. få del 
af, få med af; få bannor, få styk. Du wirst 
schon deins w du skall nog få din beskärda 
del. 2. få af, få loss. -kritzeln, ir. afskrifva, 
kopiera dåligt. -kröschen, tr. kok. bryna i 
smör. -krümeln, I. tr. afsmula. II. itr. s. o. 
rfl. smula sig. -krusten, tr. aftaga skorpan 
på. -kugeln, ir. Etw. m rösta, votera med 
kulor om ngt. -kühlen, I. tr. läta svalna, 
svalka, afkyla. II. rf. svalna. -kunft, /. här- 








- komst, börd, familj. -kürzen, tr. 1. afkorta, 


förkorta. 2. mat. einen Bruch w förkorta, 
reducera ett bräk. 3. Jm den Lohn cı. etw. 
am Lohne m minska ngns lön. -kürzung, /. 
afkortning, förkortning, reduktion. -küssen, 
ir. 1. kyssa bort. 2. F kringkyssa. -kut- 
sch[ler]en, itr. s. F kuska åstad, fara bort. 
-laden, fr. o. itr. Ah. aflassa, aflasta, lossa. 
-lader, -läder, m. 1. aflassare, packkarl. 2. 
sjö. nflastare. -ladung, /. aflastning m. m. se 
-laden. -lage, f. 1. förvaringsställe, maga- 
sin, upplag. 2. v einer Rechnung: en räk- 
nings afslutande. 3. m eines Kides: edgäng. 
-lagern, I. tr. 1. aflagra, afsätta. 2. låta lägra 


sig på afstand. 8. lägga på lager. II. ri. 


1. aflagra sig. 2. lägra sig på afständ. III. 
utr. s. ligga till sig. -lagerung, /. -langen, 
tr. 1. räcka ned. 2. afhämta och medtaga. 9. 
uppnå. -laschen, tr. skog. stämpla, blecka.. 
-lals, m. 1. aflopp, damlucka. 2. Ohne 





". intransitirt, rl. reflexirt, £8. starkt, 8V. svagt, Ör. transitirt verb. h. har haben, 8. har sein till hLjülpverb. 


Ablalsbrief 





vw utan återvändo. 9. afslag, nedsättning 
på priset. 4. aflat, förlåtelse. -lalsbrlef, m: af- 
latsbref. -lassen, I. tr. 1. låta vara af, ej 
åter fastsätta. Seine Hand von etw. w ej 
röra vid ngt. 2. låta gå, afsünda. Das Schiff 
rom Stapel m låta fartyget gå af stapeln. 
3. aftappa, tappa. Den Graben m leda vatt- 
net ur diket. 4. Etw. an der Forderung vw 
skänka efter ngt af sin fordran, etw. vom 
Preise m låta pruta med sig. 5. öfverläta, 
försälja. II. itr. %. 1. upphöra, taga slut. 2. 
Von Etw. w afstä ifrån, uppgifva sina an- 
språk på ngt, låta ngt vara. -lafshahn, m. 
afloppskran. -lafsjahr, n. jubelår. -lalskram, 
m. aflatshandel. -lalskrämer, m. aflatekrä- 
mare. -lassung, /. afsändande m. m. se ablas- 
sen. -lalszettel, m. aflatsbref. -lauben, tr. 
aflöfva. -laubung, /. -lauern, tr. utspionera, 
lura ut. 

Ablauf, m. 1. aflopp. 2. startande. 3. förlopp, 
slut. Der m des Wechsels: växelns förfallo- 
tid. 4. utgång, resuitat. 5. gång af stapeln. 
en, I. str. s. 1. gå af. 2. rinna af, bort. 9. 
sjö. afsegla; gå af stapeln. 4. F misslyckas, 
afspisae. Er ist gut abgelaufen: han har 
just råkat väl ut, rakt. seinen Gegner vw las- 
sen: parera motståndarens stöt. 5. taga af, 
vika af. 6. utlöpa, gå till ända, taga slut. 
Seine Uhr ist abgelaufen: hans klocka har 
gått ned, vid. hans timme har slagit, der 
Wechsel ist abgelaufen: växeln har förfal- 
lit. 7. aflöpa. Die Sache läuft in einen 
Scherz ab: saken får ett skämtsamt slut. 
8. slutta, sänka sig. II. tr. 1..gom sprin- 
gande afnöta. Sich (aar.) die Beine nach etw. 
nv jägta efter ngt, sich die Hörner  tranf- 
pa ut barnskorna, rasa ut, sich etw. an den 
Schuhen abgelaufen haben: kunna ngt på 
sina fem fingrar. 2. via toraerspei: kasta ur 
sadeln. 8. Jm den Rang mw gå om ngn i rang. 
4. Die Läden, die Stadt — springa omkring 
i alla bodar, i hela staden, er hat alles al- 
lein abgelaufen: han har gjort allt ensam. 
III. rå. epringa sig trött. -sfrist, -szeit, f. 
förfallotid. 

ablllaugen, tr. urlaka, luta. -lauschen, tr. lyss- 
rande erfara. Der Natur ihre Geheimnisse 
w aflocka naturen dess hemligheter. -laut, 
2. gram. afljud. -lauten, itr. A}. hafva afljud. 
-Iäuten, tr. 1. gnm klockringning afsluta. 
2. gnm ringning förkunna. 

Abläuterllarbeit, /. vaskning, rensning, raffi- 
nering. -fals, n. vaskträg. -n, tr. klara, va- 
ska, raffinera. 

ablileben, I. tr. upplefva, bevittna. II. rf. 1. 
taga slut, gå till ända. 2. blifva utlefvad, 
skröplig. Abgelebt: utlefvad. III. itr. s. gå 
bort, aflida. IV. ». frånfälle, död. -lecken, 
I. ir. afslicka. II. itr. s. läcka. -ledern, tr. 
1. borttaga skinnet från. 2. F prygla, klå 
på. -leeren, tr. tömma. -lögbär, a. lämplig 


7 


la 


abmalen 





att läggas af, att läggas åsido. -legen, I. tr. 


1. aflägga, aftaga, bortlägga. Bina. die Kin- 
derschuhe mw trampa ut barnskorna. 2. af- 
lägga, afgifva, fullgöra, bestå. 3. sjo. ein 
Schiff m låta ett fartyg löpa ut. II. itr. h. 
1. aftaga ytterkläderna. 2. få ungar. 9. sjö. 
lägga ut från land. -leger, m. afläggare. -le- 
gung, /. afläggande m. m. se ablegen. -lehnen, 
tr. 1. luta, vända ifrån. 2. vina. afböja, till- 
bakavisa, försmä; afstä ifrån. -lehnung, /. 
-leiern, ir. förakt. 1. spela på poritiv. 2. upp- 
läsa, deklamera med entonig röst. -leihen, 
tr. Jm etw. låna ngt af ngn. -leisten, tr. 
fullgöra. Einen Eid m gä ed. -leistung, /. 
bleitiibär, a. som kan härledas. -en, I. tr. 1. 
afleda, leda bort, afvända, utestänga. 2. 
härleda. II. rl. härleda sig. -er, m. afledare. 
-ung, /. 1. afledning, bortledande. 2. här- 
ledning. -ungsgraben, m. afloppsdike. -ungs- 
silbe, /. gram. härledningsstafvelse. 
blenklibär, a. möjlig att afleda. -en, I. tr. 1. 
afleda, aflägsna. Jn von etw. w förmå ngn 
att afstä ifrån ngt. 2. Die Lichtstrahlen mn 
bryta ljussträlarne II. itr. Ah. vika af, af- 
lägsna sig. -ung, 7. -ungswinkel, m. bryt- 
ningsvinkel. | 

billernen, tr. Jm etw. lära sig ngt af ngn. 
-lesen, tr. 1. afplocka. 2. läsa, afläsa. 3. 
gnm läsning afnöta. -leser(in), m. (,£.) per- 
son som afplockar. -lesung, f. afplockande, 
läsning. -leugnen, tr. förneka. -leugnung, f. 
-liefern, tr. aflemna, leverera. -lieferer, m. 
person som aflemınar, leverantör. -lieferung, 
F. aflemnande, leverering, leverans. -Ilefe- 
rungsschein, m. 1. levereringsorder. 2. leve- 
reringsbevis. -liegen, I. tir. h. 1. ligga af- 
lägse. 2. ligga tillbörlig tid. Abgelegen : som 
legat tillbörlig tid. U. rf. 1.= /, 2. 2. blifva 
förlegad. -listen, tr. Jm etw. > gnm list af- 
locka ngn ngt. -locken, tr. 1. locka bort 
ifrån ngt. 2. aflocka. -lohnen, tr. 1. aflönan. 2. 
aflöna och afskeda. -lohnung, f. -löschen, tr. 1. 
släcka. 2. stryka bort, utplåna. -löschung, 
f. -lösen, I. tr. 1. lossa, fränskilja; aftaga. 
2. frigöra, friköpa. 3. aflösa. II. :f. 1. loss- 
na, gå loss. 2. afsöndra sig. 8. rpr. aflösa 
hvarandra, byta om, alternera. -löser, m. 
mil. aflösande soldat. -lösung, /. 1. lossande; 
fränskiljande. 2. lösen, amortering, aflös- 
ning. -löt[hjen, tr. lossa gnm att smälta 
lödningen. -luchsen, tr. skol. i smyg titta 
efter, smida, fuska sig till. -machen, tr. 1. 
lossa, frånskilja, aftaga. 2. afgöra, uträtta, 
öfverenskomma om, ordna. Einen Streit m 
slita en tvist, haua. eine Rechnung w likvi- 
dera en räkning. 3. kox. afreda. -machung, f. 
-magern, I. itr. s. afmagra. II. tr. svälta. 
-magerung, /. afmagring; svält. -mähen, tr. 
afmäja, afslä, aftaga. -mähung, /. -mahnen, 
tr. afräda. -mahnung, f. -malen, tr. 1. måla 
af, porträttera, kopiera. 2. måla, skildra. 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. O saknar plur. rt har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre bruklier. 


abmarachen 





-marachen, »/I. P arbeta ut sig. -märgeln 
se abmergeln. -marsch, m. afmarsch. -mar- 
schleren, itr. s. afmarschera. -martern, I. tr. 
plåga länge o. mkt. II. rf. plåga sig. -marte- 
rung, /. -matten, I. tr. 1. afmatta, utmatta. 
2. tekn. mattslipa. U. rl. utmatta sig. -mat- 
tung, /. -meilseln, ir. 1. afmäjsla. 2. mäjsla, 
forma med mäjseln. -melden, tr. kontra- 
mandera, ätertaga. Jn m anmäla att ngn 
är förhindrad att infinna sig, einen Schü- 
ler m anmäla att en lärjunge skall lemna 
skolan. -meldung, /. -mergeln, tr. utmärgla. 
-merg[ellung, /. -merken, tr. Jm etw.  mär- 
ka ngt på ngn. -melsbär, a. mätbar, mat. 
reell. -messen, tr. mäta, uppmäta, afmäta, 
afdela, afpassa. Bid. seine Worte m väga 
sina ord. -messer, m. mätare, landtmätare. 
-messung, /. mätning m. m. se abmessen. 
-miet[h]en, ir. Jm etw. u hyra ngt af ngn. 
-miet[h]ung, /. -modeln, tr. forma, model- 
lera. -mucken, tr. F döda i hemlighet. -mü- 
den, -mühen, I. ti». uttrötta. II. rl. trötta ut 
sig. -murksen, tr. F hemligt taga lifvet af, 
lönmörda. -müfsigen, I. tr. 1. Sich (aat.) eine 
Stunde mw slä sig lös en timme. 2. aftvinga. 
I. rf. taga sig ledigt, slå sig lös. -nagen, 
tr. afgnaga. -nähen, I. tr. 1. sy, sticka t ru- 
tor el. andra figurer. 2. gnm sömnad betala. II. 
rfl. sy sig trött. -näher, m. söm som afde- 
lar, gör trängre. -nahme, f. 1. nedtagande, 
borttagande, aftagande. 2. affordrande, mot- 
tagande. 3. hand. afsättning, åtgång. Bei n 
gröfserer Partieen: om större partier tagas, 
partivis. 4. aftagande, förminskning. -na- 
schen, tr. i smyg taga, snatta. -nehmen, I. 
tr. 1. ned-, af-, borttaga. Die Speisen m 
duka af, die Milch u skumma mjölken. 2. 
Jm etw. w a) fråntaga ngn ngt, b) mottaga 
ngt af ngn, jm die Waffen  afväpna ngn, 
jm Waren m köpa varor af ngn, jm einen 
Eid m läta ngn gå ed, jm ein Versprechen 
m taga löfte af ngn, jm die Larve m de- 
maskera ngn. $. taga en del af. Sich (aat.) 
etw. taga af en bit åt sig. 4. afbilda, 
porträttera. 5. sluta sig till, gissa. 6. Sich 
(dat.) ein Beispiel an jm taga exempel af 
ngn. II. itr. h. aftaga, förminskas, försva- 
gas; magra; taga ihop via stickaing. -nehmer- 
(in), m. (‚f.) 1. person som tar ned, plockar 
af frukt o. dyı. 2. köpare, afnämare. 3. tjuf- 
godsgömmare. -nelgen, tr. o. rl. vända (sig) 
bort. Vanl. blott i part. abyeneigt: ogynnsamt 
stämd mot, ej böjd för, ovillig, obenägen. 
-neigung, /. motvilja, obenägenhet. -nörm, 
a. ovaulig, abnorm. -normität, -en, f. ovan- 
. lighet, abnormitet. -nöt[hligen, tr. aftvinga. 
-nöt[h]igung, /. -nutzen, -nützen, I. tr. af- 
nöta. II. rl. afnötas, blifva ntnött. -nut- 
zung, /. -öden, tr. göra öde, föröda. -ohrfei- 
gen, tr. örfjla upp. 

Abennliemänt, -s, n. abonnemang, prenumerea- 





8 


vm I MMMM BM BB OO OHIO — — ee rn en nn 


ro — ————-—= ——— > — = eo er 


— abquälen 
tion, subskription. -ént, -en, m. -öntin, -nen, 
‚f. abonnent, prenumerant, subskribent. 
-ieren, sv. tr. o. itr. h. abonnera, prenume- 
rera, subskribera (pä). 


abordnllen, ir. 1. utse, välja till ombua, vill full- 


mäktig. 2. gifva återbud om, kontramandera. 
«er, m. valman. -ung, /. 1. val, uppdrag, 
fullmakt. 2. återbud, kontraorder. 


Abliort, ». afträde. -ieren, sv. itr! h. få miss- 


fall. -Ortus, -, m. missfall. -paalen, !r. Erb- 
sen w sprita ärter. -paaren, ir. ordna par- 
vis. -pachten, ir. arrendera. -pachtung, /. 
arrende. -packen, tr. afpacka, aflassa. -pak- 
ker, m. afpackande person, aflassare. -pak- 
kung, ‚f. afpackning. -paschen, I. ir. tar- 
ningsspel. Jn av slå högre slag än ngn. II. 
itr. s. F gå sin väg, aftroppa. -passen, tr. 
1. afpassa. 2. lura på, passa på. -patrouil- 
lleren, tr. Eine Gegend m patrullera inom 
en viss trakt. -peinlgen, tr. utpina. -peit- 
schen, tr. genompiska, -prygla. -pelzen, tr. 
1. flå. 2. Jn m taga af ngn hans päls, hans 
ytterkläder. 3. F mörbulta. -pfählen, tr. be- 
gränsa, omgifva, afdela med pälar. -pfäh- 
lung, f. -pfändbär, «. jur. som får tagas i ut- 
mätning. -pfänden, ir. utmäta, verkställa 
utmätning hos. -pfändung, /. utmätning. 
-pfelfen, ir. hvissla från början till slut. -Pflöcken, 
tr. 1. utstaka, med pinnar utmärka eı. be- 
gränsa. 2. lossa ngt, som varit fästadt vid pinnar. 
-pflücken, tr. afplocka, plocka. -picken, tr. 
af-, borthacka, hacka lös. -placken, rl. F 
trötta ut sig. -plagen, I. tr. plåga, utpina. 
U. rl. plåga sig, trötta sig. -plaggen, tr. 
äbr. borttaga grästorf frän, flähacka. -plär- 
Yen, F I. tr. uppläsa slarfvigt. II. rf. prata 
mycket. -platten, tr. af-, tillplatta. -plätten, 
tr. 1. stryka med strykjärn. 2. tekn. Valsa, ut- 
valsa. -plattung, /. afplattning. -platzen, itr. 
s. med en knall gä loss, springa af. -plät- 
zen, tr. skog. blecka. -plätzung, /. -plündern, 
tr. (ut)plundra, råna, fräntaga. -pochen, tr. 
1. med hammarslag lossa. 2. pockande af- 
fordra. -prägen, tr. afprägla. -prägung, /. 
-prall, m. äterstudsning. -prallen, ir. s. äter- 
studsa; bild. afsnäsas, afspisas. -prallung, f. 
-predigen, I. tr. uppläsa, framsäga på prediko- 
vis. II. rl. predika sig trött. -prellen, I. t». 
äterkasta; via. afvisa. II. zer. s. äterstudsa. 
pressen, ir. afprässa. -pressung, /. -protzen, 
tr. mil. afbrösta. -prügeln, ir. F prygla grund- 
ligt. -puffen, I. tr. 1. = ubprügeln. 2. flå sjaır- 
döda djur. II. ir. 8. om löst krut o. dyl. explodera. 
-pumpen, tr. 1. gnm pumpning aflägsna. 2. 
pumpa läns. 3. F låna, vigga, jm etw.: ngt 
af ngn. -putz, m. afputsning, yttre puts. 
-putzen, ir. 1. afputsa, afgnida, putsa, ren- 
göra. Schuhe mw borsta skodon. 2. F jn m 
skrubba upp ngn. -putzung, /. -quälen, I. tr. 
1. Jm etw. » plåga ngn, käxa på ngn. tills 
han gifver ngt. 2. plåga, martera. II. rf. 


Ür. intravsitivt, ri. reflexivt, 8å. starkt, 80. svagt, £7. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


apquetschen 


pläga, martera sig. -quetschen, tr. krossa, 
klämma af. -quirlen, tr. vos. vispa härdt. 
-raffen, ir. -rycka, slita, rafsa ned, bort. 
-rahmen, tr. 1. skumma. 2. sätta inom ram. 
-ranken, tr. taga rankor(na) af. -rascheln, 
ttr. s. falla ned eı. aflägsna sig rasslande. 
rasen, I. tr. 1. borttaga grästorfvorna från. 
2. jag. afbeta. II. rf. rasa ut. -raspeln, tr. 
afraspa. -rasseln, it”. s. rasslande aflägsna 
sig. -rat[h]en, I. tr. o. itr. h. afräda. Jm von 
etw. m råda ngn att afstå från ngt. II. tr. 
Jm ein Geheimnis m gissa ngns hemlighet. 
-rauchen, itr. s. fördunsta, bortdunsta. -räu- 
chern, tr. röka väl, fullständigt. -raum, m. 
rask, affall, spånor. -räumen, tr. 1. rödja af, 
rödja ren. 2. rödja af, taga bort, bortskaf- 
fa. -räumung, /. -raupen, tr. plocka bort 
mask från. -rauschen = abdbrausen. -rechen, 
ir. kratta, afkratta. -rechiing, m. o. %. ådr. 
sädesagnar, sädesdräse. -rechnen, I. tr. dra- 
ga af, ifrän; af-, fränräkna. Dies abgerech- 
net: bortsedt härifrån. U. itr. h. afsluta 
räkenskaperna, utjämna debet och kredit, 
likvidera. -rechnung, /. 1. afdrag. 2. afräk- 
ning, kvittning. 3. uppgörelse. Mit jm = 
halten: göra upp räkenskaperna med ngn. 
-rechte, /. afvigsida. -rede, /. 1. aftal, öfver- 
enskommelse. 2. förnekande. In w stellen 
ei. ziehen eı. nehmen: förneka. -reden, tr. 
1. aftala, öfverenskomma om. Abgeredeter- 
mafsen: enligt öfverenskommelse. 2. Jm 
etw. m Öfvertala ngn att afstä från ngt. 
-redung, /. -regeln, ir. reglera. -rögnen, I. 
str. hb. o. rf. opers. upphöra att regna. Esm, 
lassen: afvakta regnets upphörande. II. tr. 
Abgeregnet sein: hafva afslagits e. bort- 
sköljts af regnet. -reiben, I. tr. 1. afrifva. 
Sich (aat.) den Körper av taga en afrifning, 
frottera sig. 2. polera. 3. Farben a rifva 
färg. 4. dna. abgerieben: illparig, listig. II. 
rf. slitas, afnötas. -reibung, /. -reichen, tr. 
1. räcka ned. 2. gifva, öfverlemna. -reifen, 
gtr. s. mogna väl, fullständigt. -reise, f. af- 
Tesa. -reisen, itr. s. afresa, resa. -rellsen, 
I. tr. 1. rycka loss, slita ifrån, rifva af, slita 
af. 2. rifva ned, förstöra. 8. rifva sönder, 
slita ut, t. ex. Kleider. Abgerissen: trasig. 4. 
göra utkast till, rita konturerna af. U. rf. 
1. slita sig lös. 2. F öfver måttan anstränga 
sig. III. itr. s. gå af. Meine Geduld rei/st 
ab: mitt tålamod tar slut, esrei/st gar nicht 
ab: det tar aldrig slut. -reiten, I. tr. 1. trött- 
rida. 2. inrida, dressera. 8. ridande passera. 
II. ry. 1. rida sig trött. 2. F via. arbeta ut 
sig. III. ir. s. 1. rida åstad, ridande af- 
lägsna sig. 2. Vom Wege taga af. -ren- 
nen, I. itr. s. springa sin kos, ränna åstad. 
II. tr. springande afnöta. III. rf. springa 
sig trött. -richten, tr. 1. dressera, inöfva, 
tränera. 2. uppdraga efter snöre, rikta, ju- 
stera, rätta. -richter, m. dressör, tränerare. 


Av = föregående uppslagsord. " 


I 


m —  < —<X—OFmnsnmmmmmnmu---rouuovnpnnnttw vv oownnndr—>pmumwms«wwmee> ww  " oronnrn vv vnNNNeE «i sr RE en en bereiten 


— 


abschelaen 





-richtkunst, /. dresseringskonst. -riegeln, tr. 
regla, förregla. -rlesein, itr. h. o. 8. rinna, 
sippra ned. -rinden, tr. afbarka, afskala. 
-rindig, a. hvars bark spricker ifrån. -rin- 
gen, tr. Jm etw. w tillkämpa sig ngt af ngn. 
-rinnen, itr. 8. rinna af, ned. -rifs, m. skiss, 
konturer, utkast, utdrag. -rollen, tr., itr. s. 
o. rl. rulla af, ned, ut, upp. Die Zeit rollt 
ab: tiden förflyter. -rosten, ıtr. s. afrosta. 
-rösten, tr. rosta, halstra. -rücken, I. tr. 
flytta ifrån, förflytta. II. ir. s. flytta sig 
ifrån, bort. -rudern, itr. s. ro bort. -ruf, m. 
återkallelse. -rufen, I. tr. 1. bort-, återkal- 
la. 2. Jn zum Theater m hämta ngn till 
teatern. 3. utropa, förkunna. 4. Jn n kön- 
nen: kunna höras af ngn. II. rf. ropa sig 
trött. -rufing, /. -rühren, tr. xox. reda af. 
-runden, tr. afrunda. -rundung, /. -rüsten, tr. 
1. nedtaga stllningar. 2. sjö, aftackla, afrusta. 
3. mil. försätta på fredsfot. -rüstung, /. -rut- 
schen, itr. s. 1. halka ned, glida af. 2; F 
loma af. -säen, tr. besä helt och hållet. -8AQ6- 
brief, m. bref med återbud. -sagen, I. tr. 1. 
uppsäga. Abgesagter Feind: förklarad fien- 
de. 2. återtaga, återkalla, kontramandera. 
II. itr. h. afsäga sig, afsvärja, afstå ifrån, 
öfvergifva, fly, t. ex. dem Teufel. -sägen, tr. 
afsåga. -sageschreiben, n. skrifvelse med 
återbud. -salzen, tr. salta väl, insalta. -sat- 
teln, tr. afsadla. -satz, m. 1. afsättning, 
fällning. 2. afsats, afbrott. Ohne wi ett 
drag, in verschiedenen Absützen: i flera re- 
priser. 3. afsats i skri. 4. bot. knut på halm- 
strån. 8. klack. 6. nand. afsättning, åtgång. 7. 
värdeförlust. 8. ajurs afvänjande. -satzgeblet, 
n. afsättningsomräde, marknad. -satzweise, 
adv. i afsatser, i repriser. -saufen, tr. dricka 
af. -saugen, tr. afsuga. -säugen, tr. afvänja. 
-schaben, I. tr. afskafva, afskrapa. Adge- 
schabt: afskafd, utnött, luggsliten. II. rf. 
skafva af sig skinnet. -schäbsel, ». afskrap. 
-schaffen, sv. tr. 1. afskaffa, upphäfva. 2. 
afskeda, göra sig af med. -schaffung, /. 
-schälen, I. tr. af-, bortskala. II. rf. af- 
skala, fjälla, skifva sig; mista barken, byta 
om skal. -schälung, /. -schärfen, tr. skärpa, 
slipa, bryna, spetsa. -scharren, tr. afkrafsa, 
bortkrafsa. -schatten, I. tr. 1. silhuettera. 
2. skugga, schattera, nyansera. II. rl. haf- 
va nyanser. -schattieren, tr. skugga, nyan- 
sera. -schattierung, /. -schattung, /. silhuett, 
skiss. -schätzen, tr. 1. uppskatta, värdera, 
taxera. 2. nedsätta, förringa. -schätzer, m. 
taxeringsman. -schätzig, «. obetydlig, usel. 
-schätzung, /. taxering m. m. se abschätzen. 
-Schauern, tr. gum väggar afdela, fränskilja. 
-schaum, m. 1. skum, fradga, lödder. 2. af- 
skum. -schäumen, ir. skumma, afskumma. 
-scheldbär, a. som kan fränskiljas. -scheiden, 
I. tr. afskilja, fränskilja, afsöndre. II. rf. 
skilja sig. III. itr. s. 1. afresa. 2. skiljas 


akıa sms. () saknar plur. rt har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Abscheidung 


hädan, dö. Abgeschieden: afliden. -schei- 


dung, f. -scheiteln, tr. bena. -schelfe[r]n, I. 
tr. aflösa i skifvor. II. itr. h. o. rl. skifva 
sig, fjälla sig. -scheren, tr. afklippa, klippa. 
-scherung, /. -scheu, m. afsky, motvilja, 
vämjelse. -scheuern, I. ir. 1. afskura, af- 
gnida, skura, fäja. 2. afnöta, afskafva. II. 
rfl. afnötas, afskafvas. -schöulich, a. afsky- 
värd, ohygglig, gräslig. -schöulichkeit, /. 
afskyvärdhet, gräslighet. -schichtung, /. af- 
lagring, hvarf, skikt. -schlcken, tr. afskicka, 
afsända. -schickung, /. -schieben, tr. skjuta 
bort, ifrån sig. -schied, -e. m. afsked, far- 
väl. Mit einem polnischen we weggehen: gä 
utan att säga farväl, jm den w geben: af- 
skeda ngn, seinen wm nehmen: taga afsked. 
-schiefern, I. tr. klyfva i skifvor. II. »f. 
skifva sig. -schlefje]rung, /. -schiefsen, I. 
tr. 1. afskjuta, aflossa. 2. skjuta af, t. ex. 
jm den Kopf. 3. i skjutning Öfverträffa. 4. 
Sich (aat.) das Genick m bryta nacken af 
sig, jrr IS, 1. II. er. s. 1. falla, störta ned. 
2. stupa brant ned. 3. changera, blekna. 
-schieisung, /. -schiffen, I. tr. frakta på far- 
tyg. II. itr. s. afsegla, afresa. -schiffung, f. 
-schildern, tr. skildra, beskrifva. -schinden, 
I. tr. 1. flå. 2. via. jm etw. m utprässa ngt 
af ngn. II. rfl. F öfveranstränga sig, slita 
ut sig. -schirren, tr. sela af. -schirrung, f. 
-schiachten, tr. slagta; nedslagta. -schlag, 
m. 1. äterkastning, äterstudsning. 2. af- 
fall, bråte. 3. afslag, vägran, 4. aftryck. 5. 
afplankning, kofve. 6. damlucka, aflopp. 7. 
hand. nedsättning, afdrag, rabatt. In ov ge- 
raten: falla i pris, auf mw zahlen: afbetala. 
-schlagen, I. tr. 1. afslä, afhugga, afskära, 
afmäja. 2. afslä, vägra, förkasta. 8. gnm 
slag forma. 4. prygla, mörbulta. 5. xox. slå, 
vispa. 6. bryta ned, taga ned. 7. afplanka. 
8. afleda. 9. afelä, afvärja. 10. aftrycka. 
11. sätta ned priset på, slå af på. II. rf. 
aflägsna sig, afvika. III. itr. s. 1. Aus der 
Art w urarta, vanslägtas. 2. misslyckas. 8. 
sjunka i värde, i pris; minskas. Der Wein 
schlägt ab: vinet dufnar. 4. äterstudsa. &. 
mil, slå till reträtt. -schlägig, a. nekande. ne 
Antwort: afslag. -schläglich, a. i sht adv. 1. i 
smärre poster, såsom afbetalning. we Zah- 
lung: afbetalning. 2. = abschlägig. -schla- 
gung, f. afslående m. m. se adschlagen. -schläm- 
men, tr. rensa från slam, från gyttja, vaska. 
-schlämmung, /. -schleichen, itr.s.o.r il. smyga 
sig bort. -schleifen, a) st.I.tr.1. afslipa, bort- 
slipa. 2. slipa, bryna, polera. 3. va. afnöta; 
hyfsa. II. rf. 1. afslipas, afnötas. 2. na. bli 
hyfsad, få lefnadsvett. b) sv. tr. draga bort, 
köra bort på drög, släpa bort. -schleifer, m. 
slipare, polerare. -schleifsel, n. slipgär. 
-schleitung, /. afslipning m. m. se abschleifen. 
-schlendern, it. s. F gå sin väg långsamt och 
säfligt. -Schlenkerd, tr. slänga bort. -schlep- 


10 





66 ss ses, 


Abschreibung 
pen, I. ir. bära bort i smyg, dra af med. 
U. rf. F släpa ut sig. -schliefsen, I. tr. 1. 
läsa igen, stänga. 2. afskilja, afstänga, af- 
söndra. 8. afsluta, fullända, bringa till stånd, 
uppgöra. U. rl. 1. stänga in sig, läsa igen 
om sig. 2. sluta, taga slut. III. itr. h. göra 
upp, komma på det klara. -schlüpfen, itr. s. 
smyga sig bort. -schlürfen, tr. dricka af, 
med välbehag smaka på. -schluls, »n. af- 
slutning, afslutande. -schmatzen, tr. F öf- 
verhölja med kyssar. -schmecken, tr. Dem 
Weine das Alter m känna vinets ålder på 
smaken. -schmeckig,a. illasmakande. -schmei- 
cheln, tr. Jm etw. m gnm smekningar el. 
smicker förskaffa sig ngt af ngn. -schmei- 
(sen, tr. F kasta af. -schmeilser, m. F häst 
som gärna kastar af ryttaren. -schmelzen, 
I. tr. smälta loss, smälta nt, smälta. II. itr. 
s. smälta, smälta af. -schmelzung, ‚f. -schmie- 
den, tr. smida af. -schmieren, I. tr. F 1. 
skrifva af, rita af på ett klottrigt sätt. 2. 
smörja upp, prygla. II. ir. h. smeta ifrån 
eig. -schmierer, m. 1. dålig kopist. 2. plagia- 
tör. -schmutzen, itı. h. o. 8. smutsa ifrån sig. 
-schnäbeln, pr. Fkyssas. -schnallen, tr. spän- 
na af. -schnappen, I. tr. Ein Schlofs w släp- 
pa ett lås så att det smäller igen. II. itr. s. 1. 
Die Feder, der Hahn schnappt ab: fjädern 
springer upp, rullar upp sig, hanen slår 
ned. 2. tvärt afstanna. -schneiden, I. tr. 1. 
skära af, ned, afklippa; bi. borttaga, be- 
röfva, fräntaga. 2. afskära, afbryta. 38. 
skarpt begränsa. II. itr. h. o. rl. bilda af- 
brott, sticka af, framträda. -schneidung, /. 
«schnellen, I. tr. knäppa till ngt, så att det far 
st. Eine Feder m släppa en fjäder. II. it». 
s. springa af. -schnitt, m. 1. afskuret eı. af- 
klippt stycke, kupong. 2. nat. segment. 3. 
afdelning, kapitel, period. 4. ställe där ngt 
är afekuret eı. afklippt; cesur. -schnittweise, 
adv. i afdelningar. -schnitzel, n. aftäljdt 
stycke, afklipp, spån. -schnitze[I]n, tr. af- 
tälja. -schnüren, tr. 1. snöra upp. 2. snöra 
af. 3. mäta med ett snöre. -schnurren, I. tr. 
1. frammumla utan eftertanke. 2. P jm etw. m 
ljuga sig till ngt af ngn. II. it. s. lossna 
med ett surrande ljud. -schnürung, £. upp- 
snörande m. m. se abschnüren. -schöpfen, t». 
afösa, skumma. -schrägen, tr. afsnedda, 
göra sluttande. -schrägung, /. -schrammen,, 
I. tr. F rispa, klösa. U. ir. s. P loma af. 
-schrauben, ir. afekrufva. -schrecken, tr. 1. 
afskräcka. 2. Jm etw. skrämma ngn att 
lemna ngt. -schreckung, /. -schreiben, tr. 1. 
skrifva af. Sich (aa) fast die Finger v nä- 
stan skrifva af sig fingrarne. 2. afskrifva, 
renskrifva; plagiera. 8. hand. afskrifva, af- 
föra, afdragn. 4. akrifva återbud om, skrift- 
ligen kontramandera. -schreiber, m. 1. ren- 
skrifvare. 2. plagiatör. -schreiberei, /. 1. 
afskrifning. 2. plagiat. -schreibung, 7. af- 


nn — nl ——— — —— —— —  X)ppmppe 


itr. intransitivt, ri. refiexivt, St. starkt, 8V. svagt, Ör. transitivt verb. Åh. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


absohreien 


skrifning m. m. so abschreiben. -schreien, ir. 
1. skrika ut. 2. F sich (am) die Kehle m 
skrika af full hals. -schreiten, I. tr. gå upp, 
stega. II. ir. s. gå sin väg. -schrift, /. af- 
skrift. -schriftlich, «. i sht adv. i afskrift. 
-schröpfen, tr. koppa, gnm koppning aftap- 
pa. -schrubbe[r]n, tr. afskura, afskrubba. 
-schultern, tr. taga ned frän axeln. -schup- 
pen, tr. o. rf. fjälla (sig). -schuppung, /. 
-schufs, m. 1. ras, skred. 2. brant, sluttning. 
-schüssig, a. brant. -schüssigkeit, /. brant- 
het, sluttning. -schütteln, tr. 1. skaka af, 
ned. 2. rysta, skaka augtigt. -schütten, tr. 
skaka af, ned. -schützen, ir. afstänga gnm en 
damlucka. -schwächen, I. ir. försvaga, mildra. 
II. rf. försvagas, mattas. -schwächung, f. 
-schwären, itr. 1. s. bulna bort. 2. Ah. upp- 
höra att bulna. -schwärmen, itr. om bin. 1. 3. 
svärma. 2. h. upphöra att svärma. -schwat- 
zen, * -schwätzen, ir. F 1. prata till slut 
om. Jm etw. m gom prat narra till sig ngt af 
ngn. -schweben, itr. s. sväfva bort. -schwe- 
feln, tr. 1. frigöra från svafvel. 2. svafla. 
-schwöf[e]lung, /. -schweifen, I. tr. utskära, 
urringa. II. itr. s. aflägsna sig; via. icke 
hålla sig till ämnet. -schweifung, /. 1. ur- 
ringning. 2. exkurs. -schwemmen, tr. af- 
skölja, bortspola. -schwemmung, /. -schwen- 
den, tr. svedja, bränna. -schwenken, I. tr. 1. 
afskölja. 2. afskaka. U. ir. s. o. rl. svänga, 
göra en svängning. -schwenkung, f. -schwim- 
men, I. ir. s. simma, simma bort, sin kos. 
U. rfl. simma sig trött. -schwindeln, tr. Jm 
etw. w tillnarra sig ngt af ngn. -schwingen, 
I. tr. slänga bort. U. rl. Sick vom Pferde 
m svinga sig ur sadeln. -schwitzen, I. tr. 1. 
kok. lätt bryna. 2. svettas ut, bort. II. »f. 
svettas starkt. -schwören, I. tr. 1. Einen 
Eid gå ed. 2. atv. itr. h. afsvärja, öfver- 
gifva, t.ex. seinen e. seinem Glauben. 3. 
svärjande förneka. 4. Ein abgeschworner 
Feind: en afsvuren fiende. II. rl. gå värje- 
mälsed. -schwörung, /. -segeln, I. itr. s. af- 
segla. II. tr. seyla af, t. ex. den Mast. -sög[e]- 
lung, /. -sehbär, a. möjlig att se, att be- 


11 


— abspenstig 
(‚f.) afsändare. -dung, /. afsändande. -gen, 
tr. afseveda, afbränna. -ken, I. tr. nedsänka, 
nedlägga. II. »/. slutta. -ker, m. trädg. af- 
läggare. -kung, /. nedsänkning, sänkning, 
sluttning. ' 


absönlit, a. frånvarande. -z, -en, f. frånvaro. 
absetz|ibär, a. afeättlig, som kan afsättas. -en, 


| 


I. tr. 1. flytta ifrån, t. ex. den Schrank von 
der Wand. 2. aflemna. 8. afsätta, afsöndra. 
4. afsätta från ett ämbete. 5. afbryta. Schrei- 
ben ohne die Feder abzusetzen: skrifva i ett 
enda drag, den Becher m taga bägaren från 
munnen, die Zeile » göra en afsats. 6. ta- 
ga af, kasta af. 7. afvänja djur. 8. hand. Om- 
sätta. 9. sjö. sätta ut. 10. opers. vankas. Es 
wird Schläge det kommer att vankas 
stryk. II. rfl. 1. Sich von jm w sätta sig 
på afständ, flytta sig från ngn. 2. fram- 
träda, afsticka. III. itr. A. 1. stanna, göra 
uppehåll. Sprechen ohne abzusetzen: tala i 
ett andedrag. 2. varg. ein Gang setzt ab: ett 
sidoschakt tar vid. -ung, f. afsättning. 
kEinstweilige w suspension på viss tid. 


Absicht, f£. afsigt, uppsåt, syfte. Die m haben 


zu: ämna att. -lich, a. afsigtlig, uppsåtlig; 
adv. med afsigt, med flit. -lichkelt, /. upp- 
sät, öfverläggning, berädt mod. -slos, a. 
oafsigtlig. 


ablisickern, itr. s. nedsippra, utsippra. -sieben, 


tr. fränsikta, fränsälla. -sieden, tr. 1: sju- 
da, låta sjuda. 2. kok. koka af. -singen, I. tr. 
afsjunga, sjunga tin smt. II. rl. sjunga sig 
trött. -singung, /. -sinken, itr. s. sjunka, 
sjunka ned. -sinth, -[e]s, 0, m. abeint. -sit- 
zen, I. itr. s. 1. sitta på afständ. Von jm 
weit w sitta långt ifrån ngn. 2. sitta af. 
II. tr. 1. sitta af, sönder. 2. sitta af, tjäna 
af. -solden, tr. aflöna. 


absolüt, a. absolat. -iön, -en, f. absolution, 


förlåtelse. -Ismus, -, 0, m. absolutism, en- 
välde, enväldsstyrelse. -ist, -en, m. absolu- 
tist, anhängare af enväldet. -istisch, a. ab- 
solutistisk, tillgifven enväldet. 


ablisolvieren, sv. tr. 1. frikänna. 2. absolvera, 


räkna. -sehen, I. ir. 1. Jm etw. A lära sig | 
ngt af Ngn gom att se houom göra det, t. ex. eine : 


Kunst. Jm etw. an den Augen a läsa ngt i 
ngns ögon. 2. beräkna, förutse. 3. Auf etrc. 
abgesehen sein: afse, syfta till ngt, die Ge- 
legenheit m vänta på tillfälle. IL. itr. h. 
Von jm w a) skol. skrifva af efter ngn, b) se 
bort, vända sina ögon från ngn, c) ej fästa 
afseende vid ngn. -seifen, tr. bestryka med 
tvål e& såpa, intvåla. -seihen, tr. sila, fil- 
trera. -seihung, /. -sein, itr. s. vara af, från- 
skild, sönder, aflägsen. -selt, I. adv. af- 
sides. II. prep. med gen. från, från ... sida. 
-seite, /. 1. baksida, frånsida. 2. flygel, sido- 
skepp. -söiten, -selts = abseit. 

absenliden, tr. afzända, afskicka. -der(in), m. 


m nn 


afsluta, aflägga. -sonderbär, a. fränskilje- 
lig, som kan fränskiljas. -sönderlich, a. 
egendomlig, besynnerlig; ss. adv. sfv. i 8yn- 
nerhet, särdeles. -sönderlichkeit, f. besyn- 
nerlighet, egendomlighet. -sondern, I. tr. 
1. franskilja, isolera. 2. afsöndra, afsätta. 
II. »//. skilja, afsöndra sig. -sond[e]rung, f. 
-sorbieren, sv. tr. absorbera. -sorptiön, -en, 


‚f. absorption. -spänen se abspenen. -span- 


nen, tr. 1. späuna lös, minska spänningen 
hos, förslappa, trötta. Mus. eine Saite m 
nedstämma en sträng. 2. fränspänna. -Span- 
nung, /. förslappning. -speisen, I. tr. af- 
spisa, affärda. II. tr. h. afsluta måltiden. 
-spenen, tr. afviinja. -spenstig, a. motspän- 
stig, gensträfvig. Einen Diener seinem 
Herrn m machen: locka, tubba en tjänare 





Av = föregående uppslagsord. 


” äkta sms. O saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. x mindre brukligt. 


absperren 


från hans husbonde. -sperren, tr. afspärra, 
afstänga. -sperrung, /. -spiegeln, I. tr. af- 
spegla, återspegla. II. rl. afspegla sig, äter- 
speglas. -spieg[e]lung, /. -spielen, I. tr. 1. 


12 


spela från början till slut, t. ex. ein Lied auf dem | 


Klaviere. 2. Vom Blatte m spela från bla- 
det. 3. afspela, fränspela. U. rf. tilldraga 
sig, hända. III. itr. A. upphöra att spela. 
-spinnen, ir. afspinna; bna. hopsätta, dikta. 
-spitzen, tr. 1. göra trubbig. 2. göra spet- 
sig, hvässa, formera. -spitzung, /. -splittern, 
I. ir. afeplittra. II. itr. s. lossna i form af 
splittror. -spräche, /. aftal, öfverenskom- 
melse. 

absprechlien, I. tr. 1. fränkänna, frändöma. 
Jm das Leben m döma ngn till döden. 2. 
afhandla, diskutera. 3. aftala. II. itr. h. 1. 
Uber etw. (ack.) yttra sig om ngt med myn- 
dig ton. md: myndig, befallande. 2. tala till 
slut. -er, m. myndig, befallande person. 
-erel, /. myndig, befallande ton. -erisch, a. 
myndig, befallande. 

ablisprengen, I. tr. frånspränga, spränga bort. 
II. itr. s. spränga af, galoppera bort. -sprin- 
gen, itr. s. 1. lossna, gå af. 2. hoppa af. 3. 
aterstudsa, återkastas. -spritzen, I. tr. spru- 
ta af, bort. II. itr. s. F fara af, åstad. -sprung, 
m. 1. språng, hopp ifrän ngt. 2. afvikelse från 
ämnet, exkurs. 8. motsats. kontrast. -spülen, 
tr. 1. skölja, afskölja. 2. bortskölja, bort- 
spola. -spülung, /. -stammen, it. s. härstam- 
ma, härleda sig. -stammung, f. 1. härstam- 
ning, härkomst. 2. gram. härledning, etymo- 
logi. -stand, m. 1. afständ, långt håll. 2. 
afständ, skilnad. 3. afträdelse. m nehmen 
von etw.: afstä från, afträda ngt. -ständig, 
a. försämrad, fördärfvad af ålder. -stapeln, 
itr. s. 1. gå af stapeln. 2. F traska i väg. 
-statten, ir. fullgöra. Jm einen Besuch m af- 
lägga besök hos ngn, jm Bericht a redo- 
göra inför ngn, Dank m tacka. jm einen 
Grufs » framföra en hälsning till ngn, jm 
seinen Glückwunsch w lyckönska ngn. -stat- 
tung, ‚/. -stäuben, tr. afdamma. -stäuber, m. 
damviska, damborste. -stäubung, f. afdam- 
ning. -stechen, I. tr. 1. afsticka, afskära, ut- 
märka, utstaka. 2. sticka af, pricka af. 8. af- 
tappa, tappa. 4. sticka, sticka ihjäl. 8. via tor- 
nérspel: kasta ur sadeln. II. itr. h. 1. Gegeneı. 
von etw. w afsticka, bilda kontrast, svära 
mot. 2. sjö. lägga ut. -stecher, m. afstickare. 
-stechung, /. afstickande m. m. se abstechen. 
-stecken, tr. 1. lossa, lösa upp.2.utsticka, ut- 
staka. -steckung, /. -stehen, I. itr. s. 1. stå på 
afständ. 3. stv.h. Von etw. m afstå ifrån, upp- 
gifva ngt. 3. i sht om växter: gå ut, vissna. Ab- 
gestandner Fisch: död fisk. 4. blifva fadd, 
dufna. II. tr. afträda, afstå ifrån, öfver- 
lemna. III. rf. utv. sich (aat.) die Beine n 
stå sig trött. -stehlen, tr. fränstjäla. -stel- 
ten, ir. göra styf, stärka. -steigen, itr. s. 


ur. inatransitivt, rf. refiexivt, 8t. starkt, 80. svagt, 67°. transitivt verb. Äh. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


abstürzen 


stiga af, ned. -steigung, /. -stellen, tr. 1. 
ställa bort, flytta, ce. ex. den Stuhl von der 
Wand. 2. teku. stanna, ı. ex. eine Maschine. 
3. afskaffa, aflägsna. -stellung, /. -stemmen, 
tr. afmäjsla, afhugga med huggjärn; fränbryta. 
-stempeln, ir. afstämpla. -stemp[e]lung, /. 
-steppen, ir. pricka af, kalkera. -sterben, itr. 
s. 1. dö bort, tvina bort, blifva okänslig. 2. 
Einer (aat.) Sache a dö från, öfvergifva en 
sak. -steuern, I. tr. 1. styra från ngt, t. ex. das 
Boot vom Ufer. 2. afstyra. II. itr. h. Von 
etw. w styra ut, aflägsna sig från ngt. -stich, 
m. 1. afprickning, kopia; afdrag. 2. tapp- 
ning, aftappning. $. afbrott, kontrast. -stik- 
ken, tr. sticka af, t. ex. ein Muster. -stiefeln, 
itr. s. F traska i väg. -stimmen, I. tr. mus. 
1. nedstämma, t. ex. eine Saite. 2. stämma. 
I. itr. h. omrösta, votera, über etw. (ack.): 
om ngt. -stimmung, /. omröstning. -stim- 
mungszettel, m. röstsedel. -stinent, a. äter- 
hällsam. -stinönz, 0, f. återhållsamhet. -stol- 
zieren, itr. s. gå bort med stolta steg. -stop- 
pein, tr. frigöra från äkerstubb. -stofsen, I. 
ir. 1. stöta, slå, kasta af. 2. afnöta, slita, 
nöta. 3. stöta bort. Ein Boot m skjuta ut 
en båt. 4. pia. bortstöta, stöta ifrån sig. 
avd: frånstötande. II. rf. afnötas, nötas, 
slitas. III. itr. s. o. A. sjö. lägga ut, t. ex. vom 
Lande. -stolsung, f. -strafen, tr. afstraffa, 
straffa. -strafung, /. -strahieren, sv. tr. o. 
itr.h. abstrahere. -strahlen, I. tr. återspegla. 
II. itr. s. ätersträla. -strahlung, f. -sträkt, «. 
abstrakt. -strampein, tr. afsparka. -strängen, 
tr. frigöra frän (drag)linor, spänna ifrän. 
-strapazieren, I. tr. uttrötta. II. r A. uttrött: 
sig, underkasta sig strapatser. -streben, it. 
h. söka komma bort. -streich, m. entrepre- 
nadauktion. -streichen, I. tr. 1. stryka af, 
bort, ned. 2. slå, afstraffa. 3. stryka fram 
öfver, genomströfva. II. itr. s. uflägsna sig. 
-streicher, m. 1. strykträ. 2.skrapjärn. -streif- 
bär, a. som kan dragas af. -streifen, I. tr. 
1. draga af, taga af. Die Haut w byta on: 
skinn. 2. via. kasta af sig, slå bort, t. ex. 
Sorgen. II. itr. s. vika af. -streifung, f. -strei- 
ten, ir. 1. Jm etw. m processa sig till ngt 
af ngn. 2. förneka. 3. Sich (aut) etw. vw las- 
sen: ge med sig med afseende på ngt. -strik- 
ken, tr. sticka af. -striegeln, ir. rykta. -strö- 
men, itr. s. 1. flyta, strömma bort, skingra 
sig. 2. sjö. drifva för strömningar. -stücke[I]|n, 
tr. afstycka, sönderstycka. -stufen, I. tr. 1. 
afdela i afsatser. 2. gradera. II. itr. s. o. 
rf. bilda afsatser, gå i schattering. -stu- 
fung, /. -stumpfen, I. tr. göra slö, trubbig: 
via. förslöa, förslappa. II. rf. blifva slö. 
trubbig, förslöas, förslappas. -stumpfung, /' 


.-stürmen, I. itr. s. storma, ila bort. II. r/. 


upphöra att storma, rasa ut. -sturz, m. 1. 
nedstörtande. 2. brant. -stürzen, I. ir. ned- 
störta. II. itr. s. 1. störta ned, falla ned. 2. 


abstutzen — 
stupa, vara brant. -stutzen, tr. stubba af. 
-süchen, tr. 1. plocka bort, dem Baume Rau- 
pen: mask från trädet. 2. genomsöka. -süd, 
-e, m. afkokning, afkok, dekokt. -sünderlich 
se absonderlich. -sürd, a. absurd, orimlig. 
-surdität, -en, f. absurditet, orimlighet. -sü- 
Isen, tr. 1. sockra, söta; bila. förljufva. 2. 
urlaka. -süfsung, f. 

Abt, -e +, m. abbot. 

ablitakeln, tr. sjö. aftackla; F vita. abgetakelt: 
aftacklad, utmärglad. -täk[e]lung, /. -tanzen, 
I. ir. 1. dansa. 2. dansa af. U. fl. dansa sig 

" trött. III. itr. s. dansa ut. -tauen, ir. 8. o. 
tr. aftöa. -taumeln, itr. s. F raglande aflägs- 
na eig, ragla ut. -tausch, m. byte. -tauschen, 
ir. Jm etw. w tillbyta sig ngt af ngn. -tau- 
schung, f. -tei, -en, f. abbotsdöme, -stift, 
-kloster, -bostad, -värdighet. -teilen, tr. af- 
dela, dela, särskilja. -téllich,a. hörande till en 
Abteti.-teilung, f. afdelning. -thauen se abtauen. 
-thell- se abteil-. -thun, I. ir. 1. taga af, läg- 
ga ifrån sig. 2. lägga bort, afskaffa. 3. F 
döda, taga lifvet af. 4. uppgöra, afsluta, 
klargöra, bringa pä det klara. Eine Frage 
a slutbehandla en fråga, einen Streit m 
bilägga en tvist. II. rf. skilja sig. -tlefen, 
tr. sänka, fördjupa. 

Äbtllin, -issin, -nen, /. abbedissa. -Iich, a. ab- 
botlig. 

abiltödten se abtöten. -tünen, ir. Farben m för- 
drifva färger. -tönung, /. -töten, ir. döda, 
utplåna, amortera. -tötung, /. -traben, itr. s. 
trafva bort. 

Abtrag, -e +, m. 1. bortförande ar uppgrüfd jord. 
2. afdukning. 3. amortering. 4. skada, af- 
bräck. 5. skadestånd. -en, I. tr. 1. bära 
bort, jämna, planera. 2. duka af. 83. rifva, 
t.ex. ein Haus. 4. afrita, öfverflytta. 5. af- 
betala, amortera. 6. slita, slita ut. U. ri. 
1. Der Baum hat sich abgetragen: trädet 
har mistat förmågan att bära mer. 2. nötas, 
slitas. -ung, f. | 

ablltrampeln, F I. tr. trampa af. II. itr. s. tra- 
ska sin kos. -träufeln, itr. s. droppa, drypa 
ned. -treiben, I. tr. 1. drifva bort, förjaga, 
fördrifva. 2. sju. drifva ur kosan. 8. pådrif- 


13 


_ abwechsiungsweise 


etw. m afstä från, lemna, öfvergifva ngt, 
vom Throne mw nedlägga regeringen, abdi- 
kera. -er, ni. jur. afträdare. -ung, f. afträde, 
afträdande, afträdelse, öfverlätelse. 


Abltrieb, m. 1. neddrifvande. 2. skog. af- 


va, tröttköra. 4. Den Wald na) afverka, | 


b) afdrifva skogen, mit der Heerde den 

Wald A låta bjorden beta i skogen. II. itr. 

3. blifva vinddrifven. -treibung, f. 
abtrennlibär, a. som kan frånskiljas. -en, I. tr. 


af-, fränskilja, lossa, sprätta af. II. rf. 


skilja sig, gå loss, lossna. -lich = abtrenn- 
bar. -ung, f. fränskiljande. 

abtretiien, I. ir. 1. aftrampa. 2. (af)nöta, slita. 
8. trampa af, torka af, ı. ex. den Schnee von 
den Fü/sen, die Fü/se. 4. aftrampa, gnm 
trampning begränsa, ı. ex. ein Beet. 5. af- 
träda, öfverläta, afstä, jm etw. el. etw. an 
jn. II. rf. skräpa, torka af sig om fötterna. 
III. itr. s. afträda, gå, aflägsna sig. Von 


verkning, hygge, fälle. -triefen, str. s. dry- 
pa, droppa ned. -trift, f. 1. sjo. afdrift. 2. 
&br. rätt till bete. -trinken, ir. dricka af. 
-trippeln, itr. s. trippa bort. -tritt, m. afträ- 
de, hemlighus. -trocknen, I. tr. aftorka, 
torka. U. r/. torka sig. III. itr. s. 1. torka, 
blifva torr. 2. falla af i följd af torka, af- 
vissna. -trocknung, /. -trollen, itr. s. F pallra 
sig af. -trommeln, I. ir. trumma. II. tir. h. 
1. upphöra att trumma. 2. slå till reträtt, 
slå tapto. -tröpfeln, -tropfen, itr. s. droppa 
ned, afdrypa. -tropfung, f. -trotzen, tr. Jm 
etw. av tilltrotsa sig ngt af ngn. -trumpfen, 
tr. kort. sticka öfver med trumf; pild. afsnä- 
sa, afspisa. -trünnig, a. affällig, otrogen, 
upprorisk. u werden: affalla, göra uppror. 
-trünnigkeit, /. affall, upproriskhet. -urt[hJei- 
len, I. ir. 1. Jm etw. u, frändöma, fränkän- 
na ngn ngt. 2. afdöına. Jn — fälla slutdom 
i ngns mål, I. ir. h. Über etw. (ack.) + a) 
fälla slutdom i en sak, b) bita. döma tvär- 
säkert om ngt. -urt[hleilung, /. -verdlenen,' 
tr. förtjäna, jm Geld: pengar af ngn. 
-veriangen, tr. affordra. -vieren, tr. göra fyr- 
kantig, indela i fyrkanter, i rutor. -vierung, 
f. -wachen, rfl. blifva utvakad. -wachsen, 
itr. s. 1. upphöra att växa. 2. aftaga, växa 
utför. -wackeln, tr. F prygla, mörbulta. -wä- 
gen, tr. 1. väga af, till. 2. afväga, t. ex. das 
Terrain. 3. bringa ijämnvigt. 4. öfverväga. 
-wägung, /. -walken, tr. afvalka; F genom- 
prygla. -wallen, itr. s. falla ned i lockar, i 
veck, bölja. -wällen, tr. kok. förvälla. -wal- 
zen, I. tr. tekn. afvalsa, utvalsa. II. rf. valsa 
sig trött. III. it”. s. valsa ut. -wälzen, tr. 
vältra, rulla af. -wälzung, /. -wamsen, tr. F 
mörbulta, genomprygla. -wandeln, I. X ür. 
s. vandra bort. II. tr. gram. böja, flektera. 
III. rfl. gram. böjas. -wand[ej]lung, /. gram. 
böjning, flexion. -wärmen, tr. uppvärma. 
-warten, I. tr. 1. afbida, afvakta. 2. hafva 
omsorg om, sköta, vårda. II. rl. sköta sig. 
III. itr. kh. vänta, gifva sig till täls. -wärts, 
adv. 1. utför, nedåt. Berga utför bärget, 
nach mw nedåt. 2. *X åt sidan, afsides, af- 


« lägse. -wartung, f. vård, skötsel. -waschen, 


ir. 1. aftvätta, aftvå. Abgewaschen ätv. ur- 
tvättad. 2. bortskölja, -spola. -waschung, f. 


‚ abwechslleln, I. ir. 1. Jm Gold w växla sig 


I 


till guld(mynt) af ngn. 2. byta om, ömsa. 
I. ir. h. Mit etw. m byta om med ngt, 
mit jm w tura om med ngn. -elnd, 1. a. 
omväxlande, skiftande, ombytlig. ve Reime: 
växelrim. 2. adv. växelvis, turvis. -[e]lung, 
f. omväxling, ombyte, turning. -lungswelse, 
adv. för ombytes skull. 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Abweg 


Abliweg, m. afväg. -wehen, I. tr. blåsa af, bort, 
ned. II. itr. h. Der Wind a. es hat abge- 
weht: blåsten har lagt sig. -wehr, f. afvär- 
jande, motvärn, skydd, försvar, motständ. 
-wehren, I. tr. afvärja, afvända, afleda, 7m 
etw. ei. etw. von jm: ngt från ngn; parera. 
II. itr. h. Einem Übel n afvända ett ondt. 
-wehrung, /. -weichen, a) sv. I. tr. lossa gnın 
uppmjukning. II. ür. s. losena i följd af 
uppmjukning. b) st. itr. s. afvika. -weichung, 
f. afvikelse, afvikelse från ämnet, exkurs; 
missvishing, t.ex. der Magnetnadel; gram. 
oregelbundenhet, undantag. -weiden, tr. af- 
beta. -weisen, ir. af-, bortvisa, affärda, af- 
snäsa. Eine Bitte w afslä en bön. -weilsen, I. 
tr. hvitmäla, hvitmena. U. tr s. färga ifrån 
Sig hvit färg. -weisung, /. afvisande m. m. se ab- 
weisen. -wendbär, a.som kan afvändas, förhin- 
dras. -wenden, I. ir. 1. afvända, afstyra, af- 
värja. 2. vända bort. Seine Hand von jm m 
taga sin hand från ngn, jm die Kunden n 
draga kunderna från ngn. II. rf. vända sig 
bort. Sich von jm m öfvergifva ngn, ej vi- 
dare bry sig om honom. -wendig, a. vän- 
dande sig bort; obenägen, affällig. -wen- 
dung, /. afvändande m. m. se abwenden. -wer- 
ten, I. tr. 1. afkasta, bortkasta. 2. afkasta, 
inbringa. U. rl. blifva osams, mit jm: med 
ngn. -wesend, a. fränvarande. -wesenheit, 
f. frånvaro. Jur. seine mw darthun: bevisa 
sitt alibi. -wetten, tr. Jm etw. w vinna ngt 
på vad af ngn. -wetzen, tr. afslipa, bort- 
slipa; slipa, bryna. -wichsen, tr. 1. blanka, 
borsta. 2. F piska upp. -wickeln, tr. 1. af- 
nysta. 2. afveckla, afrulla, npprulla. 3. ut- 
reda, bringa på det klara. -wick[e]lung, f. 
-wiegeln, tr. lugna, dämpa. -wieg[e]lung, /. 
-wiegler, m. fredsstiftare. -wieglerisch, a. 
fredsstiftande. -wiegen = abwägen 1. -winde, 
f. härfvel, nystfot. -winden, I. tr. 1. afnysta, 
afhärfla, afvinda. 2. nedhissa. II. rf. rulla 
upp sig. -windung, /. -winken, tr. gnm en 
vink afböja, förhindra. -wipfeln, tr. toppa. 
-wirbeln, ir. drilla. -wirken, ir. 1. virka af. 
2. jug. flå af, flå. 3. knåda väl. -wischen, I. 
tr. aftorka, afdamma. II. itr. s. F smyga 
sig bort, slinka undan. -wischlappen, m. 
-wischtüch, ». damhandduk, torklapp. -wol- 
len, itr. h. vilja gå af, vilja lossna. Der 
Deckel will nicht ab: locket sitter fast. 
-würdigen, tr. nedsätta, förringa. -würgen, 
I. tr. strypa, vrida halsen af. II. ri. trötta 
ut sig med försök att svälja eı. att kräkas. 

: -Wlirzen, tr. krydda. -würzung, /. -zahlen, tr. 
1. afbetala. 2. utbetala, betala. -zählen, ir. 
1. afräkna, frånräkna. 2. uträkna, beräkna. 
Das 'läfst sich an den Fingern u det kan 
man veta pä förhand. -zahlung, /. af-, ut- 
betalning. -zählung, /. afräkning m. m. se ab- 
zählen. -zahnen, itr. h. 1. få sina sista tän- 
der. 2. förlora tänder. -zapfen, tr. aftappa. 


14 


accordieren 


-zapfung, /. -zappeln, »f. F sprattla sig trött. 
-zäumen, tr. afbetsla. -zäumung, /. -zäunen, 
tr. inhägna. -zäunung, /. -zehren, I. tr. af- 
tära, tära, utmärgla. II. itr. s. o. rf. täras, 
blifva aftärd, aftyna. -zehrung, f. -zeichen, 
n. tecken, märke, kännetecken. -zeichnen. 
I. tr. 1. afteckna, afrita, kopiera. 2. kännc- 
teckna, utmärka, utstaka. II. rl. afteckna 
sig, framstå, sticka af. -zeichnung, /. -zer- 
ren, ir. afslita, lösslita, fränslita. 

Abziehlibild, n. öfverflyttningsbild, transport- 
målning. -en, I. tr. 1. afdraga, aftaga. Ei- 
nem Hunde das Fell a. einen Hund n flå 
en hund, jm die Maske a blotta, afslöja 
ngn. 2. borttaga, aflägsna. Den Schlüssel w 
taga ur nyckeln, die Hand von jm m tagı 
sin hand frän ngn, lemna ngn ät sitt öde, 
die Kunden von jm w locka kunderna från 
ngn, ja von seinem Vorhaben vw förmå ngn 
att afstä från sitt företag. 8. draga af, dra- 
ga ifrån. 4. draga, slipa, bryna. 5. tappa, 
aftappa. 6. distillera, rena; afreda. 7. af- 
draga, aftrycka. II. rfl. draga sig trött. 
III. itr. s. aftäga, aflägsna sig, draga bort, 
flytta. Leer vw gå bort tomhändt, ej få ngt 
för sitt besvär, von der Festung wm upphäf- 
va belägringen, F mit langer Nase w fa 
lång näsa. -stein, m. brynsten. -ung, f. af- 
dragande m. m. se abziehen. -zahl, f. subtra- 
hend. 

abllzielen, tr. o. itr. 4. [Auf] etw. syfta till. 
afse ngt, ha ngt till mål. -zirkeln, tr. mcd 
cirkel afmäta, afpassa; via. cirkla, afmäta, 
öfverväga, svarfva. -zirk[e]lung, f. -zucht, 
f. aflopp. -zug, m. 1. flyttning, afresa, af- 
tåg, afmarsch. 2. bortledning, aftappning. 
3. afdrag, fränräkning. 4. afdrag, aftryck. 
5. trycke på gevär. -züglich, prep. med gen. ei- 
ter afdrag af. 

Abzugslibogen, m. afdrag, korrekturark. -gra- 
ben, m. afloppsgraf. -kanal, m. afloppskanal. 
-predigt, /. afskedspredikan. -rohr, n. af- 
loppsrör. -zeit, f. fiyttningstid. 

ablizupfen, tr. afrycka, afplocka. -zwacken, 
tr. 1. knipa af. 2. F jm etw. w aftvinga ngn 
ngt. -zwecken = abzielen. -zweigen, I. tr. 1. 
(af)kvista. 2. afskilja. II. rl. o. itr. h. taga 
af, vika af, grena ut sig. -zweigung, /. ut- 
grening, gren. -zwingen, tr. aftvinga. 

Accent, -e, m. akcent. -uleren, sv. tr. akcen- 
tuera. -uierung, f. 

Accapt, -e, n. akcept. -ieren, sv. tr. akceptera. 

Accidönlis, Accidentien a. -zien, n. 1. tillfällig- 
het. 2. vanı. plur. sportler. -z, -[ilen, f. 1. 
tillfällighet. 2. dvoktr. akcidens. -zdruck, m. 
akcidenstryck. 

Accislie, 0, f. akcis. -amt, n. akciskammare. 

Accompagnliemönt, -s, 0, n. ackompanjemang. 
-ieren, sv. tr. ackompanjera. 


‚Accörd, "e, Mm. ackord. -ieren, sv. itr. A. ackor- 


dera, göra ackord. 











ur. intranslitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, 80. svagt, LT. transitirt verb. A. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


accurat 


accurät, a. ackurat, noggrann, omsorgsfull, 
ordentlig. -6sse, 0, f. noggrannhet. 

ach, I. itj. ack, 0. m dafs: o att, w ja! ack 
ja! å ja! m nein! å nej! so! ja så! m 
was da! å visst ickel dumt prat! II. - 
el. -€ el. -3, n. ack. F mit und Krach: 
med stor nöd. -åt, -e, m. agat. -el, -n, f. 
(sädes)agn, skäfva. -illestferse, f. akilleshäl, 
ömtälig punkt. 

Achse, -n, f. aim. t. (hjul)axel. 

Achsel, -n, /. axel, skuldra. Die un zucken: 
rycka på axlarna, über die m ansehen: se 
ngn öfver axeln, etw. auf die leichte wm 

. nehmen: ej göra stor affär af ngt, ej bry 
sig stort om det, auf beiden un age: 
bära kappan på bügge axlarna. -bein, n 
nyckelben. -klappe, /. axelstycke. -n, sv 
tr. lägga, taga pä axlarna, axla. -ständig, a 
bot. Utgående från bladvecken. -stück, nn. 
axelstycke, axellapp. -träger, m. opålitlig 
människa. -trägerei, /. opälitligt sätt. -trä- 
gerisch, a. opälitlig, falsk. -zucken, n. axel- 
ryckning. 

achsen, sv. tr. förse med axlar. 

Acht, I. 0, f. 1. akt, uppmärksamhet, omsorg; 
uppsåt, mening. m haben cı. geben auf etw.: 
gifva akt på ngt, etw. aus der el. aufser m 
lassen: lemna ngt opäaktadt, etw. in m be- 
halten: komma ihäg ngt. 2. akt, landsför- 
visning. Jn in dien erklären ei. thun: för- 
klara ngn i akt, fredlös, fägelfri. IL a. 
(oböjl. grundtal) åtta. Über m Tage: i dag åtta 
dagar till. rnöjdt i talesättet: mit wen fahren: 
fara med åtta hästar. Betr. sms. jfr sms. med 
drei. III. -en, f. åtta (siffran. 

ächt sc echt. 

-achtbär, a. ürbar. -keit, f. ärbarhet. 

achte, a. (lordningstal) åttonde, jtr dritte. -halb, 
a. sju och en half. 

Achtel, -, n. ättondedel, ättondel. -band, m. 
-format, n. -grölse, f. oktavformat. "N, sv. tr. 
dela i ättondelar. -note, -pause, f., -takt, 
m. mus. ättondels not, paus, takt. 

achten, sv. I. tr. 1. akta, värdera. Das Ge- 
setz respektera lagen, er achtet das Geld 
nicht: han sätter intet värde på pengar. 2. 
anse, hålla för. Für gut nv taga för godt, fär 
nichts w ej bry sig om. II. ıtr. h. Auf etw. 
(ack) a gifva akt på, taga hänsyn till ngt. 
III. ry. Sich nach etw. rätta sig efter ngt. 

ächten, sv. tr. förklara i akt, förklara fredlös, 
proskribera. 

Achtllender, m. hjort med åtta grenar på hor- 
nen. -ens, adv. för det åttonde. -enswört[h], 
a. aktningsvärd. -er, I. -, m. åtta m. m. se 
Fünfer. U. prep. mea dat. sjö. akter om. 

Ächter, -, m. person som förklarar i akt. 

achtljertet, oböjl. a. åttahanda, åtta slags. -er- 
steven, m. akterstäf. -fäfsler, m. åttafoting. 
-geben, itr. h. gifva akt, akta. -los, a. 1. 
oaktsam, vårdslös. 2. ouppmärksam. -Io- 


a” 


= föregående uppslagsord. 


15 


Adhäsion 





sigkeit, f. 1. oaktsamhet, vårdslöshet. 2. 
ouppmärksamhet. -säm, a. 1. aktsam. 2. 
uppmärksam. -samkeit, /. 1. aktsamhet. 2. 
uppmärksamhet. -ung, /f. 1. nppmärksam- 
het, akt. Auf jn w geben eı. haben: gifva 
akt på ngn; mil. vw! gif akt! 2. aktning, 
vördnad, uppmärksamhet. Sich in m setzen: 
sätta sig i respekt, bei jm in m stehen: vara 
aktad, respekterad af ngn, die schuldige m 
beobachten: visa skyldig vördnad. 

Ächtung, /. akt, proskribering. 

achtungslivoll, «. aktningsfull. -wört[h], -wür- 
dig, a. aktningsvärd. -widrig, a. respekt- 
vidrig. 

achtzehn, a. (ovöjl. grundtal) aderton. -ender, m 
hjort med adertor grenar pä hornen. Betr. 
öfr. sms. jfr sms. med drei. -t@, a. (ordningstal) ader- 
tonde. -tel, -, n. adertondel. -tens, adv. för 
det adertonde. 

achtzig, a. (ovöjl. grund:al) åttio. -er, -, m. 1. 
ättioäring. 2. In den un: på åttiotalet. 
-erin, -nen, f. ättioärig gumma. -ste, a. (ord- 
ningstal) ättionde. -stel, -, ». &ttiondedel. 
-stens, adv. för det ättionde. 

ächzen, sv.itr.h. sucka djupt, jämra sig,kvida. 

Acker, m. 1.pı.-1, åker, fält, teg, gärde. Den m 
bauen: odla marken. 2. pı. -, plogland, tunn- 
land. -bär, a. odlingsbar. -bau, m. äker-, 
jord-, landtbruk. -bauend, a. äkerbrukande. 
-bauer, -, m. &äkerbrukare. -beet, n. teg. 
-bürger, m. jordbrukare. -6i, 0, f. jordbruk. 
-er, m. jordbrukare. -gaul, m. arbetshäst. -ge- 
rät[h], n. äkerbruksredskap. -huhn, n. rapp- 
höna. -knecht, m. jordbruksarbetare. -krume, 
f. matjord. -land, n. äkerjord. -lattich, m. vor. 
hästhof. -mann, -leute, m. jordbrukare. -n, 
av. tr. o. itr. h. bruka jorden, plöja; träla. 

äckerreich, a. rik på åkrar. 

Ackerllung, /. jordbruk. -vieh,n.dragare. -wirt[h], 
m. landtbrukare. -wirt[h]schaft, /. landt- 
bruk, jordbruk. 

a. D. förkorta. = aufser Dienst: för detta (f. d.). 
adäquat, a. adekvat; motsvarande. -dieren, 
sv. tr. addera. -6, -8, n. o. ilj. farväl, adjö. 
Adel, -s, 0, m. adel; adelskap. Hoher u hög- 
adel. -Ig, a. adlig; ädel. -R, sv. tr. adla. 
-sbüch, 2. adelskalender,‘-matrikel. -schaft, 
f. adelskap, adel. -sherrschaft, /. adelsväl- 
de. -skammer, /. riddarhus. -slexikon, -sre- 

gister, n. = Adelsbuch. -ung, f. adlande. 

Adöpt, -en, m. adept. 

Ader, -n, f. aim. t, äder, ådra. Zur vw lassen: 
a) äderläta, b) låta äderläta sig, via. beine 
w zu etw. haben: sakna anlag för ngt. -bruch, 
m. åderbråck. -haut, /. äderhinna. -ig e. 
Aderig, a. ädrad. -lals, -e +, m. -lassen, n. 
äderlätning. -lasser, m. person som läter 
äder. -n ov. ädern, sv. tr. ådra. -schlag, m 
pulsslag. 

Adhällrenz, 0, f. adhesion. -rieren, sv. ir. A. 
adhärera, hänga vid. -siön, 0, f. adhesion. 


äkta sms. (0 saknar plur. + bar omljud. F famitjürt, P lägre spräk. X mindre brukligt. 


adieu — 16 — ähnlichen 





adiéu, I. it;j. II. -[s], -s, n. adjö, farväl. | After, -, 1. m. bakdel, stuss, stjärt. 2. n. af- 
dil, -en, m. edil. ' fall; exkrementer. -ärzt, m. dålig läkare, 

Adjektiv, -e, -um, -um[s], -a, n. adjektiv. -isch, | kvacksalfvare. -bier, ». svagdricka. -blatt, 
a. adjektivisk. AR. bot. stipel. -bürge, m. underborgen. -darm, 

adjudizieren, sv. tr. tillerkänna, tilldöma. | m. ändtarın. -dichter, ». usel poet, rimsmi- 

Adjüunkt, -e[»], mm. adjunkt. dare. -erbe, m. arfvinge i andra led. -gebürt, 

Adjustierllamt, n. justeringsverk. -en, sv. tr. 
justera. -ung, /. justering. 

Adjutänt, -er, m. adjutant. 

Adler, -, m. örn. -nase, /. örnnäsa. -orden, m. 


}. efterbörd. -gelehrt, a. som lätsar lürdom. 
-grölse, /. falsk storhet. -heu, n. hö af ef- 
terslättern. -kind, ». 1. barn, födt efter fa- 
derns död. 2. oäkta barn. -klaue, /. sporre, 


örnsorden. sınäklöf. -könig, m. olaglig konung. -korn, 
Admiral, -e [t], m. amiral. -ität, -en, f. ami- rn. underlän. -mehl, n. eftermjöl, kli. -rede, 
ralitet. J. baktal, förtal. -reden, itr. h. baktala, 


förtala, m: ngn. -röd[n]er, m. bakdantare. 
-sohn, m. 1. posthum son. 2. oäkta son. 
-welt, /. 1. X efterverld. 2. lägre medel- 


adoptilieren, sv. tr. adoptera, upptaga som 
eget barn. -iv, «. aloptiv-, adopterad. 


| 
i 

administrieren, sv. tr. administrera, förvalta. | n. smäsäd. -leder, n. kappa på skodon. -lehen, 
! 

Adressllånt, -en, m. -åntin, -nen, f. afsändare. | 


-ät, -en, m. -åtin, -nen, f. adressat. klassen, demimonden. -wesen, n. illistigt, 
Adresslie, -n, /. adress. -büch, n. -kalender, m. vrängt, obildadt sätt. 

adresskalender. -ieren, sv. tr. adressera. Agllät se Achat. -énde, -n, f. 1. ritual, mäss- 
Advönt, -e, m. advent. bok, kyrkohandbok. 28. anteckningsbok, 
Advörb, -ien, -ium, -um[s], -a, n. adverb. promemoria. -ens, Ayentien ei. -zien, n. drif- 


Advokät, -en, m. advokat, sakförare. -enkniff, kraft, driffjäder. -ént, -en, m. agent, om- 
m. advokatknep. -ür, -en, f. advokatur, bud, expedit. -öntschaft, f.agentskap, agent- 


advokatständ. | syssla. -entür, -en, f. agentur. -gregåt, -e, 
advozieren, sv. itr. h. advocera, uppträda som n. aggregat. -gregieren, sv. ir. upptaga, in- 
sakförare. förlifva. -ieren, sv. itr. hk. o. tr. agera, spela 
Atfaire, -n, f. affär. en roll. 
Affe, -n, m. aim. t, 1. apa; F bita. dumhufvud, | Agltllatiön, -en, f. agitation, uppvigling. -åtor, 
sjäp. Seinem run Zucker geben: vara upp- -s, «ren, m. agitator, uppviglare. -ieren, sv. 
sluppen, jm den run weisen ei. drehen: drif- ir. h. agitera, uppvigla. 


va gyckel med ngn, einen avn an jm ge- | Aglel, -e, m. -[e], -en, f. akleja. 
fressen haben: vara intagen, galen i ngn. | Agrlläffe, -», f. agraff, fruntimmersspänne. 


2: F vid. rus, florshufva. Ein Äffchen haben: -ärisch, a. agrarisk, agrar-. -Ikultür, -en, f. 

vara litet på tre kvart. ; agrikultur, åkerbruk, jordbruk. -onöm, -en, 
AMHfökt, -e, m. affekt, sinnesrörelse. -ieren, sr. : m. agronom. 

tr. affektera, lätsa. -iert, a. affekterad, ti'l- , Ägyptilen, -, n. Egypten. -er, -, m. egypter. 

gjord, konstlad. | erin, -nen, f. egyptiska. -isch, a. egyptisk. 
äffen, sv. tr. 1. efterapa, efterhärma. 2. drif- : ah, itj. ah, ä. -&, itj. aha, ühä, ja så. 

va, gyckla med. - Ahle, -n, /. syl, boktr. ål. 


Atfenllärt, f. apart. -figur, -fratze, /. -gesicht, | Ahm, -e, m. -en, f. äm. -en, sv. tr. justera, 
u. apfysionomi, apansigte. -haft, «. aplik, ; kröna. -ing, -en, f. sjö. äåmning. 
som en apa. -könig, m. F liten tok. -mäfsig, | Ahn, -[els, -en, m. stamfader, anherre, plur. 
a. aplik. -pinscher, m. pintcher, rütthund. anor, förfäder. -den, sv. tr. 1. tadla, straffa. 
-POSse, /. -possen, m. apspel, tokeri, galen- 2. = ahnen. -dung, /. straff, bestraffning, 
skap. -schwanz, m. 1. apsvane. 2. tülp, våp. . näpst. -&, -n. 1. m. = Ahn. 2. f. anfru, stam- 
-spektakel, -spiel, n. -streich, m. narrspel, | moder. 


galenskap, upptåg. “ähneln, sv. itr. h. likna, jm: ngn. 

Ätter, -, m. försmädlig person, spefågel, gyck- | ahnen, sv. tr. o. itr. h. una. Ich-ahne etw. el. 
lare. -6di, -en, f. 1. efterapning, härmning. ; mir (X mich) ahnt etw.: jag anar ngt. 
2. gäckeri, spe, gyckel. | lassen : låta förstå. 

Attichile, -n, /. affisch. -ieren, sv. tr. affischera. | Ahnenilbild, n. familjporträtt. -dünkel, m. an- 

Äffin, -nen, f. aphona. dryghet. liste, f. slägttafla, stamträd. -stolz, 

Altinität, -en, /. slägtskap, frändskap. | I. a. anstolt, andryg. II. m. andryghet. -ta- 


äftisch, a. aplik, apig. tel = Ahnenliste. 
affizieriibär, a. känslig, mottaglig; retlig. -bar- , Ahnilfrau, f. anfru. -herr, m. anherre. 
keit, /. känslighet. -en, sv. tr. inverka på, | Ähnlich, a. 1. liknande, lik, dylik. Jm m sein 


röra, uppröra. el. sehen: likna, vara lik ngn, dieses Porträt 
Atiner, -, m. väfsked. ist zum Sprechen av detta porträtt har en 
Arikänller, -, m. afrikan. -erin, -nen, f. afri- slående likhet. 2. analog, proportionell. 
kanska. -isch, a. afrikansk. -on, sv. I. itr. hå. likna, vara lik. II tr. göra 





ter. intransitivt, "fl. refiexivt, 8. starkt, SV. svagt, £7°. transitivt verb. h. har haben, 8. bar sein till hjälpverb. 


Ähnlichkeit 


lik. -kelt, /. 1. likhet. 2. analogi, propor- 
tion. -keitsbeweis, m. analogibevis. 
Ahnung, /. aning, förkänsla, misstanke. -sies, 
a. intet anande. -svoll,a.uppfyld af aningar. 
ahöl, it). »j0. &hoj, hänj. 
Ahorn, -e, m. lönn. -en, a. af lönn, lönn-. 
Ährlle, -n, f. ax. In nn schie/sen: skjuta ax, 
via. komma på öfverblifna kartan. -en,sv. I. 


itr. h. plocka ax. U. rf. gå i ax. -eniese, f.- 


axplockning. -enleser(in), m. (f.) axploc- 
kare (-erska). -ig, a. fürsedd med ax. 

al, itj. 1. lemurta) aj. 2. = ei II. 

AT, (2-stafr.) skritvet Ai el. Ai, -[s], -s, 2%. z001. trög- 
djur. 

Aich- se Eich-. alen se eten. 

Akadliemie, -[ejr, f. akademi. mn der Wissen- 
schaften: vetenskapsakademi. -8miker, -, 
m. akademiker. -6misch, a. akademisk. 

akathölisch, a. icke katolsk, kättersk. 

Akllazio, -n, f. akasia. -elél av Aglei. -K- sc 
Acc-. 

Akrobät, -en, m. akrobat, lindansare. -Isch, a. 
akrobatisk, lindansare-. 

Akt, -e, m. 1. akt. 2. handling. Ein m der 
Verzweiflung: ett förtvifladt steg. -6, -n, f. 
akt, aktstycke, skririig handling. Zu den un 
ei. ad acta legen: lägga till handlingarna, 
ad acta, ej vidare bry sig om. -enmensch, m. 
byråkrat. -onstück, n. aktstycke, dokument. 

Aktille, -n, f. aktie, aktiebref. -engesellschaft, 
J. aktiebolag. -onär, -e, m. aktieägare. 

aktiv, a. aktiv, stadd i tjänstgöring. -ität, -en, 
‚F. aktivitet, verksamhet, tjänstgöring. 

Aktuår, -e, -iu8, -us, -en, m. aktuarie, kanslist. 

Aktus, -us, -us el. -e, m. högtidlig akt, högtid- 
lighet. 

aküt, I. a. II. -e, m. akut. 


baster. 
Alarm, -e, m. alarm. -ieren, sv. tr. alarımera. 


17 





allezeit 


— 


tredje dag, we Augenblicke: hvarje ögon- 
blick, in ner Frühe: helt tidigt på mor- 
gonen, ein für we Mal: en gång för alla, 
mit, bei, trotz wedem eı. bei we diesem: i 
trots af allt detta, wenn das nes ist: om 
det ej är ngt vidare, wes mit Beducht: tän- 
ka först och handla se’n, er ist Mann für 
wes; han är karl för sin hatt, oraspr. Aves zu 
seiner Zeit: hvar sak har sin tid, in wem: 
in alles, vor wem: framför allt, i synnerhet. 
wes äfv. alla människor. II. -[s], 0, r. allt, 
världsallt. III. adv. F all, slut. >» machen: 
göra slut på,» werden: taga slut. -åbendlich, 
a. hvarje kväll upprepad; adv. ar. -åbends, 
hvarje kväll. -begluckend, a. lyckliggörande 
allt och alla. -bekannt, a. allbekant, all- 
mänt känd. -då, adv. där. -döutschland, n. 
hela Tyskland. -diewéll, konj. alldenstund. 
-e = all III. -ée, -[e]n, f. alle. 


Allegliorie, -[e]n,f. allegori, sinnebildlig fram- 


ställning. -örisch, a. allegorisk, sinnebildlig. 


allein, I. a. allena, ensam; aar. allena, alle- 


nast, endast, blott. Schon w der Gedanke: 
blotta tanken. II. konj. men, dock. -borech- 
tigung, /. uteslutande rättighet. -betrieb, m. 
monopol. -e = allein. -gesang, m. solosång. 
-gespräch, 2». monolog. -handel, m. försälj- 
ningsmonopol. -heit, /. ensamhet. -herr, m. ' 
enväldsherre. -herrschaft, /. envälde. -herr- 
scher, m. enväldsherskare. -ig, a. uteslu- 
tande, enstäende, ensam i sitt slag. -igkeit, 
f. exklusivitet, egenskap att vara ensam i 
sitt slag. -splel, n. solospel. -stehend, a. en- 
stående, enstaka, ensam. 


allemäl, adv. alltid, ständigt. kin für wen 


gäng för alla. 


| alienlifalls, adv. i alla fall, i nödfall, möjligen. 
Alabäster, -s, 0, m. alabaster. -n, a. af ala- | 


-fallsig, a. eventuell, möjlig, möjligen in- 
träffande. -thalben, adv. öfverallt, under alla 
förhållanden, städse. 


Aläun, -e, m. alun. -en, sv. tr. beta i alunlös- | aller-, aldra-, t. ex. vhest: aldrabäst, ngrö/'st: 


ning. -icht, -Ig, a. alunartad, -haltig, alun-. 

albern, I. a. enfaldig, dum, väpig. II. sv. itr. 
h. sjäpa sig, bära sig dumt åt, prata dum- 
heter. -heit, /. dumhet, faddhet. 

Albllino, -[s], -s,m. albino. -um, -[s], -s,r. album. 

Alchimllie, 0, f. alkemi. -ist, -en, m. alkemist. 

Alfanz, -e, m. narr, upptägsmakare. -en, sv. 
str. h. begå dumheter, gyckla, galnas. -er6i, 
«en, f. narraktighet, gyckel, upptåg. 

Alllgo, -n, f. alg. -inea, -[s], -[s], m. ny rad, 
afsats. -kä[ljde, -n, m. alkald, alkad (domare 
i Spanien). 

Alkohöl, -e, m. alkohol, sprit. -Isch, a. sprit- 
haltig. 

Alköv, -e, -e, -n, -en, -, m. alkov. 

all, I. a. all, hvarje, m und jeder: hvar och 
en, we Menschen: hela världen, ne beide: 
båda två, diese Bücher habe ich me gelesen: 
jag har läst alla dessa böcker, we zwei Ta- 
ge: hvarannan dag, ne drei Tage: hvar 


aldrastörst o. s. v. 


Allerlibarmer, ». allförbarmare. -dings, adv. 


visserligen, utan tvifvel, förvisso. -halter, 
m. alltings upprätthällare. -hand, obojı. a. 
allehanda, hvarjehanda. -heiligen[fest], ». 
allhelgonadag. -lel, ovöjı. a. allehanda, alla 
slags. -liebst, a. utmärkt söt, hänförande, 
förtjusande. -orten, -orts, adv. allestädes, 
öfverallt. -schaffer, m. alltings skapare. 
-séelen[fest], n. alla själars dag (katolsk sorge- 
högtid till minne af de aflidne). -80itS (äfv. - - 5), 
adv. från, åt alla sidor, allesam man. -wärts, 
-wége[n], -wög[en]s, adv. öfverallt, städse. 
-wéltsfreund, m. vän med hela världen. -wélts- 
freundschaft, /. ytlig vänskap, som är lika 
mot alla. -weltskerl, m. F tusenkonstnär. 
-wört[h]este(r), m. F bak, stjärt. 

allellsåm[m]t, adv. allesamman. -wége = aller- 
wege. -weile, adv. F emellertid, under tiden. 
-zeit, adv. alltid. 


Av == föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. } har omljud. F familjärt, P lägre språk. KX mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


SN 


w 





enden =. willig, ln tn ER, „In. i mt Trlamom ı 
at SR ut fe me ne EI IAI Lo a 
Mi az. : ie. mon. mm - a nn SER - TA 


k 
| 
\ 
4 
I 
; 
a 
i 
i 
d 
| 


Muse TIER WENT. LAT rule m um Le mic na u 
1,7 2 .. MAKT” Tue > <-nce ent eg Pe PLN II TI JESSE 
Lom stor ITV IT bf NL IT : n ans ms .. OM Rule 
008. Re -. Ten nt. 7. RR la ce w on  RRETL TIL +8 ter 
| Pe Re OA tT {on (EN LTT ROT. NS "man 3 er MU 2 
Sant. WERNER :: -- . „TUT“ 207 ae Be BE ‚To Her 72. SN YORK ler 
Te amade" fe 0” 7m ur. EM —- =D. - - UT. NT w N. _ZIE m = rs. 


um. m . sant LITIE KILL 


1 WERTE at TA ATT cn PEN ee - uden of as I moa rör 1 
u EEE > sie zn. & immun "IL Sen sidersgivm. 
.TTnae a - oto” (ErTuins- en . min Zmraus mak = fas 
ER. be TER... TA BS FE 7 se? "rn mm Ivmer ie 


sven. utges. - -- "oT SL € ımiLren EL ET 2 _ SBMESEN. .. TI 2& äl. 
WAP "no... . ade” an. = Seen. NR Jar vle m MC 


Musur birke. vier; Äbrer ı ss et oo. = sm Ze me & Fk 


Anni ae. ART Ale. r := 0.0. TA „im: 

AENEB- 7. er Lo „-cnicin.e Messer - ver. UI A F 
Eh. 2 .. er omraklı een TE die wine mn 2. Tin mn 
SEO Ben em ar m nn miner dere ww. Fo DES Auniin- 
åar: ört 1 Veh. Te, mt Z = 02 0 mu Å mem 








Po  Arinaer 5 Hrn SP. ar OP. VU F Zune ma [RE Wii DDR 


ı Alter 


kvarsittare. 4. Die „,n: de gamle, forntidens 
folk, unsere un: våra förfäder. -er, -, n. 1. 
ålder, lefnadsälder. Im m, von zwanzig Jah- 
ren: vid tjugu års ålder, mittleren ns: i 
medeläldern, medelälders. 2. älder, älder- 
dom. Im m pä& ålderdomen. 8. tidsålder. 4. 
forntid. Von ns her, seit ns: nf gammalt, 
tor ws: förr i världen. 5. tjänsteälder. 
Nach dem w efter tjänsteär. 

ätter.llich se elterlich. -mutter, f. 1. farfars a. 
farmors el. morfars ei. mormors mor. 2. stam- 
moder. -R e. van. altern, sv. I. itr. h. o. 8. 
åldras, blifva gammal. II. tr. låta äldras, 
t. ex. den Wein. -n, pl. se Eltern. 

Altersiiyenofs, m. -yenossin, f. 1. jämnårig 
person. 2. samtida. -grau, a. grå af ålder. 
«schwach, a. älderdomssvag. -schwäche, f. äl- 
derdomssvaghet,älderdomskrämpa.-schwer, 
a. tyngd af år. -versorgung, f. älderdoms- 
försörjning, pension. -versorgungsanstalt, /. 
gubbhus, enkehus. 


. Altert[h]um, a. 1. forntid, gamla tiden. 2. piur, 


antikviteter. 

Altert[h]ümllelei, -en, f. 1. försök till konstlad 
likhet med forntida förhållanden. 2. anti- 
kvitetsvurm. -eln, sv. itr. h. 1. försöka fram- 
konstla forntida förhållanden. 2. vurma för 
antikviteter. -[ljer, -, m. 1. person som gör 
sig skyldig till Altertämelei. 2. antikvitets- 
kännare, antikvitetshandlare. -lich, a. gam- 
maldags, antik. -lichkeit, /. fornåldrighet, 
fornäldrigt sätt. 

Altert[h]umsilforscher, m. fornforskare. -for- 
schung, /. fornforskning, arkeologi. -händler, 
-krämer, m. antikvitetshandlare. -kunde, f. 
fornkunskap, arkeologi. 

Ältervater, m. 1. farfars eı. farmors el. morfars 
ei. mormors far. 2. stamfader. 

eitifränkisch, a. fornfrankisk; F föråldrad, ur- 
gammal. -förstlich, a. af gammal furste- 
slägt. -gebacken = altbacken. -gesell[e], m 
äldgesäll. -gläubig, a. rättrogen, ortodox. 
-händter, m. lumphandlare. -hörgebracht, 
-hörkömmiich, a. häfdvunnen, gam mal. -hoch- 
deutsch, a. fornhögtysk. -ist, -en, m. -istin, 
„nen, f. altist, altsängare, altsängerska. 
-jüngferlich, a. lik gamla ungmör, sipp. 
-Jüngfernstand, m. en gammal ungmös ställ- 
ning, ungmöständ. -kathollsch, a. gammal- 
katolsk. -kirchlich = altgläubig. -klug, a 
lillgammal, snusförnuftig. 

ältlich, a. ngt gammal, ej ung mer; lillgam- 
mal. -kelt, f. begynnande älderdom; lill- 
gammalt sätt. , 

Alttllmeistor, m. älderman. -modisch, a. gam- 
malmodig, omodern. -mutter, f. farmor, 
mormor, gammal gumma. -nerdisch, a. forn- 
nordisk. -sitzer, m. person, som lefver på 
undantag, jr Altteil. -stadt, /. gamla staden 
(älsta delen af en stad). -t[hjeil, n. undantag, som 
föräldrar förbehålla sig, när de afträda sin egendom åt 


19 


— Ämtertausch 
barnen. -vater, m.. farfar, mörfar, stamfader; 
ärevördig gammal man, patriark. -väterisch, 
a. gammalmodig, föråldrad. -väterlich, a. 
patriarkalisk, uråldrig. -verdern, (saj. böjn.) 
pl. förfäder. -wélbergeschichte, f. -wélber- 
märchen, n. käringsaga. -wéibergeschwätz, 
n. -wölbergewäsch, n. F käringprat. -wölber- 
semmer, m. 1. eftersommar. 2. spindelväf, 
som flyger i luften om hösten. -weibisch, «. 
käringaktig. 

Alllumnät, -e, 2. pension, uppfostrings- och 
undervisningsanstalt. -tmne, -n, -ümnus, 
-us, -en, m. lärjunge i ett Alumnat, alumn. 

AM, smndragn. af AR dem. Vid superlativa adv. lemnas 
det oöfversatt, t. ex. Av besten, w tiefsten: bäst, 
djupast. 

Amalgåm, -e, n. amalgam. 

Amazönlle, -n, f. amazon. 
amazonlik. 

Ambller, -, m. utv. X -n, /. ambra. -Itiös, a. äre- 
lysten. -ofs, -e, m. dim. [+], städ. -ofsschmied, 
m. grofsmed. 

Ambrlla, -[s], -s, m., f. o. n. ambra. -ésia, 0, f. 
ambrosia, gudaspis. -ésisch, a. ambrosisk. 

Ambulänz, -en, f. mi ambulans, fältlasarett. 

Ameise, -n, /. myra. -nbär, -niresser, m. zooı. 
myrslok. -nhaufen, m. myrstack. -nkriechen, 
-nlaufen, n. krypande känsla i huden. 

Amen, -[3], -, 2. e. adv. amen. 

Amerikänller, -, m. amerikanare. -erin, -nen, f. 
amerikanska. -Isch, a. amerikansk. 

Ammann, -er }, m. amtman i Schweiz. 

Amme, -n, f. ätm. t, amma. -nmärchen, n. am- 
saga. 

Ammer, -n, f. Ämmerling, -e, m. gulsparf, sparf. 

Amnestie, -[e]n, f. amnesti. -ren, sv. tr. gifva 

amnesti. 


-enhaft, -isch, a. 


| Ampel, -n, /. 1. ampel. 2. hänglampa. -n, sr. 


itr. Å. sprattla med händer och fötter efter ngt. 

Ampfer, -, m. bot. syra, surbill, rumex. 

Amphibllie, -», /. -ium, -um[s], -en, n. amfibie. 
«isch, a. amfibisk. 

Amphitheätlier, n. amfiteater. 
teatralisk. 

Amputllatiön, -en, /. amputation, amputering. 
-ieren, sv. tr. amputera. -ierung, f. 

Amsel, -n, f. trast, kramsfägel. 

ämsig se emsig. 

Amt, -er t, n. 1. ämbete, tjänst, kall, syssla, 
uppdrag, plate. Das ist nicht deines nes: 
därmed har du ej att skaffa, thun, was sei- 
nes mes ist: ej lägga sig i andras affärer, 
sköta sina egna åligganden, von vs wegen: 
å ämbetets vägnar. 2. byrå, ämbetslokal. 
8. amt, fögderi. 4. domstol; domsaga. 8. 
gudstjänst, i sht hos katolik. MÄSSA, hos protest. 
nattvard. -6i, -en, f. 1. amt, fögderi. 2. en 
amtmans bostad. -en, sv. = amtieren. 

Ämterlihandel, m. handel med ämbeten. -süch- 
tig, a. fikande efter ämbeten. -tausch, m. 
ämbetsbyte. 


-rälisch, a. amfi- 


Vv = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. } bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre hruuiat- 


Amthaus — 

Amtilhaus, ». 1. tingshus. 2. en amtmans bo- 
stad. 3. boställe. -ieren, sv. itr. h. utöfva 
sitt ämbete, vara stadd i ämbetsutöfning. 
-ierung, /. -lich, a. 1. hörande till ämbetet, 
ämbets-. 2. officiell. -los, a. utan ämbete. 
-maånn, m. amtman. -männin, ar. -mannin, f. 
amtmanska, en amtmans fru. -mannschaft, 
f. 1. en amtmans värdighet, amtmanskap. 
2. amtmansdistrikt. -mälsig = amtlich. 

Amtsllalter, n. tjänsteälder. -antritt, m. ett äm- 
betes tillträdande. -bericht, m. ämbetsbe- 
rättelse. -bewerber, m. kandidat till ett äm- 
bete, tjäustsökande. -bewerbung, /. kandi- 
datur. -blatt, n. officiell distriktstidning. 
-brief, m. tjänstebref. -diener, m. vaktmä- 
stare; rättsbetjänt. -gericht, n. häradsrätt. 
-geschäft, n. ämbetsbestyr. -gesicht, ». äm- 
betsmin. -gewalt, /. ämbetsmyndighet. -hand- 
lung, /. tjänsteförrättning. -kleld, n. äm- 
betsdrägt. -kosten, pl. förvaltningskostna- 
der; rättegängskostnader. -miene, f. äm- 
betsmin. Feine vw aufstecken: taga på sig er 
högtidlig min. -person, f. ämbetsman, tjän- 
steman. -pflege, /.ämbetsförvaltning. -pflich- 
tig, a. lydande under ett amt, jr Amt 3. 
-richter, m. häradshöfding. -sässig, a. ly- 
dande i första hand under en viss domstol. 
-schreiber, m. skrifvare, kopist i ett ämbetsverk. 
-siegel, n. ämbetssigill. -verweser, m. vika- 
rie. -vögt, m. domhafvande, länsfogde. -vog- 
tei, /. en Amtsvogt’s ämbete eı. ämbetslokal 
el. domsaga. 

Amilulött, -e, 2». amulett. -Usänt, a. roande. 
-usemönt, -s, n. förströelse. -üsieren, sv. tr. 
o. rl. Toa, företrö (sig). 

an, I. prep. A. med dat. 1. rum. vid, bredvid, jäm- 
te, t. ex. v der Thür. 2. rum o. tid. på, t. ex. vw 
der Wand hangen, am Tage. 8. va. öfversät- 
tes ej, t. ex. am ersten Juni: första juni, der 
Tag, «+ welchem dies geschah: dagen, då 
detta hände. 4. orsak. af, med anledning af, 
t. ex. m seinen Wunden sterben. 5. surskilda fall. 
Es liegt mir am Herzen: det ligger mig om 
hjärtat, eine Gewohnheit m sich haben: 
hafva en vana, breit w den Schultern: bred 
öfver axlarna, reich, arm w etw.: rik, fat- 
tig på ngt, ich wei/s, was m dem ist: jag 
vet, hvad man har att tro dürom, es ist 
nichts w ihm: det är ej mycket bevändt 
med honom, die Schuld liegt w ihm: han är 
skuld därtill, m sich halten: styra, beher- 
ska sig, © und für sich: i och för sig, so- 
viel m mir ist: sa mycket på mig ankom- 
mer, es ist m mir: det är min tur, das hat 
er so w sich: det är så hans sätt, u Leib 
und Seele krank sein: vara sjuk till kropp 
och själ, ich habe m zweien genug: jag har 
nog med två. B. med ack. 1. mot, intill, t. ex. 
etw. m die Wand stellen. 2. till, t. ex. m ja 
schreiben. 3. pä,t. ex. etw. » die Wand hän- 

. gen. 4. inemot, nära, t. ex. v hundert Mark. 


20 


— anbieten 
I. adv. 1. i sms. med subst. Uppför, emot, t. ex 
berg, uppför bärget, himmelm upp mot 
himlen, stromw mot strömmen, uppför 
strömmen. 2. Von diesem Tage m alltifrån 
denna dag, neben här e. där bredvid, 
jämte, obenw upptill, untenw nedtill. 


Anallbaptist, -en, m. anabaptist, vederdöpare. 


-chorét, -en, m. anakoret, eremit. -gråmm, 
-e, n. anagram, bokstafslek, ordlek. 


anähnllein, X -lichen, tr. göra lik. 
analllög, a. analog, liknande, öfverensstäm- 


mande. -logie, -[e]n, f. analogi, likhet, öf- 
verensstämmelse. -lögisch = analog. -Iyse, 
-n, f. analys. -Iysieren, sv. tr. analysera. 
-Iftisch, a. analytisk. -nas, -[se], /. ananas. 


anllankern, tr. sjö. förankra. -archie, -[e]r, /' 


. 0. 


anarki, laglöshet. -årchisch, a. anarkisk, 
laglös. -ärten, I. tr. bringa till likhet. II. 
itr. 8. o. rl. efterlikna, blifva lik. Angear- 
tet: medfödd. -ä[f]sen, tr. locka med lock- 
bete, med agn. -athém, -e, -åthema, -[s], -s 
Anathemata, n. anatema, förbannelse, 
förkastelsedom. -ät|h]men, tr. andas på. 


Anatöm, -en, m. anatom. -ie, -[e]», /. anato- 


mi. -Iker, -, m. anatom. -isch, a. anatomisk. 


anlläugeln, ir. Jn m blicka ömt, smäktande 


på ngn. -backen, tr. samt itr. h. o. 8. fästa, 
häfta fast via, klibba vid, ibop. -bahnen, tr. 
bana, bereda vägen för, förbereda. -ballen, 
rfl. bålla sig. -bannen, tr. fasttrolla. -bau, 
m. 1. odling, odlande. 2. tillbyggnad. 3. 
kolonisering, bebyggande, nybygge. -bau- 
bär, a. som kan odlas, kan bebyggas. -bau- 
en, I. tr. 1. odla. 2. bygga till. 3. bebyg- 
ga, kolonisera. II. rfl. slå sig ned, slå ned 
sina bopälar. -bauer, -, m. nybyggare. -be- 
fehien, ir. päbjuda, anbefalla, rekommen- 
dera. -befehlung, /. -beginn, m. första början. 
-behalten, ir. behålla på sig. -bei, adv. här- 
hos, härmed; dessutom. -beilsen, I. ir. 
bita i, bita af. II. rf. bita sig fast. III. itr. 
h. nappa, nappa på kroken, ürr. bild. -be- 
langen, tr. opers. vidkomma, angå. -bel- 
tern, tr. gläfsa på, bjäbba emot; träta på. 
-bellen, I. itr. 1. h. börja skälla. 2. s. Der 
Hund kommt angebellt: hunden kommer 
skällande. II. tr. skälla på. -bequemen, I. tr. 
lämpa efter. II. rf. lämpa sig efter, be- 
kväma sig till. -berahmen, -beraumen, {r. 
berama, utsätta, bestämma. -beraumung, /. 
-berögt, a. omförmäld. -beten, ir. o. itr. A. 
Jn, vor jm w tillbedja ngn. -beter(in), m. 
(f.) tillbedjare (-erska), beundrare (-inna). 
-betracht, -betreff, blott adverblelt: in m el. AS 
med gen.: med hänsyn till, hvad beträffar. 
«betreffen = anbelangen. -beitein, tr. Jn m 
vända sig tiggande till ngn. -betung, f. till- 
bedjan. -betungswürdig, a. tillbedjansvärd. 
-blegen, tr. böja intill. -biegung, /. -bleten, 
I. tr. erbjuda, tillbjuda. II. rl. erbjuda sig. 
III. itr. h. göra första budet på en auktion. 





ir. 


\ 


intransitive, ?°/fl. reflexivt, 88. starkt, SC. svagt, ÖT. transitivt verb. Ås. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Anbieter — 21 — andringen 


-bieter(in), m. (/.) person som erbjuder ngt, 
som gör första budet. -bletung, f. erbju- 
dande. -»binden, I. tr. binda, fastbinda, bin- 


da upp, etw. an etie. (dat. el ack): ngt vid : 


ngt. Bild. jm etw. m inbilla ngn ngt, kurz 
‚angebunden: kort om hufvudet. II. itr. h. 
Mit jm w a) sätta sig i förbirdelse med 
ngn, vamt. b) börja gräl med ngn. -bils, m. 
bett, afbitande, napp. -blaken, tr. nedsvär- 
ta. -blasen, tr. 1. blåsa på. 2. mus. intonera, 
.angifva tonen med blåsinstrument. 3. mottaga 
med musik af blåsinstrument. -blecken, ir. 
€ jn w grina mot ngn. -bieiben, itr. s. för- 
blifva på, förblifva fastsittande. -blick, m. 
1. blick, betraktande. 2. anblick, äsyn, 
skådespel. -blicken, ir. betrakta, gifva en 
blick. -blinken, tr. 1. sträla emot. 2. blinka 
åt. -blinze[l]n, tr. blinka åt. -blitzen, tr. 1. 
%lixtrande stråla emot. 2. kasta en ljun- 
gande blick på. -blöken, tr. böla, räma 
emot. -bohren, tr. 1. börja borra. 2. borra 
hål i a. på. Das Fafs a. den Wein nm sticka 
upp vinfatet. 8. borra fast. -bohrung, f. 
--bolzen, tr. fastbulta, plugga ihop. -borden, 
tr. sjö. äntra. -bot, -e, n. anbud, bud. -bras- 
son, tr. sjö. brassa an. -braten, xox. I. tr. 
bryna. I. itr. s. 1. brynas. 2. steka(s) 
fast. -brausen, itr. s. komma brusande. 
-brechen, I. ir. afbryta första stycket af, 
t.ex. ein Brot; slå upp, t.ex. eine Fla- 
sche. II. ir. s. 1. bryta fram, bryta in. 
Mit dem den Tage: vid dagens inbrott. 
2. börja skämmas, blifva ankommen. -bren- 
nen, I. itr. s. 1. tända sig, råka i brand. 2, 
kok. vidbrännas. II. ir. antända, pätända; 
bränna ngt litet. 

Anbringlie-Geld, n. mi. värfvarlön. -en, tr. 1. 
anbringa, placera. Seine Tochter av bort- 
gifta sin dotter, få henne försörjd; gut an- 
‚gebracht: väl försörjd, ich kann die Schuhe 
nicht m jag kan ej få på mig skorna, ein 
Wort w flicka in ett ord. 2. anföra, angif- 
va, anklaga. Was ist Ihr m hvad har ni att 
anföra. -er, m. angifvare, skvallerbytta. 
-erél, f. angifvelse, skvaller. -erin, f. = 
Anbringer. -ung, f. anbringande m. m. se an- 
bringen. 

Anlbruch, m. 1. första afbrytandet. 2. in- 
brott, t. ex. des Tages. 8. början till rö- 
ta, till förskämning. -brüchlg, a. ankom- 
men, anfrätt. -brüchigkelt, f. = Anbruch 3. 
-brühen, tr. kor. skälla. -brüllen, tr. ryta, 
vräla emot, åt. -brummen, tr. brumma emot. 
-brüten, tr. Eier m. ligga ngn tid på ägg. 
Angebrütetes Ei: halfkläckt ägg, rötägg. 
-chovis se Anschovis. -dacht, -en, f. 1. an- 
dakt, andäktighet. 2. andakt, bön. 


Andächtllelei, -en, /. hycklad andakt, fromleri. 
-eln, sv. itr. A. hyckla andakt, ställa sig 


.andäktig. -lg, a. andäktig. -ler,-,-ling,-e, m. 
:skrymtare, skenhelig person. 








anlidämmen, tr. dämma upp. -dampfen, itr. s. 
1. afsätta sig i form af ånga. 2. Angedampft 
kommen: komma ängande. -dauern, itr. h. 
vara, räcka, pågå, hålla på. -döm, adr. 1. 
så, riktigt, sant. 2. kommen därhän, så 
långt. -denken, I. itr. h. 1. tänka på. 2. 
Denk [mal] an! tänk! föreställ dig! II. -, 
n. minne, hägkomst, åminnelse. Zum av an 
jr: till minne af ngn. 

ander, a. annan. er Meinung sein: vara af 
en annan -:mening, wer Ansicht, un Sinnes 
werden: ändra äsigt, einer um den un: den 
ene efter den andre, ein Mal über das ne: 
gång efter annan, am un Tage: påföljande 
dag. -ärtig, a. olikartad. -erseits se ander- 
seits. -lel, obvj. a. olikartad, annan. -mäl, 
adv. 1. Ein w en annan gång. 2. för andra 
gången. 

ändern, sv. I. tr. ändra, förända; ombyta. 
Daran läfst sich nichts a det kan ej än- 
dras. II. rf. ändra sig, förändras. III. itr. 
h. Mit etw. m byta om med ngt. 

andernilfalls, adv. i annat fall, eljes. -t[hjells, 
adv. å andra sidan. 

anders, adv. 1. annorlunda, på annat sätt, 
olika. Das ist nun einmal nicht w det är 
som det är, sich m besinnen: ändra äsigt, 
ich konnte nicht m, ich mu/ste weinen: jag 
kunde ej läta bli att gräta. 2. annars, eljes, 
under andra förhållanden. 3. anslutande sig till 
pron. o. adv. Jemand av någon annan, nie- 
mand als er: ingen annan än han, nir- 
gends m eljes ingenstädes, wer m als er? 
hvem, om ej han? 4. Wenn SI såframt, sä- 
vida. -denkend, a. olika tänkande. -elts, adv. 
å andra sidan. -farbig, a. af olika färg. 
«wie, adv. på annat sätt. -wo, adv. annor- 
städes. -woher, adv. annorstädes ifrån. -wo- 
hin, adv. annorstädes hän. . 

anderthalb, a. halfannan. 

Änderung, f. förändring. 

anderliwärtig, a. befinnande sig annorstädes. 
-wärts, -weit, adv. annorstädes. -weitig, a. 1. 
annan, olika beskaffad. 2. upprepad, för- 
nyad. 

andeutlon, I. tr. antyda, låta förstå, bebåda. 

II. rf. gifva sig tillkänna, visa sig. -ung, f. 
antydan, antydning, häntydning, anspel- 
ning. -ungsweise, adv. antydningsvis. 

anlidichten, tr. pädikta. -donnern, tr. dundra. 
fara ut emot. -dorn, m. bot. stjälkborre. 
-dorren, itr. s. torka fast. -drang, m. tillopp, 
trängsel. -drängen, I. tr. tränga på, mot, 
intill. II. rå. Sich an jn tränga sig på 
ngn. -drechseln, tr. påsvarfva, t. ex. einen 
Knopf an den Stock. F jm etw. a lura på 
ngn ngt. -drehen, tr. 1. börja vrida, sätta i 
gång. 2. = andrechseln. 3. fastvrida, skruf- 
va på. -dringen, I. itr. s. 1. Auf jn m tränga 
in på ngn, gå ngn på lifvet. 8. Das Blut 
dringt gegen den Kopf an: blodet tränger 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ü saknar plur. $ bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


androhen — 


22 


Anfrage 





åt hufvudet. II. = andrängen. -drohen, I. 
ür. h. hota, förestä. IL tr. Jm etw. m hota 
ngn med ngt. -drohung, /. hotelse. -druck, 
m. tryckning mot el. på ngt. „drücken, tr. tryc- 
ka emot, trycka fast. -duften, ir. Einen m 
dofta emot en. -dürch, adv. härigenom. -ei- 
tern, ir. ägga, uppmuntra. -eif[e]rung, /. 
äggelse, uppmuntran. -eig[e]aen, I. tr. 1. 
Sich (dat.) etw. mw tillegna sig ngt. 2. till- 
egna, dedicera. 3. bringa till likhet med, 
afpassa. II. rl. rätta sig, jm.: efter ngn. 
-eig[e nung, f. 

aneinänder, adv. vid, jämte, intill hvarandra, 
tillsammans, ihop. -fügung, /. sammanfog- 
ning. -grenzend, a. gränsande intill hvar- 
andra. -hängend, a. sammanhängande. -rük- 
ken, n. närmande, sammanfiyttning. -stofs, 
m. sammanstöt. 

Anekdötlle, -n, /. anekdot. -enhaft, a. anekdot- 
artad, »historiskv. -enjäger, m. anekdot- 
samlare, nyhetsjägare. -isch = anekdoten- 
haft. 

anliekein, tr. 1. äckla, väcka vämjelse hos, 
ingifva motvilja. 2. känna vämjelse, mot- 
vilja för. -emöne, -n, f. bot. anemon, sippa. 
-emptehlen, tr. förorda, rekommendera. 

Anerbe, -x, m. hufvudarfvinge. -n, itr. 3. med 
dat. gå i arf hos, vara medfödd. 

Anerbietlien, 2. -ung, /. erbjudande, anbud, 
tillbud. | 

anerkennilen, tr. vidkännas, godkänna, erkän- 
na. vd: erkännande, berömmande, erkänn- 
sam. Anerkunnterma/sen: såsom erkändt 
är. -enswört[h], a. värd erkännande, beröm- 
värd. -tni[f]s, n.o. f. -ung, f. 1. erkännande, 
vidgående. 2. erkännande, gillande, beröm, 
erkänsla. -ungswört[h], -ungswärdig, a. värd 
erkännande. 

anllerschaffen, st. tr. gnm e. vid skapelsen 
förläna. Anerschaffen (part. pert): medska- 
pad. -fächeln, tr. Einen m fläkta emot en. 
-fachen, tr. upptända, uppväcka, underblåsa. 
-fädeln, tr. päträda, t. ex. eine Nadel. Rita. 
ein Gespräch m inleda ett samtal. -fahen, 
föräldr. = anfangen. 

anfahriibär, a. sjö. som kan angöras, anlöpas, 

-en,I.tir.1.s. anlända; sjv. lägga till. Bei jm 

vw säga till, taga in hos ngn. Angefahren 

kommen: komma äkande, roende, seglande. 

2. 5. o. h. köra emot, t. ex. der Wagen ist, 

der Kutscher hat an einen Stein angefah- 

ren. Bild. übel w råka illa ut. II. ir. 1 köra, 
skaffa fram, framforsla, 2. vila. fara ut emot. 

-schacht, m. vürg. schakt gnm hvilket man 

far ned i en grufva. -t, /. 1. X ankomst. 2. 

station, sjö. landningsplats. 3. varg. nedfart. 

Anfall, m. 1. anfall, angrepp. 2. hemfall. 8. 
plur. inkomster. -en, I. itr. s. 1. falla i hög, 
hopa sig. 2. tillfalla. II. tr. anfalla, an- 
gripa. -srecht, rn. jur. hemfallsrätt. 

Anfang, -e t, m. början, begynnelse; ursprung, 


uppbof. Von m an: allt ifrån början, zu n 
des Buches: i bokens början, die Anfänge 
einer Wissenschaft: en vetenskaps grun- 
der, elementer. -en, I. tr. 1. börja, begyn- 
na, öppna. Wie fang ich’s an, da/s: hur 
skall jag bära mig åt för att. 2. företaga 
sig, taga sig till. Was fangen wir mit dem 
Abend an? hvad skola vi företaga oss i 
kväll? II. itr. k. börja, taga sin början. Mit 
nichts m börja med två tomma händer, 
klein m börja med litet; er füngt mit jedem 
an: han låter ej ngn gå i fred. III. r/. 
börja(s). . 

Anfängller, -, m. -erin, -nen, f. begynnare, ny- 
börjare. -lich, a. först, ursprunglig; aar. 
= följ. 

anfangs, adv. i början, till att börja med. 
-buchstäbe, m. begynnelsebokstaf, initial. 
-grund, m. i she pl. första grunder, elemen- 
ter. -punkt, m. utgängspunkt. 

anlifärben, tr. färg(lägg)a. -fassen, I. ir. vid- 
röra, taga i, fatta tag i, gripa. II. itr. h. 
slå rot. -faulen, itr. s. börja skämmas, blif- 
va ankommen. -fechtbär, a. som kan be- 
stridas, tvistig, stridig. -fechten, tr. 1. an- 
gripa, klandra. 2.fresta, oroa. Was ficht ihr 
an? hvad kommer åt honom? -fechtung, f. 
anfäktelse, vedermöda. -fehden, -teinden, tr. 
uppträda fiendtligt emot, förfölja, bekriga. 
-teindung, f. 

anlifertigen, tr. förfärdiga, tillverka, göra. -fer- 
tiger, m. tillverkare. -fertigung, /. förfär- 
digande, tillverkning. -fessein, tr. fjättra, 
fastbinda. -fetten, ir. smörja. -feuchten, 
tr. fukta. -feuchtung, /. -feuern, I. tr. elda, 
uppelda. II. itr. h. elda, göra upp eld. 
-feuerung, £. -finden, rf. finnas, vara till- 
hands. -flammen, I. tr. upptända, uppelda. 
II. rfl. fatta eld, upptändas. -flattern, itr. 
s. fladdra mot ngt. -fiechten, tr. fläta fast. 
-fiehen, tr. anropa, bedja till, äkalla. Jn um 
etw. Av bönfalla ngn om ngt. -flehung, /. 
-fletschen, tr. Jn m visa tänderna mot ngn. 
-flicken, I. tr. lappa, sätta på. F jm etw. m 
lappa om ngn. II. rf. F tränga sig på, in- 
nästla sig. -fliegen, I. itr. s. flyga emot. An- 
geflogen kommen: komma flygande. Bia. ein 
Einfall flog mir an: jag fick plötsligen ett 
infall. II. tr. flyga emot, hastigt komma 
på. Eine Röte flog ihre Wangen an: en 
rodnad uppsteg plötsligt på hennes kin- 
der. -flielsen, itr. s. flyta, rinna emot. An- 
geflossen kommen: komma flytahde. -flölsen, 
tr. 1. Holz irgendwo m flotta timmer nägon- 
städes hän, 2. om vatten: Land m aflagra 
jord. -flöfsung, £. -flächen, tr. Jm etw. m 
gnm förbannelser tillekynda ngn ngt. -flug, 
m. 1. flygt, fiygande emot. 2. anstrykning, 
spår. -fo[r]dern, tr. 1. fordra, kräfva, jm 
etw.: ngt af ngn. 2. Jn  kräfva ngn. -fo[r]- 
d[elrung, /. fordran, kraf. -frage, /. för- 


itr. intransitivt, "fl. reflexivt, 8. starkt, SV. svagt, fr. transitivt verb. Ä. har kaben, 8. har sein till hjälpverb. 


anfragen 


(ei. tr.» jn) nach e. um etw.: hos ngn om 
ngt. -fressen, I. tr. 1. äta af, bita af. 2. frä- 
ta, anfräta. II. rf. P äta sig proppmätt. 
-fressung, /. -trieren, itr. s. frysa fast. -fri- 
schen, tr. uppfriska; biia. uppmuntra, lifva. 
-frischung, /. -fugen, tr. vid-, hopfoga. -fü- 
gen, I. ir. till-, vid-, bifoga. II. ri. foga, 
lämpa sig. -fügung, /f. -fühlen, I. tr. känna, 
taga på, vidröra; dina. känna, märka, se. 
Man fühlt es ikm an, dafs er glücklich ist: 
man ser på honom, att han är lycklig. II. 
rf. kännas. -fühiung, /. -fuhr, -en, f. fram- 
körning, framforsling. -führen, tr. 1. fram- 
köra, framforsla. 2. anföra, leda. 8. leda, 
handleda. 4. anföra, citera, andraga. 5. gö- 
ra narr af, narra, purra. -führer, m. anfö- 
rare, ledare. 

Anführung, /. 1. anförande, befäl, ledning. 2. 
anförande, citerande, citat. -sfehler, m. orik- 
tigt, felaktigt citat. -szeichen, n. anförings-, 
citationstecken. 

anifüllen, I. tr. fylla, uppfylla, fullstoppa. II. 
rfl. fyllas, blifva full, öfverlasta sig. -fil- 
lung, /. -gabe, /. 1. handpenning. 2. upp- 
‚gift. 3. angifvelse, anklagelse. 4. förslag, 
utkasi, instruktion. -gaffen, tr. F gapa på. 
-gähnen, tr. 1. gäspande betrakta. 2. gapa 
emot. 

angöblibär, a. som kan angifvas; mat. reell. -en, 
L tr. 1. gifva på hand. 2. gifva i mellan- 
gift. 3. uppgifva, angifva, anföra, citera. 
Bild. den Ton m, vara tongifvande. 4. an- 
gifva, anmäla, anklaga. 5. göra utkast till, 
föreskrifva, fastställa. II. rf. 1. utgifva 
sig. 2. Sich zu etw. u anmäla, erbjuda sig 
till ngt. II. ver. h. Die Feder will nicht m 
pennan vill ej ta, die Taste giebt nicht an: 


tangenten tar ej. -er, m. 1. en som angifver, |. 


framställer, föreslår ngt. 2. angifvare, äkla- 
gare. -erél, f. angifvelse, skvaller. -erin, f. 
Angeber. -erisch, a. 1. uppfinningsrik. 2. 
fallen för att anklaga andra, skvalleraktig. 
Anligebinde, -, n. festgåfva, gåfva. -göblich, a. 
föregifven, uppgifven; aav. efter hvad man 
påstår. -geboren, a. medfödd. -gebot, n. an- 
bud, bud i sht via auktioner. -gedelhen, str. Jm 
etw. m lassen: låta ngt komma ngn till go- 
do, förunna ngn ngt. -gedenken, poet. = An- 
denken. -gehänge, n. berlock; påhäng. -ge- 
hen, I. itr. s. 1. Angeyangen kommen: kom- 
ma gående; gegen jn — gå emot ngn, an- 
gripa honom. 2. stiga uppför, gå upp. 8. 
börja, taga sin början. Fin der Künstler: 
ett konstnärsämne, en ung konstnär, er ist 
ein der Vierziger: han har nyss öfver- 
-skridit trettiotalet, des nder Nacht: vid 
nattens början. 4. fatta eld, råka i brand. 
6. blifva ankommen, börja skämmas. 6. om 


kläder och skodon: gå på. 7. gå an, duga. II. | 


23 


frågan. -Iragen, itr. h. förfräga sig, bei jm 


angielsen 


etw. m bedja ngn om ngt. 2. angä, vidkom- 
ma, beträffa. Der Streit ging eine Erzäh- 
lung an: tvisten rörde sig oın en berättel- 
se. -gehenke, X = Angehänge. -gehören, itr. 
h. tillhöra, jm: ngn. -gehörig, a. 1. tillhö- 
rande, ägd af, jm: ngn. 2. Fin ner, eine 
we: en anhörig, en frände. -gehörigkeit, f. 
1. tillhörighet. Seine m zum preu/sischen 
Staate nachweisen: bevisa sig vara preus- 
sisk medborgare. 2. slägtskap. -gelfern, tr. 
dregla, spotta på; via. hätskt utfara mot. 

Angel, -n, f. um. -, m. 1. dörrhake, gångjärn. 
Bild. zwischen Thür und m i mellanhand, i 
klämma, den Finger zwischen Thür und = 
stecken: tränga sig in mellan barken och 
trädet. 2. vııa. hufvudsak, som ngt rör sig om- 
kring; midtpunkt. 8. metkrok, um. metspö 
med ref o. krok. 4. tång på en klinga. 

angelangen, itr. s. anlända. 

Angelliband, n. gångjärn. -blel, n. sänke på metrer. 

Angeld, n. handpengar. 

angelegen, a. angelägen. Sich (aat.) etw. m sein 
lassen: vinnlägga sig, vara mån om ngt. 
-heit, f. angelägenhet. Minister der aus- 
wärtigen wen: utrikesminister. -tlich, a. an- 
gelägen, vigtig. 

Angellilhaken, m. metkrok. -leine, /. metref. -n, 
sv. tr. o. tr. h. meta. Bild. ja A lägga ut sina 
krokar för ngn, nach etw. m eftersträfva 
ngt. 

angellloben, tr. högtidligt lofva. Sich (aat.) ja 
vw fästa ngn vid sig gnm ett högtidligt 
löfte. -löbni[f]s, n. -lobung, /. högtidligt 
löfte. 

angellloffen, a. på vid gafvel. -punkt, m. huf- 
vudpunkt. -rut[hje, f. metspö. -schnur, f. 
metref. -weit = angelo fen. 

angemessen, a. passande, lämplig, vederbör- 
lig, afpassad, städad, lagom. -heit, f. till- 

. börlighet, lämplighet. 

angenehm, a. 1. angenäm, behaglig. Was ist 
dir m hvad behagar du? Sie sind mir im- 
mer w niär alltid välkommen. 2. band. be- 
gärlig, eftersökt. 

Anger, -, m. äng, betesmark, gräsvall. -blume, 
f. tusensköna. | 

Angellrögtheit, /. rörelse, lifaktighet. -rissen, 
a. F onykter, pästruken. -sehen, a. ansedd. 
-sehenheit, /. anseende. -sessen, a. bosatt, 
bofast. -sicht, -er, n. 1. 0, åsyn. Jn von wm 
kennen: vara personligen bekant med ngn. 
2. ansigte. Bina. dem Tode ins m sehen: se 
döden i ögonen, jm ins m behaupten: säga 
ngn ngt midt i ansigtet. -»sichts, prep. med 
gen. i äsyn af, inför, gentemot. -strengtheit, 
‚f. ansträngning. -trunken, a. ankommen, 
drucken. -trunkenheit, f. onyktert tillstånd. 
-wöhnen, I. tr. vänja, jm etw.: ngn vid ngt. 
II. rå. vänja sig, an eı. zu etw.: vid ngt. 
-wohnheit, -wöhnung, /. vana. 


tr. 1. Jn gå, vända sig till ngn, jn um | anligleisen, ir. 1. hälla på, gjuta till. 2. fukta, 


Av = föregående uppslagsord. 


NR 


" äkta pr O saknar plur. P har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre braune. 


angirren — 4 — anherig 


vattna. 3. slå upp. 4. gjuta fast, fastlöda. 
-girren, tr. kuttra emot. -glänzen, ir. glän- 
sa emot, skina på. -gleichung, /. utjämning, 
förvandling till likhet, an etw. (ack.): med 
ngt. -gieiten, itr. s. glida, gegen etw.: mot 
ngt. -glimmen, itr. h. tända sig, fatta eld. 
-glotzen, ir. P glo på. -glühen, I. itr. s. tän- 
das, fatta eld. II. tr. tända. -glupen, tr. se 
på ngn med hätska, lurande blickar. 

angreifliibär, a. tvifvelaktig, tvistig. -en, I. tr. 
1. röra vid, taga på. 2. gripa an, börja. 8. 
taga en bit af. 4. angripa, försvaga, upp- 
skaka, medtaga. 5. urr. itr. h. angripa, an- 
falla. II. rf. 1. kännas. Das Tuch greift 
sich hart an: tyget käns hårdt. 2. anstränga 
sig, uppbjuda alla kråfter. -er, m. 1. an- 
gripare. 2. köks-, grytvante. -isch, a. F 1. 
som man är frestad att vidröra. 2. tjuf- 
aktig. 

anligrenzen, itr. h. An etw. (ack.) m gränsa, stö- 
ta intill ngt. nd: angränsande. -grenzung, 
f. grannskap. -grienen, tr. grina emot. 

Angriff, m. 1. vidrörande. Etw. in vw nehmen: 
päbörja, gripa sig an med ngt. 2. angrepp, 
anfall. 3. sätt hur ngt käns. Das Zeug hat 
einen guten m tyget käns bra. -sbewegung, 
f. offensivrörelse. -skrieg, m. anfallskrig. 
-sweise, adv. anfallsvis. | 

anligrinsen, tr. grina emot. -grunzen, ir. grym- 
ta emot. 

Angst, I. -e +, f. 1. ångest, ängslan. In allen 
Ängsten sein: vara i dödlig ångest. 2. Schwe- 
re w fallandesot. II. -er t, a; ängslig, oro- 
lig, rädd. Mir ist m jag är rädd, orolig. 
-beklommen, a. svårt beklämd. 

ängsten = ängstigen. 

angstlerfüllt, a. ångestfull. -gefühl, n. känsla 
af ångest. 

ängstiglien, sv. I. tr. ängsla, försätta i ångest. 
II. rf. ängslas, oroa sig, vara orolig, um 
jr: för ngn. -ung, f. pina, marter, vånda. 

Angstkind, n. sorgebarn. 

ängstlich, a. 1. ängslig, orolig. Es wird mir 

“mw jag blir orolig. 2. blyg, förlägen. 3. oro- 
ande. 4. ängsligt noggrann, skrupulös. 
«keit, /. 1. ängslighet, ängslan. 2. blyghet, 
förlägenhet. 3. öfverdrifven noggrannhet, 
smäaktighet. 

Angstliröhre, /. F svart hatt, storm. -schweifs, 
m. ängest-, kallsvett. -voli, a. ängestfull. 
-zitternd, a. darrande af ångest. 

anligucken, tr. F titta på. -gürten, tr. omgjorda. 
-guis, m. 1. pähällning. 2. tekn. gjuthufvud, 
ingöte. -haben, tr. 1. hafva pä sig. 2. Jm 
etw. a hafva ngt att anmärka på ngn, kom- 
ma åt ngn. -hacken, I. tr. börja hacka på. 
II. itr. h. hugga, haka sig fast. -haften, itr. 
s. sitta fast, klibba vid. -häkeln, tr. 1. virka 
till. 2. haka fast. -häkelung, /. -haken, I. tr. 
1. haka fast, haka på. 2. med (änter)hake 
draga till sig. II. rf. haka sig fast. -ha- 


titr. Intransitivt, rl. reflcxivt, 8. starkt, 80. svagt, Er. 


kung, f. -haisen, tr. hänga på halsen, på- 
börda. 

Anhalt, m. 1. ngt hvarvid man kan hålla sig; 
stöd. 2. hållpunkt, rastställe, hållstation. 
«en, I. tr. 1. hålla intill. 2. stanna, hämma, 
taga fast, lägga beslag på. 3. Jn zu etw. nm 
tillhålla ngn att göra ngt. 4. mus. hålla ut, 
t. ex. einen Ton. II. rf. 1. hålla sig fast. 2. 
lägga band på sig, styra sig. III. str. Ah. 1. 
hålla, stanna, göra en paus. 2. vara, hålla 
i, fortfara, vara ihärdig. ad: ihållande, 
långvarig, oaflätlig, beständig. 8. Bei jm 
um etw. w anhålla om ngt hos ngn, begära 
ngt af ngn. -er, m. 1. stöd. 2. ngt ei. ngn 
som hämmar. -säm, a. ihållande. -spunkt, 
m. 1. hållpunkt, hviloställe. 2. stödjepunkt. 
-sseil, n. sjö. stopptäg. -szeichen, n. tecken 
att stanna, stoppsignal. 

anhämmern, tr. fasthamra. 

Anhang, m. 1. bihang, tillägg, supplement. 2. 
anhang, parti. -en, itr. h. 1. [mea an] med 
dat. hänga pä, hänga vid; ej släppa. 2. med 
dat. vara anhängare till, hylla, hälla med. 

anhänglien, I. ir. 1. hänga upp, på. 2. vid- 
hänga, vidfästa, päsätta, tillfoga. Jm eine 
Krankheit " smitta ngn med en sjukdom, 
jm eins © spela ngn ett spratt. II. rji. 
hänga sig på, hänga sig fast. III. = anhan- 
gen. -er, -, m. -erin, -nen, f. anhängare. 
-erschaft, /. 1. egenskap af anhängare. 2. 
anhang. -ig, a. 1. vidhängande, samman- 
hängande, tillhörig. 2. anhängig. -lich, a. 
tillgifven. -lichkeit, /. tillgifvenhet. -sel, -, 
n. 1. = Anhang 1. 2. F påhäng. 

anhangsweise, adv. säsom bihang. 

Anhängung, /. upphängande m. m. se anhängen. 

Anhauch, m. päandning; via. anstrykning. -en, 
tr. andas pä. 

anlihauen, tr. börja hugga. göra inbuggning i; 
skog. blecka. -häufeln, tr. lägga i små högar. 
Mit Erde m öfverhölja med jord, Kartof- 
feln a kupa potatis. -häufen, I. ir. hopa, 
lägga i hög. II. rf. hopa sig, hopas. -häu- 
fung, ‚f. -heben, I. tr. 1. upplyfta. 2. börja. 
uppstämma. II. r;f. o. itr. h. börja. -heften, 
I. tr. vidhäfta, vidfästa, uppslä, anslå. Ver- 
loren m träckla. II. rl. häkta sig fast. -hef- 
tung, .£. -heilen, tr. o. itr. s. läka fast. -hei- 
mein, tr. förefalla bekant, hemtreflig; pä- 
minna om hemmet. -heimfallen, itr. s. hem- 
falla. -heimgeben, -heimstellen, ir. hemställa. 

anliheischig, a. Sich m machen zu etw. eı. etw. 
zu thun: förpligta sig till, lofva, erbjuda 
sig att göra ngt. -heitern, ir. göra glad, lifva. 
Anyeheitert: glad, upprymd, pästruken. -hei- 
zen, I. ir. börja elda, uppvärma. II. :tr. A. 
göra upp eld. -helfen, itr. h. o. tr. Jm m 
hjälpa ngn på trafven, jm etw. © förhjälpa 
ngn till ngt, ja [die Kleider] m hjälpa ngn 
på med kläderna. -hör, % -hero, adv. hit, 
hittills. -hörig, a. hittills varande. -herr- 


transitivt verb. h har haben, 3. har sein till hjälpverb. 


anherrschen — 8 


schen, {r. tilltala i en befallande ton. -het- 
zen, tr. 1. jug. hetsa. 2. Ja gegen jn ei. jn 
3m m hetsa, uppreta ngn mot ngn. -heizer, 
m. uppviglare. -hetzerei, -hetzung, /. het- 
sande, uppäggande, uppvigling. -heucheln, 
ir. hyckla. »heulen, I. tr. tjuta emot. II. itr. 
(s.) F angeheult kommen : komma tjutande, 
gråtande. -héute, X = heute. -hexen, tr. trolla 
på, t. ex. jm eine Krankheit. -hieb, m. första 
hugget. -höhe, /. minare höjd, kulle. -holen, 
tr. sjö. hala an, hala in. -hören, I. tr. 1. höra 
på, lyssna till. 2. Jm etw. w märka ngt på 
ngns tal. II. rf. höras, låta, klinga. Das 
läfst sick m det låter höra sig. -hörung, /. 
-höpfen, itr. s. hoppa på. Angehüpft kom- 
men: komma hoppande. -ilin, -[e]s,0,n. anilin. 


— . ankriechen 


samklang. 3. likhet, reminiscens. 4. an- 
klang, bifall. -klatschen, I. itr. h. piska på, 
smälla på. II. tr. skvallra på, förtala. -kle- 
ben, I. tr. fastklistra, klistra upp. II. itr. 
h. klibba vid; via. vidläda. -klecksen, tr. F 
kludda ner, kludda öfver; besudla. -klei- 
den, I. tr. påkläda. II. rf. kläda på sig. 
Sich anders m a) kläda sig annorlunda, 
olika, b) kläda om sig.-kleidung, /. -kleietern, 
tr. päklistra. -klemmen, tr. klämma mot ngt, 
klämma fast. -klettern, -klimmen, ir. klättra 
uppför. -klingeln, ier. R. ringa på; ba. höra 
sig för. -klingen, I. itr. A. o. s. 1. börja att 
ljuda, att klinga. 2. äga samklang, samman- 
stämma. 8. hafva liknande ljud, påminna 
om, an etw. (ack.): ngt. 4. klinga, skåla. II. 


animllälisch, a. animalisk. -68, a. häftig, upp- 


tr. 1. slå an, väcka anklang hos. 2. stöta 
rörd, vredgad. -osität, 0, f. förbittring, 


ihop så att det klingar. 


vrede. anklopflien, I. itr. h. klappa på, knacka på; 
Anis, -e, m. anis. -gelst, -liqueur, m. anislikör, bita. höra sig för. II. tr. slå fast, bulta fast. 
anisett. -er, m. 1. person som klappar på. 2. port- 


anljagen, I. ir. 1. jas. uppjaga. 2. våldsamt 


klapp. -ring, m. portklapp. 
pädrifva. II. itr. s. komma jagande, i stark 


aniknallen, ir. klatscha till. -knebeln, tr. 1. 


fart, vant. angejagt kommen. -jötzt, X = jetzt. 
jochen, tr. lägga ok på, oka. -kämmen, tr. 

. kamma intill, slätkamma. -kämpfen, tir. h. 
Gegen etw. w kämpa mot ngt. -karren, tr. 
framköra på (skott)kärra. -kauf, m. inköp, 
uppköp, köp. -kaufen, I. tr. inköpa, upp- 
köpa, köpa. II. rf. köpa egendom och bo- 
sätta sig där. -käufer, m. (upp)köpare. -kau- 
fung, /. inköpande m. n. se ankauf'en. 

Anker, -, m. o. X n. ankare. 

Aankerben, tr. gum inskärningar anteckna & karf- 
stocken. Bid. ich werde es dir av jag skall 
ha dig i godt minne, gömdt är icke glömdt. 

Ankerilfliege, /. sju. ankarfly. -kreuz, n. sjö. an- 
karkrona, ankarkryss. -krücke, /. sjö. ankar- 
stock. -loch, n. sjö. klysgatt. -los, a. utan 
ankare. -n, sr. I. itr. A. ankra, gå för ankar. 
Bild. auf etw. w sätta sin lit till ngt. II. ir. 
förankra. -recht, n. sjö. rättighet att ankra. 
-rührung, /. sö. ankarröring. -rut[h]e, /. sö. 
-schaft, m. sjö. ankarlügg. -stange, f. herald. 
ankarlägg. -stelle, /. sjö. ankarplats. -stich, 
m. sjö. ankarstek. -winde, /. sjö. ankarspel. 
«zoll, m. sjö. ankarpengar, hamnpengar. 

anlikettein, ir. fästa med små kedjor. -ketten, 
tr. fastkedja, binda med kedjor, binda. -ket- 
tung, ‚f. -keuchen, itr. s. vanı. angekeucht kom- 
men: komma flämtande. -kirren, tr. locka 
med lookbete. -kitten, tr. fastkitta. 

ankläglibär, a. som kan åtalas. -barkelit, f. 
egenskapen att kunna åtalas. -e, f. ankla- 
gelse, åtal, beskyllning. -ebank, /. de an- 
klagades bänk. -en,tr. anklaga, åtala, stäm- 
ma, eines Verbrechens: för ett brott. 

Anklägerl(in), m. (.f.) anklagare, åklagare, kä- 
rande. -isch, a. anklagande, kärande. 

anliklammern, t>. o. r.fl. haka (sig) fast. -klang, 
m. 1. anklang, anslag, klang. 2. ackord, 


lägga munkafle på, 2. binda och med kafle tiil. 
vrida ett rep. -kneipen, I. ir. 1. nypa. 2. An- 
gekneipt sein: vara på tre kvart. II. itr. h. 
F taga in på ett stälte för att dricka. -knöpfen, 
tr. påknäppa. -knüpfen, I. tr. knyta, kny- 
ta fast; anknyta, vidfoga. Ein Gespräch 
a börja, inleda ett samtal. II. rf. börjas, 
inledas. III. itr. Ah. 1. An etw. (ack.) w an- 
knyta till ngt, taga ngt till utgångspunkt. 
2. Mit jm a träda i förbindelse med ngn. 
-knäpfung, /. -knüpfungspunkt, m. anknyt- 
ningspunkt. -knurren, tr. morra emot. -kö- 
dern, tr. locka med agn. -kommen, itr. s. 
1. anlända, framkomma, inträffa. 2. kom- 
ma, närma sig. 8. råka ut. 4. räcka, nå, 
upphinna, komma åt, jm: ngn. 5. Jm so 
oder so m behandla ngn så eller så. 6. kom- 
ma öfver, komma åt, gå åt. Was kommt 
Ihnen (a. X Sie) an? hvad går åt er? das 
wird ihm (a. ihn) » det kommer att kosta 
på honom. 7. vanı. opers. komma an, bero; 
gälla. Darauf soll es nicht » det skall ej 
vara i vägen, es auf gut Glück m lassen: 
låta slumpen afgöra, es kommt mir darauf‘ 
an, da/s: det är för mig af vigt, att, es 
kommt ihm gar nicht darauf an, Dummhei- 
ten zu begehen: han generar sig icke det 
ringaste att begå dumheter. -kömmling, -e, 
m. nykomling, främling. -koppeln, tr. koppla 
fast, ihop, till, efter. -krähen, tr. gala emot. 
-kralien, I. tr. gripa med klorna, klösa. II. 
rfl. haka sig fast med sina klor. -kränkein, tr. 
smitta, göra sjuklig. -kratzen, tr. 1. raspande 
rita. 2. F via. sich (aat.) etw. vw skrapa, Kraf- 
sa åt sig ngt. ..kreiden, tr. anteckna med 
krita i sht fordringar. F er steht tief angekrei- 
det: han har skulder uppöfver öronen. -krei- 
schen, ir. skrika mot. -krlechen, I. ir. s. 





ew = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. PI har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


ankriogen . — 26 — Anmelderin 


vanl. angekrochen kommen: komma krypan- 
de. U. tr. krypa upp på. kriegen, tr. F 1. 
få på, t. ex. die Stiefel. 2. upphinna, gå fatt. 
8. /n m, etw. zu thun: få ngn att göra ngt. 
-kind[lg]en, I. tr. anmäla, tillkännagifva, 
bebäda. Den Krieg a förklara krig. U. rf. 
lata anmäla sig, bebädas, förebädas. -kün- 
“fägjer, ». förkunnare, bebädare. -künd|I- 
yleng, f. sumälunde m. m. se ankündigen. 
-kunft, 0, f. ankomst, framkomst. -tufis- 
halle, f. perrong. -kuppeln, tr. 1. = ankop- 
peln. 2. P jm eine Frau av koppla ihop ngn 
med en kvinna. -lächeln, tr. le emot. -la- 
chen, tr. skrattande betrakta, skratta en 
midt upp i ansigtet. -lage, /. 1. anläggande, 
anläggning. 2. placering. 3. utkast, plan, 
disposition. 4. anlag, fallenhet, talang. 5. 
bilaga. -lallen, tr. Jn av lalla emot, lallande 
tilltala ngn. -landbär, a. där man kan lägga 
till. -lände, -n, f. landningsplats. -landen, 
itr. s. landa, lägga till, landstiga. -landung, 
f. -langen, I. itr. s. anlända, komma fram. 
I. tr. opers. beträffa, vidkomma. -laschen, 
tr. skog. stämpla, blecka. -laschung, /. -lals, 
-e }, m. anledning. -lassen, I. tr. 1. låta 
sitta på, behålla på. 2. släppa på, t. ex. Sag. 
die Hunde ans Wild; den Teich m släppa 
vatten i dammen, die Mühle m, draga på 
kvarnen, sätta den i gång, die Maschine m 
sätta maskinen i gång. 8. Jn so und so m 
vara, uppföra sig så eller så mot ngn, jn 
a fara ut emot ngn. II. ri. arta sig. -läfs- 
lich, prep. mea gen. med anledning af, till 
följd af. -lätschen, str. s. F komma hasande, 
utv. angelatscht kommen. -lauf, m. 1. tillflöde, 
tillopp. 2. anlopp, anfall. Einen a nehmen: 
taga ansats. -laufen, I. itr. s. 1. börja sprin- 
ga, sätta sig i gång, m lassen: sätta i gång. 
2. Angelaufen kommen : komma springande. 
8. springa emot. Btıd. übel m råka illa ut. 
4. sjö. anlöpa, lägga till. 5. svälla, stiga, 
ökas. 6. springa uppför. 7. anlöpa, blifva 
immig. II. tr. 1. Jn m springa mot ngn, 
ligga öfver, falla ngn besvärlig. 2. go. an- 
löpa. -laut, m. gram. uddljud, framljud. -lau- 
ten, it». A. gram. uddljuda, framljuda, börja. 
-jäuten, I. ir. ringa till, in. II. itr. A. ringa, 
ringa på. -legen, I. tr. 1. lägga intill, vid, 
på. Hand m, lägga hand vid, einen Rasen- 
den m binda en rasande, das Gewehr av 
lägga an, Hand an sich selbst a bära hand 
på sig själf, den Hemmschuh m bromsa, 
einen Säugling a gifva bröstet. 2. påtaga, 
påkläda. Trauer m, anlägga sorg. 8. anläg- 
ga, förbereda, stifta. 4. anlägga, uppföra, 
bygga. Ein Gemälde a göra utkast till en 
tafla, Feuer av anstifta mordbrand. &. an- 
vända, placera. 6. Auf jn w lägga an på, 
sigta till, afse ngn. 7. använda, sysselsätta. 
oO. rf. 1. lägga, luta, stödja sig emot. 2. 
lägga sig vid, afsätta sig på. III. itr. k. 1. 


= I, 6.8. 230. lägga till. -leger, m. an-, grund- 
läggare. -logung, /. anläggning m. m. se A8- 
legen. -iehen, x. län ar ugn. -ishnen, I. tr. 
luta, stödja. Die Thäre m dra intill dörren, 
så att den står på glänt. II. rf. luta, stödja sig. 
-lehnung, £. -lehren, tr. 1. handleda, under- 
visa. 2. Jm etw. m, lära ngn ngt. -leihe, -», 
f. lån ar ngn. Bei jm eine m machen: låna 
ngt af ngn. -leihen, tr. låna, von eı. bei.ym: 
af ngn. -isiker, m. lintagare. -isimen, tr. 
fastlimma. -tetten, tr. 1. Ja m visa ngn vä- 
gen; vila. leda, handleda, undervisa ngn. 2. 
binda upp slingerräxter. Atelter, m. ledare. -lei- 
tung, /. ledning m. m. se anleiten. -lernen, 
tr. 1. lära sig, tillegna sig, inlära. 2. X = 
anlehren. -leuchten, tr. lysa emot, öfver. 
-liebein, tr. blicka inställsamt på. -liegen, 
I. itr. h. 1. An etw. (aa) w ligga, gränsa 
intill ngt. 2. ligga efter, sitta åt. 3. ligga 
efter, vara efterhängsen. 4. Etw. liegt ei- 
nem an: ngt ligger en om hjärtat. 5. sjö. 
styra åt. Süd a hafva sydlig kurs. IH. -, n. 
ärende, anhållan, begäran. -lispeln, tr. lä- 
spande, smeksamt tilltala. -locken, tr. locka 
till sig; locka, förleda. -locker(in), m. (/.) 
person som lockar; förledare. -lockung, /. 
lockande, förledande. -löt[h]en, ir. fast- 
löda, vidlöda. -Iöt[h]ung, f. -lügen, tr. 1. 
Ja a a) ljuga för ngn, b) beljuga, baktala 
ngn. 2. Jm etw. a pådikta ngn ngt. -ma- 
chen, I. tr. 1. göra fast, fästa. 2. tillsätta, 
tillblanda, tillaga, iblanda, uppblanda, ut- 
späda. Wein m kypra vin, Kalk m tillreda, 
älta murbruk. 3. göra upp, antända, tända 
på. II. rfl. tränga, truga sig på. 

anmahnllen, ir. anmana, uppmana, ja an etw. 
(ack.): ngn till ngt. -ung, f. 1. anmaning, 
uppmaning. 2. kraf. -ungsschreiben, n. kraf- 
bref. 

anmalen, ir. 1. mäla, etw. an die Wand: ngt 
på väggen. 2. måla till, målande sätta till. 

Anmarsch, m. anmarsch, antågande. -ieren, 
itr. s. anmarschera, antäga, vara i antä- 
gande. 

anmaschen, tr. jig. die Netze u genomränna 
näten. 

anmalslien, tr. o. rf. 1. Sich (ack.) einer (gen.) 
Sache eı. sich (aat.) eine Sache av tillegna, 
bemäktiga sig en sak, sich (dat.) ein Urteil 
über etiw. (ack.) w sätta sig till doms öfver 
ngt, ein angema/ster Richter: person som 
tillvällat sig domaremyndighet. 2. Sich 
(int) mw etw. zu thun: understä sig, tilltro 
sig att göra ngt. vd: anspräksfull, för- 
mäten, oförskämd. -lich, a. 1. tillvällad, 
själftagen. 2. anspräksfull, förmäten. -ung, 
f. 1. tillvällande. 2. förmätenhet, förmätet 
anspråk a. sätt, oförskämdbet. 

anlimästen, tr. göda. -mauern, tr. mura fast. 
«melden, I. tr. anmäla, tillkännagifva, låta 
veta. II. rf. (låta) anmäla sig. -melder(in), 


ur. intransitirt, rf. refiexivt, $t. starkt, SV. svagt, 17°. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


\ 


Anmeldung —_ 


m. (/.) anmälare. -meldung, /. anmälan. 
-mengen, tr. iblanda, uppblanda med. 

anmerklien, ir. 1. Jm etw. u märka, se ngt på 
ngn. 2. anmärka, anteckna. Sich (dat.) etw. 
m lägga ngt på minnet. -enswört[h], a. an- 
märkningsvärd. -er, m. anmärkare. -ung, 
f. anmärkning; anteckning. -ungswört[h], 
a. anmärkningsvärd. 

anlimessen, ir. 1. taga mått till. 2. lämpa 
efter. -mischen, tr. iblanda. -muntern, tr. 
muntra upp. -murren, ir. o. itr. åk. knota, 
knorra, jn el. gegen jn: mot ngn. 

Anmut[h], 0, /. behag, behagligt väsen, be- 
haglig gestalt. -en, ir. 1. Jm etw. w an- 
moda, föreslå ngn, begära af ngn att göra 
ngt. 2. Jn m falla ngn i smaken, tilltala 
ngn. -ig, a. behaglig, täck, behagfull. -slos, 
a. obehaglig. -slosigkeit, /. brist på behag. 
-sreich, -svoll, a. behagfull. -ung, /. anmo- 
dan, begäran. 

anlnadeln, tr. faststicka med nålar. -nageln, 
tr. fastspika, spika på. -nagen, tr. gnaga 
på. -nahen, ir. s. o. X rl. närma sig. -nähen, 
tr. sy i, på. -nähern, I. tr. närma. IL rf. 
närma sig, nalkas. nd: närmande sig, un- 
gefärlig. -näherung, /. -näherungsweise, adv. 
tillnärmelsevis. 

Annahme, -n, /. 1. mottagande. 2. antagande, 
upptagande. 3. antagande, förutsättning. 
Anlinalen, pl. annaler. -nässen, tr. fukta litet. 

Ännchen, -, n. lilla Anna, Annatösen. 

annehmilbär, a. antaglig. -barkeit, /. antaglig- 
het. -en, I. ir. 1. mottaga. Jn zu Gnaden n 
taga ngn till nåder. 2. antaga, pätaga, om- 
fatta, akceptera, godkänna. Einen Rat m 
lyssna till ett råd, Vernunft m taga reson, 
einen falschen Schein m gifva sig ett falskt 
sken, Schmutz w blifva smutsig. 3. antaga, 
förutsätta, förmoda, tro. Als Grundsatz nm 
taga till grundsats, als ausgemacht m taga 
för afgjordt, angenommen! topp! låt gå! 
das läfst sich m det är antagligt. 4. Sich 
(Anı.) etw. m taga åt sig ngt. 5. jug. der Hund 
nimmt die Fährte an: hunden får slag, tar 
upp. H. rfl. taga sig an, lägga sig ut för, 

.jJs: ngn. -er, m. akceptant. -lich, a. 1. an- 
taglig. 2. angenäm, behaglig. -lichkeit, /. 1. 
antaglighet. 3. behaglighet, behag. 

anllneigen, tr. o. rl. luta, stödja (sig). -nektie- 
ren, sv. ir. annektera, tillegna sig. -nektie- 
rung, /. -netzen, tr. fukta litet. -néx, -e, 
Mm. 0. N. annex. -nicken, tr. nicka åt. -nleten, 
‘tr. nita fast. -nisten, rl. bygga bo. -nöch, 
adv. ännu. -nönce, -r, f. annons. -noncieren, 
sv. tr. annonsera. -nullieren, sv. ir. annullera, 
förklara ogiltig. -ölen, I. tr. olja, smörja; 
F jr vw lura ngn. II. rl. 1. smörja sig med 
olja. 2. F skaffa sig en florshufva. -omål, a. 
oregelbunden. -omalie, -[e]n, f. anomali, 
oregelbundenhet. -onym, a. anonym. -öny- 
mus, -us, "i el. en, m. anonym (person). 


vv 


— anrechnen 


ansrdulvn, I. ir. 1. tillfoga, flytta intill. 2. 
äv. ir. &. wavrdna, ordna, arrangera, in- 
rätta. 8. anordna, bestämma, fastställa. 
U. rf. ordna sig, intaga sin plate. -er(in), " 
m. (,f.) anordnare, ledare, arrangör. wg, 
f. anordning, arrangement, anstalt. 

anlipacken, tr. gripa, hugga tag i. -passen, I. 
itr. h. med dat. passa för, öfverensstämma 
med. II. t». 1. profva. 2. afpassa, lämpa, 
rätta, etw. einer (aat.) Sache: ngt efter en ' 
sak. III. rf. rätta sig efter, lämpa sig för. 
-passung, /. -patschen, F I. tr. slå, taga i 
hand. II. itr. 3. utv. angepatscht kommen : 
komma traskande. -peitschen, tr. piska på. 
-pfählen, tr. fästa, binda upp vid pålar. 
-pfeifen, I. itr. Ah. 1. om vinden: tjuta, hvina, 
t. ex. an die Fenster: mot fönstren. 2. Ange- 
pffen kommen: komma hvisslande, komma 
sättande. II. ir. hvissla åt. 


anpflanzlien, I. ir. plantera, anlägga, odla, 


bebygga. U. ri. slå sig ned. -er, m. plan- 
terare, anläggare; nybyggare. -ung, f. plan- 
tering, anläggning; nybygge. 


anlipflöcken, ir. plugga fast. -pflügen, itr. h. 


börja plöja. -pfropfen, ir. 1. ympa. 2. full- 
proppa. -pichen, tr. 1. fastbecka. 2. öfver- 
draga med beck. -picken, tr. hacka på. -pin- 
sein, tr. pänsla på. Rot n rödmäla. -plap- 
pern, ir. Jn m pladdrande vända sig till 
ngn. -plärren, I. tr. vända sig med sladdez 
till. II. str. (s.) Angepiärrt kommen: komma 
sladdrande. -plätschern, itr. k. plaska, an 
etw. (ack.): mot ngt. -pochen, itr. h. knacka 
på. -poltern, itr. 1. Ak. dundra på. 2. s. utr. 
angepoltert kommen: komma med mycket 
buller. -posaunen, tr. utbasuna, puffa för. 
-prall, m. (häftig) stöt, törn, sammanstöt- 
ning. -prallen, ı{r. s. türna, studsa, an etw. 
(ack.): mot ngt. -preisen, ir. prisa, loforda,, 
berömma, rosa. -preisung, /. lofprisande; 
reklam. -preilen = anprallen. -pressen, tr. 
prässa emot. -prob[ier]en, tr. profva, för- 
söka, t. ex. Kleider. -pumpen, ir. F ja av lå- 
na, vigga af ngn. -püsten, tr. blåsa på. 
-putz, m. prydnad, grannlät, bjäfs. -putzen, 
I. tr. pynta, utpynta. II. rf. pynta eig. 
-qualmen, ir. uppfylla med rök. -quetschen, 
tr. prässa, krossa, an etw. lack): mot ngt. 
-quicken, tr. amalgamera, uppblanda eı. öf- 
verdraga med kvicksilfver. -ranken, I. tr. 
fästa med rankor eı. klängen. II. ri. klän- 
ga sig fast. -ranzen, tr. P fara ut emot, 
gnäsa. -rasseln, itr. 3. utv. angerasselt kom- 
men: komma rasslande. -rat[hjen, tr. till- 
råda. -rat[hjung, /. -rauchen, tr. 1. nedröka. 
2. börja röka, pätända, röka in. -räuchern, 
tr. 1. nedröka. 2. röka ngt litet. 8. F vita. 
jn mit etw. w narra ngn med ngt. -räuche- 
rung, /. -rauschen, I. itr. s. komma bru- 
sande. II. rf. F taga sig eit litet rus. -rech- 
nen, tr. tillräkna, uppföra på räkning; upp- 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre språk. * mindre brukligt. 


Anrechnung 
skatta, värdera, beräkna, anse. -rechnung, 
f. -recht, n. rättighet, rätt, auf etw. (ack.): 
till ngt. -rede, /. 1. tal, hälsningstal. 2. 
tilltal, sätt att tilltala, tilltalsord. -reden, 
gr. 1. tilltala, kalla, betitla. 3. Jn um etw. 
a bedja ngn om ngt. 8. Jm etw. © narra 
på ngn ngt. -regen, tr. 1. lifva, väcka, väc- 
ka intresse hos a. för, kalla till lif, sätta i 
gång, sporra. Dieses Werk regt an: detta 
arbete ger en att tänka på, etw. zuerst m 
taga första steget till ngt, vd: väckande. 
lifvande, intressant. 2. vidröra, omnämna. 
-reger, m. person som väcker intresse för 
ngt, sätter ngt i gång. -regung, /. 1. väc- 
kelse, uppslag, pästöt, äggelse. In m brin- 
gen: gifva uppslag till. 2. vidrörande, om- 
nämnande. -relben, tr. rifva, an etw. (ack.): 
mot ngt. Ein Zündholz m tända eld på en 
tändsticka, Farben m rifva färger, Brot an 
eine Speise m rifva bröd till en maträtt. 
-reihen, I. tr. foga till, upprada, bifoga, til- 
lägga, träda upp. II. rf. ansluta sig, an 
etw. (ack): till ngt. -reilsen, I. tr. börja rifva 
af e. sönder, sönderslita. II. »/f. F skaffa 
sig en florshufva. -reiten, I. itr. s. 1. vanı. 
angeritten kommen: komma ridande. 2. ri- 
da, an etw. (ack): mot ngt. 3. rida.fram. II. 
tr. 1. Ein Pferd m börja rida in en häst. 
2. Jn m rida emot ngn. i 
Anreiz, m. äggelse, retelse. -en, tr. ägga, re- 
ta. -er(in), m. (f.) person som äggar, retar 
till ngt. -ung, f. = Anreiz. 
anrennen, I. itr. s. 1. ur. angerannt kommen: 
komma sättande. 2. An etw. (ack.) » springa, 
törna mot ngt. 3. börja springa. II. tr. 1. 
springande stöta emot. 2. Jn m springa, 
törna mot ngn. 
anrichtilen, tr. 1. anrätta, tillaga. 2. ställa till, 
. styra till. Da haben Sie was Schönes ange- 
richtet: där har ni just styrt till det bra. 
-er(In), m. (‚f.) person som anrättar; anstif- 
tare. -ung, /. anrättning. 
anliriechen, tr. 1. Etw. u lukta på ngt. 2. Jm 
etw. u märka ngt på ngns lukt, t. ex. jm A, 
da/s er geraucht hat. -ringeln, tr. fästa med 
ringar. -ringen, itr. h. kämpa, brottas mot 
ngr. -ritt, an. 1. närmande till häst, mn. ka- 
valleriangrepp. 2. första ridten. -ritzen, tr. 
“rispa ngt ttet; repa, rita. -rollen, I. tr. rulla 
fram, mot. II. itr. s. ur. angerollt kommen : 
komma rullande, rulla fram. -rosten, itr. s. 
1. blifva rostig, rosta. 2. rosta fast. -rüch- 
[t]ig, a. ina beryktad. -räch[t]igkeit, /. då- 
ligt rykte. -rücken, I. tr. rycka, flytta in- 
till. II. itr. 1. s. rycka fram, nalkas. 2. h. 
Die Uhr hat angerückt: klockan har knäppt, 
slår straxt. -rückung, /. -rudern, itr. h. 1. 
lägga till med roddbåt. 2. Gegen den Strom 
ro uppför strömmen. 3. ro emot. 
Anruf, m. 1. anrop, tillrop, sjv. präjning. 2. 
anropande, åkallande. -en, tr. 1. ropa an, 


28 


— anschiefsen 
sö. präja. 2. anropa, åkalla. Ein höheres 
Gericht w vädja till högre domstol. -er(in), 
m. (f.) bedjande, bönfallande. -ung, f. an- 
ropande, äkallan. 

anlrühmen, tr. rosa. -rühmung, /. -rühren, tr. 
1. röra, vidröra. F nicht rühr un: kommer 
aldrig på frågan. 2. ror. röra, vispa till cı. 
i. -rührung, /. -rutschen, itr. s. F komma 
hasande, åkande. -8, smndragn. ar an das. 
-säen, tr. så, utsä, besä. -sage, -n, /. anmä- 
lan. -sagen, tr. anmäla, förkunna, uppgifva, 
tillsäga, tala om. -sägen, tr. börja säga, 
säga uti. -sager, m. anmälare, förkunnare. 
-sagung, /. anmälan, förkunnande. -sam- 
mein, I. tr. samla, hopa. II. rf. samlas, ho- 
pa sig. -sammlung, /. samling, hop. -sässig, 
a. bosatt, bofast..-sässigkeit, /. bofasthet, 
hemvist. -satz, m. 1. ngt vidfästadt. 2. mus. 
fotstycke eı. munstycke på vissa bläsin- 
strument. 3. mat. uppsättande, uppsättning, 
t. ex. eines Exempels. 4. aflagring, botten- 
sats. 5. ansats, anlag, benägenhet. 6. an- 
sats (blåsinstraments förande till läpparne). 7. an- 
sats, anlopp. -säuern, tr. syra, lägga jäst i. 
-saugen, I. tr. 1. börja suga på. Utan obj.: 
das Kind will nicht © barnet vill ej ta- 
ga bröstet. 2. suga till eig. II. rf. suga 
sig fast. -säung, /. säning, insäning. -säu- 
sein, tr. sakta susa emot. -sausen, I. tr. su- 
sa, hvina emot. II. str. 8. utv. angesaust kom- 
men: komma susande, hvinande. -schaben, 
tr. ngt litet afskafva. -schaffen, tr. 1. st. 
vid skapelsen förläna, medskapa. 2. sr. 
anskaffa, skaffa. -schaffung, /. -schäften, fr. 
sätta skaft pä, skäfta. -schälen, tr. börja 
skala. -scharren, tr. börja krafsa pä eı. uti. 

Anschau, /. äskädande, betraktande. -en, tr. 
äskäda, betrakta, se på. -er(in), m.(/.) äskä- 
dare, betraktare. -feln, tr. skofla på. -lich, 
a. äskädlig. -lichkeit, /. äskädlighet. -ung, 
f. &skädande, åskådning, föreställning. 

Anschein, »m. sken af ngt, utseende. Es hat ganz 
den m, als ob: det ser alldeles ut, som om. 
sich den m geben zu eı. als ob: gifva sig 
sken af att. -en, tr. skina på. vd: skenbar. 

anlischellen, itr. h. ringa på. -schere, f. varp, 

ränning. -scheren, tr. 1. börja klippa, klip- 
pa i. 2. varpa, ränna. -scherung, /. -schich- 
ten, tr. upplägga hvarfvis. -schicken, rf. 

Sich « zu etw. ei. etw. zu thun: göra sig i 

ordning till ngt, ärna göra ngt. -schickung, 

f. tillrustning, förberedelse. -schleben, tr. 

skjuta emot eı. intill. -schlebsei, n. vidfo- 

gadt stycke, tillsats. -schlelen, tr. skela, 
snegla på. -schlenen, tr. mea. spjäla. -schie- 
isen, I. itr. 1. s. am. angeschossen kommen: 
komma med fart. 2. s. In el. zu Krystallen vn 
anskjuta, afsätta kristaller. 8. Ah. börja skju- 
ta, skjuta först. II. tr. 1. profskjuta. 2. med 
skott hälsa. 3. jag. anskjuta, såra. F vila. 
angeschossen: a) kär, träftad af Amors pil, b) 


ir. intransitivt, re. reflexivt, 88. starkt, 80. svagt, Ör. transitivt verb. A. bar kaben, 8. har sein till hjälprerb. 





anschilien — 


intill. -schiffen, I. tr. frakta till sjöss, skep- 
pa. U. itr. s. komma seglande, lägga till. 
-sehlffung, /. -schilden, tr. okulera. -schim- 
mein, itr. =. börja mögla. -schimmern, tr. 
skimra emot, öfver. -schirren, tr. päsela. 
-schirrung, /. 

Anschlag, m. 1. slag, slående emot el. på ngt. 2. 
mus. anslag. Das Klavier hat einen leichten 
vw pianot är lättspeit. 3. det hvaremot ngt står: 
slaglist, kant. 4. anslag, plakat, affisch. 5. 
anslag, kolf på gevär. 6. anslag, stämpling, 
komplott, attentat. 7. beräkning, värde- 
ring, taxering. In m bringen: taga med i 
beräkningen. 8. anslag af statsmede! o. dyl. 9. 
ek. kurra gömma. -en, I. tr. 1. slå fast, slå 
upp, spika. 2. sjo. anslå, göra fast. 8. slå på, 
slå an. 4. Feuer slå eld. 5. hastigt lägga 
an, die Bächse: med bössan. 6. slå af en bit 
at. 7. sticka upp, t. ex. ein Weinfa/s. 8. an- 
slå, värdera, uppskatta. Etw. zu barem 
Gelde © beräkna penningevärdet af ngt. 
I. itr. h. 1. slå första slaget. 2. An etw. 
(ack.) vw slå emot eı. på ngt. 8. slå an, ljuda, 
börja slå. Der Hund schlägt an: hunden 
ger skall, börjar skälla. 4. om växter: Slå rot. 
b. Das Essen schlägt [bei] jm an: ngn läg- 
ger på hullet. 


29 


Anschwärzung 


ngt rusig, c) tokig, fjollig. 4. skjuta ihop, | anschmieglien, I. tr. noga afpassa, lämpa ef- 


ter. IL rf. sluta sig tätt intill, smyga sig 
efter. -erlich, -säm, a. smidig, bira. inställsam. 


anlischmieren, I. tr. 1. smörja på, smutsa, be- 


sudla, jm etw.: ngn med ngt. 2. Finn 
lura ngn, jm etw. m lura, pracka på ngn 
ngt. II. rl. F innästla sig. -schminken, tr. 
sminka. -schnallen, ir. spänna på. -schnar- 
chen, tr. snarka, vända sig snarkande e. 
med snarkande, skroflig röst till. -schnarren, 
tr. tilltala med skorrande näston. -schnau- 
ben, I. tr. häftigt fara ut emot. II. itr. (s.) 
angeschnaubt kommen: komma frustande, 
flåsande. -schnauzen, tr. F snäsa, huta åt. 
-schmeiden, ir”. skära af en bit ar. -schnellen, 
I. ir. gom ngt elastiskt medel kasta, slunga, an 
etw.: mot ngt. II. itr. s. slungas, studsa 
mot. -schnitt, m. 1. afskuret stycke. 2. ställe, 
där ngt är afskuret. -schnitzeln, gr. 1. in- 
skära. 2. aftälja. -schnüffeln, tr. F nosa på. 
-schnüren, tr. snöra på, snöra fast. -schöve, 
-n, -schövis, -, f. ansjovis. -schrammen, I. tr. 
lätt rispa, repa. II. itr. s. F angeschrammt 
kommen: komma masande. -schrauben, tr. 
skrufva fast, på. -schrecken, ir. i sit jäg. 
skrämma framifrån, så att den skrämde häjdar sig, 
häjda. -schreiben, tr. 1. Eine Feder m bör- 
ja använda en penna. 2. anteckna, skrifva 


upp, bokföra. 3. Gut angeschrieben sein el. 
stehen: vara väl anskrifven. -schreien, tr. 1. 
Ja a skrika, ropa åt ngn. 2. btw. w ut- 
skrika ngt. -schreiten, itr. s. atv. angeschrit- 
ten kommen: komma marscherande. 


Anschläger, m. hammare i piano. 

Anschlagellsäule, /. annonspelare. -zettel, m. 
plakat, affisch. 

anschlägllig,* -isch, a. uppfinningsrik, påhittig. 

anlischlämmen, I. tr. uppslamma. II. r/. upp- 


—— nn Lu 


— 


slammas, fyllas med slam. -schleichen, itr. 
8. o. TÅ. smyga sig inpå, fram. Angeschli- 
chen kommen: komma smygande. -schleiten, 


tr. 1. st. (börja) slipa. Schneide an einem : 
Messer m slipa ägg på en knif. 2. sv. släpa ' 


| Anschrot, -e, n. -8, -n, f. list, kant, stad på tyg. 


fram. -schlendern, itr. s. vanı. angeschlendert | 


kommen: komma drifvande, dragande be- 
nen efter sig. -schleppen, tr. framsläpa, slä- 
pa med sig. -schleudern, tr. slunga emot. 
-schliefsen, I. ir. 1. fastläsa, lägga i bojor. 
2. bifoga. II. »r/. 1. ansluta, sluta sig, jm el. 
an jn: till ngn. 2. sluta till, stå i förbin- 
delse. III. itr. Ah. sluta intill, sitta väl. 
-schlingen, I. tr. fastknyta, fastsuöra. II. 
rfl. Sich an jn = sluta sig intill, slingra 
sig om ngn. -schlitzen, tr. börja klyfva, göra 
en rispa, ett sprund uti ngt. -schlufs, m. 1. 
anslutning, tillelutning. 2. bifogande, inne- 
slutning. -schlufsbahn, /. bibana. -schmek- 
ken, ir. smaka på. Diesem Essen schmeckt 
man den Pfefer an: man känner på smaken, 
att denna rätt är pepprad. -schmeicheln, I. 
gr. 1. Ja m smekande tilltala ngn. 2. Jm 
etw. w gnm smekningar förmå ngn att taga 
ngt. II. rfi. ställa sig in, [bei] jm: hos ngn. 
-schmeilsen, tr. F kasta, jm etw.: ngt på 
ngn. -schmsizen, tr. o. itr. s. smälta fast vid. 
-schmieden, tr. fastsmida. 





Av = föregåcnde uppslagsord. 


«on, ir. 1. framvälta. 2. förse tyg med stad. 


anlischuhen, tr. försko. -schuld[ig]en, tr. 1. Jm 


etw. mw lägga ngn ngt till last. 2. Jn eines 


Verbrechens av anklaga ngn för ett brott. 


-schuldigung, /. anklagelse. -schüren, tr. rö- 
ra Om elden, bild. underbläsa. -schürer, m. 
person som rör om elden, som underbläser. 
-schufs, m. 1. hälsningsskott. 2. profskjut- 
ning. 3. första skottet. 4. anskjutande, af- 
sättande af kristalter. 8. hastigt tillopp. 6. jüg. 
ställe på villebräder, där skottet tog. -schutt, 
m. 1. upplandning. 2. fyllningsjord. -schüt- 
ten, tr. 1. ösa i hög, hopa. 2. Mit Erde m 
fylla med jord. -schüttung, /. -schützen, tr. 
1. släppa på, ı. ex. das Wasser. 2. Ein Wehr 
wo bygga en dam. -schützung, /. fördäm- 
ning. -schwängern, tr. 1. i sht bid. befrukta. 
2. mätta, impregnera. -schwängerung, /f- 
-schwanken, itr. s. utv. angeschwunkt kom- 
men: komma vacklande. -schwänzeln, I. itr. 
s. komma viftande med svansen. II. rf. 
ställa sig in. 


anschwärllen, itr. i. börja bulna. -men, itr. h. 


1. börja svärma. 2. komma i svärm. -zen, 
tr.svärtn, bild. nedsvärta, förtala. -zer(in), m. 
(f.) baktalare, bakdantare. -zung, /. ned- 
svärtande, förtal. 





" äkta sms. Ö saknar plur. 1 har omljud. F familjärt, P lügre språk. x mindre brukligt. 


anschwatzen — 

anlischwatzen, tr. Jm etw. m narra på ngn ngt. 
-schwefeln, tr. svafla utet. -schwelfen, tr. varpa, 
ränna. -schweilsen, tr. svetsa fast. -schwei- 
fsung, /. -schwelien, I. st. itr. s. 1. svälla, 
uppsvälla, vidgas, växa, stiga. Der Ton 
schwillt an: tonens styrka ökas. 2. svullna, 
uppsvullna. II. sv. tr. låta svälla, öka, upp- 
blåsa, göra stinn. -schwellung, /. -schwem- 
men, tr. uppslamma, spola upp, aflagra, af- 
sätta. -schwemmung, /. -schwimmen, :tr. s. 
vanl. angeschwommen kommen: komma sim- 
mande. -schwindein, ir. lura. Jm etw. w lura 
på ngn ngt. -segeln, I. itr. s. 1. atv. angese- 
gelt kommen: komma seglande. 2. Gegen 
etw. m segla, törna på ngt. II. tr. 1. Ein 
Schiff segla på, törna mot ett fartyg. 2. 
Einen Hafen m söka hamn. 

ansehen, I. tr. 1. betrakta, se på, blicka på. 
Jn gierig m sluka ngn med ögonen, via. 
etw. mit dem Rücken m müssen: vara tvun- 
gen att afstä ifrån, öfvergifva ngt. 2. Ei- 
nen Gegenstand auf etw. [hin] m betrakta, 
pröfva, granska ett föremäl, om det lämpar 
sig för ngt visst ändamål. I Bteo. mit lugnt 
åse ngt, låta ngt.ske. 4. Jn für einer an- 
dern mw anse, taga ngn för en annan. & se, 
uppfatta. Alles im ginstijsten Lichte w se 
allting i ljust. 6. beakta, taga hänsyn till, 
bry sig om. /ch sche es auf 100 Mark nicht 
an: jag fäster mig cj vid en 100 mark. 7. 
Jm etw. a se, mäürka ngt på ngn. II rf. 
se ut, förefalla. III. itr. h. gifva akt. F sieh 
mal an! a. seh’ mal einer an! ser man bara 
på! IV. 0, ». 1. betraktande, påseende. Das 
vw hut man umsonst: det kostar intet att 
titta, vom m wird man nicht satt: man blir 
ej mätt af att se på, jn von m kennen: kän- 
na ngn till utseendet. 2. utseende, min, 
yttre. Sich ein m, geben: spela herre, göra 
sig vigtig. 3. hänsyn, anseende u. Ohne 
av der Person: utan anseende till personen. 
4. anseende, aktning, inflytande. In v ste- 
hen: hafva anseende, vara aktad. 

ansehnlich, a. 1. som ser bra ut, ståtlig. 2. 
ansenlig, betydande, stor. 3. ansedd, akt- 
ningsbjudande. -keit, /. ansenlighet, stät- 
lighet, storhet, vigt. 

Anlisehung, J- blott I förbindelsen: 13 Av med gen. 
med hänsyn till, i anseende till. -sengen, 
I. tr. bränna litet, sveda. II. itr. s. svedas. 
-setzen, I. tr. 1. sätta på, fast, vidfästa. Die 
Feder a sätta pennan på papperet, den 
Becher m föra bägaren till läpparne, Blät- 
ter få blad, löfvas, Spröfslinge m skjuta 
skott, Fleisch m fetna, lägga på hullet. 2. 
anställa. 8. tillaga, tillblanda. 4. fastsätta, 
bestämma. 5. anteckna, beräkna, angifva. 
8. sätta upp, ı.ex. ein Exempel. 7. sätta 
till, uppbjuda. II. rl. 1. sätta sig fast, häf- 
ta vid, slå ned. 2. Blüten setzen sich an: 
blommor komma fram, slå ut, Krystalle 


30 


— anspringen 
setzen sich an: kristaller bilda sig, kristal- 
lisering inträder. III. itr. h. 1. utveckla 
blad, frukter o. dyl. Die Bäume setzen an: trä- 
den skjuta skott, die Kartoffeln setzen an: 
potatisen knyter sig. 2. taga ansats, göra 
ansats, auf etw. (ack.): till ngt. -setzung, f- 

Ansicht, /. 1. påseende. Aus eiyner m kennen: 
själf hafva sett. 2. syn, äsyn, anblick, vy. 
3. äsigt, mening, tanke. -ig, a. Jn et. js nm 
werden: blifva varse, få syn på ngn. 

Ansielldelei, -en, f. nybygge, koloni. -deln, I. 
tr. bosätta, låta bosätta sig. II. rf. bo- 
sätta sig, slä upp sina bopälar, slä sig ned. 
-delung, /. nybygge. -den, tr. koka liter, för- 
välla. -dier, -, m. nybyggare. -geln, tr. fä- 
sta med sigill. 

anlisingen, I. tr. hälsa med gång. II. itr. A. 
angifva tonen. -sinnen, tr. Jm etw. w an- 
moda ngn om ngt, begära ngt af ngn. -sin- 
nung, f. -sitzen, ir. s. 1. hafva bosatt sig, 
vara bofast. 2. sitta fast, på. -spalten, I. tr. 
börja klyfva. II. str. s. atv. angespaltet sein: 
börja klyfva sig. 

Anspann, m. anspann, förspann, spann. -en, 
tr. 1. spänna. 2. spänna för. -er o. Anspän- 
ner, m. bonde som är skyldig till kördags- 
verken. -ung, f. spännande, förspännande. 

anlispeien, ir. spotta på. -spicken, tr. späcka, 
fylla.. 

Ansplel, n. xort. förhand. -en, itr. h. o. tr. 1. 
börja spela. 2. profva, försöka ett instrument. 
3. kort. hafva förhand, spela ut. 4. lekande 
vidröra. An das Ufer m lekande skvalpa 
mot stranden. 5. Auf etw. (sack) av anspela 
på ngt. -ung, /. anspelning. 

anlisplefsen, tr. sätta på spett, genomborra. 

-spiefsung, /. -spinnen, I. tr. skarfva tråden, 

när man spinner. Bild. eine Unterhaltung a börja 

ett samtal, Ränke « smida ränker. II. ri. 

1. spinna sig fast. 2. via. uppstå, börja. 

-spitzen, tr. tillspetsa, göra spetsig, hvässa, 

formera. F angespitzt sein: vara litet på 

röken. -spornen, tr. sporra, ägga, uppmun- 
tra. -spornung, /. -spräche, /. tal tin, tilltal. 

«sprechen, I. ir. 1. tilltala, vända sig till; 

sjö. präja. 2. Jn um etw. w bedja ngn om 

ngt. 3. Ja auf einen Diebstahl m stämma, 
anklaga ngn för stöld. 4. Etw. für a. als 
etw. anderes m förklara, taga ngt för ngt 

annat. 5. Etw. m göra anspråk på ngt. 6. 

tilltala, förefalla behaglig. nd: tilltalande, 

behaglig. II. itr. h. Bei jm m, säga till, ta- 
ga in hos ngn. -spreizen, I. tr. stötta, stöd- 

ja. II. rf. taga spjärn. -sprengen, I. tr. 1. 

stänka, bestänka, fukta. 2. göra spräcklig. 

3. börja spränga. II. itr. s. an. angesprengt 

kommen: komma i sträck, auf jn m spränga, 

storma emot ngn. -sprengung, /. -springen, 

I. itr. a) s. 1. am. angesprungen kommen: 

komma hoppande, sättande. 3. An etw. m 

hoppa upp mot ngt.3.börja springa sönder. 


itr. Intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, 67°. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


anspritzen 


b) h. 4. hoppa först. II. tr. hoppa upp på, 
rusa emot; jig. komma inom skotthåll för. 
-spritzen, I. tr. spruta, stänka på, bestänka. 
II. itr. s. stänka. -spritzung, f. 

Anspruch, m. 1. anspräk. Grofse Ansprüche 
machen: hafva stora anspräk, vara an- 


spräksfull. 2. Jn über eı. wegen etw. in a | 


nehmen: stämma, anklaga ngn för ngt. 
-sfrel, -sios, a. anspråkslös. -slosigkelt, /. 
anspräkslöshet. 
anlisprudeln, tr. o. str. s. spruta upp emot el. på. 
-sprühen, tr. o. itr. s. spraka, ur. spruta på, 
spruta eld mot. -sprung, m. ansats, anlopp. 
-spucken, tr. spotta på. -spülen, tr. 1. skölja, 
spola; ur. itr. h.: an das Ufer m, sköljas 
stranden. 2. kasta, vräka upp. -spülung, f. 
-stacheln, tr. med pik pädrifva, sporra, äg- 
ga. -stählen, tr. texn. stäla, härda. -stalt, -en, 
f. 1. anstalt, förberedelse, åtgärd, mått 
och steg. 2. anstalt, inrättning, institut. 
-stammen, tr. lemna i arf. Angestamnit: fä- 
derneärfd, ärftlig. -stampfen, I. ir. s. vanı. 
angestampft kommen: komma stampande. 
I. tr. faststampa; stampa på. -stand, m. 1. 
anständighet, skick, sätt, höflighet. 2. tvif- 
vel, tvekan, betänklighet. vn nehmen: draga 
i betänkande, tveka. 3. anständ, uppskof. 
4. med plur. -e +, resterande skuld. 8. jug. håll. 
Auf den a gehen: gå och ställa sig i håll. 
anständig, a. 1. tillständig, passande, lämp- 
lig. 2. anständig, sedig, passande, ärbar, 
sedesam. 8. dugtig, riklig, ej ringa. -keit, f. 
anständighet; god sed, anständig handling. 
Anstandslibrief, m. bref om uppskof. -dame, f. 
duenna, förkläde. -gefühl, n. känsla för det 
passande. -voll, a. höflig, höfvisk. -widrig, 
a. oanständig, opassande. 
anlistängeln, tr. binda upp, t. ex. Bohnen. -sta- 
pein, I. ir. uppstapla. II. itr. s. F un. ange- 
stapelt kommen : komma spetande. -starren, 
tr. stirra på. -stätt, prep. med gen. i stället 
för. -stauben, -stäuben, itr. s. 1. damma på, 
afsätta sig på ngt i form af dam. 2. blifva 
dammig. -stauen, tr. dämma upp. 
anstaunllen, tr. med förvåning betrakta. -ens- 
- wört[h], -enswürdig, a. förvånansvärd. -er, 
-, m. förvånad betraktare, beundrare. 
Anlistauung, /. uppdämning. -stechen, tr. 1. 
sticka fast, påsätta. 2. sticka nu på. 3. stic- 
ka upp, t.ex. ein Fafs Wein; börja skära ar, 
taga till. 4. Mit etw. angestochen kommen : 
komma stickandes med ngt. 5. sporra, äg- 
ga. 8. locka, förefalla lockande. 7. F ange- 
stochen sein: vara litet på dimman. -stek- 
ken, I. tr. 1. eticka fast, fastsätta, fästa. 2. 
sätta på sig. 3. tända på, sätta eld på. 4. 
smitta. nd: smittosam. 5. = anstechen 3. 
-stecker, m. person som fäster m. m. se föreg. 
-eteckung, /. smitta. -stehen, itr. h. o. 8.1. 
stå intill. and: nästkommande, om tiden. 2. 
Jug. Btå i håll. 3. vara antecknad i skuldkontot. 


öl 


— Anstolserreger 
Es steht ein Termin auf den 20°" d. M. an: 
en termin är faststäld till den 20" d:s. 4. 
kläda, passa, anstå. 5. behaga, falla i sma- 
ken. 6. dröja. Etw. mw lassen: uppskjuta 
ngt. 7. tveka, draga i betänkande. -steifen, 
I. tr. 1. stärka. 2. tekn. stötta. II. rf. 1. styf- 
na. 2. Sjch gegen etw. w motsätta sig ngt. 
-steigen, itr. 3. 1. stiga uppför. 2. F ange- 
stiegen kommen: komma klifvande, mit etw. 
angestiegen kommen: bringa ngt på tape- 
ten. 3. uppstiga, stiga, höja sig. 4. stiga, 
växa, ökas. 

anstelllien, I. tr. 1. anställa, tillsätta; tinga, 
lega. 2. tillställa, föranstalta, anordna, göra. 
Es m bära sig åt. II. rf. ställa sig, bära 
sig åt, låtsa. -er, m. 1. en som anställer 
ngn. 2. föranstaltare, arrangör. -ig, a. lämp- 
lig, skicklig, läraktig. -Igkeit, £. skicklig- 
het, läraktighet. -ung, f. anställning, plats. 
-ungsberechtigt, a. kompetent. -ungspatent, 
n. förordnande. 

anlistemmen, I. ir. trycka emot, intill. II. rf. 
spjärna, taga spjärn. -sterken, itr. s. gnm 
dödsfall eı. arf tillfalla, gå i arf. -steuern, 
I. tr. s30. ans Land m styra mot land. II. 
itr. 8. utv. angesteuert kommen: komma i båt, 
på sjön. -stich, m. 1. maskstyng. 2. upp- 
stickande, t. ex. eines Fasses. -sticheln, tr. o. 
ir. Ah. börja sticka; via. reta. -stiefeln, F I. 
tr. ikläda skor. II. rf. taga skor på sig. III. 
itr. 8. vanl. angestiefelt kommen: komma 
stöflande, traskande. -stieren, tr. starrbliga, 
gapa på. 

anstiftlien, tr. 1. faststifta, med stift fästa. 2. 
anstifta, förorsaka, vålla. 3. förleda. 4. 
Falsche Zeugen m lega falska vittnen. -er- 
(In), m. (f.) anstiftare, upphofsman. -ung, 
J. faststiftande m. m. se anstiften. 

anlistimmen, tr. 1. stämma. 2. intonera, an- 
gifva tonen till. 3. uppstämma. Einen an- 
dern Ton m tala ur en annan ton. -stim- 
mung, /. -stinken, tr. F stinka mot; dia. 
misshaga, väcka leda hos. -stöhnen, ir. stö- 
nande tilltala. -stolpern, itr. s. An etw. lack.) 
av snafva, snubbla mot ngt, angestolpert 
kommen: komma snubblande, med klum- 
piga steg. -stopfen, tr. fullstoppa. 

Anstofs, m. 1. stöt emot, bid. pästötning. 2. an- 
grepp, anfall; anfäktelse. 3. hinder, anstöt, 
förargelse. Ohne m lesen: läsa obehindradt, 
ein Stein des wes: en förargelseklippa. -en, 
I. tr. 1. stöta, stöta emot, till, ihop. Die 
Gläser a skåla, auf js Wohl w dricka ngns 
skål. 2. skjuta intill, sammanfoga, sy ihop, 
skarfva. 8. tillstöta, träffa, drabba. II. itr. 
a) h. 1. stöta emot; snafva. 2. Bei jm — 
väcka anstöt hos ngn. 3. hacka, stamma. 

'4, bryta, begå ett brott mot ngt. d. stöta, 
gränsa intill. vwd: angränsande. b) s. 6. an- 
gripas, börja skämmas. -erreger, m. förar- 
gelseväckande person. ' 


vw = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. + bar omijud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


anstölsig 


anstölsig, a. anstötlig, stötande. -keit, /. an- 
stötlighet, otillbörlighet. 

anlistottern, tr. stammande tilltala -strahlen, 
tr. stråla emot, öfver, strålande möta. -stran- 
den, itr. s. stranda. -strängen, tr. spänna 
för. -streben, I. itr. h. 1. sträfva uppför, 
uppåt. 2. Gegen etw. m motsätta sig ngt. 
II. tr. eftersträfva. -streichen, tr. 1: p&-, 
öfverstryka, stryka, måla. Bid. ein Ding mit 
einem Firnisse a. einem Dinge einen Firnis 
av kasta ett falskt skimmer öfver en sak. 
2. anteckna, anmärka. Das will ich dir m 
det skall jag ha dig i godt minne för. 8. 
Etw. eı. (itr. h.) an etw. (ack. ) m stryka emot, 


enudda vid ngt. -streicher, m. grofmälare, |: 


plankstrykare. -streicherel, 7. sudd, fusk. 
-streifen, itr. h. An etw. (ack.) m stryka emot, 
snudda vid ngt. -strengen, tr. 1. spänna. 2. 
av. rfl. anstränga (sig). Angestrengt: an- 
strängd o. ansträngande, ihärdig. 8. jur. eine 
Klage gegen jn m anhängiggöra en pro- 
cess mot ngn. -strengung, /. ansträngning, 
möda. -streuen, tr. strö på. -strich, m. 1. 
a) strykning, pästrykning, b) det pästruk- 
na. Erster m grundning. 2. anstrykning, 
bismak. 8. mus. sträktag. -stricken, ir. 1. 
sticka vid. 2. med streck, rep fastbinda. -strie- 
geln, tr. rykta. -strömen, I. iir. s. strömma 
till. II. tr. spola upp, aflagra. -strömung, /' 
-stlicke[l]n, ir. skarfva vid. -stückung, f. 
-sturm, m. framstormande, stormning. -stür- 
men, itr. s. storma fram. -sturz, m. fram- 
störtande, rusande, anfall. -stürzen, I. itr. s. 
atv. angestürzt kommen : störta, rusa fram emot. 
II. tr. hvälfva, vräka öfver, på. -stutzen, tr. 
1. studsa vid åsynen af. 2. (af)klippa, af- 
skära, putsa. -stützen, tr. o. rl. luta, stödja 
(sig) mot ngt. 

ansüchlien, itr. h. Bei jm (a. X tr. jn) um etw. 
av anhålla hos, bedja ngn om ngt. -er(in), 
m. (f.) ansökande, sökande; jur. kärande. 
-ung, /. ansökan, ansökning. 

anlisummen, I. tr. surra emot. II. itr. s. ar. 
angesummt kommen: komma snurrande. III. 
rfl. bopa sig, ökas, växa. -säfsen, tr. söta, 
lägga sött i. -tanzen, I. itr. 1. i. börja dansen, 
dansa ut. 2. s. An jn m dansa mot, på ngn, 
angetanzt kommen: komma dansande. II. 
tr. Sich (dat.) die Schwindsucht a» dansa sig 
till lungsot. -tappen, I. itr. h. o. 8. 1. An 
etw. (ack.) mw famlande stöta mot ngt. 2. um. 
angetappt kommen: komma famlande, stapp- 
lande, trefva sig fram. II. tr. F fatta tag i, 
gripa. -tasten, tr. 1. vidröra, taga, känna 
på. 2. antasta, angripa. -tastung, /. -tau- 
meln, itr. s. 1. tumla, ragla mot ngt. 2. äfv. 
angetaumelt kommen: komma raglande. -te- 
cedenzien, pl. antecedentia, föregäenden. 
-t[hjJeeren, tr. tjära; F jm etw. w narra på 
ngn ngt. -t|h]eerung, /. 

Ant[h]eil, m. 1. andel, del, delaktighet, an 


32 


— Antrieb 
etw.: i ngt. 2. deltagande, medkänsla, in- 
tresse. An etw. (dat) w nehmen: hysa in- ” 
tresse, deltagande för ngt. -los, a. ointres- 
serad. -[s]voll, a. intresserad. 

antkun, ir. 1. pätaga, päkläda, kläda. Anger 
than arv. beskaffad, egnad. 2. tillfoga, visa, 
bevisa. Einem Weibe Gewalt w väldföra. 
en kvinna, sich (dat.) ein Leids n bära hand 
på sig själf, sich (aat.) Zwang m lägga band 
på sig, thun Sie mir das nicht an! gör mig 
ej den sorgen! 8. Es jm förgöra, tjusa 
ngn. 4. sjö. angöra. 

antillchambrieren, sv. itr. h. vänta i väntrum, 
fjäska. -cipatiön, -en, /. anticiperande, an- 
ticipering. -cipieren, sv. tr. anticipera. 

anliticken, tr. lätt slå till. -tiefen, itr. h. sjö. 
lodande närma sig stranden. -tik, a. antik. 
«tik, -n, f£. 1. 0, antiken, forntiden. 2. anti- 
kvitet. 

Antilllöpe, -n, /. antilop. -pathie, -[e]n, /. an- 
tipati, motvilja. -pöde, -n, m. antipod. 

antippen, tr. F lätt vidröra. 

Antiqullår, -e, m. 1. fornforskare. 2. antikva- 
rie, antikvarisk bokhandlare. -arlät, -e, n. 
antikvariat, antikvarisk bokhandel. -årisch, 
a. antikvarisk. -ieren, sv. I. itr. s. blifva 
föråldrad. II. ir. antikvera, förklara för 
föråldrad. -ität, -en, /. antikvitet. 

Anlitlitz, -e, n. anlete. -toben, I. itr. s. ir. an- 
getobt kommen: komma väsnande, som en 
rasande, II. tr. rasa mot. -tönen, I. itr. A. o. 
s. ljuda, gifva en ton ifrån sig. II. tr. 1. slå 
an. 2. ljuda emot. +-tosen, itr. s. komma 
brusande. -traben, itr. s. 1. sätta sig i traf. 
2. av. angetrabt kommen: komma i traf, 
trafvande. 

Antrag, -e t, m. 1. förslag, proposition, mo- 
tion. Einen m stellen: föreslå, motionera, 
väcka en motion. 2. anbud, erbjudande. 
en, I. ir. 1. bära fram. 2. päsätta. Putz an 
eine Wand m rappa, putsa en vägg. 8. er- 
bjuda. II. r/. erbjuda sig, sina tjänster. 
III. itr. h. Auf etw. (ack.) m föreslå, väcka 
motion om, yrka ngt. -steller, m. förslags- 
ställare, motionär. 

anlitrauen, tr. viga via. Sich (aat.) ein Mädchen av 

lassen: gifta sig med en flicka. -träufen, tr. 

(låta) droppa på. -trauung, f. vigsel. -treffen, 

tr. anträffa, påträffa. -treiben, I. tr. 1. slå fast, 

slå i. 2. drifva, låta flyta mot ngt. 3. pådrif- 
va; ägga, uppmuntra. II. itr. 1. s. komma. 
flytande, seglande. 2. h. drifva, skjuta skott. 

-treiber, m. pådrifvare. -treibung, /. fast- 

slående m. m. se antreiben. -treten, I. ıtr. s. 

1. träda fram. 2. F bei jm m, säga till, taga. 

in hos ngn. 3. ställa upp sig. 4. börja gä, 

mit dem linken Fu/se a börja med vänstra. 
foten. II. tr. 1. fasttrampa. 2. träda fram 
till, öfverväldiga, öfverraska. 3. anträda, 

tillträda. -tretung, f. = Antritt. -trieb, m. 

äggelse, uppmuntran, benägenhet, drift, 





ir. intranslitivt, rf. refiexivt, 388. starkt, 89. svagt, 17°. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


antrınKken 
vilja. -trinken, I. tr. 1. Sich (ast.) einen, ei- 
nen Haarbeutel, einen Rausch, einen Spitz 
m skaffa sig en florshufva. 2. börja dricka 
af, läppja på. 8. Angetrunken sein: vara 
pästruken. II. rl. taga en tår på tand. III. 
itr. hk. dricka först. -tritt, m. 1. uppställ- 
ning. 2. tillträde, inträde. 3. början, första 
framträdande. 4. afsats; pall; tröskel. -tritts- 
besäch, m. första besök. -trocknen, it». s. 1. 


3 


| 


börja torka. 2. torka fast via. -tuschen, tr. 


färglägga; mäla med tusch. 

Antwort, -en, f. svar. Ordspr. wie die Frage, so 
die © som man ropar i skogen, får man 
svar, um eine m verlegen sein: blitva svaret 
skyldig, Rede und m über etw. stehen ei. ge- 
ben: stå till svars för ngt. -en, sv. tr. o. itr. 
Ah. svara. -lich, adv. hand. såsom svar. 

anverlisüchen, tr. profva. -trauen, tr. o. rl. an- 
förtro (sig). -trauung, /. -wandt, a. slägt, be- 
fryndad. Ein wer, eine we ei. win: en släg- 
ting, en anförvandt. -wandtschaft, /. slägt- 
skap, skyldakap. 

Anwachs, m. tillväxt, tillökning. -en, itr. s. 1. 
slå, taga rot. 2, växa fast via. 3. tillväxa, 
växa, ökas, svälla. 4. växa upp. -ung, f. 

anwackeln, itr. s. atv. angewackelt kommen: 
komma vacklande, rultande. 

Anwalt, -e [t], m. sakförare, advokat; ombuds- 
man, syndikus. -lich, a. hörande till advo- 
katyrket. -schaft, f. 1. sakförarskap, egen- 
skap af advokat, af ombudsman; syndikat, 
2. advokatkär. -schaftlich, a. rörande advo- 
katständet, advokatkären, syndikatet. 

aniiwalzen, I. tr. välta, med vält tillköra. II. 
itr. h. 1. öppna valsen. 2. am. angewalzt 
kommen: komma valsande, med valssteg. 
-wälzen, tr. vältra fram, emot. -wandeln, itr. 
s. 1. utv. angewandelt kommen: komma van- 
drande. 2. atv. tr. o. opers. komma öfver, på, 
bemäktiga sig. Von einer Ohnmacht angewan- 
delt: afsvimmad. -wandern, itr. s. utv. ange- 
wandert kommen: komma vandrande, på 
sin vandring. -wandlung, f. anfall, infall. 
Eine viehische m ett anfall af djuriskhet, 
en djurisk lusta. -wanken, ir. s. am. ange- 
wankt kommen: komma stapplande, med 
tröga, osäkra steg. -wärmen, tr. värma ngt 
"litet. -wärter, m. expektant, aspirant. -wärts, 
adr. uppåt, uppför. -wartschaft, /. expek- 
tane, förväntningsrätt. -wartschaftiich, a. 
expektans-. -wäsche, /. sköljning, vask- 
ning. -waschen, tr. skölja, spola. -wässern, 
tr. fukta. -wätscheln, itr. s. F komma med 
vaggande gång. -weben, tr. väfva till. -we- 
deln, tr. 1. vifta med svansen åt. 2. fläkta 
med solfjäder åt. -wehen, I. tr. 1. blåsa, fläkta 
på. Bia. etw. weht einen heimatlich an: ngt 
påminner en om hemmet. 2. Der Luftzug 
wehte das glimmende Feuer zu heller Flam- 
me an: en vindflükt kom glöden att blossa 


I 
i 


1 


upp till klar eld. 3. blåsa ihop. 4. blåsa på | 


anzaupern 





en ngt, t.ex. eure Luft hat mir das Laster 
angeweht. II. itr. 3. 1. as. angeweht kom- 
men: komma med vinden, komma fläktande. 
2. Jm m blåsa, flyga på en. -weichen, tr. 
uppmjuka ngt litet. -weinen, tr. gråtande 
vända sig till. -weisen, tr. 1. anvisa, visa, 
undervisa, handleda. 2. hänvisa. 3. anvisa, 
anslå, gifva anvisning på. -weiser, m. en 
som visar ın. m, se föreg. -Wellsen, tr. hvit- 
mena. -welsung, /. 1. anvisning, ledning, 
undervisning, handledning. 2. föreskrift, 
order. -weisungsschein, -weisungszettel, m. 
anvisning. -welken, itr. s. börja vissna. 

anwendllbär, a. användbar; tillämplig. -bar- 
keit, /. användbarhet; tillämplighet. -en, 
tr. 1. använda, begagna, göra bruk af. 2. 
tillämpa. Sich m lassen: vara tillämplig. 
ung, /. 1. använduing. Zur eı. in  brin- 
gen: använda, begagna. 2. tillämpning. n 
finden: vara tillämplig. 

anwerliben, I. itr. h. Um etw. anhålla om, 
eftersträfva ngt. II. tr. värfva. -bung, f. 
-fen, I. tr. kasta, slunga mot ngt, mit Mörtel 
av rappa. II. itr. h. kasta först. 

Anwesen, -, n. 1. närvaro. 2. vistelse; vistel- 
seort. 8. egendom, tomt. -d, a. närvarande. 
«heit, /. närvaro. 

anliwettern, I. itr. s. Auf jn slå ned på ngn 
som en blixt. II. tr. fara ut mot. -wetzen, 
tr. bryna, slipa. -widern, tr. förefalla obe- 
haglig, frånstötande. -wiehern, tr. gnägga 
åt, emot. -wimmern, I. tr. gråtande, kvi- 
dande vända sig till. II. itr. s. Angewim- 
mert kommen: komma gråtande, kvidande. 
-winken, tr. vinka åt. -winseln, I. tr. jäm- 
rande, gnällande vända sig till, mottaga. 
II. itr. Angewinselt kommen: komma gnäl- 
lande. -wirken, itr. h. Gegen etw. w motar- 
beta ngt. -wittern, tr. 1. lukta, nosa på. 2. 
Mich wittert etw. an: jag känner lukten af 
ngt. 

anwohnlien, itr. 4. bo invid, bredvid. -er(in), 
m. (f.) person, som bor bredvid ngt, gran- 
ne. -erschaft, /. de som bo bredvid ngt, 
grannar, grannskap. 

Anliwächs, m. 1. tillväxt, ökning. 2. skog. tel- 
ningar, ungskog; via. det uppväxande släg- 
tet. 3. utväxt. -wünschen, tr. Jm etw. m 
önska ngn ngt. -wünschung, /. -wurf, m. 1. 
första slaget eı. kastet. 2. kastning, kast 
mot ngt. 8. vw von Kalk, von Mörtel: kalk- 
slagning, rappning. 4. tillbyggnad. -wur- 
zein, itr. s. o. ri. slå rot, rotfästa sig, växa 
fast. -zahl, /. antal. -zahlen, tr. lemna för- 
sta afbetalningen på. -zählen, I. tr. räknande 
uppträda. II. itr. &. börja räkna. -zahlung, f. 
afbetalning.-zapfen, tr. 1. börja tappa,t.ex. ein 
Fa/s. 2. tappa saften ar; F bild. ja vw a) låna, 
vigga af ngn, b) utfråga ugn, c) ansätta 
NEN med stickord. -Zaubern, tr. 1. förtrolla, 
förhäxa, bedära, fasttrolla. 2. Jm etw. m 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


dD 


anzäumen 
trolla på ngn ngt. -zäumen, tr. 1. binda vid 
betslet. 2. betsla. -zechen, rf. berusa sig. 

Anzeichlien, n. tecken, märke, prägel, före- 
bud. -nen, tr. anteckna, uppteckna. -ner, 
m. antecknare. 


Anzeige, -n, f. 1. anmälan, underrättelse, 


meddelande. 2. tillkännagifvande, annons, 
kungörelse. 3. = Anzeichen. -n, I. tr. 1. till- 
kännagifva, angifva, anmäla, underrätta 
om. 2. häntyda på, låta ana, bebåda, ut- 
visa. Angezeiyt atv. rädlig, lämplig. II. rf. : 
anmäla, visa, uppenbara sig; hafva varsel. 
-r(in), m. (f.) 1. person som tillkännager ! 
ngt, Annonsör, angifvare. 2. namn på vissa : 
tidningar, ugf. annonstidning. 

anzettlieln, tr. 1. varpa, ränna. 2. via. anstifta, 
tillställa, spinna ihop, smida. -ier(in), m 
(f.) 1. person som varpar. 2. vua. anstif- 
tare, ränksmidare. -lung, /. varpning m. m. 
se anzetteln. 

anziehllbär, «. 1. som kan dragas ar magneten. 
2. om kläder: som kan pätagas. -en, I. tr. 1. 
taga pä, sätta pä, ikläda, kläda pä. Gut, 
schlecht angezogen sein: vara väl, illa klädd. 
2. draga på, gnm dragning sätta i gång. 8. 
draga åt, spänna, draga åt sig, skrufva åt. 
4. draga intill, igen. 5. draga eı. taga åt sig, 
draga till sig, uppsupa. Den Atem a häm- 
ta andan. ad ar. tilldragande, lockande, 
fängslande, intressant. 6. Sich (dat.) etw. m 
taga åt sig ngt. 7. draga upp, lägga på, 
upplära. 8. anföra, citera. II. rf. kläda på 
sig. III. itr. a) h. 1. Die Pferde ziehen an: 
bästarne sätta sig i gång. 2. vara tilldra- 
gande. 3. hafva första draget, börja. 4. 
Der Nagel 209 an: spiken drog, die Prügel 
ziehen an: rappen taga härdt. 5. bana. die 
Preise ziehen an: prisen stiga. 6. Der Thee 
zieht an: téel drar. 7. Die Kälte a. das 
Wetter a. es zieht an: det fryser på. b) s. 
8. av. angezogen kommen: närma sig, rycka 
fram, an, komma fram. 9. flytta ngustädes hän, 
flytta in. 10. tillträda en tjänst. -er, m. 
rem e. snöre att draga på skor eı. hand- 
skar med, skohorn. -ung, f. 1. påtagande 
m. m. se anziehen. 2. dragningskraft. -ungs- | 
punkt, m. medelpunkt. 

anlizischen, I. tr. hväsa åt el. mot, tilltala med 
hväsande röst. II. itr. 8. vanl. angezischt 
kommen: komma hväsande. -zotteln, itr. s. 
Fur. angezott.lt kommen: komma med klum- 
piga steg, luffande. -zuckern, tr. sockra på. 
zug, ın. 1. drägt, klädsel. In vollem «ve: i 
stor toalett. 2.garnityr. 8. antågande, fram- 
ryckande. 4. tillträde, inträde ı en tjänst. &. 
första draget. 

anzüglich, a. 1. X tilldragande. 2. anspelande, 
förnärmande, personlig, tvetydig. -keit, f. 
1. X tilldragande sätt, retande behag. 2. 
förnärmande, förolämpande sätt; förnär- 
melse, förolämpning; tvetydighet. 


34 


| 
| 
mel, m. apelkastad häst. -sine, -n, f. apelsin. 
| 
| 
| 


äquivok 


Anzugslikosten, pl. kostnader för klädseln. 
-predigt, /. inträdespredikan. -tag, m. flytt- 
dag. 

anzündlien, tr. tända på, antända; sätta i 
brand. -er, m. bras-, ljus-, lykttändare. -ung, 
‚f. antändande. 

anllzwacken, tr. klämma, nypa. -zwängen, tr. 
påtränga, påtvinga. -zwecken, tr. med stift 
fästa. -zweifeln, tr. tvifla på. -zwingen, tr. 
påtvinga. 

a/0. förkortn. = an der Oder: 

' Kolsharfe, f. eolsharpa. 
Könen, pl. eoner, tidsåldrar. 
Apllanäge, -n, /. apanage, underhåll. -ärt, a. 

egen, egendomlig, särskild. -athie, O0, f. 
apati, liknöjdhet. -athisch, a. apatisk, lik- 
nöjd. 
Aptei, 
-frau, /. fruktmängleraka. -grau, a. apelgrä. 
-icht, -ig,a. 1. äpplelik. 2. apelkastad. -schim- 


vid Oder. 


-f. m. äpple. -brecher, m. äpplehäf. 


Apologie, -[e]n, f. apologi, försvar(sskrift). 

Apostät, -en, m. apostat, affälling. 

Apöstliel, -, m. apostel. -elgeschichte, f. apost- 
lagärningar. -elschaft, f. -eit[h um, -olät, -e, 
n. apostlaämbete. -ölisch, a. apostolisk. 

Apotheke, -n, /f. apotek. «er, -, m. apotekare. 
-rgehülte, m. provisor. -rgewicht, n. medici- 
nalvigt. «rn, sv. ir. h. F 1. taga, äta medi- 
ein. 2. utöfva apotekaryrket. 

Apliotheöse, -n, f. apoteos, förgudande. -parät, 
-e, m. apparat. -partemönt, -s, n. 1. rum, sa- 
long. 2. hemlighus, klosett. 

Appeil, -e, m. 1. mi. appell, samling. 2. jur. 
vad, vädjande. -Ant, -en, m. vädjande (per- 
son). -atlön, -en, f. appellation, vädjande. 
-ioren, sv. itr. h. vädja, appellera. 

Appendix, -ix[es], -ixe e -ices, m. bihang, 
tillägg. 

Appetit, -[e]s, 0, m. aptit, matlust. -lich, a. 
aptitlig.. -los, a. utan matlust, saknande 
aptit. -losigkeit, /. brist på aptit. 

applllaudieren, sv. itr. h. applådera. -Aus, -e, 
m. appläd. 

apliportieren, sv. tr. apportera. -pretieren, sr. 
tr. tekn. bereda, tillaga, appretera. -probie- 
ren, sv. tr. approbera, godkänna. -pröche, 

en, f. mil. approche, löpgraf. -riköse, -n, f. 

| aprikos. 

i April (xort I), -e, m. april. Jn in den mw schicken: 
narra ngn april. -blume, f. hvitsippa. -glück, 
n. obeständig lycka. -schicken, n. april- 
narri. 

apropös, itj. apropå. 
aptieren, sv. tr. afpassa, aptera, ändra tu. 
Aqullädökt, -e, m. vattenledning. -aréll, -e, n. 

akvarell, vattenfärgsmälning. 

Äqullåtor, -s, 0, m. ekvator. -inoktiål, a. belä- 
gen under dagjämningsli nien, dagjämnings-. 
-inöktium, -um[s], -en. n. dagjämning. -ivök, 
a. ekivok, tvetydig. 





ttr. intransitivt, ri. reflexivt, 88. atarkt, 


8V. svagt, ET. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


Ar 





Ar, -€ men som mättenh. -, M. o. NR. ar. 

Ära, -ren, f. ärg, tidsskede. 

Arliaber, -, m. arab. -äherin, -nen, f. arabisk 
kvinna. -aböske, -n, f. arabesk. -äbisch, a. 
arabisk. 

Arboit, -en, f. 1. arbete. Auf die a gehen: 
gå till sitt arbete, auf m gehen: gå på 
dagsverke, in sein cı. stehen: a) om porsoner: 
hafva arbete, arbeta, b) om saker: Vara under 
arbete, C) om maskiser: Vara i gång, etw. in 
AA nehmen: börja på med ngt, bild. seine m 
haben: hafva svårigheter, der Wein ist in 
vinet är i jäsning. 2. skol. lexa, schrift- 
diche av skrifning. -en, sv. I. itr. h. 1. ar- 
beta, an etw. (aat.): på ngt. Jm in die Hand 
gifva ngn en handräckning, underlätta 
arbetet för ngn, bei welchem Schneider las- 
sen Sie m? hvad för en skräddare har ni? 
2. jäsa. II. tr. 1. bearbeta, arbeta, utarbeta. 
2. anstränga. III. rf. 1. arbeta sig, t. ex. 
durch den Schnee. 2. opers. es arbeitet sich 
schlecht: det går illa att arbeta. -er, -, m. 
arbetare. -erbildungs-Verein, m. arbetarein- 
stitut. -erbund = Arbeiterverein. -erin, -nen, 
f. arbeterska. -erschaft, /. arbetsmanskap, 
arbetarekär. -erverein, m. arbetareförening. 
-geber, m. arbetsgifvare. -nehmer, m. ar- 
betstagare. -säm, a. arbetsam. -samkelt, /. 
arbetsamhet. 

Arbeitsliaufseher, m. uppsyningsman. -beutel, 
m. arbetsväska, sypäse. -büch, n. handt- 
verksbok. -fählg, a. arbetsduglig. -frau, f. 
arbeterska, hjälphustru. -gerüst, n. bygg- 
nadsställning. -kasten, m. arbetsask, sy- 
skrin. -kittel, m. arbetsblus. -knecht, m. 
dräng, arbetskarl. -kraft, £. arbetskraft, pl. 
arbetsstyrka. -kreis, m. verkningskrets. 
-los, a. utan arbete. -saal, m. verkstad. 
-scheu, I. a. rädd för arbete, lat. II. /. lätt- 
ja. -stunde, /. 1. arbetstimme. 2. lexläsning. 
tisch, m. 1. skrifbord. 2. verkbord. -unfä- 
hig, a. ur stånd att arbeta, oduglig till ar- 
bete. -zeug, n. a) arbetsdrägt, b) redskap, 
verktyg. 

Archaisliimus, -us, -en, m. föräldradt talesätt, 
arkaism. -tisch, a. föräldrad, arkaistisk. 
Archäolllög, -en, m. arkeolog, fornforskare. 

-logie, -[e]n, f. arkeologi. fornkunskap. 

Arche, -n, /. 1. låda, kista. 2. Noas ark. 9. pråm. 
4. kvarnränna, afloppsränna. 

Archilldiäkonus, -, -könen, m. förste kommini- 
ster i större stadsförsamlingar. "pel, -, m. arkipe- 
lag, öhaf. -tökt, -en, m. arkitekt, byggmä- 
stare. -tektür, -en, f. arkitektur, byggnads- 
konst. 

Archiv, -e, n. arkiv. -Ar, -e, m. arkivarie. 

Areäl, -e, n. areal, yta. 

Aréna, -nen, f. arena, skädebana. 

arg, I. -er t, a. 1. dålig, ond. 2. stor, svår. 
Ein wer Fehler: ett svårt, groft fel. 3. 
obehaglig, förarglig, förtretlig. Was zu m 


DD) — 


Armseltgkeit 


ist, ist zu m allting har en gräns. 4. illa. 
farlig, i hög grad. kr wird es nicht son 
machen, wie er sagt: han är inte så farlig, 
som han låter, es wird nicht so w sein: det 
blir nog inte så farligt häller, vu nach cı. 
hinter etw. her sein: vara galen i ngt. 8. 
lättfärdig, lättsinnig. II. -en, 0, n. mies- 
tanke, svek, ondt. -denkend, a. illatänkande, 
illasinnad. 

Ärger, -s, 0, m. förargelse, förtret, harm, för- 
trytelse. -lich, a. 1. retlig. 2. förargad, ord. 
3. retsam, förarglig. 4. anstötlig, förargel- 
seväckande. -lichkeit, /. 1. retlighet, harm, 
förtrytelse. 2. vedervärdighet, förarglighet. 
3. anstötlighet. -n, sv. I. tr. 1. förarga, re- 
ta. Jm die Schwindsucht an den Hals n 
reta gallfeber på ngn. 2. väcka anstöt, für- 
argelse hos. II. rf. 1. förargas, bli förar- 
gad. 2. taga anstöt, an etw. (dat.): af ngt. 
-ni[f]s, -se, n. 1. anstöt, förargelse, skan- 
dal. 2. förtret, harm. 

Arglllist, f£. arglist, illistighet. -listig, a. illi- 
stig. -los, a. menlös, öppenhjärtig, oskulds- 
full, intet ondt anande. -losigkeit, f. oskuld, 
öppenhjärtigt sätt. - 

Argumönt, -e, z. argument, bevis, etöd. -ieren, 
sv. str. h. argumentera, anföra skäl. 

argliwillig, a. illvillig. -willigkeit, /. illvilja. 
-wohn, -[e]s, 0, m. misstanke, misstroende. 
-wöhnen, sv. tr. o. itr. h. misstänka, hysa 
misstankar (till). -wöhnisch, a. misstänk- 
sam, misstrogen. 

Arie, -n, f. aria. ' | 
Aristokrät, -en, m. aristokrat. -ie, -[e]n, f. 
aristokrati. -isch, a. aristokratisk. 

Arkliäde, -n, f. arkad. -tisch, a. arktisk. 

Arm, I. -e, m. aim. t, arm. Ein vw voll: en 
famn, via. die we frei haben: hafva fria 
händer. II. -er t, a. 1. fattig. 2. stackars, 
arm. -brust, -e [}], /. armborst. -dick, a. 
armstjock. -6e, -[e]r, f. armé, här. 

Ärmel, -, m. ärm. -los, a. utan ärmar. 

Armenllanstalt, /. fattighus. -pfieger, m. fattig- 
föreständare. -steuer, f. fattigskatt. -sün- 
dergesicht, n. förtvifladt utseende. -sünder- 
glocke, /. klocka som ringer, när en lif- 
dömd föres till döden. -sändermiene, /. 
förtviflad min. -suppenanstait, /. soppkok- 
ningsanstalt för de fattige. -verpflegung, 
«verwaltung, /. fattigvård, fattigförsörjning. 

Armlihut, m. chapeau-bas, -ieren, sv. tr. ar- 
mera, beväpna, bevära. -ierung, f. -Ig, a. i 
sms. -armad. -korb, m. korg med grepe. 
-Jehne, /. armstöd, sidokarm. 

ärmlich, a. torftig, skral, jämmerlig, ömklig. 
«keit, /. torftighet, elände, ömklighet. 

Ärmling, -e, m. ärmhälk, underärm. 

armillos, a. utan armar. -polster, n. armdyna. 
-selig, a. fattig, eländig, usel. -seligkeit, f. 
1. fattigdom, elände, uselhet. 2. lumpen 
sak, lappri. 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. + her omljud. F familjärt, P iägre språk. X mindre brukligt. 


Armsessel 


Armilisessel, -stuhl, m. arm-, länstol. 
Armüt[h], 0, f. armod, fattigdom, an etw.: på 
ngt. Mein bifschen mw mina små smulor, 


det lilla jag har. -sschein, m. -szeugni[f]s,. 


n. fattigdomsbevis, intyg om medellöshet. 
armliverschränkt, a. med korslagda armar. 
-voll, -, -, m. famn. -weise, adv. famnvis. 

Ärnte se Ernte. 

Arrak, -e et. -s, m. arrak. 

- arrangieren, sv. tr. arrangera, ordna. 

Arröst, -e, m. 1. beslag, kvarstad. 2. arrest. 
-Ant, -en, m. 1. arrestant, fånge. 2. jur. per- 
son som erhällit laga kvarstad. 

arretieren, sr. tr. arrestera, häkta. 

Arsenäl, -e, n. arsenal, tyghus. 

Arsénik, -[s], 0, n. o. m. arsenik. -ålisch, a. 
arsenikhaltig. 

Ärt, -en, f. a) 1. sätt, vis. Nach  von:i 
likhet med, der w, dafs: så beskaffad, att. 
w und Weise: sätt och vis. 2. skick, ma- 
ner, godt Sätt. Das ist au/ser aller u det är 
otillbörligt, er arbeitet, dafs es [nur so] 
eine w hat: han arbetar, så att det är lust 
och glädje åt det. $. art, slag, sort. In js 
mw schlagen: träda någon i spåren, aus der 
m schlagen: vanslägtas. 4. art, slägte; va- 
rietet. b) 1. jordens bruk, plöjning. 2. bru- 
kad jord. 3. gärde. -en, sr. itr. s. 1. vam. rf. 
arta sig. Er ist so geartet: det är hans sätt. 
2. arta sig väl, frodas, trifvas. 

Arterie, -n. /. pulsäder. 

ärtig, «. 1. i sma. -artad, -lik. 2. artig, höflig, 
belefvad. 3. vältartad, snäll. 4. täck, nätt, 

“ treflig, behaglig. 5. dugtig, ej liten. -keit, 
/. 1. artighet, höflighet. 2. snält sätt, skick, 
sedighet. 3. täckhet, behaglighet. 

Artikilel ikor: i), -, m. 1. artikel, paragraf, af- 
delning. 2. artikel, vara. $. gram. artikel. 
-ulatiön, -en, /. artikulering. -ulieren, sv. tr. 
artikulera, uttala. 

Artillerliie, -[e]r, /. artilleri. -ist, -en, m. ar- 
tillerist. 

Artischöcke (ar. £---), -n, f. ärtskocka. 

Artist, -en, ın. konstnär, artist. -isch, a. konst- 
närlig, artistisk. 

Arz[ejnei, -en, /. läkemedel, medikament, 
medicin. -büch, n. läkebok. -en, sr. I. itr. h. 
medicinera. II. tr. ordinera medicin åt. 
-gewicht, 2. medicinalvigt. -glas, 2. medi- 
kamentsflaska, medicinglas. -kunde, -kunst, 
f. läkekonst, medicin. -lich, a. medicinal. 
-mittel, n. läkemedel, medikament. -ver- 
schreibung, -vorschrift, /. recept. -wa[ajre, 
J. apoteksvgra. -zettel, m. etikett på medika- 
ment. . 

Ärzt (ürv. med kort vok.), -2 $t, m. läkare. 

‚ärztlich (äfv. med kort ä), a. läkare-, t. ex. vwes 
Zeugnis: läkareattest. m behandelt werden: 
vara under läkarevärd. ' 

As, -se, n. |. 388 (apotekarvigt). 2. ÄSB på kort o. 
tärningar. 


36 


Atheist 


Asbést, -e, m. asbest. A$cé- se Aske-. . 

Asch, -e +, m. stenkruka, stenburk. -@, -n. f- 
aska. -enblei, ». vismut. -enbrödel, -, 2. o. 
n. askunge, askpilt; osnygg, smutsig per- 
son. -enfall, m. 1. askregn. 2. askläda. -en- 
puddel, -enputtel = Aschenbrödel. -ensalz,, 
n. pottaska. -ermittwoch, m. askonsdag (ons- 
dagen efter fustiagssöndagen). 

äscherlin, sv. tr. 1. förvandla till aska. 2. be- 
reda aska af. 3. beströ med aska. -ung, /. 

aschiltahl, -farben, -farbig, a. uskgrå. -ig, «a. 
bestående, betäckt af aska, ask-. 

äsen = aasen. 

Asiät, -en, m. asiat. -in, -nen, f. asiatisk kvin- 
na. -Isch, a. asiatisk. 

Asköllse, -n, /. askes, botgöring. -t, -en, m. 
asket, botgörare. -tisch, a. asketisk. 

Aspe se Espe. 

Asphält, -e, m. asfalt. -ieren, sv. tr. belägga 
med asfalt. 

Aspiränt, -er, m. aspirant, sökande. 

Als se Ås. 

Assekuränz, -en, f. försäkring. 

Assel, -n, f. gräsugga. 

alsen, älsen = aasen. 

Asslléssor, -s, -uren, m. assessor. -iötte, -n, /- 
assiett. -imilieren, sv. tr. assimilera, ut- 
jämna, etw. an etw.: ngt med ngt. -istént, 
-en, m. assistent, amanuens. -Istieren, sv. 
itr. h. biträda, hjälpa. -oclieren, tr. o. rf. 
associera, förena (sig). -ortieren, sv. tr. o. 
rl. förse (sig) med ett rikhaltigt, sorteradt 
lager. Assortiert sein: vara sorterad. 

Ast, -e }, m. 1. gren. 2. puckel. Bna. sich (aa:.) 
einen w lachen: skratta sig fördärfvad. 8. 
kvist i virke. -en, Ästen, sv. ir. h. o. rl. gre- 
na sig, skjuta grenar, grenskott. -er, -n, f- 
aster. 

Ästhötlik, 0, f. estetik. -iker, -, m. estetiker. 
«isch, a. estetisk; smakfull, med god smak. 

Astholz, ». grenvirke. 

ästig, a. grenig, kvistig. 

Astknorren = Ast 3. 

Ästling, -e, m. fügelunge som blott kan flyga 
frän gren till gren. 

ast|llos, a. utan grenar, kvistfri. -reich, -voll, 
a. kvistig. -werk, n. samtliga gTENATNE på et: 
träd, 

Astrolllög, -er, m. astrolog, stjärntydare. -Ior 
gie, 0, /. ästrologi. -nöm, -en, m. astronom, 
stjärnkunnig. -nomie, 0, /. astronomi. 

Asyl, -e, n. asyl, fristad. 

Atelier, -s, n. atelier. 

Atem, -s, 0, m. anda, andedrügt. Sich aufser 
vw laufen: springa sig andfädd, aufser m 
kommen el. den w verlieren: tappa andan, av 
holen el. schöpfen: hämta andan, in einem 
vw i ett andedrag. -beschwörde, f. svärig- 
het att andas. -holen, n. andhämtning. -los, 
a. andlös. -not[h], /. andnöd, andtäppa. 

Atheisiimus, -, 0, m. ateism. -t, -en, m. ateist. 








ir. intrassitivt, Ti. reflexirt, St. starkt, 8V. svagt, £7. transitivt verb. Ät. har Aaben, 8. har sein till hjälprerh. 


Athem ' _ 

Athem se „Item. 

Äthlier, -, m. eter. -érisch, a. eterisk. 

Athlét, -en, m. atlet, fäktare, kämpe. -isch, a. 
atletisk, kämpe-. 

‚athmen se atmen. 

Atlas, 1. -ses, -se eı. vanl. Atlanten, m. atlas, 
kartbok. 2. -se, m. atlas(tyg), atlasväfnad. 
-sen, a. af atlas, atlas-. 

.ätmen, sv. I. itr. h. o. tr. andas. inandas, ut- 
andas, sprida, dofta. II. rl. Hier atmet die 
Luft sich leicht: här andas man lätt. 

‚ätmen, sv. tr. tekn. glödgn. 

Atmosphårlle, -», /. atmosfär. -Isch, a. atmos- 
färisk. 

Atmung, f. andning, andhämtning. -sbeschwör- 
de, /. andtäppa. 

Atöm, -e,n. atom. 

.ätsch, tt). F uttrycker hån o. skadeglüdje, ugf. ä! el. 
det är rätt ät dig. -en, sv. tr. F säga ätsch, 
peka finger, räcka läng näsa ät, reta, häna. 

‚Attällcke, -que, -n, f. attack, angrepp. -quieren, 
sv. tr. angripa, anfalla. 

Attentllät, -e, n. attentat. -Äter, -, m. person 
som begått a. ämnar begå ett attentat, 
gärningsman. 

‚Attöst, -åt, -e, n. attest, intyg, bevis. -Ieren, 
sv. tr. intyga. 

attllisch, a. attisk. -raktiön, -en, f. attraktion, 
dragningskraft. -ribüt, -e, n. attribut, be- 
stämning. | 

ätzbär, a. som kan etsas ei. anfrätas. 

‚Atzliel, -n, f. 1. skata. 2. F peruk. -en, sv. I. 
tr. 1. mata, fodra. 2. locka med agn, lägga 
ut bete för. II. rf. o. itr. h. äta, beta. 

‚ätzlien, sv. tr. 1. fräta; etsa, gravera; med. 
bränna. 2. = atzen. -grund, m. tekn. etsgrund. 
-kunst, /. etsningskonst. -mittel, n. mea. frät- 
medel. -steln, m. lapis. -ung, /. etsning. 

au, I. itj. aj. m weh! aj, aj! aj då! IT. se Aue. 

auch, konj. 1. äfven, också, ock. m so einer: 
också en sådan, en sådan till, sowoAl ... 
als w såväl ... som, både ... och, wozu a? 
hvartill väl? hvad skulle det väl tjäna till? 
2. efter en negation: w nicht: ej häller, ich m 
nicht: icke häller jag. 83. äfven, till och 
med. vw nicht: icke ens, m nicht einer: icke 
en enda. 4. Wenn el. ob m om ock, om än. 
Wenn er a noch so grofs ist ei. mag er w 
noch so grofs sein, so: är han än aldrig så 
stor, så. 5. än. Wer es m [immer] sein 
mag: hvem det än må vara, was er m [im- 
mer] sager mag: hvad han än må säga, so 
arm sie w sind: hur fattiga de än äro, wie 
dem m [immer] sei: hur därmed än må 
förhålla sig, wo « immer : hvarhälst än. 6. 
iron. just. Das hilft ihm w was Rechts: det 
tjänar just till ngt, det hjälper honom vac- 
kert. 7. F 1 starkt afböjande talegätt, t. ex. den 
Teufel m! zum Wetter »! fan häller! 

Audienz, -en, f. audiens, företräde. 

Aue, -n, f. slätt kring ett vattenårag; Ängd, näjd. 





37 


nn 4 m 


— aufbegehren 
Auer, -, m. uroxe. -hahn, m. tjädertupp. -hen- 
ne, f. -huhn, n. tjäderhöna, tjäder. -kalb, «. 
kalf af uroxe. -kuh, f. uroxens hona. -ochs, 
m. UroXe. | 
auf, I. prep. A. med dat. 1. på, t. ex. m dem Tische 
liegen. m der Stelle: på stället, genast. 2. 
öfversättes ej, t.ex. vw welchem Wege kommt 
er? hvilken väg kommer han? 3. särskilda 
fall. vw der ganzen Welt: i hela världen, på 
hela jorden, es hat etw. m sich: det är ngt 
bevändt därmed. B. mea ack. 1. på, t. ex. etw. 
a den Tisch legen. 2. ut på, t ex wm die 
Strafse gehen. 3. upp på, upp till, .. ex. n 
das Dach, das Schlofs gehen. 4. ned på, 
t.ex. mw die Erde fallen. 5. till, t.ex. m die 
Post, den Markt gehen, w die Welt kommen. 
Bis & den Letzten: till sista man, m den 
Abend einladen: bjuda till kvällen. 6. på. 
i enlighet med, till följd af, t. ex. » meinen 
Befehl. 7. för, t.ex. m seinen Teil, m das 
ganze Leben. 8. wm ... zu: mot... hän, åt 
... till, t. ex. m das Schlofs zu. 9. wm... hin: 
på grund af, t. ex. m dein Wort hin. 10. sär. 
skilda fall. Sich m den Weg machen: begifva 
sig åstad, på väg, m den ersten Blick: vid 
första påseende, m etw. stolz sein: vara 
stolt öfver ngt, m js Gesundheit trinken: 
dricka ngns skål. II. adv. 1. m und ab: 
fram och tillbaka. » und nieder: upp och 
ned, er war schon w und davon: han var 
redan sin kos. 2. i sms,, t. ex. berg uppför 
bärget, stroma uppför strömmen, stra/fsw, 
stra/sab: gata upp och gata ned. Von klein 
a från barndomen, von unten w dienen: 
tjäna upp sig från simpel soldat. 3. öppen, 
t. ex. die Thür ist m. Die Augen Av! se upp! 
4. Noch m sein: ännu vara uppe, wohl m 
sein: vara vid godt mod. III. itj. vw! wohl 
vw! frisch Ä! upp! välan! IV. konj. m 
dafs: på det att, för att. -ächzen, itr. h. 
skrika till, högt jämra sig. -ackern, tr. plö- 
ja upp; luckra. -arbeiten, I. tr. 1. arbetande 
förbruka, göra slut på. 2. dyrka upp, t. ex. 
Thüren. 3. Sich (äat.) die Hände mw arbeta 
sönder sina händer, så att det går hål på skinnct. 
4. hjälpa upp, renovera. II. »/. arbeta upp 
sig. III. itr. h. 1. sträfva uppåt. 2. göra 
slut på arbetet. -ät[h]men, itr. h. andas 
djupt, fritt, hämta andan. -ätzen, tr. upp- 
föda fågelungar. -backen, tr. 1. baka om. 2. 
baka slut på. 3. baka fast, fästa. -bahren, 
tr. sätta på en bår. -bau, m. uppbyggande. 
-bauen, ir. bygga, bygga upp, äfv. blid. UPp- 
bygga. -baumen, itr. I. jüg. taga träd, träa:; 
klättra upp i ett träd. -bäumen, I. tr. 1. X 
resa upp. 2. teku. bomma upp var. II. rfi. 
stegra sig, via. uppresa sig. III. itr. A. = 
aufbaumen. -baus[ch]en,I.tr.uppbläsa, göra 
pösande, pösig. II. ıtr. h. pösa, svälla. -be- 
ben, itr. s. förskräckt spritta till. +befinden, 
rfl. vara uppstigen, vara nppe. -begehren, 





Av == föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. t har omijud. F famitjärt, P lägre språk. K mindee brotlr.s 





aufbehalten — 
tr. Rh. uppträda fordrande, träta, väsnas. 
-behalten, ir. 1. behålla på. 2. hålla öppen. 
3. förvara, gömma. -beilsen, tr. bita upp, 
sönder, öppna med tänderna. -bekommen, 
tr. 1. få upp. 2. få på sig. 3. uppäta. 4. få 
till lexa. -bellen, I. itr. h. skälla till, gifva 
skall. II. tr. väcka gnm sitt skall. -bersten, 
itr. s. spricka, spricka upp, sönder. -bers- 
tung, /. -bessern, tr. förbättra, upphjälpa. 
-besserung, /. -bewahren, tr. förvara, göm- 
ma. -bewahrung, £. förvaring. -bewahrungs- 
kammer, f. förvaringsrum, handkammare. 
-biegen, tr. böja uppåt, upp, isär. -bieten, I. 
tr. 1. kungöra, lysa upp, lysa för. 2. upp- 
båda, sammankalla. 3. uppbjuda. II. itr. h. 
Jm m lexa upp ngn. -bletung, £. -binden, tr. 
1. knyta upp, lösa upp. 2. binda på. Bna. 
jm etw. w inbilla ngn ngt, slå i ngn en dal- 
karl. 3. binda upp, fästa upp. 4. binda, bin- 
da ihop. -blähen, I. tr. blåsa upp, göra upp- 
bläst. Aufgebläht: uppblåst, pösande. II. 
rl. blifva uppblåst, svälla, pösa. -biähung, 
J. -blasen, I. tr. 1. blåsa upp. 2. väcka mea 
musik af blåsinstrument. II. rf. blåsa upp sig, 
blifva uppblåst. III. it». h. spela upp med 
blåsinstrument, t. ex. zum Tanze. -blättern, I. tr. 
1. slå upp, bläddra i. 2. Eine Rose w veckla 
upp bladen på en ros. II. rA. spricka ut, 
slå ut. -bleiben, ig. =. 1. förblifva öppen. 
2. stanna uppe. -blick, m. uppåt riktad 
. blick. Jm w zu: med blicken riktad uppåt 
mot, fästad på. -blicken, itr. h. 1. blicka 
uppåt, höja blicken, se upp. 2. blixtra till, 


38 


— auffådme 
-brocken, tr. bryta i små (muns)bitar. -br 
deln, it». s. koka upp. -bruch, m. 1. uppbry 
tande. 2. uppodling. 3. uppbrott. -brüheı 

» tr. kok. afskälla. -brummen, ir. A. brumm 
till. -buden, itr. A. slå upp ett stånd, e 
bod. -bügeln, tr. ånyo stryka, stryka öfve 
prässa. -bürden, tr. päbörda; lägga till las 
-bürdung, /. -bürsten, tr. 1. borsta upp, m 
borste stryka upp. 2. borsta, med borste SDyg 
ga upp. -dämmen, tr. uppdämma. -dämmer: 
ir. s. o. h. gry. -dampfen, I. itr. 2. uppstig 
som ånga. II. tr. F eine Cigarre m rök 
upp en cigarr. -decken, tr. 1. lägga, bred 
på, öfver; duka. 2. aftäcka, afhölja, ai 
slöja. -deckung, /. -deichen, tr. uppdäram 
en dam. -dienen, itr. h. o rl. tjäna upp si 
-docken, ir. sätta, lägga i binge, i sky 
-donnern, I. itr. s. dundrande fara upp. I 
tr. dundrande väcka, jaga upp. -dorren, it. 
s. torka, förtorka. -dörren, tr. torka. -dräi 
gen, I. tr. 1. gnm päträngning öppna. { 
tränga upp, uppåt. 3. Jm etw. m pätrug 
ngn ngt. II. rf. truga sig, jm: på ng 
-drehen, I. tr. 1. vrida upp, sno upp. $ 
vrida, skrufva på. Bina. jm etw. m inbill 
ngn ngt. II. rl. sno upp sig. -dreschen, t 
1. tröska slut på. 2. F jm eins m ge ngn p 
huden. _ 

aufdringlien, I. itr. s. tränga upp, höja si; 
stiga. II. := aufdrängen 1, 3, IT. -lich, « 
päflugen, efterhängsen, oförskämd. -licl 
keit, /. päflugenhet, oförskämdhet. -Iin: 
m. päflugen, oförskämd person. 


kasta ett sken. -blinzein, itr. h. plirande : auflldrucken, tr.trycka, t. ex. Figuren auf Ze 


blicka uppåt. -biitzen, it. s. o. h. blixtra 
till; plötsligt framträda, visa sig. -blühen, 


ir. s. spricka ut, slå ut, vidga sig, svälla; : 


uppblomstra. Bia. eine mde Schönheit: en 
blifvande skönhet. -blüt[h]e, /. utsprick- 
ning; uppblomstring. -bohren, tr. borra upp, 
borra hål i. -borgen, ir. upplåna, låna ihop. 
-brassen, tr. sjö. brassa upp. -braten, ir. ste- 
ka upp. -brauchen, tr. förbruka. -brauen, tr. 
1. brygga. 2. vid brygd använda. -brausen, 
itr. h. o. 8. brusa upp, jäsa upp, bornera. 
-brechen, I. tr. bryta upp. II. itr. s. 1. öpp- 
na sig. Das (reschwär bricht auf: det går 
hål på bulnaden. 2. bryta upp, afmarschera. 
-breiten, ir. breda på, breda ut på. -breitung, 
J. -brennen, I. tr. 1. bränna upp. 2. mea. 
bränna nsı på 3. gnm eld renovera, t. ex. 
schmutziges Silber. 4. bränna in. Büd. jm 
eins — ge ngn på pälsen. II. rfl. brinna 
upp. III. itr. s. 1. brinna upp. 2. bränna, 
vara brännande. -bringen, tr. 1. få upp, 
lyckas öppna. 2. få på benen. 3. draga upp, 
nppföda, uppföra, uppdrifva. 4. bringa, 
sätta, ställa upp. ö. komma upp med, hitta 
på, bringa & bane. 6. skaffa ihop, anskaffa. 
7. Jo. uppbringa, kapa. 8. förtörna, reta. 
-bringer, m. kapare. -bringung, /. kapande. 





-drücken, tr. 1. pätrycka, trycka på. 2. an 
pätryokuing Öppna, trycka sönder. -drückun: 
f. -ducken, itr. s. o. rl. dyka upp. -dunse 
itr. 8 o. rfl. svälla, uppsvälla. dufgedu: 
sen: uppsväld, uppblåst. -dunsten, itr. 
dunsta bort. -dunstung, f. 

aufeinänder, adv. p& hvarandra, pä hvartaı 
nat. -folge, /. oafbruten följd, sukcessioı 
-stöls, m. sammanstöt. -stölsen, itr. s. stöt 
samman. -t[h]ürmen, tr. torna upp. 

aufeisen, I. tr. isa, isa upp. II. »/. bryta upj 
rensa sig trån is. 

Aufenthalt, -e, »:. 1. uppehåll; försinkand 
2. vistelse. 3. vistelseort. -sdauer, ‚/. viste 
sens längd. -skarte, /. skriftlig tillåtels 
att vistas ngnstädes. -sort, m. vistelseor 
-szeit, /. uppehåll. 

auferlibauen, tr. uppbygga. -baulich, a. up] 
bygglig. -legen, tr. pälügga, ålägga. Sic 
(dat) Zwang  kigga band på sig. -legun 
f. stehen, itr. s. uppstå. dujerstanden 
uppständen. -stehung, /. uppständelse fr 
de döda. -wäachen, itr. s. uppvakna, uppst 


-wecken, tr. uppväcka. -weckung, 7. -ziohe 
tr. uppfostra. -zlehung, f. . 
aufilessen, I. !r. uppita, förtära. I. ir. 


sluta äta. -fädeln, -fädmen, tr. 1. uppträd 


itr. intrausitivt, rl. reflexivt, 8L. starkt, . SU. svagt, 69°. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpve: 


— 


på en tråd. 2. trückla på. -fahren, I. itr. s.1.| /. -furchen, tr. fåra, fåra upp. -futtern, tr. 


springa upp, plötsligt öppna sig. 2. fara, 
stiga upp. 3. fara, rusa, störta upp. 4. bru- 
sa upp, fara ut i vredesmod. ö. åka upp, köra 


1. lägga på. 2. fodra upp, fodra slut på. 
-filttern, tr. 1. = auffuttern. 2. fodra. -futte- 
rung, -fötterung, y. påläggning m. m. se föreg. 


fram, 6. am. A. köra på, sju. sätta på grund. ; Aufgabe, /. 1. uppgift; problem, lexa. Häus- 


II. tr. 1. köra upp, fram. 2. köra på. 3. köra 
sönder. -fahrt, /. 1. uppfarande, färd upp- 
för, uppstigning. 2. uppkörande, framkö- 
rande. 3. uppkörsväg, allé, aveny. 4. sjö. en 
kajs lutning mot vattnet. -fallen, I. itr. s. 
1. falla på net. 2. falla upp. 3. falla i ögo- 
nen, öfverraska, väcka förvåning. nd = 
aufällig. II. tr. Sich (aat.) den Kopf w fal- 
la och slå hål på hufvudet. -fällig, a. på- 
fallande, i ögonen fallande, elående, öfver- 
raskande, besynnerlig. Sich a machen: göra 
sig bemärkt. -fälllgkelt, /. egendomlighet, 
besynnerlighet, anstötlighet. -falten, tr. 1. 
veckla upp. 2. lägga i veck. 8. Die Hände 
a sträcka upp de knäppta händerna. -fan- 
gen, tr. uppfänga. -färben, tr. 1. omfärga, 
ommäla, renovera. 2. färga upp, färgande för- 
bruka. -fasern, tr. rispa upp. -fassen, tr. 1. 
taga upp, uppfänga. 2. uppfatta, taga på ett 
viset sätt, förstå. -fassung, /. uppfattning. 
-feilen, ir. fila upp. -feuchten, tr. lätt fukta. 
-tiedeln, tr. o. itr. h. spela på fiol. -findbär, 
a. möjlig att hitta, att finna. -finden, tr. 
uppfinna; finna, hitta. -finder(in), m. (/.) 
upphittare, tillvaratagare. -findung, f. hit- 
tande. -fischen, tr. uppfiska. -flackern, itr. 
s. fladdrande uppläga, blossa upp. -flam- 
men, I. itr. s. flamma upp. U. tr. vna. elda, 
ägga. -flattern, ttr. s. fiaddra opp, flaxa upp. 
-flechten, tr. 1. fläta, lägga upp i flätor. 2. 
fläta, lösa upp. -flicken, tr. lappa, laga, sy 
på; dia. pädikta. -fliegen, str. s. 1. flyga 
npp. 2. flyga, rnsa, springa upp. 3. ona. [in 
Rauch] » gå upp i rök, bli om intet. -flim- 
mern, itr. h. glimma, skimra fram. -flug, m. 


uppflygande, flygt uppät. 


Auffo[r]derlier, m. uppfordrande person. -n, ! 


tr. 1. uppfordra, uppmana. 2. utmana. nd: 
utmanande, förolämpande. 3. bjuda upp. 
4. taga i anspråk. -ung, f. uppfordran, upp- 
maning; anmaning; utmaning; uppbjud- 
ning. -ungsschreiben, ». 1. inbjudningsbref. 
2. anmaningsbref. 

auflfördern, tr. uppfordra, upphümta. -fres- 
sen, tr. uppäta, sluka, tära. -frischen, I. tr. 
uppfriska, förnya, renovera. II. »f. upp- 
friskas, förnyas. III. itr. A. sju friska upp. 
-frischung, /. -fugen, -fügen, tr. sätta på, 
foga till ofranpå. -führbär, a. möjlig att upp- 
föra. -führen, I. tr. 1. uppföra, bygga. 2. 
hopa, uppkasta. 3. föra upp, låta uppstiga. 
4. föra, framföra, låta framträda. 5. npp- 
föra, spela, gifva. II. fl. uppföra sig, bete 
Big. -führung, f. uppförande m. m. se föreg. ; 
tillställning. -füllen, tr. 1. fylla, uppfylla, 
fylla i. 2. fylla på, hälla i, ösa upp. -füllung, 


| 


— 


en ED nn nn U nn nn > 


liche un: hemlexor, hand. laut w enligt or- 
der. 2. in-, aflemnannde. 3. öfvergifvande, 
afstäende ifrän, nedläggande. -In, tr. taga 
på gaffel; F via. fiska reda på, snappa upp. 
-ort, m. inlemningsort. -schein, m. inlem- 
ningsbevis, kvitto. -stompel, m. inlemnings- 
postanstaltens stämpel. 


aufligähnen, itr. k. öppna sig, gapa. -gang, m. 


1. uppgång; uppgående, uppstigning. 2. 
öppnande. Der m des Eises: islossningen, 
-gären, itr. s. jäsa upp. -gattörn, ir. F snap- 
pa upp. -geben, tr. 1. aflemna, inlemna, 
t.ex. einen Brief. 2. sätta fram, servera. 8. 
bållspel. den Ball m, kasta bällen. 4. Jm etw. 
vw gifva ngn ngt att utarbeta, att lösa, att 
tyda, i lexa. Au/gegebene Arbeiten: lexor. 
5. angifva, uppgifva. 6. uppgifva, afstå 
ifrån, gifva förlorad. Den Geist n gifva 
upp andan. -geber, m. 1. aflemnare. 2. fram- 
ställare. -geblasen, a. uppblåst, högmodig. 
-geblasenheit, /. högmod. -gebot, n. 1. upp- 
båd, uppbådande, uppbådad här. 2. upp- 
bjudande. 3. kungörelse, lysning. -gebracht, 


.a. uppbragt, förbittrad. -gehen, I. itr. s. 1. 


gå upp, framträda, blifva synlig. 2. stiga, 
gå uppför. 3. jäsa, höja sig. 4. uppstiga, 
uppstå. 5. gå upp, öppna sig. Bua. die Au- 
gen sind ikm aufgegangen: han har fått 
ögonen öppnade. 6. spricka ut, slå ut. 7. 
gå åt. 8. rikn. gå jämt upp, t. ex. 2 in 6 yeht 
auf. II. tr. Sich (aar.) die Fü/se m gå hål på 
fötterna, få skoskaf. -geien, tr. »jv. giga 
upp. -goigen, tr. o. itr. h. spela på fiol. -ge- 
kiärt, a. upplyst; frisinnad. -geld, n. 1. 
handpengar. 2. mellangift, agio; växelpen- 
gar. -gelögt, a. upplagd, hågad. -geräumt, 
a. upprymd, glad. -geräumthelt, /. upp- 
rymdt sätt, glädtighet. -gerögt, a. upprörd, 
upplifvad. -geweckt, a. vaken, munter, lif- 
lig. -gewecktheit, /. öppen blick, liflighet. 
-giefsen, tr. gjuta, hälla, slå på. -glänzen, 
itr. s. glänsande uppstiga, glänsa. -glätten, 
tr. glütta, släta ut, jämna. -glimmen, itr. s. 
glimma till, börja glimna. -glühen, I. itr. s. 
änyo glöda, fatta eld. II. tr. 1. uppglödga. 
2. uppbränna. -graben, tr. 1. uppgräfva, 
gräfva, utgräfva. 2. gravera pi. -grabung, f. 
-grasen, ir. afbeta. -greifen, tr. gripa, fatta 
tag i, uppfänga, uppsnappa. -grünen, itr. s. 
grönska, slå ut; ånyo grönska. -gürten, I. 
tr. 1. med gjord el. gördel fästa, spänna på. 2. 
uppskörta, fästa upp. 3. spänna upp en gjord 
ei. gördel. II. » f. fästa upp sina kläder. -gufs, 
m. pägjutning, pähällning. -haben, tr. 1. 
hafva på sig. 2. hafva öppen. 3. hafva i 
lexa. -hacken, tr. 1. upphacka, upphugga. 





av = föregående uppslagsord. ” ikta sms. Ö saknar plar. PI har omljud. F famitjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


aufhäkein — 40 


2. hugga slut pä. -häkeln, tr. 1. virka upp, | 
-virka slut på. 2. = my. -haken, I. ir. 1. häk- | 
ta upp. 2. med hake upptaga. II. rf. häkta | 
upp sina kläder. -halsen. tr. F jm etw. m | 
lassa på agn ngt. -halt, m. uppehåll, dröjs- 
mål. -halten, I. tr. 1. hålla upp. 2. hålla 
öppen. 3. uppehålla, hämma, sinka. II. rf. 
1. sinka sig. 2. uppehålla sig. 3. Sich über 
jn m klaga öfver, klandra, göra narr af 
ngn. -haltung, /. -hämmern, tr. 1. slå upp; | 
med hammarsiag Öppna, knäcka, t. ex. eine Nu/s, | 
väcka, t.ex einen Schlafenden. 2. hamra, | 
bulta på. 3. bulta fast ngt på ngt. -hängen, X 
-hangen, tr. o. rl. hänga upp (sig). -hängung, | 
f. -harken, tr. räfsa upp, ihop, kratta. -här- | 
ten, ir. 1. ätergifva en sak dess ursprung- ' 
liga härdhet. 2. uppmjuka. -haschen, tr. fä | 
fatt i, snappa upp. -haspeln, tr. 1. haspla | 
på, upp. 2. vinda upp. -hauen, I. tr. 1. hug- 
ga upp, sönder. 2. hugga upp, slut pä. II. 
ttr. h. hugga, slå, auf etw. (ack.): på ngt. 
authäuflleln, tr. lägga i små högar. -en, I. tr. 
hopa, uppstapla, lägga i hög. II. ri. hopa 
sig. -@f, m. person som hopar ngt. -ung, /. 
hopande. 

aufiiheben, I. tr. 1. upplyfta, taga upp, höja, 
lyfta, upphäfva. 2. förvara, gömma. Bild. 
gut aufgehoben sein: vara i goda händer. 
3. öfverrumpla, taga till fånga. 4. upphäf- 
va, uppbryta, göra slut på, annullera, af- 
skaffa. Die Tafel m resa sig från bordet. 
Ordspr. aufgeschoben ist nicht aufgehoben: 
gömdt är icke glömdt. 5. utjämna, kvitta. 
6. räkn. einen Bruch m reducera ett bråk un 
heit tal. II. rf. 1. utjämnas, gå upp mot hvar- 
andra. 2. höja sig, resa sig. -hebung, /. -hef- 
teln, tr. häkta upp, öppna. -heften, tr. 1. 
uppfästa. 2. fästa på, häkta på. 3. häkta 
upp, lossa. -heitern, I. tr. muntra, göra 
glad. II. rf. 1. roa sig, göra sig glad. 2. 
klarna. -heiterung, /. 1. nöje, muntration. 
2. uppklarnande. -helfen, I. itr. hk. Jm A 
hjälpa upp ngn. II. tr. 1. Jn A hjälpa, resa 
upp ngn. 2. Jm eine Last w hjälpa på ngn 
en börda. -hellen, I. ir. klargöra, klara. II. 
rf. klårna. -hellung, /. -henken, tr. F hänga 
. Upp: 

aufhetzlien, tr. 1. jug. jaga upp. 2. hetsa, äg- 
ga, uppreta. -er, m. uppviglare. -erei, f. 
. hetsning, upphetsande, uppvigling. -erisch, 
a. hetsande, uppviglarde. 

auflihissen, ir. hissa, upphissa. -hissung, F: 
-hocken, F I. itr. s. stiga upp på ngns rygg. 
II. tr. 1. taga på ryggen. 2. äbr. sätta i 
skylar. -höhen, tr. 1. höja. 2. mår. låta fram- 
träda. -höhung, £. -holen, tr. hämta upp, 
taga upp. -hör, 0. f. Ohne m oupphörligen, 
utan återvändo. -horchen, itr. h. lyssna till, 
spetsa öronen. -hören, itr. Ah. 1. = aufhorchen. 
2. upphöra, stanna. Da hört alles auf: det 
går för långt. -hülfe, f. bistånd, hjälp. -hüp- 


om RÖ UV nn ee In 


—  aufkoppelna 


fen, itr. s. hoppa upp. -hüsten, I. tir. A. 
hosta häftigt. II. tr. hosta upp. -jagon, I 
tr. 1. jaga upp, köra upp. 2. upphinna. IL. 
itr. s. Den Berg m jaga, ila, galoppera upp- 
för bärget. -jammern, ttr. h. utstöta jäm- 
merskri. -jauchzen, -jubeln, F -juchen, str. Ah. 
uppgifva glädjerop. -kämmen, tr. kamma 
upp. -kämmung, /. -kappen, tr. sätta hufva 
på. -karren, tr. i (skott)kürrs köra upp, köra 
på. -kauf, m. uppköp. -kaufen, ir. uppköpa. 
-käufer, m. uppköpare. -kehren, tr. sopa 
upp. -kehricht, n. o. m. sopor. -keimen, itr. 
s. gro, sticka upp. -keimung, /. -keitern, tr. 
prässa slut på. -kippen, tr. o. itr. h. vicka, 
vippa upp. -klaffen, itr. i. gapa, stå öppen. 
-klaftern, ir. upplägga famnvis. -klappen, I. 
tr. fälla upp, slå upp. II. itr. s. 1. gå upp, 
smälla upp. 2. Auf etw. (ack.) w slå, klappa 


på. 
aufklärlien, I. tr. 1. klara. 2. klargöra, utreda; 


upplysa. II. »/. 1. klarna. 2. skaffa sig 
upplysning. -er, m. person som sprider 
upplysning. -erei, /. falskt begär, mani att 
sprida upplysning. -erisch, a. besatt af upp- 
lysningsmani. -icht, n. o. »n. falsk upplys- 
ning. -ung, /. 1. klarnande. 2. upplysning. 
Das Zeitalter der m upplysningstidehvarf- 
vet. -ungssucht = Aufklürere:. -ungssüchtig 
= aufklärerisch. 


aufiiklauben, ir. 1. plocka, plocka upp. 2. lösa 


upp. -kleben, I. tr. päklistra. II. itr. h. sitta 
fast på, klibba vid. -kleck[s]en, tr. F sudda, 
kludda på. -kleistern, ir. päklistra. -klet- 
tern, -klimmen, itr. s. klättra upp. -klinken, 
tr. öppna gom att trycka på klinkan. -klopfen, I. 
itr. h. klappa på. II. tr. 1. knacka upp, gum 
knackande Öppna, knacka sönder. 2. slå fast. 
$. piska. 4. knacka upp, väcka gnm knackning. 
-knacken, tr. knäcka. -knallen, I. itr. s. med 
en knall fara upp. II. tr. F jm eins A a) 
gifva eld på ngn, b) smälla till ngn mea 
piskan. -knebein, tr. 1. lägga munkafle på, 
binda till händer och fötter. 2. befria från 
munkafle; lösa, lossa. -knöb[e]lung, /. -knei- 
pen, tr. 1. öppna med kniptång. 2. F supa 

upp. -knöpfen, tr. knäppa upp. -knospen, ' 
itr. s. skjuta knoppar; spricka ut. -knüpfen, 
tr. 1. binda upp. F ja © hänga ngn. 2. 
knyta, lösa upp. -knüpfung, /. -kochen, tr. o. 
itr. s. koka upp. -kochung, f. -kollern, itr. 
h. brusa upp. -kommen, itr. s. 1. resa sig, 
stiga upp, komma upp, uppstiga, komma 


upp sig. 2. Gegen etw. w gä upp emot ngt. 


3. Jm für etw. m ansvara ngn för ngt. 4. 
Aus dem kommt Geld auf: det blir pengar 


af. 5. Das Geschwür kommt auf: det går 


hål på bölden. 6. Die Schiffahrt kommt wie- 
der auf: sjöfarten är åter öppnad. 7. Eine 
Stelle kommt. auf: en plats blir ledig. 
-kömmling, -e, ». uppkomling. -können, itr. 
h. kunna komma upp. -koppeln, tr. koppla, 





Ur. intransitirt, rl. reflexivt, St. starkt, 8. svagt, LT. transitivt verb. Å. har haben, 3. har sein till hjälprerb, 


aurkränen 


-— 


taga upp hundar. -krähon, str. Ah. gala till, 
börja gala. -kramen, tr. plocka upp. -krat- 
zen, I. tr. 1. rifva upp. 2. inrista på ngt. $. 
. tekn. karda upp, om. 4. F ein Lied w spela 


41 


en visa på fo! med skärande missljud. II. rf. 1.- 


rifva sönder sig. 2. F fiffa upp sig. -krat- 
zung, /. -kräuseln, -krausen, L ir. krusa.II.r/. 
bränna sitt hår. -kreischen, itr. h. skrika till. 
-krempen, ir. vika upp kanterna på. -kriechen, 
ttr. s. krypa upp. -kriogen, F = aufbekom- 
men. -krümmen, tr. böja upp. -künd[ig]en, 
ir. uppsäga. -künd[ig]ung, /. -küssen, tr. 1. 
med kyssar väcka. 2. poet. med kyssar öpp- 
na, t.ex. Knospen. 3. kyssa bort. -lachen, 
tr. h. brista ut i skratt. -laden, tr. pälassa, 
pälasta, inlasta; päbörda. -iader, -läder, m. 
pälassare. -ladung, /. pälassning. -lage, f. 1. 
pälaga. 2. upplaga. -langen, tr. langa, hämta 
upp. -lassen, tr. 1. låta gå upp, låta resa 
sig, låta vara uppe. 2. låta sitta på. 3. låta 
stå ei. vara öppen, låta stå obesatt. -las- 
sung, f. -lauerer, m. person som lurar på 
am; Bpion. -lauern, itr. h. Jm w lura på, 
bespäja, spionera på ngn. -lauerung, /. -lauf, 
2. 1. upplopp, uppror. 2. jäsning, pösning. 
-laufen, I. itr. s. 1. springa uppför. 2. upp- 
svälla, svullna; jäsa. 8. Aufgelaufene Zin- 
sen: upplupna räntor. 4. sjo. sätta på grund. 
II. tr. 1. Sich (aa) die Fäfse m gå, springa 
hål på fötterna. 2. Ewe Thür A spränga 
en dörr. -lauschen, ir. h. lyssna, spetsa 
öronen. -leben, itr. s. lefva upp, krya upp 
. sig. -lecken, tr. slicka upp. -legen, I. tr. 1. 
pålägga. 2. Fett m lägga på hullet. Kin 
Baum legt viel Holz anf: ett träd skjuter 
talrika grenar. 8. vid stickning: lägga upp. 4. 
upplägga. 5. förlägga. 6. framlägga. 7. F ein 
Achtel a (låta) sticka upp en ankare au. 8. 
sjö. lägga upp. II. rf. 1. lägga upp eig, 
lägga sig upp pä. 2. om hästar: Vara hårdmunt. 
3. uppträda mot, för ngn. -legung, ‚/. -iehnen, 
I. tr. luta, stödja emot. II. rf. 1. stödja sig 
mot el. på ngt. 2. resa på sig. 3. resa, sätta sig 
upp, göra uppror. -lehnung, /. -leimen, I. tr. 
limma på. II. itr. 8. o. rf. gå upp i lim- 
ningen. -lesen, ir. uppsamla, plocka, upp- 
plocka. -leser, m. uppsamlare, plockare. 
-leserin, /. plockerska. -leuchton, itr. å. flam- 
ma upp, sprida ljus. -lichten, ir. belysa. 
-liegen, I. itr. s. 1. Auf etw. (dat) m ligga 
på, stödja sig mot ngt. 2. Jm m ligga ngn 
till last, falla ngn besvärlig; vara föremål 
för ngns omsorg. 3. ligga framme, öppen, 
utbredd. II. tr. Sich (aa) den Räcken m 
ligga sönder, få liggsår på ryggen. -lockern, 
I. tr. mjuka upp, lösa upp, luckra, skaka 
upp, förslappa. II. rf. mjukna; blifva luc- 
ker; förslappas. -lockerung, £. -lodern, itr. 
s. blossa upp, upplåga. -löfteln, tr. F taga, 
äta med sked. -lehen = auflodern. 

auflöslbär, a. upplöslig. -barkeit, /. upplös- 


av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, 


— autoptern 
lighet. -en, I. tr. 1. upplösa. 2. knyta upp. 
8. förslappa, göra slapp. 4. lösa, tyda. 8. 
upphäfva, annullera. II. rfl. 1. upplösa sig, 
upplösas. 2. gå upp. 8. förslappas, blifva 
slapp, slakna. 4. lösas, få sin förklaring, 
sin tydning. -lich, a. upplöslig. -ung, /. 
upplösning m. m. se auflösen. -ungszoichen, 
n. mus. äterställningstecken. 


auflllöt{h]en, tr. 1. pälöda, fastlöda. 2. lossa i 


lödningen. -machen, I. tr. 1. öppna, bryta 
upp, snöra upp, draga upp korken ur. 2. pä- 
sätta, fästa på. 3. göra i ordning. Ein Bett 
bädda en säng, ein Feuer m göra upp eld. 
4. hand. anteckna, uppteckna. II. r}. 1. bry- 
ta upp, begifva sig af. 2. göra sig i ord- 
ning, ärna. -mahnen, ir. 1. kalla upp, fram- 
kalla. 2. uppmana. -malen, tr. 1. måla på. 
2. måla om, renovera. 3. måla upp, måla 
slut på. 


Aufmarsch, m. uppmarschering. -ieren, itr. s. 


uppmarschera. -ierung, /. 


Autiimäls, 2. öfvermäl. a geben: gifva på kö- 


pet. -mauern, tr. uppmura. -mellseln, tr. 
mäjsla upp. 


aufmerklien, I. tr. uppteckua, anteckna. II. 


ttr. h. vara uppmärksam, gifva akt. -er, m. 
iakttagare. -säm, a. uppmärksam; päpass- 
lig; förekommande. -samkeit, f. uppmärk- 
samhet; påpasslighet; artighet. 


aufilmessen, tr. 1. mäta upp. 2. = anmessen I. 


-mischen, tr. uppblanda och frlla på. -mucken, 
itr. h. F. mucka, säga emot. -muntern, tr. 
uppmuntra, muntra. -munterung, /. -mün- 
zen, tr. använda, smälta till mynt. -müssen, 
ttr. h. vara tvungen att resa sig, att gå 
upp. -mutzen, tr. F framhålla, draga fram, 
belysa. -nageln, tr. uppspika, päspika. -na- 
gen, ir. gnaga upp, gnaga hål på. -nähen, 
tr. 1. sy på, sy fast. 2. sy upp. 3. Sich (aat.) 
die Finger m sy sönder sina fingrar. 4. sy 
slut på. -nahme, /. 1. upptagande. 2. in- 
tagning, intagande. 3. mottagande. €. upp- 


. lånande. 6. kartläggning. 6. uppkomst, fram- 


gång, förkofran. In m kommen : hafva fram- 
gång, komma i ropet, i bruk, i flor. -na- 
schen, tr. F fnaska, äta upp sötsaker. 


aufnehmilbär, a. som kan upptagas, intagas. 


«on, I. tr. 1. upptaga, återtaga, fortsätta. 
8. intaga, invälja. Ein Aufzunehmender: en 
som .bör upptagas, intagas; recipiend. 3. 
mottaga. 4. uppfatta, upptaga. 5. uppläna. 
Eine Anleihe m upptaga ett län. 6. upp- 
teckna, anteckna, inteckna. 7. kartlägga. 
8. i sig upptaga, rymma. 9. Es mit jm n 
täfla med ngn, vara ngn vuxen. II. rf. taga 
upp sig. -enswört[h], -enswärdig, a. värd(ig) 
att upptagas. 


aufilnieten, tr. nita på, fastnita. -nöthigon se 


aufnötigen. -notieren, tr. anteckna, notera. 
-nötigen, tr. pätruga. -opfern, I. tr. uppoffra. 
II. rf. uppoffra sig, vara uppoffrande. ad: 





tägre språk. X mindre brukligt. 


Aufopferung — 42 





uppoffrande, hängifven. -opferung, /. -pak- 
ken, I. ir. päpacka. II. rji. F vara efter- 
hängsen, ett påhäng. -päppeln, ir. uppföda‘ 
med diflaska. -pappen, ir. 1. :: aufpäppeln. 
2. daro. äta upp. -passen, ir. h. 1. gifva 
akt, vara uppmärksam, passa på. Aufge- 
pufst! gif akt! se upp! 2. Jm lura på 
ngn. -passer, m. person som gifver akt på 
ngt, Uppsyningsman, späjare, spion. -passo- 
rei, f. spionerande. -pauken, F I. itr. h. Auf 
etw. (ack.) rw slå, dunka på ngt. II. tr. dunka 
upp, gnm dunkande Öppna, väcka. -peitschen, 
tr. 1. köra upp med piska. 2. F jm eins m 
låta ngn smaka piskan. -pfeifen, tr. 1. hvies- 
la; spela på pipa. 2. Jn « gnm hvissling 
få ngn att resa sig. -pflanzen, tr. plantera, : 
uppresa, uppställa. -pflastern, tr. 1. på- | 
klistra. 2. stenlägga, upphjälpa stenlägg- | 
ningen på. -pflügen, tr. plöja upp. -pfropfen, : 
tr. ympa på. -pichen, tr. med beck päsätta, ' 
fästa. -picken, tr. 1. mea näbben upplocka. 2. 
hacka upp, hacka hål på. -piätten, ir. mea | 
strykjärn stryka, stryka ut. -platzen, itr. s. 
springa sönder. -plump[s]en, itr. s. F klam- 
pa i, traska på. -pochen, itr. h. 1. bulta, slå 
på. 2. vid. gegen jn w uppträda trotsigt 
mot ngn. -polieren, tr. polera upp, ompo- 
lera. -poitern, tr. gnm buller väcka. -prä- 
gen, tr. prägla på. -prallen, ic. ». 1. studsa 
emot, äterstudsa. 2. rusa upp. 8. häftigt 
springa upp, öppna sig. -prasseln, itr. s. 
1. prasslande uppstiga. 2. prasslande öpp- 
na sig. -prellen = aufprallen. -pressen, tr. 
1. prässa, gom prässning återge ngt dess rätta form. 
2. inprässa, intrycka. 3. prässa npp, gnm pä- 
prässniug Öppna. 4. pätruga. -probieren, tr. 
profva på sig. -Protzen, tr. o. itr. h. mil. upp- 
brösta. -pudern, tr. pudra ånyo. -puffen, tr. 
göra pösande. -pumpen, tr. 1. pumpa upp. 
2. F låna, vigilera. -putschen, tr. F upp- 
vigla. -putz, 2. 1. pynt. 2. tekn. yttre puts. 
-putzen, I. tr. 1. putsa, upputsa, borsta, 
skura. 2. pynta, tillpynta. II. rf. pynta sig. | 
-quellen, I. itr. s. 1. nppkoka, uppvälla. 2. 
svälla. II. tr. låta svälla. -raffon, I. tr. raf- 
sa upp, ihop. II. rf. hastigt resa sig, repa 
sig, bemanna sig, samla sina krafter. -ra- 
gen, itr. h. höja sig, resa sig, vara hög. 
-ranken, itr. s. o. fl. slingra sig upp. -ras- 
sein, itr. ». 1. rasslande resa sig. 2. rass- 
lande öppna sig. -rauchen, tr. röka upp, 
röka slut på. -räumen, tr. 1. aflägsna, bort- 
skaffa. 2. um. itr. h. bringa i ordning, ord- 
na, städa, rensa, gallra. In seinen Papieren 
w ordna sina papper. $. atv. itr. h. Bei jm 
a göra rent hus hos ngn, Krankheiten ha- 
ben im IHeere aufgeräumt: hären är svårt 
medtagen af sjukdomar, hand. mit einer Wa- 
re w sälja slut på en vara. -räumor, m. per- 
son som ordnar, röjer upp. -räumung, /. 
ordnande m. m. sc aufräumen. -rauschen, it. 


— ss 


— Aufruhr 
s. brusa, brusa fram, frasande gä upp. 
-räuspern, I. tr. harkla upp. II. rf. harkla 
sig. -rechen, tr. räfsa upp, ihop. -rechnen, 
I. ir. 1. uppföra på ngns räkning. 2. Etw. 
gegen etw. w utjämna, kvitta ngt med ngt. 
II. itr. h. Mit einander m göra upp räk- 
ningen med hvarandra. -rechnung, /. -recht, 
a. i sht adv. upprätt, rak. m [er]Aalier:- 
hålla npprätt, hålla uppe, hålla vid makt. 
recht[er]haltung, /. upprätthållande, vid- 
makthållande. -recken, tr. uppräcka, sträc- 
ka på. Die Ohren A spetsa öronen. -reden, 
tr. 1. uppägga, reta, öfvertala, tubba. 2. 
Jm etw. a) narra på ngn ngt, b) inbilla, 
narra i ngn ngt. . 

aufregllen, I. tr. uppröra, uppväcka, framkalla; 
reta. II. rf. blifva upprörd. -er, m. orostif- 
tare, uppviglare. -ung, f. rörelse, oro, jäs- 
ning, upphetsning, uppståndelse. -ungsmit- 
tel, n. äggande medel, retmedel. -ungs- 
stück, rn. teat. sensationsstycke. 

auflireiben, I. ir. 1. rifva net på ngt. 2. rifva 
upp, rifva sönder. 8. rifva slut på. 4. upp- 
rifva, skingra, tillintetgöra. II. rf. blifva 
upprifven, skingrad, tillintetgjord, utsli- 
ten. III. itr. h. rifva, skrapa emot. -reibung, 
f. -relhen, tr. upprada, uppträda. -reilsen, 
I. tr. 1. rifva, rycka, slita, rista upp. F die 
Augen spärra upp ögonen. 2. upprita, 
teckna konturerna af. II. rf. rosa upp. III. 
itr. s. gå upp, spricka sönder. -rellsung, /. 
-relten, I. itr. s. rida upp. II. r/. få ridsär. 

reizen, tr. uppreta, ägga, uppvigla. -reizer, 
m. uppviglare. -relzung, /. uppretande, upp- 
vigling. -rennen, I. itr. s. 1. springa upp, 
uppåt. 2. sjo. stöta på grund. II. tr. Eine 
Thür m spränga en dörr. III. rf. spetsa sig. 

aufrichtlien, I. ?r. 1. rikta uppåt, upplyfta. 2. 
uppresa, vila. trösta. 3. uppbygga. Einen 
Bund w sluta förbund. II. rf. resa sig. 
Bia. sich an etiw. (dat) w trösta sig med ngt. 
-8r, Mm. en som uppreser, uppbygger; trö- 
stare. -ig, a. uppriktig, öppen. -igkeit, /. 
uppriktighet. -ung, /. uppresande m. m. se 
aufrichten. 

aufliriegeln, tr. regla upp. »ringeln, I. tr. 1. 
vira på, upplägga i ringlar. 2. vira upp. 
II. fl. 1. uppstiga ringlande. 2. räta ut sig 
ur ringform. "filf$, m. uppritning, grundritning, 
plan. -ritzen, tr. 1. rista, repa ngt på ngt. 2. 
rista upp. -ritzung, /. -rollen, I. ir. 1. rulla 
upp på ngt, ihop. 2. rulla upp, isär. II. »A. 
1. rulla ihop sig. 2. rulla upp sig, gå upp. 
III. itr. s. rulla upp, gå upp. -rücken, I. itr. 
8. flytta upp, stiga i graderna. II. tr. 1. upp- 
flytta, låta stiga. 2. förehälla. -rückung, f. 
-ruf, m. 1. rop, anskri. 2. upprop, uppma- 
ning, förkunnande. -rufen, tr. 1. uppropa, 
uppmana, framkalla. 2. jur. förklara ogiltig, 
annullera. -rufung, /. -ruhr, -e, m. nppror, 
oro, tumult, nppresning. 





ir. intransitivt, vf. reflexivt, Sl. starkt, 80. svagt, 67°. transitivt verb. h. bar haben, S. har sein till hjälpverb. 


aufrühren — 3 


aufrührlien, tr. röra, uppröra, omröra; upp- 
väcka, framkalla, väcka, uppvigla, försätta 
i uppror. -er, m. upprorisk, upprorsmakare, 
rebell. -erisch, a. upprorisk. -ung, /. upp- 
rörande, uppvigling. 
auflirüsten, ir. 1. tekn. uppbygga, uppföra stun- 
ningar. 2. inrätta, sätta i stånd, utsmycka. 
-rüstung, /. -rütteln, tr. rysta, skaka upp, 
uppskaka. -rüttelung, /. -$, smndragn. ar auf 
das. -sacken, tr. lassa på, taga på ryggen; 
påbörda. -sagen, tr. 1. framsäga, läsa upp. 
2. uppsäga. -sägen, tr. såga upp. -sagung, f. 
fram-, uppsägning. -sammeln, I. tr. upp-,hop- 
gamla, plocka upp. II. rl. samla, hopa sig; 
bild. samla sina tankar. -sässig, a. motspän- 
stig, tredsk, fiendtlig, hätsk. -sässigkeit, /. 
uppstudsighet, fiendtlighet. -satteln, tr. på- 
sadla, sadla. -satz, m. 1. tekn. krön, kapitäl, 
krans. 2. munstycke på blåsinstrumout. 3. gar- 
nering, garnityr. 4. hufvudbonad. 8. bord- 
servis. 6. uppsats, afhandling. -sätzig = 
aufsässig. -säubern, tr. rengöra, putsa. -sau- 
fen, ir. dricka, supa, dricka ur; P supa upp. 
-saugen, ir. suga upp. -säugen, tr. uppam- 
ma. -schaben, i». skafva, rifva på. -schan- 
zen, tr. uppkasta, uppstapla. -schärfen, tr. 
skärpa, hvässa, bryna, slipa. -scharren, tr. 
krafsa upp, rifva upp. -schauen, it». 1. 1. 
slå upp ögonen, se upp. 2. Auf etw. (ack.) vn 
gifva akt på ngt. -schauern, itr. h. rysande 
fara upp. -schaufeln, tr. skofla upp, på. 
-schäumen, itr. h. skumma, fradgas, sjuda. 
-schellen, tr. väcka med ringklockan. -schen- 
ken, ir. kasta upp. -scheuchen, tr. uppskräm- 
ma. -scheuern, tr. 1. renskura, fäja. 2. sku- 
ra, gnida sönder. -schlichten, I. tr. upplägga 
hrarfvis, uppstapla. II. »f. hopa sig. -schlch- 
tung, /. -schieben, tr. 1. draga ifrån. 2. 
uppskjuta. -schiebung, /. -schiefsen, I. tr. 1. 
gum skott Spränga. 2. gom skott uppskrämma. | 
II. itr. s. 1. skjuta, växa, komma upp. Ein 
aufgeschofsner Mensch: en lång, skranglig | 
‚karl. 2. hastigt rusa, fara, flyga, spruta : 
upp. 8. skjuta, slå ned på. -schimmern, itr. | 
h. blänka till. -schiaden, tr. skafva hål på. : 
-schirren, ir. sela på. | 
Aufschlag, m. 1. slag, slående på eı. mot ngt. 
2. uppsläende, öppnande. 3. uppslag, brät- | 
te. 4. hand. prisstegring. 5. mi. kulors studs- 
ning, gräsning. 6. varp, ränning. 7. mus. 
upptakt. -en, I. tr. 1. slå upp, öppna. Eine 
Ader a slå åder, Nüsse u knäcka nötter, 
ein Gelächter © brista ut i skratt. 2. slå 
"på, slå fast, fastspika. 8. uppvika, förse 
med uppslag. 4. hand. höja priset på. II. it». 
s. 1. slå, falla på ngt. 2. slå upp, slå ut, bri- 
sta ut. 3. hand. stiga i pris. 
Auflischläger, m. en som slår upp, slår fast, 
höjer priset. -schlagetisch, m. fällbord. 
-schleifen, {r. 1. st. slipa in. 2. sv. släpa upp. 
-schliefsen, t»”.”1. läsa upp, öppna. 2. mi. 


Av = föregående uppslagsord. 


— aufschürzen 


sluta upp. -schlielsor, m. en som öppnar, 
vaktare. -sohlieisung, /. 1. öppnande. 2. 
uppslutning. -schlingen, I. tr. 1. uppbinda. 
uppfästa. 2. knyta upp, upplösa. 8. upp- 
sluka. II. .r/. 1. slingra sig upp. 2. gå upp. 
lossna. -schlitzon, tr. skära, sprätta upp, 
upprista. -schlürfen, tr. uppsupa med väl- 
behag, dricka, sörpla i sig. -schlufs, m. för- 
klaring, besked, upplysning. -schmauchen, 
F = aufrauchen. -schmausen, tr. kalasa npp, 
äta upp. -schmeilsen, tr. Fkasta upp. -schmel- 
zen, I. tr. 1. smälta, upplösa. 2. smälta till, 
fast på. 3. gnm smältning öppna. II. itr. s. 
smälta fast på. -schmettern, I. itr. s. 1. gå 
upp, öppna sig med brak. 2. smattrande 
ljuda. 3. smattra på, smattrande slå e. fal- 
la på. II. tr. öppna med brak. -schmieden, 
tr. 1. smida fast på eı. vid. 2. emida slut 
på. -schmieren, tr. 1. smörja på; breda, 
stryka på. 2. smörjande förbruka. 8. F klott- 
rande uppskrifva. -schmoren, tr. kok. fräsa 
upp, lätt steka. -schmlcken, tr. o. rl. smyc- 
ka, pynta (sig). -schnailen, tr. 1. spänna på. 
2. spänna upp. -schnappen, I. ir. snappa 
upp. II. ir. s. 1. snappa efter luft. 2. F få 
lugn, hämta sig. 


aufschneidllen, I. tr. skära upp. II. ir. h. F 


berätta skepparhistorier,öfverdrifva, skräf- 
la. -er, m. F lögnare, skräflare, storskrv- 
tare. -erei, f. F lögn, skräfvel, skryt. -erisch, 
a. F lögnaktig, skräflande, skrytsam. 


auflischnelien, I. tr. kasta, slunga upp. I. 


itr. 8. o. rfl. studsa, hoppa, springa, flyga 
upp. -schnippeln, ir. klippa i små bitar. 
-schnitt, m. 1. inskärning, uppskärande, upp- 
klippning. 2. upp- e. afskuret stycke. 3. 
skärningsyta, snitt. -schnitze[l]n, tr. inskära 
i e. på. -schnob[bjern, -schnüffeln, tr. nosa 
el, snoka reda på, nppsnoka. -schnupfen, tr. 
1. snusa, draga upp i näsan. 2. snusa app, 
slut på. -schnäron, tr. 1. snöra fast på, 2. 
snöra upp, lossa. 3. uppträda på snöre. 
-schnürung, f/. -schobern, tr. åvr. sätta upp i 
säte, i stack, vålma, stacka. -schöpfen, tr. 
ösa upp, med öskareı. ayı. upphämta. -schöls$- 
ling, m. 1. telning, skott. 2. uppkomling. 
-schrammen, tr. rispa, riepa upp, rifva sön- 
der. -schrauben, tt». 1. skrufva på, fast. 2. 
skrufva upp. -schrecken, I. sv. tr. sätta 
skräck i, skrämma, skrämma upp. II. st. 
itr. 8 spritta upp, förskräckt fara upp. 
-schrei, m. anskri. -schreiben, tr. 1. skrifva 
upp, anteckna. 2. skrifva upp, slut pi. 
-schreien, itr. Ah. skrika till, gifva till ett 
anskri. -schrift, /. påskrift, inskrift, utan- 
skrift, adress, etikett, titel. -schroton, tr. 
l.afskära, afhugga. 2. hugga upp, klyfva. 3. 
söndertugga, söndermala; grofmala. -schub, 
m. uppskof, anstånd. -schultern, tr. taga på 
axlarne. -schüren = anschüren. -schürzen, 
I. tr. 1. uppskörta, uppfästa. 2. släppa ned. 





” äkta sms. O saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Aufschürzer 


-— ——— 2! X 22222  2X 2 [[[[[ÜÜ m ge 


II. r/. fästa upp sin klädning. -schärzor, 
m. upphållarband. -schürzung, /. uppskör- 
tande. -schutt, m. fyliningsjord, -grus. 

aufschüttlieln, ir. skaka, rysta upp, omskaka. 
en, tr. 1. hälla, ösa, slå på. 2. hopa, lägga 
i hög, magasinera. 3. skotta upp, kasta 
upp. -er, m. en som örer på, lägger i hög, 
skottar upp. -ung, /. hällande m. m. se auf- 
schütten. 

auflischützen, tr. 1. un. itr. A. släppa på vatten, 
draga upp damluckorna. 2. dämma upp. 
-schwänzer, tr. binda upp svansen på. 


-schwärzen, tr. svärta. ütergifva cn sak dess ' 
ursprungliga svärta. -schwatzen = anschwatzen. : 


-schwebon, iir. s. sväfva upp. -schweifen = 
aufschwänzen. -schwellen -: anschwellen. 
-schwemmen, tr. 1. = unschwemmen. 2. blöta 
upp. -schwingen, I. tr. svinga upp, svänga 
upp. II. rf. svinga sig upp. -schwung, m. 
uppsvingande; bild. utveckling, lyftning, 


flygt uppåt. -segeln, itr. hk. o. s. 1. segla upp- | 


för. 2. segla på, stöta på grund. -sehen, I. 
ter. h. 1. blicka uppåt, slå upp ögonen. 2. 
se upp, vara påpasslig. II. n. uppseende. 
-soher, m. uppsyningsman, inspektör, in- 
spektor. -sein, itr. s. 1. vara uppe. 2. vara 
öppen. -setzen, I. tr. 1. påsätta, uppsätta, 


sätta till, taga på sig. Die Hand m auf etw. : 
(ack): stödja handen mot ngt, bida. ein an- 


deres Gesicht mw visa ett annat ansigte, 
Lichter a sätta i ljus i tjusstakarne, bild. 8et- 


nen Kopf » vara envis. 2. sätta ut, sätta : 


på spel. 3. ställa, resa upp. 4. sätta upp, 
affatta, utskrifva. II. r/. sütta sig upp. 
-sotzer, m. en som sitter, ställer, reser upp. 


-setzung, /. päsättande m. m. se aufsetzen. ' 
-seufzen, itr. I. sucka djupt, utstöta en ' 


suck. -sicht, /. uppsigt, tillsyn, kontroll. 
-sieden, itr. x. o. tr. koka upp, sjuda. -sie- 


gein, tr. 1. lacka fast, fästa med ett sigill. -- 


2. bryta sigillet på. -singen, I. tr. 1. väcka 
med sång. 2. sjungande füredraga, sjunga. 
II. ir. h. Zum Himmel m läta sången stiga 
mot skyn. -sitz, ın. Zum w bereit sein: va- 
‘ra färdig att sitta upp. -sitzen, str. h. o. 8. 
- 1. sitta upprätt. 2. sitta uppe. 3. sitta upp, 
sätta sig upp. 4. vara fästad, sitta fast. 
-sollen, itr. Ah. vara tvungen att stiga upp, 
måste upp. -spähen, tr. uppepana, forska 


— aufstöbern 
m. -spiofser, m. en som spetsar, sätter på 
spett m. m. -spindoln, I. tr. vira, sno, spola 
på ten, rulle a. ayı. II. rf. uppstiga spiral- 
formigt. -spinnon, tr. spinna upp. -sprelzen, 
I. tr. utbreda, uppspärra, utspärra. II. rf. 
uppspärras, breda ut sig, kräma sig, yfvas. 
-spreizung, /. -sprengen, ir. 1.spränga, sprän- 
ga upp, i luften. 2. sprita på, fukta med. 
-sprielson, itr. s. sticka upp, komma upp; 
bita. lyckas, ha framgång. -springen, itr. s. 
1. springa, rusa, hoppa upp. 2. springa upp, 
gå upp, öppna sig. 3. spricka upp, sönder. 
-spritzen, tr. o. itr. s. spruta; stänka upn. 
»-sprossen = aufsprie/sen. -sprudeln, itr. s. 
spruta upp, sjuda, koka upp, välla fram; 
did. brusa upp. -Sprung, m. ansats, språng; 
återstudsning. -spulen, tr. spola på. -spülen, 
tr. 1. spola upp. 2. skölja, diska, spola. 
-spünden, tr. slå upp sprundet på. -spüren, 
tr. uppspära. -spürung, /. -stacheln, ir. upp- 
ägga. -stampfen, I. itr. Ah. stampa i golfvet. 
I. tr. 1. stampa fast på 2. stampa upp. 
-stand, m. resning, uppresning, uppror. -stän- 
dig, -ständisch, a. upprorisk. -stapeln, ?r. 
uppstapla. -stäp[e]lung, ./. -starren, itr. A. 
1. stirra uppåt. 2. resa sig, stå å ända, stå 
som borst. -stäubern = au/stöbern. -stauchen, 
tr. 1. hastigt trycka, stöta ngt mot ngt 2. 
uppdämma. -stauen, tr. 1. uppdämma. 2. 
uppstapla. -stauung, /. -stechen, I. tr. 1. 
sticka upp, hål på. 2. gravera upp. 8. stic- 
ka, sy på, fast. 4. = aufspiefsen. 8. omröra, 
omskyflla, omskofla. II. itr. s. sjö. sticka 


upp. . 
aufstecklien, tr. 1. fästa upp. 2. sätta upp, 


uppställa. Bua. ein frohes Gesicht a visa 
ett gladt ansigte, jm ein Licht über etw. 
(ack.) w Öppna ngns ögon för ngt. 8. upp- 
gifva, afstä ifrån. -kamm, ın. nack-kam. 
«kleid, n. klädning som kan fästas upp. 


‚ auflistehen, itr. a) A. 1. stå öppen. 2. stå, 


reda på. -spalten, I. ir. klyfva, klyfva itu. | 


I. it». 


spänna upp, ut. Biid. gelindere Suiten w taga 


8. 0. rfl. klyfva sig. -spannen, tr. ' 


skeden i vackra handen. -sparen, I. tr. spa- ; 
ra, hopspara, gömma. II. ri. spara sig. - 
-sparung, /. -speicherer, ». en som hopar, : 


uppstaplar, magasinerar. -speichern, tr. ho- 
pa, uppstapla, magasinera. -spelcherung, f. 
-speisen = aufessen. -sperren, tr. spärra upp, 
öppna på vid gafvel. -sperrung, /. -spielen, 
ir. 0. itr. h. spela upp. -splelsen, tr. spetsa, 
sätta el. taga på spett. på spjut, på horn m. 








hvila på ngt; Nå grund, ha fotfäste. 8. stå 
upp, upprätt. b) s. 4. stiga upp, resa sig, 
5. uppstå, uppträda, framträda. 6. resa 
sig, göra uppror. -steilfen, tr. styfva, stär- 
ka. -steigen, itr. s. stiga, höja sig; stiga 
upp, gå upp. -steigung, /. -stellen, I. tr. 
1. uppställa, resa upp, franıställa, skaf- 
fa, framskaffa. 2. Mit jm etw. m före- 
taga ngt med ngn, es läfst sich nichts 
mit ihm w man kommer ej ur fläcken med 
honom. II. r/. ställa upp sig. -steller, m. 
person som ställer upp, fram. -stellung, /. 
uppställning m. m. se aufstellen. -stommen, 
I. tr. 1. bända, bryta upp. 2. Den Arm m 
stödja, sätta armen på e. mot ngt, den Fufs 
a spjärna emot. II. rfl. stödja sig, resa 
sig, taga spjärn. -stempeln, tr. pästimpla. 
-steppen, ir. sticka fast på. -stickon, tr. . 
sticka, brodera på. -stieben, itr. s. fara, 
rusa, flyga upp och isär. -stöbern, tr. 1. köra 


ir. Intransitivt, ri. refloxirt, 8. starkt, 8V. svagt, LT. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälprverb. 


aufstöhnen 


‚upp, jaga upp. 2. vädra upp, snoka reda | 


på. -stöhnen, itr. A. stöna högljudt. -stöp- 
sein, tr. draga korken ur, draga upp. -stö- 
ron, tr. 1. Das Feuer a röra om elden. 2. 
störa, störande väcka, uppjaga. -stelson, I. tr. 
1. stöta, sparka, kasta upp. 2. stöta mot. 
Das Glas m sätta glaset hårdt ifrån sig. II. 
itr. @) h. o. 2. 1. jäsa, jäsa upp. 2. förorsaka 
uppstötningar. b) s. 3. Etw. stöfst jm auf: 
ngn stöter på, råkar på ngt. 4. sjö. stöta på 
erund. -stölsig, a. 1. om vin: grumlig, skämd. 
2. om barn: illamående, kinkig. -strahlen, 
itr. h. stråla, strålande gå upp, visa sig, 
framträda. -sträuben, I. tr. resa upp som borst, 
resa A ände, II. itr. h. o. rl. resa sig (å än- 
de), uppresa, motsätta sig. -streben, tr. h. 
försöka resa sig, försöka stiga upp; bild. zu 
etw. w eftersträfva ngt. -strecken, tr. sträc- 
ka upp. -streich, m. auktion. -streichen, I. 
tr. 1. stryka, breda på. F jm eins w slå till 
ngn. 2. stryka upp, draga upp. II. = auf- 
streifen II. -streifen, I. tr. 1. skjuta upp, 
uppvika, uppkafla. 2. rispa upp. II. ser. s. 
röra, snudda vid, mot. -strquen, tr. strö på 
ngt. stricken, tr. 1. sticka upp, slut på. 2. 
taga upp, t.ex. eine Masche. -striegeln, I. 
tr. 1. borsta, stryka upp. 2. rykta. II. rå. F 
pynta sig. -stufen, I. tr. upplägga i trapp- 
form. II. itr. s. o. rfl. uppstiga i trappform. 
-stufung, /. -stülpen, tr. 1. vika upp. Eine 
aufgestülpte Nase haben: vara uppnäst. 2. 
hvälfva öfver, sätta på, trycka på. -stür- 
men, I. itr. s. 1. rusa upp. 2. börja storma. 
II. ir. våldsamt uppväcka. -stürzen, I. tr. 
1. med hast sätta på. 2. hvälfva upp. II. 
ür. s. duf etw. (ack.) w falla, störta ned på 
ngt. -stutzen, I. itr. A. studsa, studsande se 
opp. II. tr. 1. vika upp, stryka upp. 2. 
iordningställa, putsa, fiffa upp. III. rf. F 
pynta sig, fiffa upp sig. -stützen, ir. o. rf. 
stödja (sig) på, mot. -$tutzer, m. en som iord- 
ningställer, afpassar, fiffar upp. -süchen, 
tr. uppsöka, taga reda på. -sücher, m. en 
som uppsöker, uppspårar. -süchung, f. upp- 
sökande. -summen, I. rl. hopa sig, ökas. 
II. itr. s. surrande flyga upp. -tafeln, tr. 
sätta fram på bordet, duka upp. -takeln, I. tr. 
sjö. tackla upp; bild. pynta, styra ut. IL ri. 
pynta, styra ut sig. -takelung, /. -takt, m. 
mus. upptakt. -tanzen, I. itr. %. dansa, dansa 
upp. II. tr. Sich (aat.) die Schuhe m dansa 
hål på sina skor. -tauchen, itr. s. dyka upp. 
-t[hjauon, itr.s.o.tr. töa upp, tina upp. -thun, 
I. tr. 1. öppna. 2. sätta på. II. ri. 1. öppna 
sig, öppnas. 2. framträda, framstå, blifva 
synlig. -thürmen se auftärmen. -tippon, itr. 
h..o. tr. [Auf] etw. av lätt vidröra ngt. -tl- 


49 





| 
| 
| 
| 
| 





Autwartung 
räkning. 2. pälüggniug af furger. -en, I. tr. 
1. bära upp. 2. bära fram, sätta fram, ser- 
vera. 3. rita upp. 4. lägga, ösa, hälla på. 
Farben m sätta, lägga på färger, måla. &. 
Jm etw. w uppdraga ngt åt ngn. 6. Kleider 
a slita ut kläder. U. rf. slitas, blifva ut- 
sliten, utnött. III. str. h. 1. sätta fram, du- 
ka. 2. pösa upp, svälla, svälla ut. -sbeserger, 
m. kommissionär. -smälslg, a. i enlighet 
med gifvet uppdrag. -snehmer, m. ombud. 
-sweise, adv. på uppdrag, i kommission. 
-ung, /. uppbärande m. m. se auftragen. 


auflitrampeln, itr. s. F trampa på. -fräufein, 


tr. o. itr. s. droppa på. -treiben, I. ir. 1. slå 
fast på, slå i. 2. våldsamt öppna, spränga. 
3. blåsa upp, spinna ut. 4. teka. drifva, t. ex. 
Metallarbeiten. 5. drifva, jaga, hvirfla upp. 
6. uppspana, anskaffa. II. itr. s. 1. sjö. drif- 
va(s), stöta på grund. 2. uppsvälla. 3. om väx- 
ter. komma upp. -treibung, /. -trennen, I. tr. 
sprätta upp, sönder, klippa upp. U. rf. gå 
upp i sömmen, gå sönder. -treten, I. itr. s. 1. 
gå på ett visst sätt, t. ex. sicher: med säkra steg. 
2. uppträda. II. tr. 1. trampa fast pa. 2. 
trampa sönder. 3. sparka upp. »trinken, tr. 
dricka upp, ur. -tritt, m. 1. uppträdande. 
8. uppträde. 3. scen i ett skådespel. 4. fotsteg, 
trappsteg. -trock[e]nen, tr. samt itr. 8 o. h. 
torka upp, torka. -trommein, tr. trumma, 
tramma upp, väcka med trumslag. -tröp- 
teln, -tropten = aufträufeln. -trumpfen, I. tr. 
trumfa, trumfa ut. IL itr. h. säga sin me- 
ning, sjunga ut. -tupfen, I. tr. 1. lätt vid- 
röra, lätt doppa i. 2. Punkte m sätta punk- 
ter öfver. II. itr. h. Auf einen Gegenstand 
av lätt vidröra ett föremål. -türmen, tr. o. 
rfl. upptorna, uppstapla, hopa (sig). -tür- 
mung, /. -tuschen, ir. måla med tusch, tu- 
scha. -wachen, itr. s. uppvakna. -wachsen, 
itr. s. uppväxa. -wagen, rf. våga sig upp. 
-wägen, tr. 1. uppväga. 2. lyfta med häf- 
stång. -wallen, I. itr. s. o. % k. välla, svalla, 
sjuda, brusa upp. II = fo. -wällen, tr. kom- 
ma att sjuda; koka upp, förvälla. -wallung, 
f. svall, sjudande se aufwallen. -wälzen, tr. 
1. rulla, vältra upp, upp på. Bila. jm etw. n 
påbörda ngn ngt. 2. hopa. -wand, -e t, m 
1. användning, förbrnkning. 2. kostnad; 
ståt, prakt. -wärmen, tr. uppvärma. 


Aufwartellbursch[e], m. passpojke, uppassare, 


betjänt. -frau, /. hjälphustru, städerska. 
-n, itr. h.1. passa upp, jm: på ngn. 2. Jm vn 
uppvakta ngn, aflügga ett höflighetsbesök 
hos ngn. 8. Jm mit etw. w uppvakta ngn 
med ngt, womit kann ich Ihnen m? hvar- 
med kan jag stå till tjänst? Aufsuwarten ! 
till er tjänst! med nöjel 


Aufwärtller, m. uppassare, vaktmästare. -erin, 
f. hjälphustru, städerska. -8, adv. uppåt. 
Aufwartung, /. 1. uppassning, hjälp t huskållet. 

2. uppvaktning; visit. 


schen, tr. duka upp, framsätta, servera. 
Auftrag, -e $, m. 1. uppdrag, kommission, 

ärende; hand. beställning, order. Im we js: 

på ngns uppdrag, å ngns vägnar, för ngns 


ew = föregående uppslagsord. ” akta sms. Ö saknar plur. + har omljud. F tamiltjärt, P lägre spräk. X mindre brukligt. 


aufwaschen — 

aufwaschen, tr. 1. upptvätta, diska, skura. 2. 
gnm diskning eı. skurning nöta, nöta sön- 
der. 

Aufwäscher(in), m. (/.) en som diskar, skurar. 

Aufwaschlitafs, n. tvätt-, diskbalja, skurämbar. 
-ung, ‚/. upptvättning, diskning, skurning. 
-wasser, n. disk-, skurvatten. 

Aufiiwechsel, 2. hand. agio, växelpergar. -wek- 
ken, tr. uppväcka, väcka. -wecker, mn. upp- 
väckare, väckare. -weckung. /. väckande. 
-wehen, I. itr. s. blåsa upp. II. 'r. 1. blåsa 
upp, upphvirfla. 2. blotta, bringa i dagen. 
8. blåsa ihop. -weichen, sv. I. tr. uppmju- 
ka, uppblöta. II. itr. s. mjukna, blifva upp- 
blött. -weichung, /. -weinen, itr. h. börja 
gråta, gråta högt. -welsen, tr. uppvisa, före- 
te. -weilsen, tr. åter hvitmena, hvitmåla. 
-weisung, /. uppvisande. -wenden, tr. 1. 
vända uppåt. 2. uppbjuda, använda på, kosta 
på. -wendung, /. -werfen, I. tr. 1. kasta upp. 
2. kasta på. 3. slå upp, hastigt öppna. 4. 
gräfva upp. 5. kasta ifrån sig, lägga upp. 6. 
framkasta, framställa. 7. Den Kopf m kasta, 
räta upp hufvudet, eine aufgeworfene Nase 
haben: vara uppnäst, aufgeworfene Lippen: 
tjocka, svällande läppar. 8. kasta upp, upp- 
föra. U. rf. 1. upphäfva sig, als eı. zum 
Richter: till domare. 2. uppresa sig mot 
ngn. 3. om bräder o. dyl.: Blå sig, bägna. -wer- 
tung, /. -wichsen, I. tr. 1. smörja, blanka, 
borsta, putsa, vaxa. 2. F jm eins w slä till 
ngn. U. r/. pynta sig. -wickeln, I. tr. 1. 
nysta, nysta upp. 2. vira, veckla, rulla upp, 
isär, ihop, taga upp, öppna. 3. reda, utreda, 
förklara, lösa. II. r/. 1. rulla ihop sig. 2. 
rulla upp sig, gå upp. 3. via. utredas, få 
sin lösning, sin förklaring. -wick[e]lung, /. 

Aufwiegilelel, -en, f. uppvigling, uppviglings- 
lusta. -eln, tr. uppvigla. -[e]lung, f. -en, tr. 
uppväga. -ler, -, m. uppviglare. -lerisch, a. 
uppviglande. 

aufwiehern, itr. h. gnägga till, gnägga lifligt. 

aufwindlleln, tr. linda upp. -en, I. tr. 1. upphis- 
sa, uppvinda, upphala. 2. vira, rulla upp. 8. 
sno upp. II. »jy. 1. rulla ihop sig. 2. sno 
upp sig. 3. slingra sig upp. -er, m. en som 
hissar, rullar upp. -ung, /. upphissning m. 
m. se aufwinden. | 

aufwirllbeln, I. itr. s. I. hvirfla upp. 2. dril- 
lande stiga upp. II. tr. hvirfia upp. -ken, 
tr. 1. virka upp. 2. knäda. -ren, tr. reda 
upp, reda ut. | 

aufliwischen, tr. torka upp. -wischer, m. tork- 
handduk, torktrasa. -wogen, ir. s. sval- 
la, gå i vågor. -wollen, itr. h. vilja stiga 
upp. -wühlen, ir. gräfva, rota, böka upp. 
-wühlung, /. -wurf, m. 1. uppkastande. 2. 
uppkastad hög. -zählen, ir. uppräkna. -zäh- 
ler, m. uppräknare. -zählung, /. uppräk- 
ning. -zaubern, tr. trolla upp, fram. -zäu- 
men, tr. betsla, betsla upp. -zäumung, f. 


46 


Augenblicksbild 





| -zechen, ir. dricka ur, supa upp. -zehren, 

i I tr. tära, förtära, uppäta. II. rl. tärae, 
förtäras. -zehrung, /. -zeichnen, ir. 1. upp- 
rita, afteckna. 2. uppteckna, anteckna. 
-zeichner,m.upptecknare, antecknare. -zeich- 
nung, /. uppteckning. -zeigen, tr. uppvisa. 
-ziehen, I. tr. 1. draga upp, uppiyfta, upp- 
vinda, hissa. Flachs  ryska lin. 2. upp- 
draga, uppfostra, uppföda, lägga på. 3. 
klistra upp, spänna, spänna upp. Bila. an- 
dere Saiten m tala ur en annan tonart. 4. 
knyta upp, lösa upp. 5. uppskjuta. Jn mit 
et. m uppehålla ngn med ngt. 6. Jn m 
skämta, gyckla med, narra ngn, jn mit etr. 
av inbilla, narra i ngn ngt. II. »f/. gå upp, 
ite I, 4. III. itr. s. 1. am. aufgezogen kom- 
men, draga, täga, marschera upp; uppträ- 
da, visa sig. Armselig m a) uppträda fat- 
tigt, b) göra en slät, en ömklig figur. 2. 
Mit etw. aufgezogen kommen: komma fram 
med ngt, bringa ngt på tapeten. 3. upp- 
stiga, gå upp. -zieher, m. 1. en som drar 
upp, uppfostrar, lägger på. 2. gycklare, 
skämtare. -zieherei, /. gyckel, drift. -zucht, 
f. uppfödande, päläggning. -zucken, itr. Ah. 
spritta upp, till; nämtande flamma upp. -Zug, 
m. 1. uppdragande, upplyftande; vindspel, 
kran. 2. i sht mil. uppmarsch, uppmarsche- 
rande, defilering, parad; täg, procession. 
3. mus. marsch. 4. uppträdande, pomp, stät; 
löjligt uppträdande, upptåg, narrspel. 5. 
akt i ett skådespel. 6. varp, ränning. -zupfen, 
tr. rycka upp. -zwängen, tr. 1. pätvinga. 2. 
pätrycka, med väld päsätta. 3. med väld 
öppna. 4. väldsamt skjuta upp. -zwecken, 
tr. med stift fästa pa. -zwicken, ir. bända, 
bryta upp. -zwingen, tr. 1. = aufzwängen. 
2. tvinga ned, lyckas förtära. 

Augapfel, m. ögonglob, ögonsten. 

Auge, -s, -n, n. aim. ÅÄug[e]lein, Äugelchen. 1. 
öga. Grofse An machen: spärra upp ögo- 
nen, blifva storögd, högligen förvånad, die 
an gehen mir über: jag måste gråta, kan 
ej äterhälla tårarne, jn ins « fassen: skarpt 
betrakta, fixera ngn, ein vw auf jn haben a. 
jn im m haben: gifva akt på, iakttaga ngn, 
er hat ein w auf sie: han har ett godt öga 
till henne, im m behalten, nicht aus den an 
lassen ev. verlieren: hafva blick för, ej släp- 
pa ur sigte, aus den nun setzen: åsidosätta, 
der Schalk sieht ihm aus den an: hans 
blick röjer skalken, un rechts! se till hö- 
ger! 2. öga, hål, ögla. 8. öga på tärningar och 
kort. 4. öga, bladknopp på växter. & fläck på 

; djurhudar. 

| äugeln, sr. itr. h. blicka, gifva ögonkast. 

: Augenllapfel se Augapfel. -bild,n.synbild. -bllck, 
m. ögonblick. Alle we: ständigt, i ett. hvar- 
je ögonblick, lichte we haben: hafva sina 
ljusa stunder. -blicklich, a. ögonblicklig. 
-blicks, adv. ögonblickligen. -blickskild, ». 


ir. intransitivt, rl. reflexivt, St. starkt, 80. svagt, £7°. transitirt verb. Äh. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


Augenbraue — 
' ögonblicksfotografi. -brau[nje, /. ögon- 
bryn. -butter, f. ögonvar. -dienerel, f. 


-dienst, m. ögontjänande. -fällig, a. i ögo- 
nen fallande, påtaglig. -flimmern, -funkeln, 
n. skimrande för ögonen. -glas, n. syn- 
glas. -heilanstalt, /. ögonklinik. -klappe, f£. 
skygglapp. -kneifer, m. pincenez. -leder, n. 
skygglapp. -licht, n. ögonens ljus. -li[e]d, 
n. ögonlock. -lust, f. ögonfägnad. -merk, n. 
ögonmärke, uppmärksamhet. -schein, m. 1. 
ögonsigte, utseende, yttre.2. besigtning, in- 
spektion.--scheinlich, a. ögonskenlig. -schein- 
lichkeit, /. pätaglighet. -schleim, m. ögon- 
var. »stern, m. pupill. -täuschung, /. syn- 
villa. -triefen, n. rinnande ögon. -tröst, m. 
1. ögonfügnad. 2. bot. ögontröst (kEuphra- 
sia). -trug, m. synvilla. -wasser, n. 1. ögon- 
vatten. 2. tårar. -weh, n. ondt i ögonen. 
-weide, /. ögonfügnad. -wimper, f. ögonhär. 
-wink, m. tecken med ögonen. -WUFZ, f. bot. 
1. hvitsippa. 2. maskros. -zeuge, m. ögon- 
vittne, åsyna vittne. -zeugni[f]js, m. ett 
ögonvittnes vittnesbörd. 


-äugig, a. -ögd, t. ex. blaum blåögd. 
Augstern se Augenstern. 
Augüst, -e, m. augusti (men: A’ugust, mansnamnet 


August). -kirsche, f. fägelbär. -pflaume, f. 
renklor. 


Auktiön, -en, f. auktion. -ätor, -s, -Ören,.m. 


auktionist. -ieren, st. tr. 


sälja på auktion. 


bortanktionera, 


Aula, -en a. -as,'f. aula, skolsal, samlingssal. 
Aurikel, -n, f. aurikel. 
aus, I. prep. med dat. 1. ur. 2. (bestående) af, 


af, t.ex m Holz, w allen Kräften, w Ach- 
tung. 3. bland, t. ex. einer m den Bürgern. 
4. därskilda fall. /n m dem Hause werfen: köra 
ngn på porten, w vollem Halse: för full 
hals, « dem Fenster sehen: titta ut gnm 
fönstret, =» dem Grunde verstehen: förstå 
grundligt, © dem Kopfe wissen: veta, kun- 
na utantill. II. adv. 1. ut, tex. weder m 
noch ein wissen. 2. Von ... ifrån. Von 
Hause m hemifrån; från början, ursprung- 
ligen. 3. ute, förbi, slut. Die Flasche ist m 
buteljen är tom, das Licht ist w ljuset är 
släckt. -ackern, I. itr. A. afsluta plöjnin- 
gen, bruket. II. ir. plöja upp. -äffen, tr. F 
JR w reta ngn gnm att härma honom. -ant- 
worten, ir. öfverantvarda, utlemna. -Antwor- 
tung, /. -arbeiten, I. sir. h. 1. upphöra att 
arbeta. 2. upphöra att jäsa. II. tr. 1. utar- 
beta, utföra. 2. skära ut. III. rl. arbeta ut 
sig. -arbeitung, /. -ärten, itr. s. o. rf. urarta, 
vanslägtas. -ärtung, /. -ästen, I. tr. kvista, 
kvista upp. II. r.f. grena ut sig. -ästung, /. 
-ät[h]men, I. itr. A. o tr. andas ut. II. rf. 
hämta andan. -ät[h]mung, /. -ätschen = ät- 
schen. -backen, I. tr. grädda titiräcktigt. II. 
ir. 1. h. sluta baka. 2. s. gräddas, blifva 
gräddad. -baden, I. itr. A. sluta bada. II. 


47 


| en nn 


— ausbrauen 
tr. 1. skölja, skölja ur. 2. sota för. -haggern, 
tr. upprensa, uppmuddra. -balgen, -bälgen, 
tr. 1. flå. 2. uppstoppa. -bälgor, m. upp- 
stoppare. . -bau, m. utbyggnad. -bauchen, I. 
tr. göra bugtig, svängd; hamra ut. Ausge- 
baucht: bugtig, svängd. II rf. vara bugtig, 
svängd. -bauchung, /. -bauen, I. tr. 1. af- 
sluta, färdigbygga. 2. reparera, restaurera. 
3. bygga till, förse med utbyggnad. 4. ut- 
suga; burg. uttömma. IL itr. A. sluta bygga. 
-bauung, /. -bedingen, tr. 1. bestämma gom 
kontrakt. 2. Sich (dat) etw. av betinga, förbe- 
hålla sig ngt. -bedingung, /. -boeren, tr. af- 
plocka bären af. -beichten, I. tr. rutlständigt 
bikta. II. ir. 4. sluta sin bikt. -boinen, tr. 
borttaga benen ur. -boilsen, tr. 1. bita ur. 
2. Sich (aa) einen Zahn m bita sönder en 
tand. 3. bortjaga gom att bita ifrån sig; utträn- 
ga, sticka ut. -belzen, tr. bortetea. -belfern, 
itr. h. upphöra att glüfsa, F att träta. -bel- 
len, itr. Ah. sluta skälla. -bersten, itr. s. bri- 
sta ut. -besserer, m. -besserin, /. en som 
lagar n. m. se följ. -bessern, tr. laga, repa- 
rera, iständsätta, renovera. -Bessorung, f. 
-beten, ir. %. sluta sin bön. -beute, /. ut- 
byte, afkastning, behällning, vinst. -beu- 
teln, I. tr. F 1. gifva ut, kosta ut. 2. pung- 
slå. II. rfl. utblotta sig på pengar. -beuten, 
tr. tillgodogöra sig, taga afkastningen af. 
-beutung, ‚/. -bezahlen, tr. utbetala. -bezah- 
lung, /. -blegen, I. tr. böja ut. II. itr. s. gå, 
köra ur vägen, hålla åt sig. -biegung, /' 
-bieten, I. tr. utbjuda tn satu. II. rf. utbjuda 
sig, erbjuda sin tjänst. -bletung, /. -bilden, 
tr. o. rl. utbilda (sig). -blldung, £. -bild[n]er, 
m. utbildare, instruktör. -binden, tr. 1. lösa 
och taga ut. 2. binda ytterst. 3. hopfoga, bin- 
da. -bitten, tr. 1. utbedja, anhålla. 2. bort- 
bjuda. -blasen, I. tr. 1. blåsa ur. 2. blåsa, 
forma gnm blåsning. 3. blåsa ut, släcka. 
4. gom blåsning med blåsinstrument tillkänna- 
gifva. 5. mus. blåsa till slut. 6. mus. blåsa 
upp, t. ex. eine Flöte. II. itr. h. sluta blåsa. 
-blättern, tr. genombläddra. -bleiben, itr. s. 
uteblifva, blifva borta, dröja. -bieichen, I. 
itr. s. blifva urblekt. II. tr. 1. urbleka. 2. 
gnm blekning borttaga. -bleien, tr. fylla 
med bly, plombera. -blick, m. 1. blick utåt. 
2. utsigt, perspektiv. -blitzen, itr. h. opers. 
upphöra att blixtra. -blühen, itr. i. blomma 
ut. -bluten, I. ıtr. h. sluta blöda; förblöda. 
I. tr. Sein Leben a förblöda. -böden, -böd- 
[m]en, tr. sätta botten i. -bohlen, tr. golf- 
lägga; brädslå. -bohlung, /. -bohren, tr. bor- 
ra ut, upp, hål i. Die Augen w stinga ut 
ögonen. -bohrung, /. -borgen, ir. låna ut. 
-braten, I. ir. 1. draga ur gnm stekning. 2. 
väl steka. II. itr. 1. s. steka(s) ut. 2. h. ste- 
kas väl. -brauchen, tr. bruka upp, förbruka. 
tillräckligt begagna. -brauen, tr. 1. färdig- 
brygga, brygga. 2. draga ur gnm bryggning. 


Vv = föregående uppslagsord. " äkta sma. O saknar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


ausbrausen 


-brausen, it". 3. o. hi. samt tr. o. rl. brusa nt. 
brechen, I. tr. 1. bryta ut. Erbsen m sprita 
ärter, die Bienen m skatta bikupan, Bäume 
a kvista träd. 2. kasta upp, kräkas upp. 
II. itr: s. bryta sig ut, bryta ut, fram, bri- 
sta ut. -breiten, I. tr. 1. breda ut, lägga i 
oordning omkring sig; vika upp, isär. 2. 
utbreda, sprida. II. rj. ntbreda sig, spri- 
das. -broitung, /. -bronnen, I. tr. 1. bränna, 
bränna ut, ur, gnm eld urhälka. Mit Schwe- 
fel mw svafla. 2. bränna fullständigt, väl. 
II. itr. 1. h. brännas fullständigt. 2. s. o. h. 
brinna ut, slockna. 3. «. brännas ur. -brin- 
gen, tr. bringa, få, taga ut, ur, fram, sätta 
ut, utkläcka, framskaffa, sätta i omlopp. 
Js Gesundheit a. einen Toast auf jn w före- 
slä en skäl för ngn. -bruch, m. 1. utbry- 
tande, bortbrytande. 2. utbrott. 3. vin af 
de bästa drufvorna. -brühen, tr. skölja i 
kokhett vatten. -brüllen, I. itr. h. sluta ry- 
ta, vräla. II. tr. rytande tillkännagifva, 
framvräla. -brummen, itr. h. upphöra att 
brumma. -brüten, I. tr. ligga på, utkläcka, 
uttänka. II. it». bh. sluta kläcka. -brütung, /. 
-buddeln, tr. P krafsa upp, fram. -bügeln, I. 
tr. stryka ut, stryka. II. itr. h. sluta stryka. 
-bummeln, itr. F 1. s. gå ut och drifva, slå 
dank; rumla. 2. h. upphöra att rumla, stad- 
ga sig. -bund, m. prof, mönster, typ, under. 
-bündig, a. förträfflig, framstående ı goat el. 
ondt, Usel. -bürger, m. 1. borgare från an- 
nan stad. 2. borgare boende utanför staden. 
-bürsten, tr. borsta ur, af. -büfsen, I. tr. 1. 
laga, lappa. 2. plikta, sota för. II. itr. Ah. 
fullgöra, afsluta sin botöfning; aftjäna sitt 
straff. -buttern, I. tr. tjärna, tjärna ut. II. 
itr. h. sluta tjärna. F vita. er hat ausgebut- 
tert: med honom är det förbi, han har spe- 
lat ut sin roll. -dampfen, I. itr. 1. s. ånga; 
dunsta bort. 2. hk. sluta ånga. II. = no. 
-dämpfen, ir. 1. låta dunsta bort. 2. släcka 
uf. 3. med ånga, med rök utdrifva, röka ut. 
-dämpfung, 7. -därmen, tr. uttaga innanmä- 
tet på. -dauer, 7. uthållighet, ihärdighet, 
seghet, varaktighet. -dauern, I. itr. h. ut- 


48 


hålla, framhärda. vd: uthållig: vor. härdig, | 


perenn. II. ir. uthärda. 


ausdehnilbär, «. tänjbar. -barkeit, 7. tänjbar- 
het. -en, I. tf». nttänja, utsträcka, förlänga. ' 


Ausgedehnt: vidsträckt. II. rf. tänja sig, 
ntsträckas, utbreda sig. -ung, f. 


auslideichen, ir. gnim en dam afskilja, afdäm- - 
ma. -deichung, /. -denken, ir. 1. uttänka. 2. : 


ufv. för. h. tänka ut, tänka till slut. -deuten, 


tr. nttyda, utlägga, tolka. -deutung, /. -dich- 


ten, tr. 1. uttänka, dikta, uppdikta. 2. arv. 


itr. h. sluta dikta, dikta färdig. 3. dikta, : 


täta. -dielen, tr. golflägga, brädslä. -dienen, 
itr. h. tjäna nt. Ausgedient: uttjänt, för 
detta, emeritus. -difteln se austüfteln. -din- 
gen, I. = ausbediuyen. U. rf. taga tjänst. 








| 


itr. iotransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, SC. svagt, Ir 


nn — ..Q—22 es so en nn m nn 


— 


auserkiesen 
III. ir. h. sluta pruta. -docken, tr. 33. föra 
ur docka. -donnera, itr. h. upphöra att åska, 
att dundra, att larma. -dorren, itr. s. torka 
ut, torka. -dörren, tr. uttorka, torka. -dör- 
rung, /. -drechseln, tr. 1. svarfva ut, ur, ur- 
hålka. 2. am. itr. kh. färdigsvarfva, sluta 
svarfva; tillevarfva, afrunda. -drehen, I. tr. 
1. = ausdrechseln. 2. Jm etw. w vrida ngt 
ur handen på ngn. $. skrufva ned o. darigum 
släcka, t. ex. eine Lampe. 4. Eine Schraube av 
nöta ut en skruf. I. r/. utnötas gam skruf- 
ning. -drehung, /. -dreschen, I. tr. tröskd, 
tröska ut, af; F genomprygla. II. itr. h. 
tröska slut. -druck, -e f, m. uttryck. Zum 
vw bringen: gifva uttryck åt, über allen m 
outsägligt, m haben: vara uttrycksfull. 
-drückbär, a. som kan uttryckas. -drucken, 
tr. 1. färdigtrycka. 2. trycka ut ofürkortaat. 8. 
gom tryckning Utnöta. 4. ar. str. h. slnta trycka. 





ausdrücklien, I. tr. 1. trycka, prässa ut. 2. gum 


pätryckuing Släcka. 3. väl aftrycka. 4. uttryc- 
ka, uttala, framställa. II. rl. uttrycka sig. 
-er, m. en som prässar nt m. m. se föreg. -Iich, 
a. uttrycklig. -lichkeit, /. bestämdhet. 


ausildufteln se austü/teln. -duften, I. ir. 4.1. 


dofta, sprida doft. 2. mista sin doft, dofta 
ut. II. = ro. -düften, tr. utdofta, utdun- 
sta, sprida. -dulden, I. tr. tåla, uthärda, 
fördraga. II. itr. h. sluta lida. -dunsten, 
-dünsten, tr. o. itr. A. ntdunsta. -dünstung, 
J. -eggen, I. tr. harfva upp, bort. II. itr. A. 
harfva sint. 


auseinander, ade. ifrån hvarandra a. hvart- 


annat, åt hvar sitt håll, isär, sönder. -bre- 
chen, I. tr. bryta isär, sönder. II. itr. 
s. gå isär, sönder. -breiten, tr. breda ut. 
-bringen, tr. åtskilja. -falten, tr. veckla 
upp. -gehen, tir. s. 1. skiljas, skingras, gå 
isär. 2. gå sönder. -halten, tr. hålla isär, 
skilja, reda. -klaffen, itr. A. vara öppen, gapa. 
-kommen, itr. s. komma ifrån hvarandra, ät- 
skiljas. -legen, ir. lägga, taga isär, breda 
ut; vna. förklara. -liegen, itr. A. vara beläg- 
na på afstånd från hvarandra. -machen, tr. 
skilja, åtskilja, taga isär. -setzen, I. tr. 1. 
upplösa i sina beståndsdelar, analysera, 
klargöra, framställa. 2. Personen m ordna 
personers affärer så aut hvar och en får sitt. II. 
rfl. 1. flytta isär, sätta sig på afstånd från 
hvarandra. 2. förklara, klargöra sitt för- 
hållande till hvarandra. Sich mit seinen 
Gläubigern w rangera sina affärer, träffa 
öfverenskommelse med sina kreditorer. 
-setzung, /. -spreizen, tr. Die Beine m skref- 
va med benen. -stieben, ir. s. flyga isär, 
hastigt skingras. -thun, tr. skilja åt. -wik- 
kein, tr. veckla upp, rulla upp. -wirren, tr. 
reda ut, bringa reda i. 


auslleisen, tr. isn loss, hugga loss ur isen. 


-eitern, str. 1. s. värka ut. 2. 4. upphöra att 
vara sig. -eiterung, /. -erkiesen = auser- 


. transitivt verb. /. har haben, 8. bar sein tlil kKjälpverb. 


auserkoren 


wählen. -erkoren = auserwählt. -erküren = 
_ auserwählen. -erlesen, -ersehen, tr. utse. m 
(part. pert.): Utsedd, utvald. -erwählen, tr. ut- 
välja, utkora. Auserwählt: utvald, utkorad. 
-erwählung, f. -erzählen, tr. berätta till slut. 
-erziehen, tr: Jn m afsluta ngns uppfostran. 
-ossen, tr. äta ur, upp. -faohen, tr. förse 
med fack. -fädeln, I. tr. 1. afdraga af en 
tråd. 2. rispa upp. II. rl. 1. gå af näıen, ur 
nålsögat. 2. rispa upp sig. -fahren, I. itr. s. 1. 
&ka, fara, ro, segla ut, bort. 2. Von einem 
Orte m fara ifrån ett ställe, hafva det till 
utgångspunkt för sin resa. 3. fara, rusa, 
bryta ut ur. 4. slå ut, t. ex. ein. Baum fährt 
ın Blüten aus. Ausgefahren sein: hafva ut- 
slag. 5. halka, slinta. II. tr. köra upp, köra 
gropar i. -fahrt, /. 1. utfart, utfärd, körtur; 
afresa. 2. utkörsport, portgång. -fall, m. 1. 
utfallande, bortfallande, affallande. 2. brist, 
deficit. 8. utfall, angrepp. 4. utgång, resul- 
tat. -fallen, I. itr. s. 1. falla ut, ur. 2. ej 
blifva af, inställas. 3. mn. göra utfall, ut- 
falla; vid. fara ut mot ngn. 4. So und so m 
utfalla så eller så, ha det eller det re- 
sultatet, gut m lyckas, schlecht © miss- 
lyckas. II. tr. Sich iaat.) einen Zahn a falla 
och slå nt en tand på sig; den Arm falla 
och vricka armen ur led. -färben, tr. färga 
färdig. -fase[r]n, I. tr. rispa upp. II. itr. s. 
oe. rfl. rispa upp sig, gå upp -faserung, f. 
-faulen, itr. s. 1. blifva ihälig gnm röta. 2. 
ruttna bort, falla af till följd af röta. 8. 
djupt anfrätas, ruttna. -fechten, tr. utkäm- 
pa, afgöra gnm kamp. -fegen, tr. 1. sopa 
ut. 2. sopa fullständigt. -feger, m. sopare. -fe- 
-gerin, /. soperska, städerska. -fögsel, -, n. 
sopor. -fegung, /. utsopande. -feilen, tr. fila, 
med fil urhälka, fila bort; din. fila, polera, 
lägga sista handen vid. -fertigen, tr. 1. nt- 
färda. 2. utarbeta, affatta. -fertiger, m. ut- 
färdare, affattare. -fertigung, /. utfärdande. 
-tetten, tr. rena från fett. -feuern, I. tr. upp- 
eida, uppvärma. II. ir. A. 1. upphöra att 
elda. 2. F slå bakut. -filzen, tr. 1. kläda 
med filt. 2. stoppa med stopphär. 3. F häf- 
tigt fara ut emot, lexa upp. -finden, tr. ut- 
leta, hitta på, taga reda på. -findig, a. 
machen = ausfinden. -firnissen, tr. fernissa 
invändigt, väl ferniesa, lackera. -fischen, I. 
tr. 1. fiska, meta upp; via. F fiska reda på, 
snoka upp. 2. Einen Teich © fånga all 
fisken i en dam. II. itr. A. upphöra att 
fiska. -flackern, itr. hk. o. s. slockna. -flam- 
men, I. it”. h. upphöra att flamma, att låga. 
II. arv. -flämmen, tr. mij. läska. -flattern, itr. 
2. fladdra ut, bort. -flechten, ir. 1. fläta upp. 
2. invändigt förse med flätverk. -flegeln, tr. 
tröska ur med slaga, slagtröska. -fleischen, tr. 
gart. afskafva köttet af; via. utsuga, beröfva 
: innehåll och prydnad. -fleischung, f. -flik- 
ken, tr. laga, lappa. -flickerol, /. lappning, 


Av = föregående uppslagsord. 
Tysk-svensk skolordbok. 


49 — 


—=—=—w  Ä Ä—öqoääcccc.frn rp vo now mm OnmMmeoe neon noun Oo sn 


ausgähren 


lappverk. -flickung, ‚/. lagning, lappning. 
-fliegen, str. a. flyga ut, bort. -flieisen, itr. s. 
flyta ut, rinna ut, utströmma. -flüchen, itr. 
h. upphöra att svära. -flucht, -e +, f. 1. 
hemlig utväg, kryphäl.. 2. undflykt, före- 
vändning. 3. = ro. -flug, m. 1. utflygande, 
bortflygande. 2. utflykt, utfärd. 3. flyghål. 
fluster. -tluls, m. 1. utflytande, utflöde. 2. 
aflopp, utlopp, mynning. -flufsröhre, f. af- 
loppsrör. -flut[h], /. aflopp. -Hut[h]en, itr. s. 
hafva aflopp, utflöda. -fodern se ausfordern. 
-folgen, I. str. s. följa ut, jm: ngn. II tr. 
öfverlemna. -foppen, ir. F drifva starkt 
gyckel med. -fordorer, m. utmanande per- 
son. -fordern,- tr. utmana. -forderung, /. 
utmaning. -fördern, tr. skaffa, forsla ut, 
fram, upp. -förderung, /. -formen, tr. forma, 
bilda. -ferschon, tr. utforska. -forscher, m. 
utforskare. -forschung, /. utforskande. -fra- 
gen, I. tr. utfrägs® gnm frågor utforska. II. 
itr. h. upphöra att fräga. -frager, m. fräg- 


vis person. -fragerel, /. frägvishet. -fran- 


sen, -iranzen, I. tr. fransa, göra fransar på. 
II. rf. rispa upp sig. -fressen, I. tr. 1. äta 
ur, upp. F via. was hat er ausgefressen? 
hvad har han gjort för ondt? 2. fräta, frä- 
tande urhälka. II. rf. äta sig öfvermätt. 
III. itr. Ah! sluta äta. -freuen, rf. 1. glädja, 
roa sig tillfylles, 2. upphöra att glädja, att 
roa sig. -frleren, I. itr. a) s. 1. bottenfrysa. 
23. blifva genomfrusen. 3. frysa bort. b) A. 
4. upphöra att frysa. II. rf. genomträngas 
af köld. -frischen, tr. urlaka. -fuchteln, F I. 
tr. låta smaka fukteln, prygla. II. itr. h. 
upphöra att prygla. -fühlen, tr. gnm känseln 
taga reda på, leta sig till. -fuhr, -en, f. ut- 
försel, export. 


ausführlibär, a. 1. utförbar, som kan verk- 


ställas. 2. som får exporteras. -barkelt, f. 
utförbarhet. -en, tr. 1. föra, leda nt. 2. F 
jm etw. m fräntaga ngn'ngt. 3, nana. utföra, 
exportera. 4. med. afföra. & utföra, verk- 
ställa, sätta i verket. Sich m lassen: vara 
utförbar. 6. utföra, utveckla, utförligt be- 
handla. -er(in), m. (‚f.) 1. exportör. 2. verk- 
ställare. -lich, «. utförlig. Das ere: det 
vidare. -liohkeit, /. utförlighet. -ung, f. 1. 
utförande. 2. verkställighet. 3. utveckling. 
utförlig behandling. 


auslfüllen, tr. 1. fylla, uppfylla, igenfylla, 


upptaga. 2. hälla ut, tömma. -füllung, /. 
-fturchen, tr. 1. fåra, rista fåror i. 2. utjäm- 
na färorna i. -futtern, -füttern, I. tr. 1. ut- 
fodra, uppstalla, göda. 2. fodra slut pä. 
8. foära, sätta foder i; kläda invändig. II. 
rå. göda sig, blifva fet. III. itr. A. af- 
sluta fodringen. -futterung, -fütterung, /. -ga- 
be, /. 1. utlemnande, 2. utgift. 3. upplaga, 
edition. -gähnen, I. itr.h. upphöra att gäspa. 
Il. rd. F 1. = I. 2. gäspa munnen ur led. 
-gähron se ausgären. 


" äkta sms. O saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre drukligt. 


AX 


aushauen 


kvitta. 2. bilägga, förlika. II. rl. o. rpr. 
Sich © förlikas, ingå förlikning. -er, m 
person som utjämnar, förliker. -ung, f. 1. 
utjämning, hopjämkning; planerande. 3%. 
förlikning, kompromiss. -ungsmüaze, f. skil- 
jemynt. 

ausiigloiten, itr. s. halka, slinta. -glimmen, itr. 
s. upphöra att glöda, slockna så smånin- 
gom. -glitschen, F = ausgleiten. -glühen, I 
itr. 1. h. upphöra att glöda. 2. s. glödande 
ei. af glöd förtäras, brinna upp. II. tr. glöd- 
ga, uppglödga. -glühung, /. -graben, tr. 1. 
gräfva ut, upp. 2. urgräfva; gravera. -gra- 
bung, f. -gräten, tr. bena fsk. -greifen, L tr. 
1. gripa ut, utvälja. 2. nöta, urhälka gam 
tummande. II. itr. h. 1. sträcka ut armarne. $. 
sträcka ut; gå med stora steg. -grellen, sr. 
h. upphöra att hysa groll, att vara förtör- 
nad. -grübeln, tr. grubblande uttänka, ut- 
fundera. -grüb[e]lung, /. -gründen, tr. 1. ur- 
hålka, uthugga. 2. utgrunda. -gründung, f. 
„grünen, itr. 1. A. upphöra att grönska. 3. 
s. slå ut, blifva grön. -guck, -e, m. 1. sjö. 
utkik. 2. F utsigtsställe. -gucken, I. ser. A 
F titta ut, sö. hålla utkik. II. tr. F sich (aat.) 
die Augen wm ifrigt titta, stirra. -gucker, m. 
matros på utkik. -gurgeln, tr. Den Hals w 
gurgla sig. -guis, m. 1. uthällande, utgju- 
tande. 2. gjutet stycke, afgjutning. 8. af- 
lopp, afloppsrör, sköljsten, rännsten. -haa- 
ren, tir. Å. o. X s. mista håret, fälla. -baben, 
tr. hafva af sig; hafva tömt; hafva läst slut 
på, hafva slutat. -hacken, tr. hacka, hugga, 
stampa ut. -hageln, itr. h. opers. sluta hagla. 
-haken, I. tr. haka, häkta ur, af, upp. IL 
rfl. haka ur, gå loss, gå upp, släppa. -hal 
len, ir. A. o. s. 1. skalla, ljuda vidt om- 
kring. 2. upphöra att ljuda, dö bort, för- 
klinga. -halten, I. tr. 1. hålla ut. 2. utstå, 
uthärda, tåla vid, tåla. Es ist nicht aussu- 
halten: det går för långt, det är för odräg- 
ligt. II. itr. A. hålla ut, utbärda; sitta i. 
-haltung, f. -hämmern, tr. uthamra. -händi- 
gen, tr. utlemna, öfverlemna. -händigung, f. 
-hang, m. hand. uthängd vara, skylt. 

Aushängobogen, m. bokır. rentryckt ark, prof- 
ark. 

aushangen, I. itr. h. hänga ute; vara anslagen, 
uppspikad. II. % = aushängen I, II. 

aushängllen, I. tr. 1. hänga ut, skylta med. 2... 
urhaka, afhaka. II. rf. haka ur, gå loss, 
släppa. III. = aushangen I. -eschild, n. skylt. 
-ewa[alro, /. = Aushang. -ung, f. uthäng- 
ning m. m. se aushängen. i 

ausliharren, I. itr. A. hålla ut, framhärda. md: 


50 


Ausgang 





Ausgang, nm. 1. utgående. 8. utgång, port. 8. 
utgång, slut, resultat. mål. 4. utgångs- 
marsch. -ssilbe, /. slutstafvelse. -szoll, m. 
tull vid utförsel, uttull. | 

ausiigären, I. itr. a) h. 1. sluta jäsa. b) s. 2. 
jäsa slut, tillräckligt. 3. jäsa ut, fram, öf- 
ver. II tr. komma ngt att jäsa väl. -gäten | 
se ausjüten. -geben, I. tr. 1. gifva, spela till 
slut, t. ex. ein Schauspiel. 2. utlemna, räcka 
ut, lemna frän sig. 3. gifva ut, utbetala. 4. 
utdela, fördela, distribuera. 8. släppa ut i 
rörelsen, sätta i omlopp. 6. gifva, lemna i 
afkastning. 7. Jn, sich für etw. w utgifva 
ngn, sig för ngt. II. rf. 1. utgifvas. 2. göra 
slut på sina pengar. 3. se /, 7. III. itr. Ah. 1. 
göra utgifter. 2. gifva ljud ifrän sig, ge 
skall. -gebor(in), m. (/). utgifvare, utdelare, 
fördelare, kassör, kassörska. -gebot, n. 1. ut- 
bjudande till salu. 2. anbud. -gebung, f. utgif- 
vande m. m. se ausgeben. ehürt, f. foster, al- 
ster. -godinge, n. undantag, förbehäll. -ge- 
feimt, a. slipad, inpiskad. -gehen, I. ir. s.1. gå 
ut; lemna huset, företaga en promenad, Zur 
Thür m gå ut gnm dörren, von etw. w utgå 
från ngt, von jm härröra, härstamma från 
ngn, über jn m gå ut öfver, komma öfver 
ngn. 2. Auf etıc. (ack.) a) sluta på ngt, 
b) gå ut på ngt, hafva ngt till syfte, in 
ei. (ack.) w sluta med ngt. 3. utgå, utkom- 
ma, utfärdas; framträda. 4. Frei, ledig, los 
a slippa undan, leer ej få ngt med. 8&. 
gå af, kunna afdragas eı. aftagas. 6. gå af, 
gå ur. 7. gå ut, taga slut, slockna. Der 
Atem geht mir aus: jag mister andan, blir 
andfädd, das Licht, dus Feuer geht aus: 
ljuset, elden slocknar, etw. geht gut, schlecht 
aus: ngt får ett godt, ett dåligt slut. II. tr. 
1. trampa ut. 2. med steg utmäta, uppmäta. 
III. rfl. blifva nöjd på att gå, gå sig trött. 
-geigen, I. tr. spela till slut på soi. II. itr. A. 
upphöra att spela noı. -geizen, tr. beskära, 
klippa. -gelassen, a. 1. otyglad, lättfärdig. 
2. uppsluppen, uppspelt. -gelassenheit, f. 
1. tygellöshet, lättsinne. 8. uppsluppenhet. 
3. extravagans, utsväfning. -genielsen, tr. 
njuta till fullo. -genommen, I. prep. med ack., 
samt adv. med undantag af, andantagandes. 
II. konj. m» dafs undantagandes att, för- 
utom att. -gerben, tr. färdiggarfva, F ge- 
nomprygla. -geschlossen = ausgenommen. 
-gesücht, a. utsökt, utvald. -gezeichnet, a. 
utmärkt, förträfflig. -giebig, a. (vinst)gif- 
vande, inbringande. -giofsen, I. ir. 1. hälla 
ut, slå ut, utgjuta, uttömma, tömma. 2. 
släcka gom pähalining. 3. gjuta i, ifylla. II. rf. 





Ei in sn onen nenn men re -. 


—tN— —— ——OO— — — —<—:nos—? 


utgjuta sig, sprida sig. -gielsung, f. -gipfeln, 
tr. toppa. -gipsen, tr. gipsa, fylla med gips. 
-glätten, tr. utjämna, utsläta, stryka ut. 

Ausgleich, -e, m. förlikning, kompromiss. -bär, 
a. som kan utjämnas, förlikas. -en, I. tr. 1. 
utjämna, släta, hopjämka, göra lika, af- 


Ur. 


uthållig. II. ir. 1. uthärda, utstå. 2. af- 
vakta, utvänta. -haspeln, tr. afhaspla, af- 
härfla. -haspen, tr. haka af, lyfta ngt af ha- 
karne. -hau, m. 1. uthuggning, utgallring. 
8. skogsfälle. -hauch, m. utandning. -hau- 
chen, tr. utandas. -hauchung, /. -hauen, tr. 


iatransitirvt, rf. reficxivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Aushauer — dl 


1. uthugga, utstampa med stamp, Utmäjsla. 
2. sönderstycka. 3. P slå dugtigt, klå. -hau- 
Sr, m. tckn. stamp, mäjsel. -häuten, I. tr. flå. 
II. rf. stryka skinnet af sig. -hauung, f. 
uthuggning m. m. se aushauen. -heben, I. tr. 
1. lyfta, taga ut. 2. bryta upp. 3. lyfta af 
hakarne. 4. pumpa ut, upp med häfvert. Ö. Sich 
4aat.) die Schulter m lyfta så att axeln går 
ur led. 6. mit. värfva, utskrifva. II. rf. ut- 
märka sig, framstå. III. str. h. Die Uhr 
hebt aus: klockan knäpper für att strax slå. 
-hebér, m. värfvare. -hebung, /. lyftande m. 
m. se ausheben. -becheln, ir. 1. at. itr. h. 
sluta häckla, häckla väl. 2. via. häckla, 
tadla, skarpt kritisera. -hecken, tr. utkläc- 
ka; pild. fundera ut, uttänka. -hellen, I. tr. 
fullständigt bota, hela. II. rl. o. itr. s. full- 
komligt botas, läkas. -heilung, /. -heizen, 
ir. gnm eldning torka, uppelda. -helfen, I. 
ätr. h. hjälpa ur ngn förlägenhet, bistå, bisprin- 
ga, jm: ngn. II. tr. Jm den Rock a» hjälpa 
ngn af med rocken. -helfer, m. hjälpare. 
-hemmen, ir. borttaga hämskon, hämkedjan 
från. -heulen, itr. h. upphöra att tjuta. -hieb, 
m. farkt. utfall, stöt. -hilfe se Aushülfe. -ho- 
bein, ir. borthyfla, afhyfla. -höhen, tr. åvr. 
mit Erde m kupa. -höhlen, tr. urhälka, göra 
ihålig. Ausgehöhlt: ihålig. -böhlung, /. -Böh- 
nen, ir. förhäna, bespotta. -höhner, m. be- 
spottare. -höhnung, f. förhänande. -höke[r]n, 
tr. utmängla, utminutera. -holen, I. tr. söka 
utforska, känna, höra sig för hos. II. itr. A. 
Mit der Hand — lyfta handen un slag, för att 
kasta el. dyl., zum Sprunge m. taga ansats till 
språng, bild. weit vid sin framställoing gå långt 
tillbaka ei. göra stora omvägar. -holung, f. 
-holzen = abholzen. -horchen, tr. Jn av lyas- 
nande Utforska, spionera på ngn, utspana 
ngns hemlighet. -horcher(in), m. (f.) lyss- 
nare, spion. -hören, tr. 1. höra till slut. 2. 
utforska, förhöra. -hub, m. 1. utväljande, 
urval. 2. mit. rekrytering. -hülfe, /. hjälp, 
undsättning, hjälpmedel. -hülfsweise, adv. 
i nödfall, för tillfället. -hülsen, tr. skala, 
sprita. -hungern, tr. uthungra, utsvälta. 
-hunzen, ir. P lexa upp, banna. -huschen, 
str. s. slinka ut, hastigt smyga sig ut. -hüs- 
ten, I. itr. A. sluta hosta. II. tr. hosta upp. 
-jagen, I. tr. 1. köra ut. Jm den Angst- 
schweifs m försätta ngn i stor ångest. 2. 
Den Wald n a) jagande genomströfva hela 
skogen, b) skjuta slut på villebrådet i sko- 
gen. II. tr. h. sluta jaga. -Jammern, I. itr. 
h. upphöra att jämra sig. II. rf. utgjuta 
sina bekymmer. -jäten, tr. bortrensa. -jauch- 
zen, I. itr. A. jubla slut, upphöra att jubla. 
II. tr. jublande förkunna. III. rf. jubla 
högt, gifva sina känslor luft. -jochen, tr. 
aftaga oket af, oka af, taga ifrån. -jubeln 
= ausjuuchzen. -kälten, tr. utkyla. -kämmen, 
ir. kamma ut, af, bort. -kämpfen, I. itr. Ah. 


—_ .auskoohen 


upphöra att kämpa, att strida, kämpa slut. 
I. ir. utkämpa. -karbätschen, tr. F dugtigt 
karbasa, prygla. -karren, tr. köra ut el. bort 
med (skott)kärra. -kauen, I. itr. A. sluta 
tugga. II. tr. tuggaude suga ut saften ur. 


. kauf, m. 1. lösköpande, friköpande. 2. upp- 


köp, köp af hela förrådet. -kaufen, tr. 1. 
Einen Kaufmann, einen Laden, eine Ware 
av köpa upp hela lagret hos en köpman, i 
en bod, af en varusort, vina. die Gelegenheit. 
a begagna sig af tillfället, die Zeit m väl 
använda sin tid. 2. Jn m uttränga, utsticka 
ngn vid ett köp gam att öfverbjuda honom, seine 
Teilhaber av utlösa sina kompanjoner, in- 
köpa deras andel. -kegeln, I. ir. slå kägel 
om. II. itr. å. upphöra att slå kägel. -keh- 
len, tr. tekn. refflla, urhålka. -kehlung, /. -keh- 
ren = ausfegen. -kehrer = Ausfeger. -keh- 
richt, n. o. m. sopor, bild. afskum. -keifen = 
aüsschelten. -keilen, I. ir. fastkila; F bid. 
genomprygla. II. itr. s. o. rl. sluta kilfor- 
migt, bärg. utkila. -keilung, /. -kelmen, it». s. 
gro, komma upp. -keltern, I, tr. prässe ut, 
prässa. II. itr. hk. afsluta prässningen. -ken- 
nea,-I. ir. Jn unter tausenden w känna igen 
ngn ibland tusenden. II. rf. hitta rätt, 
kunna reda eig. -kerben, tr. göra inskär- 
ningar i. -kerbung, f. -kernen, ir. taga ut 


‚kärnorna ur. -kitten, tr. kitta, fylla med 


kitt, -klaftern, tr. mäta med famnmätt. 
-klagen, I. ir. h. upphöra att klaga. II. tr. 
1. Sein Herz vn str. sich  utgjuta sig i klar 
govisor. 23. Ja m, lagsöka ngn, eine Schuld 
a utsöka en skuldfordran. -klagung, /. -klä- 
ren, tr. klara. -klarieren, tr. sjö. utklarera. 
-klarierung, /. -klärung, /. klarande. -klat- 
schen, I. itr. A. 1. upphöra att klappa i . 
händerna. 2. upphöra att skvallra. II. tr. 
skvallra om, skvalirande utsprida. -klauben, 


tr, plocka ut, peta ut, taga kärnan ur. _ 


-klaubung, /. -kleben, tr. klistra inuti, einen 
Kasten mit Papier a klistra papper i en 
ask. -kaiden, tr. o rl. 1. kläda af (sig). 2. 


. kläda ut (sig). 3. invändigt bekläda, -kleide- 


zimmer, n. afklädningsrum. -kleidung, /. af- 
klädande m. m. se auskleiden. -kleistern = 
auskleben. -klingeln, I. itr. A. upphöra att 
ringa. II. ir. gnm ringning, pingtande förkunna, 


:utbasuna. -klingen, ir. 1. A. a. s. upphöra 


att klinga, att ljuda. 2. s. förklinga. -klop- 
ten, tr. 1. piska, piska upp. 2. knacka ur. 
8. Beulen slå ut, hamra ut bucklor. -klop- 
fer, m. 1. en som piskar kiäger. 2. rotting au _ 
piska kläder med. -klügeln, tr. spetsfundigt ut- 
fundera, gnm hårklyfverier leda i bevis. 
-klügelung, /. spetsfundighet, härklyfveri. 
-knelten, itr. s. F smyga sig bort, fly undan, 
schappa. -kneten, ir. knåda väl. -knurren, 
itr. A. upphöra att morra, att knorra. -ko- 
chen, I. itr. 1. %. upphöra att koka. 2. s. 
koka öfver. II. ir. 1. koka väl, genomkoka. 





Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. 1 har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Auskochung --- 


'2. koka ur. 3. Dampf m ånga, imma. -ko- 
chung, /. -kollern, itr. k. 1. upphöra att 
kackla, att kräma eig. 2. slippa kollern. 
«kommen, I. itr. s. 1. komma ut, ifrån, gå 
ut. 2. utkläckas, krypa ur skalet. 3. utbry- 
ta. 4. komma ut, blifva bekant, spridas. 8. 
om fläckar: gå ur. 6. Mit etw. reda sig med 
ngt. 7. Mit jm m komma öfverens, lefva i 
sämja med ngn. II. rn. utkomst, bärgning. 
-kömmlich, a. tillräcklig att tefva af, tillräck- 
ligt inbringande. Ein nes Amt: en syssla, 
som föder sin man. -können, itr. A. kunna 
komma ut. -koppein, tr. jug. SIÄPP& ur kopplet. 
-kosten, tr. smaka, tömma i botten, njuta 
till sista droppen. -kotzen, tr. P spy, spy 
upp. -kragen, tekn. I. tr. låta skjuta fram, 
låta springa ut. II. itr. s. skjuta fram. -kra- 
gung, /. -krähen, I. itr. h. sluta gala. II. tr. 
Den Tag m gnm galande förkunna dagens 
inbrott. III. ri. gala af hjärtans lust. -kra- 
men, tr. 1. utrymma, tömma. 2. packa upp, 
framlägga, utbreda; lysa, skylta med. -kra- 
mung, ‚/. -kratzen, I. tr. rifva, krafsa ut, 
fram; skrapa, radera, rifva, krafsa bort. II. 
itr. s. F fly, taga till benen. -krasten, tr. 
rensa. -kriechen, I. itr. 3. krypa ut. II. tr. 
krypande genomsöka. -kriegen, tr. F få ut, 
få af; lyckas tömma. -kräcken, tr. raka. 


52. 


skrapa ut. :krümeln, tr. söndersmula. -küh- | 


: den, I. tr. utkyla, göra sval, svalka. II. rf. 
svalka sig, blifva sval, svalna. 

Auskultllånt, -er, m. auskultant. -atiön, -en, f. 
auskultation, undersökning. -&ter, -s, -ören, 
m. auskultant, notarie. -ieren, sr. I. tr. mea. 
auskultera. II. ir. A. vara auskultant. 

auskundschaftlien, tr. utforska, bespäja, rpio- 
nera på, rekognoscera. -er, m. kunskapare, 
späjare, spion. -ung, f. utforskande, rekog- 
noscering. 

Auslikunft, -e +, /. 1. upplysning, besked. 2. 
utväg. -kunftmittel, n. hjälpmedel. -künstein, 
ir. gnm spetsfundigheter och härklyfverier 
leda sig till, hitta på. -kurieren, ir. full- 
ständigi kurera, bota. -laohen, I. itr. k. alu- 
ta skratta. II. tr. utskratta, skratta åt ngn. 
III. rf. skratta af hjärtans lust. 

Ausladelibrücke, /. lastbrygga. -n, I. tr. 1. 
lasta af, ur, lossa. 2. taga laddningen ur, 
urladda. II. rl. urladda sig. -platz, m. -stel- 
te, f. lastageplats. 

Ausliiadung, /. aflastning m. m. se ausladen. 
-fage, /. 1. utlägg, utgift. 2. lager, ngt ut- 
lagdt, utbredt. 3. utsida. 4. rakt. gard. -la- 
gern, ttr. s. ligga till eig. -land, n. utlandet. 
-länder(in), m. (f.) utländing, främling. -län- 
disch, a. utländsk. -langen, itr. h. F 1. räcka 
till. 2. räcka ut armen. -lärmen, I. itr. h. 
upphöra att larma, att väsnas. II. rf. stoja, 
väsnas efter behag. -lassen, I. tr. 1. ute- 
lemna, hoppa öfver. 2. släppa ut. 3. låta 
framträda, visa, gifva fritt lopp åt. Seinen 





— auslieben 
Ärger an jm m låta ngn få umgälla ens 
harm. 4. xox. smälta, skira. II. rf. uttala, 
yttra sig, sina äsigter, über etw. (ack.): om' 
ngt. -lassung, /. -lassungszelchen, n. utelem- 
ningstecken, apostrof. -lätschen, tr. F die 
Schuhe m trampa ut, ner skorna. -lauern, 
tr. utspäja, spionera på. -lauf, m. 1. utlopp, 
mynning. 2. startande; afsegling, affärd. 
-laufen, I. itr. a) h. 1. upphöra att springa. 
b) s. 2. börja springa, springa ut, sjo. löpa 
ut. 3. gå ut, vara otomhus. 4. flyta, rinna 
ut. 5. In etw. (ack) w löpa ut i, sluta med 
ngt. 6. Auf’ etw. (ack.) m gå ut på, syfta till 
ngt. II. tr. genomlöpa, löpa till ända. III. 
rf. 1. springa sig belåten. 2. vidgas gnm 
nötning. -läufer, m. 1. springpojke. 3. rot- 
skott, ranka. 3. arm, gren, sidogren af en 
därgsträcke. -laugen, tr. utlaka, luta. -laugung, 
f. -laut, m. gram. slutljud, utljud. -lauten, 
itr. h. gram. slutljuda, sluta, ändas. -läuten, 
I. itr. Ah. 1. sluta ringa. 2. Einem Verstor- 
benen m ringe ejälaringning för en död. 
U. tr. 1. gnm ringning tillkännagifva slu- 
tet af, afsluta. 2. gnm ringning förkunna. 
3. Ja w ringa till ngs ära. -leben, I. itr. A. 
sluta lefva, dö. II. tr. genomlefva. III. rf. 
blifva utlefvad. -lecken, I. ir. s. sippra ut. 
U. tr. slicka ur. -ledern, tr. kläda, öfver- 
draga invändigt med läder eı. skinn. -leeren, 
I. tr. tömma, uttömma, utgjuta. II. rf. blif- 
va tom; göra sitt tarf, få öpppning. -lee- 
rung, ‚/. -legen, I. tr. 1. lägga ut, utbreda, 
lägga fram. 2. utlägga, uttyda, förklara, 
tolka. 3. Geld m, lägga ut pengar, göra ut- 
lägg. 4. inlägga, göra inläggningar i; fa- 
nera, fodra. II. ri. luta sig framåt; mkr. in- 
taga gardställning. III. itr. h. lägga ut, 
blifva grof, fet. -leger(in), m. (/.) en som 
lägger ut, utbreder, gör inläggningar, ut- 
tyder, förklarar; exeget, tolk. -legerel, £. 
uttydningslusta, misslyckad tolkning. -le- 
gung, f. utläggning m. m. se auslegen. -leh- 
ren, tr. Jn m meddela ngn fullständig un- 
dervisning. Ausgelehrt: utlärd. -Ieiden, I. 
itr. h. lida ut, sluta lida. II. tr. udande ge- 
nomgä, utstå, uthärda. -leihen, tr. låna ut, 
auf hohe Zinsen: mot hög ränta. -leiher- 
(In), m. (f.) utlänare. -Ieihung, /. utlänande. 
-lenken, I. tr. Den Wugen [aus dem Geleise} 
a = II. DO. ir. h. hålla ur vägen. -lernen, 
I. itr. h. lära ut, sluta sina läroår. II. tr. 1. 
Ein Handwerk m grundligt lära sig ett 
handtverk. 2. X = auslehren. -lese, f. 1. ur- 
val. 2. vin af utvalda drufvor. -iesen, I.’r.1. 
utvälja. 2. läsa ut, läsa igenom. II. itr. A. 
sluta läsa. -leser, m. person som väljer ut. 
-lesung, /. urval. -leuchten, str. h. 1. Jm (a. 
tr.: jn) A lysa ut ngn; F köra ngn på por- 


"ten. 2. upphöra att lysa. -lichten, tr. 1. gall- 


ra en skog. 2. sjö. lossa en del af lasten i far- 
wyget, lätta. -Niohtung, /. -lieben, itr. h. upp- 





ir. Intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Auslieferer 
höra att älska. -lieferer, m. person som 
lemnar ut. -liefern, tr. ut-, af-, öfverlemna. 
-Neferung,; /. -lieferungsvertrag, m. fördrag 
OM förbrytares utlemning. -ilegen, str. A. 1. 
ligga framme tin påseende. 8. utv. rfl. ligga 
till sig. 3. axı. ligga i gardställning. -leger, 
m. sjö. vaktskepp. -lochen, tr. göra häli. 
-Iöchern, ir. förse med hål, genomborra. 
-locken, tr. 1. Das Haar m upplösa lockar- 
ne, släta till häret. 2. utlocka, utforska. 
-löffeln, ir. F uräta, uppäta med sked, slefva 
i sig. -logieren, ir. tvinga att afliytta. -loh- 
nen, tr. aflöna. 

auslöschlion, I. tr. 1. släcka. 2. utplåna. II. 
itr. s. slockna. -er, m. 1. person som släc- 
ker. 2. ljussläckare. -lich, a. som kan ut- 
släckas, utplänlig.--ung, f. släckning, utplä- 
nande. . 

ausilosen, tr. 1. bortlotta. $. utlotta. -lösen, 
I. tr. 1. lossa, taga ut. 2. utlösa. II. rf. 
köpa eig fri, betala lösepenning för sig. 
-losung, /. bort-, utlottning. -lösung, /. 
lossande m. m. se auslösen. -lösungssumme, 
ff. lösen, lösepenning. -lotsen, tr. lotsu ut. 
-lüften, I. ir. lufta, vädra. II. r/. hämta 
frisk luft. -lüftung, /.. -lugen, str. h. titta ut, 
hålla utkik. -lutsohen, tr. P utsuga, suga 
på. -machen, tr. 1. lossa, frigöra, taga ut. 
2. fullända, afsluta, 3. göra slut på, töm- 
ma. 4. släcka. &. bringa på det klara, klar- 
göra, uppgöra. 6. på förhand bestämma, 
afgöra, öfverenskomma om, aftala. Sich 
(dat.) etw. m betinga sig ngt, jm etw. m testa- 
mentera ngt till ngn, ausgemacht: afgjord, 
viss, säker. 7. utgöra, göra, bilda. Das 
mackt nichts aus: det har ingenting att be- 
tyda. 8. taga reda på. -machung, /. bestäm- 
melse, öfverenskommelse, aftal, testamen- 
tariskt förordnande. Jfr für öfr. ausmachen. 
-mahlen, I. ir. mala väl, tillräckligt. II. str. 
A. upphöra att mala. -malen, I. tr. 1. måla, 
färglägga. 2. vna. utmåla, skildra, fram- 
ställa. IL ir. %. sluta måla. -maler, m. en 
som mälar, färglägger, utmälar. -malung, 


JS . målande m. m. se ausmalen. -mangeln, tr, 


mangla väl, tiliräckligt. -MarsCh, ». utmarsch, 
afmarsch, aftägande. -marschleren, itr. 1. s. 
tåga ut, aftäga. 2. A. sluta marschera, göra 
halt. -mästen, ir. göda väl. -mauern, tr. 
mura invändigt. -mauerung, /. -mause[r]n, I. 
str. h. upphöra att rugga. II. rf. F taga upp 
sig. -meifseln, tr. uthugga, urhälka med 
mäjsel, utmäjela. -meils[e]lung, /. -meiken, 
I. tr. mjölka ur kons jufver. II. itr. A. sluta 
mijölka. -mergein, tr. utmärgla. -mergelung, 
f. -werzen, tr. borttaga, utstryka, utesluta. 
-merzung, /. -melsbär, a. möjlig att upp- 
mäta. -messen, ir. mäta, mäta upp, ut, till; 
atminutera. -mösser, m. person som mäter, 
mäter upp, ut. -messung, /. mätning m. m. 
se ausmessen. -miet|h]en, ir. 1. X hyra ut. 2. 


Av = föregående uppslagsord. 


53 


_ Ausplauderin 
Jm die Wohnung » ei. jn w utträngs ngn 
ur hans hyrda bostad gnm att erbjuda högre hyra. 
8. hyra in. -misten, tr. borttaga spillningen 
ur, mocka. -mistung, /. -mitteln, tr. hitta på, 
taga reda på. -mittelung, /. -möblleren, tr. 
fullständigt möblera. -möblierung, /. -münden, 
itr. k. utmynna. -mündung, /. -münzen, tr. 
1. utmynta, mynta. 2. väl begagna sig af. 
-münzung, /. missen, itr. Äh. vara tvungen 
att gå ut, måste ut eı. af. -mustern, tr. ut- 
mönstra, för öfr. = ausmerzen. -musterung, ./. 
någon, I. ir. urgnaga, gnagande urhälka. 
I. sr. %. upphöra att gnaga. -nähen, tr. 
1, färdigsy. 2. utsy, brodera. 3. Sich (aat.) 
fast die Augen w nästan sy sig blind, ey 
af alla krafter. -nahme, -r, f. undantag. 
-naschen, ir. hemügt äta ur, snaska i sig. 
-necken, tr. göra narr af. -nehmen, I. tr. 


1. taga ut, bort. Den Honig aus dem Bie- " 


nenstocke ei. den Bienenstock skatta bi- 
kupan, ein geschlachtetes Tier m taga ut 
innanmätet ur ett salagtadt djur, Fische — 
rensa fisk. 2. undantaga. II. rf. 1. bilda 
undantag. 2. taga sig ut, se ut, förefalla. 
[Sich] nd: som tar sig bra ut, utmärkt, 
ovanlig, utomordentlig. -nehmung, f. -nie- 
sen, itr. h. o. rl. nysa slut. -nippen, tr. läpp- 
jande dricka ur. -nutzen, -nützen, tr. 1. till- 
godogöra sig, draga nytta, fördel af. 2. ut- 
nöta, slita ut. -nutzung, /. -öden, tr. utöda, 
föröda. -Slen, tr. olja, smörja med olja in- 


vändigt. -orgeln, itr. h. sluta spela orget. -pach- - 


ten, tr. bortarrendera ti sht i smärre delar. -P&k- 
ken, tr. packa upp, ut, ur, taga fram, ut- 
breda. -packer, m. uppackare. -packung, /. 
uppackning. -pappen, tr. fodra med papp; 
göra af papp. -parieren, tr. afvända, pare- 
ra. -pauken, tr. 1. under pukslag förkunna, 
utekrika. 2. F utkämpa en duelı. -paukung, f. 
-peilen, tr. päjla. -peitschen, tr. piska, piska 
upp. -peltsohung, /. -pfählen, tr. påla, förse 
med pålverk. -pfählung, /. -pfänden, tr. pan- 
ta, utpanta, göra utmätning hos. -pfänder, 
m. exekutor, exekutionsbetjänt. -pfändung, 
‚f. pantning, utmätning. -pfeiten, tr. 1. ut- 


‚Avissla. I. hvissla net och hättet. -pfelfer, m. 


hvisslare. -pflanzen, tr. utplantera.- -pflan- 
zung, /. -pflastern, tr. stenlägga. -pflaste- 
rung, /. -ptlücken, tr. plocka ut, bort. -pflü- 
gen, tr. 1. plöja net och häller. 2. plöja upp. 
-piohein, tr. F pimpla ur. -piohen, tr. invändigt 
bestryka med beck; F bina. härda, ein ausge- 
pichter Magen: ugt. en strutsmage. -plehung, /. 


Auspicium, -un[s], -en, n. auspicium, öfverin- 


seende, ledning. 


auslipicken, tr. hacka ut. -plappern = ausplau- 


dern. platten, ir. 1. tillplatta, platta ut. 2. 


: belägga med hällar. -plätten, tr. stryka ut 


med strykjärn. platzen, itr. s. 1. spricka ut, 
brista ut. 8. gå upp, slippa upp. -plauderer, 
2; :plauderin, f. skvallerbytta, -syster. 


” äkta sms. () ankvar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


’ 


ausplaudern — 54 


-plaudern, I. i». omtala, yppa, skvallra om. II. 
rfl. prata sig nöjd, skvallra om allt man vet. 
III. itr.A. upphöra att prata, att sladdra, att 
skvallra. -plauderung, f. -plündern, I. ir. ut- 
plundra, plundra, råna. II. itr. hk. sluta plun- 
dra. -plünderung, f. -pochen, tr. 1. gnm knac- 
kande, bultande, stampande drifva ut. 2. 
pocka sig till. -polieren, tr. polera väl, po- 
lera helt och häller. -pollerung, /. -polstere, tr. 
stoppa, madrassera. -polsterung, /. -poltern, 
tr. upphöra att väsnas, att bullra, att sto- 
ja, rasa ut. -posaunen, ir. utbasuna. -prägen, 
I. ir. prägla, utprägla. Ausgeprägt: utpräg- 
lad. II. rf. tydligt framstå, framträda. -prä- 
gung, /. -predigen, I. itr. A. sluta predikan. 
II. tr. 1. predikande förkunna, utsprida. 2. 
F jm etw. m öfvertala ngn att afstå från 
ngt, öfvertyga ngn om motsatsen till ngt. 
-preisen, tr. 1. prisa, rosa, utbasuna. 2. pri- 
sa tillfylles, efter förtjänst. -pressen, tr. 
utprässa, im etw.: ngt af ngn. -pressung, 
f. -problier]en, -prüfen, ir. profva, pröfva, 
sätta på prof. -prügeln, tr. genomprygla. 
«pumpen, tr. 1. pumpa ut, pumpa läns. F 
bild. 7% mw pumpa, utfräga ngn. 2. F låna ut. 
-pumpung, /. -püsten, F = ausblasen I, 1-3. 

Ausputz, m. 1. utsmyckande, pyntande. 2. 
prydnad, pynt. 8. garnering. -en, tr. 1. put 
sande Släcka. 2. afputsa, borttaga det öfver- 
flödiga ev. vanprydande från, kvista. 3. put- 
sa, rengöra invändigt. 4. lägga sista han- 
den vid. 5. smycka, pryda, pynta; dekore- 
ra; garnera. 6. F tömma. -er, m. 1. person 
som putsar, fäjar. 2. instrument till puts- 
ning, till rengöring. "ung, f. afputsande m. 
m. se Quspulzen. 

ausliqualmen, ir. o. itr. A. ånga, bolma, utdun- 
sta. -quartieren, I. tr. utkvartera, förmå ngn 
att lemna sitt kvarter. II. rf. flytta. -quar- 
tlerung, /. -quetschen, tr. klämma, prässa 
ut. -radieren, tr. radera ut, bort. -rahmen, 
tr. taga ut ur ramen. -rände[l]n, -randen, 
-rändern, tr. 1. randa. 2. förse med tandade 
kanter, utudda. -rangieren, tr. utmönstra, 
utgallra. -rasen, I. itr. k. o. rl. rasa ut. II. 
tr. gifva fritt, ohäjdadt lopp åt, rasa ut. -ras- 
ten, itr. h. rasta, hvila ut. -rauben = ausplün- 
dern. -rauchen, I. tr. röka ut. II. itr. h. sluta 
röka. -räuohern, tr. 1. medels rök utdrifva, 
röka ut. 2. fylla med rök eı.rökelse, röka, in- 
röka. -räucherung, /. -raufen, I. fr. tycka 
ut, upp. II. rf. slåss af alla krafter. -Faufung, 
f. -räumen, tr. 1. flytta ut, taga ut; utrym- 
ma, tömma. 2. röja ren, ordna, städa. 
-räumer, m. person som flyttar ut saker, TÖ- 
jer rent, ordnar. -räumung, /. utflyttning 
m. m. se ausrdumen. -raupen, tr. bortplocka 
mask från. -räuspern, I. ir. harkla upp. II. 
rfl. harkla, rackla. -reohen, ir. kratta hei: 
och häfet. -rachenbär, a. som kan uträknas. 
-rechnen, tr. uträkna. -rechnung, /. -recken, 


it". intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, 


» tagsen, dugtig. 


— ausringen 


I. tr. 1. uträcka, utsträcka. 2. uttänja, ut- 
töja; räcka, uträcka. II. rf. sträcka på sig, 
sträcka ut sig; uttänjas, förlängas. -rede, 
f. undanflykt, undskyllan, förevändning, 
svepskäl. -reden, I. itr. A. 1. tala till punkt. 
8. Frei m tala rent ut, säga sin mening 
utan förbehåll. II. tr. 1. tala till slut, tala 
ut. 2. uttala, yttra. 3. uppräkna, omtala, 
uttömma. 4. söka undanflykter för, söka 
ursäkta. 5. Jm etw. av öfvertala, förmå ngn 
att uppgifva ngt, att afstå från ngt. IIT. 
rfl. 1. iala, prata sig belåten, säga hvad 
som ligger en om hjärtat, tala ut. Sick mit 
jm m förklara sig för, hafva en förklaring 
med ngn. 2. söka undanflykter, söka att 
komma ifrån, att slingra sig undan, ur-: 
säkta sig. -reeden, tr. sjö. utreda, utrusta. 
-reeder, m. skeppsredare. -reedung, /. ut- 
rustning. -rögnen, I. itr. h. o. fl. opers. upp- 
höra att regna. II. tr. Ausgeregnet: urbäl- 
kad, urtvättad af regn, gropig. -reiben, tr. 
1. rifva ut, bort, afgnida, gnugga. 8. gnida, 
skura invändigt. 8. afrifva, frottera. -rei- 
chen, itr. &. 1. räcka till, vara tillräcklig. 
8. Mit etw. m räcka med ngt. -relchend, a. 
1. tillräcklig. 2. Weit m sträckande sig 
långt, vidsträckt. -relfen, I. tr. 1. bringa 
till full mognad. 2. reffla. II. itr. s. o. h. väl 
mogna, blifva fullmogen. -reimen, itr. h. 
upphöra att rimma. -reisen, itr. 1. s. afresa. 
Ausgereist sein: vara bortrest, vara på re- 
sa. 2. A. upphöra att resa. -rellsen, I. tr. 
rycka, slita ut, upp. II. tr. s. 1. gå sönder, 
slitas upp, gå upp, genombrytas, taga slut. 
2. F springa sin kos, fly, flykta, schappa, 
desertera; skena. -reilser, m. 1. en som 
rycker upp. 2. F rymniare, flykting, person 
som tar till schappen. -reiten, I. tir. s. rida’ 
ut, bort. II. ir. 1. Ein Pferd m a) motio- 
nera en häst, b) afsluta en hästs inridning. 
2. genomrida, ridande uppmäta. -renken, 
tr. vricka, vrida ur led. -renkung, /. -ren- 
nen, I. ir. 1. s. springa, ränna ut, bort. 2. 
h. upphöra att springa, att ränna. II. tr. 
1. genomlöpa. 2. Jm ein Auge m springa. 
emot ngn, så att man stöter ut ett öga på. 
honom. III. rfl. springa sig belåten. -reu- 
ten, tr. röja bort, röja, rycka upp, utrota. 
-reutung, /. -rhed- se ausreed-. -richten, tr. 
1. * räta ut, räta, rätta. 2. uträtta, utföra, 
verkställa. 3. framföra, meddela. 4. vidta- 
ga förberedelser till, tillrusta, anordna. 
-richter(in), m. (‚f.) en som uträttar, verk- 
ställer, tillrustar. -richtig, -richtsäm, a. till- 
-rlechen, tr. 1. fylla med 
doft, med lukt. 2. vädra, vädra upp. -riefen, 
tr. reflla, förse med refflor, rännor, ränder. 
«ringen, I. ir. 1. vrida ur, vrida. 2. Jm die 
Hand Ä vrida ngns hand ur led. 8. utkäm- 
pa. 4. Seine Glieder a. sich m gnm brott- 
ning uppmjuka sina leder. II. str. A. kämpa 


8v. svagt, IT. transitivt verb. R. har haben, 8. bar sein till hjälpverb. 


— 


ridande; promenad till häst. -röcheln, I. 
itr. A. upphöra att rossla, dö. IH. tr. ross- 
lande utandas; rosslande uppspotta. -ro- 
den, tr. röja, afröja, bortröja. -redung, 
J. rollen, I. ir. 1. rulla ut, kafla ut. 2. 
utvalsa, valsa. 3. rulla upp. II. rf. rulla 
upp sig. III. itr. A. upphöra att rulla. -rol- 
lung, f. -rotten, tr. utrota. -rotter, m. utro- 
tare. -rottung, /. utrotning. -rücken, I. tr. 
utrycka. II. itr. s. rycka ut, aftåga. -rük- 
kung, f. 

Ausruf, m. 1. utrop, rop. 2. utropande, kun- 
görande. -en, I. tr. utropa, högljudt kun- 
göra. Ein Brautpaar m lysa för ett brud- 
par. II. itr. h. upphöra att ropa. -er, m. ut- 
ropare. -ung, /. utropande, utrop. 


ut. -»rinnen, iir. s. rinna ut. -ritt, m. bort- 


ausrınnen — DD 


Msilruhe, f. hvila, rast. -ruhen, I. tr: hvila, 


låta hvila. II. rf. o. ttr. h. hvila sig (till- 
räckligt), hvila ut. -rühren, tr. röra öfver. 
-runden, -ründen, I. tr. 1. utrunda, urrunda, 
urringa. 2. urhälka. 3. afrunda. II. rf. af- 
rundas, blifva afrundad. -rundung, -ründung, 
f. -runzeln, tr. utjämna skrynklor eı. veck 
på, släta. -rupfen, tr. rycka ut, af, bort. 
Bild. 5 w plocka ngn. -rupfung, /. -rüsten, 
ir. o. rf. utrusta (sig), förse (sig). -rüstung, 


f. rutschen, tir. s. 1. halka, slinta..2. F. 


företaga en liten utfärd.” -rütteln, tr. skaka, 
rysta ut, fram. -saat, f. 1. utsäning, sådd. 
2. utsäde. -sacken, tr. framtaga, tömma ur 
säck, ur påse. -säen, I. tr. utsä, så. II. itr. 
h. afsluta sädden. 


Aussage, -n, /. 1. utsago. 8. gram. predikat. 


-n, ir. 1. utsäga, berätta. 2. säga ut, säga 

helt och hållet, framsäga. 8. fullständigt 

omnämna, uppräkna, 4, vittna infor rätta. 
aussägen, ir. utsåga. 

Aussagellsatz, m. gram. pästäendesats. :wort, n. 
gram. predikat. 

Auslisatz, m. 1. spel. hvad man sätter ut, insats. 
2. utslag, spetälska. -sätzig, a. spetälsk. 
-säubern, tr. rengöra invändigt. -sauten, I. 
tr. dricka ur. II. itr. å. upphöra att dricka. 
-saugen, tr. suga ut, ur. -säugen, tr. gifva di, 
amma. -saugung, /. utsugande. -schaben, tr. 
1. skafva, skrapa häli. 2. bortskafva, bort- 
radera. -schalen, tr. 1. aftaga skalet af. 2. 
brädfodra. -schälen, I. tr. uttaga ur skalet, 
skala. Erbsen w sprita ärter. II. rf. släppa, 
fälla, byta om skalet, afskalas. -schallen, 
itr. s. upphöra att skalla, att ljuda, dö bort. 
-schalung, /. brädfodring. -sohämen, I. tr. 
Sich (aat.) die Augen skämmas ögonen 
ur sig. II. r/. skämmas dugtigt. -schank, 
m. utskänkning. -scharren, I. tr. krafsa, 


rifva ut, upp, fram. II. ir. h. skrapa bakut | 
med foten via hälsning. -scharrung, /. -schat- | 


tieren, tr. skugga, schattera. -schauen, itr. : 


h. 1. se, titta ut. 2. se ut, taga sig ut. 
-schaufeln, tr. skofla, skotta ut, bort, nr. 


"u = füregäcnde uppslagsord. * äkta sms. O saknar plur. 


| 
| 


— ausscniagen 








-schäumen, I. itr. 1. h. upphöra att skum- 
ma, att fradgas. 2. s. o. rfl. skummande ar 
vrede utbryta, rasa ut. II. tr. 1. skumma af, 
bort. 2. andas, frusta, spy. -scheiden, I. tr. 
fränskilja, afsöndra. II. rl. afsöndras, af- 
gå. III. itr. s. gå bort, utträda, afgä. -schel- 
dung, £. -schellen = ausklingeln II. -schelten, 
I. tr. banna, träta på. II. rl. utösa sin vre- 
de i bannor; uttömma sitt förråd af skälls- 
ord. III. itr. A. upphöra att banna, att trä- 
ta. -schenken, tr. 1. hälla ut, upp, slå i. 2. 
utskänka, utminutera. -scherzen, itr. k. upp- 
höra att skämta. -scheuern, I. tr. skura, 
skura invändigt. II. r/f. slitas, nötas gnm 
skurning eı. gnidning. III. itr. A. sluta sku- 
ra. -schicken, tr. skicka ut, bort. [Boten] 
nach jm m skicka bud efter ngn. -schickung, 
f. -schieben, tr. skjuta ut. Dus Brot m taga 
ut brödet ur ugnen, einen Tisch m draga ut 
ett bords skifvor. -schiefsen, I. tr. 1. skjuta 
ut. 2. gom skjutande Utnöta, slita. 8. vinna ngt 
ss. pris vid mälskjutning. 4. kasta, spruta, 
utspy, sjö. lossa. 5. Blätter skjuta blad. 
Das Gebirge schiefst Nebenäste aus: bärgs- 
ryggen utsänder sidogrenar. II. itr. s. 1. 
hastigt fara ut, springa fram, strömma ut 
el. fram, spruta ut, spraka ut. 2. spricka 
ut, slå ut, skjuta skott, komma fram. 3. om 
delar af en byggnad m. m. skjuta ut, springa 
fram. -schieisung, /. -schiffen, I. tr. föra i 
land, urlasta, lossa, landsätta. II. rf. land- 
stiga, gå i land. III. itr. s. lägga ut, afseg- 
la. -schiffung, /. -schimpfen, I. tr. häftigt 
banna, vara ovettig på, fara ut i okvädins- 
ord mot, skälla på, okväda. II. itr. h. upp- 
höra att banna, att vara ovettig. -schinden, 
tr. flå; via. skinna, utsuga. -schirren, tr. 
sela af. -schlachten, tr. stycka, dela, sälja i 
små lotter. -schlachter, m. en som sönder- 
styckar, delar. -sehlachtung, f. styckning. 
-schlafen, I. ir. hk. o. rf. sofva ut. II. tr. 
sofva bort, sofva af sig. 


Ausschlag, m. 1. Den a thun: slå första sla- 


get. 2. skott på växter. 8. (hud)utslag. 4. 
ngt som afsätter sig på ngt, slår ut ur ngt, 
ss. rimfrost, kem. vittring, m. m. &. utslag, 
afgörande. Einer Sache den m geben fär 
In, gegen jn: afgöra en sak till ngns fördel, 
till ngns nackdel. 6. utgäng, resultat. -en, 
I. tr. 1. slå ut, tröska ur, slå in. 2. elä ut, 
hälla ut. 3. hastigt utsträcka, uträcka. 4. 
utbreda, veckla ut. 5. uträcka, uttänja. 6. 
sum stag Släcka. 7. slå bort, kasta. Einen 
Hieb a parera ett hugg. 8. slå ut, skjuta 
nt. Feuchtigkeit m fukta, Flammen w slå _ 
ut i lågor, låga upp. 9. om klockor: slå. 10. 
afslä, afvisa. 11. invändigt kläda, bekläda, 
fodra. 12. slå dugtigt, prygla. I. få. 1. 
slåss så att man blir belåten, får sitt lyst- 
mäte af slagsmål. 2. upphöra att slåss. 
TII. itr. a) s. 1. slå ut, spricka ut, bryta ut, 





t har omljud. F familjärt, P lägre språk. x windre hraiiiut. 


Ausschläger — 
fram. An der Wand schlägt die Feuchtig- 

. keit aus a. die Wand schlägt aus: väggen 
slår ifrån sig, fuktar. 2. aflöpa. 8. urarta. 
b) h.4. slå första slaget. 5. slå ut; slå efter 
ngn. 6. slå bakut. 7. gifva utslag. 8. upp- 
höra att slå. 

Auslischläger, m. 1. person som slår ut m. m., 
jfr ausschlagen I, 1-7, 10, 11. 2. häst som 
har för vana att slå bakut. -schlagung, f. 
utsläende m. m. se ausschlagen. -schlämmen, 
tr. borttaga slammet, gyttjan ur, upprensa. 
-schlämmung, /. -schleifen, a) st. I. tr. 1. ut-, 
ur-, bortslipa. 2. skarpslipa. II. rl. utnö- 
tas, urnötas. b) sv. tr. släpa, köra ut på drög. 
-schleudern, ir. slunga ut, bort. 

ausschliefslien, tr. 1. utestänga. 2. utesluta, 
undantaga. 3. släppa ut, frigifva. -iich, I. 
a. i sht adv. uteslutande. II. prep. med ack. el. 
gen. med uteslutande af, utom. -lichkeit, £. 
exklusivitet, ensidighet. -ung, /. utestäng- 
ning m. m. se ausschlie/sen. | 

auslischluchzen, I. itr. 1. A. upphöra att snyf- 
ta. 2. s. In Thränen brista i gråt. II. 
tr. framsnyfta. -schlucken, tr. dricka ur, 
tömma i ett drag. -schlummern, itr. h. slum- 
ra tillräckligt, sofva ut. -scohblüpfen, ir. s. 
krypa ut, smyga sig ut, bort. -schilirfen, tr. 
läppja sörpla i sig, smuttande tömma. 
-schluls, m. uteslutning, uteslutande.-schluls- 
weise, adv. uteslutande. -schmachten, itr. h. 
upphöra att smäkta, försmäkta.'-schmau- 
sen, I. itr. k. kalasa slut. II. tr. med välbehag 


äta ur, upp, kalasa upp. -sohmeilsen, ir. F | 


kasta ut. -schmelzen, I. vanı. sv. tr. smälta 
ut, gnm smältning draga ut. II. st. itr. s. 
smälta(s) ut. -schmelzung, /. -sohmettern, I. 
itr. h. 1. smattra. 2. upphöra att smattra. 
II. tr. smattrande förkunna. -schmileden, tr. 
smida ut, hamra ut, smida, smidande for- 
ma. -schmieren, tr. 1. ismeta, fylla, kitta. 
2. invändigt smörja, smeta. 3. F skrifva ut 
ur andras arbeten, plagiera. 4. F smörja upp, 
-schmierer, m. 1. person som smetar, smör- 
jer. 2. plagiatör. -schmierung, /. smetande 
m. m. se ausschmieren. -schmollen, itr. hk. upp- 
höra att vara förtretad. -schmoren, tr. o.2tr. Ah. 
l.steka(s) tillräckligt.2. steka(s) ut. -schmük- 


ken, I. tr. utemycka, pryda, pynta, deko-. 


rera. II. rl. smycka, pynta sig. -schmük- 
ker(in), m. (‚f.) utsmyckare. -schmückung, f. 
utsmyckande m. m. se ausschmücken. -schnal- 
len, tr. spänna af. -schnappen, itr. h. sprin- 
ga upp, gå loss af sig själf. -schnauben, I. 
itr. h. hämta andan. II. fr. Die Nase ae. sich 
vw snyta sig. -schnaufen = ausschnauben I. 
-schnäuzen, tr. F 1. = ausschnauben II. 2. 
snoppande Släcka. -schnelden, tr. 1. skära el. 
klippa ut, bort. kvista, urringa. 2. utklip- 
pa, utskära. Bila. Sie sind recht dazu ausge- 
schnitten: ni är som klippt och skuren där- 
till. 3. stycka, sälja i små delar. -schneider, 


ir. 


56 





m. en som skär eı. klipper nt, kvistar, styc- 
kar. -schneidung, /. utklippning m. m. se aus- 
schneiden. -schneien, itr. Ah. opers. upphöra 
att snöa. 

Ausschnitt, m. 1. utklippning, utskärning, ur- 
ringning. 2. urklipp, kupong, mat. sektor. 
3. styckning, utminutering, försäljning i 
minut. -handel, m. minuthandel. -laden, m. 
minuthandlares bod, minutförsäljning. 

auslischnitze[i]n, tr. utskära, snida. -schnüf- 
fein, tr. vädra, vädra upp. -schnüren, tr. 
lossa, taga upp, snöra upp. -Schöpfen, tr. 
ösa ut, ur. -schöpfung, /. -schoten, tr. sprita. 
-schrägen, tr. göra vidare inåt, snedda. 
-schrägung, /. -schrauben, I. tr. skrufva ut, 
lösskrufva. II. rl. gnm skrufning utnötas. 

ausschreiliben, I. ir. 1. skrifva ut, färdigskrif- 
va. 2. skrifva ut fullständigt, utan förkortning. 9. 
skrifva ut ur; plagiera. 4. utskrifva, ı. ex. 
einen Lehrling. & Seine Hand m få en ut- 
präglad stil. 6. utskrifva, päbjuda, sam- 
mankalla. II. rl. akrifva ut sig. III. itr. 4. 
sluta skrifva. -ber, m. plagiatör. -berei, f. 
plagierande. -bung, /. utskrifning m. m. se 
ausschreiben. -en, I. tr. 1. utropa, utskrika. 
3. Jn für a. als etw. m utskrika, vanrykta 
ngn för att vara ngt. 3. Seine Stimme m 
anstränga, härda sin röst. II. rf. skrika 
slut, nog. III. str. Ah. sluta skrika. -er, m. 
utropare. -ten, I. itr. s. 1. gå med stora 
steg, gå fort. 2. gå för långt, öfverskrida 
gränserna för det passande. II. tr. med steg 
mäta, stega. -tung, f. 

auslischröpfen, tr. 1. koppa, gnm koppning 
utdraga. 2. bild. utsuga, pungslå, utplundra. 
-schroten, ir. 1. sönderstycka, sälja bitvis. 
2. sälja fatvis. 3. vältra ut, rulla ut. -schro- 
ter, m. person som 1. sönderstyckar, 2. säl- 
jer spirituosa fatvis, 3. vältrar ut ngt, jr föreg 

Ausschuls, m. 1. utväljande, urval. 2. ut- 
skott, affall; via. afskum. 3. urval, blom- 
ma. 4. utskott, komite. -antrag, m. utskotts- 
betänkande, komiteförslag. -gewehre, ». pl. 
kasserade gevär. -wal[ajre, /. utskottsvara, 
utskott. 

ausschüttlieln, ir. skaka ut, skaka. -slung, /. 
-en, I. tr. 1. slå ut, hälla ut, utgjuta. 2. 
hälla i, ifylla, fylla. U. rf. 1. utgjuta sitt 
hjärta, sina bekymmer. 2. F sich vor La- 
chen w gapskratta, skratta häjdlöst. -ung, f. 


- auslisehwanken, itr. bh. upphöra att vackla. 


-schwappen, tr. o. itr. h. F skvimpa ut, öfver. 
-schwären, itr. 1. s. bulna ut, värka ut. 2. 
h. upphöra att bulna. -schwärmen, itr. 1. s. 
om bin: Svärma; mil. sprida sig, utveckla 
tiraljörkedja; via. vara utsväfvande. 2. Ah. 
upphöra att svärma, att vara utsväfvande, 
rasa ut. -schwärzen, tr. 1. svärta invändigt. 
2. smuggla ut. -schwatzen, X -schwätzen, F 
I. tr. 1. omtala, yppa, skvallra om. 2. = 
ausreden II, 5. II. = ausplaudern II, II. 


intransitivt, rf. reflexivt, Sö. starkt, SV. svagt, ir. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


ausschwefeln 


TI 


aussitzen 





-schweiein, tr. svafla, röka med svafvel. 
-schwäf[e]lung, /. -schweifen, I. tr. 1. ut- 
runda, urringa; krusa. 2. skölja. IL itr. s. 
o h. 1. afvika från, ej hålla sig till ämnet. 
2. gå för långt, öfverskrida det tillbörligas 
gräns. 3. föra ett utsväfvande lefnadssätt. 
avd: utsväfvande. -schweifung, /. -schwel- 
gen, itr. h. upphöra att frässa, att rumla. 
-schwemmen, ir. 1. skära ut, undergräfva. 
2. skölja ur, skölja. -schwenken, tr. skölja 
ur, skölja. -schwimmen, tir. s. simma, flyta 
ut, bort. -schwingen, I. tr. 1. svänga ut, ut- 
breda. 2. gnm svängning eı. kastning ren- 
göra. Flachs m skäkta lin. U. tr. h. upp- 
höra ati svänga, att vibrera. -schwitzen, I. 
str. 1. h. upphöra att svettas. 2. s. utsvet- 
tas, sippra ut, fram. II. tr. 1. utsvetta, ut- 
svettas. 2. F via. glömma, förlora ur min- 
net. -schwitzung, /. -segeln, itr. s. 1. segla 
ut. 2. afsegla, gå till segels. -sehen, I. tr. 
1. se till slut, till slutet af. 2. utse, utvälja. 
3. Sich (dar) fast die Augen mw titta ifrigt 
och nyfiket, stirra. I. itr. A. 1. se ut, titta 
ut, zum Fenster: gnm fönstret. Weit Ad: 
vidtgäende, vidtsväfvande. 2. se ut, taga 
sig ut. Wie etw. m se ut som, likna, synas 
vara ngt, nach etw. recht Vornehmen wm se 
riktigt förnäm ut, das sieht nach nichts 
aus: det ser eı. tar sig ingenting ut, du 
siehst ganz darnach aus: det ser du ut till. 
3. opers. arta sig, stå till. Es sieht nach Re- 
gen aus: det liknar sig till regn. II. n. ut- 
seende, yttre. -seifien, ir. sila, filtrera. -sel- 
hung, /. -selmen, tr. Honig skira honing. 
-sein, itr. s. 1. vara slut, jrr aus II, 3. 2. vara 
ute, utgången. Nuch jm vara utgången 
för att söka ngn, auwf er. nach etw. m vara 
på jagt efter ngt, söka, förfölja ngt, auf el. 
über etw. syssla med ngt. 

aufsen, adv. ute, utanför, utanpå, utvändigt. 
Nach m [hin]: utåt, von w [her]: utifrån. 

aussendilen, tr. utsända, skicka ut, bort. -ling, 
-e, m. utskickad. -ung, /. utsändande. 

aussengen, tr. bränna, svedja invändigt. 

Aulssnilhafen, m. sjö. yttre hamn. -linle, /.-yt- 
terlinie, kontur. -selte, f. yttersida, yttre. 
-stände, pl. hana. utestående fordringar. Die 
w einziehen: indrifva sina fordringar. -welt, 
f. yttre världen. -werk, n. mil. utanverk. 
-winkel, m. mat. yttre vinkel. 

aulser, I. prep. med dat., X gen. o. ack. Utom, för- 
utom, undantagandes, utan, ur. m dem 
Hause: utomhus, « der Zeit: ej i rätt tid, 

" olägligt, « Dienst: a) utan tjänst, utan 


plats, b) afskedad, för detta, stäld till! 
disposition, jfr a. D. m Fassung ei. sich | 


sein: vara utom sig, sich m Atem laufen: 
springa sig andfädd, m Landes sein: vara 
utomlands, m Landes gehen: lemna landet. 
II. konj. 1. utom, med undantag af, t. ex. 
alles findet seines Gleichen m ein einziger. 


Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. O saknar plur. Pt bar omijud. F tamiljärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


2. m dafs: utom att, undantagandes att, 
wenn: utom om, utom när, undantagan- 
des när. -amtlich, a. utom tjänsten, icke of- 
ficiell, enskild. -christlich, a. icke kristen. 
-döm, I. adv. dessutom. II. konj. m dafs: 
förutom att. -dienstlich = au/seramtlich. 
äulsere, I. a. yttre. II. -(s), n. 1. yttre. 2. ut- 
seende, sken. $. yttre angelägenheter. Der 
Minister des wn: utrikesministern. 
aufserliehelich, a. utom äktenskapet, oäkta. 
-europälsch, a. utomeuropeisk. -gerichtlich, 
a. extrajudiciell, som gör undantag i van- 
lig rättegångsordning. -gewöhnlich, a. ovan- 
lig, utomordentlig. -halb, I. prep. med gen. o. 
* det. utom, utanför. II. adv. utanför, ute, 
utvändigt. -irdisch, a. öfverjordisk. -kirch- 
lich, a. utom kyrkan, icke kyrklig. 
äufserilich, a. 1. yttre, utvärtes, skenbar. 2. 
ytlig, innehållslös. -lichkeit, /. yttre, yttre 
egenskap, ytligbet. -n, I. tr. 1. visa, ädaga- 
lägga. 2. yttra, uttala. II. r/. 1. visa sig, 
blifva synlig, yppa sig. 2. yttra sig, uttala: 
sin åsigt, über etw. (ack.): om ngt. 
aufserlinatürlich, a. onaturlig, öfvernaturlig. 
-ördentlich, a. 1. utomordentlig, ovanlig. 2. . 
(2----) extraordinarie. -sinnlich, a. osinlig, 
öfversinlig. 
äulserlst, a. ytterst. Im wen Falle: i värsta 
fall, der we Preis: sista priset, das ist das 
we, was ich thun kann: längre kan jag ej 
gå i eftergifver, bis aufs ve: till det yttersta, 
ytterligt. -ung, /. 1. yttring. 2. yttrande. 
aufserliweltlich, a. utom världen, öfverjordisk. 
-wesentlich, a. oväsentlig, tillfällig. 
auslisetzen, I. tr. 1. invändigt bekläda, fodra. 
2. utsätta, utställa, sjö. Segel w sätta till 
segel. 8. lägga ut, fram. 4. utsätta, blott- 
ställa. 8. utv. ttr. h. sätta ut i spel. 6. utsät- 
ta, förordna, bestämma. 7. afbryta, för 
ngn tid upphöra med. 8. An jm etw. aus- 
zusetzen haben: hafva ngt att anmärka på 
ngn. 9. sätta ut, skrifva ut oförkortadt. 10. 
bektr. slutsätta. II. rl. utsätta sig. III. itr. 
k. 1. Mit etw.  tidtals upphöra med, af- 
bryta ngt, nder Puls: ojämn puls, »des Fie- 
ber: intermittent feber. 2. värg. gå i dagen. 
-setzung, /. -sicht, /. 1. utsigt. 2. utsigt, 
vy. 3. v auf’ etw. lack): utsigt till, förhopp- 
ning om ngl, in m stehen: vara att motse. 
-sickern, itr. s. sippra ut, fram. -sieben, tr. 
sikta, sålla; fränsikta. -siechen, it”. h. upp- 
. höra att vara sjuklig, tillfriskna. -sieden, 
I. tr. urkoka. U. itr. h. o. s. koka ut, koka 
öfver. -singen, I. ir. i. sluta sjunga, sluta 
sången. II. tr. 1. sjunga till slut. 2. sjun- 
gande förkunna. 3. Seine Stimme a) ut- 
bilda sin röst, b) blifva utsjungen. III. rfi. 
1. sjunga ut, af hjärtans lust. 2. blifva ut- 
sjungen, mista sin röst. -sinnen, tr. uttänka, 
utfundera. -sitzen, I. itr. h. lit Waren — 
idka handel ute, i stånd. II. tr. am. itr. h. 


a 


aussöhnen — 58 


1. [Seine Zeit] — a) om fångar o. arrendatorer: 
sitta sin tid, b) om fägtar: ligga tillbörlig tid. 
2. utkläcka. -söhnen, tr. o. rl. försona (sig), 
[mit] jm: med ngn. -söhner, m. försonare. 
-söhnung, /. försoning. -sondern, ir. urskil- 
ja, utvälja. -sonderung, f. -sorgen, itr. h. 
Für jn ausgesorgt haben: ej vidare behöfva 
" ha omsorg om ngn. -sortieren, tr. välja ut. 
-spähen, I. itr. h. späja, blicka ut, spana. 
II. tr. utepäja, utspana. -späher, m. späjare, 
kunskapare, spion. -späherel, f. spione- 
rande. -spalieren, tr. tapetsera. -Spann, m. 
hästombyte, härbärge, värdshus. -Spannen, 
ir. 1. utspänna, utbreda, utsträcka. 2. spän- 
na ut, taga ut, spänna ifrän. -spannung, f. 
-sparen, tr. 1. spara, bevara. 2. sparsamt 
begagna. 8. inrätta sparsamt, 4. lemna öp- 
pen, ej upptaga. -sparung, /. -spelen, I. tr. 
utspy, kasta upp; spotta ut. II. itr. h. upp: 
höra att spy, att spotta. -spelzen, tr. Die 
Körner m taga kornen ur axen. -spenden, 
tr. skänka bort, dela ut. -spender, m. gif- 
vare. -spendung, /. bortskänkande, utdel- 
ning. -sperren, tr. 1. spärra ut, spärra. 2. 
utestänga. -sperrung, /. -spicken, ir. späcka, 
väl späcka, fürdigspäcka. -splelen, I. tr. 1. 
spela ut, till slut. 2. arm. itr. h. spela ut, 
t.ex. eine Karte. 8. sätta ut ss. vinst. 4. a) 
spela upp, b) gom spelning utnöta, utslita in- 
strument. II. rf. spela sig trött. III. itr. h. 
spela ut, sluta spela. -spielung, /. -spinnen, 
I. tr. 1. slut-, färdigspinna. 2. spinna ut, 
draga ut. 3. utspinna, hopspinna, uttänka, 
utfundera. II. itr. Ah. sluta spinna. -spionle- 
ren, tr. utspionera, utspäja. -spötteln, tr. 
. göra spe af, drifva med, förlöjliga. -spotten, 
tr. håna, begabba. -spottung, /. -spräche, f. 
uttal. -sprechen, I. itr. Ah. tala ut, till slut. 
I. tr. 1. uttala, prononcera. 2. yttra, ut- 
tala, främställa, uttrycka. Ausgesprochen: 
afgjord, bestämd, deciderad. 3. tala till 
slut. III. rf. 1. yttra sig, über etw. (ack.): 
om ngt. Sich für jn w uttala sig till för- 
mån för ngn. 2. uttömma sitt ämne. 3. up- 
penbara sig, visa sig, framträda. -sprechung, 


F. -spreizen, tr. utspärra. -sprengen, tr. 1. |’ 


spränga ut. 2. sprita, stänka, utsprida, ut- 
breda. -sprengung, j. -springen, I. itr. a) h. 
1. upphöra att hoppa, att gä, afstanna. b) 
s. 2. hoppa ut. 3. springa nr, gå ur, lossna. 
4. skjuta ut, fram, bilda utspräng. II. tr. 
Sich (dat) die Hüfte © hoppa höften ur 
led. HI. rf. 1. hoppa eig trött. 2. öfva sig 
i hoppning. -spritzen, I. tr. 1. spruta ut, 
stänka, kasta. 2. Feuer m släcka eld med 
sprutor, die Strafse a sprita vatten på ga- 
tan. 3. gnm insprutning fylla, skölja, ren- 
göra. II. itr. 1. s. spruta ut, fram. 2. A. 
upphöra att spruta. -spritzung, /. -sprossen, 
itr. s. komma upp, slå ut, drifva skott, 
knoppas. -sprossung, /. -spruch, m. utta- 


_ Aussteuerung 


lande, yttrande; sentens; omdöme, dom, 
domslut. Einen av thun: fälla ett yttrande, 
ett omdöme, en dom. -sprudeln, I. tr. spru- 
ta ut, kasta upp. II. itr. 1. s. spruta ut, 
framvälla, porla. 2. k. upphöra att spruta 
m. m. -sprühen, I. tr. spruta ut, sprakande 
utsända, utspy. II. itr. 1. s. spraka, ut- 
kastas. 2. h. upphöra att spraka, att spru- 
ta eld. -spucken, tr. spotta ut. -spuken, itr. 
h. upphöra att spöka. -spülen, tr. 1. om vat- 
ten: 8) kasta upp på stranden, b) spola bort, 
skölja bort, urhålka, undergräfva. 2. sköl- 
ja ur, skölja, diska. -spüllcht, n. o. X m. 
sköljvatten, diskvatten, skulor. -spülung, f. 
sköljande m. m. se ausspülen. -spüren, ir. 
uppspära. -spürung, /. -staffieren, I. tr. ut- 
stoffera, utsmycka, pynta, utstyra, utrusta, 
förse. II. rf. pynta sig. -staffierung, /. 
-stampfen, tr. 1. stampa ut, ur. 2. fylla en 
thålighet Med ngt stampadt. -stand, m. 1. hand. 
utestående fordran. 2. anstånd, uppskof. 
-ständer, mn. bikupa som står öfver vintern, 
vinterliggare. -ständig, a. utestående. -stat- 
ten, tr. 1. utrusta, gifva utstyrsel, hemgift 
åt. 2. förse, utrusta. 3. utsmycka, smycka, 
pryda, dekorera. 


Ausstattung, /. 1. utrustning, utstyrsel, hem- 


gift. 2. dekorering. -sstück, n. teat. dekora- 
tionsstycke. -sverein, m. förening för fat- 
tiga brudars utstyrsel. -sweise, adv. såsom 
utstyrsel, såsom hemgift. 


auslistauben, -stäuben, tr. damma af, bort. 


-stäubern, X = ausstöbern. -stäupen, tr. gif- 
va ris, hudstryka. -stäupung, /. -stechen, tr. 
1. sticka ut, stinga ut. 2. gräfva ut, upp. 
8. sticka upp, tömma. 4. sticka ut, pricka 
ut, punktera. 5. gravera. 6. Jn mw vid tornér- 
spei: kasta ngn ur sadeln, bdna. slå ngn ur 
brädet, sticka ut, uttränga ngn. -stecken 
tr. 1. sticka, räcka, hänga ut. 2. utsmycka, 
pryda. 3. utsticka, utstaka. 4. Bohnen av 
sätta bönor. -stehen, I. itr. h. o s. 1. a) 
sälja, b) säljas ute, under bar himmel, i 
stånd, på torget; vara utstäld till salu, 
salubjudas. 2. vara utestående, ej vara in- 
kommen, fattas. 8. uthärda, hålla ut. II. 
tr. utstå, uthärda, fördraga, tåla. -steiten, 
tr. 1. styfva, förse med styfning, stärka. 2. 
invändigt stötta. -steifung, /. -steigen, itr. 
8. stiga ut, ur; gå i land. -steinen, tr. 1. 
rensa från stenar. 2. taga ut kärnorna ur. 
«stellen, tr. 1. ställa, sätta, lägga ut. 2. 
blottställa, prisgifva. 3. utekrifva, utställa, 
utfärda. 4. anmärka, tadla. -steller, m. ut- 
ställare, utfärdare. -stellung, /. 1. utställ- 
ning. 2..utfärdande. 3. anmärkning, tadel. 
-stemmen, tr. uthugga, borttaga med hugg- 
järn. -steppen, tr. sticka täcken m. m. »-sterben, 
ir. s. dö ut. -steuer, f. utstyrsel, hemgift. 
-steuern, I. itr. s. afsegla, lemna hamnen. 
II. tr. = ausstatten 1, 2. -steuerung = Aus- 


ir. intransitirvt, rf. reflexivt, St. starkt, 8V. svagt, 19°. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


AuUSStich 


 stattung 1. -stich, m. 1. ngt utstucket, ut- 
gräfdt. 2. det bästa i sitt slag, prima sort. 
-stichwal[a]re, /. prima vara. -sticken, tr. 1. 
brodera. 2. = aussteppen. -stieben, itr. s. 
ryka ut, gå ut, ur. -stöbern, tr. 1. uppspära. 
2. jug. tröttjaga. 3. = ausstäuben. -stochern, 
tr. peta ut, ur. Sich (aa) die Zähne m peta 
tänderna. -stopfen, tr. stoppa, uppstoppa, 
dikta. -stopfung, £. -stöls, m. raxı. stöt, ut- 
fall. -stoisen, I. ir. stöta ut, slå ut, utstöta, 
fördrifva. Dem Fasse den Boden w slå ut 
botten på tunnan, vira. ohjälpligt fördärfva 
saken. II. itr. 1. h. stöta till, rakt. göra ut- 
fall. 8. s. häftigt utbryta. -stofsung, /. -strah- 
len, I. itr. 1. s. utsträla. 2. }. upphöra att 
stråla. II. tr. utsträla. -strahlung, /. -strek- 
- ken, I. tr. utsträcka, räcka ut. II. rl. sträc- 
“ka ut sig. -streichen, I. tr. 1. stryka ut, 
öfver. 2. stryka ut, släta. 3. invändigt smör- 
ja. 4. tillsmeta, fylla i. II. itr. s. 1. sträc- 
ka sig. 2. ströfva, stryka omkring. -strel- 
chung, /. -strelten, I. itr. s. ströfva ut, om- 
kring. II. tr. sprita. -streiten, I. itr. å. käm- 
pa ut, sluta strida. II. tr. utkämpa. -streu- 
en, tr. utströ, utsä, sprida. -streuer, m. per- 
son som strör ut, sprider ngt. -streuung, f. 
spridande m. m. se ausstreuen. -siricken, tr. 
färdigsticka. -striegeln, ir. skrapa ut vid 
ryktning, rykta vu. -strömen, I. itr. s. ström- 
ma ut, flyta ut, utmynna. II. tr. utström- 
ma, sprida. -strömung, /. -studieren, I. ir. 
h. upphöra att studera, afsluta sina stu- 
dier. II. tr. utstudera, grundligt studera. 
-stürmen, itr. 1. s. storma, störta ut. 2. A. 
o. rfl. Upphöra att storma, rasa ut, lägga 
sig. -stürzen, tr. hälla ut, slå ut, tömma. F 
ein Glas Wein n hvälfva i sig ett glas vin. 
-stützen, ir. stötta invändigt, stötta. -stüt- 
zung, /. -süchen, tr. 1. utsöka, utvälja, ut- 
gallra. 2. genomleta. -süchung, f. -sühn- se 


99 


sustüncnen 


-tiigung, /. -toben, I. itr. h. o. rf. rasa ut. 
II. tr. låta bryta ut, gifva fritt lopp åt. 
-toilen, F I. itr. h. upphöra att begå dår- 
skaper, stadga sig. II. rl. begå därskaper, 
galenskaper. -tönen, itr. h. upphöra att lju- 
da. -tosen, itr. h. upphöra att dåna, att 
.brusa, lugna sig; via. rasa ut. -traben, ir. 
1. s. trafva ut, bort. 2. A. trafva på, gå i 
fullt traf. -trag, -et, m. 1. uppgörelse, öfver- 
enskommelse, förlikning, afgörande, dom. 
2. skiljedomstol, förliknmgsdomstol. -tra- 
gen, I. ir. 1. bära ut. 2. hand. afföra. 3. föra 
bort, gum innehällets bortförande tömma. 4. ut- 
sprida, göra allmänt bekant, skvallra om, 
förtala. 5. slita ut. 6. uthärda, bära. 7. af- 
göra, förlikas om. II. rf. blifva öfverårig. 
III. itr. h. med priset i ack.: belöpa sig till. 
Es trägt die Kosten nicht aus: det betäcker 
ej omkostnaderna. -träger, m. 1. kolportör, 
utdelare. 2. skvallrare, baktalare. -träge- 
rei, £. skvaller. -trägerin, f. se Austräger. 


Austråliller, -, m. australier. -erin, -nen, f. 


australisk kvinna. -sch, a. australisk. 


auslitrauern, itr. h. 1. sörja ut, bära sorg- 


aussöhn-. -sülsen, tr. utlaka, urlaka. -sü- | 


Isung, f. -täfeln, tr. brädfodra, panela; för- 
se med inlagdt golf. -täf[fe]lung, /. -tanzen, 
I. ir. 1. s. dansa ut. 2. A. sluta dansa. II. 
tr. dansa till slut. -tapezieren, tr. tapet- 
sera invändigt. -tasten, tr. noga känna på. 
-tauchen, itr. s. dyka upp. -taumeln, itr. s. 
tumla ut. -tausch, m. utbyte. -tauschen, ir. 
utbyta. -tseren, tr. tjära invändigt. -tellen, 
tr. utdela, fördela, tilldela. -teiler, m. ut- 
delare. -tellung, /. utdelning. -teppiohen, tr. 
förse, kläda med mattor. 

Auster, -n, f. ostroh. -[n]bank, /. -[n]grund, m. 
ostronbank. 

auslitheeren ze austeeren. -Ihellen se austeilen. 
-thun, I. tr. 1. taga ut, ur. 2. taga af sig. 3. 
släcka. 4. bort-, utackordera. 8. låna nt. 
II. rf. 1. kläda af sig. 2. uttala sin mening, 
sina äsigter, säga ut. -tiefen, tr. göra dju- 
pare, urhälka, urgräfva. -tiefung, /. -tifteln 
se austüfteln. -Ulgen, tr. utplåna, utrota. 


drägten tillbörlig tid. 2. upphöra att sör- 
ja, att bära sorgdrägt. -träumen, I. itr. h. 
drömma ut, upphöra att drömma. II. tr. 1. 
drömma till slut. 2. Sich (aat.) etw. m dröm- 
ma om, inbilla sig ngt. -treiben, I. tr. 1. 
drifva ut, bort, köra ut; drifva pä bete. 
Keime m skjuta skott, Anospen a knop- 
pas. 2. Etw. ausgetrieben haben: ej vidare 
sysselsätta sig med ngt. II. itr. s. Die Kei- 
me treiben aus: brodden sticker upp, skot- 
ten skjuta fram, der Schweifs treibt aus: 
svetten sipprar ut. -treiber, m. person som 
drifver ut, bort. -treibung, /. utdrifvande 
m. m. se austreiben. -trennen, tr. sprätta ur. 
«treten, I. itr. s. 1. taga ut ett steg. 2. ut- 
träda, stiga ut. 3. Auf Abwege m gä vilse, 
vild. råka på afvägar, misstaga sig. 4. stiga 
öfver sina bräddar, flöda öfver; öfverskrida 
det tillbörligas gräns, g& för längt. II. tr. 
1. trampa ut, nr. 2. sparka nt, sönder. 3. 
gum trampande el. gående urhälka, nöta. Die 
Schuhe m trampa ut skorna. 4. trampa ut, 
gnm pätrampning släcka. III. rf. gom 


“ trampning eı. gående nötas. -trinken, tr. 


dricka ur, tömma. -tritt, m. 1. utträdande, 
utträde. 2. yttre trappa, förstugukvist, bal- 
kong. -trocknen, I. tr. torka invändigt, ut- 
torka, torrlägga. II. itr. s. uttorka, ntsina. 
-trocknung, /. -trommeln, tr. 1. trumma ut, 
utbasuna. 2. Ja m gnm buller och oväsen 
gifva sitt missnöje med ngn tillkänna, drif- 
va ut honom. -trompeton, tr. uttrumpeta, 
utbasuna. -tröpfeln, -tropfen, itr. s. dropp- 
vis rinna ut, sippra ut. -trotzen, itr. h. upp- 
höra att trotsa. -ttifteln, ir. gnm härklyf- 
verier ei. sofismer sluta sig till, leda i be- 
visning. -tünohen, tr. invändigt färgstryka, 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. 1 bar omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre bevklst. 


- 


382389 22200: 0522. 

a Bm 7 d » 4” - nn 
ru 200 ne es om 
2 - - se. AN LJ “ an 

. [| - - 
-— Kra - nn Me [ 
rv -... Pi Pu . '- - Bass. Ta er a 
Pos lv N Ac sms no 
Pe Se - a a an "a mom oc a- 
LJ 
”.. I > vwARJ rn u Ra ir 
» . 
Food PL) nn m = - =. un. 
s - . « .. 
- äm PS .. = acer FE” DB BD — 
a - a 
ge rr ne 5 BE AR 
. - “ - .. 
sn Br > so ©) Lori 
LJ - z [IS 
aga Bis se "TR dn L. in. — 
u ii ENG m. i 
På a. B -— um 
ho 70 5 L . a Me sa ” , se. od 


. „ia rn Mon ar = Tu. 
rn er ne ie se ch 
Pop Sue FH PET ur „mi an IDE st a fet be 
or 0 nen Let SP Ks DD STA 
ar Pr je Let oem | vn L 
a . at. Lan . i- une 
| . > er one 2 2 a ‚3 . 
J” t: -& I .- ee - 


vc dar 


Pu tar a 27 57 SER om "' Mi Än Tan Lin 
Summen. wyll 3 2: KMR AG 
. få -' pri 2 ar 2.5 un 1: 2.0°. 
I* cc ve sv” "sf eh tz i ON k 


Be ae BL %. 3+ 
Ir ur | 


tyg 0: 


ADR AR ett AR 4 


bis 4 LJ 


Kan SPA gt Get or 


wa Aa ts Boni 2 ag tet 2%” 
ss,” 4 . mg, Han : " -$ 
Le 2” + ut oe. 
I: ae. 2£ ve s; cn | I Hd = . 2 
rue Boot wm en IL es Dl 

sei. erat 2 4 ser... 


rn € a oe" 
lr 4 u LE u; = 4" “ « 4 1 bs. 5 
wu kr a / lan tr. ns 


4’. 4200er! Liste" 
" 4 


bet oc st MA ör hak 727 50 Auels 





"zız LT » cm Zu up KR 
= 0 tel. IL on wo ID don 


me _ . TA m Ir 2 zmün 
Li ZT 2 CR c 2 ı07- 
Lo ST om 22 ZT Fri SÖ Ka 
 —. I - mu ir rer DB e-- 
"ärva _ UL TITS Ted I 
hf es or — mn mu I & : 
an LT Tea AT ui IE m 
mL & Sein. "Io zo Te rung 
ur - --u Do zu (eu > l 
IL I IT mn Mer ÅRA” gu 


nei. 0 TIUPT. » Ele I pre Då 
sr I FAL zn m zum ES. 
fu = 2, 2 27 ern. mo a Da 


.. - -—- - re — ı 
- .—_ m u dn än 
—— - = -- - 
IL’a___I ITA. ut 


‚2 wetTinprirg Kä- 


ie 7:7 WET > 0. 1. Task XI m 
wen af BI I 1 Trabi EI ve 
2 Tik 20. SKOR > tili I -zueiung. 
= zum. —- , ein 2.8 u Desala 
TO 227 !2: 2 ta rımı in >”. fikna 


27:72i7 2:. -zimmeie -zalmen. 
= zı7 22 li: zz -zemmunmg. > -zumkam. FL 
a CT a rin fia a IL ed 1. gr- 
sa 8.31 Bo ri TT TR DÅ ITA ita Kölvas. 


a7. 2 -iscärke -20p 
ra 4% ee -ZEREOR. 
äl ga bärer. 
sia TTT SA gm. -zechen. 
31827 "II. sa derckeris- 
=; ir.gi _ır IL 77 dicka er töm- 
-zearer. I -- |. i ir öva Kur på 


x 
a 


| AJ 
2 
tU 


"nm pe m 
i 


Fr. 


fe irn. Atea .tarili IE rd. tä- 
a3. ao. ZU IN 1.0 I. 


3S- - 


oh Rosa Pr 
- 


NT NI 


CK 
' 


SITA a 


 zebrung. s. 


WITLargl2E. aEmarT.I2. Fil: -zeichnen. 
L :-. 1. :=:ı2. Tila Ani. 2 utmärka. 
ira mei livar. mike iırneteckna. 3. 
gezarıı. bean 227 Starkt aktning. 


‚zeichnung. fr. 1. mär- 
. zımar keise. "Zzerres, 


R 


r 
> 
» 
sd 
Lal 
ut 
var [1 
® pp. 
r 
EJ 
Kn 
il 
18 
m [71 





tr. 


“7821.:17% 


verb. ff. tar Tee Far see till bjälpverd. 


ausziehbar 


ausziehlibär, a. som kan dragas ut. «en, I. tr. 
1. draga ut, taga ut. 2. afdraga, aftaga, af- 
kläda. Bua. die Uniform uppgifva soldat- 
yrket, jn rein m utplundra ngn; die Kin- 
derschuhe m trampa ut barnskorna. 3. ut- 
sträcka, uttänja. 4. draga ut til hela sin längd. 
5. reffla. II. r/. 1. kläda af sig. 2. tänja ut 
sig. III. itr. s. 1. draga, tåga ut, bort. 2. 
flytta; utvandra, emigrera. 3. F taga till 
benen. -tisch, m. utdragsbord. -ung, f. ut- 
dragande m. m. se ausziehen. 

auslizieren, tr. utsira, utsmycka. -zimmern, ir. 
tekn. förtimra. -zimmerung, /. -zinnen, tr. 
förtenna. -zirkeln = abzirkeln. -zischen, tr. 
hväsa åt, uthvissla. -zittern, str. A. upphöra 
att darra, att dallra. -zug, m. 1. uttäg, af- 
täg, fiyttning, utvandring. 2. utdrag, sam- 
mandrag, extrakt, kvintessens. 3. utdrags- 
skifva, utdragsläda. -züglich, adv. i utdrag, 
i sammandrag. -zugsiest, ». judarnes päsk- 
högtid. -zugsweise = auszüglich. -zupfen, ir. 


61 


bähen 


rycka ut, af, draga ut, ur. -zürnen, itr. A. 
upphöra att vredgas. -zwitschern, ir. h. 
upphöra att kvittra. 

autköntisch, a. autentisk, trovärdig. 

Autelidafé, -s, n. autodafe. -didäkt, -en, m. au- 
todidakt, själflärd. -mät, -en, m. automat. 

Autor, -s al. -ören, -Ören, m. au(k)tor, förfat- 
tare, upphofsman. -Isieren, sv. tr. an(k)- 
torisera. -Ität, -en, f. au(k)toritet. -schaft, f. 
författarskap. 

auwéh, judiskt: auwälh, itj. aj, o ve. 

-Auxillårtruppen, /. pl. hjälptrupper. 

avllancieren, sv. itr. s. avancera. -ertieren, sv. 
tr. underrätta. -ertissemént, -s, n. under- 
rättelse. -i8, -e, m. underrättelse, avis. 

Axlle se Achse. -iöm, -e, n. axiom, grundsats. 
t, -e t, f. yxa. Bila. die m ar den Baum 
legen: gripa verket an. 

Azür, -s, 0, m. 1. asnr(färg), himmelsblätt. 2. 
poet. asuren, himlen. -blau, -[e]n, a. asurblå, 
himmelsblå. 


B. 


ba, itj. ugr. bä, ba, prat. 

» bä, it). bärmande färets läte, bi. 

baar se bar 4. 

Bacchänt, -en, m. backant. 

Bach, -e }, m. aim. Bächlein, -elchen, bäck. 
-amsel, /. strömstare. -blume, /. kabbelök 
(Caltha palustris). -hehne, -bunge, /. bäck- 
ärenpris, bäckböna (Veronica beccabunga). 
86, -n,f. -8r, -, m. jäg. vildsvinshona, -hanne 
öfver två år. -kelder, m. olvonbuske (Vi- 
burnum opulus). -steize, /. ärla. 

back, sjö. I. adr. back. II. -en, /. X -e,n. back. 
-birne, /. matpäron. -blech, ». (bak)plät. 
-berd, n. sjö. babord. -butter, /. matsmör. -e, 
-n, f. -OR, -, Mm. ätm. 1, 1. kind, kindben. Bia. 
die Backen voll nehmen a. mit vollen Backen 
in die Posaune sto/sen: ust. tags munnen 
för full, öfverdrifva. ®. sjö. läring. -en, st. 
eo. sv. I. tr. 1. baka. 2. torka. 8. steka i pan- 
na. 4. bränna, t. ex. Ziegelsteine. II. itr. 1. h. 
hakas, stekas. 2. A. o. s. hårdna, blifva tä- 
tare, fastare, packa sig samman. -enbärt, 
m. kindskägg, polisonger. -enbein, n. kind- 
ben. -engrübchen, n. grop på kinden. -en- 
schlag, -enstreich, m. kindpust, örfil. -en- 
zahn, m. oxeltand. 

Bäcker, -, m. bagare. -6i, -en. f. 1. bageri. 2. 
bagaryrke. 3. bakverk. -In, -nen. f. bagarfru. 

Backifischh m. 1. stekt fisk. 2. flicka i slyn- 
åldern d& hon börjar spela dam. -form, f. bröd-, 
bakelseform. -gerät[h],n. bakredskap. -haus, 
n. bakstuga. -mulde, f. bakträg. -efen, m. 
bakugn. -pfanne, /. stekpanna. -pfeife, f. 
örfil. -pflaume, /. sviskon. -schaufel, /. -scheit, 
n. kakspade, ugnsspade. -stein, m. tegel- 





- 


——————Ö"——= = =—>+==—=— 202 om—oempe. 
. 


sten. -stube, /. bakstuga. -wa[a]re, /. bak- 
verk. -wanne, /. bakträg. -werk, n. bakverk. 
-zahn, m. oxeltand. 

Bad, -er f, n. 1. bad. Bia. tron. jm das m ge- 
segnen: ugt. låta ngn få sina fiskar varma. 
8. badort. Ins m reisen: resa till ngn bad- 
ort. -eanstalt, f. badinrättning. -efrau, f. 
badgumma. -egemach, n. badrum. -ehose, 
f. bad-, simbyxor. -ekappe, f. badmössa. 
-eliste, /. förteckning öfver badgäster. 
-emeister, m. 1. badmästare. 2. simlärare. 
-on, sv. I. tr. bada. II itr. Ah. o rf. bada, 
bada sig. Sich in Thränen a bada, simma 
i tårar. -ener, -, m. -enerin, -nen, f. -énser, 
-, m. -önserin, -nen, f. invånare i landet 
Baden, badensare, badensiska. -énsisch, a. 
badisk, badensisk. -er, -, m. 1. badande. 2. 
barberare, fältskär. -erél, -en, J. badinrätt- 
ning. -ezeit, /. 1. badtid. 3. badsäsong. 
-ezelle, /. badhytt. -ezeug, n. badlinne. 
«isch, a. badisk. Das we: Baden. 

bäen, sv. itr. I. säga. bä, bräka. 

baft, itj. paff. 

Bätfchen se Beffchen. 

Bagäge, -n, /. 1. bagage, reseffekter. 2. F 
slödder, pack. 

Bagatölllle, -n, /. bagatell, smäsak, obetydlig- 
het. -schulden, f. pl. smäskulder. 

Bagger, -, m. mudderverk. -boot, n. mudder- 
pråm, mudderverk. -a, sv.tr. muddra, mudd- 
ra upp. -ponten, -prahm, m. mudderpräm. 

bah, itj. ba. 

bähen, sr. tr. utsätta för värme, basa. Pflan- 
zen "m gum värme drifva växter. “ed. a) lägga 
varma omslag på, b) badda. 





Av = föregående nppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. t har emijud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brotWet. 


Sm —- 727. MUB —- 27 SD TT TA 
3 = ILL: 517 Pu ” 
> dig © — oo IT pen: 
m... äl KR mini RUTA Ti 
Fa it. SES 9 u: 82° 
r mai Team 2 u oc a tt 


no = 
Zn rt a 2:0 Såg - Dl a: 
ı Ze mL. 0. Im 
Co Da 27T in 2 GE EN. un 
2 hl I " 2"... " = 172 
el DT 070. ng uhr. 
u. ti ua Dl ° 0... 
» " ar. äs” om 
LS a 27 -B. Ta man. EL mu" 
n . Tu, ZE mr. I zn 





> 
LT Te ER 3A Tun an. rar. DT MEER 2 = Or: 


I Si m ln sul “ mn. Fet nt... 07 TÄLT III ma >> 





ausziehbar 

ausziehlibär, a. som kan dragas ut. en, I. tr. 
1. draga ut, taga ut. 2. afdraga, aftaga, af- 
kläda. Bna. die Uniform uppgifva soldat- 
yrket, jn rein w utplundra ngn; die Kin- 
derschuhe AA trampa ut barnskorna. 3. ut- 
sträcka, uttänja. 4. draga ut till hela sin längd. 
5. reffia. II. rf. 1. kläda af sig. 2. tänja ut 
sig. III. itr. s. 1. draga, tåga ut, bort. 2. 
flytta; utvandra, emigrera. 8. F taga till 
benen. -tisch, m. utdragsbord. -ung, f. ut- 
dragande m. m. se ausziehen. 

auslizieren, tr. utsira, utsmycka. -zimmern, tr. 
tekn. förtimra. -zimmerung, f. -zinnen, tr. 
förtenna. -zirkeln = abzirkeln. -zischen, tr. 


hväsa åt, uthvissla. -zittern, ir. h. upphöra 


att darra, att dallra. -zug, m. 1. uttäg, af- 
tåg, flyttning, utvandring. 2. utdrag, sam- 
mandrag, extrakt, kvintessens. 83. utdrags- 
skifva, utdragsläda. -züglich, adv. i utdrag, 
i sammandrag. -Zugstest, ». judarnes päsk- 
högtid. -zugsweise = auszüglich. -zupten, tr. 


61 


bähen 





rycka ut, af, draga ut, ur. -zürnen, itr. A. 
upphöra att vredgas. -zwitschern, ir. h. 
upphöra att kvittra. 

authéntisch, a. autentisk, trovärdig. ' 

Autolldafé, -s, n. autodafé. -didåkt, -en, m. au- 
todidakt, själflärd. -mät, -en, m. automat. 

Autor, -s a. -Ören, -ören, m. au(k)tor, förfat- 
tare, upphofsmen. -isieren, sv. tr. au(k)- 
torisera. -Ität, -en, f. au(k)toritet. -sohaft, f. 
författarskap. 

auwéh, judiskt: auwälh, itj. aj, o ve. 

-Auxiliårtruppen, /. pl. hjälptrupper. 

avllancieren, sv. itr. s. avancera. -ertieren, sv. 
tr. underrätta. -ertissemönt, -s, n. under- 
rättelse. -is, -e, m. underrättelse, avis. 

Axlle se Achse. -lém, -e, n. axiom, grundsats. 
-t, -e ft, f. yxa. Bila. die m an den Baum 
legen: gripa verket an. 

Azür, -s, 0, m. 1. asur(färg), himmelsblätt. 2. 
poet. asuren, himlen. -hlau, -[e]n, a. asurblä, 
himmelsblå. 


B. 


ba, itj. ugr. bä, ba, prat. 
» bä, it). bärmande färets läte, bä. 

baar se bar 4. 

Bacchänt, -en, m. backant. 

Bach, -e t, m. aim. Bächlein, -elchen, bäck. 
-amsel, /. strömstare. -blume, /. kabbelök 
(Caltha palustris). -bohne, -bunge, /. bäck- 
ärenpris, büäckböna (Veronica beccabunga). 
»@, -3, f. -er, -, m. jüg. vildsvinshona, -hanne 
öfver två år. -holder, m. olvonbuske (Vi- 
burnum opulus). -stelze, /. ärla. 

back, sjö. I. adv. back. II. -en, f. X -e,n. back. 
-birne, /. matpäron. -hliech, n. (bak)plät. 
-bord, n. sjö. babord. -butter, f. matsmör. -®, 
-n, f. -0n, -, m. aim. 1, 1. kind, kindben. sia. 
die Backen voll nehmen eı. mit vollen Backen 
in die Posaune sto/sen: ugt. taga munnen 
för full, öfverdrifva. 2. sj0. läring. -en, st. 
e. sv. I. tr. 1. baka. 2. torka. 3. steka i pan- 
na. 4. bränna, t. ex. Ziegelsteine. II. itr. 1. h. 
bakas, stekas. 2. h. o. s. hårdna, blifva tä- 
tare, fastare, packa sig samman. -enbärt, 
m. kindskägg, polisonger. -enbein, n. kind- 
ben. -engrübchen, n. grop på kinden. -en- 
schlag, -enstreich, m. kindpust, örfil. -en- 
zahn, m. oxeltand. 

' Bäcker, -, m. bagare. -6i, -en, f. 1. bageri. 2. 

bagaryrke. 3. bakverk. -In, -nen. f. bagarfru. 


Backifisch, m. 1. stekt fisk. 2. flicka i elyn- 


åldern a& hon börjar spela dam. «form, f. bröd-, 
bakelseform. -gerät[h],r. bakredakup. -haus, 
n. bakstuga. -mulde, /. bakträg. -efen, m. 
bakugn. -pfanne, /. stekpanna. -pfeife, f. 
örfil. -pflaume, f. sviskon. -schaufel, /. -scheit, 
n. kakspade, ugnsspade. -stein, m. tegel- 








sten. -stube, /. bakstuga. -wa[a]re, /. bak- 
verk. -wanne, f. bakträg. -werk, n. bakverk. 
-zahn, m. oxeltand. 

Bad, -er +, n. 1. bad. Bild. iron. Jm das vw ge- 
segnen: ugt. låta ngn få sina fiskar varma. 
2. badort. Ins w reisen: resa till ngn bad- 
ort. '-eanstalt, /. badinrättning. -efrau, f. 
badgumma. -egemach, rn. badrum. -ghose, 


of. bad-, simbyxor. -ekappe, f. badmössa. 


»eliste, /. förteckning öfver badgäster. 
-smeister, m. 1. badmästare. 2. simlärare. 
en, sv. I. tr. bada. II. itr. hk. o. rl. bada, 
bada sig. Sich in Thränen m bada, simma 
i tårar. -ener, -, m. -enerin, -nen, f. -Önser, 
-, m. -önserin, -nen, f. invånare i landet 
Baden, badensare, badensiska. -önsisch, a. 
badisk, badensisk. -er, -, m. 1. badande. 2. 
barberare, fältskär. -erél, -en, j. badinrätt- 
ning. -ezeit, f. 1. badtid. 2. badsäsong. 
-ezelle, /. badhytt. -ezeug, n. badlinne. 
-isch, a. badisk. Das we: Baden. 

bilen, sv. itr. hi. säga. bä, bräka. 

baff, itj. paff. 

Bäffchen se Befjchen. 

Bagåge, -n, /. 1. bagage, reseffekter. 2. F 
slödder, pack. 

Bagatélllle, -n, /. bagatell, småsak, obetydlig- 
het. -schulden, f. pl. smäskulder. 

Bagger, -, m. mudderverk. -boot, n. mudder- 
pråm, mudderverk. -n, sv. tr. muddra, mudd- 
ra upp. -ponton, -prahm, m. mudderpräm. 

bah, itj. ba. 

bähen, sv. tr. utsätta för värme, basa. Pflan- 
zen m gnm värme drifva växter. Med. a) lägga 
varma omslag på, b) badda. 


Av = föregående oppslagsord. ” äkta sms. OÖ sakvar plur. ? har omljud. F famitjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Bahn — 

Bahn, -en, f. 1. bana, väg. Vanı. bild. m brechen, 
machen: bryta, röja väg; jm die m abge- 
winnen: hinna om ngn. 2. banad väg i snön; 
skridskobana; järnbana, järnväg; rännare- 
bana, täflingsplats, arena. 3. väd i nader. 
-bau, m. järnvägsbyggnad. -brecher(in), m. 
(f.) banbrytare, (-ereka). -breite, f. 1. ba- 
nans, 2. vädens bredd. -brücke, /. viadukt. 
-en, sv. tr. bana. -geleise, n. järnvägsspår. 
-hof, m. bangård, järnvägsstation. -hofsin- 
spektor, m. stationsinspektor. -hofsrestaura- 
tion, /. järnvägsrestauration. -körper, m. 
-Jinie, f. järnvägslinie. -los, a. obanad. -wär- 
ter, m. banvakt. -zug, m. järnvägstäg. 

Bahrlie, -n, f. bår. -[enjträger, m. en bårs bä- 
rare. -tüch, ». bärduk. 

Bähung, /. basande m. m. se bühen. 

Bai, -en, f. hafsbugt. -er se Bayer. 

Bajlladöre, -n, /. bajadär, indisk dansereka. 
-azzo, -[s], -s, m. pajas. -onätt, -e,n. bajonett. 

Bake, -n, f. sjö. sjömärke, bäk. 

Balanclliier, -s, m. vägbalk, balans. -ieren, sv. 
tr. o. itr. h. balansera, hålla (i) jämvigt. 

bald, -er +, adv. 1. snart. Je bälder, je lieber: 
ju förr dess hällre. 2. lätt. 3. nästan, t. ex. 
ich wäre m gefallen. Inskjutet: ich hätte — 
gesagt: jag hade så när sagt. 4. mw... v 
än ... än. -achin, -e, m. baldakin, tronhim- 
mel. -8, X = bald. 

Bälde, 0, f. In m snart. 

haldlig, a. snar. -möglichst, -thünlichst, adv. 
snarast möjligen, så snart sig göra låter. 

Baig, -e }, m. 1. (djur)hud, skinn. 2. hud, 
mage, buk. 3. vor. fröhylsa, skida, balja, 
skal. 4. uppstoppad figur. 5. bälg. 6. pı. um. 


-er t, F slyngel, slyna. -6, -n, f. balja, tvätt- 


balja. -en, sv. I. tr. flå. II. rf. 1. byta om 
skinn. 2. slåss, brottas, vara i slagsmål. 
-entreter so Balgtreter. -er, -, m. slagskäm- 
pe. -eröl, -en, f. slagsmål. -frucht, f. bet. 
skidfrukt. -kapsel, /. bot. balja, skida. -wech- 
sel, m. ombyte af hud, af skinn. -treter, m. 
bälg-, orgeltrampare. 

Balje se Balge. 

Balken], .n8, "NR, m. dim. t, 1. bjälke. Oräspr. 
das Wasser hat keine an: vattnet är ej att 
lita på. 2. balk, vågbalk. -ndecke, /. bjälk- 
tak, bjälklag. -nhöch, a. hög som taket. m 
springen: hoppa högt i taket. -nlage, f. 
-nwerk, n. bjälkverk. 

Balkön, -s el. -e, m. balkong. 

Bali, -e f, m. 1. bäll. m spielen: kasta bäll. 
2. klot, biljardklot, kula. 3. klot, glob. 4. 
bal, danstillställning. Auf den w e. zu m 
gehen: gå på bal, zum sein: vara på bal. 
-åde, -n, f. ballad. -anzug, m. baldrägt. -ast, 
-e, m. barlast. -asten, sv. ir. barlasta. -él, 
«en, f. ordensomräde. -en, a) -, m. 1. = Ball 
1-3. 2. det tjocka köttet under tummen 
och stortån; hos djur: has. 8. bal, varubal, 
packe. b) sr. I. ir. Die Hand zur Faust el. 


62 


— bang[e] 
die Faust m knyta handen, Schnee « for- 
ma snö till bällar, göra snöbällar. II. itr. hk. 
e. ri. knyta sig, knytas. Der Schnee ballt 
[sick]: snön är kram. -engut, n. varor i ba- 
lar. -enschnur, /. packsnöre. -enstock, m. 
packkäpp. -enwal[alre, /. = Ballengut. -en- 
weise, adr. balvis, i balar. -erbüchse, /. 
knallbössa, leksaksbössa. -ern, bällern, sv. 
iir. h. väsnas, bullra. -étt, -e, n. balett. 
-fest, a». balbjudning, bal. -hormm, -e, m. F 
person som försämrar i st. f. att förbättra. 
-hornisieren, sv. ir. rätta oriktigt, försämra 
hvad man vill förbättra. -hornisierung, f. 
-kelle, /. sälträ, sältra. -kugel, /. klot, bil- 
jardklot. -ön, -s, m. 1. ballong, luftballong. 
2. rund flaska, pumpa. -schlägel, m. = Ball- 
kelle. -spiel, n. bällspel. 

Balsäm, -e (ürr. -°-), m. balsam. -hauch, m. 
balsamisk fläkt. -ieren, sv. tr. balsamera; 
parfymera, göra välluktande. -ierung, /f- 
«ine, -n, f. balsamin. -isch, -ig (- :-), a. bal- 
samisk. 

Balz, -en, f. -e, m. fägellek. -en, sv. itr. h.ı 
sht om tjädern: Spela. 

Bambus, -[se], m. bambu. 

bamm, itj. se bimm. -el, -n, -siel, -en, f. F ngt 
hängande, dinglande. -eln, sr. itr. kh. F hän: 
ga och dingla. 

Bän, -s, m. ban, stäthällare i ett banat. 

Banlläne, -n, f. banan, bananasfrukt, bana- 
nasträd. -ät, -e, n. banat. 

Band, a) -er +, ». 1. band, rem, snöre, snodd; 
tunnband, bandjärn, järnband, tvärband, 
bindel, förband; mea. ligament. Buda. au/ser 
Rand und n sein: ust. hoppa öfver skak- 
lorna. hb) -e t, m. 2. band som en bok är bun- 
den i, Pärmar. 3. band, volym. c) -e, n. 
4. band, boja, fjättrar. 5. föreningsband. 
-åg8, -r, /. bandage, förband. -agist, -en, 
m. bandagist; kirurg. -6, -r, /. 1. rand, in- 
fattning. 2. band, skara, trupp. 3. pöbel, 
slödder. -elier, -e, n. bantler, axelgehäng. 

Bändellrbesatz, m. bandgarnityr. -reich, a. rik 
på (bok)band, på volymer. -rn, sv. tr. 1. 
banda, t.ex. das Wachs. 2. förse med rän- 
der, randa. -weise, adv. bandvis, i band. 
-zahl, /. antal band. 

-bändig, @. i sms. med räkneord, innehållande så 
eller så många band, volymer, t.ex. ein 
zweimes Werk. 

bändigllen, sv. tr. tämja, tygla, kufva. -er, -, 
m. (djur)tämjare. -ung, /. tämjande m. m. s 
bändigen. 

Bandit, -en, m. bandit. -enhaft, a. banditaktig. 

Bandlireif, m. tunnband. -röse, /. bandros, ro- 
sett. -tresse, /. trens, galon. -wurm, m. bin- 
nikemask. 

bangli[e], -er [t], a. beklämd, ängslig, rädd, 

ängestfull. Ich bin a. mir tst w jag är rädd, 

jag ängslas, jn a. jm vor jm w machen: 
skrämma ngn för ngn, F m machen gilt 





ir. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, IT. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Bange 
nicht: ugt. ingen rädder här. -®, 0, f. be- 


klämdhet, ångest, oro, rädsla. Haben Sie : 
keine „! var lugn! -en, sv. I. itr. åk. pers. o. j 


opers., samt rl. 1. vara rädd, orolig, frukta, t. 


ex. ich bange (mich) eı. es bangt mich a. mir : 
für a. um mein Leben, vor dem Tode: jag | 


fruktar för mitt lif, är rädd för döden. 2. 

med oro längta, nach etw.: efter ngt. II. tr. 
göra orolig, ingifva fruktan. 
keit, /. beklämdhet, oro, ängslan. 

bänglich, a. beklämd, ängslig. 

Bank, /. a) -e t, 1. bank ss. sandbank, koralibank 
m. m. 2. bänk, soffa. Buda. etw. auf die lange 
av schieben: uppskjuta ngt til en oviss framtid, 
etw. hinter el. über die m werfen: lägga ngt 
åsido, ej bry sig om det; durch die m öf- 
ver en bank, utan undantag. 3. bänk, verk- : 
bord ss. hyfveltäuk m. m. b) -en, 4. bank ss. 
växelbank, apelbauk m. m. Geld bei der m, stehen 
haben: hafva pengar innestående på ban- 
ken, w halten oı. auflegen: hålla bank. 

Bänkelllgesang, m. marknadssäng, -visa. -kind, 
n. oäkta barn. -sänger, m. marknadssän- 
gare. -sohn, m. oäkta son. -techter, /. oäkta 
dotter. 

Bänker, -, m. torgmänglare. 

bankerött, bankerutt, I. a. bankrutt. II. -e, m. 
bankrutt, konkurs, cession. -ieren, sv. itr. 
r. blifva bankrutt, göra konkurs. -ierer, m 
bankruttör, cessionant. | 

Bankllert, -e, m. oäkta barn, bastard. -étt, -e, 
2. bankett, kalas. -halter, m. via spei: bankir. 
-iör, -s, m. bankir. -note, -n, f. banknot, se- 
del. -platz, m. ort där bank finnes. -schein, 
m. = Banknote. -schwindel, m. -unwesen, n. 
banksvindel. -zettel, m. = Banknote. 

Bann, -e, m. 1. förtrollning som binder en vid ett 
visst ställe, gör en orörlig. 2. bannlysning, bann- 
stråle, landsförvisning, akt. In den n thun 
er. mit dem m belegen: bannlysa, landsför- 
visa, förklara i akt. 3. a) domsrätt, b) om- 
räde för ngns myndighet, c) detta omrädes 
bebyggare, d) uppbåd inom ett dyl. ewmräde. 
-bruch, m. en. bannlysnings upphäfvande, 
-bulle, /. bannlysningsbref, bulla. -ea, tr. 1. 
gnm Öfvernaturlig trollmakt a. tjusnings- 
kraft beherska, a) fasthälla på ngt state, för- 
häxa, bedära, b) förflytta tin ngt ställe, be- 
svärja, frammana, c) bortdrifva från et: ställe, 
utdrifva. 2. förbanna, belägga med förban- 
nelse; förgöra. 83. bannlysa. 4. förvisa, 
landsförvisa. 5. fridiysa. -er, -, 1. m. besvär- 
jare. 2. »n. baner, fana, fälttecken. -erflüch- 
tig, a. som öfvergifvit fanan, rymt, deser- 
terat. -erträger, m. banerförare. -flüch, m. 
bannlysning. -herr, m. länsherre. -melle, f. 
stadsområde. -spruch, m. bannlysning. -stein, 
m. gränssten för ett Bann 3 b. -strahl, 
bannsträle. 

Banilquiér, -s, m. bankir. -us, -, m. se Ban. 

Baptist, -en, m. baptist. -isch, a. baptistisk. 


Av = föregående uppslagsord. 


63 


-heit X, -Ig- | 





baronisieren 


bar, a. 1. bar, naken. 2. blottad, saknande, 
fri från, utan. 8. ohöljd, omisskännelig, 
påtaglig, klar. 4. kontant. ve Münze: klin- 
gande mynt, bila. etw. fär n, für we Mün- 
ze, für men Ernst nehmen: taga ngt för 
kontant, för fullt allvar. 

Bär, -en ei. X -e, m. 1. björn, junger nm vanl. 
björnunge. 2. F björn, fordringsägare. Ei- 
nen wen anbinden ei. aufbinden: skaffa sig 
en björn, sätta sig i skuld, einen nen ab- 
binden: slä ihjäl en björn. 

Baräcke, -n, /. barack; dålig, usel hydda, koja. 

Barbår, -s ei. -en, -en, m. barbar. -6i, -en, f. 
barbari, grymhet, råhet. -in, -ner, f. bar- 
barisk kvinna. -isch, a. barbarisk. 

bärbeinig, a. barbent. 

: Bärbelfs, -e, m. F = Bärbei/ser 2. -er, m. 1. 
björnhund, bulldogg. 2. F tvärvigg, bit- 
varg. -ig, a. sträf, frånstötande, argsint. 
-igkeit, f. frånstötande, argt sätt. 

Bärblichen, -el, -s, -[s], n. aim. ar Barbara. 

Barbier, -e, m. barberare, ätr. ısgre fältskär. 
-becken, ». rakfat. -en, sr. tr. raka, barbera. 
F vila. jn über den Löffel A narra, bedraga 
ngn. -laden, m. rakstuga. -messer, n. rak- 
knif. -riemen, m. rakstrigel. -stubo, /. rak- 
stuga. 

barchen, a. af parkum. -t, -e, m. parkum. 

bardäuz, itj. ugt. pladask. 

Bardlio, -n, m. bard, skald, sångare. -i[ejt, -e, 
n. o * m. stridssäng. isch, a. beträffande 
barder, barda-, skalde-. 

Bärenlibeilser se Bärbei/ser. -kaut, f. björn- 
hud. F auf der w liegen: lata sig. -häuter, 
m. latmask. -mütze, /. björnskinnsmösse. 
-raupe, /. björuspinnarens larv. -zottig, a. 
lurfvig som en björn. 

Barött, -e, n. barett. 

Bärlifrost, m. barfrost. -fäfs, a. barfota. -f- 
iser, m. en som går barfota, ı sht barfota- 
munk. -ftülsig, a. barfotad. -geld, n. kon- 
tanta pengar. -hand, -händig, a. barhänd. 
-haupt, -bauptig, a. barhufvad. " 

Bärin, -nen, f. björninna, björnhona. 

Bariton (kort &), -3, -e, m. mus. baryton. 

Bark, -en, f. sjö. bark(skepp). -ässe, -n, f. sjö. 
barkass, storbät. -e, -n, /. sjö. 1. bark, arr. 
mindre segelbåt i alımı. 2. ett slags platt 
flodfartyg. 

Bärlapp, m. bot. lummer (Lycopodium). 

Bärm!ibrot, ». bröd bakadt med jäst. -6, 0, f. 
1. jäst. 2. fradga på ol 

barmhörzig, a. barmhertig, miskundsam. "ve 
Schwestern: barmhertighetssystrar. -kelt, f. 
barmbhertighet, miskund. 

bärmig, a. jästblandad, grumlig ar jäst. 

baröck, a. barock, befängd. -heit, f. befängdhet. 

Baromöter, -, m. o. n. barometer. 

Barön, -e, m. baron, friherre. -6sse, -», -in, 
"nen, f. baronessa, friherrinna. -isieren, sv. 
I. tr. utnämna till baron, upphöja i friherr- 


” äkta sms. Ö saknar plur. 7 har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. ' 





Barre — 4 — Bauflöfse 


— 


ligt stånd. II. itr. h. F lefva sjangtilt; spe- 
la friherre, göra intet. 

Barrlle, -n, /. 1. (metall)stäng, tacka. 2. bom. 
8. skrank. -en, -, m. 1. = Barre. 2. ett gym- 
nastikredskap, hufvudsakligen för armgym- 
nastik, bestående af tvänne parallela bom- 
mar. -eqgold, n. guld i stänger, i tackor. 
-jöre, -r, /. barriär, bom, skrank, hinder. 
-ikåde, -n, /. barrikad, förskansning. -ika- 
dieren, sv. tr. barrikadera. 

Bärs[ch], -e [}], m. abborre. 

barsch, a. 1. amper, besk. 2. barsk, sträf. 

Bärschaft, /. reda penningar, kontanta till- 
gängar. 

Barschbeit, /. barskt sätt ev. uttalande. 

Bärt, -e }, m. 1. skägg. Bild. jm einen m [von 
Stroh] machen: narra, bedraga ngn, jm den 

mw streicheln a. um den a gehen: smickra, 
kurtisera ngn, in den m hinein lügen : ljuga 
oförskämdt. 2. zoo. munträdar, barder nos 
vissa fiskar. -becken, n. rakfat. -8, -n, f. 1. 
bredyxa. 2. zoo. hvalbard. -faden, m. mun- 
trädar, munspröt hos vissa fiskar o. insekter. 

Barthel, -s, m. förkortn. ar Bartolomeus. Ordapr. 
er weifs, wo m den Most holt: ugt. han är 
minsann ej bortkommen. 

bärtig, a. skäggig. 

Bärtlikratzer, m. F skäggskrapare, barberare. 
-scherer, m. F barberare. -seife, /. raktväl. 

Barütsche, -n, f. ett slags tvähjuligt äkdon. 

Baryton «ce Buriton. 

Basålt, -e, m. basalt. -en, a. af basalt. 

Baschlik (arv. - 2), -s, m. baschlik. 

Baslle, -n, f. aim. }, 1. kvinniig kusin. 2. faster 
el. moster, tant. $. bas. -engeschwätz, -en- 
gewäsch, n. skvaller, käringprat. -enhaft, a. 
käringaktig. -enschaft, /. 1. kusinakap, tant- 
skap. 2. kvinnliga slägtingar. -ieren, sv. I. tr. 
basera, grunda. II. itr. h. basera sig, grun- 
da sig. -Ilisk, -en, m. basilisk. -Is, Basen, f. bas. 

Basklie, -n, m. -in, -nen, f. invånare i de ba- 
skiska provinserna, basker. -Isch, a. baskisk. 

bais, I. adv. 1. i hög grad, dugtigt. 2. poet. 
besser. II. -e t, m. mus. bas. -bläser, m. fa- 
gottbläsare. -brummer, m. borduna, snarr- 
verk på orgel. -ist, -en, m. basist. -pfelfe, f. 
fagott. 

Bast, -e [+], m. bast. -a, itj. basta. 

Bastard, -e, ın. bastard. -en, -ieren, sv. I. tr. 
korsa oitka arter. II. rfl. korsa sig, beblanda 
sig. -schaft, /. egenskap af bastard. -26u- 
gung, /. korsning af olika raser eı. arter. 

Bastiléj, -en, /. bastion, bålverk. -ein, av. I. 
tr. syssla med småsaker, knåpa med. II. itr. 
h. syssla, knåpa. -en, u. af bast, bast-. -lén, 
-en, f. utv. -e, m. o. n. bastion. 

Batailiön, -e, n. bataljon. 

Batist, -e, m. batist. -en, a. af batist, batist-. 

Batterie, -[e]n, /. batteri. 

Batzen, -, m. Batzen, myntsort = 4 Kreuzer. 

Bau, -[e]s, -e ev -ten, m. 1. byggande, upp- 








förande. 2. byggnad, konstruktion, struk- 
tur. 3. odlande, odling. 4. virg. brytande, 
bearbetning. 5. bygge, byggnad, byggning, 
hus. Einen m errichten: uppföra ett hus. 
6. bo, håla, kula. Bina. immer in seinem m 
sitzen: ständigt sitta hemma, aldrig gå 
bort. -akademie, f. teknisk högskola. -amt, 
n. byggnadsintendentur. -anschlag, m. kost- 
nadsförslag till en byggnad. -ärt, f. bygg- 
nadssätt, -stil. -bedarf, m. byggnadsmate- 
rialier. -beflisseno(r), m. arkitekt(elev). 

Bauch, -e +, m. aim. Bäuchlein o. -eichen, 1. 
mage, buk. F fauler m a) latmask, b) öf- 
verfyld mage, t. ex. i ordspr. fauler m studiert 
nicht gern. 2. hvälfning, rundning, inre, 
resonansbotten. -band, rn. tunnhband. -die- 
ner, m. frässare. -dienst, m. frässeri. -6, 
Bäuche se Beuche. -en, sv. I. rf. bugta 
sig, vara bukig, svängd; gebaucht: bukig, 
kupig. II. am. bäuchen se deuchen. -ent- 
zündung, /. maginflammation. -erin, Bäu- 
cherin se Beucherin. -fell, n. tarmsäck, buk- 
hinna. -flufs, m. diarré, utsot. -grimmen, n. 
magplägor, magknip, ondt i magen. -ig, bäu- 
chig, a. bukig. -kneifen, -kneipen = Bauch- 
grimmen. -krampf, m. magkramp, kolik. -röd- 
ner, m. buktalare. -riemen, m. bukgjord. 
-schmerz, m. = Bauchgrimmen. -ung, f. 1. 
kupighet. 2. vanı. Bäuchung se Beuchung. 

Baullde, -n, /. säterhydda. -direktor, m. bygg- 
nadsintendent. -en, se. I. tr. 1. bygga. 8. 
odla, bearbeta, bryta. II. rf. byggas, od- 
las. Sich arm m bygga sig fattig. III. itr. 
h. bygga. An etw. (dat) m bygga på ngt, 
auf jn w bygga, förlita sig på ngn. 

Bauer, 1. -, m. person som bygger, odlare, 
bearbetare, t. ex. der geduldige m des Erd- 
reichs. 2. -n ci. -8, -n, m. dim. t, bonde, landt- 
man. 3. -, m. o. n. fägelbur, bur. -arbelt, /. 
jordbruksarbete. -6i, -en, f. byggeri, byg- 
ge. haft = bäuerisch. 

Bäuerliin, -ner, f. bondkvinna, bondhustru. 
«isch, a. 1. landtlig, bond(e)-. 2. bondsk, rå. 

Bauerlljan, -e, m. bondlymmel. -kerl, m. bond- 
tölp. 

bäuerlich, a. landtlig, bond(e)-, bondsk. 

Bauernlladel, m. bond-, landtadel. -fänger, m. 
en som lurar bönder, bondpräjare. -fänge- 
rei, /f. bondpräjeri. -fest, 2». bondkalas. 
-tro[fh]ne, /. bonddagsverke. -gut, rn. bond- 
gård. -placker, m. bondplägare. -regel, f. 
bondpraktika. 

Bauerli{n]schaft, /. bönderna i en by el. inom ett 
visst område. -sleute, pl. bondfolk. -smann, m. 
bonde. -wesen, n. 1. Jandtbruk. 2. bondskt 
sätt. -wirt[h]schaft, F landthushällning; 
jordbruk. 

Baullfach, n. byggnadsfack. -fählg, a. odlings- 

ı bar, bärg. som kan bearbetas. -fällig, a. bo- 
fällig, förfallen. -fälligkeit, /. bofällighet. 
fest, a. fast, säker att bygga på. -flölse, f. 


itr. intransitivt, ri. retlexivt, St. starkt, ST. svagt, 7. trausitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Bauflucht 


timmerflotte. -flucht, /. rak linie efter hvil- | 
ken det bygges. -führer, m. byggmästare. | 
-gewerkschule, f. byggnadsskola. -grund, m. ' 
byggnadstomt. -herr, m. byggherre. -hof, 
m. timmerplats. -holz, ». 1. byggnadsvirke. 
2. byggbit. -kasten, m. byggläda. -leute, pl. 
arbetare vid ett bygge, timmermän. -lich, 
a. 1. rörande bygge el. byggnadskonst, bygg- 
nads-. 2. beboelig. -lichkelt, £. 1. byggnad, 
bygge. 2. beboeligt tillstånd. -lustig, a. 
byggnadslysten. 

Baum, -e t, m. 1. träd. pina. den Finger zwi- 
schen den a und die Borke stecken: tränga 
sig mellan barken och trädet; zwischen m 
und Borke sitzen: sitta i mellanhand, i 
klämma, F das geht über die Bäume: det 
gär alltför längt. 2. bom. 

Baulmann, m. arbetare vid ett bygge, timmer- 
man. -melster, m. byggmästare. -meln, sv. 
itr. h. dingla, slänga. -men, sr. itr. h. jäg. 
slä ned, taga träd, träa. 

bäumen, sv. I. tr. uppresa. II. rf. stegra sig. 

Baumlleule, /. kattuggla. -falke, m. lärkfalk. 
-falle, f. jag. stockfälla. -fest, a. fast, orubb- 
lig som ett träd. -fräls, m. röta på träd. -fre- 
vel, m. skogsäverkan, förstörande af träd. 
-gang, m. alle. -garten, m. fruktträdgård. 
-geländer, n. spalier. -gerade, a. rak som 
en stör. -harz, n. kåda. -höch, a. hög som 
ett träd, jättelik. -kahn, m. ekstock af en 
urhälkad trädstam, kanot. -kitt, m. ymp- 
vax. -knospe, /. bladknopp. -lang, «. läng 
som ett träd. -Iäufer, m. zoo. trädkrypare. 
-laus, /. trädlus. -leiter, f. trädgärdsstege. 
-los, a. trädlös. -malve, /. stockros. -marder, 
m. ekogsmärd. -mast, /. ällonbeie. -messer, 
n. trädgärdsknif. -nachtigall, /. järnsparf. 
-öl, n. bomolja. -pfahl, m. stör att binda träd 
vid. -pflaster, n. ympvax. -rose, /. stockros. 
-saft, /. saf. -schere, f.trädgärdssax. -schlag, 
m. löfverk. -schnitt, m. kvistning. -schröter, 
m. ekoxe. -specht, m. zoo. trädkrypare. -stark, 
a. stark som ett träd, mycket stark. -still, 
a. alldeles stilla, lugn. -stock, -strunk, m. 
stubbe. -stück, n. trädplantering, fruktträd- 
gård. -stumpf, m. stubbe. -wachs, n. ymp- 
vax. -wagen, m. arbetskärra. -wärter, m. ]. 
vaktare af fruktträd. 2. skogvaktare. -werk, 
». trädparti, löfverk. -wolle, f. bomull. F 
vild. ein Kind in m wickeln: klema med, 
skämma bort ett barn. -wollen, a. af bom- 
ull, bomulls-. -wüchs, m. träds växt, växt- 
lighet. -zucht, £. trädskötsel. 

Bauliplatz, m. 1. byggnadstomt. 2. timmer- 
plats. -rede, f. invigningstal hånet af en bland 
byggnadsfolket. 

bäurisch se dbäuerisch. 

Bauliriis, m. byggnadsplan, ritning till en 
byggnad. -sand, m. sand till murbruk. -$- 
back se Pavsba:k. 

Bausch, -e t. m. ngt svällande, t. ex. pö«, puff 





65 


— - nn mn u Em u  ——. 


a 6—6—e  ———n-n vv ——nOBOO —-— ——=  >—— - 2 


— Bebakung 
på ärmar m. m. /n w und Bogen: på en höft, 
i ungefärligt medeltal, i stort, i slump. 

:-ärmel, m. puffärm. -en, sv. I. tv‘. göra sväl- 
lande, pösig, pösa upp. II. itr. Ah. o. rå. 
svälla, pösa. -ig, a. pösig, svällande. -kauf, 
2. slumpköp. 

Baulischule, /. teknisk skola, byggnadsskola. 
-schung, /. pös. -schutt, m. byggnadsgrus. 
Bause, -n, f. kalkering, afprickadt mönster. 
fn, sv. tr. kalkera, afsticka, afpricka. -pa- 

pler, n. kalkerpapper. 

Bau'stelle, /. byggnadstomt. -stil, m. bygg- 
nadsstil. -te, /. K sg. ımı pi. Bauten se Bau. 
-tischierei, /. fast snickeriarbete i en bygg- 
nad. -unternsehmer, m. byggnadsentrepre- 
nör. -verständig, a. kunnig i byggnadekon- 
sten; subst. arkitekt. -wesen, 2. byggnads- 
väsen, -konst. -z, itj. pladask, bums. -zaun, 
m. plank kring ett bygge. -zweck, m. Zu 
wen: i och för en byggnad. 

Bayer, -n, m. bajrare. -Isch, a. bajersk. -n, -s, 
0, n. Bajern. 

bayrisch, a. bajersk. 

Bazär, -e, m. basar. 

belläbsichtigen,“ tr. hafva für afsigt, ärna, äm- 
na, vilja. -ächten,“ tr. beakta, gifva akt på, 
taga hänsyn till, lyda, följa. -Achtenswöärt[h], 
a. beaktansvärd. -ächtung, /. aktgifvande, 
iakttagande, hänsyn. -äckern,‘ tr. odla, 
bruka jorden. 

Beämtell(r), (adj. böjn.) m. ämbetsman, tjänste- 
man. -nherrschaft, f. ämbetsmannavälde, 
byråkrati. -nt[hjum, ». byråkrati. -nt[h]äm- 
lich, a. byråkratisk. -nzopf, m. föråldradt, 
löjligt ämbetsmannaskick. 

bellångst[igjen,” tr. oroa, ängsla, göra ängslig. 
-ångst[igjung, /. -änspruchen,” tr. göra an- 
språk på, fordra. -ånspruchung, /. -ånstan- 
den,” tr. draga i betänkande, hysa tvifvel 
om, bestrida. -ånstandung, /. -åntragen," tr. 
föreslå, yrka, väcka förslag ei. motion om. 
-åntragung, f. 

beåntwortilen,” tr. besvara. -ung, f. besva- 
rande, svar. In m Ihres Schreibens: till 
svar & eder skrifvelse. -ungsschreiben, n. 
-ungsschrift, /. (skriftligt) svar. 

bellårbeiten,” tr. bearbeta, bereda, odla, för- 
bättra. Neu bearbeitete Auflage: ny för- 
bättrad upplaga. -årbeiter(in), m. (/.) be- 
arbetare. -ärbeitung, /. bearbetning. -ärg- 
wohnen,* tr. misstänka, jn einer (gen.) Sache: 
ngn för ngt. -ärgwohnung, f. misstanke. 

beäufsichtiglien,‘ tr. utöfva uppsigt öfver, öf- 
vervaka. -er, m. uppsyningsman, inspek- 
tor, kontrollör. -ung, /. uppsigt, tillsyn. 

beäuftraglien,“ ir. Jn mit etw. w gifva ngn 
ngt i uppdrag, ron jm beau/tragt: på upp- 
drag af ngn. -te(r), m. fullmäktig, ombud, 
kommissionär. -ung, /. uppdrag(ande). 

bellåugenseheinigen,” t,. taga i ögonsigte, sy- 
na. -bäken,* tr. sjö. utpricka segenea. -båkung, 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre spräk X mindre rail. 


Tysk-svensk skolordbok. 


> 


_ 


bebändern 


66 


-bändern,“ tr. förse, smycka, kanta med | 


band. -bärtst, -bärtet, a. skäggig. -båuen,” 


tr. bebygga, odla, bearbeta. -båuer, -, m. | 


bebyggare. -bäuung, f. bebyggande m. m. se | 
bebauen. 
Bebellland, n. gungfiy. -n, sr. itr. h. bäfva, 


skälfva, darra, um etw.: för ngt. -schwanz, | 


m. sädesärla. 
bellibinden,” 


tr. ombinda. -blåttern," I. tr. för- | 


se, kläda med blad, löfva. II. rl. löfvas. | 


-blöchen, ” 
-biölen,” tr. sätta bly på, öfverdraga med 
bly. -blåmen." tr. o rl. pryda, kläda (sig) 
med blommor. -böhlen, tr. brädslä, bräd- 
fodra, golflägga. -börden, -börten,* tr. förse 
med bårder. med lister, kanta, 
-börtung, f. -brillen,* tr. förse med glasögon. 
-brücken, tr. slå bro öfver. -brüten,” tr. lig- 
"ga på, ligga ut, rufva på. -bråtung, f. -bü- 
schen, -båschen," tr. plantera med buskar. 
Bebuscht: 
-büschung, -büschung, /. buskskog, snär. 
Becher, -, m. bägare, pokal. -blume, /. bot. 
pimpinella. -glas, n. glas utan fot. -klang, 
m. glasens klang. -n, sv. ttr. A. dricka, po- 
kulera. -stürzer, m. F dryckeskämpe. 
Becken, -, n. 1. bäcken, fat. 2. bassäng; 
däld. 3. bäcken, nedersta delen af bålen. 4. mus. 
cymbal. -schläger, m. 1. bleckslagare. 2. 
cymbalslagare. 
bedächen,* tr. förse med tak, taklägga, täcka. 
Bedåcht, I. -[e]s, 0, m. öfverläggning, öfver- 
vägande, eftertanke. Mit gutem mw efter 
mogen öfverläggning, m nehmen eı. haben 
auf’ etw. (ack): taga hänsyn till ngt. II. a. 
1. betänksam, eftertänksam. 2. Auf etw. 
(ack.) m sein: vara betänkt på ngt. -heit, f. 
betänksambhet. 
bedächtig, a. betänksam, försigtig, varsam. 
-keit, /. försigtighet, varsamhet. 
bedächtillos, a. obetänksam. -Iosigkeit, /. obe- 
tänksamhet. -nahme, f. hänsyn. -sam(keit) 
= Bedärhtig(keit). -voll, a. betänksam. 


beväxt med buskar, med snär. : 


-bördung, ' 


| 


Belldächung, f. 1. takläggning. 2. tak, hem- | 
vist. -dånken,” rl. 1. hembära tacksägelser, ' 
tacka, bei jm fär etw.: ngn för ngt. 2. iron. : 
sich für etw. m betacka sig för, undanbedja | bedörnen,* tr. omgifva med törne ss. skyaa. 


sig ngt. -darf, -[e]s, 0, m. 1. behof, brist. 
2. behof, förnödenhet, förråd. -dårfsfall, m. 
Im » vid behof. \ 

bedäuerlllich, a. beklaglig. -n,* tr. beklagn. , 
-nswört[h], -nswürdig, a. beklagansvärd. -ung. 
f. bu gande. 

bedécklien," I. tr. betäcka, öfvertäcka, hölja, | 


skyla, skydda. II. rf. 1. betäckas, höljas, : 
skylas, öfverdragas. 2. sätta på sig hatten, ! bedråckllen,” tr. förtrycka. -er, m. förtryckare. 


mössan. 3. mu. skaffa sig betäckning, skydd. 
-ung, /. betäckande, betäckning, eskort, 
skydd. -ungsschiff, n. konvojskepp. 
bedenklien,“ I. tr. 1. betänka, öfverväga. 2. 
Jn mit etw. w komma ihåg ngn med ngt, 








ir. 


. betänkligheter. 


bediellien,* 


bedienlien,“ 


bedinglien,* 


edröhllen,* 


bedünken 
ron der Natur gut bedacht: af naturen väl 
utrustad. U. rf. 1. betänka sig. Sick eines 
andern e. eines Bessern m, ändra äsigt. 2. 
tveka, vara tveksam. 8. tänka på sig själf. 
III. n. 1. öfvervägande, betänkande, 2. be- 
tänklighet, tvekan. n tragen: tveka, hysa 
-frist, /. betänketid, räd- 
rum. -lich, a. 1. betänklig. 2. betänksam, 
tveksam, tvehägsen. -lichkeit, f. betänklig- 
het, tvekan; svärighet. -zeit = Bedenkfrist. 


tr. kläda, beslå med järnbleck. bedeuten,’ tr. 1. betyda, beteckna, föreställa, 


antyda. 2. betyda, vara af betydenhet. n.d: 
betydande, ansenlig, betydlig. 8. Jm etw. m 
gifva ngn en vink om ngt, afv. ja m, antyda 
för ngn, låta ngn förstå. -en[d]heit, f. be- 
tydenhet, betydelse, vigt; ngt betydande, 
af betydenhet. -ni[f]s. -se, f. X = Bedeu- 
tung. -säm, a. betydande, vigtig, betydel- 
sefull. -samkeit, /. betydelse, vigt. -ung, f. 
betydelse, vigt. Etw. mit m sagen: säga 
ngt med afsigt, med eftertryck, von schlim- 
mer a sein: hafva ngt ondt att betyda. 
-ungsleer, -ungslos, a. betydelselös, intet- 
sägande. -ungsschwer, -ungsvoll, a. betydel- 
sefull. 

tr. golflägga. -ung, f. golflägg- 
ning. 

I. tr. 1. betjäna, passa upp på. 
Die Tajel m passa upp vid bordet. 2. skö- 
ta, förrätta, bekläda. 3. xortspei. bekänna. 
I. rfl. betjäna sig, 7s: af ngn. -sten,"” tr 
gifva ett ämbete, en tjänst åt. -stete(r), m 
tjänsteman. -stung, f. tjänst, plats. -te(r), 
(adj. böjn.) m. betjänt. -tenhaft, a. betjäntak- 
tig, slafvisk. -tenhaftigkeit, f. betjäntskick, 
slafviskt sätt. -ung, f. 1. betjänande, upp- 
passning. 2. betjäning, tjänare; mil. servis. 
sv. tr. 1. tinga, påtinga. 2. be- 
tinga, utfästa som vilkor. 3. göra beroende, 
inskränka, begränsa. Bedingt: beroende, 
vilkorlig, ofri, begränsad. 4. betinga, haf- 
va till förutsättning e. utgöra förutsätt- 
ning för, vara förbunden med. -theit, f. be- 
roende, vilkorlighet. -ung, /. vilkor. -ungs- 
los, a. utan vilkor, ovilkorlig. -ungsweise, 
adv. vilkorligt. 


bedränglien,” tr. försätta i trångmål, ansätta. 


Bedränyt: nödstäld, betryckt. -er, m. plå- 
gare, förtryckare. -lich, a. tryckande, svär. 
-nl[f]s, -se, -theit, -ung, f. trångmål, nöd- 
stäld, betryckt belägenhet, vedermöda. 

tr. hota. -lich, a. hotande. -ung, 
J. hotelse. 


bedrücken,* tr. trycka på, fulltrycka. 


-theit, /. betryck. 
förtryck. 


-ung, /. förtryckande, 


Beduinlie, -n, m. beduin. -in, "nen, J. beduin- 


bedünken,“ 


kvinna. 


I. tr. h. opers. Es bedünkt 


o. str. 








intransitivt, rf. reflexivt, 88. starst, $V. svagt, ET. transitivt verb. A. har Aaben, 8 har sein till hjälprerb. 


Deaurien — 6 


mich e. mir: det synes, det förefaller mig. 
IL. n. förmenande, mening. 
bedürflien,* str. Å. med gen. o. tr. behöfva, tarfva. 
-niltfs, -se, n. behof. -ni[f]sies, a. utan be- 
hof. -tig, a. behöfvande, fattig. Finer (gen.) 
ei. X eine Sache w i behof af en sak. -tig- 
keit, /. tillständ af behof, torftighet, fat- 
tigdom. 
Beldagen,” tr. ådr. harfva. -öhren,‘ I. tr. hedra. 
II. rl. Sich n zu: hafva äran att. -öhrung, 
Ff. -&id[ig]en,” tr. 1. beediga, med ed be- 
kräfta, svära på. 2. taga ed af, låta gå ed. 
-é6id[igjung, /. -åifern," rf. ifra, vara ifrig, 
ifrigt bemöda sig. -6iferung, /. -éilen,” I. tr. 
påskynda. II. rf. skynda (sig). -Oinflussen,* 
tr. utöfva inflytande på, påverka. -6influs- 
sung, /. -éInträchtigen," tr. göra intrång på, 
vara till förfäng för, förfördela. -éInträchtl- 
gung, f. -éisen,” tr. 1. arv. rl. öfverdraga(s) 
med is. 2. beslå med järn. -6isung, f. -én- 
d[igjen," tr. afsluta, sluta, fullborda. -én- 
4[ig]ung, ‚/. -éngen," tr. göra trång, inkräk- 
ta på, inskränka, trycka, nedtrycka, ned- 


stämma, göra beklämd. -éngtheit, f. trång- 


het; beklämdhet. -éngung, f. inkräktande 
m. m. se beengen. -örben,* tr. ärfva. Beerbt: 
som har arfvingar. -ördigen,‘ ir jorda, be- 
grafva. -ördigung, /. begrafning. -Ördigungs- 
. feler, f. graföl. 

‚Beerlie, -n, /. bär. -en, sv. tr. afplocka bär 
af. -hüter, m. vinbärgsvaktare. -most, m. 


den vid präseningen först afrinnande saf- | 


ten. -wein, m. vin af själfrunnen drufsaft. 
Beet, -e, rn. trädgärdsland, blomstersäng, ra- 
batt. -6, -%, f. bot. beta. -en, sv. tr. indela i 
sängar, i tegar. 

belltåhigen," tr. Jn zu etw. m sätta ngn i stånd, 
göra ngn skicklig till ngt. Befähigt: be- 
gäfvad; befähigt zu etw.: i stånd, skicklig 
till ngt. -fählgung, /. 1. lämplighet, förmä- 
ga, duglighet, befogenhet. 2. begäfning. 
-fährbär, a. farbar, segelbar. -fähren, I.” st. 
ir. 1. befara, trafikera, fara e. segla på. 
Bärg. einen Schacht mw nedstiga i ett schakt. 
2. Mit etw. — köra på ngt på. II." sv. itr. 
A., rfl. med gen. samt tr. befara, frukta. III. a. 
befaren, berest. -fållen,” tr. komma öfver, 
öfverraska, öfverfalla, anfalla. -fängen, I." 
ir. omsluta, fånga, hålla fången, inveckla. 
I. a. 1. förlägen, blyg, besvärad. 2. in- 
skränkt, fördomsfull. 3. partisk. -fången- 
heit, /. 1. förlägenhet, blyghet. 2. inskränkt- 
het, fördom. 8. partiskhet. -fässen,* I. tr. 
känna på, taga i. II. rl. befatta sig, hafva 
att göra, mit etw.: med ngt. -föhden,* tr. 
bekriga, föra krig mot. -féhdung, /. 

Beféhl, -e, m. befallning; befäl, kommando, 
order. Was steht zu a? hvad behagas? 
hvarmed kan jag vara till tjänst? wir ste- 
hen Ihnen zu vi stå till er tjänst. -en,* 
- 8. tr. 1. befalla, kommendera; påbjuda. 


ev = föregående uppslagsord. 


— . Berörderin 


Wie Sie m, efter behag, was m Sie? hvad 
behagas? wie m Sie? hvad befalles? ich 
lasse mir nıchts m jag låter ej kommendera 

“ mig. 2. beordra. 3. befalla, anbefalla. Seine 
Seele Gott m befalla sin själ i Guds hand, 
Gott befohlen! lef väl! Gud vare med er! 
-erisch, a. befallande, myndig. -Igen,’ tr. 1. 
kommendera, föra kommando öfver. 2. be- 
ordra. -sflagge, /. sju. kommandoflagg. -$- 
form, f. gram. imperativ. -shaber, m. befäl- 
hafvare. -shaberisch = befehlerisch. -shaber- 
stab, m. kommandostaf. -swelse, adv. un- 
der form af en befallning. 

beilföiten,“ tr. fila, affila. -feilung, /. -töinden,“ 
ir. uppträda fiendtligt mot, förfölja. -fein- 
dung, f. 

beföstiglien,* tr. 1. fästa, sätta fast, göra fast, 
surra fast. 2. befästa, förskansa. 8. be- 
fästa, stadfästa, styrka, göra stark. -er, -, 
m. befästare, stadfästare. -ung, /. 1. fästan- 
de, fastsättande. 2. befästande, befästning. 
3. stadfästande, styrkande. -ungsbauten, pl. 
fästningsarbeten, befästningar. -ungspfahl, 
m. skanspäle. -ungswerk, n. füstningsverk. 

beilfötten,* tr. bestryka med fett. -föuchten,” 
tr. fukta, väta. -föuchtung, /. -féuern," tr. 
(upp)elda, (upp)lifva, uppmuntra. 

Beffchen, -, n. prästkrage. 

beilfiedern,“ I. tr. fjädra, befjädra. U. r/. 
fjädras, få fjädrar. -fiederung, /. -finden, I. 
tr. befinna, finna. II.” rf. 1. befinna sig, 
vistas. 2. befinna sig, må. Wie u Sie sich? 
hur står det till? III. n. 1. befinnande, me- 
ning, tycke, godtycke, behag. Nach m der 
Umstände: efter omständigheterna. 2. be- 
finnande, hälsotillstånd, hälsa. -findlich, a. 
befintlig, till finnandes, belägen. -fléchten,"” 


. tr. öfverfläta, förse med flätverk. -fléchtung, 
 f. -Höcken,* I. tr. 1. befläcka, fläcka, sätta 


fläckar på, smutsa, besudla, söla. 2. lappa, 
laga. II. rf. fläcka ned sina kläder, smutsa 
ned sig. -fléckung, /. -fléllsen," st. o. -féifsi- 
gen," sv. rl. beflita, vinnlägga sig, einer 
(gen.) Sache: om en sak, sich der Rechts- 
wissenschaft wm studera juridik. -flölfsigung, 
f. fliegen,“ tr. flyga till, flygande uppnå. 
-fliefsen," tr. genomflyta, vattna, skölja. 
-flissen, a. vinnläggande sig om, mån om, 
nitisk, ifrig. Ein der Rechte ner: en juris 
studerande. -flissenheit, f. nit, ifver, flit, 
studium. -flittern,” tr. o. rl. pynta, styra ut 
(sig) med bjäfs, med grannläter. -flögen, a 

flygfärdig, flygför. -tlören,* ir. o. rl. hölja, 


. svepa (sig) i flor. -flügeln,* I. tr. gifva, för- 


läna vingar åt; via. påskynda. Beflügelt: 
bevingad, snabb. II. rl. skynda eig, ila. 
-flågelung, ‚/. -fölgen,“ tr. följa, lyda, ätlyda. 
Einen Befehl = utföra en befallning. -föl- 
genswört[h], a. efterföljansvärd. -fölgung, f. 
ätlydnad. 

Beförderlier, m. -in, /. befordrare, främjare, 


* äkta sms. Ö saknar plur. P har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


. fördelaktig, gagnelig, gynnsam. 


ll 


beförderlich 


Begleitu 





lich, a. befrämjande, 
,er.l. 
befordra, främja, gynna; påskynda. 2. be- | 
fordra, fortskaffa, frakta. 3. befordra, gi 
va högre befattning. Befördert werden: få 
befordran, avancera. -ung, f. främjande, 
befordrande, befordran. -ungsgesüch, n. an- 
sökan om befordran. - In. fort- 
medel. 

tr. befrakta, lasta. -fråchter, m. 
mna. afsändare ar en Int, aflastare. -fråchtung, 
f. befraktande, aflastning. -frågen," I. tr. 
fråga, tillfråga, utfråga, rådfråga, jn nach 
el um el. über el. wegen etw.: ngn om ngt. 
förfråga sig, höra sig för, göra sig 
tad om ngt. -frågung, f. -frånsen, 
tr. förse med fransar, sätta fran- 


gynnare, beskyddare. 




























underri 





tr. o.rıl. befria, frigöra, rädda (sig), 
r, m. befriare. -ung, f. befri- 
else, frigörelse. | 
belfrémden," tr. förefalla främmande, besyn- 






nerlig, underlig, förvåna, sätta I förundran, 
i förvåning. 
i 


-trémdlich, a. sällsam, under- 
mdung, f. förvåning, 

1. Im mit ja m 
än, närma ngn till ngn, 
befrynda ngn med ngn. Fin Befreundeter 
en vän, en slägting. 2. Jn mit etw. n göra 
-fröundı 
digen,’ tr. 1. tillfredsställa. Befriedig 
freds, belåten, nöjd. 2. stilla, lugna, mätta, 
släcka, bilägga, -frisdigung, /. tillfredat 





















af in. tr. befrukta, göra frukt- 
bar, fruktbärande. - 


ngt froktbart, fruktbärande. 


Snäckan; 





hter, m. en som gör 
-fråchtung, f. 
befruktning. -fågen," tr. berättiga, bemyn- 
diga, befullmäktiga Bofugt: befogad; kom- 
petent. '-fügni[f]s, -se, f. befogenhet, be 
rättigande, kompetens, myndighet. fühlen, 
tr. känna på, taga på. -fühlung, f. -fünd, m. 
1. befinnande, tillstånd, läge. 2. godtfin- 
nande. -lündscheln, -fündzettel, m. intyg om 
en saks el. en persons tillstånd, befinnande. 
-tårchen," tr. fåra. -fårehten," tr. frukta, be- 
fara, hysa farhågor för. Das Schlimmate ist 
zu m man har att frukta det värsta, måste 
vara beredd på allt. -fårchtung, f. farhåga, 
fruktan. -fårworten," tr. förorda, lägga 
ut för, rekommendera. -fårwortung, f. 
ben," tr. begåfva, utrusta. -gåbung, f. 1. 
begåfvande; donation. 2. begåfning, anlag. 
fen," tr. gapa, titta, bliga på. -gåffun 
sig. -gåttung, /. parning. 
jöben,“ I. 
1. none. utsläppa i rörelsen, försälja. 2. 
Kin Mädchen = bortgifta en flicka. II. rt. 
1. begifva sig, gå. Sich in den Ehestand a 
inträda i det äkta ståndet. 2. vant. opers. till- 
draga sig, hegifva sig, hända. 8. Sich einer 







































tr. intraosleivt, Tf. renexiet, At. starkt, SD. wagt, Er. 


Sache  afstå från, uppgifva en sak. 
benheit, f. ‚ah e, n. tilldrage 


händelse. ij 
begeben. itr. a) s. 1. möta, pätı 
fa, jm (X tr. jn): ngn. Sich (pr. a. einan 
Av mötas. 9. tillstöta, inträffa, hända 
uppföra sig mot, bemöta. 4. förefalla. b 
5. bemöta, uppträda mot, bekämpa, ı 
einem Fehler.. -gögnili]s, -se, n. 1. mi 
sammanträffande. 2. tillstötande hände 
tilldragelse. -gögnung, f. 1. = Begegnis 
bemötande, uppförande. -géhen," tr. 1. 
träda, gå på, trampa. 8. gå öfver; Insp 
tera, vittja. 8. begå, föröfva, göra sig ah 
dig till. 4. begå, fira, utföra, göra. 

Begähr, -e, m. o. m. 1. begär, fordran. 2. lä 
tan; ästundan, önskan. -en" I. tr. 1. be 
ra, fordra. 2. åstunda, önska, hafva I 
till. II. itr. Rh. Nach etw. 4 bögta. språk 
med gen) m längta efter, åstunda ngt. -4 
wört[h], -enswürdig, a. önskvärd. -lich, a 
begärlig, eftersökt. 2. lysten. -Ilchkeit 





























begärlighet. f. begäran m. m. = 
‚gehren. i 
Belgéhung, /. beträdande m. m. se begeh 
-gölfern,“ tr. spotta på, dregla på; via. f 
tala. -gälstern,“ I. tr. lifva, besjäla, el 
hänföra, hänrycka, inspirera. Begeiste 
hänförd, med hänförelse, inspirerad. IL. 






gier, /. häftigt begär, lasta I lidel 
-giorde, -n, /. begär, begärelse, lusta, åt 
lystnad, lidelse. -gierig, a. begärlig, lyst 
ifrig, nyfiken. In,“ I tr. begjuta, hö 

på, öfver, vattna. IL. nA. hälla, slå på « 
ung, f. -[e]e, 0, m. början, I 
gynnelse. innen. "st. tr. samt itr. hå. o 
1. begynna, börja. 2. företaga. Was wi 
du damit =? hvad vill du göra därmed? 
hvad skall du ha det till? II. n. 1. börj 
2. företag. -gir 
ngt -gipsen,“ tr 


























glänsa, stråla öfver, skina på. 2. öfverd 
ga med glänsande färger. -glånzung, /. -4 
son," tr. glasera. -glåsung, f. 
begtäub[igjlien,‘ tr. 1. göra trolig, intyga, ' 
vittna, vidimera, styrka. 2. ackredite 
-ung, /. intygande, bekräftelse, intyg, 
dimering, legitimering. -ungsbrief, -un 
‚schein, m. -ungsschreiben, n. kreditiv. 
begleichen,“ tr. utjämna. 

Beglöitlladresse, /. adresskort. -brief, m. adre 
bref som medföljer paket. -OMj' tr. ledsaga, I 
ledsaga, följa, eskortera; mus. ackompe 
jera. «er, -, m. ledsagare, följeslagare, ka 
rat. -erin, nen, f. ledsagerska, füljeslag 
ska. -erschaft, f. följe. -scheln, m. -scht 
ben, n. bana. fraktsedel, konnossement. -st 
me, f. andra stämman. -ung, f. 1. led, 
























ransttet verb. Ay bar haben, 8 bar sein till hjälpe 


Begleitungsmannschaft — 69 


gande; -mus. ackompanjemang. 2. sällskap, 
följe. In mw von: i sällskap med, följd af. 
-ungsmannschaft, ‚/. följe, mn. eskort. -ungs- 
schiff, n. sjö. konvojskepp. ' 

beglåckllen," tr. lyckliggöra. Begläckt: lyck- 
liggjord, lycklig. -er, -, m. lyckliggörare, 
välgörare. -erin, -nen, /. välgörarinna. -theit, 
J. Iyckliggjordt tillstånd, lycka. -ung, f. 
Iyckliggörande. -wünschen,* ir. lyckönska. 
-wünschung, /. \yckönskan. 

beilgnäd[igjen,* tr. 1. (van. 3.starv.) benåda, visa 
nåd, vara nådig mot. 2. (vanl. 4-stafv.) benå- 
da (låta nåd gå för rätt), gifva amnesti. -gnä- 
digung, f. benådning, nåd, amnesti. -gnå- 
gen," I. tr. X tillfredsställa. Begnügt: till- 
freds, belåten. II. rl. nöja sig, vara nöjd, 
tillfreds, mit ei. an etw.: med ngt. -gnügsäm, 
«. förnöjsam. -gönie, -n, f. vor. begonia. -grä- 
ben,’ ir. begrafva, jorda. 

Begräbni[f]s (atv. med kort &), -se, n..1. begraf- 
ning. 2. grift, grafkor. -feler, /. graföl, be- 
grafning. -gekühr, /. likstol. -schmaus, m. 
graföl. -stätte, /. grafplate. 

begräslien,“ I. tr. 1. öfverdraga med gräs. 
Begrast: gräsbeväxt. 2. afbeta. II. rf. blif- 
va gräsbeväxt. -ung, f. 

begreiflibär, a. begriplig. -en,‘ I. i». 1. taga 
på, känna på. 2. omfatta, innesluta. 3. be- 
gripa, förstå, uppfatta. Das ist nicht zu wm 
det är obegripligt, schwer m hafva svårt 
för att fatta. 4. In etw. begriffen sein: hål- 
la på med, vara inbegripen i ngt. II. rf. 
begripas, förstås. Das begreift sich leicht: 
det är lätt att förstå. -lich, a. begriplig, 
fattlig. -licherweise, adv. såsom man lätt 
kan förstå, naturligtvis. -lichkelt, /. begrip- 
lighet. -ung, ‚/. vidrörande. 


bellgrönzen,“ tr. begränsa, sätta en gräns för, |° 


inskränka. -grönztheit, /. begränsadt till- 
stånd, inskränkthet. -grönzung, /. begräns- 
ning. -grifi, m. 1. begrepp, föreställning. 
2. begripande, förstånd. 3. Im we sein eı. 
stehen, etw. zu thun: vara, stå i begrepp att 
göra ngt. -griffen, a. inbegripen, stadd, för- 
djupad. -grifflich, a. begreppsmässig. -griffs- 
Ähnlichkeit, /. begreppsförvandtskap, lik- 
tydighet. -gründen,* I. tr. 1. grunda, lägga 
grund till, grundlägga, stifta. 2. gifva en 
fast, en säker ställning ät. 3. göra säker, 
hemmastadd. Begründet werden: blifva 
‚hemmastadd. 4. gifva skäl för, med bevis 
stödja, motivera. Begründete Ansprüche: 
rättmätiga anspråk. II. rl. göra sig, blifva 
hemmastadd. jr I, 3. -grånder(in), m. (f.) 
grundläggare, stiftare. -gründung, f. grun- 
dande m. m. se degründen. -gränen,* I. tr. 
bekläda med grönska. I. itr. s. o. rl. blif- 
'va grön, börja grönska. -grüfsen," tr. hälsa. 
hälsa på. -grüfsung, /. hälsning, nögttangt 
mottagande. -gücken,’ tr. F titta på, ny- 
fiket betrakta. -gånstigen," ir. gynna, främ- 


— behäufen 
ja, befordra, understödja. -günstiger, m. 
gynnare, beskyddare. -günstigung, f. gyn- 
nande, ynnest, förmån. -gårten,” tr. om- 
gjorda. -güls, m. begjutning. -gåtachten," 
tr. utläta sig om. -gütachtung, /. utlåtande. 
-götern,* ir. begäfva med gods, med ägo- 
delar. Begütert: besutten, välmående, för- 
mögen. -gåtlgen," tr. blidka, göra god 
igen. -håaren,” rl. få hår. Behuart: hå- 
rig. -häarung, ‚/. hårväxt. -häben, I. »/. 
uppföra sig. II. n. uppförande, beteende. 


, -håbig, a. 1. bekväm. 2. välmående, som 


befinner sig väl. -håbighelt, /. 1. bekväm- 
lighet. 2. välbefinnande, välmäge. -håk- 
ken," tr. 1. tillyxa, afskräda, kvista. 2. 
åbr. hacka upp, luckra. -håckung, /. -håftet, 
a. behäftad. -hågeln," tr. hagla på. -hägen, 
I." itr. h. behaga, falla i smaken. Wie be- 
hagt Ihnen das? hvad tycker ni om det? 
II. n. 1. behag, nöje. + an etw. (da:.) finden: 
finna behag i, tycka om ngt. 2. bebag, god- 
tycke, smak. -håglich, a. behaglig, ange- 
näm, bekväm. Machen Sie sich’e a! var 
obesvärad! var hemmastadd! -häglichkeit, 
‚f. behaglighet, behag, treflighet, bekväm- 
lighet. -hälftern,‘ tr. sätta grimma på. -hält- 
här, a. som kan 1. behållas, 2. ihågkom- 
mas. -hålten,” ir. 1. behålla, bibehålla, göm- 
ma. Übrig m hafva, hålla kvar, behalte mich 
lieb! glöm ej bort mig! ja im Gedächtnis, 
im Andenken m minnas, ihägkomma ngn, 
wohl Av (part. perf.): välbehällen, jm eine Sün- 
de mw tillräkna ngn en synd. 2. behålla i 
minnet, minnas, ihägkomma. lVohl zu av 
väl att märka. -hälter, -, m. reservoar, (för- 
varings)kärl, låda. -hältni[f]s, -se, r. för- 
varingsrum, -ställe, -kärl. -hämmern,* tr. 
hamra på. -händeln,’ tr. 1. bearbeta. 2. be- 
handla, afhandla, handla om. 3. behandla, 
bemöta. 4. köpslä om. -händigen,* tr. lem- 
na i handom, öfverlemna. -händigung, 7. 
-händler, -, m. bearbetare m. m. se belandeln. 
-händlung, /. behandling. -händschuhen,* tr. 
förse med, ikläda handskar. -häng, m. ngt 
som är hängdt på ngt annat, beklädning; 
jäg. öra. -hången, % -hängen,’ I. tr. behänga, 
hänga på, öfver, bekläda. II. rf. a) hänga 
på sig, b) F åtaga sig, lassa på sig, mit 
etw.: ngt. -hångung, /. -hårken," tr. kratta. 
-hårnischen,” tr. o. rl. kläda (sig) i harnesk. 
-hårren," itr. h. o. s. framhärda. Auf etw. 
(dat) vw yrka på, ej uppgifva, ej afstä från 
ngt, auf eı. bei etw. w vidhälla, stå fast vid, 
framhärda i ngt, auf seinem Sinn envisas. 
-härrlich, a. ihärdig, uthållig, trägen, ständ- 
aktig. -härrlichkeit, -härrung, /. framhiür- 


. dande, ihärdighet, ständaktiglıet. -härzen,* 


tr. hartsa. -häuben,* tr. sätta hufva eı. mös- 
sa på. -häuchen,” tr. andas på. -käuchung, 
f. påandning. -båuen,” tr. behngga, tillhug- 
ga, tillyxa, grofhugga, kvista. -häufe[l]n," 


vw = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö sakuar plur. t har omljud. F fomäjirt, P ige une. RK wiudre brot. 


behaupten 


70 


Beiga 





tr. kupa. -häupten,” I. tr. 1. behålla, ej 
vergifva, förfäkta, upprätthålla. 2. påstå, 
försäkra. II. rf. hålla sig kvar, bibehålla 
sig, hålla i eig. -håuptung, /. 1. behållande, 
förfäktande, försvar. 9. påstående, u; 
-håusen," tr. hysa, härbärgera. -häust 











1. hysande, härbärgerande. 2. bostad. 
ten," tr. kläda med skinn. -hauung, /. till- 
behauen. 


-hölf, -< 





rf. hjälpa sig, reda 
-hölligen,“ tr. besvära, - 





lligung, /. -hölmen," 
ätta hjälm på. -hénd[e], a. behändig, 





flink, skickli 
skicklighet, 
bärgera, hyss ergung, f. 
I. tr. 1. beherska, herska öfver. 2. beher- 
ska, dominera. II. rl. beherska, styra sig. 
-hörrscher(In), m. (f.) (be)herskare (-inna), 
herre. -hörrschung, f. beherskande. 

behörzlligen,“ ir. behjürta, lägga på hjärtat. 
-Igenswört[h], -igenswürdig, a. behj 
värd. -Igung, /. behjärtande. -t, a. bei 











herum, Vr -hilflich so behölflich. -hindern," 
tr. förhindra, hindra. -hinderung, f. -höbeln,“ 
tr. afhyfla. -héhnlächeln," tr. hånskratta åt. 
-hölfen, a. rådig, händig, skicklig. -hölzen," 
I. tr..skog. 1. befordra växtligheten i en 
2. afverka, fälla träd i en skog. II. rf. 1. 
tillväxa, sätta ved. 2. blifva beväxt med 
träd, med skog. -hölzung, f. -hörchen," tr. 
torstulet lyssna på, lyssnande utforska. -hör- 
de, -n, f. myndighet, ämbetsverk. Als letz- 
te nm entscheiden: afgöra i sista instansen. 
-hördlich, a. officiell. -hörig, a. behörig. 














-hüf, -e, m. 1. behof. Zum [e]: vid på ' 


kommande behof. 2. gagn, fördel. 8. ända- 
mål, syfte. -håfs, prep. med gon. vid beRof 
af, i och för. -håft, a. försedd med hof- 
(var). -håMlich, a. behjälplig. Jm zu erw. n 
sein: förbjälpa ngn till ngt. -håten," er. 1. 
Eine Wiese » vakta, valla boskap på en 
äng. 2. beskydda, bevaka, hafva i sitt hägn. 
[Gott] behüte, dafs ich: Gud bevare mig 
för att. [Gott] behüte! Gud bevars väl! 
-håtsäm, a. försigtig, varsam. -håtsamkelt, 
f. försigtighet, varsamhet. -håtung, f. val- 
a se behüten. 

1. vid. 2. hos, 3. med 




















sig, 1 altt sällskap. 
va ngt på sig, tillhands, 6. inför, för, «. ex. 
= jm Stunden haben: taga lektioner för 
ngn. 6. med, a) på grund af, t. ex. m seiner 
Schüchternheit kann ich mir sein Betragen 
wohl erklären, b) i trots af, i. ex. m all sei- 
ner Klugheit ist er betrogen worden. 7. (skr. 
skilda m), Etw. ov der Hand haben: hafva 
ngt tillhands, er dient m den Husaren: 
han är vid ett husarregimente, är husar, = 








Gott ist alles möglich: för Gud är allt: 
möjligt,  seinen Lebzeiten: under sin (ha 
lifstid, Tage: om dagen, vid dager, 
hellem Tage: midt på ljusa dagen, m 2 
ten: i tid, i rättan tid, - Appetit sein: h 
va aptit, n Jahren sein: vara till åren ko 
men,  weitem nicht: ej på långt när, 
weitem reicher: vida rikare. II. adv. 1. : 
intill, invid, t.ex dicht m aträx intill. 
inemot, ungefär, omkring. -ån, a 
bredvid. -behalten, tr. bibehålla. -behaltu 

f. -binden, tr. vidhäfta, binda ihop, bit 

latt, n. bilaga, atv. extranu 

tr. 1. framskaffa, anföra. 
tillfoga, bibringa. -bringung, f. 

Beichtle, -n, f. bikt, skriftermål. — ablegı 
bikta, bikta sig, zur nv gehen: gå till skr 
-andacht, /. skriftermål. -en, sv. I. tr. 
bikta, bekänna. 2. /n n bikta, skrifta nm 
mottaga ngns bikt. II. itr. h. bikta, skrit 
bikta sig, bei jm: för ngn. -er se Beichtig 
-tormel, /. biktformulär, syndabekännel 
-geld, n. -groschen, m. bikt-, skriftpeng 
-iger, -, m. 1. biktfader. 2. biktbarn. -kl 
n. bikt-, skriftebarn. n. -pfonnig, 
= Beichtgeld. 

beide, a. båda, bägge, bäggedera. Wir a 
två, einer von run: endera, keiner von a 
ingendera, vs: bäggedera, båda delar 
båda, sie taugen n nichts: ingendera af d 
duger, das Sakrament unter mr Geste 
både brödet och vinet. -rlel, a. ovan. af bi 
slagen, bådadera. -rseitig, a. ömsesidig. 
seits, adv. ömsesidigt, på ömse sidor. 

beidlebig, a. amfibisk. 

belldrehen, ir. e. itr. A. so. dräja bi. -druck 
tr. trycka till, bifoga. Dem Tezte ov tryt 
jämte, vid sidan af texten. -drücken, 
Sein Siegel = vidfoga sitt sigill, sätta « 
sigill inunder. -drückung, /. -einånder, a 
tillsamman: m. arfvinge som int 
der i annans ställe. -ern, sv. itr. A. rin 
klämta som att slå kläppen mot den stillahäng: 
klockan. +888@n, n. birätt, sallat, sylt, kompe 

Beitall, -[e]s, 0, m. bifall, samtycke, = ; 
den: vinna bifall, ha framgång, lyckas. - 
itr. s. 1. Einer (aut) Sache a samtycka, g 
va sitt bifall till en sak. 2. Etw. fällt 
bei: ngt faller ngn in, ngn kommer 
tänka på, påminner sig ngt. -geber, 
person som ger sitt bifall tillkänna. 

beifällig, a. bifallande, gynnsam. 

Beifalllklatschen, n. applåd. Donnerndes 
stormande applåd. -klatscher, m. applå: 
rande person. -sbedürftig, a. som är i! 
hof af bifall. -sruf, m. bifallsrop, bravor 
-swört[h], a. värd bifall, värd erkännand 

belllfolgen, itr. s. medfölja. Yanı. blott 1 part. m 
bifogad, hosföljande; sav. härjämte, bärm 
fügen, tr. bifoga, tillägga. -figung, f. M 
m. dot. gråbo (Artemisia). -gabe, f. hv 


































































der. totransltivr, TÅ. renexivt, BE. markt, 80. svagt, ÅF. tramsltivi verb. A. har haben, 8. har scn tl hjälpv 


PJ 


Beigang — 
som gifves på köpet, påbröd, bilaga. -gang, 
m. sidogäng. -geben, I. tr. bifoga, tillägga; 
gifva till biträde, ställa vid sidan. II. itr. 
h. F nedsätta sina anspråk, taga skeden i 
vackra handen. -gehen, itr. s. 1. = beifol- 
gen. 2. falla in. -gemach, n. kabinett, sido- 
rum. -gericht, n. = Beiessen. -geruch, m. bi- 
lukt, särskild lukt. -geschmack, m. bismak. 
-gesellen, I. tr. gifva till sällskap, till bi- 
träde. II. rl. sluta sig till, förena sig med. 
-gesellung, /. -hör, adv. 1. bredvid, jämte. 
2. tillfälligtvis, i förbigående. -hilfe se Bei- 
hülfe. -holen, tr. sjö. hala an. -hälfe, /. bi- 
stånd, hjälp, medverkan. -hülflich, a. be- 
hjälplig, medverkande. -kammer, f. sido- 
rum. -kirche, /. annexkyrka, kapell. -knecht, 
m. hjälpdräng. -kommen, itr. s. 1. komma 
till, tilläggas. 2. närma sig, komma upp 
emot, blifva lik. 8. ersätta, t. ex. dem Scha- 
den. 4. uppnå, få reda på, t. ex. einem Ge- 
heimnisse; komma åt, få i sitt våld, t. ex. 
jm mit List. 5. Etw. kommt mir bei: ngt 
faller mig in. -können, itr. h.kunna komma åt. 

Beil, -e, n. bila, yxa. 

Beillade, /. sidoläda, mindre låda. -lage, f. 
1. bifogande, inneslutning. 2. bilaga, bi- 
hang. -lager, n. biläger. Das mn halten a. voll- 
ziehen: fira sitt biläger. -läufer, m. spring- 
pojke. -Iäuflg, a. tillfällig, i förbigående, 
inom parentes, apropå. 

Beilbrlef, m. sjö. bilbref. 

beilegilen, tr. 1. tillägga, bifoga. 2. tillskrif- 
va, tillmäta, tilldela. 3. bilägga, slita. 4. 
äfv. itr. h. sjö. lägga bi. -ung, f. 

Beileid, ». medlidande, deltagande. -sbezei- 
gung, f£. sorgebetygelse. -sschrelben, n. kon- 
doleansbref. 

beilfertig, w. sjö. färdig på tacklingen när. 

beillllegen, itr. bk. 1. ligga bredvid, vara bifo- 
gad. 2. sjö. ligga bi. -M, smndragn. af bei dem. 
-mengen = beimischen. -messen, tr. 1. = bei- 
legen 2. 2. Einer (aat.) Sache Glauben m sät- 
ta tro till en sak. -messung, f. -mischen, tr. 
iblanda, tillsätta. -mischung, f. 

Bein, -e, n. ben. Es friert Stein und m ugt. 
det fryser så det smäller i knutarne, jm 
ein w stellen: ställa, slå krokben för ngn: 
das hat lange we: det brädskar icke; jm 
we machen: päskynda, sätta lif i ngn, 
lange ne machen: påskynda sina steg, sich 
auf die we machen: begifva sig åstad, die 
we in die Hand nehmen: lägga benen på 
ryggen, gut auf den wen sein: vara rörlig, 
kry, rask. 

beillnah[e] (arv. - <-), adv. nästan, närapå, nära. 
-name[n], m. bi-, till-, öknamn. 

beinlibrüchig, a. som har brutit ett ben. -ern, 
a. af ben, ben-. -fräfs, m. benröta. -Icht, a. 
benig, benartad. -ig, a. i sms. -bent, -fotad. 
-Iing, -e, m. ben på en strumpa el. annan benbe- 
klädnad. -I08, a. a) utan ben, b) benfri. -rüs- 


71 — 


beistehen . 


tung, /. benharnesk. -stellen, n. krokben, 
käringknep. -weh, ». benvärk. -weil, -e, m. 

‚0. 2. -WurZ, 0, f. bor. benvälla, vallört. 

beillordnen, tr. 1. bifoga, tillägga. 2. ställa 
bredvid, gifva samma ställning, samordna. 
ordnung, /. -orgel, f. positiv. -packen, tr. 
lägga in i samma paket, bifoga. -pförd, n. 
löshäst. -pflichten, itr. k. skänka sitt bi- 
fall, biträda, sluta sig till. -pflichtung, f. 
-rat[h], m. 1: råd, godt råd i ngn förlägenhet. 
2. rädgifvare. -rat[hjen, itr. kh. bispringa 
med råd. 

beirren,* tr. förvilla, förvirra, missleda. 

beilsåmmen, adv. tillsammans. -sals, -sasse, 
m. 1. invånare i en stad, som ej vunnit 
burskap där. 2. torpare. 9. bisittare. -satz, 
m. 1. tillsats, tillägg. 2. gram. bisats. -schiff, 

"n. sjö. 1. skeppsbåt, julle. 2. konvojskepp. 
-schlaf, m. samlag. -schlafen,itr.h. Jm m haf- 
va samlag med ngn. -schläfer(in), m. (/.) 
älskare (-inna, mätress, frilla). -schlag, m. 
lätt, dålig vara, fusk, strunt. -schlagen, 
-schliefsen, tr. slå in tillsammans, i samma 
omslag, bifoga, innesluta. -schlufs, m. det 
bifogade, inneslutna, bilaga. -schlüssel, n.' 
falsk nyckel, dyrk. -schreiben, tr. skrifva 
bredvid, i marginalen, tillägga. -schrift, f. 
tillägg, anmärkning i marginalen. -Sein, n. när- 
varo. -seit[e], adv. afsides, åsido. Die Ehr- 
Furcht  setzen : brista i vördnad, m stehen: 
hålla sig på afständ. -söltesetzung, f. åsido- 
sättande. -sölts = beiseite. -senden, tr. skicka 
med, på samma gång, bifoga. -setzen, tr. 1. 
sätta till, bifoga. 2. sätta på eiden. 8. sju. sätta 
till. 4. bisätta. -setzung, /. -sichtig, a. när- 
synt. -sitz, m. deltagande i en (domstols-) 
session i egenskap af bisittare. Sitzen, itr. h. ss. 
bisittare närvara vid, 1. ex. einem Prozesse. 
-sitzer, m. bisittare. -spannen, ir. spänna 
tillsammans, ihop med. -spiel, n. exempel; 
föredöme, föresyn. Zum m till exempel, 
ein w an jm nehmen: taga ngn till exem- 
pel, till förebild, ohne m exempellös. -spiel- 
los, «a. exempellös. -spiellosigkeit, f. oför- 
liknelighet, utomordentlighet, ovanlighet. 
-spiel[s]weise, adv. exempelvis, till exem- 
pel. -springen, itr. s. bispringa, jm: ngn. 

beilsllen, st. tr. o. itr. h. 1. bita, bitas. Den 
Ärger in sich m svälja förtreten. 2. om skar- 
pa saker: svida. 3. plåga, gnaga, tära på. 4. 
bita, skarpt angripa, gifva hugg ät. -er, -, 
m. 1. en som biter, bites; vna. bitande, 
skarp person. 2. barn. chen: tand, tand- 
sing. -ig, a. fallen för att bitas, ond. -korb, 
m. munkorg. -zahn, m. framtand. -zange, 
F. kniptäng. 

Belllstand, m. 1. bistånd, hjälp, stöd. Jm m 
leisten: bistä ngn. 2. biträde, assistent. 
‚stecken, fr. 1. Etw. m stoppa på sig ngt, 
jm etw. w stoppa på ngn ngt. 2. sätta i 
kurran, häkta. -stehen, itr. h. 1. stå bred- 





Av = föregående uppslagsord. 


* äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre svvåk. KR minårte BTYSVARS. 


Beisteuer — 2 





vid; bistå, hjälpa, hålla med, 7m: ngn. 2. 
sjö. alle Segel m lussen: gå för fulla segel. 
-steuer, /. bidrag. -steuern, itr. A. bidraga, 
lemna bidrag. -stimmen, it». h. Einer (dat.) 
Sache » samtycka till, instämma i en sak. 
-stimmer, m. en som samtycker. -stimmung, 
f. samtycke, instämmande. -tasche, /. min- 
dre ficka. -tisch, m. mindre bord. -trag, -e 
t, m. bidrag. -tragen, tr. o itr. k. bidraga. 
-treiben, tr. indrifva. -treibung, /. -treten, 
ttr. s. 1. sluta sig till, förena sig med, jm: 
ngn. Den Ansichten js w biträda ngns äsig- 
ter. 2. Einer Gesellschaft mw inträda i ett 
sällskap. -tritt, m. 1, öfvergäng, anslutning. 
2. inträde, intagning, [zu] einer Gesell- 
schaft: i ett sällskap. -vermund, m. med- 
förmyndare. -wagen, m. extravagn. -weg, 
m. biväg, sidoväg. -werk, -wesen, n. bihang, 
biomständighet, bisak. -wohnen, ir. A. 1. 
närvara, einem Vorgange: vid en tilldra- 
gelse. 2. Einem Weide m hafva köttsligt 
umgänge med en kvinna. 3. innebo. -woh- 
nung, /. -wort, n. biord; adjektiv; predikat; 
epitet, titel. -wörtlich, «. adjektivisk. -zäh- 
len, tr. räkna till, ibland, ihop med, hän- 
föra till. 

Beizlibrühe, f. beta, betning, skarp vätska. 
-e, -n, f. 1. beta, betande, betning. 2. (salt-) 
lake. 3. jüg. jagt med jagtfalkar. 

Beillzeichen, n. bitecken, förtecken, kontra- 
märke. -zeichnen, tr. rita. teckna, anteckna, 
anmärka bredvid, i marginalen. -zéit[en], 
adr. 1. i rättan tid. 2. i tid, tidigt. 

beizlien, sr. fr. 1. beta, etsa; betsa. 2. lägga 
i skarp lake. 3. jäg. a) locka med bete, b) ja- 
ga med jugtfalkar. -er, -, m. en som betar 
m. m. se beizen. -hund, m. jüg. spärhund. 
-meister, m. jag. anförare för en jagt med 
jagtfalkar. -mittel, n. betningsmedel, frä- 
tande medel. -ung, f. betande m. m. se bei- 
zen. -wasser, n. = Beizbrühe. 

beiljägen,* ir. 1. jag. ein Revier w jaga på, af- 
jaga ett jagtomräde. 2. sjö. sätta efter, 
göra jagt på, uppbringa. -jähen,* tr. beja- 
ka, jaka, säga ja till. -jährt, a. ålderstigen, 
till åren kommen. -jährtheit, /. ålder, fram- 
skriden, hög ålder. -jåhung, /. jakande. 
-jähungsfall, m. jakande fall. Im we: om 
svaret blir ja, om så är. 

bejämmern,” tr. beklaga, begräta, jimra sig 
öfver. -swört[h], -swürdig, «. beklagansvärd. 
-swürdigkeit, /. beklagansvärdt tillstånd. 

belljäuchzen,” tr. jubla öfver. -kälken,* tr. 
kalkslä. -kälmen,’ tr. «>. lägga i lä. Bekalmt 
werden: ligga för stiltje. -kämpfen,‘ tr. be- 
kämpa, strida mot; besegra. -kämpfer, m. 
bekämpare, motständare. -kämpfung, /. be- 
kämpande. 

bekännt, a. bekant, känd. « machen: tillkän- 
nagifva, öffentlich m machen: offentliggö- 
ra, ein guter wer von mir: en god vän till 











| 


vm —— ————-n— - AAe— 


nn 


— bekräftigen 


-mig. -enkreis, m. vänkrets. -ermalsen, adr. 


som bekant är, som hvar man vet. -heit, f. 
1.. egenskap att vara bekant, populari- 
tet. 2. bekantskap, kännedom -lich, adv. 
som bekant, kändt är. -machung, f£. tillkän- 
nagifvande, kungörande, kungörelse. -schaft, 
f. bekantskap. Mit jm m haben: vara be- 
kant med ngn. 


bellkåppen,” ir. 1. sätta en hufva, en mössa 


på. 2. afhugga, kapa. -käppung, ‚/. -kassine, 
-n, f. beckasin. 


beköhrlien,” I. tr. omvända. II. rfl. omvända 


sig, göra bättring. -er, -, m. omvändelsepre- 
dikant, missionär. -ung, /. omvändelse. 
-ungsanstalt, /. missionsanstalt. -ungsgesell- 
schaft, f. missionssällskap. -ungswüt[h], /. 
omvändelseraseri, -mani. 


beilköimen,“ itr. s. gro. -können, ‘I. tr. 1. be- 


känna, tro på. 2. bekänna, erkänna, tillsta. 
II. rl. 1. Sich zu etw. w a) bekänna (six 


till) ngt, b) erkänna ngt, bekänna sig skyl- 


dig till ngt. 2. Sich [uls a für] schuldig = 
erkänna sig vara skyldig, bekänna. -kén- 
ner(in), ». (‚/.) bekännare. -kénntni[f]s, n. 
bekännelse. -kenntni[f]sbücher, pl. bekän- 
nelseböcker, symboliska böcker. -könnung, 
f. bekännelse, erkännande. -klägen,’ tr. o. 
rl. beklaga (sig). -klägenswört[h], -klägens- 
würdig, a. beklagansvärd, beklaglig. -klät- 
schen.” tr. 1. klappa händerna åt, applä- 
dera. 2. skvallra på, förtala, tala illa om. 
-klåuben,” tr. tumma, taga på. -klében," tr. 
medels klistring Öfverdraga. Eine Wand mit 
Papier klistra papper på en vägg. -kléck- 
[s]en.” tr. F fläcka ned, tillsöla. -klélden," 
I. tr. 1. bekläda; öfverkläda, öfverdraga. 2. 
bekläda, innehafva, förvalta. II. rf. kläda 
sig. -kléldung, f. 1. beklädande. 2. bekläd- 
nad, klädedrägt, klädsel; öfverdrag. -kléls- 
tern,” tr. öfverklistra, smeta ned. -klém- 
men," tr. hopklämma, sammanprässa, tryc- 
ka. -klémmung, f. beklämning. -klémmen, a. 
beklämd, ängslig. -klömmenheit, f. bekläm- 
ning, ängslan. -klöpfen,* tr. knacka på, klap- 
pa på. -klügeln,’ tr. öfverklokt bedöma. 
-klunkern,” tr. o. rl. F nedsmutsa, söla ned 
(sig). -knäbbern, -knäppern,* tr. knapra, gna- 
ga på. -kneipen,” FI. tr. gästa. II. rf. be- 
rusa sig. -ködern,° tr. sätta bete på, beta. 
-köderung, /. -kömmen,‘ I. tr. få, erhålla, 
bekomma. Durst m blifva törstig, Furcht 
vw blifva rädd, Reue m ångra sig, jn satt m 
blifva trött pa ngn, ich habe es geborgt m 
jag har fätt det till läns, das ist in diesem 
Laden nicht zu m det fins ej i denna bod, 
ich konnte ihn nicht zu sprechen wjag kunde 
ej få tala med honom. II. it». s. bekom ma. 
Wohl bekomm’s! väl bekomme! -körken, * 
tr. korka. -köstigen, tr. Jn w hålla nga 
med mat, gifva ngn kost. -köstigung, f. 
kosthållning, underhåll. -kräftigen,“ tr. be- 


Ur. in ransitivt, rf. reflexivt, St. starkt, SO. svagt, tr. transitivt verb. N. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


PU 


4 


Bekrarugung — 
kräfta, intyga, styrka, bestyrka. -kråftigung, 
f. bekräftande, bekräftelse. -krånzen,' tr. 
bekransa. -kränzung, /. -kråtzen," tr. raspa, 


— [m 


13 


skrapa, rifva, krafsa på. -kräutern,* tr. för- | 
se, bekläda med växter, med örter. Be-  Belög, -e, m. bevisställe i akrin, citat, exem- 


kräutert: beväxt med allehanda örter. 
z[ig]en,‘ I. tr. förse, märka med korsteck- 
net; göra korstecknet öfver. II. rl. korsa 
sig, göra korstecknet. -kriechen,‘ tr. krypa 
på. -kriegen,* tr. bekriga. -krittelél, /. små- 
aktig kritik, smäaktigt klander, häcklande. 
-krittein,‘ tr. på ett smäaktigt sätt kriti- 
sera, klandra, häckla. -krittelung, /. -kritt- 
ler, m. smäaktig kritiker, häcklare. -krit- 
zein,* tr. skrifva kräkfötter på, klottra på, 


fullklottra. -kritzelung, /. -krümeln,* tr. strö | 


smulor på, smula ned. -krüsten,‘ tr. o. rf. 


öfverdraga(s) med en skorpa. -krustung, f. : 


-kröu- | 


-kümmern,* I. ir, 1. bekymra, oroa. 2. angå, | 


vidkomma. II. rf. 1. Sich über etw. lack.) 
a vara bekymrad, orolig für ngt. 2. Sich 
um etw. w bry sig om, med intresse om- 
fatta ngt. -kümmerni[f]s, -kümmerung, f. 
bekymmer, oro. -künden,* I. tr. angifva, 
uppgifva, betyga, intyga, lägga i dagen, 
‚adagalägga. II. rl. visa sig, ädagaläggas. 
-lächeln,” ir. le åt. -iächen,* tr. skratta åt. 
-lächenswört[h], a. löjlig. -Iäden,* tr. lasta, 
belasta, betunga, päbörda. -Iädung, /. -läg, 
-e }, m. 1. öfverdrag, pålägg. 2. = Beley. 
-lägerer, -, m. belägrare, belägrande. -lå- 
gern,“ tr. belägra. -lägerung, f. belägring. 
-lämmern so belemmern. -läng, -[e]s, 0, m. 
vigt, betydelse. Von w af vigt, vigtig. -lån: 
gen," tr. 1. stämma, anklaga. 2. opers. = an- 
belangen. -långreich, a. vigtig. -långung, f. 
stämning. -lässen,* tr. 1. låta vara, låta 
kvarstå. 2. låta bero. -låssung, /. -låsten," 
ir. 1. trycka, tynga på. 2. belasta, lasta, 
täcka, öfverhopa, betunga, nedtynga. n.de 
Zeugen: fällande vittnen. -IÄstigen,* tr. be- 
svära, vara besvärlig för. -låstigung, /. -lås- 
tung, f. belastande m.m. se belasten. -låstungs- 
zeuge, m. fällande vittne, som vittnar mot sva- 
randen. -lätten,‘ tr. beslå med lattor, med 
läkter. -låttung, /. -låuben,” I. tr. löfva, klä- 
da med löf. Belaubt: löfklädd, löfvig, dicht 
belaubt: löfrik, lummig. II. rf. löfvas. -låu- 
bung, f. -läuern,° ir. lura på. -läuf, m. be- 
lopp. -läufen,* I. tr. 1. springa omkring på 
el. i, syna. 2. slå sig på, betäcka. 3. betäc- 
ka, bespringa. II. r/. 1. para sig. 2. belöpa 
sig, uppgå, auf eine Summe: till en sum- 
ma. III. itr. s. X anlöpa. -låufung, /. -låu- 
schen,‘ tr. lyssnande spionera på, lyssna 
på. -löben,’ L tr. lifva, väcka till lif, in- 
gjuta lif i, besjäla. Belebt: a) lefvande, b) 
liflig, besökt, trafikerad. U. rf. lifvas, vak- 
na till lif, få lif. -léber, -, m. en som väc- 
ker till lif, lifvar, besjälar. -Iöbtheit, f. lif, 
lifaktighet, liflighet. -lébung, /. lifvande 


Beigliier, -, m. belgier. 


belieblläugeln,” ir. kasta kärliga blickar p 


DELUEDIE- 





m. m. se beleben. -Iöbungsversüuch, m. försök 
att väcka till lif. -löcken,* ir. slicka på. 
--löckung, f. -lédern,” tr. kläda med skinn, 
med läder. 


pel, bevis, intyg, stöd; betyg; kvitto. -här, 
a. 1. som kan beläggas. 2. som kan stöd- 

, jag med bevisställen, bevisas med citat. 
-en, I." tr. 1. belägga, betäcka, öfvertiücka, 
täcka. Ein Grab mit Blumen m lägga blom- 
mor på en graf. 2. texn. ståla, förse med 
stålkant, med ägg. 8. upptaga, reservera. 
Ein Kolley av anmäla sig till en föreläsning. 
4. Die Zunge ist belegt a. belegt sick: tun- 
gan är belagd med slem, die Stimme e. der 
Sänger ist belegt: rösten är beslöjad, ngt 
hes. 5. belägga, betunga. 8. bestyrka, be- 
visa, ur literaturen anföra bevisställen för sin 
åsigt, sitt påstående. Das Wort ist nock nicht 
belegt: ordet är ännu ej hittadt i ngn urkund, 
eine Rechnung  verificera en räkning. II. 
a. belägen. -er, m. person som belägger, 
betäcker m. m., ifr belegen I. -stelle, f. be- 
visställe, citat. -theit, f. belagd tunga, be- 
slöjad röst, jfr belegen I, 4. -ung, f. betäc- 
kande m. m. se belegen. 


belllöhnen,” tr. beläna. -löhner, -, m. läns- 


herre. -I6hnung, ‚f. belänande. -löhren,* I. 
tr. undervisa, upplysa, underrätta, von el. 
über (med ack.) etw.: om ngt. Jn eines Bes- 
sern w Öppna ngns ögon, visa ngn hans 
misstag, über etw.: beträffande ngt, sich 
gern m lassen: a) vara läraktig, b) vara 
mottaglig för skäl. nd: lärorik. II. rf. 
skaffa sig upplysningar. -léhrung, /. -téibt, 
a. korpulent, tjock, fet. -léibtheit, /. kor- 
pulens, fetma. -I6ibzüchtigon,* tr. gifva lif- 
ränta åt. -léldigen," ir. förolämpa, såra, 
stöta. -léidiger, -, m. förolämpande (per- 
son). -Iöldigung, /. förolämpning. -lélhen," 
tr. belina, begäfva. -lélmen,” tr. bestryka 
med lim. -leisten,* tr. förse med lister, med 
ram. -lömmern,‘ tr. 1. P smutsa, nedsöla. 2. 
P lura. 3. .j0. belamra. -lémmerung, f. -lösen, 
I.” tr. rensa. II. a. beläst, beläsen. -lésenhelt, 
f. beläsenhet. -Iöuchten,‘ tr. upplysa, belysa. 
-Jöuchtung, /. 1. belysning. 2. lyse, ljus. 


Belferller, -, m. -in, -nen, f. trätgirig, grälsjuk 


person. -n, sv. itr. h. 1. gläfsa, bjäbba, 
skälla. 2. träta, gräla, käxa. 
-ierin, -nen, f. bel- 


£. 
:on, L’ tr. o. ttr. h. 1. K ich beliebe etw. «. 
etw. beliebt mir: jag tycker om ngt, ngt 
faller mig i smaken, behagar, roar mig. 2. 
behaga. m» Sie einzutreten: var god och 
stig in, sich (dat.) etw. w lassen: finna be- 

. hag i ngt. II. n. behag, godtycke, godtfin- 
nande. Das steht in deinem m det står i 
ditt fria skön. -Ig, a. godtycklig, hur som 


giska. -isch, a. belgisk. 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. $ har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brokMe. 


belebt — 174 


hälst. Jeder we: hvem som hälst, den för- 
ste bäste. -t, a. omtyckt, afhällen. -thelt, 
/. gunst, ynnest, popularitet. . 

belistilen,” tr. bedära, öfverlista. -ung, f. 

bellen, sv. itr. h. skälla. 

Belletrist, -en, m. belletrist, skönliterär för- 
fattare. -ik, 0, f. skönliteratur. -Isch, a. 
belletristisk, vitter, skönliterär. 

belltöb[ig]en," tr. berömma, berömmande om- 
nämna. -löb[ig]ung, /. beröm, loftal -Iöbl- 
gungsschrelben, 2». skriftligt lofordande, re- 
kommendationsskrifvelse. -Iöchen,* tr. bor- 
ra hål i. -léchung, f. -löhnen," tr. belöna. 
-Jöhner(in), m. (f.) belönare. -löhnung, f. be- 
löning. -lüchsen,* tr. F beluxa, lura, bedra- 
ga. -lügen,* tr. 1. ljuga för, bedraga. 2. X 
beljuga, förtala. -lüstigen,* I. ir. roa, för- 
lusta. II. rf. 1. roa sig. 2. Sich an (med äst.), 
über (med ack.) etw. mw göra sig lustig öfver, 
förlöjliga ngt. -lüstigung, /. förlustelse, nö- 
je. -mächtigen,* rl. bemäktiga sig, intaga, 
tillegna sig, einer (gen.) Sache: en sak. Sich 
Js w tillfängataga ngn, få ngn i sitt våld. 
-mächtigung, /. -mäkeln, -mäkeln,* = bekrit- 
teln. -mälen,* tr. 1. måla, öfvermäla. 2.sudda 
ned, kludda på, klottra på. -mängeln,* tr. 
kritisera, häckla. -mängelung, /. -männen,* 
tr. bemanna. -männung, f. 1. bemannande. 
2. bemanning, besättning, manskap. -män- 
teln,* tr. förse med en kappa, en mantel; 
vild. bemantla, öfverskyla. -mäntelung, f. 
-mästen,* tr. sj0. förmasta, förse med master. 
-mäuern,* tr. igenmura, mura omkring, till- 
mura. -mäusen,* ir. F snatta från, bestjäla. 
-måélern,” tr. 1. bortarrendera, t. ex. ein Gut. 
2. Jn m gifva ngn ett arrende. -mölfseln,* 
ir. med mäjsel bearbeta, behugga. -möis- 
tern," I. tr. betvinga, beherska, öfverväl- 
diga. II. rf. 1. beherska sig. 2. = bemäch- 
tigen. -möisterung, f. -möldet, a. bemäld, 
ofvannämd. 

bemörklibär, a. märkbar, synlig, förnimbar. 
-barkelt, /. märkbarhet, förnimbarhet. -en,* 
#r. 1. bemärka, märka, få se, varana, lägga 
märke till. 2. anmärka. 8. anteckna. -ens- 
wört[h], «. anmärkningsvärd, märklig, märk- 
värdig. -lich, a. märkbar. -ung, f. 1. iakt- 
tagelse. 2. anmärkning. 

beilmössen, a. afmätt, taktfull. -méssenhelt, f. 
afmätt, taktfullt sätt. -misten,* tr. åvr. gö- 
da, gödsla. -mistung, f. -mitleiden,* tr. hysa, 
visa medlidande med, deltagande för. -mit- 
teidenswört[h],a. värd medlidande, ömkans- 
värd. -mitleidung, /. medlidande, deltagan- 
de. -mittelt, a. bemedlad, burgen. -möosen,* 
tr. öfverdraga, hölja med mossa. Bemoost: 
mossig, mossbelupen, stud. bemoostes Haupt: 
skämtsam benämning på äldre studeuter, öfverliggare. 
-mörteln," tr. kalkslå, rappa. -mühen,* I. tr. 
Jn m vålla ngn möda, besvär, besvära ngn. 
ID. rl. bemöda, vinnlägga sig. Sich fär jn 





— benötigen 


lägga sig ut för ngn, um etw.: för att 
skaffa honom ngt, sich um jn w ei. um ja 
bemüht sein: a) göra sitt bästa för ngn, b) 
eftersträfva ngn. I nöflige tilltal: u Sie sich 
nicht! gör er ej ngt omak! bry er ej där- 
om! wenn Sie sich gefälligst zu mir w wol- 
len: om ni vill hafva godheten alt komma 
till mig. Bemüht: i aktiv bem. vinnläggande 
sig, ifrig, nitisk, sysselsatt. -mühung, f. 
bemödande, besvär, ansträngning. -mülsi- 
gen,‘ tr. föranläta, nödga. -müttern,* tr. F 
egna moderlig omsorg åt, vara mamma för. 


benåchilbärt, a. när-, angränsande, närbelägen, 


kringliggande, grann-; subst. granne. -richti- 
gen," tr. underrätta, upplysa, ja von etw.: 
ngn om ngt. -richtiger, -, m. en som under- 
rättar, upplyser om ngt. -richtigung, f. un- 
derrättelse, upplysning. -t[h]eillgen,* tr. Ja 
a förfördela, förorätta ngn, inkräkta på 
ngns rättigheter. -t[hjeiligung, f. 


beilnägeln,* tr. 1. Etw. mit Brettern m, spika 


bräder på ngt. 2. slå spikar i, stifta. 8. 
förse med naglar. -någ[e]lung, f. -någen,” 
tr. gnaga på. -någung, /. -nähen,* tr. Etw. 
mit Zeug sy tyg på ngt. -nåm[s]en," tr. 
gifva namn åt, kalla. -näm[s]ung, f£. -når- 
ben," I. tr. 1. göra ärrig. Benarbt: ärrig. 2. 


.betäcka med ett växtlager. II. »/f. o. itr. s. 


1. blifva ärrig. 2. betäckas af ett växtlager. 
-nårbung, i -näschen,* tr. i sms; smaka på 
sötsuker. -nässen,“ tr. väta, fukta. -nébeln,” I. 
tr. hölja i dimma, omtöckna, berusa. IH. 
rfl. skaffa sig en florshufva. -néb[e]lung, /- 
-nöbst se nebst. -nedélen, sv. tr. välsigna, 
prisa. -nedéiung, f. | 


Benediktiner, -, m. benediktinermunk. -In, -nen, 


f. benediktinernunna. 


Beneffz, -e, n. teat. recett. -länt, -en, ım. tea. 


recettagare. -läntin, -nen, f. test. recetta- 
gerska. -iät, -en, m. mottagare af ngt un- 
derstöd, stipendiat.-vorstellung, f.teat.recett. 


beilnöhmen, I.” ir. 1. Jm etw. m borttaga ngt 


frän ngn, betaga, förtaga ngn ngt, die Aus- 
sicht m stänga utsigten, jm den Mut » göra 
agn modfäld, modstulen, 5m die Sprache 
a förstumma ngn. 2. bedöfva, förlama. II.” 
rf. 1. uppföra, skicka sig. 2. Sich mit jm 
komma öfverens med ngn. III. ». upp- 
förande, sätt. -nélden,” tr. afundas, jm etw. 
a. jn um etw.: ngn ngt. -néidenswört[h], 
-nöldenswürdig, a. afundsvärd. -nöldung, f. 
afund. -nönnbär, a. som kan namngifvas, 
angifvas. -nönnen,’ tr. benämna, kalla. -nen- 
nung, f. -nötzen,‘ tr. fukta. -nötzung, f. 


Bengel, -, m. F 1. knölpäk. 2. bängel, lym- 


mel. -6l, -en, f. lymmelaktighet, tölpaktig- 
het. -haft, a. \ymmelaktig, ohyfsad, rå. 


bellniesen,* tr. Etw. w nysa på ngt. -nömmen- 


heit, f. bedöfning, förlamning, domning, 
tyngd i hufvuder. -nöt[h]igen,* tr. Einer (gen., 
el. X eine) Sache benötigt sein: hafva behof 





ter. intransitivt, rf. reflexivt, 8l. starkt, 8V. svagt, Ör. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


benummern - — 


— bergen 





af, behöfva en sak. Benötigt: nödvändig. 
-nummern,” tr. numrera. 

benützilbär, a. brukbar. -barkelt, f. brukbar- 
het. -en, benützen,‘ tr. begagna (sig af), an- 
vända, draga nytta af. -ung, f. 

Benzllin, -[e]s, 0, n. benzin. -08, 0, f. eı. -s, 0, 
n. benzoe. 


beöbachtlien,* tr. gifva akt på, observera, med’ 


uppmärksamket följa, iakttaga, uppfylla. 
-er, -, m. iakttagare, betraktare. -ung, f. 
iakttagelse, observation, efterlefnad. -ungs- 
gabe, /. iakttagelseförmäga. 

beilöhrt, a. försedd med öron. -ördern,* tr. 
beordra. -Örderung, /. -päcken,* tr. packa, 
päpacka, pälassa. -päckung, f. 1. päpac- 
kande, päpackning. 2. packning, börda. 
-pänzern,* tr. bepansra, kläda i pansar. 
-pfählen,* tr. förse med pålar tin sta; bila. 
befästa. -pfählung, /. -pflänzen,* tr. plan- 
tera på e. 1. Einen Garten mit Kohl w plan- 
tera kål i en trädgård. -pflänzung, /. -pfläs- 
tern," tr. 1. stenlägga. 2. lägga plåster på. 
-pfrånden,” tr. gifva ett prebende åt. -pin- 
sein,“ tr. pänsla, med pänsel bestryka. 
-plånken,” tr. kläda, fodra med plankor. 
-plänkung, /. -plåtten," tr. belägga med häl- 
lar, med plätar. -pölstern,* tr. stoppa. -pü- 
dern,* tr. pudra. -pützen,* tr. putsa, afputsa. 

bequsm, a. 1. bekväm, maklig. Mach dir’s n 
var hemmastadd. 2. passande, lämplig, bra, 
tillgänglig. -en,“ rf. bekväma sig. Sich 
nach etw. w rätta sig efter ngt. -lich, a. 
bekväm, bekvämlig. -lichkelt, /. 1. bekväm- 
lighet. 2. maklighet. -ung, /. bekvämande, 
eftergifvenhet. on 

beilrähmen,* I. tr. 1. sätta i ram. 2. berama. 
II. rf. om mjölk: sätta grädde. -rändeln, -rän- 
dern, -råndern," tr. 1. kanta, förse med ut- 
sirade kanter. 2. randa, göra randig. -rån- 
dung, /. -räppen,’ tr. 1. rappa, kalkslå. 2. 
tillyxa, skräda. -räppung, /. -råsen," I. tr. 
täcka med en gräsmatta. II. »f. blifva gräs- 
beväxt. -räsung, f. 

berät[h]lien,” I. tr. 1. X utrusta, gifva utrust- 
ning, utstyrsel åt, draga försorg om, för- 
sörja. 2. Jan m gifva ngn råd, råda ngn. 8. 
Etw. a. (itr. h.) über etw.(ack.) » rådslå, öfver- 
lägga om, dryfta ngt. 4. besluta. II. rf. räd- 
föra sig, rådgöra, rådslå, öfverlägga. -er, -, 
m. rädgifvare. -schlagen,” sv. itr. hk. o. rfl. = 
beraten I, 3; II. -[schlag]ung, f. rådpläg- 
ning, öfverläggning. -ungssaal, m. rådsal. 

bellråaben," tr. 1. plundra, råna. 2. Jn eines 
Dinges » beröfva, fräntaga ngn ngt. -råu- 
ber, m. plundrare. -råubung, /. plundrande, 
ränande. -råuchern,' tr. 1. nedröka. 2. röka 
ngt litet. -råucherung, /. -råuschen," I. tr. 
berusa. II. r/. berusa sig, berusas. -räu- 
schung, f. | 

Berber, -, m. berber. -&l, 0, f. Die a Berbe- 
riet. -Is, 0, f. berberis. -Isch, a. från, i 


Berberlet, berber-. -refs, n. häst från Ber- 
beriet. 


keröchlienbär, a. beräknelig. -nen," I. tr. 1. 


beräkna, uträkna. 2. taga med i räkningen, 
taga hänsyn till. 8. beräkna, afse. II. rf. 
göra upp räkenskaperna. -ner, m. en som 
beräknar ngt, som handlar med beräkning. 
-nung, f. beräkning. -nungslos, a. utan beräk- 
ning. -tigen,” tr. berättiga. Berechtigt: be- 
rättigad, rättmätig. -tigung, /. berättigan- 
de, rättmätighet, rättighet. 


berödlien,” I. tr. 1. tala om, afhandla, dryf- 


ta. 8. intala, inbilla. 8. öfvertala, narra. 
II. rf. samtala, rådgöra, öfverenskomma, 
mit jm über etw. (ack): Med ngn om ngt. 
-sam, % = beredt. -samkeit, f. vältalighet. 
t, a. vältalig. -ung, /. samtal, öfverlägg- 
ning, förhandling, aftal. 


beilrögnen,* tr. regna på. -rögt, a. omnämd, 


omförmäld. -röich, -e, m. o. n. område, håll; 
befogenhet. -réichern," I. tr. rikta, göra rik. 
II. rf. rikta sig, blifva rik. -rölcherung, /. 
-réifen,” tr. 1. betäcka, öfverdraga med rim- 
frost. 2. banda, sätta band på. -rölfung, f- 
-réisen,” tr. 1. genomresa. Bereist: berest. 
2. resande besöka. -rélsung, J . 


bereit, a. beredd, färdig, i ordning. Sich m 


Jinden lassen: visa sig hägad. -en,’ a) sv. I. 
tr. 1. bereda, förorsaka. 2. tillaga, tillrusta, 
ställa i ordning, tillreda. 3. tillverka, för- 
färdiga. 4. bereda, förbereda. II. rl. bere- 
da, rusta, förbereda sig, zu, auf, fär etw.: 
till, på ngt. b) st. tr. 1. inrida. 2. genom- 
rida, till häst genomströfva. -or, -, m. 1. 
beredare, tillrustare. 2. beridare. 3. beri- 
den uppsyningeman. -$, adv. redan. -schaft, 


.f. beredskap. In m setzen: förbereda, till- 


rusta, iordningställa. -ung, /. beredande 
m. m. se bereiten. -willig, a. beredvillig, re- 
dobogen. -willigkeit, /. beredvillighet, tjänst- 


. aktighet. 
beilrönnen,* ir. mi. innesluta, belägra, storma. 


-rönnung, /. -röuen,* tr. ångra. -röuung, f. 


Berg, -e, m. bärg, fjäll, kulle, backe. Zu we 


Fahren: fara till säters, hinterm m, halten 
mit etw.: dölja, ej vilja fram med ngt, ich 
bin jenseit des nes: med mig gär det utför. 
jag är öfver medelåldern ; über den m sein: hafva 
det värsta gjordt, über m und Thal a. über 
alle me sein: vara sin kos, das Haar steht 
zu we: håret står & ända. -Ab, adv. utför 
bärget. m gehen: bära utför, bergauf’ m bac- 
ke upp och backe ned. -ader, 7. malmäder. 
-amötte, -n, f. bergamott. -ån, -Auf, adv. 
uppför bvärget. -bau, m. bärgsbruk, grufdrift. 
-baukunde, /. bärgsvetenskap. -bauschule, f. 
bärgsskola. -Behörde, /. ust. bärgsrätt. -be- 
wohner(in), m. (f.) bärgsbo. -egeld, ». bär- 
garlön. -egut, n. bärgadt gods. -elohn, m. 
bärgarlön. -en, st. I. tr. 1. bärga, rädda. Bus. 
ein geborgener Mann: en bärgad karl. 2. 


vw == föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + bar omijud. F familjärt, P lägre språk. X miudre Vrak. 


Bergenge — 76 


— Besänftigung 





skydda, taga i försvar, vor jm: mot ngn. 
3. dölja, gömma, jrr verbergen. II. rf. 1. räd- 
da, skydda sig. 2. dölja, gömma sig. -enge, 
J.bärgspass. -er, -, m. bärgare. -fahrt, /. resa 
till a. i bärgstrakt. -feuer, n. värdkase, bål 
på bärgspetsar. -fried, -e, m. kärna i en borg. 
-geist, m. bärgsrä, bärgtroll. -grube, f. gruf- 
va. -hase, m. fjällhare. -hauptmann, m. bärgs- 
hauptman, bärgmästare. -herr, m. grufägare. 
-himbeere, /. björnhallon. -hinäb = bergab. 
-hinåuf = bergauf. -höch, a. hög som ett 
bärg, skyhög. -hütte, /. 1. hydda bland 
bärgen. 2. bärgshytta. -icht, -ig, a. bärgig. 
-Isch, a. bergisk, från grefskapet Berg. -joch, N. 
bärgsrygg mellan två dalar. -knappe, m. gruf- 
arbetare. -läufig, a. bruklig bland bärgs- 
män. -männchen, -männlein, n. bärgarä, bärg- 
gubbe. -männisch, a. bruklig bland bärgs- 
män, bärgsmans-. -maus, /. fjällemmel. 
-mönch, m. bärggubbe. -rat[h], m. bärgsräd. 
-recht, n. 1. lag gällande för bärgsmän, 
bärgsordning. 2. rättighet till grufdrift. 
-reihe, f. bärgskedja. -riis, m. bärgsskrefva. 
-rut[h]e, /. slagruta. -schüler, m. bärgselev. 
-segen, m. inkomst af grufdrift. -steiger, m. 
1. vägvisare bland bärgen. 2. fjällturist. 8. 
stigare. -stock, m. alpstaf, fjällkäpp mea 
järnspets. -Stollen, m. stollgäng, schakt. -stufe, 
F. stuff. -t[hjell, m. andel i bärgverk. -ung, 
J. räddning m. m. se bergen. -ünter = bergab. 
-volk, n. 1. bärgfolk, bärgsboar. 2. bärgs- 
män, grufarbetare. 3. bärgtroll. -wesser, n. 
« bärgström. -welde, /. bärgsbete. 

“ Bericht, -e, m. berättelse, underrättelse, upp- 
gift, redogörelse, rapport, referat. mu er- 


statten: rapportera, referera. -en,’ tr. Jm | 


etw. eı. (itr. hk.) über etw. lack) av berätta, 
meddela ngn ngt, referera ngt för ngn, af- 
gifva rapport om ngt till ngn. -erstatter, 
.m. meddelare, sagesman, reporter, (tid- 
nings)referent. -erstattung, /. rapport, re- 
ferat. -et, torMar. a. = kundig 1. -Igen," tr. 1. 
rätta. 2. bringa på det klara, utreda, upp- 
göra, betala. -Iger, -, m. en som rättar ngt. 
- «igung, f. rättelse m. m. se berichtigen. 

bellriechen,* ir. lukta på. -riechung, f. -rie- 
sein,‘ tr. 1. gnm små kanaler vatina. 2. framsilande 
fukta, flyta öfver, rinna öfver. -rieselung, f. 
-rinden,‘ r/. öfverdragas med bark, med 
en skorpa. Berindetes Holz: trä med bar- 
ken på. -ringen,* sv. tr. förse med ring(ar), 
sätta ring(ar) på. -ritt, m. 1. en beriden upp- 
syningsmans distrikt. 2. mindre afdelning ryt- 
tare under en underofficers befäl. -ritten, a. 1. be- 
riden, till häst. 2. inriden. 

Berlinlie, -», /. berlinervagn. -er, I. -, m. ber- 
linare. U. = berlinisch. -erin, -nen, f. ber- 
linska. -[er]isch, a. berlinsk. 

Berlöcke, -n, /. berlock. 

Berme, -n, f. gång på en dam eı. bank utmed 
vattnet; mt. gång mellan vall och graf. 


Bernhardiner, -, m. bernhardinare, a) bern- 
hardinermunk, b) bernhardinerbund. 

Bernstein, m. bernsten. -ern, a. af bernsten, 
bernstene-. 

bellröhren,” tr. bekläda med rör. -rösten,* itr. 
s. blifva rostig. 

Bersörker, -, m. bärsärk. 

bersten, st.itr.s. spricka, brista, remna, epric- 
ka sönder. Das ist zum mw det kan reta 
gallfeber på en. 

berücht[ig]en,‘ tr. berykta. Vanı. i part. beräch- 
tigt el. X berüchtet: illa beryktad. 

beräcklien,* ir. fånga i snara, gom öfrerraskning 
tillfångataga, öfverrumpla; snärja, öfver- 
lista, bedraga, bedära, tjusa. -er, -, m. be- 
dragare, tjusare. -erin, -nen, f. bedrager- 
aka, tjusereka. -sichtigen,” ir. taga hänsyn 
till, fästa afseende vid, hälla räkning för. 
-sichtigung, /. hänsyn, betraktande, öfver- 
vägande. -ung, f. bedärandem.m.sederücken. 

Berüf, -e, m. 1. (inre) kallelse, böjelse. 2. 
kall, uppgift, yrke, tjänst, ämbete. -en,” I. 
tr. 1. kalla til sig. 2. sammankalla. 3. kalla, 
utse till ngt. 4. J/n Av vålla ngns olycka gam 
onda andars inflytande gnm för mycket rosan- 
de. II. rl. Sich auf jn m 3) beropa sig 
på, åberopa ngn, b) vädja till ngn. -er, m. 
en som kallar m. m. se berufen. -sarbeit, f£. 
arbete i sitt kall, tjänstegöromäl. -sbestim- 
mung, /. bestämmande af eı. för ett kall. 
-sgenosse, m. yrkesbroder. -skreis, m. om- 
råde för ens verksamhet. -smälsig, a. öf- 
verensstämmande med eı. päkallad af ens 
yrke, yrkes-. -spflicht, /. ämbetspligt.-sreise, 
f. tjänsteresa. -sthätigkeit, f. verksamhet i 
sitt kall, tjänsteutöfning. -streue, /. trohet 
i sitt kall. -swidrig, a. stridande mot ens 
yrke cı. ämbetspligt. .-ung, /. kallande m. m. 
se berufen. 

berühllen,‘ titr. h. 1. bero, komma an. 2. Die 
Sache [auf sich] w lassen: låta saken be- 
ro, u bleiben: blifva orörd, orubbad. -igen,* 
I. tr. lugna, stilla. II. rl. lugna sig, blifva 
lugn. -iger(in), m. (/). en som lugnar, stil- 
lar. -Igung, f. lugnande, stillande. 

beilröhmt, a. berömd, ryktbar. -rühmtheit, /. 
ryktbarhet, namnkunnighet, rykte, anse- 
ende. -rühren,* tr. 1. beröra, vidröra, tan- 
gera. 2. vidröra, omnämna. 3. Jr m röra 
ngn, komma ngn vid. -rührung, /. -rüssen,‘- 
tr. o. rfl. sota ned (sig). -säbbern,* tr. F 
dregla på, dregla ned. -såcken," rf. F prop- 
pa sig full. -såen," tr. besä, beströ, öfver- 
sålla. -sägen,” tr. 1. omförmäla, omnämna. 
2. betyda, vara af betydenhet. -sågterma- 
isen, adv. som nämdt är. -säiten,’ tr. strän- 
ga, sätta strängar på. -sämen, -sämen,“ tr. 
1. besä mea frö. 2. befrukta. -sämung, f. -sän, 
-6, m. sjö. mesan. -sånden,” tr. sanda. -sänf- 
t[ig]jen,* I. tr. lugna, blidka, mildra, lindra. 
II. rf. blifva lugn, lugna sig. -sånftigung, f. 





ür. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, fr. transitirt verb. A. har Aaben. 8. har sein till hjälprerb. 


Besatz — HH — Beschlulsfreiheit 


-sätz, m. garnering på wider. -sätzband, n. | 


skriftligen intygat e. intygar ngt. --Igung, f. 
kantband. -sätztoich, m. dam för fiskafvel. | 


skrifttigt intyg(ande), erkännande. -ung, f. 


-gåtzung, f. besättning, garnison, manskap. 


belysning. 


-såuen," tr. P svina ned, till. -såufen," rl. | bellsehélien,” tr. sätta bjällror, små klockor 


P supa sig full. Besofen: drucken, full. 
-säumen,‘ tr. kanta, fålla. -säung, f. besä- 
ende m. m. se besäen. -schäben,* tr. skafva 
på, afskafva, skrapa, afputsa. -schädigen,* 
I. tr. skada. II. rl. skada sig, göra sig illa. 
-schädiger, -, m. en som skadar. -schädigung, 
f. skadande, skada. -schäffen, I.” sv. tr. 
framskaffa, anskaffa; verkställa. II. a. be- 
skaffad. Wie ist es damit w? hur förhåller 
det sig därmed? ‘-schäffenheit, /. beskaffen- 
het. Je nach m der Umstände: efter om- 
ständigheterna. -beschäftigen,* tr. o. rf. sys- 
selsätta (sig). -schäftigung, f. sysselsättning. 
schälen,” tr. 1. brädfodra. 2. sätta skaft 
på. -schälen,‘ tr. 1. delvis afskala, afbarka. 
2. beskälla, betäcka, bespringa. -schäler, -, 
m. 1. afskalare. 3. beskällare. -schälung, f. 
" 1. brädfodring. 2. skaftpäsättning. -schä- 
lung, f. afbarkande m. m. se beschälen. -schä- 
men,’ ir. göra förlägen, skamsen, komma 
att skämmas, komma på skam, fördunkla. 
-schåmt, a. skamsen, förlägen, flat. -schå- 
mung, /. skam, förödmjukelse. -sehåtten,” 
tr. 1. skugga, beskugga; öfverskygga. 2. 
beslöja. 8. mår. skugga, schattera. -schåt- 
tung, /. 
beschäulien,“ tr. 1. beskåda, skåda, åskåda, 
betrakta. 2. syna, besigtiga. -enswört[h], 
-enswürdig, a. sevärd. -er, m. 1. betraktare, 
åskådare. 2. besigtningsman. -lich, a. äskä- 
dande, begrundande, kontemplativ. -Iich- 
keit, f. begrundande, kontemplation. -ung, 
f.1.beskädande, äskädning.2.synande,syn. 
Beschéid, -e, m. besked, upplysning, utslag, 
förständigande. In ei. mit etw. m wissen: 
veta besked med, förstå sig på ngt, jm n 
thun: a) ej blifva ngn svaret skyldig, b) 
göra ngn besked i glaset. -en, I." tr. 1. till- 
dela, beskära, gifva. 2. Jn über etw. (ack.) 
a gifva ngn besked om ngt, jn abschlägig 
av afslä ngns begäran, 5n auf seine Anfra- 


ge m besvara ngns förfrågan, jn eines Bes- |. 


sern A öppna ngns ögon, er ist dahin be- 
schieden worden: han har fätt det svaret, 
den upplysningen. 3. kalla, anmoda kom- 
ma till ngt ställe. II.” nf. vara förnöjsam, nöja 
sig, mit etw. el. einer (gen.) Sache: med ngt. 
Sich auf etw. (ack.) w inskränka sig till ngt. 
III. a. 1. % förständig, foglig. 2. blygsam, 
anspråkslös, snäll. -enheit, /. blygsamhet, 
anspråkslöshet. -entlich, adv. på ett blyg- 
samt, anspråkslöst sätt. -et, a. försedd med 
skida, med slida. 

beschélnilen,” tr. skina på, besträla, belysa. 
-igen,* tr. skriftigen intyga. Den Empfanq 
einer Summe a skrifttigen erkänna sig hafva 
mottagit en summa. -iger, -, m. en som 


Av = föregående uppslagsord. 


på. -schénken," tr. begäfva. -schénkung, /. 
-schéren," tr. 1. st. klippa. 2. sv. beskära, 
skänka, gifva. -schérung, f. begåfvande. 


" begåfning, i sht jalklappar. Iron. das war die 


ganze m, det var hela härligheten. -schik- 
ken,’ tr. 1. Den Reichstag w skicka ombud 


“till riksdagen, die Ausstellung mit Ölge- 


mäldern av skicka oljetaflor till utställnin- 
gen. 2. uträtta. 3. 'ombestyra, ombesörja. 
Sein Haus a beställa om sitt hus. 4. tekn. 
beskicka. -schickung, f. -schienen,* tr. be- 
slå, lägga skenor på. -schienung, f. -schiels- 
bär, a. som kan beskjutas. -schielsen,' tr. 
beskjuta, bombardera. -schiefsung, f. -schiff- 
bär, a. segelbar. -schiffen,* tr. segla på, med 
fartyg trafikera. -schiffung, /. -schilft, a. vass- 
bevuxen. -schimmeln," itr. s. mögla. -schim- 
pfen," tr. 1. skymfa. 2. lända till skam, van- 
hedra. -schimpfer, m. skymfare. -schimpfung, 
f. skymfande. -schindeln,* tr. täcka med 
(tak)spån. -schirmen,* tr. beskydda, skyd- 
da, bevara, vor etw. (aat.): mot ngt. -sehir- 
mer, m. beskyddare. -schirmung, /. beskyd- 
dande. -schlåfen," tr. 1. sofva på. 2. ligga 
när. 8. Etw. (X sich über etw.) » sofva på 
saken. 


Beschlåg, m. 1. beslag. 2. imma; damlager. 


8. jur. etw. in m nehmen er. etw. mit m bele- 
gen: lägga beslag på ngt. -en," L tr. 1. be- 
slå. kin Pferd m a) sko, b) brodda en häst, 
mit Brettern m brädfodra, vita. in etw. av 
sein: vara hemma i, väl förstå eig på ngt. 
2. lägga beslag på. II. itr. s. o. rf. anlöpa, 
blifva anlupen, öfverdragas med imma. Mit 
Feuchtigkeit m blifva fuktig, fukta. -er, -, 
m. en som beslär m. m., jfr beschlagen I. -Ie- 
gung, -nahme, /. tagande i beslag, kvarstad, 
utmätning. -nehmer, m. beslagare. -ung, f. 
besläende. 


beilschlämmen,” tr. öfverdraga, täcka med slam, 


med dy. -schléichen,” tr. smyga sig på, kom- 
ma öfver. -schléichung, /. -schidiern,* tr. 
beslöja, dölja. -schléunigen," tr. påskynda. 
-schléuniger, -,m. påskyndare. -schléunigung, 
f. påskyndande. -schliefsen, tr. 1. besluta, 
afgöra. 2. begränsa. 3. afsluta. 4. X stänga, 
läsa, läsa in. -schliefser(in), m. (f.) 1. en 
som beslutar ngt. 2. skaffare, hushållerska. 
-schliefsung, /. beslutande m. m. se beschlie- 
Ssen. 


Beschlüls, m. 1. besint. 2. afslutning. Zum 


me: till godt slut, slutligen, den m ma- 
chen: bilda slutet, afsluta. 3. Etw. in el. 
unter seinem me huben: hafva ngt i sitt 
förvar. -fähig, a. beslutför, fulltalig. -fählg- 
keit, f. fulltalighet. -fassung, /. besluts fat- 
tande, beslut. -freiheit, f. frihet att fatta 


" äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Beschlufsnahme 


beslut. -nahme = Beschlu/sfassung. -rede, f. 
afslutningstal. -reif, a. tillräckligt dryftad. 


beilschmieren,* tr. 1. bestryka. 2. nedsmörja, 


nedsöla, nedsmeta, nedsudda. 3. fullklott- 
ra. 4. F lura. -schmierung, f. -schmützen,‘ 
tr. nedsmutsa, nedsöla. -schmützung, J. 
-schnölden,* ir. 1. skära, afklippa, klippa. 
2. omskära. -schnölder, m. en som skär m. 
m. se beschneiden. -schnöidung, /. skärande 
m. m. se beschneiden. -schnöien,‘ I. tr. snöa 
på, nedenöa. II. itr. s. blifva snöig, ned- 
snöad. -schnippe[ljn, -schnippern, -schnit- 
ze[l]n,* tr. i kanten skära, klippa, afklippa 
smäbitar af. -schnöbe[r]n, -schnöpern, -schnöüf- 
fein, -schnüppern,“ ir. nosa på. -schnüren,” 
ir. 1. 'slä snöre om, ombinda. 2. garnera 
med snören. -schnürung, /. -schön[ig]en,* 
tr. öfverskyla, framställa i gynnsam dager, 
försköna. -schönlger, -, m. förskönare. -sch6- 
nigung, f. förskönande. 


beschrånkllen,” I. tr. inskränka, begränsa. II. 


rf. inskränka sig, auf etw. (ack.): till ngt. 
-t, a. begränsad, trång, inskränkt, dum. 
-theit, f£. 1. knapphet. Die m der Zeit: den 
knappa tiden. 2. inskränkthet, dumhet. 
ung, /. inekränkning. 


beschröillben,“ tr. 1. skrifva på, fullskrifva. 


2. beskrifva, skildra. '3. i sht mat. upprita, 
inskrifva. -ber, m. beskrifvare, skildrare. 
-bung, /. 1. päskrifuing. 2. beskrifning, 
skildring. 3. uppritande. -en,” tr. 1. om ny- 


78 


Besichtigungsbericht 


4, besvär, besvärsskrift, klagomål. m füh- 
ren über etw. (ack): anföra besvär, besvära 
sig öfver ngt. -debäch, n. anmärkningsbok, 
t. ex. vid järnvägsstationer. "teföhrer, m. en som 
anför besvär. -deführung, /. besvärs anfö- 
rande. -en,” L tr. 1. belasta, tynga på, 
trycka. 2. besvära, vara besvärlig för. II. 


'" rfl. besvära sig, anföra besvär, klaga. -er, 


-, m. en som lastar på, trycker, besvärar, 
ite tex. Briefbeschwerer. -lich, a. besvär- 
lig, till besvär. -lichkeit, /. besvärlighet. 
-ni[f]s, -se, f. o.n. = Beschwerde 1. -ung, f. 
belastande m. m. se beschweren. 


beschwicht[ig]llen,* tr. nedtysta, lugna, blid- 


ka. -er(in), m. (/.) en som nedtystar, lugnar. 
-ung, /. nedtystande, lugnande. 


beilschwindeln,* ir. Flura. -sehwingen,* poet. = be- 


bosähllen,“ ir. 


födda barn: die vier Wände  gnm skrikande Visa |. 


lifstecken. 2. utskrika, illa berykta. 3. = 
berufen I, 4. -ten," tr. beträda, träda in el. 
upp på, bestiga. -tung, f. 


‚beilschröten,* tr. tekn. afskrota. -schrötung, f. 


-schühen,* I. tr. förse med skor. Beschuht 
sein: hafva skor på sig. II. rf. taga skor 
på sig, taga på sig om fötterna. -schühung, 


.. f. fotbeklädnad. -schüldigen,* tr. beskylla, 


anklaga, gifva skulden, einer (gen.) Sache: 
för en sak. -schüldiger, m. anklagare. -schül- 
digung, /. beskyllning. -schüummeln,* ir. F 
lura. -schümm[e]iung, /. -schüppen,* tr. 1. 
förse, öfverdraga, pryda med fjäll. Be- 
schuppt: fjällig. 2. P lura. -schüppung, f. 
-schütten,* I. ir. Jn mit etw. m ösa, skotta, 
hälla ngt på ngn, öfverösa, öfverhölja ngn 
med ngt. II. rl. Sich mit etw. m, hälla på 
sig ngt. -schüttung, /. -schützen,* tr. be- 
skydda, försvara. -schätzer(in), m. (f.) be- 
skyddare (-inna). -schätzung, /. 1. beskyd- 
dande. 2. beskydd, försvar. -schwänzen,“ 
tr. besvansa. -schwätzen, X -schwätzen,” tr. 
F 1. prata, samspräka om. 2. med fagra ord 
öfvertala ngn. -schwätzung, /. -schwöfein,* 
tr. svafla. -schwöllsen,* tr. fukta med svett. 
Beschwei/st: svettig. 


‚Beschwör, 0, f. o. -[e]s, 0, n. = Beschwerde 1. 


«de, -n, f. 1. besvärlighet, besvär. 2. tunga, 
börda, tryckande pälaga. 8. plåga, svårighet. 


Jflägeln I. -schwitzen = beschwei/sen. -schw&- 
ren,“ tr. besvärja, a) med ed stadfästa, b) 
gom besvärjeise beherska el. frammana, c) en- 
träget bedja. -schwörer, m. besvärjare. 
-schwörung, /. besvärjande, besvärjning, 
besvärjelse. -söelen,* tr. besjäla, lifva. -s6e- 
ier(in), m. (f.) en som besjälar, lifvar; sjä- 
len i ngt företag. -söeltheit, /. besjäladt till- 
stånd, lif. -s6elung, f. besjälande, Hifvande. 
-sögeln,‘ ir. 1. segla på, befara. 2. sätta se- 
gel pä, förse med segel. 

I. bese, betrakta, beskåda. 
granska. 2. P vita. Prügel m få stryk, få 
smaka käppen. -enswört[h], -enswürdig, a. 
sevärd. -er(in), m. (f.) betraktare. -ung, f. 
betraktande, beskådande. -nen,* ir. Einen 
Bogen m sätta sträng på en båge. -söllen,* 
tr. sö. tackla, upptackla. -söllung, f. -séi- 
tigen,“ tr. röja ur vägen, undanröja, af- 
lägsna; afsluta, göra ifrån sig. -séltiger, -, 
m. en som undanröjer, aflägsnar. -seiti- 
gung, /. undanröjande m. m. se beseitigen. 
-söligen,* tr. saliggöra. Ein nder Gedanke: 
en salig tanke. -söllgung, f. | 


Besen, -, m. dim. Bes[en]chen, -lein, 1. kvast. 


2. F föraku. tjänsteande, pigesch; ein alter 
a en gammal harpa, käring. 


beséssen, a. besatt. -heit, f. galenskap. 
Besétzilband, 2. band att garnera med, kant! 


band. -en,” tr. 1. besätta, sätta på, förse, 
garnera. Einen Teich mit Fischbrut a ut- 
plantera fiskyngel i en dam. 2. besätta, ta- 
ga i besittning. 3. besätta, tillsätta. Die 
Rollen m fördela rollerna. 4. upptaga, taga 
i anspråk. 86. ı spel: eine Nummer mit einem 
Dukaten sätta ut en dukat på ett num- 
mer. -teich, m. dam till fiskodling. -ung, f. 
besättande m. m. se besetzen. 


besöufzen,” tr. sucka, klaga öfver. 
besichtigllen," tr. syna, besigtiga, inspektera. 


-er, -, m. besigtningsman, synförrättare, 
inspektör. -ung, f. syn, besigtning, päse- 
ende, inspektion. -ungsbericht, m. besigt- 
ningsprotokoll, besigtningsinstrument. 


ir. Intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, ET. transitivt verb. Åh. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


besiegbar 


besieglibär, a. möjlig att besegra, öfvervin- 
nelig. -barkeit, f. öfvervinnelighet. -ein,“ 
ir. 1. försegla. 2. sätta sitt sigill under, 
besegla. -[e]lung, /. -en,” tr. besegra, öfver- 
vinna. -er, m. besegrare, öfvervinnare. -ung, 
J. besegrande. 

Besing, -e, m. -8, -n, f. blåbär. 

besinglien,* tr. 1. besjunga. 2. sjunga mässa 

"> för en afliden. -enswört[h], -enswürdig, a. värd 
att besjungas. 

besinnlien,‘ rf. 1. besinna sig, tänka efter, 
söka påminna sig. 2. erinra sig, komma 
ihåg, minnas, auf etw. (ack): ngt. 3. Sich 
eines andern el. eines Bessern w el. sich an- 
ders w ändra äsigt, komma på andra, bätt- 

. re tankar. 4. betänka sig, vara tveksam, 

. fundera. Ohne sich zu u utan betänkande. 
-ung, /. besinnning, medvetande, fattning. 
-ungskraft, /.erinringsförmäga, minne. "ungs- 
losigkelt, /. brist på besinning. 

Besitz, m. 1. besittning, ägande, ägo. Von etw. 
w nehmen e. ergreifen: taga ngt i besitt- 

. ning. 2. egendom. -anzeigend, a. gram. posses- 
siv. -en," ir. 1. sitta på, inneha. 2. beherska, 
hafva i sitt våld. 3. besitta, äga, rå om. -er, 
-, m. ägare. -ergreifer, m. besittningstaga- 

. re. -ergreifung, /. besittningstagande, an- 
nektering. -fähig, a. som kan ha laglig ägan- 
derätt till ngt. -los, a. saknande egendom. 
-nahme, -nehmung = Besitzergreifung. -stand, 
m. egendom, förmögenhet, förmögenhetens 
beskaffenhet. -störung, /. ngns oroande i be- 
sittningen ar ngt. -t[hjäm, n. egendom. -ung, 
f. 1. ägande, besittning. 2. egendom. 8. be- 
sittning, koloni. -ungs- se Besitz-. 

bellsöffen, a. P drucken, full. -söffenheit, f. P 
druckenhet, fylla. -söhlen," tr. sula, lägga 
sulor under. -sölden," tr. besolda, a) hafva 
i sin sold, b) gifva sold åt, aflöna. -söldung, 
f. 1. besoldning. 2. sold. 

besönder, a. förekommer ej oböjdt. 1. egendomlig, 
egen. Er hat seine we Meinung: han har 

- sin mening för sig. 2. särskild, enskild. 
Ins we: särskildt, i synnerhet. 3. märklig, 
egendomlig, besynnerlig. -heit, /. egenhet; 
särskildhet, enskildhet, specialitet; egen- 
domlighet, besynnerlighet. -8, adv. (utv. X 
@. i predikativ ställn. = besonder), 1. särskildt, 
hvar för sig. 2. särdeles, i synnerhet, syn- 
nerligen. Ganz m i all synnerhet. 

besönnen, I.” tr. sprida solsken öfver, skina 
på, besträla. Besonnt: solbesträlad, solig. 
I. a. som handlar med lugn eftertanke, 
rädig, förständig, klok, försigtig,öfverlagd. 
-heit, f. rädighet, besinning, betänksamhet, 
klokhet, förstånd, försigtighet, öfverlägg- 
ning. 

besörglien,* tr. 1. frukta, befara, hysa farhå- 
gor för. ätr. ttr. h., t.ex. man besorgte für 

. sein Leben. 2. draga försorg om, sköta, 
se till. 3. besörja, ombesörja, uträtta. -er, 


79 


— bestallen 
-, m. en som ombesörjer, uträttar; kom- 
missionär. -lich, a. 1. omsorgsfull, omtänk- 
sam. 2. som är att befara, hotande, oroan- 
de. -lichkeit, f. 1. omtänksamhet. 2. det 
befarade, det fruktade. -niff]s, -se, /. om- 
sorg, farhäga, fruktan. -t, a. 1. inigt dra- 
gande försorg om, arbetande for. 2. orolig, 
ängslig. Das macht mich sehr m, det oroar 
mig mycket. -theit, /. oro, omsorg. -ung, f- 
ombesörjande m. m. se besorgen. 


beilspähen,” tr. bespäja. -spängt, a. prydd med 


bespröchlien,* 


spännen, smycken. -spånnen," tr. 1. spänna 
på eı. för. 2. stränga, -Spännung, f. -spéien,"” 
tr. spotta på. -spicken," tr. späcka. -spie- 
gein,’ rf. spegla sig. -spieg[e]lung, /. -spin- 
nen,’ tr. omspinna, kringspinna. spitzen,“ 
rf. F skaffa sig en florshufva. -spörnen,“ 
sätta på sig sporrar. -spötteln,” tr. gyckla 
öfver, skämta med, gäckas med. -spöttelung, 
f. -spötten,* tr. håna, bespotta. -spöttung, f. 
I. tr. 1. tala om, spräka orh, 
afhandla, dryfta. 2. öfverenskomma om, 
aftala. 3. läsa bort (gnm troliformiers uttalande 
föraritva). IL rl. samtala, förhandla, aftala. 
-er(in), m. (f.) klok gubbe (gumma) som anses 
kunna läsa bort sjukdomar m. m. -UNg, F- l. sam- 
tal, samspräk. 2. förhandling, diskussion. 
8. aftal. 4. bortläsande, besvärjelse. 


beilspröngen,* tr. sprita, stänka. -spröngung, f. 


-springen,” ir. bespringa, betäcka. -spritzen,* 
tr. spruta, stänka, sprita, einen Gegenstand - 
mit etw.: ngt på ett föremål. -spritzung, f. 
-sprüdeln,“ tr. spruta på, framporlande el. upp- 
sprutande Vattna. -sprühen,* tr. spraka, stänka 
på. -spücken,* ir. spotta på. -spülen,” tr. sköl- 
ja, vattna. -spünden, -spünden,* tr. sprunda. 


besser, a. (komparativ till gut o. wohl), bättre. 


Desto eı. um s0 w! så mycket bättre! je eher 
desto m ju förr dess hällre, das kommmt ja 
immer m det blir allt bättre och bättre. F 

o. P m laufen: springa fortare, m unten: 
längre ned, komm m her! kom närmare! 
-n, sv. I. tr. 1. förbättra. 2. rätta. 3. laga. 
I. rfl. blifva bättre, bättra sig. -ung, f. 
bättring. -ungsanstalt, f. korrektionsinrätt- 
ning. -ungsfählg, a. möjlig att förbättra. 
-ungshaus, n. korrektionshus. -wisser, m. 
en som tror sig veta allt bäst, snusförnuf- 
tig person. -wisserei, /. inbillad öfverläg- 
senhet i vetande, inbillad lärdom. 


best, a. (superlativ till besser), bäst. Im wen Al- 


bellstählen,“ 


ter, in den men Jahren sein: vara i sina 
bästa år, der mmöglichlst]e ei. der mög- 
lich[st] ve: den bästa möjliga, ich war im 
wen Arbeiten: jag höll just som bäst på 
med mitt arbete, als ich im wen Zuge war: 
när jag höll på som bäst, zum en haben: 
göra narr af, jm zum ven: till ngns bästa, 
jm etw. zum ven geben: undfägna ngn 
med ngt. 

tr. stäla, stälsätta. -ställen,* ir. 


Av = föreglende uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. r har omljud. F familjärt, P lägre spräk. X mindre brukligt. 


Bestallung — 
utnämna, installera. -stållung, /. -stållungs- 
brief, m. -ställungsurkunde, /. fullmakt på eu 
ämbete. 

Bestånd, -e t, m. 1. bestånd, varaktighet. Von 
w sein ei. w haben: äga bestånd. 2. till- 
stånd, tillgång. Der m eines Gutes: krea- 
tursuppsättningen på ett gods. 3. Xarrende. 

beständig, a. 1. bestående, varaktig, stadig. 
2. (beständig, oafbruten. -kelt, f. 1. be- 
ständighet, varaktighet. 2. oafbruten fort- 
varo, oföränderlighet. 

Beständllliste, /. inventarieförteckning. -l0s, 
a. ovaraktig. -t[hjell, m. beståndsdel. 

bellstårken," ir. Jn in etw. (aaı.) m styrka, stad- 
fästa ngn i ngt. -stärkung, /. -stätigen,* I. 
tr. bekräfta, intyga sanningen af, eidlich m 
med ed bekräfta; stadfästa. II. rl. visa sig 
vara sann, bekräftas, gå i fullbordan. -stå- 
tiger, -, m. en som bekräftar ngt. -ståtigung, 
f. bekräftelse, stadfästelse. -ståtten,” tr. be- 
grafva, jordfästa. -ståtter, -, nm. en som be- 
grafver. -stättung, /. begrafning. -stäuben,” 
itr. s. blifva dammig. -stäuben,” tr. ned- 
damma, betäcka med dam, med fint stoft 
o. dsı. Mit Puder m pudra, bestäubt: dam- 
mig, mjölig. -stäubung, /: -stäuden,* rl. växa 
buskigt. -stäudung, f. 

bestechlibär = bestechlich. -en,’ tr. 1. sy stick- 
söm i. Ein Knopfloch w sy ett knapphäl, 
ein Buch m besticka en bok. 2. besticka, 
muta, vinna, göra sig bevägen. -er, -, m. 
en som mutar. -lich, a. besticklig, fal. -lich- 
keit, f. besticklighet, falhet. -naht, f. stick- 
söm, slätsöm. -ung, /. mutande m. m. se be- 
stechen. 

Bellstöck, -e, n. 1. bestick, etui. 2. knif, gaf- 
fel och sked med el. utan etul. 3. stud. schnur- 
riges, wunderliches m lustigkurre, klassik. 
4. »jo. bestick. -stöcken,* tr. Ein Ding mit 
etw. mw sätta, sticka fast ngt på en sak. 
-stéhen, I.” itr. s. o. h. 1. K om vätskor. m blei- 
ben: stelna. 2. bestå, äga bestånd, existe- 
ra, lefva, bärga sig, trifvas, vara förenlig. 
Aus etw. m bestå af ngt. 3. Auf etw. (dat.) m 
hålla på, framhärda, ej gifva efter i ngt, 
auf seinem Kopfe w envisas. IL." ir. 1. Be- 
standen sein: vara beväxt, t. ex. von el. mit 
Bäumen. 2. bestå, ı. ex. einen Kampf, eine 
Probe, utstå, uthärda. Einen Feind m be- 
segra en fiende. III. n. tillvaro. -stöhien,* 
tr. bestjäla, stjäla från. -steigen,* tr. be- 
stiga; gå, stiga upp i. -stöiger, m. en som 
bestiger. -stéigung, f. bestigande. 

bestélllbär, a. 1. beställbar. 2. avr. som kan 
brukas, brukbar. -hrief, m. hand. beställning, 
order, rekvisition. -en," tr. 1. Einen Tisch 
mit etw. ställa ngt på ett bord. 2. be- 
styra om, besörja, sköta. Was hast du hier 
zu wP hvad har du här att göra? die Haus- 
haltuny m sköta hushållet, sein Haus m 
beställa om sitt hus, so ist es um diese el. 





80 





MMMM oo M— -s=——— 





— Besachung 
mit dieser Sache bestellt: så förhåller det 
sig med denna sak, es ist schlecht bestellt: 
det står illa till. 3. bearbeta, bruka, sköta, 
iordningställa. 4. uträtta, framföra, aflem- 
ra. 5. beställa, efterskicka, tillkalla. rıu en 
åkare: sind Sie bestellt? är droskan nppta- 
gen? 6. förordna, tillsätta, kalla, välja. Ja 
über etw. lack) w åt ngn lemna ledningen 
af ngt. -er, -, m. en som beställer m. m., jfr 
föreg. "Ung, ‚/. beställning, order, rekvisi- 
tion, se för öfr. bestellen. -zeit, f. Abr. bruk- 
ningstid. -zettel, m. rekvisitionsblankett. 


beilstömpeln,” tr. stämpla. -stens, adv. på bästa 


sätt. Wir werden das m besorgen: vi skola 
göra vårt bästa, ich danke m jag tackar 
ödmjukast. -stérnt, a. stjärnbeströdd; stjärn- 
prydd. -stéuern," tr. 1. beskatta. 2. sjö. sty- 
ra. '-stéu[e]rung, /. -stiälisch, a. bestialisk. 
-stialität, -en, /. bestialitet. -sticken,” tr. 
brodera. -stie, -n, f. bestie, best. -stieben," 
sv. = bestäuben. -stiefein,* tr. förse med stöf- 
lar. Bestiefelt: klädd i stöflar. 


bestimmilbär, a. bestämbar; som kan defini- 


eras. -en,* I. tr. 1. bestämma, råda, faststäl- 
la, ämna, föranleda, förmå, öfvertala. 2. be- 
stämma, definiera. II. rl. bestämma sig. 
-t, a. bestämd. -thelt, /. bestämdhet, süker- 
het. -ung, f. bestämmande, bestämning, 
bestämmelse, ändamäl. -ungsgrund, m. be- 
stämmelse-, bevekelsegrund. -ungswort, ns. 
gram. bestämningsord, attribut. 


beilstöfsen,* tr. 1. stöta emot, stöta af hörnen 


på. 2. borttaga kanterna på, aftrnbba, af- 
hyfla, affila. -sträfen,* tr. bestraffa, straffa. 
-sträfenswört[h], a. struffvärd. -sträfer, m. 
bestraffare. -sträfung, /. bestraffning, straff. 
-stråhlen," tr. besträla. -ströben,’ rl. bemö- 
da sig, sträfva, vinnlägga sig. -strebung, f. 
sträfvande, bemödande. -streichen,* tr. 1. 
bestryka, stryka, Ööfverstryka. 2. sö. eine 
Küste m segla utmed en kust. 8. mtı. be- 
stryka, beherska. -ströichung, /. -streitbär, a. 
tvifvel underkastad, tvifvelaktig. -stréiten,” 
ir. 1. div. bekämpa. 2. bestrida sanningen af. 
3. bestrida, bestå, t.ex. die Kosten. -strei- 
tung, ‚f. -ströuen,* tr. beströ. -ströuung, f. 
-stricken,* ir. 1. öfverdraga med stickning, 
öfversticka. 2. slå snören om. 3. vie. snärja, 
fånga, fängsla. -strickung, f. «strömen, * tr. 
1. genomflyta, skölja. 2. öfvergjuta, öfver- 
skölja. -stücken,“ tr. mn. bestycka. -stük- 
kung, ‚/. -stürmen,‘ tr. bestorma, storma. 
-stürmer, ». stormande. -stärmung, /. storm- 
ning. -stürzen,* tr. göra bestört. -stürzt, a. 
bestört. -stürzthelt, X, -stürzung, f. bestört- 
ning. In m geraten: blifva bestört. 


Besüch, -e, m. besök, visit. -en,* tr. besöka. 


Das Gymnastum gå på gymnasium, i 
skolan. -er(in), m. (/.) besökande. -szim- 
mer, n. mottagningsrum. -ung, f. besö- 
k(ande). 








tr. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SU. svagt, Ir. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


besudeln — 81 — Betstunde 
beilsüdeln,* tr. besudla, smutsa, nedsöla, smör- kring. -enswört|h], -enswürdig, a. 1. sevärd. 
ja ned. -såd[e]lung, /. -tåfeln," tr. panela. 2. värd att tagas i betraktande. -er, -, m. 
-tåf[e]lung, f. -tågt, a. 1. bedagad. 2. om väx: betraktare, åskådare. 
ar. förfallen. -tåkeln,” tr. so. tackla upp.  betråchtlich, a. ansenlig, betydande, ej ringa. 
tasten,” tr. taga på, noga känna på. -tåstung, : -keit, /. betydenhet, vigt. 
f. -tåuben," tr. bedöfva, döfva. -tåubtheit, f. : Beträchtung, f. betraktande, betraktelse. -särt, 
bedöfning. -tåubung, f. 1. bedöfvande, döf- | -swelso, f. åskådningssätt. 
vande. 2. bedöfning, bedöfvadt tillstånd. ' Bellträg, -e t, m. belopp. Im we ron: till ett 
-täuen,‘ I. itr. s. blifva daggig. II. tr. be- | belopp af. -tragen, I.” i’r. i. belöpa sig till, 
stänka, fukta med dagg. utgöra. II.” /. uppföra sig. HI. n. uppfö- 
| 


rande, beteende. -träuen,* tr. Jn mit etw. 
(ei. X jm etw.) m anförtro, betro ngn ngt, 
gifva ngn ngt i uppdrag. Betraut werden: 
blifva ombetrodd, få i uppdrag. kin Be- 


Bötilbruder, 2. 1. bönbroder, läsare, skrym- 
tare. 2. medkonfirmand med samma num- 
mer, t. ex. gossen nr 5 och flickan nr 5 kallas Bet- 
bruder o. Betschwester. -brüderel, f. läseri, 
bigotteri, skrymteri. -6, -n, f. 1. bet i spel. trauter: en förtrogen. -träuorn,* tr. sörja. 
2. vor. beta. -träuernswört[h], a. sorglig. -träufeln,* tr. 

beilt6eren,* tr. tjära, tjärstryka. -teiligen,* I. , droppa på. -träuung, f. betroende. -tröff, m. 
tr. Jn bei einem Unternehmen w intressera In w = betreffs. -tröffen,” ir. 1. päträffa, 
ngn i ett företag. Die Beteiligten: de in- ertappa, öfverraska. Jn über (er. auf) der 
tresserade, vederbörande, deltagarne, del- That a. auf frischer That m gripa ngn på 
ägarne. II. rfl. deltaga, an (med dat.) er. bei | bar gärning. 2. komma öfver, drabba, träf- 
etw.: i ngt. -telligung, f. fa. 3. opers. beträffa, vidkomma, angå, röra. 

Betel, -, m. dor. betel(buske). Das ade Wort: ordet i fråga, die de Be- 

betlion, sv. I. itr. h. bedja. Vor, nach Tische | hörde: vederbörande myndighet. nd ir. 
a läsa till, från bords. II. tr. bedja. Das | prep. med ack. = betreffs. -tröffs, prep. mea gen. 
Tischgebet a läsa bordsbönen, jn lebendig | beträffande, med afseende på, hvad angår. 
gom sina böner återkalla ngn till lif, -tréiben," tr. 1. Die Wiese mit Vieh m valla 
sich in den Himmel u gnm sina böner för- boskap på ängen. 2. skyndsamt fullfölja, be- 
värfva himlen. -er, -, m. bedjande. -eréi, f. drifva, påskynda. 8. utöfva, sköta, egna 
oupphörligt bedjande. -erin, -nen, f. bed- | sig åt, bedrifva, hafva för sig. -trélber, m. 


jerska. en som påskyndar, bedrifver, utöfvar, skö- 
betéuerlin,” tr. bedyra, heligt försäkra. -ung, /. | ter ngt -treibung, /. utöfning m. m. se betrei- 
Bötfahrt, /. vallfärd. ben. -treten,” tr. 1. beträda, bestiga. Ein 


belithåtigen,” I. tr. i handling visa, bevisa, | „er Weg: en trampad, banad väg. 2. = be- 
ädagalägga. II. rf. 1. i handling framträ- treffen 1. A (part. pert.) = betro fen. -trötenheit 


da, visa sig. 2. Sich bei etw. m verksamt = Betroffenheit. -trötung, f. beträdandem. m. 
deltaga i ngt. -thÄtigung, /. -Ihäuen se betauen. se betreten. -trötungsfall, m. Im "we: Om brottslin- 
Böthaus, n. bönhus. - gen gripesel. gripits på bar gärning, ertappate. 


beithöeren se beteeren. -thélligon se beteiligen. | Betrieb, -[e]s, 0, m. bedrifvande, drifvande, 
-théuern se beieuern. -thören,‘ tr. bedära, | utöfvande, rörelse, verksamhet, drift, han- 
dära. -thörer, -, m. bedårare. -thörerin, -nen, del. Im ve sein: vara i gång, auf meinen 
‚f. bedärerska. -thörtheit, /. bedäradt till- | m. på mitt föranstaltande. -säm, a. driftig, 
stånd. -thörung, /. bedårande. -thülich, a. 1. | verksam. -samkeit, f. driftighet, drift, verk- 
görlig, möjlig. 2. hurtig; tillmötesgående, samhet, rörelse. 
vänlig. -thün,* rf. förtroligt närma sig, um- | bolltrinken,” rl. berusa sig. -tröddeln,* tr. pry- 
gås med, gegen jn el. mit jm: ngn. -titeln,” | da med tofsar. -tröffen, a. bestört, villrå- 
tr. 1. sätta titel på, förse med titel. 2. Jn dig, häpen, förlägen. -tröffenheit, f. bestört- 
gifva ngn en titel. 8. titulera, kalla. -tf- ning, häpnad, förlägenhet. -tröpfeln, -tröp- 
t[e]lung, f. -töipeln,‘ tr. lura, draga vid nä- fen," tr. droppa på. -trüben,’ I. tr. bedröf- 
san. -tönen,” tr. 1. gram. betona, akcentuera. va, II. rl. blifva bedröfvad, ledsen. -trüb- 
2. betona, framhålla. -tönung, /' - nilf]s, -se, -trübtheit, ‚f. bedröfvelse, sorg, 

Bötllort, -platz, m. bönrum. -pult, m.o.r. bönstol. : ledenad. -trüg, m. bedrägeri, svek. 

Beträcht, -[e]s, 0, m. hänsyn, betraktande, : beträgllen,” I. tr. bedraga, jn um etw.: ngn 
hän-, afseende. In u nehmen eı. ziehen: ta- pä ngt. U. rf. bedraga sig, misstaga sig. 
ga hänsyn till, au/ser vw lassen: lemna utan | -er, -, m. bedragare. -er6i, -en, f. upprepadı 
afseende, in m kommen: tagas hänsyn till, | bedrägeri.-erin,-nen. /. bedragerska.-erisch, 
tagas med i räkningen, in „ueseiner (gen.) | -lich, a. bedräglig. -lichkeit, f. bedräglighet. 
Jugend: med hänsyn till hans ungdom. | betrünken, a. drucken, rusig. -heit, f. druo- 
-en," ir. betrakta, a) beskåda, b) anse, häl- kenhet, rus. 
la för, c) taga i betraktande, öfverväga. | Bötlisaal, m. bönsal. -schwester. f. 1. bönsyster. 
Alles recht betrachtet: när allt kommer om- | 2. se Betbruder. -stunde, f. \hönstund. 








Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. + bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre bruklias. 
Tysk-svensk skolordbok. S 


Bett — 8 





Bett, -[e]s, -en, n. 1. bädd. säng, bolster, täc- | 


ke, p!. atv. sängkläder. Dus m machen: bäd- 
da, zu (ei. ins) m gehen, sich zu m legen: 

. gå till sängs, gå och lägga sig, aus dem = 
steigen: stiga upp, dus m hüten müssen, ans 
m gefesselt sein: ej kunna lemna sängen, 
von Tisch und m geschteden sein: vara skild 
till säng ock säte. 2. (flod)bädd. 

Böttag, m. böndag. 

Bettliaufhelfer, m. rep öfver sängen att bjälpa sig 
upp ur densamma med. bank, /. 1. sängbänk. 2. 
sängpall. -decke, /. süngtäcke. 

Beitel, -, m. 1. tiggeri. 2. emäsak, lappri. 








skräp, strunt. -arm, a. utfattig. -armüt[h], /. ' 


ytterlig fattigdom. -brief, m. 1. skriftligt 
. tillstånd att tigga. 2. tiggarbref. -brot, n. 
. Das nm essen: tigga sitt bröd. -bruder, m 
1. tiggare. 2. tiggarmunk. -ei, -en, ‚f. tig- 
geri. -frau, /. tiggerska. -geld, n. 1. almosa. 
2. spottstyfver. -geschenk, n. usel, obetyd- 
lig gäfva. -gesindel, ». tiggarpack. -haft, a. 
tiggaraktig. -handwerk, rn. tiggaryrke. -her- 
berge, /. uselt härbärge. -jJunge, m. tiggar- 
gosse, tiggarunge. -kram, m. skräp, strunt. 
-man, mm. tiggare. -mönch, m. tiggarmunk. 
"N, 8v. ir. o. itr. h. tigga. mw gehen: gå och 
tigga. -orden, m. tiggarorden. -pack, n. tig- 
garpack. -ranzen, -sack, m. tiggarpäse. -stab, 
m. tiggarstaf. -stolz, m. tiggarhögfärd. -vögt, 
m. tiggarfogde. -volk, n. tiggarfölje. 
beitlien, sv. I. itr. h. bädda. II. tr. Ein Bett A 
bädda en säng, ja m bringa ngn till sängs, 
bädda ned ngn. III. fl. gå till sängs, lägga 
sig. Sich zusammen mw a) bädda syskon- 
säng, b) flytta ihop sina sängar. -gang, m 
gång mellan säng och vägg. -gestell, n. 
sängställ, säng. -lägerig, a. sängliggande. -ler, 
-> m. tiggare. -lerbande, /. tiggarfölje. Orr. 
ems. med Bettler = Bettel-. -lerin, -nen, f. 
. tiggerska. -meister, m. hofmästare. -pfühl, 
m. o. n. längkndde, hufvudkudde. -schirm, 
m. sängskärm. -stätte, -steile, /. sängställe. 
-tüch, n. (säng)lakan. -überzug, m. öfverdrag 
till sängtäcke, bolstervar, -ung, ‚f. bädd- 
ning. -vorleger, m. sängmatta. -wäsche, f. 
‚zeug, n. sänglinne. 
belltüchen,* tr. kläda med kläde. -tünchen,’ tr. 
hvitmena, öfverstryka, måla. -tüpfeln, -tüp- 
fen," tr. 1. lätt vidröra. 2. sätia punkter, 
fläckar på. 
Betze, -n, f. 1. hynda. 2, varginna. 3. oblyg, 
fräck kvinna. 
Beuchlle, -n, f. byk. -en, sv. tr. byka, luta. 
-erin, -nen, f. bykgumma. -ung, f. byk. 
beuglibär, a. böjlig; bna. medgörlig. -e, -n, f. 
höjning, krökning, knäveck. -en, sv. I. itr. 
. & = biegen I. II. tr. 1. böja neaåt; bira. ned- 
. slå, göra nedslagen, nedtrycka. Js Stolz mn 
kufva ngns stolthet, förödmjuka ngn; ge- 
beugt: böjd, nedslagen, nedtryckt. 2. X = 
biegen II. 8. gram. böja. III. rl. buga sig; 


— Bevort[hljellung 


vild. böja sig, gifva efter. -säm, a. böjlig. 
-ung, /. böjning m. m. se beugen. -ungsfählg, 
a. gram. böjlig. -ungsfähigkeit, f. gram. böjlig- 
het. -ungssilbe, /. gram. böjningsändelse. 


Beullie, -r. /. 1. bula, kula ar sag el. stötar; buck- 


la. 2. böld. -icht, a. bulformig, bucklig. -Ig, 
a. bulig, bucklig. 


belinruhlgen. I. tr. oroa, störa, göra Orolig, 


bekymra. II. rl. oroa sig, vara orolig, ı über 
etw. (ack.): för ngt, wegen js: för ngn. -Unru- 
higung, ‚f. -ürkunden,* ir. gom urkunder, 
dokumenter stödja, bevisa, bestyrka. -ür- 
kundung, ‚/. -ürlauben,* I. tr. gifva tjänstle- 
dighet, permittera; afskeda. II. rf. 1. % 
taga tjänstledighet. 2. gå sin väg, aflägena 
sig, taga farväl, bei jm: af ngn. .-Grlau- 
bung, f. 


beurt[hjeilllen,“ ir. bedöma, fälla ett omdöme 


om. Etw. scharf fälla ett skarpt omdöme 
om ngt. -er, m. bedömande, domare öfrer 
ogt, kritiker. -ung, f. bedömande, omdöme. 
-ungsgabe, /. -ungsvermögen, ». omdömes- 
förmåga. 


beut, föråldr. 3 ig. pres. ind. o. 2 sg. ipr. al bieten. 
Beute, -», J- 1. bikupa i sht för skogsbin. 2. ett 


slags baktråg, bakbord. 8. byte, krigsbyte, 
kap. -gier, /. begär efter byte, roflystnad. 
-gierig, a. byteslysten, roflysten. -l, -, m. 1. 
påse, pung, i sht penningpung, börs. Aus 
einem w zehren: hafva gemensam kassa. 
in seinen eigenen vw lügen: utgifva sig för 
rikare än man är. 2. uppuffning, pösigt 
veck på kläder. 8. tekn. kvarnsikt. -lig, a. pö 
sig, uppuffad. -In, sv. I. itr. k. o. rf. falla i 
pösiga veck, rynka sig, lägga sig i veck. 
II. tr. skaka, sikta. -Ischneidor, m. F en som 
pungslär, präjare. -Ischneiderei, f. pung- 
slående, präjeri. -Itüch, no. siktduk. -lustig 
= beutegierig.-nhonig, m. vildhäning. -schwer, 
a. belastad med byte. -süchtig = beutegierig. 
-zug, m. plundringståg. 


Beutller, -, m. pung-, handskmakare. -Iig sc 


beutelig. -ner, -, m. biskötare som vaktar e. har 
sin inkomst af skogsbin. -St, föräldr. 2 sg. pres. Ind. af 
bieten. 


beilvätern,* tr. hafva faderlig vård om, vara 


pappa för. -völkern,* tr. o. rl. befolkafs), 
uppfylla(s). -vöikerung, ‚/. 1. befolkande. 2. 
befolkning. 


bevölimächtiglien,‘ tr. befullmäktiga, gifva full- 


makt åt. Bevollmächtigt: fullmäktig. -er, 
> m. en fullmakts utfärdare, kommittent. 
-ung, /. 1. befullmäktigande. 2. fullmakt. 


bevör, I. kon). förrän, innan. II. X adv. förut. 


-munden,” tr. 1. vara el. bete sig som förmyndare 
för. 2. gifva förmyndare åt, sätta under för- 
myndare. -mundung, /. förmynderskap. -rech- 
ten," tr. privilegiera. -rechtung, f. 1. privilegi- 
ering. 2 privilegium, företrädesrätt.-stehen,” 
ter.h.förestä, vara att vänta, hota. -t|k]elien 


 (äfv. med kort 0)," tr. förfördela. -t[hjeilung, f. 





itr. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, tr. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


bevorworten — 83 








-worten,* ir. 1. skrifva füretal till. 2. på 
förhand förklara. -zugen,’ tr. füredraga, 
gifva företräde åt, gynna. -zugung, f. 
bewächllen,* tr. bevaka, vakta. -er, -, m. vak- 
tare. -sen,” I. tr. växa på, öfverväxa. II. 
” ttr. s. blifva beväxt, öfverväxas. -ung, f. 1. 
bevakande. 2. bevakning, vaktmanskap. 
bellwåffnen," I. tr. beväpna, väpna. II. r/. 
beväpna sig, gripa till vapen. -wäffnung, /. 
-währanstait, /. skyddshem. -währen,* I. tr. 
1. bevara, skydda. Ei, bewahre! a. Gott soll 
mich w! & bevars väl! kommer aldrig i 
fråga! 2. förvara. vårda, gömma. Im Kop- 
Je » komma ihåg. 3. lyda, ej öfvergifva. 
I. rfl. akta sig. -währen,* I. tr. styrka, be- 
visa sanningen af, rättfärdiga, bekräfta, in- 
' tyga. II. rf. visa sig vara sann, bekräfta 
sig, bestå profvet. Sich als Held A visa 
sig vara en hjälte. -wahrer, -, m. förvarare. 
-währhelten,* = bewähren. -währheitung, f. 
-währt, a. bepröfvad. -währthelt, /. pälitlig- 
het. Die m seiner Freundschaft: hans be- 
pröfvade vänskap. -währung, /. bevarande 
m. m. se bewahren. -währung, f. styrkande 
m. m. se bewähren. -wälden,‘ I. tr. göra skog- 
beväxt. Bewaldet: skogbeväxt. II. rf. blif- 
va skogbeväxt. -wäldung, /. skogsplante- 
ring, skogsdunge. -wältigen,* tr. kufva, öf- 
verväldiga. Den Stof m beherska ämnet, 
materialet, eine Arbeit m få slut på ett 
arbete. -wältigung, /. -wändern,* tr. gå på, 
genomvandra. -wåndert, a. bevandrad, skick- 
lig, hemmastadd. -wändertheit, f. skicklig- 
het, förfarenhet. -wändt, a. bevänd, beskaf- 
fad. Bei so wen Umständen: under sådana 
förhållanden. -wändtni[f]s, f. förhållande. 
Damit hat es diese m därmed förhåller det 
sig så, was es auch für eine w damit haben 
mag: vare därmed huru som hälst, es hat 
damit eine eigene m a. die Sache hat ihre 
eigene a därmed förhåller det sig på ett 
säreget sätt, den saken tarfvar sin sär- 
skilda förklaring. -wÄssern,* tr. vattna. -wås- 
serung, f. 
bewöglilbär, a. rörlig, flyttbar. -barkeit, f. rör- 
lighet. -en,” I. tr. a) sv. 1. röra, sätta i rö- 
relse, flytta. 2. uppröra, röra. Ein bewegtes 
Leben: ett skiftesrikt, oroligt lif. b) st. 3. 
beveka, förmå, föranleda. II. sv. rf. röra 
sig. Sich um die Achse » vrida sig kring 
sin axel, sick auf etw. hin w närma sig ngt, 
sich in gebildeten Kreisen n röra sig, um- 
gäs i bildade kretsar. -er, -, m. en som 
sätter ngt i rörelse m. m., jr bewegen I; mo- 
tor, drifkraft. -grund, m. bevekelsegrund. 
-kraft, /. drifkraft. -lich, a. rörlig, flyttbar, 
lös. ve Güter: lösegendom. -lichkeit, f. 
flyttbarhet, (lätt)rörlighet. -t, a. rörd, upp- 
rörd ; rörlig, liflig. -theit, /. (sinnes)rörelse; 
rörlighet, lifligbet. -ung, f. rörelse. In m 
bringen e. setzen: sätta i rörelse, Himmel 


— bewölken | 


und Erde in m setzen: röra upp himmel 
och jord, sich (aat.) m machen: taga sig mo- 
tion. -ungsachse, f. axel kring hvilken en kropp 
roterar. -ungslehre, /. läran om rörelsen, me- 
kanik. -ungslos, a. orörlig. 


bellwéhen,” tr. fläkta på. -wöhren,” = bercoaff- 


nen. -wöhrung, /. -wélben,” tr. o. rf. gifta 
(sig). -welden,” tr. 1. beta. 2. hafva til! be- 
tesmark. -wélhräuchern,” tr. röka med rö- 
kelse. -weihräucherung, ‚/. -weinen,* tr. be- 
gråta, gråta öfver. -wöinenswärt[h], a. värd 
att begråtas, beklagansvärd. 


Beweis, -e, m. bevis, bevisning. waı. den nv 


eines Satzes führen: bevisa en sats. -anfre- 
tung, ‚/. -antritt, m. förebringande af bevis. 
-bär, a. bevislig. -barkeit, /. bevislighet. 
-en,” I. tr. 1. bevisa, leda i bevis. 2. visa, 
ädagalägga, lägga i dagen. II. rfl. visa sig 
vara. -fäöhig, a. i stånd att bevisa ngt, bevi- 
sande. -führer, ». person som leder en be- 
visföring. -führung, /. bevisföring. -grund, 
m. bevisningsgrund. -mittel, n. bevisnings- 
medel, bevis. -schrift, f. bevisningsskrift, 
bevishandling. 


beilwöllsen,° tr. hvitmena, hvitstryka. -wen- 


den, I.” str. s. Es bei, mit etw. n lassen: 
läta ngt bero, förblifva vid, inskränka sig 
till ngt. II. n. Es hat dabei eı. damit sein m 
därvid får det bero. -wörben,* rl. Sich um 
etw. m eftersträfva, söka, anhälla om ngt. 
:wörber, m. sökande, aspirant; friare. -wér- 
bung, /. eftersträfvande, +. ex. die v um die 
Kaiserwürde: kejsarvärdighetens eftersträf- 
vande; frieri. -wörfen,* tr. Jn mit etw. w 
kasta ngt på ngn; rappa. -wörfung, f. -wörk- 
stelllgen,” tr. verkställa, sätta i verket. 
-wérkstelllgung, f£. -wickeln," tr. omveckla, 
omvira, omlinda. -wick[e]!ung, /. -wildert, 
a. förbluffad, förlägen. -willlgen,‘ tr. be- 


‘ vilja, gå in på, medgifva. -williger, -, m. en 


som beviljar ngt. -willigung, /. 1. beviljande. 
2. bevillning. -willkomm[n]en,” tr. välkom- 
na, hälsa välkommen. -wilikomm[n]Jung, /. 
-wimpeln,* tr. fürse med vimplar. Bewim- 
pelt: vimpelprydd. -wimp[e]lung, /. -winden,* 
= bewickeln. -windung, /. -wirkbär, a. möjlig 
att åstadkomma. -wirken,* ir. uträtta, föror- 
saka, åstadkomma. -wirt[h]en,* tr. härbär- 
gera, undfägna, förpläga. -wirt[h]schaften,* 
tr. sköta, bruka, förvalta. -wirt[h]schaftung, 
f. -wirt[h]ung, ‚f. 1. härbärgerande, förpläg- 
ning. 2. servering. 3. Die m besorgen: vara 
värd, sköta värdens åligganden. -witzeln,* 
tr. gyckla öfver, göra spe af. 


bewöhnlibär, a. beboelig. -barkeit, f. beboelig- 


het. -en,* tr. bebo, bo i. -er(in), m. (f.) in- 
vänare, 1 sms. -bo. -erschaft, f. samtliga in- 
vänare, eines Landes: i ett land; befolk- 
ning. i 


beilwölken,* I. tr. öfverdraga med moln. Be- 


wölkt: molnhöljd, mulen. II. rf. öfverdra- 


w= föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. + her omljud. F fatıiljärt, P lägre apıik. K mindre rule. 


bewollen 





gas med mon. mulna. -wöllen,“ rf. få ull. 

blifva nig. 

Bewünd,.je;rer, -. ın. nenndrare. -[rjerin, -nen. 
f. beundrarinna. -ern,” tr. beundra. -erns- 
wört[h], -oraswürdig, «. beundransvärd. -e- 
rung, /- beundran. 

Bewürf, m. rappning. 

kewürzein, itr. s.0 rjl. lå rot. 


4 


bewulst, a. 1. medveten. Jch bin mir meiner . 


(gen., el. meine Schwachheit m jag vet med 
mig, kännes vid min svaghet, seiner selbs! 
av sein: vara vid full sans. vid sina sinnens 


bruk. 2. bekant. känd. Su viel mir w ist: . 
så vidt jag vet, das we Buch: nämda, ifrå- | 
gavarande bok, der me: personen i fråga. . 


-heit, f. medvetenhet. -los, 7. medvetslös. 
-losigkeit, /. medvetslöshet. -sein, n. med- 
vetande. 

Boy, "sel. "€, M. (tarkisk vürdizher he). 

bezähliibär, «. betalbar. w un N.: betulas till 
N. on,” 
vedergälla. Pas macht sich bezahlt: 
lönar sig. -er, m. betalare. -ung, /. betal- 
ning. 


Ir. o. ir. h. betala; visa. umgälla, . 
det | 


bezähmilbär, a. möjlig att tämja. -barkeit, /. . 
egenskap att kunna tämjas. -en,‘ I. tr. 1. ' 


tygla, kufva. 2. F sich (aa) etw. w unna. 
kosta på sig ngt. II. rfl. beherska, lägga 
band på sig. -er, m. tyglare. -ung, f. tyg- 
lande, kufvande. 

beilzähnen,‘ tr. förse med kuggar, tauda. -zåu- 
beror, n. förtrollare, förtjusare. -zåub[r]e- 
rin, /. förtrollersku, förtjuserska. -zäubern, 
tr. fürtrolla, förhäxa; dära; hänföra, för- 
tjusa. -zäuberung, /. förtrolluing, fürtjus- 
ning. -z6iohnen,‘ I. tr. 1. förse med tecken, 
med märke, märka, utmärka. 2. vara tec- 
ken för, beteckna, utmärka, antyda. 3. full- 
rita. II. r/. te sig, framträda. -zéichnung, 
Sf. -zöigen,‘ tr. visa, lägga i dagen, betyga. 
-zeigung, /. -zötteln,“ tr. förse med etiket- 
t(er). -zéugen,' tr. 1. = bezeigen. 2. intyga, 
vittna för, üdagalügga, bevisa. 3. bevittna. 
vara vittne till. -zéugung, /. -zicht[ig]en,” 
tr. anklaga, beskylla, jn eines Verbrechens: 
ngn för ett brott. -zicht[ig Jung, / 

beziehlibär, a. 1. hänförlig, auf etw. (ack.): till 
ngt. 2. som man kan flytta in i, beboelig. 
8. band. som kan rekvireras. Diese Ware ist 
nur bar denna vara erhålles blott mot 
kontant betulning. -en,” I. tr. 1. flytta till, 
in 1, besöka. Die Schwe a komma in, börja 
gå i skolan, die Universität resa till uni- 
versitetet, mi. die Wache gå och ställa sig 
på vakt, die Winterquartiere m lägga sig i 
vinterkvarter. 2. öfverdraga. kin Bett n 


—— —- nn en nn u 


! 








sätta üfverdrag på täcke och kudde. ein : 


Bett mit Vorhängen sätta förhängen för 
en süng, eine (reiye |mit Saiten] m sätta 
strängar på en fiol. 8. hand. nm w draga 
växel på ngn. 4. hand. rekvirera, taga, häm- 


ur, Intransitivt, rv. reflexivt, 80. starkt, 


SU. svagt, $?. transitivt verb. h. har haben, 


. Bibilollphile, -», m. bokvän. 


Bioedersinn 


ta, köpa. 5. uppbära. 6. Etw. auf ja a hän- 
föra ngt till, tillämpa ngt på ngn. IL ri. 
1. öfverdragas, t. ex. der Himmel bezieht sich 
[mit Wolken]. 2. Sick auf ja a) hän- 
föra sig till, b) åberopa sig på ngn. -esatlich, 
a. = bezüglich ; adr. eller, respektive. -lich 
= bezüglich. -ung, f. 1. Auf etw. lack) wu An- 
ben: hänföra sig, syfta till ngt. 2. förhål- 
laude, förbindelse, relation. /n m zu jm 
stehen: stå i förbindelse med ngn. 8. afse- 
ende, hänseende, synpunkt. /n n auf inea 
ack.): beträffande. For öfr. bem. jfr beziehen. 
-ungsbegriff, ». motsvaraude, korrelativt be- 
grepp. -ungsweise, adr. eller, respektive. 

bel'zielen,” tr. syfta till. asyfta. -zifferm,” I. 
tr. märka med siffror; numrera. II. rA. 
uppgå, auf (med ack): till. -zirk, -e, m. 
krets, område, distrikt. -zirken,” tr. be- 
gränsa, inskränka, bestämma. -zirkung, /- 
-zuckern," tr. sockra. -züg, m. 1. öfverdrag, 
var. 2. förbållande, t. ex. ihr m unter ein- 
ander: deras inbördes förhällande; hän- 
gyn, t.ex. m nehmen auf etw. (ack): taga 
hänsyn till ngt, mit a. in vw auf diese Su- 
che: med hänsyn till, beträffande denna 
sak. -zügnahme, /. hänsynstagande, hän- 
syn. -zügsqueile, f. rekvisitionsort, städte el. 
affär, hvarifrån man rekvirerar ngt. -zügsweise, adv. 
eller, respektive. -züglich, I. a. Auf etw. 
(ack.) m hänförande sig, syftande till ngt, 
rörande ngt, hierauf’ m, hithörande. IL. prep. 
med gen. beträffande, hvad ... angår, med 
afseende på. -ZW., förkortn. = beziehungswei- 
se. -zwäcken,” tr. nypa bitar af. Bina. jn nm 
afprässa ngn ngt, snatta från ngn. -zwék- 
kon,” tr. hafva till mål, afse, åsyfta. -zwéi- 
fein,“ tr. betvifla. -zwéif[e]lung, /. -zwing- 
bär, a. möjlig att betvinga, öfvervinnelig. 
-zwingen,* I. tr. betvinga, öfvervinna, öf- 
verväldiga, blifva herre öfver. IL. rf. be- 
herska sig. -zwinger, m. betvingare. -zwing- 
lich = bezwingbar. -zwingung, f. betvingan- 
de m. m. se bezwingen. 

Bibel, -n, /. bibel. -ausleger, m. bibeltolk. 
-fest, a. bibelfast, bibelsprängd. -mälsig, a. bi- 
belenlig. -stunde, ‚F. bibelförklaring. -t[h]am, 

. a. bibliskt väsen. 

Biber, -, m. bäfver. 
vergäll. -hären, «. 
kastorhatt. 


-geil, -[e]s, 0, n. (m.) bäf- 
af bäfverhär. -hut, m. 


-thek, -en, /. bi- 
bliotek. -thekar, -e, m. bibliotekarie. 

biblisch, a. biblisk. 

Bickboere, /. blåbär. 


| bidérb, a. grof, rå, plump. 


bleder, a. rättfram, hederlig, rättskaffen, af 
gamla goda slaget. -frau, /. rättfram, he- 
derlig kvinna. -keit, f. 1. rättframhet, rätt- 
rådighet, rättskaffenhet. 2. rättfram, rätt- 
rädig handling. -mann, m. hedersman; -sian, 
m. — Biederkeit 1. 


8. har sein till bjälprerk. 


bıegpar — 

biegi!bär, a. böjlig. -6 = Beuge. -en, st. I. itr. 
s. Um die Ecke m gå, svänga omkring hör- 
net, seitwärts m taga af åt sidan, es mag N 
oder brechen: det må bära eller brista. IL. tr. | 
böja, kröka. IH. ri. böja sig, krökas. -säm, | 
a. böjlig, smidig. -samkeit, /. böjlighet. 
-ung, f. böjning, krökning. | 

Biene, -n, /. bi. -nbau, m. biskötsel. -nbeute, 
f. bistock, bikupa rör skogsbin. -nhaft, u. bi- | 
artad, som ett bi. -nhärz, n. kittvax. -nhau- : 
be, /. bihufva. -nkönigin, /. vise. -nkorb, m. | 


bikupa. -nkraut, n. timjan. -nstock, m. bi- | 


öv 


— 


pinaen 


-srwerk, n. illustreradt arbete. -hauer, m. 
bildhuggare. -hauerel, /. bildhuggeri. -hau- 
erwerkstatt, /. bildhuggaratelier. -lich, a. i. 
gnm bilder, taflor, figurer, t. ex. etw. m er- 
klären: gnm 'vidrogade figurer förklara ngt. 
2. bildlig, figurlig. -los, a. utan bilder. -ner, 
-‚ m. en som formar ngt, t. ex. modellerare, 
bildhuggare n.m.; skapare. -nerei,-en;f. bil- 
dande, formande, skapande. -nerin, -nen, f- 
se Bildner. -ni[l]s, -se, n. bild, afbild, af- 
bildning, vanı. porträtt. -säm, a. Lildsam, 
lätt att forma. we Sprache: böjligt språk, 


stock, bikupa. -nweisel, -nweiser, ın. vise. : 
-nzucht, /. biskötsel. -nzüchter, m. biskötare. : 


Bier, -e, n. öl, ölsort. Dünnes m dricka, beim 
we: vid ett glas öl, via rekrirering: ein mw ett 
glas öl. -bank, f. krogbänk. Alan erzählt 
es sich auf allen Bierbänken: det är ett 
allmänt samtalsämne. -hafs, m. F bränvins- 
bas. -bruder, m. F öldrinkare. -fiedler, m. 

"birfilare. -fisch, m. 1. fisk kokt i öl. 2. trä- 
eticka ec. annat smolk i öl. -gast, m. ölkund. 
-geid, n. drickspengar. -haus, n. ölstuga, ö)- 
krog. -kneipe, f. F = -haus. -krug, m. 1. öl- 
stop. 2. ölkrog. -seidel, n. öleüjdel, ölglas. 
-zapfer, m. öltappare. 

Biest, -er, n. P best. 

bietlien, st. tr. bjuda, erbjuda, förete. Jm die 
Hand m räcka ngn handen, zuerst m göra 
första anbudet via auktioner, jm Hohn m håna 


ngn, jm Trotz m trotsa ngn, dem Könige ; 


Schach m echacka, das durf mir niemand 
a det tål jag ej af ngn, feil m hålla till 
salu, jm einen Grufs m hälsa på ngn, jm 
einen guten Morgen m hälsa god morgon 
på ngn. -er, -, m. en som bjuder, gör an- 
bud på ngt vid auktioner. 

bigött, a. bigott, läsaraktig, vidskeplig. -erie, 
-[e]n, f. bigotteri, fromleri. | 

Bild, -er, n. 1. tafla, målning, plansch, illu- 
stration. 2. bild, afbild, porträtt, staty. Er 
ist ganz ikr m han är hennes trogna afbildå, 
im we verbrannt werden: brännas in effi- 
gie, ein m von einem Mädchen: en bildskön 
flicka. 8. bild i tar, liknelse. 4. skildring, 
framställning, t. ex. ein m von einem Ereig- 
nis entwerfen: på ett Hfligt, målande sätt skildra 
en tilldragelse. 8. syn, anblick. -arbelt, f. 
bildhuggeriarbete. -bär, a. bildbar. -en, sv. 
I. tr. 1. bilda, formera, utgöra. 2. bilda, 
forma, skapa. Gebildet aus: bestående af. 
3. bilda, utbilda, förläna bildning. II. rfi. 
1. bilda sig, bildas, formas. 2. utbilda sig, 
förskaffa sig bildning. -eranbetung, /. -er- 
dienst, m. bilddyrkan. -erfibel, /. illustre- 
rad abc-bok. -ergallerie, /. tafvelgalleri. 
-ernische, /. nisch för en staty. -errät[h]- 
sel, x. rebus. -erreich, a. bildrik. -erschmuck, 
m. (prydnad af) bild(stod)er. -erspräche, /. 


bildrikt spräk. -erstürmer, m. bildstormare. 


-erstürmerei, /. bildetormande, bildstrid. 


“u = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. 


wer Mensch: för bildning mottaglig män- 

niska. -samkelt, /. bildsamhet, böjlighet, 

| mottaglighet, jr föreg. -säule, f. bildstod, 
staty. -schnitzer, m. bildsnidare. -stecher, 
ın. gravör. -stock, m. i det fria uppstäld helgon- 
bild. 

Bildung, £. 1. bildande, formande. 2. bild- 
ning, formation. 3. form, gestalt. 4. ut- 
bildning. 5. bildning, själsodling. -sbestre- 
ben, n. sträfvan efter bildring. -sfählg, a. 
mottaglig för bildning. -sfählgkeit, f. mot- 
taglighet för bildning. -skraft, /. bildande 
förmåga. -sschule, -sstätte, /. bildningsan- 
stalt, plantskola i bila. bem. -sverein, nm. för- 
ening för bildnings spridande. 

Bill, -s e. -en, /. lagförslag, bill. -ard, -s el. 
-e, n. biljard. -ardstock, ». biljardkäpp, kö. 

Billét[t], -te a. -s, n. biljett. -ausgabe, /. bil- 
jettutlemning, biljettförsäljning. -einneh- 
mer, m. biljettmottagare. -öur, -e eı. -s, m. 
1. biljettförsäljare.2. biljettmottagare, vakt- 
mästare. 

billig, a. billig. -denkend, a. rättänkande, re- 
sonlig. -en, sv. tr. gilla, godkänna, gå in på. 
-er, -, m. en som gillar ngı. -ermalsen, -er- 
weise, adv. billigtvis. -keit, /. 1. billighet, 

| rättvisa. 2. billighet, godt pris. -kolts- 

I gründe, m. pl. Aus un: af billighetsskäl. 

| -ung, /. gillande, godkännande. | 

' Billiön, -en, f. billion. 

Bilse, -n, /. -nkraut, n. bolmört. 

‚ bimm, itj. m bamm! bing bång! -el, -n, f. F 
mindre ringklocka, pingla. -eln, sr. itr. h. 
F ringa, pingla. 

bimsllen, sv. tr. 1. pimsa (slipa med pimsten). 2. F 
prygla. -stein, »m. pimsten. 

Bindile, -r, /. bindel, band, förband, halsduk. 
F einen hinter die a gie/sen: taga en tår 
på tand. -eband, ». band att knyta med, hak- 
band. -eglled, n. föreningslänk. -emittel, n. 
bindmedel, cement; via. föreningsband. -6n, 
st. I. tr. 1. binda, knyta. Sich (dat.) selbst 
eine Rute m gifva motständaren vapen i 
hand, jm etw. auf die Scele a. aufs Gewis- 
sen w lägga ngn ngt på hjärtat, jm nicht 
alles auf die Nuse ej skrifva ngn allt 
på näsan, kurz‘ gebunden: kort i sitt sätt, 
rask, flink, gebundene Rede: bunden stil; 
in gebundener Rede: på vers. 2. tekn. banda. 


+ her omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre rule. 








Binder — 86 — biwakieren. 


Io. rf. 1. kok. om såser m. m. blifva tjock, sim- t.ex. die wen Nachrichten: de hittills in- 
mig. 2. vanı. bild. binda sig, sina händer. III. gångna underrättelserna. 

itr. h. binda, vara bindande, t. ex. der Mör- | Bislikuit, -s cı. -e, n. biskvit. -lång, adv. bittills. 
tel bindet; der Schlufs bindet: slutlednin- | Bisos, -s, m. bisonoxe. 

gen är bindande. -er, -, m. -erin, -nen, /. | Bils, -e, m. 1. bitande. 2. bett. 3. bitet stäl- 
en som binder ngt. -8wort, n. gram. konjunk- le. -chen, «a., adv. o. n. liten, litet, smula, 
tion. -faden, m. segelgarn, snöre. -loch, n. t. ex. ein w Brot: litet bröd, en smula bröd, 
snörhål. -riemen, m. bindrem, snörrem, ein klein m litet grand, mein m det lilla. 
snodd, dragband. rid. es geht an den m a) | jag har, ein w viel: ngt väl mycket. 

det gäller att lossa på pungen, b) det blir | Bisslien, -, m. tugga, munsbit, bit. Bna. jm 


allvar af. -sel, -, ». sjö. bänsel. -ung, f. bin- schmale m geben: räkna matbitarne i mun 
dande m. m. se binden. på ngn, vara snål mot ngn, das ist ein har- 
hinnen, prep.mea dat. el. X gen. INOM om tid o. X rum. ter m det är en hård nöt att knäcka. -en- 
vw kurzem: inom kort. -äfrika, n. inre Afri- weise, adv. bitvis. -ig, a. fallen för att hbi- 
ka. -gewässer, pl. insjöar o. vattendrag i det in- tas, ond; vita. bitande. -igkeit, /. i sht bild. 


re af landet. -handel, m. inre handel i motsats argt, bitande sätt. 

till kusthandel. -land, 2. land i det inre ar konti- | bilsliie, aiaı. = bi/fschen. -stelie, f. bitet ställe. 

nenten. Im we: i det inre af landet. -ländisch, -wunde, /. bitsär, bett. 

a. i, från eı. rörande det inre landet. -meer, | Bist[h]um, r. biskopsdöme, (biskops)stift. 

n. inhaf, insjö. -886, m. insjö. -zoll, m. tull , biswölien, adv. understundom, emellanåt. 

i landets inre. Bittlibrief, m. böneskrift. -e, -n, f. bön, an- 
Binslle,. -n, f. dor. tåg, säf (Juncus, Scirpus). hällan. Eine m an jn richten ex. thun: vän- 

en, a. af tåg eı. säf, täg-, säf-. -Icht, I. -e, da sig med en bön, en anhållan till ngn. -on, 

n. med Bäf el. tåg beväxt ställe. II. arr. -Ig, a. st. tr. o. tr. h. 1. bedja. 2. bjuda, inbjnda. 


öfverväxt med tåg et. säf.' Jn zu Tischle], zu Gast[e] » bjuda ngn 
Biogråph, -en, m. biograf. -ie, -[e]n, f. bio- hem till sig. 3. särskilda talesätt. Belieben Sie? 
grafi. -Isch, a. biografisk. — ich bitte! behagar ni? — ja, jag tackar! jte' 


Birklle, -nx,” f. björk. -en, a. af björk, björk-. danken I, 1; noch etw. Suppe, wenn ich av 
-geflügel, n. orrfägel (kou.). -hahn, m. orr- darf: får jag lof att få litet mer soppa, 


tupp. -huhn, n. orrhöna, orre. entschuldigen Sie! — bitte, [hat nichts zu sa- 
Birnlie, -n, /. 1. päron. 2. päronträd. -baum- | gen]: förlåt! — gör ingenting, ingen orsak, 
holz, rn. päronträ. -most, m. päronmust, pä- bitte schön eı. bitte sehr a. bitte, bitte! a) 
ronvin. ursäkta, förlät, b) för all del, gör ingen- 
Birsch, -en, f. jüg. jagt, vid hvilken hvarje jägare für ting, C) für att afböja en artighet, ugf. &, ni är 
sig förföljer villebrädet. -ON, sv. tr. o. itr. h. jüg. alltför artig! smickrare! d) visst icke, ni 


1. jaga. 2. på jagt skjuta. -hund, m. jagthund. | misstar er, bitte, die Sache verhält sich an- 
bis, I. prep. 1. rum o. tid. till. &) utan följ. prep., ders: om förlåtelse, så var det ej, uber ich 
t. ex. w dahin: dit, dittills, » hierher: hit, bitte Sie! men hur kan ni påstå ngt sådant! ' 
hitintill(s), =» Aeute: tills i dag, hittills, m | Bitter, I. -, m. bedjande. II. a. 1. bitter, besk. 
wann? huru länge? 5b) med följ. prep. Av an 2. bild. bitter, hård, smärtsam. Es ist ner 
die Kniee: till knäna, w auf den Gipfel: Ernst: det är en hård verklighet, fullt all- 
ända upp till toppen, & auf weiteres: tills var, we keue, Verzweiflung: djup ånger, 
vidare, m auf die Dienerschaft: a) ända | förtviflan. 8. skarp, hvass, bitande. 4. F 
ned till tjänarne, dessa medräknade, b) undan- nicht das ste: icke det bittersta, das ist 
tagandes tjänarne, =» gegen Mitternacht: nicht m! det är ej illa! -bier, n. beskt öl. 
tills inemot midnatt, » in den Garten: än- -böse, a. högst förtörnad. -brunnen, m. käl- 
da ini trädgården, u nach Asien: koda till | la med bittert (mineral)vatten. -holz, a. 
Asien, wüber den Kopf: öfver öronen, w | kvassia. -kait, a. F grufligt kall. -keit, f. 
um zehn Uhr: till klockan tio, w vor we- bitterhet, beskhet. -lich, a. en smula bit- 


nigen Jahren: tills för få år sen, vw zu En- | ter, bitter. -ling, -e, m. 1. = Bitterbrunnen. 
de: ända till slutet. 2. via ungefärt. sifferuppgifter. | 2. bot. pepparskifling (Agaricus piperatus). 
till, eller, å, t.ex. sieben w acht Tage. II. "N, sv. tr. göra bitter, besk. -salz, ». en- 
kon). wei. w da/s: tills, tilldess att. gelskt salt. -süfs, a. besk och söt på samma 
Bisam, -s, 0,m. mysk. -bock, m. zool. myskdjur. gång; bild. ein mes Gefühl: en känsla af ljuf 
-Icht, -ig (äfv. -:-), a. myskartad. -katze, /. ' bitterhet. -wurz, f. vor. stålört (Gentiana). 
zool. zibetkatt. Bittligang, m. procession under bön. -gesüch, nm. 
bisch, itj. tyst, sch, ts. -en se bi/schen. petition. -schrift, /. böneskrift, petition. 
Bischof, -e }, m. 1. biskop. 2. bischoff. -steller, m. petitionär. -weise, adv. i bed- 
bischöflich, a. biskoplig. jande form. 
Bise, -n, f. nordanvind. ' Bivouac eı. Biwak, -s, n. Livuak, läger. -ieren, 


bishör, adv. hittills. -ig, a. hittills rörekommande, ; 80. ter. h. bivuakera. 








ir. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


bizarr 





bizärr, a. bisarr, underlig, sällsam. 

blach, a. slät, jämn. -feld, n. slätt. -malen, 
emaljera gutdarheten. 

blaff, itj. hürmande hundskall, VOV VOV. -8R, sv. 
itr. h. skälla, gläfsa. -er, -, m. (jagt)hund, 
racka. -ert, -e, m. blaffert, ett slags mindre 
silfvermynt. 

Blahe, -n, f. säckväf, presenning. 

blähllen, sv. I. tr. uppbläsa, fylla, spänna. II. 
rfl. 1. svälla. 2. brösta sig, vara uppblåst. 
III. itr. R. om maträtter: uppbläsa magen, för- 
orsaka väder. -sucht, /. vädersjuka. -ung, 
f. uppbläsande m. m. se blähen. -ungsbe- 
schwörden, pl. väderepänning. 

Blak, -[e]s, 0, m. rykande låga. -en, sv. itr. h. 
1 sht om lampor ryka. -[er]ig, a. (som smakar) 
rökt. 

Blamllåge, 0, f. -6, -s, 0, m. o. Kn. blamerande, 
blottställande, komprometterande, skam, 
smälek. Sich (dat.) m zuziehen: blamera, kom- 
promettera sig. -ieren, sv. I. tr. blottställa, 
kompromettera. II. »/. blottställa, blamera 
sig, göra fiasko. 

blanco, bana. In in blanko. 

blank, a. blank. In wen Hemde:i bara skjor- 
tan, dia. we Worte: bara ord, F w sein: 


vara renons, barskrapad på pengar, mit jm n | 


stehen: stå på fiendtlig fot med ngn. -draht, 
m. hvit mässingsträd. -6tt, -e, n. blankett. 
-0 se blanco. -scheit, n. planschett. -vers, m 
blankvers. 

Blase, -n, /. aim. }, blåsa. -balg, m. (bläs)bälg. 
.n, st. itr. h. o. tr. blåsa. Bna. jm etw. in die 
Ohren m tuta ngt i öronen på ngn, in ein 
Horn a. aus demselben Ton (mit jm) w hålla 
ihop (med ngn), jm Staub in die Augen m 
slå blå dunster i ögonen på ngn. 

Bläser, -, m. blåsare. 

biasllicht, a. 1. blåsartad. 2. = blasig. -iert, 
a. blaserad. -iertheit, /. blaseradt tillstånd, 
sätt. -ig, a. blåsig (som har blåsor). -phemie, 
-[e]n, f. hädelse, smädelse. 

blafs, -er t. a. blek; om färger: ljus, matt. 

Biäfs se Ble/s. 

Blässe, -n, f. 1. blekhet. 2. se Blesse. 

bläfslich, a. ngt blek, Lieklagd. 


Blatt, -er +, n. blad. Bot. Blättchen: smäblad. | 


Bild. kein mw vor den Mund nehmen: tala 
öppet, utan förbehäll, das steht auf einem 
anderen we: det hör ej hit. Öffentliche 
Blätter: tidningar. -ansatz, ». vor. stipel. 
-Auge, R. bot. Öga, bladknopp. -en, sv. tr. af- 
plocka bladen af. -er, -n, f. kvissla, koppa. 
Die un: kopporna. 

Biättergold, n. bladguld. 

Blatterligrube, f. koppärr. -Ig, a. koppärrig. 


blätterllig, «. bladig. -magen, ». Lladırage. -n, ' 


sv.1.itr.h. bläddra. IL rf. skifva, skifra sig. 

Blatterlinarbe, f. koppärr. -narbig, a. koppärrig. : 
-ngift, n. koppämne, vakcin. -nkrank, a. sjuk 
i kopporna. 


———. 





Av = föregående nppslagsord. 


87 


— s— 


bleiben 


| blätterlreich, a. blad-, löfrik. -schmuck, m. 


— 





tr: | löfprydnad. -stand, sr. bot. bladställning. 


blattrig se blatterig. blättrig se blätterig. 
Blattlirippo, /. bladnerv. -ständig, a. bot. ut- 
gäende frän bladvecken. 

‚ blau, I. a. blå. Es wird mir grün und m vor 
den Augen: det gär rundt omkring för mig, 
we Flecken: blänader, we Bohne, wes Korn: 
a) (gevärs)kula, b) träff, das ve Blut: gräd- 
dan, noblessen, jm wen Dampf a. Dunst a. 
Nebel vormachen: slå blå dunster i ögonen 

på ngn, die Woche m machen: slå dank 

hela veckan, sein mes Wunder sehen, hö- 
ren: blifva högligen förvånad, F Löcher in 
die me Natur schie/sen: skjuta bom, bom- 
ma. II. -[e]s, 0, n. blått, blå färg. Bna. das 
we vom Himmel herunterlügen: ljuga som 
en borstbindare, ins we hinein: a) ut i 
Guds fria natur, utan mål, b) på en slump, 
som det faller sig, på höft, i vädret, utan 
eftertanke. 

Bläue, 0, f. blått, blå färg; blåelse. -I, X 
Blauel, -, m. 1. bläelse. 2. se Bleuel. -In, sv 
tr. 1. blåa. 2. se bleueln. 

blauen, sv. I. itr. s. blifva blå, bläna; vara 
blå. II. K = roy. 

bläuen, sv. I. tr. 1. bläfärga, blåa. 2. se bleuen. 
II. ri. blifva blå, blåna. 

Blaulffärber, m. blåfärgare ; skamt. lögnare. -holz, 
n. kampeschträ, bläholts. -holzbaum, m. 
kampeschträd. -kehlchen, rn. zgoı. blähake. 

bläulich, a. blåaktig. -grau, a. blågrå. 

| Biaullmeise, /. -müller, m. zooı. blämes. -racke, 

f- bläkräka. -specht, m. zool. nötväcka. 
Blech, -e, ». 1. (järn)bleck, plåt. 2. mässings- 
instrument. 3. stud. pengar, schaber. 4. F 
dumheter. Das ist reines m det är bara 
dumheter, bara smörja. -en, sv. tr. o. itr. h. 
F betala, punga ut; betala fiolerna. -ern, X 
-en, a. af bleck, bleck-; vna. ihälig, tom, 
innehällslös. -hütte, /.blecksmedja. -küchen, 
m. bakelse gräddad på plät. -musik, /. musik 

; af mässingsinstrument. -ner, -, m. plätsla- 

i gare. -schläger, -schmied, m. bleckslagare. 

blecken, sv. I. tr. visa, blotta. II. itr. h. fram- 
träda, blotlas, titta fram. 

Blei, -e[r], I. ». 1. bly. Bia. w im Munde ha- 
ben: hafva svårt för att tala. 2. gevärs- 
kula, lod. 8. sänklod, lod. 4. blyertspenna, 
U. m. braxen. -abgang, m. blyslagg. 

bleiben, st. itr. s. 1. förblifva, blifva. Liegen, 

| stehen m förblifva liggande, stående a. lig- 
ga, stå kvar, stehen m stv. stanna, sitzen vw 
| a) sitta kvar, b) få sitta på vater, €) stanna 

i 

| 


Sn u ie nn = 


på öfverblifna kartan, leben m blifva vid 
lif, stecken w blifva sittande, sitta fast, 
' komma af sig, drei von fünf bleibt zwei: 
: tre från fem står två kvar, damit können 
Sie zuhause m det kan ni behålla för er, 
m Sie mir vom Halse a. vom J.eibe: låt mig 
vara i fred, er bleibt doch immer Ihr Va- 





” äkta sms. O saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre rn. 


rs > -. pA 


u ar 0 Tann Via me VARE bie a T mus Lk a ne wur a m DEE, 
u jr Ä ni ni A ot are zLun-3. I anf. ui. ee wu! nr 
eat: <A Ding "wur ud. B Ar WELT mm m nu SITE Tel 3. 
u +, gm ta da tm Th 127. 168 IE za „a fer ai RUE IEA IGT 


Ass Ass Om för ko VArIAD we Lie Auf & er Di Zusi Ken we hair: 
41 men nr aan ÅR ARI bar Sintel mer sehr wer Baer: 


wu Mss &S umnase or we. 5 bar ia ITA LI we SEE 7: Jumper Fo 
sur mia AS NA” Ar ag ag a 0 Mutti er za JAKO RE 3 io 
ve 4 Wai de Ir "SA Armin AC. fake an fe ne Fam: I u 
Mir VPA nn en m SP m U-cultr Der gel SBerFgänTeren 
Kr 02 sa 40447 1137 I 1. 10127 3 8. ce Fast: nimm ne mer oc 
Son av items 3 Vie wa. 3 or for Mn” JAg TUE 522 zen Seger 
VA av Nf AJ TYS tr. ul 7 ui -omlyhbabet a. 2 re 


Wen +. var. WERE [- man. BE + fi sva use > ie för bins 
Ve Kran” ca Sf bo aren 2 5 4. "2 mens hel, >. bisé- 
AAA tär RY BB ser sa Turm De. 24". Dub. sår 21 i Dal ie Sig Re. 
mass SI „#. "Af är NI Vr. bs 2 cn 17. > ii!) -saller = Fiir. sirhe. -ralmen 
mon We KH wurde AK Mr Kan = Eiemdrsämsn. -schleiche 1. ormalå: nu. 
Wi, mn Sf. art WR Sossar 2,3 DZ Ders 
Wan, RZ mm arg sta TR. wur Me, a ana ie Irene. me äär. |. 1 
mM [ nur WARE, m. ..nare a! Häcka. zissa Krdoa, tindra. 2 = m. 
iur WR Sf. 76 Ki. blinze”l a, sr. itr. A. ia 

Man om, I oc. tv 1. gun, 2 sin. 8 nei- WE. --. m. Llixt unged -ableller. m. isi- 
sas Dora m, 4. Mi 00 rs, nr. Seber, ‚mia: Hank ao. blizzande, skinande. 
S. Injemapsına MB, -n, m. S. Trarns. dumm. a. fastig: Com, fanig. -om oc. L 
Af, 7. ran U, Inserate. ir. k. 1. b.ixtra. 2. L.änka, glänsa, biistra 
EN m eyertayettn. weile, nn. h. fr stt 8.7: ». L.:xtarabbr röra sig. ex er blitste 

Mond a, :n, fi 3. iandsune, blarsring. 2 wie das Wetter daroa: han for af som en 
kart, Do haltung 4 mit bolts pil. 4 Auf 24 sn. ei gegen el. av träta. 
verk, b. elyte spå rr Bot nstönater, bi sår gräla, svåra på ngt. IL tr. Ja zu Boden u 
sr Te min biende, »0M, ao. tr. I. blanda, dundra emot, fürkrossa ngn med ord el. kärt. 
Iurylindn, 3, Märongorr ov hindern Ijursta till -ern, sv. itr. h. = blinken 1. -eselle, f. stor 
rule HN, eo 55 Fin Pferd wm wıttankygg-  brädeks. -esschnelle, -esschaelligkeit, /. blixt- 
lappar på un hart, vin Fernrohr av satta snabb bastighet. -geschwiad. a. blixtsnabb. 
dintraginn I on kikare, 3, dölja to vilskea. -junge, m. F präktig pojke, satans pojke. 

latarne, S; blindlykta. leder, n. skygglapp. -kerl, m. F kanalje, satans karl, tusenkonst- 
leuchte, f. bilndlykta. ling, -r, m. bastard. när. -mädel, n. F präktig tös, satunge. 
:ranmen, m, msi. Jöonrum. -ung, /. 1. blän- , -schlag, m. askslag. -schaell, a. blixtsnabb. 
Anna m m m Alenden. 3, - Blende 3, 4. -strahl, m. blixt, Ask-träle. -verlieht, a. kär 
werk, nn, bländverk. uppöfver öronen. -weuig, adr. särdeles li- 

Blolo, -+, ms. Bloonio, -„, /. bliun, Ilm. -jeren, tet, ringa. 
om. ir, Iılammurs, nlırn, OP, cen, f. blennyr, sår. | Block, -e t, m. 1. block; via. drummel, klum- 

Bleuelll, > m. klupptris. In, av. tr. slå, kluppa. pig person, tölp. In m kuufen: köpa i 

n, av. tr, FRIA, pryl, lappa om. slump, über Stock und m öfver stock och 

Bllok, vr, m. blick, bygonkant. Böser ondt | sten. 2. stock 1 hvilken en brottslings fötter fast- 
Oja, anf den ersten won) vid första påse san. -Ade, -n, /. blockad, blockering. -blei, 
ende, by ats, -@, nm. f. löjn. -BN, ar. ir. h, nn. bly i tackor. -eis, u. is i block. 

4 Ilichn, me Nowait dan Ango blickt: vå | blöcken, sv. tr. kKinen Hut m stocka en hatt, 
Ing gene när. Hohn blickte ana seinem einen Stiefel w sätta en stöfvel på läst. 
Ane 0 ir.) arin ‚Juge blickte Hohn: han | Blocklihaus, /. 1. blockhus. 2. fängelse. -ieren, 
hichnde hånfullt. 8 mu ut. 9, vw lussens ar. tr. blockera. -jerung, f. blockering, bloc- 
las, ach av lannen : vbn mlgg, blifvanynlig, | kad. -rad, ». blockhjul, massivt hjul. -sberg, 
komma Fran. 4. Ivan, gelten, tiudra. feuer, | m. bläkulla. arc. bärget Brocken 1 Harz. -wagen, 
#. bllokold, -sohnell, a. blivtsvabb, | m. Iastvagn. 

blind, «. I: blind. Zu wen tuppen: trofvö sig | blödll[e], «. 1. om ögonen: svag, svagsynt. 2. 
fnm, me Auhcı Mana apielen: leka blind- |  blödrint, svagsint, mindre vetande. 3. blö- 
bock, 8. lol, bild, ton we Alippen: dig, blyg, försagd. -Augig = blödsichtig. -ig- 
hiinstakin, 8, döljande, den die we Nacht: keit, 7. 1. ögats svaghet, svagsynthet. 2. ror. 
den mörka vatten, we Kuppe s mössa som stånders BVaghet, blödsinthet, svagsintbet. 8. 
döljer denn biraro för andran bllckav, (23 blödighet, blyghet. -sichtig, a. svagsynt. 

vo Ainein WL mål, på måta, utan efter- ,  -slohtigkelt, /. svagsynthet. -sinn, m. svag- 


| 


— — 22 X =  —— - 2 => = 





RN, lulraneltivt, vd. wine, RÅ, mtartkt. AU, aragt, 67% tranal:ivt verb h. har Aaden, $. bar sein till bjälprerb, 





Dlödsinnig öv 


— Bluter 





sinthet, fånighet, galenskap. -sinnig, a. svag- | 
sint, fänig, galen. -sinnigkeit, /. = Blödsinn. | 

Blokäde se Blockade. 

blöken, sv. itr. k. böla, räma; bräka. 

blokieren se blockieren. 

blond, a. blond, ljuslett, ljus. -0, /. 1. (aa. 
vöjn.) blondin. 2. -a, blonder. -enschleier, m 
slöja af blonder. -haarig, a. ljushärig. -heit, 
f. Huslett utseende. -in, -s, m. ljus, ljuslett, | 
ljushärig man. -ine, -n, /. blondin. -kopf, m, 
ljushärig, ljuslockig person. -locklg, a. ljus- 
lockig. 

blöfs, X blos, a. 1. blott, bar. Der we Anblick 
ei. vw der Anblick : blotta anblicken, der we 
.Veid: rena afunden. 2. blottad, utblottad, 
saknande. Alles Mutes m helt och hållet 
saknande mod, vorn aller Hülfe a utblot- 
tad på alla hjälpmedel. 3. naken, bar. Auf 
mem Pferde reiten: rida barbaka (utan sadel), 
sich mw tragen: vara djupt urringad; F der 
we: baken, jm den wen besehen: smörja 
upp ngn. -decken, ir. aftaga täcket af, blotta. 

Biölse, -n, f. 1. nakenhet; vita. utblottadt till- 
stånd. 2. Sich (aat.) eine av geben: a) nikt. 
blotta sig, b) vita. blotta sig, gifva hugg på 
sig. 3. blottad, svag, öm punkt, svag sida. 
Js nun aufdeckenr: blotta ngns svagheter. 

biöls!tilsig, a. barfotad. -geben, tr. o. rl. blot- 
ta, prisgifva (sig). -legen, tr. blotta, afslöja. 
-liegen, ıtr. h. ligga bar. Es liegt blofs am 
Tage: det ligger i öppen dag. -setzen, -stel- 
len, ir. o. rl. blottställa, utsätta (sig), dem 
Feinde: för fienden. -stellung, /. blottstäl- 
lande. 

blühen, sv. itr. A. blomma, blomstra. 

Blume, -n, /. aim. $t, 1. blomma, blomster. 
Die m der Jugend: den bästa bland de unga, 
in der m der Jugend: i lifvets vår, u der 
kitterschaft: ridderskapets prydnad, die m 
aller Schönheit: den skönaste, etw. durch 
die m sagen: säga ngt på ett förblomme- 
radt sätt. 2. hvit fläck på naglar, bölder m. m., Mr. 
på djur: bläs. 3. bouquet på viner; det öfversta 
ölet i ölglaset tilika med fradgan. 4. mjukt hår, 
fjun. Die m des Schafes: den mjukaste, fi- 
naste ullen på fåret. 6. jungfrudom, mödom. 

blumen, blümen, sv. tr. o. rfl. pryda, smycka 
(sig) med blommor, sy blommor på, väfva 
blommor i. Geblümt: blommig. 

blumenllarm, a. fattig på blommor. -asch, m. 
blomkruka. -augo, ». blomknopp. -bau, 2» 
blomsterodling. -breit, 2. blomsterbräde, 
blomsterhylla. -fabrik, /. fabrik för tillver- 
kandet af konstgjorda blommor. -tlor, m 
blomstring, blomsterprakt, blomstersam- 
ling. -flur, /. poet. blomsterfält. -gärtner, m 
blomsterodlare. -griffel, ». bot. pistill. -haar, 
n. blomsterprydt hår. -krone, /. 1. krona 
af blommor. 2. bet. blomkrona. -iese, f. 1. 
blomsterplockning. 2. urval ur författare, AN- 
tologi. -liebhaber, m. blomsterälskare. -ma- 








cher(in), m. (/.) flörist. -plad, m. blomster- 
strödd väg. -pracht, f. blomsterprakt, rik 
blomsterekrud. -reich, a. rik på blommor. 
-schnur, f. blomstergirland. -spräche, f. 
blomsterspräk. -ständor, m. blomsterbord. 
-staub, m. frömjöl. -stickerin, /. blomster- 
stickereka (som broderar blommor). -Stock, m. 1. 
blonıständ (sänd af en blommande växt). 2. blom- 
käpp (käpp att binda blommor vid). -Straufs, m 
blomsterkvast, bukett. -stück, n. 1. blom- 
sterland, blomstersäng. 2. blomsterstycke 
(tafia föreställande blommor). -topf, m. blomkruka. 
-voll, a. blomsterrik. -zeit, f. blomstrings- 
tid. -zie[r]rat[h],m.blomsterprydnad, blom- 
verk. -zucht, /. blomsterodling. -zwiebel, 
m. blomsterlök. 


blümeränt, a. F blekblå, matt blä Mir wird 


ganz m det svartnar för ögonen på mig. 


biumllicht = dlumig. -ieren, sv. = blümen. -ig, 


a. blommig, blomstrande. -ist, -en, m. -is- 
tin, -nen, f. blomstervän, blomsterodlare. 


Bluse, -r, /. blus. -nmann, m. blusklädd man, 


kroppsarbetare. 


Blut, -[e]s, 0, n. 1. blod. Für etw. mit seinem 


we einstehen: svara för ngt med sitt lif, 
das m verleugnet sich nicht: äpplet faller 
ej långt från trädet, mein m empört sich: 
jag uppröres, hei/ses m haben: vara het- 
lefrad, immer ruhig Av! sakta i backarne! 
das macht böses m det väcker ondt blod, 
av der Reben: drufsaft. 2. person, slägte, t. 
ex. Junges w ung människa, sie ist noch ein 
Junges m hon är bara barnet, wir bäurisch 
treues m vi trogna bönder, ich armes a! 
jag fattig stackare! die armen Blütlein! de 
stackarne! -albern, a. oerhördt dum. -an- 
drang, m. blodkongestion. -arm, a. 1. blod- 
fattig. 2. alldeles utfattig. -armüt[h], f. 
blodbrist. -auswurf, m. blodspottning, blod- 
spott. -bann, m. domsrätt öfver lif och 
död. -befieckt, a. blodfläckad, blodbesud- 
lad; belastad med blodskuld.-bühne, /. scha- 
vott. -bürge, m. person som med sitt lif 
ansvarar för en annan. 


Blüte, -n, f. 1. blomma, blomster. 2. blom- 


ning, blomstring. In m stehen: stå i blom. 


bluten, sv. I. itr. h. 1. blöda. Ich blute an der | 


Stirn, aus der Nase: min panna, min näsa 
blöder. 2. F bna. göra en kännbar (penning-) 
förlust, t. ex. er wird m müssen: han kom- 
mer att få betala, att få punga ut, er soll 
mir dafür mw det skall han få sota för. 9 
Die Rebe blutet: det rinner saft af vinran- 
kan, das Erz blutet: malmen är blodröd. 
II ir. Das Bett voll m blöda ned sängen. 
III. rfl. Sich zu Tode a. sich tot m dö af 
blodförlust, förblöda. 


Blütenlibaum, m. blommande träd. -reich, a. 


blom(ster)rik. -schmuck, m. blomsterprakt, 
-skrud. 


Bilutlientziehung, /. blodaftappning. -er, -, m. 


ev = föregående uppslagsord. " äkta sıns. Ü saknar plur. + bar omljud. F famiijärt, P lägre språk. FK mindre bruilig... 


Blutergie[lsung — % 


person som lider af blodflöde. -ergiefsung, f. 
-orguis, m. blodutigjutning. -erin, -nen, f. se 
Bluter. -orzeugend, a. blodbildande. -fahne, 
J. blodfana (tecken till domsrätt öfrer lif och död). 
-felnd, m. dödsfiende. -fink[e], m. zo01. dom- 
herre. -tHuls, m. blodflöde. -fremd, a. full- 
komligt främmande. -freund, m. blodsfrän- 
de. -gefäfs, ». blodkärl. -geld, r. 1. blod- 
pengar. 2. mansbot. -gericht, ». domstol 
öfver lif och död. -gerüst, n. schavott. -gier, 


— bohren 


n. bockkilling; bagglam. -leiter, f. dubbel- 
stege. -sbeutel, m. 1. a) en bocks testikel- 
pung, b) flaska af samma form, c) ett slags 
vin från Würzburg, forvaradt i sådana flaskor. 2. 
F gammal slentrian. -shorn, n. bockhorn. 
Bild. jn ins m jagen: injaga skräck hos ngn, 
skrämma ngn, så att hen blir medgörlig. -siedern, 
a. af bockskinn. -ssprung, m. bocksprång, 
krumspräng. -stelf, a. stel som en bock. 


Boden, -[t], m. 1. mark. Die Augen zu 
schlagen: slå ned ögonen, dem m gleich ma- 
chen: jämna med marken. 2. land 1 motsats 
till vatten. w fassen: få fotfäste, den u, ver- 


J. blodtörst. -glerig, a. blodtörstig. 
Blüthe se Blüte. 
blutllig, a. 1. blodig. Bird. mit wer Schrift 


schreiben: skrifva med blod, F keinen wen 
Heller haben: ej) hafva ett enda öre. 2. 
blodtörstig. -Igrot[h], a. blodröd. -jung, a. 
mycket ung, späd. -kächen, m. blodlefver. 
-kligelchen, 2. blodkula. -lassen, n. äderlät- 
ning. -lechzend, a. törstande efter blod. 
-Ileer, a. blodfattig, blodlös. -leere, f. blod- 
brist. -iohn, m. blodpengar, syndapengar. 
-mensch, m. blodtörstig människa. -rache, 
f. blodshämd. -reich, a. blodfull. -richter, 
m. 1. domare i en domstol i lifssaker. 2. 
bödel. -ruhr, f. rödsot. -rünstig, a. blod- 
strimmig, blodig. -$- se Blut-. -sauer, a. 
ytterst mödosam. Es sich (dat) w werden 
lassen: anstränga sig till det yttersta. -sau- 
ger, m. blodsugare. -scheu, a. rädd för Asy- 
nen af blod. -schlecht, a. ytterst dålig. -sel- 


lieren: förlora fotfäste. 8. jord, jordmån. 
4. jordegendom. Grund und m besitzen: 


vara fastighetsägare, jordägare. 8. botten. 


Bia. der Mensch hat keinen m han är en 
ohjälplig slösare. 6. golf. 7. grund. 8. vind 
(öfversta rummet under taket), spannwnälsvind, ma- 
gasin. -ärt, f. jordmån. -balken, m. botten- 
bjälke, syll. -beschaffenheit, f. jordens, jord- 
mänens beskaffenhet. -besitz, m. (besitt- 
ning af) jordfastighet. -fenster, n. vinds- 
fönster. -geschols, rn. 1. bottenvåning. 2. 
vindsvåning. -kammer, /f. vindskammare. 
-kreditanstait, -kreditbank, f. hypoteksbank. 
-loch, ». vindsglugg. -raum, m. vind, skulle. 
-thür, f. vindsdörr. -treppe, /. vindstrappa. 
-wohnung, / vindsväning. -zins, m. jordrän- 
ta, tomtöre. 


ten, a. ytterst sällsynt. -sturz, m. blodstört- 
ning. -that, f. blodsdäd. -tropfen, m. blod- 
droppe. -übel, adv. mycket illa. -umlauf, m. 


bödmen, bödmen, sv. tr. sätta botten i. 
Bödmerdi, -en, f. sö. bodmeri. 
Bogen, -, m. aim. Bögl[e]lein, -elchen, 1. båge. 2. 


blodomlopp. -ung, f. blödning. -vergielsen, 
n. blodsutgjutelse. -verwandte(r), (adj. böjn.) 
m. blodsfrände. -wenig, adv. ytterst ringa. 


pappersark. -brücke, f. hvalfbro. -dach, n. 
hvälfdt tak. -form, f. 1. bågform. 2.folio, hel- 
arksformat. -gang, m. hvalfgäng. -halle, f. öf- 


Bö, -en, f. (storm)by. 
Boa, -s, /. boa, jätteorm. 
Bock, -e 1, m. 1. (get)bock. Bild. den w zum 


verhvälfd pelargäng, portik.-lang, a. som räcker 
hela ark igenom. -laube, f.öfverhvälfd löfsal. 
-pfeiler, m. pelare som uppbär ett hvaif.-schmierer, 


Gärtner ei. auf die Haferkiste setzen: sätta 
bocken till trädgårdsmästare, ein alter gei- 
ler m en gammal liderlig sälle, hol’s der m 
ei. hol mich der „! ta mig katten! weinen, 
dafs einen der m stö/st eı. als ob einen der 
stie/se: gråta krampaktigt, ryckvis. P ut. 
spenamn für skräddare. 2. bagge; ur. hanne 
af vissa andra djurslag. 8. = Bockbier. 4. storm- 
bock, murbräcka; isbrytare vid broar; pål- 
klubba. 5. (kusk)bock. 6. ställning på nvil- 
ken ngt hvilar, t. ex. der w einer Windmühle: 
foten på en väderkvarn. 7. kran, vindspel. 
8. kullerbytta. Einen w schie/sen: slå kul- 
lerbytta, F arv. göra en bock, dum ma sig. -bel- 
nig, a. styfbent. -bier, n. bockbier (ett slags dv). 
-en, böcken, sv. itr. h. 1. om getter o. får: 3) Vara | 


m. F en som fullklottrar hela ark; dussin- 
författare. -schreiber, m. renskrifvare. -seh- 
ne, /. bägsträng. -seite, f. foliosida, -thüre, 
f. hvalfdörr. -weise, adv. arkvis. 


bogig, a. bägig. 
Bohle, -n, f. 1. zror planka. 2. se Bowle. -n, 


sv. tr. belägga, kläda med plankor. 


Böhmlle, -n, m. 1. bömare. 2. X tattare. -en, 


-8, 0, n. Bömen. -in, -nen, f. 1. bömiska. 2. 
X tatterska. -Isch, a. bömisk. Das sind ihm 
we Dörfer: det är latin för honom. 


Bohne, -n, f. aim. t, böna. Pas ist keine a 


wert: det är ej värdt ett rundstycke, F 
blaue un: (gevärs)kulor. -n, sv. tr. bona. 
-nfest, ». trettondagen. -nstange, f. bön- 
stör. -rn, sv. tr. bona. 


brunstig, b) bespringa.2.lukta som en bock. | Böhnhase se Bönhase. 


8. göra bockspräng, krumspräng; om hästar: 
stegra sig, kasta. 4. vara troteig, ha sitt 
hufvud för sig. -ig, böckig, -Isch, böckisch, 
a. 1. stinkande som en bock. 2. brunstig. 8. 
'stel, klumpig. 4. envis, egensinnig. -lamm, | 


Bohrliahle, f. syl-att borra med. -bogen, m. :ekn. 


borrsträke. -en, sv. I. tr. borra. Bild. er mag 
keine harten Breiter « a. er bohrt gern, 
wo das Brett am dünnsten ist: han tycker 
ej om att anstränga sig, tar allt så lätt som 





itr. Intransitivt, "fl. reßexivt, St. starkt, 80. svagt, $T. transitivt verb. h. har haben, 8. bar sein till bjälpverd. 


Bohrer 
möjligt. IL ser. hk. In der Nase n peta när 
san. Bild. das bohrt mir schon lange im Kop- 
‚fe: jag har redan länge tänkt därpå, oroats 
däraf; an jm m oupphörligt käxa på ngn. 
-er, -,m. 1. borrare. 2. borr. -ung, /. borrning. 

Boi, Boj, -s, ı2. 1. tygsorten boj. 2. = Boje. 

Bojär, -en, m. bojar. 

Boje, -r, f. 1. sjö. boj. 2. m. fotbojor. 

Bökel- se Pökel-. 

Bolle, -», f. bot. 1. rundt fröhus, fröknopp. 2. 
rotknöl. 3. rödlök. -ngewächs, n. lökväxt. 

Bölier, -, m. mindre mörsare, kanon. -n, sv. 
itr. h. 1. skjuta med små kanoner eı. mör- 
sare. 2. väsnas, larma. 

Boliwerk, n. 1. bälverk, bastion. 2. dam mot 
hafvet. 


Bolz, -e +, vant -en, -, m. dim. t, 1. kolf, pil un” 


armborst. Bild. alles zu wen drehen: rida på 
ord och uttyda dem till det värsta; "ven SPILZEN el. 
‚Federn, die ein anderer rverschie/st: smida 
ränker, som man läter en annan utföra. 2. 
tekn. plugg, bult, sprint. 3. lod tin strykjärn. 
4. kil. 5. lodrät bjälke. Gerade wie ein n 

rak som en gärdsgärdsstör. -engerade, a. 
kapprak, snörrät. 

Bembärdlle, -n, f. stenmörsare. -emönt, -3, n. 
bombardering. -ier, -e, m. (artilleri)kon- 
stapel. -ieren, sv. tr. bombardera. -ierer, -, 

:m. 1. bombarderare. 2. = Bombardier. -ie- 
rung, /. bombardering. 

Bombllasin, -s eı. -e, m. boınbasin (:ygsort). -ast 
(av. - 2), -[e]s, 0, m. bombast, svulst. -ästisch, 
a. bombastisk, svulstig. -6, -n, f. bomb. 
-enfest, a. bombfri. Bia. das steht u det är 
alldeles tvärsäkert. 

Bon, I. -3, m. hand. anvisning, växel. II. adv. 
F godt, bra. -hön, -s, m. o. n. karamell, kon- 
fekt. -d, -s, m. obligation. 

Bönhase, -n, m. bönhas. 

benitierlien, so. tr. taxera, värdera. -ung, /. 

Bonne, -r, f. guvernant, bonne, barnflicka som 
talar franska. 

Boot, -e [t], ». aim. f, båt. -sbauer, -, m. båt- 
byggare. -smann, m. 1. pm. -er t, högbäts- 
man. 2. pı. Bootsleute, båtsman, sjöman, ına- 
tros. -swächter, m. bätvakt. 

Bord, -e, m. o. K rn. aim. 1, 1. strand. 2. kant, 
brädd; infattning, garnering, bård. 38. sjö. 
skeppsbord, bord. sin a om bord, an vw 
legen : lägga till. -e se Borte. 

Börde, -n, f. fruktbar slätt. 

Bordliöll, -e, a. bordell. -ieren se bortieren. 
-leiste, £. reling. -voll, a. bräddf£ull. 

borlieäi[isch], a. nordisk. -eas, -, U, m. poet. 
nordanvind. -etsch se Borretsch. 

Borg, -e, m. 1. kastrerad gris. 2. kredit, räk- 
ning. Auf m geben: lemna på kredit. -en, sv. 
tr. 1. låna, von eı. bei jm: af ngn. 2. taga på 
kredit, på räkning. 3. lemna på kredit. -er, 
-, m. -erin, -nen, f. en som tar på kredit; 
låntagare, läntagerska. -erel, -en, /. länan- 


J1 


— bDossein 
de; vana att taga på kredit. -kauf, ns. köp 
på kredit. -weise, adv. på kredit. 

Borklie, -», f. 1. bark. 2. (sår)skorpa. -[en]- 
dach, ns. barktak. -ig, a. 1. af bark, bark-. 
2. täckt med (sår)skorpa. 

Born, -e, m. dim. t, brunn, källa. -iert, a. bor- 
nerad, inskränkt, dum. -iertheit, /.inskränkt- 
het, dumhet. 

Borretsch, -es, U, m. stofferblomma (Borago 
officinalis). 

Borsdorfer, -, m. äpple(sort) från byn Bors- 
dorf, atv. adjektiviskt: Av Apfel. 

Börse, -2, f. böre. -nblatt, n, börstidning. 
-ahalie, f. börs, börssal. -nschwindel, m. börs- 
svindel, börsvingleri. -nwucher, m. börs- 
ocker, börsvingleri. 

Borst, -e, m. spricka, remna. -6, -n, f. atm. +, 
borst. -en, sv. str. h. o. rl. borsta sig twesa 
borsten). -enbesen, m. damborste af borst. -@N- 
kraut, n. bot. safllor (Carthamus tinctorius). 
-ig, a. borstig; F via. ond, ilsken. 

Bortlie, -n, f. bård, kant, list, snöre, galon. 
-onmacher, m. snörmakare. -enrock, m. ga- 
lonerad rock. -enweber, m. snörmakare. -en- 
weberei, /. 1. snörmakaryrke. 2. snörma- 
keriverkstad. -enwirker(el)= Bortenweber(ei). 
-ieren, sv. tr. sätta bårder på, kanta med 
bärder, galonera. 

hös se böse. -ärtig, a. 1. elakartad. 2. ond, 
elak. -ärtigkeit, /. 1. elakartadt tillständ, 
utseende, 2. ilska, elakhet. 

böschllen, sv. tr. tekn. göra sluttande, afsnedda. 
-ung, f. afsneddande, lutning, sluttning. 

böse, a. 1. moraliskt ond, elak, illvillig, dålig; 
adv. illa. Der m [Feind]: den lede (fien- 
den), den onde, in an Ruf bringen: illa 
berykta, förtala. 2. ond, sjuk, värkande. 

Das m Weh: fallandesot. 3. ond, ledsam, 

svår att bära. Eis vr Weg: en svår, tung 

väg. 4. ond, uppbragt, vred. Jn m ma- 
chen: reta ngn, sie sind sich (dat.) + el. sie 
| sind w mit einander: de äro osams. 

| boslien, sv. I. tr. reta, förarga. U. rf. blifva 
ond, förargas. 

: Bösliewicht, m. elak människa, bof, kanalje; F 

i der kleine m den lilla skälmen, rustibns- 

| sen. -gelaunt, a. vid dåligt lynne. 

; höglihaft, a. elak, illvillig, illasinnad, ondske- 
full. -haftigkeit, /. = Bosheit 1. -beit, f. 1. 
ondska, elakhet. 2. dålig handling, elak- 
het. 8. ilska, raseri. -heltssünde, /. uppsåt- 
lig synd. 

Boskétt, -e, n. dunge, trädplantering, liten 

lustpark. 

böslich, a. ond, illvillig, elak. 

Bossei, Bolsel, -n, /. käge:klot. -bahn, /. kä- 
gelbana. -6i, -en, f. F petigt arbete, små- . 
plock. -ieren, sc. tr. bosselera. -Ig, a. kupig, 
bucklig. -n, sv. I. itr. h. slå kägel. II. ütr. h. 
o. tr. sysselsätta sig med «mäplock, pyssla, 
gå och plocka (med). 


Av = füregäende uppslagsord. * äkta sma. Ö saknar plur. t bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre bestå. 


bofsen — M — brasilisch 
bolsen se bosen. Brakteät, -en, nm. -8, -n, /. brakteat. 
hossieren, sv. tr. bossera. Bram, -e, m. 1. vor. ginst (Genista). 2. sjö. 
böswillig, a. illvillig, elak. -keit, f. illvilja, bramsegel, bramstång. 
elakhet. Bramärbas, -, -se, m. storskräflare, pratma- 
Bot, -e, n. bud, anbud. : kare. -ieren, sv. itr. A. skräfla, prata. 
Botånllik, 0, f. botanik. -iker, -, m. botanist. | Brame, Bräme, -n, f. bräm, kant. 
-Isch, a. botanisk. -isieren, sv. ir. h. botani- | Branche, -n, f. bransch, fack, (yrkes)gren. 
sera. -isiertrommel, /. portör. ' Brand, -e +, m. 1. brand, eld, eldsvåda. In wm 
Botlle, -n, m. bud, budbärare. „un laufen: | geraten: fatta eld, in m stecken el. setzen: 
springa ärenden. -enamt, n. 1. budbärar- | sätta eld på, antända, in hellem ne stehen: 
syssla. 2. stadsbudskontor. -enfrau, f. kvin- | stå i ljusan låga. 2. bränning. 3. via. glöd, 
na som går ärenden, xvinniigt gängbud. -en- t.ex. der Augen. 4. pl. ätv. -er +, (eld)brand 
gänger, -enläufer, m. gångbud. -enlohn, m. | (= brinnande trästycke). Bild. sick aus den Bränden 
betalning till ett bud, budbärarlön. -enwel- | machen: taga sin Mats ur skolan. 5. sved- 
se, adv. i egenskap af bud(bärare). -In, jeland; torrt, ofruktbart ställe. 6. brand. 
nen, f. kvinnuigt bud, budbärerska. -mälsig, sot på växter. 7. med. brand, kallbrand. -hal- 
a. 1. rättmätigt herskande. 2. underdänig, un- | säm, m. salfva för brännsär. -bettler, m. 
derlydande. 3. skattskyldig. -mäfsigkeit, f. | person som tigger till följd af liden brand- 
herravälde, myndighet. Unter seine m brin- | skada. -brief, m. 1. intyg om liden brand- 
gen: underkasta, bringa under sin spira. : skada. 2. bref innehållande hotelser om 
-schaft, f. 1. a) budskap, underrättelse, b) | mordbrand. -eisen, n. brännjärn. -en, sr. 
budskickning. Auf m gehen: gå ärenden. = ir. A. om vatten, vågor: bryta sig mot klippor, 
2. beskickning vid främmande hor. -schafter, -, mot stranden; bild. rasa. -8f, -, m. Ä. sjö. 








m. sändebud, ambassadör. | brandskepp, brännare. 2. mit. arr. Bränder, 
Böttcher, -, m. tunnbindare. -6l, -en, f. 1. tunn- |; brandrör. -fest, a. brandfri. -fuchs, m.1. 
bindarhandtverk. 2. tunnbindarverkstad. | brandfux. 2. stua. student som är andra ter- 


Bottich, -e, m. kar, så. -macher = Böttcher. 
-reifen, m. säband, karband. 

Boulldoir, -s, n. budoar. -Illön, -s, /. buljong. 
-levärd, -s, m. bulevard, vall. -quöt[t], -s el. 
-e, n. bukett. -ss6le se Bussole. 

Bowie, -n, /. (dryckes)bäl. 

boxlien, sv. itr. h. o. rl. boxa, boxas. -@F, -, m. 
boxare. -eröl, -en, f. boxning. 

Boy, -8 so Boj, Boje. 

br = burr. 

brabåntller, -isch, a. brabantsk. 

bräch, a. åvr. m liegen: ligga i träde; vna. lig- 
ga nere, i lägervall. -acker, m. träde(såker). 
-ackern, itr. A. plöja träde. -6, -n, f. åvr. 1. 
träde. 2. trädesåker. 8. trädesjordens plöj- 
ning. -en, sv. tr. 1. lägga i träde. 2. plöja, 
odla trädesäker. -feld, n. träde(såker). -korn, 
n. säd som sås på trädesäker. -land, n. trä- 
de(sjord). -liegen, n. träde. -monat, m. som- 
marmånad, juni. 

Brachs, -e, m. braxen. 

Brächschnepfe, /.vindspole(Scolopax arquata). 

Brachse, -n, f. -n, -, m. braxen. 

Brack, -e, n. o. X m. afskräde, utskott. -[e], 
"en, m. -6, -2, f. äg. spärhund, jagthund. 
-gut, n. hand. Utskott. -Ig, a. nes Wasser: 


minen vid universitetet. -gasse, /. präng 
mellan tvänne hus für att hindra cidens spridande från 
det ena till det andra. -geschmack, m. vidbränd 
smak. -geschwür, 2. brandartad böld. -ge- 
treide, n. sotig säd. -heide, f. ödslig, kal, 
mager hed, ljunghed. -icht, -Ig, a. 1. som 
smakar ei. luktar brändt. 2. med. brandar- 
tad; om växter: behäftad med brand, sotig. 
-korb, m. galler, rost i eldstäder. -korn, NN. 80- 
tig säd. -marken,* tr. brännmärka. -mehl, n. 
mjöl af sotig säd. -meise, f. talgoxe. -opfer, 
n. brännoffer. -otter, f. äsping. -pfahl, m. 
påle på bål, vid hvilken den lifdömde fast- 
bands. -pflaster, rn. plåster för brännskador. 
-rost, m. galler, rost i ognar. -rot[h], a. eld- 
röd. -röt[hje, f. eldfärg; eldsken. -salbe, f. 
= Brandbalsam. -schatzen,” tr.brandakatta; 
bild. 7 w pungslä ngn, med våld fräntaga 
ngn ngt. -schatzung, /. 1. brandskattande. 
2. brandskatt. -schlange, /. äsping. -schwarz, 
a. svart som sot. -stelle, /. 1. brandställe. 
2. eldstad. -steuer, £. 1. brandskatt. 2. 
brandförsäkringspremie. -stifter(in), m. (f.) 
mordbrännare (-erska). -stiftung, /. mord- 
brandsanläggning, mordbrand.-ung, f. brän- 
ning. -vogel, m. zool. tärna. -weizen, m. 80- 

brakvatten. -kaffee, m. sjöüskadadt kaffe. tigt hvete. -wunde, /. brännsär. -zeichen, n. 

-perle, /. omogen, icke klar pärla. -vieh, »n. | brännmärke. 

slagtdjur, slagtboskap, som ej duger till anuat än | Branke, -n, ‚/. tass, klo, ram. 

slagt. -WAsser, n. brakvatten. Branntwein, m. bränvin. -geist, ». sprit. -pul- 
Brägen se Breyen. ie, f. P bränvinsflaska, plunta. 
Srahmllaismus, -, 0, m. bramaism. -äne, -ine, | Brante se Branke. 

-n, m. braman, bramin. -änisch, -inisch, a. | Brasliliäner, -, m. brasilianare. -Ilänerin,-nen, 

bramansk. -inismus, -, 0, m. bramaiem. f. brasilianska. -iliänisch, a. brasiliansk. 
Brak se Brack. -ilier = Brasilianer. -ilisch -- brasilienisch. 


nn  " -—- -  <-2===  -ÖSO————— On 





«tr. Intransttivt; rfl. reflexirt, 8l. starkt, SV. svagt, IT. transitirt verb. Ä. har haben, & har sein till hjälpverb. 


Brais | — 


Bralfs, -es, 0, m. hop, skräphög. 

Brasse, -n, I. f. sjö. brass. 
braxen. -n, sr. tr. sjö. brassa. 

Brätlaal, m. stekt ål. -apfel, m. stekäpple. 
-en, &) st. o. sv. I. tr. steka. Oraspr. nach dem 
Manne brät man die Wurst: don efter per- 
son, Gebratenes: stekt mat, stek. II. itr. h. 
stekas. b) -, m. dim. Brätchen, -lein, stek. 
Bild. den m riechen: få nys om saken. -en- 
fett, n. stekflott. -enschüssel, /. stekfat. -en- 
wender, m. stekvändare. -er, -, m. stekare. 
-erin, -nen, f. stekerska. -hecht, m. stek- 
gädda. -kartoffel, /. stekt. potatis. 

Brätling, -e, m. vor. skifling (Agaricus). 

Brätllofen, »:. stekugn. -pfanne, /. stekpan- 
na. rost, m. halster. -sch, itj. kratsch. 
-schaufel, /. stekspade. -sche, -n, f. altfiol. 
-schmalz, ». stekflott. -spiels, m. stekspett. 
-wurst, /. brückkorf. 

Brau, Bräu, -e, m. o. n. brygd. 

Brauch, -e t, m. bruk, sed. -bär, a. brukbar, 
användbar. -barkeit, /. brukbarhet, använd- 
barhet. -en, ev. tr. ei. X itr. h. med gon. 1. 
bruka, använda, begagna, göra bruk af. 
Eine Kur m genomgå en kur. 2. behöfva. 
Darauf’ braucht man nicht stolz zu sein: 
det är ingenting att vara stolt öfver. äfv. 
opers., t. ex. was braucht es so viel Umstände? 
hvarför göra så mycket bråk, så många 
omständigheter? das braucht es nicht: det 
behöfs ej. 

bräuchlich, X = gebräuchlich. 

Braulle, -n, f. ögonbryn. -eigner, a. bryggare. 
-en, sv. I. tr. brygga; vita. koka ihop, an- 
stifta. II. K itr. hk. 1. sjuda, koka. 2. upp- 
sända dunster. -er, -, m. bryggare. -erbur- 
sche, m. bryggardräng. -erél, -en, f. bryg- 
geri. -erin, -nen, f. bryggarfru. -haus, n» 
bryggeri. -herr, m. bryggare. -hof, m. bryg- 
geri. 

braun, a. brun. Von der Sonne m werden: 
blifva solbränd, ne Butter: brynt smör, der 
"ve, dim. Bräunchen: ofta om hästar: brunte, 
äfv. om björnar: Nalle. -bier, n. brunt öl. 

Bräuno, 0, /. 1. brun färg, brunhet. 2. mea. 
strupkatarr, strupinflammation, difteri. 

Braunéile, -r, /. 1. järnsparf. 2. se Prünelle. 

bräunen, sv. I. tr. i sht kok. bryna. IL itr. h. o. 
rl. brynas, blifva brun. 

Braunlifisch, m. tumlare. 
fläckig. 

bräunlich, a. brunaktig. -gelb, a. isabellfärgad. 

braunrot[h], a. rödbrun. 

Bräunung, /. brynande. 

Braunwurz, f. flenört (Scrophularia). 

Braus, -es, 0, m. brus, In Saus und m leben: 
lefva i sus och dus. -che, -x, f. bula, kula 
i hufvudet af slag el. atöt. -@, -n, f. 1. jäsning. 

2. sprit på vattenkanna, i dusch m. m.; så äfv. det 
hela: vattenkanna med sprit, spritdusch. -ebad, 
m. spritdusch. -eörde, f. jäslera. -ehahn, m 


-gefleckt, a. brun- 


JB — 


ID. Av. "N, "9 Mm. 


“ handling. -6e, 


Brochwurz 


zool. brushane. -ekopf, m. brushufvud. -eköp- 
fig, a. lättretlig, uppbrusande, yr, vild. -en, 
sv. I. itr. 1. h. brusa, susa. 2. s. rusa, spriin- 
ga åstad. II. ir. 1. frusta ut. 2. eprita, vatt- 
na med sprit. «pulvor, n. fräspulver. -ethen, 
m. jäslera. -ewind, m. stormby; via. vild- 
hjärna, brushufvud. 

Braut, -e t, /. 1. fästmö. 2. brud. bitter, m 
böneman. -fackel, f. bröllopsfackla. -führer, 
m. brudsven, marskalk. -geiag, ». bröllops- 
lag. -gemach, rn. brudkammare. 

Bräutigam, -e, ın. 1. fästman. 2. brudgum. 

Brautijungfer, J. 1. (brud)tärna. 2%. jungfru- 
brud. -leute, pl. brudfolk. 

bräutlich, a. som en brud, brudlik, brud-; 
jungfrulig. - 

Brautiiring, m. vigselring. -schaft, f. = Braut- 
stand. -schatz, m. utstyrsel. -schau, f. för- 
sta besöket hos den utkorade. Auf die m 
gehen: söka sig en fästmö. -schmuck, -staat, 
m. brudsmycke, brudskrud. -stand, m. för- 
lofvades ställning; förlofningstid. -tag, m. 
förlofningsdag. -werber, m. böneman. -wer- 
bung, £. frieri. 

brav, a. 1. bra, hederlig, dugtig, rättskaffens. 
2. modig, tapper. -heit, £. dugtighet, rätt- 
skaffenhet, hederlighet; dugtig, hederlig 

-[s], -s el. Bravi, 1. n. bravo. 
2. m. italiensk bandit, legd lönmördare, bra- 
vo. -erufen, n. bravorop. 

Brechliarz[e]nel, /. kräkmedel. -bank, /. lin- 
bråka. -bär, a. brytbar. -barkoit, /. brytbar- 
het.. -durchfall, m. med kräkningar förenad 
diarré. -®, -n, f. linbräka. -eisen, ». bräck- 
järn, kofot. -on, A) st. I. tr. 1. bryta, bryta 
af. Bia. das Gesetz m öfverträda lagen, sich 
(dat) den Kopf m göra sig hufvudbry, das 
bricht ihm den Hals: det störtar honom, 
blir hans undergäng, ein Wort, einen Vers 
vw afdela ett ord, en vers. 2. bryta upp, 
röja, plöja upp; via. die Bahn m vara ban- 
brytare. 3. vika, t. ex. ein Blatt Papier, ei- 
nen Brief, den Rand: marginalen. 4. Ge- 

. brochenes Deutsch: bruten tyska, er spricht 
gebrochen deutsch: han talar bruten tyska, 
rädbräkar tyskan, gebrochene Stimme: bru- 
ten röst. 5. mat. gebrochene Zahl: bråk. 6. 
kräkas, kasta upp, spotta. II. rf. 1. bry-, 
tas. Seine Stimme bricht sich: han är i mål- 
brottet. 2. aftaga, gifva efter, slå om. 38. 
kräkas, kasta upp. III. itr. a) s. 1. brista. 
2. gå af, taga slut. 3. bryta, rusa, störta 
fram. Diebe sind in das Haus gebrochen: 
tjufvar hafva brutit sig in i huset. b) Ah. 4. 
Mit jn m bryta med ngn. 5. kräkas. Zum 
einnehmen: taga kräkmedel. B) sv. tr. tekn. 
bråka, t. ex. Flachs, Hanf. -mittel, n. kräk- 
medel. -nuls, f. räfkaka. -punkt, m. opt. bryt- 
ningspunkt. -ruhr, f. europeisk kolera. -stange, 
f. bräckstäng. -ung, f. brytande m. m. se dre- 
chen. -Wurz, f. vor. nysrot (Veratrum al- 





ew = föregående uppslagsord. 


” äkta sms. O saknar plur. + bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Brechwurzel — 4 


bum). -wurzei, /. kräkrot. -zeug, m. verk- | 
tyg att bryta upp ås m. m., bräckjärn. 

Brogen, -s, 0, m. hjärna, hjärnsubstans: P vita. 
hjärna, hufvud, förstånd. 

Brei, -e, m. mos, gröt. ana. den n rerschülten: 
fördärfva saken. försumma fatalierna, ein 
Kerl von m en vek, ömtålig a. opålitlig 
stackare, F einen langen m ron etw. ma- 
chen: göra en lång harang om ngt, F jm 
den m ums Maul schmieren: lura ngn på 
konfekten. ordspr. [zw] riele Köche verder- 
ben den a iu flera kockar ju sämre soppa 
«haft, a. som mos, mosig, grötaktig. -ha[hja 
se Broyhan. -icht, -ig = breihaft. 

breit, a. bred, platt. vw drücken eı. schlagen: 
tillplatta, F jn m schlagen: a) öfvertala, b) 

. narra ngn, etw. m treten: orda vidt och 
bredt om ngt, m im Reden sein: vara mäng- 
ordig, des wern darlegen: utföra, utförligt 
framställa, sich m machen: taga stor plats, 
brösta sig, skryta. -6, -n. f. bredd. In die 
Länge und m vidt och bredt, m des Gelei- 
ses: spårvidd. -en, sv. I. tr. 1. breda, ut- 
breda, veckla isär. 2. göra bred, draga ut 
på bredden. II. rf. utbreda sig, vidga sig. 
-füls, m. plattfot. -fülsig, a. plattfotad. -ge- 
.‚stirnt, a. som har bred panna. -gold, n. blad- 
guld. -köpfig, a. som har bredt hufvud, 
tjockhufvad. -stirnig = breitgestirnt. 

Bremile = Bremse. -er, I. -, m. bremare. II. = 
bremisch. -erin, -nen, f. bremiska. -isch, a. 
bremisk. 


broms på jürnvägsvagaar, hämsko. -ON, sv. tr. 
bromsa. -er, -, ». bromsare. -fliege, /. zooı. 
broms. -vorrichtung, /. bromsinrättning. 
brennlibär, a. brännbar. -barkeit, /. brännbar- 
het. -en, sv. oreg. I. itr. h. 1. brinna. Die 
Lampe brennt dunkel: lampan lyser dåligt. 
Bila. brinnande längta, t. ex. sein Herz brennt 
nach Liebe. 2. brännas, vara brännhet. des 
- Rot: eldrödt, vua. wde Liebe: glödande kär- 
lek. II. tr. bränna. Sich (ası.) eine Kugel vor ! 
den Kopf m jaga en kula genom sitt huf- | 
vud. III. ri. 1. bränna sig, blifva bränd. 2. | 
bid. sich weif3, rein m ställa sig oskyldig, , 
rentvå sig, fria sig. 8. F via. misstaga sig. 
- Da brennst du dich: där har du hoppat i 
- galen tunna. -er, -, m. 1. brännare på lampor. 
. 2%. brännmästare. 8. bränvinsbrännare. -eréi, 
-en, /. bränneri. -glas, n. bränn-, solglas. 
-holz, n. bränsle. -dl, n. bränn-, lysolja. 
brenzliein, sv. tr. h. lukta eı. smaka bränd eı. 
. vidbränd. -lich, -lig, a. som luktar eı. sma- 
. kar bränd, vidbränd. 
Bresche, -n, /. bresch. 
Brest, -e, "8, -n, m. = Gebrechen I]. -haft, a. 
- lytt, vanför. 





Bremslie, -n, f. 1. zooı. broms. 2. kapson. 3. | Brötzel se Brezel. Breuha[h]n se Broyhan. 


- Brigg 


ern vernagelt: där tar vägen slut, atv. nu 
står mitt förstånd stilla, das m bohren, wo 
es am dünnsten ist: taga saken så lätt som 
möjligt, ja durch ein eichen m, loben: rosa, 
öfverdrifvet berömma ngn, durch ein = se- 
hen: vara skarpsynt, ein m vor den Augen 
haben: gå med förbundna ögon, ein u vor 
dem Munde haben: vara fäordig, hafva mun- 
lås, ein m ror dem Kopfe haben «a. mit mern 
vernagelt sein: vara inskränkt, korkad, en 
träskalle. 2. Das schwarze a svarta taflan. 
Bild. zu m kommen: blifva allmänt bekant. 
8. bord, disk, t sht bna., t. ex. dei dem mu be- 
zahlen: ej blifva ngt skyldig, betala med 
samma mynt, etw. auf einem a bezahlen: 
betala ngt på en gång; grönt bord i rädsfer- 
samlingar, domstolar, t. ex. VOrs.m kommen: stäl- 
las inför rätta, am we sein: inneha makt, 
stå högt, äga inflytande. 4. bräde, bräd- 
spel. Bild. einen Stein bei jm im me haben: 
stå väl hos ngn. 5. tilja, skådebana. Über 
die wer gehen: uppföras, spelas. -baunt, m. 
stock som skall söndersägas till bräder. 
-beute, /. bikupa af bräder (fer skogsbin). -block 
= Brettbaum. -erbühne, f. ställning, scen 
af bräder för taskspelare m. m. i sht vid mark- 
nader, kasperteater. -ern, a af bräder, bräd-; 
F vina. platt, ytlig. -fiedel, -geige, /. fiol af 
ett bräde. -mühle, f£. sågverk. -nagel, m. 
brädspik. -spiel,n. brädspel, damspel. -steln, 
m. (brädspels)bricka. -verkleidung, /. bräd- 
fodring, panelning. 


Breve, -[s], -s el. -n, Nn. påfiigt bref, breve. 
Brevier, -e, n. breviarium, mässbok. 
Brözel, -n, f. kringla. -frau, f. kringelgumma 


(gamma som säljer kringlor). 


Bricke, -n, f. zool. näjonöga. 
Brief, -e, m. bref; dokument, diplom, kon- 


trakt. Bila. js we finden: komma underfund 
med ngn, med ngns hemligheter. u und 
Siegel über etw. haben: hafva bref och si- 
gill på ngt, » Stecknadeln: knappnälsbref. 
-abgabe, /. brefs aflemnande; postlucka. 
-adel, m. diplomadel. -ausgabe, /. utlem- 
ning af bref. -beschwerer, m. brefpräss. 
-beutel, m. postväska, postpäse. -bogen, m. 
bref-, postpappersark. -bote, m. postbud. 
-Büch, n. postbok. -geld,n.brefporto. -kasten, 


: m. brefläda. -lich, a. gnm eı. i bref, skrift- 


lig. Mit jm m verkehren: brefväxla med 
ngn. -marke, /. frimärke. -papier, n. post- 
papper. -presse, /. kopiepräss. -schaften, 
pl. bref, brefsamling, papper, handlingar. 
-schaiter, m. postlucka. -stempel, m. post- 
stämpel. -tasche, /. 1. plånbok. 2. portfölj. 
3. postväska. -umschlag, m. (bref)kuvert. 
verkehr, m. brefväxling. | bs 


Brett, X Bret, -er, n. 1. bräde, planka. ver | Briglläde,. -n, /. mn. brigad. -adier, -e, m. tat. 


. schneiden: såga bräder, F dia. snarka, dra |. 
timmerstockar. rna. da ist. die Welt mit 


brigadchef. -antine, -n, /. jo. brigantin: -g, 
-se.* -en, f. sjö. brigg. -' | " 


sr, intransitive, Tl. reftexivt, SL. starkt, SV. svagt, ir. transitivt verb. Å. bar haben, 8: bar din till bjälpverb. 


brillant — 9% 


brillänt, I. a. briljant, strålande. II. -en, m. 
briljant. -ieren, sv. tr. briljantera. 

Brilllle, -n, f. glasögon. Bia. etw. durch eine 
andere m ansehen: se ngt med andra ögon, 
jm eine m aufsetzen: narra ngn, föra ngn 
bakom ljuset. -ieren, sv. itr. h. briljera, 
glänsa, lysa. 
bringen, sv. oreg. tr. 
medföra, komma med, skaffa, taga fram. 
Bringe mir einen Stuhl: gå efter en stol åt 
mig, die Antwort m gifva svar, jm einen 
Toast, ein Glas « föreslå, dricka ngns skål, 
was mw die Zeitungen? hvad står det för 
nytt i tidningarna? die Menge mu/s es w 
det är mängden, som gör det, ein Wort 


bringt das andere: det ena ordet ger det : 


andra, Zeit bringt Rat: kommer tid, kom- 
. mer råd. 2. i förening med adv. Jn dazun 
da/s: förmå ngn att, etw. fertig w få ngt 
färdigt, was bringt Sie her? hvad för eder 
hit? sein Leben hoch w uppnå en hög ål- 
der, es kock a komma långt, högt i gra- 
derna, etw. klein m få sönder ngt, jn vor- 
wärts m föra ngn framåt 1 kunskaper, €8 
weitm komma, gå långt, Geld zusammen 
a skrapa ihop pengar. 3. i förening med prep- 
Etw. an sich (gok.) m förvärfva ngt, skrapa 
ngt åt sig, etw. an den Mann m bringa ngt 
till rätt person, rätta ägaren, arv. underrätta 
ngn om ngt, Waren an den Mann w sälja 
(af med) varor, seine Tochter an den Mann 
a gifta bort sin dotter, an den Tag w brin- 
ga i dagen, jn auf die Beine m hjälpa ngn 
på benen, ein Stück auf die Bühne av låta 
uppföra en (teater)pjes, das bringt mich 
auf den Gedanken: det kommer mig att 
tänka på, es el. sein Leben auf achtzig Jahre 
ev blifva åttio år gammal, auf die Nack- 
welt m öfverlemna åt eftervärlden, auf die 
Schule m sätta i skola, jn auf seine Seite 
a vinna ngn för sig, etw. aufs Tapet — 
bringa ngt på tapeten, das Essen auf den 
Tisch w sätta fram maten, ein Kind auf 
die Welt A föda ett barn till världen, jn 
aus dem Hause a aflägsna, köra bort ngn 
ur sitt hus, sich (dat.) etw aus den Gedanken 
el. dem Kopfe a. dem Sinne w slå ngt ur 
hågen, jn aus der ei. aufser Fassung eı. F 
aus dem Häuschen n bringa ngn ur fatt- 
ningen, bei Seite m, aflägsna, er hat es bis 
zum Major gebracht: han har tjänat upp 
sig till major, etw. hinter sich (ack.) w till- 
ryggalägga, un. förvärfva, lägga af ngt, hin- 
ter Schlofs und Riegel m, sätta inom lås 
och bom, in Achtung, Ansehen m, göra ak- 
tad, ansedd, in Anwendung m använda, in 
. Aufregung w uppröra, oroa, in Ausgabe, 


1. bringa, inbringa, ' 


— Britsohe 


in Erinnerung w återkalla i minnet, sich 
ins Gerede m, låta tala om sig, in seine Ge- 
walt sätta sig i besittning af, ins gleicke 
a bringa i jämvigt, ins klare m bringa på 
det klara, jm etw. in den Kopf w sätta ngt 
i hufvudet på ngn, in die Lehre m sätta i 
lära, jm etw. in die Rechnung  uppföra 
ngt på ngns räkning, in Ruf gebracht wer- 
den: komma i ropet, jn in üblen Ruf A 
illa berykta ngn, in Schlaf a söfva, mit 
ins Spiel m inveckla, in Umlauf m sätta 
i omlopp, in Verdacht m göra misstänkt, 
in Vergessenheit gebracht werden: falla i 
glömska, in Verruf av illa berykta, in Ver- 
se m sätta i vers, etw. in Wallung a kom- 
ma ngt att sjuda, in Wegfall w undertryc- 
ka, aflägsna, in Wut m uppreta, in Zug m 
sätta i gång, mit sich m föra med sig, wie 
es die Umstände mit sich w allt efter om- 
ständigheterna, etw. nicht über das Herz 
el. über sich m können: ej kunna förmå sig 
till ngt, Unglück über jn m draga olycka 
öfver ngn, um etw. gebracht werden: blifva 
af med cı. gå miste om ngt, ja um etw. n 
fräntaga ngn ngt, göra att ngn förlorar 
ngt, sich ums Leben m, taga lifvet af sig, 
unter Dach und Fach m bringa under 
tak, ja unter die Erde m begrafva ngn, arv. 
komma ngn att dö af sorg, unter seine Ge- 
walt  underkufva, taga i besittning, seine 
Tochter unter die Haube m gifta bort sin 
dotter, unter die Leute m sätta i omlopp, 
vam Fleck, von der Stelle m få ur fläcken, 
komma ur fläcken med, vor das Haus n 
följa, föra, skjutsa ända fram till porten, 
jn vor den Richter m draga ngn inför rät- 
ta, zu Ansehen m, göra ansedd, jm seine 
Pfiicht zum Bewu/stsein a påminna ngn 
om, förehälla ngn hans pligt, zu Ehren n 
bringa till heders, zu Ende a göra slut på, 
zur Entscheidung m bringa till afgörande, 
afgöra, jn zu einem Entschlusse m bestäm- 
ma ngn för ngt, zu Fall m bringa på fall, 
zum Gehorsam w bringa till lydnad, zum 
Geschenk a skänka, jn zum Geständnis n 
förmä ngn att bekänna, jm etw. zur Kennt- 
nis av underrätta ngn om ngt, ja zum La- 
chen m narra ngn att skratta, etw. zum 
Opfer a (upp)offra ngt, etw. zu Papier m 
sätta ngt på papperet, zum Rasen m, göra 
rasande, zur Ruhe a lugna, zum Sckwei- 
gen m. nedtysta, jn wieder zu sich w väcka 
ngn till sans, zur Stelle m framskaffa, zur 
Welt A föda till världen, es zu etw. av blif- 
va ngnting, es zu nichts m ej blifva ngnting. 
or, -, m. -erin, nen. f. en som bringar, 
medför, skaffar ngt. 


Einnahme m uppföra på utgifts-, inkomst- 
kontot, in seinen Besitz av förvärfva, sätta 
sig i besittning af, etw. in Blüte m komma 
. ngt att blomstra, is Erfahrung m erfara, 


Brink, -e, m. grön plats, kulle, backe. 
Brise, -n, f. wa. bris. 

Britlie, -Isch se Britie, brittisch. 
Britsche se Pritsche. | 





Vv = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö sakvar plur. rt har omljud. F famitjürt, P lägre språk. X mindre brukliet. 


Britte 


Brittlle, -n, m. britt. -In, -ner, f. brittisk kvin- 
na. -Isch, a. brittisk. 

Broche se Brosche. 

bröckelliig; a. som lätt smular sig. -n, sv. I. 
tr. bryta i bitar, söndersmula. II. itr. s. o. 
rf. gå i bitar, smula sig. 

brocken, I. sv. = bröckeln. II. -, m. aim. Bröck- 
chen, -lein, afbruten bit, smula. -weise, adv. 
bitvis, i smulor. 

bröckiig se bröckelig. 

Brod se Brot. -el, -, m. imma, ånga. -ein, sv. 
itr. k. o.% s. koka, sjuda, bubbla, skumma. 
-em, -en, -, m. ånga, kvalm, dunst, utdunst- 
ning. -erie, -[e]», /. broderi. 

Broiha[h]n se Broyhan. 

Brokåt, -e, m. brokad. 

Brombeere, -2, /. björnhallon, björnbär. 

Bronce se Bronze. 

Bronchliien, pl. luftrör(sgrenar). -itis, 0, f. luft- 
rörsinflammation. 

Bronn, -[e]s, -en, -en, -, m. poet. brunn, källa. 

Brenzlie, -n, f. brons. -en, a. af brons, brons-. 
-ieren, sv. tr. bronsera. -ierer, -, m. bron- 
serare. -ierung, /. bronsering. 

Brosäm, -e, m. o. n. "8, -n, f. aim. [$], utv. Brös- 
chen, -lein, (bröd)smula. 

Brosche, -n, /. brosch. 

Bröschen se Brosam. 

broschllieren, sv. tr. broschera. 
broschyr. 

bröseln, sv. tr. söndersmula. 


-üre, N, 


F- 


Brot, -e, n. aim. t, bröd. F der versteht mehr | 


als m essen: ug. han är inte så dum, som 
han ser ut, han är en klippare; sein m hu- 
ben: hafva sitt uppehälle, in js Lohn und n 
stehen: vara i ngns tjänst. -erwerb, m. nä- 
ringsfäng, födkrok. -herr, m. brödberre, 
husbonde i hvars bröd man är. -herrschaft, /. 
husbondfolk. -korb, m. brödkorg. Jm den n 
höher hängen: sätta ngn på indragnings- 
stat, minska hans inkomster. -krümchen, » 
brödsmula. -krume, /. 1. det mjuka, inkrü- 
met i bröd. 2. brödsmula. -i0s, a. brödlös. 
we Kunst: konst som ej ger bröd, otack- 
samt arbete. -neld, m. yrkesafund. -[ver]- 
wandiung, /. brödets förvandling vid nattvar- 
den, transsubstantiation. -wissenschaft, /. 
brödvetenskap, brödstudium. 

Broyhan, -s, 0, m. ett slags öl, brygdt på hvete. 

ber = burr. 

Brach. -e +, m. -er f, ». kärr, moras, träsk. 

Bruch, -e }, m. 1. brytande, brott, genom- 
brott, spricka. Vor die Riss’ und Brüche 
treten: kläda skott, w dex Friedens: freds- 
brott, m des Gastrechts: brott mot räst- 
vänskapen, es ist zwischen ihnen zu einem 
we gekommen: de hafva brutit med hvar- 
andra. 2. veck. 3. mat. bråk. Bild. das geht 
in die Brüche: det är oberäkneligt, kräng- 
ligt. 4. brottyta. 5. (kalkstens-, marınor-) 
brott m. m. 6. med. bräck. 


Ür. Intransitivt, ri. reßexivt, 88. starkt, 


AT 


% 


— Brummbart 
| Brüchampfer, m. bot. harsyra. 
Bruchdach, ». brutet tak. 
Brüchdorf, 2. i kärr belägen by, kärrby. . 
bruchiifrei, a. fri från sprickor. -gold, x. na- 
tivt guld. -halter, m. mea. bräckhällare. 
bruchig, a. kärrig, uppfyld af träsk. 
brüchig, a. 1. som lätt kan brytas, spröd, 
smulig. 2. sprickig, bruten. 8. behäftad 
med bråck. = 
Bruchlikraut, m. vor. knytling (Herniaria). -rech- 
nung, /. bråkräkning. -schaden, m. 1. brott- 
skada, skada genom brytning. 2. bräck- 
skada. -schiene, /. mea. benspjäla. -silber, n. 
1. gammalt sönderbrutet silfver un smältning. 2. 
nativt silfver. -stein, m. i stenbrott bruten 
sten, kvadersten. -stelie, /. ställe där ngt 
är brutet, brottyta. -stück, ». afbrutet styo- 
ke, fragment. -t[h]eil, m. bråkdel. -weide, f. 
bot. knäckepil (Salix fragilis). 
Brücke, -n, f. bro, brygga. Bna. jm die m 
aufziehen: afsekära, stänga vägen för ngn, 
jm die w niederlassen eı. treten: hjälpa ngn. 
ft, ev. I. tr. slå bro öfver. II. rf. bilda bro. 
III. tr. h. vara sysselsatt med brobyggnad. 
-nbogen, 2». brohvalf. -njoch, n. brobock. 
-nschlagen, rn. brobyggnüad. -nschläger, m. 
pontonier. -nzoll, m. bronengar. 
Brückilner, -, m. brovaktare. -ung, f. brobygg- 
nad, broslagning. 
Brudel, -n se Brodel, brodeln. 
| Bruder, -t, m. broder. F mw Herz: hjärtebror, 
a Hitzkopf: brushufvud, mw Liederlich: 
lättsinnig sälle, wm Lustig: broder lustig, 
muntergüök, m Studio: glad student, liber 
studiosus, © Zimperlich: kinkbläsa. -ärt, 
J. broderligt sätt. Nack m broderligt. -bund, 
m. brödraförbund. -tehde, /. brödrakrig. 

Brüderligemeinde, /.brödraförsamlingen, herrn- 
hutarne. -kinder, p/. kusiner, syskonbarn 
(barn till bröder). För öfr. se Bruder-. lich, a. bro- 
derlig. -lichkeit, /. broderlighet. 

brudern, sv. itr. h. 1. kalasa. 2. skämta. 

Brüderschaft, X Bruderschaft, /. 1. broder- 
skap, brorszap. Mit jm w machen cı. schlie- 
/sen: blifva bror, lägga bort titlarne med 
ngn, « trinken: dricka brorskäl. 2. brödra- 
skap; skrå, gille; förbund, förening. 

Brudervolk, n. brödrafolk. 

Brühlle, -n, /. spad; buljong; sås. F vna. in 
der w sitzen a. stecken: sitta i klämman; 
eine lange w über etw. machen: orda vidt 
och bredt om ngt. -en, sv. tr. 1. skälla. 2. 
förvälla. 3. byka. -fals, n. skällkittel. -heifs, 
a. skällhet, kokhet. -kessel, m. = Brühfa fs. 
«4, -e, m. kärr, träsk. -näpfchen, n. sässkäl, 
spilkum. -suppe, /. buljong. 

Brüllllaffe, m. zooı. vrälapa, bölapa. 
h. o. tr. böla, vräla, tjuta, ryta. , 

brumm, itj. härmande vissa djurs läten, Drum, bu. 
-bär, 2. 1. varn. (brum)björn, nalle. 2.Fbrum- 
björn, tvirvigg. -bärt, m. = Brummbär 2 


-ON, sv. Ur. 


8v. svagt, lr. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


srummpais — 











-bals, m. mus. brumbas. -®, -n, f. spyfluga. 


-eisen, 2. ett slags mungiga; F knarrig per- 
son. -ein, brümmeln, sv. itr. h. o. tr. små- 
hrumma, frammumla. -en, sv. itr. Äh. o. tr. 
1. brumma, surra, mumla. 2. F sitta i kur- 
ran. -er, -, m. brummare (brummande djur, per- 
son el. iustrumen:). -fliege, ‚/. spyfluga. -ig, -Isch, 
a. brummande, knarrig, gnatig. -kater, m. 
= Brummbär 2. -krelsei, m. vrammande pisk- 
snurra. -stimme, /. brumstämma, brumkör. 

Brunölle se Braunelle o. Prünelle. 

brünett, a. brunett, brunlett. 

Brunft, -e ft, /. brunst. -en, sv. itr. h. vara ol. 
blifva brunstig. -hirsch, m. brunstig hjort. 
-ig, a. brunstig. 

brünieren, sv. tr. 1. brunpolera, polera metan. 
2. bronsera. 

Brunn, -en|s], -en, m. poet. = Brunnen 1. 

Brünne, -n, f. brynja, pansar, harnesk. 

Brunnen, -, m. am. Brünnchen, -lein, 1. brunn, 
källa. pa. meine Pläne sind in den mi ge- 

fallen : mina planer hafva krupiti skrinet, 
Wasser in den mw tragen: ugt. bära ugglor 
till Aten. 2. (hälso)brunn. a trinken: dric- 
ka brunn. -ader, /. källäder. -anstalt, f. 
brunnsinrättning. -becken, n. brunnsbäcken, 
bassäng tin en springbrann. -kasten, m. brunns- 
kar. -kresse, /. vor. källkrasse (Nasturtium 
officinale). -leitung, f. brunnsrör. -zeit, f. 
brunnstid, brunnstermin. 

Brunst, -e t, f. 1. bränad, värme, brinnande 
begär, lidelse. 2. = Brunft. -en = brunften. 

brünstig, a. 1. varm, med värme, innerlig, 

"brinnande, lidelsefull. 2. brunstig, löpsk. 
-keit, /. innerlighet, värme. -lich, adv. varmt, 
innerligt, brinnande. 

brüsk, a. hastig, häftig, barsk. 

Brüsseler, Brülsier, I. -, m. brysselbo, invå- 
nare i Bryssel. II. = brü/slerisch. -in, -nen, 

f. kvinna från a. i Bryssel, brysselbo. -isch, 
a. brysselsk, bryssel-. 

Brust, -e t, f. 1. bröst. Er hat es auf der a 
han har ondt i bröstet, sich in die w wer- 
Jen: brösta sig. 2. på slagtade djur: bringa, 
bröststycke. 3. på kiäder: bröststycke, fram- 
stycke, lif. -beklemmung, -beschwörde, /. 
tryckning öfver bröstet. 

brüsten, sv. rl. brösta sig, skryta, skräfla. 

Brustilfell, 2. brösthinna. -finne, -flosse, /. 
bukfena. -kasten, m. bröstkorg. -kröbs, m. 
kräfta i bröstet. -leder, n. bröstkyller. -Ish- 
ne, /. bröstvärn. -schleier, m. bröstdok hos 
uunnor. «streifen, nm. bröstkräs på skjortor. -stück, 
n. 1. bröstbild. 2. bröst(stycke). -übel, n. 
bröstsjukdom. 

Brüstung, /. bröstvärn. 

Brut, -en, /. 1. kläckning, häckande. Die 
Fögel sind in der m fäglarne häcka. 2. 
kull ar AAgelungar. 8. yngel. Die Fische setzen 
a fiskarne leka. -al, a. brutal, hänsynslös. 
-alitåt, -en, /, brutalitet, hänsynslöshet. 


MH 


BUGNS6 

' Brütanstalt, /. äggkläckningsanstalt. 

; Brütbiene, /. drönare. 

' Brütliei, n. 1. liggägg (üsg tin kläckning). 2. röt- 
ägg. -en, sv. tir. h.o. tr. 1. kläcka, häcka, 
ligga på ägg. 2. via. rufva, grubbla. -haus, 
n. hus där kycklingar utkläckas. 

Brütlihenne, f. ligghöna. -hitze, /. kläcknings- 
värme. 

brütlig, a. we Henne: skrockhöna. wer Ei: 
rötägg. 

Brütlikäfig, m. häckbur. -ofen, m. äggkläck- 
ningsugn. -stätte, /. häckställe. 

Brutto, -s, 0, n. o. adv. brutto. 

Brütliwärme = Bruthitze. -zeit, /.kläckningstid. 

bst, :tj. st. 

Bub[e], -en, m. aim. t, 1. pojke, gosse. 8. ned- 
rig karl, kanalje, skurk; skälm, tjufpojke. 
3. i korıs,ei: knekt. -enhaft, -enmälsig, a. 1. 
pojkaktig. 2. skurkaktig. -enstreich, m. -en- 
stück, n. -enthat, /. 1. pojkstreck. 2. skurk- 
streck. 

ı Büblleröl, -en, /. = Bubenstreich. -in, -nen, f. 
1. skälm(sk tlicka), pojkaktig flicka. 2. ned- 
rig kvinna. -isch = dbubenmä/sig. 

Büch, n. a) -er +, aim. Büchlein, -eichen, 1. bok. 
F via. da mu/s man das m zumachen: det 
går för långt, wie es im me steht: som sig 
bör. 2. i kortspel: alla korten af samma färg. b) 
-[e]s, - 8. bok papper. -adel, m. diplomadel. 
-auszug, m. utdrag ur bok. -binder, m. bok- 
bindare. -binderei, f. bokbinderi. -deckei, 
m. pärm. -druck, m. (bok)iryck. -drucker, 
m. boktryckare. -druckerei, f. boktryckeri. 
-druckerfarbe, /. tıyckfärg, tıycksvärta. 

. »druckerpresse, /. tryckpräss. -e, -n, f. bok- 
(träd). -en, I. sv. tr. 1. bokföra. 2. uppteck- 
na, anteckna i bok. II. arv. büchen, a. af 
bokträ, bok-. -enhain, m. boklund. -enholz, 
n. bokträ. -enpflanzung, /. bokplantering. 
-enwäldchen, rn. bokdunge. 

Bücherliabschlufs, m. räkenskapsböckers af- 
slutning. -brett, ». bokhylla. -di, -en, f. 
boksamling, bibliotek. -gesteil, 2. bokhylla. 
-kram, m. 1. mindre boklåda, antikvarisk 
bokhandel. 2. bokskräp, bokluntor. -narr, 
m. bokvurm. -spräche, /. skriftspråk. -wurm, 
m. bokmal. 

Büchilfink[e], m. bofink. -form, /. bokform, 
bokformat. -gelehrsamkeit, /. boklig lär- 
dom. -halter, m. bokhållare. -halterei, -hal- 
tung, /. bokhälleri. -handei, m. bokhandel(s- 
rörelse). -händler, m. bokhandlare. -händ- 
lerisch, a. bokhandels-, bokhandlare-. -händ- 
ierschaft, /. bokhandlarekär. -handlung, f. 
-laden, m. bokhandel, bokläda. -mast, f. 
bokällonsbete. -nuls, f. bokällon. -5l, n. 
bokiällonsolja. 

Buchs, -e, m. -baum, m. buxbom. -baumen, -bäu- 
men, a. af buxbom, buxbome-. 

Büchse, % Buchse, -n, f. 1. runa ask, dosa, hyl- 
sa; (spar)bössa. Ordspr. kleine nun, gute Sal- 








Av = föregående uppslagsord. 
Tysk-svensk skolordbok. 


* äkta sms. Ö saknar plur. + bar omijud. F famiijärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


a 


büchsen 


98 


bukolisch 


ben: ugt. liten men naggande god, in die m | Budlle, -n, /: aim. t, (marknads)ständ; P hus, 


blasen müssen: få punga ut, böta. 2. reff- 
ladt gevär, studsare; bössa i alımh. -n, sv. tr. 1. 
skjuta med bössa. 2. innesluta i dosa. -nhandel, 
m. gevärshandel. -nlauf, m. bösspipa. -nma- 
cher, m. bössmed. -nmacherei, f. bössmide. 
-npulver, n. jagtkrut. -nranzen, m. jagtväska. 
-nsack, »ı. bössfodral. -nschaft, m. bösstock. 
-nschuls, m. bösskott. Einen m weit: ett 
bösshäll. -nzieher, m. en som refllar ge- 
värspipor. 

Büchstäb[e], -en[s], -ex. m. bokstaf. 

Büchstäbelllöi, -en, /. 1. tolkning efter bok- 
stafven. 2. ordrytteri. -n, sv. ttr. h. hänga 
upp sig, rida pä ord. 

buchstäben = buchstabieren. -gläubig, a. som 
har bokstafstro. -gleichklang, ». allitera- 
tion. -gleichung, f. mat. ekvation med bok- 
stäfver. -mensch, m. människa som tar allt 
efter bokstafven, pedant. -rät[h]sel, n. lo- 
gogryf. -tafel, /.bokstafstabell, alfabet. -ver- 
setzung, /. 1. gram. metates. 2. bokstafsspel. 

bucbstabieren, sr. tr. o. itr. h. stafva. 

Büchstäbiller, -, m». en som håller sig till bok- 
stafven, ordryttare. -ich, a. bokstaflig. Ztw. 
m nehmen: taga ngt efter orden, allzu m 
übersetzen: Öfversätta alltför ordagrant. 
-ichkeit, /. ordalydelse. 

Bucht, -en, /. 1. bugt, krökning. 2. bugt, vik; 
did. hamn, tillflykt. 8. hörn, afplankning. 
-en, sv. I. tr. bugta, göra bugtig; skära ut. 
I. rfl. bugta sig, gå i bugter. -ig, a. bug- 
tande, bugtig. 

Buchllung, /. bokförande, antecknande. -wald, 
m. bokskog. -weise, adv. bokvis. -welzen, 
m. bohvete. -zeilchen, n. bokmärke. 

Buckel, I. -, m. 1. puckel. F sich (aat.) den 
a voll a. sich (äat.) einen vw lachen: skratta 
sig fördärfvad, m einer Mauer: bugt på en 
mur. 2. F rygg. Einen krummen n machen: 
kröka rygg, jm den w voll schlagen a. den 
mw schmicren: smörja ryggtaflan på ngn, 
ein mw voll Schläge: ett kok stryk. II. -n, 
J. 1. (metall)buckla; spänne. 2. härbuckla, 
lock. -icht, -ig, a. pucklig, puckelryggig. 
wes Land: ojämn, kuperad mark. -n, sv. I. 
ttr. h. buga, kröka rygg. II. tr. sätta buck- 
lor på. -ochs[e], m. bisonoxe. 

bücklien, sv. I. tr. Das Haupt w böja, sänka 
hufvudet, gebückt gehen: gå framätlutad, 
krokryggig. II. rf. bocka sig, vor jm: för 
ngn. Sich nach etw. m böja sig ned för att 
taga upp ngt..-ing, -e, m. böckling. 

bucklllicht, -Ig se buckelicht, -ig. 

Bückling, -e, m. 1. F bock, bockning, bugning. 
we machen: bocka sig, vara mjuk i ryggen. 
2. böckling. 

Buckskin, -s, m. buckskin (tygsort). 

buddeln se butteln. 








kyffe; stud. kammare, rum. -get, -s, 2. bud- 
get. -ike se Butike. -ner, -, m. ägare af en 
liten jordlapp; backstugusittare. 

Büffel, -, m. buffel. F via. ein wahrer m en 
riktig grofhuggare, grobian. -éi, -en, f. F 
1. klumpighet, groft sätt. 2. trälande, i sht 
pluggande, stormläsande. -n, sv. ser. A. F 
träla, 1 sbt plugga, stormläsa. 

Butter se Puffer. 

Bütfllött, -e, ». 1. buffet. 2. skänk. -ler, -, m. 
F person som trälar, pluggar, stormläser; 
plugghäst. 

Buffo, -[s], -s, m. lustig person, pajas. 

Bug, -e }, m. 1. böjning, krökning. 2. bog, 
a) på djur, b) på fartyg. 

Bügel, -, m. bygel; grepe, ögla. -brett, n. 
strykbräde. -eisen, ». prässjärn, strykjärn. 
-fest, a. sadelfast. -garn, n. ett slags fågel- 
snara. -los, a. utan bygel. -n, sv. tr. stryka . 
med strykjärn, Prä68a med prässjärn. -FIeMen, MM. 
stigbygelrem, stigläder. -ring, m. stigläders- 
ring. -stahl, m. = Bügeleisen. -tasche, /f. 
väska et. pung med bygel. 

Bügler, -, m. -in, -nen, f. person som stryker, 
prässar. 

bugsierllen, sv. tr. bogsera. -er, -, m. bogse- 
rare. -tau, n. bogsertäg. 

Bühel, -, Bühl, -e, m. kulle, backe. 

Buhllidirne, f. glädjeflicka. -e, -n, 1. m. äl- 
skare, numera vanl. om otuktig kärlek. 2. J.- äl- 
skarinna, jr 1. -en, sv. itr. Ah. 1. bedrifva 
otukt, boleri, bola. 2. poet. smeka. 8. Um 
etw. m täfla om, fika efter ngt, mit jm m 
vara ngns medtäflare. -enärt, f. älskares 
sätt. -er, -, m. 1. X älskare. 2. otuktig man, 
bolare. -eréi, -en, /. 1. boleri, otukt, äl- 
skog. 2. täflan. 3. galanteri, koketteri. -eria, 
-nen, f. 1. älskarinna. 2. otuktig kvinna, 
glädjeflicka. -erisch, a. 1. otuktig. 8. ko- 
kett, galant. -in, -nen, f. = Buhle 2. -lied, 
n. otuktig visa. -schaft, f. älskog. -schwes- 
ter, /. = Buhlerin. 

Buhne, -r, f. dam, Vall mot vatten; kaj. 

Bühne, -n, f. 1. skädebana, scen, teater. Über 
die m gehen: uppföras, spelas. 2. estrad, 
läktare. -n, sv. tr. 1. täcka med bräder, 
golflägga. 2. hvälfva. -nbehör, ». scenisk 
apparat. -ndekoration, f. teaterdekoration. 
-ndichter, m. dramatisk författare. -ndich- 
tung, /. 1. dramatisk dikt. 2. dramatiskt 
författarskap. -ngerscht, a. lämpad för sce- 
nen. -nhaft = bühnenmä/sig. -nheld, m. tea- 
terhjälte. -nkünstler, m. dramatisk konst- 
när. -nmaler, m. dekorationsmälare. -nma- 
lerei, f. dekorationsmälning. -nmälsig, a. 
scenisk; lämpad för scenen. -nstück, =. 
teaterpjes. -nveränderung, f. scenförändring. 
-nwand, /. kuliss. 


Buddh[a]isiimus, -, 0, m. buddism. -t, -en, m. ' Bühre se Büre. 


buddist. -tisch, a. buddistisk. 


bukölisch, a. bukolisk, herde-. 





ur. Iintransitirt, rfl. refiexirt. 8’. starkt, SO. svagt, fr. translitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Pu 


Bulgar | — 


Bulgår, -en, m. bulgar. -&l, 0, f. -len, -s, 0, n. 
Bulgarien. -In, -nen, f. bulgariska. -isch, a. 


bulgarisk. 

Bull, -en, m. tjur. -dogg[e], m. -dogge, /. bull- 
dogg. -®, -n, I. m. = Bull. II. f. 1. X sigill 
under en urkund. 2. bulla. -enadel, m. di- 
plomadel. -enbeifser, m. bulldogg. -enkalb, 
n. tjurkalf. -ochs[e], m. 1. tjur. 2. tjuroxe 
(oxe, skuren som fullväxt). 

bum[m], itj. bom, pang. 

Bummelllél, -en, f. dagdrifveri. -fritz[e], -hans, 
m. dagdrifvare, odäga. -ig se bummlig. -Ie- 

ben, rn. sysslolöst lif, dagdrifveri. -n, sv. 
itr. h. 1. gå och drifva, göra ingenting, slå 
dank. 2. slarfva, ej se upp. -tag, m. blä- 
mändag. -treiben, n. dagdrifveri. -zug, m. 
F längsamt (järnvägs)täg, persontäg. 

Bummllier, -, m. 1. dagdrifvare, drifvare. 2. 
slarfver, sömnig, oaktsam människa. -ig, a. 
1. sysslolös, overksam. 2. slarfvig, oaktsam, 
sömnig. 

bums, itj. bums. -en, sv. itr.:A. doft slå mot 
ngt, dunka. 

Bund, I. -e men som måttenhet ”, N. dim. t, bunt, 
knippa, kärfve, docka. II. -e t, m. 1. t sht 
tekn. band. 2. förbund, förening. Einen wm 
schliefsen: sluta förbund. -ärtig, a. i form 
af en knippa, knippvis. -brüchig, a. för- 
bundsbrytande, trolös, affällig. 

Bündel, -, n. o. X m. knippa, knyte, bunt, byl- 
te. F sein m schnüren: snöra sin ränsel, 
rusta till uppbrott. -fürmig, a. i form af en 
knippa, ett knyte. -jude, m. schackerjude. 
-n, sv. tr. hopbindäa1i katppor. -träger, m. kring- 
vandrande krämare, gärdfarihandlare, 
schackrare. -weise, adv. i knyten, knippvis. 

Bundesllakte, f. förbundsakt. -behörde, f. för- 

- bundsregering, förbundsmyndighet. -bri- 
chig = bunddbrächig. -bruder, m. förbunds- 
broder, bundsförvandt. -direktorlum, n. för- 
bundsräd. -fHlüchtig, a. som öfvergifvit, svi- 
kit förbundet. -freundlich, a. förbundsvän- 
lig. -genosse, m. bundsförvandt. -genossen- 
schaft, /. 1. bundsförvandtskap. 2. förbund 
(sammanfattning af de förbundne). -gendssisch, a. 
förbunds-, bundsförvandts-. -gericht, n. för- 
bundsdomstol. -kanzler, m. förbundekans- 
ler. -lade, /. vin. förbundets ark. -mälsig, a. 
förbundsenlig. -regierung, /. förbundsrege- 
ring. -tag, m. förbunds(riks)dag. -versamm- 
lung, f. förbundsförsamling, riksdag. -ver- 
wandt, a. förbunden, allierad. 

Bundholz, n. ved i knippor. | 

bündllig, a. 1. om bevis, skäl m. m. bindande, be- 
visande. 2. om stilen: kort, kortfattad, pre- 
cis, träffande. -Igkeit, /. 1. gällande kraft, 
bevisningskraft. 2. kortfattadt skrifsätt, 
korthet, klarhet. -isch, a. förbunden. -ler, 
-, m. medlem af ngt kotteri, deltagare i 
ngn komplott. -ner, -, m. bundsförvandt. 
-nilfjs, -se, n. förbund. 


9 


Bürgerstunde. 


Bundlischub, m. sandal. -seide, /. docksilke. 
-weise, adv. buntvis, knippvis, dockvis. 

bunt, a. kulört, brokig. mn durch einander: 
huller om buller, da geht es m zu: där går 
det lustigt, hett till, er macht eı. treibt es 
gar zu m han går alldeles för långt, ne 
Reihe: rad af omväxlande herrar och da- 
mer. -druck, m. färgtryck. -farbig, a. kulört. 
-fiedrig, a. med brokiga fjädrar. -fleckig, «. 
fläckig i olika färger. -gefärbt, a. brokig, 
mångfärgad. -gefiedert = buntfiedrig. -ge- 
sprenkoit, a. brokigt spräcklig. -gestreift, «. 
med kulörta ränder eı. strimmor. -heit, f. 
brokighet. -scheckig, a. med brokiga fläe- 
kar. -schiliernd, a. brokigt glänsande, skim- 
rande. -specht, m. hackspett. -sprenklig = 
buntgesprenkelt. -stickerei, f. broderi i olika 
färger. -streifig = buntgestreift. 

Bunze se Puünze. 

Bürde, -r, f. börda. 

Büre, -n, f. öfverdrag, bolstervar, kuddvar. 

Bureäu eı. Büreäu, -s, -s ei. -z,n. 1. byrå, äm- 
betslokal. 2. skrifbord. -diener, m. vakt- 
mästare. -krät, -en, m. byräkrat. -kräten- 
t[h]um, ». -kratie, -[e]n, f. byråkrati, äm- 
betsmannavälde. -krätisch, a. byräkratisk. 
-stunden, /. pl. timmar dä en byrå hålles 
öppen. 

Burg, -en, f. aim. t, borg, fäste, slott. -bann, m. 
borgområde. 

Bürge, -n, m. 1. borgen, borgesman. Für jn 
w werden: gå i borgen för ngn. 2. säker- 
het, gisslan. -n, sv. I. itr. h. gå i borgen, 
ansvara. II. tr. Etw. m ansvara för ngt, jn 
frei, los m befria ngn gnm att iklüda sig 
borgen för honom. 

Bürger, -, m. borgare, medborgare. -ärt, f. 
borgares sätt, borgarvis. -deputierte(r), (adj. 
böjn.)m.deputerad från borgarståndet. -frau, 
f. fru af borgarståndet, borgarhustru. -gar- 
de, /. borgargarde. -gardist, m. medlem af 
borgargardet. -geld, n. afgift för medbor- 
garrätts vinnande. -glocke, f. 1. klocka 
som sammankallar borgarne. 2. klocka som 
anger die Bürgerstunde, se actıa ord. -kranz, 
m. medborgarkrans, -krona. -krieg, m. bor- 
gerligt, inbördes krig. -lehen, n. ofrälse län. 
-lich, a. borgerlig, medborgerlig. -lichkeit, 
J. borgerligt sätt, beteende. -meister(in), 
m. (f.) borgmästare (-inna). -pack, n. bor- 
garpack, bracka eı. brackor. -pflicht, f. en 
medborgares pligt. -recht, n. borgarrätt, 
medborgarrätt. -rechtlich, a. civilrättslig. 
-schaft, /. 1.borgerskap. 2.medborgarrätt.3. 
borgerligt sätt, borgaranda. -schufe, f. bor- 
garskola, högre folkskola. -sfrau = Bürger- 
frau. -sinn, m. borgaranda, fosterländsk 
anda. -skind, n. borgarbarn. -sleute, pl. bor- 
garfolk. -smann, m. borgare. -soldat, m. = 
Bürgergardist. -stelg, m. gängbana, trotto- 
ar. -stolz,m.borgarstolthet, -högfärd. -stunde, 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. t har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre trukiie.. 
. - - ns 


Bürgertugend 


J. timme då värdshusen stängas och bor- 
garne gå hem och lägga sig. -tugend, f. 
medborgerlig dygd. -wehr, if. = Bürgergar- 
de. -wehrmann = Bürgergardist. 

Burglifliecken, m. liten köping förr lydande under 
en borg. -fräulein, ». borgfröken. -gericht, n. 
borgrätt. -hauptmann, m. borghöfvidsman. 
-herr, ». borg-, slottsherre. -hef, m. borg-, 
slottsgärd. 

Bürgllin, -nen, f. un Bürge, se detta. -schaft, /. 
borgen, ansvar, säkerhet. m leisten für in: 
gå i borgen för ngn. -schaftsfähig, a. antag- 
lig som borgen. : 

Burgiistail, m. ställe där en borg står eı. stått. 
-ünder, -, m. burgunder, a) invånare i Bur- 
gund, b) burgundiskt vin. -under, -undisch, 
a. burgundisk. -verliels, ». borgfängelse. 
-vögt, m. borg-, slottsfogde. -vogtel, f. borg- 
ei. slottsfogdes syssla ei. ämbetsomräde. 
-vögtin, /. borg- cı. slottsfogdes fru. 

burlösk, a. burlesk, putslustig på ett groft sätt. 
-e, -n, f. burleskt stycke. 

Burnus, -[ses], -[se], m. burnus. 

burr, :tj. 1, surr, brum. 2. ptro, håll. 3. burr, 
nsch. -en, sv. itr. h. 1. fr. 8. SUYTR, surrande 
flyga. 2. ptroa, ropa håll. 3. säga burr, usch. 

Bursch[e], -en o. X -e, m. dim. }, 1. ung man, 
pojke; sälle, karl, iron. Sie sind mir ein sau- 
berer m! ni är just en fin herre! 2. kamrat. 
3. student, a) i allmh., b) som varit minst ett år 
vid universitetet, c) äldre medlem af en studentförening, 
ir Fuchs 3, d) mediem at Burschenschaft 1. 
4. lärling, lärgosse. 5. uppassare, betjänt, 
borstare, i sht en ofäcers. 

Bürsch[e] se Birsch. 

burschenlihaft, «. 1. rask, kraftfull, frisk, hur- 
tig. 2. = burschikos. -leben, ». gladt (stu- 
dent)lif. -schaft, /. 1. burschenschaft, a) a:- 

‚skilliga mindre studentföreniugar af icke vetenskaplig 
natur, bildande fortsättningar af b) en allmän tysk stu- 
dentförening, stiftad 1815 och sedan flera gånger om- 
bildad, med Tysklands politiskn enhet o. frihet till mål. 
2. alla lärlingarne inom ett yrke el. en ort. -8Chaf- 
ter o. förakti. -Schaftler, -, m. medlem af en 
Burschenschaft 1. -schafteréi, -en, /. vanı. för- 
aktı. 1. föreningsväsen. 2. burschikost sätt. 
-sitte, /. studentsed. -t[hjöm, ». burschvä- 
sende, studentlif, -anda. 

burschikös, «. burschikos, stndentikos, upp- 
sluppen. -ität, -en, f. burschikost sätt, stu- 
dentupptäg. 

Bürste, -n, f. borste. -n, sv. I. tr. o. ir. h. 1. 
borsta. 2. F dricka, supa. II. itr. s. F sprin- 
ga, skala, gno. -nbinder, »n. borstbindare. 
-nbinderei, /. 1. borstbindaryrke. 2. borst- 
bindarverkstad. -nmacher = Bürstenbinder. 

Bürzel, -, »». gumpben, gump. 

Burzelllbaum, -bock, m. kullerbytta. Zinen = 
machen ei. schlugen a. schie/sen: slå, göra 

.en kullerbytta. -mann, m. vanı. dim. -männ- 


100 


chen, ». trollgubbe ar tüdernurg med bly i hufvu- | 





— Bulswecker 
det, som alltid står på hufvudet. "RN, 8%. itr. 8. stupa 
kullerbytta. , 

Busch, -e f, ». 1. buske. 2. X fjäderbuske, 
hjälmbuske. 3. X bnkett. 4. (buskig) skog, 
buskage, dunge. Bia. sich [seitwärts] in die 
Büsche schlayen: smyga sig undan, jn auf 
den m klopfen: försigtigt höra sig för hos 
nen, hinter dem we Halten mit etw.: hålla 
inne, ej vilja fram med ngt, lange um den 
vw yehen: gå som katten omkring het gröt. 
-affe, m. zoo. orangutang. -apfel, m. vildt 
äpple. -äArtig, a. buskartad, buskig. -baum, 
2. buskartadt fruktträd. 

Büschel, -, mm. o. n. 1. knippe, liten knippa, 
bunt, tofs, vippa, kvast. 2. fjäderbuske, 
hjälmbuske. -Icht, a. i vippor, små kvastar, 
knippen; kvastlik. -weise, adv. knippvis. 

buschlien, sv. rf. blifva buskig. -grün, a. gräs- 
grön. -haft :- buschig. -hahn, ». tupp med 
fjäderbuske. -hörd, m. en med buskar om- 
gifven Vogelherd, se a. .. -holz, ». 1. busk- 
virke, ris. 2. buskskog, busksnår. -Icht, -ig, 
a. 1. buskig, yfvig, tofvig. 2. buskbeväxt. 
-klepper, m. F strätröfvare. -klepperel, /. F 
strätröfveri. -kohl, m. kruskäl. -maus, /. 
skogsrätte. -menschh m. skogsmänniska. 
-ratte, /. skogsrätta. -werk, n. buskar, busk- 
snär. | | 

Busen, -, »m. 1. barm; bild. ätv. bröst, sköte. 
Im tiefsten w i sitt innersta, einen Schalk 
im vw tragen: vara skälmaktig. 2. bugt, 
(hafs)vik. -freund(In), m. (j.) nära, förtro- 
lig vän, hjärtevän. -kind,n.skötebarn. -kras- 
se, /. bröstkräs. -nadel, /. bröstnäl. -schlei- 
fe, f. bröstrosett. -sünde, /. skötesynd. -tüch, 
2. bröstsjal, halsduk. 

Bulsliaar cı. Bussard, -e, m. ormvräk. -kank, f. 
akaınpall. -bruder, m. botgörare. -@, -n, f. 
1. bot, botgöring, ånger. 2. plikt, böter. 

bifsilen, av. I. tr. 1. X sätta bot på, laga, lap- 
pa. 2. göra bot för, försona, umgälla, plik- 
ta för. 3. kine Lust, Begierde a tillfreds- 
ställa en lusta, ett begär. II. itr. h. göra 
bot; plikta. Für etw. m plikta, sota för 
ugt. -er, -, m. botgörare. -ergewand, ». bot- 
görardrägt. -erin, -nen, f. botgörerska. -er- 
kleid, n. botgörardrägt. 

Bälsllermahnung, /. förmaning till bot och 
bättring. -fertig, a. botfärdig. -fertigkeit, f. 
botfärdighet. -gebet, ». botfärdig bön, syn- 
dabekännelse. -geld, n. plikt. -hard se Bus- 
sard. -hemd, n. botgörarskjorta. 

Bussöle, -ı, /. kompass. 

Bufsliprediger, m. botpredikant. -predigt, 7. 
botpredikan. -psalm, m. botpsalm.. -tag, m. 
böndag. Bufs- und Bettag: allmän bot- och 
bönedag. -thräne, f. Ängerns tår, hättrings- 
tår. -Bbung, /. botöfning. 

Bülsung, f. botgöring. 

Bufslivermahnung = Bu /sermahnuny. -wecker, 

m. en som väcker till bot och bättring. 





AA = föregående uppslagsord. ” akta sms () saknar plur. f har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


„.. 


+ 
- 


> 


— 


Bufswerk 


101 


Ohampignonzucht 





-werk, n. botgöringsverk. -zeit, /. botgö- 
ringstid. -zelle, /. botgöringscell. 

Büste, -», /. byst. 

Butike, -r, /. butik, (handels)bod. 

Butt, -e[r], m. flundra. -®, -n, f. 1. = Butt. 2. 
fröknopp, jtr Hagebutte. 3. vanı. Bitte, bytta, 
så, balja. kar. -el, -n, /. F butelj, flaska. 

Bittel, -, m. 1. exekutionsbetjänt, rättsbe- 
tjänt. 2. bödelsdräng, bödel. -6i, -en, f. 
häkte, fängelse. 

butteln, sv. itr. h. o. tr. gräfva, böka, påta. 

Butter, 0, f. smör. Braune m brynt smör, 
bild. jm die m vom Brot nehmen: plocka 
ngn, taga bästa bitarne från ngn. -ähnlich, 
a. smörlik. -bemme, f. = Butterbrot. -br&- 
zei, f. amörkringla. -brot, n. smörgås, be- 
legtes m smörgås med ngt sofver på, bila. est. 
Jür ein m bekommen: få ngt för smörpris. 


-brühe, f. smörsäs. -büchse, -dose, /. smör-' 


ask. -fals, n. 1. smörbytta, smörfjäürding, 
smörtunna. 2. tjärna. -fladen, m. = Butter- 


brot. -trau, f. smörgumma (gumma som säljer 
smör). -gebackene(s), ». smörbakelse. -Icht, 
-ig, a. 1.smörig, innehållande smör. 2.smör- 
aktig. -küchen, m. smörtärta, smörbakelse. 
-milch, /. tjärnmjölk. -n, sv. I. tr. tjürpa. 
II. ir. A. 1. tjärna. 2. blifva smör. F via. 
das will nicht m det är förspild möda. 
-schminke, /. smörfärg. -schnitte, f. = But- 
terbrot. -semmel, /. semla med smör på. 
-stolle, P -stulle, f. = Butterbrot. -tenne, f. 
= Butterfafs. -tepf, m. smörask, smörkru- 
ka. -vogel, m. kälfjäril. -weck, m. -wecke, /. 
kilformigt smörstycke. -wecken, m. smör- 
bröd med smör på: -weich, a. mjuk som 
smör. -woche, /. veckan före fastan. 

Büttner = Böttcher. 

butz, I. :tj. bums, pladask. II. -e, m. doft 

‚fall eı. slag. Bux se Buchs. 

Byssus, -, -, nm. byssus. 

Byzantiner, -, m. byzantinare. -in, -nen, f. by- 
zantinska. 


C. 


Här ej upptagna ord, hvilka börja a) mea Ca- Cl- Co- Cr- Cu- sökas under K-, b) med Ch- under K- 


ei. Sch-, C) med Ce- Ci- Cy- under Z-. 


ca, fürkortn. = Cirka. 

Cadre, -s, n. mit. kader. 

Café (-e), -s. n. kafé. 

Cälibät se Cölibat. 

Campägne, -n, /. fälttåg, kampanj. 

Canällle, -n, f. kanalje. 

Caprilice, -n, /. nyck, infall. -iciös, a. nyckfull. 

Carcer se Karzer. 

Carriöre, -n, /. karriür, a) sträck, galopp, b) 
bana. 

Cäslar, -s, -aren, m. 1. Cesar. 2. cesar, käjsare. 
-ärent[h]üm, ». -arismus, -, 0, m. käjsarvälde, 
enväldsmakt, enväldsregering. 

Castagnötte, -n, /. kastanjett. 

Cäsür, -en, f. cesur. 

Causerie, -[e]n, /. kåseri, småprat. 

Cedönt, -en, m. jur. den afträdande, afträdare. 

Ceder, -n, f. ceder. -fichte, f. ceder. -n, a. af 
cederträ, ceder-. . 

eedierlien, sr. tr. afträda, afstä. -ung, f. 

Cedilie, -n, f. cedilj. 

Celebrilänt, -en, m. präst som läser mässan. 
-ieren, sv. tr. fira. Die Messe m läsa mässan. 
-ität, -en, f. 1. festlighet. 2. ryktbarhet, ce- 
lebritet; berömd personlighet. 

Cellllist, -en, m. violoncellspelare. -0, -[s], -s, 
n. violoncell. 

Cemönt, -e, m. o. n. cement. -ieren, sv. tr. ce- 
mentera. -ierung, f. 

censliieren, sr. tr. 1. bedöma, kritisera. 2. 
sätta betyg på, gifva betyg åt. 3. censera, 
underkasta census. -Of, -*, -ören, m. cen- 


sor. -ür, -en, f. 1. censur. 2. betyg. -us, 
-[se], m. census, skattskrifning. 

Cent, -3, m. cent (mynt). -äur, -en el. -8, -en, m. 
centaur. -Igrämm, rn. centigram. -Iliter, m. o. 
n. centiliter. -ime, -n ei. -8, M. myntet CEN- 
tim. -iméter, m. o. ». centimeter. -ner, -, m. 
centner. 

contrlläl, a. central. -allsatiön, -en, f. centra- 
lisering. -alisieren, sv. tr. centralisera, för- 
ena i en medelpunkt. -alisierung, /. -äl- 
punkt, m. medelpunkt. -älverwaltung, /. cen- 
tralstyrelse. -um, -um[s], -en, n. centrum, 
center. 

Ceremonlliäl, -e, n. ceremoniel. -ie, -[e]n, f. 
ceremoni. -i6il, I. = ceremoniös. II. -e, n. 
ceremoniel. -Iös, a. ceremoniös, stel, kru- 
serlig. 

cernierlien, sv. ir. mi. innesluta. -ung, f. mit. 
inneslutning, cernering, belägring. 

certliieren, sr. itr. h. täfla. -ifikät, -e, n. intyg, 
attest, certifikat. -Hizieren, sr. tr. intyga. 

Corvelätwurst, /. metvurst. 

cessieren, sv. it”. h. upphöra, stanna. 

Cessiön, -er, f. cession, konkurs. -är, -år, -e, 
m. cessionarie. 

Chagrin, -s, m. schagräng. 

Chaise, -n. f. schäs. postvagn. 

Chaldäer, -, m. kalde. 

Chamäleon, -s, n. kameleont. 

Champllägner, -, ». -ägnerwein, m. champanj. 
«ignon, -s, m. champinjon. -ignonzucht, f. 
champinjonodling. 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. OÖ saknar plur. t har omijud. F familjärt, P lägre språk. ÅR andre Brag. 


changieren — 1% 


changieren, sv. I. ir. ändra, byta om. II. itr. 
h. förändras, undergå förändring. 

Challos, -,-e,n. kaos, villervalla, oreda. -ötisch, 
a. kaotisk. -råde, -n, f. charad. 

Charåkter, -s, - a. Charaktére, m. 1. karaktär, 
skaplynne. 2. stånd, ställning, rang; per- 
son i en viss ställning, t. ex. ein öfentlicher 
„vw en offentlig personlighet. -ähnlich, a. af 
liknande karaktär. -bild, &. karaktärsbild, 
karaktärsskildring. -fest, a. karaktärsfast. 
-festigkeit, f. karaktärsfasthet. -isieren, sv. 
tr. karaktärisera. -istik, -en, /. karaktäri- 
stik, karaktärsteckning. -istiker, -, m. 1. 
karakt ärstecknare. 2. tcat. skädespelare som 
framställer karaktärsroller. -istisch, a. ka- 
raktäristisk, betecknande. -zug, m. karak- 
tärsdrag. 

Charglie, -r, /- uppdrag, befattning, kall, äm- 

"bete, tjänst. -ieren, sv. tr. mil. angripa. -ier- 
te(r), (adj. böjn.) m. 1. mi. militär som inne- 
har någon (oflicers)grad, pı. befäl. 2. för- 
troendeman inom en studentförening (Ver- 
bindung). 

Charlatän, -s en -tüne, m. charlatan, bedra- 
gare, skojare. -erie, -[e]r, /. charlataneri, 
bedrägeri. skoj. 

charmllånt, a. charmant, förtjusande. -ieren, 
sv. tr. tjusa, intaga. 

Charpie, 0, ‚/. linneskaf. m zupfen: göra lin- 
neskaf. . 

Chassepöt, -s, n. -gewehr, n. chassepot(gevär) 
(ett slags bakladduingsgevär). 

Chaussée, -[e]n, /. tin halfva bredden makadamiserad 
landsväg. -bau, m. landsvägsanläggning. 
-geld, n. vägpengar, bompengar. -geldein- 
nehmer, -gelderheber, m. person som tar 
upp vägpengarne. -graben, m. landsvägs- 
dike. -haus, n. stuga där vägpengar erläg- 
gas. -pappel, /. pyramidpoppel. -stein, m 
makadamiseringssten. -wärter, ». lands- 
vägsvakt. 

chaussieren, sr. ir. nıakadamisera. 

Chauvinislimus, -, 0, m. chauvinism, ensidig 
och utmanande patriotism. -t, -en, m. chau- 
vinist, ensidig, skrytsam, utmanande pa- 
triot. 

Chef, -s, m. chef, anförare, föreståndare. -in- 
genieur, m. öfveringeniör. 

Chemllie, 0, /. kemi. -ikälien, pl. kemikalier. 
-iker, -, u. kemiker, kemist. -Isch, a. ke- 
misk. -i$8, -n, /. skjorta, linne. -isöft, -s, n. 
-isötte, -», /. nattkappa. -ist, -en, m. kemist, 
kemiker. 

Chenille, -n, /. snilja. 

Cherub, -s, -3 el. -{m (ätv. - - 2), m. kerub. 

chevalerösk, a. ridderlig. 

Chicänlle, -ıeren se Schikane, schikunieren. 

Chiffre, X Chiffer, -n, ‚/. chiffer. 

Chignön, -s, m. chinjong. 

Chimärlie, -2, f. hjärnspöke. -isch, a. inbillad, 
orimlig, öfverspänd. 


Chinöslle, -, m. kines. 


Chrestomathie, 


— chronologisck 


China, I. -s, 0, n. Kina. II. -s, f. o. n. kina- 


(bark). -stoff, m. kina. 
-In, -nen, f. kinesisk 
kvinna. -Isch, a. kinesisk. 


Chirllagra, -s, 0, n. gikt i händerna. -urg, -es 


el. -8, -en, m. kirurg. -urgie, 0, f. kirurgi. 
-urgisch, a. kirurgisk. 


Chitön, -s eı. -e, m. kiton, lifrock. 
Chiorllål, -[e]s, 0, ». kloral. -oförm, -e, n. klo- 


roform. -oformieren, sv. tr. kloroformera. 
-oformierung, /- 


Chok, -s, m. schock, häftigt anfall, i sht af ryt- 


teri. -jeren, sv. tr. stöta, förarga, såra. - 
iäde se Schokolade. 


Cholllera, 0, f. kolera. -öriker, -, m. koleriker. 


-erine, 0, /. kolerin, stark diarré. -erisch, 
a. kolerisk. 


Chor, -e ft, m. o.n. 1. vant n. skara. 2. vanl. m. 


' kör. 3. vant. nn. (kyrk)kor. -äl, -e t, m. koral. 
-alist, -en, m. koralsängare. -altar, m. huf- 
vudaltare. -amt, n. = Chordienst. -ärtig, a. 
i korform. -büch, n. notbok för korsäng. 
-dienst, m. för katolska präster och munkar 
föreskrifven gemensam bön. -direktor, m. 
kördirigent. -führer, m. 1. koranförare. 8. 
förste korsängare. -gehülfe, m. en prästs 
biträde vid altartjänsten. -geld, n. sportler 
a) ät korgossar, b) ät domherrar för själa- 
mässor. -gesang, m. 1. körsäng. 2. korsäng. 
-gesangbuch = Chorbuch. -gitter, n. järnsta- 
ket framför koret. -hemd, n. mässkjorta. 
-herr, m. domherre, kanik. -ist, -en, m. kor- 
ei. körsångare, korist. -knabs, m. korgosse. 
-mantei, m. korkäpa. -pult, n. o. m. notpul- 
pet i kyrkkor. -übung, /. öfning i kor- a 
körsång. -us, -, Chöre, m. korus, kör, skara. 
-weise, adv. i kör. 

-[e]n, f. krestomati, läsebok, 
valda stycken. 


Chrie, -[e]r, /. kria, stilöfning. 
Christ, I. -s, 0, m. Kristus. Der heilige m a) 


Kristusbarnet, b) julen. II. -en, m. kristen. 
-abend, m. julafton. -baum, m. julgran. -be- 
scherung, /. julklappar. -engemeinde, f. 
kristen församling e. den kristna försaın- 
lingen. -enheit, /. kristenhet. -enkind, ». 
kristet barn. -enliebe, /. kristlig kärlek. 
-enmensch, m. kristen människa. Kein a 
ingen kristen själ. -enpflicht, /. en kri- 
stens pligt. -ent[h]um, ». kristendom. -en- 
verfolgung, ‚/. förföljelse mot kristne. -en- 
volk, n. kristet folk. -in, -nen, f. kristen 
kvinna. -kind, n. Kıistusbarnet. -iich, a. 
kristlig, kristen. -lichkeit, f. kristlighet, 
kristenhet. -monat, m. julmänad. -nacht, f. 
julnatt. -tag, m. juldag. 


chromätisch, a. kromatisk. 
Chronllik, 


«en, /. krönika. -isch, a. kronisk. 
-ist, -en, m. krönikeskrifvare, krönikör. 
-ologie, -[e]n, f. kronologi. -olögisch, a. kro- 
nologisk. 





itr. Intransitivt, rfl. reflexivt, 36. starkt, SV. svagt, ET. transitivt verb. Ah. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Churfürst — 

Churfürst m. m. se Kur-. 

chürwälsch, a. kurvälsk, retoromanßk. 

Cibebe, -n, f. art stora russin. 

Cichörie, -n, f. cikoria. 

Cider, 
till äpplevin. -wein, m. = Cider. 

Cigarstte, -n, f. cigarett. -ntasche, f. cigarett- 
fodral. 

Cigärre, -n, f. aim. f, cigarr. -netul, n. cigarr- 
fodral. -nkasten, m. -nkiste, /. cigarrläda. 
-nspitze, f. cigarrmunstycke. -ntasche, /. 
cigarrfodral. 

Cikäde, -n, /. strit, cikada. 

circa, cirka, adv. cirka, ungefär, omkring. 

Cirkulllår, -e, n. cirkulär. -årschreiben, n. cirku- 
lär, rundskrifvelse. -atiön, -en, f. cirkula- 
tion, omlopp. -ieren, sv. itr. h. cirkulera, 
vara i omlopp. -ierung, f. 

Cirkus, -, -[se], m. cirkus. 

Ciselléur, -e, m. ciselör. 
lera. -ierer, -, m. ciselör. 

Cistörne, -n, f. cistern. 

Citlladelle, -n, /. citadell. -ät, -e, n. citat, an- 
fördt ställe. -atlön, -en, f. jur. kallelse till 
inställelse inför domstol, stämning. -ieren, 
sv. tr. 1. anföra, citera. 2. jur. kalla inför 
rätta. 8. frammana. -ierung, f. 

Citronåt, -e, m. o. n. insyltade citronskal. 

Citröne, -n, f. aim. f, citron. -nfarbig, -ngelb, 
a. citrongul. -nöl, n. citronessens. 

civil, I. a. 1. civil, borgerlig. 2. höflig, sedig. 
3. billig, måttlig. II. -s, 0, n. det civila 
ståndet. In AA civilklädd. -amt, n. civilt 
ämbete. -beamte(r), m. civil tjänsteman. 
-ehe, /. civiläktenskap. -gericht, n. civil- 
domstol. -isatiön, -en, f. civilisation. -Isa- 
törisch, a. civiliserande, hyfsande, bildan- 
de. -isierbär, a. som kan civiliseras. -isie- 
ren, sv. tr. civilisera, hyfsa. -ist, -en, m. 
civil person, civil tjänsteman. -klage, /f. 
ätal i civilmäl. -stand, m. civilständ. Eh 
form, f. civil tjänstemans uniform. 

Clich6, -s, n. kliché. 

Clique, -n, ‚f. kotteri, klick. 

Coaks, pl. koks. 

Cocön, -3, m. o. KX n. kokong. 

Codex, -, Codices, m. kodex. 

Cosur, -[s], n. kort. hjärter. 

Cognac, Cognak, -s, m. konjak. 

Coiffüre, -n, f. härklädsel. 

Cölibät, re, n. celibat, ogift stånd. 

comer, a. från eı. i Como, como-. Der m See: 
Comosjön. 

Commis, -, -, m. handelsbokhällare, bodbe- 
tjänt. » Voyageur: handelsresande. 

Compagnie se Kompanie. 

Comptölr, -e ei. -8, %. kontor (handels-, postkontor). 
-bote, -diener, m. springpojke er. vaktmästare 
vid ett kontor. -ist, -en, m. kontorist. 

Concöpt, -e, n. koncept. Bild. jm das nm ver- 
wirren ? bringa ngn ur koncepterna, ur fatt- 


.jeren, sv. tr. cise- 


Av = föregående uppslagsord. 


103 


-, m. cider, fruktvin. -apfei, m. äpple | 


Czech- 

— 
ningen, aus dem we kommen: tappa kon- 
cepterna. -papler, n. koncept-, hamppapper. 

Coneiplliönt, -er, m. person som uppsätter kon- 
cept till en skrift, skrifvare. -ieren, sv. tr. 
o. itr. h. 1. blifva hafvande. 2. affatta, upp- 
sätta koncept (till). ” 

Conslléil, -s, m. konselj. -ilium, -um[s], -en, n. 
råd, råd att lemna universitetet m. m. 

Conto, -[s], -08 eı. -i, n. konto. 

Convöi, -[s], -s, m. betäckning, följe, konvoj. 

Cordön, -s, m. kordong. 

Corps, -, -, n. 1. kår (armékår m. m.). 2. student- 
förening. -bursch[e], m. = Corpsstudent. 
-geist, m. kåranda. -student, m. medlem af 
en studentförening. 

Cotillon, -s, m. kotiljong. 

Cötus, -, -, m. afdelning ar en skoiklass, parallel- 
klass. 

Coulöur, -en, f. 1. F färg, kulör. 2. student- 
förening. 

Coulisse, -n, f. 1. wvat. kuliss. 2. fals, ränna. 
-nfieber, ». rampfeber. -nladen, m. skott- 
lucka. 6 

Coup, -s, m. kupp. -6 (-e), -s, n. järnvägskupe. 
-feren, sv. tr. o. itr. h. 1. korı. taga af. 2. järnv. 
kontrollera biljetterna gom att klippa i dem. -lét, 
-8, n. kuplett. -On, -s, m. kupong. 

Cour, 0, f. 1. uppvaktning (uppvaktande församling) 
vid hofvet. 2. uppvaktning, kur. Jm die — 
machen e. F schneiden: göra sin kur, slå 
för ngn. -ånt, I. a. nu gällande, gångbar, 
t. ex. ves Geld. II. -[e]s, 0, n. utv. -åntgeld, n. 
gångbart mynt. -tolsie, -[e]n, /. artighet, 
hofmannasätt. 

' Cousin, -s, m. (manlig) kusin. -e, -n, /. (kvinn- 
lig) kusin. 
Couvért, -e el. 

(bref)kuvert. 


-s, n. 1. kuvert vid dukning. 2. 
| -ieren, sv. tr. lägga in i kuvert. 

Creme, -s, f. 1. kräm. 2. grädda. 

| Cricket, -s, n. kricket. 
| croquieren, sv. tr. göra ett utkast till, skissera. 

Cyäne, -n, f. bläklint. 

cykllisch, a. cyklisk, tillhörande en cykel. 
-Ön, -e, m. cyklon, hvirfvelvind. -us, -us, 
-en, m. cykel, följd. 

Cylinder, -, m, 1. cylinder. 2. lampglas. 3. 
(hög) svart hatt. 4. proberglas. -fläche, /. 
cylindrisk yta. -form, /. cylindrisk form, 
cylinder. -fürmig, a. cylindrisk. -mütze, f. 
lamphatt. 

cylindrisch, a. cylindrisk. 

Cymbel se Zimbel. 

ı Cynlliker, -, m. cyniker. -isch, a. cynisk. -ismus, 
-us, -en, m. cynism. 

Cyperligras, n. cypergräs. -kater, m. 
cyperkatt. 

Cyprliösse, -n, f. cypress. -ö8sen, a. af cypress- 
trä, cypress-. -ler, -, m. cyprer. -lerin, -nen, 
J. cypersk kvinna. -isch, a. cypersk. 

Czako se Tschako. Gear se Zar. 

Czech- se Tschech-. 


‚katze, /. 


” äkta sms. OÖ saknar plur. $ bar omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukliet. 


da -— 


da, I. „dr. 1. rum. a) där. Du vw! du där (bor- 
ta)! hör hit! wer ©? verda? hvem där? von 
av abe. an: därifrån, « und dort:här och där, 
b) här, närvarande, tillstädes. = bin ich: 
här är jag, här har ni mig, Sie a? ni här? 
av sein: vara tillstädes, vara närvarande, 
str dasein, wenn ich ihn jetzt so vw hätte: om 
jag nu hade tag i honom, c) X reiativı. hvar- 
est. 2. ta. då. Von mw ab eı. un: från den 
tiden, därefter, sedermera. 3. omstündigheter. 
Was soll ich m machen? hvad skall jag då 
(under sådana förhållanden) göra? mw irren Sie 
sich: däruti misstar ni er, m wird man sich 
besinnen müssen: här mäste man tänka sig 
för. II. kon). 1. tid, ofta med kausal bibetydelse. 
dä, när, just som. m alles beendiyt war, 
ging ich: då (och emedan) allt var slut, gick 
jeg. 2. orsak. då, enär, emedan, då ju. w dem 
80 ist: då det förhåller sig så. 

dabei (arv. £-), adv. 1. därvid, bredvid, jämte. 

ir sind ganz nahe w vi äro helt nära; m 
sein: a) vara närvarande, vara med, delta- 
ga, b) hålla på med, t. ex. wollen Sie m sein? 
vill ni vara med? ich bin gerade nm, den 
Brief fertig zu schreiben: jag häller just 
på att afsluta brefvet, nahe m sein zu: 
vara nära att, er bleibt u han står fast där- 
vid, es bleibt m som sagdt är, så blir det, 
das Gute w ist, dafs: det goda därvid är 
att e. det är ändå väl att, was ist denn m? 
hvad är det för ondt däri? eı. hvad är det 
för konst? m befinde ich mich wohl: jag 
mär väl däraf. 2. därtill, dessutom, hvad 
mer är, t. ex. er ist gewandt und m tugend- 
haft. -sitzen, itr. h. sitta bredvid. -stehen, 
ir. h. stå bredvid. 

Dacäpo, I. -[s], -s, x. II. it). dakapo. 

Dach, -er }, nr. aim. Dächelchen, i pı. av. Dä- 
cherchen, -lein, tak. Jm w und Fach ge- 
ben: gifva ngn tak öfver hufvudet, härbär- 
gera ngn, ein Haus in w und Fach erhal- 


ten: underhålla ett hus, via. nun regnet’s | 


auf mein nu gäller det mitt skinn, bei 
ihm ist gleich Feuer im we: han råkar strax 
i eld och låga, jm auf dem we sein a. sit- 
zen: a) öfvervaka ngns görande och lå- 
tande, b) sätta åt ugn. -boden. ». vind (rum 
under taket). -decker, m. taktäckare. -en, sv. 
I. tr. täcka, förse med tak. II. »/. slutta. 
-fahne, /. vindflöjel. -first, f. takås. -gebälk, 
n. takresning, takröste. -geschois, ». vinds- 
våning. -kammer, /. vindskammare, vinds- 
kupa. -nase, /. takfönster mea gufveltak. -rÖh- 
re, /. takränna, stüpränna, 

Dachs, -e [}], mm. aim. +, 1. grüäfling. gräfsvin. 
F er schläft wie ein w han sofver som en 


| aaherfiegen 


stock e. han är en riktig sjusofvare. 8. tax- 
(hund). -bau, m. gräflingsbo, -gryt. -beisig, 
a. taxbent. -eisen, x. gräflingssax. 

Dächsel, -, m. taxhund. -n, sr. tr. o. itr. h. ja- 
ga gräflingar. 

Dachsilfänger, -finder, »:. tax(hund). -haft, a. 
gräflingsartad. -hund, mm. tax(hund). -ia, 
Dächsin, -nen, f. gräflingshona. 

Dachlispan, m. takspån. -stein, m. taktegel. 
-stube := Dachkammer. -stuhl, m. takstol 
-t se Docht. -tel, -n, f. F örfil. -teln, sv. tr. F 
örfila upp. -traufe, /. 1. takdropp. 2. tak- 
ränna. -ung, /. 1. taktäckning. 2. tak. 8. 
sluttning. -wohnung, /. vindsväning. 

dadr!!an se daran. -Aulsen se drau/sen. -&in s 
darein. -innen se darinnen. -Öben se droben. 
-Üben se drüben. -Über se darüber. 

dalldürch (ar. <-), adv. därigenom. -féra, konj. 
såvida, därest. -für (am. £-), adv. 1. därför, 
för det. Ist dies mein Dank vw? är det den 
tack jag fär? ist er reich? ich halte ihn w 
är han rik? jag anser honom vara det, m 
sorgen, da/s: sörja för att, m giebt es kein 
Mittel: däremot fins intet medel. 2. i stäl- 
let, i dess ställe, till ersättning, ı. ex. das 

Mädchen ist häfslich aber m reich. 8. m 
halten, da f2: hålla före, anse att. 4. m sein: 
vara för, m und dagegen sprechen: tala för 
och emot. -fürhalten, n. förmenande, äsigt, 
tanke. Meines ns el. nach meinem a enligt 
mitt fürmenande. -gögen (utv. :--), I. adv. 
däremot. m sein : vara emot, w hilft nichts: 
för det fins ingen bot, m halten: hålla emot, 
jämföra. II. £konj. däremot, men. 

Dagg, -3, n. -6, -n, f. sjö. dagg. 

Daguerr[elotyp, -e, n. dagerrotyp. -ie, O, f. 
dagerrotypi. -ieren, sv. tr. dagerrotypera. 
daheim, I. adv. hemma. Wie m sein: känna 
sig hemmastadd. U. -s, 0, n. 1. hem. 93. 

titel på en tidskrift: Daheim. 

dahör (ur. 2-), adv. 1. rum. a) därifrån (år den 
talande till), hitåt. vw kann er nicht kommen: 
därifrån, från det hållet kan han ej kom- 
ma. b) X relative. hvarifrån. 2. antedning. där- 
ifrån, däraf. m kommt el. stammt die ganze 
Verwirrung: därifrån härleder sig, därpå 
beror hela villervallan. 8. därför, af det 
skälet, af den anledningen. -åb (utv. £--), 
adv. däruppifrän, hit ned. -åuf (arv. 2- -), ade. 
därnedifrän, hit upp. -Aus Ur. !--), adv. 
därinifrän. hit ut. -blinken, itr. A. lysa 

(fram), glänsa (fram) ur fjärran. -brausen, itr. 

£. brusa fram, storma fram. -éin (utv. 2--\, 

ade. därutifrån, hit in. -fahren, ttr. £. utv. 

dahergefahren kommen: komma farande, 

åkande, komma med fart. -fliegen, itr. s. 





ur intransitivt, nf. reflexivt, 86. starkt, 80. svagt, tr. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein tin bjälpverb 


dahergehen — 








komma flygande, flyga fram, hitåt. -gehen, 
itr. s. komma gående. -kommen, itr. s. kom- 
ma hitåt, därifrån. -laufen, itr. s. komma 
springande, springa hitåt. -sprengen, itr. s. 
komma i sträck, spränga, galoppera hitåt, 
fram. -stolzieren, itr. s. stoltsera, brösta 
sig. -treten, ser. s. träda fram, hitåt. -trip- 
peln, str. s. trippa hitåt, fram, komma trip- 
pande. -Über (ar. 2---), adv. hitöfver, däri- 
från. -üm (ärr. 2--), adv. däromkring. -wan- 
ken, itr. s. komma vacklande, vackla fram. 
-ziehen, itr. s. draga, tåga hitåt, fram. 

dahier, adv. här, härstädes. 

dahin (ärv. 2-), adv. 1. dit, därhän. Meine Mei- 
nung geht a min mening är, bis A till dess, 
dessförinnan, man hat sich m vereinigt: 
man har öfverenskommit om, es steht m 
det är ovisst. 2. m sein: vara borta, slut, 
förbi, medtagen, © haben: hafva fått. -åb 
(fr. 2- -), adv. ditned. -arbelten, itr. k. arbeta 
därhän. -Auf (ärr. *--), adv. ditupp. -Aus (ar. 
<-.), adv. ditut, åt det hållet. -brausen, itr. 

- 3. brusa, störta dit, bort. -bringen, ir. brin- 
ga.dit, därhän, förmå. -silen, :tr. s. skynda 
dit, bort, hastigt försvinna. -6in (ufv. £--), 
adv. ditin. -fahren, itr. s. 1. fara, åka, resa 
dit. 2. fara hädan, aflida. -fllegen, itr. s. 1. 
flyga dit. 2. flyga bort, flyga sin kos. -flie- 
isen, itr. s. flyta dit, bort. -gabe, f. m an 
etw. (ack): hängifvande åt ngt, uppoffring 
för ngt. -geben, tr. bortgifva, uppoffra. -gé- 
gen (arv. *---), adv. däremot. -gehen, itr. s. 
1. gå dit. 2. gå bort, gå hädan, aflida. -ge- 


streckt, a. utsträckt. -laufen, itr. s. 1. sprin- | 


82, om vätskor: rinna dit. 2. springa, rinna 
sin kos. -leben, itr. h. framlefva sitt lif. 
-raffen, tr. bortrycka. -reilsen, tr. rifva, ryc- 
ka bort. -reiten, itr. s. rida fram. -scheiden, 
str. s. skiljas hädan, gå bort, dö. Nach sei- 
nen a efter hans död. -schleichen, itr. s. 
smyga sig, släpa sig fram. -schmachten, it. 
hk. försmäkta. -schreiten, tt. s. skrida, gå, 
draga fram. -segeln, itr. s. segla bort. -sie- 
chen, itr. k. aftyna, tyna bort, täras af sjuk- 
dom. -stellen, tr. 1. ställa dit. 2. Etw. da- 
hingestellt sein lassen: lemna ngt därhän, 
låta ngt vara osagdt. -sterben, str. s. dö 
bort. -stürmen, :tr. s. storma bort, fram. 
-stürzen, itr. s. störta, rusa bort, fram, ned. 
dallhinten, adv. (där) bakom, där borta, där 
bak, tillbaka, efter. -hinter tür. <--), adv. 
där bakom. Bita. es kann etw. m sein: a) det 
kan ligga ngt bakom, b) det kan vara ngt 
bevändt därmed, m kommen: komma un- 
derfund därmed, sich mw machen: gripa ver- 
ket an. Es ist a. steckt etw. m det ligger, 
döljer sig ngt bakom. -hinüber (urv. ---), 
adv. ditöfver. -hinunter (arv. 2-- -), adv. ditned. 
dahinliwärts, adv. ditåt. -welken, itr. s. vissna 
bort. -wirken, itr. Ah. verka därhän. -zielen, 
-zwecken, itr. I. syfta dit, därhän. 


— =— .»s! — — 


100 


nn 


= . Yammer 

dahlen, sv. itr. h. prata, skämta, smeka, leka. 

Dak, -e, m. sjö. dimma, tjocka. -en, sv. itr. h. 
sjö. opers. Vara el. blifva tjocka, tjockna. 

Daktylus, -, Daktylen, m. daktyl. 

Daiekårilllen, -, n. Dalarne. -er, -, m. dalkarl. 
-erin, -nen, /. dalkulla. -sch, a. dalsk, dal-. 

daliegen, itr. Ah. ligga utsträckt. 

damälllig, a. dåvarande, den tidens. Sein nes 
Versprechen: det löfte, han då gaf. -8, adv. 
då, då för tiden. 

Damascéner, I. -,-m. 1. damaskusbo. 2. da- 
mascenerklinga. II. a. damaskisk. -arbeit, 
J. damasceringsarbete, damasceradt arhete. 
-säbel, m. damascenersabel. -stahl, m. da- 
masceradt stäl. 

damascierlien, sv. ir. damascera. -@r, -,-m. da- 
mascerare. -ung, /. damascering. 

Damast (korta &, ätv. - 2), -e, m. damast. -arbeit, 
f. damastväfnad. -en (ärv. -*-), a. af damast, 
daınast-. -leinwand, /. linnedamast, damast- 
dräll, 

Dämilbreitt, n. bräde til damspel. -6, -n, f. dim. 
+, dam, fruntimmer. Die vornehme m spie- 
len: spela dam. 

Dämel, -, -ack, -e c. -8, m. = Dümelsack. -6, 
-en, /. F dumhet. -er, -, m. = Dämelsack. 
-n, sv. itr. ı. F vara dum, bära sig dumt åt, 
prata dumt. -sack, -e el. -s, m. F dumhuf- 
vud, nöt. Er ist wie mit dem m geschlagen: 
han är dum som en åsna. 

Damllenbrett = Dambrett. -hirsch, m. dofhjort. 

dämisch, a. F inskränkt, nötaktig. 

damit, I. (atv. -) adv. därmed. Lassen Sie mich 
a in Ruhe a. F av können Sie mir gestohlen 
bleiben: låt mig vara i fred eı. jag bryr mig 
ej om det där, ich bin m einverstanden: jag 
går in därpå, wie steht e. ist es m? hur är 
det? hur förhåller det sig? es ist aus w 
det är slut, m hat es nichts zu bedeuten: 
det har ingenting att betyda, m gehtl’s nicht: 
så går det ej, ich fing m an, ihm zu sugen: 
jag började med att säga honom, m umge- 
hen zu: umgås med tanken att. II. konj. 
på det att, för att. mw ich es kurz mache: 
för att fatta mig kort. 

dämlich = dämisch. -keit, f. dumhet. 

Damm, -e t, m. dam, fördämning, vall, bank, 
kaj; stenlagd väg e. gata. F ja auf den > 
bringen: hjälpa ngn att komma upp sig, 
wieder auf den w kommen: a) åter komma 
upp sig, komma i ropet, b) åter komma på 
benen, blifva frisk igen. 

Dämmarbeit, /. fördämningsarbete. 

Dammbruch, m. genombrott af en fördämning, 
en vall. 

dämmen, er. I. tr. 1. förse med, skydda gnm 
en dam, dämma för. 2. dämma af, hämma, 
tillbakahälla. 3. gatlägga, stenlägga. I. itr. 
hk. wm und schlemmen : lefva i sus och dus. 

Dämmer, m. a) pı. -, 1. dambyggare. 2. sten- 

läggare. 8. n und Schlemmer: slösare, ut- 


Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjürt, P lägre språk. X mindre brukligt 


dämmergrau — 16 — _ danken 


sväfvande person, frässare. b) 0, 4. half- 
dager, gryning, skymning. -grau, a. skum. 
-haft, -ig, a. skum, skymmande, skymnings-; 
did. obestämd, sväfvande, drömmande. -Iicht, 
n. = Dämmer 4. -n, sv. I. itr. A. 1. dagas, 
gry, skymma. Opers. es dämmert: a) dagen 
gryr, b) det börjar skymma, vila. es däm- 
mert mir in der Seele: det börjar ljusna 
för mig, md: oviss, sväfvande. 2. halfsof- 
va, gå i dvala, (gå och) drömma. II. tr. 

: skymma. III. rf. förlora sig i fjärran. -scheln, 
m. = Dämmer 4. -stunde, f.ekymningsstund. 
-ung, /. gryning, skymning. 

dämmilrig se dämmerig. -ung, f. fördämning 
m. m. se dämmen. 

Dämllon, -s, -önen, m. demon. -Önenglaube[n], 
m. tro på demoner. -Önisch, a. demonisk. 
Dampf, -e }, m. 1. ånga, imma, dunst, rök. 
F Hans a a) dumhufvud, inskränkt person 
som gör sig vigtig, b) lättsinnig sälle, er ist ein 
Hans m in allen Gassen: han lägger sin 
näsa i allt; einen m haben: vara på kulan, 
blauer m blå dunst. 2. tungt bröst, and- 
nöd. Bild. jm den m anthun: reta gallfeber 
på ngn. -boot, n. ångbåt. -brot, n. ängba- 
kadt bröd. -en, sv. I. itr. a) s. 1. uppstiga ı 
form af ånga, bortdunsta, ryka. 2. a) gå, ila 
medels ångkraft, b) fara på åbgbåt el. järnväg, t. ex. 
der Zug dampft über die Brücke: tåget 
ilar, brusar fram öfver bron, nach einer 
Stunde dampfte er (= der Reisende a. der 
Dampfer e. der Zug) weiter: efter en tim- 
me fortsatte han (den resande) el. den (åuzbåten) 
el. det (tåget) sin färd. b) rk. 3. ånga, ryka. 
Bid. jm einheizen, dafs er dumpft: göra 
det hett för ngn. 4. röka, bolma. II. tr, 1. 
utströmma, utsända. 2. bolmande röka, ut- 

blåsa. 

dämpfen, sr. tr. 1. dämpa, minska, kufva, 
mildra, lindra. wu. Farben a fördrifva fär- 
ger. 2. tekn. basa; kox. koka i tillslutet kärl, 
steka, stufva. 8. förorsaka andtäppa. 

Dampfer, -, m. ångare, ångbåt. 

Dämpfer, -, m. 1. ngn som dämpar, minskar 
m. m. se dümpfen, t.ex. ein m des Lichtes: 
en ljusets fiende, ein m der gufen Laune: 
en glädjestörare, einen m aufsetzen: däm- 
pa. 2. ljussläckare ; kolsläckare. 3. mus. däm- 
mare, sordin. 

Dämpffleisch, n. stufvadt kött. 

Dampfilfiotte, /. ängbätsflotta. -förmig, a. i 
ängform, gasformig. -getriebe, n. verk som 
drifves med ånga. -heizung, f. uppvärm- 
ning medels ånga. -icht, -Ig, a. nppfvld af 
änga, af rök. 

dämpfig, a. lidande af eı. förorsakande and- 
täppa. -keit, /. andnöd, andtäppa. 

Dampflikessel, m. ängpanna. -kraft, /. äng- 
kraft. -maschine, /. ängmaskin. -opfer, n. 
brännoffer. -schiff, ». ångbåt. -schiffehrt, f. 
ängbätstrafik. -schiffahrtsverbindung, /. äng- 


a ee —————— —-—=—-—-=—.X.—AZspnos— 


bätsförbindelse. -schernstein, m. skorsten 
p& ängmaskin. 

Dämpfung, /. dämpande m. m. se dämpfen. 

Dampfliverkehr, m. ängbätstrafik. -wagen, m. 
1. lokomotiv. 2. järnvägsvagn. -weg, m. 
ängledning. 

Damilt[hjier, n. dofhind. -wild, ». dofhjortar. 

danäch (utv. £-), adv. 1. tia, rum. sedan, därefter, 
sedermera, efteråt. 2. syfte. därefter, t. ex. 
das Verlangen m begäret därefter. 8. suv. 
därefter, i enlighet därmed, +. ex. die Ware 
ist billig, aber sie ist m. Er sieht a. aus: 
han ser just så ut, alles lä/st sich w am, 
als ob: allt ser ut, som om, w die Arbeit, 
a der Lohn: sådant arbetet är, sådan blir 
lönen. 

Däne, -n, m. dansk. 

danöben, adv. 1. bredvid. nila. av gehen: gå 
miste, misstaga sig. 2. därjämte, dessutom. 

Dänellmark, -s, 0, n. Danmark. -nhoer, n. dansk 
här. 

danieden, adv. poet. därnere, vtbl. härnere. 

danieder, adv. ditned; ned, till marken. -beu- 
gen, tr. nedböja, nedelä. -drücken, ir. ned- 
trycka, undertrycka. -fallen, ir. s. falla 
ned. -kämpfen, tr. bekämpa, öfverväldiga. 
-liegen, itr. A. a) duka under, b) ligga sjuk, 
c) ligga nere. -schlagen, tr. slå ned, nedslå. 

Dänllin, -nen, f. dansk kvinna, danska. -Isch, 
I. a. dansk. II. ». danska; ste deutsch II. 

Dank, I. -[e]s, m. a) 0, 1. tack, tacksägelse. 
Meinen vw eı. schönen mw ei. haben Sig av! 
tack! tackar så mycket! ich sage Ihnen 
meinen besten m jag tackar er, mottag min 
tack, Gott sei m! gudskeloft schlechten a. 
F des Teufels m mit etw. verdienen er. davon 
bekommen: få dålig tack, blifva illa lönad 
för ngt, zu m erhalten: kvitteras tacksamt. 
8. tacksamhet. Jm für etw. m wissen: vara 
ngn tacksum för ngt. 3. i några talesätt: tan- 
ke, önskan, vilja, t.ex. gegen, wider js m 
mot ngns vilja, afsigt, jm etw. zu m ma- 
‚chen: göra ngn ngt i lag. h) nı. -e }, 4. pris 
i sht vid tornörspei. II. prep. med dat. el. gen. tack 
vare. -altar, m. tack(offers)altare. -bär, a. 
tacksam. -barkeit, /. tacksambet, erkänsla. 
-bärlich, adv. tacksamt. -beflissen, a. tack- 
sam, erkännsam. -beflissenhelt, /. tacksam- 
het, erkänsla. -bezeigung, -bezeugung, /. tack- 
samhetsbetygelse. -brief, m. tacksägelsebref. 
“on, sv. I. itr. A. 1. tacka, jm für etw.: ngn 
för ngt. Danke schön eı. sehr! tackar så 
mycket! wünschen Sie noch etw.F ich dan- 
ke: behagar ni litet mera? nej, jag tackar, 
jfr bitten 3; iron. da danke ich: tackar för 
min del, jag skall be att fä slippa, tack 
vackert. 2. rv. läsa tacksägelser för. 8, be- 
svara en hälsning. II. tr. 1. tacka för, löna, 
vedergälla. Jm eine Wohlthat schlecht a 
illa löna ngn för en välgärning, danke dir's 
Gott! Gud löne dig det! 2. Jm etw. a, haf- 








itr. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. R. har haben, 8 har sein till hjälprverd. 


dankenswert — 
va ngn att tacka för ngt..-enswört[h], a. 
värd tack, värd erkännande. -erfällt, a. upp- 
fyld af tacksamhet. -feier, /. -fest, n. tack- 
sägelsefest, -högtid. -gebet, n. tacksägelse. 
-gefübl, n. känsla af tacksamhet. -gerührt, 
a. rörd till tacksamhet. -Ilsd, n. lofsäng. 
Jos, a. 1. otacksam. 2. ingen tack värd. 
-rede, /. tacksägelsetal. -sage, -n = Dank- 
sayung. -sagen, ir. Ah. tacka, bringa sin 
tacksägelse, jm: ngn. -sagung, f. tacksä- 
gelse. Mit lauter nen bezahlen: belöna, lö- 
na med fagra ord. -vergessen, a. glömsk af 
sin tacksamhetsskuld, otacksam. 

dann, adr. dä, därefter, sedan, dessutom. 
Wie m? und nn? än sen? selbst m, wenn 
das wahr wäre: till och med om det vore 
sant, » und wann: då och dä, allt emellan- 
åt, m und m. dä och dä, vid lägligt tillfälle. 
-on, adv. Von n a) därifrån, b) X dädan, 
hvarifrän. 

darän (ar. 2-), fürkort. dran, adv. 1. därpå, där- 
emot, därvid. m erkenne ich ihn, dafs: jag 
känner igen honom pä att, ein Hut und ein 
Straufs wm en hatt med en bukett på, ein 
Haus und ein Garten m ett hus: med en 
trädgård, drauf’ und dran! framåt mot hen- 
den! gå på! wenn es drauf und dran kommt: 
när det gäller, alles was drum und dran ist 
el. hängt: allt som hör till, es ist nichts n 
det är ingenting bevändt därmed, ica habe 


gut m gethan, da fs ich: jag har gjort väl i- 


att, er will nicht gern w han vill ej gärna 
taga itu därmed. 2. däran. sein, etw. zu 
thun: vara nära däran att göra ngt, så när 
hafva gjort ngt, es war drauf und dran, 
dafs sie abgereist wäre: det fattades ej 
mycket, att hon hade rest, jetzt bin ich n 
nu är det min tur, gut w sein: befinna sig 
i goda omständigheter, übel a sein: vara 
illa däran, vara i knipa, er ist bei ihr gut 
eu han är väl anskrifven hos henne, iron. da 
bin ich schön w där har jag just råkat väl 
ut, man wei/s nicht, wie el. wo man mit ihm 
a ist: man vet ej rätt, hvar man har ho- 
nom. -gabe, /. öfverlemnande, uppoffring. 
-geben, ir. öfverlemna, bidraga med, upp- 
offra. -geben, itr. s. taga itu därmed, gripa 
verket an. -kommen, itr. s. komma i tur. 
Jetzt komme ich darar: nu blir det min 
tur. -liegen, str. A. opers. Es liegt mir viel 
daran zu: det är för mig af mycken vigt 
att, es liegt mir nichts daran: det är mig 
likgiltigt, was liegt „? hvad gör det? -ma- 
“ ehen, rl. = daranyehen. -müssen, itr. h. vara 


slippa undan. -setzen, tr. sätta på spel, 
riskera. 

daråut {arr. >), förkort. drauf, ade. 1. därpå. m 
stolz sein: vara stolt däröfver, ein Helm 


ur 


Darlegerin 


strafe] m a. der Tod steht m, det är vid 
dödsstraff förbjudet. 2. dit upp, t.ex. m 
können: kunna komma dit upp, wm müssen 
el. sollen: vara tvungen att komma dit upp. 


8. tid. därpå, därefter, sedan. Das Jahr n 


året därpå, följande år. 4. m hin, m los, m 
zu: ditåt, rakt ditåt, der Weg fährt gerade 
a zu: vägen går rakt på stället, m los! gå 
på! mes fart, med kraft framåt! wie Sie av los 
gehen! så ni går på! m los arbeiten, schrei- 
ben: arbeta, skrifva ifrigt, m wollte ich 
hinaus: det var dit jag ville komma, u aus 
sein: arbeta därpä, hafva det till mäl, till 
syfte. -fallen, str. s. falla på den tanken. 
-geben, tr. 1. gifva i handpengar. 2. Ich 
gebe viel darauf: jag fäster stor vigt där- 
vid. -gehen, ir. s. 1. följa med, lemnas på 
köpet. 2. gä ät, gä förlorad. Er lä/st viel 
wo han sparar ej på slantarne. -helfen, itr. 
h. Jm n hjälpa ngn att komma på det, 
hjälpa ngn på trafven. -kommen, itr. s. 
komma på den tanken. 


daräus (arv. -), förkort. draus, adv. därur. Es 


Jolgt » dafs: däraf följer att, © wird 
nichts: det blir ej ngt af, ich mache mir 
nichts w da/s: jag bryr mig ej om att, gör 
mig ej samvete af att, ich kann nicht m 
klug werden: jag kan ej bli klok därpå, es 
ist ein Sprichwort m geworden: det har 
blifvit till ett ordspräk. 


darben, sv. itr. h. lida brist, an etw.: på ngt; 


lida nöd, umbära, försaka. Sich reich m 
gnm snälhet blifva rik. 


därlibieten, I. tr. erbjuda, framräcka; förete. 


II. rf. erbjuda sig; te sig. -bringen, tr. fram- 
bära, bringa. -bringer(in), m. (/.) en som 
frambär, bringar ngt. -bringung, /. fram- 
bärande, att bringa. 


Dardanslien, pl. Dardanellerna. -stralse, /. 


sundet vid Dardanellerna. 


daréin (arv. : -), förkort. drein, adv. (motsvarande in 


med ack.) ditin; däri, därnti. -fahren, itr. s. 
fara ditin, fara fram, häftigt angripa. -ge- 
ben, I. tr. gifva på köpet. II. rf. foga sig 
däri. -gehen, itr. s. följa med, lemnas på 
köpet. -legen, rl. blanda sig däri; träda 
emellan. -mengen, -mischen, rf. lägga, blan- 
da sig däri. -reden, itr. A. falla i talet, af- 
bryta. -schauen, itr. Å. se ditin, betrakta. 
-schicken, rf. foga sig däri. -schlagen, it>. 
h. hugga in. -sehen = dareinschauen. -Spre- 
chen = dareinreden. -willigen, itr. h. gå in 
därpå. 


ı däriigeben, tr. öfverlemna, lemna, gifva. -hal- 
tvungen att bekväma sig därtill, ej kunna | 


ten, tr. hålla fram, framräcka. 


' darin (arv. £+), förkort. drin, adv. (motsvarande tn2 


med dat) däri, däruti, därinne. Ein Käfig 
und ein Vogel © en bur med en fågel i. 
-NeN, förkort. drinnen, adr. därinne, däruti. 


und ein ev. mit einem Federbusch m en hjälm | därillegen, tr. 1. framställa, utveckla, förkla- 


med en fjäderbuske på, es stekt Tod[es- 


Av = füregäcnde uppslagsord. 


ra. 2. ådagalägga, bevisa. -leger(in), m. (f.) 


äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukVe- 


' Darlegung — 
en som framställer m. m., jtr darlegen. -Ie- | 
gung, /. framställning m. m. se darlegen. -le- 
ben, -iehn, rn. -leihe, /. län åt ngn. Jm ein 
Darlehen geben eı. machen: låna ngn en 
summa. -leihen, ir. låna ut. -lelher(In), m. 
(‚f). längifvare (-erska). 

Darm, -e }, m. tarm; F bus. lång, skranglig 

. person. -fell, n. bukhinna. -gicht, /. -grim- 
men, n. knip, kolik. -ruhr, /. rödsot. -salte, 
‚f. sträng af tarmar. -verschlingung, /. tarm- 
vred. -weh, n. ondt i tarmarne, i magen. 

darlinäch, -nieder se danach, -nieder. -6b, förkort. 
drob, adv. 1. däröfver. 2. därför, fördensknll. 

Darrile, -n, f. 1. torkning (i ugn). 2. torkugn, 
-hus, -ria, -maskin. 3. förtorkning i sht hos 
växter: tvinsot. -blech, rn. torkplät. -boden, 
m. torkvind. ' 

därreichlien, tr. framräcka, öfverlemna, er- 
bjuda. -ung, /. 

darrlien, sr. tr. torka. -ofen, m. torkugn, darr- 
ugn. -sucht, /. tvinsot. -süchtig, a. behäf- 
tad med tvinsot. 

därstellllbär, a. möjlig att framställa, beskrif- 
va, uppföra. -en, I. tr. framställa, förestiäl- 
la; utföra, spela; skildra, beskrifva. II. rf. 
visa sig, te sig, förefalla, t. ex. sich als etw. 
(ack. el. nom.) m. Das stellt sich jedem von 
selbst dur: det är utav vidare klart för hvem 
som hälst. -er(in), m. (f.) framställare, ut- 
förare, skildrare. -ung, /. framställning, 
utförande, skildring, beskrifning. -ungs- 
ärt, -ungswelse, /. framställningssätt, be- 
handlingssätt, skrifsätt. stil. 

därthulln, tr. ädagalägga, bevisa. -ung, f. 

dar|lüber (ufv. ==), fürkort. drüber, adv. 1. rum. 
däröfver, öfver det(ta). Etw. m schreiben: 
skrifva öfver ngt, © hin: fram däröfver, 
utmed, er ist m hinaus eı. hinweg: han är 
på andra sidan. längre bort, via. sådant 
rör honom ej vidare, är för honom en öf- 
vervunnen stånd puukt, bryr han sig cj mera 
om, es geht alles drunter und drüber: allt 
går på sin hals, utan ordning, er ist vn han 
håller på därmed, m hinweg gehen: i sitt tal 
förbigå, leicht m hinweg gehen: lätt, i för- 
bigående vidröra, =» und drunter: huller 
om buller, på sin hals. 2. da. under tiden, 
medan det pågår a. pågick. 3. unökning, gra- 
dering. därutöfver, därtill, mera. Zwei m 
två därtill, på köpet, ich thue, was ich soll 
und noch m jag gör min pligt och mer än- 
dä, nicht mw noch darunter: hvarken mer 
eller mindre, dus geht noch m det är ändå 
värre e. bättre, m geht nichts: det är ngt 
oöfverträffligt, es geht mir nichts w jag vet 
ej ngt bättre, ich setze dies noch m jag 
föredrar likväl detta. 4. orsak. fördenskull, 
med anledning däraf. 5. via verb, som styra 
über, t. ex. ich freue mich a jag gläder mig 
därät, det gläder mig, er belklagt sich w 
dafs: han klagar öfver att, denke wm nach: | 


108 


— Dauer 
tänk efter. -um (ärr. 2 -). förkort. drum, adv. 1. 
rum. (där)omkring, därom. 2. orsak. därför, 
fördenskull. 3. efter verb som styra um: därom, 
t.ex. ich bitte dick m. m hat sich niemand 
zu kümmern: det behöfver ingen bry sig 
om, es steht schlecht m det står illa till (där- 
med), es ist mir sehr w zu thun: det är af 
stor vigt för mig, es ist mir blofs vw zu thun, 
da/s: för mig kommer det blott an på att, 
er weifs m han vet om det, es sei låt gå, 
må vara. -ünter (atv. 2--), fürkort. drunter, adv. 
1. därunder, under. 2. däribland, däremel- 
lan. m gehören: höra dit. till deras antal. 
mit m begriffen: däri inbegripen, ich finde 
keinen Unterschied m jag finner ej, kan ej 
se ngn skillnad mellan dem. 

das, n. ti der, jfr detta. I. best. art. IL. dem. 
pron. det, den. Statt dessen: i dess ställe, 
i stället, m ist es: så är det, starb er? m 
nicht, aber: dog han? det gjorde han vis- 
serligen icke, men, Arünk ihn nicht, er ist 
ohne m unglücklich: kränk honom ej, han 
är nog olycklig ündä, trotz dem eı. bei alle- 
dem: i trots däraf, unverschämtes Weib Av! 
en sådan oförskämd kvinsperson! ich bin 
bei Kindern; vw schreit und weint und lacht: 
jag har barn omkring mig, som skrika, 
gråta och skratta, iron. m denkt was Schö- 
nes! sådant folk har just upphöjda tänke- 
sätt! III. rel. pron. som, hvilket, hvilken. 

dallsein, I. itr. s. 1. vara tillstädes, närva- 
rande, inne. 2. vara till, finnas, existera. 
II. -s, 0, n. tillvaro, existens. Der Kampf 
ums  kampen för tillvaron. -sélbst, adv. 
sammastiädes, där, därstädes. -sig, a. där- 
varande. -sitzen, itr. h. sitta (där), förblif- 
va sittande. | 

dals, konj. att. Als m für att, au fser vw för- 
utom att, dafür m emedan, [auf] a på 
det att. 1 elliptiska, skenbart oberoende satser : ach, 
Av sie ewig grünen bliebe! måtte hön alltid 
grönska et. o, att hon alltid grönskade! u 
mir das gerade passieren mufs! att ngt 
sådant skulle hända mig! © Sie es wissen: 
så mycket ni vet! m Sie auch gar nicht 
hören! att ni inte kan höra! m Gott sich 
erbarme! Gud sig förbarme! m du auch sv 
dumm bist! att du skall vara så dum! 

Dassélbigkelt, /. enahanda. 

dastehen, itr. A. 1. stå (där), t. ex. wie er da- 
steht! så han står (där)! 2. framstå, vara; 
hafva det. 

Datila, -as, -en, pl. 1. se Datum. 2. uppgifter, 
sakförhållanden. -ieren, sv. I. tr. datera, 
skrifva datum öfver. II. itr. h. o. rl. datera, 
förskrifva sig. -0, adv. Bis w tills dato, 
hittills. -tel, -», /. dadel. -um, -um[s], -a[s] 
ei. -en, n. datum. -umuhr, /. ur som visar 
dagarne i månaden. 

Daube, -n, /. aim. }, kim, tunnstaf, stäfver. 

Dauer, 0. f. 1. fortvaro, bestånd. 2. lång tid, 





ir. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, SD. svagt, 7. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Lauerapıeı — 
längd. Auf die m på längden, etw. ist von 
langer m ngt räcker länge. 8. varaktighet. 
Auf die m gearbeitet: starkt gjord, von m 
sein: vara varaktig, stark. -apfel, m. vinter- 
äpple. -birne, /. vinterpäron. -gewäche, n 
härdig, perenn växt. -haft, a. varaktig, 
stark. -haftigkeit, /. varaktighet, styrka. 
-lauf, m. ihållande språngmarsch. -marsch, 
n. ihållande marsch. -n, sv. I. ir. Ah. 1. 
fortvara, äga bestånd, bibehålla sig, hålla 
sig. 2. räcka. Ein ndes Andenken: ett var- 
aktigt minne. $. üfv. opers. dröja. IL tr. o. 
opers. Du dauerst mich e. es dauert mich dei- 
ner: det gör mig ondt om dig; vna. sich 
weder die Mühe noch das Geld n lassen: 
spara hvarken möda eller pengar, mich 
dauert das Geld nicht: jag ser ej så noga 
på pengarne. -öbst, n. vinterfrukt. 

Daum- se Daumen-. 

Daumen, -, m. aim. $, tumme. -breit, a. tums- 
bred. -breite, /. tumsbredd. -dick, a. tums- 
tjock. -dreher, m. F smickrare. -eisen, ». 
tumbuf. -ies, a. utan tumme ei. tummar. 
-ring, m. tumring. -schützer, m. tumhuf. 

Däumling, -e, m. 1. aim. un Daumen. 2. tumme 
på handske. 3. tummeliten. 

Daunlie, -n, f. dun. -enbeit, ». dunbädd, dun- 
täcke. -[en]hatt, a. dunartad. sicht, a. sväl- 
lande som cn dunbädd. 

Daus, -er t, I. n. tvåa på tärning och tyska kort, 
ä8Ss på franska kort. II. m. F Ei, der «! å tu- 
san! das ist ein Junge wie ein m det är tu- 
san till pojke, en rask pojke, sie war ge- 
putzt wie ein  hon var tusan så grann. 

davön (ar. £-), adv. 1. däraf, därifrån, bort. 
2. därom. mw ist nicht die Rede: det har 
aldrig varit tal därom, varit ifrägasatt, 


nichts mehr ne. still m! nog därom! man | 


spricht m, einen Weg anzulegen: man talar 
om att anlägga en väg. 8. borta, bort, sin 
Kos, t.ex. sie sind [auf und] » de äro sin 
kos. -bleiben, itr. s. ej röra därvid, afhälla 
sig därifrån. -bringen, tr. föra med däri- 
från. Nichts als das Leben av endast rädda 
lifvet. -gehen, itr. s. gå bort (därifrån), lem- 
na det; rymma. -heben, rf. begifva sig 
därifrån, draga sig tillbaka. -helfen, itr. h. 
Jm m hjälpa ngn att komma därifrån, att 
fly undan. -jagen, I. tr. köra bort. II. itr. s. 
spränga, ila bort tin bäst el. i vagn. "KOMMON, 
tr. s. komma lös, därifrån, slippa undan. 
-laufen, :{r. s. springa sin kos, rymma. Jm 
springa ifrån, öfvergifva ngn. -machen, 
rfl. begifva sig åstad, springa, schappa 
sin kos. -müssen, itr. å. vara tvungen att 
begifva sig åstad, att aflägsna sig. -schie- 
Isen, itr. s. rusa, fara i väg, bort. -sprengen, 
itr. 8. spränga bort. -thun, tr. aflägsna, taga 
bort (därifrån). -traben, itr. s. trafva bort. 
-tragen, tr. bära bort. Schande mn få skam 
däraf, den Sieg a vinna seger. -wollen, itr. 


1Uv0 


ÖÖM ———2 27 = - 222-00 


aecninrieren 


k. vilja komma därifrån. -ziehen, itr. s. dra- 
ga sin kos, 

dallvör (arv. :-), adv. (där)framför, för, för det. 
Ein Schlofs A legen: sätta lås för, sei el. 
behät uns Gott m! Gud bevare oss för ngt 
sådant! -wider (arv. £--), adv. däremot. Jfr 
dagegen. ' 

dazu (ärv- 2-), udv. 1. rum. dit, fram. 2. syfte. mål. 
därtill, till det ändamålet, t. ex. er ist 
abgerichtet: han är dresserad därtill, das 
Geld ist m da, da/s man es gebraucht: pen- 
garne äro till för att användas. 3. unfogande. 
därtill, dessutom, till på köpet, också. m 
legen, setzen, thun: bifoga, sein Teil m, ge- 
ben: ha sitt ord med i laget. 4. samtidighet. 
tillika. 5. särskilda fall. w wird es nicht kom- 
men: så långt kommer det ej att gå, wie 
komme ich m? hvad angår det mig? hvad 
har jag därmed att skaffa? ich kann nicht 
mw kommen: jag kan ej få tid äärtill «. jag 
kan ej komma mig för, ich lache nur m 
jag bara skrattar därät, was sagst du wm? 
hvad säger du därom? er war ganz still m 
han ähörde det under tystnad. -gehörig, a. 
dithörande. -kommen, n. -kunft, 0, f. till- 
träde, ankomst, mellankomst, inträffande. 

dazumäl, adv. dä för tiden. 

dazüthun, I. ir. lägga till. II. n. ätgörande. 

dazwischen, adv. däremellan, emellan, mel- 
lan dem eı: dessa. -kommen, itr. s. komma 
emellan, komma till, öfverraska. -kunft, 0, 
f. mellankomst. -reden, itr. h. Jm m falla 
ngn i talet. -schlagen, I. tr. slå midt i hö- 
gen, hugga in. II. rf. träda emellan. -stek- 
ken, itr. h. vara, sitta (där)emellan, där- 
ibland. -stehen, itr. h. 1. stå midt emellan, 
ibland dem, i högen. 2. vara emellan, stå i 
vägen. -treten, I. itr. s. träda emellan; via. 
förmedla. II. n. mellankomst. 

Debättlie, -n, f. debatt, dryftning, öfverlägg- 
ning. Etw. zur m bringen: bringa ngt un- 
der debatt. -ieren, sv. tr. o. itr. h. [Über] 
etw. a debattera, dryfta ngt. 

Debllet,,-[s], -s a. Pebita, n. hana. debet, skuld. 
-ft, -s, 0, m. band. afsättning, omsättning. 
-itioren, sv. tr. hand. 1. afsätta, omsätta. 2. 
debitera, jn mit etw.: ngn för ngt. -itmasse, 
J. konkursmassa. -Hor, -s, -dren, m. gälde- 
när. -Öt, -s, -s, m. o. n. debut. -Utänt, -en, 
m. -ütäntin, -nen, /. debutant. -Utieren, sv. 
itr. h. debutera. 

decllönt, a. anständig, passande, blygsam. 
-énz, 0. f. anständighet, blygsamhet. 

Dechilanéi, -en, f. domprosts a. kontrakts- 
prosts a) bostad, b) ämbete, c) församling, 
kontrakt. -ånt, -en, m. 1. domprost. 2. kon- 
traktsprost. 

Dechend, Dechent, -e, nr. Decher, -, Mm. o. n. tio- 
tal, däcker, halftjog, i sht af hudar, 

dechiffrierlibär, a. möjlig att dechiffrera, läsa, 
tyda. -en, sv. tr. dechiffrera, tyda. 





eu = föregående uppslagsord. 


” äkta sma. O saknar plur. I har omijed. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Deiinspasmtie 


Car rr Trine Seas Summe: £Ci- 
Tut Tu. Peter Sale: up SuKfrene 


Geshzich, - 2 — 
WER > Km. m ERBE © Gr TE 
u u 1: 10. Wu ” 


Dem. - + 3 ur. Z ik wm en..wu diem m 7 Trafik 
. « Vv ork ug ED i a ss fak — m fur fläns o rr ri mare 
fr we. = ww hei. ut Weine ar 4 LI LIFTl LEEINEL idfver Sur- 


ut zum 8 ML? T5uLISeIBRt "UL CAITTTETLUE ER ff. 
Wit UP e.r w.. ae. ı TIDS Erbe Pi Depear 
gräl -yile. ap. a. ern: sang 


a2: Sve: zın error Su a Sand 


oron BB ut 
«> Jå tt Rouge 
A Bia mer Cor nn ter Frame 107: Die 
Le tgekte gl EEE BAI BR tem 
mn rasen tar. UR Me nushreer art DÄR we: wre LA CRILIDES 
M:t JM. BART Ob RO AR HAAN ALGER MOT Borkesl -—=_ “One Fahrt "IFIMTENF a 
tyd EN ra VDA tie in 2 vi w strict: ame 7 rufe ine skallar. 
saruae me ır ge m. st FÖL Höra Ss. EK TT 
OA 0 at gr cr 6 MR mm ic RBBE- " Tia il: WUBER no Tapr wei 
ur La or Lär fö um: ' = rin fie. B. zii _ 
u wratrnie ÖS - » Lo 2 > Bech ae. » zei lm rir förstå strar:i. 
zur lera B. rus in re ug. Sin WS. mm Tir viele za #12 Sam 
kb. sv cur ME tn riter Gem I ans ta. ce HI rise ren die 
vs rer ae. mm. vigas men er 02 2.2 em. er Se Öna Er Samili. de 
Was. nur rel een mc = Men wand m 22 ori ÖT emp der (die 
mar “ar så WM. sr I "ro våta LAK Dr mie e: fr rn i fier rue. ocr. å dr 
I oe $oybla så netten ee ÄRR Lå: = Fda engßeichen. IL 2. ı. mö zubsf. dir 
8 ce Lt. 1 tenta; VERKAR ISTER Sam Ice. or Ci: IL p. dina car, sådana 
2.1. 17 4. Joen Tian m Sva 8 eis s.=m Cı -sihaiben. -stnogen um -otwiller 
nn ef 0a WARLELing: TAATTZZR krafsa dr. för fir ıkı_ ige v« dein II. Img, m. 
garen 92. II fd Lacka vig, EVA K ar: en. fo wi brazziez. 
KAY SYER. -saflockter. m. mr uts&sytare. u ÜBejemmier, -s. +. !rckos:. -jerem. sr. itr. å. spi 
;s RM. SKÄL”. -OAMAler. m. Ärko- 2» !rukost. 
fu mıich.are. suschalung. [.Tszypaze.ning. Dek äde, -n. 7. tiotal dekad. -ås. -e ml 
Asber, f. w:xtiaser. -leimwand, [. prersL- dekarıs. 2. = Decianf. -amäl. -e. m. And, 
wich. mantel, m. tarckiristtei. ung, f. be- -en, f. 1. dekarar 2. = Deckanei. 
w.eunde, berwiening. aeydd, takerber. Beklam atién, -en. /. deklamation, uppläs 
mans zıner tv , Fıyar diem nehmen: Lio:- = ning. -&ter. -s. -oren, m. deklamatör, upp- 
a es pn, -ungsiinie, f. mu Toravarslinie. läsare. -alörisch, n. dekiamatorisk; hög- 
Beidikation, -en, /. tilieguan,. dedikation. -di- : trafvande, tillgjord. -jersa, sr. tr. e itr. A. 
zieren, sv. tr. tillegna. -duktién, -en, f. be- : deklamera, uppläsa, framsäga. 
yirsedsing. -@uzieren, ar. Ir. 1. härleda. 3. ' Deklaration, -en, 1. förklaring: uppgift, för- 
leda i bevie. ht, I. a. skadad, bristfällig, teckning, i sb: på varer, som skeia förtullas. -IUFER, 
estullstärvdig, defekt. II. m. brist. a der ! se. tr. lemna förteckning, uppgift på, för- 


ge 4 -r 
u... 


U vard "wi. oma 


Kuss: kamatırıst. Aonsién, -«n, [. försvar. - 


4ensiwalllanz, /. -tonsivbllndni!lljs, n. fürsvars- 
förbund. -fensive, -n, f. furzvarnständ, de- 
fensziv, Din av ergreifen: gu forsvaravis till- 
vaga. Abnser, -s, -sren, m. fornvarare, för- 
nyurnulvokat, defennur. -teit, -s, n. brist, 
Aeficit. 106 (4), MEO luven akerut), "8, "8 el. 
-fejn, n. 1. trång vag, hålväg. 2. defilering. 
Alieren, av. itr. h. e s. defilera. -finierbär, 
a, möjlig alt Hentämmmn, att definiera. -fi- : 
nioren, un. Ir. bextisnina, angifva, definiera. 
-finitibn, -en, f. bentammande, förklaring, | 


Dekörum, 


klara. 


Deklini'atiön, -es, /. deklination, a) gram. böj- 


ning, b) sys. afvikelse. -ierbär, a. gram böj 
lig. -ieren, sr. fr. gam. deklinera, böja. 


Dekékt, -e, n. dekokt, afkok. 
: Dekoriiatiön, -en, f. i sht tear. dekoration, deko- 


rering. -ativ, a. dekorativ. -ieren, sv. tr. de- 
korera. -ierung, f. 

-[s], 0, ». anstärdighet, det pas- 
sande. 


| Dekröt, -e, n. förordning, påbud, dekret. -ie- 


ren, sv. tr. förordna, påbjuda, dekretera. 


definition. -flaltiv, a. afgorande, slutlig, de- | delegierlien, sv. tr. befullmäktiga, afsända som 
finitıv, ombud. -tefr), (adj. böjn) m. ombud, full- 
Degen, -, m. 1. vurja. 2. krigare, krigsbuss. | mäktig. 


delektieren, sr. tr. roa, vederkvicka, undfägna. 
Deiliiberatiön, -en, f. öfverläggning, rädpläg- 
ning. -ikät, a. delikat, a) välsmakande, läe- 
ker, b) ömtålig, grannlaga, kinkig. -ikatés- 
se, -n, f. 1. delikatess, läckerhet. 2. grann- 
lagenhet, finkänslighet. -ikt, -e, n. förbry- 
telse, brott. -inquént, -en, m . -Inquéntin, RER, 


“fest, a. onårbiar, hård, som hugg ej biter 
på. -fillche, /, on viärjas flatsida. -knopt, m 
1. varjknapp, 2. F krigsbuss. 

degradierlien, av. tr. degradera, nedflytta, ned- 
null, -ung, f. 

dehnlibar, a. tänjbar, Löjbar. -barkelt, /. tänj- 
barhet, töjbarhet. -en, ar. tr. uttänja, töja, 


ur, Intınualtivt, vf. reflexivt, 2l. starkt, SV. svagt, ET. transitivt verb. kh. bar haben, 8. bar sein till hjälpverb. 

















Delirium 
f. delinkvent, förbrytare, förbryterska. -iri- 
um, -um[s], -en, n. (fylleri)galenskap, van- 
vett. -phin, -e, m. delfin. -ta, -[s], -s el. -en, 
n. (flod)delta. 

Demagög, -en, m. folkledare, -förledare, de- 
magog. -enumtriebe, pl. folkförledande, de- 
magogiska anslag, ränker. -ie, -[e]n, f. folk- 


uppvigling. -Isch, a. folkförledande, dema- : 


gogisk. 

Demant(en) se Diamant(en). 

demaskieren, sr. tr. o. rl. demaskera (sig), af- 
taga masken (af). 

Dementlli (stv. - 2-), -[s], -s, n. dementi. -ieren, 
sv. tr. dementera. 

dömligemäfs, adv. i enlighet, i öfverensstäm- 
melse därmed. -näch (utv. £-), adv. 1. = dem- 
yemä/s. 2. följaktligen, alltså. -nÄchst (ar. 
2-), adv. 1. därnäst, strax därefter, sedan. 
2. mycket snart, snart, strax. -nächstig (am. 
£--), adv. därnäst kommande, närmast. 

demoilbilisieren, sv. tr. o. itr. h. afväpna. -bill- 
sierung, f. -krät, -en, m. vän af folkvälde, 
demokrat. -kratie, -[e]n, f. folkvälde, de- 
mokrati. -krätisch, a. demokratisk, folk- 
vänlig. -lieren, sr. ir. sönderslä, förstöra. 
-lierung, f' | 

Demonstrllatiön, -en, f. 1. bevis, bevisföring, 
förklaring. 2. offentlig meningsyttring, de- 
menstiration. -ieren, sv. tr. bevisa, leda i 
bevis, ådagalägga, förklara. 

Demoralisliatiön, -en, f. sedefördärf, demora- 
lisation. -ieren, sv. tr. verka sedefördärf- 
vande på, demoralisera; göra modfäld. 

dömunllerachtet, -geachtet, adv. det oaktadt, 
icke dess mindre, likväl. 

Demüt[h], 0, /. ödmjukhet, saktmod. 

demüt[h]ig, a. ödmjuk. -en, sv. I. tr. göra öd- 
mjuk, förödmjuka. U. rf. ödmjuka sig. 
-keit = Demut. -ung, f. förödmjukande, för- 
ödwjukelse. 

Demät{h]isinn, m. = Demut. -voll, a. ödmjuk. 

dömzufolge = demnach. 

Denär, -e, m. denar. 

dengeln, sv. tr. 1. dänga, hamra, slå. 2. mm 
hamrande hvässa. 

Denkllärt, /. tänkesätt. -bär, a. tänkbar. In 
der m sorgfältigsten Weise: så omsorgs- 
fullt som möjligt. -barkeit, /. tänkbarhet. 
-blatt, n. minnesblad. -büch, r. minnesbok, 
album. -en, oreg. sv. I. itr. h. 1. utan bestäm- 
ning. A) tänka, b) förmoda, t. ex. Sie reisen 
morgen, denke ich? c) tänka tillbaka, min- 
nas, t. ex. s0 lange ich m kann: så långt jag 
minnes tillbaka, d) finna för godt, t. ex. ma- 
chen Sie es, wie Sie m, ©) särskilda fall. Der 
Mensch denkt, Gott lenkt: människan spår 
och Gud rär, gedacht, gethan: sagdt och 
gjordt, ick dächte gar! & visst icke! sådana 
dumheter! 2. med adv. tänka. Hoch hinaus w 
hafva högtflygande planer, wo av Sie hin? 
hvad tänker ni på? Jfr 3. 3. med prep. An jn 


111 


denn 


tänka på ngn, er soll daran m han skall 
minnas det, denk’ nicht dran! visst icke! 
tro icke det! woran m Sie? hvad tänker 
ni på? denk an mick, es wird einmal die 
Zeit kommen: sanna mina ord, den tid skall 
komma; auf etw. (ack) w tänka på ngt, 
hafva ngt i sinnet, t. ex. auf Mittel tänka 
på medel, auf Böses mn hafva ondt i sinnet; 
für jn m tänka för ngn; F jeder denkt in 
seinen Sack: hvar och en är sig själf när- 
mast; über etw. (ack) mw tinka öfver, be- 
grunda ngt. II. tr. 1. tänka. Sich (aat.) nichts 
Böses ei. Arges bei etw. m ej misstänka ngt 
vid ngt e. ej mena ngt illa med ngt. 2. ut- 
tänka, t.ex. ich hatte mir das so schön ge- 
dacht: jag hade tänkt ut det så bra. 3. tän- 
ka, ämna. Arges, Böses av hafva ondt i sin- 
net. 4. föreställa sig, förstå. Ich kann mir’s 
schon m jag förstår det mycket väl. 5. tro, 
t.ex. wer hätte das gedacht? hvem skulle 
kunnat tro ngt sädant? Dacht’ ich [mir]’s 
doch ! jag trodde det väl! sade jag det ej! 
ich dächte, wir setzten unsere Reise fort: 
jag tror, mig synes det vara bäst, att vi 
fortsätta vår resa, von jm etw. w tro ngt om 
ngn. 6. hoppas, t. ex. ich denke meinen Pro- 
ze/s zu gewinnen. 7. minnas, ihägkomma. 
Wart’, ich denk’ es dir! jag skall nog kom- 
ma ihäg dig! 8. vänta, förutse. Das habe 
ich mir gedacht: det har jag just väntat. 
9. mena, t.ex. was denkst du unter diesen 
Worten? hvad menar du med dessa ord? 
10. Die gedachte Person: denna, nämda, 
omförmälda person. III. rf. 1. Sich an js 
Stelle av tänka, försätta eig i ngns ställe. 
2. opers. es läfst sich a det är tänkbart. 
mancherlei läfst sich bei diesen Worten m 
dessa ord gifva en mycket att tänka pä eı. 
kanna tydas på många sätt. -er, -, m. tän- 
kare. -fählg, a. i stånd att tänka. -fählgkeit, 
f. tankeförmäga. -freiheit, /. tankefrihet. 
-kraft, f. tankeförmåga. -mal, -er I eı. -e, n. 
minnesmärke, minnesvård, monument. -män- 
26,/. minnespenning, medalj. -rede, /.ämin- 
nelsetal, äreminne. -säule, f. minnesvård. 
-schrift, f. minnesskrift. -spruch, m. tänke- 
språk. -stein, m. minnesvård, minnesstod 
af sten. -Stoff, m. ämne för tankeöfning. -Ubung, 
J. tankeöfning. -ungs- = Denk-. -vermögen, 
n. tankeförmäga. -vers, m. minnesvers. -Wei- 
so = Denkart. -würdig, a. minnesvärd, värd 
eftertanke, märklig. -würdigkeit, /. 1. min- 
nesvärdhet, märkvärdighet. 2. minnesvärd, 
märklig tilldragelse. -zeichen, n. minnes- 
tecken, minnesmärke, minne. -zeit, /. märk- 
lig tid. -zettel, m. 1. minnesanteckning, 
promemoria. 2. minnesbeta. 

denn, konj. 1. ty. 2. K än, t.ex. kein anderer 
av ich, mehr m einmal. Ehe w ich sterbe: 
innan, förr än jag dör. 3. obetonade. då. So 
mag es m dabei bleiben: det får väl bli så' 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. 1 bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brutktiet. 


+ 


dennoch 





dä, låt gå, auf mw! välan då! 4. om ej, t. ex. 
wir lassen dich nicht, du singst uns w ein 
Lied: vi släppa dig icke, om du ej sjunger 
en visa för oss. 

dennoch, konj. dock, likväl, i alla fall. 

Dentist, -en, m. tandläkare, dentist. 

Denunzliiänt, -en, m. angifvare. -iatiön, -en, f. 
angifvelse. -ieren, sv. tr. angifva, anklaga. 

Departemönt, -s, n. departement. 

depensieren, sv. ir. kosta ut, göra utgifter. 

Depésche, -n, /. 1. depesch, ilbref. 2. [Tele- 
graphische] m telegram. -nweg, m. Im we: 
gnm depesch(er). 

deponierlien, sv. tr. 1. lemna, nedlägga i för- 
var, deponera. 2. vittna inför domstol. -ung, f. 

Deportllatién, -en, f. deportation. -ieren, sv. tr. 
deportera. -ierte(r), (adj. böjn.) m. förvisnings- 
fånge. -ierung, f. deportation. 

Depositenligeld, n. depositionsmedel. 
m. depositionsbevis. 

Dellpöt, -s, n. nederlag, nederlagsort, fürva- 
ringsställe, depot. -primieren, sr. tr. ned- 
trycka, nedsätta; nedslä. 

Deputllät, -e, n. inkomster in natura jämte lönen. 
-atiön, -en, f. deputation. -ieren, sv. tr. för- 
läna fullmakt, afsända ss. ombud. -ierte(r), 
(adj. böjn.) m. fullmäktig, ombud, deputerad. 

dör, m. die, f. das, n. I. best. art. den det, 
-(e)n -(e)t. II. dem. pron. 1. den det, den- 
ne denna detta. 2. upprepande af föreg. subst. 
Hier ist meine Stube und dort ist die meines 
Bruders: här är mitt rum och där är min 
brors. der Brief an dich ist ausführlicher 
als der an mich: brefvet till dig är ntför- 
ligare än brefvet till mig. III. rel. pron. 
som, hvilken hvilket. Ich, der ich es wei fs: 
jag, som vet det, Vater unser, der du bist: 

. fader vår, som är. 
dörärt, adv. så, på så sätt, till den grad. -ig, 
a. sådan, så beskaffad. 

derb, a. 1. hård, fast, t. ex. wes Holz. 2. kraf- 
tig, dugtig, rättfram, bister, sträng. Er 
geht m darauf los: han går rakt på saken. 
8. grof, grofkornig, rå, plump. -heit, f. 1. 
härdhet, fasthet. 2. kraft, dugtighet, rätt- 
framhet. 3. grof(kornig)het, råhet. 

dereinst, -ens, -mäl, adv. en gång, en dag. -ig, 
a. tillkommande, framtida. 

derentiihaiben, -wegen, um -willen, adv. 
hvars (fem.) el. hvilkas skull. 
dörligestalt(ig) = derart(ig). -glélchen (arv. © --), 


-schein, 


oböj!l. a. 1. dylik, sådan. Und A mehr: med | 


mera (dylikt). 2. rei. hvars ev hvilkas like, 
t. ex. Dinge, w ich nimmer sah: saker, hvil- 
kas like jag aldrig sett cı. som jag aldrig 
sett maken till. -halb[en], X = deshalb. 

Derivllatiön, -en, f. härledning. -ativum, -um[s], 
-a el. -e[n], n. gram. härledt ord. -ioren, sv 
tr. härleda. 

dörjönige, m. diejönige, /. dasjönige, rn. dem. 
pron. den det; atv. = der II, 2. 


42 








för . i 


| | desto, adv. 


Detachierung 

dörlllei, odöj. a. dylik, sådan. -maléinst(ig) - 
dereinst(iy). -mälen, adv. 1. nu, för närva- 
rande. 2. då. -mällg, a. närvarande, förhan- 
denvarande. -malsen, adv. på så sätt, i så- 
dan grad. -®, föråtdr. tlltalsord till högtstäende per- 
soner: eder(s). 

dersöib[igje, m. diessib[igje, /. dasseib[Ig]e, 
n.dem.pron. (den)samme (den)eamma (det-) 
samma. 

dörl'wögen, X -- deswegen. 
dieweil. 

Derwisch, -e, »ı. dervisch. 

dörzeit, dörzeitig = dermulen, der malig. 

desliarmieren, sv. tr. afväpna. -avouieren, sv. 
tr. förneka, ej vidkännas. -cendent, -en, m. 
afkomling, ättling. -cendénz, 0, f. härkomst. 

Desem, -e, -er, -, m. besman. -ern, sv. tr. väga 
på besman. 





-weil, -wéile[n] = 


Desertiléur, -e cı. -s, m. öfverlöpare, desertör. 


-ieren, sv. itr. s. rymma, desertera. -Iön, -en, 
J. rymning, desertering. 

deslifalis, adr. 1. i så fall, om så sker. 2. med 
hänsyn därtill. 3. fördensknll. -fallsig (arr. 
-£-), a. i så fall inträffande, eventnell. 
-glélchen für. 2--), I. = dergleichen. IX. adv. 


desslikes, likaså. -halb, adv. därför, för- 
denskull. 

designieren, sv. tr. utmärka, beteckna, bestäm- 
ma. 


Desinfllektiön, -en, /. rening från smittämnen, - 
desinfektion. -izieren, sv. tr. rena från 
smittämnen. desinficiera. -Izierung, 7". 

Desorganisliatiön,-en, f. upplösning(stillstånd), 
oordning. ‚ieren, sv. tr. upplösa, bringa i 
oordning. -ierung, 7" 

despllektieriich, a. föraktfull, vanvördig. -eråt, 
a. förtviflad, desperat. «öt, -en, m. despot. 


-otie, -[e]r, Lf. despotiskt (styrelse)sätt. 
-ötisch, a. despotisk. -otismus, -, 0, m. de- 
spotism. 


dess- sc des-. -ölbigengleichen, adv. likaså. -om- 
se des-. -enüngeachtet, adv. det oaktadt, f 
trots däraf. 

Dessört, -s ev. -e, rn. desert, efterrätt. 

Destilillatöur, -e eı. -s, m. = Destillierer. -atién, 
"en, f. 1. destillering. 2. bränvinsbränning. 
-ierbär, a. som kan destilleras. -ieren, sv. 
tr. o. itr. h. 1. destillera. 2. bränna bränvin. 
-ierer, -, mr. 1. destillator. 2. bränvinsbrän- 
nare. -ierung, f. = Destillation. 

1. dess, t. ex. je mehr, m besser: 
ju mera, dess bättre, nichts m weniger: 
icke dess mindre. 2. så mycket, t. ex. v 
besser ! så mycket bättre. 

Destruktilién, -en, f. förstöring, förstörelse. 
-iv, a. förstörande. 

desilungeachtet sc dessenungeachtet. -wegen, um 
-wilien = deshalb. 

Detachllemönt, -8, N. mil. från hufvudstyrkan afsSndred 
truppafdelning. -ieren, sv. tr. mil. från hufrad- 
styrkan aAfsända en truppafdelning. -jerung, JS: 





itr. intransitivt, vf. ıchexivt, 88. starkt, SV. svagt, lr. transitivt verb. hk. har haben, 8. har sein till bjälpverd. 





Detali — 13 — a1loK 
" Detäll, -s, ». detalj, enskildhet. -handel, m. | Dialég, -e, m. samtal, dialog. -Isch, a. dialo- 


minuthbandel. -händler, m. minuthandlare, 

-föreäljare. -lieren, sv. tr. o. itr. h. 1. om- 

ständligt beskrifva, genomgå. 22. sälja i 

minut. -list, -en, -verkäufer = Detailkändler. 
determinieren, sv. tr. begränsa, bestämma. 
deucht(e) = dünkt(e) ar dünken. 

Deut, -e, m. deut (holländskt skiljemynt). Nicht 
einen m icke ett rundstycke, icke ett grand. 
-elél, -en, f. spetsfundig, härdragen tyd- 
ning, härklyfveri, ordrytteri. -eln, sr. tr. o. 
itr. h. tyda spetsfundigt, rida p& ord, för- 
tyda. -en, sv. I. itr. A. 1. peka, visa. 2. Auf 
etw. (ack.) a tyda på, antyda, vara förebud 
för ngt. II. tr. 1. tyda, förklara, uttyda. 
Etw. tief m, uttyda ngt på ett djupsinnigt 
sätt. 2. tyda, utlägga, t. ex. alles zum besten, 
aufs beste: allt till det bästa. 3. Etw. auf 
jn a tillämpa ngt på ngn. III. rl. 1. visa 
sig, blifva synlig. 2. Etw. deutet sich leicht: 
ngt är lätt att tyda. -er, -, m. 1. uttydare, 
tolk. 2. pekpinne. -lich, a. tydlig. ‚lichkeit, 
f. tydlighet. 

deutsch, L a. tysk. II. n. oböjl. utom i ställn. ome- 
delbart efter best. art., föregången af en prep., tyska 
(språket), t.ex. das m der heutigen Zeit: 
nutidens tyska, im heutigen w i nutidens 
tyska, men: im wen: i tyskan; aus gutem 
Französisch in schlechtes n übersetzen: öf- 
versätta frän god franska till dälig tyska, 
wen: aus dem Französischen ins we: från 
franskan till tyskan. Er spricht gut m han 
talar tyska bra, auf m pä tyska. -heit, f. 
egenskapen att vara tysk, tyskt sätt, tyskt 
skaplynne, tysk egendomlighet. -land, -s, 
0, n. Tyskland. -t[hjöm, n. tysk nationali- 
tet, tyskt väsen. -t[hjämelél, -en, f. tyske- 
ri. -t[hjömeln, sv. itr. A. bära sitt tyska sätt 
till torgs, äflas efter tysk egendomlighet. 
-t[hjämler, -, m. tyskvurm. -t[hjümlich, a. 
som har tysk karaktär. : 

Deutung, /. tydning, uttydning, tolkning. 

Devise, -», f. valspråk, devis. 

Dezömber, -, m. december. 

dgl. förkorta. = dergleichen. 

d. h. förkortn. = das hei/st: det vill säga (d.v.s). 

d. i. förkorta. = das ist: det är (d. ä.), det vill 
säga (d. v. 2.). 

diabölisch, a. djäfvulsk. 

Diac- se Diak-. 

Diadöm, -e, n. diadem. 

Diagonäle, -n, /. mat. diagonal. 

Diakön, -s el. -en, -en, m. so Diakonus. -ät, -e, n. 
en diakons ämbete, komministratur. 
-", -issin, -nen, f. diakonissa, 

Diäkonus, -, -inen, m. diakon, komminister. 

diakritisch, a. diakritisk, utmärkande. 

Dialökt, -e, m. dialekt, munart, landsmål, folk- 
mål. -ik, -en, f. dialektik, logisk skärpa. 
-ikor, -, m. dialektiker. -isch, a. dialektisk, 
a) dialekt-, landsmåls-, b) logisk, fintlig. 


,” 
«1556, 


gisk, i form af samtal. -Isieren, sv. tr. fram- 
ställa i form af samtal. 

Diamänt, -e[n], m. diamant. -en, a. af dia- 
mant, diamant-. we Hochzeit: diamantbröl- 
lop. -staub, m. diamantpulver. 

Diämeter, -, m. mat. diameter. 

diamlleträl, -eträlisch, -ötrisch, a. diametral. 

Diärlum, -um[s],-en,n.dagbok; dierium, kladd. 

Diarrhöe, -n, /. diarré, utaot. 

Diät, I. en, f. 1. 0, diet. 2. plur. dagtrakta- 
mente, dagaflöning. II. adv. n leben: iakt- 
taga, hålla diet. -Ar, -e, -årius, -us, -i el. -en, 
m. extraordinarie (tjänsteman). -étisch, a. 
dietetiek, diet-, hälso-. 

dicht, a. tät. Om kinder: m anliegen: sitta åt, 

mw bei, w an: tätt invid, m hinter: tätt ef- 
ter, » Ainter jm her sein: vara i hälarne 
på ngn. -ärt, f. dikturt. -behaart, a. tät- 
hårig. -belaubt, a. löfrik, lummig. -bewach- 
son, a. tätt bevuxen. -®, -n, f. täthet, 
fasthet. -en, sv. a) tr. göra tät, täta, dikta, 
drifva. b) ir. o. itr. A. 1. rikta tankarne (på), 
tänka (på). Sein ganzes w und Trachten: 
all hans diktan och traktan. 2. författa, 
dikta. 3. uttänka, uppdikta, hitta på. -er, 
-‚ m. skald, poet, författare. -erärt, /. 1. 
art skalder. 2. Nack m efter akaldernas 
sätt. -arflug, m. poetisk flygt. -ergabe, f. akal- 
degäfva. -erin, -nen, /. författarinna. -erisch, 
a. poetisk. -erling, -e, m. F rimmare, dus- 
sinpoet. -erschwung, m. poetisk lyftning. 
:orwerk, n. skaldeverk, skaldestycke, poe- 
tiskt alster. -gedrängt, a. tät, samman- 
trängd, hoppackad. -geschärt, a. i täta ska- 
ror. -geschlossen, a. fast, hårdt samman- 
sluten. -heit, -igkeit, /. täthet, fasthet. -kunst, 
f. skaldekonst. -laubig, a. lummig. -ung, f. 
1. diktande, diktning; dikt. 2. uppfinning, 
påhitt, lögn. -ungsärt, /. diktart. -ungsgabe, 
/. skaldegåfva. 

dick, a. 1. tjock. F er: tjocking, parvel, 
we Milck: sur mjölk, filmjölk, we Luft: 
tung, tryckande luft, durch m und dünn: 
gom skog och mark, träsk och snår, via. 
mit jm durch m und dünn gehen: följa ngn i 
alla väder, i sorg och glädje, F sich m es- 
sen: äta sig Ööfvermätt, bina. etw. wm haben: 
vara trött på, hafva fått nog af ngt, we 
Freunde: såta vänner, das Griechische sitzt 
bei ihm nicht so m, han är just ej så slängd i 
grekiskan, m thus el. sick m machen mit etiw.: 
brösta sig med ngt, er hat es m hinter den 
Ohren: han har en räf bakom örat, er hut 
ein mes Fell a. eine we Haut: han har en 
bred rygg, han tål hvad han får, einen wen 
Kopf haben: vara tjockhufvad, tjurhufvad, 
ordspr. das avste Ende kommt nach: ändan 
kröner verket eı. det kommer surt efter. 2. 
svullen, uppsväld, t. ex. ein mes Gesicht ha- 
ben: vara svullen i ansigtet, ve el. mgye- 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + tar omljud. F familjärt, P lägre språk. X minäre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


| 


dickbäckig 


weinte Augen: förgrätna ögon. -bäckig, a. 
med tjocka kinder. -bändig, a. om böcker: OM” 
fängsrik, diger. -bauch, m. F istermage. 
-bäuchig, a. stormagad. -bein, n. 1. tjock- 
ben, vad. 2. tjockbent person. -beinig, a. 
tjockbent. -belaubt, a. lummig. -bewachsen, 
a. tätt bevuxen. -blätterig, a. tjockbladig. 
-darm, m. stortarım. -@, -n, f. 1. tjockhet, 
tjocklek. 2. fetma. 3. svullnad. -tellig, a. 
som har tjock päls, vita. okänslig. -Heischig, 
a. köttig, hullig. -flössig, a. tjock (om vu- 
skor), simmig. -häuter, m. cool. tjockhudadt 
däggdjur. -häutig, a. 1. rool. tjockhudad. 2. = 
dickfellig. -icht, -e, n. tät skog, snår. -kopf, 
m. tjock-, dum-, tjurhufvud. -köpfig, a. 
tjockhufvad; dum; tjurhufvad. -leibig, a. 
stormagad, om saker: bugtig, bukig, utsvängd. 
-Ieibigkeit, /. stor mage, godt hull, fetma. 
-milch, f. sur mjölk, filmjölk. -näsig, a. som 
har tjock näsa eı. nos; F via. högfärdig. 
-thuer, m. F skräflare, storskrytare. -thuerei, 
f. -thun, n. F skryt, skräfvel. -thuerisch, a. 

: F skrytsam, skräflande. -wollig, a. tjockullig. 

Dict- se Dikt-. 

didäktisch, a. undervisande, didaktisk. 

dideidum, -dél, itj. ugr. trallerallera. 

Dieb, -e, m. tjuf. -erdi, -en, f. tjufveri. 

Dieb[e]siibande, /. tjufband. -linger, m. v ha- 
ben: hafva långa fingrar. -glück, n. oför- 
tjänt, oförskyld lycka, bondtar. -griff, m. 
tjufknep. -hehler, m. tjufgömmare. -helter, 
m. medbrottsling vid stöld. --schlüssel, m. 
tjufnyckel, dyrk. -sicher, a. dyrkfri. -sinn, 
m. tjufanlag. 

diebllisch, a. 1. tjufaktig. 2. förstulen. -stahl, 
-e I, m. stöld, tjufnad. 

Diellle, -n. f. 1. bräde, planka. 2. tilja; golf. 
8. förstuga. -en, sv. tr. golflägga; bräd- 
fodra, panela. -er, -, m. golfläggare, bräd- 
fodrare. -ung, /. golfläggning, golf. 

Dieme, -n, f. -n, -. m. säte, välm, rök, skyl, 
stack. 

dienen, sr. itr. h. 1. tjäna. Den Lüsten mw lef- 
va lättsinnigt. 2. stå, vara till tjänst. [/A- 
nen] zu m till er tjänst, ist /hnen damit 
gedient, wenn: är ni hjälpt med att, jm auf 
etw. (ack.) w gifva ngn besked, svar om ngt. 
8. Zu e. als etw. mw göra tjänst som, tjäna, 
gagna, vara bestämd till ngt. Hana. Gegen- 
wärtiges dient Ihnen mitzuteilen, da/s: här- 
med ha vi äran underrätta er om, att. 4. 
vara soldat, exercera beväring. Er dient 
bei der Artillerie: han är vid, har gått in 
vid artilleriet. 

Diener, -, m. 1. tjänare. m der Götzen: af- 
gudadyrkare, geyen jn den gehorsumen m 
machen: kröka rygg för ngn. Iron. afböjande: 
gehorsamer ! (öd)mjukaste tjänare! Stum- 


me m, smäbord att stülla ifrän sig på. 2. bug-. 


ning, bockning. Jm einen m machen: boc- 
ka sig för ngn. -6l, -en, f. 1. tjänsteperso- 


114 


en —  --—  -  ?  ? ---  ?2?2 2 22 =  >>-”"---. 


dienstuntüchtig 


nal. 2. tjänstaktighet, kryperi. -haft, a. 
tjänstaktig, krypande. -In, -nen, f. tjäna- 
rinna. -isch, -lich = dienerhaft. -n, sv. ir. 
h. buga, bocka sig. -schaft, f. tjänstefolk, 
tjänstepersonal. -tracht, /. livre. 

dienlich, a. tjänlig, lämplig. -keit, /. tjänlig- 
het, lämplighet. 

Dienst, -e, m. 1. tjänst. Jm einen m leisten a. 
erweisen: göra ngn en tjänst, was steht 
Ihnen zu wen? hvad befaller ni? hvad be- 
hagas? 2. tjänstgöring, tjänsteutöfning. 
Bild. jam auf den m passen: ha ett vaksant 
öga på ngn. 3. tjänst, plats, anställning. 
Jm den a [auf ]kändigen: uppsäga, afske- 
da ngn, jn in m nehnen: taga ngn i sin 
tjänst. 4. dyrkan, kult. Dem we des Bauchs 
fröhnen: fråssa, hafva magen till sin gud. 

Dienslitag, -e, m. tisdag. Des ns: om tisda- 
garne. -tägig, a. tisdags-. 

Dienstliangelegenheit, /. tjänsteärende. -amfritt, 
m. ett ämbetes tillträdande. -anweisung, f. 
tjänsteinstruktion. -anzug, m. ämbetsdrägt. 
-auszeichnung, /. utmärkelse för duglighet 
-i tjänsten. -bär, a. 1. tjänstpligtig, tjänst 
skyldig. m machen: underkasta, kufva, 2. 
tjänande, underdånig. -barkeit, /. 1. tjänst- 
skyldighet. 2. servitut. -beflissen, a. nitisk 
i sin tjänst. -beflissenheit, /. tjänstenit. -berell, 
a. tjänstaktig. -bereitheit, /. tjänstaktighet. 
-bote, m. tjänare, pur. tjänstefolk. -bäch, s. 
betygsbok för tjänare o. gesäller. -6id, m. äm- 
betsed. -eifer, m. 1. tjänstenit. 9. tjänstak- 
tighet. -elfrig, a. 1. nitisk. 3. tjänstaktig. 
-erfahren, a. erfaren i tjänsten. -ergeben, a. 
tjänstfärdig, tjänstvillig. -fach, ». afdel- 
ning inom ett ämbetsverk. -fählg, a. tjänstdug- 
lig. -fähigkelt, £. tjänstduglighet. -fértig, a. 
tjänstfärdig. -fertigkeit, f. tjänstfärdighet. 
-treimarke, f. tjänstefrimärke. -gefällig, a. 
tjänstvillig. -gefälligkeit, f. tjänstvillighet. 
-gehörsäm, m. lydnad mot förman, subor- 
dination. -habend, a. tjänstgörande. -herr, 
m. husbonde. -herrschaft, f. husbondfolk. 
-knecht, m. dräng. -leistung, /. tjänst, ar- 
bete. -leute, „2. tjänstefolk. -lich, a. tjän- 
st(e)-, ämbets-. -lokal, n. tjänstelokal, by- 
rå. -los, a. utan tjänst. -mädchen, ». tjänst- 
flicka. -magd, f. piga. -mann, -[e]s, m. a) 
plur. -en, vasall, b) por. Dienstleute, tjänare, 
C) plur. -er t, stadsbud. -mälsig, a. fordrad 
af tjänsten, reglementarisk, föreskrifven. 
-ordnung, ‚/. reglemente. -pflicht, /. 1. tjänst- 
pligt. 2. värnepligt. Allgemeine a allmän 
värnepligt. -pflichtig, a. 1. tjänstpligtig. 8. 
värnepligtig. -reise, f. tjänsteresa. -sache, 
f. tjänsteärende. -scheu, a. rädd för att 
tjänstgöra. -tauglich(keit) = Dienstfäkhig- 
(keit). -thuend, a. tjänstgörande. -trasht, f. äm- 
betsdrägt, uniform. -tüchtig(kelt) = Dienst- 
fähig(keit). -unbrauchbär, -unfählg, -untang- 
lich, -untüchtig, a. oförmögen, ur stånd att 





tr. Intransitivt, rl. reflexivt, Sf. starkt, SV. svagt, £7. trausitive verb. h. bar haben, 8. har sein till bhjälpverb. 


tjänstgöra. -unbrauchbarkeit, -unfählgkeit, -un- 


tauglichkeit, -untlichtigkeit, /. oduglighet i 


tjänsten. -verpflichtung, /. mi. kapitulation, 
värfning. -vörschrift, /. reglemente. -widrig, 
a. stridande mot reglementet. -willig, a 
tjänstvillig. -willigkeit, f. tjäustvillighet. 
-wohnung, f. boställe. -zeit, f. tjänstetid, 
tjänstgöringstid. -zeugni[f]s, n. tjänstgö- 
ringsbetyg. -zulage, f. lönetillägg. 

diesller, m. -e, /. -[es], n. dem. pron. denne 
denna detta. Über eı. ohne dies: dessutom, 
vor diesem: före detta, förr, nach diesem: 
hädanefter, dieser ... jener: den senare ... 
den förre, dieser und jener: en och annan, 
man, folket. -erhalb = deshalb. -erseits, -er- 
wärts, adv. pä denna sida, ät detta häll. 
-erwegen = deswegen. -talls, adv. i detta fall. 
-jährig, a. frän i är, ärs-. -mal, adv. denna 
gång. -mälig, a. denna gång inträffande, 
denne. -selt = diesseits. -seitig, a. 1. belägen 
på denna sida, denne, t. ex. das we Ufer: 
denna strand, die wen Häuser: husen på 
denna sida. 2. tillhörande detta e. vårt 
parti, land; vår. -seits, I. adv. på denna 
sida; av. härnere på jorden, på denna sidan 
grafven. II. prep. med gen. o. X dat. på denna 
sida om, på denna sidan. III. ovajı. a. jorde- 
lifvet. 

Diet[e]rich, -e, =. tjufnyckel, dyrk. -en, sv. I. 
tr. dyrka upp. U. ir. h. använda dyrk. 

diewéil, I. adv. under tiden. II. konj. 1. eme- 
dan. 2. under det att. 

Differllönz, -en, f. 1. skillnad, olikhet. 2. miss- 
hällighet, osämja. -ieren, sv. itr. hk. vara 
olika, visa olikheter. 

difficil, a. svår, krånglig, kinkig. 

Diftellléi, -n se Tüftelei, tüfteln. 

digestiv, a. som befordrar matsmältningen, 
lösande. 

Digaitär, -e, m. dignitär. 

Digressiön, -en, f. afvikelse från ämnet. 

Diktliat, -e, n. diktamen, skrifning efter dik- 
tamen. -ätor, -s, -Ören, m. diktator -atörisch, 
a. diktatorisk, egenmäktig. -atür, -en, f. 
diktatur, oinskränkt makt. -ieren, sv. tr. 
o. ttr. Äh. diktera, förestafva; ingifva; före- 
skrifva. -Iön, -en, f. skrifsätt, uttryckssätt. 
-jonÄr, -e, n. ordbok. 

Dilömma, -a[s], -as eı. -ata ev. -en, n. klämma. 

Dilettänt, -en, m. -In, -nen, /. dilettant, ama- 
tör, konstvän. -enhaft, a. dilettant-. -en- 
-t[h]um, n. dilettantism. -isch, «. dilettant-. 

Dill, -e, m. dill. -8 se Tülle. 

Dimension, -en, f. utsträckning, dimension. 

Dimissiön, -en, I. entledigande, afskedande. 

.dimittieren, sv. tr. låta gå. sin väg, afskeda, 
bortsända. 

Dinilé (-é), -6r (utan axoent), 3, n. middag(smäl- 
tid), dine. 

‚Ding, a) -e o. F -er jr 3, n. 1. ting, sak. Es 
ist ein m, det är sak samma. 2. ofta pleona- 


stiskt, öfversättes ej. Als er das n vernommen: 
när han förnummit det, des ist ein w der 
Unmöglichkeit: det är omöjligt, sein Ä 
wie: ngt sådant som. 3. vegagnas F Ar. om 


djur o. personer, t. ex. die kleinen wer: de små ,.. 


stackarne, smättingarne, das arme w den 
stackaren, stackars liten, das dunme m! 
en sådan dumbom! nuseweises m, näspärla. 
4. F betecknar i skämtsemma sammansättningar ngt 
obekant, t ex. Herr Dingsda ei. Dingskausen: 
herr N. N., herr så och så, in Dingsda a. 
Disgskirchen: ngustädes. &. surskttäs tal. Vor 
allen wen: framför allt, es ist ein köstliches 
vw um einen Freund: en vän är en god sak, 
en dyrbar gäfva, gut m, will Weile haben: 
ugt. fort och väl förlikas ej, bei so gestal- 
teten a. bewandten wen: under sådana för- 
‚hällanden, es geht nickt mit rechten wen : 
zu: det går eı. står ej rätt till, guter ne 
sein: vara vid godt mod, unverrichteter 
me: med oförrättadt ärende. b) -e, n. ting 
(domstolssession). -bär, a. som kan städjas, tin- 
gas, hyras, legas; om personer äfv. fal. -eichen, 
dim. till Ding a. -e6n, sv. 0. st. I. tr. städja, taga 
i sin tjänst, värfva, engagera; hyra, tinga, 
lega. II. ser. A. köpslä, pruta. -er, -, m. per- 
son som städjer m. m. se dingen. -fest, a. 
Jn m machen: arrestera ngn. -$- so Ding 4. 
-wort, -er }, ». substantiv. 

dinllieren, sv. itr. %. spisa middag, dinera. -kel, 
-, m. spelt. -stag se Dienstag. -te se Tinte. 

Diöchesän, -en, m. ett stifts invånare. -6se, 
en, f. stift, kontrakt. 

Diphtheritllis, 0, f£. difteri. -isch, a. difteriartad. 

Diphthéng, -e[n], m. gram. diftong, tveljud. 
-ieren, sv. tr. uttala diftongiskt. -ierung, f. 
-Isch, a. diftongisk. 

Diplöm, -e, n. diplom, urkund, bref. -ät, -en, 
m. diplomat, statsman. -atie, -[e]», f. di- 
plomati.-ätiker, -, m.diplomkännare. -ätisch, 
a. diplomatisk, beräknande, slug. 

direkt, a. direkt, omedelbar. -Iön, -en, f. 1. 
riktning, håll. 2. styrelse, direktion. 

Diréktor, -s, -ören. m. 1. direktör. 2. rektor. 
-åt, -e, n. rektorat. -iål, a. utgående från 
ei. tillhörande styrelsen, direktören, rek- 
torsämbetet. we Verfügung: styrelsebe- 
slut, påbud af direktör a. rektor. 

Direktörllin, -nen, f. rektorska, direktörska. 
-ium, -um[s], -en, n. styrelse, direktion, di- 
rektorium. 

Dirigllönt, -en, m. ledare, anförare, direktör, 
dirigent. -ieren, sv. tr. leda, anföra. . 
Dirnildel, -, n. F aim. at Dirne. -8, -n, f. 1. flic- 
ka, jänta, tös. 2%. otuktig kvinna, kvins- 

person. 

Disciplin, -en, f. 1. ämne, fack. 2. ordning, 
disciplin, skol-, mans-, krigstukt. -ärfall, 
m.disciplinmäl. -årisch, a. disciplinär.-ieren, 
sv. tr. disciplinera, vänja vid tukt och ord- 
ning, inöfva, öfva. 





Av = föregående uppslagsord. 


* äkta sus. Ö saknar plur. I har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


-— nun. mu. —— 1= — 


Sieharmiionie, fela, [. Aixkarmaomi, miselind: 
nieder, ubsch, a. dlaharımaniak. 
st, m. ameo. I diskant. 2. diskant- 
stämma; diskantröet, syptTan. 
m. miasksedit. 10000. sv. I tr. brin- 
gan + wiseksadit, I vanrykte. IL rl. komma 
; vanrykte, 


dekiråt, m. tövnigtig, varnam, grannlaga. -16- | 


HÖR, -ın, Sf. gransiagenbet, nrekilining. års, 
+, m, ramtel, Aryfining. -sesiéa, -en, f. 
aryfining, Alaknmeion, zur m kommen: kom- 
ms under da blifva Aryftad. -utisregn, 
sn. ir.» ir. Å (Cher) etw. a dryfta ngt. 

Gisle cioron, zieren, sr. tr. förfytta. 

Dlogiléns, -, m. -Onsalén, -en, f. dispens, 
frikallelae, heirielne, -ONSIOFOR, sv. Ir. be- 


fria, frikalla. -Onsiorung, f. -onént, -en, m. ' 


disponent. -onibel, a. disponibel. 


0, Sf. dinponsbilitet. Offizier in m afskedad 


officer, som kvarstår i hären. -onieren, sr. 
I tr, Jn zu etw. av göra ngn böjd för, för- 
må ngn till nyt. IL itr. k. Über etw. tamt) m 
forfogs, radn ötver nyt. -esitlén, -en, f. 
dinpositlon, a») anordning, b) förfogande, 
e) böjelse, d) fördelning, e) indelning. -wt, 
.e, m, ordatrid, dinpyt. -utatién, -en, f. di- 


aputatieom. -wtleren, av. itr. h. disputera, über . 
al, isn): om ngt. -wiiergelst, m. strids- ; 


116 


DB ML rum > Dieter Medieine: medicine 
doktor (med. dr. 

6 a dits. 

ı Bosön, -en, m. universitetslärare. -onotolle. /. 
anställning. lärnstol vid universitet. 

doch. kan). 1 dock. i alla fall. likväl ändå, 
men. 3 ter send tigen: jo. Ja ov! er frei- 
flick „!/ jo visit! 3. väl dä. Du hast es 
iäm m gesagt? du har väl sagt honom det? 
uns m nur ihn bewogen haben mag? hvad 
kan väl hafva förmått honom (därtill)? das 
ist — gar zu arg! det går då alldeles för 

' långt! Komm „.! så kom då! 4 je, enär, 

| då jo, terv Jos hätte ich wicht erwartet. 

ı habe ich ikm m oft geholfen: det hade jag 

| ej väntat, jag har ja ofta a dä jag ja ofta 
har hjälpt honom, sah euch = niemand: 
det var ju ingen som såg er. 8. wuryekande aa 
änskan: ändå, t ex wäre ick a zwanzig Jak- 
re! vore jag ändå a. den som vore tjugn 
år! 6. afvärjande: nicht m ! A nej, viset icke, 
gör icke så! 

Dockt, -e, m. veke. -halter, m. brännare. 

decieren, sr. tr. o itr. h. 1. undervisa, före- 
läsa. 3. docera, tala i en docerande, un- 
dervisande ton. 

Dock, -s ei. -e, n. (skepps)docka. -6, -#, f. aim. 


lysten ande, person. -utlersucht, /. lust att | 
disputera. +wtiersüchtig, a. fallen för att! 


t, 1.= Dock. 2. docka, a) teka. tapp, plugg, 
mindre pelare, b) af garn. tråd m. m. C) leksat. 
-on, sv. tr. 1. härfla, nysta, afdela i dockor. 


Ainputern, ntrldalynten. 

Dienliortatiön, -an, /. ufhandling. -onånz, -en, 
‚F. mimljud, dissonans. 

Distiiänoo, -n, -Anz, -en, f. nfntänd, 

Distel (atv. men kort I), 7, S. tistel. -finkfo), m. 
ntegplitmm. Ig, a, baviixt mod tistlar. 

Distillior- mn Zinatillier-. 

Dietinktiön, -an, f. 1. skillnad. 2. utmärkelse. 

distribullleren, av. tr. utdeln, fördela, distri- 
hniars, tién, an, S utdelning, distribucoring. 

Distrikt, -e, m. omräde, distrikt. 

Diez: av Mia, 

dit|tjo, mer 8 a do, adv. dito. 

Divan on Pirwan. 

divorgllént, a. Inärgåonde, divergerande; bid. 
skiljaktig, olikn. -önz, -en, /. liniors a. strå- 
lars spridning; una. meninguskiljuktighot. 
‚deren. ar. ser. A. gå Inir, apridas, divergora; 
win varı af ollkn mening. 

Dividliönd, om, m. dlvidend. -6nde, -n, /. hand. 
andel i vinaten, dividend, -ieren, ar. tr. divi- 
dern. 

Dinllieiön, -em, 7. 1. mu divinion. 2. mn. hüraf- 
delning, dlvinion. +isor, -e, «ören, m. mat. di- 
viaur, 

Diwan, -# vi. se, m, divan, 

0. 3. meant — dieser Jahrles): detta år (d. &.), 
I år. 

N nenn — dicto loco m av a. OM 

0. M. minnena — dierer Monas: i denna månad. 
denneoa (dım), 





er, tutraunltiv, MÅ. reRerivt. 28, otarkt, SE. ovagt, Er. tramsttivt 


2. sjö. lägga i docka. -engeländer, ». balu- 
strad. 
i Doge, -n, m. doge. 

Degge, -n, f. o. m. dogg. 

Dogmlla, -a[s], -en e. -as a. -ata,n. dogm, tros- 
tate, troslära, lärosate. -ätik, -en, f. dogma- 
tik. -Atisch, a. dogmatisk. 

| Dehle, -n, f. kaja. 

Dehne, -n, f. fägelsnara, dona. -nfang, we. fä- 
gelfängst medels donor. -nsehnei[f]se, /. 
1. = Dohne. 2. = toy. -nsteig, -nstrich, m. 1. 
stig utmed hvilken donor bruka uppaät- 
tas, 2. en rad med donor. 

doktern, sv. itr. h. F 1. kvacksalfva, plåstra. 
2. plåstra med sig. 

Dokter, -s, -ören o. K -s, m. doktor. m der Phi- 
losophie: filosofie doktor, m der Rechte: ju- 
ris doktor, w beider Rechte: juris utriusque 
doctor, m werden, den a machen: 
doktorsgraden. -änd, -en, m. doktorekandi- 
dat, promovendus. -ät, -e, n. doktorsvärdig- 
het. -éi, 0, f. läkarekonst. -examen, w. dok- 
torsexamen, grad. Sein m machen: taga 
graden. -grad, m. doktorsgrad. ..ierem, sv. 
itr. h. F 1. förvärfva doktorsvärdigheten. 
2. kvacksalfva, plästra. -In (-2-), nen, f- 
doktorinna. -miene, /. doktorsmin, vigtig 
uppsyn. -sohmaus, w. promotionskalas, pro- 
motionsmiddag. 

Doktrin, -en, 7. lärdom, vetenskapegren, fack. 
sår. a. lärd; doktrinär, pedantisk. 





verd. Ä. har Anden, $, har sein LIE hjälpverb 


Dokument oo — 111 


Dokumönt, -e, n. urkund, dokument. -ärisch, 
a. i urkunder befintlig, stödjande sig på 
urkunder. -ieren, sv. tr. gum urkunder bevisa, 
styrka, dokumentera. 

Dolch, -e, m. aim. 1, dolk. 

Doidlie, -r, f. aim. f, dor. blomflock. -enblume, 
F. 1. blomflock. 2. umbellat. -engewächs, n. 
-enpflanze, /. umbellat(växt), parasollväxt. 
«ig, a. 1. som har blommor i flock. 2. (blom-) 

. flocklik. 

Oellar, -s men ss. mättenh. -, m. dollar. 

Dolman, -3 ei. -e, m. dolma, husarjacka. | 

Dolmetsch, -e[r], m. tolk. -en, sv. I. tr. tolka, 
öfversätta, uttyda. II. itr. k. vara tolk. -er, 
-, m. tolk. -ung, /. tolkning. 

Dom, -e, m. aim. t, 1. domkyrka, katedral. 2. 
kupol. -Ane, -n, f. -änlum, -um[s], -en, n. 
domän, kronogods. -Änen- eı. -aniälamt, n. 
domänstyrelse, domänintendentur. -änen- 
er. -anlälgut, n. kronogods, kronohemman. 
-dechant, m. domprost. -estik, -en, m. be- 
tjänt, tjänare. -förmig, a. kupolformig. -loil 
se Domizil. -iInieren, sv. itr. h. o. tr. herska, 
behersks, dominera. -inikäner, -, m. domi- 
nikan(ermunk). -Inikänerin, -nen, /. domi- 
nikanernunna. -ine, -[s], -s, m. domino. -Izil, 
-e, n. hemvist, bostad, hem. -izilisren, sv. 
itr. s. vara bosatt, bo. -Izilierung, f. -Izflver- 
änderung, /. ombyte af hemvist. -plaff[e], 
m. domherre. -schule, /. katedralskola. 

Donät, -e, m. gammal latinsk grammatik. -iön, 
-en, f. gäfva, donation, stiftelse. -schnitzer, 
m. fel mot grammatikens elementer. 

donisch, a. donsk, boende kring Don. 

Donner, -, m. åska. vw und Teufel! a und 


— VOrTNZEUN ' 


nn. fyrspann. -gewehr, n. dubbelbössa. -glie- 


derig, a. behäftad med engelska sjukan. 
-gucker, m. dubbelkikare. -herzig, a. dub- 
bel, falsk, som bär kappan på båda axlarna. 
-herzigkeit, /. dubbelhet, falskhet. -köpfig, 
a. tvehöfdad. -krone, /. dubbelkrona, a) 
hufvudprydnad, b) guldmynt & 920 mark. -laut, m. 
gram. tveljud, diftong. -lebig, a. amfibisk. 
-lorgnette, :f. pincenez. -n, sv. I. tr. fördubb: 
la. I. ir. A. dobbla. -paarig, a. bestående 
af två par. -punkt, m. kolon. -reihe, /. dubbla. 
rader, häck, haj. -reihig, a. i dubbla rader, 
i häck. -reime, pl. dubbelrim. -schattig, a. 
som kastar dubbel skugga. -schlag, m. dub- 
belslag, dubbeldrill. -schlofs, n. dubbelläs.. 
-sehluls, m. dubbel slutledning. -schnepie, 
f. dubbel beckasin. -schritt, m. spräng- 
marsch. -seitig, a. dubbel, tväsidig. -sinn, 
m. dubbelmening, tvetydighet. -sinnig, a. 
tvetydig. -sinnigkeit, f. tvetydighet. -spiel, 
n. 1. duett. 2. dubbelt, falskt spel, falsk- 
het. 8. dobbel. -stück, ». dublett, dubbla 
exemplar. -t, a. dubbel. Um das we: dub- 
belt så mycket, mit wer Kreide anschrei- 
ben: veta att ta betalt. -thür[e], /. 1. dub- 
beldörr, innandörr. 2. fiygeldörr. -triller, 
m. dubbeldrill. -vokal, m. tveljud, diftong. 
-wahl, /. 1. dubbelt val, dubbel omröstning. 
2. val mellan tvänne möjligheter. 3. val ar 
samma ombud, i sht tili riksdagsman, på tvänne 
ställen. -waise, /. föräldralöst barn (beröfvadt 
både fader och moder). -züngig, a. 1. zool. som har 
klufven tunga. 2. via. = doppelherzig. -zün- 
gigkeit = Doppelherzigkeit. -zwirn, m. dub- 
belträd. 


Doria! fan anamma! tusan dj-r! Der m | Dörchen, -, n. dim. at Dor(othe)a, lilla Dor(ote)a. 
des Geschützes: kanonernas äskor. -blichse, | Dorf, -er f, n. by. -bengel, m. bondiymmel. 


f. muskedunder. -gekrach, -getöse, n. -hall, 


-bewohner(in), m. (/.) byinvänare. 


m. äskknall, äskskräll. -keil, m. äskvigg. | Dörfer, -, m. -In, -nen, f. byinvänare, landsbo. 
-mälsig, a. äsklik. F via. w dumm: omätt- | Derfilflur, /. bymark, en bys ägor. -gemeinde, 


ligt dum. -n, sv. I. itr. A. 1. opers. åska. Es 
donnert: åskan går. 2. vna. dundra, elä, ry- 


f. landsförsamling. -junker, ». landtjun- 
kare. -leben, n. bylif, landtlif. 


ta, brusa liksom åskan. Ein des Gelächter: | Dörtler(in) = Dörfer(in). 
en väldig skrattsalva. II. tr. Aus dem | Dorfilloute,p!. byfolk,landtfolk, bondfolk. -mark 


Schlafe m väcka med dunder, med dun- 
drande röst, mit Kanonen donnert er die 
Antwort: han svarar med kanoners åskor. 


= Dorflur. -mälsig, a. landtlig. -sehaft, /. 
byalag. -schulthells, -schulzs, m. byfogde. 
-teufel, m. bondtölp. 


»scheu, I. a. äskrädd. II. /. rädsla för åskan. | Dern, -[e]s, -en e. K -e el. K -e[r] +, m. dim. +, 


-stag, m. torsdag. -stägig, a. torsdags-. -stim- 
me, /. dundrande röst. -wetter, n. äskväder. 
Ofta i svordomar: rw el. skämts. vw Parapluie! 
fan anamma! Ar. utrop: & kors! det, du! 
-wort, -e, n. ljungande ord. 

Doppeillädier, m. tvehöfdad örn. -band, n. band 
som är lika på ömse sidor. -becher, m. 1. 
dubbelbägare. 2. tärningsbägare. -bier, n. 
starköl. -blildung, /. dubbelbildning, tvil- 
lingsbildning. -deutig, a. tvetydig. -ehe, f. 
tvegifte. -er, -, m. dobblare. -fliste, /. dub- 
belbössa. -gänger, m. dubbelgängare, väl- 
nad. -geschlechtig, a. tvekönad. -gespaan, 


1. tagg, i sht törntagg. Bild. ein m im .luge: 
en nagel i ögat, auf wen sitzen: sitta som 
på nålar. 2. törne. 3. torn, spänntorn. 
-busch, m. törnbuske. -en, a. af törne, tör- 
ne-. -enbahn, f. törnestig. -engang, m. van- 
dring på törnestig. -enkrone, /. törnekrona. 
-enlos, a. utan taggar, törnfri. -enpfad, m. 
törnestig. -enveil, a. törnig, taggig. -enweg, 
m. törnestig. -gebüsch, -gesträuch, -gestrüpp, 
n. snär af törne. -hecke, /. törnroshäck. 
-icht, -Ig, a. törnig. -rese, /. törnros. -sche- 
re, /. trädgärdssax. -strauch, m. törnbuske. 
-tragend, a. taggig. -zaun, m. törnroshäck. 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sme. Ö saknar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre speåk. X mindre brukligt. 


'dorren — 18 — drehen 





dorren, sv. itr. s. torka, torkas, vissna. dran se daran. 


dörrlien, sv. tr. torka, förtorka. -ung, f. _ Drang, -[e]s, 0, m. 1. trängsel, hop. 2. pätryck, 
Dorsch, -e [1], m. atm. f, torsk. trångmål, betryck. m der Geschäfte: bräd- 


dort, X -en, adv. där, därstädes, därborta. ska med affärer, im we der Not: när nöden 
-hör, adv. därifrån, hitåt. -hin, adv. dit, | står för dörren. 38. häftig åtrå, längtan, 
ditåt. -ig, a. därvarande. Der we Wein: | trängtan. 4. trängande behof; stoltväng. 
vinet därstädes. dränglleln, sv. tr. o. itr. h. F tränga på, trän- 
Dos!le, -n, f. dim. +, 1. dosa, i sıı snusdosa. 2. | gas, puffa. -en, sv. I. tr. 1. tränga, trycka, 
"portion, dos(is), sats. -enbild, -enstück, ». bild, prässa. Es ist gedrängt voll: det är öfver- 
tafla på en dosa. -I8, Dosen, f. = Dose 2. fullt, gedrängt schreiben: a) skrifva tätt, 
Dost, -e, m. -0, -n, f. -@R, -, M. bot. mäjram. b) skrifva kortfattadt, fatta sig kort. 8. 
Dotllatlön, -en, f. gäfva. -leren, sv. tr. begäfva. | förtrycka, plåga. 3. följa omedelbart på, 
Dotter, -, m. o. n. äggula. -blume, /. smör- jaga. 4. opers. es drängt micke. mich drängt’s, 
blomster. ihn zu umarmen: jag längtar att få omfam- 
Douänlio, -n, /. 1. tullhus. 8. tullbevakning. : na honom. II. rf. trängas. Sich an ein- 
-onknecht, m. tullbetjänt. -iör, -s, m. tull- : ander m maka ihop sig, skocka sig, sick 


tjänsteman. : durch die Menge m bana sig väg genom 
Deucdur, -e eı. -s, n. drickspengar, handtryck-”_ massan, sich in eine Ecke a krypa in i ett 


Deuche se Dusche. ngn, sich unter die Menge a» blanda sig i 


ning. | hörn, sich um jn m skocka sig omkring 
Doz- se Doc-. hopen. II. itr. h. Die Zeit drängt: det är 


Dr förkortn. = Doktor: doktor (dr). brädtom. Auf’ etw. a yrka på ngt. -er, -, 
Drachlie[n], -n[s], -”, m. drake. -enblut, n. | m. -erin, -nen, f. pädrifvare, förtryckare, 
drakblod. -me, -n, f. drakme. plägare. 


Dragoman, -s ei. -e, m. dragoman, tolk. 

Dragöner, -, m. dragon. F schimpfen wie ein 
a träta som en roddarmadam. 

Draht, -e +, m. 1. trinnaa tråd. 8. metalltråd. 
-antwort, /. telegrafiskt svar. -arbeit, /. ar- 
bete af metalltråd, fililgramsarbete. -bauer, 
-, mM. o. #. bur af metalltråd, stälträdebur. 
-bericht, m. telegrafisk underrättelse. -en, 
drähtern, a. af (metall)träd, träd-. -talle, f. 
stälträdsfälla. -gaze, /. metallträdsduk. -git- 
ter, n. galler af metalltråd. -hammer, m. 
träddrageri. -hemd, n. pansarskjorta ar me. 
tallträa. ‚hätte, /. träddrageri. 

-drähtig, a. -trädig, ı. ex. dreim. 

Drahtlikäfig, m. = Drahtbauer. -kette, f. kedja 
af metalltråd. -mühle, f. träddrageri. -pup- 
pe, /. marionett. -saite, /. sträng af metall- 
tråd. -sell, ». stälträdslina. -sellkrücke, /. | roa sig med att svarfva. 
bro som uppbäres af stälträdslinor. -eleb, | Dreck, -[els, 0, m. 1. träck, exkrementer. 2. 
nr. sil af stäl- er mässingsträd. -spinner, m. orenlighet, smuts, smörja. -bürste, /. af- 
träddragare, gulddragare. -werk, n. träd- strykningsborste för smutsiga skodon, fotskrapa.. 
drageri. -zieher, m. träddragare. -zieherei, : -Ig, a. P smutsig. 

f. träddrageri. : Dregg, -e[n], m. dragg. -en, sv. tr. dragga. 

Drainiläge, -n, f. täckdikning, dränering. -ie- | -haken, m. (fisk)dragg. 
ren, sv. tr. täckdika, dränera, torrlägga. | Drehllachse, /. rotationsaxel. -bahn, /. rep- 
-ierung, £. slagarbanı. -bank, f. svarfstol. -bär, a. vrid- 

Draisine, -r, f. 1. velociped. 2. dräsin. bar, rörlig. -barkeit, /. vridbarhet, rörlig- 

drali, I. a. härdt tvinnad; vita. dugtig, rask, het. -baum, m. korebom, vändkors. -hohrer, 
munter, hurtig. II. -e, ın. -@, -n, f. reflla ı ge. m. drillborr. -brücke, /. svängbro. -eisen, 


Dranglisäl, -e, n. +. f. trångmål, betryck. -voll, 
a. full af åtrå, af längtan, orolig, upprörd. 

Draplierie, -[e]n, /. draperi. -ieren, sv. tr. dra- 
pera. -ierung, /. drapering, draperi. 

drastisch, a. drastisk, kraftigt verkande, starkt 
gripande. 

dräuen, sv. förklär. = drohen. 

drauf, draus se darauf, daraus. 

dräuschen, sv. itr. h. falla smattrande, häll- 
regna, smattra, plaska, snattra. 

draufsen, adv. 1. därute, utanför. 2. ute, LT 
det fria. 3. därute i den stora världen, därborta 
1 främmande land, m. m. 

Drechsellikank, 5. svarfstol. -n, sv. tr. o. ter. k. 
svarfva. 

Drechsler, -, m. svarfvare. -di, -en, f. 1. svarf- 
varyrke. 2. svarfvarverkstad. -n, sv. itr. h. 


rn rn nn —— 2 


värspipor. n. svarfjärn. -en, st. I. tr. 1. vrida, vända. 
Dramlia, -a[s], -en ev -as, n. skådespel, dra- Jm etw. aus der Hand m vrida ngt ur ngns 


ma, dram. -åtik, 0, /. dramatik. -åtiker, -, | hand, via. etw. und deuteln: vrida och 
m. dramatisk författare, skådespelsförfat- vränga ngt, misstyda ngt. 2. svarfva. 8. Sei- ' 
tare. -åtiseh, a. dramatisk. -atisieren, sv. tr. | le Av sno rep, Seide, Tabak: spinna silke, 
dramatisera. -atürg, -s ei. -en, -en, m. = tobak, Tüten, Pillen © göra strutar, piller, 
Dramatiker. -endiohtung, /. skädespelsdikt- | Zöpfe m fläta flätor; via. ja eine Nase m. 
ning. draga ngn vid näsan, jm einen Zopf, ein 





tr. intransitivt, rl. reflexivt, 38. starkt, SV. svagt, [7, transitivt verb. Å. bar haben, 8. har sein till bjälpverb» 


Dreher 





Eselsokhr m håna ngn gom ätböräer. II. rf. 1. 
vrida, vända sig, svänga omkring, rotera. 
2. via. svänga sig. Sich nach dem Winden 
vända kappan efter vinden. III. itr. A. 1. 
In Metall m svarfva metall. 2. vända, vän- 
da sig, vända om, svänga om. 8. pie. an 
dem Gesetze m vränga lagen; es dreht mir 
alles im Kopfe: allt dansar för mina ögon. 
-er, -, m. 1. en som vrider, vänder, m. m.; 
svarfvare. 2. vals. 8. (ur)visnre. 4. vef. -hals, 
m. göktyta. -krankheit, f. hira, kringsjuka. 
-kreuz, n. = Drekhbaum. -ling, -e, m. vef. 
-mange, -mangel, /. mangel. -orgel, /. posi- 
tiv. -punkt, m. punkt kring hvilken ngt vri- 
der sig; centrum. -rad, n. svänghjul. -rolle, 
f. mangel. -scheibe, f. 1. svängskifva. 8. 
järnv. vändskifva. -schlässel, m. skrufnyckel, 
skrufmäjsel. -stuhl, m. skrufstol, skrifbords- 
stol. -thurmse Drehturm. -tisch, m. bord hvars 
skifva kan kringvridas. -turm, m. vridbart 
torn. -ung, f. vridning, hvarf; för öfr. se dre- 
hen. -ungsachse, £. (rotations)axel. 

drei, I. utan följ. subst. ufv. dreie, &. (grunataı) tre. 
Es waren ihrer m de voro (till antalet) tre, 
es ist halb m klockan är half tre, ehe man 
nu zählen konnte: i ett nu, innan man hann 
att blinka, vina. nicht m zählen können: ej 
kunna räkna till tre, vara omättligt dum. 
U. -en, f. trea. -ächteltakt, m. mus. tre åt- 
tondels takt. -aktig, a. i tre akter, treakts-. 
-bändig, a. i tre band. -bein, m. o. n. trefot, 
stol med tre fötter. -beinig, a. trebent. -bfatt, 
n. trebladig växt, i sht klöfver; klöfverblad, 
äfr. bild. om tre personer. -biätterig, a. trebladig. 
-chörig, a. mus. tresträngad, t.ex. ein mes 
Klavier. -decker, m. tredäckare (fartyg med 
tre kanondäck). doppelt, a. tredubbel. -eck, 6, 
 n. trehörning, triangel. -eckig, a. trehör- 
nig, triangulär. -éinlg, a. treenig. -öinigkeit, 
‚f. treenighet. -ender, -, m. hjort med tre 
grenar på hornen. -er, -, m. trepfennig- 
stycke. Er hat keinen han har ej ett öre. 


-erlel, oböjl. a. treggehanda, tre slags. Auf’ 


vv Art: på tre sätt. -fach, a. trefaldig, tre- 
dubbel. -fächerig, a. indelad i tre fack, rum; 
afdelningar. -fachheit, f. tredubbelt antal. 
fältig, a. trefaldig, tredubbel. -fältigkeit, /. 
tredubbelt antal, trefaldighet. -fältigkeits- 
blume, £. styfmorsblomma. -fältigkeitstest, 
n. trefaldighetssöndag. -farbig, a. trefärgad. 
-telderwirt[h]schaft, /. avr. treskiftesbruk. 
-fals, m. trefot, stol, brandring m. m. på tre 
fötter. -fulsig, a. tre fot lång. -Hilsig, a. 
hvitande på tre fötter, trefotad. -gesang, m. 
trestämmig sång, trio. -gespann, n. tre- 
spann. -gestrichen, a. mus. trestruken. -ge- 


-tfhJeilt, a. tredelad. -gilederig, a. treledad,. 


 bestäende af tre leder, delar, termer. -hä- 
rig, a. som har blott tre hårstrån; via. sli- 
pad, illparig. -heit, /. trehet, tretal. -herrig, 
a. tillhörande tre herrar. -hundert, a. tre- 


Av = föregående uppslagsord. ” 


119 


Dresche 


I — — —  -  — -- > — — 


hundra. -hundertel, », trehundradedel. -hun- 
dertjährig, a. trehundraårig. -Jährig, a. tre- 
årig. -Jährilch, a. återkommande hvart tred- 
je år, treärs-. -kantig, a. trekantig. -klang, 
m. treklang. -könlgstag, m. de hel. tre ko- 
nungars dag, trettondagen. -köpfig, a. tre- 
höfdad. -läufig, a. trepipig. -laut, -lauter, m. 


"gram. treljud, triftong: -Iing, -e, m. 1. = Drei- 


er. 2. bakverk som kostar tre pfennig. -mäl, 
adv. tre gänger., -mällg, a. tre gånger upp- 
repad. -männer, pl. tremän. -männerwein, 
m. surt, däligt vin. -master, -, m. 1. tre- 
mastare. 2. F trekantig hatt. -mastig, a. 
tremastad. -monatlich, a. 1. som varar, räc- 
ker i tre mänader, tre mänaders. 2. äter- 
kommande hvar tredje månad. -n se darein. 
-paarig, a. bildande tre par. -pfünder, -, m. 
trepunding. -pfündig, a. 1. trepundig, t. ex. 
ve Kanone. 2. vägande tre skålpund. -pro- 
zentig, a. tre procents. -räderig, a. trehjnlig. 
-reihig, a. treradig. -ruderer, m. treroddare. 
-ruderig, a. försedd med tre rader åror. 
-saltig, a. tresträngig. -schiffig, a. beståen- 
de af ett midtskepp och tvänne sidoskepp. 
-schlag, m. tredelad takt; dansrörelse i tre 
tempon; slagtröskning med tre på hvar- 
andra följande slag. -schlitz, m. triglyf. 
-seitig, a. tresidig. -silbig, a. trestafvig. -sHt- 
zig, a. tresitsig. -spänner, -, m. trespänd 
vagn, trespännare. -spännig, a. förspänd 
med tre hästar, trespänd. -sprächig, a. skrir- 
ven på tre språk. -Isig, I. a. (ovöjl. grundtaı) tret- 
tio. Bojar 1: in den wen sein: vara på tret- 
tiotalet (öfrer trettio år gammal). II. -en, f. tret- 
tia. Betr. sms. jfr sms. med dres. -Isiger, I. -,m. 
-[sigerin, -nen, f. trettioäring. IL a. In den 
a Jahren: på trettiotalet. -Isigste, a. (ora- 
ningstal) trettionde. -Isigstel, -, n. trettionde- 
del. -Isigstens, adv. för det trettionde. -st, 
a. dristig, djärf, oförskräckt; fräck. -stellig, 
a. we Zahl: af tre siffror bestäende tal. 
-stigkeit, /. 1. dristighet, djärfhet. 2. dri- 
stig, djärf handling. -stimmig, a. trestäm- 
mig. -stöücklg, a. med tre våningar, trevä- 
nings-. -stündig, -stündlich, a. varande tre 
timmar, tre timmars. -tägig, a. 1. varande 
tre dagar, tre 'dagars. 2. återkommande 
hvar tredje dag. -tausend, a. tre tusen. 
-t[hjeilig, a. tredelad. -t[hjeilung, f. tredel- 
nisv. -undzwanzig, a. tjugutre. -wöchentlich, 
a. återkommande hvar tredje vecka. -wö- 
chig, a. som räcker i tre veckor, tre vec- 
kors. -zack, m. treudd. -zackig, «. treuddig. 
-zahi, /. tretal. -zehn, a. (oböjl. grundtaı) tret- 
ton. Betr. sms. jfr sms. med drei. -zehnte, a. 
(ordningstal) trettonde. -zehntel, -, n. tretton- 
del. -zehntens, adv. för det trettonde. -zei- 
lig, a. treradig. -zifferig = dreistellig. 


Dreil, -e, m. dräll. -en, a. af dräll, dräll-. 


-ieren, sv. tr. tvinna. 


Dreschiiboden, m. -diele, /. loge, loggolf. -e, 


äkta sms. Ö saknar plur. # har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


dreschen -- 


-n, f. 1. tröskverk. 2. tröskning. 8. tröskad 
säd. 4, tröskningstid. -en, st. o. sv. tr. o. ttr. 
Ä. tröska. nua. leeres Stroh a ej få ngt för 
sitt besvär, lägga ut sina krokar förgäfves, 
F Akten m genomgå, gno igenom aktstyc- 
ken, luntor, die losen Zunger ungehindert 
av lassen : låta folk prata bäst de vilja. -er, 
-, m. tröskare. -flegel, m. slaga. -maschine, 
J. tröskverk. -tenne, f. loge, loggolf. 

Drösd[e]ner, -, m. -in, -nen, f. dresdenbo. 

dressllieren, sv. tr. dressera. -ierer, -, m. dres- 
sör. -ierung, f. dressering, dressyr. -ür, -en, 
f. dressyr. 

Drieschling, -e, m. champinjon. 

Driesel, -, m. snurra; vals, hvirfvel. -n, sv. I. 
tr. snorra om, svänga. II. itr. %. opers. häll- 


regna. 

Drilch, Drill, -e, m. dräll. 

Drilllibohrer, m. drillborr. -en, sv. I. tr. 1. 
hastigt kringvrida; tvinna, spinna. 2. exer- 
cera, inöfva. 3. plåga, martera. II. rl. hastigt 
svänga omkring. -haus, n. 1. exercishus. 2. 
vanl. dim. Drillhäuschen: ekorrebur som kan 
svängas rundt omkring. «ICh, -e, m. dräll. -ing, -e, 
m. trilling. -meister, m. exercismästare, 
exercisinstruktör. -platz, m. exercisplats. 

drin se darin. 

deinglien, st. I. itr. 1. s. tränga, tränga sig, 
framtränga, nå. Aus etw. m, tränga, bryta 
ut, fram ur ngt, das Gerücht ist bis zu mir 
gedrungen: ryktet har nätt mina öron, es 
dringt mir durchs Herz: det gör mig hjärt- 
ligt ondt, in ein Geheimnis w intränga i, 
genomskåda en hemlighet, zum Herzen m 
gå till hjärtat. nd: trängande; enträgen, 
brådskande. 2. h. Auf etw. (ack.) vw yrka på 
ngt, in jn m ansätta ngn, på ett bevekande 
sätt tilltala, bedja ngn. md: enträgen, be- 
vekande, t. ex. md bitten; nde Gefahr: öf- 
verhängande fara, mde Notwendigkeit:trän- 
gande nödvändighet, das wdste: det som 
brådskar mest. II. tr. vanl blott i part. ge- 
drungen: 1. bevekt, föranlåten, :. ex. ich 
fähle mich gedrungen zu: jag finner mig 
föranlåten, känner behof af att. 2. hop- 
trängd, kompakt; om växten: Satt; om stilen : 
kortfattad, koncis. -entlich, -lich, a. trän- 
gande, angelägen, enständig, enträgen, be- 
vekande. Er ist mir m empfohlen worden: 
han har på det varmaste rekommenderats 
åt mig. -lichkeit, /. angelägenhet, vigt, nöd- 
vändighet; enträgenhet. 

drinnen se darinnen. 

drittlle, a. (ordningstaı) tredje. ws Kapitel: tred- 
je kapitlet, den un: (skritver 3'" ci. 3.) Mai: 
den 3:e maj, zum nun: för det tredje, immer 
den An Tag: hvar tredje dag, das ist sein 
ws Wort: det upprepar han ständigt, för 
han ständigt på läpparne. -[e]halb, a. två 
och en half. -el, -, r. tredjedel. -ein, sv. tr. 
tredela. -ens, adv. för det tredje. -letzt, a. 


120 — 


Drucker 


tredje från slutet. -mann, m. tredje man, 
tredje person. -t[hjell, ». tredjedel. 

drob se darob. -en, adv. däruppe. 

Drogulle, -n, f. drog. -ist, -en, m. drogist, drog- 
handlare. 

Drehlibrief, m. hotelsebref. -en, sv. I. itr. A. 
hota. Opers. es droht mit Regen: det ser ho- 
tande ut som om det skulle bli regn. II. tr. Jm 
etw. m hota ngn med ngt. Den Einsturz m 
hota att instörta. -er, -, m. en som hotar, 
hotande. -ne, -n, f. drönare. 

dröhnen, sv. str. h. däna, braka. Die Erde 
dröhnt: det dånar i jorden. = 

Drohllnifl]s, -se, f. o. n. ngt hotande, hotelse. 
ung, f. hotelse. 

drollig, a. lustig, komisk, tokrolig. -keit, /. - 
lustigt sätt, tokrolighet. 

Dromedår, -e[n], m. o. n. dromedar; vua. tölp, 
luns, dumhufvud. 

Dromméte, törätar. o. poet. = Trompete. 

Droschke, -n, f. droska. -ntahrtaxe, /. åkare- 
taxa. -nhalteplatz, m. droskstation, ükare- 
station. -ntarif, m. -ntaxe, /. äkaretaxa. 

Drossel, -n, /. 1. zoo. trast. ®. med. strupe. 
«-beere, /. rönnbär, rönn. -n, sv. tr. strypa. 

Drost, -e[rn], m. drost, landdrost, landshöf- 
ding. -di, -en, f. en drosts distrikt, län, bo- 
ställe, landshöfdingeresidens. 

drübllen, adv. därborta, på andra sidan. Hö- 
ben und m både här och där. -er se dar- 
über. 

Druck, -e [}], m. 1. tryck, tyngd. nia..der av 
der Steuern: de tryckande skatterna. 3. 
förtryck. 3. tryckning, tryckande. m der 
Hand: handtryckning. 4. tryck, tryckning 
af böcker, tyg m. m. /n m geben: lemna till 
tryckning, im we: i prässen, under tryck- 
ning. 5. (bok)tryck (det tryckta). -bewilligung, 
J. tryckningstillständ. -bogen, m. tryckark. 
-büchstäbe, m. typ. -en, sv. tr. trycka böcker, tyg 
m. m. Bild. er spricht wie gedruckt: han talar 
som en bok, er ligt wie gedruckt: han lju- 
ger som en häst äter hafre. 

drücken, sv. I. tr. 1. trycka. Der Alp drückt 
ihn: maran rider honom. 9. tynga på, ned- 
trycka, nedslä. Wedrückte Preise: tryckta, 
låga pris. 8. förtrycka, plåga. 4. klämma, 
t.ex. die Schuhe wm mich. Jn tot m, klämma 
ihjäl ngn. II. rf. 1. Sich an einander n 
tränga ihop sig, es hat sich ihm tief ins 
Herz gedrückt: det har gjort ett djupt in- 
tryck på honom, das Obst hat sich gedrückt: 
frukten har blifvit stött. 2. böja sig, luta 
sig; bita. förödmjuka sig, krypa. 3. F smyga 
sig bort, taga till harvärjan. III. itr. &. 1. 
Die Speise drückt im Magen: maten be- 
svärar, ligger tungt i magen. An einer a. 
auf eine Feder m trycka på en fjäder. 2. 
bild. auf etw. w framhålla, betona ngt. 3. F 
vara villrädig. 

Drucker, -, m. 1. (bok-, tyg)tryckare; atv. sät- 


mmm — MMMM MUM MMMM  — —--- vm —— Ä- nn 
itr. intransitivt, rl. reflexive, 88. starkt, 80. svagt, 67°. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Drüoxker : 


tare, konstförvandt. 2. ngt som tjänar att 
framhålla ngt, t. ex. bei einem (remälde kann 
alles von einem einzigen w abhängen: vid 
en målning kan allt bero på ett enda ut- 
trycksfullt pänseldrag; mit „un lesen: läsa 
uttrycksfullt. 

Dricker, -, m. 1. en som trycker, klämmer, 
jte drücken. 2. trycke, tryckpinne. 8. hand- 
tag, klinka. 

Drucklleréi, -en, f. tryckeri. -erlaubni[f]s, /. 
tryckningstillständ. -erschwärze, /. tryck- 
svärta. -tehler, m. tryckfel. -tortig, a. tryck- 
färdig. -freiheit, /. tryckfrihet. -jabr, n. 
tryckningsär. -kattun, m. tryckt kattun. -kes- 
ten, pl. tryckningskastnad(er). -letter, /. 
typ, stil. -ert, m. tryck(nings)ort. -papier, 
n. tryckpapper. -sachen, pl. trycksaker, 
tryckalster. -schrift, /. 1. tryckt skrift, 
tryck. 2. tryckstil. -sen, sv. itr. h. F vara 
villrådig, obeslutsam; söla. -sor, -, m. F 
villrädig person, sölkorf. -seröl, -en, f. vill- 
rädighet, söl. 

Drückung, f. tryckning, klämning m. m. se 
drücken. 

Druckliverbot, rn. -verweigerung, f. trycknings- 
förbud. -wa[a]re,f. hand. tryckt tyg. -werk, n. 
1. tryckverk, tryckpump. 2. tryckt arbete. 

Drud, -en, m. -6, -n, f. 1. tomte, rå. älfva; 
buse. 2. trollkarl, häxa, trollpacka. -enfäls, 
m. alfkors, pentagram. 

Druide, -r, m. druid (keitisk präst). 

drum se darum. 

drunten, adv. därnere. 

drunter se darunter. 

Drüse, -n, f. 1. körtel. 2. An den An leiden 
el. un haben: hafva skrofler. 

druseln, sv. itr. h. F (gå och) halfsofra. 

drüsllicht, a. körtelaktig. -Ig,a. 1. försedd med 
körtlar. 2. skrofulös. 

Dryäde, -», f. dryad, trädnymf. 

Dschenke, Dschunke, -n, /. dejunk (kines. fartyg). 


du, pers. pron. du. Mit jm auf wm und m ste-. 


hen a. sein: stå på förtrolig fot med ngn, 
das ist dir eine wahre Lust: det är en sann 
fröjd, må du tro, mir nichts dir nichts: utan 
vidare, helt ogeneradt. 

Dublillétte, -n, /. dublett. -ieren, sv. tr. 1. för- 
dubbla. 2. „0. dublera. -éne, -n, /. dublon 
(spanskt guldmynt). 

ducken, sv. I. tr. Den Kopf av böja hufvudet, 
kröka nacken. Bia. jn a förödmjuka ngn. 
II. itr. h. o. rfl. böja sig, huka sig ned; kry- 
pa undan. 

Duckmäusller, -, m. F lismare, smiler. -eréi, 
-en, f. F lismeri, kryperi. -[er]ig, a. F lis- 
mande, krypande, dolsk. -ern, itr. h. F kry- 
pa, lisma. 

dudeilidei, -dum, -dumdedi = dideldum. -&i, -en, 
f. F kattmusik. -er, -, m. F usel spelman 
ei. sångare, klåpare i musik. BR, sv. tr. o. itr. 
h. F spela eı. sjunga uselt, göra kattmusik; 


= föregående uppslagsord. 


121 


dunkel 
jodla. -sack, m. säckpipa. -sackpfeifer, m 
säckpipbläsare. 

Dusli, -e, n. duell. -Ant, -en, m. duellant. -tor- 
derung, f. utmaning till duell. -ieren, sv. 
rl. duellera, slåss. 

Du6nna, -en eı. -as, f. duenna, förkläde. 

Duétt, -e, n. duett. 

Düttel, -[s], n. ©. m, doffel. 

Duft, -e +, m. 1. doft. 2. fin beslöjande dim- 
ma, dunst, imma; slöja; doft på frukter. 

Däftsillél, -n sc Tüftelei, tüfteln. 

duftlien, düften, sv. I. tr. o. itr. h. dofta. Nach 
etw. w dofta ngt. II. itr. s. uppetige i form 
af dimma, dunsta ut. -essig, m. aromatisk 
ättika. -gebilde, n. -gestalt, /. dimbild. -ge- 
webt, -gewoben, «. eterisk, luft-, dim-. -ig, 
a. 1. doftande, aromatisk. 2. i form af el. 
höljd af lätt dim ma, blånande; eterisk. -les, 
a. luktlös. -reich, a. starkt doftande. -stoff, 
m. doftämne, parfym. 

Dukäten, -, m. dukat. 
penningkarl. 

duldiibär, a. som’ kan tålas. Nicht m outhärd- 
lig. -en, sv. I. tr. tåla, lida, fördraga; hafva 
tålamod, fördrag med. II. itr. h. vara tå- 
lig, lida. -er, -, m. -erin, -nen, f. tålig, tå- 
ligt lidande, uppoffrande person, martyr. 
-säm,a. fördragsam, tolerant. -samkeit, -ung, 
f. fördragsamhet, tolerans. 

: Dulie, -n, /. årtull. 
dumm, a. -er[t], 1. dum. 2. obehaglig, förarg- 

lig. 3. förvirrad, bortkollrad, t. ex. es wird 
mir ganz w im Kopfe: jag blir alldeles yr 
i mössan, jn macken: kollra bort ngn, 
göra ngn yr i mössan. 4. fürätar. fadd, slö. 
Bid. wo nun das Salz av wird: om nu saltet 
mister sip sälta. -bärt = Dummkopf. -er- 
jä[h]n, -e, m. F dummerjöne. -helt, f. dum- 
het. -kopf, m. dumhufvud. -pfiffig, a. 1. som 
låtsar sig vara dum, bondslug. 2. som är 
dum, men tror sig vara slug. -rlän = Dum- 
merjan. -stolz, a. dumdryg. 

dumpein, sv. itr. i. stampa (om fartyg). 

dumpf, a. 1. dof. 2. tryckande, beklämmande. 
8. inskränkt, oklar. 4. okänslig, känslolös, 
slö, bedöfvad. 5. kvaf, kvalmig, bedöfvande. 
6. instängd, fuktig, unken. -brütend, a. ruf- 
vande. -heit, f. 1. dofhet. 2. beklämuing. 
3. inskränkthet, oklarhet. 4. känslolöshet, 
elöhet, bedöfning. 5. kvalm, kvalmighet. 
6. Die © der Luft: den instängda, für- 
skämda luften. -ig = dumpf 6. 

Dune se Daune. 

Düne, -n, f. sandäs, sanıkulle via hafsstranden, 
dyner. 

Dung, -[els, 0, m. = Dünger. 

dünglien, se. I. tr. göda jora. gödsla. II. ir. h. 
göda, vara gödande. -er, -s, 0, m. dynga, 
gödsel, güdningsämne. 

dunkel, I. a. 1. dunkel, mörk. Im An: i mör- 
kret, es wird mir m vor den Augen: det 


-macher, -mann, m. F 


- 


” äkta sms. Ö saknar plur. T har omijud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 





Dünkel — 
svartnar: för mina ögon, die Lampe brennt 
Av lampan lyser illa. 2. oklar, svärbegrip- 
lig. 8. mörk, dyster. sorgsen. 4. föga känd, 
okänd, obskur. II. -s, 0, n. mörker. 

Dünkel, -s, 0, m. hög tanke om sig själf, egen- 
kärlek, högmod, inbilskhet. 

dunkelfarbig, a. mörk un fürgen. 

dünkeihaft, a. egenkär, inbilsk, högmodig. 

Dunkelllheit, /. mörker. Bei einbrechender mn 
vid mörkrets inbrott, i skymningen. -licht, 
n. halfdager. -lockig, a. mörklockig. -mann, 
m. ljusskygg person, fiende till ljuset, till 
upplysningen. -n, sv. I. tr. göra mörkare, 
förmörka. II. itr. h. o. rl. mörkna. -stunde, 
f. skymning. 

Dünkelwissen, n. inbillad lärdom, värdelöst 
vetande. 

dünken, reg. o. oreg. sv. I. itr. h. o. opers. före- 
falla, synas. Es dünkt mich eı. mir, da/s el. 
als ob a. als wenn: det förefaller, synes 
mig, som om, jag tycker att. feinem w 
nach: enligt mitt förmenande. II. rf. tro 
sig vara, t. ex. er dünkt sich (dat. el. ack.) täp- 
fer, ein Held a. einen Helden. 

dünn, a. 1. tunn. F sein Vermögen w machen: 
förminska, slösa bort sin förmögenhet. 2. 
smal, t.ex. we Beine. 8. tunn, förtunnad, 
utspädd. -bauch, m. en som har liten mage, 
spenslig, skranglig person. -bler, n. dricka. 
-8, -n, f. 1. tunnhet, smalhet. 2. ställe där 
ngt är tunt, förtunning. 8. utsot, diarré. 
-en, sr. tr. förtunna, utspäda. -flüssig, a. 
tunn, lättflytande. -heit, -Igkeit, /. tunnhet. 
-leibig, a. smal om lifvet. -schalig, a. som 
har tunt skal. -schenklig, a. som har smala 
lår, smalbent. -stimmig, a. som har svag 
röst, tunn stämma. . 

Duns, -e[n], m. dumhufvnd, uppblåst person. 

Dunst, -e +, m. 1. dunst, imma, ånga; nııa. 
dunst, rök. 2. dunst (finaste hagelsort). -bild, 2. 
dimbild. -en, dünsten, sv. itr. 1. s. dunsta 
bort. 2. A. utdunsta, sprida dunster. -ge- 
bilde, n. -gestalt, /. dimbild, dimfigur. -Ig, 
dünstig, a. 1. dunstfyld, kvaf, kvalmig. 2. 
i dunstform, gasformig. -kreis, m. dunst- 
krets, atmosfär. 

Dünung, -en, f. dyning. 

Duo, -s, n. duett. -déz, -e, n. duodes(format). 
-d6zfürst, m. dussinfurste, smäfurste. 

düpieren, sv. tr. narra, draga vid näsan. 

Duplilicitåt, -en, f. dubbelhet. -ik, -en, f. jur. 
duplik. -Ikät, -e, n. dublett, afskrift. -izie- 
ren, sv. tr. inlemna en duplik mot. 

Dur, -e, n. mus. dur. 

durch, I. Prep. med ack. 1. rum o. tid. genom, 
igenom. m einen Flufs schwimmen: simma 
öfver en flod, m die Nase reden: tala i nä- 
san. 2. medel. genom, medele, med II. adv. 
fullständigt el. åt alla håll genom, t. ex. er geht vw 
den Garten: han går tvärs genom trädgår- 
den, men: er geht den Garten w han genom- 


122 


| 


durchbohren 


ströfvar trädgården ät alla håll. = sein: a) 
hafva farit igenom staden el. dyn, förbi, sum- 
mit öfver floden m. m., b) vara utom fara (har. 
va genomgått en sjukdom, öfverstått en fara), c) vara 
igenom (hafra gått igenom I en examen), d) hafva 
gått sönder, t. ex. die Schuhe sind m ; seine 
Füfse sind u han har fått skoskaf, e) um 
ten m sein: hafva gjort fiasko, vara före- 
mål för andras löje. » und m alltigenom, 
grundligt, m und mw ergriffen: djupt gri- 
pen. -Ächzen,* tr. stönande, med jämmer 
och suckar tillbringa. -Adern,* -Adern,* tr. 
ådra. -arbeiten, I.ir. 1. genomarbeta, grund- 
ligt bearbeta, samvetsgrant genomgå. 3. 
med arbete fÖra ngt ENM ngt annat. 3. gnm arbete 
söndernöta, sönderskafva. II. rf. arbeta 
sig fram igenom, arbetande genomgå. -arbei- 
tung, /. -ät[h]men,' tr. med sin andedrägt, 
sin anda genomtränga, uppfylla; pass. ge- 
nomandas, uppfyllas? -ätzen (o. -<£-"), tr. 
sönderfräta, fräta igenom. -ätzung (o. --),, 
f. -aus, adv. 1. fullständigt, helt och häl- 
let. 3. ovilkorligen. m nicht: ingalunda, på 
inga vilkor. -backen, tr. 1. genomgrädda. 
8. (-2-*) vakande uppblanda med ngt. -bausen, 
tr. afsticka, kalkera. -bausung, f. -böben,‘ 
tr. 1. genombäfva. 2. (arv. °--) med bäfvan 
tillbringa. -beilsen, I. (atv. -£-") tr. bite 
midt igenom, bita af. II. rf. bita sig ige- 
nom (gom bett bana sig väg); bild. Blå sig igenom, 
uppnå sitt mål gnm bitande ora. III. itr. Ä. bita 
midt igenom, tvärt af. -bellsung, /. -beizen, 
tr. 1. genomfräta, sönderfräta. 2. (atv. -2-* 
med ett skarpt a. frätande ämne genom- 
tränga. -bekommen, tr. tyckas få igenom. -be- 
rat[h]en, tr. grundligt, fullständigt rådslå 
om, genomgå. -berat[hjung, /. -beten, er. 1. 
bedja helt o. hållet, från början till slut. B.-1-£-") 
bedjande tillbringa. -betteln, I. (vanı. ><-") 
tr. tiggande genomvandra. II. rf. tigga sig 
fram. -bilden, tr. o. rl. fallständigt, grund- 
ligt utbilda (sig). -blldung, f. -hittern,” tr. 
göra bitter eı. besk alltigenom. -blasen, tr. 
1. blåsa ngt KENOM ngt annat. 2. blåsa sönder. 
3. på blåsinstrument blåsa igenom från början til 
slut. 4. (--*) blåsande genomtränga, blåsa 
tvärs igenom. -blättern,” tr. (atv. £- -) genom- 
bläddra. -bleuen, tr. genomprygla, mörbulta. 
-blick, m. blick tvärs igenom ngt; genom- 
ögnande, öfverblick. -blicken, I. itr. A. 1. 
se tvärs igenom. 2. skymta fram gnm al. 
mellan ngt. II. (vanı. » -*) tr. 1. med blicken 
genomtränga; bild. genomskåda. 2. genom- 
ögna. -blinken, itr. h. lysa fram gom el. mellın 
ngt. -blitzen, I. itr. 1. h. blixtra fram, lysa 
igenom. 2. s. F afvisas, få afsked på grått 
papper. II. (vam. -2-") tr. fara igenom som 
en blixt, genomblixtra. Bia. ein Freuden- 
strahl durchblitzte sein Antlitz: ett glädje- 
skimmer for öfver hans anlete. -bohren, I. 
tr., itr. h. o. rfl. borra (sig) igenom. II. 





ser. intransitivt, rf. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. Å. har Aaben, 3. har sein till hjälprerb. 


Durohbohrung — 


(-2-*) tr. genomborra. -behrung (o. - :-), f. 
-braten, I. tr. genomsteka, steka väl. II. itr. 
s. gesonstekas. -brausen, I. iir. s. brusa 
igenom. II. (- :-*) tr. brdsa fram genom, med 
brus uppfylla. -brechen, I. tr. 1. bryta gom, 
t.ex. ein Loch durch die Mauer. 2. bryta 
midt af. 3. (-:-") bryta hål i, genombryta. 
II. rf. bryta sig igenom, bana sig väg; bry- 
ta sig ut. III. itr. s. 1. bryta igenom; fram, 
spricka nt, komma fram. 2. gå sönder. -bren- 
nen, I. tr. 1. Ein Loch durch etw. » bränna 
ett hål i. 2. (-£-") a) bränna hål i, b) genom- 
bränna (med värme genomtränga). II. itr. & 1. 
genombrännas. 2. F vina. rymma sin kos, 
schappa. -bringen, I. tr. 1. Ja durch etw. 
w föra, ledsaga ngn gnm ngt. 2. hjälpa ige- 
nom, lyckas rädda, genomdrifva. Ein Kind 
m få ett barn stort. 3. göra slut på, bort- 
slösa. II. rf. lyckas komma igenom, kom- 
ma fram; draga sig fram. -bruch, m. 1. ge- 
nom-, af-, sönderbrytande. 2. genombrott, 
utbrott. 3. ställe där ngt genombrutits, hål, 
öppning. -brilllen, tr. 1. tjutande, vrålande, 
rytande öfverrösta. 2. (-<-") uppfylla med 
sitt tjut, sitt rytande. -dämmern, I. itr. h. 
skimra igenom. II. (- £-') tr. svagt upplysa. 
-dampten, I. itr. s. gå, ånga förbi. II. (-<-*) 
tr. uppfylla med ånga. -dauern, I. ir. h. 
räcka heta tiden. II. (-:-*) tr. räcka längre 
: än, öfverlefva. -denken io. -£-"), tr. genom- 
tänka, nogsamt öfverväga. -dienen, itr. h. 
1. tjäna sin tid. 2. fullgöra sin värnepligt. | 
3. passera alla. grader. -donnern, I. itr. h. 
ropa med dånande stämma. II. (-:-*) tr. 
med dån uppfylla, dånande skaka. -drängen, 
I. tr. tränga, skjuta fram genom. II. rf. 
tränga sig igenom, bana sig väg. -dreschen, 
tr. tröska väl; F genomprygla, mörbulta. 
-dringen, I. itr. s. 1. tränga sig fram, hinna 
fram, nå målet. 2. gå igenom, blifva all- 
mänt antagen. 3. Er ist mit seiner Meinung 
durchgedrungen: hans äsigt har segrat. II. 
(-2-*) tr. genomtränga, uppfylla, mätta. 
-dringung (o. -:-), f. -drücken, I. tr. trycka 
ngt genom ngt. II. rl. tränga sig igenom; F 
draga sig fram. -däften," -däften,“ tr. med 
doft uppfylla, parfymera. -dülden,* tr. lida 
till slut. -dänsten,* tr. appfylia med dun- 
ster. -eilen, I. itr. s. skynda, hastigt fara 
förbi, igenom. II. (ranı. > £-”) skynda genom, 
genomila. , 
durcheinänder, I. adv. om hvartannat, huller 
om buller. II. -s, 0, ». oreda, villervalla, 
virrvarr. -mengen, ir. hopblanda. -werten, 
tr. kasta om hvartannat, bringa i oordning. ! 
durchlieitern, I. itr. A. vara sig, komma ut så- | 
som var. II. (--*) ir. genomtränga, upp- 
fylla med var. -fächein,” -fächen,* tr. fläkta 
genom. -füdeln, ir. draga träden gnm näls- | 
ögat, träda på. -fährbär, a. möjlig att pas- | 
sera, farbar. -fahren, I. itr. s. fara, resa 


-wDomm—— 7 —-O —--——>— — — = X- - ? - ? ? = ? -  —- vv 


128 


— durchführbar 


igenom, förbi. II. tr. 1. Einen Weg m köra 
sönder en väg, einen Weg durck den Wald 
Av med äkdon bana väg gnm skogen, die Nacht 
Avresa hela natten igenom. 2. (-2-*) ge- 
nomfara, -resa, -ila. -fahrt, /. genomresa, 
genomfart, passage. -fall, m. 1. fall tvärs 
igenom ngt; F bita. misslytkande, fiasko. 9. 
utsot, diarré. -fallen, I. itr. s. falla igenom, 
£ sht bild.: misslyckas, göra fiasko. Bei einem 
Mädchen a få korgen af en flicka. II. (-<-*) 
tr. falla genom. -faulen, itr. s. 1. ruttna 
tvärs igenom. 2. (-2-*) blifva genomrutten. 
-fechten, I. tr. 1. med framgång förfäkta, 
genomdfrifva. 2. (-2-*) fäktande, kämpande, 
F tiggande genomdraga. II. rf. slå sig ge- 
nom, bana sig väg med svärdet; F om gesäl- 
ler: tigga sig fram. -fegen, tr. 1. sopa ful- 
ständigt. 2. (-<-*) fara, stryka fram, rasa ge- 
nom. -feilen, tr. fila igenom, af, sönder; 
via. förbättrande genomgå, lägga sista han- 
den vid. -feuchten, I. itr. h. om vätskor: gå, 
slå igenom. II. (-:-") tr. genomfukta, ge- 
nomväta. -feuern, I. tr. 1. grumätig uppelda. 
2. (-#-*) allt igenom Uppvärma, uppelda. II. 


$tr. h. skjuta, brassa på gnm ngn öppning. -fin- 


den, itr. h. o. rfl. taga sig fram, hitta. -flam- 
men, I. ttr. s. o. hå. Das Feuer flammt durch: 
lågorna slå ut, bryta fram. II. (- £-") tr. låga 
i, uppelda. -flattern, I. itr. s. fladdra ige- 
nom, förbi. IL. (-:-')tr. genomfladdra. -flech- 
ten, ir. 1. infläta. 2. (- 2-*) genomfläta. -flech- 
tung (o. -3-), /. -tlicken, I. tr. fullständigt 
laga. II. rf. F trassla sig fram. -fliegen, I. 
itr. s. flyga igenom, förbi. II. (--*) tr. ge- 
nomfiyga; vila. hastigt genomögna. -fliehen, 
I. itr. s. fly igenom a. förbi. II. (- £-*) tr. på 
flykt draga genom, flyende genomila. -flie- 
fsen, I. itr. s. flyta igenom eı. förbi. I. 
(-2-*) tr. genomflyta. -flimmern, I. itr. h. 
glittra, lysa igenom. II. (-<-") tr. med ett 
glittrande sken genomtränga, uppfylla. 
-flug, m. genomflygt. -fluls, m. genomlopp. 
Beim m der Stadt: när er. där Noden flyter 
genom staden. -flut[hlen = durchflie/sen. 
forschen io. -<-"), tr. genomforska, grundligt 
pröfva. -forechung (o. -<-), f. -fragen, I. (utv. 
-2-*) tr. genomfräga, (ut)fråga. II. rf. fråga 
sig fram. -fressen, I. tr. 1. äta ett hål i. 2. 
(-2-*) äta ee. gnaga e fräta bål i, genom- 
fräta, sönderfräta. II. rl. F snugga sig till 
mat, lefva på andras bekostnad. -frieren, I. 
itr. s. genomträngas af köld; blifva genom- 
frusen. II. (- :-") tr. med frost genomtränga. 
Durchfroren: genomfrusen. -fristen, tr. Sein 
Leben eı. sich m med svårighet draga sig fram, 
uppehålla lifvet. -fröstein,‘ -frösten,” tr. ge- 
nomkyla, genomisa. -fühlen, I. tr. 1. känna 
ngt ENM ngt annat; bild. Märka ngt på ngt, förstå 
halfkväden visa. 2. (vant. -<-") djupt känna, ge- 
nomlefva, genomlida. II. »/. trefva sig fram. 
-fuhr, 0, f. genomfart. -führbär, a. genom-, 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. + har omljud. F familjärı, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Durchführbarkeit 


utförbar. -tührbarkeit, /. genom-, utförbar- 
het. -führen, tr. 1. föra igenom a. förbi. 2. 
genomföra, utföra, genomdrifva. -furchen 
(vanl. + £-"), tr. fåra, plöja fåror i. -führung, 
f.genom-, utförande. -gähnen," tr. Die Zeit 


gäspa hela tiden. -gang, m. 1. genomgäen- | 
de, gång igenom. 2. genomgång. -gänger, : 


m. rymmare. -ganghaus, ». hus med genom- 
gång. -gängig, a. genomgående, allmän. -gä- 
ren, itr. s. blifva genomjäst. -gebrauchen, 
tr. använda den ena efter den andra. -ge®- 
hen, I. itr. s. 1. gå igenom, vara genom- 
gående. Etw. geht [mit] durch: ngt får pas- 
sera, jm etw. m lassen: se gnm fingrarne 
med ngn med afseende pä ngt, läta ngt fä 
passera, er geht gerade durch: han går 
rakt på sak. 2. skena; rymma, skudda stof- 
tet af sina fötter. II. tr. 1. slita, gå hål på. 
Sich (aa) die Fü/se m fa skoskaf. 2. (arv. 
-2-*) ar. 8. jämte A. gå igenom. Vanl. bild. 
pröfvande genomgä, genomögna, genomar- 
beta. -gehende, adv. genomgående, alltige- 
nom. -gerben, tr. garfva väl; F genompryg- 
la, garfva skinnet på. »gielsen, tr. 1. hälla 
igenom. 2. (-:-") hälla full, fylla. -glänzen, 
I. itr. h. lysa igenom. II. (-:-*) tr. med 
glans genomtränga, uppfylla. -gieiten, I. 
ir. s. glida igenom. II. (- :-*) tr. glida ge- 
nom. -glitzern = durch limmern. -glühen, tr. 
1. genomglödga. 2. (- -”) via. elda, hänföra. 
-graben, I. tr. 1. Löcher m gräfva hål i ngt. 
2. (ar. - -*) genomgräfva. II. rl. Sich durch 
den Berg vw gräfva sig gnm bärget. -gräuen,’ 
tr. genombäfva. -greiten, itr. h. 1. gripa, 


taga tvärs igenom. 2. ingripa. Ad: genom- : 


grigande, grundlig. -gribeln (ur. -:-*), tr. 
grubblande öfvertänka, grubbla öfver. -guk- 
ken, F I. itr. h. titta igenom. II. (-:-*) tr. 
titta, ögna igenom. -gufs, m. 1. genomhäll- 
ning. 2. afloppsrör gom en vägg. 3. durkslag, 
sil. -haben, tr. Ein Buch m hafva läst ige- 
nom en bok, eine Nadel m hafva trädtige- 
nom en nål, einen Kranken m hafva lyc- 
kats rädda en sjnk. m. fl. dyl ellipt. talesätt. 


An Am De ann vv ——— > s—- — = —  —— m o— 0 — 


-hållen," tr. genomskalla, ljuda i. -halten, | 
ir. hålla, hälla ut. Die Zwischenstunde m ' 


sitta kvar, hålla ut i skotrammet hela rasten 
(läta lektionen sträcka sig äfven öfver den för rasten be- 
stämda tiden). -hämmern, tr. 1. hamra väl. 2. 
hamra hål på. -hau, m. uthuggning. -häu- 
chen,‘ = durchatmen. -hauen, I. itr. h. hug- 
gu tvärs igenom. II. tr. 1. hugga t ei. gom 
ogt. 2. (äfv. -2-*) klyfva med ett hugg, hugga af. 
8. Jn wm hugga, med yxan cı. svärdet bana 
väg ät ngn. 4. F genomprygla, ärv. ba. för- 
tala. -haus, ». hus med genomgång. -he- 
cheln, ir. genomhäckla. -hech[e]iung, /. -hef- 
ten, tr. häfta, fästa tvärs igenom. -helzen 
(äfv. -2-*), tr. väl uppelda, genomelda. -hel- 
fen, itr. A. o. K tr. hjälpa igenom. Jm a. X 
jn hjälpa ngn a) att komma igenom ngn- 


| 
| 
| 
| 


durchlauchtig 


städes, b) ur förlägenheten, c) att fly, att 
rymma, d) att åra sig fram. Sick (am. eu. X 
ack.) u a) hjälpa sig igenom, b) dra sig ur 
förlägenheten, ur spelet, c) hjälpa sig fram, 
dra sig fram. -höllen,“ tr. upplysa. -herr- 
schen, I. ıtr. h. herska från början till stur. II. 
=") tr. fullständigt beherska. -känlen,‘ tr. 
med sitt tjut, sitt skrik genomtränge, upp- 
fylla. -hin (utv. £-), adv. tvärs igenom, allt- 
igenom. -hitzen (o. -<-"), tr. genomhetta, 
-värma. -höhlen (0. -<£-"), tr. göra, gräfva 
hål i, urgräfva, urhälka. -hören, tr. 1. höra 
tvärs igenom. 2. höra till slut. -kügfes, I. 
itr. s. hoppa igenom. II. (-:-*) tr. hoppa 
genom, öfver. -irren,‘ tr. genomirra, irran- 
de genomvandra. -jagen, I. itr. s. jaga, ha- 
sta igenom, öfver, förbi. II. tr. 1. jaga aga 
gom ngt. 2. (äfv. -2-*) genomjaga; atv. bila. ha- 
stigt genomgå. -jäuchzen,” -jühele,* tr. jub- 
lande tillbringa, genomlefva; jublande tåga 
fram igenom. -kälten,” tr. genomkyla, helt 
och hållet afkyla. -kältung, /. -kämmen (. 
-2.*), tr. kamma väl. -kämpfen, I. an. -:-*) 
gr. genowkämpa. II. rf. slå sig fram, ar- - 
beta sig fram, upp. -kauen, -käuen (arv. - <£-"), 
tr. tugga väl; F bina. omtugga, idisla. -klas- 
ben (o. -:-"), tr. plocka igenom, noga under- 
söka; vila. smäaktigt genomgå, spetefun- 
digt öfvertänka. -klettern, -klimmen, I. itr. 
s. klättra tvärs igenom. II. (--*) er. klätt- 
ra öfverallt omkring i eı. på. -klingean, L itr. 
h. klinga igenom. II. (-<-"), tr. 1. höras 
midt igenom a. i trots af. 2. med sin klang 
genomtränga, uppfylla. -klåften," tr. spränga 
sönder, dela i klyftor. Durchklüftet: fall af 
remnor. af klyftor. -kneten (o. -2-*), tr. ge- 
nomknåda. -kochen, tr. genomkoka. -kom- 
men, itr. s. 1. komma, fara igenom, förbi. 
2. gå igenom, lyckligt slippa undan, öfver- 
vinna, t. ex. durch das Examen, die Gefahr, 
die Krankheit. Er glaubt selbst nicht an das 
a han tror själf ej, att han skall gå ige- 
nom. 8. hinna igenom, t. ex. durch das Buch. 
4 Mit jm nicht w können: ej kunna härda 
ut, komma öfverens med ngn. -können, itr. 
h. kunna komma igenom, fram. -kosten (arv. 
-2."), tr. smaka på; öna. pröfva, grundligt 
lära känna. -kratzen, tr. 1. krafsa, rifva hål 
på eı. i. 2. (-:-*) genomkrafsa, krafsande 
genonleta. -kréuzen," tr. genom-, öfverkor- 
sa, genomskära. -kröuzung, /. -kriechen, I. 
ttr. s. krypa igenom. II. (utv. -2-*) tr. 1. kry- 
pa genom, öfver. 2. krypande genomleta. 
-kriegen, F = durchbekommen. -kuntt, 0, f. 
genomresa. -langen, tr. komma, räcka, gå 
igenom. -lårmen," tr. larmande, stojande 
tillbringa. -lals, -e t, m. 1. genom-, fram- 
släppande. 2. port, genomfart, brotrumms, 
afloppsrör, lucka m. m. -lassen, tr. släppa 
genom, fram. -lassung, /. -laucht (u. -2), 
-en, J. ers höghet. -läuchtig[st] (arv. <--), a. 





itr. Intransitivt, rf. refiexivt, 88. starkt, 8%. svagt, Ör. transitivt verb. Rh. bar haben, 8. har sein till bjälpverd. 


4 


tillta!? till regerande furstar, t. ex. msier Herzog! 
eders höghet! -iauf, m. utsot. -laufen, I. itr. 
s. springa igenom. II. tr. 1. = durchgehen 
II, 1. 2. (utv. -<-*) springa genom, genom- 
löpa; vm. hastigt genomgå, genomögna. 


-låutern," tr. genomluttra. -leben, tr. 1. (arv. |. 


-2-*) genomlefva, upplefva. 2. (-:-*) lifva, 
besjäla. -leiten, tr. leda igenom. -lernen, tr. 
lära sig fullständigt. -lesen, tr. 1. (utv. -2-*) 
genomläsa. 2. (-2-*) läsa sönder. -Iesung (o. 
-2-), f. leuchten, I. itr. h. 1. lysa igenom, 
framskymta, ar. vııa. 3. Jm durch ein dunk- 
les Zimmer = lysa ngn gnm ett mörkt rum. 
. IL € -%) tr. fullkomligt upplysa. -legen, tr. 
Sich (äat.) die Haut m eı. sich (aer.) av få ligg- 
sår. -lochen (äv. -2-*), tr. borra, göra ett 
hål igenom, urhålka. -låchern,” tr. göra hål 
i. Ganz durchlöchert sein: vara full med 
hål. -Iöch[e]rung, /. -Iüften,‘- tr. väl vädra, 
lufta. -låftung, /. -lägen, rf. ljuga sig fram. 
-machen, tr.genomgå, upplefva, erfara. -män- 
nen," tr. ingifva mannamod. -marsch, m. 
genommarsch. -marschieren, itr. s. marschera 
igenom eı. förbi. -mengen = durchmischen. 
-merken, tr. märka tvärs igenom, läsa mel- 
lan raderna, märka, förstå. -méssen," tr. 
genomvandra, -löpa, -resa. -messer, m. dia- 
meter. -mischen, tr. 1. väl sammanblanda. 
2. (-2-*) Den Sand mit Kalk © uppblanda 
sanden med kalk, blanda kalk i sanden. 
-müssen, itr. Å. vara tvungen att komma, 
att gå igenom eı. förbi, att komma till slut 
med ngt. -Müstern (utv. -£-"), ir. mönstra, ge- 
nomgå. -nagen (o. -<-"), tr. gnaga genom, 
af, sönder. -nähen, tr. 1. Sich (aa) die Fin- 
ger m sy sönder sina fingrar. 2. (utv. - £-") 
sticka vu, öfveralt. -nals, a. genomvåt. -näs- 
sen, I. itr. å. väta igenom. II. (vant. - 2-*) tr. 
genomväta. -nässung (o. -2-), /. -nehmen, tr. 
1. genomgå ngt med nm; förklara, utlägga. 2. 
via. häckla. -passieren, itr. s. resa igenom, 
förbi. -peitschen, tr. 1. genompiska. 2. (ar. 
-£-") i största hast eı. oupphörligen genom- 
gå. 3. (-£-") piska, brusa igenom (om blästen). 
-pfeiten, I. tr. hvissla från början till stur. II. itr. 
A. hvina, brusa igenom. -pilgern, I. itr. h. 
"ss. pilgrim Vandra eı. färdas igenom, förbi. 
II. (-<-") tr. es. piigrim genomvandra. -pläu- 
dern,’ tr. med samspråk tillbringa, prata 
bort. -pressen, I. ir. prässa ngt gnm ngt. II. 
rf. tränga sig igenom. -preben (ar. - 2-*), 
-probieren, -prüten (ar. - 2-*), ir. 1. pröfva el. 
profva alla, allt, pröfvande genomgå. 2. 
genomgå, erfara, lära känna. -prügeln, tr. 
genomprygla. -qualmen, I. itr. h. ryka ige- 
nom. II. (-2-*) uppfylla med stark, kväfvande 
rök, genomröka. -quetschen, tr. klämma 
igenom. -rånken," tr. genomslingra. -rasen, 
I. itr. s. rasa, rusa fram gom ngt. II. (utv. - £-*) 
tr. 1. rasa, rusa genom. 2. rasa, i sus och 
dus tillbringa en tia. -rauchen, I. itr. k. ryka 





el. röka igenom. Opers. es raucht durch die 
Ritze durch: röken tränger fram, in, ut 
gnm springan. II. (-2-*) tr. med rök upp- 


. fylla, genomtränga. -räuchern, tr. 1. röka 


väl, genomröka. 2. (- 2-*) inröka, grundligt 
röka. -rauschen, I. itr. Ah. brusa, susa, rass- 
la gom ngt. II. (-:-*) tr. brusa, susa, rassla 
gnm. -rechnen (arv. -2-*), tr. genomräkna. 
-rechnung (o. -2-), /. -rögnen, I. itr. hk. opera. 
regna igenom, in. II. (vanı. -£-") tr. Durch- 
[gelregnet sein: vara genomvåt ar rogn. -rei- 
ben, I. tr. 1. rifva, gnida, skafva hål på. 2. 
rifva gnm rifjärn, durkslag el. dy). 3. (vanl. -: -*) 
grundligt rifva, gnida. Bua. durchrieben: in- 
piskad, slipad. II. rf. rifva, skafva, skrub- 
ba sönder sig. -reichen, I. tr. räcka gnm, 
ut gom. II. itr. h. Durch den Winter a 
räcka hela vintern. -reifen, itr. s. mogna 
väl, blifva genommogen. -reimsn, tr. bibe- 
hålla, genomföra samma rim i eı. gnm. »rei- 
se, f. gemomresa. -reisen, I. itr. s. resa ige- 
nom, förbi. II. (- 2-*) tr. genoniresa. -rellsen, 
I. itr. s. gå af, gå sönder. II (atv. - £-*) tr. 
rifva, slita af, sönder; fåra. -reiten, I. itr. 
s. rida igenom, förbi. II. tr. 1. rida sönder. 
Ein Pferd a bryta en häst, rida så att hästen 
får sår af sadeln. 2. fullständigt inrida. 8. (-<-") 
genomrida. III. rfl. få ridsår. -rennen, I. 
ir. s. springa, ränna igenom, förbi. II. tr. 
1. = durchgehen II, 1. 2. (vanı. -2-") genom- 
löpa. 3. (vanı. - 2-*) genomränna, -borra. -rie- 
chen, I. itr. A. o. tr. lukta tvärs igenom. II. 
(+ 2-*) tr. luktande, vädrande genomsöka, -anoka. 
-riesein, I. str. 3. sakta sorlande flyta ige- 
nom, förbi. II. (- :-*) tr. 1. med sakta sorl 
rinna genom, förbi.2.genombäfva. Esdurch- 
rieselte mich kalt: jag ryste. -ringen = durch- 
kämpfen. -rinnen, I. itr. s. rinna igenom, 
förbi. II. (-2-°) tr. rinna genom. -ritt, m. 
genomridt. -ritzen (urv. -:-*), tr. repa, rispa 
tvärs igenom, hål på, sönder. -rollen, I. itr. 
s. rulla fram ei. in gam ngt. II. tr. 1. (-2-*) 
Der Donner durchrollt die Luft: åskan fyl- 
ler luften med sitt dån. 3. mangla väl, ge- 
nommangla. -rosten (av. - -"), itr. s. rosta 
sönder. -rösten, tr. genomrosta, halstra väl. 
-rücken, itr. s. tåga igenom, förbi. -rudern, 
I. itr. s. ro igenom, förbi. II. tr. 1. Sich 
(dar.) die Hände m, få blåsor, sår på hän- 
derna gnm rodd. 2. (- <-') ro genom, öfver. 
-rühren, tr. 1. röra väl (om i). 2. röra ige- 
DOM ett durkslag el. dyl. -rütteln (arv. - 2-"), tr. väl 
omskaka. -8, smndraga. af durch das. -säen,* 
tr. så ibland, uppblanda, uppfylla. -sägen 
(ar. -£-*), tr. såga genom, af. -salzen (utv. 
-2-*), tr. salta väl, genomsalta. -säuern (ar. 
-2-*), fr. genomsyra. -sausen, I. itr. s. Busa 
igenom, förbi. II. (--*) ir. susa genom. 
-schaben (urv. - 2-"), tr. skafva hål på, sönder. 
-schaffen, sv. tr. skaffa igenom, laga att ngt 
kommer igenom. -schallen, I. itr. s. Durch 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. } har emljad. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukliet. 


durchschauen 


etw. m skalla, ljuda gnm a. i. II. (- -*) tr. 
genomskalla. -schauen, I. itr. h. se, titta 
igenom, fram. II. (-2-*) tr. genomskåda. 
-gchåuern,” tr. komma ngn att rysa, genom- 
ila, genombäfva. -schaufeln (ärr. -<-*), tr. 1. 
skofla om. 2. skofla igenom. -schein, m. 
sken gom ngt. -Scheinbär, a. genomskinlig. 
-scheinen, itr. I. skina, lysa igenom. -scheu- 
ern, tr. gnida, skafva, skura hål på, sönder. 
-schieben, ir. skjuta ngt genom ngt. -Schie- 
(sen, I. itr. 1. h. skjuta med skjutvapen igenom. 
2. s. hastigt, blixtenabbt fara igenom. II. 
(-£-") tr. 1. 


genomskjuta. 2. blixtsnabbt : 


126 


. fara gom. 8. inskjuta ngt mellan ngt, upp- | 


blanda. [Mit Papier] vw interfoliera. 4. Etw. 
durchschie/st einen Stoff: ngt är inblandadt 
i ett ämne. -schiffen, I. itr. s. segla igenom, 
förbi, öfver. IL. (-<-*) tr. öfverfara, segla 
öfver. -schimmern, I. itr. A. skimra, lysa 


igenom. II. (-*-*) tr. skimra genom, med ! 


skimmer uppfylla. -schlafen (arv. -£-"), tr. 
sofvande tillbringa. -schlag, m. 1. hålmäj- 
sel, stamp. 2. durkslag. -schlagen, I. itr. h. 
1. gå, slå igenom. 2. gå igenom, antagas, 
röna framgång. II tr. 1. (utv. -:-*) slå, 
hugga, göra hål i, slå sönder; gå tvärs ige- 
nom. 2. slå igenom; xox. sila. Ein Loch 
durch etw. m göra ett hål tvärs igenom 
ngt. 3. genomprygla. III. rf. 1. slå sig ige- 
nom, bana sig väg. 2. slå sig fram. -schlän- 
geln, I. (- :-*) tr. genomslingra. II. rf. sling- 
ra sig igenom. -schlelchen, I. itr. s. o. rf. 
smyga sig igenom. II. (-:-") tr. smyga sig 
gnm, smygande genomsöka. -schleifen, a) 
st. tr. slipa hål på. b) sv. tr. 1. släpa, draga 
igenom. 2. smuggla igenom, insmuggla. 
-schleppen, I. tr. släpa igenom, förbi, fram; 
bild. draga fram gnm svåra omständigheter. II. rf. 
släpa sig igenom; via. draga sig fram med 
nöd. -schlingen, I. tr. 1. draga, slingra, fläta 
gom ngt. 2. (-2-") genomfläta, -draga, -väfva 
ngt med ngt. II. rf. 1. atv. itr. s. slingra sig 
igenom. 2. (-:-*) slingra sig om hvarandra, 
fläta sig i hvartannat. -schlitzen (arv. - *-*), 
tr. rispa, sprätta hål på. -schlüpfen, itr. s. 
krypa, smyga sig igenom; smyga sig bort, 
komma undan. -schmäusen,* tr. tillbringa 
med kalasande. -schmecken, I. itr. h. kän- 
NA8 i trots af ngt, med sin smak genomtränga. 
I. ir. 1. Etw. durch etw. w känna smaken 
af ngt i trots af ngt. 2. (arv. - 2-*) smaka 
grundligt, från början till slut. -schmelzen, 
tr. smälta väl, helt och hållet. -schneiden 
ar. -2-*), tr. 1. skära midt igenom, tvärs 
af, genomskära, klyfva. 2. (ranı. -£-") skära, 
korsa. Sich (rpr.) w korsa hvarandra. -schnei- 
dung (o. -£-), /. -schneien, itr. h. opers. snöa 
igenom, in. 

Durchschnitt, m. 1. genomskärande. 9. genom- 
skärning; profilteckning. 3. genomskärning, 
medeltal. -lich, a. i medeltal, medel-. -$- 





jahr, n. vauligt år. -smensch, m. dussin män- 
niska. -spunkt, m. skärningspunkt. -ssumme, 


f. medeltal. -swört[h],m. medelvärde. -szahl, 


f. medeltal. 


durchlischnobern, -schnüffeln, -schnuppere (a 


tre äfv. -°-"), tr. F genomsnoka. -sehreiten, 
I. itr. s. skrida, gå igenom. IL (-<£-") ir. 
skrida, gå gnm. -schütteln, tr. 1. ekaka gom. 
2. (-2-*) grundligt skaka, rysta; genom- 
skaka. -schütten, ir. hälla ignm. -sohättera 
an. -:-*), tr. häftigt skaka, genomskaka. 
-schwärmen, I. itr. s. svärma, flyga, komma 
igenom eı. förbi. II. (- -*) tr. 1. genomsvär- 
ma, genoiströfva. 2. i sus och dus tillbrin- 
ga. -schweben, I. itr. s. sväfva igenom, förbi. 
U. (-2-*) tr. sväfva (fram) gnm. -schwelfen 
(vanl. --'), tr. genomströfva. -schwällsen,‘ 
ir. genomglödga. -schwelgen (ranı. - £-*), tr. 
med orgier, i sus och dus tillbringa. -schwim- 
men, I. itr. s. simma a. flyta öfver, förbi, 
gnm, under, mellan. II. (- -*) tr. simma öf- 
ver, gnm. -schwingen, rå. svinga sig ige- 
nom. -schwirren, I. itr. s. surra igenom. II. 
(-2-*) tr. Burra i. -schwitzen, I. itr. A. svet- 
tas tvärs igenom, vara genomsvettig. IL 
(av. -£-*) tr. svettas gnm. -segeln, I. itr. s. 
segla öfver, gnm, förbi, mellan. II. (-:-") 
tr. segla gnm, öfver. -sehen, I. ter. A. se, 
titta igenom, Ut igenom, fram. II. (ar. -2-") 
tr. 1. genomskåda. 2. se igenom, pröfrande el 
rättande genomgå, syna. -seigen, -seiken, I 
ir. s. sila, sippra igenom, fram, ut. IL tr. 
1. (utv. -:-”) Bila, filtrera. 8. (-<-") sippra 
gnm. -seiher, m. sil. -sein, itr. s. = durch 
sein, se durch II. -setzen, I. tr. 1. genom- 
drifva. 2. (-2-*) genomtränga, intränga i, 
uppblanda. II. ir. s. o. k. sätta, rida, fara, 
komma igenom, mellan, förbi. -setzung (. 
-£-), f. -seufzen (o. --*), tr. suckande till- 
bringa. -sicht, /. 1. utsigt gom el. mellan ngt, ut: 
huggning. 2. genomseende, -läsning, gransk- 
ning, påseende. -sichtig, a. genomskinlig. 
-sichtigkeit, /. genomskinlighet. -sickern, I. 
itr. s. sippra igenom, fram, ut. II. (-<-*) tr. 
sippra gnm. -sleben (arv. -<£-"), tr. genom- 
sikta, sikta, sålla. -slebung (o. - <-"), f. -sin- 
gen, tr. sjunga igenom. Das Lied a, sjunga 
hela visan. -sitzen, tr. 1. sitta sönder. 2. 
Die ganze Zwischenstunde n förblifva sit- 
tande, sitta kvar, sitta inne hela rasten. 
«sollen, str. A. skola, måste (komma) ige- 
nom, förbi. -spähen (o. -2-*), tr. genomspa- 
na, späjande genomforska. -spalten, :apellen 
(atv. + <>"), tr. klyfva. -spicken (arv. - <-*), tr. 
väl späcka. -splelen, tr. 1. spela från början 
till slut; äfv. Spela öfver. 2. (utv. - £-”) spelande 
tillbringa. 8. (-<£-') leka bland, i. -splefsor 
(äfv. - ="), tr. genomborra, spetsa. -spreohen, 
ir. 1. rabbla, läsa igenom, upp. 2. (atv. -2-*) 
allsidigt, grundligt dryfta. -sprengon, I. ir. 
s. spränga, i sträck rida igenom, förbi, 





itr. intransitivt, vf. reflexivt, 86. starkt, 8V. svagt, ZT. transitivt verb. A. bar haben, 8. har sem till hjutpuerb. 


durchspraengen 





aurchspringen 


mellan. II. tr. 1. spränga gom ngt. 2. (--*) 
spränga gnm, i sträck genomrida. 8. (-<-") 
uppblanda, sprita på, fullstänka. -springen, 
I. itr. s. 1. hoppa igenom. 2. springa sön- 
der, midt itu, remna. II. (- £-*) tr. hoppa, i 
språng skynda gnm. -spüren, tr. 1. (atv. -£-*) 
genomsöka, -forska. 2. känna tvärs igenom, 
märka. -stauben, str. A. damma igenom, in, 
ut. -stäuben, tr. 1. jaga, hasta igenom så att 
dammoln uppröras. 2. (- *-*) uppfylla med dum. 
3. (-*-') punsa. -stechen, I. itr. A. sticka, 
titta fram ur ngt; bild. framlysa, framskymta. 
I. ir. 1. sticka gom. Ein Muster vw kal- 
kera ett mönster, Wein m kypra vin. 2. 
(vanl. -2-*) genomsticka, -stinga. Eine Land- 
enge m genomgräfva ett näs. -stecheréi, 
-en, f. intrig, knep, ränker. -stechung (o. 
-2-), f. = Durchstich ]. -stecken, tr. sticka 
igenom. -stehlen, rl. bemiigt smyga sig ige- 
nom, förbi. -stich, m. 1. genomstickande, 
-stingande, -gräfning. 2. genomskärning, 


kanal, tunnel. -stöhera, -stochera, -stören (ana |- 


tre ar. -2»*), tr. genomsöka, -leta, -snoka. 
-stolsen, tr. 1. stöta sgt gnm ngt. 2. stöta hål 
i ei. på. 8. (-2-") genomborra, -stinga. -strah- 
ien, I. itr. A. stråla, lysa igenom. II. (- :-*) 
tr. stråla genom, med sina strålar genom- 
tränga, uppfylla. -strében,” tr. med möda 
genomvandra, genomgå, intränga i. -strek- 
“en, tr. sträcka, räcka igenom. -streichen, 
ir. 1. (arv. > 2-*) öfverstryka, -korsa, utstry- 
ka. 2. (-2-* genomströfva, -vandra, -fara; 
om vinden: Stryka fram, susa, hvina gnm. 
-stréichung (o. £--), f. -streifen (o. -<-"), tr. 
genomströfva. -streuen, tr. 1. strö igenom. 
2. (-:-") Etw. mit etw. » beströ, uppblanda, 
öfversälla.ngt med ngt. -strich, m. 1. öfver-, 
utstrykning. 2. fäglars sträckning, streck. 
-striegein (o. -<-"), tr. 1. väl rykta 2. F 
prygla; bida. härdt kritisera, gå illa åt. 
-strömen, I. itr. s. strömma igenom, förbi, 
emellan. II. .-:-*) tr. genomströmma. -stu- 
dieren, tr. 1. grundligt studera, läsa ige- 
nom. 2. studera, med . studier tillbringa. 
-stürmen, I. ir. s. storma, rusa igenom. II. 
(-2-") tr. storma, rasa gnm. -süchen (o. -<-"), 
tr. genomsöka, -leta. -süchung (o. -:-), f. 
-tåndein,' tr. leka, jollra bort, -tanzen, I. 
itr. 8. o. h. dansa igenom. II. tr. 1. Alle 
Tänze m, dansa alla danser. 2. dansa sön- 
der. 3. (-£-') dansa gnm, i. 4. (-2-*) Die 
Nacht m dansa hela natten. -tappen, -tasten, 
I. ür. s. o. nf. trefva sig igenom, fram. II. 
(--*) tr. trefva sig gnm, trefvande genom- 
söka. -tauen (0. -2-*), tr. fullständigt upp- 
töa, genomtöa. -taumeln, L ir. s. tumla, 
ragla ignm, emellan. II. (-<-*) tr. tumla, 
ragla gnm. -toben, I. ir. s. rasa igenom. II. 
(fv. + >") tr. rasa gnm. -tönen, I. itr. A. lju- 
da, höras igenom. II. (-2-*) tr. med sitt 
ljud genomtränga, uppfylla. -tösen,* tr. bru- 


Av = föregående uppslagsord. 


184 


nn —————— 


— auronwisonen 
sa gnm. -traben, I. itr. s. trafva igenom, 
förbi. II. (--:-").tr. trafva gnm. -träumen (o. 
-2.*%, tr. drömmande tillbringa, drömma 
bort. -treiben, tr. 1. drifva, slå igenom. 2. 
genomdrifva. 8. se durchtrieben. -treten, I. 
tr. s. träda igenom, fram. II. ir. trampa 
hål på a. i; trampa sönder. -trichtern, tr. 
hälla gnm tratt. -trieben, a. inpiskad, sli- 
pad. -triebenhelt, f. list, förelagenhet. slug- 
het. -triefen, itr. s. drypa igenom. -tropfen, 
itr. s. droppa igenom. -üben, ir. genom- 
öfva, för öfnings skull genomgä; spela öf- 
ver, repetera. -vwersüchen, ir. försöka den 
ene efter den andre, alltsammans. -wachen 


-(rani. -°-"), ir. genomvaka. -wachsen, I. itr. 


8. växa tvärs igenom, fram, emellan. II. 
(«-") tr. växa, tränga, slingra sig genom. 
-wackeln, tr. F genomprygla, mörbulta. -wa- 
gen, rl. våga sig igenom, fraın. -wallen, I. 
itr. s. vandra igenom, förbi. II. (- :-*) tr. 1. 
vandra, draga fram gnm. 2. genomsvalla, 
evallande uppfylla. -walten = durchherr- 
schen. -wälzen, tr. vältra gem ngt. -wandeln, 
-wandern, I. ttr. s. vandra igenom, förbi. 
II. (-<-') tr. genomvandra. -wanderung (o. 
-£-.), f. -wanken, I. itr. s. o. IL (-:-*) tr. 
med vacklande, raglande steg gå igenom. 
-wärmen (o. -£-"), tr. genomvärma, väl upp- 
värma. -waschen, tr. 1. tvätta grundligt. 2. 
Die Nacht m tvätta hela natten. 3. tvätta 
sönder. 4. om vatten: undergräfva, urhålka. 
-wåssern,” ir. 1. rikligt vattna. 2. genom- 
blöta; väl urvattna. -waten, I. ir. s. vada 
igenom. II. (-°-*) tr. vada gnm, öfver. -we- 
ben, tr. 1. inväfva. 2. (-2-") genomtränga, 
uppfylla. -weg, I: m. väg gnm ngt, genom- 
gång. II. (utv. -:, kort 8), adv. genomgående, 
alltigenom. -wehen, I. ir. å. fläkta, draga 
igenom. II. tr. 1. fläkta, blåsa ngt gnm ngt. 2. 
(vani. + £-") genomila, -tränga, uppfylla. -wei- 
chen (e. -°-*), I. itr. s. helt och hållet mjuk- 
na. II. tr. helt och hållet uppmjuka. -wei- 
chung (o. -°-*), f. -weinen (o. -<-"), tr. Die 
Nacht a gråta hela natten. -werfen, tr. 
kasta igenom. -wéttert, a. väderbiten, här- 
dad. -winden, I. tr. 1. slingra, vrida, fläta 
ogt gom ngt. 2. (- -") genomslingra, -fläta ng: 
med ngt. IL rl. slingra, tränga sig igenom; 


- bild. med möda komma undan, draga sig ur 


spelet, arbeta sig igenom, draga sig fram. 
-wintern, I. itr. A. öfvervintra. II. (arv. -<-") 
tr. vinterföda. -winterung :(o. -£--), /. -wir- 
bein, I. itr. s. hvirflande fara igenom. II. 
(-2-*) tr. hvirflande fara eı. klinga gnm. 
-wirken, I. itr. k. 1. Durch etw. m verka, 
göra verkan tvärs igenom ngt. II. ir. 1. 
Eine Zeit A— vara oafbrutet verksam en tid. 
2. (ar. -2-*) genomknäda. 8. (-£-") genom- 
virka, -väfva, -fläta ng: med ngt. 4. (-2-*) med 
sin verksamhet genomtränga, uppfylla, alle- 
städes. närvara i. -wischen, I tr. stryka ut. 





” äkta sms. Ö aaknar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


durchwittern 


II. itr. s. F smyga sig igenom, undan, lyc- 
kas undkomma. -wittern, tr. 1. Etw. durch 
'etw. Av vädra ngt gnm ngt. 2. (-<-") komma 
ngt att vittra. Durchwittert: heit och bållet 
förvittrad. -wollen, itr. Ah. vilja (komma) 
igenom, fram. -wühlen, I. (arr. - -") tr. ge- 
nomböka, -gräfva, -snoka, -leta. II. rf. bö- 
ka, gräfva sig igenom, fram. -wühlung (o. 
-2.), f. -wurf, m. 1. kast, kastning gom ngt. 
2. såll, rissel. -würgen, "fl. med största svå- 
righet draga sig fram. -würzen (o. - -"), tr. 
alltignm krydda; med doft genomtränga, fyl- 
la; via. förljufva. -wüt[h]en um. -:-*"), tr. 
med vrede, med raseri genomfara. -zählen 
(äfv. --*), tr. räkna igenom, öfver. -zechen 
(0. + £+-"), tr. i sus och dus, i dryckeslag till- 
bringa. -zeichnen, ir. 1. rita alltsammans, 
det ena efter det andra. 2. kalkera, afteck- 
na. -zeichnung, /. -ziehen, I. tr. 1. draga gom 
ngt. 2. F ja m häckla, förtala ngn. 3. (-:-*) 
draga. täga, stryka fram gnm, genomvan- 
dra, -skära, -korsa, uppfylla. 4. (- :-") ge- 
nomfläta, uppfylla, fläta, väfva in. II. rf. 
1. draga sig fram, gå igenom. 2. (-2-*) Das 
Papier durchzieht sich mit Feuchtigkeit: 
papperet drar fukt till sig, blir fuktigt. 
UI. itr. s. draga, tåga, färdas igenom. -zi- 
schen, I. itr. s. II. (-<-") tr. hväsande fara 
igenom. -zittern,” tr. genombäfva. -zoll, m. 
transitotull. -zucken,” tr. blixtsnabbt ge- 
nomfara; via. genomila, -fara, -bäfva. -zuk- 
kern,” tr. sockra väl, uppblanda med soc- 
ker. -zug, m. genomtäg. -zwängen, -zwingen, 
I. tr. nea våra drifva, slå, skjuta ngt gnm ngt 
II. r/l. mea våta tränga sig igenom. 

dürfen, oreg. sv. str. h. 1. våga, töras, djärf- 
vas. 2. få, ha rättighet, tillåtelse, lof till. 
Rnipt. es darf niemand herein: ingen får 
komma in, der Deckel darf nicht ab: loc- 
ket får ej tagas af. 3. med negation el. adverbet 
nur vid infinitiver: behöfva, +. ex. Sie m es ihm 
nicht oft sagen, so weifs er es: ni behöfver 


128 


eben 


ren, så ligger ni där, faller ni omkull. 4. 
hafva orsak till, böra, kunna. Daräder m 
Sie sich nicht wundern: det bör ej för- 
våna er, Sie m es immerhin glauben: ni 
kan i alla fall tro det, lita därpå. &. Dürf- 
te: torde. 


dürftig, a. 1. torftig, otillräcklig, ringa. 2. 


fattig, behöfvande. -keit, f. 1: torftighet, 
otillräcklighet. 2. fattigdom, armod. 


dürr, a. torr; förtorkad; mager. Bina. mit mer 


Worten: helt torrt, wer Buchstabe: död 
bokstaf. -e, 0, f. torrhet, torka; magerhet. 


Durst, -[e]s, 0, m. törst. » haben: vara tör- 


stig, törsta. -en, dürsten, sv. I. itr. A. törsta. 
Äfv. opers., t. ex. ich dürste ei. es dürstet mich 
ei. mich dürstet: jag törstar. II. tr. törsta, 
längta efter. -ig, X dürstig, a. 1. törstig. 8. 
som framkallar törst, t. ex. wes Wetter. -% 
schend, -stillend, a. läskande. 


Dusche, -n, /. dusch. 
Dusel, -s, 0, m. F yrsel, bedöfning, rus, dröm- 


meri, halfdvala. -6l, -en, f. F sömnighet, 
dåsighet, söl, tanklöshet. -hans, -en, -e [+], 
m. F drönare, sömnig, däsig, tanklös per- 
son. -Ig, a. F sömnig, däsig, sölande, tank- 
lös. -n, sv. itr. F 1. h. vara däsig, halfsofva, 
dröna, söla. 2. s. gå och drifva. 


Dust, -[e]s, 0, m. stoft. 
düster, I. a. dunkel, skum, dyster. m werden: 


skymma, mörkna. Bila. dyster, tungsint, 
svårmodig. II. -s, 0, n. mörker, skymning, 
dysterhet. -farbig, a. mörk tin färgen. "helt, 
-keit, /. dysterhet, mörker; via. dysterhet, 
tungsinthet, svårmod. -n, sv. I. itr. &. eo 
rfi. mörkna, blifva e. vara dyster; fördy- 
stras. II. tr. förmörka; fördystra. -nheit, 
-ni[f]s = Diisterheit. 


Düte, duten se Tüte, tuten. 
Dutzend, -€ ss. mättenhet vid räkneord -, #. dussin. 


Der Doktor vom m dnssindoktor. -gesicht, 
n. hvardagligt ansigte. -weise, adv. dussin- 
vis. 


Dazlibruder, m. dubroder, bror. -en, sv. tr. 
dua, kalla för du. -füls, m. Auf dem m, mit 
Jm stehen: vara du, bror med ngn. -sehwes- 
ter, /. dusyster. 

dwatsch, a. P vriden, oredig, tokig, på tok. 

Dynäst, -en, m. herskare, furste. -ie, -[e]n, f. 
dynasti, furstehus. -isch, a. dynastisk. 


ej säga honom det många gånger, för att 
han skall veta, skall komma ihåg det, ich 
darf nicht a. kaum a. nur daran denken, 
so gerate ich in Wut: bara jag tänker där- 
på, så blir jag rasande, es darf’ nur einer 
schnell die Thiäre aufmachen, so liegen Sie 
an der Erde: bara ngn hastigt öppnar dör- 


——— — — rMH——-— wo OO vm on OO OO ———— en un, re nn 


E. 


Ebbe, -n, /. äbb. -n, sv. itr. h. blifva el. vara 
äbb; ond. förminskas, aftaga. Das Meer a. 
opers. es ebbt: äbben inträder e. det är äbb. 

eben, I. «. 1. slät, jämn. Zu ver Erde: i jämn- 
höjd med marken; i bottenvåningen. 2. 
jimn. jämntjock, jämnstark. Seinen wen 
Schritt gehen: gå sin jämna, sin vanliga 


gäng. 3. lämplig, passande, bebaglig. IL 
endast adv. 1. X lika, t.ex. es gilt alles av 
viel. 2%. just. Das wäre mir av recht: det 
skulle jag just tycka om, m der el. dieser 
el. derselbe Mann: just samme man. För sr. 
jfr nedanstående sms. 9. så där, nätt och jämt. 
Nur so w så nätt och jämt. 4. ua. just, 





ur, intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. Åh. bar haben, 8. har sein till hjälpvörb. 


3Abenbaum 


— 


just nu, nyss. m damals: just dä, der m 
gedachte: den nyesnämde. -kaum, m. eben- 
holtsträd. -bild, n. afbild. -bildai[f]e, ». por- 
trätt. -bürtig, a. jämbördig. -bürtligkeit, /. 
jämbördighet, lika rang. -da, adv. på sam- 
ma ställe. -dahör, adv. just därifrån, från 
samma ställe eı. håll. -dakin, adv. just dit, 
Hill samma ställe, åt samma håll. -darum, 
adv. just fördenskull, af samma skäl. -da- 
selbst = ebenda. -derselbe, dem. pron. just 
densamme. -de[f]shalb, -deji]swegen = eden- 
darum. -dert = ebenda. -®, -n, f. 1. slätt, 
lågland. 2. plan, yta. -en, sv. I. ir. jämna, 
utjämna. II. rf. blifva jämn, utjämnas. -ör- 
dig, a. som befinner sig i jämnhöjd med mar- 
ken. -ermalsen, adv. likaså, i samma grad. 
-falls, adv. likaså. -flächig, a. slät, jämn. 
-heit, /. jämnhet, släthet. -holz, n. eben- 
holts. -heizen, a. af ebenholts, ebenholte-. 
-ieren, sv. tr. inlägga med ebenholts. -ist, 
-ern, m. finsnickare. -mäls, n. jämnmätt. 
-mälsig, a. jämn, proportionerlig, symme- 


129 


JLNOLEULO 


man. -männisch, a. adlig, adelsmanna-. 
-mut[h], m. ädelmod. -müt[hlig, a. üdelmo- 
dig. -n, sv. tr. förädla. -sinn, m. ädelt sin- 
ne, högsinthet. -sinnig = edelgesinnt. -sitz, 
m. = Edelhof. -stein, m. ädelsten. -tanne, /. 
silfvergran. -that, /. ädelehandling. -weils, 
n. Edelweiss (Leontopodium alpinum). -wild, 
a. högdjur. 


Edilen, -s, 0, n. eden, paradis. -énisch, a. para- 


disisk. -ieren, sv. tr. i tryck utgifva. -ikt, -e, 
n. edikt, påbud, förordning. -Hor, -s. -ören, 
m. utgifvare. 


Edler se edel. Edling se Edeling. 
Eftékt, I. -e, m. effekt, verkan, framgång. II. 


-[e]s, -en, n. vanı. blott ı pı. 1. saker, tillhörig- 
heter, reseffekter, bagage. 2. nana. värde- 
papper, växlar, obligationer. -hascherei, /. 
effektsökeri. -iv, a. effektiv, verklig, verk- 
ligen förefintlig. -ivkraft, /. den verkliga 
styrkan. -uieren, sv. tr. effektuera, åstad- 
komma, bringa 'till stånd. -voll, a. eftekt- 
full, anslående, gripande. 


egål, a. F lika, likgiltig. 
Egel, -, m. igel. 
Egge, -n, /. 1. harf. 2. spetsarne på ett sta- 


trisk. -se, adv. likaså, lika, i samma grad, 
på samma sätt. Er ist ganz han är all- 
deles likadan. -sesehr, adv. lika mycket, i 


samma grad. -soviel, adv. lika mycket, i 
samma mängd. -sowenig, adv. lika litet. 
-sowie, adv. alldeles såsom. -sowohl, adv. li- 
kaså, likaväl. -ung, /. jämnande, utjämning. 

Eher, -, m. galt. -esche, /. rönn. 

öknen se ebenen. 

schappieren, sv. itr. s. fly, rymma. 

Echo (afv. med kort 6), -8, n. eko. 

Echse, -n, f. ödla, jfr Eidechse. : 

echt, a. äkta; verklig, riktig, sann. -heit, /. 
äkthet. | 

Eck, -e, n. hörn, vanı. blott i sms. ss. Dreieck m. 
n. Über a se übereck. -6, -n, f. 1. hörn. Bia. 
an allen mn und Enden: på alla håll och 
kanter, jm nicht um die m trauen: ej lita 
på ngn längre än man ser honom, um die n 
bringen: göra af med, läta försvinna, för- 
störa, hemligen mörda. 2. kant, stad på ty- 
ger. -ensteher, m. bärare som står vid gathörnen. 
-er= Eichel.-ig,a.försedd med hörn, kantig. 

edel, a. 1. ädel. 2. adlig. Die Edlen: adeln, 
Edler von Strehlenau: herr von 8. 8. Die 
Edlen a. Edelsten der Stadt: stadens fäder, 
mest ansedda borgare. -bürger, m. förnäm 
borgare, patricier. -bürtig, a. välboren. -da- 
me, /. adlig dam. -falk[e], m. jagtfalk. -faul, 
a. om vinårafvor: mognad i solen. -frau, /. 
adlig dam, adelsfru. -fräulein, n. adlig frö- 
ken. -geboren, a. välboren. -gesinnt,- a. ädel- 
modig, högsinnad. -gesittet, a. som har ädla 
seder. -gestein, n. ädelstenar. -herzig, a. 
ädelmodig, höghjärtad. -hirsch, m. kron- 
hjort. -hof, m. en adelsmans gård, gods. 
-Ing, -e, m. ädling. -knabe, m. page. -knappe, 
-knecht, m. junker, knape, väpnare. -lehen, 
n. riddarlän. -leute, på. tin -mann, m. adels- 


nn m Um nn 


ket. 3. list, stad a tyg. -N, sv. tr. o. itr. h. 
harfva. 


Egoisiimus, -, 0, m. egoism, egennytta. -t, -en, 


m. egoist, egennyttig person. -tisch, a. egen- 
nyttig, egoistisk. 


eh, itj. å. vw nun! nå! -[6], -er, sup. ehest, I. 


adv. förr, a) ta, t. ex. Av als heute. Ich war 
am ehesten hier: jag var först här, ehestens 
ei. mit ehestem: med det första, så snart 
som möjligt, elester Tage: i de närmaste 
dagarne, b) = nalıre, t. ex. eher will ich bet- 
teln gehn als das thun, C) = lättare, t. ex. er 
kann es eher thun als ich. So geht es noch 
am ehesten: så går det lättast, d) = snarare, 
t. ex. er ist  grofs als klein. IL. konj. Eh[e] 
eı. eh[e] da/s: innan, förr än, än att. 


Ehe, -n, f. äktenskap, giftermål. Sich in den 


Stand der m begeben: inträda i det äkta 
ståndet, träda i äktenskap, die m brechen: 
begå äktenskapsbrott, zur m geben: gifva 
till äkta, in erster w i sitt första äktenskap, 
Kind erster av barn ur första äktenskapet. 
-bett, n. äkta makars säng, via. äktenskap. 
-brechen, str. brakl. blott i inf. begå äkten- 
skapsbrott. -brecher(in), m. (,f.) äktenskaps- 
brytare (-ereka). -brecherisch, a. äkten- 
skapsbrytande, brottslig inom äktenskapet. 
-bruch, m. äktenskapsbrott. -döm, adv. förr, 
förut. -fäblg, a. manbar, giftasvuxen. -frau, 


F. gift kvinna, hustru, fru. -gatte, m. äkta 


man. -gattin, f. hustru, fru. -gemahl(in) = 
Ehegatte (-in). -genols, m. -genossin, f. -ge- 
spons, m. o. n. äkta hälft. -gestern, adv. i 
förgär. -hkälfte, /. äkta hälft. -herr, m. äkta 
man. -herrlich, a. tillkommande en äkta 
man. -kreuz, n. huskors. -leute, pl. gift folk. 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. + har emijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukliet. 


Tysk-svensk skolordbok. 


| 


hei 


Aa 2 1 


gts” 


are... 2 gem: a w- 
tur 2.2 aE2r2 03762 beit 
2". 2. sera 22.8. or me Kride. min 
nur Isawas... 08. er fr Sa a ne. 
WEB r., or wir "2.0 FÅ aa 23. 

4. vy 1. Assisi. TV. „gi ind Auatig. = 

yılar.swr2. -målig. 4. torp wdigare. föra. 
gerna Ma wur fist. tie”. 
mans, m, KT. :- 40. akta var. PAM. m. pi 


. 
i: fore 


ya, gef te ehe. sucht. n. ice gif 
ver å stvelk. PR. 0. LOUTPAT-, LISER. ME- 
ana Bir: fart To. tung. schei- 


dung. /. ärter skapsekillnad, sgi.sr.änss. 
-schlielsung. f. sgen apa! inzser.de. gifter- 
ch. -$0gen. u. 1. 32.2.7000 üfrer brod- 
paret. 2. iarıaxars. fars. stand. m. aka 

ständst. Stens, adr. med Get forsta. -Steser, 
f. utst.rael, hemgift. -trennung = Khesckei- 
duny. verbindung, f. aktenakaplig förvis- 
Jelen. verbet, n. förband mot äktenıkapa 
Inghende. aktenskapsiaf. verlöbaiil:;s. n. 
vrolsining. vermäcktalff:s. =. lifränta åt 
Jo eNteriefvande mak .r.. -weib, n. = Fhe- 
rau. werbung, f. frier.. 

ohl-, ahm- .. chel-, ehem-. 

Eunl, -=. ->, m. sisı. stamfader. farfar. morfar. 
ehr.bar, s. 1. arbar, anntandig, sedesam. 2. 
berisiniige, 


vande). -@, gen + 4m ng oftr AR I ob: efter 


.n, Sf. ara, heder. vodt rykte. Auf av 


in 
‚ie 


ZU, pi 


13: 


—— => m = > 


-barkelt, f. 1. ärbarhet, anstän- 
dighet, nedizhet. 2. berörmligt sätt, beröm- | 


halten: hafva hederakanala, auf Al på min . 


ara! zu an kommen: komma till heders, in 
aller av I ull anntändignhet, ax halber: för 
rhamn nkull, jm zu An: 
eınlayen mit et durch etır.: vinna ära, göra 
ie förtjänt om og gnm ngt, in an halten: 
värda, hedra; högt skatta, väl vårda, das 


till ngns ära, wm 


int uller un wert: det fir virdt allt erkän- : 


nande, gehen Nie mir die m Ihres Besuches: 


hedra mig med odert besisk. -abschneider, ' 


m. iireskandare. -abschnelderel, /. vanryk- 
tande, ärerörlgt förtal. -begier[de], f. äre- 
Iyntnad, -beglerig, a. ärelynten. -durst, m. 
törst ofter tra, ürolyatnad. -durstig, a. tör- 
ntande efter Ära, ärelysten. 

ehren, an. tr. ära, hedra, vörda. -amt, n. he- 
dernpont, förtrocndosyrsla. bahn, /. hederns 
väg, Arann nträt. -becher, m. hedersbägare, 
-nkäl. -besuch, m. hüflighetalesök. »bild, n. 
Arentod. -bogon, m. äroport. -denkmal, n. 
äre-, minnesstod. -orklärung, /. upprättel- 
na, afbön für ärekränkning. -test, I. n. fest 
till nenn Ära, hedersdag. II. a. genomhe- 
derlig, pålitlig. -gedächtni[f]s, n. hedrande 
minne. -gewand, n. +: Aihrenkleid. -haft, a. 
hederlig, hedervird, rättaknffen, redbar, 
bra. -haftigkeit, /. hader, redbarhet. halber, 
adv. för nin heders skull, für akama skull. 
«handel, m. hederntvist. -klage, f. anklagel- 
« för, rättegång om ürekrünkning, heders- 


ur. fare snett trt, vf. teflexint, at. starkt, SU. svagt, br. 


Tran Kiel. a. Leéersirigt, 


nisrcr. 4oba um. keérazde beloning. -mabl 
2. Eid il rara ära festmåltid. -som 
-er %. m. zederszan. ärazs man. -påsd, m. 
= Färeniein. -plomnig. m. medalj -preis. 
a. 1. z:öer:pris. 2. sa ärerpris (Veromicai. 
ab. os 1. ıi:zirı råd 2 hedersmänd. 
recht. a. T=«drande rättighet, företrädes- 
rättighe:. beriust der bürgerlichen wa: för- 
‚ust af medborger.igt förtreende. -rede, ;. 
areal. åremiz3e. -reiler, m. em som räddar. 
Uppra:tar ng7s Leder. -rettung, f. upprit- 
t«.se. -riebter. m. domare i hederssak. ib 
rig. a. ärerör.z. -scheis. m. skriftligt he- 
dersord. -seld, m. = Ehrenlahs. -stand, m. ärc- 
full ställring. -stelle, f. äreställe, heder- 
pos”. -strafe, 7. vanärande straff. -tag, sa. he- 
dersdag. -thalber meirenhalber. that, f. äro 
fuil handling. bragd. -truak, m. hedersakäl 
-wört!'h', «. hedervärd, vördnadsbjudande. 


ehr erbistig. a. vördnadsfull. -erbietigisslt, -er- 


bietung, 7. vördnadsfulit sätt, beteende. 
4urcht, f. vördnad. -gefühl, s. bederskänsla. 
-geiz, m. äregirighet. -geizig, -gierig, a. äre- 
girig. -lich, a. 1. ärlig, redlig, rättskaffen, 
hederlig. Ja m machen: ätergifva ngn med- 
borgerligt förtroende, © währt am län 
sten: ärlighet varar längst. 3. F dugtig. Er 
lügt was mes: han ljuger kolossalt, das sell 
was mes kosten: det lär kosta pengar, det, 
was nes schwatzen: prata af hjärtans lust 
-lichkeit, /f. ärlighet, redvarhet. -Hobme 
chung, /. ätergifvande af medborgerligt für 
troende. -liebe, /. hederzkänsla, rättskaf- 
fenhet. -los, a. ärelös. -Iosigkeit, f. ärelös- 
het. -säm, a. ärbar. -sucht, f. äregirighet. 
-süchtig, a. äregirig. -vergessen, a. äreför- 
gäten, ärelös. -verlust, m. förlust af med- 
borgerligt förtroende. -widrig, a. ärerörig, 
ohederlig. -würden, ovsj. f. ärevördig, ers 
ärevördighet. -würdig, a. ärevördig. 


ehstens se el.estens. 
Ei, I. -er, n. ägg. Wie auf nern gehen: gå 


försigtigt, varsamt, er ist kaum aus dem = 
gekrochen: han är ännu ej torr bakom öm- 
nen, das m will klüger sein als die Henne: 
ägget vill lära hönan värpa, nicht ein aus- 
geblasenes m wert: ej värd ett ruttet lin- 
gon, sich um ungelegte wer kämmern: be- 
kymra sig för den dag, man ännu icke sett, 
Nürnberger wer: nürnberger ägg (de första, I 
Nürnberg tillverkade, fickuren, hvilka hade Sggforsa) 
II. it). 1. giädje, öfverraskning. å, nej 88 Av Srei: 
lich, w ja woAl: jo visst, m das wäre! det 
vore just vackert! m was! sådana dumbe- 
ter! å tyst! jag vill ej höra talas därom. 
2. smekande barns utrop, jrr eien. -a, itj. 
gude. eja, häjsan. -be, -n, f. id, idegran. 
ben, a. af ideträ. -bisch, -e, m. bet. 1. hibisk 
(Hibiscus). 2. altérot (Althsea). 





transitivt verb. Ä. har Aaden, 8. har sein till hjälpverb. 


Zibisch 
galsdrägr = 
gien. f/. Beders.<gior Isis, pl. kedersmän- 


= PMA m m 


Eichamt — 131 


Eichllamt, n. kröneri. -apfel, m. galläpple. -e, 
.n, f. 1..ek. 2. kröning, justering. 8. likare. 
-el, -n, f. ekållon, ållon. -elle, /. prof-, 
likarealn. -en, I. a. af ek, ek-. II. sv. tr. 
kröna, justera. -enbestand, m. ekplantering, 
ekskog. -engrund, m. dal beväxt med ekar. 
-er, -, m. justerare, krönare. -gewicht, n 
likarevigt. -horn, -er t, -hörnchen, -kätzchen, 
n. -katze, f. ekorre. -mäls, n. prof, likare- 
mätt. -meister, m. justerare. -stab, m. prof- 
vare, likare. -stempel, m. justeringsstämpel. 
-ung, £. kröning, justering. 

Eid, -e, m. ed. Einen m leisten e. schwören: 
gå ed, einen falschen m schwören: svära 
falskt. -Ablegung, /. edgäng. -am, -e, m. 
mäg. -brecher, m. menedare. -bruch, m. 
edsbrott. -brüchig, a. menedig. -bürge, m 
borgesman som med ed bekräftat sin bor- 
gen. -bürgschaft, f. med ed bekräftad bor- 
gen. -echse, -n. f. ödla. -er, -, m. -n, f. äj- 
der. -erente, -ergans, /.-ervogel, m. äjder(gäs). 
-esablehnung, /. vägran att gå ed. -eshelfer, 
m. edgärdsman. -espflicht, /. edlig förplig- 
telse, trohetsed. Die m leisten: svära tro- 
hetsed. -esverweigerer, m. person som väg- 
rar att gå ed. -genosse, m. edsförbun- 
den. -genossenschaft, f. edsförbund. -genös- 
sisch, «a. edsförbunden. -leister, m. en som 
går ed. -leistung, f. edgäng. -lich, a. edlig. 

: »otter = Dotter. -schwur, m. ed. -vergessen, 
a. glömsk af sin ed, menedig. 

elen, sv. tr. darn. smeka. 

Eierilbecher, m. äggkopp. -brot, rn. bröd ba- 
kadt med ägg. -dotter = Dotter. -fladen = 

: Eierkuchen. -gelb se Eigelb. -kröbs, m. kräf- 
ta med rom. -küchen, m. tunn äggpannkaka. 
-rühr, -[e]s, 0, n. äggröra. -schaum, -schnee, 
m. kok. slaget ägg. -speise, /. äggmat, ägg- 

" röra. -treter, m. försigtig, varsam person 
hvilken går liksom på ägg. 

Eifer, -s, 0, m. ifver, nit, nitälskan; häftig- 
het, vrede. -or, -, m. ifrare, nitisk person. 
-geist, m. nitälskande, vredgad ande. -n, 
sv. itr. h. 1. ifra, viså nit. 2. blifva häftig, 
vredgas. 3. Mit jm in etw. (aat.) w täfla med 
ngn i ngt. -rede, f. upprördt, vredgadt tal. 


-sucht, /. afund, afundsjuka, svartsjuka. 


-süchtelei, f. smäaktig, lägsint afundsjuka, 
svartsjuka. -süchtig, a. afundsjuk, svart- 
sjuk. -[s]voll, a. nitälskande, nitisk; häftig. 
Elfrilerin, -nen, f. ifrande, nitisk kvinna. -ig, 
a. ifrig, nitisk, nitälskande; häftig. 
Eigelb, I. -e, n. äggula. II. a. äggul. 
eigen, a. 1. egen. Das ist mein w ei. das ge- 
hört mir [zu] » det är min egendom, das 
ist sein mstes Wesen? det är hans innersta 
natur, sich (dat.) etw. zu m machen: tillegna 
sig, göra sig förtrogen med rgt: 2. egen- 
domlig, utmärkande, karaktäristisk. 3. egen, 
: egendomlig, ' besynnerlig. Es ist ein nes 
: Ding a eine we Sache darum e. damit: 


— ein 


därmed förhåller det sig på ett säreget 
sätt. 4. adv. = eigens. -ansicht, /. egendom- 
lig uppfattning. -ärtig, a. egendomlig. -dün- 
kel, m. egenkärlek. -gut, n. egendom, gods 
som man besitter med full äganderätt. -handel, m. 
handel för egen räkning. -händig, a. egen- 
händig. -helt, f. egenhet, egendomlighet. 
-jiebe, f. egenkärlek. -Iob, nn. själfberöm. 
namen], m. egennamn. -nutz, m. egennyt- 
ta. -nützig, a. egennyttig. -rache, f. sjülf- 
hämd. -s, adv. särskildt, enkom. m dazu 
bestimmt, darauf berechnet: just afsedd för 
det ändamålet. -schaft, /. egenskap. In der 
a als: i egenskap af. -schaftswort, -er t, n 
gram. adjektiv. -sinn, m. egensinne, envis- 
het. -sinnig, a. egensinnig, envis. -thum 
m. m. se Eigentum m. m. -tlich, a. egentlig, 
verklig. -tüm, n. egendom. -tämer, -, m. 
-tümerin, -nen, f.(gods)ägare, ägarinna. -tüm- 
lich, a. 1. tillhörig. Ftw. n besitzen: hafva 
ngt i sin ägo, besitta ngt med full ägande- 
rätt. 2. egendomlig. -tiimlichkelt, f. egen- 


:domlighet. -tumsentsetzung, /. expropria- 


tion. -tümsherr, m. egendomsherre, gods- 
ägare. -tümslos, a. som ej har ngn egendom. 


eignilen, sv. I. tr. X egna, tillegna. sır geeignet. 


II. rl. Sich zu etw. m lämpa sig, passa för, 
vara lämplig till ngt. III. itr. A. X tillhöra, 
jm: ngn. -er, -, m. ägare. -erin, -nen, f. 
ägarinna. 


Elland, -e, n. ö. -länder(in), m. (/.) öbo. 
Eillibestellung, /. beställning gnm ilbud. -bote, 


m. ilbud. -briet, m. expressbref. -e, 0, /f. 
hast, brådska, snabbhet, skyndsamhet. /n 
aller m i största hast, u zeigen: brådska, 
es hat A det brådskar. -en, sv. I. rl. skyn- 
da sig. II. itr. s. när ortförändringen framhålles, 
eljes A. 1. skynda. Eile mit Weile: skyn- 
da längsamt, nd: skyndsam, hastig. 2. 


"brådska, fordra skyndsam behandling. Arr. 


opers. es eilt: det brådskar, det är brådt 


" därmed. -ends, adv. skyndsamt, hastigt, i 
: hast. -$ se elf. -fertig, a. brådskande. -fer- 


tigkeit, f. brådska, skyndsamhet. -gut, n. 
ilgods. -Ig, a. 1. skyndsam, hastig, snabb. 
2. som kräfver skyndsamhet, brådskande. 
Es n haben: ha brädt. -inie, f. oval. -marsch, 
m. ilmarsch. -post, /. snällpost. -sendung, 


" f. ilgods; försändning med ilbud. -wagen, 


m. diligens. -zug, m. snälltäg, iltäg. 


Eimer, -, m. ämbar. -kunst, f. ten. pater- 


nosterverk. -welse, adv. ämbarvis, i äm- 
baren. 


ein, A. ein, m. eine, f. ein, n., i själfständig ställn. 


einer eine ein[e]s. sm Eins. I. a. (rundum. 1. 
en, ett. Eins von beiden: ettdera, ein für 


allemal: en gång för alla, in einem fort el. 


weg: oafbrutet, oupphörligen, sein Eins 
und Alles: hans allt i allo, der Eine sieht 
alles: Gud allena ser allt. 2. 1 förening med 
der andere: der eine ... der andere: den 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sme. Ö saknar plur. $ har omijud.‘ F familjärt, P lägre språk. X mindre druktiee. 


einackern — 132 


ene ... den andre, einer nach dem andern: 
den ene efter den andre, sie lieben einer 
den anderen: de älska hvarandra. 3. en, 
en och samme, samme, t. ex, wir wohnen 
alle in einer Strajse ev. in ein[er] und der- 
selben Strafse: vi bo alla på samma gata, 
das ist mir alles ein Ding a. ein Thun a. 
eins: det gör mig alldeles detsamma. 4. 
Noch eins: en sak till, mit eins: med ens. 
8e atv. II, 2. 5. Eins sein, eins werden: vara, 
blifva ense, eniga, eins werden, etw. zu thun: 
komma öfverens om att göra ngt. Betr. sms. 
jfr sms. med drei. II. obest. art. 1. en, ett. 
Ein jeder: hvar och en, welch ein ei. was 
‚für ein Unglück: hvilken olycka. stundom utan 
motsvarighet i svenskan, t. ex. einen grofsen Burt 
haben: hafva långt skägg, einen Eid leisten: 
gå ed. 2. ellipt. utan subst., t. ex. einen (namı. 
Trunk) nehmen eı. eins trinken: dricka ett 
tag, taga sig en sup, en klunk, jm einen 
(väml. Schlag) eı. eins versetzen ev. auswischen 
el. geben: slå till ngn, jm eine (namı. Ohr- 
Jeige) stechen: gifva ngn en örfil. IH. sjaır- 
ständ. formen i mask. Odest. pron. en, man, nå- 
gon. IV. ein, adv. en, ungefär, t. ex. w acht 
Tage: en åtta dar. B. adv. in. 

einllackern, tr. taga till åker, lägga under plo- 
gen, plöja, odla. -ånder, obajı. rpr. pron. 
hvarannan, hvartannat, hvarandra. Jfr anv, 
ausw m. fl. sms. med prep. -årbelten, I. ce». 1. 
Etw. in etr. (ack.) w arbeta, skära, drifva, 
knåda m. m. ngt in i ngt. 2. Jn in etw. nm 
göra ngn förtrogen med ngt. II. rf. arbeta 
rig in, in etw.: i ngt. -ärtig, a. likartad, 
enahanda. -äschern, tr. lägga i aska, brän- 
na upp. -äscherung, /. -ät[h]men, tr. andas 
in. -ät[h]mung, /. -ätzen, tr. etsa in. -bak- 
ken, I. tr. baka in. II. rf. förlora i vigt vid 
bak. -ballen, -ballieren, tr. emballera. -balsa- 
mieren, tr. balsamera. -balsamierung, /. -band, 
-e t, m. 1. inbindning ar böcker. 8. band på en 
vos. -banddecke, /. pärmar. -bau, m. 1. det 
inre af en byggnad. 2. inätgäende del af 
en byggnad. -hauen, I. itr. hk. o. rl. bygga 
åt sig, slå sig ned inuti ngt. II. tr. 1. bygga 
ngt ini ngt. 2. gnm ngt slags bygge afstänga, be- 
gränsa, indämma. -bauung, /. -bedingen, tr. 
[Mit] » inbegripa i ett köp, i en öfverenskom- 
meise. begreifen, ir. [Mit] m inbegripa, med- 
räkna. -behalten, ir. hålla inne, undanhålla. 
-beilsen, I. itr. h. In etw. (ack) w bita i ngt. 
II. itr. Ah. o. rl. bita in sig. -heizen, tr. bet- 
sa in. -hekennen, tr. erkänna, tillstä. -be- 
kommen, ir. 1. få in. 2. upphinna, ta fatt. 
-berichten, ir. inlemna redogörelse för, in- 
rapportera. -berufen, ir. inkalla, samman- 
kalla. -herufung, /. -beiteln, I. tr. tiggande 
insamla. U. rf. ställa sig in. -hetten, I. tr. 
1. inbädda. 2. indämma. I. rf. Sich bei jm 
mw lägga sig hos ugn. -biegen, I. tr. böja 
inåt. II. itr. s. Wieder in den Weg a åter 


— Eindruck 


beträda, komma in på vägen. -blogung, f. 
krökning inåt, inböjning, vinkel, veck. -bil- 
den, tr. inbilla. Sich (aat) viel m, hafva hög 
tanke om sig själf, vara inbilsk, sich (aa) 
etw. uuf etir. (ack.) m vara stolt, brösta sig 
öfver ngt. Eingebildet: a) inbillad, b) in- 
bilsk. -bildung, /. 1. inbillning, fantasi. 8. 
inbilskhet. -binden, tr. 1. binda, knyta in, 
ihop. 2. inbinda, binda böcker. 8. Kin Paten- 
geschenk m gifva faddergåfva, egent. kayta ia 
den. 4. Jm etw. av inprägla, inskärpa ngt 
hos ngn, i ngns minne. -hiasen, tr. 1. blåsa 
in i; blåsa omkull. 2. Jm etw. m, ingifva, 
intala, tillhviska ngn ngt. -blauen, -biäuen, 
tr. blåa. -bleuen, tr. Jm etw. » med käppen 
inprägla ngt i ngns minne. -hilck, m. in- 
blick. -bohren, ir. borra in. -brechen, I. tr. 
1. Ein Loch in etw. (ack.) w bryta ett hål i 
ngt. 2. genombryta, bryta sönder. II. itr. s. 
1. sjunka ihop, störta samman, instörta. 2. 
bryta sig in, göra inbrott; rycka in. 8 
Über jn m komma öfver, öfverfalla ngn. 4. 
inbryta, inträda. Bei nder Nacht: vid nat- 
tens inbrott. -hrecher, m. en som gör ett 
infall eı. inbrott, inbrottstjuf. -brennen, I. 
gtr. 1. inbränna. 2. röka, svafla. IL ser. s. 
brinna ned. -bringen, tr. 1. föra in, köra in, 
importera, föra med sig i boet; inspärra. 
2. inbringa. 3. taga igen, godtgöra. Sick 
wieder m lassen: betala igen sig. -hrisguag, 
J. -bröckein, -brocken, ir. bryta i, t. ex. Brot 
in die Suppe w ei. die Suppe  bryta bröd 
i soppan. Bila. jm etw. el. eine Suppe av be 
reda ngn förtret, obehag. -bruck, ws. in- 
brott. -bucht, /. inböjning. -bürgere, I. tr. 
1. Jn m upptaga ngn såsom borgare, gifva 
ngn medborgarrätt, vua. Fremdwörter wupp- 
taga främmande ord i språket e. låta dem vis- 
na burskap. 2. göra hemmastadd. II. rf. in- 
tränga, blifva hemmastadd, vinna burskap. 
-bürgerung, /. -bulse, /. uaen skada, förlust 
-bülsen, tr. förlora, blifva af med, sätta till. 
dämmen, tr. indämma. -dämmung, /. -dam- 
pfen, I. itr. s. torka gom afdunstning. IL. 

tr. uppfylla med ånga. -dämpfen, ir. 1. = 

eindampfen II. 2. xox. stufva. -decken, tr. 

öfvertäcka. -deckung, /. -deichen, tr. indäm- 

ma. -dicken, ir. låta vätskor tjockna, koka 


.ihop. -dickung, /. -docken, ir. sjö. läggai. 


docka. -dorren, str. s. torka in. -drängen, 
I. tr. trycka, skjuta in. U. rf. tränga sig 
in. -drehen, tr. vrida, skrufva in. -gdrillen, 
tr. F 1. inöfva. 2. plugga in. -dringen, itr. s. 
intränga, falla in. Auf’ jn gå ngn på lif- 
vet, via. in das Mark w gå gum märg och 
ben. -dringlich, a. inträngande; bevekande, 
innerlig, eftertrycklig. -dringlichkeit, f. in- 
nerlighet, värme, eftertryck. -dringling, -«, 
m. en som obehörigen trängt sig in, efter- 
hängsen människa, utbörding. -dringung, f. 
inträngande. -druck, -e t, m. 1. intryckning. 





ir. Intransitirvt, rl. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, SY. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till hjälpverd. 


2. intryck, spår, märke. 83. intryck, verkan. 
-drucken, tr. trycka in. -drücken, I. tr. 1. 
trycka, prässa in. Eingedrückte Nase: platt- 
näsa. 2. trycka sönder. II. rl. göra intryck, 
lemna spår, märke. -drücklich, a. som gör 
intryck, märklig. -drucksfählg, a. mottag- 
lig för intryck. -drucksios, a. som ej gör 
intryck, kraftlös. -drueksvoll, a. gripande. 
-drückung, f. intryckning m. m. se eindräk- 
ken. -öb[e]nen, tr. jämna med marken, ut- 
jämna, planera. -Sb[e]nung, f. -en = eini- 
‚gen. -engen, tr. inklämma, sammantränga. 
trängre innesluta; vna. sätta åt, bringa i 
trångmål. -engung, f. -er, -, m. mat. enhet. 
-erléi, I. ovojı. a. 1. enahanda, likadan. 2. 
likgiltig. Es ist mn det gör detsamma. II. 
-[e]s, 0, n. o. -ertéihelt, f. enahanda, enfor- 
mighet, likhet. -ernten, tr. inbärga, inhösta, 
skörda. -erntung, ‚/. -erseits, -est[hjeils, adv. 
å ena sidan. -exerzieren, tr. exercera, öfva, 
inöfva. -fach, a. enkel. -fachhelt, f. enkel- 
het. -fädeln, tr. 1. [Den Faden in] die Na- 
del a träda på nålen. 2. = anzetteln 2. -fah- 
ren, I. itr. s. fara, åka, resa in; varg. fara 
ned i en grufra. II. tr. 1. köra in. 2. köra sön- 
der. 3. profköra. -fahrt, f. 1. färd ia ngt. 
Bei meiner m när jag åkte, körde in; bürg. 
nedfart. 2. inkörande, bärgning. 8. inkörs- 
port; inlopp til en hamn. -fall, m. 1. infal- 
lande, infall, inträngande, nedfallande. 2. 
instörtande, ras. 3. infall, tanke, hugskott. 
ich geriet auf den w zu: jag fick det in- 
fallet att. -tallen, I. itr. s. 1. falla in. 2. 
plötsligt visa sig, falla in, bryta in, göra 
infall, < ex. feindlich in ein Land m göra 
ett fiendtligt infall i ett land. 3. falla i ta- 
let, afbryta. 4. Der Name fällt mir nicht 
ein: jag kan ej påminna mig namnet, da- 
‚bei fällt mir ein: det påminner mig om, 
was fällt Ihnen ein? hvad tänker ni på, att 
ni kan bära er så At? F fällt mir nicht ein: 
kommer aldrig i fråga, sich (dat.) w lassen: 
komma att tänka på, få det infallet, under- 
stå sig. &. falla ihop, instörta, rasa. 6. falla 
inåt. Eingefallne Wangen, Augen: infallna 
kinder, insjunkna ögon. II. tr. Sich (aat.) 
den Schädel m falla och spräcka hufvud- 
skälen. -falt, 0, f. enfald. -fältig, a. enfal- 
dig. -fältigkeit, /. enfald, inskränkthet, dum- 


het. -faltspinsel, m. enfaldig stackare, väp. | 


-falzen, tr. infalsa, infoga, spänta. -fangen, 
tr. fånga o. inspärra. -falsband, -er t, n. kant- 
band. -fassen, tr. 1. infatta, kanta, garne- 
ra, omgifva. 2. fylla på fat. -fassung, /. 1. 
infattande. 2. infattning, garnering, kant, 
ram. -fellen, tr. fila in. -fessein, tr. fjättra, 
lägga i bojor. -fetten, tr. smörja, ingnida 
med fett. -fettung, ‚/. -feuchten, tr. autigom fukta, 
blöta. -feuern, itr. h. starkt elda. Bna. jm 
(el. tr.: jn) — uppelda ngn, försätta ngn i 
eld och lågor. -finden, rf. infinna, inställa 


sig. -flechten, I. ir. 1. fläta, sammanfläta. 2. 
omfläta med korgrerk. 83. fläta in; infläta, in- 
blanda, tillägga. II. rl. blanda sig i. -flech- 
tung, /. -fielschen, I. tr. kläda i kött och 
blod, förkroppsliga. Eingefleischt: som blif- 
vit ens andra natur, inrotad, seg. II. rf. 
kläda sig i kött och blod, taga mandom; 


via. blifva ens andra natur, inrota sig. -flei- - 


schung, f£. -flicken, tr. 1. sätta i ewt stycke i 
ngt. 2. inflicka, infoga, inblanda. -fliegen, 
itr. s. flyga in. -flielsen, itr. s. 1. flyta, rin- 
na in «. ut ı. 2. inflyta. -flöfsen, tr. ingjuta, 
ingifva, väcka. -flölsung, /. -flufs, m. 1. inflö- 
de, utflöde, utlopp, mynning. 2. inflytande, 
anseende. -fiufslos, a. utan inflytande, sak- 
nande betydelse. -flufsreich, a. inflytelserik. 
-flösterel, -er, f. intalning, hemlig ingifvel- 
se. -flästerer, -, m. en som tillhviskar ngn 
ngt, örontasslare, bakdantare. -fiüstern, ir. 
tillhviska, hemligen intala, ingifva. -flüste- 
rung, /. -fo[r])dern, tr. infordra, indrifva. 
-te[r]derung, f. -förmig, a. enformig. -förmig- 
keit, /. enformighet. -fressen, I. tr. 1. äta 
upp, sluka i sig. 2. fräta in. II. »/. samt 
str. h. o. 8 fräta in sig. -frled[ig]en, tr. in- 
hägna, omgärda, hägna. -fried[iglung, f. 1. 
inhägnande. 2. inhägnad. -frieren, itr. s. 1. 
frysa inne. 2. stelna, frysa till is. -fuchsen, 
tr. F jm etw. w plugga in ngt i ngn. -fugen, 
I. tr. foga, passa, falsa in. II. rl. passa in. 
-fügen, I. tr. infoga, inskjuta, inflicka. II. 
rå. foga sig in i ngt, passa ihop. Arv. = ein- 
fugen I o. II. -tügung, f. -tuhr, 0, f. inför- 
sel, import. -führbär, a. 1. som kan införas, 
blifva sed. 2. som får införas, importeras. 
-führbarkelt, /. möjlighet att införa. -führen, 
I. tr. 1. införa, importera, introducera, in- 
viga, installera. 2. framföra, framställa, 
låta uppträda. II. rf. införas, blifva anta- 
gen, inträda. -führer(in), m. (f.) en som in- 
för m. m. se einführen. -führung, /. införande 
m. m. se einführen. -füllen, tr. fylla i, på. In 
Flaschen a buteljera. -füllung, /. -gabe, 7. 
1. inlemning. 2. inlaga. 

Eingang, m. 1. ingång. 2. inträde. 8. gyun- 
samt mottagande, framgång, spridning. 4. 
inledning, början. 5. i sht hand. ankomst, 
mottagande. -8, adv. till att börja med, i 
början. -sartikel, m. importvara. -srede, /. 
inledning, prolog. -swelse, adv. såsom in- 
ledning. -szoll, m. införseltull. 

einligeben, tr. gifva in; ingifva, inräda, inspi- 
rera; inlemna. -gebildetheit, /. inbilskhet. 
-geboren, a. 1. infödd. Ein wer: en infö- 
ding. 2. medfödd. 3. enfödd. -gebung, /. in- 
gifvande m. m. se eingeben. -gebürt, f. o. -ge- 
bürtstrecht, ». infödingsrätt, hemfödslorätt. 
-gedenk, a. ihägkommande. Einer (gen.) Sa- 
che a sein, bleiben: minnas, ej glömma en 
sak. -gehen, I. itr. s. 1. gå in. 2. ingå i, till- 
höra, medfölja. 3. Auf etw. (ack.) w gå in 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Eingenommenbheit 





på, gilla ngt; inläta sig på ngt, in etw. (ack.) 
m intränga i, genomtränga, blifva förtro- 
gen med ngt, nd: djupgående, grundlig, 
omständlig, detaljerad. 4. F etw. geht jm 
glatt ein: ngt går lätt i ngn. d. ankomma, 
inflyta. 6. dö bort, dö ut, upphöra, upp- 
lösas. 7. krypa ibop, krympa. II. tr. 1. am. 
£. gå in på, ingå. Einen Hundel a göra upp 
en affär, ett köp, einen Kontrakt m göra 
upp ett kontrakt, eine IVette a, hålla vad. 
2. jäg. dus Wild m ringa villebrädet. -ge- 
nommenheit, ‚/. 1. förutfattud mening, för- 
dom. 2. tyngd i hufvudet, florshufva. -ge- 
schlossenheit, /. inneslutning, innestäng- 
ning. -geschränktheit, /. tränghet; inskränkt- 
het; sparsamhet. -gesessen, a. bosatt. -ge- 
ständni[f]s, -se, n. bekännelse. -gestehen, tr. 
tillstä, erkänna, bekänna. -geweide, -, n. 
inälfvor; av. bild. inre, hjärta. -gewöhnen, 
tr. o. rl. vänja (sig) via ngı, sätta (sig) in ı 
vet. -gewöhnung, /. -gezogen, a. tillbakadra- 
gen. -gezogenheit, /. tillbakadragenhet. -gie- 
Isen, tr. 1. gjuta, hälla in i ngt; bid. ingjuta, 
ingifva. 2. gjuta fast ngt i ngt. -gielsung, /. 
-gipsen, tr. fästa med gips i ngt; med. lägga 
gipsbandage om. -gipsung, ‚/. -gittern, tr. 
sätta galler, staket omkring. -gleiten, itr. s. 
glida; halka in i age. -gliedern, tr. infoga ss. 
led i ngt. -graben, tr. 1. gräfva in, ned. 2. 
inrista, inprägla. -grabung, ‚/. -gravieren, tr. 
ingravera. -greifen, ir. h. 1. gripa in. In 
die Saiten m gripa, slå an strängarne. 2. 
ingripa, blanda sig i. In js Rechte m göra 
ingrepp, intrång i ngns rättigheter, md: 
ingripande, genomgripande, kraftig. -gren- 
zen, tr. sätta gräns för, begränsa. -grift, m. 
1. ingripande. 2. ingrepp, intrång. -guls, 
m. ihällning, ifyllande. -hacken, I. itr. h. 
hacka in. U. tr. rok. hacka, hacka sönder. 
Eingehacktes: hackmat, färs. -häkeln, tr. 
virka in. -haken, I. tr. haka på, häkta på. 
II. itr. s. o. rl. haka sig fast, taga fast. -ha- 
kung, /. -halt, m. afbrott, afbräck. -halten, 
I. tr. 1. hålla inne, inomhus. 2. hämma, 
häjda, afbryta. 3. noga iakttaga, fullgöra 
förbindelser. U. itr. i. stanna. Mit dem Lesen 
vw göra ett uppehåll i läsningen. -haltung, 
f. -handeln, tr. 1. inköpa. 2. tillhandla sig. 
-händigen, ir. inhändiga, öfverlemna, lemna 
i handom. -händigung, /. -hängen, tr. hänga in. 
-hängung, /. -hauchen, tr. 1. inandas. 2. Jm 
etw. blåsa in ngt i ngn, t.ex. Leben wm; 
bild. ingifva, inråda, intala ngn ngt. -hau- 


chung, ‚/. -hauen, I. itr. h. hugga in. Auf’ 


den Feind m gå löst på fienden, F wacker 
m taga för sig dugtigt via bordet. II. ir. 1. 


134 


hugga in. 2. hugga omkull. 3. stycka. -he- | 


ben, tr. lyfta in, på. -hebung, /. -heften, tr. 
1. träckla in, fast. 2. häfta, inhäfta. -heg- 
:= einfriedig-. -heilen, itr. s. sitta kvar i ett 
sår, sedan detta läkts, t. ex. die Kugel ist einge- 


— einkaufen 
heilt. -heimisch, a. inhemsk, infödd. m me- 
chen: naturalisera, » werden: naturalise- 
ras, wer Krieg: inbördes krig. -beimsen, 
tr. inbärga, inhösta. -heirat[h]en, rf. gnm 
giftermål komma in, t. ex. in eine Familie. 
-heit, /. enhet. -heitlich, a. som bildar ett 
helt, enig, samfäld, gemensam. -heitlichkeit, 
f. enighet, gemensamhet. -helzen, itr. Äh. 
elda i rum. Bild. jm täcktig m göra det hett 
för ngn. -heizer, m. eldare. -heizung, f. eld- 
ning. -heiten, itr. k. Jm m hjälpa ngn att 
komma in, arv. hjälpa ngn på trafven, suf- 
flera ngn. -heifer, ». sufllör. -hellig, a. en- 
hällig. -helligkeit, f. enhällighet. -hemmen, 
tr. 1. instänga. 2. hämma, bromsa. 


einhör, adv. förekommer i sms. med verb ugf. i summa 


bem. som daher, t. ex. -tabren, -fliegen, -reiten, 
-trippeln: komma åkande, flygande, ridan- 
de, trippande, -ziehen: draga fram ; ofta mes 
bibetydelsen af högtidlighet, t. ex. -gehen, -schrei- 
ten: komma gående, gå fram, skrida fram 
med högtidliga, afmätta steg. 


einiiherhsten, ir. inhösta. -hetzen, tr. jag. dres- 


sera till jagt. -holen, tr. 1. Ja m högtidligt 
tåga ngn till mötes. 2. upphinna, hinna 
fatt. 8. taga igen, godtgöra. 4. inhämta. 
Nachricht über etw. (ack) m förskaffa sig 
underrättelse om ngt. 5. insamla, samla. 
6. so. inhala, hala an. -holung, f. -horn, =. 
enhörning. -hufer, -, nı. enhofvadt dägg- 
djur. -hüllen, tr. o. rl. (Sich) a in etw. (ack. 
ei. dat): hölja in (sig) i ngt, slå om (sig) 
ngt, svepa om (sig) ngt ei. in (sig) i ngt 
-hüllung, /. -hutzeln, itr. s. torka, krympa 
ihop. 


einig, I. a. enig, ense. m werden über eiw. 


(ack.): blifva ense, komma öfverens om ngt. 
II. obest. pron. någon, något. ve zwanzig: 
några och tjugu, men: me tausend: några 
tusen. -en, sv. I. tr. 1. förena. 8. förlika. 
U. rf. blifva ense, komma öÖfverens; för- 
likas. -er, -, m. en som förenar, förliker; 
medlare. -ermalsen, adv. någorlunda, i nå- 
gon mån. -keit, f. enighet. n macht stark: 
enighet ger styrka. -ung, /. förening, för- 
likning, öfverenskommelse. 


einllimpfen, tr. inympa, jm etw.: ngt på ngn. 


-impfung, /. -jagen, I. tr. 1. jaga in ine. 
2. injaga, t.ex. jm Schrecken: förskräc- 
kelse hos ugn. $. dressera :ılll jagt. IL. ir. 
s. jaga, spränga, rusa in. -jährig, a. ett- 
årig. Ein m-Freimilliger ei. von ein mer: 
en ettärig frivillig (person som på grund af högre: 
bildning ej behöfver exercers mer än ett år o. som für 
välja detta år — däraf »friviliig» — mellan sitt 17:e e. 
23:e lefnadsår). -Jochen, ir. lägga ok på, bringa 
under oket. -kacheln, itr. A. F elda starkt. 
-kalken, tr. bestryka, beströ med kalk. -kap- 
sein, ir. inkapsla. -kaps[e]lung, f. -kassieren, 
tr. inkassera. -kassierung, /. -kauf, m. 1. in- 
köp, uppköp. 2. inträdesafgift. -kaufen, I. 





itr. intransitirt, rl. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. A. har haben, 3. har sein till hjälpverh. 


ZInKauler — 19 


ir. 1. köpa, köpa in, upp. 2. Ju m för be- 
talning skaffa ngn inträde. II. itr. hk. göra 
inköp, uppköp. -käufer, m. köpare, nppkö- 
pare. -kehlen, tr. reffla, kannelera. -kehr, 
-en, f. 1. gästande, besök, ankomst. 2. här- 
bärge, värdshus. 3. in sich selbst: för- 
sjunkande i sig själf, själfpröfning. -keh- 
ren, itr. s. 1. taga in. 2. In sich — gå till, 
pröfva sig själf, försjunka i själfbetraktel- 
ser. -kellen, tr. inkila, indrifva. -keilung, /. 
-kellern, ir. lägga i källare. -kerben, tr. karf- 
va in, skära in. -kerbung, /. -kerkern, tr. 
häkta, inspärra. -kerkerung, /. -ketten, I. tr. 
slå i bojor, fängsla. II. rf. vara förknip- 
pad, in etw. (ack.): med ngt. -kitten, tr. fast- 
kitta ngt i ner. -klägbär, a. som kan lagligen 
indrifvas, utkräfvas. -klagen, tr. på laglig 
väg indrifva. -klammern, tr. 1. med kram- 
por, klykor fästa. 2. sätta inom klammer, 
inom parentes. -klammerung, f. parentes, 
för öfr. se föreg. -klang, m. enklang, samklang, 
öfverensstämmelse. -klehen, tr. klistra, lim- 
mha in. -klelden, tr. ikläda, kläda. -kleldung, 
f. iklädande, klädsel, hölje, beklädnad, 
drägt. -kleistern, tr. klistra in. -klemmen, 
tr. inklämma. -klemmung, /. -klingen, ir. s. 
harmoniera, öfverenstämma, ın etw. (ack.): 
med ngt. -klinken, I. tr. medels klinka stän- 
ga. II. itr. s. taga, gå igen (om dörrklinkor). 
-klopten, tr. 1. bulta, slå in. 2. slå in, rifva 
ned. -knelten, tr. trycka in, klämma fast, 
sätta på. -kneten, tr. knåda in. -knicken, I. 
tr. knäcka, bräcka, bryta. II. itr. s. knäc- 
kas, brytas. -knüpfen, tr. knäppa, knyta in. 
-kochen, I. itr. s. koka in, II. tr. 1. koka in, 
låta koka in. 2. sylta. -kommen, I. itr. s. 1. 
inkomma med ngt, t. ex. bei einer Behörde n 
inkomma med en ansökan till en myndig- 
het, schriftlich m inkomma med en skrift, 
en skriftlig anhållan, um etw. m anhålla 
om ngt. 2. komma in, under tak, inbärgas. 
3. inflyta. 4. falla ngn in. Sich (dat) etw. n 
lassen: få ett infall, komma att tänka på. 
II. -, n. 1. inlaga. 2. pl. vant. Einkünfte: in- 
komst. -kömmilng, -e, m. nykomling, -kör- 
porn = einfleischen. -kramen, tr. lägga, pac- 
ka in, ihop. -kratzen, tr. raspande, rispande in- 
rista. -kriechen, itr. s. 1. krypa in. 2. krym- 
pa. -kriegen, F = einbekommen. -krimpen, 
-krump[fjen, tr. o. itr. s. krympa. -kunft, -e 
+, f. sällsynt 1 sing. = Einkommen II. -Iaden, 
tr. 1. inlasta, lasta. 2. Kugeln A ladda med 
kulor. 3. inbjuda. -lader, -, m. inbjudare. 
-ladung, /. inbjudning. 

Einlage, /. 1. inläggning, hopläggning. in- 
packning. 
inre. 8. andel i en kassa, insats. -helz, n 


inläggning. -kapital, n. = Einlage 3. -rn, tr. | 


1. magasinera. 2. inkvartera. -rung, f. 


Einliiafs, -e }, m. 1. insläppning, nande | 


för ngn. 2. tillträde, inträde. 8. liten port, : 


2. det inneslutna, bilaga; det 


" inlösa. -lösung, /. 


— emmacnen 





dörr i el. jämte en större. -lassen, I. ir. i. släp- 
pa in. 2. infoga. II. rf. inlåta sig. Sich mit 
jm. a a) träda i förbindelse med ngn, b) 
komma i gräl med ngn. -lalsgeld, ». inträ- 
desafgift. -issig, a. grundlig, genomgåen- 
de, detaljerad, utförlig. -lafskarte, /. inträ- 
deskort. -läfslich = einlässig. -lalspforte, 7. 
= Einla/s 3. -lassung, f. insläppande. -lauf, 
m. inlöpande, inlopp. -laufen, I. ser. e. 1. 
springa in. 2. inlöpa, inkomma, $. utmyn- 
na, utflyta. 4. inflyta. 5. krympa. II. tr. 
storma mot o. BPränga, t. ex. die Pforte. -lau- 
gen, tr. lägga i lut, i lake. -laugung, /. -läu- 
ten, tr. ringa in. Die Messe m ringa sam- 
man. -leben, rl. blifva hemmastadd, hem- 
marvan. Sich in etw. (ack) w lefva sig in i, 
vänja sig vid ngt. 


Einlegellband, -er +, r. band till märke, bok- 


märke. -bretichen, n. faner. -n, I. tr. 1. in- 
lägga. Geld m sätta in pengar i ett företag, i 
en bank, einen Saum am Kleide a. das Kleid 
göra ett veck på, taga in klädningen, 
Heringe m a) vattenlägga, b) inlägga sill, 
Elfenbein in etw. (ack.) w inlägga ngt med 
elfenben, Soldaten m inkvartera soldater, 
fär jn ein gutes Wort m fälla ett godt ord 
för ngn, Verwahrung, Protest a afgifva 
protest, protestera. 2. via tornérspel: die Lan- 
se m fälla lansen till angrepp, bila. für etw. 
eine Lanze m bryta en lans för ngt. II. ri. 
1. kvartera in sig. 2. lägga sig ut, für jn: 
för ngn. -sehle, f. lösaula. 


Einlliegung, /. inläggning m. m. se einlegen. 


-iehren, tr. Jm etw. m, lära ngn ngt, je zu 
etw. m inöfva, dressera ngn till ngt. -lei- 
men, ir. limma in, fast ngt i ngt. -Ielten, I. 


ir. 1. leda, föra in. 2. inleda, börja. Fin 


Buch a skrifva inledning, förord till en 
bok, men: ein Buch mit etw. » börja en bok 
med ngt. II. rf. börja, komma i gång. -lel- 
tung, /. 1.införande, inledande. 2.inledning. 
8. förberedelse. -Ienken, I. itr. h. o. tr. [Den 
Wagen] in den Weg, in das Geleise m kom- 
ma, köra in på vägen, i hjulspäret, via. 
wieder mw återkomma till ämnet. II. rfl. le- 
da, foga sig i hvartannat. -lenkung, /. -ler- 
nen, ir. inlära, inöfva nogt. -lesen, I. tr. in- 
samla. II. rf. Sich in einen Schriftsteller 
a göra sig förtrogen med en författare. 
«leuchten, itr. h. Etw. leuchtet jm ein: ngt 
blir klart för ngn, opers. es leuchtet ein: det 
är klart, uppenbart, vd: klar, uppenbar. 
«liefern, tr. inlemna, aflemna. -lieferung, £. 
inlemning. -lieferungsschein, m. kvitto (å 
inlemnad försändelse). -liegen, ir. s. 1. 
ligga inne, vara innesluten t ngt. vd: inne- 
liggande, närsluten. 2. ligga, bo nos ngn. -10- 
gleren, tr. inkvartera, inlogera. -lösen, tr. 
-Itjh]en, tr. löda fast ı 
ngt. -lotsen, tr. lotsa in. -lotsung, /. -Iullen, 
tr. vysja, söfva, invagga. -mächen, tr. 1. 





Av = föregåcnde uppslagsord. 


* äkta sms. Ö saknar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


einmahlen — 
lägga in, innesluta. 2. inlägga, inkoka, in- 
sylta, sylta. Eingemachtes: sylt. 8. knåda. 
-mahlen, I. tr. (låta) mala på förråd. II r.f. 
minskas vid malning. -mahnen, tr. infordra. 
-maischen, tr. mäska. -maischung, /. 

einmal, adv. en gång. &) (£-) m über das an- 
dere: gång på gång, m um das andere: a) 
hvarannan gång, b) gång på gång, auf el. 
mit a) på en, samma gång, b) helt plöts- 
ligen, med ena, er ist noch m (atv. -*) so alt 
als ich: han är en gång till så gammal som 
jag, b) (-£) nicht icke en gång, icke ens, 
ich bin nun m so: det är så min natur, sind 
Sie m abgereist, so: har ni bara rest, så, 
komm w her! kom hit litet! -éins, -, -, n. 
multiplikationstabell. 

einlimälig, a. bio: en gång förekommande. 
Nach wem Durchlesen gab ich dir das Buch : 
sedan jag läst boken en gång, gaf jag dig 
den. -marinieren, tr. inlägga i kryddad la- 
ke. -marinierung, f. -marsch, ». intåg. -mar- 
schieren, itr. s. marschera in. -mäls, n. brist 
i måttet som uppstår gnm intorkning, utminutering o. 
dyı. -mauern, tr. 1. mura in, fast i ngt. 2. med 


136 


mur omgifva, innesluta. -mauerung, /. -mei- ' 
isein, tr. mäjsla in. -meifs[e]lung, /. -mengen, : 


tr. inblanda. -mengung, f. -messen,I.tr. mäta 
Upp ngt I ngt, mäta och hälla i. II.r/l. minskas 
i måttet. -miet[hlen, tr. hyra in. -miet[hjung, 
J. -mischen, tr. inblanda. -mischung, /. -mum- 
me[l]n, tr. insvepa, maskera. -münden, it». 
h. mynna, falla ut i og: -mündig, a. med 
en mun, enstämmig. -mündung, f. myn- 
ning. -müt[h]ig, a. endrägtig. -mlit[bligkelt, 
f. endrägt. -nageln, tr. spika fast i ngt. -nä- 


hen, I. tr. 1. sy in ng i ngt. 2. insy, brodera. : 


3. taga in, inlägga, taga ihop, minska. II. : 
rf. inläggas, minskas i vidd. -nahme, -n, /. | 
1. intagande, intagning. 2. inkassering, | 


uppbörd. 8. inkomst. -nebmbär, a. möjlig : 
att intaga. -nehmen, tr. 1. taga in; taga : 
till sig, njuta, förtära. 2. uppbära, t. ex. ' 


Geld. 8. intaga, eröfra, bemäktiga sig. 4. 
intaga, vinna, stämma gynnsamt (el. ogynn- 
samt), göra partisk. Sich m lassen: fatta 
fördom. 8&. liksom omtöckna, öfverväldiga, 
bedöfva. 6. sjö. refva. -nehmer, m. uppbörds- 
man. -netzen, tr. väta, fukta, genomdränka. 
-nicken, itr. s. F nickande slumra in. -nleten, 
tr. nita fast ngt i ngt -niste[l]n, rf. bygga 


sitt bo, bosätta sig, innästla sig. -nöt[h]l- : 


gen, tr. Jm etw. m nödga ngn att taga in, 
att förtära ngt. -öde, -n, /. ödemark. -ölen, 
tr. smörja, ingnida med olja. -ölung, f. -ord- 
nen, tr. inordna, bringa på sin plats. -ord- 
nung, £. -packen, I. tr. 1. packa in, ned. 2. F 
stoppa i sig, äta. II. “tr. h. 1. packa, t. ex. 
zur Reise. 2. F packa in och gå sin väg, 
pallra sig af. -packung, /. -pappen, tr. 1. 
klistra in. 2. barn. äta. -paschen, tr. F snugg- 
la in. -passen, I. tr. inpassa, infoga ngt i ngt, 


einreichen 


lämpa ngt efter ngt. II. itr. h. passa in t ngt, 
lämpa sig för ngt. -passieren, rer. 8. gå in, 
inträda. -passung, /. inpassande, infogning. 
-pauken, ir. F Jm etw. m plugga in ngt i 
ngn. -peitschen, tr. med piskan inskärpa. 
inprägla. -pelzen, tr. inympa. -pfählen, tr. 
omgifva, befästa med pålar, förpåla, in- 
päla. -pfählung, /. förpälning, pälverk, pa- 
lissad. -pfarren, tr. hänvisa tin, samman- 
slå med ngn socken. -pfeffern, ir. peppra. -pier- 
chen, tr. instänga i fålla; infösa, samman- 
packa. -pfianzen, I. tr. 1. plantera, sätta. 2. 
bild. Jm etw. m inplante, inpränta ngt i ngn. 
I. rå. inrota sig, vna. fatta fast fot. -pflan- 
zung, /. -pflastern, tr. 1. omgifva med sten- 
läggning. 2. Steine a sätta, infoga stenar ı 
el. till stenläggning. -pflöcken, tr. 1. plugga fast 
ngt i ngt. 2. sätta pinnar omkring. -pflügen = 
einackern. -ptropfen, tr. 1. inympa. 2. prop- 
pa in. -pfroptung, /. -pichen, tr. 1. med beck 
bestryka. 2. med beck fästa ngt i ngt. -plau- 
dern, tr. Jm etw. m, intala nga ngt. -plemp- 
[sjen, itr. s. F plumsa i. -pökeln, tr. lägga i 
saltlake, salta ned. -prägen, tr. inprägla, 
dem Gedächtnisse: i minnet. -prägung, f. 
-predigen, F I. itr. h. Auf jn m, predika för 
ngn, ge ngn moralkakor. II. tr. Jm etw. n 
inpränta ngt i ngn. III. rf. blifva hemma- 
stadd i predikoämbetet. -pressen, tr. 1. in-, 
sammanprässa. 2. in-, påtrycka. -preb[ier]en, 
tr. försöka, på försök införa, profva, repe- 
tera. -prigein, tr. prygla in. -pudern, tr. in- 
pudra, pudra. -pumpen, tr. pumpa in. -pup- 
pen, rl. förpuppa sig. -quartieren, ir. in- 
kvartera. -quartierung, /. inkvartering. -quel- 
len, tr. lägga i stöp. -quetschen, tr. 1. sön- 
dertrycka, krossa. 2. prässa in, krossande in- 
tvinga. -rahmen, tr. infatta i ram. -ralmung, 
f. -ramme[l)n, tr. drifva in, ned medela hajare. 
-randen, -rändern, tr. sätta en rand omkring, 
kanta. -rangieren, tr. inordna. - erung, 
f£. -rat[h]en, I. tr. inräda, tillräda. II. ». in- 
rädan. -räuchern, tr. röka in. -räuscherung, 


f. räumen, tr. 1. flytta in, inrymma, upp- 


lägga, magasinera. 2. afträda. 3. medgifra, 
tillstå, erkänna. -räumung, /. -raunen, tr. 
tillhviska. -rechnen, ir. inräkna, medräkns. 
-rede, /. inkast, invändning. -reden, L tr. 
Jm etw. a a) inbilla ngn ngt, b) intala ngn 
ngt, öfvertala ngn till ngt. IL. tär. A. 1. Ja 
vw tala varmt, allvarsamt till ngn. Sich (av) 
nicht m lassen: ej taga reson. 2. In etw. 
(ack.) m blanda sig i, motsäga, göra inkast 
mot ngt. -reffen, tr. 30. refva. -registrieren, 
tr. inregistrera. -registrierung, /. -rögaes, 
I. ür. h. regna in. Bna. die Prügel regneten 
auf ihn ein: rappen haglade på honom. I. 
ir. Eingeregnet sein: hafva regnat inne. 
-reiben, ir. 1. Etw. in etw. (uck.) w rifva ngt 
så att det faller i ei. på ngt. 2. gnida in, emör- 
ja. -reibung, /. -relchen, tr. inlemna. -rel- 





ir. intransitivt, rl. reflexivt, 86. starkt, 80. svagt, tr. transitivt verb. Å. har haben, $S. har sein tll hjälpverb. 


einreihen — 13 


chung, /. -reihen, tr. inordna, bifoga. -rei- 
hung, f. -reifsen, I. tr. 1. rifva sönder. Lö- 
cher in etw. (ack) w rifva hål i ngt. 2. in- 
rista, rita. 8. rifva ned, förstöra. II. itr. s. 
1. sönderrifvas, gå sönder. 2. vinna insteg. 
sprida sig. Kin tief eingerissenes Übel: ett 
ondt som gripit vidt omkring sig. -reilser, 
» -,m. en som rifver ned, förstörare. -rellsung, 
f. sönderrifning m. m. se einrei/sen. -reiten, 
I. itr. s. rida in. II. tr. 1. rida in. 2. rida 
ned, sönder. -renken, tr. vrida i led. -ren- 
kung, /. -rennen, I. itr. s. Auf jn m, gä löst 
på, storma, rusa mot ngn. II. tr. stöta in, 
stöta hål på, krossa, spränga. -richten, I. 
ir. 1. vrida i led. 2. inrätta; ordna, ställa 
till. Etw. nach etw. w rätta ngt efter ngt. 
8. iordningsätta, inreda. II. rf. 1. ställa, 
ordna för sig. Sick auf etw. (ack.) m förbe- 
reda sig på ngt, sich nach etw. n rätta sig 
efter ngt. 2. sätta bo. 3. lefva sparsamt, 
rätta mun efter matsäcken. -richter, m. en 
som inrättar ngt, inredare, ordnare. -rich- 
tung, f. 1. inrättning. 2. inredning. 3. an- 
ordning, inre beskaffenhet. -riegeln, tr. stän- 
ga igen om, stänga in. -ritt, m. inridande, 
intåg till häst. -ritzen, tr. 1. inrista. 2. rispa. 
-rollen, ir. rulla in, ihop. -rollung, ‚/. -rosten, 
itr. s. rosta, förrosta, rosta fast. -rücken, I. 
ir. 1. införa, t. ex. eine Anzeige in eine Zei- 
sung. 2. rycka in, flytta in (åt stäsn), t. ex. die 
nächsten Zeilen (ei. ıtr.: mit den nächsten 
Zeilen) etw. w. II. itr. s. 1. se I, 2. 2. inryc- 
ka, intäga. 3. In is Stelle m intaga ngns 
plate. -rückung, /. -rückungsgebühren, pi. 
annonskostnader. -rühren, tr. iröra, iblan- 
da. F vila. jm etw. wm koka ihop ngt åt ngn, 
styra till förargelse för ngn. -rührung, f. 
-8, I. -en, f. etta. II. se ein A I, 4, 5. -saat, 
f. 1. utsäde. 2. sådd. -säckeln, tr. stoppa 
på sig, i fickan, i börsen. -sacken, I. er. 1. 
fylla i säckar; F äta, stoppa i sig. 2. = ein- 
säckeln. II. itr. s. säcka sig, bilda inåtgå- 
ende veck. -sackung, f. -säen, tr. 1. så. 2. 
besä. -sägen, tr. säga in i. -salben, tr. smör- 
ja med salfva, med smörjelse. -salbung, f. 
«salzen, tr. insalta, salta ned. -salzung, /. 
-säm,a.ensam, enslig, aflägsen, undangömd. 
-samkeit, /. ensamhet, enslighet. -sammeln, 
tr. insamla; skörda. -sammler(in), m. (f.) 
samlare. -sammlung, 7. insamling, skörd. 
-sargen, tr. lägga i likkista; via. jorda, be- 
grafva. -satteln, rl. sänka sig i form af en sa- 
dei. -sattelung, /. sänkning, pass. -satz, m. 
1. insättning. 2. insats. 8. ngt som insättes I ngt 
annat, t. ex. lösskifva, utdragsskifva i bord, 
skjortveck, munstycke på blåsinstrument, m. m. 
4. satB af saker, som ordnade efter storleken passa in 
i hvarandra. Ö. mus. instruments, stämmors instäm- 
mande, infallande. -satzbecher, m. bägare 
att skjuta ihop, att skjuta i hvarandra. 
-satzplatte, f. skifva, att foga in i ngt. 


— einschleichen 


-satzröhre, /. förlängningsrör. -satzschach- 
tein, på. sats askar. -satzstück, n. styc- 
ke att sätta till, att skjuta in, att byta 
om. -säuorn, tr. syra. -saugen, I. ir. insuga, 


'insupa. U. rfl. suga sig fast, bita in i agt. 


-saugung, /. -säumen, tr. sy in, fålla. -säung, 
J. insäning. -säusein, -sausen, I. itr. h. susa 
in. II. tr. invagga, söfva. -schachteln, I. tr. 
1. lägga in i ask. 2. foga, sätta i hvartan- 
nat. II. ri. F stufva in sig. -schachtelung, f. 
-schalten, tr.infoga,inskjuta, inflicke. -schal- 
tung, f.inskjutet stycke, inflickning, tillägg, 
tillsats. -schanzen, tr. omgifva med skan- 
sar, fürskansa. -schärfen, tr. inskärpa. -schär- 
fung, /. -scharren, tr. krafsa in, ned, mylla 
ned. -scharrung, .f. -schauen, itr. h. blicka 
in. -schaufeln, ir. akofla in, ned. -schenken, 
tr. skänka, hälla i. zita. 5m klaren a. reinen 
Wein mw säga ngn sanningen rent ut. -schich- 
ten, tr. lägga in, packa in hvarfvis. -schik- 
ken, ir. skicka in, inlemna. -schlekung, f. 
schieben, I. ir. inskjuta, infoga, skjuta 
emellan. II. rfl. tränga sig in, emellan. 
-schiehsel, -. n. inskjutet, inflickadt stycke; 
parentes, tillägg. -schlehung, /. 1. inskju- 
tande, infogning. 2. = Einschiebsel. -schie- 
(sen, I. ir. 1. skjuta sönder, bresch på, ned. 
2. profskjuta, skottställa. 8. skjuta in. Bal- 
last taga in barlast, Geld m lägga pen- 
gar i kassan. II. rf. öfva sig i skjutning, 
skaffa sig skjutvana. III. itr. s. hopstörta. 
-schiffen, I. tr. inskeppa, lasta. II. rf. in- 
skeppa sig, gå om bord. -schiffung, /. -schir- 
ren, tr. sela på, spänna för. -schlafen, it». s. 
somna; bild. slappas. -schläfern, tr. söfva; 
döfva, bedöfva. -schläferung, /. -schläfrig, 
a. mes Bett: enmanssäng. -schlag, m. 1. 
handslag som tecken till bifall. 3. ru des Blitzes: 
äskslag. 3. m, eines Paketes: a) ett pakets 
iordningställande, b) omslag till ett paket. 
4. inslag, väft. 5. veck, fäll. -schlagen, I. 
gr. 1. slå in, ned. 2. Löcher av slå hål i ngt. 
8. slå in, sönder, spränga. 4. slå, vira, läg- 
ga in. d. slå i, hälla i. 6. lägga in, konser- 
vera. 7. Einen. Saum am Kleide m a. das 
Kleid m lägga ett veck på, lägga in en 
klädning. 8. väfva in. 9. utv. 8. Einen Weg 
av slå in, välja, beträda en väg. 10. öfva, 
göra hemmastadd i fäktning, i (hugg)vap- 
nens bruk. II. itr. a) Ak. 1. Auf jn « gå löst, 
hugga in på ngn, slå ngn dugtigt. 2. [In 
3s Hand] n slå till, ge ett handslag, gå 
in därpå. 3. slå in, ned. opers. es kat einge- 
schlagen: åskan har slagit ned. 4. In etw. 
a tillhöra ngntings område, vara ngt i 
samma väg som ngt. Das in mein Fach 
wde: det som tillhör mitt fack. bh) s. &. slå 
in. 6. lyckas, arta sig väl. -schlagepapier, n. 
omslagspapper. -schlägig, a. dit- eı. hithö- 
rande, motsvarande, beträffande, vederbö- 
rande. -schieichen, itr. s. o. rf. smyga sig 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. t har emljud. F famitjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


einschleiern — 18 — einsichtig 


in. -sohleiern, tr. inhölja, kläda i slöja, i sht | ir.1.förskräcka, injaga skräck hos. 8.skräm- 
i nunneslöjan. Sich m lassen: taga slöjan. main. 
-schleifen, tr. I. st. inslipa. IL sv. 1. släpa | Einschreibliegebühren, pl. -egeld,n.inskrifnings- 
in. 2. insmuggla. 3. med öglor inknyta. -schlep- el. inregistreringsafgift. -en, I. tr. 1. inskrif- 
pen, tr. släpa in, draga in, införa. -schlep- | va. Bia. ins Gedächtnis a» inprägla i min- 
pung, f- net. 2. post. införa, anteckna värdeförsändelser. 
einschlielslibär, a. möjlig att innesluta. -en, Påskrift på värdeförsändelser: eingeschrieben: re- 
tr. 1. läsa, stänga in. 2. innesluta, inne- kommenderas. -esendung, f. post. värdeför- 
stänga, omgifva; omringa, belägra. 8. vira, sändelse. -ung, /. inskrifning. 
lägga in ngt i ngt, bifoga. 4. In Klammern m | einlischreiten, itr. s. skrida, gå in; inskrida. 
sätta inom parentes. 5. inbegripa, medräk- Gerichtlich gegen jn w stämma ngn, börja 
na; innesluta. -iich, prep. med gen. ei. ack. | process med ngn. -schrumpfen, itr. s. krym- 
medräknad, inberäknad, innefattad. -ung, pa. -schub, m. 1. inskjutande, inskjutning. 
F. instängning m. m. se einschlie/sen. 2. det inskjuina, inskjuten tillsats, tillägg. 
einlischlingen, tr. 1. fläta, knyta in. 2. sluka i | -schüchtern, ir. skrämma, göra försagd. 
sig, svälja ned. -schlucken, tr. svälja ned. -schüchterung, ‚/. -schulen, tr. inlära, inöf- 
-schlummern, itr. s. inslumra. -schlüpfen, itr. va, dressera. -schulung, /. -schuls, m. 1. in- 
x. emyga sig in. -schlürfen, ir. med välbe- flutna pengar. 2. inslag, väft. -schüsters, 
hag insuga, insupa. -schlufs, m. 1. innealut- ttr. h. F göra förluster, komma af sig, für- 
ning, bifogande. Mit m von etw.: ngt med- falla. -schütten, tr. ösa, hälla i. rschwärzen, 
räknadt. 2. det inneliggande, det bifogade; tr. 1. svärta, ingnida med svärta. 8. smugg- 
bilaga. 8. parentes. -schlufsklammer, /. pa- | la in. -schwärzer, m. smugglare. -sokwär- 
rentes, klammer. -schmalzen, ir. smörja | zung, /. insmuggling. -schwatzen, -schwät- 
med flott. -schmeicheln, I. ir. Jm etw.w | zen, I. itr. h. In etw. (ack) mit m blanda sig 
gnm smekningar förmä ngn till ngt, att i ngt, auf jn m besvära ngn med sitt prat. 
antaga, att mottaga ngt. II. rf. ställa sig | II tr. Jm etw. A inbilla ngn ngt. IE ri. 
in. wd:inställsam. -schmeichelung, /.-sehmel- ställa sig in. -schwefein, tr. avafla. -sohwem- 
isen, ir. 1. F slå in, sönder. 2. P jn m häk- men, ir. spola in, drifva in. -schwenken, 
ta ngn. -schmeizen, I. st. itr. s. smälta ihop. itr. h. svänga in, med en svängning inträ- 
II. vanı. sv. tr. 1. lägga i smältdegeln, smäl- da. -schwinden, iir. s. krypa ihop, minskas, 
ta, smälta ned. 2. i smält tillstånd införa | krympa. -segeln, str. s. segla in. -sögnen, 
ngt i ngt. -schmelzung, /. -schmieden, tr. smi- tr. 1. läsa välsignelse öfver, välsigna. 2. in- 
da fast ngt i vet. Einen Verbrecher av slå en | viga, viga. 8. konfirmera. -sögnung, f. -0e- 
förbrytare i järn. -schmiegen, rl. 1. smyga | hen, I. itr. Ah. titta in, in etw. (nck.): i ngt, 
sig in; bua. ställa sig in. 2. krypa ihop. | dei jm: till ngn. Mit jm w se in 1, läsa i 
-schmieren, tr. 1. smörja, ingnida. 2. stry- ngns bok tillsammans med denne. II. tr. 1. se, 
ka in. F oma. jm etw. utförligt förklara | läsa igenom. 2. inse, förstå, begripa. 8. m 
ngt för ngn, plugga in ngt i ngn. 8. klottra | e. ein m el ws. haben ei. nehmen: se till, 
in. -schmierung, /. -schmirgeln, tr. ingnida, | föra uppsigt, ingripa, bestraffa. -sehung, f. 
slipa med smärgel, smärgla. -schmuggein, -seifen, tr. tvåla in. -seitung, /. -seihen, tr. 
I. tr. insmuggla. II. rf. emyga sig in. | sila, sila upp, filtrera ngt i ngt. :Solhung, f. 
-schmutzen, {r. gomgående nedsmutsa. -schnal- -seitig, a. ensidig. -seitigkeit, /. ensidighet. 
len, tr. spänna in, ihop. -schneiden, I. ir. 1. | -sendsn, tr. sända, skicka in. -sender, -, m. 
skära i, göra ett snitt, en skåra, ett klipp i. | insändare. -sendung, /. insändande. -sen 
2. skära in, klippa in. 3. skära, skära in, | ken, tr. sänka, sänka ned, in. -seskung, f- 
upp. 4. afmäja och köra in, inbärga. II. rf. 1. nedsänkande, nedsänkning. 2. insänk- 
o. itr. h. skära in, intränga. Bila. tief ins | ning, sänkning. -setzen, I. tr. 1. sätta in, 
Herz a göra ett djupt intryck. -sehneidig, | ned, till; utnämna. Einem Pferde die Spo- 
a. som har biott en ägg. -schneien, tr. öfver- ren mw gifva en häst sporrarne. 2. sätta in, 
snöa. kingeschneit werden: snöa inne, ein- | sätta på spel; våga. Sein Ehrenwort zum 
geschneit: insnöad. -schneiung, /. -schnitt, Pfande m gifva sitt hedersord på ngt, seine 
m. 1. inskärning, skåra, klipp. 2. ekörd. | ganze Kraft m vinnlägga sig af alla kraf- 
-schnitzen, ir. 1. skära i, göra ett snitt i. 2. ter. 8. inrätta, fastställa, förordna att hållas, 
skära in, tälja in. -schnupfen, tr. draga upp t.ex. ein Fest. II. rfl. sätta sig in, upp. 
i näsan, snusa. -schnüren, tr. binda in, slå sätta sig fast, inrota sig. IH. itr. A. falla 
snören om; snöra åt, snöra. -schnurren, itr. in, t.ex. der Trompeter setzte ein. -setzung, 
s. F krympa. -schnürung, 7. inbindande, | ‚/. -sicht, /. 1. inblick, betraktande, päse- 
snörande. -schöpfen, ir. ösa i. -schränken, ende. 2. insigt, förstånd, begripande. m 
tr. inskränka, begränsa, minska. -schrän- | von etw. haben: förstå sig på ngt, a von 
kung, ‚/. inskränkning, minskning; förbe- etw. nehmen: taga kännedom om ngt. 3. 
håll. -schrauben, tr. skrufva in. -schrecken, mw nehmen: se upp, ingripa, straffa. -slohtig, 





ir. intransitivt, rl. refiexivt, 88. starkt, SV. svagt, 67. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverh. 


u 


„sin. 


EIMBICHTSIOB — 139 


a. insigtsfull. -sichtsios, a. utan, saknande 
insigter. -sickorn, itr. s. sippra, sila in, su- 
ga sig in, sjunka ned. -sick[e]rung, /. 

Einsiodllol, -, m. eremit. -ol6i, -en, f. eremitbo- 


ning. -eln, sv. sir. k. lefva som eremit. -on |, 


= einkochen. -ler(el) = Einsiedel(ei). -lorisch, 
a. eremitartad, eremit-, enslig. -iorn = ein- 
siedein. 

einlisiegoln, ir. försegla. -siibig, a. enstafvig; 
bid. fäordig, ordknapp. -slibigkeit, /. enstaf- 
vighet m. m. se föreg. -singen, tr. 1. söfva med 
sång, sjunga till söms. 2. öfva i sång. -sin- 
ken, ir. s. sjunka ned, ihop; sjunka, sänka 
sig. -sitzon, I. itr. s. sitta inne, hålla sig 
hemma. II. ir. sitta sönder. -spannen, tr. 1. 
spänna, spänna upp i ngt. 2. spänna för. 8. 
Die Nasen eingespannt! sätten ej näsan i 
vädret! -spänner, -, m. enspännare. -spän- 
nig, a. enspänd. -speichorn, tr. magasinera. 
-sperren, tr. spärra, stänga in, läsa igen 
om. -sperrung, ‚/. -spiolen, I. tr. öfva i spel, 
i musik. II. itr. h. spela in, göra sig gäl- 
lande. -spinnen, tr. 1. spinna in ngt i tråden. 
2. spinna in, omspinna. -spräche, /. invänd- 
ning, inkast, protest. -sprechen, I. itr. hk. 1. 
blanda sig i samtalet. 2. Für jn m taga 
ngns parti, lägga sig ut för ngn. 8. Auf jn 
vw tilltala ngn med en lång avada. 4. Bei jm m 
titta in till ngn, säga till, taga in hos ngn. 
II. ir. 1. Ein Wort mit m hafva ett ord 
med i laget. 2. Jm Mut m ingifva ngn mod, 
Jm Trost m trösta ngn. -sprongen, I. tr. 1. 
slå in, spränga. 2. spränga in. 8. stänka, 
. sprita. Mit Salz m beströ med salt, rim- 
salta. 4. inblanda. II. ir. s. spränga in, 
galoppera in. Auf den Feind m rida mot 
fienden. -springen, itr. s. 1. hoppa in. Auf 
etw. m rusa mot ngt, F bei einer Gesell- 
schaft inträda i ett sällskap. 2. spricka 
sönder, få sprickor. 8. bilda en inåtgående 
vinkel, bugta inåt. -spritzen, tr. 1. inspru- 
ta. 2. Wäsche m stänka linne. 3. fullstänka, 
nedsmutsa. -spritzung, /. -spruch, m. in- 
vändning, protest. m thun: protestera. -st, 
I. adv. en gång, förr, fordom. II. oböjl. n. 1. 
det förflutna. 2. framtiden. -stallen, tr. sät- 
ta ini stall ei. fähus. -stampfen, tr. 1. stampa 
in, ned. 2. stampa hål på, sönder. 8. v las- 
sen: skicka till stampen. -stand, m. 1. in- 
träde i nya förhållanden, tillträde. 2. aurmea för- 
enade utgifter, i sht tillträdeskalas, installa- 
tionsmiddag. -stänkern, tr. F fylla med 
stank. -stauben, itr. s. blifva dammig, in- 
pyrd med dam. -stäuben, tr. neddamma. -ste- 
chen, tr. sticka, stinga in. Löcher a sticka 
hål. -stockon, ir. sticka, stoppa in, ned, på 
sig. Das Schwert w sticka svärdet i skidan, 
F jn sätta ngn i kurran, via. eine Belei- 
digung m svälja en förolämpning. -steckung, 
J. stehen, itr. s. 1. In ein Amt tillträda 


— Kuntrag 


ställe, ersätta ngn, in göra krigstjänst i 
ngns ställe, b) ansvara för ngn, für etw. av - 
ansvara för ngt, taga ngt på sig. -stehor, -, 
m. soldat värfvad i en annans ställe. -steh- 
ion, rl. stjäla, smyga sig in. -stoigon, str. 
s. stiga in, upp i. Rop vid järnvägstågs afgkug: 
av! tåget till N.! -stellen, I. tr. 1. ställa in. 
8. jäg. ringa. 8 taga i sin tjänst, värfva. 4. 
inställa, afbryta, afskaffa. II. r/. inställa, 
infinna sig. -stollung, /. -stemmen, tr. 1. 
stödja mot, insätta. Die Arme sätta hän- 
derna i sidan. 2. med huggjärn inhugga. 
-sten[s] = einst. -stich, m. styng. -stickon, 
tr. ey in, brodera. -stig, a. 1. förfluten. 2. 
framtida. -stimmen, sir. h. 1. stämma öfver- 
ens, sammanstämma. 2. instämma, falla in. 
8. uppstämma, im Chore: i kör, i korus. 
«stimmig, a. enstämmig. -stimmigkeit, f. en- 
stämmighet. -stimmung, /. instämmande n. 
m. se einstimmen. -stippon, tr. F döppa i ngt, 
doppa ned, in. -stmälig = einstig. -stmäls = 
"einst. -stopfen, ir. sticka, stoppa in, ned. 
-stolsen, tr. 1. stöta in, köra in. 2. stöta hål 
i, stöta sönder, slå in, slå sönder. -stolsung, 
f. -strahlon, itr. s. stråla in. -streichen, I. 
ir. 1. stryka in i ngt, smörja. 2. stoppa på 
sig, inkassera. II. itr. s. ströfvande Komma in, 
anlända till. -streuen, tr. inströ, inblanda. 
Den Pferden [Stroh] « strö (halm) under 
hästarne, jm etw. w intala ngn ngt. -strou- 
ung, /. -strich, m. streck, skåra, inskärning. 
«stricken, ir. sticka in. Hacken wm sticka i 
hälar. -strömen, itr. s. strömma in. -strö- 
mung, /. -stücke[l]n, tr. lappa, sätta i. -stu- 
dieron, tr. instudera, inöfva. -siürmen, itr. 
hk. o. s. storma in, rusa in. Auf jn m stor- 
ma, rusa mot, öfverfalla, öfverväldiga ngn, 
auf seine Gesundheit m storma på sin häl- 
sa. -sturz, m. sammanstörtande, ruin. -stür- 
zen, I. itr. s. 1. in-, sammanstörta. 2. stör- 
ta in, rusa in. U. tr. nedstörta, förstöra, 
nedrifva. III. rl. kasta sig in, ned, störta 
in. -stürzung, f. -stützon, tr. stöttande, ss. 
stötta infoga. -stweilen, adv. under tiden, 
tills vidare. -stweilig, a. tillfällig, proviso- 
risk. -sudeln, tr. nedsöla. -tagstlisge, /. dag- 
slända. -tauchen, I. ir. doppa ned, doppa. 
II. str. s. dyka ned, sjunka ned. -tauchung, 
f. tausch, m. utbyte, byte. -tauschen, tr. 
tillbyta sig. -tauschung, /. -teeren, tr. be- 
stryka med tjära, tjära. -teigen, tr. knåda, 
hopknäda. -t[hjelibär, «. som kan indelas. 
-t[h]ellen, tr. 1. indela. 2. via en indelning hän- 
viea en, införlifva med cn dei. -t[hjöllung, f. 
indelning. -thun, ir. lägga in, sätta in. -tie- 
fon, ir. urhälka, fördjupa. -tönon, ser. A. mus. 
falla in. -tönig, a. entonig. -tönigkolt, f. en- 
tonighet. -tonnen, ir. fylla på tunnor, på fat. 
-tracht, /. endrägt. -trächtig, a. endrägtig. 
-trächtigkeit, /. endrägt. 


ett ämbete. 2. Für jn w a) träda i ngns ! Eintrag, -e }, m. 1. införande, inskrifning. 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. ft har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Eintragebuch - 140 — | Einzelleben 


ut. det inskrifna. 2. inslag, väft. 8. för- 
fäng, afbräck, skada. -ebüch, n. inskrif- 
ningsbok, register. -en, tr. 1. bära in. 2. 
väfva in inslaget. 8. införa, inskrifva. 4. in- 
bringa, afkasta. 

einliträglich, a. indrägtig, inbringande, vinst- 
gifvande. -träglichkeit, /. indrägtighet, för- 
delaktighet, inkomst. -tragung, f.inbärning 
m. m. se eintragen. -tragungsamt, n. inskrif- 
nings- eı- inregistreringsbyrä. -tränken, tr. 1. 
indränka. 9. Jm etw. » gifva ngn ngt att 
dricka, vanı. vida. låta ngn få sota för ngt. 
-träufeln, tr. indrypa. -treffen, itr. s. inträf- 
fa, a) anlända, b) tilldraga sig. 
eintreiblibär, «. som kan indrifvas. -en, I. tr. 
drifva, slå in. II. it. s. drifvae in ar stormen, 
floden. -OF, ın. en som .indrifver, uppbörds- 
man. -ung, /. indrifvande. 

einlitreten, I. itr. a) s. 1. inträda, un js Stelle: 
i ngns ställe. In ein Amt w tillträda ett 
ämbete, in js Fufsstapfen m träda i ngns 
fotspår. 2. Fär jn a) komma i ngns stäl- 
le, ersätta ngn, b) ansvara för ngn, c) för- 
svara, kläda skott för ngn, fär js Sache w 
kämpa för, försvara ngn. 8. inträda, inträf- 
fa, hända. b) h. 4. trampa. Tief m efterlem- 
na djupa spår. II. tr. 1. trampa, intrycka. 
Sich (aat.) einen Dorn w få en tagg i foten. 
2. trampa ned, t.ex. etw. in die Erde. 3. 
trampa sönder, hål i. 4. Die Schuhe m kip- 
pa ned skorna. -trichtern, tr. gnm tratt häl- 
la i, tratta i. -trinken, tr. dricka, insuga, 
uppsupa. -tritt, m. inträde. -trittsgeld, n. in- 
trädesafgift. -trocknen, I. itr. s. torka in, 
uttorkas, utsina. II. tr. uttorka. -tröpfeln, 
«tropfen, I. itr. s. droppa in. II. tr. drypa in. 
-tröpf[e]lung, /.indrypning.-tunken, tr. doppa 
ned, doppa. -üben, tr. inöfva, öfva. -übung, f. 
einvorllieiben, tr. införlifva. -loibung, /. -neh- 
mung, /. hörande, inhämtadt utlätande. 
«standen, a. ense. Mit etw. w sein: gå in på, 
gilla ngt. vw går ni in därpå? n! jag går 
in därpå! topp! -ständigen, I. tr. Jn A för- 
må ngn att gå in på ngt. II. ri. gå in där- 
på. -ständni[f]s, n. öfverensstämmelse, enig- 
het, sämja. Geheime se mit jm haben: vara 
i hemligt förstånd med ngn. -stehen, I. tr. 
inbegripa, innefatta. II. rf. 1. öfverens- 
stämma. 2. gå in därpå. 


mm nn m 


einliwachsen, itr. s. växa in i ngt; bild. inrota . 


sig. -wago, f. vigtsförlust. -wägen, I. tr. 
väga in, väga och lägga in. U. ri. förlora i 
vigt gom utminutering. -Wägung, /. -walken, :tr. 
8. o. rfl. krympa vid valkning. -wand, -e +, 
m. invändning. -wanderer, m. invandrare. 
-wandern, itr. s. invandra. -wand[e]rung, /. 
-wärts, adv. inåt. m gehen ev. die Fü/se n 
setzen: gå in med fötterna. -wässern, tr. 
vattenlägga, urvattna, urlaka. -wässorung, 
f. -weben, I. tr. 1. med ct. liksom med en vämnd 
omgifva, innesluta. 2. väfva in, vna. infläta. 





II. ri. krympa, blifva kortare gom väro. -wech- 
seln, tr. tillväxla sig, inlösa. -wechs[e]lung. 
J. -weichen, tr. lägga i blöt o. aymedels upp- 
mjuka. -wolchung, £. -weihen, tr. inviga. -wel- 
hung, f. invigning. -welsen, tr. Ja a visa 
in, föra in ngn, anvisa ngn hans plats, hän- 
visa ngn tin ogt. -welsung, /. -wenden, tr. in- 
vända. -wendung, /. invändning. -werfen, tr. 
1. kasta in. 2. slå in, sönder, gam stenkastning 
förstöra. 8. invända, yttra. -worfung, f£. -wik- 
keln, I. ir. 1. inveckla, insvepa, inlinda. 2. 
veckla, rulla ihop. II. rl. svepa in sig; via 
veckla, trassla in sig. -wick[o]lung, f. -wie- 
gen, tr. vagga till sömns; invagga. -willl- 
gon, itr. h. o. tr. [In] etw. (ack) av gå in på 
ngt, gifva sitt bifall, samtycka till ngt. 
-willigung, /. bifall. -windeln, tr. inlinda. 
-winden, I. tr. 1. fläta in, omslingra. 8. böja 
in, leda in. II. rf. slingra sig in. -wintern, 
itr. s. 1. frysa in. 8. öfverraskas af vintern. 
8. opers. es wintert ein: det börjar bli vinter. 
-winterung, ‚f. -wirken, I. tr. 1. virka in. 2. 
knåda in. II. itr. h. inverka. -wirkung, f. 

einwohnlien, I. ser. h. 1. Bei jm m bo. hos ngr. 
2. Jm finnas i, vara egendomlig för ngn. 
Avd : inneboende. II. r/. blifva hem mastadd, 
hemmavand. -er, -, m. -orin, -nen, f. invå- 
nare. -erschaft, f. samtliga invånare. 

einlIwölken, tr. hölja i moln. -wollen, itr. &. 1. 
vilja komma in. 2. Das will mir nicht ein: 
a) det vill ej gå in i mitt hufvud, b) det 
kan jag ej gå in på. -wüchsig, a. växt i ett, 
enhetlig. -wühlen, tr. gräfva in, ned, mylla 
ned. -wurf, m. inkast, invändning. -wurzeie, 
ir. 8. 0. Äh. samt rf. få rotfäste, rote sig. 
Eingewurzelt: inrotad; via. orörlig, fast - 
naglad. -wurz[e]lung, /. -zahl, /. gram. sin- 
gularis. -zahlbär, a. betalbar; förfallen. 
-zahlen, tr. inbetala, afbetala. -zählee, tr. 
1. räkna in, räkna och lägga in. 2. med- 
räkna. -zahlung, f. inbetalning. -zäkhlung, 
f. in-, medräknande. -zahnen, tr. 1. med 
stift, med hake fästa. 2. tanda, förse med 
kuggar. -zahnung, /. -zapfen, tr. 1. tappa, 
Wein in Flaschen: vin på buteljer. 9. med 
tappar fästa, fastplugga. -zapfung, f. -zaw- 
born, tr. trolla in. -zäunen, tr. inhägna. -zis- 
nung, /. 1. inhägnande. 2. inhägnad. -zob- 
ren, itr. 8. o. TÅ. täras, minskas. -zehrung, 
F. -zeichnen, tr. rita, rista, skrifva in. -zeieh- 
nung, f. 

Einzeilsufzählung, f. detaljerad uppräkning, 
uppräkning af hvar och en för sig. -ausge- 
be, /. = Einzeldruck. -ding, n. ting för eig, 
enskild sak. -druck, m. särskild upplaga, sär- 
skildt tryck (för sig, ej ss. del af ett helt.el. en serie). 
fall, m. Der A hvarje fall för sig, hvarje sär- 
skildt fall. -geschichto, /. särskild historia oa 
ett land, ett tidehvarf el. dyl., monografi. -haft, f. 
cellfängelse. -heit, f. enskildhet. -kampf, m. 
kamp man mot man, tvekamp. -leben, ». ens- 





itr. iotransitivt, rf. reficxivt, 88. starkt, 80. svagt, 67, transitivt verb. A. har Aaden, 8. har sein till hjälprerd. 


einzeln — 
ligt lif, eremitlif. -n, a. enskild, särskild, 
hvar för sig, ensam, en och en, enda, en- 
staka, en och annan. Jeder we: hvar och en 
för sig, im ven: i enskildheter. -stimme, f. 
1. enskild röst. 2. solostämma. -tanz, m 
solodans. -verkauf, m. minuthandel, minut- 
försäljning. -weson, n. individ. 

einliziehen, I. tr. 1. draga in. 2. indrifva, t. ex. 
Ausstände. 8. inkalla, t. ex. die Reserve. 4. 
häkta, arrestera. 5. inhämta, t. ex. Nach- 
richten. 6. insuga, suga upp. 7. Eine Mau- 
er av låta en mur afsmalna uppåt, eine 
Zeile mw indraga, inrycka en rad, die Segel 
m refva seglen. 8. inskränka, minska. 9. 
indraga. II. rl. inskränka sig, minska sina 
utgifter. III. vier. s. 1. draga, tåga, flytta 
in. 2. insugas, uppsupas. -ziohung, /. -zig, 
a. 1. enda. w und allein: endast, blott och 
bart. 2. ensam i sitt slag, makalös, oförlik- 
nelig, egendomlig. -zuckern, tr. insockra. 
-zuck[o]rung, /. -zug, m. intåg, inflyttning. 
'-zwängen, -zwingon, tr. tvinga in. 

Eis, -es, 0, n. 1. is. Bia. aufs w führen: 
sätta på det hala. 2. glass. -bahn, f. is-, 
skridskobana. -baum, m. isbrytare. -blick, 
-blink, m. isblink. -beck, -brecher, m. isbry- 
tare. -bruch, m. islossning. -en, sv. I. tr. 1. 
förvandla till is. 2. isa, rensa från is. II. 
itr. 1. h. opers. frysa på. 2. s. frysa till is. 

Eison, -, n. järn. Bild. von m sein: hafva en 
bärghälsa, Not bricht A— nöden har ingen 
lag, altes w skräp. -hahn, f. järnväg. -bahn- 
wärter, m. banvakt. -baum, m. 1. träd med 
järnhärd ved. 2. järnbeslagen stock. -draht, 
m. järn-, ståltråd. -Brde, f. järnhaltig jord. 
-farbig, a. järngrä. -fost, a. järnhärd. -fleck, 
m.rostfläck. -fleckig, a. som har rostfläckar. 
-frosser, m. F storkaxe, storskräflare. -Ires- 
serisch, a. F skräfiande, skrytsam. -gufs, m 
1. järngjutning, järnsmältning. 2. gjutgods 
«f järn. -gulswa[a]ro, /. gjutgods ar järn. -ham- 
mer, m. stängjärnshammare. -hut, m. 1. 
järnhjälm. 2. vor. stormhatt (Aconitum). 
-hütte, /. masugn. -kies, m. min. svafvelkis. 
-kram, m. 1. järnkramhandel. 2. järnskräp. 


-krämor, m. järnkramhandlare. -mittel, n. 
järnhaltigt läkemedel. -efen, m. 1. jäm- 


ngn. 2. masugn. -schmeize, -schmeizhütte, 
5. smältugn, masugn. -schmied, m. smed. 
-schmiode, /. smedja. -stab, m. järnstäng. 
«stein, m. järnmalm. -stufe, /. järnmalmastuff. 
-walajre, /. järnvara. -werk, ». 1. smide (= 
järnsaker). 2. järnbruk. -Zzeug, n. järnsaker. 
eisliorn, a. af järn, järn-. -esblick, m. isande 
blick. -fläche, f. isyta, isfält. -grube, f£. is- 
grop, iskällare. -ig, a. 1. ishöljd, isbetäckt. 
2. isig, isande. -kälte, /. isande köld. -kluft, 
J. frostspricka ı twua. -klüftig, a. sprucken 
af frost. -kraut, n. dot. isört. -lauf, m. skrid- 
skoäkning. -läufer, m. skridskoåkare. -na- 
gel, m. brodd ı nastskor. -neBel, m. rimfrost. 


141 


— Elephant 
-netz, n. vinternät, -not. -pfahl, m. ispäle, is- 
brytare. -scholle, f.isstycke, isflake.-schrank, 
m. isskäp. -schuh, m. skridsko. -splels, m. 
-spitze, /. isnäl. -umschlag, m. kallt omslag 
med is. -zacken, -zapfen, m. istapp, ispigg. 
-zoit, /. istid, glacialperiod. 

oitol, a. 1. tom, innehållslös, fäfänglig, för- 
gänglig. 2. fåfäng, flärdfull, kokett, inbilsk, 
högmodig, auf etw. (ack.): öfver ngt. 8. vanı. 
oböjat, idel, bara. -koit, /. 1. tomhet, brist 
på innehåll, fäfänglighet. 2. fåfänga, flärd, 
koketteri, högmod. 

Eiter, -s, 0, m. Var ur sår. -boule, /. böld, bul- 
nad. -bläschen, ». -blattor, /. blemma, finne, 
kvisla. -haft, -icht, -Ig, a. varartad, varig. 
"N, sv. itr. h. vara Big. -ung, f. varbildning. 

Eiweifs, -e, n. ägghvita. 

Ekel, I. -», 0, m. 1. illamående. 2. äckel, väm- 
jelse, motvilja, leda, afsmak. Etw. ist jm 
zum w ngn är led, ledsen. vid ngt. 8. F 
äcklig, vämjelig person. II. a. 1. äcklig, 
vämjelig. 2. Es ist mir m jag mår illa. 3. 
kinkig. -geruch, m. vämjelig, vidrig lukt. 
«haft, a. äcklig, vämjelig, vidrig. -haftigkeit, 
J. äckel, vämjelse. -Ig, a. 1. = ekelhaft. 2. 
förarglig, krånglig, kinkig. -n, sv. itr. h., 
opers. o. rl. Etw. ekelt mir, es ekelt mir eı. 
mich vor etw. (dat.),ich ekle mich vore. an etw. 
(dat.) el. einer (gen.) Sache: jag känner äckel 
för, vämjes vid ngt. -name[n], m. öknamn. 

öklig = ekelig. 

Ekställse, -n, /. hänryckning, ekstas. -tisch, 
a. hänryckt, ekstatisk. 

Elllasticität, 0, f. elasticitet. -ästisch, a. ela- 
stisk. -bogen se Ellbogen. -ch, -e, m. älg. 
-ofänt, -en, m. elefant. -efäntenkalb, n. ele- 
fantunge. -ogänt, a. fin, praktfull, elegant. 
-egänz, 0, f. prakt, elegahe. -ogie, -[e]n, f. 
elegi, känslofull, vemodig dikt. -égisoh, a. 
känslofull, vemodig, elegisk. 

Elektricität, -en, /. elektricitet. -serreger, m. 
elektromotor. -sieiter, m. elektricitetale- 
dare, konduktor. -sträger, m. elektrofor. 

elllöktrisch, a. elektrisk. -oktrisieren, sv. tr. 
elektrisera. -oktrisiormaschine, /. elektrici- 
tetsmaskin. -emént, -e, n. element. 

elementärli[Iisch],a. elementär, elementar-; ur- 
sprunglig, ur-. -lehrer, m. lärare i de första 
grunderna, vid en elementarskola. -schule, 
f. elementarskola, skola för nybegynnare, 
förberedande skola. -unterricht, m. elemen- 
tär undervisning. 

Elen, -, n. o. m. älg. -d, I. -e, n. o. m. älg. IL 
-[e]s, 0, ». 1. X främmande land, landsför- 
visning. 2. elände, nöd. IH. (via böjn. ofta - 2), 
ufv. -dig, a. 1. eländig, a) olycklig, bekla- 
gansvärd. nödlidande, utfattig, we Lage: 
nöd, elände, b) ömklig, usel, jimmerlig. 8. 
klen, sjuk. -diglich, adv. eländigt. -hirsch, 
m. -t[h]ier, n. älg. 

Elephänt se Elefant. 





Av = föregående uppslagsord. 


” äkta sms. Ö saknar plur. } har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Eleve — 12 — emphatisch 


Elöve, -n, m. Elövin, -nen, f. lärjunge, elev. In x nehmen: mottaga. -en,* I. tr. motta- 

elf, utan följ. subst. atr. X oe, a. (oböjt. grundtaı) elfva. ga, erhålla. II. itr. A. befruktas, blifva haf- 

Eit[e], -en, m. alf. -0, -n, f. älfva. vande. 

Eitenbein, rn. elfenben. -arbeit, f. elfenbens- | Empfängller(in), m. (f.) emottagare, adressat. 
vara. -e[r]n, a. af elfenben, elfenbens-. -lich, a. mottaglig. -lichkelt, f. mottaglig- 


eitenlihaft, a. älflik, luftig. -könig, m. älfko- het. -ni[f]s, -se, f. befruktning, aflelse. 
nung. -königin, /. älfdrottning. -reigen, -tanz, | Empfäng[s]llanzeige, /. underrättelse om en 
m. älfdans. saks emottagande, mottagningsbevis. -be- 
Elfiler, -, m. elfva m. m. se Fünfer. -orlel, ovöj. schoinigung, £. kvitto. -bestätigung, f. = Em- 
a. elfvahanda. -in se Elfe. -te, a. (ordningstal) | pfangsanzeige. -nahmo, f. mottagande, er- 
elfte. -tehalb, a. tio och en half. -tol, -,n. | hållande. -scheln, m. kvitto. -station, /. an- 
elftedel. -tens, adv. för det elfte. komststation, bestämmelseort. -zimmer, a. 
elllldieren, sv. tr. elidera, utstöta. -ite, 0, f. | mottagningsrum. 
elit, utvaldt manskap. -ixir, -e, n. elixir. | Empföhl, -e, m. = Empfehlung. -bär, a. som 
-k = Elch. kan rekommenderas. -en, st.” I. tr. anbe- 
EHlibogon, m. armbåge. -6, -n, f. aln. -enbo- ' falla, förorda, rekommendera. Ein evdes 
gen = Ellbogen. -enbreit, a. alnsbred. -en- | Äu/fsere: ett tilltalande yttre, sich (aac) etw. 
mäls, n. alnmätt. -onreiter, -enritter, m. F empfohlen sein lassen: a) göra för ngt hvad 
riddare af alnen (skamts. om lürfiskrambandlare, man kan, b) taga ngt till hjärtat, m Sie 
bodbetjänter). -Onwa[a]re, f. alngods. -enweise, mich Ihrem Herrn Vater: framför min vörd- 
adv. alnvis, alntals. -onzahl, /. antal alnar. | nad, min vördnadsfulla hälsning till er far. 
-or = Erle. -ern = erlen. -ipse, -n, f. ellips. | U. rf. 1. Es empfiehlt sich, dafs: det är 
-iptisch, a. elliptisk. bäst, är att förorda att. 9. säga adjö, taga 
Elllmsteuer, n. elmseld. -oquénz, 0, f. välta- | farväl, gå sin väg; F taga till harvärjan, 
lighet. -ritzo, -n, f. elritsa. -sasser, -säs- draga sig ur spelet, försvinna. /ch empfehle 
sor, I. -, m. elsassare. II. ur. -sässich, a. | mich [Ihnen]: adjö, farväl. -enswärt[h], -ous 
elsassisk. -86, -n, f. 1. = Arie. 2. stamaill. würdig, a. värd att förordas. -ung, f. 1. für- 
8. Elsa. ord, rekommendation. 2. vördnadsbetygel- 
Elster, -n, f. skata. -[n]auge, ». liktorn. se, vördsam hälsning. Jm seine m, machen: 
eiterlilich, a. föräldra-, t.ex. we Liebe: för- | betyga ngn sin vördnad. 
äldrakärlek. -mutter se Ältermutter. -n, pl. | empfindlibär, a. 1. förnimbar. 2. känslig, käns- 
föräldrar. -vater se Ältervater. losam. -barkeit, /. 1. förnimbarhet. 8. känt 
Emäll, -s, n. -le, -n, f. emalj. -lieren, sv. tr. | lighet, känslosamhet. -elél, -en, f. F öfver- 
emaljera. -lHierung, /. emaljering. drifven känslighet, pjunk, sentimentalitet. 
Emancipllatiöon, -en, f. emancipation, frigö- | -ein,* sv. itr. h. vara öfverdrifvet känslig, 
relse. -ioren, sv. tr. emancipera, frigöra. | pjunka. nd: sentimental, pjunkig. -ew,*L 
-jerung, /. emancipation, frigörelse. tr. känna, märka, förnimma. Etw. sehr übel 
Emilballäge, -n, /. 1. inpackning. 2. omslag. | =, upptaga ngt mycket illa, säras af ngt. 
-ballieren, sv. tr. packa in, slå in. -bärgo, -s, | II. rf. 1. Sich selbst , vara vid sans. 2 








m. o. n. kvarstad & fartyg. -blém, -e, n. sinne- Sich so und so m. känna sig så eller så till 
bild. -blemätisch, a. sinnebildlig. -bryo, -os | mods, sich als etw. m känna sig vara ngt, 


el. -Önen, n. embryo. vara medveten om att man är ngt. IIE ir. 
Emendilatiön, -en, f. emendation, förbättring. A. känna, vara begäfvad med känslor. -ier, 
-ieren, sv. tr. förbättra, rätta, återställa i -, m. -lerin, -nen, f. pjunkig, sentimental 


sitt ursprungliga skick. person. -lich, a. 1. känslig, gegen die Kälte: 
emeritierllen, sv. tr. pensionera. Emeritiert: | för kölden. 2. snarsticken, lättretlig, stött 
pensionerad, emeritus. -ung, f. 8. kännbar, betydande. ve Kälte: stark, 
Eméute, -n, f. myteri, uppror. bitande köld, wer Schmerz: djup smärta 


Emigrilånt, -en, m. emigrant, utvandrare. -atiön, | -lichkelt, f. 1. känslighet. 8. snarstickenhet, 
-en, f. emigration, utvandring. -ieren, sv. lättretlighet. -ni[f]s, -se, J. o.n. = Empjfa- 
itr. s. emigrera, utvandra. dung. -säm, a. känslig, känslosam; senti- 

eminönlit, a. eminent, framstående, utmärkt. mental. -samkeit, /. känslighet, känslosam- 
-Z, -en, f. eminens. het; sentimentalitet. -ung, f. förnimmelse, 

Emlir, -e, m. emir. -Issär, -e, m. emissarie, | känsla. 0 
utskickadl, hemlig kunskapare. -ittieren, sv. | Empfindungslidrang, m. känslosvall. - 
tr. utsläppa i rörelsen, sätta i omlopp. -It- | f. idiosynkrasi. -fähig, a. i stånd att kän 


tiorung, f. na, begäfvad med känslor. -fähigkeit, -krafl, 
Emmorling, -e, m. = Ammer. f. känslo-, förnimmelseförmäga. -Iee, « 
Emolumönt, -e, n. sportler. känslolös, okänslig. " 
empfähon,* törälar. o. poet. = empfangen. Emphällse, -n, f. emfas, eftertryck. -tigeh, a. 


Empfäng, -[e]s, 0,m. emottagande, erhållande. | emfatisk, eftertrycklig, uttrycksfull. - 





ur. intransitivt, ri. reflexivt, 38. starkt, SV. svagt, IT. transitivt verb. Å. har Aaben, 8. har sein till Kälgver. 





empirisch — 
empirisch, a. empirisk, grundad på erfarenhet. 

Empör, I. -e, m. läktare. II. adv. upp, uppåt. 
Bildar talrika oäkta verbala sms., af hvilka nedanstående 
anföras som exempel. -Arbeiten, rl. arbeta sig 
upp. -blühen, itr. s. blomstra upp. »bringen, 
tr. skaffa, hjälpa upp. -dringen, str. s. trän- 
ga, komma, arbeta sig upp, gå framåt. -®, 
.n, f. = 1. Empor I. 2. Emporium. 

empörlien, sv. I. ir. 1. X upplyfta, höja. 2.npp- 
vigla, upphetsa. 3. uppreta, förtörna, upp- 
röra. U. rf. 1. höja sig. 2. göra uppror, 
(upp)resa sig. -er, -, m. upprorisk, upprors- 
makare, rebell. -erisch, a. upprorisk. 

empörlifahren, itr. s. 1. fara, springa upp. 2. 
fara uppför, uppåt. -flammen, itr. s. blossa 
upp. -geschols, n. öfre våning. -ium, -um[s], 
-en el. -a, n. handelsplats, stapelort. -kirche, 
J. läktare. -kommen, itr. s. komma upp, bila. 
komma sig upp. -kömmling, -e, m. uppkom- 
ling. -lassen, tr. slippa upp. -raffen, rf. 
med möda resa sig, rycka upp sig. -ragen, 
itr. h. höja sig, resa sig. -richten, tr. resa 
upp. -steigen, itr. ev 1. stiga uppåt. 2. resa 
sig, höja sig. 

Empörung, /. 1. uppvigling. 2. uppror, res- 
ning. 3. vrede, harm, ovilja. -sgeist, m. 
upprorsanda. -ssüchtig, a. upprosnisk. 

emsig, a. trägen, ihärdig, idog, flitig, oför- 
truten. -kelt, f. trägenhet m. m. se föreg. 

Encläve, -n, f. enklav. 

Encyklopädie, -[e]», f. encyklopedi. 

Endllabsicht, /. ändamål, syfte. -ausspruch, 
-bescheid, m. slutdom. -®, -s, -n, n. 1. ände, 
slut. Am letzten m till sist, » dieses Mo- 
nats: i slutet af denna månad, zu n gehen 

. er. sich 2u m neigen: närma sig, lida mot 
slutet, einer (dat.) Sache ein » macken: göra 

. slut på en sak, m gut, alles gut: är slutet 
bra, är allting bra, etw. zu m bringen el. 
führen: afsluta, fullborda ngt, Klagen ohne 
 oupphörliga klagomål, Faselhans und 
kein m en oförbätterlig slarfver, Göthe und 
kein m Göthe om och om igen, oupphör- 
ligt Göthe, mit seinem Latein, mit seiner 
Kunst zu w sein: ej veta hvad man skall 
göra, vara i förlägenhet, an allen Ecken 
und nun: på alla håll och kanter, am w till 
sist, till på köpet, till och med, när allt 
kommer omkring, gu dem a till den ändan. 
2. stycke, bit. Es ist ein ganzes m bis da- 
hin: det är långt härifrån och dit. -en, sv. 

- I. tr. afsluta, sluta, fullborda. II. rf. sluta. 

. HI. itr. A. sluta. Mit etw. a sluta, sluta 

- upp, upphöra med ngt, in etw. (ack. el. X aat.) 

.e sluta med ngt. -esbezoichnete(r), -os- 

' smterschriebene(r), -esunterzeichnete(r), m. 
undertecknad. -gültig, a. afgörande, de- 

- finitiv. -lgen, sv. = enden. -Igung, f. afslu- 

. tande, slut, -fele, -n, /. dor. endivia. -lich, a. 
1. ändlig, begränsad. 2. slutlig, afgörande. 

- 8. ändtlig; vani.sar. ändtligen, slutligen. -lich- 


143 


— Entbindungsanzeige 
keit, /. ändlighet. -los, a. ändlös, oändlig. 
-losigkoit, ,/. ändlöshet, oändlighet. -schalft, 
f£. slut, afslutning, gräns. Seine u errei- 
chen: nå sitt slut. -ung, /. ändelse. -Ursache, 
f. ursprunglig anledning, yttersta grund. 
-ziel, n. -zweck, m. slutligt mål, yttersta än- 
damål. | 

Enliergie, 0, /. energi, handlingskraft, efter- 
tryck. -érgisch, a. energisk, eftertrycklig. 

eng = enge I. 

engagieren, sr. tr. 1. engagera, anställa, taga 
i tjänst. 2. upptaga, uppbjuda til dans. 

engllanschliofsend, a. tätt åtsittande. -brüstig, 
a. trängbröstad. -®, I. a. trång, tät. Sich 
a anlegen: sitta åt (om kläder), v Kämme: 
fina {Antandade) kammar, bua. im ren Sinne: 
i (mera) inskränkt bemärkelse, u Freund- 
schaft: intim vänskap. II. -r, /. 1. träng- 
het, brist på utrymme; inskränkthet.. 2. 
trängsel. 8. trångt ställe, pass; sund; bita. 
trångmål, t. ex. jn in die m treiben: hårdt 
ansätta ngn. 

Engel, -, m. ängel. -bild, n. änglabild. -brot, 
n. himlabröd, manha. -fromm, a. änglafrom. 
haft, a. änglalik. -macherei, 0, /. engel- 
macherei (yrke att taga dibarn i vård för att utan 
yttre våld gom vanskötsel beröfva dem lifvet). -$- = 
Engel-. 

englien. sr. I. ir. göra smalare, trängre, hoptryc- 
ka. II. rf. afsmalna, blifva trängre. -erling, 
-e, m. larv af ällonborren och oxstynget. 
-halsig, a. tränghalsad. -herzig, a. träng- 
hjärtad, trängbröstad, smäsinnad. .-herzig- 
keit, /. smäsinne. -land, n. England. -län- 
der, -, m. engelsman. -ländorin, -nen, f. en- 
gelska. -lisch, I. a. engelsk. Sich m empfel- 
len: gå utan att säga farväl. II. n. engel- 
ska (språket). Jr deutsch II. -lisieren, sv. tr. 
stubbsvansa hästar. 

Engröslihändler, -sist, -en, m. grosshandlare. 

Enkel, -, m. 1. barnbarn. 2. efterkommande. 
«In, -nen, f. son- ei. dotterdotter. -kind, n. 
barnbarnsbarn. -welt, f. eftervärld. 

enörm, a. enorm, oerhörd. 

enrollieren, so. ir. införa i mönsterrullan. 

entliädeln,“ tr. Jn m fräntaga ngn adelskapet, 
degradera ngn. -ärten,‘ I. tr. försämra. II. 
ir. Ah. o. rl. urarta, vanslägtas, försämras. 
-Artung, f. -Aufsern,* tr. o. rf. Ein Ding a. 
sich eines Dinges m. göra sig af med, afytt- 
ra en sak. -Äufeerung, f. -böhren,* tr. o. itr. 
h. Eine a. einer (gen.) Sache w undvara en 
sak. -böhrlich, a. umbärlig. -böhrlichkeit, /. 
umbärlighet. -böhrung, /. umbärande, för- 
sakelse. -bieten,’ tr. 1. bjuda, anbefalla, 
meddela. Jm seinen Gru/s m hälsa (på) ngn. 
3. Zu sich vw kalla till sig, sammankalla. 

- «biotung, /. -binden,“ tr. 1. frigöra, befria, 

lösa, eines Eides: från en ed. 2. förlösa, 

förlossa. -bindung, /. 1. frigörande, befri- 
else. 8. förlossning, nedkomst. -bindungsan- 


"u = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. trar omljud. PF familjärt, P tägre språk. X mindre brukligt. 


entblättern — 144 


zeige, /. födelseannons. -blättern,” I. tr. af- 
löfva. II. rf. aflöfvas, fälla bladen, löfvet. 
-blåtterung, /. -blåden," rf. 1. djärfvas, dri- 
sta. 2. skämmas. -blålsen," I. tr. blotta, ut- 
blotta. Den Degen av draga värjan. II. rf. 
blotta sig, kläda af sig. Sich von etw. m 
utblotta sig på ngt. -blöfsung, /. -blühen,* 
ir. s. spricka ut, uppblomstra ur ngt. -hiü- 
men, -blömen, -blüt[h]en,* tr. afplocka blom- 
morna af; bild. etw. m, beröfva ngt dess fäg- 
ring. -bröchon,* I. itr. s. bryta fram. U. 
rf. 1. undandraga sig, einer (gen.) el. von 
einer Sache: en sak. 2. Sich nicht m können 
zu: ej kunna underlåta att. -brönnen,* itr. 
s. tändas, blossa upp. -bürden,” tr. afbörda, 
frigöra. -bårdung, ‚f. -décken," tr. 1. upp- 
täcka. 2. uppenbara. -décker, -, m. upptäc- 
kare. -déckung, /. upptäckt. -dünkeln, -düs- 
tern,” tr. upplysa. -0, -n, /. and, anka. Wie 
eine bleierne m schwimmen: simma som en 
gråsten. -Öhren,‘ tr. vanära, skända, illa 
berykta. -éhrer, -, m. vanärare, skändare. 
-éhrung, /. vanärande, skändande. -élgnon," 
tr. o. rl. afhända (sig), einer (gen.) Sache: 
en sak. -éignung, /. -sllen,“ itr. s. skynda 
bort; snabbı förflyta. -6isen,* tr. frigöra från 
is. -disung, /. -örbon,* tr. göra urarfva. -6r- 
bung, /. -orhakon, m. änterhake. -erich, -e, 
m. andrake, ankbonde. -ern, sv. tr. äntra. 
-orung, /. -fächen,* tr. upptända, under- 
blåsa. -fähren,* str. s. undkomma, halka ur 
händerna, undfalla. -fällen,* itr. s. Mir ist 
etw. av jag har tappat ngt, via. glömt ngt. 
-fålten,” I. tr. vika isär, veckla upp, breda 
ut; dire. utveckla, upprulla. II. rf. 1. ut- 
veckla sig, upprullas, spricka ut. 2. Seine 
Stirne entfaltete sich: vecken i hans pan- 
na försvunno. -fåltung, f. -färben,’ I. tr. 
borttaga färgen ur. II. rf. mista färgen, 
blifva färglös, urblekt, blekna, blekas. -får- 
bung, f. -täsern,” I. tr. rispa upp. Entfasert 
afv.: trädsliten. II. itr. 8. o rl. rispa sig. 
entförnlien,“ sv. ir. aflägsna. -t, a. 1. aflägsen, 
fjärran, på afständ. Weit w zuei. dafs: långt 
ifrån att. 2. frånvarande. 3. Nicht die weste 
Ursache: icke den ringaste anledning, nicht 
im mesten: icke det ringaste, långt däri- 
från. -terweise, adv. Nicht m, ingalunda, på 
intet vis. -theit, /. afständ. -ung, f. 1. af- 
lägsnande, 2. afständ. 

entilfésseln,” tr. frigöra. -fésselung, f. -fésti- 
gen," tr. Eine Stadt  neådrifva fästningsver- 
ken omkring en stad. -féstigung, ‚/. -tétten," 
tr. borttaga fettet från, göra mager. -föttung, 
‚f. -tiedern," tr. afplocka fjädrarne af. -flåm- 
men,” I. tr. antända, sätta i brand; bila. 
elda, hänföra. II. itr. s. o. r/l. fatta eld. upp- 
blossa, råka i eld och lågor, hänföras. -flåm- 
mung, f. -flåttern," str. s. Naddrande flyga bort. 
-flélschen," tr. borttaga köttet från; utmag- 
ra. Entfleischt: köttlös. -fliegen," itr. s. 


— entheben 





flyga bort, sin kos. -fliehen,” itr. s. fly, fly 
undan, undkomma. -fliefsen," itr. s. utflyta, 
einer (dat) Sache: ur ngt. Tkränen entflos- 
sen ihren Augen: tärar strömmade ur hen- 
nes ögon. -flüchten = entfliehen. -trömden,* 
I. tr. [Von] jm etw. m afvända ngt från 
ngn, göra ngt främmande för, afvogt mot. 
ngn. II. itr. s. o. rfl. blifva främmande, 
ogynnsamt stämd. -frémdung, /. -fåhren," 
tr. bortföra, bortröfva, enlevera. -führer, 
m. en som bortför ngt; röfvare. -führung, f. 
bortförande, enlevering. 


entgögen, prep. med dat. o. ad». mot, emot, till- 


mötes. Bildar talrika oäkta sms. med verb, vanl. sty- 
rande dat., af hvilka nedanstående anföras som exempel. 
-arbeiten, itr. h. motarbeta, jm: ngn. -brin- 
gen, tr. Jm etw. m möta ngn med ngt, brin- 
ga ngn ngt. -eilen, str. s. Jm m skynda 
emot ngn, ngn tillmötes. -fahren, itr. s. fara. 
emot, jm: ngn. Dem Winde m fara mot 
vinden. -gehen, itr. s. gå emot, tillmötes, 
möta. Einer Lösung m närma sig en lös- 
ning, en förklaring. -halten, ir. hälla emot, 
jämföra. -handoln, itr. ä. handla emot, t. ex. 
einer Regel. Jm m motarbeta ngn. -kom- 
men, itr. s. Jm wm komma emot, möta ngn, 
dild. möte ngn på halfva vägen, hjälpa ngn. 
-gehen, itr. h. emotse, afvakta, einer (dat.) 
Sache: en sak. Dem Tode ruhig w lugnt gå 
döden till mötes. -sein, itr. s. Jm n a) vara 
ngn tillmötes, b) vara af motsatt äsigt mot, 
motarbeta ngn. -setzen, tr. motsätta. -ste- 
hen, itr. s. stå emot, stå i vägen för, mot- 
sätta sig, jm: ngn. -tragen, tr. Jm etw. m 
bära ngt emot ngn, bna. bemöta ngn med 
ngt. -treten, titr. s. möta, uppträda mot. 
-wirkon, itr. å. motverka, jm: ngn. 


entligägnen,“ itr. h. svara, genmäla, bemöta. 


-gögnung, /. svar, genmüle, inkast. -göhen,* 
ier. s. undgå, jm: ngn. Die Gelegenheit m 
lassen: låta tillfället gå sig ur händerna. 
-geit, -[e]s, 0, m. o. n. ersättning, lön, ve- 
dergällning. -gélten", tr. umgälla. -géltung, 
f. -glöisen,* itr. s. urspåra. -glélsung, f. -gléi- 
ten," itr. s. glida, slinta, halka ut, ur han- 
den. -glimmen,* itr. s. fatta eld, tändas. 
-glåhen,” itr. s. börja glöda. -göttern,” tr. 
afkläda ngn, ogt dess gudomlighet, beröfva 
ngt dess gudar. -grånen," itr. s. grönskande 
skjuta upp, der (aat.) Erde: ur marken. -går- 
ten," tr. aftaga gördeln, gjorden af. -håaren,” 
tr. beröfva ngn håret, aftaga håret af. -håa- 
rung, /. -hälten,‘ I. tr. innehålla, innesluta. 
U. rf. afhålla sig, einer (gen.) Sache: från 
en sak. -håltsäm, a. återhållsam. -håltsam- 
keit, -håltung, /. återhållsamhet. -härten,* 
tr. uppmjuka. -härtung, /. -häupten,’ tr. hals- 
hugga. ung, /. -häuten,* tr. draga hu- 
den af, flå. -häutung, /. -bében,” tr. frigöra, 
befria, einer (gen.) Sache ei. von etw.: från 
ngt. Ja seines Amtes m a) befria ngn från 





t£r. intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, SV. avagt, ET. transitirt verb. Å. bar Aaben, 8. her sein till hjälprerb. 


Einthebung — 


hans ämbetsåligganden, b) afsätta ngn. -hé- : 
bung, /. -hölligen,’ tr. vanhelga, oskära. -hél- | 
liger, -, m. en som vanhelgar. -heöiligung, f. 
vanhelgande, oskärande. -hölzen,* tr. hug- 
ga bort träden från, afröja. -hölzung, f. 
-hällen,“ tr. aftäcka, afhölja, afslöja, röja, 
uppenbara, visa. -bällung, /. -hülsen,‘ tr. 
skala, sprita. 

enthusillasmieren, sv. tr. hänföra, elda. -Asmus, 
-, 0, m. entusiasm, hänförelse. -äst, -en, m. 
entusiast. -ästisch, a. entusiastisk, hänförd. 
entlljöchen,* tr. taga oket af, vna. befria. -kän- 
ten," tr. aftaga kanterna af. -köimen,’ itr. s. 
skjuta upp, växa upp, der taat.) Erde: ur 
jorden. -kérkern," tr. befria ur fängelse, 
frigifva. -kérnen," tr. taga kärnorna ur. -köt- 
ten," tr. befria från bojorna. -klölden,” ir. 
afkläda, blotta. -klöldung, /. -knéchten," tr. 
befria från stafveri. -knöspen," itr. s. o. TÅ. 
spricka ut. -kömmen,* itr. s. undkomma. 
-körken," I. tr. draga upp xorken ur. II. rf. 
Die Flasche hat sich entkorkt: korken har 
sprungit ur flaskan. -kråft[lg]en," I. ir. 1. 
försvaga. 2. förklara ogiltig, annullera. II. 
rf. försvagas. -kråft[ig]ung, /. -läden,* tr. 
befria, frigöra, urladda. -lådung, f. -läng, 
pr'ep. med ack. el. gen. el. dat. samt adv. med an o. 
dat. längs, längs med, längs efter, t. ex. den 
Flufs m eı. an dem Flusse w fahren: fara 
längs floden. -lärven,‘ tr. aftaga masken af, 
demaskera, blotta. -lässen,* ir. entlediga, 
afskeda; frigifva, lösa, frikalla, jn seiner 
Verpflichtungen: ngn frän hans förpligtel- 
ser; aftacka, utmönstra, kassera. -lässung, 
J. entledigande, afskedande, afsked, frigif- 
vande. Seine w einreichen: inlemna sin af- 
skedsansökan. -läston,“ ir. befria, fritaga, 
jn einer (gen.) ei. von einer Sache: ngn från 
en sak. -lästung, /. -läuben,* tr. aflöfva. 
-läufon,* itr. s. springa bort, sin kos, rym- 
ma, jm: från ngn, dem Dienste: ur tjän- 
sten; undfly, undgå, der (dat) Gefahr: fa- 
ran. -lödigen,* I. tr. entlediga, befria, fri- 
taga, ja einer (gen.) el. von einer Sache: ngn 
från en sak. II. rf. befria, frilaga sig, göra 
sig kvitt från. Sich eines Auftrages a ut- 
rätta ett ärende. -lédigung, f. -léeren," I. 
tr. tömma. II. rf. tömmas, blifva tom. -I6e- 
rung, /. -légen, a. aflägsen. -lögenheit, /. af- 
lägsenhet, aflägset läge. -Iöhnen,* tr. låna, 
Jm etw. ei. etw. von jm: ngt af ngn. -Iöhner, 
-, m. låntagare, en som lånar ngt. -Iöhnung, 
J. Mänande, län. -lélben,” tr. taga afdaga, 
döda. -léibung, /. -I6ihen = entlehnen. -Iök- 
kon,‘ ir. aflocka. -männen,‘ tr. 1. borttaga 
manskapet från. 2. kastrera, snöpa; nila. 
försvaga, förslappa. -männung, /. -måsten," 
tr. afmasta. -mästung, /. -mönschen,” ir. gö- 
ra omänsklig, atv. förandliga. Entmenscht: 
omänsklig, vild, djurisk; öfvermänsklig. 
-mönschtheit, /. omänsklighet, djuriskhet; 


14) 








— entscheiden 


det öfvermänskliga ı ng. -mönschung, /. att 
göra omänsklig, förvildande, förandligan- 
de. -mümmen,” tr. demaskera, afslöja. -mum- 
mung, /. -müt[h]igen,” tr. göra modlös, mod- 
fäld. -müt[h]igung, /. -nähmo, -n, /. bort- 
tagande, län. -nöhmen,* tr. 1. taga, låna 
ur, från ngt, t.ex. [aus] einem Buche m taga 
ur en bok, jm etw. taga ngt från agn, 
befria ngn från ngt, der Heimat m bort- 
rycka, bortföra ur hemmet. 2. sluta till agt 


"ar ogt. 3. hand. auf jn Geld m, draga växel på 


ngn. -nörven,“ I. ir. försvaga, enervera. U. 
ri. försvagas, enerveras. -nörvung, f. -nüch- 
tern," I. ir. göra nykter. II. rf. 1. äta sitt 
första mål så att man ej är fastande längre. 2. 
nyktra till. -nüchterung, f. -pånzorn,” I. ir. 
aftaga pansaret af. U. r/. aflägga pansaret. 
-pänzorung, /. -pösten,‘ tr. desinficiera. -pös- 
tung, /. -pfröpfen,” tr. draga upp korken ur. 
-prösson,“ ir. af-, utprässa. -püppen,* rf. 
krypa ur puppan; bild. visa sig sädan man 
är. -püppung, f. -quälmen,‘ itr. s. ryka ut, 
dem Ofen: ur ugnen. -quöllen,* itr. s. välla 
fram, der (dat) Erde: ur jorden. -rät[h]en, 
tr. o. ir. h. Eine eı. einer (gen.) Sache w 
undvara en sak. -råt[h]seln,' I. tr. förklara, 
tyda, gissa. II. rf. blifva tydlig, få sin för- 
klaring. -rät[h]selung, /. -räuschen,* itr. s. 
brusa fram, dem Felsen: ur klippan. -rée, 
-8, I. a. inträdesafgift. II. /. inträde, till- 


träde. III. n. o. m. tambur. -rellsen,* tr. ryc- 


ka, slita lös, jm: från ngn. -relfsung, /. -rich 
se Enterich. -richten,* tr. betala, erlägga, 
hembära. -richtung, /. -riegein,* tr. regla 


-upp, öppna. -rieseln,* itr. 8. porlande rinna 


fram, der (äat.) Erde: ur jorden. -rinden, tr. 
afskala. -rindung, /. -ringen," tr. brottande från- 
taga. -rinnon,” itr. s. 1. rinna ut, bort; för- 
flyta. 2. undfly, undkomma. -röllen,* I. itr. 
s. rulla bort, ut, ned. Thränen entrollten 
ihr: tårar tillrade utför hennes kinder. II. 
tr. upprulla. -råckon," tr. bortrycka, bort- 
taga, den Blicken js: ur ngns äsyn. -räk- 
kung, /. -rünzeln,‘ I. tr. aflägsna rynkorna 
ur, släta, jämna. II. rf. blifva slät, jämn. 
-rösten," I. tr. väcka harm hos, förtryta, 
förtörna. II. rl. harmas, förtörnas, -råstung, 
f. harm, ovilja, vrede. -sågen," itr. h. o. rf. 
afsäga sig, afstå ifrån, afträda, försaka, et- 
ner (dat. el. X gen.) Sache: en sak. -sågung, f. 
afsägelse, försakelse. -sätteln,* tr. sadla af. 
-sätz, m. undsättning. -säuorn,” tr. bort- 
taga syran ur. -säuerung, f. -såugen," tr. 
suga nt, einer (aat.) Sache: ur en sak. -schå- 
digen,’ I. tr. o. X itr. k. godtgöra, hålla ska- 
dealös, ersätta, ı. ex. jm [für] seine Mühe. 
II. rf. skaffa sig godtgörelse, hålla sig 
skadeslös. -schädigung, f. (skade)ersättning, 
godtgörelse. -schäumen,* tr. s. skumman- 
de framströmma, dem Felsen: ur klippan. 
-scheid, -e, m. afgörelse. -schölden,* I. tr. 


Av == föregående appslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


10 


Entscheidung — 14 


afgöra, bestämma. II. rl. bestämma sig, 
afgöras. 

Entschöidung, f. afgörande, bestämmelse; ut- 
slag. -saugenblick, m. afgörande ögonblick. 
-sgrund, m. bestämmande, afgörande skäl. 
-skampf, m. afgörande kamp. 

entiischieden, a. afgjord, bestämd, utpräglad. 

- »schiedenhelt, /. bestämdhet. -schläfen,* itr. 
s. insomna, afsomna. -schiägen,” rf. göra 
sig af med, göra sig kvitt, einer (gen.) Sa- 
che: en sak. Sich eines Gedanken a slå bort 
en tanke. -schlöichen,* itr. 8. smyga sig 
bort. -schlélern,” I. tr. afslöja. II. rf. fram- 
träda, visa sig sådan man är. -schidierung, f. 
-schliefsen,* I. tr. X öppna, upplåta. II. rf. 
besluta sig, bestämma sig. Sick kurz m fat- 
ta ett raskt beslut.-schliefsung, /. -schlössen, 
a. besluten, bestämd. Kurz  beslutsnm. 
-schlössenheit, f. beslutsamhet. -schlüm- 
mern," ür. s. inslumra, afsomna. -sohlåpfen,” 
ir. s. glida undan, halka ur handen, und- 
komma, undslippa; undfalla. -sehlüls, m. 
beslut. -schöpfen,“ ir. ösa, den Fässern: ur 
faten. -schüldbär, a. ursäktlig. 

entschüldiglien,* tr. ursäkta, urskulda, förlåta. 
-ung, /. urskuldande, ursäkt. -ungsschrelben, 
2. urskuldande skrifvelse. -ungszettel, m. 
skriftlig ursäkt för uteblifvande; sjukbetyg. 

entiischwöben,* itr. s. sväfva bort. -schwöllen,* 
itr. s. välla fram, dem Berge: ur bärget. 
Den Ufern m öfversvämma. -schwinden,* 
itr. s. aftaga, försvinna, bortdö. -schwirren,* 
itr. 5. hrinande, surrande flyga bort. -schwören,* 
rf. afsvärja, säga farväl åt, dem Glück: 
lyckan. -séelen,' tr. aflifva, döda. Entseelt: 
död. -sénden," tr. afsända. -sétzen," I. tr. 1. 
Jn einer (gen.) Sache av afhända ngn en sak, 
Jn seines Amtes w afsätta, afskeda ngn. 2. 
förskräcka, förfära. 8. undsätta. II. rf. för- 
färas, förskräckas. III. -s, 0, n. förfäran, 
förskräckelse. -sétzlich, a. förfärlig, ryslig, 
förskräcklig. -sétzlichkelt, /. ryslighet, gräs- 
lighet. -sétzung, f. afsättning m. m. se ent- 
setzen. -siegeln,‘ tr. borttaga sigillet från, 
bryta. -sieg[e]lung, /. -sinken,* itr. s. sjun- 
ka ned, dem Sessel: från stolen. -sinnen,* 
rfl. päminna sig, minnas, einer (gen.) Bege- 
benheit: en tilldragelse. -sittlichen,* ir. göra 
osedlig, moraliskt förstöra, demoralisera. 
-sittlichung, /. -spinnen,* I. tr. börja, anstif- 
ta. II. rl. börja, uppstå, utveckla sig. -spré- 
ehen,* ıtr. h. motsvara, Öfverensstämma 
med, einer (aat.) Sache: en sak. -spriefsen,“ 
itr.-s. spira, skjuta upp, der (aat.) Erde: ur 
marken. Einer Familie entsprossen sein: 
härstamma från en familj. -springen,* ir. 
8. 1. springa bort, rymma. Der Gefahr n 
undfly faran. 2. framspringa, framvälla. 3. 
upprinna. 4. framgå, härstamma. -sprüdeln,* 
itr. s. porla, välla fram, dem Felsen: ur 
klippan. -sprühen,“ ter. s. spraka ut, fram, 


— Entwöhnung 


dem Herde: från 'härden. -stälten,* tr. van- 
ställa. -stältung, /. -stämmen,* itr. s. här- 
stamma, [von] jm: från ngn. -stähen,* «ir. 
2. 1. uppstå, uppkomma, blifva. Was auch 
daraus m mag: hvad som än må bli följ- 
den däraf. 2. tryta, svika, lemna i sticket. 
-stöhung, /. ursprung, uppkomst, skapelse. 
-stöhungsgeschichte, /.skapelsehistoria. -stei- 
gon" itr. s. uppstiga, dem Meere: ur hafvet. 
-stöllen,“ ir. vanställa. -stöllung, /. -sträh- 
len," str. s. stråla fram, einem Gegenstande: 
ur ett föremål. -strömen,* itr. s. framström- 
ma, dem Berge: ur bärget. -stürzen,* itr. s. 


“ o. rfl. störta ut, fram, frambryta, den Wol- 


ker: ur molnen. -sühnen, -sündigen,‘ tr. för- 
sona, rena. -sühnung, -sündigung, /. -täu- 
schen,“ tr. upplysa om villfarelse, taga ur 
en villfarelse. -täuschung, f. -thrönen, tr. 
detronisera, afsätta. -thrönung, /. -übrigen,’ 
tr. 1. befria, fritaga, ja einer (gen.) Sache: 
ngn från ngt. 2. få öfver, inbespara. -völ- 
kern,* I. tr. göra folktom, ödelägga. II. r/. 
blifva folktom. -våölkerung, f. -wächsen,* itr. 


-'s. 1. växa upp, skjuta fram, dem Boden: ur 


marken. 2. Seinen Kleidern a växa ur sina 
kläder, der Rute m sein: hafva växt ifrån 
riset. -wäffnen,* I. tr. afväpna. II. rf. läg- 
ga bort, nedlägga vapnen. -wäffnung, /. -wål- 
den," tr. nedhugga skogen på, afröja. -wål- 
dung, /. -wåssern," tr. bortleda vattnet från, 
dränera, torrlägga; befria från vattenhalt, 
rena. -wåsserung, /. -wöder (atv. £--), konj. 
antingen. -weiben,* tr. göra okvinnlig. Ent- 
weibt: okvinnlig. -weichen,* itr. s. fly, rym- 
ma, afvika; försvinna, utströmma. -wöichung, 
f. -weihen,” tr. 1. Einen Priester m skilja 
en präst frän ämbetet. 2. vanhelga, oskära. 
-wölher, -, m. en som vanhelgar ngt. -w6i- 
hung, /. vanhelgande m. m. se entweihen. 


entwöndlien,* tr. hemligen borttaga, undan-, 


försnilla, stjäla. -er, -, m. undansnillare, 
tjuf. -erisch, a. tjufaktig. -ung, f. bortta- 
gande, förenillning, stöld. 


entliwörfen,* tr. göra ett utkast till, skissera, 


teckna. Einen Plan m uppgöra en plan. 
-wérfung, /. -wört[h]en,* I. tr. minska vär- 
det af, göra värdelös. II. rf. sjunka i vär- 
de, blifva värdelösa. -wört[h]ung, f. -wickeln," 
tr. rulla upp, reda, utreda, utveckla, fram- 
ställa, lägga i dagen, visa. -wick[e]lung, 7. 
utveckling. -wilde[r]n," tr. civilisera. -win- 
den,* I. tr. Jm etw. A vrida ngt ur handen 
på ngn, våldsamt fräntaga ngn ngt. II. rf. 
vrida, slita sig lös. -wirren,” I. ir. reda, 
utreda; bringa klarhet i. II. rf. reda sig, 
blifva klar. -wirrung, /. -wischen,* ir. s. F 
undfly, undkonma, rymma. -wöhnen,* itr. 
s. blifva ovan vid, främmande för, einer 
(gen.) el. eine Sache: en sak. -wöhnen,* tr. 


' vänja af. Jn einer (gen) ei. von einer Sache 


a vänja ngn af med ngt. -wöhnung, f. af- 


ir. intransttivt, rf. reflexivt, 88. starkt, 8V. svagt, Ör. transitivt verb. Å. har Aaben, 8. har sein till hjälpverb. 


entwölken — 


vänjning. -wölken," I. tr. befria från moln. 
Entwölkt: molnfri. II. «fl. blifva molnfri. 
-wårdigon," I. tr. minska i värde, nedsätta, 
förringa, förnedra. II. rf. förringas; för- 
nedra sig, nedlåta sig. -wårdigung, f. -würf, 
m. utkast, skiss, plan. -wärzein,* tr. upp- 
rycka med rötterna. -wärzelung, /. -zäubern,* 
tr. lösa ur förtrollningen. -z&uberung, /. -zie- 
hen,” tr. undandraga, fräntaga. Jm Blut m 
aftappa ngn blod, das entzieht sich der Be- 
rechnung: det är oberäkneligt. -ziehung, f. 

ontzitferlibär, a. möjlig att uttyda. -er, -, m. 
uttydare. -n,* tr. tyda, uttyda, dechiffrera. 
-ung, f. | 

enrtiizåcken," itr. s. ljunga, dem Himmel: från 
himlen. -zücken, I." ir. hänrycka, hänföra, 
tjusa. II. -s, 0, n. o. -zückung, f. hänförelse, 
förtjusning. Zum Entzäcken: hänförande, 
förtjusande. -zÖÅgeln," tr. aftaga tyglarna af, 
betsla af. Bna. entzügelte Leidenschaft: otyg- 
lad lidelse. 

entzöndlibär, a. brännbar, eldfängd. -barkelt, 
JS. eldfängdhet. -en,* I. tr. 1. antända, upp- 
tända. 2. inflammera. II. rf. 1. antändas, 
fatta eld, räka i brand, uppblossa. 2. in- 
flammeras. -er, -, m. en som antänder. -lich 
= entzündbar. -ung, f. 1. antändande. 2. 
inflammation. 

entzwöi, adv. sönder, itu, isär. F er ist vor 
Freude ganz vw han är alldeles utom sig af 
glädje. -brechen, I. tr. bryta sönder. I. itr. 
s. gå sönder, brista. -bringen, tr. ıyckas få 
sönder. -en,* sv.I.tr. stifta, åstadkomma oe- 
nighet mellan, söndra. II. rf. blifva oense, 
osams, fiender. -fallen, I. itr. s. falla och gå 
sönder, sönderslås. II. tr. Sich (aat.) einen 
Arm m falla och bryta af en arm. -gehen, 
ier. s. gå isär, gå sönder. -machen, tr. bryta, 
slå sönder. -platzen, itr. s. spricka sönder. 
-reilsen, I. tr. slita, rifva sönder. II. itr. s. 
gå sönder. -springen, itr. s. springa sönder. 
-ung, /. tvist, split, splittring, tvedrägt. 

Enzlän, -e, m. stålört (Gentiana). 

Epautätt, -[e]s, -s, n. -e, -n, f. epälett. 

ephliemör[isch], a. efemär, kort, ovaraktig. 
-6U, -3, m. o. X n. murgröna. -Ör, -en, m. 
efor, eforus. -orät, -e, n. eforusämbete. -orus, 
-, "ören, m. eforus. 

Epilldemie, -[e]n, /. epidemi. -dömisch, a. epi- 

 demisk. -göne, -n, m. 1. epigon, afkomling, 
ättling, pl. efterkommande. 2. efterbildare, 
kläpare. -grämm, -e, n. epigram. 

Epik, 0, f. epik, episk poesi. -er, -, m. epiker, 
episk skald. 

Epikurlläer, -6er, -,m. epikure, vällusting.- Älsch, 
-$isch, a. epikureisk, vällustig. 

Epilllepsie, -[e]n, /. fallandesot, epilepsi. -I6p- 
tisch, a. epileptisk. -lög, -e, m. epilog. -phä- 
nlasfest, n. trettöndagen. 

epllisch, a. episk. -Iskopäl, a. biskoplig, épi- 


skopal. -iséde, -n, f. tilldragelse. -istet, -n, | 


147 — 





Erbkanf 





f. bref, epistel. F jm die n lesen: läsa la- 
gen för ngn. -itäph[lum], -3 eı. -ium[s], -ia 
el. -ien ei. -e, n. grafskrift. -ftheton, -2, Epi- 
theta, n. epitet, tillnamn. -öche, -n, f. epok, 
tidehvarf. -öde, -n, f. epod. -08, -, Epen, n. 
epos, hjältedikt. -pich, -e, m. 1. murgröna. 
2. selleri. 3. persilja. 

Equiplläge, -n, f. äkdon. ekipage. -ieren. sv. 
tr. förse, utrusth. -lerung, f. 

ör, I. m. sie, f. 08, n. pers. proh. han, hon, 
den, det. Jch verbitte mir das Er: jag un- 
danber mig tilltalet >»han>. II. oböjl. m. hahne, 

-Or, -, m. SN. för bildn. af subst. agent., vanl. "are. 

erllächten,* tr. 1. anse, hålla für. Meines ns: 
enligt mitt förmenande. 2. fatta, förstå. 3. 
ämna. -Angeln,* tr. meta upp, fiska reda på. 
-årbelten,” tr. arbeta sig till. 

Erblladel, m. ärftlig adel. -anfall, m. hemfall 
gnm arf. 

orlibängen,* itr. s. o.h. blifva rädd, uppskrümIl, 
gripas af ångest. -bärmen,” sv. I. tr. väcka 
medlidande hos. Er erbarmt mich ei. opers. 
es erbarmt mich seiner: det gör mig ondt 
om honom. II. rl. fürbarma sig, js el. über 
‚jn: öfver ngn. III. -s,0,n.= Erbarmung. -bär- 
mer, -, m. förbarmare. -bärmlich, a. erbarm- - 
lig, jämmerlig, ömklik. -bärmlichkeit, f.ömk- 
lighet. 

Erbärmung, f. förbarmande, medlidande. -s- 
los, a. utan förbarmande, hjärtlös. 

erbäullon,* I. tr. uppbygga, uppföra. II. ri. 
uppbyggas. Sich an etw. (aat.) »« hämta upp- 
byggelse ur ngt, finna ngt uppbyggligt. -er, 
-, m. en som uppbygger; byggmästare. -lich, 
a. uppbygglig. -lichkeit, /. det uppbyggliga 
1 ngt, ngt uppbyggligt. -ung, f. 1. uppbyg- 
gande. 2. uppbyggelse. 

Erblibegräbni[i]s, n. familjegraf. -e, I. -n, m. 
arfvinge, arftagare. II. -s, -, n. arf. -ében," 
itr. h. o. 8. börja bäfva, skälfva. -eigen, a. 
ärfd. -elnsotzung = Erbernennung. -on, sv. 
I. tr. ärfva. II. ür. s. 0. rl. gå i arf. -ornen- 
nung, /. utnämning till arfvinge. -6ten,* tr. 
utbedja sig, gnm böner utverka. -étteln," 
tr. tigga sig till. -öuten,* tr. taga som byte. 
-fählg, a. arfsberättigad. -fählgkeit, f. arfs- 
rätt. -fall, m. arfsangelägenhet. -fällig, a. 
på grund af arfsrätt tillkommande. -fehler, 
m. ärfdt fel a. lyte. -teind, m. arfüiende. 
folge, f. arfföljd. -folgekrieg, m. succes- 
sionskrig. -folger, -, m. arftagare, ärftlig 
efterträdare. -hof, m. arfgods. -huldigung, 
J. hyllning af en arfherre a. arffurste. -ie- 
ten, I.” tr., vanı. rl. erbjuda (sig). II. -s, 0, 
n. erbjudande. -ietig = erbötig. -In, -nen, f. 
arftagerska. -itten,* tr. 1. Etw. von jm w 
bedjande utverka ngt af ngn, utbedja sig 
ngt af ngn. 2. Jn m gnm böner beveka ngn. 
-fttern,” I. tr: förbittra. II. itr. s. o. rfl. för- 
bittras. -ftterung, f. förbittring, vrede. -itt- 
lich, a. möjlig att beveka. -kauf, m. köp till 





Av = föregående appslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 





Zrbkrankheit 


-lassen, ». testamenterande. -lässen = er- 
bleichen. -lasser(In), m. (f.) testator (testa- 
trix). -lehen, n. ärftligt län. -lölchen,” itr. 
s. 1. blekna, vor Zorn: af vrede. 2. Vor 
etw. (dat.) m öfverglänsas, fördunklas af ngt. 
3. blekas, blifva blekt. -Iich, a. ärftlig. -lich- 
keit, /. ärftlighet. -licken, tr. få se, få syn 
på, varsna, skåda. -linden,* itr. s. blifva 
blind. -lindung, f. -los, a. arflös. -lühen,* 
ier. s. uppblomstra. -nehmer, m. arftagare. 
-Örgen,* tr. låna, till läns erhålla. -ö[f]sen,* 
I. tr. uppreta, göra ond. II. rl. blifva ond, 
uppretad, uppbragt. -ö[f]sung, f. vrede. 
-8tig, a. beredd, villig. -pacht, f. ärftligt 
arrende. -pächter, ». innehafvare af ärft- 
ligt arrende. -recels, m. jur. arfefördrag. 
-röchen,” I. tr. bryta upp, öppna. IL tr. o. 
rfl. kräkas, kasta upp. -recht, a». arfsrätt. 
-röchung, f. kräkning. -schaden, m. ärftligt 
lyte. 

Erbschaft, /. arfskap, arf. Der m verlustig 
machen: göra urarfva. -lich, a. rörande arf, 
arf(s)-. -sannahme, /. ett arfs mottagande. 
-sforderung, /. arfsanspräk. -sklage, f. arfs- 
tvist. -smasse, /. arf. -ssache, f. arfsfräga. 
-svorfügung, /. testamente, testamentariskt 
förordnande. 

Erbilschleicher(in), m. (/.) en som söker lisma 
sig till arf. -schloichorei, /. list, knep för 
att komma åt arf. -se, -», f. ärta. -stück, 
2. arf, arfgods, ärfd sak. -sünde, /. arfsynd. 
-t[h]eil, n. arfvedel. -t[hjeilung, f. arfskifte. 
-t[hjäm, n. arfgods. -übel, n. ärftligt ondt. 
-ühlon,* tr. gnm smekningar vinna. -verbrü- 
derung, -vereinigung, /. arfförening (förbuna 
mellan furstehus, enligt hvilket vid den eha liniens ut- 
döende den andra inträder i dess rättigheter). "VÖF- 
gleich, m. arffördrag. -vermächtni[l]s, n. 
testamentarisk gåfva. -vertrag, m. arfför- 
drag. -zins, m. grundränta, 

Erdlärt, f. jordart, jordmån. -ball, m. jord- 
klot. -bau, m. jordarbete. -beben, ». jord- 
bäfning. -beere, f. smultron. -beschreibung, 
J. jordbeskrifning, geografi. -bewohner, m 
jordens innebyggare. -biene, /. humla. -bir- 
ne, /. jordpäron, potatis. -bodon, m. 1. mark. 
Dem w gleich machen: jämna med marken. 
2. jordmån. -brand, m. underjordisk eld. -e, 
-n, f. jord. Auf An (forktär. dat. sg): på jor- 
den. -enhürger, m. världsborgare. -englück, 
n. jordisk lycka. 

erdénklibär, a. upptänklig. -en,* tr. upptänka, 
uttänka, uppdikta. 

Erdenkind, n. människobarn, dödlig. 

erdönklich, a. upptänklig. 

Erdenlipiiger, m. pilgrim på jorden. -rund, n. 
jordklotet. -sohn, m. = Erdenkind. 

ördlifahl, -falb, a. jordfärgad, askgrå. -gang, 
m. underjordisk gång. -geboren, a. poet. jor- 
disk. -gefühl, ». jordisk känsla. -gogend, f. 


148 


arf och ägo. -krankhelt, f. ärftlig sjukdom. 


erfiehen 


trakt på jorden. -geist, m. jordande, rå, 
tomte. -gelb, a. ockergul. -geschlecht, n. 
människoslägte. -geschofs, ». bottenvåning, 
källarvåning. -gürtel, m. jordbälte, zon. 
«hälfte, /. jordhalfva, hemisfär. -Icht, a. jor- 
dig, jordartad. ' 

erlidichten,‘ = erdenken. -dichtung, /. uppdik- 
tande, dikt, påhitt, osanning. -dienen,* tr. 
förtjäna, förvärfva, hopspara. 

ördlig, a. jordig. -kluft, f. klyfta, remna i 
jorden. -kunde, /. geografi. -kundige(r), (aa;. 
böjn.) m. geograf. -messer, m. landtmätare. 
öl, n. bärgolja, nafta. 

erdölchen,‘ tr. sticka ihjäl mea do, mörda. 

Erdiirauch, m. vor. jordrök (Fumaria). -reich, 
n. 1. jorderiket, jorden. 2. jordmän. 

erdröisten,‘ rl. drista sig, djärfvas. 

Erdrils, m. remna i jorden. 

erlidröhnen,* itr. h. däna. -drösseln,‘ tr. stry- 
pa. -drésselung, £. -dråcken,” tr. trycka, 
klämma ihjäl, kväfva. 

Ersilrücken, m. ås. -rutsch, m. jordras. -scholle, 
f. 1. jordkoka. 2. bil. jorden. -spalte, /. = 
Erdri/s. -stamm, m. stubbe. -stock, m. 1. = 
föreg. 2. = följ. -stockwerk, n. bottenvåning, 
källarvåning. -strich, m. luftstreck. -t[hleil, 
m. världsdel. 

erdäldllen,” tr. tåla, uthärda. -ung, f. 


| Erdllumschiffer, -umsögler, m. världsomseglare. 


-umschiffung, -umsög[e]lung, /. världsomseg- 
ling. 

erildursten," ir. s. törsta ihjäl. -éiforn,' rf. 
råka i eld och låga, blifva het, brusa upp, 
förifra sig. -éif[e]rung, f. -éignen," x/. till- 
draga sig, hända. -éigni[f]8, -se, n. tilldra- 
gelse, händelse. -öllen, tr. nande uppnå, hin- 
na, öfverraska. 

Eremit, -en, m. eremit. -äge, -r, /. eremitage, 
eremithydda. -enhaft, -isch, a. eremitartad, 
eremit-. 

erllörben,‘ tr. ärfva, gnm arf erhålla. -fähren, 
I." tr. 1. erfara, få veta, få reda på. 2. er- 
fara, röna, få vidkännas, lida, pröfva. II. 
a. erfaren, bevandrad, förfaren. -tährenheit, 
f. erfarenhet, förfarenhet. 

Erfährung, /. erfarenhet, rön. In m dringen: 
få veta, lära känna, erfara. -sgemäfs, a. 
öfverensstämmande med erfarenheten. -8- 
los, a. oerfaren. -slosigkelt, f. oerfarenhet. 
-smälsig = erfahrungsgemäfs. -sreich, a. 
rik på erfarenhet. 

orlifälsbär, a. möjlig att fatta. -fässen,” tr. 
gripa, gripa tag i, fatta. -fålslich = erfe/s- 
bar. 

ertéchten," tr. tillkämpa sig, uppnå, vinna. . 

erfindilen,” tr. 1. k finna, påträffa; pass. befin- 
nas. 2. uppfinna. -er(in), m. (/.) uppfinnare. 
-erisch, -säm, a. uppfinningerik. -ung, /. 
uppfinning. -ungsgabe, -ungskraft, f. -ungs- 
vermögen, n. uppfinningsförmäga. 

erlitischen," tr. fiska, fiska upp. -flöhen, tr. 





itr. intransitivt, rf. refiexivt, 86. starkt, SV. svagt, 67. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


erfod- 149 


enträget, varmt varmt bedja om; gnm entr om; gnm enträgna 
böner vinna. -föd- = erford.. 

Erfölg, -e, m. följd, påföljd, resultat, fram- 
gång. -on," itr. s. följa, blifva följden, aus 
etw.: af ngt. Die Antwort ist noch nicht er- 
folgt: svaret har ännu ej ingått, es ist 
nichts weiter darauf erfolgt: det blef in- 
genting vidare af. -los, a. gagnlös. -losig- 
keit, f. gagnlöshet. „reich, a. framgängs- 
rik, gagnande. 

erförderllich, a. erforderlig, hehöme ven 
Falls: om så erfordras. -n,* tr. erfordra, 
behöfva, kräfva. -ni[f]s, -se, n . ung, f. 1. er- 
forderlighet, behöflighet. 2. fordran, kraf, 
behof. 

erförschlibär, a. möjlig att utforska. -en," tr. 
ut-, genomforska, taga kännedom om; ge- 
nomskåda. -or, m. utforskare, kunskapare, 
upptäckare. -ung, f. utforskande. -ungsrel- 
se, /. upptäcktsresa. 

eriifrägen,* ir. fråga reda på. -Iröchen,’ rf. 
drista sig, djärfvas, vara fräck nog. -fröuen,“ 
I. tr. glädja, fröjda. Erfreut: glad. II. rf. 
1. Sich an einer eı. sich einer (gen.) Sache m 
glädja ‚sig öfver, finna nöje i en sak. 2. 
Sich einer (gen.) Sache a hafva att glädja 
sig åt, åtnjuta ngt. -fréulich, a. glädjande. 
-trieren,' itr. s. förfrysa, irysa ihjäl, bort. 
-frierung, f. frischen, tr. förfriska, veder- 
kvicka, läska. -frischung, /. förfriskning, 
vederkvickelse. -fållen," I. ir. fylla, upp- 
fylla, förverkliga. II. rf. uppfyllas, gå i 
fullbordan, förverkligas. -füllung, f. upp- 
fyllande, fullbordan, fullgörande. -gånzen,' 
I. tr. göra fullständig, fulltalig, fullstän- 
. diga, komplettera, supplera, restaurera, 
återställa i dess ursprungliga skick. II. rl. blifva 
fullständig, kompletteras, suppleras. 

Ergånzung, f. 1. kompletterande, restanre- 
ring. 2. tillägg, supplement, fyllnad. -s- 


band, -e }, m. supplementsband. -sfarben, | 


pl. komplementfärger. -smannschaft, /. re- 
serv(trupp). -spförd, n. reservhäst. -sstück, 
». fylinad, supplement. 

erligättern,“ tr. F snoka reda på, fiska upp. 
-gäunern,* tr. gnm vinglerier erhålla, lura 
åt sig. -göben, I.” tr. 1. gifva, medföra, 
lemna. 2. ädagalägga, gifva vid handen. 
IL" rf. 1. gifva, öfverlemna, hängifva sig. 
2. foga sig, in etw. (ack): i ngt. 8. följa, 
framgå. II. a. tillgifven. st: högaktnings- 
fullt, vördsamligen, ödmjukligen. -gében- 
heit, f. 1. hängifvenhet. 2. undergifvenhet, 
in den Willen Gottes: under Guds vilja. 
-gåbni[f]s, -se, n. följd, verkan, resultat. 
-gébung, f. 1. dagtingan, kapitulation. 2. = 
Ergebenheit 2. -göhen,* I. rf. 1. lustvandra, 
promenera. Bia. die Blicke mn sich: blicken 
spanar omkring. 2. Sich in etw. (dat) w ut- 
förligt göra ngt, hängifva sig åt ngt. Sich 
in Schilderungen m skildra utförligt och 


— . 19 — oc oo Erhartung 


med värme, sich in Schmähungen m utösa 
smädelser. II. itr. s. 1. utgå, offentliggöras. 
Einen Befehl an jn m lassen: beordra, be- 
falla ngn. 2. Etw. über sich (ack.) m lassen: 
tåligt lida, underkasta sig ngt, Gnade für 
Recht m lassen: låta nåd gå för rätt. 8. 
opers. €8 ergeht jm gut, übel: det går ngn 
väl, illa, wie wird es dir m hur'skall det 
gå med dig? -geizen,‘ tr. snåla in, ‚gum 
snälhet hopspara. -götz- se ergötz-. -giebig, 
a. (vinst)gifvande, inbringande. -giebigkelt, 
f. indrägtighet. -giefsen,“ I. ir. utgjuta, 
utbreda, uttömma. II. rl. strömma, falla, 
mynna ut; utbreda sig. -gielsung, /. -glän- 
zon," itr. 3. framglänsa, glänsande fram- 
träda. -glåhenr,” itr. s. tändas, börja glöda. 
Vor Scham m, rodna af blygsel. -götzen, 
I." ir. glädja, roa. Etw. eryötzt die Augen: 
ngt är roligt att se. II.’ rf. roa, förlusta 
sig. Sich an etw. (dat.) m roas af, glädja sig 
åt, finna nöje, förströelse i ngt. II. -s, 0, 
n. nöje. -götzlich, a. roande, rolig, lustig. 
-götzlichkeit, -götzung, f. rolighet, förlustel- 
se, förströelse, nöje. -gräuen,* ir. s. 1. blif- 
va ‚grä, ‚gräna. 2. mörkna, blifva Kan 
-gräusen,* itr. s. rysa, bäfva. -gröfen,* 
fatta (tag i), gripa, beim Arme:i armen; 
öfverfalla, öfverväldiga, bemäktiga sig, rö- 
ra. Ein Auskunftsmittel © gripa till en ut- 
väg, von etw. Besitz m taga ngt i besitt- 
ning. -grölfung, f. -grittenhoit, F. upprördt 
tillständ, rörelse. -grimmen, “ itr. s. blifva 
vred, förgrymmas. -grimmung, /. -grübeln,* 
tr. grubblande uttänka, utfundera. 


ergründiibär, a. möjlig att utgrunda. -en,* tr. 


päjla djupet af, utgrunda, i grund utforska, 
utröna. er m. en som utgrundar, utfor- 
skar. -lich = ergründbar. -ung, f. utfor- 
skande m. m. se ergründen. 


ı erligränen,* itr. s. blifva grön, börja grönska. 


| 


-güfls, m. utgiutande, utgjntelse, utflöde, 
flöde. -håbon, a. 1. upphöjd. 2. höjd öfver ngt. 
3. upplyftande, öfverväldigande, högtidlig, 
imponerande. -håbenhelt, /. 1. upphöjning, 
ojämnhet. 2. storhet, storslagenhet, hög- 
het. 


erhåltilbär, a. möjlig att erhålla. -en," I. tr. 


1. underhålla, hålla vid makt, i godt skick. 
Gut m sein: hafva bibehållit sig bra, jn 
am Leben m rädda ngns lif. 2. underhålla, 
gifva uppehälle åt. 3. erhålla, få, bekom- 
ma, mottaga. II. »f/. 1. bibehålla sig, vid- 
makthållas. 2. Sich von etw. lefva af al. 
på ngt. -er, m. bevarare, upprätthållare. 
-ung, /f. underhåll m. m. se erhalten. ungs- 
trieb, m. själfbevarelsedrift. 


ertihåndeln," tr. 1. gnm handel förvärfra. 2. 


tillhandla sig, köpa. -hängen,“ ir. hänga. 
-hängung, 2 -härren,“ tr. afvakta, invänta. 
-härten,” tr. s. hårdna. -härten,” tr. be- 
kräfta, styrka. -Närtung, /. hårdnande. -här- 


Av == föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F @mitjärt, P Migre språk. X mindre brukligt. 


Erhärtung —. 


150 


Erle. 





tung, f. bekräftelse. -häschen,‘ tr. hinna 
fatt, fånga. -höben,* I. tr. 1. upplyfta, resa, 
höja, upphöja. Bia. den Herrn vw prisa Her- 
ren. 2. mottaga, lyfta, indrifva. 3. börja, 
styra till, göra. II. rk. resa, höja sig, upp- 
stiga; göra uppror. -höblieh, a. betydlig, 
ansenlig. -höblichkeit, /. betydenhet, vigt. 
-hébung, f. upplyftande m. m. se erheben. 
-höirät[h]en,” tr. gifta sig till, ct. ex. ein Ver- 
mögen. -hölschen,“ tr. fordra, kräfva. -hel- 
tern,” tr. upplifva, muntra, roa. -hölterung, 
f. -heizen,* tr. uppvärma. -héizung, /. -hél- 
len," I. tr. upplysa, vila. belysa. II. str. h. 
opers. klart framgå, blifva klar, aus etw.: 
af ngt. -héllung, /. -héucheln,” tr. 1. hyckla, 
låtsa. 2. gnm förställning, hyckleri vinna. 
-hitzen,* I. tr. upphetta, bild. upphetsa. II. 
rfl. blifva varm, het; vila. blifva uppretad, 
häftig. -hitzung, f. -höffen,* tr. hoppas på, 
med förhoppningsfull längtan emotse. -hö- 
hen," tr. 1. göra högre, upphöja, höja. 2. 
öka. 3. berömma, lofprisa. -höhung, f.1. 
upphöjelse, (upp)höjande, ökande. 2. höjd, 
kulle. -hölen," rf. 1. hämta sig, repa sig, 
äterfä krafter, von einer Krankheit: efter 
en sjukdom. 2. hvila ut, förströ sig, roa 
sig. 8. taga sin skada igen, an (mea dat.): på. 
4. Sich bei jm Rats rådfråga ngn. 

Erhölung, /. tillfrisknande, vederkvickelse, 

hvila, förlustelse. -sstunde, /. hvilostund, 
rast, kvart. -szeit, /. hvilotid, ferier. 

erlikörchen,* tr. lyssnande erfara, uppsnappa. 

.-hören,” tr. bönhöra, höra, uppfylla. -hö- 
rung, /. bönhörelse. -innerlich, a. bevarad i 
minnet. Das ist mir m jag mins det. -in- 
nern,” I. tr. 1. erinra, påminna, jn an etw. 
(ack.). el. einer (gen.) Sache (vid neutrala pron. 
äfv. blotta ack): DEN Om ngt. Sich (äat.) etw. m 
återkalla ngt i minnet. 2. erinra, anmärka. 
II. rl. erinra, påminna sig, minnas. Soviel 
ich mich erinnere: om jag mins rätt. 

Erinnerung, f. erinran, påminnelse, åminnel- 
se, minne. Zur vw an (med ack.): till minne 
af, etw. in m bringen: påminna om ngt. 
-sschreiben, ». skriftlig påminnelse, anma- 
ningsbref. -svermögen, ». minne. -swelse, 
adv. 1. i minnet. 2. till åminnelse. -szei- 
chen, n. minne. 

Erllinnye, -n, /. erinnye, hämdgudinna. -jägen,* 
tr. 1. jaga, på jagt skjuta. 2. jagtande upp- 
hinna, med ansträngning ernå. -kåiten," itr. s. 
kallna. -kålten," tr. förkyla. -kåltung, f. 
kallnande. -kåltung, f. förkylning. -kåmpfen,” 
tr. tillkämpa sig. -käufen,* tr. köpa, etw. 
mit ei. durch etw.: ngt för ngt. -kåuflicb, a. 
till salu. -käufung, /. köpande, köp. 

erkennlibär, a. 1. förnimbar. 2. igenkännlig. 
-barkeit, /. fürnimbarhet. -en,” tr. 1. lära 
känna, märka. (Sich) zu m geben: gifva 
(sig) tillkänna, sich nicht w lassen: ligga 
utom synhäll, ej vara skönjbar. 2. känna 


igen, an etw. (dat.): på ngt. 3. erkänna, vid- 
kännas. Etw. als a. für richtig w erkänna 
el. finna ngt vara riktigt. 4. hand. Jn für 
eine Summe m kreditera ngn för en sum- 
ma. 8&. atv. itr. h. jur. in einer Sache av fälla 
dom i ett mål, auf Todesstrafe m fälla 
dödsdom. -tlich, a. erkännsam, tacksam. 
-tlichkolt, £. 1. erkänsla, tacksamhet. 2. 
tacksamhetsbevis. -tni[f]8, -se, I. f. upp- 
fattning, insigt, kunskap. II. n. dom, dom- 
slut. -tni[f]sgrund, m. grund för 1. ens upp- 
fattning, 2. ett domslut. -ung, f. igenkän- 
nande m. m. se erkennen. -ungswort, n. igen- 
känningsord; lösen. -ungszeichen, n. igen- 
känningstecken. | 

Erker, -, m. tornlikt utsprång, utbyggnad, fron-: 
tespis, altan; burspråk; takfönster mea gafvel. 

orkiesen,* st. tr. = erkären. 

orklärlibär, a. förklarlig. -on,' I. tr. förklara. 
I. rf. förklara sig, uttala sig, sin mening, 
über etw. (ack.) gegen jn: om ngt till ngn. 
- Of, -, m. kommentator, tolk. -lich, a. för- 
klarlig. -ung, f. förklaring. 

erliklöcklich, a. tillräcklig, ansenlig. -kléttern, 
-klimmen,* tr. klättra upp i, på, klättrande 
bestiga. -klingen,* itr. s. o. X A. börja klinga, 
ljuda. -klirren,* itr. s. klirra, skramla. -klü- 
geln,” tr. spetsfundigt utfundera. -köron, a. 
utvald. -kränken,“ itr. s. insjukna, sjukna.. 

. Zu Tode erkrankt sein: vara dödssjuk. 
-krånkung, /. -kriechen,* tr. krypa uppför, 
upp på; via. krypande, lismande vinna. 
-kühnen,* rf. drista sig, djärfvas. -kåhnung, 
f. dristighet, dristigt tilltag. -künd[ig]en,* 
I. tr. taga reda på. II. van!. starr. rl. för- 
fråga sig, göra sig underrättad, nach el. 
über (med ack.) etw.: om ngt. -kündigung, f.för- 
frägning, underrättelse, upplysning. -kün- 
stein,“ tr. 1. på ett konstladt sätt, gnm. 
konst åstadkomma. 2. låtsa, hyckla. Er- 
künstelt uv.: konstlad. -künst[e]lung, f. -kå- 
ren," st. tr. utkora, utvälja. -låben," tr. 
vederkvicka, läska. -låhmen," I. tr. för- 
lama. II. itr. s. blifva lam, förlamas; slap- 
pas, aftaga. -låhmung, /. -längen,* tr. 1.. 
räcka, nå. 2. ernä, uppnå, vinna. -längung, 
f. -låls, -e, m. 1. efterskänkande, befrielse, 
förlåtelse; nana. afdrag, rabatt. 2. skrifvelse 
från ngn myndighet, regeringsorder, påbud, 
kungörelse. -lålsbär, a. som kan efterskän- 
kas; förlätlig. -låssen," tr. 1. efterskänka; 
förlåta. 2. utsända, utfärda. -låfslich = er-- 
lafsbar. -låssung, f. efterskänkande. -låu-- 
ben," sv. tr. tillåta. -läubni[f]s, 0, /f. tillåtelse. 
-låucht, I. a. ugr. högboren. II. -en, f. till- 
tal till riksgrefvar. /hre vw ugt. ers nåd. 
-läuern,* tr. lura ut, utspionera. -läuschen,* 
tr. 1. lyssnande uppsnappa. 2. lura på. 
-låuterer, -, m. förklarare, kommentator. 
-låutern," tr. förklara, utlägga, förtydliga, 
kommentera. -låuterung, /. -le, -n, f. al. 


ir. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, 19°. transitivt verb. h. bar haben, 8. bar sein till hjälpverb- 


' 


erleben 





-löben,“ tr. upplefva. Freude an jm w få 
glädje af ngn. -Iöbni[f]s, -se, n. ngt upp- 
lefvadt, tilldragelse, erfarenhet. -löchzen,* 
itr. s. häftigt törsta. -I6digen,“ tr. 1. be- 
fria, einer (gen.) Sache: från ngt. ®. afsluta, 
undanstöka, expediera, aflägsna, häfva, af- 
skaffa, göra slut på. 3. Ämter sind erle- 
digt: ämbeten äro (till ansökan) lediga. 
-lédigung, f. -lögen,* tr. 1. erlägga, betala. 
2. döda, slå ihjäl, skjuta. -légung, f. -lélch- 
tern," tr. göra lättare, underlätta, lindra. 
-Iöichterung, f. lättnad. -léiden,” tr. da, 
drabbas af, undergå, fördraga, uthärda. 
-ien, a. af al, al-. -lérnbär, a. möjlig att 
lära sig. -lérnen,” tr. lära sig, inlära. -lér- 
nung, f. -lösen,* tr. utvälja, utse. -féuchten,” 
tr. upplysa, belysa. -léuchter, m. en som 
upplyser. -léuchtung, /. upplysning, belys- 
ning. -liegen," itr. s. duka under. -listen," 
tr. gnm list ernå, vinna, tillnarra sig. -Hs- 
tung, /. -Ikönig, m. älfkonung, näck. -I6s, 
-e, m. försäljningssumma. -Iöschen,* st. itr. 
s. 1. slockna. 2. upphöra (att existera). 9. 
blifva matt, otydlig, blekna. -Iöschung, f. 
-lösen,” tr. lösa, befria, förlossa, äterlösa. 
-Iöser, -, m. befriare, förlossare, äterlösare. 
-lösung, /. befrielse, förlossning, äterlös- 
ning. -lüchsen,” tr. F i smyg titta efter, 
taga reda på, lära sig. -lågen," tr. 1. upp- 
dikta, ljuga, hitta på. 2. ljuga sig till. -lås- 
t[ig]en,‘ tr. roa. förlusta. -lüstigung, f. 

ermächtiglien,* I. tr. befullmäktiga. II. rf. 
drista sig. -ung, f. fullmakt. -ungsschreiben, 
n. skriftlig fullmakt. 

ermähnlien,‘ tr. uppmana, uppmuntra; för- 
mana. -er, m. förmanare. -ung, f. uppma- 
ning, uppmuntran; förmaning. 

erlImängeln,* itr. h. fattas. Es ermangelt mir 
an Geld: det fattas mig pengar, es an der 
schuldigen Ehrerbietung gegen jn w lassen: 
brista i vördnad mot ngn, einer (gen.) Sache 
vw lida brist på, ej hafva en sak, ich werde 
nicht m zu: jag skall ej underlåta att. -mån- 
g[ellung, f. brist, saknad. -männen,* rf. 
bemanna sig, taga mod till sig, fatta mod. 
-mälsigen,“ tr. jämka, minska, sätta ned. 
-mäfsigung, f. -måtten," I. tr. utmatta, nt- 
trötta. II. itr. s. blifva matt, trött. -mrattung, 


son, I." tr. 1. mäta, uppmäta. 2. bedöma, 
pröfva, uppfatta, förstå. II.’ rf. drista sig, 
djärfvas. III. -s, 0, n. förmenande, mening. 
-mitteln," tr. taga reda på, lyckas få veta, 


151 


— -— <e<—2——— —— C-.—=— = — = =X  =m=—=—ce- > 


erreichbar 


glad, munter. -münterung, f. uppmuntran. 
-müt[h]igen,‘ I. tr. göra modig, ingifva mod. 
U. rf. fatta mod. -müt[hjigung, /. -nähren,” 
tr. (lif)nära, föda, underhålla. -nåhrer(in), 
m. (f.) fostrare (-inna), stöd. -nåhrung, f. 
näring, föda. -nönnen,* tr. utnämna. -nén- 
nung, /. utnämning. -néu[er]er, -, m. förny- 
are. -nöue[r]n,” tr. förnya. -neuerung, f. 
-niedorn, van. -niedrigen,* I. ir. 1. göra läg- 
re; flytta ned. 2. förnedra, nedeätta, för- 
ringa, minska, sänka. II. rl. 1. sjunka. 2. 
förnedra, nedläta sig. -niedrigung, /- ” 
Ernst, I. -[e]s, 0, m. 1. allvar. Ist es Ihnen m 
damit? är det edert allvar? im m på all- 
var, allen nes: på fullt allvar, allvarligen, 
seinen m behaupten: förblifva, hålla sig 
allvarsam. 2. stränghet. II. a. 1. allvarlig, 
allvarsam. 2. sträng. -freundlich, a. vänlig 
men allvarlig. -haft, a. allvarsam. -haftig- 
keit, /. allvar, allvarlighet. -lich, a. 1. allvar- 
sam,allvarlig. 2. eftertrycklig, uttryoklig. 
Ernte, -n, f. skörd, inbärgning; säd. + hal- 
ten: skörda. -arbeiter = Ernter. -dänktest, 
n. tacksägelsehögtid efter slutad skörd. 
-n, sv. tr. skörda, inbärga, inhösta. -r, -, m. 
vid skörden sysselsatt arbetare, skörde- 


man, pm. skördefolk. -segen, m. (riklig) 
skörd. -wagen, m.. skördevagn, hökärra. 


-zeit, f. skördetid, skördand. 

ornöchtern,* I. tr. göra nykter. II. itr. ». o. 
rf. blifva nykter, nyktra till. 

Eröberller, -, m. eröfrare. -nR,“ sv. tr. eröfra. 
-ung, f. eröfring. 

eröftnlien,” tr. öppna, upplåta; inleda, börja. 
Jm etw. m meddela ngn ngt. -ung, f. -ungs- 
feier, /. invigningshögtid. -ungsrede, f. in- 
ledningstal, invigningstal. 

erllörtern,* sv. tr. dryfta, afhandla, undersöka, 
utreda. -Örterung, /. -Ötiker, -, m. erotiker, 
erotisk skald. -Ötisch, a. erotisk, kärleks-. 
-pel, -, m. andrake, ankbonde. -picht, a. be- 
gifven, pickhägad. -piohtheit, f. hegifven- 
het, lystnad. -préssen,” tr. utprässa. -prös- 

"gem, -, m. ütprässare. -prössung, f. utpräss- 
ning. -pröben,” tr. 1. pröfva, undersöka. 2. 
godkänna. 8. erfara, lära känna. '4. visa, 
ådagalägga. -quéllon,” itr. s. framvälla. 


j ‚ erquicklien,* tr. vederkvicka, förfriska, läska. 
Sf. utmattning, trötthet. -mol se Ärmel. -m6s- | 


“lich, a. vederkvickande, uppfriskande. -ung, 
J.vederkvickelse. -ungstrank, m.läskedryck. 

errät[h]iikär, «. möjlig att gissa. -en,* tr. 
gissa. -er, -, m. en som gissar, löser en gåta. 
-ung, f. gissande. 


utforska. -mitt[e]lung, f. -möglichen,’ tr. möj- | errögfbär, a. lättrörlig, lättrörd, retlig. -kar- 


liggöra. -möglichung, . »mörden,” tr. mör- 
da. -mördung, /. -müden,* I. tr. trötta. II. 


rl. o. ir. s. blifva trött, tröttna. -mådung, | : 
! 


‚f. uttröttande; trötthet. -münterer, -, m. 
uppmuntrare. -müntern,* I. tr. 1. krya upp, 
göra fullt vaken. 2. glädja, muntra, roa. 8. 
uppmuntra. II. r/. 1. morna sig. 2. blifva 


kJ 


Av = föregående uppslagsord. 


keit, /. lättrörlighet, retlighet. -en,” tr. 1. 
röra, uppröra, uppvigla, upphetsa. 2. väc- 
ka, framkalla, åstadkomma. -theit, f. upp- 
rördt sätt, tillständ, sinnesrörelse; liflig- 
het. -ung, f. 1. väckande, framkallande m. 
m. se erregen. 2. (sinnes)rörelse. 

erreichlibär, a. möjlig att uppnå, att ernä. 


äkta sms. Ö saknar plur. PF har omljud. F famtljärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


Erreichbarkeit 


-barkelt, /. möjlighet att uppnå, att ernä, 
att upphinna. -en,* tr. nå, uppnå, ernä, 
upphinna. -ung, f. uppnående, ernående. 

eriliréiten," tr. riaande uppnå, rida fatt. -réttbär, 
a. möjlig att rädda. -rétten," tr. rädda. -röt- 
ter(in), m. (/.) räddare (-inna). -réttung, f. 
räddning. -richten,* tr. 1. uppresa, resa, 
höja. 2. upprätta, inrätta, grunda, stifta. 
-richtung, ‚f. -ringen,” tr. tillkämpa sig, sam 
kamp vinna. -röt[h]en, I." itr. s. rodna. II. 
-8, 0, n. o. -röt[h]ung, /. rodnad. -rüdern,” 
tr. roende uppnå. -rüfen,* tr. med sitt rop 
nå, höras af. -rüngenschaft, f. tillkämpad 
fördel, vinst, pris. -sätten,* itr. s. blifva 
mätt. -såttigon," tr. mätta. -såttigung, f. 
mättande. -sättlich, a. möjlig att mätta. 

Ersätz, m. ersättning, vederlag. -mann, m. 
ställföreträdare. -mannschaft, /. reserv. 
-truppe, /. reserv(trupp). -wahl, /. fyll- 
nadeval. 

eriisäufen,” itr. s. drunkna. -säufen,‘ tr. drän- 


ka. -säufung, /. -schächern,“ tr. schackra 


ihop, schackrande tillhandla sig. -schäffen,“ st. 
ir. skapa, tillekapa. -schäffer, m. skapare. 
-schäffung, /. skapelse. -schällon,* itr. s. 1. 
skalla, ljuda; genljuda. 2. spridas, förnim- 
mas. -schäuen,“ tr. få se, skåda. -schöinen,* 
gtr. s. 1. synas, visa sig; framträda, npp- 
träda, blifva synlig; inbryta, börja lysa; 
utkomma i bokhandeln. 2. inställa sig, gär- 
vara. 3. om tiden: inträda. 4. förefalla, synas, 
tyckas. 

Erscheinung, ‚/. 1. framträdande. Zur m brin- 
gen: visa, låta framträda, zur m kommen 
ei. in die m treten: blifva synlig, visa sig, 
eine mw wagen: våga visa eig. 2. uppenba- 
relse, syn, företeelse; fenomen. 3. uppträ- 
dande, inträde. 4. inställelse. -sfest, ». tret- 
tondagshelg. 

erlischiefsen,” tr. skjuta (ibjäl). -schiefsung, f. 
-schlåfen," tr. få under sömnen, sofva sig 
till. -schlåffen,” I. itr. s. blifva slak eı. slapp, 
slakna, slappas, förslappas. II. tr. göra slak 
el. slapp, förslappa. -schläffung, /. -schlå- 
gen, I." tr. slå ihjäl, döda. II. a. fallen, död. 
-schlåppen," = erschlaffen. -schlöichen,* tr. 
1. smyga, stjäla sig på. 2. gnm kryperi, på 
krypvägar, gnm list ernä, vinna, lisma sig 
till, tillnarra sig. -schlöichung, /. -schliefs- 
bär, a. som man kan a) öppna, b) sluta sig 
till. -schliofsen,* I. tr. 1. läsa upp, öppna, 
yppa. 2. sluta sig till. II. rf. öppna sig, 
framträda, få sin förklaring. -schmeicheln,* 
tr. gnm smicker uppnå, vinna. -schnäppen,‘ 
tr. uppsnappa. -schnüfteln,“ tr. F snoka re- 
da på. -schöpfen,* I. tr. 1. ösa tom, tömma, 
uttömma. 2. uttrötta, utmatta. II. rf. 1. 

. blifva tom, uttömmas. 2. blifva ytterligt 
medtagen, blifva utmattad, uttröttas. -schöp- 
fung, /. 1. uttömmande. 2. ytterlig trötthet, 
utmattning. -schröcken,* I. st. itr. s. blifva 


152 


erstarken 


förskräckt, förskräckas. Erschrocken: för- 


skräckt, rädd. II. sv. o. st. rfl. = I. TIL. sv. 
tr. förskräcka, skrämma. -schröcklich, «. 
förskräcklig. -schrélben,” tr. gnm skrifning 
ei. skrifvelser ernä, vinna, förtjäna. -schrök- 
kenhelt, /. förskräckelse, rädsla. -schüttern, 
I. tr. skaka; via. uppskaka. II. itr. s. o. rjl. 
skakas, uppskakas. -schåttorung, /. 1. ska- 
kande, skakning, stöt. 2. djup rörelse. 
-schwåchen," itr. s. blifva svag, försvagas. 
-schwåchen," tr. göra svag, försvaga. -schwät- 
zen,“ tr. prata sig till. -schwöllen,* itr. s. 
svälla. -schwéren,” tr. försvåra. -schwör- 
ni[f]s, -se,n. -schwörung, /. försvårande, svå- 
righet. -schwimmen,* tr. simmande uppnå. 
-schwindeln,* ir. lura åt sig. -schwingen, tr. 
med yttersta ansträngning UPPnä, ernä, vinna, 
anskaffa, åstadkomma. -sohwinglich, a. möj- 
lig att ästadkomma, att anskaffa. -schwit- 
zen,‘ tr. i sitt anletes svett förtjäna. -86- 
goin," tr. seglande uppnå, segla fatt. -s6- 
hon,” I. tr. 1. Aus etw. m se, märka på ngt, 
finna af ngt. 2. utspana, afbida. 3. utvälja. 


'4, Sich (aat.) an etw. (aar) seinen Ekel wm se 


sig öfvermätt på ngt. II. rf. utspana, e:- 
ner (gen.) Gelegenheit: ett tillfälle. -séhnen,” 
tr. lifligt längta efter. -sö6ssen = erpicht. 
-sötzbär, a. möjlig att ersätta. -sötzen,* tr. 
ersätta, godtgöra, träda i stället för. -set- 
zer, -, m. ställföreträdare. -sötzung, f. er- 
sättande, godtgörelse. -söufzen,* I. itr. h. 
sucka. II. tr. 1. sucka efter. 2. sucka 
sig till. -sichtlich, a. synlig, tydlig, up- 
penbar. -siegen,” tr. segrande vinna. -sin- 
gen,‘ tr. gom sång förtjäna, sjunga sig till. 
-sinnen," tr. uttänka, upptänka. -sinnlich, a. 
upptänklig. -sitzen,* tr. förvärfva gnm häfd. 
-sitzung, /. -spåhen,” ir. utspana, späja reda 
på. -spären,‘ tr. 1. spara, hopspara. 2. un- 
derlåta. 8. bespara. -spärni[f]s, -se, f. o. n. 
besparing, sparpenning. -spårung, /. spa- 
rande m. m. se ersparen. -spielen,* tr. spela 
sig till, på spel vinna. -spiefson, tr. sticka 
ihjäl. -spriofsen," itr. s. 1. skjuta upp, växa 
fram, upp. 2. gagna, jm: ngn. -sprieislich, 
a. nyttig, gagnelig, fördelaktig. -spriels- 
lichkeit, f. gagnelighet, gagn, nytta. 


' örst, I. a. (ordningstal) 1. först i ordningen. Der 


— — nn 


were: den förre: am ven: först (före de an- 
ara), färs we: a) för det första via uppräkning, 
b) till att börja med, för tillfället, mit wem : 
med det första, så snart sig göra låter, 
zum ven: för det första, först och främst, 
vid auktioner: ZUM Aven, zum zweiten, zum drit- 
ten: ett tu tre. 2. först, främst, förnämst. 
I. adv. 1. först. Eben . nyss. 2. ej 
mer än, endast. 3. senast (för icke längre sen). 
4. blott, bara. 5. i utropssatser innehållande en 
öaskan : ändå, t. ex. wäre ich m fort! om jag 
vore min väg ändå! 


erlistårkon,” itr. ». blifva starkare, stark. -stär- 


MM JJ—— rr ——— = =? -—-———- C6 -8-6=-——=—=——— <-- - 


iur. 


intrausitive, rl. refiexivt, 88. starkt, 30. svagt, 167°. transitirt verb. h. har haben, S. har sein till hjälpverb. 


erstarren — 
kung, /. -stårren," I. itr. s. blifva stel, styf, 
känslolös; stelna, hårdna. II. tr. göra stel, 
styf, hård. -stårrung, f. -ståtten,” tr. 1. er- 
sätta, återgälda, godtgöra, betala. 2 full- 
göra. Jm einen Dienst a göra ngn en tjänat, 
von etw. Bericht m lemna redogörelse för 
ngt. -stättung, f. -stäunon, I.” itr. s. förvä- 
nas. IL" tr. förvåna. III. -s, 0, n. förvåning. 
-stäunlich, a. förvånande. 

örstiibesägt, a. förstnämd. -hest, a. förste 
bäste. | 

erstöchon,* tr. sticka ihjäl, mörda. 

örstehellch, a. ur första äktenskapet. 

erstöhllen,* I. tr. 1. utstå, uthärda, fördraga. 
2. inropa på auktion. II. ttr. s. 1. stiga upp, 
resa sig. 2. uppstå. -ung, f. 

erstélglbär, a. möjlig att bestiga. -en,* tr. 
bestiga, stiga upp i ei. på. -er, m. en som 
bestiger ngt. -6rn," tr. inropa på auktion. -lich, 
a. möjlig att bestiga. -ung, f. bestigning. 

örstens, adv. för det första. 

erstérben," itr. s. dö bort, domna bort, upp- 
höra, afstanna. 

örstgellboron, a. förstfödd. -burt, /. 1. först- 
födt barn. 2. förstfödsel. -dacht, -nannt, a. 
förstnämd. 

erlsticken," I. itr.s. kväfvas, storkna, dämpas. 
U. tr. kväfva, dämpa. -stickung, f. kväfning, 
dämpande. -stinken,* itr. s. börja stinka. 
Bina. das sind erstunkene Lügen eı. das ist er- 
stunken und erlogen: det är en gemen lögn. 

örstlllich, adv. för det första, först. -ling, -e, 
m. förstling, förstfödd. -Iingsversüch, m. för- 
sta försök. -mällg, a. första gången inträf- 
fande, först. -mäls, adv. för första gången. 

eriiströben,* tr. 1. eftersträfva. 2. sträfvande 
uppnå, ernä, vinna. -ströcken,‘ I. tr. ut- 
eträcka, utbreda, förlänga. II. rl. sträcka 
sig, utbreda sig, räcka. -stréckung, f. -strél- 
ton," tr. tillkämpa sig, gnm strid vinna. 
-stårmhär, a. möjlig att storma. -stürmen,* 
tr. storma, taga med storm. -stårmung, f. 
-süchen,* tr. Jn um etw.  vördsamt anhålla 
hos, bedja, anmoda ngn om ngt. -süchuag, 

: f. -täppen,* tr. ertappa, jn auf der That: 
ngn på bar gärning. -täppung, /. -täuschen,* 
ir. tillbyta sig. -t[hjéllen," tr. utdela, till- 
dela, förläna, gifva. -t[hjéillor, m. utdelare, 
gifvare. -t[hjéllung, /. utdelande m. m. se er- 
teilen. -tÖdt- se ertöt:. -tönen,” itr. 8. dörja 
ljuda, klinga, skalla, genljuda. -tösen,* itr. 
s. brusa, däna. -töten,* tr. kväfva, förkväf- 
va, döda. -tWtung, f. -träg, -e }, m. afkast- 
ning, inkomst, vinst. -trägen,* tr. fördraga, 
tåla, uthärda, bära. -träglich, a. dräglig, 
hjälplig. -träglichkeit, f. dräglighet. -tråg- 
nils, -se, n. = Ertrag. -trägung, f. uthär- 
dande m. m. se ertragen. -tränken,” tr. drän- 
ka. -tränkung, /. dränkning. -teäumen,* tr. 
drömma, i sin dröm frammana. -tröten,* tr. 
trampa ned, sönder, ihjäl. -trinken,* itr. s. 


158 — 





drunkna. -trinkung, f. -trötzen,“ tr. tilltrotsa 
sig. -lbrigen," I. itr. A. X återstå. II. tr. få 
öfver, inbespara, hopspara. -Übrigung, f- 
-uptlön, -er, /. eruption, utbrott. -ve, -n, f- 
lins (Ervum), -wächen,‘* itr. s. uppvakna, 
vakna, väckas till lif. -wäochsen, I.’ itr. s. 
uppväxa, uppstä, uppkomma, härstamma. 
II. a. fullvuxen. -wägen,* tr. öfverväga, üf- 
vertänka. -wägung, /. öfvervägande, hän- 
syn. In m ziehen: taga i öfvervägande, i 
betraktande. -wählen,* tr. välja, utvälja, 
utse. -wählung, /. val. -wähnen,* ir. omnäm- 
na, eine ei. (itr. Ah.) einer (gen.) Sache: en 
sak. -wähntermalsen, adv. såsom nämdt är. 
-wähnung, f. omnämnande. Js a thun: om- 
nämna ngn. -wärmen,* itr. s. blifva varm. 
-wårmen," tr. värma, uppvärma. -w 

f. -wårten," tr. afbida, vänta, vänta på, för- 
vänta, förutse, förmoda. Es steht zu w det 
är att vänta. -wårtung, /. väntan, förbidan, 
förväntning, förhoppning. -wöcken,* tr. väc- 
ka, uppväcka, framkalla, anstifta. -wécker, 
-,m. väckare, uppväckare, anstiftare. -wéck- 
lich, a. väckande, lifvande. -wéckung, f. 1. 
väckande, uppväckande. 2. väckelse. -wéh- 
ren,‘ rf. Sich js a försvara sig mot ngn, 
hålla ngn på afständ. Sick nicht m können 
zu: ej kunna underläta att, sich der Thrä- 
nen a &terhälla tärarne. -weichbär, a. möj- 
lig att uppmjuka, att beveka. -wöichen,” I. 
tr. uppmjuka; via. beveka, röra. IL. rf. 
blifva mjuk; bona. blifva bevekt, rörd. -wél- 
chung, f. 

Erwöls, -e, m. bevis. -on,‘ I. tr. 1. berisa,. 
ädagalägga. 2. visa, bevisa, göra. II. rf. 1. 
visa sig, befinnas. 2. visa, te, uppföra sig. 
lich, a. bevislig. -lichermalsen, adv. bevis- 
ligen. -ung, f. bevisande m. m. se erweisen. 

erliwéitern,” tr. vidga, utvidga, utbreda. In 
erweitertem Sinne: i vidsträckt(are) bemär- 
kelse. -wölterung, f. 

Erwörb, -e, m. 1. förvärfvande, förvärf, nä- 
ring, näringsfäng, näringsgren. 2. det för- 
värfvade, vinst. -en,* tr. förvärfva, förtjäna. 
Verdienste um etw. m göra sig förtjänt om 
ngt. -er, m. förvärfvare. -sfählg, a. i stånd 
att själf förtjäna sitt uppehälle. -squelle, 
f. förvärfskälla. -sthätigkeit, /. industri. -ung, 
F. 1. förvärfvande. 2. ngt förvärfvadt. 

erliwidern,” tr. 1. besvara; gälda, vedergälla. 
2. svara, genmäla. -widerung, f. -wirken,” tr. 
utverka. -wischen,” tr. ertappa, gripa, kom- 
ma på. -wittern,“ ir. uppspära. -wüchern,* 
tr. vinna på ocker. -wänschen,* ir. 1. på 
grund af en önskan erhålla. 8. önska sig. 
Erwünscht: önskad, önsklig, lämplig, läg- 
lig, efterlängtad. -würfeln,” tr. vinna gam 
tärningsspel. -wårgen," I. tr. strypa, kväf- 
va, döda. II. itr. s. strypa sig, kväfvas. 
-wärger, m. mördare. -würgung, /. dödande. 

Erz (ufv. med lång vok.), I. -e, n. 1. malm. 2. me- 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. f har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


erzählen — 


154 


' etwas 





tall i auımı. 8. koppar. 4. brons. II. förstafv. 
ärke-. | 

erzåhllien,” tr. berätta, omtala, förtälja. Man 
‚erzählt sich: det berättas. -er, m. berät- 
tare. -ung, ‚f. berättelse. 

Erziibild, n. bronastaty. -böse, r. riktigt ond, 
mycket dälig. 

erzeiglien,* tr. visa, betyga. -ung, f. 

erzen (arv. örzen), a. af koppar, koppar-, brons-, 
metall-. 

erzöuglibär, a. möjlig att frambringa. -en," I. 
tr. afla, föda, alstra, frambringa, ästadkom- 
ma. II. rg. uppkomma, uppstå. -er, -, m. 

. fader. -erin, -nen, f. moder. -ni[f]s, -se, n. 
alster, produkt. -ung, /. alstring m. m. se 
erzeugen. 

Erzhütte, /. hytta, masugn. 

erziehllen,* tr. uppfostra, uppdraga. -er, -, m. 
uppfostrare, guvernör; informator. -erin, 
"nen, f. uppfostrarinna, guvernant. -erisch, 
-lich, a. rörande uppfostran, uppfostrings-, 
pedagogisk. -ung, f. uppfostran. 

erlizielen," tr. sigta på, syfta till, afse, efter- 
sträfva; uppnå, ernå. -zielung, f. -zittern," 
ter. 8. o. Å. börja darra. 

Erziikämmerer, m. förste kammarherre. -kanz- 
ler, m. ugt. riksekanslär. -marschall, 2. ugr. 
riksmarskalk. -mundschenk, m. öfverste mnn- 
skänk. -truchsefs, m. förste hofjunkare. för- 
skärare vid hoftaffeln. 

erzärnen,‘ I. tr. uppreta, förtörna. II. itr. s. 
o. rfl. vredgas, blifva vred, förtörnas. Sich 
mit jm w blifva osams med ngn. 

.Erziivater, mm. patriark. -väterlich, a. patriar- 
kalisk. 

erizwöcken,* tr. syfta till, eftersträfva; uppnå. 
-zwingen,” tr. framtvinga, tilltvinga sig, af- 
tvinga, etw. von jm: ngn ngt. Erzwungen: 
a) aftvungen, b) tvungen, sökt, konstlad. 
-zwingung, f. 

08, förkort. ’8 ei. 8, N. Ders. pron. jfr er. 1. det. 
Ich bin m det är jag, m lebe der König! 
lefve konungen! 2. öfversättes ej i vissa talesätt, 
t.ex. m mit jm halter: hålla med ngn, m 
3m bieten: trotsa ngn. 3. stundom står €$ i vänd. 
ningar, hvilka, när ett närmare bestämdt förhållande an- 
gifves, fordra gen. el. prep., t. ex. av satt haben: 
vara mätt, trött därpå, m froh, müde, zu- 
frieden sein: vara glad däråt, trött därpå, 
tillfreds därmed. 4. stundom betecknar €8 ett 
obestämdt ngt; svenskan fordrar vanl. omskrifning, t. 
ex. m rifs mich hinunter: jag drogs ned i 
djupet af en öfvernaturlig makt, rw tanzt sich gut: 
det gär bra att dansa. 

Esche, -n, f. ask (Fraxinus). -n, a. af ask, 
ask-. 

Esel, -, m. 1. åsna. Vom Pferd auf denn 
kommen: få det sämre. 2. trähäst (gymnastik- 
samt tortyrredskap). 3. ställning, underlag bvar- 
på ogt hvilar. +6, -en, f. äsneaktighet, dum- 
het. -haft, a. äsneaktig, dum. -in, -nen. f. 


äsninna. -n, sv. ıtr. kh. F 1. arbeta strängt, 
träla, plugga. 2. bära sig dumt ät, begä 
dumheter. -sarbeit, /. tungt arbete. -sbank, 
f. nedersta bänken i en klass, på hvilken de la- 
taste lärjungarne sitta. -Sbrücke, J. hjälpreda för 
lata, lathund. -stritt, m. åsnespark; vna. feg, 
lömsk hämd. 

Eskliadrön, -s, f. skvadron. -amotieren, sv. tr. 
gom taskspelarkonster, oförmärkt bortta- 
ga, trolla bort. -Imö, -[s], -s, m. eskimå. 
-örte, -n, f. eskort, betäckning. -ortieren, 
sv. tr. eskortera, följa. 

Espe, -n, f. asp. -n, a. af aspvirke, asp-. 

elsbär, a. ätlig, matnyttig. -keit, f. ätlighet. 

Esse, I. -n, f. 1. skorsten i sht i smedjor. 2. 
(smedje)härd. II. ovyjı. n. In seinem mw sein: 
vara i sitt esse. -n, I. st. tr. o. itr. h. äta, 
spisa. Zu Mittag m spisa middag, zu Abend 
av spisa kvällsmat, supera, gut m äta bra, 
lefva godt, sich (aat.) etw. zuwider m få af- 
smak för ngt. II. -, n. 1. ätande. 2. mat, 
spis, maträtt. 3. måltid. Das m ist fertig: 
bordet är serveradt. -nszeit, /. mattimme. 

Essönz, -en, f. essens. 

Esser, -, m. ätande, spisande person. 

Eisligier, /. glupsk matlust, glupskhet. -gie- 
rig, a. glupsk. 

Essig, -e, m. ättika. -braten, m. surstek. 

Eislikartofteln, pl. hushällspotatis. -kastanie, 
f. ätbar kastanj. -kober, -korb, m. matsäcks- 
korg. -lötfel, m. matsked. -Iust, /. matlust. 
«tisch, m. matbord. 

Esthlle, -», m. invånare i Estland, ester. -in, 
nen, f. estnisk kvinna. -tänder(in) = Esthe 
(Esthin). -ländisch, -nisch, a. estnisk. 

Estrilåde, -n, /. estrad. -Ich, -e, m. (sten)golf. 

etabilieren, sv. I. tr. etablera, anlägga, sätta 
upp. IL. r/. 1. bosätta sig, slå sig ned. 2. 
etablera sig, öppna en affär. -Issemönt, -s, 
n. etablissement. 

Etägile, -n, f. våning. -öre, -n,f. etagere, hylla. 

Etät, -s, m. budget. 

statisieren, sv. tr. upptaga i budgeten. 

Ethik, 0, f. etik, sedelära. 

ethisch, a. etisk, moralisk. sedlig. 

Etikött, -s, n. = Etikette a). -@, -n, f. etikett, 
a) (lapp med) påskrift ar innehälles, b) höfvisk 
umgängessed. -ieren, sv. tr. förse med eti- 
kett(er). 

etlich = einig IJ. Btsch se ätsch. 

Etüde, -r, f. studie, etyd. 

Etui, -s, n. etui, fodral. 

etwlia, X -an, adv. 1. ungefär, omkring. 2. kan- 
ske, kanhända, möjligen, till äfventyre, hän- 
delsevis. Denken Sie nicht w ni må icke 
tro, nicht m da/s: icke så som om. -åig, k 
-ånig, a. möjligen inträffande, eventuell, 
möjlig. en Falls: möjligen. -&8, förkort. 

. was, I. obest. pron. 1. något, någonting. So 
m något sådant, nein, so m! har man sett 
på maken! es ist m Schönes um einen 


ur. intranslitivt, rå. refiexivt, St. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. A. bar haben, 3. bar sein till hjälprerb. 


etwelch — 
Freund: det är godt att ha en vän (i vi- 
ken), F ach, hat sich w det kan du tänka 
dig! 2. litet, t. ex. m Geld: litet pengar. II. 
adv. något, en smula. III. opajı. n. något, 
1. ex. ein gewisses av. -6ich, obest. pron. för 
Mar. Någon, något. 

etzlich, X = etlich. 

euer, I. zen. pi. af du. IL poss. pron. själfständ. 
former: eurer eure eures, der die das eu- 
r[ig]e, eder. Eure (törkort. Ew.) Hoheit: eders 
höghet. -t- se euret-. 

Eule, -n, /. uggla. Bia. des einen m ist des 
andern Nachtigall: hvar och en har sin 
smak. F da safs ’ne m det lyckades ej. 
-nspiegel, m. Ulspegel. -nspiegeiei, -en, f. 
tokeri, galet pähitt, galenskap, upptäg. 

Eumenide, -n, /. evmenid, hämdgudinna. 

Eunüch, -en ei. -5, -en, m. evnuk, snöping. 

Euphemisiimus, -us, -en, m. evfemism. -tisch, a. 
evfemistisk, omskrifvande. 

eurllerseits, adv. & eder sida. -esgleichen, I. 
@. o. oböjl. subst. eder (jäm)like, lik eder. II. 
pl. edra likar, sådana som ni. -ethalben, 
-etwegen, um -etwillen, adv. för eder skull. 
-ige se euer /]. 

Euröplla, gen. -as el. -ens, 0, f. Europa. -åÅer,. -, 
m. europé. -älsch, a. europeisk. 

Euter, -, n. jufver. 

evangliälisch, a. evangelisk. -elist, -en,m. evan- 
gelist. -6lium, -um[s], -en eı. -a, n. evange- 
lium. 

Evenskind, n. Evas barn, Evas dotter. 

Eventullalität, -ex, /. eventualitet, möjlighet. 
-Aliter, förkort. event., adv. eventuelt, eller, 
möjligen. -6ll, a, eventuell, möjlig. 

evidöniit, a. evident, klar, tydlig. -z, 0, f. evi- 
dens, klarhet. 

EW. törkort. för Euer, Eure, se euer II. 


ewig, a. 1. evig. F vw nicht: aldrig i evighet. 


2. aiv. F mycket, i hög grad. Das ist m 
‚Schade: det är stor skada. -keit, /. evighet. 
P in m nicht: aldrig i evighet. -lich, adv. 
evigt, i evighet. 

Ex-, förstafv. ex-, för detta, t. ex. mkaiser. 

exllåkt, a. exakt, noggrann. -äktheit, /. exakt- 
het, noggrannhet. -altatiön, -en, f. exalta- 
tion, öfverspändt själstillständ. -altiert, a. 
exalterad, öfverspänd. 

Exämiion, -ens, -ina, n. examen, pröfning. Bin 
mw machen: taga en examen, im m beste- 
hen: gå igenom i examen. -ensarbeit, /. 
.examensskrifning. -inånd, -en, m. exami- 
nand. -inätor, -s, -dren, m. examinator. -Inie- 
ren, sv. tr. examinera, förhöra. 

exceilllént, «. utmärkt, präktig, förtrifflig. 
-Önz, -en, f. excellens. -ieren, sv. itr. h. ex- 
cellera, utmärka sig. 


155 


— 0X2= 
exliceptioneil, a. exceptionell, utomordentlig, 
ovanlig, undantags-, undantagsvis. -cerpie- 
ren, sv. tr. excerpera, göra utdrag ur. -cérpt, 
-e, nn. excerpt, utdrag. -céI8, -e, m. excess, 
öfverdrift, utsväfning, ofog. -egése, -n, f. 
exeges, tolkning. -egét, -en, m. exeget, ut- 
tolkare. -egétisch, a. exegetisk, tolknings-. 
-ekutieren, sv. tr. 1. utföra, verkställa. 2. 
afrätta. -ekutierung, /. eı. -ekutiön, -en, f. 1. 
utförande, verkställande. 2. utmätning, exe- 
kution. 8. afrättning. -ekutiv, a. exekutiv, 
verkställande. -ekutive, 0, eı. -ekutivgewalt, 
f. verkställande makt. -ekütor, -s, -Ören, m. 
verkställare, fullgörare; exekutor. -6mpel, 
-‚ n. exempel. -emplår, -e, n. 1. exemplar. 
2. mönster, exemplarisk person. -emplå- 
risch, a. 1. exemplarisk, mönstergill. 2. ef- 
tertrycklig, androm till varnagel. -ersier- 
se exerzier-. -ercitium, -um[s], -a ei. -en, a. 
tema, skrifning i sht ss. hemtexa, jfr Extempo- 
rale. -erzieren, sv. tr. o. itr. h. exercera. 
-erzierplatz, m. exercisplats. -il, -e, n. lands- 
förvisning, landsflykt. -ilieren, sv. tr. lands- 
förvisa. -istenz, -en, f. existens, tillvaro. 
-istieren, sv. itr. h. existera, vara till. -klu- 
siv, a. exklusiv, uteslutande. -kommunika- 
tiön, -en, f. exkommunikation, bannlysning. 
«kommunizieren, sv. tr. exkomınunicera, bann- 
lysa. -kürs, -e, m. exkurs, afvikelse frän 
ämnet. -kursiön, -en, f. exkursion, utflykt. 
-pediént, -en, m. expeditör. -pedieren, sv. ir. 
expediera, betjäna, affärda, ombesörja. -pe- 
dition, -en, f. expedition. -perimönt, -e, n. 
experiment, försök. -perimentieren, sv. itr. 
h. experimentera, göra försök. -plizieren, 
sv. tr. öfversätta. -plodieren, sv. itr. s. o. Å. 
explodera, springa sönder. -plosiön, -en, J- 
explosion. -ponént, -en, m. exponent. -ponie- 
ren, sv. tr. exponera, utställa. -pört, -e, m. 
export, utförsel. -portieren, sv. tr. expor- 
tera, utföra. -positiön, -en, f. exposition, ut- 
ställning. -préls, adv. express, uttryckligen, 
enkom. -spektänt, -en, m. exspektant. -spek- 
tanz, 0, f. exspektans. -temperäle, -e[s], -ia 
el. -ien, n. tema, skrifning på lärorammet. -tem- 
porioren, sv. tr. o. itr. h. extemporera. -törn, 
a. yttre, främmande. -tornät, -e, n. externat, 
läroverk utan inackordering. -tf&, I. adv. dess- 
utom, på köpet. II. obojl. a. utomordentlig, 
ovanlig. -tråkt, -e, m. o. n. extrakt. -traor- 
dinår, a. utomordentlig, ovanlig. -travagånz, 
-en, f. extravagans, öfverdrift, utsväfning. 
-travagieren, sv. itr. h. extravagera, göra 
sig skyldig till öfverdrifter, till utsväfnin- 
gar. -tröm, I. a. ytterlig. II. -e, ». ytterlig- 
het. -tremitåt, -en, f. 1. ytterlighet, ytter- 
sta nöd. 2. pı. extremiteter. -Z- sc exc-. 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. 1 har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


Fabel 


Fabol, -n, /. fabel, dikt, historia, saga, berät- 
telse. -6l, -en, f. fantiserande, fantasi, dikt, 
pähitt, osanning. -haft, a. fabelaktig, otro- 
lig. -land, n. sagoland. -n, sv. tr. o. itr. h. 
prata, uppdikta, hitta på, fantisera; yra. 
-reich, I.n. sagovärld. II. a. sagorik. -schmied, 
m. "lögnare. -work, n. fabler, dikt. 

Fabrik, -en, f. fabrik. -ånt, -en, m. fabrikant, 
fabrikör. -&t, -e, n. fabrikat. -atiön, -atör, 
-en, f. fabrikation, tillverkning. -besitzer, 
m. fabriksägare, fabrikör. -geschäft, n. fa- 
briksrörelse. -zelchen, n. fabriksmärke. 

tabrizieren, sv. tr. fabricera, tillverka. 

tabulieren = fabeln. 

Facäde, -n, f. fasad. 

-fach, a. suff. -faldig, t. ex. drei trefaldig. 

Fach, -er ft, n. 1. pi atv. -[e], afdelning ar ett 
hus; mellanrum mellen taksparrar: fönsterluft; 
bås. 2. fack, rum, låda. Geheimes m lön- 
låda. Bot. cell. 3. fack, ämne, gren. 

Fächel = Fächer. -n, sv.tr.o.itr. h. fläkta, vifta. 

fachen, sv. tr. 1. upptända, underblåsa. 2. 
indela i fack. 

Fächer, -, m. 1. fläkta. 2. solfjäder. -ig, a. 
indelad i fack. -n = fächeln. 

Fachligelehrte(r), m. fackman. -kasten, m. lå- 
da, ask, skrin med fack i. -lich, a. hörande 
till ngt visst fack, fack-, special-. -mann, 
m. fackman, specialist. -wand, /. korsvir- 
kesvägg. -werk, n. 1. korsvirke. 2. i fack 
indelad hylla. 3. vetenskapligt epecialverk. 

Facit, -3, n. facit, resultat. 

Fackel, -n, f. fackla. -n, sv. itr. h. 1. arv. 8. om 
lågor: fladdra. 2. F vackla, tveka, söla. 8. F 
narras. 

Fegön, -s a. -en, f. form, gestalt, fason. -nie- 
ren, sv. tr. forma, fasonera. 

tade, a. fadd. vs Zeug : faddhet. 

fädeln, sv. I. tr. 1. träda på, träda upp på en 
tråd. Den Faden in die Nadel A träda på 
nålen. 2. rispa upp i trådar. II. rf. 1. rispa 
upp sig. 8. atv. itr. h. om sega vätskor: blifva 
trådig, bilda trådar. 

Faden, -t, m. aim. Fädchen, -lein, tråd. -dünn, 
a. smal som en tråd. -fürmig, a. trädaktig, 
trädig. -gorade, a. snörrät. -nackend, -nackt, 
a. splitternaken. -nals, a. genomvät så at: 
man ej har en torr tråd på sig. -scheinig, a. träd- 
sliten. -sommer, m. sommarträdar, spindel- 
väf som fiyger i luften. 

Fädliheit, /. faddhet. -ig. eı. -fädig, a. suff. -trå- 
dig, t. ex. feinm finträdig. 

Fagött, -e, n. fagott. -Ist, -en, m. fagottbläsare. 

fahen, sv. tr. forälar. = fangen. 

fähig, a. 1. i etänd, mäktig, vuxen, lämplig. 
2. skicklig, begäfvad, talangfull. 8. mot- 


fahren 


taglig. -keit, f. 1. förmåga, skicklighet, 
lämplighet. 2. anlag, naturgäfva, talang. 

fahl, a. black, askgrå, matt, urblekt. Jn auf 
dem wen Pferde finden: ertappa ngn vid 
ngn otillåten handling. -gelb, a. mattgul. 
-grau, a. askgrå. 

fahnden, sv. tr. o. itr. h. In a. auf jn ei. nach 
jm m (söka) gripa ngn, eftersätta, efter- 
spana, efterlysa, förfölja ngn. 

Fähndrich se Fähnrich. 

Fahndung, /. förföljelse, efterspaning. 

Fahne, -n, f. aim. f, 1. fana, flagga; arv. vind- 
flöjel. Bei der m sein: hafva svurit fanan, 
vara soldat. 2. kompani, skvadron. 9. fan 
på fjädrar. 4. grannlät. -neid, m. ed med hvil- 
ken man svär fanan, trohetsed. -nflüchtig, 
a. som deserterat. m werden: deserter:. 
ein wer: en öfverlöpare, desertör. -nstange, 
f. -nstock, m. fanstäng, flaggstång. -nwelhe, 
J. en fanas eı. fanors invigning. 

Fähnrich, -e, m. fänrik. 

fahrlibär, a. farbar. -harkeit, /. farbarhet. -be- ' 
trieb, m. rörelse, drift, trafik. 

Fährboot, n. färja. 

Fabrdamm, m. körbana. 

Fähre, -n, f. färja. 

fahrilon, st. I. itr. =. 1. fara, färdas, resa, 
åka, ro, begifva sig. Schlitten m åka på 
släde. Bna. hkoch m flyga högt. Gen Him- 
mel m uppstiga till himlen, in den Hof 
w köra in på gården, in die Grube wa) 
stiga ned i grufvan, b) = ins Grab stiga 
ned i grafven, fara hädan, über Land a 
resa åt landet, von der Alp eı. zu Thal — 
draga hem från sätern, von hinnen cı. zu 
den Vätern m gå till sina fäder. 2. om tran. 
sportmedel: gå. Gut m gå bra, jämt, die Post 
Fährt zweimal wöchentlich: diligensen går 
två gånger i veckan. $. rusa, störta, fara. 
Jm an den Kopf m flyga i lufven på ngn, 
an e. auf einander A rusa mot hvarandra, 
das Messer fuhr mir aus der Hand: knif- 
ven slant ur handen på mig, vor Zorn aus 
der Haut n, vara utom sig af vrede, der 
Schreck fuhr mirdurcheı. in alle Glieder: 
förskräckelsen förlamade mig, mit dem l.öf- 
fel in die Schüssel w sticka, köra skeden’i 
fatet, jm in die Haare m flyga i lufven på 
ngn, in die Stiefel m med fart draga pä 
sig stöflarne, nach etw. m gripa efter ngt, 
er fuhr unter sie: han rusade, störtade 
midt ibland dem. 4. a lassen: släppa, upp- 
gifva, afstå ifrån, frigöra sig från. 5. må, 
befinna sig. Gut cı. wohl bei er. mit etw. m 
befinna sig väl vid, må bra af ngt, gut bei 
einem IHandel m göra en god affär. 6. ur. 


ir. intransitirt, rl. reflexivt, sl. starkt, SO. svagt, ET. transitivt verb. A. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Fahrgeld — 
h. Mit etw. gut, schlecht m fara väl, illa 
med ngt. 7. „de Habe: lösören. II. tr. o. 
itr. h. köra, skjutsa, föra. III. rf. 1. fara, 
färdas, ro. Sich selbst m köra själf, sich 


157 


fest av köra fast. 2. Der Weg fährt sich . 


gut: vägen är bra, epers. hier fährt es sich 
gut: här är det bra att åka, bra väg. -geld, 
n. biljettpris, frakt. -gelogenheit, /. tillfälle 
att få åka, skjuts. -gelelse, ». hjulspår. -ig, 
a. obeständig. -Igkelt, /. obeständighet. 

Fährkahn, m. färja. 

fahrlässig, a. slarfvig, försumlig, vårdslös. 
-keit, /. slarf, försumlighet, vårdslöshet. 

fährlich, a. farlig. -keit, f. farlighet. 

Fährmann, m. färjkarl. 

Fahrliplan, m. turlista. -plänmälsig, a. ver 
Zug : ordinarie tåg. -post, f. diligens. -preis, 
m. biljettpris. -sehein, m. biljett. 

Fährschiff, n. färja. 

Fahrlischuie, /. körskola. -spur, /. hjulspär. 
-stralse, f. körväg. -t, -en, /. 1. färd, resa, 
tur. Er ist immer auf der m han är jämt 
stadd på resor. 82. framfärd, tilltag. Was 
machst du für wen: hvad har du för dig 
för dumheter. 3. kurs, kosa. Die u richten 
nack: styra kosan åt. 4. fart, hastighet. 
-taxe, /. biljettaxa, åkaretaxa. 

Fährte, -n, /. spår. 

Fahriitenliste, /. turlista. -tlinie, /. kurs, väg. 
-weg, m. körväg. -zeug, r. 1. fartyg, skepp. 
2. X fordon, äkdon. 

Faklir, -s e. -e, m. fakir. -simile, -[s], -s et. 
Faksimilia, n. faksimile. -similieren, sv. tr. 

" taga faksimile af. -Uön, -en, f. parti. -tiös, 
a. upprorisk. -tisch, a. faktisk, verklig. -tor, 
-8, "ören, m. faktor. -teröl, -en, f. faktori. 
-tötum, -um[s], -ums eı. -a, n. faktotum, allt 
i allom, högra hand. -tum, -um[s], -a, n. 
faktum, verklighet, verkligt förhällande. 
-tür[a], -en, /. faktura. -ültas, 0, /. erkän- 
nande af, intyg om kunskaper eı. (under- 
visninge)skicklighet. m für Prima in ei- 
nem Gegenstande: intyg om tillräckliga 
kunskaper i ett ämne för att kunna under- 
visa i prima (högsta klassen). -Ultåt, -en, f. fa- 
kultet. -ultativ, a. frivillig, icke obligato- 
risk. 

falb, a. ljus, ljusgul, isabellfärgad; för öfr. = 
Jahl. -icht, -ig, a. black. 

Falörner, -, m. falernervin. 

Faik[e], -en, m. aim. t, falk. -enbeize, f. jagt 
med falkar. -[e]ner, -, -onior, -e, m. -enjä- 
ger, m. falkenerare. -nerébi, -en, f. 1? falke- 
nerarkonst. 2. ställe där falkar dresseras. 
3. jagt med falkar. -onier = Falkenier. 

Fall, -e t, m. 1. fall. Zu we bringen: bringa 
på fall, zu we kommen: falla. 2. sänkning, 
lutning. 8. fall, förhållande, belägenhet, 
händelse, tilldragelse. Gesetzt den Fall a. 
gesetzten mes da/s: antag att, im ve ci. auf 
den m da/s: för den händelsen att, auf 


Fälscherin 


alle Fälle, auf jeden m i alla händelser, 
erforderlichen Aves: om så erfordras, au- 
Sser im we dafs: såvida icke, schlimmsten 
mes, im schlimmsten we: i värsta fall. 4. 
gram. kasus. 

fällbär, a. som kan eı. får fällas. 

Fallllbaucr, -, m. o. n. slagbur. -baum, m. slag- 
bom. -bell, ». fallbila, giljotin. -brett, n. 
fallbräde, fallucka, falldörr. -brücke, f. 1. 
fallbro. 2. vindbrygga, vindbro. -e, -n, f. 
fälla. Jm eine m stellen: lägga en snara för 
ngn. -en, st. I. itr. s. 1. falla, falla ned, om- 
kull. Auf die Erde — a) falla ned på marken, 
b) slå omkull, der Würfel ist gefallen: tär- 
ningen är kastad, von der Bank m, födas 
utom äktenskapet, nicht auf den Mund ge- 
fallen sein: vara munvig, dem Pferde in 
die Zügel m fatta hästen vid tyglarne, 5m 
lästig ei. zur Last m falla ngn till last. 2. 
falla, stupa, dö; om djur: Bjälfdö. 3. w las- 
sen: släppa, tappa, Öfvergifva. Jfr 11. 4. om 
dur: falla, födas. 5. sjunka, falla. 6. infalla, 
inträffa. 7. tillfalla, jm e. an jn: ngn. 8. In 
etw. (ack.) w tillhöra ngt. 9. öfvergå, visa 
öfvergäng, in: till. Ins Grüne a skifta i 
grönt, dieser Geschmack fällt ins Fade: 
denna smak är ngt fadd. 10. förefalla, va- 
ra, t.ex. diese Arbeit fällt ihm schwer. 11. 
höras, förnimmas. Ein Wort m lassen: läta 
ett ord undfalla sig. 12. förekomma, förefin- 
nas, t. ex. das Gold fällt nur sparsam. II. tr. 
Jn tot m falla ned på och slå ihjäl ngn, 
das Gesicht entzwei m i fallet skada ansig- 
tet, sich (dat) den Arm aus dem Gelenke av 
falla och vrida armen ur led. III. rf. Sich 
tot Av talla och slå ihjäl sig, sich lahm a fal- 
la och taga skada, sä att man blir lam. 

fällen, sv. tr. 1. fälla, hugga ned. 2. fälla, 
döda, slå ihjäl. 3. sänka, fälla, t.ex. das 
Bajonett. 4. bringa på fall, störta. 

Falillholz, n. nedfallna grenar, vindfälle. -ie- 
ren, sv. itr. h. göra konkurs. 

fällig, a. nana. förfallen. m werden: förfalla. 
-keit, f. hand. egenskap att vara förfallen. 
-keitstag, m. förfallodag. 

tallllit, I. a. bana. bankrutt. II. -en, m. bank- 
ruttör. -iterklärung, f. försättande i kon- 
kurs. -itmasse, /. konkursmassa. -netz, n. 
slagnät. -reif, a. om frukt: fullmogen så att 
den är färdig att falla af. -8, konj. i fall att, i 
händelse att, om. -strick, m. fallstreck, sna- 
ra. -sucht, /. fallandesot. -süchtig, a. be- 
häftad med fallandesot. 

Fällung, /. fällande m. m. se fällen. 

falsch, I. a. falsk, oriktig, orätt; oäkta, efter- 
apad; bedräglig, understucken; trolös, dub- 
bel. wer Schlüssel: a) orätt nyckel, b) tjuf- 
nyckel, we Zähne: löständer. II. -es, 0, m. 
o. 2. falskhet. 

fälschlien, sv. tr. förfalska. -er, -, m. -erin, 
"nen, f. förfalskare. 





Av = föregående uppslagserd. ” äkta sms. Ö saknar plur. | har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


falschgläubig —_ 

falschligiäubig, a. kättersk. -heit, f. falskhet. 
-horzig, a. falsk, opålitlig. -klingend, a. falsk, 
missljudande. 

fälschlich, a. falsk, oriktig, grundlös. 
se, adv. oriktigt. 

Falschlimünzer, m. falekmyntare. -münzerel, f. 
falskmyntande. -schreibung, /. oriktig ekrif- 
ning, felstafning. -schwörer, m. menedare. 

Fälschung, /. förfalskning. 

Faisliött, -e, n. falsett. -Ifikät, -e, n. förfalek- 
ning (förfalskad vara). -um, -um[s], -a, n. för- 
falskning, bedrägeri. 

Falto, -n, f. aim. f, veck, rynka, skrynkla, 
skrymsla. un werfen eı. schlagen: bilda 
veck, in un legen, ziehen: vecka, rynka. 

fältein, sv. tr. lägga i små veck, rynka. 

falton, sv. tr. 1. vika ihop, lägga ihop, till- 
sluta. Die Hände m knäppa ihop händerna. 
2. vecka, rynka. -kleld, n. veckrik kläd- 
ning. -magen, m. bladmage. -reich, a. veck- 
rik. -wurf, m. veckens fall. 

Faitller, -, m. fjäril. -Ig, a. veckad, rynkad. 

-faitig, -fältig = - fach. 

Faltung, /. veckning, rynkning. 

Falz, -e, m. -0, -n, f. fals. -en, sv. tr. falsa, 
hopfoga. 

familillär, a. familjär, förtrolig. -arität, -en, /. 
förtrolighet. 

Familie, -n, f. familj. -nähnlichkeit, /. slägt- 
likhet, slägttycke. -nanzeigen, pl. annonser 
om födde, vigde och döde. -nfehler, m. slägt- 
fel, slägtlyte. -nnachrichten = Familienan- 
zeigen. -numgang, ın. 1. umgänge mellan 
familjer. 8. m haben: hafva tillträde till 
familjer. 

tamllös, a. F präktig, utmärkt. -ulus, -us, -i 
el. -usse, m. famulus, biträde, vaktmästare, 
tjänare. 

Fanåtiliker, -, m. fanatiker. -isch, a. fanatisk. 
-Isieren, sv. tr. fanatisera, göra fanatisk. 
-ismus, -, 0, m. fanatism. 

Fantåre, -n, /. fanfar. 

Fang, -e 1, m. 1. fängande, fångst. 2. state 
där ngt fångas ss. Snara, fälla, fiske m. m. $. vanl. 
pi. klor, huggtänder. 4. jag. styng, stöt. -arm, 
m. arm att gripa med ss. hos bläckfiskar m. fl. djur. 
-ball, m. 1. bäll till bällspel. 2. bällspel. 
-eisen, n. 1. Sax as. räfsax, vargsax m. m. 2. vild- 
svinsepjut, hirschfängare. -en, st. I. tr. 1. 
fånga, gripa. Jr gefangen. 2. Feuer a fatta 
eld, eine Krankheit m gripas af en sjuk- 
dom, Grillen m göra sig griller. II. rf. 
fängas, snärjas. 

Fänger, -, m. 1. en som fångar. 2. huggtand, 
bete. 3. hirschfängare, jagtspjut. 

Fangligeld, n. skottpengar. -gerät[h], ». fäng- 
redskap. -hund, m. hund använd till att 
gripa djur, blodhund. -leine, f. jag. koppel. 
-messer, n. jüg. jagtknif. -stahl, m. = Fang- 
eisen. -strick, m. 1. = Fangleine. 2. = Fall- 
strick. -zahn, m. huggtand, bete. 


-erwei- 


158 


— fassen 

Fant, -e, m. aim. t, pojke, elyngel, gäck, narr, 
glop. 

Farbe, -n, f. färg. 

färben, sv. tr. färga. 

farbeniiblind, a. färgblind. -blindheit, f. färg- 
blindhet. -gebung, f. färgläggning, kolorit. 
-grund, m. färgton, grundfärg. -kleckser, m 
F plankstrykare. -reicht[h]üm, m. färgprakt. 

Fürber, -, m. färgare. -6l, -en, f. färgeri. 

farbilicht, -Ig, a. färgad, kulört. 

Färbung, f. färgning, färg. 

Farm, -en, f. farm, landtgärd. -er, -, m. far- 
mare. 

Farn, -e, m. -kraut, n. ormbunke. 

Faro, -s, I. m. fyrtorn. II. n. hasardspelet farao. 

Farr[e], -en, m. tjur. -enkraut se Farnkraut. 

Färse (stv. med kort &), -n, f. kviga. 

Fasän, -[e]s, -e[r], m. fasan. -erie, -[e]n, f- 
fasaneri. 

Faschlline, -n, f. faskin. -Ing, -e, m. 1. aen mea 
karneval o. andra lustbarheter firade tiden närmast 
före fastan. 2. karneval, utklädsel, lustbar- 
bet, uppsluppen glädje. 

Faslicikel, -, m. häfte, del. -cinieren, sv. tr. 
förtrolla. -6, -n, f. aim. t, = Faser. 

Fasel, »s, 0, m. fortplantning, afvel. -6l, -en, 
f. prat, snicksnack; dumhet. -er, -, m. 
Faselhans. -haft, a. oredig, fjollig, tokig, 
uppsluppen, yster, lättsinnig. -haftigkelt, /. 
oredigt (m. m. se faselhaft) sätt, beteende, 
sådan handling. -hans, -en, -e[t], m. F slarf- 
ver, pratmakare; stolle. -Ig = faselhaft. 
-iiese, /. fjolla, toka. -n, sv. I. = fasern. 
II. str. h. 1. föda ungar. 2. prata dumhe- 
ter, snicksnack; vara uppsluppen; begä ga- 
lenskaper. 

Fasen, -, m. = Faser. -nackt = fasernackt. 

Faser, -n, f. atm. t, tråd, tåga, fiber. -Ig, a 
trädig, tägig, fibrös. -n, sv. tr. rispa upp. 
-nackt, a. splitternaken. 

faslig = faserig. -nacht se Fastnacht. 

Fals, -er + men sa. mättenhet -, N. dim. +, fat, 
tunna, balja. 

Fassäde, -n, f. framsida, fasad. 

falsbär, a. möjlig att gripa; fattlig, begriplig. 

fassen, sv. I. tr. 1. gripa, fatta, fatta tag i. 

Ich will ihn schon m han skall ej undslip- 

pa mig, skall nog få med mig att göra, jr 

beim Kragen m fatta ngn i kragen, jn bei 
seinem Versprechen m taga fasta på ngns 
löfte, jn bei der Ehre m söka förmå ngn 
göra ngt för hederns skull, etw. ins Auge 

vv fästa blicken på, skärskåda ngt, eine 

Rede zu Herzen m behjärta ett tal. Opers. es 

fafste mich mit Schrecken: jag greps af 

förskräckelse. 2. tappa på fat. 3. innefatta. 

4. rymma, hafva utrymme för. 5. fatta, 

begripa, förstå. 6. fatta, affatta, uttrycka, 

formulera. II. rf. 1. fatta sig, uttrycka 
sig. 2. Sich mit jm taga ett tag, brottas 
med ngn. 8. sansa sig, lugna sig, återvinna 





str. intransitivt, TÅ. refiexivt, Sl. starkt, 8V. svagt, EP. transitivt verd. A. har haben, 8. har sein till hjälpverk. 


falslich 








fattningen. Gefa/st: lugn, beredd, förbe- 
redd. 4, Etw. fa/st sich eı. läfst sich vw ngt 
är begripligt. 

falslich, a. fattlig, begriplig. -keit, f. begrip- 
lighet. 

Fassung, f. 1. infattning. 2. fattning, sinnes- 
närvaro. För öfr. se fassen. -sgabe, f. fatt- 
ningsgäfva. 
-siosigkeit, /. brist på fattning. -svormögsn, 
n. fattningsförmäge. 

fast, adv. nästan, närapå. -åge, -n, f. fat, 
fastage. -e, -n, f. 1. fasta. 2. vanı. pl. fastan, 
fastlag. -on, sv. itr. h. fasta. -enabend, m 
fettisdag. -enpredigt, /. fastlagspredikan. 
-enspeise, /. mat som fär ätas under fastan. 
-ensuppe, f. mager soppa. -onzeit, f. fastan, 
fastlag. -er, -, m. -erin, -nen, f. fastande 
(person). -nacht, f. 1. fettisdag. 8. = Fa- 
sching. ‚tag, m. fastedag. 

fatlläl, a. fatal, ödesdiger, förarglig. -alität, 
-en, f. förarglig tilldragelse. -um, -um[s], 
-a, 0. öde. 

tauchen, sv. itr. h. fräsa, hväsa, spotta. 

faul, a. 1. skämd, rutten; anfrätt, maskstun- 
gen, förvittrad. we Witze: däligt skämt, 
misslyckade kvickheter, die Sache ist m 
saken är sjuk, das sind me Fische ei. we 
Redensarten: det är bara undanfiykter, på- 
hitt. 2. lat, trög. Sich auf die we Haut el. 
Seite legen: lägga sig på latsidan, ver 

‚ Knecht: lathund (bjälpreda i räkning). -bank = 
Eselsbank. -baum, m. brakved. 

Fäule, -n, /. röta, förruttnelse. 

faulllen, sv. itr. A. blifva skämd, angripas af 


röta, ruttna. -enzen, sv. itr. h. lata sig, slå: 


. dank, göra ingenting. -enzer, -, m. 1. lat- 
mask, lätting, dapdrifvare. 8. lathund (bjäp- 
reda i räkning). -OnZerel, -en, f. dagdrifveri. 
-fieber, n. rötfeber; F skolsjuka, lättja. -flek- 
kig, a. fläckig af röta. -heit, f. lättja. -icht, 
-ig, fäulig, a. skämd, angripen af röta. 

Fäulni[l]s, 0, f. röta, förruttnelse, förmult- 
nande, 

Faullipeiz, m. latmask. -t[h]ier, n. trögdjur. 

Faun, -e[n], m. faun; lättsinnig människa. 
-a, -en el. -as, f. fauna, djurvärld. 

Faust, -e 1, /. knuten hand, knytnäfve. Jm 
eine m machen: knyta handen åt ngn, das 
pafst wie die m aufs Auge: det passar icke 
alls ihop, skriker mot hvartannat, auf 
eigne m på egen hand, aus freier u på fri 

‚ hand, eine m im Sacke machen: knyta han- 
den i byxfickan, in die av lachen: skratta i 
mjugg af skadeglädje. dick, a. tjock som en 
knytnäfve. Bina. er hat es av hinter den Oh- 
ren: han har en stor räf bakom örat. -gröls, 
a. stor som en knytnäfve. -handschuh, m 
handske eı. vante utan skilda fingrar. -kampf, 
m. knytnäfvekamp, boxning. -kämpfer, m 
boxare. 


Fäustiing, -e, m. 1. = Fausthandschuh. 2. 


199 


-skraft, f. fattningsförmäga. | 


— 1regen 
knölpåk. 38. tummeliten, pygmé. -s, adv. 
med knytnäfvarne. 

Faustlirecht, n. näfrätt. -voll, ovöji. /f. en hand 
full. 

favorlisieren, sv. tr. favorisera, gynna. -it, 
-en, m. favorit, gunstling. -ite, -n, -itin, 
"nen, f. krianlig favorit, gunstling. 

Faxe, -n, /. upptåg, gyckel, spratt, dumhet, 
galenskap. -nmacher, m. upptägsmakare. 
-röl, -en, f. = Faxe. 

Fayönce, -n, f. fajans. 

Föhruär, -e, m. februari. 

Fechser, -, m. afläggare i sht af vinraukor. 

Fechtliboden, m. fäktsal. -bruder, m. F tiggare. 
-en, si. tr. o. itr. h. fäkta, kämpa, strida; 
F om vandrande gesäller: tigga. -Or, -, m. fäk- 
tare. -erspiel, n. gladiatorskamp. 

Feder, -n, f. 1. (fägel)fjäder, plym, fjun, dun. 
Sich mit fremden un schmücken: lysa med 
länta fjädrar, nicht aus den an können: 
hafva svårt att komma ur sängen. 2. (skrif-) 
penna. Eine m schneiden: formera en (gäs-) 
penna, jm etw. in die m diktieren: ordagrant 
förestafva, diktera ngn ngt. 3. (metall-) 
fjäder. -ärtig, a. 1. fjäderartad. 2. elastisk. 
-besen, m. fjädervieka. -bett, n. fjäderbol- 
ster, dunbädd. -büchse, f. pennfodral. -bü- 
schel, m. o. ». fiädertofs, fjäderviska. -deck- 
bett, n. med dun a. fjäder stoppadt täcke. 
-fechter(el) = -fuchser(ei). -fuchser, -, m. 
pennfäktare. -fuchserei, -en, /. pennfäk- 
teri. -halter, m. pennskaft. -harz, n. gum- 
mi elastikum, kautschuk. -hut, m. hatt med 
plym. -Icht, a. fjäderartad, fjäderlik. -ig, 
a. 1. = federicht. 8. betäckt af, full med 
fjäder. -kasten, m. skrifask, pennläda. -kiel, 
m. fjäderspole, penna. -kraft, f. späustig- 
het. -lolcht, a. fjäderlätt. -lesen, n. fjäder- 
plockning. Bua. nicht viel ns machen: ej 
bry sig om att krusa, gå rakt på sak. -ma- 
tratzo, f. resärmadrass. -messer, n. penn- 
knif. -n, sv. I. tr. 1. stoppa med fjäder. 2. 
Teeren und m tjära och fjädra. II. rf. o. 
itr. hk. 1. rugga. 2. fjädra, vara elastisk. 
OL ir. h. mista, tappa fjädrar, fjädra ifrån 
sig. -pose, f. = Federkiel. -rils, m. penn- 

‚zitning, pennskiss. -spiel, n. jagt med jagt- 
falkar. -spule, f. = Flederkiel. -staub, m. 
finaste dun. -strich, m. penndrag. -ung, f. 
stoppning med fjäder m. m. se federn. -vieh, 
n. fjäderfä. -volk, n. fåglar. -wild, ». vild- 
fågel. -wildbret, n. fägelstek. -wisch, m. fjä- 
derviska. -wischer, m. penntorkare. -zeich- 
nung, /. pennritning. -zug, m. penndrag. 

fädrig se federig. 

Fee, -[ejn,'/. fe. -[e]nhaft, a. felik. -[e]nwelt, 
f. fevärld, sagovärld. -[e]rei, -[e]rie, -[e]n, 
f. fevärld, trolsk företeelse eı. tilldragelse ; 
test. feeri. 

Föglife]feuer, ». skärseld. -[e]iappen, m. dam- 

handduk, torktrasa. -en, sv. I. tr. sopa; 





Av = föregående uppslagsord. 


* äkta sms. Ö saknar plur. ? har emljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 
LJ 


Feger ——_ 160 — Feinsliebchen 


skura, rengöra, fäja; rensa, upprensa; sota. 
II. itr. h. o. s. susa, sopa fram, hvina. -er, 
-, m. sopare. -erin, -nen, f. soperska. -[e]- 
sand, m. skursand. -[ejteufel, m. 1. själ i 
skärselden. 2. tomte som sopar huset. -sel, 
", RN. BOPOT. 

Fehde, -n, /. fäjd, strid. Jm m bieten: utma- 
na ngn. -brief, m. skriftlig utmaning, strids- 
förklaring. -zeit, /. krigstid, orolig tid. 

Fehl, I. -e, m. fel, brist. II. adv. fel, oriktigt, 
vilse; förgäfves; jfr nedanstående verbala sms. 
-bär, a. 1. utsatt för misstag. 2. felaktig. 
-harkeit, /. möjlighet att misstaga sig. -be- 
richt, m. falsk underrättelse. -bitte, f. gagn- 
lös bön som ej uppfslies. Eine w thun: bedja 
förgäfves. -bitten, itr. A. bedja förgäfves. 
-en, sv. I. tr. förfela, icke träffa, icke råka. 
II. itr. h. 1. fela, synda. 2. begå ett fel, 
fara vilse, misstaga sig. Weit gefehlt! miss- 
tag! 3. slå fel, misslyckas, ı. ex. wenn alles 
Jehlt: om allt skulle misslyckas, i värsta 
fall. 4. fela, fattas, saknas, vara borta. opers. 
es fehlt uns an Geld: vi sakna (= ida'brist 
på) pengar, men: es fehlt uns Geld: det fat- 
tas O88 (= har kommit bort för oss) Pengar, es 
jm an nichts m lassen: icke låta ngn sakna 

: ngt, sich (aat.) nichts m lassen: ej vägra sig 
ngt, es fehlt viel daran, dafs er so reich 
ist wie sein Bruder: han är ej på långt när 
så rik som hans bror, es fehlte nicht viel, 
so wäre er gefullen: han hade så när fallit, 
an mir soll es nicht w jag skall göra, hvad 
p& mig ankommer, das fehlte [nur] noch ! 
iron. allt bättre och bättre! det vore just 
härligt! Om illamående el. obehag, t. ex. was Jehlt 
Ihnen? hvad fattas er? hur är det med er? 
wo fehlt es dir? hvar har du ondt? es fehlt 
ihm immer etw.: han klagar ständigt, är 
ständigt vid dåligt lynne, in der Schule — 
vara borta från skolan, vara frånvarande, 
jur. auf die Vorladung a ej iakttaga in- 
ställelse. -er, -, m. fel, a) misstag, oriktig- 
het, skol. bock, b) förseelse, brott, c) lyte, 
d) synd. -erhaft, a. felaktig, oriktig. -erhaf- 
tigkeit, /. felaktighet, oriktighet. -ornte, f. 
dålig skörd, missväxt. -ervoll, a. full af fel. 
-erzahl, /. antal fel. -führen, ir. föra vilse, 
vilseleda. -gang, m. misstag om vägen, orik- 
tig väg. -gebären, itr. h. få missfall. -ge- 
bart, /. missfall. -gehen, itr. s. gå vilse. 
-greifen, itr. Ah. taga miste; via. misstaga 
eig. -griffl, m. missgrepp, misstag. -hleb, 
m. misshugg. -jahr, n. missväxtär. -kauf, 
m. däligt köp, dälig handel. -kommen, itr. 
s. komma vilse. -lo[o]s, n. nit i ı0tteri. -rIPP®, 
f. oäkta refben. -schiefsen, itr. hk. skjuta 
bom; F via. misstaga sig, fehlgeschossen! 
misstag! -schlag, m. misshugg. -schlagen, 
itr. hk. o. 8. slå fel. -schlieisen, itr. A. göra 
ettfelslut; draga oriktiga slutsatser. -schlufs, 
m. felslut. -schritt, m. falskt steg. -sohuls, 


m. bom. -sehen, itr. h. se vilse, misstaga 
sig. -springen, itr. åk. o. 8. göra ett falskt 
hopp, hoppa miste. -sprung, m. felspräng. 
Einen a thun: hoppa och snafva, slinta. 
-stolsen, str. h. stöta fel. -treten, itr. h. taga 
ett falskt steg, stiga miste. -tritt, m. falskt 
steg, vna. felsteg. -zug, m. oriktigt drag. 

Fshm[e], -en, f. 1. se Fem[e]. 2. se Feim. 

Fel, -en, f. fe. -en, sv. tr. förtrolla, gnm troll- 
dom skydda, göra osärbar, förläna troll- 
kraft ät. 

Feier, -n, f. 1. hvila från arbetet. 2. firande, 
högtidlighällande. 3. högtid, fest. -abend, 
m. 1. högtidsafton (afton före en högtid). 2. helgs- 
mål, fyrabend. -geläut, n. högtidlig ring- 
ning. -klang, m. högtidlig musik. -kleid, n. 
högtidsdrägt. -lich, a. högtidlig, festlig. 
«lichkeit, /. högtidlighet, festlighet. -n, sv. 
I. ir. h. 1. hvila från arbetet. 2. strejka. II. 
ir. fira, högtidlighälla. -stunde, /. hvilo- 
stund, rast, fritid. -tag, m. 1. hvilodag. 2. 
högtidsdag. -täglich, a. förekommande på 
en hvilo- eı. högtidsdag. -tagsmälsig, a. hög- 
tids-. -zeit, f. fritid. -zug, m. högtidligt tåg. 

teigli[e], a. feg. -e, -n, f. fikon. -heit, f. feg- 
het. -herzig, a. feghjärtad. -herzigkeit, /. 
feghet. -Iing, -e, m. feg stackare, pultron. 

fell, a. fal, till salu. vw haben: salubjuda. 
-biotor, m. säljare, mänglare. -bietung, /f. 
ntbjudande till salu. -@, -n, f. fil. ziıa. die 
letzte mn an etw. (ack.) legen : lägga sista han- 
den vid ngt. -en, sv. tr. fila. -er, -, m. fi- 
lare. -heit, /. falhet. -Icht, -e, n. filspän. 
-schen, sv. tr. o. itr. h. [Um] etw. m köpsl& 
om, pruta på ngt. 

Feim, -e, m. -0, -n, f. -en, -, m. vålm, såte, 
rök, skyl, stack. 

fein, a. 1. fin. 2. passande, vacker, t. ex. das 
ist nicht m det är ej vackert handiadt. 3. F 
förstärkande adv. Komm m schnell zurück: 
skynda dig nn dugtigt tillbaka, schreide 
mir ja m bald: var nu snäll och skrif rätt 
snart till mig. -ädrig, a. finädrig. 

Feind, I. -e, m. fiende, ovän. II. a. fiendtlig. 
Jm av sein: vara fiendtligt sinnad mot ngn. 
-esangriff, m. fiendtligt angrepp. -esheer, n. 
fiendtlig här. -esland, n. fiendeland. -oslile- 
he, /. kärlek till sin fiende. -in, -nen, f. 
kvianlig fiende. -lieh, a. fiendtlig; stridig; 
oblid. -schaft,f. fiendskap. -selig, a. fiendtlig, 
hätsk. -seligkelt, /. fiendtlighet, hätskhet. 

Foinlie, 0, /. finhet. -en, -ern, sv. tr. göra fin 
el. finare, förädla, raffinera. -fühlend, -fühlig, 
a. finkänslig. -tühligkeit, /. -gefühl, n. fin- 
känslighet. -gehait, n. fin halt. -heit, /. fin- 
het, finess, fin sak. -hörend, a. som har fin 
hörsel. -maschig, a. som har fina maskor. 
-gehmeckend, a. läcker. -schmecker, m. läc- 
kergom. -schmockerei, /. smak för läcker- 
heter, gurmandis. -sliebchen, n. käresta, 
brud, älskling. 


fir. intravaitivt, TÅ. refiexivt, St. starkt, SV. svagt, IT. transitirt verb. A. har Aaden, 8. har sein till hjälpverb. 
LJ 


teist, a. fet o. klumpig. Das we: fettet, istret. 
"8, 0, f. ötverdrifven fetma, starkt hull. -on, 
sv. E tr. göda. II. itr. s. blifva fet. -heit, 
-Igkeit = Feiste. -zeit, f. jug. tid då villebrå- 
det, i sht hjortarne, är som fetast. 

Felbel, -, m. felb. 

Folch, -e, m. -en, -, n. o. m. sik. 

Feld, -er, n. fält, a) öppen mark, åker, t. ex. ins m 
hinausgehen: gå ut i det fria, auf freiem 
we: på öppna fältet, die wer stehen gut: 
skörden ser lofvande ut; vita. das ist eı. steht 
noch weit im me el. im weiten we: det står 
i vida fältet, b) strideplats, t. ex. ins m rücken 
el. ziehen, zu we ziehen: draga i fält, i här- 
nad, im we:i fält, jn aus dem me schlagen: 
tvinga ngn att rymma fältet, bia. slå ngn 
ur brädet, das m behalten e. behaupten: 
behålla fältet, C) område, t. ex. ein weites m 
zu Entdeckungen: ett rikt fält för npptäck- 
ter, d) ruta, grund, t. ex. das Schachspiel 
hat schwarze und wei/se mer, drei Strö- 
me im blauen ne. -arbeiter, m. äkerbruks- 
arbetare. -Aus, adv. m [und] feldein: tvärs 
öfver fälten. -bahn se Feeldeisenbahn. -bau, 
m. åkerbruk. -bauer, -, m. äkerbrukare. 
-bett, n. fältsäng. -brief, m. af fältposten 
befordradt bref. -dienst, m. 1. jordbruks- 
dagsverken. 2. mi. fälttjänst. -dienstübung, 
F. fältmanöver. -éin, adv. se feldaus. -eisen- 
bahn, f. provisorisk järnväg för trupper i 
fält. -frevel, m. åverkan på skörd eı. träd. 
-geflügel, n. fåglar som ha sitt tillhåll på 
öppna fältet. -geistliche(r), m. fältpräst. -ge- 
rät[h], n. 1. äkerbruksredskap. 2. krigsma- 
teriel. -geschrei, ». fältskri. -gewächs, n. 
äkerväxt, äkerblomma. -graben, m. dike i 
en åker. -herr, m. fältherre. -huhn, n. äker-, 
rapphöna. -hüter, m. fältvaktare. -kümmel, 
m. kummin: -lerche, /. vanlig lärka. -mark, 
J. 1. ett fälts gränser. 2. fält. -messer, m. 
landtmätare. -nachbär, m. granne som äger 
angränsande ägor, Närmaste åbo. -Öhst, n. på 
åkrar och vid vägar växande (träd)frukt. 
-recht, ». åkerlag. -rübe, f. rofva. -schaden, 
m. skada på äkrarne. -scher, -e, -scherer, -, 
m. fältskär. -schouche, /. fügelskrämma. 
-schlacht, £. fältslag. -schlange, f. fältslan- 
ga. -schnecke, /. snigel. -stecher, m. (fält-) 
kikare. -stein, m. 1. klappersten. 2. gräns- 
sten, rämärke. -stück, n. 1. fältstycke. 2. 
fältkanon. -stuhl, m. fällstol. -truppen, pl. 
trupper i fält. -tüchtig,a.krigsduglig. -wärts, 
adv. åt fälten till, ut på fälten. -webel, -, 
m. fältväbel. -weg, m. äkerväg. -wiese, f. 
igensädd åker. -winde, f. vor. äkervinda. 
-wirt[hjschaft, /. åkerbruk. -zaun, m. gär- 
desgärd. -zug, m. fälttäg. -zulage, /. sold- 
tillägg i krig. 

Felge, -n, /. hjullöt. -nhauer, m. vagnmakare. 

Fell, -e, n. 1. skinn med håret på, päls. F küte 
dich, dafs ich dir nicht aufs m komme: tag 


161 


— Ferne 
dig i akt, ty eljes skall du få med mig att 
göra, jm das w über die Ohren ziehen: prä- 
ja, barskrapa, utplundra ngn. 2. inre hinna. 
-ah, -s, m. fellah (egyptisk bonde). -eisen, n. 
kappsäck, ränsel. 

Felonie, -[e]r, /. trohetsbrott, förräderi. 

Fels, -en, -en, -, m. klippa, bärg. 


, Felsenllabhang, m. klippsluttning, klippvägg. 


-boden, m. af klippor uppfyld, stenig mark. : 
-halde, f£. -hang, sa. sluttande bärghäll. -hart, 
a. stenhård. -haupt, n. klippspets. -herz, n. 
stenhärdt hjärta. -höhig, /. bärgshäla. -kol- 
lor, m. i klippan sprängd källare. -klippe, 
/. klippa. -kluft, /. bärgklyfta, bärgskrefva. 
-nost, n. klippnäste. -rils, m. bärgsremna. 
-schlucht, /. -schlund, m. = Felsenkluft. 
schwer, a. tung som ett bärg. -stück, ». 
klippblock. -zacke, -zinke, /. klippspets, en 
klippas tinnar. 

felsllicht, -ig, a. klippig. 

Felu[c]ke, -n, f. feluck (mindre segelfartyg). 

Fem[o], -en, f. -gericht, n. femdomstol. 

Fench, -e, m. o. n. art hirs. -6l, -, m. fenkäl. 

Fenn, -e, n. träsk, moras. -Ich se Fench. 

Fenster, -, n. fönster. -band, ». fönstergäng- 
järn. -brüstung, f. fönsterbröstning. -fach, 
n. 1. = Fensteröffnung. 2. = ray. -flügel, m. 
fönster(halfva), t. ex. die Fensteröffnung ent- 
hält zwei m. AR, sv. str. hk. F nattetld Sam- 
spräk& med sin älskade gnm fönstret, nattetid 
uppvakta. -öffnung, /. fönsteröppning, fön- 
sterluft. -rouleau, n. rullgardin. -schieber, 
m. skottlucka för ett fönster. -schmlege, f. fön- 
stersmyg. -schwells, m. imma på fönster. 
«sitz, m. sittplats i en fönsterfördjupning. 
-vorseizer, m. stående fünsterjalusi. -werk, n. 
samtliga fönster på en vägg el. ett hus. 

-fenstrig, a. suff. r ex. ein dreines Zimmer: 
ett rum med tre fönster. 

Ferge, -n, m. färjkarl. 

Ferien, pl. ferier, lof, ledighet. \ 

Ferkel, -, m. gris. -6i, -en, f. F osnygghet, 
snusk, svineri. '-n, sv. itr. h. 1. grisa. 2. F 
vara osnygg, snuskig. 

term, a. F fast, säker. In etw. av sein: grund- 
ligt förstå sig på ngt. -An (afv. - 2), -8 el. -e, 
m. ferman (kajserlig tarkisk order el. fullmakt). -Önt, 
-e, rn. ferment, jäsningsämne, 

tern[e], a. 1. aflägsen, fjärran. me Wege: 
långa vägar, in wen Tagen: i forna längst 
försvanna dagar, ich dachte nicht von w dar- 
an: jag hade ej en tanke ditåt. 2. främ- 
mande für. Er steht mir m han är mig ej 
närmare bekant, står ej i något närmare 
förhållande till mig. 8. In so m a) så till 
vida, b) för så vidt, in wie u huru, på hvad 
sätt, i hvad mån. 4. kompar. ver: a) a. yt- 
terligare, vidare, följande, b) adv. vidare, 
längre; dessutom. -ab, adv. långt borta, 
aflägset. -ansicht = Fernsicht 2. -6, -n, f. 
afstånd, aflägsenhet; främmande land. Aus 


. 





Av == föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. ? har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


11 


fernen — 162 


— fouchtkait 





der m a) fjärran ifrån, från främmande 
land, b) på långt håll, in der m långt bor- 
ta, på långt håll, i fjärran land, in die m 
långt bort, ut i fjärran, till fjärran land, 
das liegt noch in weiter a vi ha ännu långt 
dit, det står ännu i vida fältet, etw. aus 
weiter m holen: ugt. gå öfver ån efter vat- 
ten. -en, sov. tr. aflägsna. -er, -, m. glacier, 
jökel. -erhin, adv. framdeles, för framtiden. 
-erweit, adv. -erweitig, a. vidare. -glas, n. = 
Fernrohr. -hör, adv. fjärran ifrån, på långt 
håll, långväga. -hin, -hinaus, adv. långt bort. 
-hintreffend, a. som träffar på långt håll. 
-rohr, n. kikare. -sicht, /. 1. långt räckande 
blick; långsynthet. 2. utsigt, perspektiv. 
-sichtig, a. långsynt. -sichtigkelt, £. läng- 
synthet. 


Ferse, -n, f. häl. Bua. jm auf den nn sitzen 


el. sein: ligga öfver ngn. -ngeld, n. F m ge- 
ben: taga till benen. 

fertig, a. 1. färdig, i ordning, beredd, ru- 
stad. Ohne jn nicht m werden: ej reda sig 
utan ngn, mit etw. m werden, etw. vw ma- 
chen eı. bekommen e. bringen eı. schaffen: 
sluta, afsluta, fallända ngt, mit etw. m wer- 
den ıtv.: reda sig med, kunna göra, uträtta 
ngt, mit einer Flasche bald m werden: snart, 
lätt tömma en flaska, ich bin mit meinem 
Buche m jag har slutat min bok. Ich habe 
noch ganz anderes m bekommen : värre, svå- 
rare saker har jag redt mig med, mit jm m 
werden: a) reda sig med, rå på, forma öfver- 
vinna ngn, b) sluta med, affärda ngn, mit 
ihm wird man nie w han rakt träkar ut en. 
2. färdig, skicklig, öfvad. m sprechen: tala 
flytande. -en, sv. ir. 1. förfärdiga. 2. X ut- 
färda. -keit, f. färdighet, skicklighet. -ma- 
chen, r. -stellung, /. fulländande, iordning- 
ställande. 


tillstånd. -Wität, -en, f. fest, festlighet. -kle- 
ben, I. tr. fastklistra, -limma, -klena. II. 
str. h. fastna. -lich, a. festlig. m begehen: 
fira. -licbkelt, f. 1. festlig karaktär, ståt, 
prakt. 2. fest, festlighet. -ländisch, a. fast- 
lands-. -legen, fl. 1. gå för ankar. 2. F ej 
afstå från, bei etw.: ngt. -liegen, itr. h. 1. 
ligga stadigt, orubbligt; om en sjuk: ej kun- 
na lemna sängen. 2. ligga tätt efter. -lügen, 
rf. blifva fast för lögn. -machen, tr. 1. fä- 
sta, fastsätta, -binda, -slå, -skrufva; göra 
fast, fastsurra. 2. göra hård, tät, stadig. 
«nahme, -nehmung, f. fasttagande. -nisten, 
rf. innästla sig. -On, -s, n. feston. -ordner, 
m. festarrangör, marskalk. -ordnung, f. fest- 
program. -reden, rf. 1. komma uf sig. 2. 
blifva fast för sitt prat. -sohlielsen, tr. läsa 
fast. -schmuck, m. högtidsskrud. -schrift, f. 
inbjudningsskrift, program. -setzen, I. tr. 
1. fastsätta, fästa. 2. sätta inom lås och 
bom. 8. fastställa, bestämma; anordna. II. 
rå. sätta sig fast, fatta fast fot. -setzung, 
Jf. -stellen, tr. fastställa, noggrant bestäm- 
ma. -steliung, /. -treten, tr. fasttrampa, till- 
trampa. -ung, f. fästning. -werden, ». stel- 
nande, hårdnande. -willlg, a. som har fast 
vilja. -wurzein, itr. s. fastrota sig. -zeit, f. 
fest, högtid. -ziehen, ir. draga åt. -zug, m. 
festtäg, procession. 


Fetisch, -e, m. fetisch. -anbeter, -diener, m. 


fetischdyrkare. -ismus, -, 0, m. fetischism, 


. fetischdyrkan. 
fett, I. a. fet; flottig; em vin: oljig. Das macht 


die Suppe nicht w det hjälper ej upp sa- 
ken, we Küche: a) välförsedt kök, b) godt 
bord, we Stelle, wer Dienst: inbringande 
plats. maı. die Farben m auftragen: lägga 
på tjockt med färg. II. -e, n. fett, flott, 
ister. -augs, n. fettpärla. -äugig, a. fet, för- 


Fe[f]s, -ses, -se, m. o. n. fe88 (turkisk hufrndhonad). 

Fessel, -n, /. 1. boja, fjätter, kedja. 2. has, 
karled, i sht på hästar. "AN, sv. tr. fjättra. 

fest, I. a. 1. fast, stadig, hård, fix, orubblig, 


sedd med fettpärlor. -bauch, m. istermage. 
-bäuchig, a. försedd med istermage. -6, 0, 
f. 1. fetma. 8. fett. -en, sv. tr. 1. kor. lägga 
fett eı. flott i. 2. smörja med fett, med flott. 


säker. wer Schlaf: djup sömn, m schla- 
fen: sofva tungt, der wen Meinung sein, m 
überzeugt sein: hafva den fasta öfvertygel- 
sen, me Gesundheit: stark hälsa. In einem 
Fache m sein: vara sadelfast, fullt hemma- 
stadd i ett ämne, 2. hård, osärbar. 3. mn. 
befästad. II. -e, n. fest, högtid; kalas, -an- 
kern, tr. förankra. -aufzug, m. högtidlig pro- 
cession. -bannen, tr. gum besvärjetser fasttrol- 
la. -bringen, tr. fastsätta. -6, -n, f. 1. fäste, 
borg. 2. fästet, himlen. -en, sv. I. tr. fästa. 
II. itr. h. festa. -essen, n. festmåltid. -fah- 
ren, ir. o. rfl. köra fast, sätta på grund. 
“gelag, n. festligt lag. -genosse, m. fest- 
deltagare. -halten, tr., itr. hk. o. rf. häl- 
la (sig) fast, an jm:i el. vid ngn. An seiner 
Meinung w stå fast vid sin mening. -ig- 
keit, /. fasthet, hårdhet, styrka; befästadt 


-gans, /. zool. pingvin. -geschmack, m. flott- 
smak, talgsmak. -hammel, m. fet, gödd bag- 
ge. -häring, m. fetsill. -heit, f. fethet, fet- 
ma. -henne, /. bot. taklök. -ig, a. fet, flot- 
tig, oljig. -Igkeit, /. 1. fethet, fetma. 2. flot- 
tighet. 8. fett, fettämne. -igseln, n. fethet, 
fetma. -leibig, a. uppsväld, däst. -ieibigkeit, 
J. fetma, starkt hull, dästhet. -schwanz, m. 
1. fettsvans. 8, fettsvansadt får. -sucht, /. 
sjuklig fettbildning. -süchtig, a. lidande af 
sjuklig fettbildning. -t[h]eile, pl. fettpar- 
tiklar. 


Fetzen, I. -, m. lapp, trasa, bit. II. sv. tr. klip- 


pa sönder, söndertrasa. 


feucht, a. fuktig, våt. -6, 0, f. fukt. -en, sr. 


tr. o. itr. h. fukta. -igkelt, /. 1. fukt, fuktigt 


- tillstånd. 2. fuktigt ämne, vätvara. -kalt, a. 


fuktigt kall, kylig. 





itr. intransitivt, rl. refiexivt, 86. starkt, SV. svagt, 67. transitivt verb. h. har Aaben, 8 har sein till hjalpver> 


goudal — 15 7 — 2F19aer 


foudål, a. feodal, läns-. -ismus, -, 0, m. feo- 
dalväsen, länsväsen. -Itåt, 0, f. länsförhäl- 
lande. 

Feuer, -, an. 1. eld. In m geraten ei. m fan- 
gen: fatta eld, m! elden är lös! miı. m ge- 
ben: gifva fyr, via. a dahinter machen: 
sätta lif i spelet 2. brand, eldsvåda. 38. eld, 
liflighet, eldigt sinne. Das Pferd hat viel 
u hästen är mycket eldig. 4. m im Holz: 
röta i träet. -anbeter, m. eldsdyrkare. -an- 
detung, /. eldsdyrkan. -anstait, /. brand- 
station. -bake, /. fyrbåk. -becken, n. fyrfat, 
kolpanna. -borg, m. eldsprutande bärg. -be- 
ständig, a. eldfast. -beständigkeit, /. eldfast- 
het. -bestattung, /. likförbränning. -blick, 
m. flammande blick. -bock, m. rost, spisel- 
galler. -bohne, /. turkisk böna. -brand, m 


eldbrand. -brunst, f. eldsvåda. -dienst, m. 


eldsdyrkan. -eifer, m. eldig ifver. -simer, 
m. brandämbar. -esse, /. skorsten. -fangend, 
a. eidfängd. -fals, n. vattentunna för eld- 
släckning. -fest, a. 1. eldfast. 2. brandfri. 
-festigkeit, /. 1. eldfasthet. 2. brandfrihet. 
-tresser, m. eldätare. -fuchs, m. brandfux. 
-tuske[n], m. eldgnista. -goben, n. affyrande, 
salva. -geist, m. 1. eldsande, salamander. 
2. eldig person. -gerät[h], ». brandredskap. 
-geschrei, n. rop att elden är lös. -geschwin- 
digkeit, /. skjuthastighet. -gewehr, ». eld- 
vapen, skjutgevär. -glocko, /. brand-, storm- 
klocka. -haken, m. brandhake. --hell, a. eld- 
röd, upplyst af eldsken, klar som elden. 
hörd, m. härd, spisel. -ig se feurig. -Jjo se 
: feurio. -käfer, m. lygmask. -kasse, /. brand- 
försäkringskassa. -kieke, f. fotvärmare. -kör- 
per, m. brinnande massa, eldämassa. -küns!- 
der, m. fyrverkare, pyrotekniker. -kule, m. 
eldig kyss. -land, n. Eldslandet. -länder, m 
eldsländare. -lärm, m. larm, buller vid etde- 


väda. -lelter, f. brandstege. -leute, pi. un | 


Feuermann. -\öschmannschaft, /. släcknings- 
manskap. -mal, n. 1. eldrödt födelsemärke. 
2. brännmärke. -mann, m. 1. medlem af 
brandkåren. 2. eldare. -masnschaft, /. brand- 


kår. -meldestelle, /. vaktkontor där eldens. 


utbrott anmäles. -n, sv. I. itr. å. 1. elda. 
8. gifva eld, gifva fyr. 3. glöda. IL tr. 
elda, uppelda. F jm eins um die Ohren, auf 
den Rücken a gifva ngn en örfil, ett rapp 
öfver ryggen. -not[h] se Feuersnot. -ofen, 
m. brinnande ugn. -pfanne, /. fyrfat. -pfell, 
m. brandpil. -raum, m. eldstad, härd. -reli- 
gion, /. eldsdyrkan. -rohr = Feuergewehr. 
- -r080, /. ansigteros. -rost, m. rost t eldstäder. 
-sbrunst, /. eldsvåda. -schade[n], m. brand- 
skada. -schau, /. brandayn. -schou, &. rädd 
för elden. -schiff, n. 1. brandekepp. 2. fyr- 
skepp. -schlofs, n. flintläs. -schwamm, m. 
fnöske. -segen, m. besvärjelse för att däm- 
pa eldsvädor. -sicher, a. brandfri. -snet[h], 
f. trångmål gnm eldsvåda. -speiend, a. eld- 





sprutande. -spiegel, m. brännspegel. -sprit- 
ze, /. brandspruta. -stätte, /. 1. brandstäl- 
le. 8. eldstad, härd. -stein, m. flinta. -stelle 

' = Feuerstätte. -strafé, f. ava på bål. Zur m 
verurteilt werden: dömas att brännas & bä- 
le. -stübehen, ». fotvärmare.: -thürfe], /. 
breanddörr (dörr afsedå att underlätta flykt vid elds- 
vågor). -thurm se Feueriurm. -trank, m. eldig 
dryck. -trommel, /. brandtrumma. -trunk = 
Feuertrank. -trunken, a. gripen af eldig hän- 
förelse. -turm, m. fyrtorn. -ung, f. 1. eld- 
ning. 2. eld. 3. bränsle. -ungsbedarf, m. & 
sång på bränsle. -versiehorung, /. brandför- 
säkring. voll, a. eldig. -wache, /. brand- 
vakt, brandkår. -wächter, m. brandvakt. 
"warte, /. fyrtorn. -wehr, f. brandkår. -wehr- 
mann, m. medlem af brandkåren, brandsol- 
dat. -wein, m. eldigt vin. -werk, 2. fyrver- 
keri. -worker, m. fyrverkare. -workerei, f. 
tyrverkarkonst, pyroteknik. -zeichen, ». 1. 
signaleld, värdkase. 2. eldsignal. 3. eldsken 
på bimlen ss. tecken till eldsvåda. -ZOug, n. elddon. 
-zunder, m. fnöske. 

Feuilleton, -s, m. följetong. -ist, -en, m. följe- 
tongsförfattare. -istisch, a. füljetongs-. 

feurig, a. eldig, brinnande, glödande. 

feurio, itj. elden är lös! 

Foz se Fes. 

ff. förkortn. 1. = sekr fein: mycket fin. 2. = 
und das Folgende a. und folgende [Seiten]: 
och följande (ff.). 8. F. f. = Fortsetzung 
folgt: fortsättning. följer (forts.). 4. F.F., 
F etw. aus dem n (a. Ef-ef) verstehen: 
grandligt förstå sig på ngt. 

Filåkor (korı 8), -, m. droska, byrvagn. -åsko, 
-[s], -s, n. fiasko. -bel, -n, f. abe-bok. -ber, 
-R, f. fiber, tåga. 

Fichte, -s, f. 1. gran. 2. X tall. -n, a. af gran 
et. X tall, gran-, X tall-. -napfel, "nzapfon, m. 
grankott, X tallkott. 

Ficko, -n, f. am. ficka. 

Fickfack, -s, 0, m. omsvep, undflykt, före- 
vändning, svepskäl. -en, sv. itr. A. söka 
undanfiykter. Um die Wahrheit nm kringgå 
sanningen. -or, -, m. ränkmakare, bedra- 
gare. -oröl, -en, /. ränker, bedrägeri. 

Fidlieikommils, -e, n. fideikommiss. -6l, a. stud. 
munter, kry, glad. -ölitåt, 0, f. stud. mun- 
terhet, glädtighet. -ibus, [ses], -se, m. fi- 
dibus. "fe, -[es], 0, ». förtroende, förtrolig- 
het. -üzit, it). stad. Skål! (svar på Schmollis). 

Fieber, -, mn. feber. -haft, -ig, -isch, a. feber- 
aktig. -n, sv. itr. A. lida af feber; visa fe- 
beraktig oro, yra. -rinde, f. kinabark. -schau- 
[d]er, m. frossbrytning. -schütteln, ». frons- 
skakning. 

Fiedel, -n, f. fiol, fela. -bogen, m. (fioljstråke. 
-6l, -en, f. uselt fiolspel. -er, -, m. fiolspe- 
lare, spelman. -n, sv. tr. o. itr. k. spela (på) 
fiol. 

Fieder, -n, /. fansträle på fjäårar, smäfjädrar, 





Vv = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar mur. Pier emijud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


fiederig 





fjan. -ig, a. befjädrad. -n, sv. I. tr. befjädra. 
II. rf. få fjädrar. 

Fiedler se Fiedeler. Flelfräls se Vielfrafs. 

Figar, -en, f. aim. t, 1. figur, gestalt, bild. 2. 
i schackspel: pjes. -Ant, -en, m. -åntin, -nen, f. 
teat. 1. statist. 2. figurant, -ska, beiettdansör, 
.dansös, som icke dansar sole. -IBFON, sv. tr. o. Ur. h. 
1. pryda med figurer. 2. föreställa, spela (en 
roll). 3. deltaga ss. biperson. 

figårtich, a. figurlig, bildlig, öfverflyttad. 

Fiktiön, -en, f. fiktion, inbillning. 

fiktiv, a. inbillad, uppdiktad. 

Filllét, -s, n. filet. -tål, -e, n. -låle, -n, f. filial, 
afdelning. -igrän, -[e]s, 0, nm. filigran. -ter, 
-, m. o. n. filtreringsapparat, sil, durkslag. 
-trät, -e, n. filtrat, filtreradt ämne. -tratiön, 
-en, f. filtrering. -trieren, sv. tr. filtrera. 
-trierung, f. filtrering. 

Filz, -e, m. 1. filt. 2. F snålvarg, girigbuk. 

 -decke, f. filt ti sängtäcke. -en, I. a. af filt, 
filt-. II. sv. tr. 1. filta. 2. F lexa upp. III. sv. 
ilr. h. vara snål, girig. -er, -, m. 1. filtma- 
kare. 2. = Filz 2. -Icht, -ig, a. 1. filtaktig, 
filtad. 2. F snål, girig. -Igkeit, /. F snålhet, 
girighet, gnideri. 

Financiér, -s, m. penningkarl, kapitalist. 

Finänzlien, pl. finanser, (stats)förmögenhet, 
penningställning. -beamte(r), m. ämbets- 
man vid finansväsendet. -Iöll, a. finansiell, 
finans-. -mann, m. = Financier. 

findiibär, a. möjlig att finna. -egeld, n. hitte- 
lön. -elanstalt, /. -elhaus, ». hittebarnshus. 
-elkind, n. hittebarn. 
som uppfostrar ett hittebarn. -elohn, 
hittelön. -elvater, m. se Findelmutter.--on, 
st. I. tr. finna, hitta, träffa, stöta på, kom- 
ma underfund med, märka, tycka, anse. 
Beifall © vinna bifall, ja schlafen a fin- 
na. ngn sofvande. II. rf. 1. finnas, räkas, 


förekomma. Opers. es w sich Menschen: det | 


fins, det gifves människor. 2. hitta, råka. 
Sich zurecht hitta (vägen), råka rätt, äfv. 
känna igen sig, sich aus der Sache nicht u 
können: ej veta hvarken ut eı. in, hafva 
hufvudbry för ngt. 3. Sich zu jm w sälla 
sig till ngn. 4. Sich in etw. (ack.) rw foga sig 
i, tåligt bära ngt. 5. Es wird sich a a) det 
kommer nog till rätta, b) det blir nog ngn 
råd med det, ngn utväg för det, ce) det kom- 
mer framtiden att afgöra. -eart, m. fynd- 
ort. -er, -, m. -oria, -nen, f. en som hittar, 
finner, märker, kommer underfund med 
ngt; upphittare. Sms. se Finde-. -ig, a. fyn- 
dig, fintlig. -ling, -e, m. 1. hittebarn. 2. er- 
ratiskt block, fiyttblock. 

Finösse, -n, f. finess. | 

Finger, -, m. finger. Der kleine m lillfingret, 
mir sagt's mein kleiner Finger: det har en 
liten fågel sagt mig, lange ei. krumme n 
haben a. machen, die m kleben lassen: vara 


längfingrad, das kann man an den vn ab- | 


-simutter, /. person ! 


J 


164 








— fischen 
zählen: det kan man utan vidare sluta sig 
till, etw. an den an herzählen können: kun- 
na ngt på sina fem fingrar, jm durch die m 
sehen: se gnm fingrarne med ngn, mit nr 
auf jn weisen: peka finger åt ngn, jm auf 
die m sehen el. passen: noga öfvervaka ngn, 
sich (da) etw. aus den nun saugen: gripa 
ngt ur luften, er ist um den w zu wickeln: 
honom kan man vira kring lillfingret. -breit, 
I. a. fingersbred. II. m. fingersbredd, härs- 
mån. -6i, -en, f. fingrande, tummande. -kut, 
m. 1. fingerborg. 2. der. fingerhatt. -kraut, 
N. bot. fingerört. -ig,a.suf. -fingrad. -ling,-e, 
m. (handsk)finger. -los, a. utan fingrar. -n,sv. 
ür. h. o. tr. leka med fingrarne, fingra på. 
-satz, m. mus. fingersättning. -wurm, m. finger- 
böld, fulslag. -zeig, -e, m. fingervisning. 

fingierlien, sv. tr. fingera, lätsa, föregifva. 
-ung, /. 

Finkli[6], -en, m. fink, i sht bofink. -ein, sv. 
str. k. fånga finkar, fåglar ı anmb. -onmeise, 
f. zool. talgoxe. -enschlag, m. finksång. -ler, 
-, m. fägelfängare. 

Finnlle, -n, I. f. 1. zooı. fena. 2. finne. 8. dynt. 
I. m. finne (invånare i Finland). -ig, a. 1. fin- 
nig. 2. dyntig. -In, -nen, f. finska, finsk 
kvinna. -isch, I. a. finsk. II. n. finska, jfr 
deutsch. -länder(in), m. (/.) finne (finska). 
-ländisch, a. finsk. | 

tinster, a. mörk, dyster, svart. -heit, -keit, /. 
mörker. -iing, -e, m. mörkrets vän, upplys- 
ningens fiende, obskurant. -ni[f]s, -se, f. 1. 
mörker. 2. förmörkelse. | 

Finte, -n, f. fint. -nmacher, m. listig, knip- 
slug person. -nvoll, a. fintlig, knipglug. 

| Fips,. -e, m. F 1. näsknäpp. 2. spenslig, rör- 
lig person, i sht skämtsamt om skräddare. -ON, sv. 
tr. gifva en näsknäpp åt. 

Firletanz, -e, m. 1. gäck, narr, pajas. 2. = följ. 
-oröi, -en, f. upptåg, gyckel; strunt. 

firm, a. fast, säker. -a, Firmen, f. firma. 
-amönt, -e, n. firmament. -än sc Ferman. 
-ein, sv. tr. konfirmera (vanı. blott om katolsk kon- 
firmation). -@lung, /. katoisk konfirmation. -en 
= firmeln. -ling, -e, m. konfirmand. -ung = 
Firmelung. . 

Firn, -e, m. 1. fjolärssnö, gammal snö. 2. med 
evig snö betäckt bärg, glacier. -[e], a. om 
vin o. frukter: fjolärs-, gammal. -ewein, m. 
gammalt vin. -I[f]s, -se; m. fernissa. -issen, 
I. sv. tr. fernissa. II. a. fernissad. -isser, 
-, m. fernissare. -ni[f]slack, m. lackfernissa. 

First, -e, m. -6, -n, f. 1. bärgspets. 2. takäs. 

Fisch, -e, m. fisk. Nicht w nicht Fleisch : hvar- 
ken fågel eller fisk. -angel, /. metkrok. 
-behälter, m. fisksump. -bein, n. 1. [Schwar- 

zes] a fiskben af hvaibarder. 2. Wei/ses m 

bläckfiskens skal (os sepis). -beinern, a. 
af fiskben, fiskbens-. -beissiange, /. hval- 
fiskbard. -en, sv. tr. o. itr. h. fiska. Bana. nach 

.o6w. av eftersträfva ngt, F es ist nichts du- 





ur. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, 88» svagy, : tr. wamsitivt verb. Ä. har haben, 8. har sein till ojälpverb 


Fischer — 
bei zu m därvid är ingenting att vinna. 
«er, -, m. fiskare. -erél, -en, f. 1. fiskande. 
2. rättighet att fiska, fiskvatten. 3. fiskar- 
yrke. 4. fiskeri. -eréigerechtigkelt, f. = Fi- 
scherei 2. -erin, -nen, f. 1. fiekande kvinna. 
2. fiskarhustru. -orstechen, n. lansfäktning 
till sjös. -fang, m. fiskafänge, fiske. -feder, 
-flosse, /. fiskfena. -gabel, f. ljuster. -ge- 
rechtigkeit, /. rättighet att fiska, fiskvatten. 
-gräte, /. fiskben. -kaft, a. fiskartad, som sma- 
kar fisk, fisk-. -haken, m. metkrok. -hälter, 
m. fisksump. -haus, ». fiskdam, fisksump. 
-icht, -ig = Aschhaft. -kasten, m. fisksump. 
-korb, m. 1. fiskkorg. 2. mjärde. -leim, m. hus- 
bloss. -mileh, /. mjölke. -ordnung, /. fiskeri- 
stadga. -otter, /. utter. -park, m. fiekdam. 
-reiher, m. z001. grå häger. -reuse, /. mjärde. 
-trog, m. fisksump. -wohr, f. spjälverk för 
en fiskdam. -woib, n. fiskmänglerska. -wel- 
her, m. fiskdam. -zaun, m. flätverk till fisk- 
fångst. -zeug, n. fiskredskap. -zucht, f. fisk- 
odling. -züchter, m. fiskodlare. -zug, m. not- 
varp. 

Fisematönten, Fisimatönten, »l.undflykter, svep- 
skäl, förevändningar. 

Fisklläl, -[e]s a -en, -e [t], m. fiskal. -Alisch, 
a. fiskalisk, fiskal-. -us, -, -, m. statskassa. 

Fistilel, -n, f. 1. mea. fistel. 2. falsett. -eln, 
-ulieren, sv. itr. h. tala a. sjunga i falsett. 

Fittllich, X -ly, -e, m. 1. vinge. 2. F skört, flik. 

Fitze, -n, f. härfva, docka, pasma. -n, sv. tr. 
1. afdela i dockor, i pasmor. 2. F låta sma- 
ka riset. 

fix, a. 1. flink, rask, hurtig. 2. i ordning, 
färdig. m und fertig: alldeles i ordning. 
8. fast, bestämd, orörlig, fix. -fingerig, a. 
flink, rask i fingrarne, fingerfärdig. -ioren, 
sv. I. tr. 1. fastställa, tin stn stortek bestäm- 
ma. 2. betrakta, fixera. II. rf. stadga sig, 
blifva fast, varaktig. -ierung, f. -stern, m. 





summa. 

Fl. förkorta. = Florin(e). 

flach, a. 1. flack, slät, jämn, flat. Sich a auf 
der Boden legen: lägga sig raklång på 
marken, auf dem wen Felde: på öppna 
fältet, ne See: lugn sjö, via. das liegt auf 
der wen Hand: det ligger i öppen dag. 2. 
grund, via. platt, ytlig. wes Fahrzeug: 
grundtgäende fartyg med lågt bord. 

Fläche, -n, /. yta, plan. In gleicher m mit: i 
jämnhöjd med, jäms med. -n, flachen, sv. tr. 
göra slät, jämn, tillplatta. -ninhalt, -nraum, 
m. ytinnehåll. -nwinkel, m. mat. plan vinkel. 

Flachlifeld, n. slätt. -gehend, a. grundtgående. 
-heit, /. fiackhet, flathet, släthet; via. platt- 
het, ytlighet. 

-flächig, a. suff. t. ex. sechsm som har sex ytor. 

Flachlikopf, m. ytlig människa. -land, n. slätt- 
land. -nase, /. plattnäsa. -nasig, a. platt- 
näst. 


165 


fixstjärna. -um, -umf[s], -a, ». viss, bestämd 


— Flaschengestell 

-tlächner, -, m. suff. som har så eller så många 
ytor, t. ex. Fünfm kropp med fem ytor. 

Flachs, -es, 0, m. lin. -bleuel, m. linskäkta. 
-blond, a. linfärgad. -bolle, /. linknopp. 
-breche, f. linbråka. -brechen, n. linbräk- 
ning. | 

flächse[r]n, a. af lin, lin-. 

flachslifarben, a. linfärgad. -icht, flächsicht, a. 
linartad. -kopf, m. person med blondt hår. 
-schwinge, /. linskäkta. 

flackerilig, a. F fladdrande, ostadig. -n, sv. itr. 
h. fladdra, flämta (om 1ågor). 

Flacén, -s, nm. slipaa flaska. 

Fiadlien, -, m. kaka, tårta. -er, -r, f. åder i 
trä ei. sten, masurering. -erig, a. ädrig, fläc- 
kig, marmorerad, masur-. -ern, sv. tr. göra 
ädrig, fläckig ; masurera, marmorera. 

Flagge, -n, f. flagga, flagg. -n, sv. I. itr. h.1. 
fladdra, svaja. 2. flagga. II. tr. flaggpryda. 

tlagränt, a. fullt tydlig, klar. 

Flamändller, -, m. flamländare, flandrare. -orin, 
«nen, /. flamländska, flandriska. -Isch, a. 
flamländsk, flandrisk. 

Flamberg, -e, m. bredt slagsvärd. 

Fläming, -e, -er, -, m. = Flamänder. 

Flamingo, -s, m. flamingo. 

tlämisch, a. 1. = Aamändisch. 2. grof, klum- 
pig, plump. 3. tvär, förtretad. 

Flämländ- = Flamänd-. 

Flamme, -n, f. aim. +, flamma, låga, eld. In 
[hellen a. lichten] run stehen: stå i ljusan 
låga. -n, sv. I. itr. A. 1. flamma, låga, brin- 
na med låga. ®. när ortförändringen frambälles äfr. 
8 fladdra som en äga, lägande fara igenom, 
blixtra. II. tr. 1. hålla öfver a. framför el- 

"den, sveda. 2. antända, försätta i låga. 8. 
göra flammig, marmorera. -nauge, n. flam- 
mande, gnistrande öga. -nblick, m. flam- 
mande blick. -nhauch, m. eldfläkt. -nliebe, 
f. glödande kärlek. -nmeer, n. eldhaf. -n- 
qual, /. kval, plåga i lågorna. -nschrift, f. 
eldskrift. -nschwört, ». flammande svärd. 
-nspeiond, a. eldsprutande. -nstrom, m. eld- 
ström. -ntod, m. död i lågorna. 

Flammlilori, -[e], -s, m. flammeri, ett slags mjölrätt. 
«!oht, a. flammig. -teren, sv. tr. = flammen II, 
3. -lerung, f. marmorering. -Ig, a. flammig. 

flanikirisch, a. flandrisk. -éll, -e, m. flanell. 
-öllen, a. af flanell, flanell-. -éur, -s a. -e, m. 
flanör. -feron, sv. itr. h. flanera, gå och 
drifva på gatorna. -ke, -n, f. sida, flank. 
-konangriff, m. angrepp i flanken. -kieren, 
sv. I. tr. 1. förse med sidovärn, sidoverk. 
2. beskjuta från sidan. II. itr. h. = flanie- 
ren. 

flappon, sv. itr. h. hänga slappt ned. 

Flaps, -e, m. F flabb. -ig, a. F flabbig. 

Flasche, -n, /. am. +, flaska, butelj. Auf nun 

ziehen eı. füllen: tömma på buteljer, bu- 

teljera. -nhier, ». öl på buteljer. -nfutter, n. 

flaskfodral, flaskfoder, kantin. -ngestell, ». 


av = föregående uppslagsord. " äkta sme. Ö saknar plur. $ har omljud. F tamiljärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


oa 


Flaschenkeller: — 166 


buteljkorg. -nkeller, m. = Flaschen futter. 
-nkürbi[f]s, m. kalebass. -nreif, a. färdig att 
fyllas på buteljer. -nständer, m. buteljställ- 
ning. -nstöpsel, m. propp, kork. -nwein, m 
vin på buteljer. -nzug, m. tekn. block, block- 
tyg. | 

Flaschner, -, m. bleckslagare. 

Flaser m. m. = Flader m. m. 

Flatterller, -, ». ostadig, fiygtig person. „geist, 
m. orolig ande, oroligt, ostadigt sinne, flyg- 


tig person. -haar, n. fladdrande hår. -haft, 


a. fladdrande, ostadig, flygtig. -haftigkelt, 
f. ostadighet, flygtighet. -ig, a. 1. = flat- 
terhaft. 2. = fladerig. -n, sv. ter. h., aar ort- 
förändringen framhälles 8. faddra; viıa. vara osta- 
dig, flygtig. -sinn, m. ostadigt, fiygtigt sin- 
ne, lättsinne. -sinnig, a. flygtig. 

tlattieren, sv. itr. 4. smeka, amickra, jm: ngn: 

flau, a. 1. svag, matt, slapp, ljum. Ich fühle 
mich w, mir ist ei. wird w jag känner mig 
illamående, matt ar hunger, der Wind mird 
vinden mojnar af. 2. fadd, dufven. 8. nand. 
flau, föga begärlig, föga efterfrägad.. -en, 
sv. itr. h. blifva slapp m. m. se föreg. ‚keit, 
-igkeit, /. 1. matthet, slapphet. 2. fadd smek, 
dufvenhet. 3. hana. flauhet, ringa efterfrågan. 

Flaum, -e[n], mm. aim. t, dun, fjun. -bärt, m. 1 
(skägg)fjun. 2. en som har fjun i at. f. skägg, 
gröngöling, ungtupp. -bett, n. dunbädd; 
dunbolster. -feder, f. fjun. -ig, a. försedd, 
beväxt med dun, med fjun; dun- eı. fjun- 
artad, mjuk som dun. -lager, ». = Flaum- 
bett. -streicher, m. F inställsam person, 
smickrare. -weich, a. mjuk som dun. 

Flaus, -e [t], ». 1. härtofs, ulltapp, lintätt 


m. m. dyı. 2. fris (ett siags yleryg). "Ch = Flaus. ' 


-6, -n, f. prat, floskler, blå dunst, dumhet; 
förespegling, förevändning, undflykt. -en- 
macher, m. pratmakare, en som kommer 
med undflykter, förespeglingar. -enmache- 
rei, f. = Flause. -rock, m. frisrock. 
Fiechslle, -2, f. sena. -icht, -ig, a. senig. 
Fiechtile, -rn, /. 1. fläta; flätverk. 2. ver. laf. 
3. med. reform. -en, st. I. tr. fläta. ira. Blu- 
men in js Leben m blomsterströ ngns lef- 
nadsstig, einen Bund m sluta ett förbund. 
I. r/. fläta, slingra sig. -enausschlag, m 
med. reformsartadt utslag. -er, -, m. Wrin, 
"nen, f. en som flätar, förfärdigar flätade 
arbeten. -korb, m. fiätad korg. -rohr, n. rot- 
ting. -weido, /. vide, korgpil. -werk, ». flät- 
verk. -zaun, m. flätadt stängsel, flätverk. 
Fleck, -e, m. 1. fläck, ställe, plats. Nicht vom 
we gehen: ej gå ur fläcken, einen wunden 
ei. kranken m treffen: vidröra en ömtålig 
punkt. 2. fläck, märke. Bia. dem Namen js 
einen mw anhängen: sätta en fläck på ngns 
rykte. 3. stycke, bit. -en, I. sv. ir. fläcka, 
sätta fläckar på, göra fläckig. II. sv. ter. h. 
1. fläcka, smutsa ifrån sig. 2. lätt få fläckar, 
blifva smutsig. 3. F komma, gå ur fläcken, 


— : Flennerin 


t. ex. die Arbeit will nicht m, utv. opers. es 
Reckt nicht mit der Arbeit. III. -, m. 1. = 
Fleck. 2. köping. -enfrol, -onlos, a. fläckfri. 
-fieber, na. fläckfeber. -ig, a. fläckig, ned- 
fläckad. -Igkeit, /. fläckigt, fläckadt till- 
ständ. 


Fiederlimaus, /. läderlapp. -n, sv. tr. 1. ren- 


göra, damma af med fjäderviska. 2. F jn — 
köra ngn på dörren, prygla ngn. -wisch, m 
(sop)vinge, fjäderviska. F om gamla ungmör: 
mie feil haben: vara sipp, pryd. 


Flegel, -, m. 1. slaga. 2. slyngel, tölp. -Öi, 


"en, /. elyngelaktigt, tölpaktigt uppföran- 
de, sätt, slyngelaktig handling. -haft, a. 
slyngelaktig, tölpaktig, oförskämd. -haftig- 
keit, /. slyngelaktighet, tölpaktighet, oför- 


: akämdhet. -jahre, pl. alyngelär. -n, sv. I. tr.. 


tröska; prygla. U. rf. uppföra sig alyngel- 
aktigt. -streich, m. dumt upptåg, slyngel- 
aktig handling. 


fliehen, sv. itr. h. o. tr. bönfalla, enträget bed- 


ja. -tlioh, a. bedjande, innerlig, enständig. 


Fleisch, -es, 0, n. kött. Ins m wachsen: a) 


växa in i köttet, b) bina inrota sig, blifva. 
andra naturen, vom m kommen e. fallen: 
falla af, magra, den Weg alles wes gehen: . 
gå all världens väg. -bank, f. slagtarbänk. 
-heschau, /. tillsyn öfver köttillförseln. 
-brühe, /. buljong. -en, sv. itr. h. om stöt el. 
hugg: intränga i köttet. -er, -, m. slagtare. 
-ergang, m. fåfäng gång. -erin, -nen, f. slag- 
tarhustru, -madam. -ern, a. af kött, kött-. 
-orzeugung, /. köttbildning. -eslust, f. kötts- 
lig lusta, sinnligt begär. -esser, m. kött- 
ätande människa. -essinn, m. sinnlighet. 
-fresser, m: köttätande djur. -gebackene(s), 
n. köttpastej. -hauer, m. slagtare. -ig, a. 
köttig. kammer, f. köttbod. -klöls, ın. vanı. 
aim. -kiölschen, n. köttbulle. -klotz, m. slag- 
tares hackkubb. -laden, m. kötthandel. -lich, 
a. köttslig, sinnlig. -lichkeit, /. sinnlighet. 
-schätzer, -schauer, m. uppsyningsman öfver 
köttillförseln. -schnitt, m. snitt i köttet.. 
-schnittchen, n. köttskifva. -speise, /. kött-- 
rätt. -steuer, /. slagtskatt. -tag, m. dag dä 
man fär äta kött, ickefastedag. -verkäufer- 
(in), m. (f.) köttmänglare (-erska). -wa[a]- 
renhandlung, /. kötthandel, charkuteri. -wör- 
dung, /. mandomsanammelse, människoblif- 
vande. -wunde, f. sår i köttet som ej tränger in 
till benen. -Zahn, m. huggtand. -zeit, /. tid 
då man får äta kött. 


Fieils, -es, 0, m. flit. m auf etw. (ack.) verwen- 


den: vinnlägga sig om ngt, vw bricht Eis: 
ust. tålamod öfvervinner surkål, mit a» med 
flit, afsigtligt. -entfaltung, /. nit. -Ig, a. 
flitig. 


floktierlien, sv. tr. o.r/fl. gram. flekterais), böja(s). 


-ung, /. böjning. 


flennllen, sv. str. h. F lipa. -er, -, m. -orin, -nen, 


J. F grätmild person, lipare, liper, lipsill. 





itr. intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, 4°, transitivt verb. h. har heben, 8. har sein till hjälpverkn 


K'lOLSZELG 


m nn 


Hensen '’— 1 — 


fliIrren, sv. str. h. skimra, glimra. 
flispern, flistern, sv. tr. o. str. h. hviska, tissla. 
Flitter, -, m. 1. paljetter, guld- o. silfver- 
tråd un broderier m. m. 2. glitter, präl, bjäfs. 
-glanz, m. glitter, präl, tomt sken. -gold, n. 
glitterguld. -haft = fitterig. -haube, f. spets- 
mössa. -ig, a. glittrande, prälande. -kram, 
m. glitter, krimskrams. -monat, m. smek- 
månad. -n, sv. itr. h. 1. = flimmern. 2. prun- 


flensen, sv. tr. stycka späcket på en hral. 

fletschen, sv. tr. Die Zähne m, visa tänderna. 

fleuch, forätur. ipr. = flieh. -st, -t, formar. = flie- 
hest, flieht. Houg, förklar. ipr. = flieg. -st, -t, 
forälär. = fliegyst, fliegt. tleuls, forklar. ipr. = 
fliefs. -t, torälar. = flie/st. 

Flibästler (4-stafr.), -, m. flibustier, västindisk sjö- 
röfvare. 

Flickliarbeit, /. lappande, lagning. -decke, f. 


lapptäcke. -en, I. -, m. lapp. II. sv. tr. 1. 
lappa, laga. 2. X rifva i lappar, sönderslita. 
Jm etw. am Zeuge m lappa om ngn. -er, -, 
m. en som lagar, t. ex. lappskräddare, kit- 
telflickare m. m. -eröl, -en, f. lagning, lap- 
pande; flickverk. -häring, m. fläckt och 
rökt sill. -schneider, m. lappskräddare. 
-schüster, m. lappskomakare. -werk, n. flick- 
verk, lappverk. -wort, n. för rimmets el. meterns 
skull inskjutet ord. 


ka med tomt sken, Vara grann. -sand, m. guld- 
eand. -schuh, m. med glitter, paljetter 
prydd sko. -staat, -tand, m. -werk, n. grann- 
låt. -woche, /. vecka i smekmånaden. - 


Flitz, -e, m. pil att skjuta med båge. -bogen, m. 


båge att skjuta med. -eN, sv. itr. s. röra sig 
pilsnabbt, ila. -pfeil, m. = Flitz. 


Fiocklie, -n, f. aim. t, flock, flinga, tapp. -en, 


sv. I. tr. 1. flocka. 2. göra bällar af. II. rl. 
1. flocka sig. 2. bälla sig. III. itr. h. o. 8. 


Flieder, -, m. 1. fläder. 2. syren. 

Fliege, -n, f. 1. fluga. 2. sigte på skjutgevär. 8. | 
lättfärdig person. -n, st. itr. 3., när ortförän- 
dringen ej framhälles A. flyga. Sie flogen vun . kar, snöflockar. -icht, -Ig, a. flockig. 
ihren Sitzen. de flögo, sprungo, rusade upp | Floh, -e +, m. loppa. 
från sina platser, in die Luft u flyga, sprin- | flöhen, av. tr. loppa. 
ga, sprängas i luften, in Stücke = sprin- | Flor, m. a) pi. -e, 1. flor, blomstring, blom- 


falla, flyga i flockar, i flingor. -enärtig, a. 
flockig. -enbett, n. bolster eı. madrass stop- 
pad med flockull.- -enschnee, m. snö i floc- 


ga sönder i bitar. -nfänger, m. 1. flughäf. 2. 
flugsnappare. -nfenster, n. härduks-, stäl- 
trädsfönster. -nflor, m. -ngarn, 2. flugnät, 
myggnät. -nklappe, -nklatsche, /. flugsmälla. 
-nkopf, m. 1. flughufvud. 2. boxer. spis. -nschim- 
mel,m. hvit häst med svarta prickar. -nschnäp- 
per, m. flugsnappare. -nschrank, m. skåp med 
härduksdörrar. -nsteln, m. pulvriserad arse- 
nik tu Augpuiver. -nvogel, in. flugfägel, kolibri. 
-nwedel, m. fiugviska. 


strande tillstånd. 2. blomning, blomnings- 
tid. 3. samling blommande växter. b) pi. 
-e t, 4. flor, a) tygsort, b) slöja af sådant tyg. Jm 
den m von den Augen ziehen: taga ngn ur 
hans villfarelse. -a, Floren, f. flora. -en, a. 
af flor, flor-. -entiner, I. -, m. florentinare. 
II. srv. -entinisch, a. florentinsk. -ett, I. -3 e!. 
-e, n. florett. II. -e, m. grof, ospunnen sil- 
kesträd. -6ttseide, /. fiorettsilke. -ieren, sv. 
itr. h. florera, blomstra. -liögium, -um[s], 


fliehen, st. I. itr. s. fly. II. tr. fly, undvika. 

Fliese, -r, /. stenplatta, stenhäll att kläda golf 
o. väggar med. -nfülsboden, m. -npflaster, n. sten- 
golf. ı Flöfs, -e +, n. flotte. 

Fliefs, -e, n. 1. bäck, rännil. 2. se Vlie/s. | flölslibär, a. om vattendrag: som tillåter flottning. 
.en, st. ir. s. o. h: 1. flyta, rinna, strömma. -bauholz, n. flottimmer, timmerflotte. -baum, 
Thränen mn von den Augen a. die Augen a m. träd i en flotte. 
von Thränen: tårar strömma ur ögonen, | Flöfsbrücke, f. flottbro. 
von Blut w drypa af blod, das Papier fliefst: | Flosse, -n, f. aim. f, fena. 
papperet slår igenom, plänar, ins Meer a | Flöfse, -n, /. 1. flottled (anstalter för flottning). 
utmynna i hafvet, nde Augen: rinnande 2. rätt till flottning. 3. flottadt virke. 4. 
ögon, aus etw. m härfiyta, härröra från ngt. | flotte. -n, sv. tr. 1. flotta. 2. hälla, ingjuta, 
2. fladdra, bölja, t.ex. die Haare, die Ge- | t.ex. jm Arznei in den Mund, Ruhe in die 
wänder w. -gold, n. gnm vaskning vunnet Seele: 3. skumma, t. ex. die Milch. -r, -, m. 
guld. -papior, n. läskpapper. -wasser, n. rin- flottare. 
nande vatten. ' Flofsteder, /. fena. 

flimmllen = fimmern. -er, -, m. 1. skimmer, . Flölsligraben, m. kanal för flottning, flottled. 
glindrande sken, glittrande glans. 2. glit- -herr, m. ägare till en flotte. -hoiz, n. flott- 
ter, präl. -ern, sv. itr. h. glindra, glittra, ; virke. 
ekimra, tindra. -erschein, m. darrande sken. | -flossig, a. su ff. -fenig, t. ex. breitm bredfenig. 

flink, a. flink, rask, hurtig. -heit, /. flinkhet, : Flöfslimeister, m. förman vid flottning eı. på 
hurtighet. | en flotte. -rechen, m. = Flo /swehr. 

Flint, -e, m. flinta. -e, -n, f. bössa. -enschaft, | Fiöfswasser, rn. flottled. 

m. bösstock. -enstein, m. (gevärs)flinta.-stein, | Flölslwehr, /. dam för att mota flottimmer. 
m. flinta. -zeit, /. flottningstid. 


-en ei. -a, n. florilegium, samling, urval, an- 
tologi. -in, -s, -e, m. X = Gulden. 
Floskel, -n, f. floskel, grannlät i tal et. skrift. 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö sakhar plur. + har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Flöte 


Flötlie, -n, f. flöjt. -en, sv. tr. o. itr. h. 1. spela 
på flöjt. 2. -tala, sjunga med ljuf, smekande 
röst. 3. F mw gehen: gå med Davids höns 
under isen. -er, -, -ist, -en, m. flöjtist. 

flott, I. a. 1. flott. 2. vna. rask, glad, som för 
ett gladt lif, lefver undan. wer Bursche: 
glad gosse, rask karl, en som lefver undan. 
I. -€, N. ngt som simmar ofvanpä, t. ex. grädde, 
skum m. m. -8, -n, f. 1. flotta. 2. flotte. -en, 
I. itr. h. vara flott. II. ir. göra flott. -holz, 
n. flottimmer, flottved. -ille, -n, f. flotti]j. 
-weg, adv. raskt, utan betänkande. 

Fiölt]z, -e, n. o. m. bärg. flöts. 

Flüch, -e }, m. 1. förbannelse. 2. svordom. 
-abwendend, a. afvändande förbannelse. -be- 
laden, -belastet, a. belastad med, tyngd af 
förbannelse. -en, sv. I. itr. kh. 1. Jm av för- 
banna ngn, auf jn m förbanna, svära öfver 
ngn. 2. svära. II. tr. svärja, svära. Jm alles 
Böse an den Hals AA önska ngn allt ondt. 
”8r, -, m. svärjare. -maul, n. P svärjare. 

Fiucht, -en, f. 1. 0, tiykt. Auf der A sein: vara 
stadd på flykt, in die m schlagen: slå på 
flykten. 2. svärm, flock af flygande fåglar. 8. 
spelrum, svängrum. för maskiner. 4. linie, rad, 
t. ex. sechs Fenster in einer w sex fönster i 
rad, i en linie. 

flöcktllen, sv. I. itr. s. o. rÅ. flykta, fly. II. tr. 
gnm flykt bringa i säkerhet, fly. -ig, a. 1. 
flyende. m werden, sich auf wen Fu/s set- 
zen: taga till flykten. 2. snabb, t. ex. wes 
Rofs; fiygtig, lätt förflygande, t. ex. ve Rö- 
te, we Salze. 3. fiygtig, hastig, slarfvig, 
ytlig. -igkeit, /. flygtighet, hastighet, ytlig- 
het, slarf. -ling, -e, m. flykting; rymmare. 

Fluchtversüch, m. försök att fly. 

Flug, -e 1, m. 1. 0, flygt. Im we: i flygande 
fart, in einem we: i ett sträck. 2&. = Flucht 
2. 8. vingpar. 4. afstånd mellan vingspet- 
sarne, t.ex. zwei Fu/s im we messen: hålla 
två fot mellan vingspetsarne. -asche, /. fal- 
aska. -biene, /. arbetsbi. -blatt, n. flygblad, 
fiygskrift. 

Flügel, -, m. 1. vinge. Bild. Jjm die m beschnei- 
den: stäcka vingarne på ngn, die m wach- 
sen ihm: hans krafter växa; die m hängen 
el. sinken lassen: sloka vingarne, via. sloka 
öronen. 2. flygel. -Ähnlich, -ärtig, a. ving- 
lik, flygelartad. -deoke, f. täckvinge. -ende, 
n. vingspets. -lahm, a. vingbruten. -n, sv. 
tr. bevinga. -pförd, n. poet. pegas. 

tlüglifertig, a. fiygfärdig. -feuer, n. flygbrand. 

tlügge, «. flygfärdig, flygför. 

Fiügllhafer, m. fiyghafre. -haut, f. fiyghud. 
-loch. n. fluster. -maschine, f. fiygmaskin. 
-mehl, rn. kringrykande mjöl. 

flugs, adv. strax, genast, på stund. 

Flöglsand, m. flygsand. -schrift, f. flygskrift. 
-schütz[e], m. skytt som kan skjuta fåglar 
i flygten. -sommer, m. fiygande spindelväf. 
-weite, /. afständ mellan vingspetsarne. 


168 — 


Flut[hjhafen 


Fluh, Flüh, -e[r], f. bärgvägg, klippvägg. -vo- 
gel, m. alpjärnsparf (Accentor alpinus). 

Fiuldum, -um[s], -a, n. fluidum, vätska. 

fluktuieren, sv. itr. h. fluktuera, ömsom af- 
och tilltaga, vara föränderlig. 

Flunder, -, m. -n, /. flundra. 

Fiunker, -, m. bländverk, blå dunst, diktade 
historier. -ål, -en, f. uppdiktade historier, 
skryt. rer, -, m. lögnaktig, skrytsam män- 
niska, lögnare, skräflare. -haft, a. lögnak- 
tig, skrytsam. -n, sv. itr. h. 1. = flimmern. 


" 2. ljuga, skryta, skräfla. 


Fiur, I. -en, f. 1. mark, fält, näjd. 2. stads- el. 
byomräde. HU. -en, f. -e [}], m. 1. sten till 
golfläggning. 2. stengolf; golf i aıımı. 3. för- 
stuga. 4. loggolf. -begang, ». -besichtigung, 
f. syn af stads- eı. byomräde. -büch, n. 
jordebok. -en, sv. tr. 1. utstaka gränserna, 
gå upp rägängen för. 2. vakta jorden. 3. 
golflägga med sten. -fenster, n. förstugu- 
fönster. -gang, m. 1. = Flurbegang. 2. kor- 
ridor. -grenze, f. gräns för stads- el. byom- 
råde. -hüter, m. fältvaktare. -register, n. 
jordebok. -schütz[e], m. ett slags polisman 

på landet. -stein, m. 1. gränssten, rämärke. 
8. sten till golfläggning. 

fluschen, sr. itr. h. F gå undan, fortskrida. 
Das fluscht besser: så går det bättre. 

Fluls, -e }, m. 1. flod, ström. 2. rinnande, flö- - 
de, svall. Etw. in m, dringen: sätta ngt i 
gång. 8. mea. flytning, fluss, Katar. 4. smält, 
flytande tillstånd hos metatter. & fluss. 6. 
gjutgods. -anwohner(in), m. (f.) en som bor 
vid en flod, strandbo. -arm, I. m. flodarm. 
II. a. flodfattig. -eisen, n. smält järn. -enge, 
f. flodpass. -fieber, n. katarr med feber. 
-gebiet, 2». flodomräde. -gold, n. i fiodbäddar 
funnet guld. 

flüssig, a. 1. fiytande. 8. we Gelder: tillgäng- 
liga medel, sein Vermögen m machen: göra 
sin förmögenhet tillgänglig, förvandla den 
i kontanter. -keit, /. 1. flytande tillstånd. 
2. vätska. -keitsgewicht, n. vigt i flytande 
tillstånd. -keitsmäfs, n. mått för våta varor. 

Flufsiipförd, 2. flodhäst. -schiffahrt, /. flodtra- 
fik. -spat[h], m. flusspat. 

Flüsterller, -, m. hviskande (person). -n, sv. ir. 
o. ir. h. 1. hvieka. 2. sakta susa. 

Flut[h], -en, f. 1. flod (mots.: app). 2. vatten- 
massa; bild. mängd i allmb., flod, svall, t. ex. 
die wen der Zuschauer, eine w von Worten. 
-deich, m. dam, Vall som skall förebygga öfversväm- 
ningar. "en, sv. I. itr. h., när ortförändringen fram- 
hältes 8. 1. Das Meer el. opers. es flutet : floden 
inträder eı. det är flod. 2. flöda, svälla, sval- 
la. 8. bäras af floden, simma, flyta. II. tr. 
om vatten: bära, uppkasta, spola, t.ex. das 
Meer flutet Leichen an das Ufer. -enandrang, 
m. (vatten)massornas påträngande. -enge- 
tös, -entosen, n. (vaiten)massornas dän. -ha- 
fen, m. hamn som blott under fiodtiden är 


ur. intransitivt, nf. reflexivt, 82. starkt, $V. svagt, ET. transitirt verb. h. har haben, 3. har sein till bjälpverb. 


Flutjbjthor — 
tillgänglig. -ther, n. damlucka för att utsläppa 
ddt öfverflödiga vattnet. 

Fock, -e, m. -8, -n, f. 1. fockmast. 2. fock- 
(segel). 

föderilål, a. förbunds-. -alist, -en, m. anhän- 
gare af federativt atyrelsesätt. -atiön, "en, 
f. statsförbund, förbund, federation. -ie- 
ren, sv. tr. o. rA. förena (sig) till förbunds- 
stat. Föderiert: förbunden. 

tedern se fordern. 

Fohle, -n, f. stoföl. -n, I. -, ». föl. II. sv. ir. o. 
utr. h. föla. 

Föhn, -e, m. fön (syavind i Schweiz). 

Fohre, -n, f. forell. 

Föhre, -n, f. fura. -n, a. af furu, furu-. 

Fölchen, -, n. sik. 

Folge, -n, f. 1. följd; verkan. In m Ihres Be- 
Fehls: till följd af eder befallning, in der 
der Jahrhunderte: under ärhundradenas 
lopp, für jn von nun sein: vara af betydelse, 
yara ödesdiger för ngn. 2. följd, slutsats, 
konsekvens. 3. efterföljd, lydnad. Jm » 
leisten: efterkomma ngns befallningar, ly- 
da ngn. 4. skyldighet att vara ngn följak- 
tig samt dennes rätt att utfärda uppbåd. 5. 

- följe. 6. följande tid, framtid, t. ex. die 
wird es lehren: framtiden skall utvisa det. 
-gemäls, a. följdriktig. -jahr, n. följande 
år. -Iser, a. som ej har några följder. -leis- 
tung, /. lydaktighet, lydnad. -los = folge- 
leer. -n, sv. itr. s. 1. följa, ledsaga, Jm:ngn. 
Jm im Amte m efterträda ngn i ämbetet, 
er sprach wie folgt: han sade följande, das | 
Geld folgt anbei: penningar(ne) medfölja. | 
2. följa, lyda, hörsamma, t. ex. dem Rate js, 
Jm. 3. följa, framgå, aus etw.: af ngt. -n- 
dergestalt, -ndermalsen, -nderweise, adv. på 
följande sätt. -r, -, m. 1. en som följer, föl- 
jande. Die m följet. 2. efterföljare, a) ef- 
terträdare, b) anhängare. -recht, a. följd- 
riktig, konsekvent. -reich, a. rik på följder, 
betydelsefull, ödesdiger. -reihe, f. följd, 
serie. -richtig = folgerecht. -richtigkeit, /. 
följdriktighet, konsekvens. -rn, sv. I. tr 
Eto. aus etw. w sluta till ngt af ngt, draga 
ngn slutsats af ngt. II. r}. framgå ss. slut 
sats, aus etw.: af ngt. -rung, f. följd, slut- 
sats, slutledning. -satz, m. slutsats. -schwer 
= folgereich. -welt, f. eftervärld, -widrig, a 
icke följdriktig, inkonsekvent. -widrigkeit, 
f. brist på följdriktighet, inkonsekvens. 
-zeit, f. efterföljande tid, framtid. 

teiglllich, adv. följaktligen, alltså. -säm, a. 
lydaktig, lydig; läraktig. -samkeit, /. lyd- 
aktighet, lydighet; läraktighet. 

Folillånt, -en, m. foliant, folioband. -6, -n, f. 
folie. Bild. jm, einer (aat.) Sache zur eı. als m 
dienen: tjäna ngn till förevändning, tjäna 
till förevändning för ngt. -ieren, sv. tr. fo- 
liera, a) Bücher, b) Spiegel. -0, -o[s], -08 el. 
-en, n. folio. 








Av = föregående uppslagsord. 


169 





— Formung 

Folter, -n, /. 1. sträckbänk. Jn auf’ die av 
spannen: lägga ngn på sträckbänk. 2. tor- 
tyr i allmb., bild. plåga, marter. -bank, /. 
sträckbänk. -er, -, m. rättstjänare som verk- 
ställer tortyren. -gerät[h], ». pinoredekap. 
-kammer, f. pinorum. -n, sv.tr. tortera, pina, 
martera. -pein, -qual, /. marter, tortyr, pina. 

Fond, -s, m. 1. grund. 2. fond, bakgrund. 3. 
platsen i suffletten & en droska. 

Fonds, -, -, m. fond, kapital, värdepapper. 

Fontlläine, ‚Ans, -n, f. fontän, springbrunn. 

fopplien, sv. ir. gyckla, drifva med, draga vid 
näsan. -er, -, m. gyckelmakare, spefägel. 
reréi, -en, f. gyckel, drift. 

Foroe, -n, f. stark sida, styrka, kraft, force. 

forcieren, sv. ir. forcera, storma. 


; Förde, -n, f. fjärd, fjord. 


förder, adv. = färder. -bahn, /. uppfordrings- 
bana. -er, -, m. gynnare. -lich, a. 1. befor- 
drande, gynnsam, gagnelig. 2. hastig, snabb, 
t. ex. aufs mete: så snart som möjligt. 

fordern, sv. tr. 1. fordra, begära. 2. kalla, 
t.ex. jn vor sich. Jn [zum Zweikampfe] » 
utmana ngn (till duell). 8. erfordra. 

törderiin, sv. I. tr. 1. sätta i gång, påskynda, 
befordra, främja. 2. värg. uppfordra. Bild. zu 
Tage, ans Licht m bringa i dagen. IL rf. 
skynda sig; gå framåt. III. itr. 4. ha fram- 
gäng, gå framåt. -ni[l]s, -se, n. o. f. = För- 
derung. -säm = förderlich. 

Forderung, /. 1. fordran, fordring. 2. kallelse. 

| Förderung, /. 1. befordrande, befrämjande. 
2. uppfordring. 

Forölie, -n, f. forell. 

Forke, -n, f. gaffel, tjuga. -In, sv. tr. taga på 
gaffel, på tjuga. 

Form, -en, f. form, gestalt, fason; formalitet. 
In aller w enligt konvenansens fordringar. 
-äl, a. som rör formen, formell. -ällen, pi. 
formaliteter. -alität, -en, /. formalitet. -åli- 
ter, adv. för formens skull. -arbeit, JF sak 
gjuten i form. -ät, -e, n. format. -atiön, -en, 
J. formation. -bär, «. möjlig att forma, 
bildbar. -barkeit, /. bildbarhet. -beständig- 
keit, /. formens a. formernas oföränderlig- 
het. -eisen, n. form. -el, -n, f. formel. -el- 
wesen, n. formaliteter. -6ll, a. formell. -em, 
sv. tr. forma, gestalta. -enlehre, f. formlära. 
-enmensch, m. person som håller strängt på 
formerna, pedant. -enreinhelt, /. formernas 
renhet. -enwesen, n. formaliteter. -er, -, m. 
en som formar, modellerar. -erei, -en, f. 1. 
formande. 2. gjuteri. -ieren, sv. I. tr. forme- 
ra, bilda. II. rf. ställa upp sig. -ierung, /. 

-förmig, a.suff. i tatrika sms. -formig, -artad, -lik. 

förmlich, a. 1. formenlig. 2.iakttagande gamla 
former, ceremoniös, formell. 3. formlig, ut- 
trycklig. -keit, /. formalitet, ceremoni. 

Formllulär, -e, n. formulär. -ulieren, sv. tr. for- 
ınulera. -uliorung, f. formulering. -ung, f. 
formande. 


" äkta sms. Ö saknar . plur. T bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brakligt. 


torsch | — 170 — fortkommen 


fersch, a. F kraftig, stark, kry. -begier[de], f. | att bearbeta. -begeben, ri. gå sin väg, resa 


forskningsbegär. -begierjg, a. forskahde. -en, 
sv. I. itr. h. forska. Bei jm fråga, utfor- 
ska ngn, nach jm m forska, anställa efter- 
forskningar, efterspaningar efter ngn, über 
etw. (ack) mw tänka, grubbla öfver ngt. II. 
tr. efterforska. -er, -, m. 1. frågande, spa- 
nande person, späjare. 2. forskare, tänkare. 
-erblick, m. forskande blick. -ergeist, m. for- 
skande ande. -erin, -nen, f. se Forscher. 
-ung, /. efterforskning, efterspaning; forsk- 
ning, vetenskaplig Undersökning. 

Forst, -e [+], m., jug. -en, f. skog. -akademie, /. 
skogsinstitut. -amt, n.'1. skogsstyrelse. 2. 
anställning ss. skogstjänsteman. -aufseher, 
m. skogvaktare. -beamte(r), -bedienstete(r), 
m. skogstjänsteman, pt. atv. skogsbetjäning. 
«6, -en, f. 1. en jägmästares revir. 2. jäg- 
mästarbostad. 

Förster, -, m. jägmästare. -él = Forstei. -haus, 
n. jägmästarbostad. -in, -nen, f. jäagmästar- 


Forstlfach, n. ekogsväsen. Das w einschlagen, 
wählen: gå skogsvägen. -frevel, m. skogs- 
åverkan. -gerecht, a. öfverensstämmande 
med rationell skogshushällning. -haus, n. 
jägmästarbostad. -herr, m. skogsägare. -hü- 
ter, m. skogvaktare. -kultur, /. ekogssköt- 
sel. -kunde, f. skogsvetenskap. -lich, först- 
lich, a. rörande skogsväsendet, skogs-.-mann, 
m.i skogsväsendethemmastadd man; skogs- 
tjänsteman. -männisch, ‘a. rörande skogsvä- 
sendet, skogs-. -mälsig = forstgerecht. -meis- 
ter, m. ust. Öfverjägmästare. -nutzung, f. 
skogarnes afkastning. -ordnung, f. skogs- 
stadga. -rat[h], m. medlem af skogsstyrel- 
sen, hög skogstjänsteman. -recht, n. 1. lag 
rörande skogshushällningen. 2. rätt till 
skogsprodukter. -revier, n. skogsdistrikt, 
revir. -sache, /f. sak, angelägenhet som rör 
skogsförvaltningen. -schule, /. skogvaktar- 
skola; skogsinstitut. -schütz[e], m. skog- 
vaktare. -ung, /. skog. -verwaltung, f. skogs- 
förvaltning. -wesen, n. skogsväsen. -wirt[h]- 
schaft, /. skogsskötsel, skogshushällning. 
Fört, -s, n. fort, detascheradt fäste. 

fort, adv. 1. framåt, t. ex. es will mit der Sa- 
che nicht m saken går ej framåt, står på 
samma fläck. 2. vidare. Und so © (förkort. 
u. 8. f.): och så vidare (0. 8. v.), w und m 
ständigt, alltjämt, er schrieb ruhig w han 
fortfor helt lugnt att skrifva, nur immer 
vw! bara gå på! in einem [Stücke eı. Zuge] 
a osfbrutet. 3. bort, borta, sin kos. Meine 
Uhr ist © min klocka är försvunnen, jag 
har tappat min klocka. -äb, -An, adv. hä- 
danefter, framdeles. -arbeiten, I. itr. k. fort- 
fara att arbeta, fortsätta arbetet. II. tr am 
arbete aflägsna, borthyfla, bortfila, bortgräf- 
va m. nm. III. rf. släpa sig vidare. -bauen, 
tr. o. itr. h. fortsätta att bygga, att odla, 


bort. -bestand, m. vidare bestånd, fortsatt 
tillvaro. -bestehen, itr. h. fortfarande äga 
bestånd, fortfara. -beten, itr. kh. fortfara att 
bedja. -bewegen, tr. o. rl. röra (sig) framåt, 
förflytta (sig). -bewegungsmittel, n. fortskaff- 


:ningsmedel. -bilden, tr. fortsätta att bilda, 


vidare utbilda.-bildungsanstalt,-bildungsschu- 
lg, /. fortsättningsskola. -blasen, I. tr. blåsa 
bort. II. itr. h. fortfara att blåsa. -bleiben, 
itr. s. uteblifva. -brauchen, I. tr. fortfarande 
begagna. II. itr. h. vara tvungen att af- 
lägsna sig. -bringen, I. tr. 1. aflägsna, un- 
danskaffa, borttaga. 2. befordra, a) fort- 
skaffa, b) befrämja. Blumen m få blommor 
att gå till, att trifvas, jn m sörja för ngns 
fortkomst. II. rf. draga sig fram. -bringung, 
f. -dauer, f. fortvaro, varaktighet, bestän- 
dighet. -dauern, itr. h. fortfara (att vara 
till), räcka. -drängen, tr. undantränga. -dür- 
fen, iir. h. få, töras aflägsna sig. -eilen, är. 
s. ila, skynda bort. -entwickeln, tr. vidare 
utveckla. -entwick[e]lung,/. fortsatt utveck- 
ling. -erben, itr. h. o. rl. vara ärftlig, gå i 
arf. -fahren, I. itr. 1. s. fara, åka bort. 2. h. 
fortfara. II. tr. köra, skjutsa bort. -fall, m. 
bortfallande, försvinnande. -fallen, itr. s. 1. 
bortfalla. 2. fortfara att falla, t.ex der 
Schnee fällt immer noch fort: det fortfar 
ännu att snöa. -fegen, ir. sopa bort. -fliegen, 
itr. 1. s. flyga bort. 2. A. fortfarande flyga. 
-flielsen, itr. 1. s. flyta, rinna bort, förflyta. 
2. h. fortfarande flyta. -führen, tr. 1. föra 
bort, med sig. 2. fortsätta, fortfara med. 
-führung, /. -gang, m. 1. bortgående, bort- 
gäng. 2. fortgäng, fortsättning, utveckling, 
framsteg. 3. framgång. -geben, ir. bortskän- 
ka. -gehen, itr. s. 1. gå bort, afgä. Opers. es 
geht gleich fort: det bär strax af. 2. fort- 
gå, fortfara. Denselben Weg a fortgå på 
samma väg. 3. gå till, gå bra, lyckas, trif- 
vas. -glimmen, itr. h. fortfara att glöda. 
-haben, ir. 1. hafva fått i förväg, i förskott. 2. 
hafva aflägsnat, undanröjt. -halten, tr. fort- 
fara att hålla. -helfen, str. k. Jm — hjälpa 
ngn att komma fram, att komma undan, 
att taga sig fram, sich hjälpa sig fram. 
-hin, adv. hädanefter, framdeles. -hinken, F 
-humpoln, str. 1. s. haltande aflägsna sig. 2. 
h. fortfarande halta. -huschen, itr. s. hastigt 
smyga sig bort, i smyg springa sin kos, flyga 
bort. -ifikatiön, -en, f. 1. fortifikation, be- 
fästningskonst. 2. befästning, fästnings- 
verk. -jagen, I. tr. jaga, köra bort. II. itr. 
1. h. fortfara att jaga, fortsätta jagten. 2. 
8. spränga bort, sätta af i galopp. -kommen, 
I. itr. s. 1. komma bort, undan. Früh von 
Hause >» komma tidigt ur hemmet, machen 
Sie, dafs Sie m packa er i väg! bort, ut 
med er! 2. komma framåt, ur fläcken. 8. 
taga sig fram; växa, trifvas. II. -s, 0, n. 





ir. intransitivt, rå. refiexivt, Si. starkt, 8V. svagt, IT. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


fortkomst, utkomst. -können, iir. }. kunna 
komma undan, kunna röra sig. -kriechen, 
iir. s. krypa bort. -lassen, tr. 1. släppa, låta 
gå. 2. utelemna. -lassung, f. -laufen, itr. s. 
1. springa bort, sin kos. 2. fortlöpa, fort- 
gå. Denselben Weg m fortsätta att springa 
samma väg. -leben, itr. A. fortfarande lef- 
va. legen, tr. lägga bort, af, undan. -leiten, 
I. tr. 1. af-, bortleda. 2. leda vidare. II. itr. 
h. fortfara att leda. -leitung, /. -maohen, I. 
itr. h. fortfara. II. rfl. F afiägsna sig. III. 
tr. 1. borttaga. 2. fortsätta. -marsch, m. af- 
marsch. -marschieren, itr. s. marschera vi- 
dare. -mögon, itr. h. vilja komma bort. -müs- 
sen, itr. ÅA. vara tvungen att komma bort, 
att komma undan, måste bort. -nähen, itr. 
h. fortfara att sy. -nahme, f. borttagande. 
nehmen, ir. taga bort. -paoken, rl. packa 
sig af. -pflanzen, tr. fortplanta; utbreda, 
sprida. -pflanzer(in), m. (f.) fortplantare, 
utbredare, spridare. -pflanzung, /. fortplant- 
ning. -prügeln, tr. med käpprapp bortköra. 
-räumen, ir. borttaga, undanröja. -rausohen, 
str. 1. s. brusande aflägsna sig. 2. Ah. fori- 
farande brusa ei. susa. -reden, itr. h. fort- 
fara att tala. -reisen, itr. s. resa bort. -rei- 
Ison, tr. rifva, rycka bort. Mit sich m rycka 
med sig. -reiten, itr. s. rida bort. -rennen, 
itr. s. springa, ränna bort. -rollen, I. tr. o. 
ir. s. rulla bort. II. str. A. fortfara att rul- 
la, t.ex. der Donner rollt fort: åskan fort- 
far. -rücken, I. tr. flytta bort, undan. II. 
str. s. rycka, tåga fram, bort. -rüokung, /. 
-rudern, tr. o. itr. s. ro bort. -rufen, tr. bort- 
kalla. -satz, m. fortsättning, förlängning. 
-schaffen, I. sv. tr. 1. förflytta, fortskaffa. 
2. skaffa bort, undan, aflägsna. II. st. itr. h. 
fortfara att skapa. -schaffung, f. bortskaf- 
fande, aflägsnande. -scheren, rfl. F packa 
sig af. -scheuchen, tr. bortskrämma. -schik- 
ken, tr. skicka bort. -schickung, £. -schieben, 
tr. skjuta bort, undan. -schielsen, I. tr. 
skjuta bort, t. ex. Kugeln. II. itr. s. med stor 
fart aflägsna sig, fara i väg. -schiffen, itr. s. 
segla bort. -sehlafen, itr. s. fortfarg att 
sofva. -schlängeln, rf. slingra sig fram. 
-schleichen, sr. s. o. rl. smyga sig bort. 
-schlelfen, ir. 1. st. slipa bort. 2. sv. släpa 
bort. -schleppen, I. tr. släpa bort. Ja mit m 
släpa ngn med sig. II. rf. släpa sig bort, 
fram, vidare. -schleudern, tr. slunga bort. 
-schlüpfen, itr. s. glida bort. -schnellen, tr. 
o. tr. 8 gnm ngt elastiskt medel kasta(s), slun- 
ga(s) bort. -schreiben, :itr. %. fortfara att 
skrifva. '-schreiten, it”. s. fortskrida, fort- 
gå; gå framåt, göra framsteg. -schreitung, 
f£. -schritt, m. framsteg. -schrittler, -, m. 
medlem af framstegspartiet. -schwemmen, 
tr. spola bort. -schwimmen, itr. s. simma, 
flyta bort. -segeln, itr. s. segla bort. -seh- 
nen, ri. längta bort. -sein, str. s. vara borta, 


försvunnen, saknas. -senden, tr. sända bort. 
-setzen, I. ir. 1. fortsätta. 2. sätta, ställa 
bort. II. rf. 1. forteättas, fortfara. 2. Sick 
über etw. m sätta sig öfver ngt. III. ir. A. 
= II, 1. -setzer(in), m. (f.) fortsättare. -set- 
zung, f. fortsättning. -sollen, itr. h. vara 
tvungen att begifva sig af, bort, komma 
att aflägsnas, måste bort. -spieien, itr. Ah. 
fortfara att spela. -spinnen, I. ir. vidare ut- 
spinna, fortsätta. II. rl. dragas ut, fort- 
sättas. IH. itr. A. fortfara att spinna. -spren- 
gen, I. tr. bortspränga. II. itr. s. spränga 
bort, rida bort i fyrepräng. -springen, itr. 
s. hoppa, springa bort. Über etw. m hoppa 
öfver a. öfverhoppa ngt. -spülen, tr. spola 
bort. -stehlen, rA. oförmärkt smyga sig bort. 
«stellen, tr. ställa bort. -stiefeln, ir. s. F 
stöfla, traska åstad. -stolsen, tr. stöta bort. 
-streichen, tr. stryka bort, ut. -strömen, itr. 
s. strömma bort. -stürmen, itr. 1. s. storma, 
rusa bort. 2. h. opers. fortfara att a) storma, 
b) klämta. -stürzen, itr. s. störta bort, ut. 
-taumeln, itr. s. ragla bort, åstad. -traben, 
itr. 1. s. trafva bort; i traf rida, åka bort. 
2. h. fortfara att trafva. -tragen, tr. bära 
bort. -träumen, itr. k. fortfara att drömma. 
-trelben, I. ir. 1. bortdrifva, bortjaga. 2. 
fortsätta en rörelse, en sysselsättning. II. str. 8. 
drifvas bort, följa med. -trollen, rf. pallra 
sig af. -wagen, rl. våga sig bort, ut. -wäh- 
ren, itr. A. fortfara, vara. -während, a. fort- 
farande, oupphörlig, beständig. -wälzen, tr. 
välta, rulla bort. -wandeln, itr. s. fortsätta 
sin vandring. »wandern, itr. s. vandra bort. 
-wehen, tr. blåsa, fläkta bort. -weisen, tr. 
bortvisa, afvisa. -werfen, tr. bortkasta. -wir- 
ken, str. h. fortsätta sin verksamhet. -wi- 
schen, tr. torka hort, stryka ut. -wollen, itr. 
h. vilja komma bort, ut. -wünschen, tr. «. 
rf. önska (sig) bort. -wüt[hjen, str. hk. fort- 
fara att rasa. -zerren, tr. slita, släpa bort, 
med sig. -ziehen, I. tr. draga bort. II. itr. 8. 
draga, tåga bort, flytta. -zug, m. borttå- 
gande, aftåg; flyttning. 

Forum, -[s], -s a. Fora, n. forum, domstol. 

fossil, I. a. II. -[e]s, -ien, n. fossil. 

Fouråglle, 0, /. foder. -ieren, sv. itr. h. hämta 
foder, furagera. -ierung, f. 

Fourllier, -e, m. furir. -nier, -e, n. fanér. -nie- 
ren, sv. tr. fanera. 

Fracht, -en, /. frakt. -bär, a. möjlig att frakta. 
«brief, m. fraktsedel, konnossement.-en,sv.tr. 
frakta. -fuhrmann, m. forman. -fuhrwerk, n.. 
lastvagn, forvagn. -geld, n. frakt(afgift); for- 
lön. -geschäft, n. affär för ombesörjning af 
fraktgods och foror. -gut, n. fraktgods. 
-lehn, m. forlön. -satz, m. frakitaxa. -schein, 
m. fraktsedel. -schift, n. lastdragare. -stück, 
n. kolly fraktgods. -versender, m. afsändare 
af fraktgods. -wagen, m. forvagn. -Zeitel, m. 
fraktsedel. 





Av == föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. + har emijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Frack 


Frack, -e [}] eı. -3, m. aim. f, frack. 

Frage, -n, f. fråga. Die m, von etw. sein: vara 
fråga om ngt, wie die m, so die Antwort: 
som man ropar i skogen, fär man svar, das 
gehört nicht zur m det hör ej hit, in m 
stellen: ifrågasätta, ohne m tvifvelsutan, 
peinliche m a) obehaglig fråga, b) tortyr. 
RA, sv. 0. K st. tr. o. itr. h. fråga, jn nach, 
um, über, wegen etw.: ngn om ngt, nach jm 
mw fråga efter, göra sig underrättad om ngn, 
jan um Rat m rådfråga ngn, er fragt den 
Henker a. Teufel a. Kuckuck danach: han 
frägar ej det ringaste, frägar fan därefter, 
er hat nichts danach zu m det angår ho- 
nom ej, sick nach einem Orte hin m fråga 
sig fram till ett ställe; opers. es fragt sich, 
ob: det är fråga, gäller att få veta, om. 
-punkt, ». tvifvelaktig punkt, fråga. -r, -, 
m. frågande. -rél, -en, f. frägvishet. -rin, 
«nen, f. frågande. -stelier(in) = Frager(in). 
«süchtig, a. frägvis. -weise, I. f. sätt att 
fråga. II. adv. i a. gnm frågor. 

tragil, a. bräcklig. 

fräglich, a. 1. tvifvel underkastad, oafgjord. 
2. Die wen Sachen: sakerna i fråga. 

Fragmönt, -e, n. fragment, del. -årisch, a. frag- 
mentarisk. 

Fraktiön, -en, f. afdelning, fraktion. 

Franctireur, -s ei. -e, m. franktirör. 

Frange se Franse. 

frank, I. a. frimodig, rättfram, frank. II. -en 
el. "8, M. myntet franc. -68, -n, m. 1. invånare 
i Franken, franker. 2. peet. fransman. -6n, 
-8, 0, rn. Franken. -enland, »n. 1. Franken. 
2. poet. Frankrike. -enreich, ». 1. frankernas 
rike. 2. poet. Frankrike. -ieren, sv. tr. fran- 
kera. -ierung, f. -In, -nen, f. 1. frankisk, 2. 
poet. fransk kvinna. 

tränkisch, a. 1. frankisk. 2. poet. fransk. 

tranko, adv. franko. -brief, m. frankeradt bref. 
-gebühr, /. porto. 

Frankreich, -s, 0, n. Frankrike. Wie Gott in 
av leben: lefva som pärla i guld. 

franse, -n, f. dim. f, frans. -n, sv. tr. fransa. 
-nmacher(in), m. (f.) snörmakare (-erska). 

transig, a. försedd, garnerad med fransar. 

Franz, I. -ens, -e, m. aim. t, Frans. II. -en, m. 
försktl. fransman. -band, -e t, m. vokv. franskt 
band, skinnband. -branatwein, m. franskt 
bränvin. -brot, n. ett slags hvetebröd, te- 
bröd. 

Fränzchen, -, n. aim. ar Franz, Franze o. Fran- 
ziska. 

Franzlie se Franse. -gold, n. franskt guld, blad- 
guld. «iska, -s, -s, f. Fransiska. -iskäner, -, 
m. franciskaner(munk). -Iskänerin, -nen, f. 
francisekanernunna. -mann, m. fransman. 
-männisch, a. fransk. -öse, -n, m. fransman. 
-öselél, -en, f. efterapande af franska seder. 
-ösein, sv. itr. k. efterapa franska seder. 
-ösenfeindlich, a. fiendtligt stämd mot frans- 


172 


— trei 
männen. -ösenfresser, m. F person som 
skräflande uppträder mot fransmännen. 
-Ösenkalser, m. fransk käjsare. -Ösensucht, 
f. mani för, begär efter allt franskt. -Ssie- 
ren, sv. tr. förfranska. -ösierung, f. -Ösin, 
-nen, f. fransk kvinna, fransyska. -Ösisch, 
I. a. fransk. Einen men Abschied nekmen : 
gå utan att säga farväl. II. n. franska (sprä- 
ket). m deutsch. 

trappliänt, a. slående, förvånande. -ieren, sr. 
tr. frappera, slå med förvåning, förvåna. 

Fräls, -e, m. 1. foder, föda. 2. matlust, rof- 
lust. 3. mea. röta. 

fraternisieren, sv. itr. h. fraternisera, stå på 

- förtrolig fot. 

Fratz, -es el. -en, -en, m. person med förvrid- 
na drag, burlesk person, tölp, dumhufvud, 
nöt, näspärla. -6, -n, f. aim. f, 1. galenskap, 
galet upptåg, dumhet. $. vidrig åtbörd, 
förvridet ansigtsuttryck, grimas. 3. förvri- 
det, fult ansigte, käringansigte. 4. vrång- 

bild, karikatyr. -enbild, n. vrängbild, kari- 
katyr. -engesicht, n. = Fratze 3. -enhaft, «. 
förvriden, grimaserande, vidrig. -enkopf, m. 
= Fratze 3. -enmacher, -enschneider, m. en 
som gör grimaser. 

Frau, -en, f. 1. hustru, fru. Eine m nehmen: 
taga sig hustru, gifta sig, share m Gemah- 
lin: eder fru. 2. kvinna i alımn., fruntimmer. 
8. Unsere liebe m jungfru Maria. -båse, f. 
ekvallersyster. -bäsengeschwätz, -bäsenge- 
wäsch, n. skvaller, käringprat. 

Franenlianwalt, m. kvinnoförsvarare; kämpe 
för kvinnoemancipationen. -arzt, m. frun- 
timmersläkare. -feind, m. kvinnohatare. 
«haft, a. kvinnlig. -klöster, s. nunnekloster. 
-knecht, 2. fruntimmerskarl, jungfrupilt. 
-iob, I. n. kvinnans lof. II. m. en tysk skald 
omkr, 1300. -sleute, pl. kvinspersoner, kvinn- 
folk. -smensch, -er, n. -eperson, /. kvins- 
person. -stand, m. de gifta kvinnorna. -stift, 
n. nunnekloster. -tag, m. Marie himmels- 
färdsdag. -volk, n. F kvinnorna. -zimmer, 
n. 1. kvinnogemak. 2. fruntimmer. 

Fräulein, - eı.F-s,n. fröken. -mälsig,a. som pas- 
sar för, kännetecknar en fröken. -stift, n. 
jungfrustift. 

frech, a. fräck. -heit, /. fräckhet. 

Fregätte, -n, f. fregatt. | 

frei, I. a. 1. fri; öppen, bar. « zeichnen: rita 

på fri hand, jm me Hand lassen: gifva ngn 

fria händer, das we: det fria, den fria na- 
turen, im ven: i det fria, ute. 2. ledig, fri 
från göromål, icke upptagen. 8. öppen, 
otvungen, okonstlad. 4. (kostnads)fri, gra- 
tig, t.ex. we Wohnung: fri bostad, wer 

Tisch: fritt vivre, wer Eintritt: ingen in- 

trädesafgift; portofri, frankerad, franko. 

6. särsklida fall. Av heraus: öppet, rätt fram, 

rent ut, aus mem Antriebe: af egen drift, 

aus ven Stücken: frivilligt, jm etw. m stel- 





$tr. Intransitivt, vl. refiexivt, 88. starkt, 8V. svagt, 67. transitivt verb. A. har Aaben, 8. har sein till hjälpverb. 


Freiball _ 


len: öfverlemna ngt åt ngns godtycke, ja 
halten: betala för, bjuda ngn, unter wem 
Himmel: under bar himmel, « sprechen: tala 
utan förberedelse, extemporera, ich werde 
so m sein: jag skall taga mig friheten, 
hafva äran. II. -en, m. friherre. -ball, m. 
bal utan inträdesafgift. -beuter, m. friby- 
tare. -bier, n. gratisöl. -bürger, m. 1. fri 
borgare. 2. borgare i en fri riksstad. -corps, 
n. frikår. -couvert, n. frankokuvert. -denker, 
m. fritänkare. -6, 0, f. det fria, fria fältet, fria 
naturen. -sigen, a. fri, odal-. -en, sv. I. itr. 
h.eo.* tr. Um ein el. nach einem ei. ein Mäd- 
chen w anhålla om en flickas hand for sig el. 
en annan. II. tr. 1. gifta sig med, äkta. 2. 
gifta bort. -er, -, m. 1. friare. 2. k böne- 
man. -eréi, -en, f. frieri. -erstäfs, m. Auf 
Freiersfü/sen gehen eı. stehen: vara stadd i 
friareärenden. -ersmann, m. 1. X friare. 2. 
böneman. -frau, /. adlig fru, friherrinne. 
-fräulein, n. adlig fröken. -gänger, m. parti- 
gängare. -geben, tr. frigifva. -gebig, a. fri- 
kostig. -gehigkeit, /. frikostighet. -geboren, 
a. friboren. -gebung, f. frigifvande. -geist, 
m. fritänkare. -geisterei, ‚/. fritänkeri. -geis- 
t[er]isch, a. fritänkande. -gelassene(r), m. 
frigifven (slaf). -gepäck, n. (afgifts)fritt res- 
gods. -gericht, n. = Feme. -gesinnt, a. fri- 
sinnad. -giebig, a. frikostig. -graf, m. fri- 
grefve (president i en femdomstol, se Feme). -gut, 


a. 1. tullfri vara. 2. odalgods. 3. arrendefri | 


bondgård som af brukaren äges med full äganderätt. 
4. frälsegärd, säteri. -halten, ir. Jn n, betala 
för, bjuda ngn. -händig, a. utföra på fri hand. 
-händler, m. frihandlare. -handzeichnen, n. 
teckning på fri hand. -heit, f. frihet. -keit- 
lich, a. frihets-. -heitsstrafe, f. frihets-, fän- 
gelsestraff. -herr, m. friherre. -herrin, f. 
friherrinna. -herrlich, a. friherrlig. -kerr- 
schaft, f. 1. friherrevärdighet, friherretitel. 
2. friherrligt herrskap. -herzig, a. frimodig. 
-hof, m. -hufe, f. = Freigut 3. -In, -nen, f. 
friherriona. -karte, /. fribiljett. -lassen, tr. 
lössläppa, frigifva. -lassung, f. frigifvande. 
-lich, adv. 1. visserligen, nog. 2. helt visst, 
förvisso. -machen, tr. 1. frigifva, befria, fri- 
göra. 2. frankera bref m. m. -machung, f. 
-mann, m. 1. fri man. 2. odalman. 3. skarp- 
rättare. -marke, /. frimärke. -maurer, m. 
frimurare. -maurerel, /. frimureri. -maure- 
risch, a. frimurar-. -messe, f. frimarknad. 
-mut[h], m. frimodighet. -müt[h]ig, a. fri- 
modig. -müt[Ajigkoit, /. frimodighet. -ert, 
m. fristad. -pals, m. pass, respass. -sals, m. 
1. fri invånare. 2. från utskylder fri borgare. 
--schala]r, /. friskara, frikår. -schärler, m. 
1. medlem af en frikår. 2. upprorisk, re- 
bell. -schein, m. frisedel. -schiler, m. fri- 
elev. -schütz[e], m. friekytt. -sinn, m. 1. 
frisinthet,. 2. frihetsälskande sinne. -sin- 
nig, a. frisinnad, frisinnig. -sinnigkelt, f. 


173 


— Freude 


frisinthet. -sprechen, tr. frikänna. -spre- 
chung, /. -staat, m. fristat, republik. -staat- 
lich, a. republikansk. -stadt, /. 1. fri riks- 
stad. 2. stad som erbjuder fristad. -statt, 
-stätte, /. fristad. -stehend, a. fristående. 
«stelle, /. friplate. -stunde, f. fritimme, rast. 
tag, m. 1. fridag. 2. fredag. Stiller m läng- 
fredag. -tisch, m. fritt vivre, matdagar. 
-treppe, /. trappa utanför ett hus. -übungen, 
pl. fristående gymnastiska öfningar. -willig, a. 
frivillig. -willigenexamen, rn. examen som 
berättigar till beväringstidens förkortande 
till ett år, jm einjährig. -zettel, m. frisedel. 
-zügig, a. som har rätt att flytta efter behag. 


fremd, a. 1. främmande. Unter wem Namen: 


under antaget namn, inkognito, das ist mir 
ganz "u det känner jag ej alls till. 2. för- 
vårande, underlig, sällsam. -ärtig, a. ovan- 
lig, främmande, sällsam. -ärtigkeit, f. det 
främmande i, hos ngt, ovanlighet. -6, f. 
främmande land, utlandet. -6(r), (adj. böjn.) 
m. o. f. främling, utlänning, resande. -en- 
bett, n. gästsäng. -enbüch, n. bok, jurnal 
för resande. -entührer, m. vägvisare för re- 
sande, a) person, b) box. -enlegion, /. främ- 
lingslegion. -enliste, /. förteckning öfver 
anlände resande: -enstube, /. gästrum. -heit, ' 
/. 1. främmande karaktär. 2. ngt främman- 
de, 1 sht språkvidrigt uttryck. -herrschaft, 
f. främmande herravälde, främlingsvälde. 
-herrscher, m. främmande, ej infödd her- 
skare. -ländisch, a. främmande, utrikes. -ling, 
-e, m. främling. -sucht, /. åtrå efter det 
främmande. -wort, n. främmande ord. -wör- 
terböch, n. ordbok öfver främmande ord. 


frequénlit, a. besökt, frekventerad. -tieren, sv. 


tr. ofta besöka. -z,0, f. antal besökare, tillopp. 


Freskile, -n, f. -0, -o[s], -en el. -08, n. fresko- 


målning. -ogemälde, n. freskomälning. -0- 
maler, m. freskomålare. 


Fresse, -n, f. P mun, käft. -n, st. tr. o. itr. 


h. 1. äta om djur o. P om människor. Bild. sein en 
Kummer in sich © dölja sin sorg, an jm 
den Narren m förgapa sig i ngn, frifs, 
Vogel, oder stirb: här fins intet val. 8. om 
människor: äta omåttligt, fråssa. Das war 
ihm ein gefundenes w det var en godbit för 
honom. 3. fräta. -r, -, m. storätare, fräs- 
sare. »rål, -en, f. 1. frässeri. 2. P kalas. 


Freisiifieber, n. varghunger. -gler, /. glupsk- 


het. -gierig, a. glupsk. -lieb, a. F Jn m ha- 
ben: hafva ngn så kär att man skulle vilja 
äta upp honom. -napf, m. fågelkopp. -sack, 
m. 1. tornister. 2. P storätare. -sucht, f. 
ätsjuka. -trog, m. ho. -werkzeuge, pl. tugg- 
verktyg. 


Frett, -e, vanı. dim. -Chen, -, n. ett slags till 


kaninjagt använd vessla (Mustela furo). 


Freudlio, -n, f. fröjd, glädje. Seine m am Stu- 


dieren: det nöje han finner i studierna, 
herrlich und in run leben: lefva som om 


Av = füregkende uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + har omijus. F familjärt, P lägre språk. X mindre drukligt- 


freudig 


174 


Frohmut[h] 





hvar dag vore den sista. -ig, a. glad, glädtig. 
-igkeit, /. glädje, glädtighet, gladt mod, 

freuen, sv. tr. glädja, fröjda. Ich freue mick 
deines Glückes a. über dein Glück: din lyc- 
ka gläder mig; man freut sich über das 
Geschehene, an dem Gegenwärtigen, auf 
das Künftige. 

Freund, I. "e, m. vän. Er ist ein m von mir: 
han är min vän. II. a. Jm wm sein: Vara 
vänligt stämd mot ngn, vara ngns vän. 
-brüderlich, a. broderlig, intim, sät. -esbrust, 
f. en väns el. vännens bröst. -esdienst, m. 
väntjänst. -esgrüfs, m. vänlig hälsning. -es- 
hand, /. en väns ei. vännens ei. vänner(na)s 
hand. -In, -nen, f. väninna. -lich, a. 1. vän- 
lig, snäll. 3. om saker: angenäm, behaglig. 
we Gegend: leende trakt. -lichkeit, /. vän- 
lighet, vänligt sätt, vänlig handling. -nach- 
barlich, a. intim, såt. 

Freundschaft, /. 1. vänskap. 2. vänner, vän- 
krets. 3. slägt(ingar). -ei6i, -lerél, -en, f. 
öfverdrifven ömhet. -lioh, a. vänskaplig. 
-lichkeit, f. uttryok ar vänskap. 

treundvetterlich, a. intim, såt. 

Frevel, I. -, m. 1. straffvärdt lättsinne, brotts- 
lighet. 2. uppsätligt brott, nidingsdåd. II. a. 
brottslig. -frei, a. oförvitlig, obrottslig. -haft, 
a. afsigtugt brottslig, straffvärd, gudlös. -haf- 
tigkeit, f. brottslighet, gudlöshet. -mut[h], 
2. brottsligt öfverdäd. -n, sv. itr. h. synda, 
begå brott. Gegen das Gesetz m bryta mot 


lagen, an im, gegen jn m begå ett brott | 


mot ngn. -sinn, m. brottsligt sinne, brotts- 

lighet. -that, f. brottslig handling, nidings- 

däd. -voll, a. brottslig, full af brott. 
treventlich = frevelhaft. 

Frövler, -, m. brottsling, förbrytare, niding. 
-In, -nen, f. kviomig brottsling, förbryterska. 
isch = frevelhaft. 

Friedlie[n], -ens, -en, m. fred, frid. Ja zu eı. 
in el. mit un lassen: lemna ngn i fred, dem 
un nicht trauen: ej hafva förtroende för 
saken. -brüchig, a. som afser, som begår 
fredsbrott. -ensabschlufs, m. fredsslut. -ens- 
engel, m. fridbringande ängel. -ensfeier, f. 
högtidlighet till firande af ett fredsalut. 
-ensnachricht, /. underrättelse om fred. -ens- 
richter, m. fredsdomare. -ensschlufs, m. freds- 
slut. -erike, -ns, -n, f. Fredrika. -fertig, a 
fredlig. -tertigkeit, /. böjelse för fred, fred- 

- lighet. -hof, m. kyrkogård. -lich, a. fredlig. 
«lichkeit, /. fredlighet. -liebend, a. fredsäl- 

‚skande. -rich, -s, -e, m. Fredrik. -richsdör, 
-$ el. -e, m. fredriksdor. -säm, a. fredsam, 
fridsam. -zaun, m. inhägnad. 

trieren, st. I. ir. a) opers. 1. Es friert mich a. 
mich friert: jag fryser, an den Fingern: om 
fingrarne. 2. Es hat die Nacht Eis gefro- 
ren: det har frusit i natt så att is uppstått, € 
friert Stein und Bein: ugt. det är så kallt, 
att det smäller i knutarne. b) person). med an- 


gifvande af verkan. 8. Ich habe mir die F inger 
steif gefroren: mina fingrar äro stela af 
köld. II. rå. Sich steif m, blifva stel af 
köld, sich zu Tode a frysa ihjäl. III. ver. 
1. A. pers. o. opers. frysa. Er hat dasm han 
har frossan. 2. s. frysa tm is, stelna ar köa. 
Der Flufs ist gefroren: strömmen har lagt 
sig, ich bin steif gefroren: jag är stelfrusen. ' 

Fries, -e, m. 1. fris (tygsort). 2. av. -8, -n, f. 
tekn. fris. -@, -n, m. invånare i Frisland, fri- 
ser. -el, -, n. o. m. NN, f. mea. frisel. -elfieber, 
nr. friselfeber. -In, -nen, f. frisisk kvinna. 
«isch, I. a. frisisk. II. n. frisiska, jr deutsch. 
«land, -s, 0, n. Frisland..-länder(In) = Friese 
(Friesin). -ländisch, a. frisisk. 

Frikassilöe, -s, ». frikasse. -ieren, sv. tr. göra 
frikasse af. 

Friktiön, -en, f. friktion, nötning, gnidning. 

frisch, a. 1. frisk. Om singen: wer werden: 
friska upp; we Farben: lifliga färger. 2. 
färsk, ny. Ja auf a. über wer That ertap- 
pen: ertappa ngn på bar gärning, von wem: 
på nytt. 3. ren, nytvättad. m überzogenes 
Bett: bädd med rena öfverdrag och lakan. 
-äuf, it). välan, friskt mod. -backen, a. ny- 
bakad, färsk. -e, -n, f. 1. friskhet, friskt 
utseende, friskt lynne; svalka; kraft, spän- 
stighet. 2. ställe där man hämtar frisk luft, 
sommarnöje. -en, sv. I. tr. 1. uppfriska; 
färska upp. 2. tekn. friska. II itr. &. Die 
Brise frischt: brisen friskar upp, opers. es 
frischt: det blåser upp. -ling, -e, m. jag. 
vildsvinsunge. -meik[end],-milchend, a. mjöl- 
kande råmjölk. -weg, adv. raskt, utan tve- 
kan, käckt. 

Frislléur, -s, -e, m. frisör. -$use, -n, f. hår- 
frisörska. -Ieren, sv. tr. frisera. 

Frist, -en, /. 1. tid, tidpunkt. Zu jeder a 
ständigt, in kürzester m så fort sig göra 
låter. 2. frist, anstånd, uppskof. -en, sv. I. 
ir. 1. uppskjuta. 2. Jm das Leben a uppe- 
hålla ngns lif. II. r/. hålla sig vid lif. -ge- 
such, n. ansökan om anstånd. -gewährung, 
f. beviljande af anstånd. -ung, f. 1. upp- 
skof, anstånd. 2. uppehälle. 

Frisör, -en, f. frisyr. 

Fritz, -ens, -e[n], m. Frits. 

frivöl, a. lättsinnig, lättfärdig, frivol. -ttåt, 
"en, f. lättsinne, frivolitet. 

froh, a. glad, eines Dinges a. über ein Ding: 
öfver en sak, eines Dinges m werden: a) 
blifva glad öfver, b) komma i åtnjutande 
af en sak. -blick, m. glad blick. -gefühl, n 
glad känsla. -geiaunt, a. gladlynt. -gemut[h], 
a. med gladt mod, glädtig. 

fröhlich, a. 1. glad, glädtig, väl till mods. 2. 
glädjande, lofvande. -keit, f. 1. glädje, 
glädtighet. 2. lustbarhet, nöje, förlustelse. 

trohlliöoken (utv. £ - -), I. sv. itr. A. jubla, einer 
(gen) Sache ei. vant. über eine Sache: öfver 
ngt. II. -s, 0, n. jubel. -mut[h], m. gladt 





Hr. intransitivt, VÄ. refiexivt, St. starkt, 89. svagt, Ör. transitirt verb. Å. har Anden, 8. har sein till hjälpverb. 


zrohmutilhjig 


mod, glädtighet. -mut[h]ig, -müt[h]ig = /roA- 
gemut. -R se fron. -sinn = Frohmut. -sinnig 
= frohgemut. 

fromm, -er [t], a. 1. from, religiös; mild, 
välgörande. 2. oskyldig, fridsam, stilla, 
fredlig, spak. 

Frömmelillöi, -en, /. läseri, bigotteri, skrym- 
teri. -n, sv. itr. h. lätsa fromhet, vara pie- 
tistisk, läsaraktig; skrymta. 

irommen, sv. str. A. gagna, jm: ngn, zu eiw.: 
till ngt. Zu js w till ngns gagn. 

Frömmiligkeit, /. fromhet, from handling. -ler, 
-, m. pietist, läsare, skrymtare. -lerin, -nen, 
J. läsereka, skymterska. 

iron, I. a. hög, härlig, helig. II. -e, m. 1. 
rättetjänare. 2. vanı. -[6], -en, /. dagsverke 
som bönder o. torpare äro skyldiga att fullgöra für sin 

ı dagsverksskyldighet. -acker, m. åker, 
jord, med hvilken dagsverksakyldighet är 

- förenad. -altar, m. hufvudaltare. -amt, n. 

" högmässa. -arbeit, f. dagsverke. -arbeiter, 
m. dagsverkare. -här, a. dagsverksskyldig. 
-bauer, m. dagsverkeskyldig bonde, torpare. 
-do(n) = Frone(n). -dienst, m. dagsverke, 
dagsverksskyldighet. -en, frönen, sv. itr. h. 
1. gå på dagsverke. 2. bild. vanl. blott frönen: 
hängifva sig ät, lemna fritt lopp ät, t. ex. 
seinen Leidenschaften. 

Fröner, -, m. dagsverkare. -In, -nen, J- kvinna 
som går på dagsverke. 

Frönliasten, pl. sträng fasta på första fre- 
dagen i hvart kvartal af kyrkoåret. -feste, 
f. häkte, fängelse. -frel, a. fri från dags- 
verksskyldighet. -fuhre, /. kördagsverke, i 
dagsverksskyldigheten ingående fora el. 
skjuts. -geld, ». pengar som erläggas för 
att undslippa dagsverksskyldigheten. -gut, 
2. gods på hvilket dagsverksskyldighet 
hvilar. -herr, m. ägare till dagsverksskyl- 
diga gårdar. -leichnäm, m. Kristi lekamen. 
-löichnamstest,n.Kristilekamens fest. -pflicht, 
f. dagsverksskyldighet. -pflichtig, a. dags- 
verksskyldig. 

Frent[e], -en, f. 1. framsida. 2. förgrund. 8. 
front. In der m stehen: tillhöra de stri- 
dande, vara i elden. -ispice, -[s], -, -Ispiz, 
-e, n. frontespis. 

‚Frönvögt, m. uppsyningsman öfver dagsver- 
kare, inspektor. 

Frosch, -e +, m. 1. groda. 2. med. grodsvulst. 
-biis, m. grodblad. -gequak[ej, rn. grodors 
kväkande. -lache, f. grodpöl. -laich, m. grod- 
ägg. -wurm, m. grodunge med avans. 

Frost, -e +, m. 1. frost, köld. 2. frostknölar. 
w an den Fü/sen haben: hafva ömkylda 
fötter. -beule, /. frostknöl. 

tröstein, sv. I. tr. kyla, komma att frysa. Vanı. 
opers. es fröstelt mich: jag fryser litet, kän- 
ner mig ruskig. II. ttr. h. 1. småfrysa, kän- 
na sig ruskig. 8. opers. es fröstelt : det fryser 
litet på. 


119 


Frunstanacnen 


frestig, a. frostig, kall. -keit, /. frost, köld. 

Fröstiller, -, -ing, -e, m. en som är frusen af 
sig, som lätt fryser. 

Frostiimittel, n. medel mot frostknölar. -salbe, 
J. salfva mot frostknölar. 

frottierlien, sv. tr. gnida, frottera. -ung, f. 

Frucht, -e +, f. frukt. F sauberes Früchtchen: 
iron. skön ungdom. -bär, a. fruktbar. -bar- 
keit, /. fruktbarhet. -bebältni[f]s, n. dot. frö- 
hylsa, kapsel. -bringend, a. fruktbärande. 
on, sv. itr. ÅA. bringa frukt, gagna. -feld, m. 
. sädesfält. -gehäuse, n. kärnhus, frökapsel. 
-kapsel, /. frökapsel, fröhylsa. -los, a. utan 
frukt, ofruktbar, ofruktsam ; bona. fruktlös. 
-losigkeit, /. ofruktbarhet; fruktlöshet. -nie- 
ser, -, m. en som njuter frukten, har nytt- 
janderütt ar ngt. -niefsung, f. nyttjanderätt. 
-reich, a. rik på frukt, på säd; vina. fram- 
gångsrik. -schale, f. 1. fruktskäl. 2. frukt- 
skal. 3. vet. fröhylsa. 

frugål, a. enkel, tarflig. -Håt, 0, f. enkelhet, 
tarflighet. 

früh[e], a. &) positiv. 1. tidig. Meine Uhr geht 
fünf Minuten zu a min klocka går fem 
minuter före. 2. tidig på dagen, adv. bittida, 
t. ex. morgen w i morgon bittida, heute wi 
morse, gestern m igår morse, mit dem wen 
Tage: tidigt på dagen. 3. forn (tillhörande ti- 
dens morgon), t. ex. in wen Zeiten: fordomtima, 
i forna tider, i tidens början. 5) komparativ. 
4. tidigare, t.ex. er steht ner auf als ich. 
6. förr, t.ex. je wer je lieber: ju förr dess 
hällre, wer oder später: förr eller sena- 
re, wer als jd kommen: komma före ngn, 
in ver als ackt Tagen: inom mindre än 
åtta dar, ich habe wer erwähnt: jag har 
förut, ofvan omnämt, in weren Zeiten: for- 
domdags. 6) superlativ. 6. tidigast, först. Er 
wei/s es am westen: han får först reda på 
det, mit dem westen: bittida, die westen 
Völker: de älsta folken. -apfel, m. tidig 
äpplesort. -arbeit, f. arbete om mornarne. 
-bost, n. drifbänk. -birne, f. tidig päronsort. 
-brot, n. frukost. -e, 0, f. tidig morgon- 
stund, morgon. In der m tidigt på morgo- 
nen. -estens, adv. tidigast, icke förr än. 
-gebet, n. morgonbön. -gebürt, f. för tidig 
födelse, missfall. -gottesdienst, m. ottesäng. 
-jahr, n. vår. -kartoffel, /. tidig potatis. 
-kost, /. frukost. -ling, -e, m. 1. vår. 2. ti- 
digt på aret födt djur. 3. för tidigt (för snart 
efter bröllopet) födt barn. -lingshaft, a. vårlik. 
-messe, -mette, f. ottesång. -mörgens, adv. 
tidigt på morgonen, tidigt om mornarne, 
bittida. -öbst, n. tidig frukt. -predigt, f. 
ottesängspredikan. -regen, m. tidigt regn, 
a) morgonregn, b) värregn. -reif, a. tidigt 
mogen, byädmogen. -reife, f. tidig mognad, 
brädmognad.-rot[h],n.morgonrodnad. -saat, 
J.värsäd. -schoppen, m. morgonsäjdel. -ständ- 
chen, n. säng med hvilken ngn uppvaktas 





u = föregående uppslagsord. 


” äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


— 


Frühstück 


om morgonen. -stück, -e, n. frukost. -stük- 
ken, sv. I. itr. h. spisa frukost, frukostera. 
I. tr. äta till frukost. -verklärt, -vollendet, a. 
tidigt hädangängen. -zeitig, a. tidig. -zei- 
tigkeit, /. egenskap att vara tidig. 
fruktifizierllen, sv. tr. 1. befrukta. 2. nana. göra 
fruktbärande, räntebärande. -ung, f.- 

ft, itj. betecknande hastigt försvinnande, t. ex. Av, Weg 
war er! borta var han! 

Fuchs, -e +, m. 1. räf, F goldene Füchse: guld- 
mynt, dnkater, es sind nur zwei Meilen, 
aber Meilen, die der m gemessen hat: ug. 
det är bara tvä mil, men mil, som förslä. 
2. röd häst, fux. 3. stud. a) student under 
första terminen cı. första året af hans uni- 
versitetstid, b) yngre medlem af en stu- 
dentförening, jfr Bursch 3. -eisen, n. räf- 
sax. en, I. sv. tr.o.itr. h.F 1. plåga, ansätta, 
pina. 2. bedraga, lura, präja. II. ürr. füchsen, 
a. af räfskinn, räfskinns-. -falle, f. räfgil- 
ler, räfgrop. -grube, f. 1. räfhäla, räfgryt. 
2. räfgrop. -Icht, -ig, a. 1. räflik, i sht röd 
som en rar, rödhårig. 2. = fuchswild. 

Füchsin, -nen, f. räfhona. 

Fuchsiipelz, m. 1. räfskinn. 2. rüfskinnspäls. 
Bild. den w anziehen: begagna list. -prellen, 
n. räfprällning. -ret[h], a. röd som en rar, 
rödhårig. -scheck[e], m. hvit häst med rö- 
da fläckar. -schwanz, m. 1. räfsvans. F den 
mw streichen: liema, smickra. 2. bot. räfrum- 
pa (Alopecurus). -schwänzeln,* sv. itr. hk. F 
lisma, smickra. -schwänzer, -. 2. F lismare. 
-schwänzerei,-en, /. lismeri,kryperi.-schwän- 
zerisch, a. lismande, krypande. -[teufels-] 
wild, a. F alldeles utom eig, topp tunnor 
rasande, bindgalen. 

Fuchtel, -n, f. fuktel. -n, sv. I. itr. h. Mit den 
Händen a fäkta med händerna. IL tr. fuktla. 

Fuder, -, n. aim. [1], 1. lass. 2. ett på olika trakter 
olika mått för våta varor: foder. | 

Fug, -[e]s, 0, m. fog, grundadt skäl; rättig- 
het. Mit gutem m välbefogadt. -6, -n, /. 1. 
fog, fogning, fals. Aus den an gehen a. 
weichen: gå sönder i fogningarna. 2. lämp- 
ligt tillfälle att vidfoga eı. bifoga ngt. 3. mus. 
fuga. -en, sv.tr.1.foga, hopfoga. 2. fogstryka. 

föglien, sv. I. tr. 1. foga. Zu etw. © tillfoga, 
tillägga till ngt. 2. foga, anordna. Wie Gott 
es fügt: som Gud vill, jm etw. zu wissen m 
laga att ngn får veta ngt. II. rf. 1. foga 
sig. Sich den Befehlen js wm efterkomma 
ngns befallningar. 2. foga sig, gifva efter. 
8. opers. foga sig, tilldraga sig, hända. 
-swort, -er t, 2. gram. konjunktion. -lich, 
a. vanl. adv. passande, lämplig, med fog, 
med rätta. Er hätte m schweigen können: 
han hade gärna kunnat tiga. -lichkeit, /. 
fog, lämplighet. -säm, a. foglig, medgörlig. 
-samkeit, /. foglighet, medgörlighet. -ung, 
f. 1. fogning, fogande. 2. eftergift, under- 
gifvenhet. 8. skickelse, försyn. 


176 


— Füllung 
fühllibär, a. fürnimbar, kännbar. Jm etw. m 
machen: låta ngn känna ngt. -barkeit, f. 1. 
förnimbarhet.-2. kännbarhet, betydlighet. 
on, sv. I. ir. känna. Jm den Puls m känna 
ngn på pulsen, ein Glied nicht mehr a haf- 
va mistat känseln i en lem. II. rl. 1. kän- 
na sig, t.ex. glücklich. Sich [etw.] >» tycka 
sig vara ngt. 2. trefva sig, t.ex. nach der 
Thüre: fram till dörren. 8. Etw. fühlt sich: 
ngt käns, kan kännas. III. ter. h. 1. känna, 
hafva känsel, t. ex. jedes Tier fühlt. 2. Jm 
an den Puls, auf den Zahn m känna ngn 
på pulsen. -er, -, m. 1. en som känner ngt. 
2. zoo. känselspröt. 3. F försök for att känna 
sig för. -fadon, m. -hern, n. zoo. känselhorn, 
pannspröt. -los, a. känslolös, okänslig. -lo- 
sigkeit, /. känslolöshet. -sinn, m. känselsin- 
ne. -ung, f. känning, beröring. -ungsvermö- 
gen, ». känselsinne, 
Fuhre, -n, f. 1. fora. 2. Etw. mit der m ei. per 
m bekommen: få ngt på vagn. 9. forvagn.' 
führllen, sv. I. tr. 1. föra, leda. Irre m vilse- 
leda, führe uns nicht in Versuchung ! inled 
oss icke i frestelse! jm etw. vor die Augen 
mw göra ngt tydligt, äskädligt för ngn, på- 
minna ngn om ngt. 2. hafva, vara försedd 
med, bära, föra. Etw. bei sich hafva, bära 
ngt på sig, dieser Flufs führt Krebse: det. 
fins kräftor i denna flod. 3. hand. hafva tin 
salu, på lager. 4. uppföra, draga fram, t. ex. eine 
Mauer. Die Mauern höher a höja murarne, 
etw. weiter m fortsätta ngt. 5. föra, t. ex. 
Bücher, ein eingezogenes Leben, das Wort; 
sköta, t. ex. die Korrespondenz, den Pinsel; 
förvalta, t. ex. ein Amt; handhafva, t. ex. die 
Regierung; leda, t.ex. eine Untersuchung. 
Er führt eine glückliche Ehe: hans äkten- 
skap är lyckligt. II. ter. h. Der Weg führt 
nach der Stadt: vägen för, leder, gär till 
staden. -er, -, m. förare, anförare, ledare, 
förvaltare, dirigent. -erin, -nen, f. leda- 
rinna. -erschaft, /. 1. förande, ledning. & 
sanıtlige förare, förarkär. 
Fuhrligeld, n. forlön. -herr, m. åkare. -mann, 
m. forman, äkare. -mannswagen, m. forvagn. 
Führung, /f. 1. ledning. m der Bücher: bok- 
föring. 2. uppförande. 
Fuhrliweg, m. farväg. -werk, n. fordon, åkdon. 
«wesen, n. varuforsling, transportväsen. 
Füllllo, -n, /. 1. öskar. 2. fyllning, fylinad. 
3. fullhet, rikt förråd, ymnighet, öfverflöd. 
Die Hülle und mw riklig mängd, öfverflöd, 
aus der m seines Herzens sprechen: tala ur 
djupet af sitt hjärta, die m ihres Busens> 
hennes svällande barm. -simer, m. öskar. 
on, I. -, n. föl. II. sv. tr. 1. fylla, uppfylla. 
2. ösa. IH. sv. itr. h. föla. -fals, n. öskar. 
-haar, n. stopphär. -horn, n. ymnighetshorn. 
-kanne, /. kanna att ösa med. -kelle, f. slef 
att ösa med. -löffel, m. förläggarslef. -sel, -, n. 
kok. fyllning. -ung, f. 1. ifyllande, ihällande. 


Ür. Intransitivt, rl. reflexivt, St. starkt, SD. svagt, Ör. transitivt verb. hb. har Aaden, 8. har sein till hjälpverb. 


Ai 


Fund a 
2. fyllning, fyllnad. 8. ruta, fält, t. ex. w 
einer Thüre: dörrspegel. 

Fund, -e [t], m. aim. +, fynd. 

Fundamönt, -e, n. grund, grundval, grundmur, 
stenfot. Bild. etw. aus dem we verstehen: i 
grund förstå ngt. -äl, a. grundläggande. 
-Alsatz, m. fundamentalsats. -ieren, sv. tr. 
grunda, grundlägga, lägga grundvalen till. 
-ierung, /- 

Fundlilatién, -en, /. grundläggning. -gebühr, f. 
-geld, ». hittelön. -grube, £. grufva, fynd- 
ort; vita. guldgrufva. -ieren, sv. tr. grunda, 
grundlägga, stödja. Fundierte Schuld: skuld 
för hvars betalande säkerhet finnes. -ierung, 
f. -ort, m. fyndort. 

Fine, -r, m. invånare på Fyen. -n, -s, 0, n. 
Fyen. 

fünf, utan följ. subst. ätv. X fünfe, I. a. (oböj!. grund- 
tal) fem. m gerade a. eine gerade Zahl sein 
lassen: låta udda vara jämt. II. -en, f. fem- 
ma. Betr. sms. jfr sma. med drei. -er, -, m. 1. fem- 
ma. 2. femtal. 3. ledamot af ett af fem per- 
soner bestäende samfund, fem-man. 4. sol- 
dat från femte regimentet. 5. vin från år 5. 
6. ngt som kostar fem pfennig el. mark m. m. 
-erlel, odöjl. a. fem slags. -te, a. (ordningstal) 
femte. -tehaib, a. fyra och en half. -tel, -, 
n. femtedel. -tens, adv. för det femte. -zehn, 
funfzehn, I. a. (oböjl. grunatal) femton. II. -en, 
f. siffran femton. Betr. sms. jfr sms. med drei. 
-zehner, Funfzehner, m. femtontal m. m., jfr 
Fünfer. -zehnerlei, funfzehnerlei, ovojı. a. fem- 
ton slags. -zehnte, funfzehnte, a. (oräningsta!) 
femtonde. -zehntel, Funfzehntei, -, n. fem- 
tondel. -zehntens, funfzehntens, adv. för det 
femtonde. -zig, funfzig, I. a. (oböjl. grundtaı) 
femtio, jtr dreifsig. II. -en, f. femtia. Betr. 
sms. jfr sms. med drei. -ziger, Funfziger, I. -, 
m. 1. femtiäring. 2. In den un sein: vara 
på femtiotalet (öfrer femtio Ar). 9. jfr Fünfer 
3--6. II. oböj. a. Die w Jahre: femtiotalet, 
ären mellan 50 och 60. -zigerin, Funfzigerin, 
-nen f. femtiärs kvinna, femtiäring. -ziger- 
lei, funfzigeriei, obojl. a. femtio slags. -zigste, 
funfzigste, a. (ordningstaı) femtionde. -zigstel, 
Funfzigstel, -, n. femtiondedel. -zigstens, 
funfzigstens, adv. för det femtionde. 

fungieren, sv. itr. h. fungera, tjänstgöra. 

Funklie[n], -r[s], -», m. aim. }, gnista. -eln, sv. 
itr. h. glänsa, gnistra, skimra, tindra. -el- 
[nageljneu, a. splitterny. -en, sv. itr. h. 
gnistra, spraka. -enähnlich, a. gnistrande. 
-onfänger, m. i. eldskärm. 2. gnistsläckare. 
-ensprühen, n. sprakande. -ensprühend, a. 
gnistrande, sprakande. -tlön, -en, f. funk- 
tion, förrättning, förvaltning, göromål. -tio- 

— når, -8 ei. -e, m. funktionär, tjänsteman. 

für, I. prep. med ack. 1. för. Das wm und Wi- 
der: skälen för och emot; was av ein: hvad 
för en, t. ex. was w ein Mann ist das? hvad 
för en eı. hurudan karl är det? was av Ab- 


117 


Fürstlichkeit 
sichten er auch‘ haben mug: hvad för afsig- 
ter han än må hafva, was w elende Ent- 
schuldigungen! hvilka usla ursäkter! 2 
Tag w Tay: dag efter dag, Mann w Mann: 
a) en och en i sänder, b) hvarenda en, alles 
Stück av Stück besehen: betrakta allt det ena 
efter det andra, hvarenda sak. 9. föräldr. = vor, 
t.ex. vw Schrecken blesch: blek af förskräc- 
kelse. II. adv. vw und vw allt frumgent, allt- 
jämt. -bafs, adv. torsıar. framåt, vidare. -bit- 
te, /. förbön. m einlegen e. thun: fälla för- 
bön. -bitten, itr. h. filla, göra förbön. -bit- 
ter(in), m. (,f.) förebedjare (-erska). 
Furchlile, -n, f. fåra. -en, sv. tr. fåra, plöja, dra- 
ga fåror i. -enärtig, -enförmig, -ig, a. färad. 
Furcht, 0, f. fruktan, rädsla. In m setzen: 
skrämma, injaga fruktan hos. -bär, a. fruk- 
tansvärd, förskräcklig. -barkeit, /.förskräck- 
lighet. -bild, n. = Furchterscheinung. 

fürchtlien, sv. I. tr. frukta, vara rädd för. II. 
rf. vara rädd, vor jm: för ngn. Ich fürchte 
mich dies zu thun: jag är rädd för att, törs 
ej göra detta. III. itr. h. vara rädd, fär jn: 
för NEN att ngt skall hända honom. -erlich, a. för- 
skräcklig, ryslig. -erlichkeit, /. förskräck- 
lighet, ryslighet. 

Furchtlierscheinung, f. ar fruktan framkallad fanta- 
sibild; spöke. -frei, a. ej rädd. -hase, m. 
förskrämd stackare. -los, a. icke rädd, oför- 
skräckt. -losigkeit, /. oförskräckthet. -säm, 
a. rädd. -samkeit, /. rädsla. 

Furchung, f£. färande, plöjning. 

fürder, I. a. vidare. II. adv. 1. vidare, framåt. 
2. atr. -hin, framdeles, hädanefter. ' 

fürörst, adv. först, till att börja med. 

Furie, -n, /. 1. furie. 2. raseri. 

Furior se Fourier. Furke se Forke. 

fürlieb, adv. Mit etw. m nehmen: hålla till 
godo, läta sig nöja med ngt. 


| fürnehm se vornehm. 

‚ Furöre, -[s], 0, n. wm machen: göra furor. 

| Furråge m. m. se Fourage m. m. 

‚ fürlls, smodragn. ar für das. -sorge, f. försorg, 


omsorg. -sorgend, a. dragande försorg, för- 
utseende. -sorglichkeit, /. förutseende, om- 
sorg. -spräche, /. förord, rekommenda- 
tion. -sprechen, itr. hk. vara förespråkare. 
-sprecher(in), 2». (f). förespråkare (-erska). 

Fürst, -en, m. furste. -en, sv. tr. upphöja i 
furstligt stånd. -enknecht, n. krypande furste- 
tjänare. -enmälsig, a. furstlig. -enschaft, /. 
1. furstligt stånd, furstevärdighet. 2. samt- 
lige furstar i ett land. -enschule, /. fursteskola, 
af ngn furste stiftad skola. -ensinn, m. furstligt 
sinne, högsinthet. -ensitz, m. residens. -@n- 
spiegel, m. furstespegel (bok med råd für furstar). 
-ontag, m. fursteförsamling, furstemöte. -@n- 
t[h]um, 2». furstendöme. -In, -nen, f. furstin- 
na. -Iich, a. furstlig. -lichkeit, £. 1. furstligt 
sätt, beteende. 2. i tina: höghet. 3. furstlig 
person, furste. 


Av = föregåcnde uppslagsord. " äkta sms. 0 saknar plur. T bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


12 


Furt —- 18 — gack 


— nn nn nn mn nn LU LLI__ 





Furt (ar. med a 0), -en, f. vad(stille). af hemligt förstånd. II. tr. trampa, med fötterna 

Furünkel, -, m. -n, S blodböld. faststampa. 

fürwähr, adv. i sanning. fulslien, sr. I. tr. 1. Etw. auf etw. (at. el. ack.) 

Fürllwitz se Vorwitz. -wort, n. 1. pı. -e, förord. | w fota, bygga ngt, låta ngt hvila på ngt. 
2. pl. -er f, gram. pronomen. 2. Gefufst = -füfsig. II. ür. h. o.rfl. fota 


Fuschlielöi, -en, f. hastig fingerrörelse, fusk, | sig, stödja sig, hvila, auf etw.: på ngt. fall, 
bedrägeri. -eln, -en, sv. itr. h. 1. Ü ber! m. fotfall, knäfall. -fälllg, a. liggande på 
etw. hin  oroligt fara med fingrarne öfver | knä. -flasche, /. fotvärmare. -gänger, m. 
ngt. 2. på sådant sätt fuska, bedraga i sht i kort: | fotgängare. -gestell, n. fotställning, fot, 
spel. "6rél = Fuschelei. -ern = füscheln. piedestal. 

Fusel, -, m. 1. finkelolja. 2. finkel, finkel- | -füfsig, a. suf. -fotad, fürseaa med fötter, t. ex. 
bränvin. -ig, a. 1. finkelhaltig. 2. ngt druc- | schnellm snabbfotad, vierwer Tisch: bord 
ken, på röken. -n, sv. itr. h. dricka finkel, | med fyra fötter. 


lukta finkel. Fülsliklaviatur, ‚f. pedalverk på orga. -knöchel, 
Füsilliier, -e, m. fysilier (infanterist med lätt beräp- m. fotknöl. -lahm, a. lam i fötterna. 

ning). -ieren, sv. tr. skjuta, arkebusera. -låde, | Fülsling, -e, m. strumpfot, socka. 

-n, f. arkebusering. Fafslipfad, m. gängstig. -register, n. pedal- 


Fuls, m. 1. pi. -e t, fot, pi. fötter, &) på människor, verk på orgel. -sack, m. fotpåse. -schemel, 
djur, strumpor, skor m. m. Zu av till fots, gut zu m. pall. -teppich, m. matta. -tritt, m. 1. 
n[e] sein: vara en god fotgängare, jm | steg, gång. 2. fotspår. 3. spark. 4. fotsteg, 
Füfse machen: skynda på ngn, ge ngn res- | pall, trappa. -truppe, /. trupp till fots. -weg, 
pass, sich auf die Fifse machen: begifva | m. gångstig. 
sig åstad, F die Fifse in die Hände neh- | Fuståge = Fastage. 
men: lägga benen på ryggen, vom Kopf bis | tutsch, adv. F m sein: vara sin kos, hafva gått 
zu den Fäfsen: från topp till tå, stehenden | med Davids höns under isen. 
wes: på stående fot, genast, trocknen es: | Futter, -, n. atm. +, 1. foder. 9. fodral. -äl, -e, 
torrskodd, [festen] w fassen: få fotfäste, n. fodral. -bau, m. odling af foderväxter. 
jm auf dem we folgen: följa ngn hack i | -blene, f. arbetsbi. -boden, m. (hö)skulle. 
häl, die Fü/se unter js Tische haben: lefva | -holen, n.foderhämtning, furagering. -kasten, 
på ngns bekostnad; b) fot = ställning, förhäl- m. foderkista, -lär. -klinge, /. foder-, hac- 
lande, tillstånd, skick, t.ex. auf einem gro/sen kelseknif. -knecht, m. fodermarsk. -korn, 
we leben: lefva på stor fot, auf preu/si- n. fodersäd. -kraut, n. foderväxt. -n, füt- 
schen. m setzen: organisera efter preussiskt tern, sv. I. tr. 1. fodra, a) vant. Juttern, t. ex. 
mönster; c) (vers)fot. 2. pi. -, fot ss. mätten- das Vieh. Ein Tier grofs m lägga på, upp- 
het med föregående räkneord, t. ex. eine Länge von föda ett djur; b) vanı. füttern, 1. ex. einen 
zehn m. 8. pi. -e, fot(mätt), t. ex. nach wen, | Rock, eine Wand mit Planken. 2. vam. fut- 
nicht nach Ellen rechnen. -angel, f. fot- tern, fodra med, lägga för kreaturen, t. er. 
angel. -bank, /. pall. -bedeckung, -beklei- | Heu, Hafer. 3. vam. füttern, mata, t. ex. die 
dung, f. fotbel:lädnad. -blatt, n. fotsula. -bo- | Jungen: (fägel)Jungarne, ein Kind, eine Ma- 
den, m. golf. -decke, f. 1. täcke, sjal att tägga | schine. II. itr. h. vanı. fultern. 1. fodra, t. ex. 
öfver fötterna. 2. matta. -eisen, n. 1. fotboja. | der Knecht hat gefuttert. 2. om åjur o. F om 
2. fotangel. 3. sax att fånga fötterna 1, t. ex. Täf- människor: äta, beta. -pfianze, f. foderväxt. 
sax. 4. järn som spännes på fötterna for att | -raufe, /. foderhäck. -sack, m. 1. fodersäck. 
kunna gå på is. 2. tornister. -schneide, f. hackelsekista. 

füfseln, sv. I. itr. A. 1. röra benen hit och dit, | -treg, m. krubba, ho. -ung, Fütterung, f. 1. 
sprattla med benen. 2. Mit jm wm trampa | fodring, utfodring; beklädning, revetering. 
ngn på foten o ar honom trampas igen till tecken 2. foder. 


G. 


Gahe, -n, f. 1. gåfva, skänk. 2. [Milde] m sv. I. tr. 1. sätta på gaffel. 2. Gegabelt: tve- 
almosa. 3. offer. 4. dos, dosis. klufven, tudelad. II. itr. h. F taga för sig, 
gäbe se gäng. gafflla i sig. IH. rf. klyfva sig, dela sig. 
Gabel, -n, /. aim. t, gaffel; tjuga, grep; ljuster. -ung, /. tveklyfning, delning; för öfr. se ga- 
-arm, m. skakel. -ast, m. gaffelformig gren. bein. -wagen, m. vagn med gaffeltistel. -weg, 
-gehörn, -geweih, n. (hjort)horn som slutar m. väg som delar sig i tvänne divergerande vägar. 
gaffelformigt. -hirsch, m. hjort som har Ga- | -zacke, -zinke, f. gaffelklo. 
beigehörn. -holz, n. gaffelformigt trästycke. | gäbl- se gabel-. 
-icht, -ig, a. tveklufven, gaffelformig. -n, | gack, it). härmande hönsens m. fl. fåglars kacklande. 





itr. intransitivt, rf. reficxivt, 88. starkt, 8V. svagt, ÖT. trausitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb, 


@Goackelei — 
ack. -elél, -en, f. kacklande. -eln, -en, -ern, 
-sen, sv. itr. h. kackla. 

Gaden, -[t], m. hus, koja, rum, våning. 

Gaffllel, -n, f. gaffel, tjuga. -en, sv. itr. h. ga- 
Pa, med af förundran vidöppen mun stirra, glo. -er, 
-, m. en som står och gapar på ngt, ga- 
pare; pı. gapande hop. -erél, -en, f. gapan- 
de, stirrande ar förvåning. -@rin, -nen, f. se 
Gaffer. 

'Gagllät, -e, m. gagat. -8, -n, f. lön, gage. 

gähl[e] m. m. se jähl[e] m. m. 

gähnllen, sv. itr. h. gäspn. -er, -, m. gäspare. 
-krämpfe, pl.konvulsiviska gäspningar.-sucht, 
‚f. gäspsjuka. 

Gähr- se Gär-. 

gakeln, gaksen sc gackeln, gacksen. 

Gallla (vaan & korta), -8, f. o. m. 1. galadrägt. 
2. galafest. -aanzug, m. -akleid, n. galadrägt. 
-än, -e, m. älskare, kurtisör. -änt, a. 1. höf- 
lig, galant. 2. ne Krankheit: venerisk sjuk- 
dom. -anterie, -[e]n, /. höflighet, galanteri. 
-anteriewala]ren, pl. galanterivaror. -@Asse, 
n, J. galeas. 

Galéere, -n, f. galer. -nsklave, -nsträfling, m 
galerslaf. 

Gälen, pl. gäler. 

Gallleöne, -n, f. galeon. -eöte, -n, f. galiot. 
-öre se Galeere. -erie, -[e]r, f. galleri. 

Galgen, -, m. galge. An den w kommen: blif- 
va hängd, via. kart am m vorbei kommen: 

"med knapp nöd undslippa galgen, vara 
mycket illa ute. -berg, m. galgbacke. -hra- 
ten, -dieb, m. galgfägel. -frist, f. tid som för 
en förbrytare återstår, tills han skall hän- 
gas; dia. tid, anstånd tills ngt obehagligt 
inträffar. -gesicht, n. galgfysionomi. -holz, 
n. trä, virke till a. i en galge. Buda. falsch 
wie ytterst opålitlig. -miene, f. galgfy- 
sionomi. -pack, n. tjufpack, slödder. -schelm, 
-schwengel, m. F galgfägel. -strafe, /. häng- 
ning ss. strat. -streich, m. tjufpojkstreck, 
skälmstycke, puts. -strick, m. 1. galgrep. 
2. galgfägel. 

Galiöne, Gallöte se Galeone, Galeote. 

gälisch, I. a. gälisk. II. n. gäliska, jfr deutsch. 

Gallllapfel, m. galläpple. -e, -n, f. 1. galla. Jm 
die mw erregen ei. die m ins Blut treiben: 
reta gallfeber på ngn, die m läuft ihm über: 
han utöser sin galla. 2. varg. körtel; stenig 
fläck på en åker. 8. kärraktigt ställe på en 
åker. 4. stengalla, flussgalla (hästsjukdomar). 
d. af vissa insekter föranledda utväxter på 
träd. -en, sv. tr. 1. färga med galläpplen. 
2. Einen Fisch m taga gallan ur en fisk. 
-enbitter, a. bitter som galla. -enfieher, n 
gallfeber. -enlelden, rn. gallsjukdom. -erie 
se Galerie. -ert, -e, m. o. n. -ert[e], -en, f- 
limämne, gelé. -ertärtig, a. gel&artad. -icht, 
-ig, a. innehållande galla, gall-; via. het- 
lefrad, lättretlig, hätsk, ondskefull. -Igkeit, 
F. gallfyldt tillstånd; via. lättretlighet, 


119 


EEE nn 


Gänsehüterin 


hätskhet, ondska. -imathias, -, 0, m. o.n. 
gallimatias. -io- se Galeo-. -Isieren, sv. tr. 
förfranska. -omanie, -[e]n, f. öfverdrifven 
förkärlek för det franska, gallomani. -On, 
-3,.n. 0. m. -ÖNG, -n, /. gallon (engelskt rymd- 
mått = 4,54 liter). -sucht, f. gulsot. -süchtig, «. 
lidande af gulsot. -wespe, f. gallstekel. 

Galllmöl, -[e]s, 0, m. galmeja. -Ön, -s, m. -ÖnG, 
-n, f. galon. -onieron, sv. tr. galonera. -Öpp, 
-e, m. galopp. -oppäde, -n, f. galopp, galop- 
pad. -oppieren, sv. tr. galoppera. -Ösche, -n, 
f. galosch. -vänisch, a. galvanisk. vanisie- 
ren, sv. tr. galvanisera. 

Gamänder, -, m. bot. gamander (Teucrium). 
-shrenpreis, m. vor. jungfruögon (Veronica 
Chamzdrys). 

Gamäsche, -n, /. 1. damask. 2. F byxängest. 
-ndienst, m. stelt, smäaktigt noggrant sol- 
datskick, militärvälde, militärsnobberi. -n- 
held, -nmensch, -nritter, m. militärsnobb. -n- 
stiefel, m. ett slags halfstöfvel. -nt[h]um, ». = 
Gamaschendienst. 

Gang, I. -e f, m. aim. Gängelchen, Gänglein, 1. 
gång. In m bringen: sätta i gång, die Auf- 
merksamkeit im we erhalten: hålla upp- 
märksamheten vaken, einer Sache ihren a 
lassen: låta en sak ha sin gång, einen be- 
stimmten w nehmen: taga en viss vänd- 
ning, im we sein: vara i gång, äfv. Vara 
gångbar, seinen eigenen m haben: gå sin 


" egen väg, einen m um die Stadt machen: 


gä, taga en promenad omkring staden, wol- 
len Sie einen m für mich machen? vill ni 
gå ett ärende åt mig? 2. rätt via co mätid. 
II. = gäng. 

gäng, a. m und gäbe eı. gebe: gängse, gäng- 
bar, bruklig, vanlig. 

Gangllärt, f. 1. sätt att gå. 2. varg. gångart. 
-bär, a. 1. gångbar. 2. hand. begärlig. -bar- 
keit, /. gångbarhet, begärlighet. 

Gängel, -, m. vaggmede. -band, -er f, ». led- 
band; bid. am we führen: föra i ledband. 
-messer = Wiegemesser. -n, sv. I. str. s. tul- 
ta. II. ir. 1. föra i ledband, lära varn gå. 2. 
vagga. 3. Fleisch m hacka kött mea Gängel- 
messer. -wagen, m. gångstol. 

ganglihaft, a. 1. = gangbar. 2. dvärg. föürekom- 
mande i gångar. -rad, n. tramphjul. -spill, 
n. gängspel. -weise, adv. 1. för hvar gång. 
2. värg. i gångar. -woche, f. gångvecka. 

Gans, -e t, f. gås. 

Gänsellaar, -ädler, m. glada. -auge, n. 1. gäs- 
öga. 2. ett slags grof dräll. -blume, f£. vät- 
teljus (Bellis perennis). -dumm, a. dum som 
en gås. -füls, m. 1. gåsfot. 2. mell (Cheno- 
podium). 8. anföringstecken, gåsöga. -haft, 
a. gäsaktig, gås-, enfaldig. -haut, f. 1. gäs- 
skinn. 2. gåshud på människor. Es SJ uhr mir 
eine m über den Leib eı. es überlief mich 
eine w en ryaning genomfor mig. -hirt, -hü-. 
ter, m. gäsvaktare. -hirtin, -hüterin, /f. gäs- 





Vv = föregående uppslagsord. 


äkta sms. Ö saknar plur. + har omljud. F famitjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 





Gänsejunge — 


vakterska. -junge = Gänsehirt. -kiel, m. gäs- 
penna. -klein, n.gäskräs. -küchlein, -küken, ». 
gäsunge. -mädchen, n. gäsvakterska. -pökel- 
fleisch, 2. saltadt gäskött. -rich, -e, m. gäs- 
karl, gäshane. -schwarz, -schwarzsauer, n. 
svartsoppa. -stall, m. -steige, /. gäshus. -wein, 
m.F gäsvin, oxpunsch, vatten. -weils, -weils- 
sauer, n. maträtt af gäskräs utan blod. 

Gant, -en, f. 1. auktion, t sht konkursauktion. 
2. konkurs. -en, sv. itr. h. 1. påbjuda, yrka 
konkurs. 2. Um etw. m vid en konkursauktion 
bjuda pä ngt. 

ganz, I. a. hel. Von mem Herzen: af hela 
mitt hjärta, wieder & machen: laga, dus 
Buch ist nicht m boken är a) sönder, b) 
defekt, F bid. ein wer Redner: en verklig 
talare, im wen: inalles, allt som allt, ım 
wen genommen: på det hela taget, im gro- 
Ssen und wen e. im grofsen wen: i det 
stora hela, i stort. II. adv. 1. fullständigt, 
helt och hållet. m und gar: helt och hål- 
let, alldeles, m und gar nicht: alldeles icke, 
på intet vis. 2. framför adj. o. adv. helt, all- 
deles. m wenig: helt litet, das ist etwas m 
anderes e. m was anderes: det är ngt helt 
annat, m besonders: i all synnerhet, — 
wohl: mycket väl. 3. via subst. Er ist vw Ohr: 
han är idel öra, er ist m der Mann: han är 
just rätte mannen, es hat » das Ansehen, 

. als ob: det ser alldeles ut som om. 4. gan- 
ska, t.ex m gut: ganska bra. -heit, f. 1. 
helhet, helt tillstånd. 2. det hela, samman- 
fattning. -hüfner, ım. hemmansägare. 

gänzlich, «. fullständig, hel; adv. helt och 
hållet, alldeles, fullständigt. 
gar, I. a. färdig, i ordning; (genom)kokt; om 

— åkerjorå: lucker. m machen: gara, garfva, 
t.ex. den Stahl, das Leder. II. adv. 1. all- 
deles, t. ex. w nicht: alldeles icke, ingalun- 
da, m nichts: alldeles intet, » zu: alltför. 
tr ganz II, 1. 8. ganska, t. ex. er ist ein nm 
gelehrter Mann. 3. till och med, t. ex. du 
bedauerst ihn noch wm. Warum nicht a det 
vore just vackert, å vissticke. str denken I,1,e. 

Garantie, -[e]n, f. säkerhet, garanti. -ren, sv. 
tr. garantera, gå i god för. 

garäus (arv. £-), I. adv. fullständigt, till slutet, 
alldeles. II. ovöj!. m. o. X n. Jm, einer Sache 
den ei. X das m machen: gifva ngn nåde- 
stöten, göra slut på en sak. 

Garbo, -n, /. kärfve. 

gärben, sv. tr. tekn. garfva, t. ex. Stahl. 

Gargön, -s, m. gargon, gosse, ungkarl. = 

Garde, -n, f. garde. -röbe, -n, f. garderob. 
-röbenhalter, m. klädhängare. 

Gardine, -n, f. gardin. -narm, -nhaken, m. 
gardinrosett, -hällare. -nhalter, m. gardin- 
hållare. -npredigt, /. sparlakanslexa. -n- 
stange, /. kornisch. 

Gardist, -en, m. gardist. 

Garo, 0, f. färdigt, moget, kokt, luckert till- 


180 


Gast 


ständ; garfning; färskning; gödning. -n, 
sv. tr. gara, garfva, färska. 


ı gären, st. o. sv. itr. hk. o. rf. jäsa. 


Gärküche, /. restauration. 

Garn, -e, n. 1. garn, tråd. 2. snara, nät. In 
das w gehen: falla i snaran, gå i fällan. 8. 
nätmage. -ät, -e, m. 1. räka. 2. en art krab- 
bor. -baum, m. väfbom. -éele, -n, f. = Gar- 
nut. -6n, a. af garn eı. tråd, garn-, träd-. 
-ieren, sv. tr. garnera, kanta. -ierung, f. gar- 
nering. -isön, -en, f. garnison. -isonieren, 
sv. itr. h. ligga i garnison. -itår, -en, f. gar- 
nering, garnityr. -weife, -winde, /. baspel. 

Garröttlie, -n, f. halsjärn till strypning. -ieren, 
sv. tr. med halsjärn strypa. 

garstig, a. 1. stygg, elak, otäck, ful. 8. aar. 
F mycket, särdeles, grufligt, ryaligt. -keit, 

. stygghet, elakhet, fulhet, afskyvärdhet. 

Gärstoff, sn. jäsningsämne. 

Garten, -}, m. aim. Gärtchen, -lein, trädgård. 
-ampfer, m. patientia (Rumex Patientia). 
-Srdbeero, /. trädgärdssmultron, jordgub- 
be. -frucht, f. trädgärdsfrukt, trädgärdsal- 
ster. -haus, n. lusthus. -kunde, f. kunskap on 
trädgårdsodling, hortikultur. -kunst, /.träd- 
gärdsskötsel. -laube, /. löfsal, berså. -saal, 
m. trädgärdspaviljong. -werk, 8. allebanda 
trädgärdsanläggningar. -wirt[h]schaft, /. 1- 
trädgärdsodling. 2. restauration i en träd- 
gärd. 

Gärtner, -, m. trädgårdsmästare. -di, -en, f- 
1. trädgårdsodling, trädgårdsskötsel. 2_ 
trädgärdsmästarbostad med ei. stan kringliggande- 
anläggningar. -Sibetrieb, m. trädgårdsskötsel. 
«in, -nen, f. trädgärdsmästarhustru. -Isch, 
-mälsig, a. trädgärdsmästare-, konstmässig. 

Gärung, /. jäsning. \ 

Gas, -e, n. gas. -anstalt, /. gasverk. -anstek- 
ker, -anzünder, m. Iykttändare. -behälter, m. 
gasklocka. 

gäschlion, sv. itr. h. brusa upp, bornera. -t, -e, ' 
m. jäsning, bornerande, skum, jäst. 

Gasométer, -, m. o. X n. gasmätare. 

Gasse, -n, f. dim. t, gränd, gata, väg. Bua. er 
ist Hans in allen An: han är framme öfver- 
allt, lägger sin näsa i allt. Zlohle a hälväg. 
Om människor: eine a bilden: bilda dubbel 
häck. -ndirne, f. gatnymf, gatslinka. -n- 
hauer, m. F slagdänga. -nkehrer, m. gatso- 
pare. -nlaufen, n. gatlopp. -nlied, n. slag- 
dänga. -nmädchen, n. rännstensunge. -n- 
mensch, -er, n. = Gassendirne. -nitreter, m. 
gatstrykare, dagdrifvare. -nwitz, m. gat- 
pojkskvickhet. 

Gast, -e }, m. 1. gäst, främling, främmande; 
resande. Bei jm zu we sein: gästa ngn, 
vara bjuden till, på bjudning hos ngn, jr 
zu we bitten: bjuda ngn till sig. 2. kund. 
8. teat. skådespelare som ger gästroller. 4. 
person, sälle, t. ex. ein schlimmer m en far- 
lig sälle, grober m grofhuggare, ein schlau- 


ir. intrausitivt, ri. refiexivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. h. har Aaben, 8. har sein till hjälprerb. 


Gastbecher 


er, durchtriebener © en inpiskad skälm. 
-bocher, m. bägare, skål för gästerna. -bett, 
n. gästsäng. -bitter, m. person, vaktmästare 
som bjuder gäster till ngn aunan. -@N, sv. ilr. 
Ah. 1. gästa, vistas som gäst. 2. gifva gästa- 
bud. -erei, -en, f. gästabud, kalas. -geber- 
(in), m. (f.) värd (-inna). -gebot, n. gästa- 
bud. -geschenk, n. skänk ät en gästvän, 
välkomstgäfva. -haus, n. härbärge, rum för 
resande, värdshus. -herr, m. värd vid ett gästa- 
bud. -Nof, m. värdshus, hotell. -ieren, sv. I. 
ir. undfägna, förpläga. II str. h. 1. gästa, 
vara gäst. 9. kalasa. 3. wa, gifva gästroller, 
gastera. -ierung, f. -lich, a. gäst-; gästvän- 
lig. -lichkeit, f. gästvänlighet. -mahl, n. 
gästabud. -ordnung, f. stadga a) för resan- 
de, b) för värdshus. -prediger, m. präst som 
predikar i en främmande församling; prof- 
predikant. -predigt, /. predikan hållen i 
en främmande församling; profpredikan. 
=rocht, n. en gistväne rättigheter, gästvän- 
skap. -risch, a. gastrisk, mag-. -ronöm, -en, 


m. gastronom, finsmakare, läckergom. -ro- 


anomie, -[e]r,./. 1. finare matlagning. 2. gur- 
mandis. -spiel, n. teat. s.elande af en gästroll. 
-spieler(in), m. (f.) teat. i en gästroll upp- 
trädande skådespelare (-erska). -tafel, f. 


table d’höte. -tisch, m. bord för kunder, 


av. = föreg. -verwandt, a. förbunden gnm 
gästvänskapens band. -vorstellung, f. tea. 
uppträdande af gasterande skädespelar- 
sällskap. -weise, adv. såsom gäst. -wirt[h], 
m. värdshusvärd. -wirt[h]in, /. värdshus- 
värds hustru. -wirt[h]schaft, /. värdshus- 
rörelse. 

gät- se jät-. 

Gatt, -[e]s, -en e. -8, n. sjö. gatt. -@, -n, m. 
make. -en, sv. tr. o. rl. para (sig). -englück, 
N. 
mellan äkta makar. -er, -, n. galler. -erstab, 
m. spjäle i ew galler. -In, -nen, f. maka. -ung, 
‚f. i sht bot. o. zool. Ordning, slägte; i alımh. art, 
slag, sort. -ungsname[n], ». slägtnamn. 
-ungswort, n. slägtord. 

Gau, -[e]s, -e[r], m. o. K n. landskap, distrikt, 
krets; ängd, trakt. -ch, -[e]s, -e[n] a -e +, 
dim. Gäuchlein, hanrej; glop, gäck, narr, 
stackare; skälm, bedragare. -chhell, -e, n. 
rödarv (Anagallis arvensis). -dieb, m. listig, 
förslagen tjuf, tjufstrykare. -gericht, n. dom- 


stol för ett landskap, landskapsting. -graf, | 


m. ugt. lagman. -gräfschaft, /. ugt lagsaga. 
Gaukelllbild, n. gyckelbild, drömbild. -bude, 
f. en gycklares, lindansares, taskspelares 
stånd, kasperteater. -&l, -en, f. 1. fladd- 
rande, lekande rörelse, lek. 2. gyckel, task- 
speleri, bedräglig föreställning, bedräglig- 
het, charlatanerl, bedrägeri. -haft, -ig, a. 
gycklande, bedräglig, taskspelar-, pajas-, 
charlatans-. -kunst, /. taskspelarkonst;knep. 
fn, sv. I. itr. h. 1. när ortförändriagen framhälles 


181 


äktenskaplig lycka. -enliebe, f. kärlek 





Gebärdung 





äfv. s. röra sig lätt, lekande, fladdra, sväfva, 
vaja. 2. Mit etw. m röra ngt hit och dit. 3. 
göra hastiga och förvillande rörelser, göra 
taskspelarkonster, jonglörkonster. II. tr. 1. 


° bedraga. 2. gom taskspelarkonster fram- 


bringa, framtrolla, trolla. III. rf. 1. röra 
sig, fladdra, sväfva hit och dit. 2. Sich in 
Illusionen Av invagga sig i illusioner. -pup- 
pe, /. marionett, kasper. -spiegel, m. troll- 
spegel. -spiel, n. = Gaukelei. -spleler 
Gaukler. -spieleroi = Gaukelei. -tanz, m. 
lätt, luftig dans, lekande rörelse. -tasche, 
J. taskspelartaska. -wahn, m. illusion, fan- 
tasteri. -werk, n. = Gaukelei. 

Gaukler, -, m. gycklare, komediant, taskspe- 
lare, jonglör, pajas, lindansare, charlutan, 
bedragare. -bande, /. lindansarsällskap, 
komedianttrupp. -& = Gaukelei. -haft -- 
gaukelhaft. -in, -nen, f. gycklerska m. m. se 
Gaukler. -isch = gaukelhaft. -truppe 
Gauklerbande. 

Gaul, -e [}], m. aim. f, häst, hästkrake, kamp. 

Gaumen, -, m. gom. 

Gauner, -, ». skälm, kanalje, skojare, bedra- 
gare, tatare, bof, tjuf. -6i, -en, f. bofstreck, 
bedrägeri, kanaljeri. -haft, -isch, a. bedräg- 
lig, bof-, tjuf-. -in, -nen, f. bedragerska m. 
m. se Gauner. -n, sv. itr. h. vara bedräglig, 
begå bofstreck, lura. -spräche, /. tjufspräk. 

Gaulischaft, /. samtliga invånare i en Gau. -turn- 
test, n. allmän gymnastikfest för ett distrikts 
gymnaster. -Wort, -er ft, n. dialektord, provin- 
cialism. i 

Gavötte, -n, f. gavott (gammal fransk dans). 

Gazlle, -n, f. tyget gas. -6l0, -n, f. gasell. 

gbr. förkortn. = gebräuchlich. 

Gellächze, -s, 0, n. ihållande stönande. -äder, "3, 
0, n. ädersystem; ädring, marmorering. 
-ädert, -ädert, a. 1. ädrig. 2. marmorerad. 
-äfter, -‚, N. SPOrrar på vissa djurs ben, SMü- 
klöfvar. -äpfelt, a. apelkastad. -ärmt, a. 
försedd med arm(ar). -Äse, -äfs, -e, n. jag. 1. 
föda, bete. 2. mun, mule på hjortar o, rådjur. 
-åugt, -Åugt, a. försedd med ögon; i sms. -ögd, 
t. ex. bDraunmw brunögd. 

geb. förkortn. = geboren: född (f.). 

Gellbäck, -e, n. 1. bakverk, bröd. 2. bak (= 
på en gång bakad brödmüngd). -båckene(s), (adj. 
böjn.) n. bakverk. -bahren se gebaren. -bälge, 
-8, 0, n. F slagsmål. -bälk, -e, n. bjälklag. 

Gebäranstalt, f. barnbördshus. 

Gebårdlle, -n, /. 1. yttre, utseende, min, (an- 
sigts)drag. 2. åtbörd. -en,* sv. rfl. bära 
sig åt, uppföra sig, vara. -enausdruck, mm. 
ansigtsuttryck, minspel. -enkunst, /. mi- 
mik, minspel. -enspiel, ». minspel. -enspie- 
ler, m. pantomimisk skådespelare. -ensprä- 
che. /. pantomim, ätbördsspräk. -Ig, a. se- 
dig, vanl. blott I sms. ss. wolhlm som uppför sig 
väl, städad, auständig. -ung, f. ätbörd, häll- 
ning, uppförande, beteende. 


= 





Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. t bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


gebaren 


gebären, I.’ sv. itr. h. o rfl. = gebärden. II. 
-8, O,n. beteende, uppförande, skick, oskick. 

gebärllen,” st. tr. föda. Vor der Zeit m få 
missfall. -erin, -nen, /. barnsängskvinna; 
mor. -haus, 2. barnbördshus. -schmerzen, 
pl. födslosmärtor. 

Gebårung = Gebärdung. 

Gebärliung, /. förlossning, födelse. -wehen, 
pl. födslosmärtor. 

Gebäude, -, n. byggnad. 

gebe se gäng. 

Gellböin, -€, N. samtliga Den i en kropp. -bölter, 8, 
0, n. 1. gläfs, bjäbbande, skällande. 2. trä- 
tande, gräl, käx. -bell[e], -[e]s, 0, n. skäl- 
lande, skall. 

geben, st. I. tr. 1. gifva, lemna. Kort. am Av 
sein: vara i tur att ge. 2. opers. es giebt: det 
gifves, det fins. Es wird etw. geben: det 
kommer att vankas ngt, was giebt's? hvad 
står på? was giebt's Neues? hvad nytt? 3. 
frambringa, afkasta. 4. gifva vid handen, 
ädagalägga, visa. 5. med ord uttrycka, äter- 
gifva, öfversätta, t. ex. einen Gedanken gut 
w. 6. Etw. für etw. w utgifva ngt för att 
vara ngt,. 7. åstadkomma, blifva, t. ex. das 
wird einen schrecklichen Lärm a det kom- 
mer att blifva ett förskräckligt oväsen, er 
hätte einen guien Soldaten gegeben: han 
skulle ha blifvit en bra soldat. 8. särskilda 
tall. Rechenschaft von etw. av aflägga räken- 
skap, redogöra für ngt, Zeugnis von etw. av 
vittna om ngt, eine Rolle m spela en roll, 
etw. ans Licht m låta ngt skåda dagen, 
gifva ut ngt, sein Leben an etw. (ack.) av 
egna, helga sitt lif åt ngt, Geld auf Zinsen 
rw låna ut pengar mot ränta, riel auf etw. 
(ack.) w gifva mycket för, fästa stort afse- 
ende vid ngt, seine Tochter in Pension m 
sätta sin dotter i pension, jm etw. in Ver- 
wahrung lemna ngt i ngns förvar, depo- 
nera ngt hos ngn. II. rf. 1. gifva sig, t. ex. 
gefangen: tillfånga, zufrieden: tillfreds, 
zu erkennen: tillkänna. 2. Sich für etw. « 
gifva sig ut för att vara ngt. 8. framgå, t. ex. 
das giebt sich aus dem Zusammenhange. 4. 
Sich in etw. (ack.) w foga sig i ngt. 5. gifva 
efter, gifva med sig, t. ex. der Schmerz wird 
sich bald w. 6. opers. a) es giebt sich nicht 
gut, wenn man nichts hat: det är svårt att 
ge, när man ingenting har; b) wie es sich 
gerade giebt: allt efter som det faller sig. 

Gebller, -, m. gifvare. -Örd- se Gebärd-. -erin, 
nen, f. gifvariuna. 

Gellböt, -e, n. bön. F jn ins w nehmen: taga 
ngn i förhör. -bött[e], -e, ». fullständig 
bädd. -béttel, -s, 0, n. tiggeri. 

‚Gebiet, -e, n. område, gebit. -en," tr. o. itr. h. 
1. befalla, bjuda, herska. Uber seine Lei- 
denschaften a vara herre öfver sina lidel- 
ser. 2. om högt beligna platser: Über etw. (ack. Av 
beherska, dominera ngt. -er, -, m. herekare, 


182 


en rn — ——.— 


gebühren 
husbonde. -erin, -nen, /. herskarinna. -er- 
isch, a. myndig, befallande, högdragen.. 
Bild. die we Macht ihrer Reize: hennes be- 
hags oemotständliga makt. 


Sellbild[e], -e, n. bild, beläte, produkt, bild- 


ning, formation. -bimmel, -s, 0, n. ringande, 
pinglande. -binde, -, r. 1. bindande. 2, knip- 
pa, bundt. 8. laggkärl, tunna, fat. 


Gebirg[e], -e, n. 1. bärgskedja, bärg. 2. burg. 


bärgart. -er, -, m. bärgsbo. -ig, a. bärgig. 
-sausläufer, m. bärgarm, sidorygg. -sbewoh- 
ner(in), m. (f.) bärgsbo. -skunde, f. bärgs- 
vetenskap. -spflanze, /. fjällväxt, alpväxt. 
-«sschicht, /. bärgformation, lager. 


Gellbifs, -e, n. 1. tandrader, käkar. 2. mun- 


stycke på betsel. -bläffe, -s, 0, n. gläfsande. 
-bläse, -s, 0, n. ihärdigt bläsande. -bläse, -, n. 
bläsbälg(ar), bläster. -blök[e], -[e]s, 0, n. 
ihållande bölande, bräkande. -blät, -[e]s, 0, 
2. 1. ant blod i kroppen. 2. blod, slägt, stam, 
ätt. -börgenheit, /. tillstånd af säkerhet, 
skygd. -böt, -e, n. 1. påbud, bud, befall- 
ning. Jm zu we stehen: a) stå ngn till buds, 
b) stå till ngns förfogande, till ngns tjänst. 
Bil. budord, bud. Not kennt kein w nöden 
har ingen lag. 2. kungörelse, lysning. 8. 
anbud, bud (= det för en sak bjudna priset, i sht 
vid anktioner). -DF. förkorta. = gebräuchlick. -brä- 
me, -,n. bräm, garnering. -bräu, -e,n.brygd(= 
det brygda), blandning, usel blandning. -bräuch, 
-e 7, m. 1. bruk, begagnande, användning. 
vw ton etw. machen: begagna sig af ngt. 2. 
bruk, sed, vana, mod. -bräuchen,* tr. be- 
gagna, använda. -bråuchlich, a. bruklig, 
vanlig. -bräuchlichkeit, /. bruklighet, van- 
lighet. -bräuchsanweisung, /. bruksanvisning. 
-bräuchsrecht, n. nyttjanderätt. -bräuchsvör- 
schrift, /. bruksanvisning. -bräude, -, n. 
= Gebräu. -bräus[e], -es, 0, n. ihållande brus. 
-bröche, -s, 0, n. 1. inätlange kräkningar. 2. 
jäg. vildsvinstryne. -brechen, I." ir. A.. 
Etw. gebricht mir cı. es gebricht mir [an 
med dat.] etw.: jag saknar ngt, lider brist på 
ngt, det fattas mig ngt. II. -, n. brist, fel, 
lyte, svaghet, sjukdom, ondt. -bréchlich, a. 
bräcklig, klen, svag. -bröchlichkeit, f. bräck- 
lighet, klenhet, lyte. -bröste, -s, -n, n. = 
Gebrechen II. -bröchenheit, f. brutet till- 
stånd. Die m seiner Stimme: hans brutna 
röst. -bröckel, -s, 0, n. 1. lossnande i smu- 
lor, afvittring. 2. 1ossnaue smulor, bitar, epill- 
ror. -brödei, -s, 0, n. kokande, sjudande. 
-bröder, pl. bröder, t. ex. diem Grimm: brö- 
derna G. -bräll, -[e]s, 0, x. rytande, bölan- 
de, vrälande. -brümm[e], -[e]s, 0, rn. brum- 
mande. -bühr, -en, f. 1. det tillbörliga, 
skyldighet. Über eı. wider alle m otillbör- 
ligt, jeden bei seiner m nennen: gifva hvar: 
och en den honom tillkommande titeln. 2. 
vanl. pl. honorar, afgift, betalning, inkomst,. 
lön. -bühren,* itr. he o. rf. 1. med rätta till- 





ir. intransltivt, ef. reflexirt, St. starkt, 8UC. svagt, Ör. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälprerb. 


gebührlich — 18 


komma, jm: ngn. Ehre, dem Ehre gebühret: 
ära den som äras bör. 2. van. rf. vara till- 
börlig, anstä, passa, i sbt opers. wd = följ. 
-bührlich, a. tillbörlig, passande. -bührlich- 
. keit, /. tillbörlighet. -bünd, -e [$], n. knip- 
pa, bundt, docka. -bündenheit, f. tvång, 


band på ngn. -bürt, -en, f. 1. nedkomst, för-- 


lossning, barnsäng. Zu frike m missfall. 
2. födelse. 8. börd, härkomst. 4. lifsfrukt, 
foster. -bårtig, a. född, härstammande. m 
aus Berlin: född i B., från B., född ber- 
linare, 

Gebürtsliadel, m. ärftlig adel. -anzeige, /. fö- 
delseannons. -fehler, m. medfödt, natnrligt 
fel, lyte. -feler, f. -test, ». födelsedagstiran- 
de. -helferin, /. barnmorska. -land, n. hem- 
land. -liste, f. lista, förteckning öfver föd- 
de. -mal, n. födelsemärke. -recht, ». ärft- 
lig, medfödd rättighet. -register, n. = Ge- 
burtsliste. -schein, m. dopattest. -schmerzen, 
pl. tödslosmärtor. -tag, m. födelsedag. -we- 
hen = Geburtsschmerzen. " 

Gebüsch, -e, n. buskage, buskar, dunge, skog. 

Gock, -en ev. X -e, m. 1. gäck, narr, sprätt. 2. 
Den [en] mit etw. treiben: drifva gyckel 
med, förlöjliga ngt, 5m den men stechen: 
håna ngn, räcka lårg näsa, peka finger åt 
ngn. -enhaft, a. narraktig, sprättig. -enhaf- 
tigkeit, f. narraktighet. -erél, -en, /. narr- 
aktigt uppträdande, narraktig handling, 
dårskap. -ig, -isch = geckenhaft. 

Gedächtni[f]s, -se, rn. minne. Wenn mein m 
mich nicht trägt: om jag mins rätt. -hüch, 
n. 1. album. 2. notisbok. -feier, f. -fest, n. 
äminnelsehögtid, minnesfest. -kraft, /. er- 
inringsförmäga. -kunst, /. minneskonst, 
mnemonik. -münze, /. minnespenning, me- 
dalj. -rede, /. minnestal, äreminne. -sache, 
f. minnessak. -tag, m. äminnelsedag, min- 
nesvärd dag. 


 —— Tr Jr 


Gedänke[n], -ns, -n, m. tanke, an (med ack.): på. ' 
' Geest, 0, f. -land, n. högt beläget, torrt land, 


Seine nun gehen zu hoch: han har för högt- 
flygande planer, guter mu godt infall, seine 
nn nicht beisammen haben: vara tank- 


— Gefahrlosigkeit 


nicht: med orätt fås, med sorg förgås. 9, 
Jm zu etw. m lända ngn till ngt. 3. Die 
Sache ist dahin e. so weit gediehen: saken 
har nu kommit därhän, så långt, står på 
den punkten, die Sache ist aufs Äu/serste 
gediehen: saken har drifvits till sin spets. 
II. -s 0, n. trefnad, tillväxt, frodighet, 
framgång. Gott gebe sein w dazu: Gud gif- 
ve sin välsignelse därtill, låte det lyckas. 
-délhlich, a. som har framgång, lycklig, 
blomstrande, lyckosam, gynnsam. -dénk- 
sms. se Denk-. -dönken,* tr. o. itr. h. 1. Jm 
etw. av hafva ngn i minnet, bära agg till 
ngn för ngt. 9. Js m minnas ngn, er ge- 
dachte meiner mit keiner Sılbe: han kom ej 
ihåg mig med ett enda ord, Jessen nicht zu 
av dafs: för att ej tala om att, zu deinem 
av till minne af dig. 3. zu: tänka att, 
hafva för afsigt att. -dicht, -e, n. dikt, kvä- 
de. -dichtalbum, n. poetiskt album. -dicht- 
form, f. In på vers. -diegen, a. gedigen. 
-diegenheit, /. gedigenhet. -dinge, -, n. 1. 
prutande, köpsläende. 2. uppgörelse, be- 
ting. -drånge, -, 2. trängsel, vimmel; trång- 
mål, klämma. -drängtheit, /. 1. samman- 
packning, trängsel. 2. kortfattadt uttrycks- 
sätt, korthet, precision. 3. rask följd. -dritt, 
a. tredelad, trefaldig. -drüngenheit, f. 1. tät- 
het, fasthet. 2. kortfattadt, koncist ut-' 
tryckssätt. -düdel, -s, 0, n. ugr. kattmusik. 


Geduld, 0, f. tålamod, fürdragsambet, öfver- 


seende. Die m rei/st mir: mitt tålamod är 
slut, mit „m m haben: hafva fördrag med 
ngn. -en, nf. gifva sig till täle. -faden, m. 
Der w reifst mir: mitt tålamod är slut. 
-ig, a. tålig, tålmodig. -los, a. otålig. -losig- 
keit, /. brist på tålamod, otålighet. 


gelldänsen, a. uppsväld, uppblåst. -dünsonheit, 


f. uppsväldt, uppbläst tillstånd. -éckt, 
a. försedd med hörn. -éignet, a. egnad, 
passande, lämplig. 


hed. 


| Gofähr, -en, J. 1. fara. Mit mn meines Lebens: 


spridd, ouppmärksam, etw. in Än thun: | 


göra ngt af tankspriddhet, sich (aäat.) un 
über etw. (ax) machen: förebrä sig ngt, 
sich (dat) un auf etw. lack.) machen: göra 
sig förhoppning om ngt. -nfülle, /. tanke- 
rikedom. -nleer, a. tom på tankar, ande- 
tom. -nleere, f. brist på tankar, andetom- 
het. -nreicb, -nschwer, a. tankediger. -n- 
späne, på. tänkespräk, aforismer. -nvoll, a. 
1. tankfull. 2. tankediger. -nwelt, f. tankens 
värld. 

Gelldärm, -e, n. inälfvor, tarmar. -döck, -e, n. 
1. allt som tjänar till betäckning, t. ex. hästtäc- 


ken, ant tin taktäckning hörande m.m. 2. bords- 
linne, duktyg, kuvert. -deihon, I.” st. o. sv. | 


itr. s. 1. ha framgång, lyckas, trifvas, fro- 


das, gå till, tilltaga. Unrecht Gut gedeiht 


| 
i 
I 
! 
| 


med fara för mitt lif, es ist w im Verzuge: 
dröjsmål medför fara, in m setzen: utsätta 
för fara. 2. risk. Auf’ die w hin alles zu 
verlieren: med risk att förlora allt. -brin- 
gend, a. olycksbringande, hotande, farlig. 


Getährde, -n, f. 1. fara. 2. bedrägeri. -n,” 


sv. tr. utsätta för fara, blottstülla, sätta på 
spel. 


gefährdrohend, a. hotande, farlig. 

Gefährdung, f. blottställande. 
: Gefähre, -s, 0, n. oupphörligt ükande bit och dit. 
gofährlich, a. farlig; F ar. betydlig, gruflig. 


Etw. sehr m machen: Ööfverdrifva faran i ngt. 
«keit, /. farlighet, fara. Aus allem eine m 
machen: ugf. se spöken midt på ljusa dagen. 


gefährios, «. utan fara, ofarlig. -Igkeit, f. ofar- 


lighet, säkerhet. . 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. O saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 





Gefährt, -e, n. 1. äkdon, fordon. 2. jag. spår. 
"8, -, m. kamrat, i sht reskamrat, ledsagare. 
-In, -nen, f. ledsagarinna, kamrat. 

getährvoll, a. farlig. a 

Geitält[e], "e, Nn. 1. lutning, om vatten: fall. F 
ein gutes m haben: hafva ett godt fall, 
dricka dugtigt. 2. vanı. pi. afkastning, in- 
komster ar ngt. -fälle[n], -n[s], -n, m. be- 
hag, (vän)tjänst. An etw. (aat.) m finden cı. 
haben: finna behag i, gilla, tycka om ngt, 
jm zu nun sein, thun, reden: vara, göra, tala 
ngn i lag, es geschieht mir ein w damit: ni 
bereder mig ett nöje därmed. -fålleinneh- 
mer, m. uppbördsman. -fällen,” itr. h. 1. be- 
haga, falla i smaken. Er gefällt mir: han 
är i min smak, jag tycker om honom, opers. 
es gefällt mir hier: jag trifves här, tycker 
om mig här. 2. Sich (dat) ın etw. finna 
behag, nöje i, trifvas med ngt, wie yefällst 
da dir in Paris? hur tycker du om dig, 
befinner du dig i P.? 3. Sich (aat.) etw, m 
lassen: a) tycka om ngt, b) foga sig i, un- 
derkasta sig ngt, sich m lassen, da fs: fin- 
na sig i att, sich nicht viel av lassen: icke 


tåla mycket som ej är en i lag. -fållerhebung, 


f. uppbörd. -fållhöhe, f. nöjäen ar eu fall. 
-fållig, a. behaglig, angenäm, benägen, till- 
 mötesgående, tjänstaktig, vänlig, i lag. 
Was ist Ihnen »? hvad behagar ni? wenn 
es Ihnen mw ist: a) om det är lämpligt för 


184 


. 


Gegenbemühung 


sedd med fingrar; fingerlik. -fläcker, -s, 0, 
n. fladdrande (om eläsiägor), -flåmmt, a. flam- 
mig. -flätter, -s, 0, rn. ihållande fladdrande. 
-fiöcht, -e, n. 1. flätande. 2. flätverk. 3. nät, 
väfnad af blodkärl, nerver, växtübrer m. m. -fléckt. 
a. fläckig. -flénne, -s, 0, ». F lipande. -flicke, 
-s, 0, n. lappande, lappverk. -flimmer, -s, 0, 
». skimrande, gnistrande. -flissen, a. mån, 
ifrig, nitisk. -flissenheit, /. nit, ifver, flit. 
-tlissentlich, a. afsigtlig. -Häche, -s, 0, n. 
oupphörligt evärjande. -flägel, -, n. 1. samtlign 
vingar, vingpar. 2. fågel, samtliga fåglar; fjü- 
derfä. -flügelt, a. bevingad. -flünker, -s, 0, 
n. 1. ekimmer. 2. uppdiktande, lögnaktig- 
het, skryt, skräfvel. -flüster, -s, 0, n. ihåliande 
hviskande, hviskning(ar). -fölge, -, n. 1. 
följe, svit. 2. följd. Etw. im me haben: haf- 
va nyt till följd. -fölgschaft, /. följe, svit. 
-föppe, -s, 0, n. = Fopperei. -träge, -s, 0, n. 
oupphörligt frågande, frägvishet. -fräls, .e,N. 
em djur o. P om müsniskor. 1. föda, foder. 2. 
mun, mule, käft. -fräfsig, «. glupsk. -frålsig- 
keit, /. glupskhet. -fröite(r), (adj. böja.) m. ugr. 
vice korpral. -frösse, -s, 0, n. P eupphörligt 
ätande, glupskhet,: frässeri. -frierapparat, 
m. ismaskin. -frieren,* itr. s. frysa un is, 
stelna. -frör[e]ne(s), (adj. böjn.) n. glass. -füge, 
-,.n. fog, fogar, fogning(ar). -fügig, a. fog- 
lig, medgörlig. -fügigkeit, f. foglighet, med- 
görlighet. 


er, b) var så god! setzen Sie sich, wenn es | Gefühl, -e, n. 1. känsla. 2. känsel. Ein feines 


Ihnen w ist! var så god och sitt! um Ihnen 
w zu sein: för att göra eder en tjänst, gern 
vw sein: gärna stå till tjänst; st: var så 
god, ı. ex. nehmen Sie ast Platz! var så god 
och tag plats! -fälligkeit, f. tillmötesgående, 
vänlighet, (vän)tjänst. -fållsucht, /. behag- 
sjuka. -tällsüchtig, a. behagsjnk. 

Gefältei, -s, 0, n. 1. veckande. 2. veckning, 
rynkning, veck, rynkor. 

gefängen, a. fångad, fången, häktad. = neh- 
men: taga tillfånga, m setzen: häkta, ein 
wer: en fånge, jn zum wen machen: taga 
ngn tillfånga. -anstalt, /. fängelse, häkte. 
-håltung, /. hållande i fängsligt förvar, fån- 
genskap. -haus, n. fängelse, häkte. -hüter, 
m. fångvaktare. -nahme, -nehmung, f. till- 
fängatagande. -schaft, f. fångenskap. -set- 
zung, /. häktande. -wärter, m. fångvaktare. 

gefänglich, a. i fångenskap. we Haft: hållande 
ı fängelse, häkte, m einziehen: häkta. 

Gefängni[f]s, -se, n. fängelse. -haft, /. hånlande 
ı fängelse, fängenskap. 

Gelfäls, -e, n. 1. kärl; vor. cell. 2. handtag på 
värja. -föcht, -e, n. fäktning, trüffning. -fécht- 
ordnung, f. slagtordning. -fége, -, n. sopan- 
de, sopor. -fiedel, -s, 0, n. F filande på fiol. 
-tieder, -, n. 1. fjäder, fjädrar, fjäderbekläd- 


a haben: hafva fin, god smak. -los, a. 
känslolös, okänslig. -losigkeit, /. känslolös- 
het, okänslighet. -sanschauung, f. på käns- 
lan grundadt äskädningssätt. -ssinn, m. kän- 
sel, känselsinne. -swärme, /. varm känsla. 
-szerflossenheit, /. känslighet, känslopjunk. 
-voll, a. känslig, rik på känsla, varm, öm. 


gellfänft, a. femdelad. -fünkel, -s, 0, n. gnist- 


rande, tindrande. -fülst, -fülst = -Jüfsig. 
-göige, -3, O, Nn. oupphörligt, dåligt fiolspelande. 


| gegen, prep. med ack. 1. mot. Das Für und das 


nnd. 2. fågel, fåglar. Fuita. ein seltenes m en | 


sällsynthet, en ovanlig människa. -fildfe], 
-e[r], ». fält. slätt, mark. -fingert, a. för- 


skälen, för och emot. 2. emot, i jämfö- 
relse med, i förhållande till. 3. inemot, 
nära. 4. inför, för, t. ex. sein Herz m einen 
Freund ausschütten. -abdruck, m. negativt 
afdrag af kopparstick m. m. -absicht, /. motsatt 
afsigt. -abzug = Gegenabdruck. -angrilf, nı. 
motangrepp. -anklage, /. rekonventionsta- 
lan. -anschlag, m. plan mot andras planer, 
motlist, kontramina. -anstalt, f. åtgärd mot 
ngt. Anstrengung, /. motarbetande. -antrag, 
m. kontraproposition. -antwort, /. muntiig cl. 
skrinlig replik, svar. -artikel, m. skriftiig re- 
plik, svar, motartikel. -arz[e]nel, /. mot- 
medicin, motgift. -aussage, /. motsatt ut- 
saga, vittnesmål mot ctt gjordt påstående -bat- 
terie, /. midt emot beläget batteri. -be- 
dingung, /. motvilkor. -befehl, m. kontragr- 
der. -bemerkung, /. anmärkning till svar på 
en annan. -bemühung, /. wotarbetande. -be- 





ur. intranslitivt, rf. reficxivt, 88. starkt, SD. svagt, £7. transitivt verb. A. har kaben, 8. har sein till hjälpverd. 


Gegenbericht — 


richt, m. andra partens berättelse. -beschel- 
nigung, f. intyg om motsatsen, motattest. 
-beschuldigung, /. motbeskylining. -bestre- 
bung, f. motsatt sträfvan, motarbetande. 
-besüch, m. motbesök. -bewegung, /. mot- 
satt rörelse, motpartens rörelse. -beweis, 
m. motbevis. -bild, n. 1. motstycke, mot- 
 svarighet, afbild. 2. motsatt bild. -bitte, f. 
bön till ngn, som först framstält en, bön 
om en ätertjänst, om en gengäfva. -büch, 
n. motbok. -bund, m. -bündni[f]s, n. mot- 
förbund. -hürge, m. person som tecknat under- 
borgen. -bürgschaft, /. underborgen. -d, -en, 
f. 1. trakt, näjd, ängd; område, region. 2. 
väderstreck, håll. Aus dieser m från detta 
håll. -dienst, m. återtjänst. -druck, m. mot- 
tryck. -einänder, adv. mot hvartannat el. 
hvarandra. m prallen: stöta samman. -ent- 
wurt, m. motförslag. -erbieten, n. erbjudan- 
. de till tack för ett annat. -erklärung, /f. 
motförklaring. -fall, m. motsatt fall. -tor- 
derung, f. fordran som man gör gällande 
mot en annans fordran. -frage, ‚f. genfråga. 
-föfsler, m. antipod. -gabe, /. gengåfva. -ge- 
fälligkeit, /. ätertjänst. -gesang, m. evari 
en vüxeleäng. -geschenk, n. gengäfva. -ge- 
wieht, n. motvigt. -gift, n. motgift. -gitter, 
n. dubbelgaller. -grund, »n. motskäl. -grüls, 
m. svar på en hälsning. -gunst, f. besva- 
rande af ngns ynnest. -hall, m. genljud, 
eko. -halt, m. motständ, stöd mot. -halten, 
I. tr. 1. hålla emot, jämföra. 2. via vad el. spel 
sätta upp mot. II. itr. h. 1. motstå, göra 
motstånd. 2. hålla emot, tjäna till stöd. 
-hals, m. hat i gengwa för hat. -hleb, m. mot- 
hugg. -kaiser, m. motkäjsare. -kampf, m. kamp 
mot ngn el ngt -klage, /. kontrastämning, 
rekonventionstalan. -kläger(in), m. (f.) per- 
son som anställer rekonventionstalan. -kom- 
pliment, n. hälsning eı. artighet till svar & en 
ayıık. Jm ein wm machen: besvara ngns häls- 
ning e. säga ngn en artighet tillbaka. -kö- 
nig, m. motkonung. -kraft, f. på motsatt 
sätt verkande kraft. -kritik, /. motkritik. 
-Ieistung, f. som gengäld gjord tjänst. -licht, n. 
ljus från motsatta sidan. -liebe, £. genkär- 
lek. -list, /. motlist. -macht, /. fiendtlig 
makt. -mann, m. 1. mannen midt emot, vis- 
&-vis. 2. motständare. -marke, f. kontra- 
märke. -meinung, /. motsatt äsigt. -mine, 
f. kontramina. -mittel, n. motmedel, bote: 
medel. -päpst, m. motpäfve. part, I. n. mot- 
sats. II. m. 1. motståndare. 2. motpart. 
-partei, /. motparti. -pfand, n. motpant. 
-ptlicht, /. på ömsesidighet beroende pligt. 
-plan, m. plan mot en annans planer; motför- 
slag. -prall, m. stöt mot ngt, sammanstöt- 
ning, törn. -probe, /. 1. försök för att kon- 
trollera riktigheten af tidigare försök. 2. 
negativt aftryck ar en tafla. -rechnen, str. 
h. kontrollera räkningen. -rechnung, /' 


Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre bru 


185 


— Gegenwart 





1. kontrollräkning. 2. moträkning. -rede, 
Sf. svar, replik, invändning. -revolution, f. 
motrevolution. -8, smndragn. at gegen das. 
-satz, m. motsats. -sätzlich, a. motsatt, bil- 
dande motsats. -schale, f. andra vägskä- 
len. -schatt, m. genljud, eko. -schein, m. 1. 
reflex, återsken. 2. kvitto. -schenkung, f. 
gengåfva. -schlag, m. 1. slag tillbaka. 2. - 
Gegenprall. -schrift, f. svarsskrift. -schuld, 
J. skuld till ngn, hvars fordringsägare man 
är. -selte, /. 1. motsatt sida. 92. fränsida. 
-seitig, a. 1. ömsesidig. 2. beträffande mot- 
parten, motsatt. -seitigkeit, /. ömsesidig- 
het. -siegel, n. kontrasigill. -sinn, m. mot- 
satt mening, motsats. -sinnig, a. innebä- 
rande motsatt mening, motsatt. -sonne, f. 
vädersol. -spiel, n. 1. motsats. 2. spel mot 
ngn. Bild. jm das m halten: hålla ngn stån- 
gen, i schack. -spleler, m. motspelare. -spre- 
chen, n. opposition. -stand, -e t, m. 1. före- 
mäl, ting. 8. ämne för en afhandling, ett samtal m. 
m. 3. sak, angelägenhet. 4. Das ist kein m 
det är en smäsak, är ingenting att tala om, 
F so ein mw von sechs Flaschen: så där en 
sex buteljer. -ständig, a. bot. motstående. 
-ständlich, a. hänförande sig till ting, verk- 
lig, reell, objektiv. -ständlichkeit, f£. verklig- 
het, realitet. -stellung, /f. ställning midt 
emot. -stimme, /. 1. mus. motstämma. 2. röst 
afgifven mot rurslaget, nej vid omröstning. -Stöls, 
m. motstöt. -strom, m. motström. -stück, n. 
motstycke. -tausch, m. utbyte. -t[hjeil, 1. 
m. o. Ko n. motpart. 2%. n. motsats. Im m 
tvärtom. -t[hjellig, a. motsatt. -über, I. 
adv. o. prep. med dat. 1. midt emot, midt 
framför. Den Angeklagten den Zeugen m 
stellen: konfrontera den anklagade med. 
vittnena. Bna. einer Verleumdung m treten: 
uppträda mot, vederlägga ett förtal. 2. in- 
för, i betraktande af. II. -, ». midt emot 
befintlig sak e. person, vis-å-vis. -Öberstel- 
lung, /. ställande midt emot hvarandra; 
jämförelse, parallel; konfrontering. -um- 
wälzung, /. motrevolution. -unterschrift, f. 
kontrasignering. -untersüchung, f. af mot- 
parten anstäld undersökning. -vergeltung, 
J. vedergällning. -verheifsung = Gegenver- 
sprechung. -vermächtni[i]s, rn. i testamen- 
te ät hustrun hestämd arfvedel till ersätt- 
ning för hvad hon fört in i boet. -ver- 
pflichtung, f. förpligtelse till gengäld rör en 
annans förpligtelse. -verschreibung, f. 1. kontra- 
order. 2. förskrifning till gengäld för en an- 
nan. -versicherung, /. motförsäkran. -verspre- 
chen, n. -versprechung, f. löfte till gengäld 
för ett erhället. -versüch, m. nytt försök für att 
kontrollera förut gjorda, motförsök. -vörmund, m. 
person förordnad att kontrollera en för- 
myndare. -vörschlag, m. motförslag. -vor- 
stellung, /. motföreställning. -wart, 0, f. 1. 
närvaro, tillstädesvarande. 2. närvarande 


”- 


gegenwärtig — 186 — | gehen 


tid, nutid. -wärtig, a. 1. närvarande, nuva- 
rande. 2. närvarande för minnet, t. ex. etw. 
ist jm a ngn mins ngt. -wärtigkeit, /. när- 
varo. -wechsel, m. 1. utbyte. 2. återväxel. 
-wehr, f. motvärn. -wind, m. motvind. -win- 
«el, m. motstående vinkel. -wirken, itr. h. 
 återverka, motverka. -wirkung, f. äterver- 
kan, motverkan. -zeichen, r. 1. kontrasig- 
‚nal. 2. kontramärke, -zeichnen, itr. h. kon- 
trasignera. -zeichner, m. kontrasignerande 
person. -zeichnung, /. kontrasignering. -Zeu- 
. 96, m. vittne mot, motpartens vittne. -Zug, 
.m. drag af motspelaren, af motständaren, 
streck i räkningen. 
Geligirre, -3, 0, n. ihåttande kuttrande. -gitter, n. 
gallerverk. 
Gögner, -, m. -In, -nen, /. motståndare. -Isch, 
a. riktad mot ngn el. ngt, härrörande från el. 
. egendomlig för motparten, hindrande, fi- 


endtlig. Die we Erklärung : motståndarens, | 


motpartens förklaring. -schaft, f. 1. samtliga 
motständare, motpart, fiende. 2. egenskap 
af eı. uppträdande som motståndare, mot- 
ständ, antagonism. 

Geligrinse, -s, 0, n. viarigt grin. -grünze, -s, 0, n. 
ihällande grymtande. -gürgel, -s, 0, n. gurg- 
lande. -häben,* sv. rfl. 1. uppföra sig, skic- 
ka sig. 2. Gehab dich wohl! lef väl! -häcke, 
-8, 0, A. ihållande hackande. -bäder, -s, 0, n. 
hätsk ordväxling, träta, gräl. -håge se Ge- 
hege. 

Gehält, -e, m. 1. halt; via. halt, inre värde, 
karaktär. 2. innehåll. Ein Fafs von hun- 
dert Kannen w ett kar som rymmer hundra 
kannor. sjv. drägtighet. 8. arr. n., pl. äfv. -er 
+, lön. -Ig, a. af god halt, innehällerik, vär- 
defull. -leer, -ios, a. värdelös, innehållslös, 
tom. -losigkeit, f. brist på värde, på inne- 
håll, tomhet, obetydlighet. -reich, a. vär- 
derik, innehållsrik, värdefull. -sabzug, m. 
afdrag å lönen. -saufbesserung, /. löneför- 

" bättring. -serhöhung, f. löneförhöjning. -8- 


sätze, pl. lönebelopp. -svermehrung, f. löne- | 


förhöjning. -voll = gekaltreich. 

Gellhåmmer, -s, 0, 2. oupphörligt hamrande. -hän- 
ge, -, n. 1. 0, efterhängsenhet. 2. ngt hängande 
ss. hängande drufklasar, blommor, girlan- 
der, örhängen, berlocker m. m.; jäg. hän- 
gande öron. 83. det hvarpå ngt hänges, i sht (värj-) 
gehäng; hängare. 4. sluttning, brant. -häs- 
sig, a. 1. hatfull, hätsk. 2. förhatlig. -hås- 
sigkeit, /. 1. hätskhet. 2. förhatlighet. -håu, 
-e, n. 1. upprepadt huggande. 2. hygge. -häu- 
88, -, n. kapsel, fodral, omgifrande skal. m ei- 
nes Apfels: äpplehus, kärnhus, m eines Ho- 
bels: trä på en hyfvel, m einer Orgel: ytt- 
re trästomme till en orgel, w einer Wal- 
nu/s: skiljeväggar i en valnötkärna. 

gehbär, a. möjlig att gå, gångbar. 

Gelihéck[e], -e, n. 1. 0, häckande, kläckande. 
2. fägelkull. 3. (folk)hop, vimmel. -höge, -, 


2. ‚l. hägnad, stängsel, gärdsgård, staket, 
häck. 2. inhägnad. Bia. jm ins mn kommen, 
gehen, treten: göra intrång på ngns område. 

geheim, a. 1. hemlig. Nichts nes vor jm ha- 
ben: ej hafva .ngn hemlighet för ngn, im 
wen el. insw i hemlighet, i smyg, « thun: 
vara hemlighetsfull. 2. i tuttar: geheime-, 
t.ex. ver Rat: geheimeråd. -bote, m. hem- 
ligt bud. -brief, m. hemligt bref. -bund, m. 
hemligt förbund. -bündelei, /. hemligt för- 
bundsväsen, hewliga stimplingar. -erat[h], 
m. geheimeråd. -erät[h]in, /. geheimerädin- | 
na. -haltung, /. hemlighällande, döljande. 
«kraft, f. hemlig, förborgad kraft. -Iehre, f- 
hemlig lära, hemlig lärdom. -mittel, n. hem- 
ligt medel, arkanum. 

Gehéimni[f]s, -se, n. 1. hemlighet. 2. poet. 
gömma, t.ex des Waldes m. -krämer, m. 
hemlighetsmakare, -krämare. -krämerei, f. 
hemlighetsmakeri. -krämerisch, a. lätsande 
sig känna hemligheter, hemlighetsfull. -leer, 
a. som ej har några hemligheter. -lehre, /. 
lära om hemliga krafter, hemlig kunskap. 
«voll, a. hemlighetsfull. . 

Gehéimlpollzist, mm. detektiv polis. -schreiber, 
m. handsekreterare. -schrift, /. chifferskrift. 
-sekretär, m. handsekreterare. -thuerisch, a. 
hemlighetsfull. 

Gehéils, -e, n. muntlig befallning. 

gehen, st. I. str. s. 1. gå, begifva sig, resa, 
fara. Gegangen kommen: komma gående, 
das m wird ihm sauer: han har svårt för 
att gå, des ns müde sein: vara trött på att 
gå, der Teig fängt an zu w degen börjar 
höja sig. Bunt av vara brokigt, grant klädd, 
F es geht faul: det går illa, ick machte es, 
so gut es mw wollte: jag gjorde mitt bästa, 
schwanger a vara hafvande, schwarz = 
hafva sorg, sörja (bära sorgårägt). 2. opers. Es 
gekt die Rede, dafs: man säger, berättar, 
att, es geht ein starker Wind: det blåser en 
stark vind, wie befindest du dick? es geht: 
hur mår du? tackar, bra, tämligen, wie 

. geht’s? hur står det till? es geht ihm so so: 
han har det så tämligen, geh’s wie’s gel” : 
det fär gä hur det vill, das geht denn doch 
nicht: det går dä alldeles för långt. Jr 5 o. 
III. 3. m lassen: a) låta gå obebindradı, b) 
låta vara i fred, c) släppa. Sich (aat.) Av las- 
sen: ej lägga band på sig, es sich gut m 
lassen: sköta sig. 4. styrande 8) ack., t. ex. ei- 
ne Aleile, stille seinen Gang w gå sin väg 
lugnt; b) gen., t.ex. seines Weyes av gå sin 
väg,. geh deiner Wege! gå din väg! 5. mea 
prep. Bis an etw. (ack.) w räcka fram, upp, ned 
till, gränsa intill ngt, an die Hand w hjäl- 
pa, bistå ngn, an Krücken av gå på kryc- 
kor, ans Land m gå i land, es ging an ein 
Tanzen: det blef dans af; das Fenster geht 
auf den Garten: fönstret vetter åt träd- 
gården, der Mantel geht bis auf die Hacken: 





ir. intransitirt, ri. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. Å. har haben, S. har sein till hjälpverb. 


gehen 


kappan räcker ned till hälarne, auf etw. 
(ack.) mw syfta på, afse ngt, es geht auf Le- 
ben und Tod: det gäller lif och död, das 
geht nicht auf das Papier: det fär ej rum 
på papperet, auf Reisen m begifva sig på 
resor, auf die andere Seite w gå öfver (till 
andra sidan), auf den Zehen m gå på tå, 
die Uhr eı. es geht auf zehn: klockan går 
på tio; jm aus den Augen m, gå ur ngus 
äsyn, ein Tonstück geht aus C-Dur: ett mu- 
sikstycke går i c-dur, aus einander w skil- 
jas åt, om fürsamlinger: upplösas; dieser Zuy 
geht durch die ganze Familie: detta drag 
genomgår hela familjen, das geht mir durch 
das Herz: det smärtar mig djupt; das geht 
gegen mein Gewissen : det strider mot mitt 
samvete, es geht gegen den Winter: det li- 
der ät vintern, vintern är i antägande; 
hinter jm her följa ngn i hälarne, das 
Geschäft geht hinter sich: affären går bak- 
ut, illa; die Thär geht in Angeln: dörren 
går på gångjärn, ins Bad w resa till en 
badort, ins Einzelne m gå in i enskildhe- 
ter, der Wagen geht in Federn: det är en 
fjädervagn, das geht einem in alle Glieder: 
det går en gom märg och ben, er geht in 
sein achtes Jahr: han är på sitt åttonde 
år, es m hundert Personen in diesen Saal: 
denna sal rymmer hundra personer, dies 
geht in die Tausende: här handlar det sig 


om tusental, ins Theater m, gå på teatern, 


in die Tiefe m tränga till djupet; der 
Flufs geht mit Eis: strömmen för is med 
eig, befinner sig i islossningen, mit der Ei- 
senbahn av fara på järnväg, mit einem Kin- 
de m vara hafvande; nach Amerika, Berlin 
a resa till A., till B., wenn es nach ihm 
ginge: om det ginge efter hans vilja; das 
geht über alle Begriffe, F über die Bäume, 
über die Hutschnur: det går för långt, öf- 
verskrider alla gränser, über einen Berg m 
öfverstiga ett bärg, das geht über meine 
Kräfte: det öfverstiger mina krafter, über 
Land m gå ut åt landet, das geht über al- 
les eı. darüber geht nichts: det är bättre än 
allt annat, är det bästa (af allt); es geht um 
euer Vermögen: det handlar sig om eder 
förmögenhet; unter die Soldaten w blifva 
soldat, militär; es geht ihm von Herzen: 
han menar det allvarligt, jm nicht von der 
Seite m ej vika frän ngns sida; Kauf geht 
vor Miete: köp bryter kontrakt, wir n 
vor: vi hafva företrädet, vor sich w försig- 
gå; das geht mir wider den Sinn, F wider 
den Strich: det var ett streck i räkningen 
för mig; es gekt mir zu Herzen: det smär- 
tar mig, mit jm zu Rate av rådföra sig med 
ngn, zu Schife m inskeppa sig, es geht 
zum Winter: vintern är i antägande. 6. 
imperat. ss. interj., t.ex gel, thu mir den Ge- 
fallen! var snäll och gör mig den tjänsten! 


187 


MV er nn 


Gehörlosigkeit. 


av Sie doch! tink ej därpå! kommer aldrig 
i fråga! II. tr. Die Absätze schief w gå 
snedt på klackarne, sich (aat.) Blasen unter 
die Fifse m få blåsor under fötterna, die 
Fäfse wund a få hål, blåsor på fötterna, 
få skoskaf. Jr 4, a. III. rfl. Sich müde n 
gå sig trött; opers. es geht sich schlecht eı. es 
läfst sich schlecht m det går illa att gå, är 
svårt att gå, es geht sich hier sehr schlüpf- 
rig: vägen är här mycket slipprig. 





Gellhönk, -e, n. = Gehänge 2, 3. -hönkelt, a. 


försedd med grepe, grep-. -hötz[e], -es, 0, 
n. jägtande. -héuer, a. säker, trygg; blott 
med negation: die Gegend ist nicht recht m 
trakten är ej riktigt säker, i sht det spökar 
här, ikm war nicht reckt nm zu Mute: han var 
illa till mods. -höul, -e,n. tjut. -hilf- se Gehülf-. 


Gehirn, -e, ». hjärna. -abstumpfend, a. för- 


‚slöande. -kasten, m. F hjärna, hufvud, för- 
stånd. -losigkeit, /. -mangel, m. hjärnlöshet; 
dia. brist på förstånd, inskränkthet. -scha- 
le, f. hufvudskål. 


gehn = gehen. | . 
Gelihöft (atv. kort ö), -€, N. byggnaderna på en bond- 


gård, på en landtgärd. -höhn[e], -[e]s, 0, n. 
hån. -hölz, -e, n. 1. trä, i sht en saks träbe- 
ståndsdelar, panelning. 2. trädgrupp, skog, 
dunge, lund. -hör, -[e]s, 0, n. 1. hörsel. 2. 
gehör. Jm m geben: skänka ngn gehör, 
lyssna till ngn, jm zu w reden: tala så att 
ngn skall höra det, säga ngt med afseende 
på ngn. 3. öron. -hörärzt, m. öronläkare. 
-hérchen," itr. h. lyda, jm: ngn. 


gehörllen,” I. itr. k. 1. tillhöra, ägas af, jm: 


Ngn; stundom med pron. poss., t. ex. mein gehört 
die Welt. 2. mea rätta tillkomma, t. ex. dem 
Gesinde gehört sein Lohn. 8. höra titeammans 
med ngt, Våra för ngt; återgifves vanl. med omskrif- 
ningar, t.ex. dieser Schuh gehört auf den 
linken Fu/s: detta är vänsterskon, auf al- 
berne, Fragen gehört keine Antwort: dum- 
ma frågor kräfva intet svar, das gehört hier 
nicht her det hör ej hit, Sie m hier nicht 
her: här är ej eder plats, das Buch gehört 
in dieses Fach: i detta fack, på denna hyl- 
la är bokens plats, er gehört unter unsre 
besten Dichter eı. zu unsren besten Dich- 
tern: han är en af vära bästa skalder, diese 
Handschuhe w zusammen: dessa handskar 
höra ihop, äro par. 4. erfordras. II. ry. 
opers. Vara tillbörlig, :.ex. wie es sich ge: 
hört: as. tillbörligt är, som sig bör, es ge- 
hört sich so: så bör det vara enligt god sed. 
-Ig, a. 1. tillhörig. 2. hörande tin ngt, t. ex. 
alle zur Sache wen Bemerkungen. 3. erfor- 
derlig. 4. tillbörlig. 5. dugtig, bastant, an- 
senlig. Ich habe ihn m heimgeschickt: jag 
gaf honom respass. -igkeit, f. 1. tillbörlig- 
het, lämplighet. 2. behörighet, befogen- 
het. -krankheit, f. öronsjukdom. -iehre, /- 
akustik. -los, a. döf. -losigkeit, f. döfhet. 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ü saknar plur. IT bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


4” 


- 


Gehörn 








Gehörn, -e, n. horn(par). -t, a. behornad. 

Gehörrohr, n. hörlur, spräkrör. 

gehörsäm, I. a. lydig. Under bref: Ihr w(st)er | 
Diener: eder ödmjuk(ast)e tjänare. Iron. 
wer Diener ! tackar ödmjukast (kommer aldrig 
i fråga)! II. -s, 0, m. lydnad, lydaktighet. 
Jm w leisten: lyda ngn. 

Gehörlisinn, m. hörselsinne. -trichter, m. hör- 
lur. -trommel, /. trumhinna. 

Gelihüdel, -s, 0, n. = Hudelei. -hüft, a. försedd 
med hof(var). -hülfe, -n, m. medhjälpare, 
biträde, assistent, gesäll. -hälfenschaft, /. 
1. egenskap af biträde. 2. samtiiga biträden. 
-hölfin, -nen, f. medhjälperska, kviuntigt bi- 
träde. -hüste, -s, 0, n. ihärdigt hostande. 

Geler, -, m. gam. -ädler, m. skäggam (Gypa- . 
etus). -blick, m. girig, lysten blick. 

Geiter, -s, 0, m. 1. dregel. 2. fradga kring mun- - 
nen. -@r, -, m. 1. dreglare. 2. uppbragt, ra- | 
sande människa. -Ig, a. 1. dreglig. 2. vred- 
gad, skummande ar raseri. -n, sv. ter. h. 1. 
dregla. 2. vara giftig, hätsk; smäda. Vor 
Wut w sjuda af vrede, skumma af raseri. 

Geige, -n, f. fiol. Bia. der Himmel hängt ihm 
voll[er] An: han är i sjunde himlen. -n, 
sv. I. itr. h. spela fiol. F vina. jm nach Hau- 
se  afsnäsa ngn. II. tr. spela på fiol. Bia. 
ich werde dir einen andern Tanz m det 
skall bli annat af, skall du få se, jm die 
Wahrheit w säga ngn sanningen, ej skräda 
på orden. -nbogen, m. (fiol)sträke, -nharz, 
n. stråkharts, kolofonium. -nsattel, -nsteg, : 
m. fiolstall. -nstrich, m. sträktag. -r, -, m. 

'fiolspelare, violinist. -réi, -en, f. ihållande, | 

plågsamt fiolspel. : 

geil, a. 1. om växtlighet m. m. yppig. wer Boden: : 
alltför fet jordmån. 2. om kött: alltför fet o. 
därför illasmakande o. illaluktande. 8. munter, upp- 
sluppen, yster. 4. kättjefull, lysten; brun- : 
stig. -e, 0, f. kättja. -en, sv. I. str. h. 1. 
ystert springa omkring, galnas. 2. tillfreds- ' 
ställa sin kättja. II. tr. kastrera. -heit, f. 
1. yppighet, alltför stor fetma, jr geil 1, 2. 
2.uppsluppenhet, ysterhet. 8. kättja, brunst. 

Geis se Gei/s. -el, -, m. -n, f. gisslan. 

Gelis, -e[n], /..get. -baum, m. tysk lönn (Acer 
Pseudoplatanus). -biatt,».kaprifolium.-bock, 
m. bock. -el, -n, f. gissel. piska. -elbruder, | 

m. gisslare, flagellant. -eltahrt, /. flagel- | 

I 
! 


lantprocession. -eihleb, m. gisselslag, pisk- 
rapp. -ein, sv. tr. gissla, hudflänga. -[e-] 
lung, /. -iedern, a. getskinns-. -ler, -, m. 
-jerin, nen, JF: gisslare, i sht person som gisslar | 
sig själr, flagellant. 
Geist, -er, m. 1. ande. Im we bei jm sein: 
vara hos ngn i andanom. 2. själ, lif. Den : 
el. seinen wm uufgeben: gifva upp andan. 38. 
anda, t. ex. der w des Christentums. 4. an- | 
de, spöke, rå. 5. eld, eldigt sinne. Dus 
Pferd hat viel m hästen är mycket eldig. 
6: sprit. -bildend, a. (själs)bildande. -erähn- 











188 


Geiz 





lich, a. spöklik. -erbann, m. andebesvärjel- 
se. -erbanner, -erbeschwörer, »n. andebesvär- 
jare. -erbeschwörung, f. andebesvärjelse.-er- 
bieich, a. dödsblek, spöklik. -ererscheinung, 


‚f. andeuppenbarelse, spökeri, spöke. -er- 


furcht, f. spökrädala. -erfürst, m. = Geister- 
könig. -ergeschichte, /. spökhistoria. -erhaft, 
a. ande-, spök-, spöklik, öfvernaturlig. -er- 
klepfen, n. -erklopferei, /. andeknackningar. 
-erkönig, m. andarnes beherskare; hög, stor 
ande; konung i andens rike. -ersehend, a. 
andeskådande. -erseher, m. andeskådare. 
-erseherei, /. andeskådande. -erstunde, /. 
spöktimme. -erwelt, /. andevärld. -erwonne, 
f. saliga andars fröjd, salighet. -esabwe- 
send, a. frånvarande; tankspridd. -esabwe- 
senheit, /. tankspriddhet. -esarbeit, f. tan- 
kearbete.  -esaufschwung, . själslyftning. 
-eshlitz, m. snilleblixt. -esentfaltung, /. själs- 
utveckling. -esflug, m. andens flygt. -es- 
freiheit, f. 1. andens, 2. tankens frihet. -es- 
gabe, f. själsgäfva. -esgegenwart, f. sinncs-, 
själsnärvaro. -esgestörtheit,. /. sinnesförvir- 
ring. -esgrölse, /. sjülsstorhet. -eskraft, /. 
andens kraft, intellektuell förmåga. -es- 
krank, a. sjuk till själen; sinnesrubbad, 
svagsint. -eskrankheit, /. själssjukdom; sin- 
nesrubbning. -ssnahrung, /. näring för an- 
den, själaspis. -ssreicht[h]am, m. snillrik- 
het. -esrichtung, /. andens, tankens rikt- 
ning. -esruhe, /. sinnesro, själsro. -esschär- 
fe, /. andens, snillets skärpa. -esschwach, 
a. sinnessvag. -esschwäche, /. sinnessvag- 
het. -esstärke, /. själsstyrka. -esstumpf, a. 


slö tin förståndet. -esstumpfheit, /. slöhet. -es- 


thätigkeit, /. tankeverksamhet. -osträge, a. 
trögtänkt. -esverwandt, a. andligen besläg- 
tad, subst. själsfrände. -esverwandtschaft, /. 
själsfrändskap. -esverwirrt, a. sinnesförvir- 
rad. -esverwirrung, /. sinnesförvirring. -@8- 
welt, /. andens värld, den öfversinnliga 
världen. -eswerk, ». andlig produkt, lite- 
rärt alster, snillefoster. -eszerrüttung, f. 
sinnesrubbning. -sszwang, m. andligt tvång. 
-ig, a. 1. andlig (mots.: kroppalig), andens, tan- 
kens, själs-. we Kraft: själsstyrka, we 
Liebe: platonisk kärlek, we Nahrung: sjä- 
laspis. 2. sprithaltig, we Getränke: sprit-, 
rusdrycker. -Igkelt, /. 1. andlighet, andlig 
natur. 2. andeväsen, ande. -leer = geist- 
los. -Iich, a. 1. andlig (mots.: världslig), t. ex. 
we Lieder. 2. kyrklig, hörande till kyrkan, 
t. ex. we Güter; prästerlig, t. ex. we Tracht. 
Minister der wen Angelegenheiten: eckle- 
siastikminister, ein wer: en präst(man), 
die wen: prästerskapet. -lichkelt, /. präster- 
ekap. -los, a. andetom, andefattig. -losig- 
keit, 7. andetomhet. -reich, a. enillrik, an- 
derik. -reichheit, ‚/. snillrikhet. -voll = geist- 
reich. 


Geiz, -es, 0, m. girighet, snälhet, gnideri; åtrå, 


Ür. intrausitive, TÅ. reflexivt, 86. starkt, SV. svagt, Ör. transitirt verb. Ås. har haben, $. har sein till hjälpverb. 


Geizarache — 
lystnad. -drache = Geizhals. -en, sv. itr. h. 
vara, girig, vara snål, snålas, gnida. Mit 
etw. A vara snål på, ytterligt rädd om ngt, 
nach etw. m girigt eftersträfva ngt. -hals, 

F -hammel, -hund, ». girigbuk, snälvarg, 

gnidare. -Iig, a. girig, snål. 

. Gelljäge, -s, U, Nn. oupphörl. jagande, jägtande. 
-Jämmer, -s, 0, n. inältande jimmer. -jäuchze, 
-8, U, n. jublande, jubel, lif, gamman. -jödel, 
-8, 0, n. jodlande. -jubel, -Jüchze = Gejauch- 
ze. -köifo, -s, O, ". upprepadt trätande, gräl, 
käx. -kelcht, a. vor. försedd med (blom)kalk. 
-kicher, -s, 0, ». ibätlande äterhället skratt. 
-kitzol, -s, 0, n. oupphörligt kittlande. -kläff[e], 
-[e]s, 0, n. gläfs. -kläge, -s, 0, NR. oupphörligt 
klagomål, jeremiader. -kiäpper, -s, 0, n. 
klapprande, slanımer, skallrande, oväsen. 
-klätsch[e]. -es, 0, u. 1. klappande, ihärdig 
handklappning. 2. skvaller, käringprat. 
-klimper, -s, U, n. klinkande. -klinge, -s, 0, 
N. oupphörligt klingande, pinglande, ringande. 
-klingel, -s, 0, ». ringning, bjällerklang, 
bingelibäng. -klirr[e], -[e]s, 0, n. klirrande, 
rassel, skrammel, slammer. -klöpfe, -s, 0, n. 
fortsatt bultande, hamrande, klappande. -klüf- 
t[e], -[e]s, 0, n. mänga klyftor. -knärr, -[e]s, 
0, n. knarrande. -knätter, -s, 0, n. knatt- 
rande, smattrande. -knirsch[e], -es, 0, n. 
knarkande, knarrande, knastrande, gniss- 
lande; tandaguisslan. -knister, -s.0,n. knast- 
rande, sprakande, prassel, frasande. -köch, 
-[e]s, 0, ». kokande, kok. -köller, -s, 0, n. 
1. kaikoners kacklande. 2. kurrande i magen. 
3. rasande, raseri, gräl, vrede. -körnt, a. 
kornig. -köse, -s, 0, n. smekande, smek- 

" ningar. -kräch, -[e]s, 0, a. brak, skräll. 
-kråchz[e], -es, 0, n. kraxande. -krätz, -e, 
n. affall af metall i sht af guta o. sifrer. -krät- 

 z[e], -es, 0, n. krafsande, raspande, skra- 
pande. -kråusel, -s, 0, n. krusande, krus- 
ning. -kreisch[e], -es, 0, n. gält skrik, gält 
rop, gallskrik, oljud. -kritzel, -s, 0, n. klott- 
rande, kräkfötter. -krös[e], -e, n. 1. krås 
(veckad "remsa). 2. krös, tarmkäx. 3. krås, in- 
nanmäte. -küsse, -s, 0, n. oupphörlig kyssan- 
de. -läch[e], -[e]s, 0, ». skrattande, skratt. 
-lächter, -, n. 1. skrattsalva, skratt. 2. ät- 
löje. -lägl[e], -e, n. restligt lag, kalas, dryc- 
keslag, orgie. Ins a hinein: obetäuksamt, 
blindvis, utan urskillning. -lährt m. m. se ge- 
lehrt m. m. -Iällfe], -[e]s, 0, 2. lallande. 
-lände, -, n. 1. landskap, näjd, trakt. 2. = 
följ. länder, -, n. 1. balustrad, ledstäng, 
bröstvärn, skrank, staket. 2. spalier, gal- 
lerverk für slingerräxter. -längen,“ itr. s. kom- 
ma, nå. Etw. an ja m lassen : låta ngt kom- 
ma ngn tillhanda, zu Ansehen m vinna an- 
seende. -längung, /. -lärm, -[c]s, 0, n. larm, 
väsen. -läls, -e, n. o. X m. plats att ställa ngt, 
rum, utrymme, gömsle, vrå. -låssen, a. lugn, 
utan lidelse. -låssenheit, f. Iugn, måtta. -la- 


159 








nn 


Gelawechsier 


tine, 0, f. gelatin. -låuf[e], -[e]s, 0, n. bestän- 
dig, springande, spring. -låufig, a. Etw. ist 
jm a ngn är hemmastadd i, van vid, för- 
trogen med ngt, er spricht a deutsch eı. das 
Deutsche ist ihm a han talar tyska flytan- 
de, eine we Zunge a. F ein wes Mundwerk 
haben: vara talför, munvig. -läufigkeit, f. 
färdighet; talförhet. Die m einer Sache: 
den omständigheten att man är hemmastadd i 
en sak. -läunt, a. Gut, schlecht av sein: va- 
ra vid godt, dåligt lynne, wunderlich w 
sein: vara besynnerlig -iäut[e], -e, n. 1. 0, 
(klock)ringnivg, (bjäller)klang. 2. samtiiga 
klockor i ett torn, klockspel; bjällerring. 


gelb, a. gul. Das we [vom Ei]: gulan. -6, 0, 


f. 1. gul färg. 2. gulsot. 8. gulockra. -en, 
sv. tr. gulfärga, gulmäla. -örde, f. gulock- 
ra. -gielser, m. gelbgjutare. -heit, /. gul 
färg. -heiz, n. gulholts. -lich, a. gulaktig. 
-reif, a. fullmogen, gul (om sua). -reife, f. 
fullständig mognad. -rot[h], a. rödgul, 
brandgul. -scheck[e], m. hvit häst med 
gula fläckar. -schnabel, m. 1. fägelunge. 2. 
bild. gröngöling, ungtupp. -schnäb[ejlig, 
-schnäb[e]lig, a. 1. rörseaa med gul näbb. 2. 
ntmärkande för en Gelbschnabel 2, ungdom- 
lig. -sucht, £. gulsot. -süchtig, a. lidande 
af gulsot. -wurz[el], f. gurkmeja. 


Geld, -er men i koll. bem. O0, n. pengar, mynt. 


Bei we sein: vara stadd vid kassa, kleines 
a småpengar, wo w ist, will m hin: mer 
vill mer ha, öffentliche wer: offentliga me- 
del. -adel, m». 1. adel som köpt sitt adel- 
skap. 2. penningadel. -anlage, /. pengars 
placerande. -armüt|h], f. brist på pengar. 
ausgabe, /. (penning)utgift. -begierig, a. 
sniken. -beutel, m. penningpung, börs. -bu- 
ise, f. (penning)böter. -einnahme, f. upp- 
börd. -sinnehmer, m. uppbördsman. -ent- 
schädigung, f. skadestånd i pengar. -68- 
wört[h], ». pengars värde. -geschäft, n. 
bankaffär. -gler, /. snikenhet, vinstbegär. 
-gierig, a. sniken. -heirat[h], f. giftermål 
för pengars skull. -institut, 2. bankinrätt- 
ning. -jude, m. penningjude, ockrare. -kas- 
tsn, m. kassaskrin. -katze, /. penningpung 
af kattskinn. -kiste, /. kassakista. -klemme, 
J- (penning)klämma, knipa. -mäkler, m. 
växelmäklare. -mann, -monsch, m. penning- 
karl. -posten, m. (penning)post. -sache, f. 
penningfräga. -schneider, m. präjare, be- 
dragare. -schneiderei, f. präjeri, bedrägeri. 
-schrank, m. kassaskåp. -sendung, /. pen- 
ningsändning, värdeförsändelse. -sorte, /. 
myntsort. -spende, /. penninggäfva. -spind, 
m. o. n. kassaskåp. -stolz, I. a. penning- 
dryg. II. m. penningdryghet. -stück, n. 
mynt, penning. -sucht, f. snikenhet. -süch- 
tig, a. sniken. -tasche, f. plånbok. -umlauf, 
-verkehr, m. penningomsättning. -wechsel, 
m. växelkontor, växelbank. -wechsier, m. 


Av = föregående uppslagsord. ” ükte sms. Ü saknar plur. 7 har omijud. F familjärt, P ingre språk. X mindre brukligt. 


Geldwesen — 


växlare. -wesen, ». penningväsen, finanser. 
-wucher, m. ocker. -wucherer, m. ockrare. 
.zeichen, n. mynttecken, sedel. -zins, m. 
ränta, räntefot. 

Gelöe, -3, m. o. n.,-[e]n, f. gelé. 

gelégen, a. 1. liggande, belägen. 2. läglig, 
lämplig. 3. Mir ist. daran m, dafs: det är 
af vigt för mig, jag skulle gärna se, att, 
daran ist mir nichts w det bryr jag mig ej 
om. -heit, /. 1. tillfälle. w macht Diebe: 
tillfället gör tjufven. 2. beskaffenhet. Nach 
sv der Umständ& efter omständigheterna. 
8. (transport)lägenhet. 4. lägenhet (Iokalitet). 
Alle wen eines Hauses wissen: känna till 
alla vinklar och vrår i ett hus. 5. afträde. 
-heitlich = gelegentlich. -heitsdichter, m. till- 
fällighetspoet. -heitserfolg, m. framgång på 
grund af gynnsamma omıständigheter.-heits- 
gedicht, n. tillfällighetsdikt. -heitsmachor- 
(In), m. (f.) kopplare (-ereka). -tiich, I. a. 
tillfällig. II. adv. vid (lämpligt) tillfälle, 
tillfälligtvis. III. prep. mea gen. med anled- 
ning af. | 

geléhrilig, a. läraktig. -igkelt, f. läraktighet. 
-säm, a. läraktig. -samkeit, /. 1. lärdom, 
kunskaper, insigter. 2. vetenskap. | 

geléhrt, a. lärd. Ein ner: en lärd, en veten- 

 skapsman, es ist noch kein. wer vom Him- 
mel gefallen: ingen är född mästare. -en- 
bildung, f. lärd, vetenskaplig bildning. -en- 
dinkel, m. lärdomshögfärd. -enschaft, f. 1. 
samtliga vetenskapsmän. 2. egenskap att vara 
lärd, lärdom. -enschule, /. lärdomsskola. 
-enstand, m. lärdt stånd, vetenskapsmän. 
-ent[hjöm, n. = Gelekrtenschaft. -enwesen, 
n. lärd bildning, vetenskaper, vetenskaps- 
män. -enzunft, /. vetenskapsmän, lärdt skrå. 
helt, f. lärdom. . 

Gelölller, -s, 0, n. 1. positivspel; bina. entonigt 
rabblande. Immer das alte m ständigt sam- 
ma lät, samma gamla trall. 2. söl. -s[e], -e, 
n. (hjul)spär, järnvägsspår. Im alten ne 
bleiben: förblifva vid det gamla, etw. wie- 
der ins a bringen: åter bringa ngt i ord- 
ning, hjälpa ngt in i dess gamla hjulspår, 
aus dem m kommen: urspåra; bila. komma 
ifrån den gamia ordningen. 

Gelölt, -e, n. 1. ledsagande, eskort, konvoj. 
Jm das m geben: ledsaga, följa ngn. 2. 
följe,betäckning. Freies m läjd; fri pas- 
sage. -en,“ ir. ledsaga, följa, eskortera. -er, 
«, m. ledsagare, pı. följe, eskort. -erin, -nen, 
f. ledsagerska. -shrief, m. 1. läjdebref. 2. 
fraktsedel, konnossement. -sirei, a. fri från 
skyldigheten att ledsaga resande. -smann 
= Geleiter. -ssohein, -szettel = Geleitsbrief. 

Gelönk, I. -e, n. led. Aus dem me sein: vara 
ur led; via. keine we haben: vara orörlig, 
klumpig, stel. II. a. = gelenkig 2. -band, 
«er }, n. gångjärn, med. ledligament. -bruch, 
m. ledbrott. -ig, a. 1. försedd med leder, 


1% 


— Gelübde 
ledad. 2. böjlig, smidig, vig; bua. medgör- 
lig. -igkeit, f. böjlighet, smidighet; via. 
medgörlighet. 

Gelllérn[e], -[e]s, 0, n. pluggande. -lé86,.-3, 0, 
N. förakt. oupphörligt läsande. -léucht[e], 
-[e]s, 0, n. upplysning, ljus. -lichter, -, n. 
förakt. sällskap, patrask, pack, slödder. -lieb- 
te(r), (adj. bdöjn.) m. ©. f. älskade, füstman, 
fästmö. -lind[e], a. mild, sakta, lindrig, 
len, ere Saiten aufziehen: taga skeden i 
vackra handen. -lindheit, -lindigkelt, /. mild- 
het, lindrighet, lenhet, saktmod. -lingen,* 
I. st. ttr. s. lyckas. II. -s, 0, n. lycka, fram- 
gång, lycklig utgång. Jr gelungen. -lippt, a. 
försedd med läppar. -lispel, -s, 0, n. ihållande 
hvisknirig; läspande. : 

gell, a. gäll. -en, sv. itr. h. ljuda gält, skalla. 
avd: gäll. 

gelllöben,* tr. nögtidtigt lofva. Sich (aat) w zu: 
föresätta sig att, das gelobte Land: det 
förlofvade landet. -Iöbni[f]s (arr. mea kort ö), 
-8e, N. högtidligt löfte. -löck[e], -[els, 0, n. 1. 
upprepadt lockande, lock. 2. lockpipa. 3. hårets 
läggande i lockar. -löder, -s, 0, n. lägande, 
läge. -Iöt[h]e, -s, 0, n. lödning. 

geit, I. itj. i början ar en sats ugr. Månne ej, tyc- 
ker du ej el. äyı.; I stutet af en sats: eller hur? 
I. a. gall, icke drägtig, icke mjölkande. 
-0, -n, /. bytta. -en, a) st. I. itr. h. 1. gälla, 
a) vara erkänd. Für a. als etw. u gälla, an- 
ses för eı. som ngt, gå för ngt, von jm n 
gälla om ngn; b) hafva anseende, t. ex. er 
gilt etw.: han är en ansedd person, viel bei 
jm stå högt i anseende, i gunst hos ngn, 
der Prophet gilt nicht in seinem Vaterlande: 
ingen är profet i sitt eget land; c) kosta, 
t.ex. dte Ware gilt eine Mark. Etw. gilt 
hoch: ngt är dyrt, står högt i pris; d) afse, 
t.ex. diese Bemerkung gilt dir. 2. särskilaa 
fan. Was gilt die Wette? hvad skall vi slå 
vad om att så är? das lass’ ich m det låter 
höra sig; i spel et. tek: das gilt nicht: det 
gillas ej; das gilt mir gleich: det gör mig 
detsamma; etw. gilt vor jm: ngt vinner 
ngns bifall. II. opers. Es gilt: a) det gäller, 
t.ex. es gilt dein Leben a. dir das Leben; 
b) es gilt einen Versuch: det kommer an 
på ett försök; c) hier gilt es Mut: här for- 
dras mod; d) nu gäller det; e) rå ja, låt 
gå; f) välan! topp! b) sv. tr. kastrera. -ung, 
f. betydelse, t. ex. eines Wortes, värde, t. ex. 
einer Münze, mus. einer Note, kvantitet, t. 
ex. einer Silbe. In a. zur m bringen: göra 
gällande, sich (dat.) vw verschaffen: fürskaf- 
fa sig anseende, dem Gesetze m verschaf- 
fen: göra lagen ätlydd, au/ser w sein: ej 
gälla längre. -ungsbereich, m. o. n. -ungsge- 
blet, n. nm einer Verordnung: område inom 
hvilket en förordning har gällande kraft. 
-ungsios, a. värdelös. 

Gelllübde, -, n. nogtiangt löfte. Ein m ablegen 


Ür. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. Åt. har haden, 8. bar sein till hjälpverb 


veume <A tromuntinispewegung — 19 


er. thun: göra ett löfte. -lümpe, -s, 0, n. 
lumpor. -lüngen, a. F lyckad, präktig, för- 
träffig, komisk, rolig. -Jäst, -e, n. lust, be- 
gär, lystnad. -låsten," itr. h. Ich gelüste el. 
ich lasse mich eı. X mir nach etw. w, el. vanl. 
opers.: €8 gelüstet mich a. X mir etw. el. nach 
etw. e. einer (gen.) Sache: jag önskar, äträr 
ngt, har begär till, efter ngt. -låstig, «a 
fyld af lustar, lysten, sinnlig. -måch, I. a., 
van). adv. sakta, i sakta mak, långsam, så 
småningom, lugn. II. -er t, n. gemak, rum. 
-måch[e], -e, n. uselt arbete, fusk, fuskverk. 
-mächlich, a. 1. = gemach I. 2. behaglig, 
bekväm, maklig. -måchlichkelt, f. bekväm- 
lighet, maklighet. Etw. nach seiner w thun: 
göra ngt efter behag. -mächtheit, /. för- 
konstling, tillkonstling. -mähl, -e, m. o. n. 
gemål, make, n. atv. maka. Ihr Herr m eder 
man. "„mählin, "nen, f. gemål, maka. -mäh- 
nen," ir. 1. Ja an etw. (ack) w påminna ngn 
om ngt. 2. atv. K itr. h. Etw. gemahnt jn eı. 
% jm so und so: ngt förefaller ngn så eller 
så. -mäkel, -s, 0, n. upprepadt smäaktigt kri- 
tiserande, häcklande. -målde, - -,n. målning, 
målad tafla, mäina duk. -märkung, f. gräns, 
mark, område. -mäls, I. a., adv. o. prep. 
med dat. Öfverensstämmande med, i enlighet 
med, enligt. II. -e, n. mått, mål. -mäfsheit, 
SJ. öfverensstämmelse, enlighet. In w Ihres 
Befehles: i enlighet med, enligt eder be- 
fallning. -mäuer, -, n. murverk, murar. 
-möcker, -s, 0, n. bräkande. 

gemein, a. 1, "allmän, t. ex. auf we Kosten: 
på allmän bekostnad. Ausdruck des wen 
Lebens: hvardagligt, ur det dagliga talet 
hämtadt uttryck. 2. gemensam. 3. vanlig, 
t. ex. wes Jahr: vanligt år (mots. skottår), wer 
Tag: söckendag, we Ausgaben: löpande 
utgifter. 4. profan, t. ex. das we Griechisch: 
profangrekiskan. 5. gemen, t.ex. der we 
Mann ei. das we Volk: gemene man. Ein 
wer [Soldat]: en simpel soldat, sich mit 
JM m machen: a) nedlätet umgås med ngn, 
b) förnedra sig, blottställa sitt anseende 
genom sitt umgänge med ngn. 6. gemen, 
nedrig, låg, simpel. -acker, -anger, m. all- 
männing. 

Geméinde, -r, f. församling, socken, kom- 
mun. Städtische m stadsförsamling, die 
christliche m kristna församlingen, kristna 
kyrkan. -acker, m. allmänning. -angelegen- 
heit, /. kommunal angelägenhet. -ausschufs, 
m. kommunalråd. -glied, n. församlings- 
medlem. -haus, n. sockenstuga. -kirchen- 
rat[h], m. 1. kyrkoråd. 2. medlem af kyr- 
koräd. -ordnung, /. kommunalförfattning. 
-rat[h], m. 1. kommunalråd. 2. medlem af 
kommunalråd. -sache, f. = Gemeindeange- 
legenheit. -schule, f. folkskola. -vertreter, 
m. sockenombud. -vorsteher, m. kommunal- 
ordförande. -weise, adv. sockenvis. 


I — uremutinjspewegung 


Geméinlle, -n, f. teotog. församling, kyrka. -fals- 
lich, a. allmänfattlig, populär. -falslichkeoit, 
JS allmänfattlighet. -geist, m. 1. allmänan- 
da. 2. sinne för det allmänna (bästa). -gül- 
tig, a. allmängiltig. -gut, n. offentligt, all- 
mänt, gemensamt gods. Eine Wissenschaft 
zum we machen: popularisera en vetenskap. 
-heit, /. gemenhet, läghet. -hin, adv. i all- 
mänbhet, vanligen. -iglich, adv. gemenligen. 
-kundig, a. allmänt bekant. -nützig, a. all- 
männyttig. -platz, m. allmängiltig sats, ut- 
nött fras. -säm, a. gemensam. -samkeit, /. 
gemensambhet. -sohädlich, a. skadlig för det 
allmänna eı. för allmänheten. -schaft, f. 1. 
gemenskap, gemensamhet. 2. förbindelse, 
samband. -schaftlich, a. gemensam. -schaft- 
lichkeit, /. gemensamhet, gemenskap, öfver- 
ensstämmelse. -sinn = Gemeingeist. -spruch 
= Gemeinplatz. -trift, f. betesallmänning. 
-verderblich, a. fördärflig för det allmänna 
el. för allmänheten. -verständlich(keit) = Ge- 
mein/a/slich(keit). -welde = Gemeintrift. 
-wesen, n. det allmänna, stat. -wohl, n. Das 
a det allmänna bästa. 

Gellménge, -, n. blandning. -méngsel, -, n. aatig 
blandning, röra, mischmasch. -mérk, -e, n 
märke, kännetecken. -mössen, a. noga be- 
stämd, fast; passande, afmätt, högtidlig. 
-méssenhelt, f. bestämdhet, fasthet; afmätt 
sätt, högtidlighet. -mössentlich, adv. be- 
stämdt, säkert; passande, högtidligt. -möt- 
zei, -, n. nedsablande, blodbad, massaker. 
-misch, -e, n. blandning, röra. 

Gemme, -n, /. gem. 

Gemörde, -s, 0, n. mördande, blodbad. 

Gemse, -n, f. stenget, gems. -nhaft, a. sten- 
getsartad. -njäger, -nsteiger, m. stengets- 
jägare. 

Gellmånd[e], -e, n. (Sod) mynning. -münkel, -s, 
0,n. mumlande, hviskande, glunkande. -mür- 
mel, -3, 0, n. sakta sorl, porlande. -mürr[e], 
-[e]s. 0, rn. morrande, knotande. 

Gemäsle], -e, n. grönsaker. -egarten, m. köks- 
trädgård. -sgärtner, m. trädgårdsmästare 
som odlar grönsaker. -emarkt, m. marknad, 
torg för grönsaker, trädgärdstorg. -esuppe, 
f. grönsoppa. 

Gemüt[h], -er, ». sinnelag, sinne, lynne, själ, ' 
hjärta. Jm etw. zu we führen: föra ngn 
ngt till sinnes, påminna ngn om ngt, sich 
(äat.) etw. zu we führen eı. ziehen: a) be- 
hjärta ngt, b) F intaga, förtära ngt, gut von 
mw sein el. ein gutes w haben: hafva ett godt 
hjärta, die wer: sinnena. -lich, a. 1. ge- 
mytlig, godmodig, treflig, hemtreflig. 2. X 
sinnes-, själs-, känslig, sentimental. -lich- 
keit, /. 1. gemytlighet, godmodighet, tref- 
lighet, trefligt sätt. 2. X känslighet. -los, a. 
känslolös, kall. -losigkeit, f. känslolöshet, 
köld. -reich, a. känslig. -särt, f. sinnelag. 
-saufregung, f. sinnesrörelse. -sbewegung, /. 


AV = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ü saknar plur. I har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


— 


Gemüt[h]serschütterung 


192 


Genulsfähigkeit 


sinnesrörelse. -serschütterung, /. själsskak- | Genie, -s, ». snille. -corps, n. genikär, inge- 


ning. -skrank, a. sinnessjuk. .-krankhelt, f. 
einnessjukdom. -sieben, r. själslif. -snei- 
gung, /. böjelse. -sregung, /. siunesrörelse. 
-sruhe, /. sinnesro. -sstärke, /. själestyrka. 
-sstimmung, -sverfassung, /. stämning, sin- 
nesförfattning. -szustand, m. själstillständ. 
-voll, a. känslig. 

gen, prep. med ack. mot, t. ex. m Himmel: upp 
mot himlen. u .Vorden: mot norr. 

Gellnåge, -s, 0, n. gnagande. -nåh[e], -[e]s, 0, 
». syende, snörpande. -nånt, a. genant, obe- 
haglig. -näschig, a. fallen för sötsaker o. 
försökande att på olofligt sätt komma åt dem. -nåsel, 
-8, 0, n. uttal genom näsan. -nåu, a. nog- 
grann, noga, precis, alldeles; väl, grundlig, 
utförlig, samvetsgrann; lagom, passande, 
knapp, sparsam. Etw. w nehmen: vara no- 
ga, nogrüknad med ngt, m genommen: 
strängt taget, we Bekannte: goda vänner, 
zu m anliegen: sitta åt för härdt, vara för 
trång. -näuigkeit, /. noggrannhet, sorgfäl- 
lighet, punktlighet, regelbundenhet; spar- 
samhet. 

Gendårm, -en, m. gendarm. 

Geilnöck[e], -[e]s, V, 2. oupphörligt retande, för- 
argande, gnabb. -néhm, a. angenäm, väl- 
kommen, behaglig, passande, lämplig. /hm 
ist alles m han går in på allt. -nöhmigen,* 
tr. gå in på, tillstädja, gilla, bevilja, bifal- 
la, stadfästa; hand. akceptera. -nöhmigung, 
J. gillande, bifall, tillåtelse, stadfästelse, 
sanktion, akcept. -nélgt, a. 1. sluttande, 
lutande. 2. böjd, benägen, zu etw.: för ngt. 
3. välvillig, gunstig, benägen. -neigthelt, f. 
1. lutning, sluttning. 2. böjelse, benägen- 
het. 3. välvilja, ynnest. 

Generäl, -e [t], m. general. -amnestle, f. all- 
män amnesti. -ät, -e, n. generalsvärdighet. 
-bofehl, m. generalorder. -In, -nen, f. gene- 
raleka. -Intendant, m. öfverintendent. -Isie- 
ren, sv. tr. generalisera, förallmänliga. 
-issimus, -,- el. ..mi, m. generalissimus, 
öfverbefälhafvare. -ität, -en, f. 1. allmän- 
het. 2. samtliga generaler, generalsgraden. 
-nenner, m. mat. gemensam nämnare. Brüche 
unter den mw bringen: göra bråk liknäm- 
niga. -probe, /. generalrepetition. -schaft, 
f. 1. generalsvärdighet. 2. = Generalität 2. 
-sturm, m. allmän stormning. 

Gellneratiön, -en, f. 1. alstring, fortplantning. 
2. generation, slägte. -nerell, a. generell, 
allmän, allmängiltig. -nerisch, a. generisk, 
slägt-. -nésen, st. itr. s. 1. tillfriskna. 2. Ei- 
nes Kindes w få, nedkomma med ett barn. 
-nésung, /. tillfrisknande. Zur m! väl be- 
komme! -néuls, forälar. ipr. = genie/s. -nöulst, 
förålär. = genie/st. -néver, -, m. genever(brän- 
vin). -nläl, a. snillrik, kvick, genialisk. -nlali- 
tät, 0, f. snillrikhet. -nick, -e, n. 1. nacke. 2. 
oupphörligt nickande. -nickfänger, m. jagtknif. 


niörkär. -direktor, m. chef för genikären. 
-mensch, »». snillrik människa, snille. -offi- 
zier, m. officer vid genikären, fortifika- 
tionsoflicer. -ren, ev. L tr. genera, besvära, 
falla besvärlig. II. nf. genera sig, vara be- 
svärad. 

geniolsilbär, a. njutbar. F er ist nicht m han 
är odräglig. -barkeit, /. njutbarlıet. -en,* 
st. tr., i högtidi. stil äfv. ilr. Äh. med gen. 1. för- 
tära. 2. njuta, åtnjuta, få. -lich, a. 1. njut- 

bar. 2. behaglig, angenäm, förtjusande. 3. 
gagnande, fördelaktig. -Iing, -e, m. njut- 
ningslysten människa. ö 

Genielistreich, m. snilledrag. -truppe, f. geni- 
trupp. -walffe, /. genikär, genitrupper. -we- 
sen, n. fortifikation. 

Gellnippe, -s, 0, n. läppjande. -nist[e], -e, n. 1. 
0, upprepadt byggande (om fåglar). 2. fägelbo, 
näste. 8. fägelkull, ungar i boet. 4. snär, 
rig, bråte. -niste, -n, /. ginst (Genista). 

Genius, -, .ien, m. genius, skyddsande. 

Genéls, Genösslie, -en, m. kamrat. -enschaft, /. 
1. kamratskap. 2. förening, sällskap, sam- 
fund, bolag, brödraskap. -enschafter, -, m. 
medlem af en Genossenschaft. -onschaftlich, 
a. tillhörande, rörande en Genossenschuft. 
-In, -nen, f. krinnlig kamrat. 

Genre, -s, n. art, slag. 

Gentilname[n], m. slügtnamn. 

Genuösller, I. -, m. genuesare. II. a. genue- 
sisk. -erin, -nen, /. genuesiska. -Isch, a. 
genuesisk. 

genüg (arv. med kort U), adv. nog, tillräckligt. 
mw Wein a. X m des Weins a. ock Wein w el. 
X des Weins m nog med vin, wm Gutes el. 
Gutes a tillräckligt mycket godt, der kat 
a han har fått nog, så mycket han tål, an 
etw. (dat.) w haben: hafva fått nog af, vara 
tillfreds med eı. trött på ngt. 

Genäåglle, 0, f., X -s, 0, n. 1. tillräcklighet. 
Zur w tillräckligt. 2. Seinem Zwecke, dem 
Gesetze m thun eı. leisten: uppfylla sitt än- 
damäl, lagens fordringar, jm w thun: till- 
fredsställa ngn, du sollst dein w haben: du 
skall bli nöjd, skall få ditt lystmäte. -en,* 
str. h. 1. vara tillräcklig, vara nog, förslå. 
avd: tillräcklig, nog, tillfredsställande. 2. 
Sich (aat.) etw. ei. an etw. (aat.) m lassen: gif- 
va sig tillfreds, vara nöjd med ngt. -lich, a. 
1. nog, tillfredsställande. 2. nöjd, tillfreds. 
8. förnöjsam. -lichkeilt, /. 1. tillräcklighet. 
2. tillfredsställelse. 3. förnöjsamhet. 

genügsäm, a. tillräcklig, nog. 

genÖglsäm, a. förnöjsam, nöjd med litet. -sam- 
keit, /. förnöjsamhet. 

genüglithuend, a. tillfredsställande. -thun, itr. 
h. Jm w gifva ngn upprättelse. -thuung, f. 
1. tillfredsställelse. 2. upprättelse, 

Genüls, -e t, m. njutning. -fählg, a. i stånd 
att njuta. -fähigkeit, /. förmåga att njuta. 





utr. intransitivt, rl. refiexivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitirt verb. Åh. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


geonulslos — 19% 


-los, a. ej innebärande ngn njutning, fadd. 
-mensch, ». njutningslysten människa. -mit- 
tel, n. njutningsmedel, födoämne. -reich, a. 
njutningsrik. -sucht, /. njutningslystnad. 
-süchtig, a. njutningelysten. 

Geogräph, -en, m. geograf. -ie, -[e]n, f. geo- 
grafi. -isch, a. geografisk. 

geöhrt, geöhrt, a. försedd med öra el. öron, 
med handtag, med (näls)öga ei. ögon. 

Geolllög, -en, m. geolog. -logie, -[e]rn, /. geolo- 
gi. -lögisch, a. geologisk. -möter, -, m. 1. 
geometer, matematiker. 2. landtmätare. 
-metrie, -[e]n, f. geometri. -mötrisch, a. 1. 
geometrisk. 2. landtmätar-. 

Gellörgel, -s, 0, n. ihällande orgelspel. -orgine, 
-n, /. dalia, georgin. -päartheit, /. ordning 
parvis, förekomst parvis, tvillingsbildning. 
-päck, -e, n. packning, bagage, resgods. 
-päckannahme, -päckaufnahme, /. inlemning 
af resgods. -päckausgabe, f. utlemning af 
resgods. -päckschein, m. (resgods)pollett. 
-päckträger, m. stadsbud. -päuke, -s, 0, n. 
1. slående på puka. 2. stud. fäktande, duel- 
lerande. -pfeif[e], -[e]s, 0, n. pipande, hviss- 
lande. -pflögenheit, /. naravannen sed, bruk. 
-pfüsch[e], -es, 0, n. fusk. -piep[e], -[e]s, 0, 
nr. pipande. -pläck[e], -[e]s, 0, ». F plägeri, 
plåga, vedermöda, släp. -plänkel, -s, 0, n. 
förpostfäktning. -pläpper, -s, 0, n. pladd- 
rande, pladder. -plärr[e], -[e]s, 0, n. slad- 
der, pladder. -plätscher, -s, 0, n. plaskande. 
-pläuder, -s, 0, ». samspråk, prat, skvaller. 
-pöch[o], -[e]s, 0, n. 1. bultande, hamrande, 
klappande, knackande. 2. pockande, trots. 
-pölter, -s, 0, n. buller, oväsen. -präg[e], -e, 
n. 1. prägling. 2. prägel, stämpel. -prähl[e], 
-[e]s, 0, n. upprepad: präl. -prång[e], -[e]s, 0, 
2. prunk, pomp, ståt, präl, prakt. -prässel, 
-s, 0, n. prasslande, sprakande, smattrande. 
-prickel, -s, 0, n. stickning i huden. -påft[e], 
-[e]s, 0, n. 1. puffande. 2. knallande med 
skjutgevär. -quåk[6e], -[e]s, 0, n. kväkande. 
-quål[e], -[e]s, 0, n. 1. plägeri. 2. käx. -quie- 
k[e], -[e]s, 0, n. pipande, skrikande. 

Ger, -e, m. o. n. kastspjut. 

gerädiie, I. a. 1. rak, rät. a machen: räta ut, 
in gerader Linie von jm herstammen: i rätt 
nedstigande led härstamma från ngn, in 
am Widerspruche sein eı. stehen: stå i rak, 
i skarp motsats, m gegenüber: midt emot. 
2. rättfram, öppen, ärlig, utan omsvep, 
rent ut. Sagen wir es av heraus! för att 
tala rent ut, för att gå rakt på sak. 38. 
jämn, t. ex. Zwei ist eine m Zahl. 4. precis, 
på slaget, t. ex. av um fänf Uhr; just, t. ex. 
er war rw eingeschlafen, er ist nicht wm 
mein Freund; alldeles, t. ex. das kommt mir 
av 80 vor wie; m das a. das m Gegenteil: 
raka motsatsen, heute ist es m ein Jahr: i 
dag är det jämt ett år, nun sollst du es m 
nicht haben: nu får du det rakt inte. 5. se 


— Geraune 
nachgerade. II. -n, s. 1. = Geradheit 1. 2. 
rät linie. -[ejån, adv. m kommen: komma 
alldeles rätt, rakt på målet. -[e]åus, adv. 
rakt fram, rätt ut; via. öppet, uppriktigt. 
-[e]halter, m. ställning för att hålla krop- 
pen rak. -[e]hin, adv. rättframt, utan om- 
svep. -eswégs, adv. raka vägen, bila. = ge- 
radezu. -[eJüber, adv. midt emot. -[e]wég, 
adv. utan omsvep. -ewöhl se Geratewohl. 
-ezu,adv. rätt på sak, utan omsvep. -flügellg, 
a. zool. rätvingad. -heit, /. 1. räthet, rakhet, 
rätlinighet. 2. rättframhet, rättskaffenhet, 
öppenhet. -linig, a. rätlinig. -nasig, a. som 
har rak näsa. -richten, ». -richtung, /. rätande, 
rätning. -sinn, m. rättframhet, öppenhet, 
uppriktighet. -sinnig, a. rättfram, öppen, 
uppriktig. -wink[e]lig, a. rätvinklig. 


Gellrånk[e], -[e]s, 0, n. 1. slingrande. 2. ran- 


kor. -råse, -s, U, n. raseri, rasande. -rässel, 
-s, 0, n. rasslande, rassel. -råt[h], -e, n. 1. 
husgerädssak, kärl; servis. 2.redskap, verk- 
tyg, material, attiralj. -rät[h]aufseher, m. 
materialförvaltare.-rät[h]en, I.’ itr.s.1. råka, 
komma. An ja råka, stöta på ngn, an ein- 
ander w råka ihop, i handgemäng; au f den 
Einfall, den Gedanken mw få det infallet, 
den tanken, auf den Grund m råka, sätta på 
grund; au/ser sich m blifva utom sig; in 
Angst m blifva ängslig, gripas af ångest, 
in Brand = fatta eld, sich (aat. rpr.) in die 
Haare a råka i lufven på hvarandra, in js 
Hände m falla i händerna på ngn, in Hitze 
wo blifva varm, uppbragt, in Schulden a 
blifva skuldsatt, in Schweifs w komma i 
svettning, in Streit m blifva osams, in Wut 
el. Zorn a blifva uppbragt; das Schiff ge- 
riet durch den Sturm nach Schottland: 
skeppet drefs af stormen till Skottland; 
wenn er über die Bücher gerät: när han 
får fatt i böckerna; unter die Feinde m 
komma i fiendens våld, råka i fångenskap. 
2. lända, t. ex. etw. gerät jm zum Ärgernis: 
ngt länder, blir till förargelse för ngn, zum 
Tode: blir ngns död. 3. utfalla, lyckas. 
Wohl w arta sig väl, schlecht m vanartas; 
part. perf.: wohl we Kinder: välartade barn, 
schlecht m vanartig. II. a. 1. se I, 3. 2. räd- 
lig, lämplig. -rat[hjewöhl, n. Aufs m, på 
vinst och förlust, på försök, på måfå. 
-rät[h]holz, n. trä, virke, lämpligt att bear- 
betas till allehanda redskap. -rät[h]kammer, 
f. materialbod. -rät[h]kasten, m. verktygs- 
låda. -rät[h]schaft, f. = Gerät. -råt[hjtur- 
nen, n. -rät[h übungen, pl. redskapsgymna- 
stik, -Öfningar (mot. fristående). -räuf[e],-[e]s, 0, 
n. slagsmål. -räum, a. 1. rymlig. Die ve 
See: öppna sjön. 2. Eine we Zeit: en lång 
tidsrymd. Vor wen Jahren: för många år 
sen. -räumig, a. rymlig. n wohnen: ha en 
rymlig bostad.-räumigkeit, /. utrymme, rum. 
-råune, -s, 0, ». hviskande, hviskning. 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ü saknar plur. ? har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


13 


Geräusch, .-e, ». oregelbundet ljud, buller, brus, |’ 


sorl, oväsen. -I08, a. tyst, utan buller, ljud- 
lös. -losigkeit, /. tysthet, lugn. -macher, m. 
en som gör väsen (af sig). -voil, a. väsnan- 
de, bullrande, sorlande. 

Geräusper, -s. 0, n. harklande, harkling. 

gerblien, sv. tr. 1. garfva hudar. F jm den Buk- 
kel eı. das Fell a. die Haut w ei. jn w pryg- 
la, klå ngn. 2. se gürben. -er, -, m. garf- 
vare. -erei, -en, f. garfveri. -haus, n. garf- 
veri. -säure, f. garfsyra. -stoff, m. garfäm- 
ne. -ung, f. garfning. 

geröcht, a. 1. rättvis, rättmätig, laglig. Jm 
a werden: göra ngn rättvisa. 2. passande. 
In alle[n] Sättel[n] » sein: passa öfver- 
allt. 3. hemmastadd, bevandrad. 4. ange- 
näm, behaglig. -Igkeit, f. 1. rättvisa. 2. 
rättmätighet. 8. rättfärdighet. 4. rättighet, 
(yrkes)privilegium. -Igkeitsliebe, /. rätts- 
känsla, rättsinnighet.-Igkeitsliebend, a. rätts- 
älskande. -säme, -n, f. = Gerechtigkeit 4. 

Gelirede, -s, 0, n. prat, pladder. Sich ins m 
bringen: låta tala om sig. -rögne, -s, 0, n. 
oupphörligt regnande. -rölbe, -3, 0, n. oupphörligt 
rifvande. -rélchen," itr. h. lända, t. ex. etw. 
‚gereicht jm zur Ehre. -reim[e], -e, -röimsel, 
-, n. rimsmideri. -reifs[e], -es, 0, n. rifvan- 
de, slitande. Es ist ein förmliches w um 
ihn: man riktigt slåss om honom. -reizt- 
heit, /. uppretad, upprörd sinnesstämning. 
-rénne, -s, 0, n. F spring, ränn. -réuen," tr. 
vanl. opers. Etw. gereut mich eı. es gereut mich 
einer (gen.) Sache: jag ängrar ngt, sich eine 
Sache mw lassen: ångra ngt. -richt, -e, 
n. 1. domstol, rätt. Jn vor m fordern a. 
laden: kalla ngn inför rätta, jn beim ne 
verklagen: väcka ätal mot ngn. 2. tings- 
hus, rådhus, tingssal. 3. domstolssession, 
ting, rättegång, dom. mv halten: sitta ting, 
a halten a. zu m[e] sitzen über jn: sitta 
till doms öfver ngn, mit jm ins w gehen: 
gå till doms med ngn. 4. befogenhet till lag- 
skipning. 5. domsaga. 6. (mat)rätt. -richtiich, 
a. rättslig, laglig. /n vw verfolgen: vidtaga 
laga åtgärder mot ngn, we Medizin: rätts- 
medicin. 

Gerichtsllamt, n. tingshus. -harkelt, f. lagskip- 
ning, domvärjo, domsaga. -beamte(r), m. 
juridisk ämbetsman, lagkarl, domare, råd- 
man. -behörde, f. = Gericht 1. -bescheid, 
-beschiufs, m. domslut, dom. -bezirk, m. dom- 
saga. -bote, m. rättstjänare, vaktmästare. 
-buch, n. domstolsprotokoll. -diener = Ge- 
richtsbote. -teler, f. -terlen, pl. rättegängs- 
ferier. -felge, f. rättegängsordning. -ge- 
bäude, n. domstols lokal, tingshus, rädhus. 
-gebühren, pl. rättegängssportler. -halter, 
m. domhafvande, domare. -handel, m. rät- 
tegängssak, mål, process. -haus = Gerichts- 
gebäude. -herr, m. herre, ägare, husbonde 


med domsrätt. -herrschaft, /. domsrätt. | 


‘ Geräusch — 194 — Geröhricht 


-hof, m. domstol. -kosten, pl. rättegängs- 
kostnader. -ordnung, f. rättegängsordning. 
-porson, /. = Gerichtsbeamter. -personal, n. 
domstolspersonal, domarekär. -pflege, /. 
lagskipning. -rat[h], m. justitieråd. -saal, 
m. domsal, tingssal. -sache, /. = Gerichts- 
handel. -schöppe, mn. bisittare, rådman, 
nämdeman. -schreiher, m. tingsskrifvare, 
notarie. -schulze, m. ugt. häradsdomare, näm- 
deman. -sitzung, /. domstolssession, ting. 
-sportein, pl. rättegängssportler. -spräche, 
f. lagspräk. -sprengel, m. domsaga. -stand, 


m. domstol under hvilken ngn lyder och 


förhållandet att lyda under densamma. 
«statt, -stätte, /. tingställe, domstol. -stil, 
m. rättegängsstil. -stube, f. = Gerichtssaal. 
-stuhl, m. domstol. -tag, m. rättegängedag. 
«termin, m. tingstermin. -verfahren, nn. rätts- 
procedur. -verwalter, m. domhafvande. -ver- 
waltung, /. lagskipning. -vollzieher, m. rätts- 
betjänt, exekutionsbetjänt. -wesen, rn. rät- 
tegängsväsen. -zwang, m. domsrätt, dom- 
värjo. 


Gellriebenheit = Durchtriebenkeit. -riem, -e, n. 


remtyg. -riesel, -s, 0, n. sakta sorlande. 


gering, a. 1. ringa, liten. Nicht im osten: 


icke det ringaste, m achten e. w schätzen: 
ringakta, von jm m denken: hafva en låg 
tanke om ngn. 2. af ringa halt, t. ex. ves 
Gold. Zu mw underhaltig. 3. ar låg barkomst. 
we Leute: smäfolk. -achtung, f. ringakt- 
ning. -el, -s, 0, n. ringlande. -füglg, a. ringa, 
obetydlig. -fügigkelt, f. obetydlighet. -hal- 
tig, a. af ringa halt. -haltung, /. ringakt- 
ning. -heit, /. ringhet. -schätzig, a. ring- 
aktande. -schätzung, f. ringaktning. 


gerinnlibär, a. som kan löpna, stelna. -@, -, n. 


1. 0, rinnande. 2. vätska, vatten. $. ränna. 
-en," itr. s. löpna, ysta sig, lefra sig, stelna. 
-ung, f. 


Geripplie, -, n. skelett, benrangel; stomme. 


-t, a. försedd med refben; vor. ådrig, nervig. 


Germånlle, -r, m. german. -len, -s, 0, n. Ger- 


manien, Tyekland. -In, -nen, f. germansk 
kvinna. -Isch, a. germansk. -Isiersn, sv. tr. 
germanisera, förtyska. -Isierung, f. -ismus, 
-,..men, m. germanism, tysk ordvändning. 
-ist, -en, m. germanist, germansk spräk- 
forskare. -istisch, a. germanf(isti)sk. 


gern[e], adv. gärna. m oder una med eller 


mot ngus Vilja, etw. m sehen, essen, tminken: 
tycka om ngt, jn m haben ei. mögen: tycka 
om ngn, diese Pflanze wächst w in feuch- 
tem Boden: denna växt tycker om, trifs 
bäst i fuktig jordmån, das ist m möglich: 
det är mycket möjligt. -gelehrt, a. som 
tycker om att anses för lärd. -gesehen, a. 
gärna sedd, omtyckt. -gröfs, a. som gärna 
vill vara stor. -klug, a. snusförnuftig. 


Gellröchel, -s, 0, n. rosslande, rossling(ar). 


-röhrich[t], -e, n. vass, med vass eı. rör be- 





ir. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, 3V. svagt, IT. transitivt verb. Åh. har haben, S. bar sein till hjälpverb. 


@eroll — 
vuxet ställe. -röil[e], -[e]s, 0, n. rullande, 
rullning(ar). -röllfe], -e, n. rullsten(sgrus), 
klappersten(ar), med rull- eı. klappersten 
betäckt ställe, grus(hög). 

Gerste, -n, f. korn, bjugg. -n, a. af korn, af 
bjugg, korn-, bjugg-. -ngrütze, /. korn- 
grynsgröt. -nkorn, n. 1. bjuggkorn. 2. tängd- 
mått: linie. 8. vigt: gran. 4. ögonsjukdom: vagel. 
-nsaft, -ntrank, m. 1. kornvatten. 2. omskrifn. 
för Öl. 

Gerte, -r, f. spö, ris. -nhieh, m. spörapp. 

Gerüch, -e t, m. lukt, os. Bina. in gutem me 
stehen: hafva ett godt rykte om sig. -reich, 
a. starkt luktande. : 

Gellrücht, -e, n. rykte. -rüchtsweise, adv. ryk- 
tesvis, -rüf[e], -[e]s, 0, n. oupphörligt ropande, 
rop. -rühen,’ itr. A. värdigas, behaga. Der 
König hat geruht zu befehlen: konungen 
har i nåder befalt. -rümpel, -rümpel, -s, 0, 
na. 1. buller ar vagnar på ojämna gator o. dyl. 2. 
skräp, bråte. -rünzel, -s, 0, n. rynkning. 
-rüst[e}, -e, n. ställning. -rütsch[e], -es, 0, 

"n. halkning, glidning. -råttel, -s, 0, n. ry- 
stande, skakning. -säbber, -s, 0, n. F dreg- 
lande, dregel. -säge, -s, 0, n. oupphörligt 8&- 
gande. -säme, -s, 0, n. samling frösorter, ut- 
säde. 

gesäm[m]t, a. all, hel; pı. samtlige, allesam- 
man. -ausfuhr, /. hela utförseln. -ausgabe, 
f. fullständig upplaga ar en författares skrifter, 
samlade skrifter. -begriff, m. generelt be- 
grepp. -betrag, m. hela beloppet. -bild, n. 
totalbild. -eigent[h]um, n. samfäld egen- 
dom. -einfuhr, /. hela införseln. -erbe, m. 
universalarfvinge. -ertrag, m. hela afkast- 
ningen. -gebrauch, m. uteslutande nyttjan- 
derätt. -gut, n. gemensamt gods. -helt, f. 
sammanfattning, summa, kår; öfversättes ofta 
bäst med adj. samtlige. -macht, f. samfäld 
makt. -masse, /. hela massan. -schaft = Ge- 
samtheit. -spräche, /. gemensamt språk. 
-staat, m. statsförbund. -summe, /. total- 
summa. -verkindlichkeit, /. solidarisk an- 
svarighet. -vermögen, n. hela fürmögenhe- 
ten. -wille[n], m. allmän vilja. -zahl, f. 
totalsumma. 

Gesändtlle(r), (adj. nsjn.) m. sändebud, ambassa- 
dör. -schaft, /. beskickning, legation. -schaft- 
lloh, a. beskicknings-, legations-, sändebuds-, 
diplomatisk. 

Gesång, -e +, m. sång. -hüch, ». psalmbok. 
-böchlled, n. psalm. -büchvers, m. psalmvers. 
-einlage, /: inskjutet sångstycke. -lehre, f. 
sängundervisning. -weise, I. f. 1. sätt att 
sjunga. 2. melodi. II. adv. sjungande, i 
sång. . 

Gelisåfs, -e, n. 1. säte, bak. 9. sits. -såuf[e], 
-[e]s, 0, n. supande, supning. -såug[e],-[e]s, 
0, n. sugande, sugning. -såuse, -s, 0, n. su- 
sande, sus, brus. -såusel, -s, 0, n. sakta sus, 
susning. 


195 


— geschickt 

Geschäft, -e, n. 1. affär. 2. yrke, sysselsätt- 
ning. -Ig, a. beställsam, verksam, nitisk, 
ifrig, tjänstfärdig. -Igkeit, /. beställsam- 
het, nitisk verksamhet, ifver, tjänstfärdig- 
het. -lich, a. affärs-, handels-. 

Geschäftsilangeiegenheit, /. affär. -bericht, m. 
1. redogörelse för en affär m. m. 2. ämbetsbe- 
rättelse. -büch, n. räkenskapsbok. -drang, 
m. affärere hopande. -erfahren, a. hemma- 
stadd, bevandrad i affärer. -erfahrenheit, 
erfahrung, /. affärserfarenhet, affärsvana. 
-fertigkeit, /. affärsvana. -tührer, m. förste 
bokhållare. -führung, /. affärs ledning. -gang, 
m. affärsgäng, ärende. -gelst, m. affärssnil- 
le. -genofs, m. kompanjon. -gewandtheit, /. 
affärsvana. -kreis, m. verksamhetskrets. 
-Iokal, n. affärslokal, byrå, kontor. -los, a. 
1. sysslolös. 2. hand. flau. ve Zeit: stiltje 
inom handelsvärlden, död säsong. -losigkeit, 
f. 1. sysslolöshet. 2. hana. flauhet, stiltje. 
-ordnung, /. dagordning. -reisende(r), m. re- 
seexpedit. -sache, /. affär(ssak). -stube, f. 
kontor. -stunde, f. kontorstimme. -träger, 
m. 1. befullmäktigaat ombud, agent. 2. sände- 
bud af ısgre rang. verkehr, m. handelsförbin- 
delse. -verlegung, /. affärsfiyttning. -ver- 
walter = Geschäftsführer. -zimmer, n. kon- 

tor. »zweig, m. affärsgren. 

Gellschäker, -s, 0, n. skämt, lek. -schäukel, -s, 
0, n. gungande. -schöhen,” st. itr. s. 1. ske, 
hända. 2. göras, tillfogas. Es geschieht mir 
ein Dienst damit: ni gör mig en tjänst där- 
med, es wird dir nichts zuleide m det skall 
ej vederfaras dig ngt ondt, es geschieht dir 
ganz recht: det är rätt ät dig, ich wei/s 
nicht, wie mir geschieht: jag vet ej, hur 
det är fatt (med mig). 3. Es ist um mich w 
det är elut, ute med mig, jag är förlorad. 
-scheildjt, a. klok, förständig, slug. wer 
Kopf: godt hufvud, slughufvud. -scheifd]t- 
heit, /. klokhet, förstånd. -schölte, -s, 0, n. 
trätande, gräl, käx. -schönk, -e, n. skänk, 
gäfva. Jm ein a mit etw. machen: skänka 
ngn ngt. -schönkfüls, m. Mit jm auf dem 
me stehen: stå på förtrolig fot med ngn si 
att man utbyter gäfvor med honom. -schérz[e], "e8, 
0, n. skämt. -schéut se gescheit. 

Geschichtlie, -n, /. historia, berättelse. Die 
ganze a hela saken. -enbüch, n. bok med 
berättelser. -enerzähler, m. historieberät- 
tare. -lich, a. historisk. -sbüch, n. historie- 
bok, historia. -serzählung, /. historisk be- 
rättelse. -skundig, a. kunnig, hemmastadd 
i historien. -smäfsig, a. historisk. -stabelle, 
-stafel, /. historisk tabell. -swerk, n. histo- 
riskt arbete. 

Geschick, -e, n. 1. 0, skick, fason, snitt. Et. 

ins m bringen: bringa ngt i ordning. 8. 0, 

lämplighet, fallenhet, skicklighet. 8. öde, 

bestämmelse. -[6], -[e]s, 0, n. skickande nit 

e. att. -lichkeit, /. skicklighet, färdighet. -t, 





= föregående uppslagsord.' " äkta sms. Ö saknar plur. + bar omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Geschiebe — 1% 


a. 1. skicklig. 2. Zu etw. m lämplig, pas- 
sande till ngt. 


Gelischiebe, -s, 0, n. skjutande nit o. dit, fram o. 


tillbaka. -schiefs[e], -€8, 0, N. oupphörligt skju- 
tande med skjutgevär. -schimpf[e], -[e]s, 0, n. 

_ oupphörligt Okvädande. -schirr, -e, n. 1. red- 
skap, husgeråd, kärl. 2. seldon. Sich ins m 
legen: taga i af alla krafter, aus dem ne 
kommen : tappa koncepterna. 8. äkdon, eki- 
page. 4. vissa tillen maskin hörande delar, 
t. ex.allt löst till en väfsto]. -schirrkamm, m. 
väfsked. -schirrmacher, m. 1. sadelmakare. 2. 
väfskedsmakare. -schirrmeister, m. 1. stall- 
mästare, förste stalldräng. 2. postiljon, di- 
ligenskusk. -schirrzeug, n. seldon. -schläm- 
p[e], -[els, 0, n. usel soppa, vattenvälling, 
blask. 

Geschlöcht, -er, n. 1. kön; gram. genus. 2. 
slägt, ätt. 3. slägte. 4. slag, art. -orge- 
schichte, /. slägthistoria. -erkunde, f. ge- 
nealogi. -erkundige(r), m. genealog. -lich, a. 
1. köns-. 2. slägt-. -sadel, m. adel med ärft- 
ligt adelskap. -salter, n. mansälder. -särt, 
J. slägttecken. -skaum, m. stamträd. -sfor- 
scher, ». genealog. -skunde, f. genealogi. 
-sreife, /. manbarhet, pubertet. -swahl, f. 
könsurval. -swort, ». artikel. 

Gellschleit[e], -[els, 0, n. 1. slipande, slip- 
ning. 2. släpande, dragande. -schländer, -s, 
0, n. släpande gång. -schlöpp[e], -[e]s, 0, n. 
1. släpande, släp. 2. släp på xıadning. -schlif- 
fenheit, /. egenskap att vara slipad, poli- 
tyr, skärpa. -schlinge, -, ». 1. 0, slukande, 
glupskhet. 2. hopflätning, flätverk. 8. hjärt- 
slag hos slagtade djur o. vildt. -SChlössen, a. slu- 
ten. -schlössenheit, /. slutenhet. -schlüch- 
z[e], -es, 0, n. snyftande. 

Geschmäck, -[e]s, -e[r] t, m. smak. m an 
etw. (dat.) finden: tycka om ngt. -reich, a. 
smaklig, smakfull. -swidrig, a. osmaklig, 
smaklös. -swidrigkelt, /. osmaklighet, smak- 
löshet. -voll, a. smakfull. 

Gelischmätz[e], -es, 0, n. 1. smackande. 2. oupp- 
hörliet kyssande, pussande. -schmåuch[e], 
-[e]s, 0, 2. oupphörligt rökande, bolmande. 
-schmäuse, -s, 0, n. kalasande. -schméichel, 
-8, 0, n. smekande, smekning(ar). 

Geschméldlile, -, n. smycke. -ehandel, m. juvel- 
handel. -ehändler, m. juvelhandlare. -skäst- 
chen, ». juvelskrin. -ig, a. smidig, böjlig, 
mjuk, inställsam. -igkeit, /. smidighet, böj- 
lighet. 

Gelischmeils, -es, 0, n. 1. exkrementer. 2. 
maskyngel, maskar. 3. mäusklighetens afskum. 
-schmötter, -s, 0, n. smattrande. -sehmiede, 
8, 0, N. oupphörligt smidande. -schmier[e |], 
-[e]s, 0, 2. 1. oupphörligg smörjande. 2. klott- 
rande, sudd, kräkfötter. -schmink[e], -[e]s, 
0, ”. oupphörlige sminkande. -schmöll[e], -[e]s, 
O,n.trumpenhet, dåligt lynne, gnat.-schmün- 
zel,-s,0,n.smäskrattande ar förnöjeise. -Schnä- 


_— gesellig 


bei, -s, 0, n. hugg eı. smekning med näb- 
ben, kyssande. -schnärch[e], -[els, 0, n. 
snarkande. -schnätter, -s, 0, n. snattrande; 
pladdrande. -schnäuf[e], -[e]s, 0, n. fru- 
stande, fnysande. -schnörkel, -, n. cirklar, 
slängar i skri. -schnüffel, -s, 0, n- vädrande, 
nosande, snokande. -schnürr[e], -[e]s, 0, n. 
surrande, snurrande. -schöpf, -e, 7%. skapaå 
varelse; foster. -schöfs, -e, n. 1. projektil, 
kula, skott. 2. skott på växter. 3. våning. 
-schräubtheit, f. skrufvadt, konstladt sätt, 
förkonstling, tillgjordhet. -schröi, -e, n. 1. 
skrik, skri. 2. väsen, larm, bråk. 8. dåligt 
rykte. Jn ins m bringen : bringa ngn i miss- 
kredit. -schréibe, -s, 0, n. mkt skrifvande, 
skrifveri. -schreibsel, -s, 0, n. usel skrift, 
fuskverk. -schrill[e], -[e]s, 0, ». gälla, skä- 
rande ljud, gäll(a) hvissling(ar). -schåtte, -s, 
0, AR. oupphörligt ösande, hällande. -schättel, 
"8, O0, n. upprepadt skakande, skakning(ar). 
-schütz, -e, n. artilleripjes, kanon; kon. ar- 
tilleri. -schöützdonner, m. kanonernas åska. 
-schützpforte, /. skottglugg. -schwäder, -, n. 
eskader. -schwänke, -s, 0, +. oupphörligt vack - 
lande. -schwätz, -e, n. prat, pladder. -schwät- 
zig, a. pratsam, pladderaktig. -schwätzig- 
keit, f. pratsamhet, pratsjuka. -schweigen,“ 
ter. (h.) vant. blott inf. o. pres. förtiga, einer (gen.) 
Sache: en sak. Dessen zu m da/s: för att 
ej tala om att, geschweige denn: mycket 
mindre, t.ex. sch thäte es nicht als Freund, 
geschweige denn als Feind. -schweige, -s, 
0, n. frässande, frässeri. -schwömm[e],-[e]s, 
0, n. flöde, svall. 


geschwind, a. hastig, snabb, hurtig, rask. Er 


wu/ste nicht, was er m, sagen sollte: han 
visste i hastigheten icke, hvad han skulle 
säga. -igkeit, /. hastighet, snabbhet, rask- 
het. -marsch, m. hastig, forcerad marsch, 
ilmarsch. -schiüssig, a. raskt beslutsam. 
«schritt, m. hastiga steg, hastig, rask takt. 


Geilschwirr[e], -[e]s, 0, ». surrande, susande, 


hvinande. -schwister, pl. syskon. -schwister- 
lich, a. syskon-, broderlig, systerlig. 


Geschwör[e]nell(r), (a5. böjn.) m. 1. edsvuren jury- 


man; die "„n: juryn. 2. edsvuren tjänste- 
man, i sht grufingeniör. -ngericht, ». jury. 
-nobmann, m. jurypresident. 


Gellschwülst, -e +, f. o. m. svullnad. -schwür, 


-e, n. bulnad, böld. -schwärig, a. full af böl- 
der, bulnande. n werden: bulna. -sögnen,* 
gr. 1. förvar. välsigna. 2. taga afsked af, +. 
ex. das Zeitliche, die Welt m säga världen 
farväl, aflida. 


Gesélill[6], -en, m. 1. kamrat, sälle. 2. gesäll. 


on,” sv. I. tr. sammanföra, förena. II. rf. 
sälla sig. Gleich und gleich gesellt sich gern: 
lika barn leka bäst. -enhaft, a. gesällaktig. 
-onschaft, /. 1. egenskap af gesäll, ge- 
sällgrad. 2. samttige gesäller inom ett yrke el. 
en ort, gesällkär. -Ig, a. sällskaplig, umgäng- 





itr. intransitivs, ri. reflexivt, 88. starkt, 8V. svagt, Ör. transitivt verb. Å. bar haben, 8. bar sein till hjälpverb. 


Geselligkeit — 1% 


sam. av leben: (om djur): lefva i samfund. 
-igkeit, /. sällekaplighet, umgängsamhet. 
Gesölischaft, /. 1. sällskap; societet; sam- 
hälle. Etw. zur m thun: göra ngt för säll- 
skaps skull. 2. bjudning, främmande. In m 
gehen: gå bort på bjudning. & bolag. -er, 
-, m. -erin, -nen, f. 1. sällskapare, sällskap, 
sällskapsmänniska; /. ar. sällskapsdam. 2. 
bolagsman, kompanjon. -lich, a. 1. samhäl- 
lig, samhälls-, social. 3. sällskaplig, socie- 
tets-. Es fehlt ihm an wer Bildung: han 
saknar världsvana. 3. i samhällen, i säll- 
skap med andra, gemensam. -lichkeit, f. 
sällskaplighet, umgänge. -sanzug, m. visit- 
drägt. -sglied, n. medlem af ett sällskap. 
-shaus, n. 1. ett sällskaps lokal, klubb. 2. 
societetsbyggning. -sreise, /. af ett säll- 
skap företagen resa. -sspräche, f. umgän- 
gesspråk. -strieb, m. sällskaplighet. -sver- 
trag, m. bolagsordning. -szimmer, n. salong. 
Gellsönge, -s, 0, n. brännande, härjande med 
eid. -sönk, -e, n. 1. sänkande, sänkning. 2. 
sänkning, fördjupning. 3. varg. schakt som 
ej går i dagen; grufbotten. 4. sänke. 
Gesétz, -e, n. lag. Zum me werden: blifva lag. 
-auslegung, /. lagtolkning. -entwurf, m. lag- 
förslag. -eskraft, /. laga kraft. -gehend, a. 
lagstiftande. -geber, m. lagstiftare. -gebung, 
‚f. lagstiftring. -kundig, a. laglärd. -lich, a. 
laglig. -lichkeit, /. laglighet. -mälsig, a 
lagenlig, laglig. -mäfsigkeit, /. lagenlighet, 
laglighet. -t, a. 1. lugn, stadig, mogen. 2. 
antagen, förutsatt. wer Falls: antaget el. 
förutsatt att, vw dafs es a. dafs dem so 
wäre: antaget att det förhölle sig så. -theit, 
f. lugn, allvar. -widrig, a. lagstridig, olag- 
lig. -widrigkeit, /. lagstridighet, olaglighet, 
Goséutz[e], -es, 0, n. oupphörligt suckande. : 
Gosicht, n. a) pi. -e, 1. syn, synförmåga. Kur- 
zes av närsynthet, aus dem we verlieren: 
förlora ur sigte, ins m fassen: noga be- 
trakta, syna, zu me bekommen: få syn på. 
3. syn, vision, uppenbarelse. b) pı. -er, 8. 
ansigte; uppsyn, min. Jm ins m lachen: 
skratta ngn midt upp i ansigtet, ein lan- 
ges m machen: få lång näsa, er ist seinem 
Vater aus dem ne geschnitten: han är sin 
fars afbild. 4. grimas. Fin mw siehen a. 
wer schneiden: göra grimaser, jm ein m 
el. schiefe wer machen: göra grimaser åt 
ngn: 8. sigte på gevär. -erschneiden, n. gri- 
maserande. -erschneider, m. person som gör 
grimaser. -sdeuter, m. fysionomist. -stehler, 
m. fel på synen. -skundige(r), m. fysiono- 
mist. -snorv, m. synnerv. -spunkt, m. syn- 
punkt. -sschwäche, f.. svagsynthet. -stäu- 
schung, /. synvilla. -svorzerrung, /. förvrid- 
ning af ansigtsdragen. 

Gosims, -e, n. sims, karnis, fris, list, kant. 
-uhr, /. väggur, pendyl. 

Gesinde, -s, ©, n. tjänare, tjänstefolk. amt, N. 


w ="föregående uppslagsord. 


Gespönst, 


Gellspreiz, -es, 0, n. 


— Gespukfe| 


byrå för tjänstsökande. -I, -s, 0, n. pack, 
slödder. -ordnung, f. tjänstehjonsstadga. 





Gellsinge, -s, 0, nr. oupphörligt sjungande. -sinnt, 


a. sinnad. -sinnung, f. tänkesätt, sinnelag, 
karaktär, afsigt(er). 


Gesinnungsiigenofs, m. liktänkande. -gieichheit, 


f. öfverensstämmelse i tänkesätt. -los, a. 
karaktärslös. -losigkeit, /. karaktärslöshet. 
-treu, a. sin öfvertygelse trogen, karaktärs- 
fast. -treue, /. trohet mot sin öfvertygelse, 
karaktärsfasthet. -tüchtig, a. besjälad af 
ädla tänkesätt, karaktärsfast. -tüchtigkeit, 
f. ädelt sinnelag, karaktärsfasthet. 


gellsittet, a. civiliserad, sedig, anständig, stä- 


dad, bildad. -sittung, /. civilisation, an- 
ständigt, städadt sätt, bildning. -sitz[e], 
-e8, 0, AR. ständigt sittande. -söff, -e, 8. P 1. 0, 
supande. 2, usel dryck, blask. -sörge, -s, 0, 
n. orolig omsorg, ängsligt sörjande. -spån, 
-e[n], m. 1. kamrat. 2. ungersk landshöf- 
ding (chef för ett komitat). -Spänn, -e, I. m. 
Gespan. II. n. spann, anspann, par dragare, 
ök. -spän[n]schaft, /. komitat. -spänntheit, 
f. spänning, sträckning; vi. spänning, 
spänd uppmärksamhet, spänd förväntan, 
spändt förhållande. -spårr[e], -e, n. spar- 
rar, bjälklag. -späls[e], -es, 0, n. onpphörligt 
skämtande, skämt. -spéi[6], -[e]s, 0, n. oupp- 
hörligt spottande, ständiga kräkningar. 

-er, n. spöke, ande. -erärtig, a 
spöklik. -ererscheinung, /. andeuppenba- 
relse. -erfurcht, /. spökrädsla. -erhaft, a. 
spöklik, spök-. -erhaftigkeit, /. spöklikt ut- 
seende. -srisch = gespensterhaft. -erspuk, 
m. spökeri. -ig, -isch = gespensterhaft. 


Gellsperr[e], -e, ». 1. 0, spärrming, spärrande. 


: 0, spjärnande emot, krus, kruserlighet. 

83. ngt som spärrar, hinder, spärrhjul, spärr- 
hake. -spiei[e], -[e]s, 0, 2. oupphörligt spelan- 
de eı. lekande. -spiele, -n, m. -spielln, -nen, 
J.\ekkamrat, barndomsvän. -spinn[e],- [els, 
0, n. eupphörtigt spinnande. -spin[n]st, -e, n 
ngt spunnet, spänad; spindelväf; pue. rän- : 
ker. -Spöns, "6, mi. o. n. fästman, äkta hälft, . 
make, -spölt, -e, n. spott, hån; föremål för 
hån och spott..-spött[e], -[e]s, - -spöttel, -3, 
0, 9. oupphörligt gyckel, drift, spott, hän. 


Gespräch, -e,n. 1. samtal. Ein ov mit jm an- 


knüpfen: börja ett samtal med ngn. 2. 
samtalsämne. -ig, a. språksam, pratsam. 
-igkelt, /. språksamhet. -lich, a. i samtals- 
form. -säm, a. spräksam. 

-spreiztheit, /. mycket 
väsen af sig, morskhet. -sprönge, -s, 0, n. 
spritande, besprängning, fuktande. -springe, 
-$, 0, %. oupphörligt hoppande. -spritz[e], -es, 
0, n. ständigt sprutande. -spröfs, -es, 0, n. 
uppskjutande. -sprüdel, -s, 0, n. 1. uppspru- 
tande, porlande, plaskande. 2. vattenspräng, 
springkälla, -spück[e], -[e]s, 0, n. oupphörligt 
spottande. -spåkfe], -[els, 0, x. spökeri. 





" äkta sms. Ö saknar plar. I har omljud. F familjärt, P iägre språk. K mindre brukligt. 


Gespüle — 
-späl[e], -[e]s, 0, n. oapphörtigt sköljande. 
-spüte, -s, 0, n. F skyndsamhet, hast. 

gest., förkortning för gestorben: död (f). 

Gestäde, -, n. strand, kunst. . 

Gestält, I. -en, /. 1. gestalt, figur, form. 2. 
ställning, förhållande. Nach w der Sachen: 
efter omständigheterna. II. a. beskaffad. 
Bei so wen Umständen: under sådana för- 
hällanden. -en,” sv. I. tr. forma, bilda, mo- 
dellera. Das Mädchen ist wohl gestaltet: 
flickan har en vacker figur. II. rf. gestalta 
sig. -enreich, -envoll, a. rik på växlande ge- 
stalter. -er, -, m. person som ger gestalt, 
form åt ngt, ordnare. -ung, f. bildning, ställ- 
ning, tillstånd. -ungsfählg, a. bildbar. -ungs- 
fähigkeit, /. bildbarhet. 

Gellstämmel, -s, 0, n. stammande. -stämpf[e], 
-[e]s, 0, ». stampande. -ständig, a. erkän- 
nande. m sein: erkänna, bekänna, er ist es 
av han tillstär, medger det. -ständni[f]s, -se, 
a. erkännande, bekännelse. /n zum avse von 
etw. bringen: förmå ngn att bekänna ngt. 
-stäuge, -, 2. mänga stänger, plats med upp- 
stälda stänger; gärdsgård. -stånk, -e +, m. 
stank, vidrig lukt. -stånker, -s, 0, n. P 1. 
spridande af stank. 2. missämjas stiftande, 
förtal, grälsökande. -ståtten," sv. tr. tillåta, 
medgifva. -stättung, f. tillåtelse, medgif- 
vande. -stäude, -, n. = Gesträuch. 

Geste, -x, /. åtbörd, gest. 

gestöhen,* I. tr. erkänna, tillstä, bekänna. II. 
itr. s. stelna, stanna, löpna. 

Gestein, -e, n. mineral, bärgart, bärg; (ädel-) 
stenar. -kunde, /. mineralogi. | 
Gellstell, -e, ». ställning, ställ, hylla, ram. F 
vid. ein schnurriges av en rolig kropp. -stél- 
lung, /. inställelse. -stéppe, -s, 0, n. stick- 

ning. 

gestern, adv. igår. w morgen: igår morse. 

gellstérnt = gestirnt. -stichel, -s, 0, ». retsamt, 
förargligt, spefullt tal, skämt. -stiefelt, a. 
iklädd stöflar. -stielt, a. försedd med stjälk. 

: gestikulieren, sv. itr. h. gestikulera. 

Gestirn, -e, ». stjärnbild, stjärna, stjärnhim- 
mel. -anbeter, m. stjärndyrkare, -anbetung, 
J. -dienst, m, stjärndyrkan. -stand, m. kon- 
stellation. -t, a. försedd, smyckad, beströdd, 
öfversällad med stjärnor. -ung, f. konstel- 
lation. 

Gellstöbor, -, n. yrande massa; yrväder. -stöh- 
n[e], -[e]s, 0, ». stönande. -stöiper, -s, @, & 
snafvande, snubblande. -stötter, -s, 0, m. 
stammande. -strämpel, -s, 0, n. sparkande. 
-sträuch, -e, ». buskar, busksnår, buskage. 
-ströift, a. randig. -strölte, -s, 0, n. oupphörligt 
tvistande. -stréng[6e], a. sträng. Tilltal till adel: 
wer Herr, we Frau: nådig herre, nådig 
fru. -stréu, -[e]s, 0, n. ngt utströdt, strö. 

gestrig, a. inträffande igår, gårdagens. Am wen 
Tage: igår. 

Geliströh, -[e]s, -ströhde, -s, 0, n. strö. -ström, 


198 


Getriebe 


— 





-[e]s, 0, n. strömmande, strömning. -strü- 
del, -s, 0, n. hvirflande, hvirfvel. -strüpp, -e, 
n. risiga buskar, snär. -stüb[bje, -s, 0, ».. 
stybb. -stück, -e, n. kanon. -stühl, -e, n. 
stol, sits; ställning. -stümper, -s, 0, n. fusk, 
fuskverk. -ståt, -e, ». stuteri. -süch, -e, n. 
ansökan, anhållan, begäran. -sich[e], -[e]s, 
0, n. oupphörligt sökande, letande. -sücht, a. 
1. eftersökt, nana. begärlig. 2. sökt, onatur- 
lig, konstlad. -süchtheit, /. sökt, konstladt 
sätt. -sudel, -s, 0, n. sudderi, sudd. -summe, 
"8, 0, n. surrande, surr. -sünd, -er [t], a. 1. 
frisk, kry. 2. sund, hälsosam. Es ist Ihnen 
ganz m det är rätt åt er. -sündbrunnen, m. 
hälsobrunn. -sunden,” itr. s. tillfriskna. 

Gestndhelt, f. 1. hälsa, friskhet. [Zur] av! 
väl bekomme! 2. sundhet, hälsosamhet. 
-lich, a. hälso-, sanitär, hygienisk. -samt, 
2. hälsovärdsnämd. -skunde, -slohre, /. häl- 
sovärdslära, sundhetslära. -spflege, /. häl- 
sovärd. -sprobe, /. karantän. -srücksicht, /. 
hälsoskäl. -sschädlich, a. skadlig för häl- 
san. -sschein, m. sundhetsintyg. -swidrig, 
a. ohälsosam. 

Gelltädol, -s, 0, n. oupphörligt tadlande, tadel- 
sjuka. -täfel, -, n. panelning. -tändel, -s, 0, 
n. skämt, lek. -tänz[e], -es, O, n. oupphörligt 
dansande. -täst[e], -[e]s, 0, ». trefvande, 
kännande; känselsinne. -täumel, -s, 0, n. 
tumlande, raglande. -täusch[e], -es, 0, n. 
ständigt bytande, ombyte, ombytlighet. -täu- 
sch[e], -es, 0, n. upprepaat bedrägeri. -thier 
se Getier. -thuo, -s, 0, n. föga gagnande, 
bullrande verksamhet, gagnlös ifver; till- 
gjordhet. -thårm se Getürm. -tier, -e, n. djur, 
-samling, -värld. -tigert, «. tigerfläckig. -tö- 
be, -s, 0, n. rasande, raseri. -tön[e], -[e]s, 
0, n. ljudande, tonande, upprepade ljud, 
sorl, brus. -tés[e], -tös[a], -e, Rn. brusande, 
brus, larm, väsen, buller, dän. -tråble], 
-[e]s, 0, n. ständigt trafvande, gående, tram- 
pande. -trämpel, -s, 0, 2. ljud af ständigt traf- 
vande, tramp. -tränk, -e, n. dryck. -träppel, 
-8, 0,n. F ıjud af ständigt gående. -träuen," ir. 
o. rfl. Ich getraue mich dessen e. ich ge- 
traue es mir: jag tilltror mig det, törs (fö- 
retaga) det, sick wohin mw töras gå, våga 
sig ngnstädes hän. -träufel, -s, 0, n. standigt 
droppande,. drypande, dropp. -träum[e], 
-[e]s, 0, n. ständigt drömmande, drömme- 
ri. -tröibe, -s, 0, n. 1. driftig verksamhet, 
rörlighet, lif. 2. rörig hop, mängd, trängsel, 
vimmel. : 

Getröide, -, n. säd, spannmål. -hoden, m. spann- 
mälsvind, -magasin. -brand, m. brand, sot 
på säd. -pacht, /. arrende som erlägges i 
spannmål. -sperre, /. förbud mot spann- 
målsutförsel. 

Gelitrönntheit, /. omständigheten att vara ät- 
skilda. -tréu, a. trogen, tillgifven. -tröulich, 
a. i sbt adv. trogen, redlig. -triebe, -, ». 1. 





ir. intransitivt, rf. refiexivt, 88. starkt, SU. svagt, Öf. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Getriller — 
maskineri, mekaniem. 2. = Getreibe. -triller, 
-8, 0, AN. oupphörlig drillar, drillande, kvin- 
tillering. -trippel, -s, 0, r. ouppkörligt trip- 
pande. -trödei, -s, 0, n. F söl. -tr6mmel, -s, 
0, n. ständigt trummande. -tröpfel, -s, 0, n. 
ständigt droppande, drypande. -tröst, a. lugn, 
förtröstansfull. Sei [en Mutes]: var vid 
godt mod, var lugn, F er ist nicht recht av 
han är ej riktigt klok. -trösten,” rf. lugna 
sig, hafva tålamod. Sich einer (gen.) Sache 
av med tillförsigt hoppas på, förlita sig på 
en sak. -trümmer, -, n. spillror, ruiner. -tüm- 
mel, -s, 0, n. tumlande, jägtande. -tümmel, 
-s, 0, n. orolig hop, trängsel, vimmel, virr- 
varr, oro, larm, buller, stoj. -türm, -e, n. 
tornmängd. -tüte, -s, 0, n. tutande, tutning. 
-übtheit, 0, /. öfning, skicklighet. | 

geufs, förklär. ipr. = gie/s. -[es]t, -t, förkar. = 
gie/s(es)t. 

Gevätter, -[n],m.fadder, gudfar, god vän, bror. 
Bei einem Kinde [zu] + stehen: stå fadder 
&t ett barn, F m Schneider und Handschuh- 
macher: smäfolk, skräddare och skomaka- 
re, kreti och pleti. -brief, m. inbjudning 


att stå fadder. -In, -nen, f. gudmor; skval-, 


lersyster; god vän. -schaft, /. 1. fadderskap. 
2. faddrar. -smann, m. fadder, gudfar. 

geviert, a. fyrkantig, kvadratisk; fyrdelad. 
-[o], -e, n. fyrkant, kvadrat; fyrdelning. 
Drei Fufs ins m messen: hålla tre foti 
kvadrat. -füls, m. kvadratfot. -meile, f. kva- 
dratmil. 

Gewächs, -e, n. växt; planta, vua. ättling. -Br- 
de, /. matjord. -haus, n. växt-, drifhus. 
-hauspflanzo, /. drifhusplanta. -kunde, /. 
botanik. > -kundige(r), m. botanist. -reloh, 
I. n. växtrike. II. a. rik på växter. 

Gellwäckel, -s, 0, n. vacklande, vacklande el. 
vaggande gång. -währ, a. Einer (gen.) Sache 
vw werden: blifva varse, få syn på, få se, 
märka en sak. 

Gewähr, 0, f. garanti, borgen, säkerhet. Für 
In mw leisten: gå i borgen, i god för ngn, 
für etw. m leisten: gå i god för, garantera 
ngt. -bär, a. som kan beviljas, billig. 

gewähren,” I. tr. o. itr. h. Eine ei. einer (gen.) 
Sache m varsna, märka, få syn på en sak. 
II. rl. taga sig i akt, einer (gen.) Sache: för 
ngt. 

gewährlien,* I. tr. 1. bevilja. 2. erbjuda, lem- 
na, skaffa. II. ser. A. 1. Für etw. gå i 
god för ngt. 2. Etw. m lassen: låta ngt 
fortgä, äga beständ, ej bry sig om ngt; 
Jja w lassen: låta ngn få sin vilja fram. 
-leister(in), m. (.£.) person som går i god för 
ngt, borgesman, borgen. -leistung, f. bor- 
gen, garanti. -losigkelt, /. brist på säker- 
het, på garanti. 


Gewåhrsäm, -e, m. -e[n]. f. förvar; fängsligt 


förvar, fängelse. 


Gewährlischaft, /. borgen, garanti. -smann,'m. | 


ss 


199 


Gewerbsmann, 


1. borgesman, borgen. 2. sagesman. -ung, 
f£. beviljande, bifall; erbjudande, jrr gewäh- 
ren. 

Gewålt, -en, f. 1. makt, våld, välde. 2. våld, 
öfverväld. Jm m anthun: våldföra sig på 
ngn. 3. Aus aller m af alla krafter, mit 
[aller] — a) starkt, grufligt, förfärligt, b) 
ovilkorligen. -anmafsung, /. maktens till- 
vällande. -anwendung, /. maktens utöfvan- 
de, användande af väld. -brief, m. full- . 
makt(surkund). -geber, m. fullmakts ntfär- 
dare, förlänare af makt. -haher, m. makt- 
hafvande, maktägande. -handlung, f. välda- 
bragd. -herr = Gewaltherrscher. -herrschaft, 
f. despotism, våld, tyranni. -herrscher, m. 
despot, tyrann. -lg, a. väldig, stark, mäktig. 

gewåitigen," tr. göra sig till herre öfver. 

Gewåltllige(r), (adj. böjn.) m. profoss, gevaldiger. 
-mälsregel, /. våldsam åtgärd. -säm, a. väld- 
sam. -samkelt, /. väldsamhet. -schritt, m. 
väldsamt, olagligt steg. -streich, m. kupp, 
öfverrumpling, väldsbragd. -that, /. välds- 
bragd. -thäter, m. våldsverkare. -thätig, a. 
våldsam. -thätigkeit, /. väldsverkan, väld- 
samhet. 

Gellwånd, -er }, n. drägt, klädning, skrud. 
-wånde, -, ». (dörr- e. fönster)infattning. 
-wändlos, a. oklädd. -wåndt, a. händig, skick- 
lig, färdig, rask. -wändtheit, /. skicklighet, 
färdighet, händighet. -wårten," tr. o. itr. h. 
vänta, afvakta, eine e. einer (gen.) Sache: 
ngt. -wärtig, a. 1. Jm m sein: stå till ngns 
tjänst. 2. Einer (gen.) Sache w sein: afvak- 
ta, vänta på en sak. -wärtigen,* tr., itr. h. 
o. TÅ. med gen. Vänta, afvakta, vara beredä 
på. -wäsch, -e, n. prat, sladder. -wäsche, -s, 
0, n. ständig: tvättande, blaskande. -wässer, 
-, n. vatten, -samling, -system, -drag. -wäs- 
sert, a. vattrad. -wöbe, -, n. väf, väfnad; 
nät. -wöckt, a. vaken, munter, liflig, kry. 
-wécktheit, /. vaket sinne, munterhet, lif- 
lighet. 

Gewéhr, -e, n. gevär. Ins m treten: gripa till 
vapen, unter dem me stehen: stå under va- 
pen, die me strecken: strücka gevär. -kam- 
.mer, /. rustkammare, vapensal. -lauf; m. 
gevärspipa. -schmied, m. gevärs-, bössmed. 

Gellwölh, -e, n. greniga horn, i sht hjorthorn. 
«weine, -s, 0, n. ständig gråt. -wénd[e], -e, n. 
1. vändande, vändning. 2. teg. 

Gewörbil[e], -e, n. 1. yrke, näring, sysselsätt- 
ning; industri. 2. led, gångjärn. -eausstel- 
lung, /. industriutställning. -ebetrieb, m. 
industri. -eschuie, f. teknisk skola, slöjd- 
skola. -esteuer, f. näringsskatt. -fleifs, 
m. yrkes-, näringsflit. -fieilsig, a. industri- 
ell. -kunde, /. teknologi. -kundig, a. tek- 
nologiskt bildad. -lich, a. industriell. -reich, 
a. industriell. -säm, a. industriell, idog. 
-samkeit, /f. näringsflit, idoghet. -sbetrieb, 
m. yrke(n)s utöfning. -smann, m. närings- 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ü saknar plur. I har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Gewerbszweig y 
idkare. -szweig, m. näringsgren. -thätig, a. 
industriell, idog. -thätigkeit, /. industri, 
idoghet. -treibend, a. industriell. subst. ve(r): 
yrkesidkare. -verein, m. yrkesförening. 

Gewörk, -e, n. 1. maskin, maskineri, verk. 2. 
näringsprodukt. 3. handtverksskrå. -schafit, 
f. bolag för grufdrift. -sschule, f. slöjd- 
skola. -sverein, m. handtverks-, arbetare- 
förening. 

Gewicht, -e, n. vigt. Schwer ins m fallen: vä- 
ga tungt i vägskälen. -abnahme, f. vigtför- 
lust. -ausschlag, m. öfvervigt. -Ig, a. 1. som 
håller vigten. 2. tung. 8. vigtig, betydande. 
-igkelt, f. vigt, betydenhet. -los, a. lätt, via. 
ovigtig. -losigkelt, /. ringa vigt, vna. ovig- 
tighet. -sabgang, m. vigtförlust. -stange, f. 
balanserstäng. -voll, a. tung, vigtig. 

gellwiegt, a. erfaren, förfaren. -wieher, -s, 0, 
n. gnäggande, gnäggning. -willt, a. + sein, 
etw. zu thun: vara villig att göra ngt. -wim- 
mel, -s, 0, n. vimmel. -wimmer, -s, 0, n. sakta 
jämmer. -winde, -, n. 1. 0, vridande, vrid- 
ning(ar). 2. slingrande, krökning(ar), krö- 
'k(ar). 8. skrufgängor. 4. gångjärn. 5. gir- 
land(er), krans(ar). 6. garn, nystan. 

Gewinn, -e, m. vinst, fördel. -bär, a. möjlig 
att vinna. -bringend, a. vinstgifvande, för- 
delaktig. -en,* st. I. ir. 1. vinna. Es über 
jn » vinna på, besegra ngn, jn zum Freund 
a vinna ngn för sig, göra ngn till sin vän. 
2. intaga, eröfra. 8. skörda, erhålla, för- 
värfva. Erz m bryta malm. 4. få, t. ex. Lust 
zu etw. 5. tillryggalägga. 6. särskilda fat. Die 
Ansicht, die Überzeugung m komma till den 
äsigten, den öfvertygelsen, die Nachricht 
gewinnt Glauben: underrättelsen blir trodd, 
jn lieb m lära sig, komma till att hålla af 
ngn, etw. übers Herz eı. über sich m förmå 
sig till, med möda besluta sig för ngt, ich 
konnte es nicht übers Herz u jag kunde ej 
förm& mig därtill, hade ej hjärta därtill. 
U. itr. h. vinna, an jm e. auf jn: på nga. 
An Klarheit m, blifva klarare, er hat sehr 
gewonnen: han har förändrat sig mycket 
till sin fördel. -er, -, m. -erin, -nen, f. vin- 
nande person; segrare. -geld, n. vinst i pen» 
gar. -liste, /. vinstförteckning. -los, a. icke 
vinstgifvande, icke lönande. -reich, a. vinst- 
gifvande, lönande. -st se Gewinst.'-sucht, f. 
vinningslystnad. -süchtig, a. vinningslysten. 
-ung, /. Vinnande m. m. se gewinnen. -ungs- 
kosten, pl. produktionskostnader. 

Gollwinsel, -s, 0, %. en hunds gnällande, jümmer. 
winst, -e, m. o. X n. vinst. -wirbei, -s. 0, n. 
hvirflande, hvirfvel. -wirk, -e, n. virkning. 
-wirr[e], -e, n. virrvarr, oreda, härfva. -wis- 
pel, -wisper, -s, 0, n. hviskning, susning. 
-wils, a. viss, säker. 

Gewissen, -, n. samvete. Auf Pflicht und n 
på heder och samvete, jm etw. aufs av bin- 
den: lägga ngn ngt på hjärtat, sich ein m 


200 


— geziert 
daraus machen, etw. zu thun: hyra (sam- 
vets)betänkligheter vid att göra ngt. -haft, 
a. samvetsgrann. -haftigkeit, /. samvets- 
grannhet. -sbils, m. samvetskval. -srat[h], 
m. rädgifvare i samvetssaker, biktfader. 
-szwelfel, m. samvetstvifvel, -betänklighet. 

gewissermalsen, adv. i viss mening, liksom, 
om man så får uttrycka sig. 

Gewifslihelt, /. visshet. -lich, adv. visst, säkert. 

Gewittor, -, n. åskväder, oväder. Das m hat 
eingeschlagen: åskan har slagit ned. -dun- 
kol, n. af åskväder förorsakadt mörker. -ge- 
wölk, 2. åskmoln. -hait, a. åsklik. -himmet, 
m. med åskmoln öfverdragen, hotande him- 
mel. -luft, f. äskluft, åska i luften. -n," 
ter. h. vanl. opers. åska. -regen, m. åskregn. 
-schauer, m. äskskur. -schwanger, a. laddad 
med åska. -schwer, -schwül, a. om Iluften: 
tung, tryckande som före åskväder. -Schwüle, /. 
tryckande luft, äska i luften. 

Gellwitzel, -s, 0, n. skämt, spe. -witz[ig]t, a. 
klok, slug, förslagen. -wögl[e], -[e]s, 0, n- 
böljande, vägsvall. -wögen, a. bevägen. -w6- 
genhelt, f. bevägenhet. -wéhnen," tr. vänja, 

. an et. (ack.) ei. X zu etw.: vid ngt. | 

Gewéhnheit, /. vana. Zur m werden: blifva 
vana. -smälsig, a. efter gammal vana. -$- 
mensch, m. vanemänniska. -srecht, n. på 
häfd grundad rättighet. 

gewöhnlich, a. vanlig. ver Arbeiter: simpel 
‚arbetare. -keit, £. vanlighet, vanlig sak. 

gellwéhnt, a. van, einer (gen.) el. [an] eine Sa- 
che: vid en sak; vand, vanlig. -wöhnung, f. 
vänjande, att vänja. -wölbe, -, n. hvalf. 
-wölk, -e, n. molnsamling, moln. -wähl, -e, 
n. 1. 0, rotande, gräfvande. 2. vimmel, vim- 
ande hop, mängd, trängsel. -wündenheit, f. 
vridning, krökning. -wårg[e], -[e]s, 0, r. 1. 
mördande, slagtande, blodbad. 2. försök 
att aflägsna ngt kväfvande ur halsen, för- 
sök att kräkas. -würm, -e, n. alla slags Må- 
skar, kryp, krälande djur; via. kräk, krake. 

Gewüre, -e, n. krydda. -büchse, /. kryddlåda. 
haft, a. kryddad, aromatisk. -haftigkeit, /. 
kry@dsmak, krydda, arom. handel, m.krydd- 
bod, specerihandel. -händler, m. krydd-, spe- 
‚cerihandlare. -ig, a. kryddad, aromatisk. 
-kram = Gewürzhandel. -krämer = Gewürz- 
händler. -laden, m. = Gewürzhandel. -reich, 
a. kryddad. -wala]ren, pl. specerier. 

Geilzänk, -zänk[e], -e, n. trätande, gräl. -zåp- 

pol, -s, 0, n. sprattlande. -zäuder, -s, 0, nr. 

söl. -zöch[e], -[e]s, 0, ». supning. -zöhnt, 

a. tiodelad. -zélt, f. tidvatten. -zölt, n. tält. 

-zörr[e], -[els, 0, r. slitande, dragande. -z6- 

ter, -s, 0, n. gallskrik. -z@ug, -e, n. redskap. 

-zieh[e], -[e]s, 0, n. ständig. dragande. -Zie- 

mon,” itr. h. o. rl. passa (sig), vara tillstän- 

dig. nd: = my. -ziemlich, a. passande, till- 
ständig. -ziere, -s, 0, n. krus, tillgjordhet, 
pryderi. -ziert, a. tillgjord, pryd, kruserlig. 





ür. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, 8V. svagt, LT. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


‘ 


Geziertheit 


-ziertheit, /. tillgjordhet, pryderi. -zimmer, 
- n. 1. 0, timrande. 2. timmer; timmer- 
byggnad. -zirp[e], -[e]s, 0, ». syrsans o. 
andra insekters liknande läte. -Zisch[e@], <es, 0, Rn. 
hväsande, hysjning, hvissling. -zischel, -, 
N. hväsande hviskning. -zitter, -s, 0, n. darr- 
ning. -zücht, -[e]s, 0, n. afvel, yngel, ras. 


-züngel, -s, 0, n. hastig rörelse, lek med | 


tungan; lågor, jrr züngeln. -zwé6ig, -e, m. 
grenar, kvistar. -zweit, a. tudelad, dubbel. 
-zwitscher, -s, 0, n. kvittrande. -zwångenhelt, 
J. tvång, tvunget, konstladt sätt, stelhet. 

Giåur, -s3 el. -en, m. giaur, otrogen. 

Gicht, 0, f. gikt. -beule, f. giktknöl. -brüchig, 
a. giktbruten. -brüchigkeit, /. giktbruten- 
het. -ig, -Isph, a. 1. giktbruten. 2. giktartad. 

Gickgack, -3, m. 1. gässens kacklande. 2. gås. 

Giebel, -, m. gafvel; topp, spets. -feld, n. gaf- 
vel(vägg). 

Gier, 0, f. lystnad, åtrå, starkt begär. -blick, 
m. lysten blick. -de, -n, f. = Gier. -en, sv. 
ter. hk. 1. Nach etw. m vara lysten efter, åtrå 
ngt. 2. sjo. gira. -Ig, a. lysten, auf (med ack.) 
et. nach etw.: efter ngt. -igkeit, /. lystenhet. 

Giefsiibach, m. regnbäck, strid bäck. -bad, n. 
dusch. -en, st. tr. o. itr. h. gjuta, hälla, slå, 
slå ut, spilla, begjuta, vattna, utgjuta. Der 
Himmel e. vanı. opers. es gie/st: det häll- 
regnar. -er, -, m. gjutare. -eréi, -en, f. 1. 
gjutande. 2. gjuteri. -form, f. gjutform. 
-haus, n. -hütte, /. gjuteri, smälthytta. -kan- 
ne, /. vattenkanna. -keile, /. -Iöffel, m. stöp- 
slef. -ofen, m. gjutugn. -rinne, f. 1. skölj- 
sten. 2. gjutränna. -schaufel, J. 1. öskar. 
2. stöpslef. -ung, /. gjutande, -ning m. m. se 
giefsen. -zange, f. gjuttäng. 

Gift, -e, n. gift, förgift. F darauf kannst du 
u nehmen: det kan du slå dig i backen på. 
-arz[ejnei, f. motgift. -geschwolien, a. upp- 
sväld af gift, giftig. -haltig, a. giftig. -ig, 
a. giftig; via. atv. förbittrad. -Igkeit, f. gif- 
tighet; p»ua. ar. förbittring, giftig tunga. 
los, a. giftfri. -mischer(In), m. (f.) gift- 
blandare (-erska). -mittel, ». motgift. -mord, 
m. mord gom förgiftning. -mörder, m. gift- 
blandare. -schlange, f. huggorm. 

Gig, -3, n. gigg. -ånt, -en, m. gigant, jätte. 
-äntenhaft, -åntisch, a. gigantisk, jättelik. 

gilb se gelb. 

Gilde, -n, f. gille, a) skrå, kår, sällskap, b) 
kalas. -brief, m. gillesstadga. «bruder, -ge- 
nols, m. gillesbroder. -meister, -vorstoher, m 
gillesordförande. 

giltig ze gültig. 

Gimpel, -, m. domherre (rage; bila. dumhufvud, 
tölp, nöt. -6i, -en, f. tölpaktighet, dumhet. 
-haft, a. tölpaktig, dum. 

Gin, -s, 0, m. enbärsbränvin, genever. 

Ginst, -e, -er, -, m. ginst (Genista). 

Gipfel, -, m. topp, spets; takäs. -Ig, a. försedd 
med topp(ar); vant. i sms., t. ex. dreim fürsedd 


201 


— Glasmacher 
med tre toppar, tre takåsar. -n, sv. I. tr. 
förse med topp. II. itr. h. o. rfl. nå sin spets. 
Berge welche über tausend Meter a öfver 
tusen meter höga bärg. -punkt, m. öfversta 
topp, spets. -reich, a. rik på toppar. 

Gips, -e, m. gips. -binde, f. gipsbandage. -en, 
sv. tr. gipsa. -er, -, m. gipsarbetare. -male- 
rei, /. freskomälning. -mühle, f. gipsstamp. 
-ung, /. gipsning. 

Girlläffe, -n, f. giraff. -Ande, -ändel, -n, f. 1. 
springbrunn med flera strälar. 2. raket- 
kista. -Ant, -en, m. endossent. -ät, -en, m 
endossat. -ieren, sv. tr. endossera. -, -[3], 
-s el. ..ri, n. endossement. 

girren, sv. jtr. h. kuttra. 

gischlien, sv. itr. Å. uppbrusande skumma, fradga. 
-t, -e, m. skum, fradga. 

Eitter, -, n. galler. -ig, a. gallerformig. -la- 
den, m. jalusi. -leinwand, f. stramalj. -n, sv 
tr. förse, omgifva, stänga med galler. 

Glacliöhandschuh, m. glac&handake. -ioren, sv. 
tr. 1. låta frysa, förvandla till is, till glace. 
2. glacera. -is, -,-,n. glacis. 

Gladiätor, -s,..oren, m. gladiator. 

Glanz, -es, 0, m. glans, ljus. 

glänzlien, sv. I. itr. h. glänsa, lysa, glimma, 
sträla, skina, blänka. U. tr. glanska, po- 
lera, glätta. -end, a. glänsande, lysande. 
«or, -, m. en som glanskar, polerar, glättar. 

gianzlierfüllt, a. glänsande, strålande. -erhellt, 
a. glänsande, upplyst. -farbe, f. glansk färg. 
-gestirn, n. glänsande stjärnbild. -leinwand, /. ' 
glanslärft, glanskambrik. -papier, n. glanskt 
papper. -reich, a. glänsande, lysande. -taf- 
[folt, m. glanstaft. -umflossen, -umwoben, a 
omgifven af, simmande i glans, i ljus. -vell 
= glanzreich. 

Glas, -er T men ss. mättenhet -, n. glas. F ein 
Gläschen über den Durst trinken: taga sig 
ett glas för mycket. -auge, n. 1. konstgjord 
glasöga, kristallöga. 2. öga med glasartad 
blick. -äugig, a. 1. som har ett kristallöga 
ei. kristallögon. 2. som har glasartad blick, 
glasögd. -bruch, m. mussligt brott. -en, a 
af glas, glas-. -er, -, m. glasmästare. 

Gläser, -, m. glasbläsare. 

Glaserliblei, m. fönsterbly. -81,0, f. glasmästar- 
handtverk. -In, -nen, f. glasmästarfru. 

Gläserklang, /. glasens klang. 

Giaserlimeister, m. glasmästare. -n, sv. itr. h. 
vara glasmästare. 

gläsern, a. af glas, glas-, glasartad. 

Glasiifabrik, /. glasbruk. -fabrikation, /. glas- 

tillverkning. -glocke, /. glasklocka, -kupa. 

-hafen, »m. glasdegel. -hauspflanze, f. drif- 

husplante. -honig, m. ejälfrunnen honing. 

-hütte, f. glasbruk. -Icht, a. glasig, glasar- 

tad. -ieren, sv. tr. glasera, glätta, glanska. 

-ierung, f. glasering, glättande, glanskning. 

-Ig, a. glasig. -kirsche, f. ett slags bigarä. 

-körpor, m. kristallins i ögat. -macher, m. 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. OÖ sakvar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Glaspalast \ — 


glasarbetare, -blåsare. -palast, m. kristall- 
palats. -scheibe, /. glasskifva, -ruta. -stein, 
m. falsk ädelsten ar glas. -tafol = Glasscheibe. 
-ür,-en, /. glasyr. -werk,n. glasarbete, -vara. 
glatt, -er |}], a. 1. hal, slät, jämn. 2. slät, 
icke hårig. 8. välfödd, vid godt hull. 4. 
frisk, vacker. 5. utan anstöt, ledig, lätt. 


Es geht ihm w ein: det går i honom utan 


vidare. 6. hal, smickrande, inställsam. 7. 
aäv. helt och hållet, fullkomligt; utan vi- 
dare, lätt, ledigt. Etw. m abhauen:i ett 

. enda tag afhugga ngt. 

glättbär, a. som kan glättas, poleras. 

glattbärtig, a. rakad, skägglös. 

Glättbein, n. ben att polera, glätta med. 

Glattdeck, n. glatt däck. 

Glätte, -n, /. glatthet, släthet, jämnhet, poli- 
tyr; halka. 

Giatteis, n. glanskie. Biia. jn aufs m führen: 
sätta ngn på det hala. -en,* itr. A. opera. 
vara halt. 

glättllen, sv. tr. glätta, polera, glanska, blan- 
ka; utjämna, släta till. -er, -, m. -erin, -nen, 
J. person som glättar, polerare. 

Glattiiheit, -igkeit, f. = Glätte. -schleifen, n. 
slätselipning. 

Giättung, /. glättande m. m. se glätten. ' 

glattliweg, adv. utan vidare, utan krus, i ett, 
med ens. -züngig, a. som har hal tunga, 
lismande, inställsam. -züngigkeit, f. hal 
tunga, lismeri. 

Glatzlie, -n, f. kal fläck i hufvudet, kal hjässa, 
tonsur, flintskalle, måne, månsken. -ig, a. 
skallig, flintskallig: -kopf, m. flintskalle. 
-köpfig, a. flintskallig. 

glau, a. klar, glänsande, om blicken äfv. genom- 
trängande. -auge, n. klart, glänsande, skarp- 
synt öga. -äugig, a. klarögd. 

Glaublle[n], -ens, -en, m. 1. 0, tro. an Gott: 
tro på Gud, einer (au.) Sache nun beimes- 
sen eı. schenken: sätta tro till en sak, das 
Jindet bei niemandem „un: det tror ingen 
pä, des sichern runs leben: lefva i den fasta 
tron, in gutem mn: på god tro. 2. tro, tros- 
lära, religion. 3. trosbekännelse. -en, sv. I. 
tr. tro. Ich glaube es Ihnen: jag tror det el. 
jag tror er, jn etw. m machen: inbilla ngn 
ngt, es ist kaum zu m det är nästan otro- 
ligt, jn reich m tro ngn vara rik, jn im 
Rechte m tro ngn ha rätt, die Auferstehung 
a tro på uppståndelsen. II. itr. h. tro, jm: 
ngn, jm aufs Wort: ngn på hans ord, an 


etw. (ack.): På Ngt, tcol. atv. auf Christum: på 


Kristus. 

Glaubensllabfall, m. affall från tron. -abtrünni- 
ge(r), m. otrogen, affälling. -bote, m. mis- 
sionär, apostel. -eifrig, a. ifrande, nitisk 
för tron. -fest, a. trosstark. -festigkeit, f. 
trosstyrka. -genofs, m. trosförvandt, tros- 
broder. -genossin, f. trossyster. -heuchier, 
m. religiös hycklare. -neuerer, mm. religiös TE- 


202 — 


gleichkommen 


formator. -punkt, m. trosartikel. -reiniger, 
m. trosförbättrare, reformator. -reinigung, 
J. trosförbättring, reformation. -richter, nm. 
domare i trossaker. -schwärmer, m. religiös 
svärmare, fanatiker. -schwärmerel, f. reli- 
giöst svärmeri, fanatism. -streiter, m. tros- 
kämpe. -wört[h], -würdig, a. trovärdig. -zwei- 
tel, m. religiöst tvifvel. -zweiflor, m. religiös 
tviflare. 

Glaubllersalz, ». glaubersalt. «haft, a. trovär- 
dig. -haftigkeit, /. trovärdighet. 

gläubig, a. troende, rättrogen, tillitsfull. -er, 
-, m. -erin, -nen, f. borgenär, fordrings- 
ägare, kreditor. -erschaft, /. samtiige borge- 
närer, kreditorer. -keit, f. tro, rättrogenhet. 

glaublllich, a. trolig, sannolik. -lichkeit, /. san- 
nolikhet. -willig, a. benägen att tro, lätt- 


trogen. -würdig, a. trovärdig. -würdigkeit, f. 


trovärdighet. 

glauch = glau. 

gleich, I. a. 1. lik. Sich (dat. rpr) av sehen: 
likna hvarandra, das sieht ihm w det är 
likt honom, sonder a. ohne wen: utan like, 
makalös, nicht seines wen haben: sakna sin 
like, vara makalös, m und m gesellt sich 
gern: kaka söker maka. 2. lika. 3. samme, 
samma. Auf we Art, wer Weise, wer Ge- 
stalt: på samma sätt, zu wer Zeit: samti- 
digt, es ist mir ganz m det gör mig allde- 
les detsamma. 4. slät, jämn. 5. särskilda fall. 
Ins we bringen, setzen, stellen : bringa i jäm- 
vigt, jm in etw. (aat.) Av kommen: kunna mä- 
ta sig med ngn i ngt, » laufen: löpa pa- 
rallelt, sich jm w stellen: ställa sig i jäm- 
bredd, jämföra sig med ngn, es jm n thun: 
upphinna ngn i skicklighet, göra efter hvad 
ngn gjort, der Erde (as:.) m machen: jämna 
med marken. II. adv. strax, genast. Er 
wird m kommen: han kommer strax, das 
dacht’ ich doch m det tänkte jag strax, u 
damals: d& strax, redan dä. III. konj. 1. 
fastän, ehuruväl, änskönt, t. ex. ist er m 
nicht reich e. wenn el. ob er w nicht reich 
ist, so giebt er doch viel aus: fastän han ej 
är rik, ger han dock ut mycket. 2. av wie 
el. w als: liksom om, w wie ... so: BOM ... 
så. -alt[elrig, a. jämnåldrig. -armig, a. rör- 
sedå med lika långa armar. -ärtlg, a. likar- 
tad. -bedeutend, a. liktydig, synonym. -be- 
rechtigt, a. lika berättigad. -bleibend, a. som 
förblir sig lik, jämn. -e, £. 1. släthet, jimn- 
het. 2. likhet. 3. jämvigt. -en, I. sv. o. X 
st. tr. göra lika, jämna, justera. II. st. itr. 
h. likna, 7m: ngn. -er, -, m. 1. ekvator. 2. 
justerare. -ergestalt, -ermalsen, -erweise, adv. 
på samma sätt. -falis, adv. likaledes. -gel- 
tend, a. som gäller lika mycket, har samma 
värde. -gewicht, ». jämvigt. -gültig, a. lik- 
giltig. -gültigkeit, f. likgiltighet. -heit, f. 
likhet. -jJährig, a. jämnårig. -klang, m. sam- 
klang. -kommen, it». s. uppgå till, motsvara, 


ttr. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SU. svagt, ET. transitivt verb. h. har haben, 8. bar sein till hjälpverb. 


gleichlaufend 


etw. (dat.): ngt. -laufend, a. parallel. -lautend, 
a. lika lydande. -machung, /. jämnande, ut- 
jämning, jämn fördelning, likställande. 
-mäls, n. jämnmätt. -mälsig, a. likformig, 
jämn, proportionerlig, symmetrisk. -mäfsig- 
keit, f. jämnhet, öfverensstämmelse, regel- 
bundenhet, symmetri. -mut[h], ». jämnmod, 
själelugn, lugn. -müt[h]ig, a. jämn, lugn. 
-milt[hligkelt, /. = Gleichmut. -namig, a. 1. 
som har samma namn. 9. mat. liknämnig. 
-namigkeit, /. 1. omständigheten att ha 
samma namn. 2. mat. liknämnighet. -ni[l]s, 
-se, n. 1. afbild, bild. 8. liknelse. -ni[f]ere- 
de, f. bildligt, bildrikt tal. -ni[f}sweise, adr. 
i liknelser. -erdnung, f. samordning. -paa- 
rig, a. 1. fördelad i jämna par. 2. tillhö- 
rande samma par. -säm, adv. liksom, så 
att säga.-schenk[e]lig, a. mar. likbent. -sehritt, 
m. Im m gehen: marschera med jämna 
steg. -seltig, a. liksidig. -seitigkelt, /. lik- 
sidighet. -ung, /. 1. utjämnande, justering. 
2. mat. ekvation. -viel, adv. lika mycket, sak 
samma. -wört[hlig, a. lika gällande, af sam- 
ma värde. -wört[hligkeit, /. samma värde. 
-wie, konj. liksom. -wohl, konj. likväl. -zel- 
tig, a. samtidig. -zeltigkeit, f. samtidighet. 

Gleis, -e, n. -8, -n, f. se Geleise. -ner, -, m. 
hycklare, lismare, skenhelig person. -ner6l, 
-en, f. hyckleri, lismeri. -nerin, -nen, f. 
hycklerska, lismerska. -nerisch, a. hyck- 
lande, lismande. 

Gleifs, -es, 0, m. glans, skimmer. -en, sv. o. st. 
itr. h. 1. lysa, blänka, skimra. 2. hyckla, 
lisma. -ner se Gleisner. 

Gleitlibahn, /. kana; rutschbana. -en, sv. o. st. 
utr. 1. s. glida; halka, slinta. 2. Ah. kana, 


ekrilla. -er, -,m. -erin, -nen, f. en som kanar. 


Gletscher, -, m. glacier, jökel. 

Glied, -er, n. led, lem, länk; arv. (elägt)led, 
(soldat)led m. m. -orabstand, m. afständ mel- 

‘ lan leden. -erbau, m. ledernas byggnad, 
kroppsbyggnad. -erig, a. ledad, i sms. ufv. 
-lemmad. -erkette, /. länkkedja. -ermann, 
m. leddocka. -ern, sv. tr. 1. (in)dela ileder, 
i led, i länkar. 2. förse med leder, med 
lemmar. Gegliedert = gliederig. -erpuppe, 
J. leddocka. -erreilsen, n. ledreumatism. 
-orsteif, a. styf i lederna. -ert[h]ier, rn. led- 
djur. -srung, /. indelning. -erweise, adv. 
1. led för led. 2. ledvis. -erzucken, n. spas- 
modiska ryckningar i lederna. -los, a. utan 
leder, oledad. -mäls, -en, n. vanl. blott i pl. 
(yttre) lem. -weise, adv. led för led. 

glimmilen, st. o. K sv. itr. h. glimma, glöda. 
-er, -, m. 1. glimmande Hus, svagt sken, 
glöd. 2. min. «limmer. -erblättchen, n. pal- 
jett. -erig, «. 1. glimrande, glindrande. 2. 
glimmerhaltig. -ern, sv. itr. h. glimra, glin- 


dra. -käfer, m. Iysmask. -stengel, m. F ci- 
galt. 
Glimpf, -[e]s, 0, m. 1. billighet, skonsamhet, 


= foregäcnde uppslagsord. 


208 


Gltickstopr 


öfverseende. 22. okrunkt ära, heder. -lich, a. 
måttlig, lindrig, skonsam. 

glitschlien, sv. itr. s. o. å. halka, slinta. -[er]ig, 
a. F hal, halkig, slipprig. 

glitzern, sv. itr. k. blänka, glänsa, tindra. 

Globus, -, -se el. ..ben, m. glob. 

Giocklie, "N, J- aim. }, 1. klocka att ringa mod; 
skälla, bjällra. Bua. etw. an die grofse m 
hängen e. bringen e. binden : utbasuna ngt, 
göra mycket väsen af ngt. 2. klocka på 
slagverk, t. ex. die m schlägt zehn 8. kupa. -en- 
blume, /. blåklocka (Campanula). -ondraht, 
m. klocksträng. -engehäuse, n. klockstapel. 
-ongut, n. klockgods. -enhell, a. klockren. 
-enklang, m. klockors klang, klockringning. 
-onläuter, m. ringkarl. -enspeise, /. klock- 
malm. -ontaufe, /. en klockas invigning och 
namngifning. -enzug, m. klocksträng. -ig, 


a. 1. försedd med klockor. 2. klockformig. 


Glöckner, -, m. ringkarl. 

Giorllie, -», /. 1. ära. 2. gloria. -Ifizieren, sv. 
tr. förhärliga, rosa. -reich, -würdig, a. ärorik. 

Glossllär, -e eı. -ien, n. ordbok, glossar. -6, -n, 
J. 1. glosa. 2. speglosa, anmärkning. -en- 

- macher(in), -enreilser(in), m. (/.) epefägel. 
-jeren, sv. tr. förse med anmärkningar. 

Giotzliauge, n. gloende, stirrande öga. -Augig, 
a. gloende, stirrande.- -en, sv. str. h. glo, 
stirra. 

gluchlisen, -zen, sv. itr, h. skrocka. 

gluck, itj. 1. skrock. 2. klunk. 

Glück, -[e]s, 0, n. lycka, tur. m 24 el. bland 
bärgmän: w auf!1ycka till! Zum we: lyck- 
ligtvis, sein m zu machen suchen: pröfva 
lyckan, er kann von gro/fsem we sagen, 
dafs: det var tur för honom, att, es ist ein 
Av, dafs: det är väl, att, jm zum neuen 
Jahre m wünschen: önska ngn godt nytt 
år, sein m versuchen: pröfva lyckan. -äuf, 
itj. lycka till! -begünstigt, a. gynnad af lyc- 
kan. -bringend, a. lyckobringande, lyckosam. 

Giucke, -n, f. skrockhöna, ligghöna, höna 
med kycklingar. -n, sv. itr. h. 1. ekrocka. 
2. F klunka. ' 

glücken, sv. itr. h. o. s. lyckas, jm: ngn. 

gluckliern, sv. itr. å. F klunka. -henne = Glucke. 
glöcklillceh, a. lycklig, gynnsam, fördelaktig. 
-licherweise, adv. lyckligtvis. -sbote, m. lyc- 
kobringande bud. -sbötschaft, /. lyckobrin- 
gande budskap. -sbude, /. (marknads)ständ, 
i hvilket hasardspel bedrifves. -söllg, a. 
lycksalig. -séligkeit, f. lycksalighet. 
glucksen, sv. ıtr. h. skrocka. 

Glücksiifali, m. lycklig slump. -gut, n. förgäng- 
ligt ar lyckan beroende gods, rikedom. -hafen = 
Glückstopf. -hand, f. lyckosam hand. -jäger, 
m. lycksökare. -kind, n., F -pilz, -prinz, m 
lyckans skötebarn. -rad, ». lyckans hjul. 
-ritter = Glücksjäger. -sache, /. slump. -spiel, 
». hasardspel. -stern, m. lycklig stjärna. 
-stunde, f. lycklig stund. -topf, m. lotteri- 


* äkta sms. Ö saknar plur. 1 har emijud. F familjärt, P lägre spräk. K mindre brukligt. - 


Glücksumstände — 
urna. -umstände, pl. lyckliga omständighe- 
ter. -vogel, m. F 1.= Glückskind. 2. = Glicks- 
bote. -wechsel, m. lyckans växling. -wurf, m. 
lyckligt kast. -zufall, m. lycklig slump. -zug, 
m. lyckligt drag. 

glückliverheifsend, a. lyckobådande, lofvande. 
«wunsch, m. lyckönskan. 

Glühllbranntwein, m. glögg. -&, -n, f. glöd, 
glödhetta. -en, sv. I. str. h. glöda. Bua. nach 
etw. m hafva en brinnande längtan efter 
ngt, vor Wonne a vara utom sig af glädje. 
I. ir. 1. glödga. 2. med värme, med glöd 
Adagalägga. Rache a andas hämd. -farbe, 
f. eldrödt (det glödande järnets färg). -feuor, n 
glöd. -hitze, /. glödhetta. -ofen, m. glöd- 
ugn. -pfanne, /. fyrfat. -wein, m. glödgadt 
vin. -wurm, m. lysmask. 

gluplien, sv. itr: h. blicka dolskt, bakslugt, 
lystet. -isch, a. dolsk, inbunden, lysten, 

Glut[h], -en, f. glöd, eld, glödhetta, hetta. 
auge, n. glödande öga. -bllck, m. glödande 
blick. -dämpfer, m. kolsläckare. -pfanne, f. 
fyrfat. -röt[h]e, /. glöd. -wind, m. glödande 
vind. 

Giycerin, -s, 0, n. glycerin. 

Gnade, -n, f. nåd. Bei jm in An (fürklär. dat. 
siog.) stehen: stå i gunst hos ngn, ja in mr 
entlassen: gifva ngn afsked i nåder, halten 
Ste ’s zu un: håll i nåder tillgodo därmed! 
Ew. nn: eders nåd. „-bringend, a. full af 
nåd, benådande. -flehend, a. bönfallande 
om nåd. -n, sv. itr. h. Jm w vara ngn nå- 
dig. Gnade uns Gott! Gud nåde oss! -nakt, 
m. handling af nåd, nådebevisning. -nberut, 
m. kallelse af nåd. -nbezeigung, -nbezeugung, 
f/. nädebetygelse, nådebevisning -nbild, n 
undergörande (helgon)bild. -nbund, m. nå- 
deförbund. -nfrist, /. af nåd beviljad frist. 
ngehalt, m. o. n. -ngeld, n. nådeunderhåll, 
pension. -ngesüch, 2». ansökan om nåd. -n- 
kette, /. som ynnestbevis skänkt kedja. -n- 
iohn, m. af nåd gifven belöning. -nreich, a. 
nåderik. -nruf = Gnadenberuf. -nsold, m. = 
Gnadengehalt. -nverheilsung, f. nädelöfte. 

gnädig, a. nådig. F er ist noch m danonge- 
kommen: han har sluppit ifrån för godt 
köp. -lich, adv. nådigt, i nåder. 

Gneil[f]s, -e, m. min. gneis. _ 

Gnom, -en, m. tomte, rå. -6, -n, f. tänkespräk, 
sentens. -Isch, a. gnomisk, tänkespräks-. 
“On, -5, m. solvisare. 

@nosticismus, -, 0, m. gnosticism. 

gnug = genug. 

Gobelin, -s, m. gobelin(stapet). 

Gockelhahn, m. barn. tupp. 

Gold, -[e]s, 0, n. guld. -ader, f. 1. guldäder. 
2. med. gyllenäder, hemorroider. -ammer, f. 
gulsparf. -amsel, f. gultrast (Oriolus gal- 
'bula). -apfel, m. kärleksäpple (Solanum Ly- 
copersicum). -bach, m. guldförande bäck. 
-barren, m. guldtacka. -bergwerk, n. guld- 


204 


— gotterhaben 
grufva. -braun, a. bronsfärgad. -en, I. a. af 
guld, guld-, gyllen. Jm we Berge versprechen: 
lofva ngn guld och gröna skogar. II. sv. tr. 
(o. rf.) förgylla(s). -eswört[h], m. gulds vär- 
de. -falb, a. matt guldgul. -finger, m. ring- 
finger. -fink[e], m. = Goldammer. -flimmor, 
m. guldkorn i Nodsana. -flitter, m. guldpaljet- 
ter. -fuchs, m. 1. guldfux. 2. F guldmynt. 
-gier, /. guldtörst. -hähnchen, n. guleippa. 
-Ig, a. gyllen, guldfärgad. -junge, m. F guld- 
gosse, -kupfer, a. guldhaltig koppar. -lack, 
m. 1. guldfernissa. 2. bot. gyllenlack. -ma- 
cher, m. guldmakare, alkemist. -macherei, 
-macherkunst, /. alkemi. -mensch, m. pen- 
ningkarl. -schaum, m. tunt bladguld; glit- 
ter, präl. -scheider, m. guldskedare. -schlä- 
ger, m. guldalagare. -sohn, m. F guldgosse. 
-sticker(in), m. (f.) guldbroderare (-brodös). 
-stoff, m. guldtyg. -verbrämt, a. guldkantad. 
-verbrämung, /. guldbräm. -währung, f. guld- 
myntfot. -wäsche, /. guldvaskning. -wäscher, 
m. guldvaskare. -wut[h], /. guldtörst. 

Golf, -e, m. golf, hafsbugt. , 

Gondel, -r, /. gondol. -fahrer, -führer, -ier, -e, 
m. gondolförare. -n, sr. tir. h. o. tr. fara, ro 
i gondol. 

Gondoliör = Gondelier. 

gönnlien, sv. tr. unna. -er, -, m. gynnare, be- 
skyddare. -orin, -nen, /. gynnarinna, be- 
skyddarinna. -ermiene, /. beskyddarmin. 
-erschaft, /. 1. egenskap af gynnare, af be- 
skyddare. 2. samtlige gynnare, beskyddare. 

Göpel, -, m. dvärg. uppfordringsverk, gängspel, 
hiss. 

Gorilla, -s, m. gorilla. 

Gose, -n, f. ett slags ljust, svagt öl. 

Gosse, -n, /. aim. t, 1. rännsten. 2. sköljsten. 
-nstein, m. sköljsten. 

Got[h]lie, -n, m. got, göt. -enburg, 0, n. npr. 
Göteborg. -ik, 0, f. gotik. -isch, a. gotisk, 
götisk. 

göthisch, a. rörande Göthe, Göthes. 

Got[hliand, -s, 0, n. npr, Gottland. 


‚Gott, -er +, m. Gud, gud. Der liebe a Gud, 


vår herre, ach m ! herre Gud! m sei Dank: 
gudskelof, m sei bei uns! Gud vare oss nå- 
dig! m behüte! gudbevars vält F er er- 
schien, wie w ihn erschaffen hat: han vi- 
sade sig i paradisdrägt, m einen guten 
Mann sein lassen: läta världen ha sin gäng, 
leider mes: tyvärr. -begeistert, a. gudain- 
gifven, inspirerad. 

Götterllabend, m. gudomlig(t vacker) afton. 
-ähnlich, a. gudalik. -begünstigt, a. gynnad 

af gudarne. -bild, n. (af)gudabild. -bote, m. 
gudarnes sändebud. -funkeln], m. guda- 
gnista, 

gottergehen, a. undergifven under Guds vilja. 
heit, f£. undergifvenhet under Guds vilja. 

göttergieich, a. gudalik. 

gotterhaben, «. gudomlig. 





Är. intransitivt, TÅ. reflexivt, Sl. starkt, 80. svagt, 67. transitivt verb. Ås. har Aaden, 8. har sein till hjälpverb. 


götterhaft .—- 205 — Grafschaft 





götterlihaft, a. gudalik, gudomlig. -hain, m. he- 
lig lund. -kunde, -lohre, /. gudalära. -lust, 
f. gudafröjd. -mahl, ». gudamältid. -sage, 
J. gudasaga. -schaft, /. 1. gudomlighet, 
gudomlig värdighet. 2. gudavärld. -sitz, m. 
gudars hemvist. -sohn, m. gudason. -späls, 


m. kostligt skämt. -speise, /. gudaspis.. 


-spruch, m. orakel, gudasvar. -thum se Göt- 
tertum. -trank, m. gudadryck. -tüm, n. = 

" Götterschaft. -welt, f. gudavärld. -wonne, f. 
gudafröjd. -zeit, f. sagoälder. 

gotterzeugt, a. gudaboren. 

Gottesliacker, m. kyrkogård. -anbeter(In), m. 
(f.) gudadyrkare. -dienst, m. gudstjänst. 
-dienstlich, a. hörande till gudstjänsten, 
kyrklig. -erbärmlich, a. gudsjämmerlig. -frie- 
de[n], m. 1. kyrkofrid. 2. asyl, fristad. 
-furcht, f. gudsfruktan. -fürchtig, a. gud- 
fruktig. -gabe, f. 1. Guds gäfva. 2. gäfva 
till kyrkan. -geifsel, f. Guds gissel. -gelahrt- 
heit, f£. teologi. -geld, ». handpengar som förr 
tillföllo de fattige. -gelohrsamkeit, /. teologi. 
-gelshrte(r), m. teolog. -gericht, n. 1. Guds 
dom. 2. gudsdom. -glaube[n], m. tro på 
Gud; religion. -haft, a. gudomlig. -haus, n. 
kyrka, Guds bus. -kasten, m. sparbössa åt 
de fattige; kyrkbäcken. -kindschaft, f. bar- 
naskap hos Gud. -kühchen, ». guldhöna 
(Coccinella). -lamm, n. Guds lam. -lästerer, 
mn. gudsförsmädare. -lästerlich, a. gudsför- 
smädande. -lästerung, /. gudsförsmädelse. 
-lästrerin, /. gudsförsmäderska. -lehre, f. 1. 
religion. 2. teologi. -leugner(in), m. (f.) 
gudsförnekare (-erska).-leugnerisch, a. guds- 
förnekande. -leugnung, f. gudsförnekelse. 
“liebe, /. kärlek till Gud. -lohn, m. lön af 
Gud. -pfennig, m. = Gottesgeld. -reich, n. 
Guds rike. -thum se Gottestum. -tisch, m. 
nädebord. -tüm, n. religion, gudsdyrkan. 
-urt[h]eil, n. gudsdom. -verächter, m. guds- 
föraktare. -verachtung, f. gudsförakt. -ver- 
ehrung, f. gudsdyrkan.' -vergessen, a. guds- 
förgäten. -vergessenheit, /. gudlöshet. -welt, 
J. Guds gröna jord. -wert, n. Guds ord. 

gottligefällig, a. Gud behaglig. -gesandt, a. 
gudasänd. -heit, /. gudom, gudomlighet. 

Göttlin, -nen, f. gudinna. -lich, a. gudomlig. 
-lichkeit, /. gudomlighet, gudomlig natur. 

gottlllöb, st). gudskelof. -mensch, m. guda- 
människa. -selbéiuns, -, 0, m. erfemist. für 
djäfvul, den onde. -selig, a. salig i Gud. 
-verflücht, a. af Gud förbannad. -vergessen, 
a. gudsförgäten. -vergessenheit, f. gudlös- 
het. -verheifsen, a. lofvad af Gud. -verlas- 
son, a. af Gud öfvergifven. -versöhnt, a. 
försonad med Gud. -vertrauen, rn. gudsför- 
tröstan. -voll, a. gudomlig. 

Götze, -n, m. 1. afgud, afgudabild. 2. F tölp, 
glop. -nanbeter(in), -ndiener(in), m. (f.) af- 
gudadyrkare (-erska). -ndienerisch, a. af- 
gudadyrkande. -nt[h]üm, ». afgudadyrkan. 


Gouäche, -n, /. gouache(mälning). 

Gourmänd, -s, m. gurmand, läckergom. -ise, 
2, f. gurmandis. 

Gouvernliänte, -n, /. guvernant. -emönt, -s, n. 
guvernement. -Öur, -e el. -3, m. guvernör. 
Grab, -er +, n. graf. -bein, sv. itr. h. F pilla, 
trefva. -denkmal, ». grafvärd. -sfuls, m. fot 
lämplig att gräfva med. -ekelle, £. liten 
handspade. -eland, rn. land som kan er. skall 

gräfvas om. 

Grahen, I. -[$t], m. dike, graf. F vna. er ist 
noch nicht über den m han har ännu ej 
hunnit öfver alla svårigheter. II. st. tr. o. 
itr. h. 1. gräfva, gräfva upp, ut, ned, om. 
2. borra, stöta in djupt, t. ex. jm den Dolch 
ins Herz n. 8. gravera. -füller, m. rörakti. be- 
nämn. på dålig soldat, som vid stormning endast 
duger till fylinnd 1 fästningsgrafvarna. -leitung, S. 
dikning, dikesgräfning; (löp)grafvars upp- 
kastande. -sohle, f. botten i en (löp)graf. 

Gräber, -, m. 1. gräfvare. 2. namn på ätskil- 
liga djur, som gräfva ned sig i marken. 
-6i, -en, f. gräfning. -fund, m. graffynd. -ge- 
ruch, m. graflukt, liklukt. 

Grahesiidunkei, ». -nacht, f. grafvens mörker. 
«rand, m. grafvens brädd. -ruhe, £. grafvens 
ro. -schiummer, m. dödssömn. -schweigen, 
n. -stille, /. dödstystnad. -stimme, f. graflik 
stämma. 

Grablifolger, m. person som följer ett lik, pi. 
likfölje. -geläute, n. begrafningsringning. 
-gerüst, n. katafalk. -gewölbe, n. grafhvalf. 
-hügel, m. grafkulle, grafhög. -legung, f. be- 
grafning. -lied, n. begrafningspsalm. -mal, 
n. grafvärd. -meifsel, m. grafmäjsel. -schau- 
tel, /f. 1. trädgärdsskyffel. 2. mullskofvel. 
-scheit, n. spade. -stätte, /. grafplats. -stl- 
chel, m. grafstickel. -still, a. dödstyst. -stll- 
le, /. dödstystnad. -tüch, n. bärduk. 

Gracht, -en, /. kanal i sht i Holland. 

gräcllisieren, sv. tr. gifva grekisk anstrykning, 
form, karaktär. -ismus, -, --men, m. grekisk 
ordvändning, grecism. -Iät, 0, f. grecitet. 

grad- se gerad-. 

Grad, -e men som mättenhet efter räkneord -, mM. grad. 
-ätim, adv. gradvis, så småningom. -atiön, 
en, f. stegring, gradation. -bogen, m. grad- 
båge, transportör (uppgraderad halfoirkei). -ieren, 
sv. tr. 1. gradera medels graderrerk. 2. färga 
guldarbeten. -lerung, f. -Ig, a. -gradig. -leiter, 
f. „messer, m. gradskala, gradmätaure. -ual 
= graduell. -uäi[o], -[e]s, -e ev -ien, n. gra- 
dualsäng via katolsk mässa. -uell, a. gradvis 
inträdande. -uieren, sv. tr. 1. gradera. 2. 
graduera, promovera. -uierung, f. 

Graf, -en, m. aim. }, grefve. -en, sv. tr. upp- 
höja i grefligt stånd. -ent[h]um, n. gref- 
skap. 

gräflich, a. greflig. 

Gräfschatt, f. grefskap, a) grefvedöme, b) gref- 
ligt ständ. 





” 


Av = föregående uppslagsord. 


äkta sms. Ö saknar plur. P har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Gral — 

Gral, -[e]3, 0, m. gral. 

Gram, I. -[els, 0, m. grämelse, bekymmer. II. 
a. Jm w sein: vara gramse på, hysa mot- 
vilja mot ngn. u 

Grämllelél, -er, /. butterhet, trumpenhet. -eln, 
sv. itr. h. vara bedröfvad, vresig, butter. 
-on, sr. tr. o. rl. gräma (sig). Sich zu Tode 
m dö af grämelse. 

grämllorfülit = gramvoll. -geheugt, a. nedtyngd 
af grämelse, af bekymmer. 

Grämliler, -, m. -lerin, -nen, f. vresig, butter 
person. -lich, a. vresig, butter. -lichkelt, f. 
vresighet, butterhet. 

Gramm, -e men som mättenhet efter räkneord =, 2. gTAM. 

Grammätllik (med kort &), -en, f. grammatik. 
-ikålisch, a. grammatikalisk. -iker, -, m. 
grammatiker. -isch, a. grammatisk. 

grämvoll, a. bekymmerfull, sorgbunden, be- 
dröfvad. 

Gran, -€ men som mättenhet efter räkneord -R.o. M. 
gran. 

Grän, böjn. = föreg., 8. o. m. I gran. 

Granät, -e[n], m. granat (mineral). -@, -n, f. 1. 
granatäpple(träd). 2. mil. granat. 

Grand, -e, m. grus. -8, -n, mM. spansk grand. 
-özza, 0, f. värdighet, stolt och afmätt sätt. 
-Icht, -Ig, a. grusig, grofkornig. -lös, a. stor- 
artad. 

Granit, -e, m. granit. -en, a. af granit, granit-. 
-ig, a. granithaltig. 

Grannlie, -n, f. borst, agn, snärp, nål, spets, 
hår. -ig, a. borstig. 

: Gransen, -, m. aiaı. stäf. 

granulieren, sv. tr. granulera. 

Gränz- se Grenz-. 

Grapen, -, m. gryta, kittel ar gjutgods. 

Graphliik, 0, f. skrifkonst, ritkonst. -Isch, a. 
grafisk. -it, -e, m. min. grafit. 

Grapp se Krapp. 

grapsen, sv. tr. o. itr. h. F begärligt gripa, 
roffa; knipa, stjäla. 

Gras, -er t, n. gräs. Bna. kein m unter den 
Fü/sen wachsen lassen: vara kvick i vänd- 
ningarna, darüber ist m gewachsen: det 
är för längesedan bortglömdt. -affe, m. F 
ungtupp, gröngöling. -anger, m. äng. -bo- 
den, m. gräsvall. -butter, f. smör af kor, 
som gå på gräsbete. -decke, f. gräsmatta. 
«on, sv. I. itr. h. 1. beta. F via. auf eines 
anderen Wiese m göra ingrepp i en annans 
rättigheter. 2. slå gräs. 3. gräsa. II. tr. Das 
Getreide m slå, mäja den ännu gröna sä- 
den. -eplatz, m. betesmark. -er, Gräser, -, 
m. slätterkarl. 

Gräserei, -en, f. 1. slåtter. 2. rätt till slåtter. 

Gräsliertrag, m. höskörd. -frosch, m. vaniig gro- 
da. -futter, n. grönfoder. -futterung, f. fo- 
dring med grönfoder. -garten, m. trädgärd 
med gräsplaner. -hof, m. gräsbeväxt gärd. 
-hopfen, m. på gräsvall växt humle. -hopser, 
-hüpfer, m. gräshoppa. -icht, a. gräsartad, 


206 


— Graupenmühle 
gräslik. -ig, a. 1. gräsbeväxt, gräsrik. 2. = 
grasicht. -land, n. betesmark. -mücke, f£- 
löfsängare. -pförd, n. gräshoppa. -platz, m. 
.gräsplan. 

grais, a. förfärlig, fasaväckande, vild. 

grassieren, sv. iir. h. grassera, rasa, härja. 

grälslich, a. gräslig, förskräcklig. -keit, /. 
gräslighet. 

Gräsiispecht, m. lilla hackspetten. -stück, n. 
gräsplan. -teufel, m. F aussehen wie ein m 
se ytterst ruskig ut. -ung, f. betande m. m. 
se grasen. -wachs, m. gräsvegetation. -weide, 
J. grösbeväxt betesmark, gräsvall. 

Grat, -e [}], m. 1. skarp kant. 2. ås, rygg, kam, 
spets. 3. ryggrad. 4. räegg. 

Gräte, -n, /. fiskben. F una. eine a in etw. fin- 
den: finna ngt kinkigt. -nfisch, m. zoo. ben- 
fisk. -ngerüst, n. fiskbensskelett. -nlos, a. 
benfri. -nreich, a. benig. 

Gratliiäi[e], -[e]s, -ien a. -e, n. gratial, grati- 
fikation, drickspengar. -las, -, -, n. tack- 
sägelse, bordsbön efter måltiden. -HMikatiön, -en, 
J. gratifikation. 

grätig, a. benig. 

gratis, adv. gratis, för intet. | 

Grätsche, -n, f. ställning med utspärrade ben. 
-R, sv. itr. k. 1. ställa benen utåt. 2. gå med 
utspärrade ben. 

Grätt[h]ier, n. stenget. 

Gratulllänt, -en, m. lyckönskande person, gra- 
tulant. -atiön, -en, f. lyckönskan, gratula- 
tion. -ieren, sv. itr. h. 1yckönska, gratulera, 
Jm zu etw.: ngn till ngt. | 

grau, a. grå. Vor wen Jahren: för mycket 
länge sedan, i den gråa forntiden, der ne 
el. das chen: åsnan, das m des Morgens: 
morgongryningen. -e, Gräue, 0, f. grå färg. 

Gräuel se Greuel. 

graullein, sv. rl. o. opers. F Ich graule mich el. 
es grauelt mir: jag känner mig hemsk till 
mods, är litet rädd. -en, I. sv. str. h. 1.gräna. 
8 gry. I. sv. itr. h. o. rfl. rysa. Ich graue 
mich el. vanl. opers. €8 graut mir ei. mich vor 
etw. (aat.): jag ryser, bäfvar för ngt. III -s, 
0, n. 1. rysning, fasa, bäfvan. 2. ngt rysligt, 
förfärande. 3. Das m des Tages: morgon- 
gryningen. -enblid, n. fasaväckande bild. 
-endrohend, -enerregend, -enhalft, a. fasaväc- 
kande, hemsk. -ennacht, f. hemsk natt. 
-enthat, /. hemsk gärning, illdåd. -enver- 
hängni[f]s, n. hemskt öde. -envoll, a. fasans- 
full. -erlich = grauenhaft. -kehlchen, %. zoo1. 
järnsparf. -kopf, m. grähärsman. -lich, a. 1. 
gräaktig. 2. = graulig. 

gräulich, a. 1. gräaktig. 2. se greulich. 

graulllig, a. 1. fasaväckande, hemsk. 2. rädd, 
lättskrämd. -n- = Grauen-. 

Graupile, -n, ‚f. atm. t, 1. gryn. 2. korn, små ha- 

gelkorn, trindsnö. -eln, gräupeln, sv. itr. A. 

opers. hagla fint som gryn. -snhagel, m. fint 

hagel af gryns storlek. -enmühle, /. grynkvarn, 





ur. intransitivt, Tl. reflexivt, 86. starkt, SV. svagt, [7. transitivt verb. A. har Aaden, 8. har sein till hjälpverb. 


Graupenschleim 


-verk. -ens[chijeim, m. gryngröt. -ensuppo, 
J. grynvälling. -Icht, -ig, a. i sht min. kornig, 
grynig. -ner, -, m. 1. mjölnare i en gryn- 
kvarn. 2. grynhandlare.: 

Graulls, I. -es, 0, m. 1. grus, spillror. 2. fasa, 
hemskhet; fasaväckande tillstånd, väder, 
mörker, m. m. II. a. fasansfull, hemsk. -säm, 
a. grym. 
m. 1. gräskimmel. 2. F åsna. -selig, a. litet 
hemsk, faslig. -seln, sv. opers itr. hk. eo. rf. 
Ich grausele [mich] eı. vauı. opers. es grauselt 
mir ei. mich: jag är hemsk till mods. -sen, 
I. sv. itr. h. Ich grause el. vanı. opers. es graust 
mir ei. mich: jag ryser, bäfvar. II. -s, 0, n. 
rysning, bäfvan. -senerregend, -senhaft, -sig, 
a. förfärlig, gräslig, fasaväckande. -t[h]ier, 
n. F åsna. -wacke, f. min. grävacka. 

Gravllöur, -e eı. -s, m. gravör. -jeranstalt, f. 
gravörsatelier. -ieren, sv. tr. 1. gravera med 
grafstickel. 2. gravera, belasta. -isrung, f. -itåt, 
0, f. värdighet, afmätt sätt. -Itatiön, -en, f. 
tyngdkraft. -itatiönsgesetz, n. tyngdlag. -i- 
tätisch, a. värdig, gravitetisk. 

Gräzllie, -n, f. 1. Die un: gracerna. 2. 0, be- 
hag, grace. -lös, a. gratiös, behagfull, be- 
haglig. 

Greif, -e[n], m. 1. grip. 2. zooı. kondor. 3. pe- 
gas. -bär, a. möjlig att gripa, att taga fatt. 
-en, st. I. tr. gripa, taga fatt. Sich (rpr.) av 
leka ta fatt. Bua. das kann man mit den 
Händen m det är alldeles påtagligt, diese 
Zahl ist zu hoch gegriffen: denna eiffra är 
för hög, einen Ton m angifva en ton på ett 
instrument, Platz a taga plats, gripa omkring 
sig. II. itr. Ah. gripa, taga, fatta. An den 
Hut m taga åt hatten, jm an den Puls m 
känna ngn på pulsen, das greift an den 
Beutel: det kostar pengar, jm an die Ehre 
förolämpa ngn; in seinen eigenen Busen 
w gå till sig själf; über etw.(ack.) mv sträcka 
sig öfver ngt. -er, -, m. 1. person som gri- 
per, tar fatt. 2. hake som griper in i ngt. -geier, 
m. kondor. -Ig, a. 1. gripande. 2. lätt att 
gripa. 

greinllen, sv. str. h. F grina, lipa. -er, -, m. 
-erin, -nen, f. F lipande person, grinolle. 

Greis, I. -e, m. gubbe. II. a. grå af älter, gam- 
mal. es Alter: hög ålder. -enalter, n. hög 
ålder, ålderdom. -enhaft, a. älderstigen, 
gammal, gubbaktig. -enhaftigkeit, £. gubb- 
aktighet. -enkrankheit, /. älderdomskränfpa. 
-ent[h]um, n. gubbälder, ålderdom. 

grell, a. 1. om ıjua: gäll. 2. om fürger: bjärt. 
wes Licht: skarpt, bländande ljus, ve Au- 
gen: lifliga, klara ögon. -en, sv. itr. hk. lju- 
da gällt. -heit, f. 1. egenskap att Vara gäll, 
gäll ton. 2. bjärthet, skärpa, liflighet, jr 
grell. 

Grenadier, -e, m. grenadier. 

Grenzlie, -r, /. gräns. -berichtigung, /. gräns- 
reglering. -besichtigung, /. gränsesyn, rå- 


Av = föregående uppslagsord. 


wi 


-samkeit, /. grymhet. -schimmel, ' 


Greuel, -, 


grimassenhait 


gångs uppgående. -en, sv. I. itr. A. An etw. 
(ack.) w gränsa till ngt, vua. närma sig. Das 
grenzt ans Unglaubliche: det är nära nog 
otroligt. II. ir. begränsa. -enios, a. gräns- 
lös, obegränsad. -enlosigkeit, /. gränslös- 
het. -or, -, m. -erin, -nen, f. gränsbo. -jäger, 
m.gränssoldat, gränsvakt, tullbetjänt.-punkt, 
m. slutpunkt. -recht, n. rätt, lag rörande 
gränstvister.-scheide, /.gränsskilnad. -schei- 
der, m. landtmätare. -scheidung, f. rägängs 
utmärkande. -sperre, f. förbud mot, för- 
hindrande af gränsens öfverskridande. -wa- 
che, f. gränsbevakning. -zaun, m. gärds- 
gärd mellan ägorna. 

Grete, -[n]s, -n, f. 1. apr. Greta. 2. F jänta, 
slinka. 3. Die faule m a) vägglusen, b) 
namn på en berömd kanon på 1500-talet. 

m. 1. fasa, afsky. 2. ohygglighet, 
gräslighet, styggelse, illdåd. -gestalt, f. fa- 
saväckande, afskyvärd gestalt. -haft, a. af- 
skyvärd, hemsk. -tag, m. afskyvärd, hemsk 
dag. -that, f. afskyvärd handling, illdåd. 

greullelvoil, -lich = greuelhaft. 

Grieblle, -n, f. grefvar efter smält talg. -8, -e, m. 
kärnhus. 

Griechlle, -n, m. grek. -enland, n. Grekland. 
-ent[hjum, n. grekiskt väsen, välde, infiy- 
tande. -envolk, n. grekiskt folk. -in, nen, 
f. grekinna. -Isch, I. a. grekisk. II. ». gre- 
kiska, jfr deutsch. 

gries, I. a. K grå, älderstigen. II. se Griefs. 
-0i- se grie/sel-. -gräm, -e, m. butter, tram- 
pen person, tvärvigg. -grämeln, sv. itr. h. 
vara butter, trumpen. -grämig, -grämisch, 
-grämlich, a. butter, tvär, trumpen. -Icht, 
«iQ se grie/s-. 

Grieis, -es, 0, m. 1. grus. 2. smägryn. -elig, 

. grusig, småkornig. -eln, sv. I. itr. h. el. 
s. söndersmulas. II. tr. söndersmula. -Icht, 
-Ig, a. grusig, smäkornig. 

Grieve se Griebe. 

Griff, -e, m. 1. grepp, tag. Einen n nach etw. 
thun: gripa efter ngt; via. einen falschen 
a thun: misstaga sig, einen guten a thun: 
lyckas, hafva tur, etw. am e. im we haben: 
hafva färdighet i ngt; pi. ve: ränker, knep. 
3. handtag, skaft, grepe. 3. handfull, näf- 
ve. 4. klo. -brett, n. 1. gripbräde. 2. klavia- 
tur. -loch, n. hål på föjt m. f. blåsinstrument. -Ol, 
-, m. 1. griffel. 2. pekpinne. 3. vor. pistill. 

Grille, -n, f. 1. syrsa. 2. grill, inbillning, in- 
fall. un fangen: göra sig griller. -nfang, 
m. grillfängeri. -nfänger(in), m. (/). grill- 
fängare. -nfängerisch, a. som gör sig gril- 
ler. -ngezirp[e], rn. syrsans läte. -nhaft, a. 
full af griller, nyckfull. -nhaftigkeit, f. be- 
synnerlighet, nyckfullhet, grillfängeri. -n- 
krank, a. mjältsjuk. -nkrankhelt, /. mjält- 
sjuka. 

Grimässe, -n, f. grimas. un machen e. schnei- 
den : göra grimaser. -nhaft, a. grimaserande. 


” äkta ums. Ö saknar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre spräk. X mindre brukligt. 


Grimassenmacher — 
-nmacher, -nschneider, m. en som gör gri- 
maser. 

Grimm, I. -[e]s, 0, m. vrede, raseri. II. a. 
vredgad, förtörnad, ursinnig, rasande. -en, 
sv. tr. o. K itr. h. 1. förorsaka häftiga smär- 
tor. Opers. es grimmt mich ev. X mir im Bau- 
che: jag har ondt i magen. 2. Das grimmt 
mich eı. X mir: det förargar, retar mig. -er- 
füllt, -Ig, a. 1. vred, ursinnig, rasande. 2. 
gruflig, förskräcklig. -Igkeit, /. 1. vrede, 
ursinnighet. 2. förskräcklighet. -schäumend, 
-schnaubend, a. skummande, fnysande af 
vrede, af raseri. 

Grind, -e, m. 1. skorf i sht på hufvudet. 2. utslag 
på träd. -icht, -ig, a. skorfvig. 
grinsilen, sv. itr. h. grina. -er, -, m. 

f. grinande person. 

Grippe, -n, f. elakartad snufva, influenza. 

Grips, -es, 0, m. F hjärna. m haben: hafva 
godt hufvud. -en, sv. tr. o. itr. h. P knipa, 
stjäla. 

Grisötte, -», /. grisett. 

grob, -er +, a. grof; brutal, rå. Jnn anfah- 
ren: fara ut mot ngn. 

Gröbe, 0, f. groflek. . 

Grobligewicht, ». brüttovigt. -heit, f. 1. grof- 
het, groflek. 2. grofhet,’ oförskämdhet, rå- 
het. -liän, -e, m. grobian, grofhuggare. -jäh- 
rig, a. som har stora ärsringar. 

gröblich, a. 1. ngt grof. 2. grof, väldig, stark. 

Gröbs se (Griebs. 

Grog, -s, m. grogg. 

gröhlllen, sv. tr. o. itr. h. P skräla. -er, -, m. 
-erin, -nen, /. P skrälande person. 

Groll, -[e]s, 0, m. groll, agg. -en, sv. ütr. h. o. 
Xx tr. 1. doft rulla, ı. ex. der Donner grollt. 
2. Jm m hysa groll, bära agg till ngn. -er, 
-, m. -erin, -nen, f. person som hyser groll, 
bär agg, fiende. 

Grönländller, I. -, m. grönländare. -erin, -nen, 
f. grönländska. II. arv. -Isch, a. grönländsk. 

Gros, n. 1. -se men som mättenhet efter räkneord ”, 
gross, 12 dussin. 2. obojı. hufvudmassa, huf- 
vudkär, t. ex. dag m der Armee. 

Groschen, -, m. aim. Gröschehen, -lein, 1. gro- 
schen (mynt; älst [ein guter] vw = dr Thaler, 
sedan [Silber- el. Neu] = 30 Thaler, ite Tha- 
ler). 2. pengar i allmh., t. ex. seine paar m 
hans smula pengar, einen schönen mw ver- 
dienen: förtjäna en nätt summa. -ausgabe, 
J. groschenupplaga, Öresskrift(er). 

Grois, -e el. -, n. se Gros 1. 

gröfs, -er ft, a. stor. m und klein: stora och 
små, we Zehe: stortå, den ven [Herrn] 
spielen: spela herre, eine we Meile: en styf 
mil, m füttern: uppföda, eine we Miene 
annehmen: taga pä sig en vigtig, en hög- 
dragen min, m thun, mw sprechen: skryta, 
skräfla, sich mit etw. m thun: skryta af ngt, 
jn vw anblicken: se med stora, förvånade 
ögon på ngn, etw. nicht m nötig haben: ej 


-erin, -nen, 


208 


- 


grofsväterlich 


vara särdeles i behof af ngt, im wen und 
ganzen: på det stora hela, på det hela ta- 
get, eine me Kleinigkeit: en ringa obetyd- 
lighet, we Kälte: stark köld, wer Hunger: 
stark hunger, mes Alter: hög älder. -acht- 
bär, a. forälar. tilltar, högt ärad. -ärtig, a. stor- 
artad, storslagen. -ärtigkeit, /. storhet, stor- 
slagenhet, höghet, majestät. -beerig, a. som 
har stora bär. -betrieb, m. stor rörelse, stor 
affär. -blumig, a. storblommig. -dutzend, n. 
gross. 

Grölse, -n, f. storhet, storlek. 

gröfslleiterlich, a. utmärkande för far- o. mor- 
föräldrar. -eltörmutter, /. far- el. morfars e 
far- ei. mormors mor. -eltern, pl. far- el. 
morföräldrar. -eitervater, m. far- eı. morfars 
el. far- el. mormors far. -enkel(in), m. (f.) 
barnbarns barn. -ent[hjeils, adv. till en stor 
del. -gewerbe, n. storindustri. -handel, m. 
grosshandel. -händier, m. grosshandlare. 
-handiung, /. engrosaffär. -hans, m. F stor- 
skräflare. -heit, /. storhet. -herr, m. stor- 
herre, sultan. -herrisch, a. högdragen, morsk. 
«herrlich, a. rörande, utmärkande för, ut- 
gående från sultanen. -herzig, a. ädelmo- 
dig. -herzigkeit, f. ädelmod. -hundert, 2. 
storhundra, hundratjugn. 

Grossllierer, -, -ist, -en, m. grossür. 

grölsljährig, a. myndig. -jährigkeit, /. myn- 
dighet. -kämmerer, -kammerherr, m. öfver- 
kammarherre. -kanzler, m: rikskansler. -kind, 
n. barnbarn, -knecht, m. fördräng, rättare. 
-magd, /. piga som har uppsigt öfver de 
andra. -mama, /. far- eı. mormor. -maul, n. 
F 1. en som har stor mun. 2. skräflare. 
-mäulig, a. F 1. stormynt. 2. stortalig, skryt- 
sam. -mögend, a. stormäktig. -mut[h], /. 
ädelmod. -müt[h]ig, a. ädelmodig. -müt[h]ig- 
keit, /. ädelmod. -mut[h][s]voll,a.ädelmodig. 

«mutter, /. far- eı. mormor. -mütterlich, a. 
utmärkande för en far- eı. mormor. -neffe, 
73. brors el. systers son- ei. dotterson. -nichte, 
f. brors eı. systers son-.e. dotterdotter. 
-ohleilm, -onkel, m. fars eı. mors far- el. 
morbror. -papa, m. far- ei. morfar. -prah- 
ler, m. storskrytare. -prahlerei, /. väldigt 
skryt, skräfvel. -prahlerisch, F -pratschig, 
a. skrytsam, skräflande. -priester, m. öfver- 
stepräst. -slegelbewahrer, m. (riks)sigillbe- 
varare. -sinn, m. ädelt sinne, storsinthet. 
»sinnig, a. storsint. -sinnigkeit, f. = Gro/s- 
sinn. -sohn, m. son- el. dotterson. -sprech- 
= yrofsprahl-. -spurig, a. breispärig. -spu- 
rigkeit, /. bredspärighet. -staat, m. stor- 
makt. -städtisch, a. storstadsaktig. -tante, 
f. fars el. mors faster er. moster. 

gröfstent[hjeils, adv. till största deler. 

Gröislithat, /. stordåd. -thu- = grofsprakl-. 
«tochter, /. son- a. dotterdotter. -Urenkel- 
(in), m. (f.) barnbarns barnbarn. -vater, m. 
far- e. morfar. -väterlich, a. farfaderlig, 





ir. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, tr. transitivt verb. Å. har haben, 


8. har sein till hjälpverb 


Grolsvaterstuhl 


: 209 


Grüneberger 


morfaderlig. -vaterstuhl, m. gammaldags län- : gründlien, sv. I. tr. 1. grunda, grundlägga, an- 


gtol. -verkehr, m. samfärdsel, handel emel- 

lan länderna. -würdenträger, m. hög digni- 

tär. -ziehen, ». uppfödande, uppdragande. 
grotösk, a. grotesk. -&, -n, f. grotesk figur. 

Grette, -n, f. aim. }, grotta. -nwerk, n. konst- 
gjord grotta. 

Grube, -», f. aim. t, 1. grop. 2. graf. In diem 
Juhren: dö. 8. grufva. 

Grübelllöi, -en, f. grubbleri. -er se Grübler. 
-haft, a. grubblande. -n, sv. itr. A. 1. grubb- 
la. 2. gräfva, snoka, leta. 

Grubenlibau, -betrieb, m. grufbrytning, gruf- 
drift. -fahren,n.nedstigning i grufva.-grund, 
am. grufbotten. -hund, m. värg. hund. -steiger, 
m. bärg. stigare. -werk, n. grufva. -wetter, n. 
grufgas. 

grubig, a. gropig. 

Grübler, -‚m. grubblare. -In,-nen, f. grubblerska. 

Gruft, -e +, f. håla, i sht grift. -begräbni[lje, 
-gewölbe, n. grift, grafhvalf. -kirche, f. grift- 
hvalf, krypta. 

Grum[melt, -s, 0, n. o. m., 0, f. det efter för- 
sta slåttern växande höet, efterslätter. pya. 
w machen vor dem lIHeu: gifta bort den 
yngre dottern före den äldre. -eau, sv. ttr. 
k. förrätta efterslåtter. -ernte, /. efterslät- 
ter. -heu, n. = Grummet. 

grün, a. grön. F sich an js we Seite setzen: 
winna ngn för sig, göra sig grön mot ngu, 
wer Junge: tjufpojke, skön gosse, wer Don- 
nerstag: skärtorsdag. -bewachsen, a. betäckt 
af grönska. 

Grund, -et,m: 1. grund, botten. m bekommen, 
haben: nå botten, auf den m sto/sen: stöta 
på grund; bild. einer (dat.) Sache auf den n 
gehen: gå till botten, på djupet med.en 
sak, etw. von Av aus el. aus dem we verste- 
hen: grundligt förstå sig på ngt, zu we ge- 
hen: gå i grund, gå under, förgås, ja zu me 
riehten: förstöra, ruinera ngn, in [den] 
Grund bohren: borra i sank. 2. grund, 
grundt ställe. 3. dal, klyfta, djup. 4. (bygg- 


nads)tomt. 5. (byggnads)grund, grundval. | 


6. mark, jord, jordmån. Liegender a jord- 
egendom. ar Boden 4. 7. kapital, (grund-) 
fond. 8. bottensats. 9. grund, skäl, orsak; 
bevis. Aus diesem me: af detta skäl, på 
grund häraf, -bau, m. grundläggning, grund. 
-beschaffenheit, f. grundens beskaffenhet. 
-besitz, m. jordegendom. -besitzer, m. jord- 
ägare. -bestandt[hjel, m. grundbeständadel. 
-blei, n. sänklod. -böse, a. grufligt ond, för- 
bittrad. -brav, a. genomhederlig. -brief, m. 
dokument som styrker äganderätten till 
fastighet, köpebref. -büoch, ns. jordebok. 
deutsch, a. alltigenom tysk, tysk till själ 
och hjärta. -ehrlich, a. bottenärlig. -eigen- 
schaft, f. hufvudsaklig egenskap. -sigen- 
t{h]um, ». fastighet. -sigent[hjömer, m. fa- 
stighetsägare, egendomsherre. = 


lägga, inrätta. 2. utgrunda, utforska. 8. 
mål. grunda. 4. stifta, bilda vewg. II. rf. 
Sich auf etw. (dat. ei. ack.) av stödja sig, hvi- 
la, bero. på, hafva sin grund i ngt. III. itr. 
Ah. stifta bolag, i sht på bedräglig grand, vingla. 
"er, -, m. -orin, -nen, f. 1. grundläggare, 
stiftare. 2. bolagsvinglare. -erschwindel, nm. 
-«ert[hjöm, n. bolagsvingleri. 
grundifaul, a. genomrutten. -fläche, /. grund- 
yta, bas. -geiehrt, a. grundligt lärd. -ge- 
rechtigkelt, /. 1. med jordegendom förenad 
rättighet. 2. egendomsherres rau tin rätts- 
skipning. -gerechtsäme, f. = Grundgerech- 
tigkeit 1. -gescheit, a. grundligt klok. -ge- 
setzlich, a. grundlagsenlig. -gut, -gitig, a. 
genomgod. -herr, m. egendomsherre, fastig- 
hetsägare. -herrlich, a. tillhörande, utmär- 
kande för en egendomsherre. -herrlichkeit, 
f. en egendomsherre tillkommande rättig- 
heter. -herrschaft, f. 1. = Grundherrlichkeit. 
2. egendomsherre med fru. -ieranstrich, 2. 
grundmälning, grundning. -ieren, sv. tr. mål. 
grunda. -ierfarbe, /. grundfärg. -ierung, f. 
grundning. -ig, a. dyig, lerig, smutsig. -lage, 
f/. grund, fundament, grundval. 
gründlich, a. grundlig. -keit, f. grundlighet. 
grundillos, a. 1. bottenlös, t. ex. va Wege. 2. 
grundlösa, ogrundad, osann. -lot[h], r. sänk- 
lod. -neigung, /. hufvudsaklig, naturlig bü- 
jelse. -quelie, /. urkälla. -recht, n. 1. ı grund- 
lag grandad rättighet. 2. vid jordegendom fästad 
rättighet. -rechtlich, a. 1. grundlagrenlig. 
2. beträffande egendomsherres rätt. -rils, m. 
1. grundritning, plan, planritning; utkast. 
' 8. kortfattad lärobok, elementarbok. -sätz- 
lich, a. principiell. -satzlos, «. utan grund- 
satser, principlös. -satziosigkeit, /. från- 
varo af, brist på grundsatser. -schiecht, a. 
genomdålig, usel. -schofs, m. grundskatt. 
-sehuld, /. hypoteksskuld. -schwelle, /. syll. 
-silbe, /. stamstafvelse. -stellung, f. eymn. 
ntgängsställning. -strich, m. grundstreck; 
grunddrag. -stück, ». jordegendom, fastig- 
het. -suppe, /. vatten i kölrummet. -tugend, 
J. hufvuddygd, kardinaldygd. -übel, n. huf- 
vudsakligt ondt, hufvudsaklig brist. 
Gründung, /. grundande, anläggning m.'m. se 
gründen. -sschwindel, m. bolagsvingleri. 
grundliverbehrt, -verdreht, u. F alldeles tokig, 
vriden. -verfassung, /. grundlag, konstitu- 
tion. -vermögen, n. 1. grundkapital. 2. för- 
mögenhet i fastigheter. -wahrheit, /. grund- 
sanning. -wasser, n. djupvatten. n ubbau- 
en: afleda djupvatten. -wesen, n. grund- 
väsen, princip. -wissenschaft, /. grundläg- 
gande vetenskap. -wort, n. gram. stamord, 
hufvudord. -zahl, f. grundtal, kardinaltal. 
Grünlie, 0, f. 1. grön färg, grönt. ®. grönska, 
det gröna. -eherger, -, m. 1. invånare i Grü- 
neberg (sad i Schlesien). I. vin från Grüne- 





Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


14 





grünen — 
berg; F surt vin i allmh. -0R, sv. str. A. 1. 
vara grön. 2. safe. rf. grönska; frodas, blom- 
stra. -fink[e], m. 1. grönfink. 2. grönsiska. 
-kram, m. -kraut, n. grönsaker. -lich, a. grön- 
aktig. -ling, -e, m. 1. grönklädd person. 2. 
F gröngöling, ungtupp. 
med) grön rock, jägare. -sohnahel, m. 1. zooı. 
strandpipare. 2. F gröngöling, ungtupp. 
-span, ın. 1. spanskgröna. 2. ärg. -specht, 
m. gröngöling. 

grunzlien, sv. itr. h. grymta. -er, -, m. F knar- 
rig, vresig person. 

Grupplie, -", /. aim. t, grupp. -ieren, sv. tr. o. 
itr. h. gruppera, dela i grupper. -ierung, f. 

@rus sc Graus I. -el, -s, 0, m. F rysning. -elig, 
-a(t)n se grauselig, grause(l)n. 

Gruüfs, -e }, m. hälsning. 

grüfsllen, sv. tr. o. ir. k. hälsa. Gott grü/s’ 
euch! Guds fred! -füls, m. Auf dem we mit 
Jm stehen: piga hälsa på ngn. 

Grützlie, -n, f£. 1. gryn. 2. (gryn)gröt, mos. 
8. F förstånd. -kopf. m. F dumhufvud. -köp- 
fig, a. F inskränkt, dum. 

Quajäk, -s, 0, m. pockenholts. 

Quäno, -s, 0, m. guano. 

Guardian, -e, m. (franciskaner)abbot. 

Gubel, -s, 0, m. dy. 

Qubörnium,.-[s], ..ien, ». (provins)styrelse. 

Guck, -e ei. +3, m. titt, blick. -Auge, %. barn. 
öga. -en, sr. itr. k. F titta, se. -er, -, m. F 
1. person som tittar. 2. a) = Guckauge, b) 
= Guckfenster, c) = Guckglas. -eröl, -en, f. 
F tittande. -erin, -nen, f. se Gucker 1. -ten- 
ster, n. litet fönster, titthäl, lucka. -glas, 
n. synglas. -In-die-Welt, oböj. m. F ung, oer- 
faren människa. -kasten, m.titiskäp. -kasten- 
mann, -kästner, m. tittskäpsgubbe. 

Guerilla, -s, f. gerilla, friskara. 

Guilfetinfe, -», f. giljotin. -ieren, sv. tr. giljo- 
tinera. -ierung, f. 

Guinéa, -s, 0, n. Guinea. -korn, n. durrakorn. 
-körner, pl. 1. paradiskorn. 2. = ray. -pfeffer, 
m. cayennepeppar. 

Guilinse, -[e]n, f. guine. -püre, -n, /. guipure. 
-rlände, -n, /. girland. -tärre, -n, f. gitarr. 
Gulden, -, m. gulden (efter tid o. ort växlande mynt, 

vanl. omkr. 1: 78 kr.). 

gülden, forstar. = golden 1. 

Gültlle, -n, f. grundränta, årlig skatt, ärsrän- 
ta. -Ig, a. giltig, gällande. -igkeit, f. giltig- 
het, gällande kraft. 

-Gummlll, -s, 0, n. gummi. -Icht, a. gummiar- 
tad. -ieren, sr. tr. gummera. -igütt, -s, 0, n. 
gummigutta. -ilack, m. gummilacka. -izug, | 
m. gummiband. 

Gundlleirebe, f. -ermann, m. bot. jordrefva (Qle- 
choma hederacea). 

Günzel, -s, 0, m. bläsuga (Ajuga). 

Gunst, X -en a. -e }, f. gunst, ynnest. Zu wen 
js: till ngns bästa, mit [er]: med förlof. 
-bemühung, -bewerbung, /. försök att vinna 


210 


-rock, m. (person 


ngus ynnest. -bezeigung, -bezeugung, /. yn 
nestbevis. 

günstliig, a. gunstig, bevägen ; gynnsam, för 
delaktig. -ling, -e, m. gunstling. -Iingschaft 
f. 1. egenskap af gunstling. 2. gunstlings 
skara. -lingsunfug, m. -Iingswirt[h]schaft, / 
gunstlingsvälde. 

Gurgel, -r, /. strupe. Bua. sein Vermögen durcli 
die m jagen: med frässeri förslösa sin för 
mögenhet. -n, sv. itr. Ah. o. tr. 1. gurgla. 2 
frambringa strupljud. -ten, m. strupljud 
-wasser, n. gurgelvatten. 

Gurke, -n, f. gurka. Bina. er macht ein Gesich 
wie saure An: ugf. han ser ut, som om haı 
ätit upp nädären för räfven. -nbest, ». gurk 
list. -nsalat, m. gurksalat. Was versteht de 
Bauer vom + ugr. det går öfver hans hori 
sont. -nzeit, f. gurkornas tid. Bud. saure m 
affärslös tid. 

Gurre, -», f. hästkrake, skinkmärr. 
ttr. h. 1. kuttra. 2. F kurra. 

Gurt, -e, m., -en, f. aim. t, gjord, gördel, bäl 
te, skärp, rem, list. -bett, n. säng med sa 
delgjordsbotten. 

Gürtel, -, m. 1. gördel, bälte. 2. geogr. bälte, zon 
-ausschlag, m.mea. bältros. -bahn, f.ringbana 
-tlechte, /. mea. bältros. -ies, a. utan gördel 
-R, sv. tr. omgifva med en gördel, omgjorda 
-r680, f. med. bältros. -t[h]ier, %. zool. bälta. 

gürtlien, sv. I. tr. omgjorda. Den Gürtel un 
den Leib, das Schwert an die Lenden m 
spänna på sig gördeln, svärdet, das Pjero 
a spänna fast bukgjordarna på hästen. II 
rå. a) spänna gördeln på sig, omgjorda sig 
b) vita. rusta sig, göra sig (res)färdig. -ler 
-, m. gördelmakare. 

Guls, -e t, m. 1. gjutande, gjutning. Bia. av. 
einem me gemacht: helgjuten. 2. det på 
hälda. 3. störtskur, hällregn. 4. glacering 
på bakverk. &Ö. gjutgods. 6. sköljsten. -abdruck 
M. boktr. stereotypplatta, kliché. -arbelt, / 
gjutgods. -blei, n. gjutet bly. -druckerel, / 
1. stereotypering. 2. tryckeri där det ste 
reotyperas. -eisen, n. gjutjärn, tackjärn 
-eisern, a. af tackjärn, tackjärns-. -mauer 
werk, n. beton. -metall, n. gjuten metall 
gjutgods. -mörtel, m. beton. -mündung, / 
rörmynning. -mutter, f. vostr. matris. -naht 
f. gjutsöm. -regen, m. hällregn. -rinne, / 
1. gjutränna. 2. sköljsten. -schale, f. gjut 
flaska.. -stahl, m. gjutstäl. -stein, m. skölj 
sten, aflopperör. -stück, n. -walajre, /. gjut 
gods. -weise, adv. Es regnet m det häll 
regnar. -werk, n. gjutgods. 

Gustiichen, -, n. -6, -ns, -n, -el, -3,-n, f. -eichen 

-,.n. (dim. ar Auguste) lilla Augusta. 

gut, I. a. kompar. se besser, best, 1. god, bra, ss 

adv. ufv. Väl. Hier ist es a sein: här är de 

godt att vara, sich m halten: a) hålla si; 
bra, b) hafva en god hållning, sich we Zei 








Af, sv 


| machen: gifva sig god tid, da sind wir a 





ur intransitivt, TR. reflexivt, 86. starkt, 89. svagt, Ör. transitivs verb. Å. har haben, 8. har sein till bjälpvert 


@utachten — 1 — uUyps 


dran: där ha vi råkat väl ut, so w wie: 
lika väl som, we Miene zum bösen Spiel 
machen: hålla god min i elakt spel, in wem 
Glauben: på god tro, bei wer Zeit: i god 
tid, jm zu we kommen: komma ngn till 
godo, jm etw. zu we thun: gifva ngn ngt 
till bästa, sich (dat) etw. zu. we thun: taga 
ngt till bästa. 2. särskilaa fan. Sich (aa) einen 
wen Tag machen: göra sig en glad dag, er 
mufs. es w oder übel thun: han måste göra 
det med eller mot sin vilja, m zehn Jahre: 
minst tio år, es sind drei we Stunden: det 
är minst tre timmars väg, er hat m und 
gern tausend Mark: han har allra minst 
tusen mark, sein nes Auskommen haben: 
bärga sig godt; betyg: Av med beröm god- 
känd, sehr u el. recht av berömlig; schon u 
det är nog, lassen Sie das m sein: a) låt 
det vara nog, b) nöj er därmed, c) besvära 
er icke, nun m välan, ganz w godt, nåväl, 
und damit m och därmed basta; für jn w 
sagen, schreiben, stehen: ansvara för, gå i 
god, i borgen för ngn, das hat we Wege: 
det är ej värdt att oroa sig för, das hat ne 
Weile: det brådskar ej, det är långt häri- 
- från och dit; hava. jm den Betrag wm schrei- 
den: kreditera ngn för beloppet, wir haben 
hundert Mark bei Ihnen m vi ha hundra 
mark att fordra af eder; es ist so m, als 
hätt’ ich ’s schon: det är lika säkert, som 
om jag redan hade det; Sie haben ov re- 
den, Sie sind reich: för er går det väl an, 
som är rik, jm we Worte geben: tala vän- 
ligt med ngn, jm w sein: tycka om ngn, 
jm w werden: fatta tycke för ngn, eines 
men Tages: en vacker dag, m heifsen: gil- 
la, godkänna, m thun: göra godt, göra ver- 
kan, jm etw. m thun: godtgöra ngn för ngt, 
was bringst du mes? a) hvad är det för godt, 
du kommer med? b) hvad har du att för- 
tälja? jm etw. zu ve halten: hålla ngn räk- 
ning för ngt, ich will es seiner Dummheit 
zu we halten: jag skall ha öfverseende med 
det för hans dumhets skull, sich auf etw. 
dack.) zu we thun: vara stolt öfver ngt. II. 
-er t, n. 1. Das höchste m det högsta goda, 
Gud. 2. gods, a) egendom i alımı. Fahren- 
des m lösören, liegendes m fastighet, sich 
bei m und Leben verpflichten: med lif och 
blod förbinda sig; b) landtegendom; c) va- 
ra, sak. Das liebe m det dagliga brödet, 
das hochwürdige m hostian; d) massa, i sht 
smält metallmassa; räämne, bruk, gjutgods. 
-achten, n. mening, omdöme, råd, upplys- 
ning, yttrande. -achtlich, a. såsom råd, ut- 
tryckande ens omdöme. Sich m dahin äu- 
fsern: yttra sig därhän, säga sin mening 
vara. -ärtig, a. välartad. -ärtigkelt, /. väl- 
artadt, godt uppförande, beteende, tillstånd. 
befinden, n. 1. välbefinnande. 2. = rn. -dün- 
ken, n. mening, förgodtfinnande, behag. 


"y = föregående uppslagsord. 


Güte, -n, f. godhet. Mit m a. in aller w i go- 
do. F du meine Av! kors i herrans namn! 
Gutedel, -s, 0, m. 1. förnäm ädling. 2. en 

sorts vindrufvor. | 

Giterllanschlag, m. egendomstaxering. -beklöb- 
zettel, m. pollett. -bestät[ig]er, m. godsex- 
peditör. -dienst, m. järav. godsexpedition. 
«gemeinschaft, f. egendomsgemenskap. -hal- 
le, f. godsmagasin, godsexpedition. -han- 
del, m. egendomshandel. -kauf, m: egen- 
domsköp. -packer, m. packkarl. -schreiber, 
m. skrifvare vid godsexpedition. -schuppen, 
m. skjul för varor, godsmagasin. -speicher, 
m. godsmagäsin.. -stück, ». kolly. verkehr, 
m. godstrafik. -versicherung, f. försäkring 
af varor. -verwalter, m. förvaltare af egen- 
domar. verwaltung, /. förvaltning af egendo- 
. mar. -wagen, m. godsvagn.--Zug, m. godståg. 

Gatlifinden, n. förgodtfinnande. -gelaunt, a. som 
har, är vid godt lynne. -gesinat, a. välsin- 
nad. -gesinntheit, /. godt sinnelag, god:me- 
ning, goda afsigter. -gewicht, n. nand. öfver- 
vigt. -haben, n. hana. fordran. -héil, ig). (gym- 
nasthälsning) ugf. lycka till. -heilsen, I. tr. god- 
känna, gilla. II. n. arv. -heilsung, f. god- 
kännande, gillande. -herzig, a. godhjärtad. 
-herzigkeit, /. godhjärtenhet. 

gütig, a. god, välvillig, vänlig. -keit, f. god- 
het, välvilja, vänlighet. 

Gatliieuthaus, n. lasarett. 

gütlich, a. 1. forsiggiende i godo, fredlig, vänlig. 
2. Sich w thun: taga ngt till bästa, smörja 
kräset. 

gütiimachen, tr. godtgöra, reparera. -möt[hjig, 
a. godmodig. -müt[hligkeit, f. godmodig- 
het. -sagen, I. itr. h. gå i god, i borgen. 
II. n. arv. -sagung, /. borgen, garanti. -sbesit- 
zer, m. godsägare, landtbrukare, patron. 
-sbesitzerin, /. godsägarinna. -schmecker, 
m. läckergom. -schrelben, tr. nana. kredite- 
ra. -sfrau, /. godsägarinna. -sherr, m. = 
Gutsbesitzer. -sherrlichkeit, f. egenskap af 
godsägare, äganderätt till ett landtgods. 
-sherrschaft, /. godsägare med fru, herr- 
skap på ett goda. 5 

Guttap6rcha, 0, f. guttaperka. 

Gatiithat, f. välgärning. -thäter, m. välgörare. 
-thätig, a. välgörande, barmhertig. -willig, 
a. godvillig. -willigkeit, /. god vilja, fri vilja. 

Gymaasiälllabiturient, m. abiturient på (hel-) 
klassiska linien. -blidung, f. nlassisk skoibild- 
ning. -direktor, -Iehrer, -schüler, m. rektor, 
lärare (adjankt), lärjunge vid ett Gymnasium. 
-studien, pl. xassiska skolstudier. 

Gymnliasläst, -en, m. skolgosse. (1ärjunge vid ctt 
Gymnasium). -åsium, -[s], ..ien, n. elemen- 
tarläroverk med obligatorisk undervisning 1 både 
latin och grekiska. -ÅSt, -en, m. gymnast. -åstik, 
0, f. gymnastik. -åstiker, -, m. gymnast. 
-åstisch, a. gymnastisk. - 

Gyps se Gips. | 





” äkta sms. Ö saknar plur. T har omljud. F famitjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


H. forkortn. =: a) Hoheit, b) heilig, C) hand. Gut- 
haben. 

ha, itj. 1. ha, ä. 
ster! 

Haar, -e, n. dim. f, 1. hår, hårstrå. Das rich- 
tet sich einem dabei empor ev dus w steht eı. 
steigt einem zu Berge e. das treibt einem 
die we zu Berge eı. das macht die we strüu- 
ben : det är hårresande, sich das m machen: 
kamma, frisera sig, sick a. einander in den 
wen liegen: ligga i lufven på hvarandra, 
gräla, tvista, sich in die we geraten ev. fah- 
ren: råka i lufven på hvarandra. Bia. we 
auf den Zähnen haben: hafva skinn på 
näsan, ein w breit: en härsbredd cı. härs- 
mån, we spalten ei. klauben: inläta sig på 
härklyfverier, vara härklyfvare, bei den nen 
herbeigezogen: härdragen, we lassen müs- 
sen: få sitta emellan, få släppa till skinnet, 
ein a in etw. finden: blifva led åt ngt, kein 
gutes m an jm lassen: gam sitt förtal fråntaga 
ngn all ära och redlighet, aufs a ei. auf 
ein wei. Härchen: precis, på spiken, jämnt, 
bet einem n a. um ein m ei. Härchen wäre 
er um sein Leben gekommen: det var på ett 
hår nära, att han hade mistat lifvet, er ist 
um kein Av besser: han är ej ett grand bättre. 
2. tagel. -ähnlich, a. hårlik, härartad. -auf- 

. satz, m. 1. hårets uppsättning. 2. löshår, 
chinjong. -besen, m. tagelviska. -beutel, m. 
1. härpung. 2. härnät. 8. F una. florshufva. 
Sich einen m anhängen: skaffa sig en flors- 
hufva. -breit, I. a. hårfin. II. -[e]s, 0, n. = 
roy. breite, /. härsbredd, hårsmån. -busch, 
m. fjäderbuske, plym. -blischel, m. hårtofs, 
lugg. -en, sv. I. itr. h. o. rl. fälla (håret), 
håra ifrån sig. II. tr. 1. aftaga, afskafva 
håret af. 2. gehaart: hårig. -gefäls, n. här- 
rörskärl. -hemd, n. tagelskjorta. -icht, a. 1. 
hårlik. 2. hårig. -ig, a. 1. hårig. 2. stud. gruf- 
lig, ohygglig, ofantlig. -klauber(in), m. (f.) 

. härklyfvare. -klauberei, /. härklyfveri. -kiein, 
a. 1. härfin. 2. adv. ytterst noggrant, i de 
minsta detaljer. -kräusier(in), m. (f.) här- 
frisör, (-ska). -los, a. härlöa, kal. -losigkeit, 
f. kalhet. -mantel, m. kamkofta. -matratze, 

. f. tagelmadrass. -puffe, /. härvalk. -putz, 
m. härklädsel. -ring, m. här-, tagelring. 
-röhre, /. härrör, kapillärkärl. -sack, m. = 
Hoarbeutel. -salbe, /. pomada. -schart, a. 
hvass som en rakknif. Bila. etw. m beweisen: 
ovedersägligen bevisa ngt. -sehärfe, /. yt- 
terlig skärpa. -schlelfe, /. 1. snara af hår eı. 
tagel; rosett af hår. 2. rosett att fästa i 
håret. -schneiden, n. härklippning. -schnei- 
der, m. frisör. -schnitt, m. 1. härklippning. 


2. 


rop till dragare: At vän- 


haben 





2. sätt att hafva håret klippt. -schnur, f- 
härband. -schopf, m. härtofs, lugg. -spaltend, 
a. härklyfvande. -spalter, m. härklyfvare. 
-spalterei, /. härklyfveri. -sträubend, a. här- 
resande. -tracht, /. härklädsel. -tüch, ». 
tageltyg. -wachs, I. n. hårvax. II. m. här- 
växt. -wickel, m. papiljott. 

able, 0, f. gods, egendom, tillhörighet. Jar. 
bewegliche a. fahrende m lösören, unbe- 
wegliche m fastighet. Mein Hab’ und Gut: 
allt hvad jag äger och har. -edank, m. tack. 
«en, oreg. I. tr. i alımn. hafva. Ex. 1. med subst. 
Geduld m vara tålig, gifva sig till tåls; 
opers. es hat gute Wege damit: det brådskar 
ingen hast. 2. mea adj. Los m hafva fått loss, 
fått dän, nötig = behöfva. $. med €8 ss. obj. 
Es im Halse u hafva ondt i halsen, es eilig 
av hafva brådt, es mit jm a) stå i förbin- 
delse med ngn, b) hålla med ngn, c) ligga i 
delo med ngn, d) vilja åt ngn, wie hast du 
es mit der Religion? hur är det bestäldt. 
med din religion? 4. mea inf. mea zu. Ich 
habe einen Brief zu schreiben: jag måste 
skrifva ett bref, ich habe wohl nicht erst zu 
bemerken: jag behöfver väl ej först påpeka, 
ntemand hat danach zu fragen: det angår 
ingen, das habe ich erst morgen zu liefern > 
det behöfver jag ej lemna förr än imorgon, 
was m Sie hier mit zu reden? hvem har 
tillätit er att blanda er i samtalet? das hat 
nichts zu sagen: det har ingenting att be- 
tyda, Sie haben über mich zu verfügen: jag 
står till edert förfogande. 5. mea prep. Einen 
Freund an jm m hafva en vän i någon, 
Freude an etw. (äat.) m hafva glädje, roas af 
ngt, einen Fehler an sich (ast.) a» hafva ett 
fel; auf alles etw. m ej finna ngt i lag, 
klandra allt, das hat nichts auf sich: det har 
ingenting att betyda; Geld bei sich m haf- 
va pengar på sig, etw. bei der Hand m, haf- 
va ngt tillhands; in sich m innehälla; die 
Kasse unter sich m sköta kassan, hafva 
kassan om händer, vara kassör; sie hat es 
von ihm: hon har hört det af honom; wen 
glauben Sie denn vor sich zu »F hvem tar 
ni mig för? 6. eniptiske. Warte, bis ich die Seite 
herunter habe: vänta tills jag hunnit ned 
sidan. 7. Es ist überall zu m det fins öfver- 
allt, zu m tin allen Buchhandlungen: i alla 
boklädor finnes att tillgå, es ist nicht mehr 
zu a det är slutsäldt, är utgänget, das ist 
nicht für Geld zu a det kan ej fås för pen- 
gar. 8. särskilda mu. Soll und m debet och 
kredit, etw. im Auge m hafva ngt i sigte, 
gifva akt på ngt, was hast duf hur är det 
fatt med dig? hvad går det åt dig? hvad 





itr. intransitivt, rf. reflexivt, St. starkt, 89. svagt, 17°. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hiälpverk 


Habeniohts -— 
har du för dig? Sie m leicht reden: ; det 
går väl an för er att tala, etw. zu Ende w 
hafva slutat ngt. Ordspr. ein Hab-ich ist bes- 
ser als zehn Hätt-ich: en fågel i handen ir 
bättre än tio i skogen, je mehr man hat, je 
mehr man will: mer vill mer ha. II. rf. 
uppföra sig, bära sig ät, bräka, göra väsen 
af sig, krusa. Opers. es hat sich was: iron. jo 
vackert, es hat sich was zu lachen: det är 
Just ej ngt skäl att skratta. III. hjälpverb. 


hafva. Habt euch vorher wohl präpariert: . 
ni skall bereda er väl på förhand, er will | 


es selbst gesehen a han påstår sig själf hafva 
sett det. -enichts, -, -[e], m. fattiglapp. -er 
se Hafer. -erecht, -[e]s, 0, m. en som alltid 
tror sig ha rätt. -gier, /. vinningelystnad, 
snikenhet. -gierig, a. vinningsiysten, sniken. 
-haft, a. m werden med gen. el. X ack: komma 

. Öfver, få tag i. 

Habicht, -e, m. hök. -fang, m. 1. hökfångst. 2. 
hökgiller. -nase, /. örnnäsa. 

habilitierien, sv. I. tr. jur. förklara lämplig, 
berättigad. II. ». blifva docent. -ung, $. 

Habllit, -s eı. -e, n. o. m. drägt. -ituéll, a. van- 
lig, egendomlig rr ngn. -Itus, -, 0, m. yttre 
gestalt, habitus, hållning. 

Häbllschaft, -seligkelt, /. tillhörighet. -sucht = 
Habgier. -süchtig = habgierig. 

Hachllé (-e), -s, n. = Hackfleisch. -ieren, sv. tr. 
hacka, göra färs af zo. 

Hack, n. blott i förbindelsen w und Mack el. v- 
Mack: sammelsurium, pack, slödder, kreti 
och pleti. -bank, /. hackbord. -block, m. 
hackkubb, huggkubb. -brett,». 1.skärbräde. 
2. mus. hackbräde, cymbal. -®, -n, f. aim. +, 
1. hacka. 2. hackning. 8. = Hacken I. -eisen, 
n. hackyxa, hackknif. -en, I. -, m. häl på 
fötter o. strumpor, klack på skoden. Jm auf den 
„u sein: vara i hack och häl efter ngn, F 
sich auf die m machen: bege sig af. II. sv. 
tr. hacka, hugga. -er, Häcker, -, m. en som 
hackar ei. hugger. -erig, a. knagglig, ojämn. 

Häckerling, -[e]s, 0, m. hackelse. 

Hackliifleisch, ». hackadt kött, köttfärs. -klotz, 
m. = Hackblock. 

Häckse, -n, f. knäveck. -I, -, m. o. n: hackelse. 
-In, sv. itr. h. skära hackelse. 

Nader, I. -s el. -n, -r, m. 1. trasa, palta, lump. 
2. lumpen människa, usling. II. -, m. gräl, 
träta, tvist. -6i, -en, f. oupphör!. gräl, kif. -er, 
-, m. grälmakare. -gelst, m. grälmakare. 
Mann, m. lumpsamlare. -n, sv. itr. h. 1. 
gräla, träta, kifvas. 2. vivl. vredgas, hysa 
groll. -sammier, m. lumpsamlare. -sucht, f. 
trätgirighet. -süchtig, a. trätgirig. 

Hafen, -t, m. am. Häfchen, -elein, 1. kärl, 
kruka, glas, urna, degel. 3. hamn. -aufseher, 
m. hamnfogde. -damm, m. hamnarm, väg- 
brytare. -meister, m. hamnkapten. -platz, 
m. hamn(stad). -räumer, m. mudderverk, 
mudderpräm. -satz, m. bottensats. -sperre, 


Av = föregående uppslagsord. 


213 — 








hagelvoll 


f. hamns spärrning, förbud för fartyg att 
löpa ut e. iu. 

Hafer, -, m. aim. t, hafre. Bia. in sticht der « 
han är öfvermodig, er hat seinen wilden wm 
noch lange nicht gesiet: han har ännu ej på 
långt när rasat ut. -brei, m. hafregrynsgröt. 
-6i se Havarie. -grütze, /. 1. hafregryn. 2. 
hafregrynsgröt. -saek, m. hafresäck; tor- 
nister. -e[chljelm, -sehm, m. -suppe, /. haf- 
versoppa. -trank, m. hafredryck, hafversop- 
pa. -welde, f. bete på hafrestubb. Bna. jn 
auf die a schlagen: drifva någon i elände, 
sätta ngn på bar backe. 

Haff, -e ev -s, ». af en landtunga innesluten 
hafsvik vid en flodmynning, haft. 

Häfner, Häfner, -, m. krukmakare. 

Haft, I. -[e]s, -e[n], m. o. K n. aim. t, hake, 
häkta, spänne, handtag. II. 0, f. 1. nätlande i 
fängsligt förvar, ı fängelse. Jn zur m brin- 
gen: (låta) fängsla ngn. 2. säkerhet, borgen. 
III. -e, n. o. X m. dim. t, dagslända. IV. adjex- 
tivt saflx, som hufvudsakligen, betecknar 1. törhanden- 
varo, ägande af den af stamordet betecknade egenskapen 
el. saken, t.ex. Mangel: brist, mangelhaft: 
bristfällig, bristfull; 2. ukxnet, t. ex. Fieber: 
feber, fieberhaft: feberaktig, -lik, -artad. 
Till de så uppkomna adj. bildas subst. på -hafi tigkeit. 
-antritt, m. trädande i häkte. -bär, a. an- 
svarig. -barkeit, J. ansvarighet. -befehl, m. 
häktningsorder. ' -betehlen; a. stäld under 
uppsigt, under bevakning. -brief se Haft- 
befehl. -dauer, f. fängelsetid. -en, sv. itr. h. 
1. An etw. (dar) m häfta, klibba, fastna, sitta 
fast vid ngt, seine Blicke auf etw. (äat.) m 
lassen: fästa blicken på ngt, fixera ngt, es 
haftet nichts in seinem Kopfe e. bei ihm: 
det fastnar intet i hans hufvud, es m viele 
Schulden auf diesem Hause: detta hus är 
högt intecknadt. 2. Für etw. — ansvara för 
ngt. -geld, ». handpengar. -gut, n. sekve- 
streradt gods. -Igkeit se haft IV. -lokal, n. 
fängelse, häkte. -nahme, f. häktande. -pflicht, 
.f. ansvarighet. -vollzug, m. häktande. 

Hag, -e [t] eı. -er, m. 1. nägnad, gärdsgärd, 
staket, häck, stängsel. 2. inhägnad. 3. 
busksnår. 4. 'skogspark, hage, lund. 8. äng, 
gräsvall. -apfel, m. vildäpple. -ebüche, /f£.- 
hvitbok. -sbüchen, -ebüchen, a. af hvitbok ; 
via. fast, hård, råbarkad, grof. -ebutte, f. 
nypon. -edern, m. hagtorn. : 

Hagel, -, m. 1. hagel. Alle m! kors för tusan! 
2. (skjut)hagel; artm. skrot, drufhagel. 3. 
vagel på ögat. 4. frö i ugg. 6. F Jan er. X Hans 
av pöbeln, packet. -dioht, a. tät som hagel. 
-gans, /. vildgås. -guls, m. stark hagelskur. 
-kern, n. 1. hagelkorn. 2. vagel. -n, sv. itr. A. 
vanl. opers. hagla. -sehlag, ın. hagelakada. 
-schlosse, /. hagelkorn. -schrot, n. (skjut-) 
hagel. -stein, m. hagelkorn. -sturm, m. storm 
med hagel, hagelby. -versicherung, /. försäk- 
ring mot hagelskada. -vell, a. F blixtfull. 


* äkta sms. Ö saknar plur. $ har omijud. F famitjärt, PR iägre språk. X mindre brukligt. 


hager . 





hager, a.. mager, spenslig, skranglig. -kait, /. 
magerhet, spenslighet. 


Hagellrose, /. vild törnros, nyponbuske. -stelz, 


.»e[®], m. gammal ungkarl. 

had, itj. haha, ähä, jasä. 

Häher, -, m. zooi. 1. nötakrika. 2. bläkräka. 

Hahn, -e.t, m. 1. tupp. [Der beste] a im 
Korbe sein: vara högsta hönset i korgen, 
jm den roten mn aufs Dach setzen: antända 
ngns hus. 2. hanne biand höns- o. säugfäglar. $. 
a und Henne: linblomma. 4. hane på ge- 
vär. 6. F käck, modig, öfvermodig person. 
6. F beskedlig stackare. 7. kran på ett rör. 
-buchen se hagebuchen. -enteder, f. tupp- 
fjäder. -enfüls, m. 1. tuppfot. 2. mm. kräk- 
fötter. 3. bot. solöga (Ranunculus). -ongefecht, 
n. tuppfäktning. -enkamm, m. 1. tuppkam. 
2. F tupe. 8. bot. amarant. -enkampf, m. tupp- 
fäktning, tuppstrid. -enruf, -ensang, -on- 
schrei, m. tuppens galande, hanegäll. -en- 
tritt, m. frö i agg. -rei, -e, m. hanrej. -reifedern, 
pl. a tragen: vara hanrej. -reischaft, f. 
egenskap af hanrej. 

Hai, -e[n], m. haj. -d- se Heid-. 

Hain, -e, m. 1. lund, hage. 2. se Hein. -ane- 
mene, /. hvitsippa. -büche = Hagebuche. 
-käfer, m. ekoxe. 

Häkel, -, =. o. n. virknäl. -arbeit, /. virkning. 
-6i, -es, f. 1. virkning. 2. förtret, gräl. -ha- 
ken, m. virknäl. -ig, a. 1. fullsatt med ha- 
kar, med häktor, med krokar; ojämn, skrof- 
lig. 2. vua. kinkig, brydsam, förarglig, för- 
trettig. -igkeit, /. 1. ojämnhet, skroflighet. 
2. via. kinkighet, förarglighet, brydsam be- 
lägenhet. -n, sv. L tr. o. ttr. A. 1. virka. 2. 
fatta, fästa med hakar ee. häktor. 3. via. 
häckla, förarga, reta, pika. 4. via. an etw. 
(dat.) av smäaktigtikritisera, nagelfara med, 
häckla ngt. II. rf. Sich fest a haka sig 
fast. -nadei, f. virknål. 

Haken, I. -, m. aim. Häkchen, -lein, 1. hake, 
krok, häkta. Bild. die Sache «hat einen el. 
ihren a det är ett litet aber med den sa- 
ken, seinen m anschlagen: lägga ut sina 
krokar, ein Häkchen [im Kopfe] haben: 
hafva en skruf lös, ein Häkchen auf jn ha- 
ben: hafva ett horn i sidan till ngn. 2. i sht 
dim. apostrof. 3. avr. årder. II. sv. tr. o. itr. 
h. haka, häkta, fästa med krok eı. hake. 
Bid. da hakte es ei. die Geschichte: det är 
just det, det hänger på. -büchse, /. hake- 
bössa. -förmig, a. hakformig, krökt. -schlüs- 
sel, m. dyrk. -schütz[e], m. arkebusier, bösse- 
skytt. -spiels, m. harpun. 

hakicht, hakig, a. hakformig, krökt. 

Häklller, -, m. -erin, -nen, f. 1. en som virkar. 
2. vila. retsam, förarglig person. -Igse häkelig. 

halb, 1. a. half. Es ist mn klockan är half, die 
Uhr schlägt voll und A klockan slår hel- 
och halftimmar, das ne Deutschland ei. vauı. 
vw Deutschland: halfva Tyskland, wer Vers: 


214 


— halbschäörig 
halfvers, ve Geschwister: halfsyskon. 2. 
adv. half-, t: ex. w gar, vw gekocht: halfkokt; 
halft, till halfs, till hälften, t. ex. u mit Ge- 


‚walt und w mit List, etw. u thun; hälften, 


t. ex. er ist nicht wm so flei/sig wie sein Bru- 

der. « und a till hälften, så där, tämligen, 
nästan, snart. 8. subst. Ein m. en half, ein 

wes: en hälft, atv. halfhet. Er ist nur ein 

ver (näm. Mann, Meister): han är blott en 
medelmätta. Eine we (näm. Flasche): en 
halfva, en halfbutelj, ein es (nämt. Seidel): 
ett halft glas. 4. adj. sufix. Andertm half- 
annan, drittem två och en half, halftredj}e, 
achten sju och en half o. a. v. 5. se halben. 
-amtlich, a. halft officiell. -ärmel, m. kort- 
ärm. -ärt, /. underart. -bauer, m. ägare af 
ett halft hemman. -bier, ». dricka. -bild, n. 
bröstbild, byst. -billtig, a. halfblods-. -bür- 
tig, a. oäkta (född). -durchmesser, m. radie. . 
-ehe, £f. konkubinat. -eirund, n. halfoval. -en,. 
suffigerad partikel, för skull, t. ex. ehrenn för 
hederns skull; jfr meinethalben. -entschium- 
mert, a. halfsofvande. -er sehalben. -erhaben, 
a. halft upphöjd. -esel, m. zoo. dsjiggetai.. 
-flach, a. lindrigt bugtig. -franzband, m. half- 
franskt band. -gebacken, a. halfgräddad. 

-geschofs,n. halfvåning, entresolvåning.-gold, 
n. falskt guld (guidlik legering af koppar o. zink). 

gott, m. halfgud. -gut, ». legering af hälften 
bly, hälften tenn. -helt, /. halfhet. -helle, 


-f. halfdager. -hose, f. knäbyxor. -hundert, 
'n. femtiotal. 


-ferbär, a. som kan halfveras. 

-jeren, sv. tr. halfvera, dela midt itu. -ierung, 
f. Insel, /. halfö. -jährig, a. halfärig. -jähr- 
lich, a. återkommande hvarje halfär, half- 
ärs-. -kenner, m. ytlig kännare. -kenntni[l]s, 
J. ytlig kännedom. -kost, f. halfinackorde- 
ring. -kreis, m. halfkrets, halfcirkel. -kugel, 
F. halfklot. -kugelig, a. halfrund. -kundig, a 

ytligt kunnig. -kutsche, f. halftäckare. -laut, 
a. halfhög (om rösten). -Iederband, m. half- 
franskt band. -leinen, I. a. af halflinne, half- 
linne-. II. n. o. -Ieinwand, f. halflinne. -licht, 
nn. halfdager. -ling, Hälbling, -e, m. en som 
gör sig skyldig till halfbet, haltar på bägge 
sidor. -mann, m. 1. stackare. 2. evnuck. 
-mast, adv. Die Flagge m hissen: hissa flag- 
gan på half stång. -mehl, n. halffint mjöl. 
-mensch, m. rå, obildad människa. -messer, 
m. radie. -monatlich, a. halfmånatlig, fjorton 
dagars. -mönd, m. halfmåne. -mutter, f. styf- 
mor. -offen, a. (om dörrar) på glänt. -pacht, /.. 
hälftenbruk. -part, m. o. n. halfpart, hälft. 
vw machen: dela midt itu. -pensien, /. half- 
inackordering. -rechts, adv. halft höger om. 
-scheid, -scheit, -schied, 0, f. hälft. -schläch- 
tig, a. till hälften tillhörande ett, till hälf- 
ten ett annat slag. -schlaf, m. slummer, lätt: 
sömn. -schlag, m. bastard. -schlummer, m.. 
lätt slummer. -schnepfe, /. halfenkel becka- 
sin, härdsnäppa. -schürig, a. om un: klippt 


ir. intransitive, TÅ. reflexivt, 88. starkt, 8V. svagt, 8. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


halbseiden — 215 


hvarje halfär; via. som gör allt blott halft, 
half, opålitlig, medelmåttig. -seiden, a. af 
halfsiden eı. halfsilke. -strumpf, m. kort- 
strumpa. -stündig, a. räckanae en halftimmes 
tie. -stündlich, a. återkommande hvarje half- 
timme. -täglg, a. en half dags. -t[h]eillg, a. 
tndelad, delad i två lika delar. -t[hleilung, 
f. tudelning i två lika stora delar. -trauer, f. 
half sorg. -tüch, n. halfkläde. -vetter, m. 
halfkusin. -voll, a. full till hälften, half. 
-vollständig, a. halffärdig. -wachsen, «a. half- 
växt. -weg[e] eı. vanı. -wegs, adv. 1. halfvägs. 
2. tämligen, någorlunda. -weit, /. lägre me- 
delklassen, simpelt folk. -weltdame, -welt- 
lorin, f. simpelt fruntimmer, kurtisan. -wild, 
a. halfvild. -wissen, r. ytligt vetande. -wis- 
ser, m. halflärd person. -wisserei, f. ytligt 
vetande. -weolie, /. blandad ull. -wollen, a. 
halfyllen. -wöehsig, a. halfvuxen. -zirkel, m. 
halfcirkel. -zug, m. halftropp. 

Halde, -n, f. 1. sluttning. 2. kulle. 3. varg. 
alaggvarp, varphög. | | 

Hälfte, -n, /. hälft, halfva. Um die w teurer: 
en half gång till så dyr. 

Haltter, -, m. o. n., -n, f. 1. grimma. 3. bogträ. 
3. hölster. -kette, -leine, f. grimskaft. -n, 
sv. tr. sätta grimma på. -rlemen, -strick, 
-zügel, m. grimskaft. 

Hall, -e, m. skall, genljud. -e, -n, /. 1. hall. 
2. sal. 3. salumagasin, basar. -en, sv. itr. h. 
skalla, (gen)ijuda. -önser, I. -, m. invånare 
i Halle. U. arv. -énsisch, a. från, i, rörande, 
utmärkande för Halle, Halles. -i, itj. hallå. 
-ig[e], -en, f. ö vid Nordsjöns kust, som 
öfverspolas af floden. -Isch = hallensisch. 
-Jahr, n. vivı. jubelår. -6, I. itj. II. -[s], -s, n. 
hallå. -öen, sv. itr. h. ropa hallå; hojta. -éh 
se hallo. -ör, -en, m. hallor (arbetare i Halles 
saltverk). -Örenstadt, f. hallorernas stad, Hal- 
le. -#rentracht, f. hallorernas drägt. -ucina- 
tiön, -en, f. hallucination. -ånke se Halunke. 

Halm, -[e]s, -e[n], m. aim. f, strå. Die Frucht 
auf dem m verkaufen: sälja säden på rot, 
vila. jm das Hälmlein durch den Mund zie- 
hen: gnm smicker vinna ngn. -endach, n. 
halmtak. -satragend, a. sträbärande. -en- 
weise, adv. strävis. -frucht, f. sädesväxt, 
spannmål. -knoten, m. knut, knä på ett eträ. 

Hals, -e t, m. 1. hals. Einen langen m ma- 
chen: sträcka på halsen, über w und Kopf 
ei. w über Kopf: hals öfver hufvud, hufvud- 
stupa, sich etw. auf den m laden: skaffa 
sig ngt på halsen, sich etw. an den n reden: 
gnm sitt prat skaffa sig ngt på halsen, sich 
um den m reden: tala halsen af sig, einen 
schlimmen m haben er. Schmerzen el. es im 
we haben: hafva ondt i halsen, aus vollem 
we lachen, schreien: skratta, skrika med 
full hals, 2. halsstycke, krage, halsduk. 3. 
särskilda fall. Bis an den m in Schulden stek- 
ken: vara skuldsatt ända upp öfver öronen, 


— halten 


—.- 





bleib mir damit vom me: kom ej med det 
där, jm über den m, kommen: öfverraska 
ngn, in den unrechten m kommen: komma i 
galen strupe, in seinen m, hineinlügen: få 
höra o. ua förebräelse för lögn, es riecht 
jm aus dem we: någon har dålig andedrägt, 
sch hab’s satt bis an den nm er. es wächst mir 
schon zum we heraus: jag är alldeles ut- 
tröttad på det. -abschneiden, n. halsens af- 
skärande; vila. lurande, präjande, ocker. 
-abschneider, m. bödel, mördare; vita. ock- 
rare, präjare. -berge, /. halsbärga. -hinde, 
f. halsduk. zua. etw. hinter die wm gie/sen: 
taga en tår på tand. -bräune, f. mea. difteri, 
strypsjuka. -brechend, -brecherisch, a. hals- 
brytande. -bund, m. halslinning, skjortkrage. 
-dröge, f. mandel (halskörtei). -@, An, f. 1. jäg. 
halsband. 2. sju. hals. en, sv.tr. 1. falla om hal- 
sen, omfamna. 2. sju. halsa, hala an halsarne. 
-ontzündung, /. strapinflammatior. -flosse, /. 
bröstfena. gefährlich, a. lifsfarlig.-gehäng[®], 
-gehenk, n. halsprydnad, -smycke. -gericht, 
n. 1. domstol öfver lif och död. 2. domi 
lifssak. -gerichtsbarkeit, /. domsrätt i lifs- 
saker. -rocht, n.> Halsgerichtsbarkeit. -sache, 
f£. lifssak. -schnur, f. halskedja. -starrig, a. 
halsstarrig. -starrigkeit, /. halsstarrighet. 
-stimme, /. falsett. -strafe, /. dödsstraff. 
-streif, -strich, m. halslinning. -weh, n. hals- 
ondska. . 


Halt, I. -e, m. 1. halt, rast, rastställe, (anhalt-) 


station. 2. stöd, stadga, hållning. 8. inne- 
håll, halt. Dieses Gerücht ist ohne m detta 
rykte saknar all grund. I. itj. halt. III. 
adv. F visserligen, nog, väl, fälle, läll. -bär, 
a. 1. möjlig att hålla, att försvara. 2. stark, 
fast, hällfast. -barkeit, /. 1. möjlighet att 
hålla, att försvara. 2. styrka, hållfasthet, 
fasthet. -efost, m. F polisbetjänt, griphum- 
mer. -ekind, n. bortackorderadt barn. -8- 


"mutter, /. fostermor. -en, st. I. tr. 1. hålla. 


Schritt a. Tritt u hålla jämna steg, den 
Mund rein eı. reinen Mund m hålla munnen, 
tiga, es mit jm m hålla med ngn, stå på 
ngns sida. Med prep. Etw. an das Feuer m 
hålla ngt framför, öfver elden; für etw. m 
hålla, anse för ngt; gegen einander m hålla 
emot hvartannat, jämföra; die Hand in die 
Höhe a hålla upp handen; über die Taufe 
a bära till dopet. 2. opers. Es hielt ihn 
nicht lange in dieser Lage: han kunde ej 
länge fördraga detta läge. 3. part. perf. &) 
Gehalten sein zu: vara tvungen att, b) ge- 
gen jn gehalten sein: vara tillbakadragen, 
stel mot ngn. 4. särskitda fan. Ztw. bära. 
ngt, t. ex. der Zweig kann die Last nicht m; 
m Sie es damit wie Sie wollen: förfar där- 
med efter behag, so m wir es: så är vår 
sed, wie willst du es damit gehalten haben? 
hur vill du ha det därmed? das Ahendmahl 
a utdela nattvarden, viel ex. grofse Stücke 


Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. 1 bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre bruktigt. 


Halteplatz — 216 





-- Sm mee 


ouf ja ei. von jm m sätta stort värde på 
ngn, viel auf sich m hafva höga tankar om 
sig, nichts awf etw. lack.) m hafva låga tan- 
kar om ngt, halt den Dieb! ta fast tjufven! 
Frieden und Ruhe a lefva i godt förstånd, 
etw. im Gedäcktrisse m komma ihåg ngt, 
Gericht über jn m sitta till doms öfver ngn, 
JA hoch, wert sätta ngn högt, sätta värde 
på ngn, den Kopf hoch — bära hufvudet, 
nacken högt, Kostgänger a hafva inackor- 
deringar, ;n kurz m vara sträng mot ngn, 
Mahlzeit m, spisa, sitta till bords, sein Mit- 
tagsschläfchen w taga sin middagslur, Pro- 
be bestå profvet, Ruhe av hålla sig lugn, 
was m Sie von ihmf hvad har ni för tanke 
om honom? jn beim Worte a taga ngn på 
ordet. II. rl. 1. hålla sig. Sich an ja we- 
gen etw. m hålla eig till ngn för ngt. 2. 
Etw. läfst sich leicht, schwer m ngt är lätt, 
svårt att hålla. 3. uppföra sig, skicka sig. 
4. särskilda fall. Sich fär sich m hållas för eig, 
sich kuum mw können: hafva svårt att låta 
bli. Das Wetter hält sich: det vackra vä- 
dret fortfar, det fortfar att hälla uppe. III. 
sir. h. 1. hålla (ej gå sönder). Das Eis hält: 
isen bär, die Farbe hält: färgen sitter i. 2. 
Auf etw. (ack.) los w sigta på ngt. 8. hålla, 
göra halt, rasta. 4. Auf etw. (ack.) w gifva 
akt på ngt. 5. Dafür m vara af den äsig- 
ten. 6. Etw. hägt schwer: ngt sitter hårdt, 
sitter åt, bereder svårigheter. 7. beherska 
sig, lägga band på sig. -epiatz, m. anhalt- 
station. -epunkt, m. 1. stödjepunkt. 2. håll- 
(ställe), station, anhaltstation. -er, -, m. 1. 
i sms. en som håller ngt. 2. hållare, skaft, 
pennskaft, handtag, tag, grepe. 

Hälter, -, m. förvaringskärl, reservoar. 

Haltllestelle, /. = Haltepunkt 2. -ig, X hältig, a. 
i sme. -haltig, innehållande, -blandad. -kette, 
f. hämkedjea. -los, a. haltlös. -Issigkelt, f. 
haltlöshet. -machen, an. halt. -statt, -stätte, 
‚f. rastställe, hviloplate. -ung, /f. 1. hållande. 
2. hållning. 8. stöd, fäste. 4. totalintryck. 
-ungslos, a. hällningslös, utan hällning. 
-ungslosigkeit, /. brist på hållning. 

Halänklle, -n, m. spetsbof, kanalje, skurk. -en- 
haft, a. bofaktig, skurkaktig. -erél, -en, f. 
kanaljeri, bofstreck. -isch = halunkenhaft. 

Hambutte, -n, f. nypon. 

Hamen, -, m. aim. Hämchen, -lein, 1. metkrok. 
2. (fiek)häf, kasse; rapphönsnät. 

hämisch, a. ond, ondskefull, bakslug, skade- 
glad. 

Hämling, -e, m. kastrat, evnuck. 

Hammel, -[f]. m. 1. kastrerad bagge. F um 
wieder auf besagten m zurückzukommen : för 
att återvända till ämnet. 2. färstek. 3. vua. 
beskedlig stackare, kräk. -braten, m, fär- 
stek. -fett, ». färtalg. -fleisch, n. fårkött. 
-keule, f. färbog. -lamm, n. bagglam. -n, tr. 
kastrera baggar el. nünniskor. Sprung, m. OM- 








— Hand 


röstning som går så till, att alla röstande lemna rum 
met o. sedan återvända gom olika dörrar, de jakande gnm 
en, de nekande gnm en annan. 


Hammer, - el. vanı. -t, m. 1. hammare. Unter 


den m kommen el. dem w rerfallen: gå un- 
der klubban. 2. Hümmerchen, -lein: a) but- 
rande tomte, rå, b) ond ande, djäfvul, c) 
Meister Hümmerlein: bödeln, skarprättarn. 
-axt, /. yxhammare. 


hämmerbär, a. smidbar. -keit, /. smidbarhet. 
Hammerlibeil,n. yxhammare. -helm, ». hammar- 


skaft. -herr, m. brukspatron. -hütte, /. bruk. 


Hämmerilling, -e, m. = Hammer 2. -n, sv. tr. e. 


ür. h. hamra, slå. 


Hämmling » Hämling. 
hämerrhlioidällisch], a. hemorroidal(isk). -0i- 


den, pl. hemorroider. 


Hampellimana, -er }. ». leddocka, ryckgubbe; 


bil. narr, pajas. -männisoh, a. beskaffad SOM 
en leddocka, en ryckgubbe; via. narraktig. 
-n, sv. itr. h. sprattla med armar och ben. 


Hamster, -, m. 1. hamster. 2. hamsterskinn. 


3. bild. a) enstöring, b) girigbuk. -In, -nern, 
f. hamsterhona. -n, sr. itr. å. I. hopsamla, 
hopsamka förråd. 2. F plugga, träla. 


Hand, -e t, f. 1. hand, t. ex. a) die umgekehrte 


ei. verkehrte m handens afvigsida, eine m 
breit: en hands bredd: bild. kurzer ov utan 
omsvep, rakt på sak, gesamter m allasam- 
mans; b) med verb: die av bei etw. im Spiele 
haben: hafva sin hand med i spelet, alle 
Hände voll zu thun kaben: hafva fullt upp 
att göra, hafva mänga järn i elden, freie 
a haben: hafva fria händer, via. die a in 
den Schofs legen: lägga armarne i kors, 
die m auf etw. legen: lägga beslag på ngt, 
jm hülfreiche m leisten: bispringa ngn, 
hohle Hände machen : gom sätt, åtbörder anhålla 
om drickspengar, auf eiguer a sitzen: stå 
på egna fötter, wie man eine m umdreht: i 
en handvändning, die m nicht umdrehen er. 
umkehren um etw.: ej det ringaste bry sig 
om ngt; C) med prep. an die av geben: gifva 
vid handen, jm an die m gehen mit etır.: 
gå ngn tillhanda med ngt, ja an der m hu- 
ben, halten, führen: hålla ngn i handen; 
auf eigene m på eget bevåg, jm etw. auf 
die m geben: gifva ngn ngt på hand, hand- 
pengar, arv. gifva ngn ett slag på fingrarna, 
das liegt auf der [Aachen] » det ligger i 
öppen dag, jm auf die m, sehen: noga öfver- 
vaka ngn; etw. aus der a ei. den Händen 
geben: lemna ngt från sig, etw. aus der m 
legen: lägga ngt från sig; ja bei der m 
fassen: taga ngn i hand, mit der Antwort 
bei der m sein: hafva ett svar tillhands; 
hinter der m sein ei. sitzen: sitta i efter- 
hand; jm in die Hände arbeiten: underlätta, 
främja ngns arbete, ja in der m a. in Hän- 
den haben: hafva ngn i sitt våld, die Beine 
in die Hände nekmen:lägga benen på ryggen; - 





Ür. intransitivt, TÅ. refexivt, 3. starkt, SV. svagt, ir. transitivt verb. Ä. har haben, 8 har sein till hjälpvecb. 


Handauflegen — 217 


mit der a gemacht: gjord,arbetad för hand, 
sich mit Händen greifen lassen: vara all- 
deles pätaglig, mit leeren Händen abziehen: 
få gå tomhändt, med oförrättadt ärende; 
nach der m verkaufen: sälja efter hand- 
vigt; über die n einschenken: hälla i med 
afvwig hand, mit jm über die a sein: stå på 
spänd fot med ngn; etw. unter [den] Hän- 
den haben: hafva hand om ngt, unter der 
a under hand; die Arbeit geht ihm von der 
a arbetet går raskt undan för honom, von 
der av weisen: tillbakavisa, afslå; vor der 
a tills vidare, vor der w sein: sitta i för- 
hand, etw. vor die Hände nehmen : füretaga 
sig ngt; jm zur m gehen: gå ngn tillhanda, 
etw. zur w haben: hafva ngt tillhands, zur 
a sein: vara tillhands. 2. pr. äfv. +, tvär- 
hand, kvarter. 8. (hand)stil, t. ex. eine gute 


ev haben eı. schreiben: hafva en vacker stil. 


-auflegen, ». -auflegung, f. händernas pä- 
läggning. -becken, ». handfat. -betrieb, 2. 
manufaktur. -billet[t], n. biljett (bref mea bud). 
-blatt, n. manschett. -breit, a. af en hands 
bredd. -brief, m. 1. egenhändigt bref, auto- 
graf. 2. = Handbillet. -büchse, /. lätt bössa, 
karbin. -decke, /. mindre täcke. -dienst, m. 
dagsverke. -dienster, m. dagsverkare. 

Händelldruck, m. -drücken, ». handtryckning. 
-geben, n. att räcka hvarandra händerna. 

Handileimar, m. mindre ämbare. -eisen, n. 
handboja. 

Händeklatschen, ». handklappning. 

Handel, -+, m. 1. handel, affär. us einig sein: 
komma öfverens, jm den m aufkündigen a. 
aufsagen: säga upp vänskapen med ngn. 
2. tilldragelse, händelse. 38. ı sit pi. gräl, 
krakel, kif, tvist. Sich aus dem av ziehen: 
draga sig ur spelet. -geist, m. affärsgeni. 

Händelmacher(in), m. (f£.) grälmakare (-erska). 

handeln, sv. I. itr. k. 1. handla, göra, uppföra 
sig. Er hat als Bruder an mir gehandelt: 
han har handlat mot mig, behandlat mig 
som en bror. Teat. wde Person : uppträdande 
person. 2. Der Verfasser, das Buch handelt 
von der Freundschaft: författaren behand- 
lar, boken handlar om vänskapen. 3. Um 
den Frieden a underhandla om fred, mit 


jm um eine Ware „, köpslä med ngn om | 


en vara, [mit] sich m lassen: låta pruta 

med sig. 4. handla, drifva handel. Nach 

Indien m drifva handel på Indien. II. rf. 

1. opers. es handelt sich um etw. : det är fråga 

. om, gäller nyt. 8. se I, 3. 8. Sich reich ev 
blifva rik på sin handel. 


handeitreibend, a. handelsidkande. 


— Handlungsbeflissener 





salubjudas. -gelst, m. affärsgeni. -genosse, 
m. kompanjon. -genessenschaft, -gosellschaft, 
f. handelsbolag, -kompani. -gesellschafter, 
m. kompanjon. -gesetz, ». handelslag, -balk. 
-hafen, »n. hamn för handelsfartyg. -herr, 
»n. köpman, chef för ett handelshus. -leute, 
på. ar -mann, m. handlande, köpman. -män- 
nisch, a. köpmans-. -sehule, /. handelsskola, 
-institut. -sperre, /. förbud mot handels 
idkande. -stadt, /. köpstad. -stand, ın. köp- 
mansstånd, -kär. -tag, m. 1. dag då handel 
får bedrifvus. 8. köpmansmöte. 


Händellistifter(in), -sücher(in), m. (/.) gräl&ma- 


kare (-erskn). -süchtig, a. grälaktig, -ejuk. 


Handelsliverkehr, m. 1. affärsförbindelse. 2. 


affärslif, omsättning. 
kande folk. 


-volk, 2». handelsid- 


-&(F), (adj. 
böjn.) m. /. handelsidkare, -erska. 


Händellringen, ». händernas vridande. -waschen, 


n. handtvagning. 


Handliexemplar,n.mindre,lätthandterligt exem- 


plar. -fals,n. 1. mindre fat, fjärding. 2.hand- 
tat. -feger, m. viska. -fest,a. handfast. -teste, 
J. 1. handslag ss. bekräftelse af ett löfte. 2. tro-’ 
lofning. 3. gnm egenhändig underskrift be- 
kräftad urkund. -fläche, f. sida af en hand. 
-gebrauch, m. Ausgabe zum we: mindre (te. 
handterlig) Upplaga. -geld, ». handsöl, hand- 
pengar; städja. -gelenk, n. handled. -gelöb- 
ni[t]s, -geläbde, n. med handslag bekräftadt 
löfte. -gemein, a. m werden: komma i hand- 
gemäng. -gemenge, n. handgemäüng. -geplisk, 
2. lätt bagage som man bär i handen, för med sig i 
kupén. -gerecht, a. lätthandterlig. -geschmei- 
de, n. armsmycke. -gewebe, n. för handen 
väfdt, hemmaväfdt tyg. -greitlich, a. 1.hand- 
griplig. 2. påtaglig. -greiflichkeit, /. 1. hand- 
griplighet. 2. pätaglighet. -griff, m. 1. hand- 
grepp, grepp. 2. handtag. -habe, f. handtag. 
-haben,’ sv. tr. handhafva, sköta, förvalta. 
-haber(in), m. (f£.) handhafvare, förvaltare: 
-habung, /. handhafvande, skötande. -heft, 
». anteckningsbok. 


-händig, a. i sms. 1. -händt. 2. Viera spielen: 


spela fyrhändigt. 


Handiikarre(n), /. (m.) dragkärra. -kauf, m. 1. 


handpengar. 2. köp efter handvigt. 8. mi- 
nuthandel. -klapper, f. kastanjett. -koffer, 
m. kappsäck. -krause, /. veck, remsa kring 
händerna, manschett. -langen = handlan- 
gern. -langer, -, m. handtlangare. -langern,‘ 
itr. h. vara handtlangare. -leiter, /. liten 
stege. -leitung, /. handledning. 


Handelsliangelegenheit, /. affär. 
affärsförbindelse. 

Handelschaft, /. 1. köpmanskär. 2. handel, 

Handelelldiener,m.bodbetjänt, bokhällare.-frau, 
J. handelsidkerska. -gärtner, m. trädgärds- 
mästare som salubjuder sina varor. -gärtse- 
rei, /. trädgärdsanläggning hvars alster 


-heziehung, r. Händler, -, m. handlande, köpman. 

handlich, a. 1. lätthandterlig; bna. foglig, med- 
görlig. 2. måttlig, aav. tämligen. 3. hand- 
griplig. 4. am. handfast, dugtig, rask. 

Handlung, /. 1. handling. 2. a) handel, b) 
handelsbod, affär. c) handelshus, firma. 


-sausdruck, m. handelsterm. -sheflissene(r), 





Av = föregående appslagvord. ” äkta sms. Ö saknar plur. 1 har omljud. F famitjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Handlungscommis — 218 


m. 1. elev vid handelsinstitut. 2. handels- 
bokhållare. -scommis, m. bodbetjänt, han- 
delsbokhällare. -sfähig, a.i stånd att handla. 
-sgesellschafter, m. kompanjon. -siehriing, m 
. bodgosse, springpojke. -spapier, n. affärs- 
handling. -sreisende(r), ın. handelsexpedit. 
Handlimuff, m. armmudd. -münze, /.skiljemynt. 
-ramme, /. ramningsklubba, stamp; stenlägg. 
jungfru. -reichung, /.handräckning, bistånd, 
hjälp. -rolle, /. mangel för hand. -rücken, 
m. handens afvigsida. -rut[h]e, /. skaft på 
piskor, slagor m. m. +SChein, m. skuldförbindelse. 
-schelle, /. handboja. -schlag, m. handslag. 
-schmiede, /. smedja dur det smides für hand. 
-schreiben, 2. handbref; egenhändigt bref, 
biljett. -schrift, /. 1. handstil. 2. handskrift, 
manuskript. -schriftlich, a. 1. skriftlig, skrif- 
ven, handskrifven. 2. beträffande handskrif- 
ter, manuskript. -schuh, m. handske. -schuh- 
macher, m. handskmakare. -siegel, ». privat 
sigill. -streich, m. öfverrumpling. -stuhl, m. 
väfstol for hand. -trommel, f. handtramma, 
tamburin. -umdrehen, -umkehren, ». hand- 
vändning. -verkauf, m. minuthandel. -voll, 
f. handfull. -wagen, m. dragkärra. -wahr- 
sager(in), m. (f.) en som spår I händerna, 


kiromantiker. -warm, a. ljum. -weife, f. nyst- |° 


vinda. -weiser, m. vägvisare me4 i en band 
slutande arm. -Werk, n. 1. handtverk, yrke. 
Jar das m legen: a) förbjuda ngn att utöfva 
sitt handtverk,.b) via. sätta p för ngns före- 
hafvande. 2. mästarnes församling. -wer- 
ker, -, m. handtverkare. -werkerverein, m 
handtverks-, arbetarförening. -werkszeug, n. 
verktyg. -wurzel, :f. handlofve, -led. -zei- 
chen, n. bomärke. Zug, m. handstil. 

Hanf, -[e]s, 0, m. hampa. -braut, /. F (galg-) 
rep. Mit der m getraut werden: blifva hängd. 
-on, hänfen, a. af hampa, hamp-. -leinen, n 
hamptyg. 

Hänfling, -e, m. hämpling. 

Hang, -e t, m. 1. 0, hängande (ställning). 2 
sluttning. 8. böjelse, anlag, fallenhet. 

Hängellärmel, m. hängande, vid ärm. -backe, 
J. hängande kind. -bauch, m. hängande ma- 
ge. -birke, /. hängbjörk. -brücke, f. häng- 
bro. -gerüst, n. hängande ställning. -Iampe, 
f. hänglampa. -leuchter, m. ljuskrona. -lippe, 
f. hängande läpp. -matte, /. hängmatta. 
-maul, n. F hängande läppar. Ein m machen: 
hänga läpp. 

hangen, st. I. itr. h. o. K s. 1. hänga, an einem 
Haare a. an einem [seidenen] Faden: på 
ett hår, an der Wand: på väggen, am Gal- 
gen: i galgen. Von etw. voll m vara full- 
hängd med, betäckt, öfversällad af ngt, an 
einander m hänga ihop, m bleiben: a) blifva 
hängande, fastna; bina. b) hänga upp sig, ej 
komma ur fläcken, c) stanna på öfrerblifna 


— Harfenist 
sloka öronen, F den Mund eı. P das Maui m 
lassen: hänga läpp, am Gelde m med sin 
själ hänga fast vid pengarne, an jm m vara 
fästad vid ngn, einen Proze/s m lassen: ej 
fullfölja en process. 2. slutta, luta. II. * = 
hängen I. 


hängilen, sv. I. tr. hänge. Jm alles auf den 


Leib m göra stora utgifter för ngns klädsel, 
etw. an den Nagel a. in den Schornstein a 
uppgifva ngt, slå ngt ur tankarne, den Man- 
tel nach dem Winde a vända kappan efter 
vinden, F mit m und Würgen: efter sju 
sorger och åtta bekymmer. II. = hangen I. 
-enswört[h], -enswärdig, a. värd att hängas. 
-eschlols, ». hänglås. -eweide, /. tårpil. -sel, 
”, AR. o. m. hängare, hängband. 


hannllov[e]ränisch, -övfe]risch, a. hannoveransk. 
Hans, -e[n]s a. -en, -e[n] eı. -e }, m. aim. Häns- 


chen a. Häns[eJlein a. Hänsel[chen], 1. npr. 
Hans. 2. oftast F Ein grofser m en hög herre, 
a Dumm: dumhufvud, av in allen Gassen : 
person som blandar sig i allt, m» Ohnesorg : 
glad gargon, lustigture. -a, -e, 0, f. hansa. 
-sät, -en, m. hanseat. -sätisch, a. hanseatisk. 


Hänssiliöl, -en, /. 1. drift, gyckel. 2. jo. höns- 


ning. -n, sv. ir. 1. Jn m låta ngn via hans in- 
träde 1 ett sällskap, en orden m. m. genomgå vissa 
gyckelceremonier; 43. hönsa ngn. 82. i aller. 
gyckla, drifva med, reta. -ung, /. 


Hanslinärr, m. gycklare, upptägsmakare, narr. 


-würst, m. pajas. -wurster6l, -wurstiäde, -würst- 
komöddie, /. -würststreich, m. pujasapptäg, 
harlekinsputs; burlesk komedi. 


Hantllei, -n, f. eymn. gymnastikredskap bestä- 


ende af tvänne järnkulor med ett handtag 
emellan (användes vid armsträckningar). "OM, sv. fir. 
h. gymn. gymnasticera med Hanteln. -ieren. 
sv. I itr. h. arbeta med händerna, vara Byssel- 
satt, hafva sin sysselsättning, utöfva ett 
yrke; väsnas, bråka. Mit etw. m handskas 
med ngt. II. tr. handtera, behandla. -ierung, 
f. handtering. 


haperliig, a. knagglig. -n, sv. itr. h. ej gå fram- 


åt, fastna, sitta fast. 


Happ, -e, m. 1. 0, snappande, napp. 2. = Hap- 


pen II. -en, I. sv. itr. h. snappa, nappa, 
nafsa, hugga med munnen. II. -, m. aim. Häpp- 
chen, -lein, F bit, beta, tugga. -Ig, a. begär- 
lig, lysten. -igkelt, /. begärlighet, lystenhet. 


Haps, I. -e, m. = Happ. Mit einem m verschlin- 


gen: sluka i ett enda tag. II. itj. med ens, 
i ett nu. 


häpsi, itj. betecknande nysning, tBi. 
Harem, -s, m. harem. . 
hären, I. a. af hår, af tagel, hår-, tagel-. II. 


= haaren. 


Härllesie, -[e]r, /. kätteri, sekterism. "étiker, 


«, m. kättare, sekterist. -étisch, a. kättersk, 
sekterisk. 


kartan, bis zu ei. auf (med ack.) ettv. Av hängande | Harflie, -n, f. harpa. -on, sv. itr. h. spela harpa. 


räcka ned till ngt, die Ohren m lassen: 


-[e]ner, -, -enist, -en, m. harpspelare. 





str. intransitivt, rl. refiexivt, 38. starkt, 8V. svagt, br. transitivt verb. Å. bar haben, 8. har sein till bjälpvesb. 


härlig 


härlig, a. hårig. -Ing se Hering. 

Harke, -n, f. räfea, kratta. F vna. jm zeigen, 
was eine av ist: tillrättavisa ngn. -R, sv. 
tr. o. itr. h. räfsa, kratta. -r, -, m. räfsare. 

Harlekin, -s cı. -e, m. harlekin, pajas. -äde, 
-n, -8P0s58, /. burlesk komedi i hvilken harle- 
kinen spelar hufvudrolien. -Spritsche, f. harlekins 
träsvärd. 

Harm, -[e]s, 0, m. 1. harm, vrede. 2. föro- 
lämpning, kränkning. Jm m zufügen: för- 
olämpa, kränka ngn. 

härmen, sv. I. tr. förolämpa, såra, gräma. II. 
rl. harmas, gräma sig. 

harmiifrei, a. bekymmerfri. -los, a. 1. obe- 
kymrad, sorglös. 2. oskyldig, oskuldsfull. 
-losigkelt, /. 1. sorglöshet. 2. oskuld. -enie, 
-[e]n, /. harmoni. -enieren, sv. itr. A. har- 
moniera, öfverensstämma. -önik, 0, f. har- 
monilära. -önika, -s eı. ..ken, f. harmonika. 
-6nisch, a. harmonisk. 

Harn, -[e]s, 0, m. urin. -en, sv. itr. k. kasta 
sitt vatten. -Isch, -e, m. harnesk. -ischen, 
sv. tr. kläda i harnesk. Geharnischt: klädd 
i harnesk; vila. i harnesk mot ugn. -Fuhr, /. 
sockersjuka. 

Harpllüne, -r, /. harpun. -ünen, sv. tr. harpu- 
nera. -unier, -e, m. harpunerare. -unieren, 
sv. tr. harpunera. -unierer, -, m. harpune- 
rare. -üse, -n, f. sjö harpojs. -Üsen, sv. tr. 
sjö. harpojsa. -yle, -n, /. harpya. 

harren, sv. itr. h. bida, vänta, auf etw. lack.) 
el. K einer (gen.) Sache: på ngt. Bi. auf Gott 
av sätta sin lit till Gud. 

harsch, a. hård, sträf, skarp; valkig, spröd. 
-8R, sv. itr. 8. o. h. blifva hård, sträf; om sår: 
läkas, få särskorpa. -heit, /. hårdhet, sträf- 
het. 

hart, -er t, a. 1. hård. ve Eier: hårdkokta 
ägg, wen Leib haben: vara härdlifvad. 2. 
sträng. Jn mw anfahren: strängt tilltala 
ngn. 3. aäv. v an (med dat)? tätt intill, strax 
bredvid. 4. särskilda fall. ves Geld: klingande 
mynt, metallmynt, ».es Futter: sädesfoder, 
etw. liegt m im Magen: ngt ligger tungt i 
magen, vw gewöhnt sein: ej vara bortklemad, 
vara van vid svårigheter, strapatser, einen 
wen Kopy' eı. Nacken el. Sinn haben: vara 
egensinnig, einen wen Kopf haben utv. haf- 
va svärt för att fatta, vara en träskalle, 
eine we Stirn haben: vara oblyg, einen wen 
Stand haben: hafva en svär ställning, es 
wird m halten zu: det blir svårt, kommer 
att sitta åt att, mis wer Not: med knapp 
nöd, m hören: höra illa, mus. we Tonart: 
durtonart, ein wer Schlaf: en djup sömn. 
-horste, /. m im Stahle: spricka, remna i 
stäl. 

Härte, -n, f. hårdhet. -n, sv. I. tr. härda, göra 
hård. I. str. s. o. rl. hårdna. 

hartligesotten, a. hårdkokt, via. förhärdad. 
-glas, n. härdadt glas. -häutig, a. tjock- 


— 129 — 


Haspel 





hudad. -herzig, a. härdhjärtad, grym. -her- 
zigkeit, /. härdhjärtenhet, grymhet. -holz, 
n. härdt trä; kärnvirke, -hörig, a. lomhörd. 
-hörigkeit, f. Jomhördhet. 

Härtigkeit, /. hårdhet, förhärdelse. 

Hartlikopf, m. egensinnig person, tjurhufvud. 
-köpfig, a. som har härdt hufvud; sa. egen- 
sinnig, envis. -köpfigkeit, f. 1. svårighet att 
fatta, att lära sig ngt. 2. egensinne, envis- 
het. -lehrig, a. som har svårt för att lära 
sig ngt. -leibig, a. härdlifvad. -leibigkelt, /. 
härdt lif, trög afföring. -lernig = hartlehrig. 

härtillich, a. något hård. -ing, -e, m. 1. vinter- 
äpple. 2. sur, omogen drufva. 

hartlimäulig, a. hårdmunt. -mäuligkelt, f. härd- 
munthet. -näckig, a. härdnackad. -näckig- 
keit, /. härdnackenhet. -rindig, a. försedd 
med hård kant. -sinn, m. 1. härdhjärtenhet. 
2. härdnackenhet. -traber, m. skarp traf- 
vare. 

Härtung, /. 1. härdande. 2. hårdnande. 

Hartwörden, a. hårdnande. 

Harz, I. -es, 0, m. npr. värget Harz. II. -e, n. 
kåda, harts. -en, sv. I. itr. A. 1. klibba vid 
som kåda. 2. samla kåda. II. tr. 1. Bäume 
a taga kådan af träd. 2. hartsa. -er, Här- 
zer, -, m. 1. harzbo. 2. kädsamlare. -hoiz, n. 
torrved, tyre. -icht, a. kådaktig. -ig, a. kå- 
dig. -kehle, /. bituminöst kol. -tanne, f. 
kädig gran. 

Hasärd, -[s], 0, n. 1. slump. .2. vägstycke. 
-ieren, sv. itr. h. våga, förlita sig på slum- 
pen. -spiel, ». hasardspel. 

hasch, itj. ta fatt! -6e, -s,n. = Hackfleisch. 
en, sv. I. tr. (söka) taga fatt, gripa. Sich 
(rpr.) av leka ta fatt. II. itr. h. Nach etw. w 
söka taga fatt ngt, dbna. jaga, jägta efter ngt. 

Häscher, -, m. polisbetjänt, gendarm. 

Hascheréi, -en, f. jägtande. 

Häscherei, -en, f. 1. polisverksamhet. 2. po- 
liskär. 

haschliieren se hachieren. -isch, -,O,n. hasjisch. 

Hase, '-n, m. dim. }, hare. F da liegt der m 
im Pfeffer: det är just svärigheten, där ha 
vi ägget, sehen wie der m läuft: låta saken 
ba sin gång, se tiden an. 

Hasel, -n, f. hassel. -huhn, n. järpe. -ieren, 
sv. itr. å. F göra krumspräng, drifva gyckel, 
väsnas. 

Hasenlifüls, m. harfot, -tass; bina. rädd stac- 
kare, hare. -füfsig, a. rädd, barhjärtad. -haft, 
a. harartad, har-; via. harhjärtad. -herzig, 
a. harhjärtad. -klein, n. ragu på hare. -pa- 
nier, n. Das w ergreifen: taga till harvär- 
jan. -scharte, /. harmynthet. -schlaf, m. 
sömn med öppna ögon. -schret, ». harhagel. 
F bild. mit m geschossen sein: vara uppslup- 
pen, hoppa och dansa. 

Häsin, -nen, f. harhona. 

Hasplie, X Häspe, -n, /. 1. dörr- eı. fönsterhake, 
dörr- eı. fönstergängjärn. 2. krampa. -el, -, 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


haspelig 0° — Häuptlingscohaft 


m., -n. /. 1. haspel. 2. spel, domkraft. 3. vef, 
haspel. 4. vändkors. -ellg, a. hastig, bräd- 
störtande, flängande, hafsig, slamsig, obe- 
ständig, ombytlig. -eln, sr. tr. o itr. hk. 1. 
haspla. 2. uppvinda, upphissa. 8. F hasta, 
hafsa, rusa; streta. -ler, -, m. hasplare. -le- 
rin, -nen, /. hasplerska. 

Hals, -es, 0, m. hat. m auf jn werfen: fatta 
hat till ngn. 

hassllen, sv. tr. o. itr. h. hata. -enswör[h], -ens- 
würdig, a. förhatlig. -er, -, m. -erin, -nen, f. 
hatare, fiende. 

häfslich, «. ful, obehaglig. motbjudande, vi- 


drig. Gegen jn m sein: vara ovänlig mot | 


ngn. -keit, /. fulhet. 

Hast, 0, f. hast, brådska. -en, sv. I. tr. på- 
skynda. II. rf. skynda (sig). II. itr. A. o. 
men riktningens augifvande 8. hasta, brådska, skyn- 
da. -ig, a. 1. hastig, brådstörtad. 2. häftig, 
uppbrusande. -igkeit, /. 1. hastighet, skynd- 
samhet. 2. häftighet. 

Hätschelllél, -en, /. oupphörligt smekande, 
smekningar, klemande. -RB, sv. tr. 1. smeka. 
2. klema, kela med, skämma bort. -ung, /. 

Hatschier, -e,m. 1. ridande drabant, lifgardist. 
8. 'polisbetiänt, gendarm. -garde, f. lifvakt. 
litgarde till häst. 

Hatz- se Hetz-. 

Hau, -e, m. 1. hugg, slag. F we bekommen: 
få stryk, få smörj. 2. huggning, hygge. 
-bär, a. som får huggas. -be, -n, /. aim. +, 
1. mössa för fruntimmer, i sht gifta, o. barn. Bild. 
ein Mädchen unter die a bringen: gifta 
bort en flicka, unter die a, kommen : blifva 
gift. 2. hjälm, kask, hufva; falkhufva. mia. 
jan auf die w gehen e. rücken: gå ngn inpå 
lifvet. 3. fjäderbuske, tofs på fägeihufruden. 4. 
den öfversta delen af ngt ss. huf, af moln omgif- 
ven bärgsspets, trädkrona, knpol, toppen 
af en klocka, öga på en yxa m. m. +ben, sv. 
tr. sätta mössa på. Gehanbt: klädd i mössa; 
försedd med tofs. -bitze, -n, f. haubits. 
-bleck, m. huggkubb. 

Hauch, -e,m. 1. utandning, andedrägt. 2%. fläkt, 
anda, doft. 3. nr imma. 4. gram. aspiration. 
«en, sv. I. itr. A. andas, fläkta. II. tr. andas, 
utandas. Die Finger warm m andas på fing- 
farne, så att de bli varma, jm Mut in die 
Seele « ingifva ngn mod. 

Haulldogenr, ı. 1. sabel. 2. F krigsbuss, -derer, 
«, m. åkare. -dern, sv. I. itr. h. 1. vara åkare. 
2. fara med en åkare, åka skjuts. II. tr. 
skjutsa. -@, -n, /. hacka. -en, st. o. X sv. I. 
ir. h. hugga, slå. II. tr. 1. hugga, hacka. 
Schartig m hugga hak i eggen, Bäunme m 
fälla träd, Fleisch m stycka kött, das ist 
nicht gehauen und nicht gestochen: det är 
hvarken hackadt eller malet. 2. F o. P slå. 
Sm eins eı. jn hinter die Ohren w gifva ngn 
en örfil, haust du meinen Juden, hau’ ich 
deinen Juden: som du gör med mig, gör 


| 


i 


jag med dig; betalt kvitteras. III. rf. 1. 
hugga sig. 2. F rpr. slåss. -er, -, m. 1. person 
som hugger, hackar, ss. vedhuggare, sten- 
huggare, vingårdsarbetare, grufarbetare. 2. 
Jug. vildgalt. 3. huggtand, bet. 4. sabel, jäg. 
hirschfängare. 


Häuer, -, 2. bärg. grufarbetare. 
Haulleröi, -en, f. P slagsmål. -fe, -s el. vant. 


-n[s], -r, m. aim. }, hög, hop, mängd, skara, 
grupp. Einen an aus etw. machen: lägga 
ngt i hög, der [gro/se a. gemeine] » hopen, 
massan, pöbeln, in ganzen el. dichten a. hel- 
len un: i massor, i stora skaror, auf einen 
ann: i hög, zu Ann eı. zu Hauf se suhauf,. 
etw. über den ei. über einen mn werfen: 
kasta ngt öfver ända, omkull, alle Beden- 
ken über den nn werfen: kasta alla betänk- 
ligheter öfver bord, jn über den „un schie- 
fsen: skjuta ned ngn. 


häufeln, sv. tr. o. itr. h. lägga i hög, i små 


högar, hopa. 


Haufen, m. se Haufe. 
häufllen, sv. tr. o. rl. hopa (sig). Ein Mafs m 


råga ett mått, gehäuft messen: gifva rägadt 
mäit. -ig, a. 1. ofta förekommande, ej säll- 
synt, vanlig; aav. ofta. Seine wen Besuche: 
hans täta besök. 2. X talrik; av. i mängd. 
-igkelt, /. 1. vanlighet. Die m seiner Be- 
suche: hans täta besök. 2. X talrikhet. -ung, 
f. hopande. 


Haullholz, n. 1. till hygge bestämd skog. 2. 


huggen skog. -kiotz, m. huggkubb. 


Haupt, -er. }, n. hufvud. Zu den e. seinen 


Häupten: vid sin hufvudgärd. rna. huf- 
vudman, främste man, anförare; hufvud- 
stad. Den Feind aufs m schlagen:.a) slå 
fiendens hufvudstyrka, b) i grund slå fien- 
den. -abschnitt, m. hufvudafdelning, del ar 
en bok, hufvudskede. -ansicht, /. 1. allmän 
äsigt. 8. vy öfver hela staden, huset m. m. -Ar- 
beit, f. hufvudsakliga, vigtigaste aelen ar ar- 
betet. -armee, /. hufvudarme, hufvudstyrka. 
-augenmork, n. Sein m auf etw. richten: rik- 
ta sin blick, sin uppmärksamhet hufvud- 
sakligen på ngt. -beitrag, m. hufvudbelopp, 
-summa, största belopp. -binde, /. pann- 
bindel. -sinkemmen, n. hufvudsaklig in- 
komst. -ende, nr. hufvudgärd. -erbe, I. m. 
1. hufvudarfvinge. 2. universalarfvinge. II. 
rn. hufvudsakliga, största aeten ar arfvet. 
-fach, n. 1. hufvudfack, största fack. 2. spe- 
cialitet. -farbe, /. 1. hufvudfärg. 2. enkel 
färg. -fest, n. vigtigaste, officiella delen af 
en fest. -hahn, m. F högsta hönset i korgen. 
heor, n. = Hauptarmee. -karte, f. hufvud-, 
generalkarta. -kerl, m. F präktig karl. -leh- 
rer, m. öfverlärare, ordinarie lärare. -leute 
se Hauptmann 2. 


Häuptling, -e, m. höfding. -s, adv. hufvudet 


för, hufvudstupa. -schaft, /. 1. höfdingevär-. 
dighet. 2. höfdingedöme. 


ee — — — —n——  — =  ="———-Xr--——— —— ne — 


itr. intransitivt, rl. reficxivt, 8. starkt, SU. svagt, ir. tramsitivt verb. A. har haben, 3. har sein till hjälpverb. 








hauptllios, a. saknande hufvud; via. saknande 
öfverhufvud, anförare. -iust, f. stor glädje, 
hjärtans glädje. -macht, /. hufvudstyrka. 
-mann, m. 1. pi. -er t, hufvudman, höfvids- 
man, öfverhufvud, anförare. 2. pm. Haupt- 
leute, kapten. -mannschaft, /. 1. (med biten på 
sista stafv.) kKaptensgrad, a) kaptensvärdighet, b) 
samtlige kaptener. ®%. (med biten på nästsista stafv.) 
hufvudtrupp, hufvudstyrka. -mast, m. stor- 
mast. -merkmal, ». hufvudsakligt känne- 
tecken. -messe, f. högmässa. -musterung, 
f. generalmönstring. -narr, m. ärkenarr. 
-RERNET, m. mat. gemensam nämnare. -nisder- 
lage, /. 1. afgörande nederlag. 2. general- 
depot. post, f. 1. stor post. 2. = say. -pest- 
amt, n. centralpostkontor. -preis, m. stort 
pris, första pris. -rechaung, f. hufvudräk- 
ning, -konto. -regel, /. 1. hufvudregel. 8. 
allmän regel. -sache, f. hufvudsak. -säch- : 
lich, a. hufvudsaklig. -schlacht, f. hufvud- | 
slag; afgörande slag. -schuld, f. 1. största, 

betydligaste skuld. 2. största skuld, största 

fel. -schuldner, m. största gäldenär. -schwie- | 
rigkeit, /. stor, största svårighet. -seite, f. 

hufvud-, framsida. -späls, m. F präktigt 

skämt, härligt nöje. -stadt, /. hufvudstad. 

-städter(in),m.(f.) hufvudstadsbo. -städtisch, 

a. hufvudstadsaktig. -stärke, /. hufvad- 

styrka, stark sida. -stock, m. 1. hand. huf- 

vodfond; rörelsekapital. 2. em bärgsträckas 

hufvudmassa. -streich, m. stordåd, mäster- 

stycke, lyckadt puts. -etück, ». vigtig del, | 
hufvudstycke; kapitel. -sünde, /. svår synd, | 
dödssynd. -treffen, n. 1. hufvuddrabbning, 
hetaste drabbning. 2. = Hauptschlacht. 
-treffer, m. stor vinst i ı1etteri. -trumpf, m. | 
högtrumf. Bia. seinen m ausspielen: spela | 
ut sin högsta trumf. -vergnügen, n. stort. | 
nöje, sant nöje. -wache, f. högvakt. -wahr- 

heit, £. grundsanning. -weg, m. hufvudväg. | 
-wort, n. gram. substantiv. -zug, m. 1. hufvud- | 
drag. 2. mir. hufvudstyrka. | 
Haus, -er }, n. 1. hus. vw an m mit jm woh- 

nen: bo hus om hus med ngn, nicht aus 
dem me kommen: ej komma utom dörren. 
Test. dieses Stück macht volles a denna pjes 
ger fullt hus. Bua. Häuser auf’ jn bauen: 
oinskränkt förlita sig på ngn, aus dem Häus- 
chen gehen, sein: blifva, vara alldeles bort- 
kollrad, utom sig. 2. hem, t. ex. das väter- 
liche m föräldrahemmet. Zu ne: hemma, 
thun Sie, als wenn Sie zu me wären: var 
hemmastadd, du bist mit deinen Gedanken 
nicht zu we: du är tankspridd, är fränva- 
rande, damit bleib mir zu me: förskona mig 
därifrån, in einem Fache zu me sein: vara 
hemmastadd i ett ämne; nach we: hem; 
von we! aus: hemifrån, från början, af na- 
turen, medfödt, er ist von Ae aus reich: | 
han är frän ett rikt hem, har ärfd förmö- 

genhet. 3. hus, (furste)familj, (furste)slägt. | 


me — vv O—— AA 





 — on n>— —— osv soon 





4. stud. altes w gammal student (student under 
sitt tredje universitetsär); Sideles m, glad gosse, 
broder lustig. 5. fodral, huf. -anzug, m. 
hvardagsdrägt, -kläder. -arbeit, f. hemar- 
bete, hemsysslor. -arme(r), m. fattig som 
ej gär och tigger, pauvre honteux. -bak- 
ken, a. hembakad ; vua. vanlig, dugtig, grof, 
grofkornig, platt, prosaisk. -beamte(r), m. 
tjänsteman i privat hus. -bettel, m. tig- 
geri i husen. -bewehner, m. Die a husets 
invånare, husfolket. -bibliothek, /. privat 
bibliotek. -Bier, ». hembrygdt öl. -brief, m. 
köpebref på ett hus. -büch, n. 1. jordebok. 
2. hushällebok. -bursch[e], m. 1. passpojke, 
betjänt. 8, ogin hyresgäst. -diele, f. förstuga. 
-diener, m. tjänare, betjänt. -dienerschaft, /. 
tjänstefolk. -drache, m. huskors. -ehre, /. 
husets ära; husfru. -en,a)sv. L tr. Jn a hysa 
ngn. II. str. h. 1. bo, vistas. Mit jm m bo 
tillsammans med ngn. 2. hushålla, mit ett. : 
med ngt. 3. husera. b)-, m. zool. stor stör. 
-enblase, /. husbläs. -enrogen, m. störrom, 
kaviar. -ente, /. anka. -erziehung, /. upp- 
fostran i hemmet. -flur, f. o. m. förstuga. 
«freund, m. vän till familjen. -friede[n], mn. 
1. husfred. 2. hemfrid. -gebrauch, m. hruk, 
inom hemmet. -geflügel, n. tamt fjäderfä. 
-geist, m. tomte, rå. -gemacht, a. hemma- 
gjord, hemmalagad. -geneis, m. som bebor 
samma hus. Die nen: husfolket. -gensssen- 
schaft, /. husfolk. -gerät[h], ». husgeråd. 
-gesessen, a. som är husägare. -gesinde, n. 
tjänstefolk, husfolk. -glück, ». huslig lycka. 
-gottesdienst, m. husandakt, gudstjänst i 
hemmet. -hahn, m. (gärds)tupp. -halt, m. 
hushåll. -halten, itr. A. vid böjn. vanl. skrifret i 
två ord, t.ex. wenn du haus hältst, haus ge- 
halten, hushålla, t.ex. ja a hushålla för 
ngn; mit jm hafva gemensamt hushåll 
med ngn, mit etw. a hushålla, förfara hus- 
hällsaktigt med ngt. -halter, -hältor, ». före- 
ståndare för ett hushåll; hushållare. -häl- 
terin, /. hushållerska. -hälterisch, a. hus- 
hällsaktig. -haltung, /.hushällande, hushåll. 
«herr, m. 1. husbonde. 2. husvärd. -herrin, 
J. 1. matmor. 2. värdinna. -höch, a. mycket 
hög, kolossal. -hund, m. 1. zool. tam hund. 
2. gärdvar. -ieren, sv. itr. h. idka gärdfari- 
handel. -ierer, -, m. gärdfarihandlare. -ier- 
handel, m. gärdfarihandel. -kaninchen, 2. 
zoo. tam kanin. -kleid, ». -kleidung, f. = 
Hausanzug. -knecht, m. 1. dräng, betjänt 
som förrättar till huset, till hushållet hörande sysslor. 
2. F = Hausschlüssel. -lehrer, m. informator. 
-lehrerin, f. guvernant, lärarinna. -lehrerstel- 
le, /. informatorsplats. -leinwand, /. hem- 
maväfdt linne. 


Häusler, -, m. 1. bonde som äger ett hus utan 


jord; torpare. 2. hyresman. 


Hausleute se Hausmann 1. 
'häuslich, a. huslig. we Arbeiten: a) husliga 


Av = föregåcnde uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. + bar omijud. F famiiiürt, P lägro språk. X mindre brukligt. 


Höäuslichkeit — 222 


sysslor, b) hemlexor, ver Unterricht: under- 
visning i hemmet, sich: m niederlassen : bo- 
sätta eig. -keit, /.1.huslighet.2.hemlif, hem. 
Hauslimacht, /. regerande. fürstefaniljs privatför- 
mögenhet. -mädehen, n. husjungfru, tjänst- 
flicka. -magd; /. piga, tjänsiflicka. -mann, 
m. 1. pı. Hausleute, a) = Hausgeno/s, b) 
hyresgäst, c) pi. = Hausgesinde. 2. pı. -er }, 
portvakt. -mannskest, /. husmanskost. -mar- 
der, m. zoo. stenmärd. -mast, f. gödning på 
stall. -meler, m. hofmästare, majordomus. 
-meister, nı. 1. portvakt. 8. hofmästare. 


— | hecheln 


sich auf die faule m legen: lägga sig på 
latsidan. 2. F person, människa, t.ex. er 
ist eine alte, gute, ehrliche m han är en 
riktig gammal hedersman. $. hinna. skal. 
4. tekn. beklädnad, «jo. bordläggning. -ab- 
-schilferung, /. hudaffjällning. 


häutlleln, sv. tr. afdraga huden, hinnan, skalet 


af; skala. -eluag, /. -en, sv. I. tr. 1. afdraga 
huden af, flå. 2. X förse med hud. II. r/. 
byta om skinn. -ig, a. försedd, öfverdragen 
med hud, med hinna; hudartad, hinnartad; 
i sms. -hudad. 


Hautiipflege, /. hudens vård. -rand, m. av einer 
Wunde: särkant. 

Hastreliöt, -s, n. hautrelief. 

Häutung, /. hudbildning. 

Havarie, -[e]r, f. haveri. 

Hazärd se Hasard. 

Hit[r]zb. förkorta. för Halbfranzband. 

he, ‘dj. 1. rop für att göra sig bemärkt. hör hit, 


-mist[h]e, f. byra för bostaa. -mittel, n. hus- 
kur. -mutter, /. husmoder. -mütterlich, a. 
husmoderlig. -ordnung, f.ordningsregler för ett 
hus, en anstalt. -orgel, /. kammarorgel. -plage, f. 
huskors. -platz, m. hustomt. -prophet, m. F 
tupp. -rat[h], m. o. n. husgeråd. -recht, n. 1. 
jur. familjerätt. 8. husbonderätt(ighet).-rock, 





m. 1. hvardagsrock. 2. nattrock. -schlachten, 
n. hemslagt. -schlächter, m. slagtare som 
slagtar a) i sitt hem, b) i hemmen. -schlüs- 
sei, m. portnyckel. -schneider, m. 1. skräd- 
dare som syr i hemmen. 2. lifskräddare. 
-schub, m. toffel. -schule, /. privatskola. 
-schwoin, ». tamt svin. -segen, m. 1. huslig 
lycka. 2. barn. -stand, m. hushåll. Einen 
eigenen m gründen: sätta bo. -süchung, /. 
husundersökning, husvisitation. -ther, n. 
port. -thür[e], /. förstugudörr, port. F via. 
mit dem kann man eine av einrennen: han 
är dum som en stock. -trauer, f. sorg für 
dödsfall inom familjen. Arauung, f. vigsel i hem- 
met. -truppen, pl. liftrupper. -ung, f. 1. bo- 
stad, tak öfver hufvudet. 8. hysande; vi- 
stelse; hushållande; huserande, jr kausen 
I. -vater, m. husfader. -väterlich, a. hus- 
faderlig. -verstand, m. sundt bondförständ. 
vertrag, m. familjefördrag. -verwalter, m. 1. 
föreståndare för ett hus. 3. portvakt, -vögt, 
m. 1. = Hausverwalter I. 2. fängelsedirek- 
tör. -vogtel, f. fängelse. -wäsche, /. 1. hem- 
tvätt. 2. linne för dagligt bruk. -Wesen, n. hus- 
håll. -wirt[h], m. 1. husvärd, hyresvärd. 2. 
husbonde. 3. husfader. 4. hushällare. -wir- 
t[h]in, ‚f. 1. värdinna. 3. matmor. 3. husmor. 
-wirt[h]schaft, /. hushållning. -zins, m. hyra 
för bostad. 

Haut, -e +, f. 1. hud, skinn. Durchnä/fst bis 
auf die m våt in på bara kroppen; vina. mit 


heiler a davonkommen: slippa undan hel- | 


skinnad, in keiner guten av stecken: befinna 
sig i ett svärt läge, ich möchte nicht in sei- 
. ner mw stecken: jag skulle ej vilja vara i 
hans kläder, i hans ställe, seine m zu Mark- 
te tragen: sätta sitt lif på spel, sich seiner 
w wehren: försvara sig, jm die m über die 
Ohren ziehen: präja, barskrapa ngn, mit m 
und Haar|en]: med hull och hår, es gilt A 
und Haar: det gäller lifvet, jm die w voll 
schlagen: gifva ngn ett dugtigt kok stryk, 


holla, ohoj. 2. efter frågor för att framkalla svar. 
hä? eller hur? 3. gidjerop. hurra. 4. rop till 
örsgare. hoj, hopp, smack. 


Höbllamme, f. barnmorska. -ammenkuast, /. 


förlossningskonst. -sarm, m.lyftarm. -ebaum, 
m. häfstäng. -ekren, m. (lyft)kran. -8l, -, m. 
käfstäng. Bruna. alle m ansetzen: använda 
alla medel. -slarm, m. häfarm. -ein, I. itr. 
A. använda häfstäng. II. tr. lyfta med häf- 
stång. -omuskel, m. Iyftmuskel. -en, st. tr. 
o. rfl. 1. lyfta (sig), höja (sig). Ein Kind 
aus der Taufe m. bära ett barn till dopet, 
jn aus dem Sattel m kastal ngn ur sa- 
deln, via. göra ngn svarslös, förbryllad. 2. 
Sich von dannen a aflägsna sig. 8. låta 
framträda, förhöja. Sich framträda. 4. 
uppbära, t.ex. Abgaben. 5. aflägsna, t. ex. 
Zweifel; bota, t. ex. eine Krankheit; bemöta, 
t.ex. einen Einwurf. 6. mat. eliminera, t. ex. 
eine unbekannte Grö/se aus einer Gleichung ; 
förkorta, t.ex. einen Bruch. Dies hebt sich 
gegen das andere: detta gär upp mot det 
andra, tar ut det andra. 7. Gehoben: upp- 
höjd, högtidlig. -sopfer, n. vii. häfoffer. -e- 
punkt, m. understödspunkt för en häfstäng. 
-er, -, m. 1. en som lyfter. 2. häfvert. 3. 
lyftarm. 4. 1yftmuskel. -erolle, /. 1. akatte- 
längd. 2. block, talja. -estange, /. häfstäng. 
-ostelie, /. ställe, hus, där vissa afgifter (ss. 
vügpengar, tull m. m.) erläggas. -6-und-Druckwerk, 
». sug- och tryckpump. -ewinde, f. spel. 
-ezeug, n. domkraft, kran, spel, hissverk. 


Hebräller, -, m. hebre. -Isch, I. a. hebreisk. 


II. n. hebreiska, jr deutsch. 


Hebung, /. Iyftande, höjande, upplyftande, 


lyftning, höjning; metr. arsis. Er kommt mit 
seiner Forderung nicht zur av han får ej 
sin fordran gulden. 


Hechel, -n, /. häckla. rila. etw. durch die w 


ziehen: häckla ngt. -6di, -en, f. häcklande. 
N, sv. tr. o. itr. h. häckla. 





str, intrensitirt, rf. reflexivt, 88. starkt, 8V. svagt, År. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Heonler — 22 


Hechler, -, m. -in, -nen, /. häeklare, -erska. 

Nechse, -n, /. knäveck. | 

Hecht, -e, m. gädda. Busa. der w im Karpfen- 
teiche: ulfven bland fåren, des ist ein feiner 
av iron. han är just en fin gosse. -blau, a. 
gräblä. -grau, a. blägrä. 

Heck, -e, n. 1. staket, gärdsgård. 2. inhägnad. 
8. grind, led. 4. sö. bakstam, akter. -bauer, 
m. o. n. häckbur. 6, -n, /. 1. häck. 2. = 
Heck 1-3. »na. bei der m, sein: vara till- 
hands (egenti. för att öppna grinden), stå på pass- 
opp. 3. busksnår. 4. häckande, häckning, 
parning, värpning, liggning. 5. rgtarı ligg- 


tid. 6. häckbur. 7. fågelkull. -en, sv. tr. o.: 


ür. k. 1. para sig, lägga o. ligga ut ägg, 
rufva, utkläcka; F em kvinnor: få många smät- 
tingar, vara fruktsam. 2. via. i stor mängd 
frambringa. 8. vild. liksom rufvande Uttänka, 
hafva 1 sinnet. -enadel, m. F knapadel. -6n- 
dickicht, 2. snår. -enfeuer, 8. mu. häckeneld. 
-snhepfen, m. vild humle. -enrennen, n. hin- 


derlöpning. -enrose, /: vild törnros. -en- 


schere, f. trädgärdssax till häckklippning. 
-enzaun, m. häck ss. stängser. -Urling se Häk- 
kerling. -yeld, a. 1. lockslant, Iyckoslant. 
2. falskt mynt. -groschen, m. 1. = Heckgeld 
1. 8. falsk groschen. -herberge, /. hemligt 
härbärge, tillhåll. -Ioht, -Ig, a. buskig. -jä- 
ger, m. krypskytt. -männehen, rn. tomte, rå 
SOM enligt folktren ligger ut pengar. -münze, 
f. 1. = Heckgeld. 8. falekmynteri. -ptennig, 
-thaler, m. 1. = Heckgeld 1. 2. falsk pfennig, 
thaler. -zeit, f. fägtars liggtid. 

hedä, itj. bolla, hör hit! 

Hede, 0, /. blänor. -teinen, n. blaggarn, blag- 
garnslärft. -n, a. blän-, blaggarns-. -rich, 
-6, m. bot. 1. gylien (Erysimum). 2. jordref- 
va (Glechoma hederacea). 

Heer, -e, n. här; mängd, skara, tåg. Das wil- 
de eı. wütende a. wütige m den vilda jagten. 
-bann, m. härbann, uppbåd. -esergänzung, 
f. rekrytering. -esfolge, /. uppbåd (tin kriga 
tjänst uppbädadt folk). -@skraft, -ssmacht, /. här, 
härsmakt, krigsmakt. -fahne, /. fana, baner 
som bäres framför hela hären. -fährt, /. härnad. 
-flucht, f. desertering. -führer, m. härförare. 
-gerät[fh], n. krigsmateriel. -haufe[n], m. 
trupp, armekär, soldathop. -rauch se He- 
rauch. -säule, f. mil. kolonn. -schau, /. mil. 
revy. -stralse, /. 1. militärväg. 2. stor lands- 
väg. -verpflegung, /. härens förplägning, 
proviantering. -weg, m. = Heerstra/se. -we- 
sen, n. krigsväsen. -wurm, m. myrorm; bida. 
läng rad af människor, folkhop. -zug, m. 1. 
fälttåg. 2. arme på marsch. 

Heflle, -n, f. -en, -, m. jäst; bottensats, drägg. 
-enbrot, n. med jäst syradt bröd. -enklichen, 
m. med jäst bakad kaka. -ioht, -ig, a. jäst- 
blandad, grumlig. 

Heft, -e, n. o. K m. 1. fäste, handtag, skaft. 
2. vidhäftande, fästande; häftmedel. 3. 


_ Heiderauch 


häfte. -ausgabe, /. edition i häften. -#l, -, 


m. o. n. 1. häkta och hyska, häkta; spänne, 


bröstnäl. 3. hake, krampa. -ein, sv. tr. häk- 
ta. -en, sr. I. tr. häfta, fästa; fastträckla, 
an etw. (ack.): på ngt. Bila. jm etw. auf den 
Ärmel a. auf die Nase » inbilla ngn ngt. 
U. rf. taga fast, fastna, klibba vid. -er, -, 
m. en som häftar, fästar. -faden, m. 1. träc- 
kelträd. 8. häftsnöre, segelgarn. -ig, a. 
häftig. -igkeit, /f. häftighet. -los, a. utan 
handtag, utan skaft. -nadel, f. häftnäl. -naht, 
f. träckling. -pflaster,n. häftpläster ; musch- 
pläster. -stich, m. träckling. -weise, adv. 
häftesvis. -zwirn, m. = Heftfaden. 


Heglie, 0, /. 1. skydd, hägnad. 2. inhägnad 


skog, ungskog, som ej fär huggas. -en, sv. 
ir.-1. inhägna. 2. utfärda förbud mot ska- 
dandet af. 8. skydda, hafva under sin ömma 
vård, i sht & und pflegen: skydda och vär- 
da. 4. härbärgera, hysa, gömma, innesluta, 
innehålla; vila. hysa, t. ex. Zweifel. -er,-, m. 
«erin, -nen, f. en som inhägnar, hyser, skyd- 
dar; vårdare, värdarinna, vakt. -ezeit, /. 
förbjuden tid. -ung, /. inhägnande m. m. =: 
hegen. 


Hoher se Häker. 
Hehi, -[e]s, 0, n. o. X m. döljande, hemlighäl- 


lande, hemlighet. Ich habe eı. mache der 
(gen.) Sache a. aus der Sache kein[en] m jag 
gör ingen hemlighet däraf. -bär, a. möjlig 
att dölja. -en, sv. tr. dölja, hemlighålla, 
gömma (undan), förtiga. -er, -, m. en som 
döljer m. m. se föreg. ; i sht tjufgodsgömmare. 
-eröi,-en,/. undandöljande, hemlighållande, 
förtigande. -erin, -nen, f. se Hehler. 


hehr, a. hög, majestätisk, upphöjd, sublim. 


-heit, f. höghet, majestät. 


hej, itj. häj. -då, itj. häj, häjsan, holla. 
Helde, -n, I. /. 1. hed, ljunghed. 2. X skog. 


3. ljung. II. m. hedning. -bereiter, m. be- 
riden skogvaktare, hejderidare. -biene, /. 
hedbi som bämtar näring ur Nangblommor. -griefs, 
m. -grütze, f. bohvetegryn. -honlg, m. honing 
af hedbin. -korn, n. bohvete. -kraut, n. 
ljung. -ibeere, /. blåbär. -nangst, f. gruflig 
ångest. -napestel, m. hedningarnes apostel; 
missionär. -nbekehrer, m. missionär. -nbe- 
kehrung, /. 1. hedning(ar)s omvändelse. 2. 
hednamission. -nbild, ». afgudabild. -nchrist, 
m. hedningekristen, omvänd hedning. -n- 
geld,n. F ofantlig summa penningar. -nglau- 
bein], m. hednisk tro. -nhaar, ». hedninge- 
hår på nyfödda. -nlärm, m. F förfärligt, hel- 
vetiekt väsen. -nieben, n. 1. hedningars lif. 
2. F vildt lif. -nlehrer, m. missionär. -nmä- 
isig, a. F förfärlig, gruflig, helvetisk. -n- 
schaft, /. = Heidentum. -nspäls, m. F ofant- 
ligt roligt skämt. -ntempel, m. hedniskt 
tempel. -nt[h]um, ». 1. hedendom. 2. hed- 
navärld. -nwelt, /. hednavärld. -nwetter, n. 
förfärligt väder, Herrans väder. -rauch = 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


x 


Heidereiter — 1224 


— | Heinrich 





Herauch. -reiter = Heidebereiter. 
vild törnros. -schnucke, /. hedfär. 

heidlli, itj. häj, häjsan. F alles ist m allt är 
förloradt. -in,-nen,f.hednisk kvinna. -nisch, 
a. 1. hednisk. 2. F ofantlig, gruflig, helve- 
tisk. -schnucke, -n, /. hedfär. -ück (atv. 2 -), 
-en, m. hejduk, a) betjänt i ungerskt livre, 
b) ungersk infanterist, c) polisbetjänt. 

heikel, heik[e]lig, a. 1. svår utt tillfredsställa, 
kinkig. 2. brydsam, kinkig, grannlaga, 
vansklig. 

Heil, I. -[e]s, 0, ». 1. hälsa, välgång, lycka. 
Sein w versuchen: pröfva lyckan. 2. fräls- 
ning. Im Jahre des as 1889: i nådens år 
1889. II. a. hel, oskadd; frisk. u werden: 
läkas, seine Wunde ist a hans sår är läkt. 
III. ig. hell. -and, -e, m. frälsare. -anstalt, 
‚f. sjukhus, klinik, kurort. -ärt, /. ükares be- 
handlingssätt, kur(metod). -bad, n. badort. 
-bär, a. som kan läkas. -barkeit, /. möjlig- 
het att läkas. -bringend, a. hälsosam. -brin- 
ger, m. frälsare. -brunnen, m. hälsobrunn. 
on, sv. I. itr. Ah. o. 8. sam rf. läkas, helas, 
botas, tillfriskna. II. tr. bota, kurera, jn 
von einer Krankheit, von einem Irrtum: ngn 
för en sjukdom, för en villfarelse. Schäden, 
Fehler a afhjälpa skador, fel. -er, -, m. 
-erin, -neu, f. en som läker, helar ngt. -troh, 
a. högst förnöjd. -gymnastik, /. sjukgymna- 
stik. 

heilig, a. helig; helgad. m halten: helighälla, 
wer Abend: högtidsafton, ı sn: julafton, ein 
mer, eine we: ett helgon; F ein wunder- 
licher wer: en besynnerlig människa, ett 
original. -en, sv. tr. 1. helga, heliggöra. 
Geheiligt an. helig. 2. helighälla, förklara 
helig, kanorisera, förguda. -enbein, n. 1. 
med. heligbenet, korsbenet. 2. helgonben, 
relik. -enbild, ». helgonbilö. -endienst, m. 
helgondyrkan. -enfresser, m. F skenhelig 
person, läsare. -engeschichte, /. 1. helgon- 
historia. 2. (helgon)legend. -enholz, 2. poc- 
kenholts. -enlegende, /. (helgon)legend. -en- 
nische, /. nisch med eı. för en helgonbild. 
.ensage = Heiligenlegende. -enschein, m. hel- 
gonsken, -gloria. -enschrein, m. helgonskrin. 
-enverehrung, /. helgondyrkan. -haltung, f. 
helighällande. -keit, /. helighet. -machend, 
a. helgande, heliggörande. -macher, m. hel- 
gare. -machung, /. helgelse. -sprechung, /. 
kanonisering. 

Heiligt[h]um, n. 1. helgedom. 2. helig sak, 
relik. -sentweih- = Heiligtumsschänd-. -$- 
schänder, m. heigeränare. -sschänderisch, a. 
helgeränande. -sschändung, /. helgerän. 

Heillligung, f. helgande m. m. se heiligen. -kräf- 
tig, a. läkande, läkekraftig. -kraut, ». läke- 
ört. -kunde, /. läkekonst. -kundige(r), m. lä- 
kare, medicinare. -kunst, /. läkekonst. -künst- 
ler, m. läkare. -los, a. 1. som ej kan läkas, 
ohjälplig. 2. gudlös. 8. F ofantlig, gruflig, 


-rose, F 


fördömd. -lesigkeit, /. ohjälpligt, förtvifladt 
läge eı. tillstånd. -methode, f. kurmetod. 
-mittel, n. läkemedel, medikament. -pflanze, 
F. läkeört. -pflaster, n. plåster. -quell(e), m 

(f.) hälsobrunn. -ruf, m. hellrop. -salbe, /. 
läkande salfva. -säm, a. hälsosam, gagnelig. 
-samkeit, /. hälsosamhet, gagn. -sglaube[e], 
m. tro på frälsning, på nåd. -smittel, xx. 
nådemedel. -sordnung, /. nådens ordning. 
-trank, m. läkedryck. -ung, /. botande m. m. 
se heilen. -verlahren, n. kurmetod. -vell, z. 
hälsosam, gagnelig, frälsande. -wissenschaft, 
‚f. \äkarevetenskap. 


Heim, I. -e, n. hem. II. adv. bem. 
Heimat[h], -en, /. hem, hemtrakt, hemland. 


-berechtigt, a. som har hemortsrätt. -dorf, 
s. by där ngn är hemma, födelseby. -tern, 
a. fjärran från hemmet. -kunde, /. känne- 
dom om hembygden. -lich, a. som har af- 
seende på, rör, tillhör, påminner om hem- 
met ei. hembygden; hemtreflig. Meine wer 
Berge: min hembygds bärg. -lichkeit, /f. 
hemitrefligbet; hemkärlek, kärlek till hem- 
bygden. -recht, n. hemortsrätt. 


heimlibegehen, rl. begifva sig hem. -begleiten, 


tr. ledsaga hem. -bezahlen, tr. ätergälda. 
-bringen, ir. hembringa. -ohen, -, n. syrsa. 
-ollen, str. s. skynda hem. -elich, -elig, a 
hem-, hemtreflig, behaglig, förtrolig. -tal- 
ton, tr. s. hemfalla. -fällig, a. hemfallande, 
hemfallen. -finden, itr. h. o. 8. samt rl. hitta 
hem. -führen, tr. hemföra. -gang, m. gång 
hem, hemväg; bona. hädanfärd, död. -geben, 
tr. återgälda. -gehen, ttr. s. gå hem; bila. 
aflida. -holen, tr. hämta hem. -isch, a. 1. 
infödd, hemma, boende. 2. hemmastadd, 
hemmavand. 8. = heimelick. . -kehr, f. 1. 
hemkomst. 2. återvändande hem, hemväg. 
«kehren, itr. s. återvända hem. -kommen, itr. 
s. komma hem, -kuaft, /. hemkomst. -leuch- 
ten, itr. å. Jm av a) lysa ngn hem, b) F bita. 
köra bort, afvisa, afspisa ngn..-lich, a. 1. 
hemlig. m tåun: vara hemlighetsfull. 2. se 
heimelich. -liehhaltung, /. hemlighållande. 
«lichkeit, /. hemlighet. -lichthuerel, /. -lich- 
thun, n. hemlighetsfullhet, hemlighetsema- 
keri. -los, a. hemlös. -nehmen, ir. tage med 
sig hem. -schicken, tr. a) skicka hem, b) je’ 
a = keimleuchten b. -schiifen, itr. s. segla 
hem. -sehnen, rf. längta hem. -stätte, f£. 
hemort, hem, härd. -saohen, tr. uppsöka, 
besöka, hemsöka. -süchung, /. hemsökelse. 
-tragen, tr. bära bem. -treiben, tr. drifva, 
köra hem. -tücke, f. lömskhet, bakslughet, 
illistighet. -tückisch, a. lömsk, bakslug, il- 
listig. -wärts, adv. hemåt. -weh, ». hem- 
längtan, hemajuka. -wesen, n. hem med kvad . 
aärtill hör, hemlif. -zahlen, tr. återgälda, be- 
tala. -ziehen, itr. s. draga, tåga, flytta hem. 


Hein, -s, 0. m. Freund m döden, mannen med 


lien. -rich, -e, m. 1. npr. Henrik. 2. F sanfter 





ir. jntraneitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, 67°. transitivs verb. h. har haben, 8 har sein till hjälpverb. 


heint — 225 


mw beskedlig karl. 3. vor. guter a lungrot, 
god Henrik. -t, adr. i natt, a) förra natten, b) 
nästa matt. -Z, -e[n], M. smeknamn, föürkortn. af 
Heinrich, 1. npr. Henrik. » und Kunz: ugt. 
Andersson och Petersson. 2. benumn. på åt- 
skilliga husdjur ss. OXe, katt, kanin. -zelmänn- 
chen, ». 1. tomte. 2. leddocka, marionett. 
-zeimännisch, a. tomtaktig. 

Heirat[h], -en, f. giftermål. Auf die m gehen: 
vara stadd i friareärenden. -en, sv. I. tr. 
Ja av gifta sig med ngn. II. itr. h. o. rf. 
gifta sig. -stählg, a. giftasvuxen. -sfählgkeit, 
f. giftasvuxen ålder. -sgedanken, pl. giftas- 
tankar. -sgut, n. hemgift. -slustig, a. giftas- 
lysten. -svermittler(in), m. (/.) äktenskaps- 
mäklare (-erska). -svertrag, m. äktenskaps- 
förord, -kontrakt. 

heisa, itj. häjsan. 

hoischilen, sv. tr. fordra, begära, kräfva. -ung, f. 

heiser, a. hes. -kelt, /. heshet, 

hells,a.het. Mir ist m jag är mycket varm, det 
är hett, mes Blut haben: vara hetlefrad, jm 
die Hölle m machen: göra ngn svår förtret, 
was ich nicht wei/s, macht mich nicht a hvad 
mitt öra ej hör, det mitt hjärta ej rör. -a,itj. 
häjsan. -blitlg,a.hetlefrad.-en,st.I.tr.1.bjuda, 
befalla. Jn etw. thun w ei. X jm etw. zu thun 
mw befalla ngn att göra ngt, wer hat Ihnen 
das gehei/sen? hvem har bedt er därom? 
wer hiefs mich auch alles wagen! att jag 
också skulle våga allt! 2. kalla, benämna. 
Etw. gut m godkänna ngt, jn willkommen m 
bedja ngn vara välkommen. 8. se hissen. II. 
itr. h. 1. heta, kallas. Ich will nicht N. N. 
mw, wenn: jag vill ej vara, den jag är, om. 
2. heta, betyda. 3. opers. es hei/st: det he- 
ter, det säges, det gäller. 4. Das heifst 
(förkort. d. h.): det vill säga. 5. vara af samma 
värde som, t. ex. Arbeit heifst Reichtum. 6. sur- 
skilda fan. Das will etw., wenig w det har 
ngt, füga att betyda, das hei/st mir gleich 
viel: det är mig likgiltigt, was m tausend 


Schritte? hvad ha tusen steg att betyda? | 


da sieht man, was es heifst reich sein: där 
kan man se, hvilken roll rikedomen spelar, 
was soll das m? hvad skall detta betyda? 
das heifst geschlafen: det kan man kalla 
att sofva. -erfleht, a. ifrigt efterlängtad. 
-geliebt, a. innerligt älskad. -hungor, m. 
häftig hunger. -hungrig, a. häftigt hungrig, 
glupsk. -sporn, m. en som är het på gröten, 
hetlefrad person. 

-heit, -en, subst. sufir, -het. 

heiter, a. 1. om vädret: klar, vacker. 2. munter, 
glädtig, glad, leende, rolig, lustig. Iron. das 
wird m det blir just trefligt. -e, -n, f. klar- 
het. -keit, /. 1. klarhet. 2. munterhet, gläd- 
tighet, lustighet. 

-heitlich, adj. su fix, -hetlig. 

Heizliapparat, m. värmeapparat. -bär, a. som 
kan eldas. -en, sv. I. itr. h. elda. IL. tr. elda, 


— Heller 
uppvärma. III. rf. Sich gut, schlecht m vara 
lätt, svår att värma upp. -er, -, m. eldare. 
«kraft, f. värmekraft. -materlal, n. bränsle. 
:röhre, /. värmeledningsrör. -ung, /. eldning. 


Hektllär, -(e), m. o. n. hektar, 100 ar, jr Ar. 


-Ikor, -, m. hektiker. -isch, a. hektisk. 


Held, -en, m. hjälte. -enalter, n. hjälte-, sago- 


ålder. -endiohter, m. episk skald. -endich- 
tung, /. 1. episk poesi. 2. = ny. -engedicht, 
n. hjältedikt, epos. -enhaft, a. hjältelik, 
-modig. -enkühn, a. hjältemodig. -enlied, n. 
hjältesäng. -enmädchen, n. hjältemodig flic- 
ka. -enmälsig, a. hjältemodig. -enmüt[h]ig, 
a. hjältemodig. -enschaft, /. 1. egenskap af 
hjälte, hjältemod. 2. hjälteskara. -enspieler, 
m. skådespelare som spelar hjälteroller. 
-onthat, f£. hjältedäd, -bragd. -ent[h]um, ns. 
= Heldenschaft 1. -In, -nen, f. hjältinna. 


heitlien, st. I. itr. A. 1. hjälpa, jm: ngn. Ihm 


ist nicht mehr zu m han kan ej mer hjälpas; 
jm auf ein Wort m hjälpa ngn att komma 
på ett ord, jm hinter die Geheimnisse mw af- 
slöja hemligheterna för ngn, jm ins Grab m 
bringa ngn i grafven, jm von etw. hjälpa 
ngn att komma ifrån, befria ngn från ngt, 
jm zu etw.  förhjälpa ngn till ngt, er hat 
dazu geholfen: han har bidragit därtill. 8. 
gagna. II. rf. Sich (aat.) zu m wissen: veta 
råd, sich nicht zu a wissen: vara rädvill, 
ej veta hvad man skall göra, ich kann mir 
nicht m jag vet mig ingen råd, Sie haben 
Unrecht, ich kann mir nicht wm ni må säga 
hvad ni vill, men ni har orätt. -er, -, m. 
hjälpare, medhjälpare, biträde, assistent, 
adjunkt. -erhand, /. hjälpsam hand. -erin, 
nen, f. se Helfer. -ershelfer, m. medhjäl- 
pare, handtlangare. 


Heliotröp, -e, n. heliotrop. 
hell, a. 1. klar. 2. ljus. Am wen Tage: midt 


på ljusan dag, a» machen: upplysa, es wird 
a det ljusnar, det dagas, es ist schon m det 
är redan dager. $. gäll, klar, skarp. es 
Gelächter: klingande skratt, gapskratt, u 
auflachen: brista ut i gapskratt. 4. In nen 
Haufen: i stora skaror, die wen Thränen 
stehen ihm im Auge: han är grätfärdig. 
-Augig, a. ljusögd, klarögd; klarsynt. -blau, 
a. ljusblå. -blickend = helläugig. -denkend, 
a. klartänkande. -dunkel, I. a. halfmörk. 
U. n. halfmörker; maı. ljusdunkel, klärob- 
skyr. -e, I. 0, f. klarhet, ljus, dager. II. 
a. = hell. -ebårde, -ebårte, -n, f. helle- 
bard. -ebardier, -e, -ebardist, -en, m. helle- 
bardier. -en, sv. I. tr. göra klar, upplysa. 
If. rl. klarna, ljusna. -6ne, -r, m. hellen, 
grek. -6nent[h]um, ». helleniskt väsen, väl- 
de, inflytande. -6nisch, a. hellenisk. -enisie- 
ren, sv. tr. gifva hellenisk prägel. -enisie- 
rung, f. -onist, -en, m. hellenist. -er, -, m. 
heller (skiljemynt, vanı. = 4 Pfennig). Keinen 
roten m haben: ej hafva ett enda öre, auf 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + bar omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolurdbok. 


15 


herabrufen 


‚Hellermagazin — 26 — 
hepp[hépp], it). hepp(hepp) hänande rup till judar. 


a und Pfennig bezahlen: betala hvartenda 
hör (i sms. med adv. o. prep. är 8 kort), GE. uttrvo- 


öre. -ermagazin, n. tidskrift af hvilken 


hvarje nummer kostar en heller. -erschaber, 

. m. F enälvarg, girigbuk. -farbig, a. ljus tin 

. färgen. -glänzend, a. klart strålande. -haarig, 
a. ljushårig. ljuslockig. -heit = Helle I. -hö- 
rig, a. 1. som har tunna väggar, gnm hvilka 

. ljudet lätt går; vila. som ej kan bevara en 
hemlighet. 2. som hör bra. -ig, a. utmattad, 
försmäktande. -lgkeit = Helle I. -sehen, n. 

. 1.klarsynthet.2. framsynthet, clairvoyance. 
-sehend, a. 1. klarsynt. 2. framsynt, clair- 
voyant. -seher(in), m. (/.) 1. klarsynt, 2. 
framsynt person. -sichtig, a.klarsynt, skarp- 
synt. -sichtigkeit, /. klarsynthet, skarpsynt- 
het. | 

Helm, -e, m. 1. hjälm, kask. 2. huf, hatt, ku- 
pol. 8. skaft på yxor, hamrar, hackor m. m. 4. sjö. 
rorpinne. -biene, f. drönare. -dach,n. hvälfdt 
tak, kupol. -en, sr. tr. 1. sätta hjälm, kask 
på. 2. sätta skaft på, skafta. -feder, /. plym 
"på en bjälm. -gewölbe, n. kupolformigt hvalf. 
rost, -schieber, m. hjälmgaller. -sturz, m. 
visir. -zeichen, n. -zierat[h], m. o. /. -zimier, 
n. hjälmprydnad. 

Holöte, -n, m. helot. 

Helvétllien, -s, 0, n. npr. Helvetien, Schweiz. 

. ‚ler, -, m. schweizare. -ierin, -ner, f. schwei- 
ziska. -isch, a. schweizisk. 

bem, it). hum, hm. 

Hemd[e6e], -[e]s, -en, n. skjorta. Ja bis aufs m 
ausziehen: kläda af ngn in på bara krop- 


pen. -ärmelig, a. i skjortärmarne. -einsatz, 


m. skjortveck. -enhandel, m. skjorthandel, 
‚ hvitvaruhandel. -enmatz, m. F parveli bara 
skjortan. -hese, f. hel underdrägt, skjort- 
kalsonger -nadel, f. bröstnäl. 
Hemisphäre, -n, /. hemisfär, halfklot. 
hommllen, sv. I. tr. hämma, häjda, spärra, 
. hindra, äterhälla, minska, uppbäfva. II. 
rf. häjda sig, hålla inne, hämmas. -nilf]s, 
-se, n. hinder, motstånd, tvång, motighet; 
spärrning. -schuh, m. hämsko. -ung, f. häm- 
mande m. m. se hemmen. -vorrichtung, /.broms. 
Hengst, -e, m. hingst. 
“ Henkel, -, m. grepe, handtag, öra, ögla. -glas, 
n. glas med handtag. -icht, -ig, a. försedd 
. med grepe a. öron. -n, sv. tr. 1. förse med, 
. 2. upphänga i grepe el. öron. 
kenken, sv. tr. hänga, hänga upp. 
Henker, -, m. bödel. Vanı. i svordomar ss. hol dich 
- der m! ev scher dich zum „! dra dit pep- 
. parn växer! ich frage den w danach: det 
. bryr jag mig ej det ringaste om, nun hat's 
der m nu går det på tok. -block, m. stup- 
stock. -mahl(zeit), n. (‚f.) en lifdömds sieta 
måltid. -mälsig, a. rå, barbarisk ; F ofantlig. 
Hennlla, 0, f. henna, alkannn(rot). -6, -n, f. 
. 1. böna, 2. bot fette m kärleksört (Sedum 
Telephium). -enmann, m. hönsmänglare. 
-anvolk, n. hönsen. 


‚ned; via. förfalla, sjunka, komma af sig. 


kande rörelse till den talande. &) em rum. 1. hit, 
fram. Nur immer m! a) bara fram med 
det! b) kom bara hit! stig bara fram! a 
zu mir! kom hit! a da! hitåt! Jr hin 5 b. 
2. ifrån, t.ex. wo kommt er „! hvarifrän 
kommer han? wo ist er „? hvar är han 
ifrån? wo hat er das AA»? hvar har han fått 
det ifrån? Nicht weit m sein: a) bo i när- 
heten, b) »ıa. ej vara af betydelse. 3. med 
prop. An der Mauer, der Küste n fahren: 
fara utmed, utefter, längs med muren, ku- 
sten, aus der Tiefe des Waldes m ur den 
djupa skogen, hinter jm m gehen: följa 
efter ngn, hinter jm w sein: vara i hack och 
häl efter, förfölja ngn, hinter einer Sache 
av sein: ifrigt eftersträfva ngt, über etw. 
(äat.) m sein: hålla på med ngt, um jn u om- 
kring ngn, um jn m sein: ömt, vänligt syss- 
la, pyssla med, sköta ngn, von da a. dort 
av därifrån, von au/sen, hinten, oben, unten 
a ut-, bak-, upp:, nedifrån, vor jm av ge- 
hen: gå framför ngn. Komm zu mir vn! 
kom hit till mig! b) om tia. 4. Es ist schon 
ein Jahr m det var för ett år sedan, dis 
jetzt a hittills, von alters m ist es so ge- 
wesen: så har det varit i längliga tider, 
non je m ständigt, von Ewigkeit mw i all 
evighet, alltjämt. 


heräb, a. hit ned, ned tin den talande; Utför; så 
Mr. i ams., af hvilka nedanstkende exempelvis anföras. 


Von oben a uppifrån (ned), den Strom = 
utför strömmen. -bemüben, I. tr. Ja a be- 
svära ngn med att komma (hit) ned. II. rf. 
hafva besvär, hafva godheten att komma 
(hit) ned. -beten, tr. gom böner nedkalla. -be- 
wegen, tr. sätta i rörelse utför, ned, flytta 
ned. -blinken, itr. h. glänsa, blänka, tindra 
(däruppe) nit nea. -bringen, ir. bringa ned; 
minska, nedsätta. Bila. jn bringa ngn på 
obestånd. -fahrt, f. nedfärd. -führen, tr. föra 
(med sig) ned. -gehen, itr. s. gå ned, utför. 
Das Fenster geht auf die Strafse herab: 
fönstret vetter åt gatan. -gekommenhelt, f. 
sedl. el. ekonom. förfall. -glefsen, I. tr. hälla, 
ösa ned. I. itr. h. störta, forsa ned. Opers. 
es giefst herab: det störtregnar. -holen, tr. 
hämta, taga ned. -kommen, itr. s. komma 
Herabgekommen : afsigkommen. -können, itr. 
h. kunna komma ned. -langen, tr. e. itr. h. 
langa, räcka ned. -lassen, I. tr. släppa ned. 
II. rf. 1. sänka sig ned, fira sig ned, klättra 
ned. 2. nedläta sig. nd: nedlåtande. -las- 
senhelt, -lassung, /. nedlåtande, nedlåten- 
het. -laufen, itr. s. 1. springa ned. 2. rinna 
ned. 3. om en väg: gå, leda ned. -nahme, J- 
nedtagning. -nehmen, ir. nedtaga. -ragselg, 


. tr. s. rasslande komma el. falla ned. -rufen, 


tr. o. itr. å. ropa ned. Ja m ropa åt ngn att 





ir. intransitivt, ri. reflexivt, 86. starkt, 89. svagt, 67°. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hiälpverb, 


Aerabschieisen — 1 


. komma ned. -schleisen, I. tr. skjuta ned, 
: dia. slunga, kasta ned. U. itr. 1. h. skjuta 
ned. 2. s. störta, slå ned. -schlingen, -schiuk- 
. ken, ir. svälja ned. -setzen, tr. nedsätta, 
eine Ware im Preise: priset på en vara. 
:sinken, ir. s. sjunka (ned). -steigen, itr. s. 
nedstiga; via. nedläta sig. -stellen, tr. ställa, 
flytta ned. -stimmen, tr. mus. stämma lägre; 
bild. nedsätta, minska. -stolsen, I. tr. stöta 
ned. II. itr. 3. om roffäglar: slå ned. -wünschen, 
tr. nedkalla. -würdigen, I. tr. nedsätta, för- 
klena. II. rf. nedläta sig. -ziehen, I. tr. 
draga ned. II. ser. s. tåga, fiytta ned. 
Heräldiik, 0, f. heraldik. --iker, -, m. heral- 
diker. -isch, a. heraldisk. i 
-Aherån, adv. intill, hitåt, hit, fram. Nur A/ 
kom bara fram! -bilden, tr. dana, utbilda 
tin ngt -blähen, itr. s. uppblomstra, slå ut. 
-brausen, itr. s. brusande, dånande närma 
sig. -brechen, itr. s. inbryta, randas (om da- 
gen). -dämmern, itr. s. gry, randas. -dampfen, 
str. s. komma ångande. -dringen, itr. s. tränga 
sig fram. -elien, itr. s.. skynda fram, till. 
-fahren, itr. s. komma åkande, åka fram. 
. fliegen, itr. s. komma flygande, flyga fram. 
. gehen, itr. s. gå fram, närma sig. -hinken, 
itr. s». komma haltande. -holen, tr. hämta 
Tram, framföra. -kommen, itr. s. komma fram, 
närma sig, anlända. -kriechen, itr. s. komma 
krypande, krypa fram. -kriegen, tr. F få 
fram. Jn w utv. få ngn till att göra ngt. -kunft, 
©, f. framkomst, ankomst. -machen, rf. Sich 
u an etw. (ack): taga itu med ngt, an jn: 
med ngn eı. närma sig ngn. -nahen, itr. s. 
närma sig, nalkas, inbryta. -reichen, itr. A. 
räcka upp, fram, an etw. (ack.): till ngt. -rel- 
fen, itr. s. närma sig mognaden, mogna. 
- pricken, I. tr. flytta fram. II. itr. s. närma 
sig, flytta sig intill; rycka fram. -schiel- 
chen, itr. s. smyga sig fram. -schreiten, itr. 
- 4. närma sig med afmätta steg. -schwimmen, 
itr. s. simma fram. -segein, itr. 8. seglande 
komma närmare. -sprongen, ir. s. spränga 
: fram, komma sättandes, i galopp. -treten, 
ir. s. träda intill, fram. -wachen, tr. Den 
Mond A vaka tills månen framträdt. -wach- 
. son, itr. s. växa upp, zu etw.: till ngt. Her- 
angewachsen: uppväxt, fullväxt. -wagen, 
. rl. våga sig, an jn, etw.: på ngn, ngt. -zie- 
hen, I. ir. draga fram. II. itr. s. komma tå- 
gande, vara i antågande, tåga fram. 
Nerauch, m. torfrök, mossrök. 
heräuf, adv. hit upp, upp tin den talande; så äfv. 
1 nedanstående exempelvis anförda sms. Von unten m 
. nedifrån, er kommt [von] dort a han kom- 
-. mer upp där borta, nur m! kom bara upp! 
wu und herab a. hinab: upp och ned, fram 
och tillbaka. -beschwören, tr. framkalla, 
frammana. -bitten, tr. bedja att komma upp. 
bringen, tr. bringa upp, få upp. -dringen, 
- ir. s. tränga sig upp. -därfen, ir. Ah. få 


oo herausgieisen 


komma upp. -finden, rl. hitta vägen upp. 
-gehen, itr. s. gå upp, komma upp. -klettern, 
-kiimmen, str. s. klättra upp, einen Berg: 
uppför ett bärg. -schifien, itr. s. segla upp- 
för ett vattendrag. -Schlagen, tr. slå upp, t. ex.- 
den Wagentritt: fotsteget på vagnen. -zie- 
ken, I. tr. draga upp. U. tir. s. tåga, flytta 
upp, uppför. 


heräus, adv. hit ut, ut At den talande till, UT, 


fram; så afv. i nedanstående exempelvis anförda sms. 
Von innen a inifrån, aus dem Hause, zum 
Fenster a sehen: titta ut ur huset, gnm 
fönstret, enmpt. Brust m ! bröstet ut! a mit 
dem Briefe! fram med brefvet! m mit der 
Sprache a. damit! fram därmed! sjung ut! 
bekänn färg! frei ev. gerade eı. offen ei. rund 
av öppet, fritt, « oder herein! ut eller in! 
-arbeiten, I. tr. arbeta, skära, såga, hugga 
ut, in, bort. II. rf. bryta sig ut, slå sig 
igenom; via. dra sig ur spelet. -bellsen, I. 
ir. bita ur. II. rf. äta sig ut; via. dra sig ur 
spelet med möda. -hekommen, tr. få ut, ur, 
t. ex. einen Nagel; framprässa, t. ex. ein Ge- 
ständnis ; utfundera, t. ex. ein Geheimnis; gis- 
sa, lösa, t.ex. ein Rätsel; få tillbaka, t. ex. 
Geld. via räkning: was hast du vP hvad har 
du fått det till? ick kann es nicht w jag 
kan: ej räkna ut det. -bemühen, I. tr. Ja v 
besvära ngn med att komma ut. I. rf. 
hafva besvär, hafva godheten att komma 
ut. -bitten, ir. Jan w bedja ngn komma ut. 
-brechen, I. ir. 1. bryta ut. 2. kräkas, kasta 
upp. II. rf. bryta sig ut. -bringen, tr. få, 
taga ut, ur, t.ex. jn, einen Fleck; få fram, 
t. ex. kein Wort m, können ; utfundera, gissa, 
dechiffrera; låta framträda, t. ex. die Far- 
ben. Seine Kosten m, få sina omkostnader 
betäckta. -drehen, tr. vrida, skrufva ut, ur. 
“dringen, itr. s. tränga ut, fram. -dürfen, itr. 
h. få komma ut. -fahren, I. ir. köra, skjutsa 
ut. II. ir. s. åka, fara, brista ut; fara, 
springa, hoppa ur. -finden, I. tr. hitta, leta 
rätt på. II. rf. 1. hitta ut; vina. komma till- 
rätta med ngt. 2. rpr. känna igen hvarandra. 
«fischen, tr. fiska upp, meta upp, fiska reda 
på. -forderer, m. utmanande (person). -for- 
dern, tr. 1. begära att få ut, utkräfva. 2. 
utfordra, utmana. md: utmanande. -forde- 
rung, /. 1. utfordrande, utkräfvande. 2. ut- 
maning. -fressen, I. tr. äta, bita ur. II. rf. 
äta sig ut; F äta upp sig. -fühlen, tr. känna, 
märka, föreg ngt af el. på ngt, läsa mellan 
raderna. -führen, tr. föra, leda ut, fram. 
-gabe, f. 1. utlemning, framlemnande. 2. 
utgifvande, utgifning. -goben, tr. 1. lemna 
ut, fram, från sig, tillbaka. 2. gifva ut, 


publicera. -geber, m. utgifvare. -gehen, itr. 


8. 1. gå ut, ur. Bna. mit der Sprache tala 
öppet. 2. Das Zimmer geht auf die Strafse 
heraus: rummet vetter åt gatan.-gielsen,I.tr. 
hälla ut. II. itr. h. strömma, forsa ut. -gra- 





4» = föregåcade uppslagsord. .” äkta sms. Ö saknar plur. | har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


‚herausgraben — 228 


— herbeikommen 





ben, ir. gräfva ut, upp. -greifen, I. tr. taga, 
" välja ut. II. itr. A. sträcka ut handen. -ha- 
ben, tr. hafva fått ut, fått loss, utfunderat, 
gissat, löst. -halten, tr. hålla, räcka ut. 
-hauen, I. tr. hugga ut, ur. II. rf. hugga, 
med yxan eı. värjan bana sig väg ut. -he- 
ben, tr. lyfta ut, ur; via. framhålla. -helfen, 
itr.h. Jm m hjälpa ngn ut, upp ur ngt. -Jagen, 
I. tr. jaga, köra ut. II. itr. s. jaga, spränga, 
galoppera ut. -kehren, tr. 1. sopa ut. 2. 
vända ut, utåt. -klügeln, ir. spetsfundigt 
utfundera. -kommen, itr. s. komma ut. Mit 
eiw. m komma fram med ngt, es kommt so 
heraus, als ob ich Unrecht hätte: det läter, 
som om jag skulle hafva orätt, auf eins w 
komma på ett ut, was kommt aus dem Exem- 


pel heraus? hvad blir det (ss. facit)? es kommt 


nichts dabei heraus: därmed vinnes ingen- 
ting, das kommt dabei heraus, wenn man 
lügt: det är följden af att ljuga. -können, 
itr. h. kunna komma ut. -kriegen, F = her- 
ausbekommen. -langen, tr. o. itr. h. langa, 
räcka ut. -lassen, I. ir. 1. släppa ut. 2. ute- 
lemna. U. rl. utläta sig, über etı. (ack.): om 
ngt. -laufen, ir. s. 1. springa ut. 8. rinna 
ut. -lesen, tr. 1. utvälja, plocka ut. 2. Etw. 
aus einem Buche a läsa ett stycke i en 
bok. $. läsa mellan raderna. -illgen, rf. fria 
sig med lögn. -müssen, itr. h. vara tvungen 
att komma ut, ur, fram. Es mufs heraus: 
det måste fram, ut, ur. -nahme, /. uttag- 
ning; utväljande. -nehmen, ir. 1. taga ut, 
välja ut. 2. Sick (aat.) etw. tillåta sig ngt, 
sich ein Recht, grofse Freiheiten m taga 
sig en rättighet, stora friheter. -pfeifen, I. 
ir. 1. h. Zum Fenster m stå, sitta vid ae: 
öppna fönstret och hvissla. 8. s. Der Zug 
pJeift zum Tunnel heraus: täget kommer 
hvisslande ur tunneln. U. tr. uthvissla. 
-platzen, itr. s. utbrista, utfara, mit Flü- 
chen: i svordomar. -poltern, I. itr. 3. 1. bull- 
rande komma ut. 2. Mit etw. „, plumpt, 
plötsligt komma fram med ngt. II. tr. 1. 
. Ja av gnm buller föranleda ngn att komma 
ut. 8. plötsligt uttala, komma fram med. 
: putzen, tr. pynta, styra ut. -ragen, itr. hk. 
skjuta ut, fram. -recken, tr. räcka, sträcka 
ut. -reden, I. itr. h. Frei w tala fritt, öppet. 
U. tr. fria, rentvå. -reilsen, I. tr. rifva, 
rycka ut, loss. II. rf. slita sig lös. Sich aus 
der Verlegenheit m, draga sig ur förlägen- 
heten. -rücken, tr. o. ir. s. Mrycka ut. 2. F 
. [mit] Geld w taga fram pengar, punga ut. 
-ruten, I. ir. ropa, kalla ut. II. str. A. Zum 
Fenster — ropa ut gnm fönstret. -sagen, ir. 
säga ut, öppet säga, tillstä. -sohallen, itr. 
h. ljuda, skalla ut. -scheren, rf. F packa sig 
ut, af. -schiefsen, I. tr. skjuta ut, ur. EL itr. 
1. Ah. Zum Fenster — skjuta ut gnm fön- 
stret. 8. s. komma ut med fart, komma ut- 
sättandes. -schlagen, I. tr. Jm den Degen 


aus der Hand = slå värjan ur handen på. 
ngn, den Feind aus seiner Stellung m. drifva. 
fienden ur hans ställning, Geld aus etw. w | 
förtjäna pengar på ngt, seine Kosten av få. 
sina omkostnader betäckta, etw. mühsam ns 
mödosamt förvärfva, vinna ngt. IH. itr. A. 
Die Flamme schlägt zum Dacke heraus: 1&- 
gan slår ut gom taket. -seln, itr. s. hafva 
kommit, gått ut, vara ute. -sollen, itr. A. 
vara tvungen att gå ut, ur, att komma ut, 
måste ut, ur. -spazleren, itr. s. spatsera ut. 
-sprechen, tr. o. itr. ÅA. tala, säga ut. -Spren- 
gen, I. tr. spränga ut, ur. II. itr. s. spränga, 
galoppera ut. -spritzen, tr. o. itr. s. spruta, 
stänka ut. -sprossen, itr. s. skjuta, växa ut, 
fram. -stehen, str. rk. stå ut, skjuta ut, fram. 
.steilen, I. tr. ställa ut. IL. rf. visa sig, t. ex. 
er stellte sich als ein[en] Betrüger heraus 
ei. opers. es stellte sich heraus, da/s er ein 
Betrüger war: det visade sig, att han var 
en bedragare. Die Sache stellte sich ganz 
anders heraus: saken visade sig i en helt 
annan dager. -stotitern, tr. framstamma. 
-strecken, tr. sträcka, räcka ut. -streichen, 
tr. 1. stryka ut. 2. rosa, berömma. -süchen, 
tr. utsöka, utleta, utvälja. -thun, tr. tags, 
kasta ut, aflägsna. -treten, I. itr. s. träda 
ut. II. tr. trampa ut, ur. -tröpfein, -tropfen, 
itr. s. droppa, sippra ut, fram. -wachsen, 
itr. 8. växa ut, upp, fram ur ngt. Aus seinen 
Kleidern w växa ur sina kläder, F usa. das 
wächst mir zum Hals heraus: jag är led 
därät. -waschen, tr. tvätta ur. -wenden, tr. 
vända ut, utåt. -wiokeln, tr. «. rl. veckla, 
rolla ut, upp (sig); via. befria ur en klämma, 
draga sig ur spelet. -winden, I. tr. vrida ut, 
ur. II. rg. med möda, med knep komma 
loss, ur klämman, draga sig ur spelet. -win- 
ken, I. tr. Jn av vinka åt ngn att komma 
ut. II. itr. h. Jm a vinka åt ngn som är ate. 
-wischen, tr. torka, stryka ut, bort. -wän- 
schen, tr. Jn, etw. a önska att ngn, ngt 
komme ut, vore ute. -zahlen, tr. ntbetala. 
-ziehen, I. tr. draga ut. II. rå. Sich aus ei- 
ner mi/slichen Lage m draga sig ur en svå- 
righet. III. itr. s. draga, tåga ut. 


herb, a. ekarp, sur, bitter; via. bitter, hård. 


-ärlum, -[s], ..ien, n. växtsamling, herba- 
rium. -0, I. 0, f. skärpa, syra, bitterhet. 
II. = herb. 


hörbogeben, rl. begifva sig, komma hit. 
herbei, adv. hit, tilletädes, fram, med sig. 


-bemühen, I. tr. Jn m besvära ngn med att 
komma hit. II. rf. göra sig besvär med, 
hafva godheten att komma hit, tillstädes. 
-bringen, tr. bringa, skaffa hit, fram, till- 
städes. -ellon, itr. s. skynda hit, fram, dit, 
till hjälp. -fahren, I. tr. köra fram, skjutsa 
hit. II. er. s. komma åkande. -fliegen, ir. 


- 8 flyga hit, hitåt, fram. -holen, tr. hämta 


hit, taga fram. -kommen, itr. s. komma till- 





37. intransitivt, rf. refiexivt, St. starkt, SV. svagt, Cr. transitivt verb. /. har Aaben, 8 har sein till bjälpverb. 


herbeikönnen — 


städes, anlända. -können, itr. A. kunna kom- 
ma hit, fram, tillstädes. -lassen, I. tr. släp- 
pa hit, fram. II. rf. Sich zu etw. av gå in 
på ngt, låna sig till ngt. -mashen, rf. F = 
herbeibommen. -müssen, itr. å. vara tvungen 
att komma fram, tillstädes. Das Geld mu/s 
noch heute herbei: pengarne måste ännu i 
dag anskaffas. -rufen, tr. ropa hit, tillkalla. 
-schaffon, sv. tr. framskaffa, anskaffa. -strö- 
men, itr. s. strömma till. -winken, tr. Jn m 
vinka åt ngn att komma. -wünechen, tr. Ja, 
etw. önska att ngn, ngt vore här, jm etw. 
av Önska ngn ngt. -ziehen, I. ir. draga fram. 
I. itr. s. komma tågande, rycka an. 

hörbellkommen, tr. få hit. Wo soll ich es w? 
hvar skall jag få det ifrån? -mühen, I. tr. 
Ja m besvära ngn att komma hit. II. rf. 
hafva besvär, hafva godheten att komma 
hit. -erdern, tr. hitbeordra. 

‚#erberglie, -n, f. härbärge, samre värdshus. -8- 
mutter, /. föreståndarinna. -svater, m. före- 
ståndare för ett handtverkarhärbärge el. 
sämre Värdshus. -swirt[h], m. värdshusvärd 
i sämre värdshus. 

'hörilbestelion, ir. beställa hit, kalla hit, till- 
kalla. -beton, tr. tanklöst framsäga, rabbla. 
-bewegen, I. tr. flytta, föra hit, närmare. II. 
rf. flytta sig, komma hit, närma sig. 

Herbilheit, -igkeit = Herbe I. 

körbitten, tr. bedja att komma hit. 

herblich, a. en smula skarp, bitter; syrlig. 

.hörliblicken, itr. %. blicka, se hitåt. -bringen, 
tr. 1. bringa, föra, bära hit. 2. Zergedracht: 
traditionell, fäderneärfd, das Hergebrachte: 
traditionen, bruket. 


:Herbst, -e, m. 1. höst. 2. skörd. -eln, sv. opergs. . 


blifva höstlikt. -en, sv. I. opers. blifva höst. 
II. tr. skörda, inhösta. -haft, a. höstlik. 
-lich, a. 1. tillhörande hösten, höst-. 2. höst- 
lig, höstlik. -ling, -e, m. 1. om hösten födt 
barn a. djur. 2. höstfrukt. 8. ver. allmänna 
riskan (Agaricus deliciosus). -mälsig, a. 
höstlik. -rose, /. stockros. -ung, f. skörd, 
inhöstning. -zeit, /. 1. höst. 8. skördetid. 
-zeitlöse, f. dor. tidlösa. 

hörbuchstabieren, tr. stafvande uppläsa, staf- 
va, uppräkna. 

#örd, -e, m. 1. härd, eldstad, spisel, kakel- 
ugn(söppning). Haus und m hus och hem, 
weder Haus noch a haben: sakna tak öfver 
hufvudet. 2. härd, ugn. 3. se Vogelherd. 
-, -n, f. hjord. -enreich, a. rik på hjordar. 
-envieh, n. boskap i hjordar. -envoll, a. full af 
hiordar. -enwelse, adv. i hjordar, hjord efter 
hjord. -fink[o], m. jug. lockfägel på en Vogel- 
herd. -haken, m. spiselkrok. -recht, n. rät- 
tighet att bo ngnstädes. 


åörldringen, itr. s. tränga, nå hit. -durten, ir. 


h. töras, få komma hit. -ellon, itr. s. skyn- 
da hit. . 
åerdin, adv. hit in, in til den talande; så äfv. i 


220 — 


hergeben 








efterfölj. exempelvis anförda sms. Hier a hit in, 
in här, von [drjauf/sen » utifrån (hit in), 
vw! stig in! stig på! den Bauch m! magen 
in! -bekommen, tr. få in. -bemlihen, I. tr. Ja 
av besvära ngn att komma in. II. rf. hafva 
besvär, hafva godheten att komma in. -be- 
stellen, tr. beställa (in), kalla in. -bitten, tr. 
Ja m bedja ngn komma in. -bringen, tr. 
bringa, föra in. -dürfen, itr. h. få komma 
in.‘ «fallen, itr. s. falla in; via. gå i fällan, 
låta narra sig. -feuern, tr. o. itr. h. skjuta 
in med eldrapen. -flächten, rf. fly, flykta in. 
-gohen, itr. s. gå in, komma in. -können, ir. 
h. kunna komma in. -langen, I. tr. langa, 
räcka in. II. itr. A. 1. räcka in. 2. sträcka 
in handen, armen. -lassen, tr. släppa in. 
-laufen, str..s. löpa, springa, rinna in. -lench- 
ten, itr. h. lysa, skina in. -mögen, str. A. vilja 
komma in. -müssen, itr. h. vara tvungen att 
komma, att gå in, mäste in. -nöt[hl]igen, tr. 
nödga, tvinga att gå, att komma in. -rög- 
nen, opers. regna in. -reitea, I. itr. s. rida in. 
I. rf. F gå i fällan, låta narra sig. -rücken, 
I. tr. flytta in, rycka in. II. itr. s. rycka, 
tåga in. -schaffen, sv. tr. skaffa in, laga att 
ngt el. ngn kommer in. -schieisen, I. tr. o. itr. 
h. skjuta in. II. itr. s. komma in mea fart, 
komma insättandes. -schlagen, tr. slå, kasta 
in. -sein, itr. s. vara inne, inkommen. -sel- 
leon = kereinmässen. -stehlen, rf. stjäla, smy- 
ga sig in. -stürzen, I. itr.s. störta, falla, rusa 
in. Über jn m plötsligt drabba ngn. II. tr. 
stöta, skuffa, vältra in. -treiben, tr. drifva, 
slå in. -treten, itr. s. inträda. -winken, I. tr. 
Ja a vinka åt ngn att komma in. II. str. h. 
Jm m vinka åt ngn som är inne. -Ziehen, I. 
tr. draga in. II. rA. intränga. III. itr. s. 
draga, tåga, flytta in. 
hörlorzählen, tr. berätta noggrant, detalje- 
radt, det ena efter det andra. -fahren, I. 
itr. s. 1. fara, åka, resa hit, komma åkande. 
2. Neben dem Ufer m fara utmed, längs 
med stranden, vor jm m fara framför ngn. 
3. komma med fart, komma sättandes. 4. 
r jn w öfverfalla ngn. IL sr. köra, skjut- 
sa hit. -fahrt, /. hitfärd, -resa, -väg. -fallen, 
itr. s. Über jn m a) öfverfalla ngn, b) drab- 
ba ngn. Mit Vorwürfen über jn m öfver- 
hopa ngn med förebräelser. -finden, rf. hit- 
ta hit. fliegen, itr. s. flyga hit, komma fly- 
gande. -Hieison, str. s. 1. flyta, rinna nitar. 
Vom Gebirge m komma från, upprinna på 
bärget, neben etw. (dat) m flyta, rinna ut- 
med ngt. 2. via. härfiyta, härleda sig. -fer- 
dern, tr. hitkalla, inkalla: begära att få. 
-fracht, f. frakt hit. -fragen, r.f. fråga sig 
fram, hit. -führen, ir. föra, leda hit. -får, 
förklär. = hervor. -gang, m. 1. gång hit. Beim 
a på hitvägen. 2. förlopp. -geben, I. tr. 
gifva hit, utlemna, lemna frän sig. Einen 
Beweis m lemna bevis, bevisa, seinen Na- 


" = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + bar omljud. F familjärt, P lägre språk. XK mindre brukligt. 


hergebieten — 230 — Herrenstand 


men av låna sitt namn un ogt. IL rl. Sich 
zu etw. m, låna sig, nedläta sig till ngt. 
-gebieten, tr. hitkalla, framkalla, frammana. 
-gehen, ir. s. 1. gå hit, komma hitåt. 2. 
Hinter jm m följa efter ngn, neben einander 
av gå bredvid hvarandra, vor ja « gå fram- 
för ngn. 3. Über etw. (ack.) m taga itu med, 
gå öfver ngt. 4. opers. es geht über jn her: 
turen kommer till ngn, ngn får sin del ar 
snäsor, förebråelser el. dyl. &. opers. tillgå, t. ex. 80 
geht es in der Welt her: så går det till i 
världen, så är världens gång, hier geht es 
kook her: här lefver man högt, festar man, 
går det gladt till, bei ikm geht es knapp her: 
för honom är det knappt, han lefver tarf- 
ligt, es ging scharf her: det gick skarpt, 
bett till. -gehören, itr. %. höra hit. -gera- 
t[bjen, ir. s. råka, komma hit. -haben, tr. 
hafva ngnstädes ifrån, ifr ker 2. -halten, I. tr. 
hålla hit, fram, sträcka ut. II. itr. h. släppa 
till skinnet, lida. -helfen, itr. h. oe. K tr. Jm 
ei. X jn m bjälpa ngn att komma hit. -holen, 
tr. hämta, föra hit. Etw. irgendwo av taga 
.ngt ngnstädes ifrån. 

Heribann se Heerbann. | 

Hering, -e, m. sill. F piıa. armer m stackare, 
er ist ein wahrer m han är mager som 
en skrika. -seinieger(in), m. (f.) sillsaltare 
(-erska), sillpackare (-erska). -stänger, -sfi- 
scher, m. sillfiskare. -sfischerel, f. sillfieke. 
-spacker = Heringseinleger. -sweib, n. sill- 
mänglerska. 

hörlijagen, I. tr. jaga, drifva hit(ät). Vor sich 
m jaga, drifva framför sig. IL str. s. jaga, 
spränga, galoppera hit{ät). -kemmon, I. itr. 
8. komma ngnstädes ifrån, komma af ngt, här- 
leda sig. II. n. tradition, sed, bruk, vana, 
häfd, slentrian. -kömmlich, a. traditionell, 
häfdvunnen, fäderneärfd, bruklig, vanlig. 
-können, itr..4. kunna komma hit. -kriegen, 
F = herbekommen. 

herkülisch, a. herkulisk, jättelik, jätte-. 

Hörlikunft, 0, /. 1. hitkomst, ankomst. 2. här- 
komst, ursprung. -lallen, tr. framlalla, fram- 
stamma. -langen, I. ir. langa, räcka hit. II. 
ir. h. räcka, nå hit. -iassen, ir. släppa hit. 
-Jaufen, itr. s. 1. springa. rinna hit. 8. Hin- 
ter, neben, vor jm mw springa bakom, jämte, 
framför ngn. 3. Hergelaufen: utan fast bo- 
stad, hergelaufener Kerl: lösdrifvare. -ie- 
gen, tr. lägga hit. -ieiern, ir. F entonigt 
framsäga, uppläsa. -leiten, tr. 1. leda hit. 
2. härleda. -leitung, /. härledning. -iesen, 
er. uttryckslöst uppläsa. -ling, -e, m. sur druf- 
va. -locken, tr. locka hit. -machen, rl. Sich 
über ja m angripa, öfverfalla ngn. -marsch, 
m. hitmarsch. -marschleren, itr. s. marschera 
hit. 

Horme, -n, f. herm, hermesstod. 

hörmelden, tr. (här) anmäla, inberütta. 

Hermilelin, -e, n. o. X m. hermelin. 








Hermötliik, 0, f. hermetisk konst, alkemi. -Isch, 
a. hermetisk. 

hörlimurmeln, ir. frammumla. -müssen, itr. A. 
vara tvungen att komma hit, mäste hit. 

hernäch, adv. härefter, hädanefter. -mäls, adv. 
en gång i framtiden. 

hörlinehmen, ir. taga ngnstädes ifrån. Den Beweis 
von etw. m hämta sitt bevis från ngt. -nea- 
nen, ir. uppräkna. -nöt[h]igen, tr. Ja av 
nödga ngn stt komma hit. 

hernieder, adv. hit ned. — Anm. Ordet har en 
mera högtidlig prägel än herab e herunter ; med 
bortseende härifrån äro ams. med Åernieder liktyaiga 
med sms. med herab «. herunter, hvarför de här S 
särskildt anföras. 

Heröenllalter, n. hjälteälder. -dienst, m. hjälte- 
dyrkan. -haft = heroisch. 

Herloide, -n, f. heroid, hjältebref. -öln, nen, 
-0ine, -n, f. kvinnlig heros; hjältinna. -Öölsch, 
a. heroisk, hjälte-, hjältemodig. -0i$MUS, -, 
0, m. heroism, hjältemod. 

Heroid, -e, m. härold. 

Heros; -, Herden, m. heros, halfgud, hjälte. 

körlipflanzen, tr. plantera, uppställa här. vl 
pern, ir. rabbla upp. 

Herr, -[e]n, -en, m. 1. herre, herr. Den mn 
spielen: spela herre. 2. herre, husbonde, 
herskare. Über etw. (ack.) av sein: befalla 
öfver, beherska ngt, der m der Familie: 
familjefadern. 8, vivi. der a, Herren, der av 
av Herren, Herren. I utrop efta we, t. ex. F we 
du meine Güte! Herre Gud! . 

hörlirechnen, ir. uppräkna. -reichen, ir. eo 
ur. A. räcka hit, fram. -reise, /. hitresa. 
-reisen, ir. s. resa hit. -reiten, itr. a. rida 
hit. 

Herrenllanzug, m. herredrägt. -arbeit, f. 1. 
dagsverke.3.arbete ätherrar. Dieser Schnei- 
der macht nur m denne skräddare syr blott 
åt fint folk. 3. arbete för herrar. -bank, f. 
herrarnes, adelns bänk fordom i riksäagen. -bret, 
n. 1. fint hvetebröd. 2. u essen: äta andras 
bröd; tjäna. -burg, f. herresäte. -diener, m. 
betjänt; slafvisk, krypande person. -dienst, 
m. af husbonden fordrad tjänst, : sat dags- 
verke; herretjänst. -essen, n. fin, läcker 
rätt eı. måltid. -gebot, n. husbondes befall- 
ning. -gerschtsäme, /. sag husbondes (doms-) 
rätt. -geselischaft, /. herrsällskap. -hand, f. 
de stores, de höge herrarnes makt. -haus,. 
n. 1. en herres bostad, herrgård. 2. herre- 
hus, första kammaren i preussiska 0. österrikiska 
riksdagarne. -hof, m. herrgård. -huter se Zarırn- 
huter. -knecht, m. herrgärdedräng, tjänare 
hos en herre. -leben, ». 1. herrelif. Ein av füh- 
ren: lefva som herrskap, slå på stort, 8, 
latmanslif. -los, a. 1. som ar utan husbonde, 
2. som är utan ägare, herrelös. -recht, ». hu» 
bondes rätt. -reiten,n.gentlemanrjdt. -schaft, 
f. egenskap af herre. -sonntag, m. fastlags- 
söndag. -stand, m. 1. herreständ. 2. adel; 





itr. intransitivt, rf. reflexivt, Sl. starkt, SU. svagt, Ör. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till hjälprenk, 


Herrenstube | oo 


-stube, /. herrskapsrum. -tafel, /. -tisch, m. 
herrarnes, herrskapets bord. -t[hjum, a. 
egenskap af herre. 

Herrgott, m. 1. Gud, vår herre. Der liebe a 
vår herre, F wie unser w in Frankreich le- 
ben: må som en prins i en bagarbod. 2. bild 
af Gud, vanı. kristusbild. -shändler, m. per- 
son som handlar med kristusbilder, med 
helgonbilder. -skäter, m. guldhöna, nyckel- 
piga. 

hörrichten, tr. 1. rikta, vända hität. 2. tillaga, 
tillverka, iordningställa, göra. 

Herrllin, -nen, f. herskarinna, matmor, äga- 
rinna. -Isch, a. herraktig; befallande, barsk, 
högmodig. 

Hörritt, m. ridt hit, hitväg. 

herrlich, a. härlig, präktig, utmärkt. -kelt, £. 
härlighet. 

Herrnhüter, -, m. herrnhutare, medlem af brö- 
draförsamlingen. -6, -en, f. ugr. läseri. In, 
«nen, f. se Herrnhuter. -Isch, a. herrnhutar-, 
herrnhutarnes. 

Herrschaft, /. 1. herravälde, regering, styrel- 
se. 2. ägare, herre; herrskap, husbondefolk. 
Meine wen: miha herrar och damer. 3. 
egendom, gods. -lich, a. 1. husbonde-. 2. 
herrskapslik, herrskaps-. -srecht, n. ägares, 
husbondes rätt, husbondevälde. -swohnung, 
J. herrgård; fin våning. 

Herrschiibegiorde, f. hersklystnad. -begierig, 
a. hersklysten. -en, sv. itr. h. 1. herska, re- 
gera. 2. herska, vara förherskande, spridd, 
finnas. $. barskt befalla, tala barskt. -er, -, 
m. herskare, furste. -erbefügni[f]s, /. makt- 
befogenhet. -ergewalt, /. välde, makt. -erin, 
«nen, f. herskarinna, furstinna. -erisch, -er- 
lich, a. furste-. -eriing, -e, m. en som gärna 
vill herska utan att duga till det; smäfurste. 
-ersitz, m. residens. -erstab, m. spira. -erton, 
m. befallande ton. -erwilikür, /. en herska- 
res godtycklighet, despotism. -erzeichen, 
n. tecken till furstlig värdighet, insignier. 
-gier, -Iust, -sucht, f. hersklystnad. -glerig, 
-süchtig, a. hersklysten. 

hörlirücken, I. tr. flytta hit(ät), närmare. I. 
itr. 8. rycka an, värma sig. -rufen, tr. ropa, 
kalla hit. -rühren, itr. h. härröra, härleda 
sig, von etw.: från ngt, komma af ngt. -sa- 
gen, tr. framsäga, läsa upp, rabbla upp. 
-sausen, i/r. s. komma susande, i hvinande 
fart. -schaffen, sv. tr. skaffa hit. -scheren, 
rf. F packa sig hit. -schicken, ir. skicka 
hit. -schieben, ir. skjuta hit, meka hitåt. 
-schieisen, I. tr. o. itr. h. 1. skjuta hit(ät). 
2. förskottera, lägga ut. II. sr. s. komma 
sättandes, med fart. -schleichen, ir. s. o. 
rfl. smyga sig hitfät). -schlendern, itr. s. 

: närma sig, komma hit med långsamma steg. 
-schleppen, tr. släpa, draga hit(ät), fram. 
-schreiben, I. tr. o. itr. h. 1. skrifva hit. Seti- 
nen Namen m skrifva sitt namn här(under). 


Av = föregående uppslagsord. 


231 — 


herumblicken 





2. förskrifva, härleda. II. rf. förskrifva sig, 
komma. -schrelten, itr. s. skrida, högtidligt 
gå hit(ät), fram. -schwimmen, itr. s. simma, 
flyta hit(åt); neben jm m simma jämte ngn. 
-sehen, itr. Ah. se, titta hit(åt). -sehnen, rf. 
längta hit. -seln, itr. s. vara, stamma ngnstädes 
ifrån. Wo ist er her? hvarifrån är han? -set- 
zen, tr. sätta hit. -singen, tr. sjunga entonigt, 
från början till slut, det ena efter det andra. -Sprin- 
gen, itr. s. hoppa hit. -stammeln, tr. fram- 
stamma. -stammen, tr. h. härstamma, här- 
leda sig, aus einem Geschlechte: frän en 
slägt, von jm: från ngn; komma ar ngt. -stam- 
mung, /. härstammande, ursprung, härled- 
ning. -stehlen, rfl. stjäla, emyga eig hit. 
-stellbär, a. 1. möjlig att verkställa, att ut- 
föra. 2. [Wieder] m möjlig att återställa, 
att laga, att bota, att läka. -stellen, tr. 1. 
ställa hit. 2. tillverka, göra, utföra, verk- 
ställa. 8. [Wieder] m återställa, laga, bota, 
läka. -steller(in), m. (/.) 1. tillverkare. 2. 
äterställare. -stellung, /. 1. tillverkning, 
utförande, byggande, anläggning. 2. äter- 
ställande, iständsättande, lagning, repara- 
tion. -stottern, tr. framstamma. -strömen, 
ttr. s. strömma hit(ät), strömma till. -stür- 
zen, I. itr. s. störta, rusa hit. II. rf. Sich 
über jn m kasta sig öfver, öfverfalla, an- 
gripa ngn. -thun, ir. skaffa, lägga hit, fram. 
-tragen, tr. bära hit. -trällern, tr. tralla, 
gnola. -treiben, tr. 1. drifva hit(åt). 8. Vor 
sich (dat.)  drifva framför sig. -treten, itr. 
s. träda, stiga hit, närmare. 

heräüber, adv. hitöfver, hitåt, hit öfver ngt til 
den talande; så äfv. i sms., af hvilka nedanstående ex- 
empelvis anföras. -bemühen, rf. hafva besvär, 
hafva godheten att komma hit(öfver). -brin- 
gen, tr. bringa, föra, bära hit(öfver). -heifen, 
ür. h. Jr nm hjälpa ngn att komma hitöfver. 
-reichen, tr. o. itr. h. räcka hit(öfver). 

herum, adv. omkring. Rund ei. rings m rundt 
omkring, um den Tisch w sitzen: sitta om- 
kring bordet, fortwährend um jn w sein: 
ständigt omgifva, vara i grannskapet af, 
passa upp på, pyssla med, sköta ngn, er 
wohnt gleich um die Ecke m han bor strax 
i första huset, när man kommer omkring 
hörnet, die Reihe a laget omkring, ellipt. m 
mit euch ! vänd er om! das Gerücht ist schon 
in der ganzen Stadt m ryktet har redan 
hunnit omkring, är redan bekant i hela 
staden, so um hundert Mark a omkring, 
ungefär hundra mark. -balgen. rl. F slåss, 
brottas. -beifsen, rf. bitas, slåss. -bekom- 
men, tr. 1. få omkring, lyckas sätta om- 
kring. 2. = herumbringen 3. -bemähen, tr. 
Jn m besvära ngn med att komma hit om- 
kring ngt. -Dessern, ttr. h. An etw. (dat.) vw 1a- 
ga, lappa ngt än här än där. -blegen, I. tr. 
böja, vrida omkring. II.itr.s. komma, svän- 
ga omkring. -blicken, itr. i. blicka, se sig 


" äkta sms. Ö saknar plur. ? har omljud. F famtjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


4 





berumbringen — 





lyckas sätta omkring. 8. Ja m få ngn öfver 
på sin sida, bibringa ngn sin åsigt, ein 
Mädchen m få sin vilja med, förföra en 
flicka. 4. bära omkring, sprida, t. ex. Nach- 
richten. 5. förlora, tappa, t ex. das Spiel. 
-doktern, itr. Ah. F 1. kvacksalfva. 2. An jm 
av plästra med ngn. -drehen, tr. vända (om), 
vrida omkring, vända på. Bild. jm die Worte 
im Munde av vranga, misstyda ngns ord. 
-drückon, rl. F smyga omkring. -fechten, itr. 
Ah. 1. Mit den Händen A fäkta med hän- 
derna, gestikulera. 2. F gä tiggande frän 
dörr till dörr. -fragea, str. h. fråga, höra sig 
för rundt omkring. Überall m fräga öfver- 
allt. -führen, I. tr. 1. Jn um die Stadt, in der 
Stadt m föra ngn omkring staden, omkring 
i staden, F via. ja bei der Nase a draga 
ngn vid näsan. 2. Einen Graben um den 
Garten a draga, gräfva ett dike, en graf 
omkring trädgården. II. itr. A. em vägar: föra, 
leda, gå omkring. -geben, tr. låta gå om- 
kring, räcka omkring, låta cirkulera, ut- 
dela. -gehen, itr. s. gå omkring, cirkulera, 
spridas. Eine Mauer geht um den Hof her- 
um: gården omgifves af en mur; bild. um 
den Brei n gå som katten omkring het 
gröt. -greifen, sir. h. Um etw. av gripa, räc- 
ka, slå armen eı. armarne omkring ngt, 
nach etw. a» gripa, trefva, famla efter ngt. 
-hangen, -hängen, itr. hk. o. tr. hänga rundt 
omkring, här och där. -hauen, rf. Sich mit 
jm w slåss, fäkta, via. kifvas med ngn. 
-helen, tr. hämta hit omkring ngt. Bild. JR Av a) 
= herumbringen 3, b) lexa upp ngn, ge ngn 
på pälsen. -jagen, I. tr. jaga, drifva om- 
kring, hit och dit. II. itr. s. jaga, galop- 
pera omkring, hit och dit. Um etw. wi 
galopp svänga omkring ngt. -kohren, tr. 
vända om. -kneipen, itr. h. F gå och supa 
här o. där på krogarne. -kommen, itr. s. komma, 
hinna omkring, komma bit omkring ngt, resa 
omkring. Er ist weit herumgekommen: han 
är vidtberest, vid. bei den Leuten a vara i 
allas mun, allmänt samtalsämne. -können, 
str. h. kanna komma omkring, kunna vända 
sig om. -kramen, str. hk. In etw. (aat.) a leta, 
rifva i, bland ngt. -kurieren = kerumdoktern. 
-iagern, I. rf. lägra sig här och där. II. itr. 
h. o. 8. vara lägrad, ligga rundt omkring, 
um etw.: ngt. -langen, tr. o. itr. h. räcka 
omkring. -laufen, itr. s. springa, hastigt gå 
omkring, um etw.: ngt; gå rundt; springa 
hit omkring ogt. Mifsig w gå och slå dank. 
-legen, I. ir. lägga omkring. Die Truppen in 
die Dörfer a inkvartera trupperna i de 
kringliggande byarne. II. r}. lägga, lägra 
sig omkring, um etw.: ngt. III. itr. h. sjö. 
vända, gå öfver stag. -liegen, itr. h. ligga 
rundt omkring. ad: kringliggande, um etw. 
av ligga omkring, omgifva, innesluta ngt, 


332 
omkring. -bringen, tr. 1. lyckas vända. 2. | 


— Aspmumson som «eo 


herumtummeln 


die Soldaten liegen in den Dörfern herum: 
soldaterna äro inkvarterade i de kringlig- 
gande byarne. -machen, tr. Etw. um etw. m 

sätta, lägga, fästa ngt omkring ngt. -nö- 
t[h]igen, tr. nödga att gå omkring, att 
komma hit emkring ngt. -plagen, rf. Sick mit 
etw. m. dragas med, plågas af ngt. -prigeln, 
rf. slåss. -reilsen, tr. hastigt, med ett ryck 
vända, kasta om. -reiten, itr. s. rida om- 
kring. Um etw. m rida omkring ngt. Bira. 
auf etw. (äat.) m hafva ngt till sin käpphäst, 
städse orda om ngt, auf jam m, städse vilja 
åt ngn. -rühren, tr. kringröra. -rättela, tr. 
omskaka. -sagen, tr. Etw. bei seinen Freun- 
den säga ngt till alla sina vänner dea ene 
efter den andre. -SChauen, ir. A. skåda omkring, 
se sig om. -schlagen, I. tr. Etw. um etw. av 
slå ngt omkring ngt. II. rg. slåss. -schlei- 
chen, itr. s. o. rl. smyga omkring. -schlea- 
derer, m. dagdrifvare. -schlielsen, tr. o. itr. 
hk. vrida omkring nyckeln i läseı. -schlingon, 
L tr. fläta omkring. II. r/. slingra sig om- 
kring. -schütten, tr. skaka ut rundt om- 
kring. -schwänzein, itr. k. gå omkring e. vifta 
med svansen; F via. a) gå och drifva, slå 
dank, b) försöka att ställa sig in, lisma. 
-schwoifen, itr. s. ströfva omkring. -schwen- 
ken, itr. s. o. rl. göra en svängning. -sehen, 
itr. h. se sig om(kring). -seis, itr. s. 1. hafva 
kommit, hunnit omkring. 2. Er ist weit 
kerumgewesen: han har varit, rest vida om- 
kring, är vidtberest. 3. Um ja m se herum. 
4. om tiden: vara tilländalupen. 5. em spel: 
vara förloradt. -spieien, itr. A. spela, leka 
än här än där. -sprengen, I. tr. spränga så 
att bitarne fara omkring. II. = herumjagen 
II. -springen, itr. s. 1. hoppa omkring. 2. 
Der Wind springt herum: vinden kastar om. 
«stehen, str. &. 1. stå rundt omkring. & stå 
sysslolös. -stolsen, tr. knuffa, skuffa hit och 
dit, -streichen, I. tr. stryka ngt omkring agt. 
IL itr. s. stryka, drifva, ströfva omkring. 
-streicher, m. drifvare. -streiten, rf. dispu- 
tera, kifvas. -stricken,itr. A. sticka ett hvarf. 
Zweimal m sticka två hvarf. -süchen, itr. 
&. leta rundt omkring. -tanzen, str. k. dansa 
rundt omkring, ett hvarf. Zweimal m dansa 
två hvarf. F dvna. sich auf der Nase av lassen: 
tåla närgängenheter. -tasten, itr. h. An etw. 
(4at.) vw känna, fingra på ngt, med üingrerae 
noga undersöka ngt. -tragen, ir. bära om- 
kring. Bila. etw. im Kopfe a gå och fundera 
på ngt. -trelben, I. tr. o. itr. s. drifva om- 
kring. II. r/. drifva, ströfva omkring, röra 
sig bland agt. -troten, ter. 1. s. Um jn slå, 
bilda en krets omkring ngn. 8. A. Auf’ etw. 
(dat.) w trampa rundt emkring på ngt. -trinken, 
ir.o.itr. A. dricka laget rundt. -trödeln, itr. 
s. F gå och drifva, drifva omkring, slud- 
dra bort tiden. -tummeln, I. tr. tumla, t. ex. 
ein Pferd. Bia. jn © hålla ngn varm, ej 





str. Intransitirt, rl. reflexivt, 88. starkt, 8V. svagt, ET. transitivt verb. Ä. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Berumwälzen — 2338 


låta honom hämta andan. II. rl. tumla om. 
-wälzen, I. tr. vältra omkring, bhvälfva om, 
välta. II. rf. vältra sig. -wenden, tr. vända, 
vända om. -werfen, I. tr. 1. kasta omkring. 
2. kasta om, hastigt vända. II. rf. hastigt 
vända sig om, kasta om. III itr. h. Mit 
Redensarten = slå omkring sig med fraser. 
-wickein, tr. veckla, vira, slå omkring. -win- 
den, rl. Sich um etw. slingra sig omkring 
ngt. -zanken, rf. kifvas. -zausen, ir. slita, 
rycka i sht i håret hit och dit. Sich (rpr.) av 
slåss, luggas. -zerren, tr. slita, rycka, dra- 
ga hit och dit. -zieben, I. tr. 1. draga om- 
kring, hit och dit. Bua. jn mit falschen Ver- 
sprechungen uppehålla ngn med fagra 
löften. 2. Einen Graben um das Feld m 
draga, gräfva ett dike kring fältet, eine 
Mauer um die Stadt m uppföra, bygga en 
mur kring staden. II. rf. 1. Sich um etw. av 
omgifva, innesluta ngt. 2. vua. sich mit etw. 
ov a) mycket fundera på ngt, b) dragas med 
ngt. III. ir. s. draga, tåga, vandra, flytta 
omkring, flytta hit omkring ngt. vd: kring- 
vandrande. 

“erünter, adv. hit ned, hit nedåt, ned A: den 
talande till, Utför. 8& utv. i sms., af hvilka nedan- 
stående exempelvis anföras; jfr Afv. sms. med herab. 
Gerade m rakt ned, euipt. die Häte n! af 
med hattarne! mit ihm! ned med ho- 
nom! -burzein, ir. s. göra en kullerbytta, 
falla utför, +. ex. die Treppe. -gehen, itr. s. 
1. = herabgehen. 3. F der Wein geht gut 
Aerunter: vinet är lättdrucket. -gielsen, tr. 
hälla ned. F ein Glas Wein m hvälfva i sig 
ett glas vin. -handeln, ir. Etw. vom Preise 
» afpruta ngt af priset. -kauen, tr. hugga 
ned. F jm eins a gifva ngn ett rapp. -kan- 
zein, tr. F lexa upp. -klappen, tr. fälla, slå 
ned. -kommen, str. s. = herabkommen. -ma- 
chen, tr. 1. vika, slå ned. 2. grundligt lexa 
upp, skälla ned, nedsätta. -missen, str. h. 
vara tvungen att, måste komma ned, skola 
ned. -reifsen, tr. 1. rifva, rycka ned. 2. = 
heruntermachen 2. -schlagen, I. tr. slå ned, 
slå af, hugga af, fälla, släppa ned. I. itr. 
s. falla ned. -schrauben, tr. skrufva ned. 
' -wärts, adv. hit nedåt. 

hörversotzen, tr. flytta, förflytta hit. 

hervör, adv. fram. -arbeiten, I. tr. med arbete, 
med möda framskaffa, framdraga, bringa i 
dagen. II. r.A. arbeta sig fram, upp. -hlicken, 
str. h. blicka, titta, sticka fram, blifva syn- 
lig, framträda. -hlüben, itr. h. e 8. blom- 
strande, som blomma framträda, spricka 
ut; vila. uppblomstra. -brechen, itr. s. bryta 
fram, ut, framträda. -bringen, tr. frambringa, 
framtaga, få fram. -drängen, tr. tränga, 
skjuta, knuffa fram, göra bemärkt. -dringen, 
ir. 8 tränga fram, ut. -gehen, itr. s. fram- 
gå, framträda. -heben, I. tr. framhålla, låta 
framträda. Etrw. über etw. anderes m fram- 


— Hera 





hålla ngt framför ngt annat. II. rf. fram- 
träda; vita. göra sig bemärkt, utmärka sig. 
-kehren, tr. vända ut, utåt. -kolmen, itr. s. 
skjuta fram, spira upp. -können, str. A. kun- 
na komma fram. -langen, tr. framtaga. -las- 
sen, tr. släppa fram. -leuchten, str. å. lysa, 
glänsa, skymta fram; pua. tydligt framgå. 
-machen, rå. F komma fram; bild. göra sig 
bemärkt. -müssen, itr. A. vara tvungen att 
komma fram, måste fram. -ragon, itr. &. 1. 
skjuta fram, ut. Er ragte um einen ganzen 
Kopf über alle[n] kervor: han var hufvudet 
högre än alla de andra. 2. vara framstående. 
avd: framstående. -rauschen, itr. s. brusa 
fram, brusande komma fram, ut. -rücken, 
I. tr. flytta fram. II. itr. s. rycka fram. 
-rufen, tr. 1. ropa fram. 2. framkalla, åstad- 
komma. -schaffen, sv. tr. framskaffa. -schie- 
sen, str. 1. h. Hinter einem Baume a stå, 
ligga bakom ett träd och skjuta. 2. s. rusa, 
pilsnabbt komma fram. -schmecken, itr. h. 
Der Pfeffer schmeckt hervor: pepparn käns 
i trots af de andra kryddorna, tar öfverhand. -86- 
ben, itr. hk. se, titta fram. -spriofsen, itr. s. 
uppspira. -springen, ir. s. hoppa, springa, 
komma fram. -spritzen, tr. o. itr. s. spruta 
fram, ut. -Sprossen, itr. s. uppspira. -Spru- 
deln, itr. s. spruta, välla fram, upp. -stechen, 
ter. h. sticka fram; vila. framträda, fördelaktigt 
afsticka, utmärka sig. -stehen, itr. A. skjuta 
fram; bida. vara framstående. nd: framstå- 
ende. -süchen, tr. söka, leta fram. -tauchen, 
itr. s. dyka fram, upp. -thun, I. tr. X lägga, 
taga fram. II. rf. utmärka sig. -treiben, I. 
tr. drifva fram. IL itr. s. skjuta fram, spira 
upp. -zaubern, ir. framtrolla. -ziehon, I. tr. 
framdraga. II. itr. s. tåga fram. 


hörliwackeln, itr. s. närma sig, komma gående 


med vaggande gång som en anka. -WAgen, rf. 
våga sig hit. -wälzen, tr. vältra, rulla hit- 
(åt). -wärts, I. adv. hitåt. II. prep. med gen. el. 
dat. på denna sida om, hitom. -wätscheln. = 
herwackeln. -weg, m. hitväg. Der Hin- und 
vw vägen fram och tillbaka. -weisen, tr. 
visa hit. -werfen, I. tr. kasta hit. IL. rA. 
Sich über jn m kasta sig öfver, angripa ngn. 
-winken, ir. vinka hit. -wolien, itr. A. vilja 
komma hit. 


Herz, -ens, -en, n. 1. hjärta, ora bild., t. ex. &) 


wes das m voll ist, des geht der Mund über: 
hvaraf hjärtat fulit är, därom talar mun- 
nen; med prep. etw. liegt mir am wen: ngt 
ligger mig om hjärtat, jm etw. ans a le- 
gen: lägga ngn ngt på hjärtat, aus tiefstem 
wen: ur djupet af sitt hjärta, von men 
gern: hjärtans gärna, jm von wen gut sein: 
hjärtligt hålla af ngn; b) särskilda fal. Sie 
sind ein w und eine Seele a. zwei wen und 
ein Schlag: de äro ett (hjärta och en själ), 
mache mir das w nicht noch schwerer: gör 
mig icke ännu mera ledsen, ick kann zu 


av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. P har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


herzählen — 


diesem Menschen kein n fassen: jag kan ej 
fatta ngt förtroende till denna människa, 
sich ein m fassen: fatta mod, sich das vn, aus 
dem Leibe ärgern: blifva utom sig af förar- 
gelse, etw. nicht übers a bringen können: ej 
kunna förmå sig, ej hafva hjärta till ngt, 
wie ist dir ums „? hur är du till mods? es 
wird mir leichter ums m jag känner mig 
lugnare, sie ist ihm ans u gewachsen: han 
har fästat sig mycket vid henne, das schnei- 
det einem durchs m, det är hjärtekärande, 
das ist ihm ein Stich durchs m det gör ho- 
nom mycket ondt, ich spreche mit dem wen 
in der Hand a. wie 's mir ums w ist: jag 
talar uppriktigt, er liefs es sich zu wen ge- 
hen ei. er nahm es zu wen: det gick honom 
till sinnes. 2. xort. hjärter. $. vor. kärna, 
kärnved. 

hörzählen, tr. räkna upp. 

herzliallerliebst, a. 1. aldrakärast. Mein wer: 
min hjärtanskär. 2. högeligen förtjusande. -be- 

 klemmung, ‚f. mea. hjärtklämning; vua. hjärt- 
ängslan, beklämning. -beutel, m. hjärtsäck. 
-bewegend, a. hjärtskakande, rörande. -blatt, 
nm. dot. hjärtblad; F bna. hjärtegryn. -blut, 
2. med. arterielt blod; vita. hjärteblod. -bre- 
chend, a. förkrossande. -bruder, m. hjärte- 
bror. -dame, /. hjärter dam. -e = Herz. 
-einig, a. en själ och ett hjärta, liktänkande. 
-einzige(r), m. hjärtevän. -eleid, n. hjärte- 
sorg. Jm ein w anthun: tillfoga, bereda ngn 
en hjärtesorg. -en, sv. tr. smeka. -enbändi- 
ger(in), m.(f.) hjärtekufvare, hjärteklämma. 
-enkönig, m. hjärter kung. -enkönigin, f. hjär- 
ter dam. -ensangelegenheit, f. hjärteange- 
lägenhet, hjärtesak. -ensangst, /. hjärtängest. 
-snsbeichte, f. hjärtats bikt. -ensbruder, m. 
hjärtebror. -ensfreude, /. hjärtefröjd. -ens- 
treund(n), m. (/.) hjärtevän. -ensfroh, a. 
hjärteglad. -ensjunge, m. -enskind, n. hjärte- 
barn. -enskönlgin, /. hjärtats drottning. -ens- 
kummer, m. hjärtesorg. -enskundige(r), -ens- 
kündige(r), m. hjärtats ransakare. -enslust, 
f. hjärtans lust. -ensmelnung, f. Ich sagte 
ihm meine m jag sade honom mitt hjärtas 
mening. -ensnot[h], /. hjärtats nöd, stor 
nöd beträffande ngt, som ligger en om hjärtat. -@NS- 
spräche, /. bjärtats språk. -enströst, m. 1. 
tröst för hjärtat, själatröst. ®. vor. grå 
mynta. -enswunsch, m. hjärtlig önskan. -er- 
freuend, -erfireulich, a. glädjande, upplif- 
vande. -ergrolfend, a. gripande. -erhebend, 
a. upplyftande. -erquickend, a. vederkvic- 
kande. -erschütternd, a. hjärtskakande. -er- 
welterung, f. mea. för stort hjärta. -fell, n. 
med. hjärtsäck. -förmig, a. hjärtformig. -ge- 
liebte(r), m. o. f. hjärtanskär. -gewinnend, a. 
hjärtevinnande, intagande. -grube, /. med. 
hjärtgrop, maggrop. -haft,a. modig, manlig, 
oförskräckt, rask. -haftigkeit, /. oförskräckt- 
het, raskhet. 


234 


Heuchelef 


hörziehen, I. tr. draga hit. II. itr. 1. s. tåga 
hit, komma tägande; flytta hit. 2. Å. opers. 
Es zieht von jener Seite her: det drar frän 
det där hället. 

herzliig, a. hjärtlig, hjärtevinnande, tilldra- 
gande, förtjusande, söt. -Innig, a. hjärtinner- 
lig. -Jesu-Andacht, /. Jesu heliga hjärtas till- 
bedjan. -klappe, /. mea. hjärtvalvel. -klepfen, 
#. hjärtklappning. -kränkend, a. i hög grad 
kränkande, särande. -lich, a. 1. hjärtlig. 8. 
ss. adv. uttrycker Av ofta blott en hög grad, t. ex. "aw 
gern: hjärtans gärna, F sie ist m häfslich: 
hon är grufligt ful. -lichkeit, /. hjärtlighet. 
-Illeb, a. hjärtligt kär. -llebchen, n. -liebste(r), 
m. o. f. hjärtanskär, hjärtevän. -los, a. 1. 
hjärtlös, grym. 2. modfäld, feg. -losigkelt, /. 
1. hjärtlöshet. 2. feghet. -nagend, a. om be- 
kymmer: gnagande. 

Herzog, -e el. vanı. -e }, m. hertig. -In, -nen, fo 
hertiginna. -lich, a. hertiglig. -t[h]um, ". 
hertigdöme. | 

Herziipochen = Herzklopfen. -schlag, m. 1. hjärt- 
stöt, hjärtats slag. Bis zu meinem letzten 
we: intill mitt sista andedrag. 2. mea. hjärt- 
slag. -stärkend, a. hjärtstärkande, styrkande, 
-stöls, m. 1. mea. hjärtstöt. 2. via. nädestöt, 

herzü = herbei, heran. 

Herziiverfettung, f. mea. fettbildning kring e i 
hjärtat. -vergröfserung, f.mea. för stort hjärta. 
-WASSOF, 7. med. vattenutgjutning i hjärtsäc- 
ken. -weh, n. ondt i hjärtat; bua. hjärtesorg. 
-zerreiisend, -zerschneidend, a. hjärtslitande. 

Hospe se Haspe. 

Hesslle, -n, m. hessare. F blinder m en som ej 
ser, ej har ögon att se med. -in, -nen, f. 
hessisk kvinna, hessieka. -Isch, I. a. hes- 
sisk. II. n. hessiska, hessiska dialekten, jer 
deutsch. 

Hetlläre, -n, f. hetär. -erodöx, a. olika troende, 
heterodox. -erogén, a. olikartad, heterogen. 
-man, -6 eı. -s, m. hetman. -manschaft, /. het- 
mansvärdighet. 

hetz, it). buss på. -6, -n, f. 1. hetsjagt; vna. 
förföljelse, springande, brådska. 2. trakt 
där hetsjagt anställes. 3. koppel hundar 
till hetsjagt. -en, sv. I. tr. 1. hetsa; vna. zw. 
uppreta, uppegga. 2. på betsjagt jaga, förfölja, 
eftersätta. Bna. ein Gleichnis zu Tode a allt 
för ofta upprepa en liknelse o. därignm göra 
den trivial, mit allen Hunden gehetzt sein: 
vara slipad, vara en inpiskad skälm. ILrf. 
Sich [matt] » trötta ut sig. IIL str. A. rusa, 
störta, jaga mot ngt mål. -OP, -, m. Person som 
deltar i hetsjagt, som hetsar, uppeggar. 
-er6i, -en, f. hetrande, nppretande. 

Heu, -[e]s, 0, n. hö. F va. Geld wien haben? 
hafva pengar som gräs. -boden, m. höskulle, 
-bund, -bündel, n. höbinge. 

Heuchelllbufse, /. låtsad botgöring, hycklad 
bättring. -christ, m. skenhelig person, ekrym- 
tare. -öl, -en, f. hyckleri, skrymteri, sken- 


— 





ir. intransitive, ri. refiexivt, St. starkt, SV. svagt, [7. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpver®. 


heucheln — 


helighet. -n, sv. I. itr. h. hyckla, skrymta. 
I. tr. hyckla, lätsa. -rede, f. hycklande tal, 
hyckleri. -reuo, /. hycklad ånger. -schein, 
m. falskt sken. -that, /. skenhelig gärning. 
-thräne, /. hycklad tår. -wert, n. hyckladt 
ord. 

Heuchler, -, m. hycklare. in, -nen, f. hyck- 
lerska. -isch, a. hycklande, skrymtaktig, 
skenhelig. 

heulen, sv. itr. h. syssla med höskörden, ansa 
hö. -er, I. -, m. vid höskörden sysselsatt 
karl. II. -n, £. arrende. III. adv. i år; nu 
för tiden, nu. -erin, -nen, f. vid höskörden 
sysselsatt kvinna. -ern, 8v. tr. arrendera, 
hyra. -hopser, -hüpfer, m. F gräshoppa. 

Heulllaffe, 2. vrålapa. -en, sv. itr. A. 1. tjuta. 
2. F grina, lipa; vil. gråta, klaga. -er, -, m. 
F grinolle, liper. -erél, -en, f. F tjut, grin, 
lipande. 

Heullmachen, ». höansning. -mahd, f. -mähen, 

». slåtter. -monat, m. hömänad, juli. -N@ se 
Hüne. -ochs[e], m. F dumhufvud. -pförd, n. 
1. gräshoppa. 2. F dumhufvud. -rig, a 

' förekommande i år, nu till dags; nuvarande. 

'-scheuer, -scheune, /. hölada, höskulle. 
-schrecke, /. gräshoppa. 

heut, vanı. -6, adv. i dag. m über acht Tage: 
i dag åtta dagar till, m abend: i afton, m 
morgen: i morse, m vormittag: i dag på 
förmiddagen, m den ganzen Tag: hela da- 
gen i dag, m vor acht Tagen: för åtta da- 
gar: sen, von m an: hädanefter, das w nu- 
tiden, heutzutage: nu till dags, nu för tiden. 
-Ig, a. inträffande i dag, dagens, t. ex. ne 
Zeitung: dagens tidning; nuvarande, när- 
"varande. 

Heullwagen, m. hövagn, hökärra, hölass. -zeit, 
f. höand, 

Hexämeter, -, m. hexameter. 

Hexe, -n, f. häxa, trollpacka. -n, sv. I. ser. h. 

' häxa, trolla. Wie gehext: a) som förtrollad, 
b) blixtsnabbt. II. ir. gnm trolldom ästad- 

"komma. -nbann, m. besvärjelse mot häxors 
trolldom. -nhanner, m. besvärjare. -nborg, 
m. bärg där häxor sammankomma, i sht 
Brocken; bläkulla. -nbrand, m. häxförbrän- 
ning, häxbäl. -nbüch, n. svartkonstbok. -n- 
fahrt, /. bläkullafärd. -nhaft, a. häxlik, häx-, 
troll-. -nknoten, m. hoprulladt blad med 
insektbo i. -nkreis, m. trollkrets. -nkunst, /. 
1. trolleri, trolldom, svartkonst. 2. troll- 

. domskonst. -nmehl, a. lammerfrö, nikt. -n- 
meister, m. häxmästare, trollkarl. -nprozeis, 
m. ‚bäxeriprocess. -nritt, m. häxridt, blä- 
kullafärd. -nsabbath, m. häxornas sabbat, 
valborgsmässonatten. -nschaft, f. 1. 0, egen- 
skap af häxa. 2. simttiga häxor, skara häxor. 
-nschuls, m. ryggslag: -nsegen, -nspruch, m. 
trollformel. -ntanz, m. häxdans. -nwerk, n. 
trolleri. -r, -, m. häxmästare, trollkarl. -réi, 
-en, f. häxeri, trolleri. -rich, -e,m. = Hexer. 


235 


— hiervon 

Hi. förkortning för Halbfranzband. 

hl, igj. hi. 

hie, rörälar. o. poet. = hier. 

Hieb, -e, m. 1. hugg, slag, rapp. F es hat ne 
gesetzt: det har vankats prygel. Fakt. auf 
av fechten: hugga på sabel. Bild. das ist ein 
av auf mich: det är en pik åt mig, F einen 
vw haben: a) hafva en skruf lös, b) vara på 
röken. 2. skog. hygge. 

hieböl se hierbei. 

Hiebller, -, m. huggare, pamp, sabel. -feohter, 
m. person som fäktar med huggvapen, hug- 
ger på sabel. -fest, a. som hugg ej biter 
på, hård, osärbar. -schmarre, /. ärr efter 
hugg. -watffe, f. huggvapen. -wunde, f. hugg- 
sår, sabelhugg. 

hlelldånnen, adv. fortar. härifrån. -dürch se Aier- 
durch. 

Hief se Hift. 

hiellhör se hierher. 
"jorden. 

hier, adv. här, härstädes. Von m an: härifrån, 
von dort nach a därifrån hit, » su Lande: 
här i landet, hos oss, m beigefügt: här bi- 
fogas, Herr Baron m, Herr Baron da: jag 
bryr mig ej om edert "herr baron”. via namn- 
upprop: Av ja, jaha. Beträffande sms:s skiftande bo- 
tydelser jfr sms. med da, till hvilka här nedan hänvisas. 
ån (av. 2-), adv. härpå, härvid. m kehre ich 
mich nicht: det bryr jag mig ej om. Jfr 
daran. 

Hierärch (3-stafv.), -en, m. hierark, kyrkofurste. 
-i6, -[e]n, f. hierarki, prästvälde. -Isch, a. 
hierarkisk. 

hierllåuf (arv. £-), adv. härpå, härefter m. m., jfr 
darauf. -åus (ür.2-), adv. härur, jr daraus. 
«-böl (atv. £-), adv. härvid, jrr dabei. -dürch (arv. 
<.), adv. härigenom. -#in (atv. £-), adv. hitin, 
ite darein. -tür (ar. :-), adv. härför, jfr dafür. 
-gögen (av. £--), adv. häremot, jr dagegen I. 
«hör (av. 2-), adv. 1. hit, hitåt. 2. Bis n hit- 
tills. -herüm (ar. 2--), adv. häromkring. -hör- 
wärts, adv. hitåt, åt detta håll. -hin (am. £-), 
adv. hit, hitåt. -in (atv. £-), adv. härl, häruti, 
str darin. -ländiseh, a. befintlig, bruklig här 
i landet, inrikes, infödd. -lands, adv. här i 
landet, hos 088. -mit (utv. £-), adv. härmed, 
jtr damit I. »näch (ar. :-), adv. härefter, jr 
danach. -nächst (utv. -), adv. 1. strax här- 
bredvid. 2. strax härefter. 3. härnäst. -né- 
ben (atv. 4 > +), adv. härbredvid, härintill, här- 
jämte. -nieder se hienieden. 

Hierogiyphlie, -», f. hieroglyf. 
glyfisk. 

hierliorts, adv. här på trakten, här. -sein, n. 

härvaro. -seibst, adv. härstädes. -Üüber (utv. 

£--), adv. häröfver, jr darüber. -üm (atv. £-), 

adv. häromkring, härom, jr darum 1, 3. 

-ünten (arv. £- -), adv. härnere, härnedan. -ün- 

ter (sfv.2--), adv. härunder, häribland, jfr 

darunter. -vön (atr.2-), adv. häraf, härom, 


-nieden, adv. härnere, på 


-Isch, a. hiero- 





Av = föregående uppslagsord. 


" äkta sma. OÖ saknar plur. f har omtjud. F famitjärt, P lägre språk. K mindre bruktigt. 


bierwider — 236 


_ hinangehen 





sfr davon. -wider (sr :--), adv. häremot, jfr 
dagegen I. -zü (atv.2-), adv. hit, härtill, jfr 
dazu. -zulande, adv. här i landet, hos oss. 

ellsig, a. härvarande, härstädes förekom- 
mande. -zü se hierzu. 

Hift, -e, m. jagthornslät. -horn, n. jagthorn 
förfärdigadt af ett oxhorn. 

Bibi, itj. hihi. 

Hilt- so Hälf-. 


Himbeerlle, -n, /. 1. hallon. 2. hallonbuske.. 


«sie, n. hallonglass. -wasser, n. hallonlimo- 
nad. 

Himmel, -, m. 1. himmel. [Wie] im m sein: 
vara i sjunde himmeln, verhüte der „! 
'Gud bevare oss! F der m hängt ihm a. er 
malt sich den m voller Ba/sgeigen: han är 
i sjunde himlen, han ser allt i rosenrödt, 
er kam wie vom m gefallen: han kom som 
från skyarne, ich war wie vom m gefallen: 
jag stod alldeles handfallen, er ist aus allen 
seinen un gefallen: alla hans luftslott haf- 
va ramlat. 2. luftstreck, klimat. 3. tron- 
himmel, baldakin, sängtak, tax i cn suflett. 
-ab, adv. från himlen. -an, adv. upp mot 
himlen. -angst, I. a. U. f. F Mir wurde n a. 
sch habe eine m ausgestanden: jag var i en 
förfärlig ångest. -auf, adv. upp mot himlen. 
-bett, n. sparrlakanssäng. -blau, I. a. him- 
melsblå. II. n. himmelsblätt. -decke, /. bal- 
dakin. -ei, -en, f. himlande. -empör, adv. 
upp mot himlen. -fahrt, f. himmelsfärd. 
-fahrtsfost, ». -fahrtstag, m. himmelsfärde- 
dag. -farbe, /. himlens färg, himmelsblätt. 
-froh, a. högeligen förtjust, stormförtjust. 
-höch, a. himmelshög. Bua. jn « bitten: bed- 
ja, besvärja ngn vid allt hvad dyrt och 
beligt är, jn m erheben: upphöja ngn till 
skyarne. -n, sv. I. itr. hk. 1. aflida. 2. F 


himla sig. II. tr. vani. part. gehimmelt: öf-. 


verhvälfd, jtr Himmel 3. -reich, ». himmel- 
rike. -rein, a. himlaren. -sbahn, /. stjärnors 
bana på himlen. -sbläue, /. himmelsblätt. 
-sbogen, m. 1. himlahvalf. 8. regnbåge. -8- 
bote, m. himmelsk budbärare, ängel. -shraut, 
f. himlens brud, nunna. -sburg, £. gudaborg. 
-sbürger, m. himlens medborgare. -schrei- 
end, a. himmelsskriande. -sfeste, /. him- 
melens fäste, himlahvalf. -sfeser, n. poet. 1. 
blixt. 2. sol. 8. helig hänförelse. -sgabe, f. 
himmelens gåfva, Guds gåfva. -sgegend, f. 
väderstreck. -sheer, n. himmelsk härskara. 
-skarte, /. stjärnkarta, astronomisk karta. 
-skönigin, /. himladrottning. -skörper, m. 
himlakropp. -skunde, /. astronomi. -skun- 
dig, a. stjärnkunnig. -sleiter, /. himlastege. 
-slicht, n. himlaljus. -sluft, f. eter, fria luf- 
ten. -slust, /. himlafröjd. -sraum, m. himla- 
rymd, världsrymd, himmelsk region. -srich- 
tung, /. väderstreck. -sschlüssel, m. 1. nyc- 
kel till himlen. 2. vet. gullvifva. -sspeise, 
f. 1. himlaspis. 2. gudaspis. -sstrich, m. 


luftstreck. -stürmond, a. bimmelsstormande, 
titanisk. -stärmer, m. himmelsstormare, ti- 
tan; rabulist. -swagen, m. karlavragnen, stora 
björnen. -swonne, /. himmelsk, salig fröjd. 
-szeichen, ». stjärnbild. -szelt, n. himme- 
lens fäste. -wärts, adv. upp mot himlen. 
-weit, a. himmelevid. 


himmlisch, a. 1. på himlahvalfvet, i världs- 


rymden befintlig, t. ex. die wen Körper: 
himlakropparne. 2. himmelsk; gudomlig. 
Die wen: himmelens invånare. 


hin, adv. 1. bort från den talande, hän. Auf den 


Berg m hän mot bärget, åt bärget till, fern 
ei. weit m, längt bort, nach oben a uppåt, 
überall a. allerwärts w åt alla håll, rechts 
mw åt höger. 2. betecknar en utsträckning Utmed, 
fram, t. ex. an der Mauer m utmed, längs 
med muren, der Weg geht durch blühende 
Wiesen A vägen går fram öfver blomstran- 
de ängar, das geht in einem m. det fortgår 
oafbrutet. still vor sich w arbeiten: arbeta 
tyst för sig. 3. utsträckning i tid. Vom Morgen 
bis zum Abend mw från morgon till kväll, : 
spät in die Nacht Ä tills långt fram på 
natten, es ist noch lange m det är långt 
dit. 4. borta, försvunnen, medtagen, t. ex. 
meine Ruh’ ist a mitt lugn har försvunnit, 
är sin kos, sie ist ganz wm hon är starkt 
medtagen, alldeles utmattad. &. särskilda fall. 
a) Ich wage es darauf m jag vågar det på 
grund däraf, auf sein Versprechen av på 
grund af hans löfte, auf die Gefahr m al- 
les zu verlieren: med fara att förlora allt, 
aufs Ungewisse w hvad som än må hända. 
b) © und her: hit och dit, fram och till- 
baka. mw und her streiten: ihärdigt disputera, 
av und her bedenken: noga, allsidigt öfver- 
väga, er weifs weder A noch her: han vet 
hvarken ut eller in, das ist nicht nu, nicht 
her: det är hvarken fågel eller fisk, ein 
paar Mark mw oder her: ett par mark mer 
eller mindre, Worte u Worte her: prata så 
mycket ni villmen..., das ist w wie her: det 
är sak samma. C) m und wieder: om rum: 
här och där, om tia: då och då, alltemellan- 
åt. d) m und zurück: fram och åter. 


hinab, adv. ned från den talande, Utför; så atv. 1 


sms., af hvilka nedanstående exempelvis anföras; för 
öfr. jfr sma. med hinunter o. herab. -tahren, I. 
ttr. 8. fara, resa ned. Den Flufs m tara .ut- 
för strömmen. II. tr. köra, skjutsa ned. 
-fahrt, /. nedfärd, färd utför. -schlängeln, 
rf. slingra sig utför. -steigen, ir. s. stiga 
ned, einen Berg: utför ett bärg. -wärts, adv. 
nedät. 


hinaltern, str. s. åldras mer o. mer. 
hinän, adv. fram till, åt, uppför trån den talande; 


så äfv. i sms., af hvilka nedanstående exempelvis an- 
föras; för öfr. jfr sms. med Åeran. -gehen, ir. s. 
An etw. (ack.) w gå fram till ngt, i riktning 
åt ngt, den Berg m gå uppför backen, 





Ür. intransitivt, rl. refexivt, 88. starkt, SO. svagt, 67. transitive verb. Å. har haden, &. har sein till hjälpverb. 


Binankriochen | — 5 


bärget. -kriechen, itr. s. An etw. (ack.) m 
krypa fram till, i riktning ät ngt, den Berg 
a» krypa uppför backen, bärget. 

binarbeiten, I. itr. k. Auf etw. (ack) w med 
sitt arbete sträfva till ngt. IL rf}. 1. blifva 
utmattad gnm arbete, öfveranstränga sig. 
8. Sich nach etw. m arbeta, anstränga sig 
för att uppnå ngt. 

hinåuf, adv. dit upp, upp, uppför från den ta- 
lande; så äfv. i sma., af hviika nedanstående exempelvis 
anföras; jfr äfv. ams. med auf o. herauf. Von 
unten a nedifrån (upp). -arbeiten, rf. Sich 
den Berg m sträfva uppför bärget. Bina. sich 
a arbeta sig upp. -bringen, tr. bringa, bära, 
köra, skaffa upp. -fahren, I. itr. s. fara, åka, 
resa upp, den Berg : uppför backen, bärget. 
II. tr. köra, skjutsa upp. -gehen, itr. s. gå 
upp, stiga upp. -lassen, tr. släppa upp. 
-Jeuchten, itr. h. lysa, kasta sitt sken uppåt. 
Jm die Treppe — lysa ngn uppför trappan. 
-rücken, I. tr. flytta upp. II. itr. s. tåga, 
rycka upp. -schwingen, I. tr. svänga, kasta 
upp. II. rf. svinga sig upp. -stimmen, tr. 
mus. stämma högre. Bild. seine Ansprüche m 
höja sina anspråk. -treiben, tr. drifva upp. 
Den Preis m höja, stegra priset. -wärts, 
adv. uppåt. -ziehen, I. tr. draga upp, bia. 
uppskörta. II. rf. draga sig, gå upp. Der 
Weg zieht sich den Berg hinauf’: vägen går 
uppför bärget. III. ir. s. tåga, fiytta upp. 

hinaus, adv. ut från den talande; så äfv. i sms., af 
hvilka nedanstående exempelvis anföras; jfr äfv. sms. med 
heraus o. aus. Nach vorn av wohnen: ha sin 
våning belägen på husets framsida, utåt 
gatan, oben ut gnm taket, gnm den öfre 
öppningen m. m., bila. er will immer oben av 
han sträfvar alltid högt upp, vill flyga 
högre än vingarne bära, zum Thor w ut 
gnm porten, aufs Feld a utåt landet, utåt 
ägorna, über das Ziel m utöfver målet, 
nicht wissen wo m, a) ej veta hvar utgången 
är, b) via. ej veta hvad man skall taga sig 
till, vara rädvill, wo soll das nf hvart skall 
det taga vägen? -bringen, tr. skaffa, taga, 
bära, köra ut. -denken, itr. h. In die Zu- 
kunft » tänka på framtiden. -fahren, I. tr. 
köra, skjutsa ut. II. itr. s. fara, åka ut. 
Über etw. (ack) fara förbi ngt. -führen, 
tr. o. itr. hk. föra, leda ut, om en väg afv. gå ut. 
Diese Thür führt auf den Hof hinaus: det 
här är dörren till gården. -gehen, str. s. gå 
ut. Das Zimmer geht auf den Hof hinaus: 
rummet ligger åt gården, über etw. (ack.) m 
gå utöfver e. förbi ngt. -laufen, itr. s. 1. 
springa ut. 2. rinna ut, 3. Auf etw. (ack.) m 
afse ngt. Es läuft auf eins hinaus: det 
kommer på ett ut. -müssen, str. h. vara 
tvungen att, måste gå ut ei. ur. -ragen, itr. 
h. Über etw. (ack.) w a) räcka ut öfver ngt, 
b) höja sig öfver, vara högre än ngt. In das 


— hindoktern 


er. 1. flytta, rycka ut. 2. framskjuta, upp- 
skjuta. II. itr. s. rycka ut. -schaffen, sv. tr. 
Etw. m taga ut ngt, laga att ngt kommer 


' ut. -sohleben, tr. fram-, uppskjuta, auf acht 


Tage: &tta dagar. -schleisen, tr. o. itr. h. 
skjuta ut. Über etw. (ack.) » skjuta öfver el. 
förbi ngt. -sein, itr. s. 1. vara ute, hafva 
gått ut. 2. Über etw. (ack.) m hafva kommit, 
gått förbi ngt. Bna. darüber bin ich hinaus: 
det är för mig en öfvervunnen ståndpunkt. 
-setzen, I. tr. 1. sätta, ställa ut. 2. fram- 
skjuta, uppskjuta. II. rA/. flytta sig ut, gå 
ut och sätta sig. -stecken, tr. sticka, hänga, 
räcka ut. -werfen, tr. kasta ut. Jn zur Thüre 
a kasta ut ngn. -wellen, itr. h. 1. vilja 
(komma) ut. 8. Wo will das hinaus? hvart 
syftar det? hvad är meningen därmed? 
hoch e. oben m syfta högt, vilja komma 
högt upp, zu hoch eı. über seinen Stand m 
vilja fiyga högre än vingarne bära. -ziehen, 
L tr. 1. draga ut. 2. draga ut på tiden med, 
fördröja. II. rf. räcka. Etw. zieht sich ins 
lange e&. in die Länge hinaus: ngt räcker 
länge, man drar ut på tiden med ngt. III. 
tier. s. 1. tåga ut. 2. flytta ut. 


kinilbefördorn, tr. ditbefordra, frakta dit, föra. 


dit. -boförderung, /. -begeben, rl. begifva 
eig dit, till stället. -begleiten, tr. följa dit. 
-bestellen, tr. (dit)beordra, tillsäga att kom- 
ma, kalla. -blick, m. blick på ngt; via. hän- 
syn. Im m auf (med ack.): med blicken fästad 
på, med hänsyn till. -blicken, itr. A. Auf 
etw. (ack.) Av kasta blicken på, betrakta ngt. 
Beim näheren a vid närmare påseende. 
-bringen, tr. 1. An einen Ort, zujm m bringa, 
föra till ett ställe, till ngn. 2. Die Zeit m 
tillbringa tiden, sein Leben. kümmerlich a 
med möda draga sig fram. 3. förslösa, gagn- 
löst göra slut på, förstöra. -brüten, str. h. 
rufva, vara försjunken i dystra tankar. -bur- 
zein,itr.s. göra en kullerbytta, falla omkull. 


Hind, -e, n. -e, -n, f. hind. 
hiniidehnen, ri. sträcka sig, utbreda sig. -den- 


ken, I. str. å. tänka på ngt afiägset. Wo denkst 
du hin? hvad tänker du på? II. rf. Sich an 
einen Ort m i tankarne förflytta sig till ett 
ställe. 


hinderlilich, a. hinderlig, hindersam. -lichkeit, 


f. 1. egenskap att vara hinderlig. 2. hinder. 
fn, sv. tr. hindra, förhindra, vara hinderlig 
för, stå i vägen för, korsa, rubba. Jn am 
Schreiben m a) hindra ngn att skrifva, b) 
vara hinderlig för ngn vid skrifning, was 
hindert mich, dafs ich dies [nicht] thue? 
hvad hindrar mig att göra detta? -ni[f]s, 
-se, n. hinder. -ung, f. hindrande m. m. se: 
hindern. 


hindouten, ir. kh. Auf etw. (ack.) w a) peka, bj 


häntyda pä ngt. 


Hindin, -nen, f. hind. 


Meer n sträcka sig ut i hafvet. -rücken, I. | hinildoktern, tr. F Ja m taga lifvet af ngn med 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. ? har omtud. F famtıjürt, P tägre språk. K mindre brukligt. 


Zinsrang 
medicir. met Frarckauiver. drang. =. Zar 
gande. TTüngBtı agananes or 11‘ VP: TTANETIL. 
“rängsa. ır. trängs di. dringen. ıı-.s säng. 
nå di:. fram. a. -.s,. m. urnor. dwah.cor. 
gemor.. igenom. Zarca Gr heno- m TUE 
igenom mangder. — Bm: me hundar-i. am 
Kzıydıga mad sma smet OWN". mer: tem. mm as 
ferm erde. begrogpe: FEIND. sıeruzr brismm zu por 
der senere Jvarlır me efm . x: © PENOIT ker at 
ske tvärs igenor. darkse. it”. a. fö komms 

indie. ocr. in van. : rikır. rar mer somnade: si At: 
1 mama. ar bvliz: medanstheme sxempervn zuüeren Tre” 
in die Erde — djupt nel ; marker. : iorder. 





zz» 


dis He? m de Nachi — zile lang: ir på 
DaTTeL_ sick Im PEtkr Seele e. sem hex a 


sckåmert : EKämmae. DIEBE! 
— Anm. I» fest sme mer AINCIK arc liktvägn med 
mewsvaraudt sms. med SR. til zeige derer vetrufinnde 
de når « anforde hanvısas ji aft sme. med BETFIE. 
fringen. tr. F  — brings per i förlager- 
bei. I Klämtmma: fe er = eivbringen i. 
strecken. "fl. strucka sig. ”acCks Ir: Mr 
Ålen, itr. s. falis nel : mg sie. gå i aller. 
låta iur. sig. finder. rf. Sick in etw. me. 
> finna sig i sätta sig ir i ng: -gerat;h on. 
äör. 2. russ, komms. fula ir. ned : e: bene 
ag:. dahbeon, L ir. a. In den Tar m lefva på 


I sit innervsem. ' 


ar ' 


Gods föreyn, wien tanke på framtiden, som ' 
om pvar dag vore den sista II. rf. Sich in 


Chic. mek. m Bälle sig in! vänja sig vid nei. 


ragen, ir. å räcka, sträcka sig. gå in, ut. ' 


ned ing. Teden, L itr. k. In a m med sitt 
tal försöka göra intryck på ngn. predika 


för ngr, ins biaue m tala Utan eftertanke, : 


pratas dumbeier. II. rf. Sick in Zora = | 


tala tills man blir vred, sich ta Uasinn m 
sinta med att prata dumheter. reise. L 
itr. s. rida in IL tr. F ja, sick in einen 
schines Handel] — bringa ngn i. råka i 
knipa, i föriagenhet. -sohlafen. :tr. k. Bis in 
des hellen Tay = sofva till ljnsan äng. 
“setzen, rl. Sich in st. mak; a)gh och sätta 
sig i ngt. b) min. sätta sig ir i ngt -stecken. 
fr. sticka. stoppa, lägga. sätta in. (hun, tr. 
lägga, sätta, ställa in «. ned ng img. Einen 
Blick = kasta en blick in. -wärts, adr. inåt. 
zungen, fr. trycka, prassa, drifra, slå in. 
Stnlishren, L ir. s. 1. fara, åka dit. 2. As 


omm. 

Sber (sak., m fara frum öfver, fara öfver 
ngt. fara sin kos, taga slut, försvinna; 
fara hädan, aflida. IL tr. köra, ekjuten dit. 
Asbrt. /. 1. ditresa, bortresa. 8. hädanfärd. 
Aufl, su. nedfallande, sammanstörtande. tal- 
len, itr. s. falla omkull Der Länge nacı nm 
falls rakläng. -flllig, a. färdig att falla . 
Ooräcklig, skruplig, dålig. klen, förgänglig. | 
mm J. bräcklighet = m sc föreg. He | 
fon, rf. hitta dit, fram. -Mapsen, P, Mäzen, ' 


(dat 
etw. 
8. 





. = fara utmed, längs med net, | 


P, -fogela, rk. F makligt sträcka ut sig, i 





uppofoa. gegen. act. däremot. geben, tr. 
el gi är. box. Wr och dieser Wag ku! 
mar: går Ger här väger! Kid. auf wien va 


+ farsen: låta ner få vanmürkt, låta ngt 
pasacra. dar sek dir wich anpestro ft = det 
dr i omräls. gehören. ir. & hön 
dir... La’tz sir YıimER smpestides “yelnngen. ür. 


galoppera dit. 


flinkioboln, m. .. a F hah person a, - nF 


kyckling. -0R, «r. ir. i. sur -ikıniugem Trusshälies 
L vara hah. halta. 2. linke: em matiser: 


gå ent. or. - om. ria nen, yo halt 


» 


hinkniosn, ir. s. falla på knä. böja kaä s»- 


«. slarfvig. -iasien, itr. s. 1. springa dit. 2. 
rinna dit. 3 An lönor etw. (ar) ov gå ut- 
med, följa ngt. -leben, ir. . tr. &. fram- 
lefva, draga sig fram. For sich — lefra 





År. io -avsiivs, ri. refexivs, St. markt, 59. svagt, IT. transitivi verb. &. har kvåen, 8, bar sein till kjälpverb. 


hinlegen — 39 


tillbakadraget. Hingelebt am. utlefvad. -le- 
. gen, L tr. lägga dit, ifrån sig, ned. II. rf. 
lägga sig (ned). -lelten, -lenken, ir. leda 
dit(ät). -Iocken, ir. locka dit. -lümmeln = 
hinflegeln. -machen, I. ir. 1. bringa, sätta 
dit. 2. -Etw. so m göra ngt ytligt, slarfva 
med ngt. II. itr. s. o. rl. F begifva sig, resa 
dit. -marsch, m. ditmarsch, ditväg, bortväg. 
-marschieren, ir. s. marschera dit, bort. 
-metzein, -morden, ir. mörda, slagta. -müs- 
sen, itr. h. vara tvungen att komma, måste 
dit. -nehmen, tr. 1. Jn mit m taga ngn med 
sig (dit). 2. Etw. von jm m a) mottaga, b) 
tåla ngt af ngn. 3. medtaga ngas krafter, tröt- 
ta. -neigen, I. tr. o. rl. böja, luta (sig) ned 
öfver ngt. IL. itr. Ah. Zu etw. mw luta åt ngt 
håll, känna böjelse för ngt. -nen, adv. [Von] 
oo härifrån, hädan. -opfern, tr. (upp)offra. 
-passen, itr. Å. passa (in) där. -pflanzen, I. 
ir. plantera, uppställa, uppresa där. II. rf. 
ställa, sätta sig stadigt, bredbent ngnostädes. 
-plappern, ir. F pladdra, rabbla. -quacksal- 
. bern = hindoktern. -raffen, tr. rycka med 
sig, bortrycka. -reden, tr. o. itr. hk. 1. säga, 
tala, prata utan eftertanke, tanklöst. 2. Zu 
jm av i sitt tal vända sig till ngn. -reichen, 
‚tr. o. itr. h. räcka dit, fram, förslä. nd: 
tillräcklig. -reise, f. ditresa, bortresa, bort- 
väg. -reisen, itr. s. resa dit. -reilsen, tr. 1. 
rycka bort, med sig. 2. hänrycka, hänföra, 
förtjusa. -reiten, iv, s. rida dit. -richten, 
ir. 1. Auf etw. (ack.) rikta på ngt. 2. för- 
störa, fördärfva. 3. afrätta. -richtung, f. af- 
rättning. -ritt, m. ridt dit, ditväg, bortväg. 
-rellen, tr. o. itr. s. rulla dit. -rücken, L tr. 
flytta dit, närmare. II. itr. s. tåga dit. -ru- 
dern, itr. s. ro dit. -sagen, tr. säga utan 
eftertanke. -sausen, itr. Ah. Susa öfver ngt. 
-schaffen, sv. tr. skaffa dit. -schauen = hin- 
 sehen. -scheiden, itr. s. aflida, bortgä. -sche- 
. ron, rl. F packa sig dit. -schicken, tr. skic- 
ka dit. -schiefsen, I. ir. o. str. h. skjuta dit. 
II. itr. s. flyga, störta, rusa dit, bort. -schif- 
fen, IL itr. s. 1. segla dit. 2. An e. längs der 
. Küste m segla längs med kusten. II. tr. på 
fartyg föra, frakta dit. -schlachten, tr. mörda, 
slagta. -schiagen, I. tr. slå dit, in (där). Jm 
den Ball kasta bållen till ngn. II. itr. 1. 
A. slå till, slå på el. i ngt. 2. s. slå, falla om- 
kull. Der Länge nach m falla raklång. 
. »schlängeln, rf. slingra sig fram. -schleichen, 
‚ir. 8. o. TÅ. 1. smyga sig dit. 2. om tiden: 
långsamt förflyta; om vatten: långsamt flyta 
. fram. -schleifen, sv. tr. släpa dit. -schlen- 
dern, itr. s. gå makligt, gå och drifva. 
-schleppen, tr. släpa dit, fram. -schieudern, 
tr. slunga, kasta dit, bort. -schlummern, itr. 
. s. inslumra, afsomna. -schlipfen, itr. s. = 
Ainschleichen 1, hingleiten. -schmachten, I. 
str. s. försmäkta, tyna. II. ir. försmäktande 
tillbringa, framlefva. -schmelzen,sir.s. smälta 


— hinten 


(bort). -schmettern, tr. våldsamt slå till mar- 
ken, döda. -schmieren, tr. sudda, klottra 
dit. -schreiben, tr. nedskrifva. -schätten, tr. 
hälla, slå dit, ut. -schwatzen, tr. 1. tanklöst 
säga, prata. 2. med prat tillbringa, fördrif- 
va tiden. «schwimmen, itr. s. simma, flyta dit. 
-schwinden, itr. s. aftyna, tyna bort. -segela, 
titr. s. Nach einem Orte m segla till en ort, 
an der Küste m, segla längs, följa kusten. 
«sehen, itr. h. se dit. Wo sehen Sie hin? 
hvad ser ni på? ohne hinzusehen: utan att 


‚se dit a. utan att se sig för. -sehnen, rl. 


längta (dit). -senden, tr. sända (dit). -set- 
zen, tr. sätta dit, ned. -sicht, /. 1. hänse- 
ende, afseende. 2. hänsyn, :. ex. in vw auf 
seine Verdienste: med hänsyn till hans för- 
tjänster. -sichtlich, -sIchts, ep. med gen. med 
hänsyn till, beträffande. -siechen, itr. s. gam 
sjuklighet aftyna. -singen, tr. Vor sich m gno- 
la. Lang hingesungen: utdragen. -sinken, 
itr. s. sjunka ned, segna, digna, sjunka sam- 
man, falla samman. -sollen, ir. h. skola, 
mäste (gä) dit. Wo soll es kin? a) hvart 
skall det? b) hvar är dess plats? c) hvart 
bär det af? -sprechen, tr. 1. säga helt lätt, 
utan vidare eftertanke. 2. Zu jm a i sitt 
tal vända sig till ngn. -sprengen, I. itr. s. 
spränga, galoppera dit. I. tr. sprita, stän- 
ka (dit). -springen, itr. s. hoppa (dit). -stek- 
ken, tr. stoppa, lägga, hänga (dit, in). -stel- 
len, I. tr. ställa dit, fram, framställa, upp- 
ställa. II. »/. ställa sig ngnstädes. Sich als e. 
zu etw. m uppställa sig som ngt. -sterben, 
itr. 8. dö så småningom, dö bort. -stolpern, itr. 
s. snafva och falla. -streben, itr. A. Nach 
etw. w sträfva till, eftersträfva ngt. -strek- 
ken, I. ir. 1. sträcka ut, räcka fram. 2. slå 
till marken. II. rfl. sträcka ut sig, lägga 
sig (rakläng). -streichen, I. ser. s. 1. An etw. 
(dat.) av stryka, draga fram utmed ngt. 2. om 
tiden: förflyta. II. tr. med streck, med penseldrag 
rita (dit). -streuen, tr. utströ. -strömen, itr. 
s. strömma dit, till. -stürmen, itr. s. storma 
fram, bort, dit. -stürzen, I. ir. s. 1. störta, 
nanigt falla. 2. Nach einem Orte m, störta, 
rosa till ett ställe. II. tr. nedstörta, kull- 
störta. -sudeln, gr. kludda, sudda på ngt. -t 
se heint. -tån, adv. tillbaka, bakom, åsido. 

-tändeln, tr. med lek, joller, skämt tillbringa, 
fördrifva tiden. 


hintänlihalten, tr. tillbakahålla, hämma. -legen, 


-sotzen, tr. tillbakasätta, 
åsidosätta, försumma. -stehen, itr. Ah. stå 
tillbaka, åsidosättas, försummas. -stellen, 
tr. akta mindre, ringakta, tillbakasätta. 


tr. lägga åsido. 


hinlitappen, itr. s. o. rf. trefva sig dit, fram. 


-taumeln, itr. s. ragla dit. 


hinten, adv. bakom, bak, i bakgrunden, på 


baksidan, på ryggen, vid slutet. Sick an 
den Zug w arsckliefsen: sluta sig till tåget, 
av ausschlagen: slå bakut, m weis in der 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


hintenan — 


Türkei: långt borta i Turkiet, von u bak- 
ifrån, nach bakåt, tillbaka, F da heifst's 
lieder Peter m und lieber Peter vorn: det 
är ett fasligt komplimenterande, är gruf- 

' ligt rart. -än, adv. vid slutet, vid ändan. 
-ånstellung, /. ställning vid slutet. Die m 
des Wortes: ordets ställning sist 1 satsen, 
efter ett annat. -dröin, adv. efteråt, efter. 
-hin, adv. i slutet, till sist, sist. -nåch, adv. 
j slutet, efteråt. „über, adv. bakät. 

hinter, I. prep. med dat. o. ack. bakom, efter. Er 
steckt m der Sache: han står bakom, es ist 
el. liegt eı. steckt etw. m der Sache «a. die 
Sache hat etw. w sich: det ligger ogt bak- 
om, w einander gehen: gå i rad, i gäs- 
marsch, dres Wochen m einander: tre vec- 
kor efter hvarandra, er kann weder vor 
noch w sich (ack.): han kan hvarken komma 
fram eller tillbaka, m sich (ack.) gehen: gå 
baklänges, tillbaka, sich m die Arbeit her- 
maghen: taga itu med arbetet, ich werde es 
mir a die Ohren schreiben: jag skall kom- 
ma ihåg det, m js Schliche kommen: kom- 
ma underfund med ngns knep, das hätte 
ich nicht m ihm gesucht: det skulle jag ej 
ha trott honom om, m die Schule gehen: 
skolka. II. a. bakre, bortre, borterst, ef- 
terst, sist, bakom stående, bak-. Das miste 
zu vorderst und das vorderste zu ast keh- 
ren: alldeles vända upp och ned pä det. 
F der we: baken, ändalykten. -achse, f. 
bakaxel, bakhjulens axel. -ansicht, f. vy, 
plan af baksidan. -backe, /. skinka, bak- 
bog, lär. -bein, n. bakben. Sich auf die we 
setzen el. stellen: a) sätta sig på bakbenen; 
dia. b) spjärna emot, streta emot, c) sätta 
sig till motvärn. -bleiben, itr. s. l..stanna 
efter. 2. (-- 2-*) ännu lefva. Die Hinterblie- 
benen: de efterlefvande, drei Kinder sind 
hinterblieben: han, hon har, de hafva lem- 
nat efter sig tre barn. -bringen, tr. 1. bringa, 
föra, bära bakåt, bakom nyt. 2. svälja, få 
ned. 3. (--2-*) Jm etw. A hemligen, bakom ngns 
rysg Underrätta ngn om ngt, framföra ngt 
till ngn. -bringer(in), m. (f.) en som hemtigen 
framför ngt till ngn, hemlig Sagesman, angif- 
vare. -bringung, /. framförande. -bug, m 
bakbog. -bühne, £. test. bakgrund, fond; del 
af teatern bakom scenen. -deck, n. akter- 
däck. -drein, adv. efteråt. -ehbe, /. ebbens 
sista stadium. -einänder, adv. efter hvar- 
andra, i rad. -eisen, n. baksko (sko på en bak- 
fot). -essen, tr. svälja ned. -fläche, f. bak- 
sida. -flügel, m. zoo. bakre vinge. -füls, m 
bakfot. -gebäude, n. = Hinterhaus. -gebirge, 
n. bortre del af en bärgskedja. -gedanke, m 
baktanke. -gehen, I. itr. s. gå bakom, bak- 
åt. II. (-- 2-*) tr. bedraga, narra. -göhung, /. 
-gestell, n. bakre delen af en ställning, i sht 
m eines Wagens: bakvagn. -glied, n. 1. bakre 
lem, bakre led, bakben. 2. sista led. -grund, 


240 


— Hintertreffen 


m. bakgrund. -haar, n. bakhär. -halt, m. 1. 
bakhäll, försät. 2. X stöd. -halten, tr. 1. 
hålla ngt bakom sig el. ngt annat. 2, (-- -*) 
undanhålla, hålla hemlig, förtiga, dölja. 
-hand, /. 1. bakre band på apor. 2. handlag 
(handen mellan handlofven o. fingrarne). 3. hästens 
bakdel. 4. kort. efterhand. -haupt, n. bak- 
hufvud. -haus, n. 1. bakre del, baksida af 
ett hus. 2. bakhus (på baksidan af tomt el. gård 
beläget hus). -hör, adv. 1. efter, bakom. 2. 
efteråt. -hof, m. bakgård. -indien, n. npr. 
bortre Indien, östra indiska halfön. -kam- 
mer, f. 1. på baksidan belägen kammare. 
2. inre kammare, inré rum inom ett annat rum; 
kabinett. -kasteli, n. sju. skans, akterkastell. 
-keule, f. bakbog, lår. -klaue, f. z001. bakklo. 
«kopf, m. bakhufvud. -laden, I. m. 1. bakbod, 
bodkammare. 2. bortre fönsterlucka. II. tr. 
ladda bakifrän. -lader, m. bakladdningsge- 
vär. -ladung, /. bakladdning. -lage, /. ngt 
som lagts bakom, underlag, stöd. -land, n. 
bakom ngt beläget land. -lassen, tr. 1. släppa 
ngn, låta ngn gå bakom. 2. (--<-') kvar- 
lemna, i sht lemna efter sig via sin död. ve 
Werke: efterlemnade skrifter, die wen: de 
efterlefrande. -lässenschaft, /. kvarläten- 
skap. -lässung, /. kvarlemnande. -tast, f. 
baklast. -lastig, a. akterlastig, baklastad. 
-lauf, m. jag. bakben. -ieder, n. bakläder, 
bakkappa. -lögen,” tr. deponera, sätta i för- 
var. -légung, /. deposition. -leib, m. bak- 
kropp. «list, f. 1. list, försät. 2. bakslughet, 
illistighet, lömskhet. -listen,* tr. öfverlista, 
försätligt, lömskt bedraga. -listig, a. för- 
sätlig, illistig, bakslug, lömsk. -listigkelt = 
Hinterlist 2. -M,smudraga. ar hinter dem. -mann, 
m. person som står eı. går eı. sitter bakom, 
kommer efter en. -mast, m. mesanmast. -n, 
smndragn. af hinter den. -naht, f. söm därbak, 
i ryggen. -pförd, n. stänghäst. -pforte, f£. 
bakport. -pfote, f. bakfot, baktass. -rad, n. 
bakhjul. -raum, m. bortre, bakom ett annat 
beläget rum. -reihe, f. bakom stående, an- 
dra, sista led. -rücks, adv. bakifrån, bakom 
ngns rygg, lömskt. -$, smnåragn. at hinter das. 
-sals, m. 1. efterkommande. 2. torpare, back- 
stugusittare. -satz, m. eftersats. -schanze, 
f.sd. skans. -schenkel, nm. lår, bakbog. -schiff, 
n. akterskepp. -schleichen, itr. s. smyga sig 
bakom. -schlingen, -schlucken, tr. F svälja 
ned. -schütten, tr. F hälla, hvälfva i sig. 
-segel, n. aktersegel. -seite, f. baksida, af- 
vigsida. -sitz, m. baksäte, -sits. -stellig, a. 
1. återstående, utestående. 2. försåtlig. 8. 
Etw. A« machen: omintetgöra ngt. -steven, 
m. akterstäf. -stich, m. efterstyng. -stube = 
Hinterkammer. -stück, n. bak-, ryggstycke; 
ryggstöd. -t[h]eil, n. o. m. bortre del, bak- 
del; akter. -thür[e], /. bakdörr; löndörr. 
Bild. sich eine m ofen halten: ha reträtten 
fri, ha ett hål att krypa i. -treffen, n. arriör- 





ür. intransitivt, fl. reficxivt, St. starkt, 8. svagt, IT. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


hintertreiben 


garde, eftertrupp. -treiben, tr. 1. drifva bak- 
åt, tillbaka. 2. (--:-*) omintetgöra. -treppe, 
f. bak-, löntrappa. -trinken, ir. F hälla, 
hvälfva i sig. -verdeck, n. akterdäck. -vier- 
tel, n. bakfjärdedel af siagtdjur. -Wagen, m. 
bakvagn. -wald, m. skog i västern af Nord- 
amerika, ’backwoods’. -wäldier(in), m. (/.) ny- 
byggare i västern af Nerdameriks, ’squatter'. 
-wand, /. bakvägg; teat. fond(vägg), bak- 
grund. -wärts, adv. 1. bakåt, sjs. akterut. 2. 
= hinterrücks. -zehe, f. baktä, bakklo. -zie- 
hen, I. tr. 1. draga bakåt, tillbaka, bakom 
ugt. 2. (--:-*) förskingra, försnilla. II. ter. s. 
flytta till baksidan, utåt gården. -ziehung, 
Sf. förskingring, försnillning. -zimmer, n. = 
Hinterkammer. 
hinilthun, tr. lägga, ställa (dit). Wo hast du es 
hingethan? hvar har du lagt det, gjort af 
det? -traben, itr. s. trafva (dit). -tragen, tr. 
bära (dit). -transport, m. frakt dit, tran- 
sport. -träumen, rl. Sich wo m drömma att 
man är ngnstädes, i drömmen förflytta sig 
till ett ställe. -trelben, I. tr. drifva (dit). 
II. itr. s. drifva(s), flyta (dit). -treten, itr. s. 
1. träda fram, närma sig. 2. Man wei/s 
nicht, wo man w soll: man kan ej veta, hvar 
man skall gå (så smutsigt är det). -tritt, m. 1. 
steg tin, inträde i ngr. 2. hädanfärd, död. 
hinüber, adv. ditöfver, öfver, till andra sidan, 
till andra stranden. Über etw. (ack.) m öfver 
ngt. Så afv. i sms., af hriika nedanstående exempelvis 
anföras. -bringen, tr. föra, sätta, få öfver till 
andra sidan. -fahren, L tr. köra, skjutsa, 
föra (dit)öfver, till andra sidan. II. itr. s. 
fara, sätta öfver. -fahrt, /. öfverresa. -flie- 
gen, itr. s. flyga (dit)öfver. -fllefsen, itr. s. 
flyta, rinna ditöfver, fram öfver ngt. -gang, 
m. Öfvergång öfver ngt. -gehen, itr. s. gå öf- 
ver. Über etw. (ack.) m öfverskrida ngt. Bia. 
afsomna, aflida. -grelfen, itr. Ak. räcka, sträc- 
ka fram handen öfver ngt. In etw. (ack.) w göra 
intrång på ngt. -können, itr. h. kunna kom- 
ma öfver. -lassen, tr. släppa öfver. -laufen, 
tr. s. springa, rinna ditöfver. -legen, tr. 
lägga öfver. -müsson, iir. h. vara tvungen 
att komma öfver, måste öfver. -sein, itr. s. 
hafva kommit (dit)öfver. -setzen, tr. o. itr. 
s. sätta öfver. -stelgen, itr. s. stiga, klifva, 
klättra öfver. -wolien, ir. h. vilja komma 
(dit)öfver. -ziehen, I. tr. draga (dit)öfver. 
II. rf. sträcka sig (dit)öfver. III. itr. s. 1. 
tåga, 2. flytta ditöfver, till andra sidan. 
hinunter, adv. dit ned, ned, vant. i riktn, från den 
talande; så äfv. i sms., af hvilka nedanstående exempel- 


vis anföras; jfr ock sms. med hinab, herunter, her- . 


ab. -bringen, tr. få, föra, bära ned. -essen, 
tr. svälja ned. -gehen, itr. s. gå, stiga ned, 


241 





utför. -giefsen, tr. hälla ned; F hälla, hvälf- | 


va i.sig. -schlingen, -schlucken, ir. svälja ned. 
hiniiwagen, rf. våga sig (dit). -wallen, itr. s. 
vallfärda (dit). -wandern, itr. s. vandra (dit). 


hinzukriechen 
-wanken, str. s. med vacklande steg gå, ragla 
(dit). -wärts, I. adv. bort. II. prep. med gen. 
el. dat. på andra sidan om. -weg, m. ditväg, 
bortväg. 


hinwög, adv. ur vägen, bort från den talande, Bin 


kos; så Av. i sms., af hvilka nedanstående anföras som 
exempel. beten, ir. gnm sina böner aflägsna 
el. afvända. -gehen, itr. s. gå bort, gä sin 
kos. Über etw. (ack) m gå fram öfver ngt; 
leicht über etw.  halka öfver, lätt vidröra 
ngt. -heben, rl. aflägsna sig. -nahme, /f. 
borttagande. -raffen, tr. bortrycka. -räumen, 
tr. rödja bort. -schreiten, itr. s. Über et. 
(ack.) m skrida fram öfver ngt. -sehen, itr. 
hk. se bort. Bia. über etw. (ack.) Av blunda för 
ngt. -sein, ir. s. Über etw. (ack.) m hafva 
hunnit öfver, lemnat bakom sig ngt. -set- 
zen, I. tr. sätta bort. II. rl. Sich über etw. 


(ack.) wm sätta sig öfver ngt. -springen, itr. 


8. Über etw. (ack.) w hoppa öfver ngt. 


Hinliweis, m. hänvisning, häntydning, anty- 


dan. -weisen, tr. o. itr. h. Auf etw. (ack.) m 
hänvisa till, häntyda på, antyda ngt. -wei- 
sung, /. = Hinweis. -welken, itr. s. vissna 
bort. -wenden, rl. hänvända sig. -werfen, I. 
ir. kasta dit, bort, ned, omkull. Auf das 
Papier m hastigt nedskrifva e. skissera. 
II. rfl. kasta sig till marken. -wieder[um], 
adv. 1. till gengäld. 2. ånyo. -winken, tr. o. 
itr. h. In el. jm w vinka åt ngn att komma 
dit. -wollen, itr. h. vilja (komma) dit. -wün- 
schen, tr. önska dit. 


Hinz = Heinz 1, 2. 
hinlizählen, tr. uppräkna. -zaubern, tr. dittrol- 


la. -zeigen, tr. o. itr. h. hänvisa, visa, peka 
åt ngt bål. -Zlehen, I. tr. 1. draga (dit). 2. 
draga till sig, rycka med sig. 3. draga ut 
på tiden med, fördröja. 4. uppehålla, hin- 
dra. II. rf. 1. Etw. zieht sich hin: det drar 
ut på tiden med ngt, ngt är långvarigt. 2. 
sträcka sig, gå. Sich an etw.(dat.) gå utmed, 
följa ngt. 8. Das Übel hat sich dort hinge- 
zogen: det onda har flyttat sig dit. III. itr. 
s. 1. tåga, gå (ditåt, sin väg). 2. Längs a. 
an etw. (aat.) mw gå längs med, följa ngt. 8. 
Nach einer Stadt m flytta till en stad. -zie- 
len, itr. h. Auf etiv. (ack.) syfta till, afse 
ngt. -zögern, tr. fördröja, uppehålla. 


hinzu, adv. 1. dit, fram, åt ett naıı. 2. därtill, 


till; dessutom. -bekommen, tr. få dessutom, 
på köpet. -bitten, tr. Einige Freunde m utom 
de förut inbjudna bjuda ännu några vänner. 
denken, tr. i tankarne tillfoga. -dichten, tr. 
diktande tillägga, tillfoga. -fügen, tr. tillfoga, 
tillägga, bifoga. -gang, m. närmande. -ge- 
hen, ir. s. gå dit, fram, närma sig. -gehö- 
ren, itr. k. höra dit, till. -gesellen, »/. sälla 
sig till ngt, komma till. -giefsen, tr. hälla 
till, på, späda på. -kommen, itr. s. 1. kom- 
ma tillstädes. 2. komma till. -können, itr.h. 
kunna komma fram tin ngt. -kriechen, ttr. s. 


ev = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. t bar omijud. F familjürt, P lägre språk. x mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


16 





Hinzukunft — 2 — hoch 


krypa fram tu ogt. -kunft, f£. tillkomst, an- 
komst. -lassen, ir. släppa fram un ngt. -legen, 
tr. tillägga, bifoga. -rechnen, tr. medräkna, 
tillägga. -schleichen, itr. s. smyga sig fram 
till ngt, smygande närma sig. -schreiben, tr. 
skrifvande tillägga. -setzen, tr. ytterligare 
framsätta; bifoga. -spannen, tr. Ein Pferd 
av spänna för en häst till. -thun, tr. tilläg- 
ga, bifoga. -treten, itr. s. 1. träda fram un 
ngt. 2. ansluta sig, sälla sig, tillkomma. -tritt, 
m. 1. framträdande un ngt. 2. anslutning, 
tillkomst. -werfen, tr. ytterligare kasta dit. 
-zählen, tr. medräkna. -ziehen, tr. tillkalla. 

Hiob, -s eı. -e, m. npr. Job. -sbote, m. -sböt- 
schaft, -spost, /. olycksbud, jobspost. 

Hippodröm, -e, m. hippodrom, rännarbana. 

Hirn, -e, n. hjärna. -brecher, m. F rusdryck. 
-brütig, a. vansinnig. -entzüindung, /. hjärn- 
feber. -gebürt, /. -gespenst, -gespin[n]st, -ge- 
webe, 2». hjärnspöke. -haut, /. hjärnhinna. 
-masse, /. hjärnsubstans. -schädel, m. -scha- 
le, /. hjärnskäl. -spuk, m. hjärnspöke. -toll, 
«verbrannt, -verrückt, a. Feprittgalen. -wut[h], 
f. raseri. -wüt[h]ig, «. rasande, alldeles ut- 

Om sig. 

Hirsch, -e, m. 1. hjort. 2. Fliegender mw ek- 
oxe. -bock, m. hjorthanne. -fährte, f. hjort- 
spår. -fänger, m. hirschfängare, jagtknif. 
-farbe, /. hjortens färg, ljust brandgult. 
-farben, -farbig, a. ljust brandgul, blekröd. 
-feist[e], /. tid dä hjortarne äro fetast. 
-gallerte, f. hiorthornsgele. -garten, m. hjort- 
park. -geweih, ». hjorthorn(spar). -hörnen, 
a. af hjorthorn, hjorthorns-. -käfer, m. ek- 
oxe. -keule, f. hjortbog. -iedern, a. hjort- 
skinns-. -park, m. hjortpark. -ruf, m. jäg. 
horn medels hvilket hjortens läte härmas. 
-schröter = Hirschkäfer. -wildbret, rn. hjort- 
stek, hjort. 

Hirse, 0, f. -n, -s, 0, m. hirs. 

Hirt, -en ei. X -8, -er, m. herde. -enbrief, m. 
herdabref. -endichter, m. författare af herde- 
dikter. -enhund, n:. vallhund. -enlos, a. som 
ar utan herde. -enmälsig, a. herdelik. -en- 
schaft, /. 1. herdeständ. 2. samtlige herdar, 
skara herdar. -en[schaujspiel, n. herdaspel. 
-enstand, m. herdeständ. -enstück = Hirten- 
schauspiel. -entasche, f. 1. herdeväska. 2. 
vant. -entäschchen, -entäschelkraut, n. taskört 
(Capsella Bursa pastoris). -ent|h]um, r. her- 
deständ. -in, -nen, f. berdinna. -lich, a. 
herdelik. 

hissen, sv. tr. hissa. 

hist, itj. (rop åt dragare) o. adr. åt vänster. Der 


eine will w, der andere hott: den ene drar 


hit, den andre dit. 

Histörliie, -n, /. aim. Histörchen, historia, be- 
rättelse. -iker, -, m. historiker. -logräph, 
-en, m. historieskrifvare, häfdatecknare. 
-isch, a. historisk. 

Hitsche, -r, f. pall. 


nn nn 





Hitzlie, 0, f. 1. hetta, stark värme. Dieser 
Wein hat viel m detta vin är mycket het- 
sigt, verkar upphettande, fliegende m a) 
hastigt päkommande o. hastigt försvinnande lokal 
känsla af värme i förening med rodnad, b) lindrig 
rosartad inflammation, c) uppbrusande häf- 
tighet. 2. häftighet, hetta, vrede. In m ge- 
raten: brusa upp, jn in m bringen: häftigt 
förtörna ngn; -bläschen, ». -blatter, f. hett- 
blemma. -en, sv. tr. upphetta. -ig, a. 1. het- 
sig. 2. starkt drifvande, befordrande växt- 
ligheten. 9. hetsig, häftig, hetlefrad, upp- 
brusande. -Iigkeit, f. hetsighet. -kopf, m. 
brushufvud. -köpfig, a. hetsig, häftig, upp- 
brusande. -pickel, m. hettblemma. -schlag, 
m. solstyng. 

hm, itj. hm, hum. 

ho, itj. hä, åhå. 

Hebel, -, m. hyfvel. -n, sv. tr. o. itr. k. hyfla. 

Hobllöe, -n, f. oboe. -öenbläser, -oist, -en, m. 
oboist. 

höch, I. höher, höchst, a. hög, bild. utv. stor m. 
m., t. ex. &) adj. Das hohe Altertum: den gråa 
forntiden, hohe Ehre: stor ära, die hohen 
Feiertage eı. Feste: de stora högtiderna, 
das hohe Gebirge: bärgsträckans högsta 
delar, högfjäll, die höchste Glücksstufe : lyc- 
kans högsta trappsteg, das Leben ist der 
Güter höchstes nicht: lifvet är ej det högsta 
goda, die hohen Herrschaften: kungliga, 
furstliga familjen, de kungliga, de höga 
resande m. m., in höchster Höhe: högst upp. 
höchste Lust: största fröjd, in der höchsten 
Not: i sin stora nöd, af. när nöden är som 
störst, die Not ist aufs höchste gestiegen: 
nöden har nått sin höjd, sin spets, eine 
hohe Nummer bei jm haben: stå högt i 
gunst hos ngn, mit Erlaubnis der hohen 
Obrigkeit eı. mit hoher obrigkeitlicher Er- 
laubnis: med höga vederbörandes tillåtelse, 
höheren Orts: på högre ort, in hoher Per- 
son: i egen hög person, hohe Schule: a) 
högre allmänt läroverk, b) högskola, bid. 
er hat die hohe Schule durchgemacht: hau 
är mycket lärd, är hemmastadd i allt, eine 
hohe Schulter haben: vara sned (ha den ens 
axeln högre än den andra), die hohe See: öppna 
sjön, einen hohen Sinn tragen: vara hög- 
sint, der hohe Sommer: högsommaren, hohe 
Stelle: a) högt beläget ställe, b) högt äm- 
bete, an höchster Stelle: på högsta ort, Ao- 
her Stil: högtidlig stil, hohe Strafe: svårt, 
stort straff, es ist hoher Tag: det är ljusan 
dag, das Kleid hat eine hohe Taille: kläd- 
ningslifvet går högt upp, vid. einen hohen 
Ton annehmen e. anschlagen: tala ur en 
hög, befallande ton, vara morsk, es ist die 
höchste Zeit: det är i sista minuten; b) sar. 
w achten: högakta, bei jm av angeschrieben 
sein: stå väl hos ngn, w er/reut sein: vara 
mycket glad, » erheben: upphöja till sky- 


— 





UT. intransitivt, rf. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, 67. transitivt verb. Ä. har haben, 8. har sein till bjälpverd. 


hoochachtidar — 2% 


arne, w fallen: falla från en ansenlig höjd, 
falla djupt, das Wort wm führen: tala ur en 
hög, befallande ton, » gehen: stiga högt, 
gå långt, m und heilig a. teuer geloben: 
lofva, svärja vid allt hvad dyrt och heligt 
är, die Hände, den kopf w halten: hålla 
upp händerna, hufvudet, wie u halten Sie 
. diese Ware? hvad tar ni för denna vara? 
etw. m halten: högt värdera ngt, wenn es 
kommt: på sin höjd, allra högst, das wird 
ihm w zu stehen kommen : det kommer att 
stå honom dyrt, höher können: kunna kom- 
ma, nå högre upp, jn m leben lassen: ut- 
bringa ett lefve för ngn, er lebe a! lefve 
han! m lebe der König! lefve konungen! 
das Kleid m nehmen: lyfta upp, hålla upp 
klädningen, wenn man 's av rechnet: på sin 
höjd, das Herz schlägt ihm höher: hans 
. hjärta slår hastigare, u am Brett sein: stå 
högt i gunst, die Saiten w spannen: spänna 
bågen högt, den Kopf a. die Nase mw tra- 
gen: sätta näsan i vädret, die Preise höher 
. treiben: drifva upp prisen, drei Stock av 
wohnen: bo i tredje våningen, at. bo tre 
trappor upp. I. -[s], -[s], ». lefve, lefverop. 
-achtbär, a. mycket aktningsvärd, välaktad. 
-achtung, /. högaktning. -achtungsvoll, a 
högaktningsfull. -äd[e]lig, a. högadlig. -alt, 
a. älderstigen. -altar, m. högaltare. -amt, n. 
mässa med musik, altartjänst, högmässa, 
-ansehnlich, a. högt aktad. -begäht, a. högt 
begäfvad. -heglückend, a. i hög grad lyck- 
liggörande. -beglückt, a. lyckliggjord, lyck- 
salig, säll. -beinig, a. högbent, längbent. 
-bejahrt, a. mycket gammal, älderstigen. 
-berühmt, a. högt berömd. -betagt = hoch- 
bejahrt. -betönt, a. starkt betonad. -bordig, 
Aa. sjö. försedd med högt bord. -brüstig, a. 
högbröstad; via. morsk. -busig, a. högbar- 
mad; via. stolt. -deutsch, I. a. högtysk. II. 
n. högtyska, ite deutsch. -druck, m. 1. hög- 
tryck. 2. tryck med upphöjda bokstäfver. 
-ebene, f. högslätt. -ehrwürden, ovajı. f. hög- 
ärevördighet. -ehrwürdig, a. högärevördig. 
-entzückt, -erfreut, a. högligen förtjust. -er- 
haben, a. högt upphöjd; vita. arv. mycket upp- 
lyftande, sublim, -fahrend, a. högtfiygande, 
högtrafvande, morsk. -fein, a. särdeles fin, 
finfin. -fest, ». stor fest. -fläche, /. platå. 
-fliegend, a. högtfiygande. -flug, m. 1. hög 
flygt. 2. storfägel. -geachtet, a. högaktad. 
-gebenedeil[ejt, @. (om jungfru Maris) högt väl- 
signad. -gebietend, a. stormäktig. -gebirge, 
n. högfjäll. -geboren, a. hög(väl)boren. -ge- 
. brüstet, a. högbröstad. -geehrt, a. högt ärad. 
-gefühl, n. upplyftande känsla ei. medve- 
tande. -gehen, n. stegring, stigande. -gehend, 
a. som går högt, vräker (om sjön). -gelahrt, 
- törätdr. = hochgelehrt. -gelegen, a. högt be- 
lägen. -gelehrt, a. höglärd. -gelöbt, a. högt- 
lofvad. -geneigt, a. välberägen. -genufs, m. 


u = föregående uppslagsord. 


— Hochstapler 


stor, sann njutning. -gepriesen, a. högt pri- 
sad. -gericht, 2. 1. domstol i lifssaker. 2. 
afrättningsplats, galgbacke. -gesang, m. lof- 
sång, hymn. -geschmack, m. utsökt fin smak; 
smak af vildt. -geschossen, a. som skjutit 
upp högt, hög, lång. -geschürzt, a. högt 
uppskörtad. -gesögnet, a. högt välsignad. 
-gesinnt, a. högsint, ädelmodig. -gespannt, 
a. högt spänd. -gestalt, /. upphöjd figur; 
bild. framstående personlighet, jättegestalt. 
-gestellt, a. högt uppsatt. -gestimmt, a. hög- 
stämd. -gestirnt, a. rörseaa med hög(hvälfd) 
panna. -get[h]ürmt, a. 1. försedd med höga 
torn. 2. högt upptornad. -gewachsen, a. 
högväxt. -gewild, n. jas. högdjur. -gewölbe, 
n. högt hvalf. -heilig, a. (mycket) helig. 
-hör, adv. uppifrån, från höjden, från en 
stor höjd. -herrlich, a. härlig, lysande, fräj- 
dad. -herzig, a. höghjärtad, högsint. -herzig- 
keit, /. högsinthet, ädelmod. -hin, adv. högt 
upp. -holz, n. stog. nedfallna grenar. -jagd, 


F. sug. jagt på högdjur. -kante, /. uppstående 


kant. -kirche, f. Die A engelska högkyrkan. 
-kirchlich, a. högkyrklig. -klingend, a. starkt 
ljadande, stark, kraftig (om ud); dne. klin- 


:gande, svassande, högtrafvande. -komisch, 


a. komisk i motsats till barlesk. -länd, n. hög- 
land. -länder(in), m. (‚/.) högländare, bärgs- 
bo. -ländisch, a. högländ. 


höchlich, adv. högligen, ganska. 
höchlllöblich, a. välloflig. 


-mächtig, a. stor- 
mäktig. -mastig, a. högmastad. -meister, m 
högmästare. -meistert[h]um, ». högmästare- 
värdighet. -messe, /. = Hochamt. -mögend, 
a. (stor)mäktig. -mut[h], m. högmod. -mü- 
t[h]ig, a. högmodig. -näsig, a. F morsk. -nä- 
sigkeit, /. F morskhet. -nöt[h]peinlich, a. jar. 
foräldr. rörande dom i lifssaker. mes Halsge- 
richt: domstol. rätt som fäller dödsdom, 
ofen, m. masugn. -poetisch, a. mycket poe- 
tisk, högstämd. -preisen, ir. högt prisa, 
upphöja, fira. -preislich, a. högligen beröm- 
lig. -quelle, /. högt belägen källa. -ragend, 
a. som sträcker sig högt upp, hög. -randig, 
a. försedd med höga rändere. kanter. -rot[h], 
a. högröd. -rund, a. konvex, kupig. -schät- 
zung, /. högaktning. -schlagend, a. wes Herz: 
hjärta som slår a) häftigt, b) via. för det 
som är stort. -schule, f. högskola. -schul- 
tfojrig, a. 1. högaxlad. 2. sned (som har den 
ena axeln högre än den andra). -SChwänger, a. som 
befinner sig i långt framskridet hafvande- 
skap. -selig, a. högtsalig. -sinn, m. högsint- 
het, ädelmod. -sinnig, a. högsint, ädelmo- 
dig. -sommer, m. högsommar. -sprung, m. 
höjdspräng. | 


höchst, a. högst, itr koch I. 
höchlistämmig, a. högstammig. -stäpelel, f. upp- 


trädande som industririddare. -stapeln, itr. 
h. uppträda som industririddare. "stäpler, 
m. industririddare. 





” äkta sms. O saknar plur. I har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


höchsteigen — 44 


höchsteigen, a. In wer Person: i egen hög 
person. -händig, a. gjord, skrifven med egen 
hög hand. 

Höchstellung, /. upphöjande. 

höchstens, adv. högst, på sin höjd. 

Höchstift, ». 1. till en katedralkyrka hörande 
stift, högstift, ärkestift. 2. högskola. 

Höchstlikommandierende(r), m. öfverbefälhaf- 
vare. -möglich, a. högsta möjliga, möjligast 
största. 

Höchlistraise, /. landsväg. -strebend, a. högt- 
sträfvande. 

höchstseiber, «. högstdensamme, i egen hög 
person. 

Höchlithat, /. stordåd. -ton, 2. gram. hufvud- 
ton, exspirstorisk hufvudakcent, -tonig, a. gram. 
försedd med hufvudton. -tönend, a. hög- 
ljudd, skallande. -trabend, a. högtrafvande. 
-traber, m. trafvare som lyfter benen högt. 
verdient, a. högt förtjänt. -vermögend, a. 

..(stor)mäktig. -verständig, a. särdeles för- 
ständig. -verrat[h], m. högförräderi. -ver- 
rät[h]er, m. högförrädare. -verrät[h]erisch, 
a. högförrädisk. -wache, -wacht, f. a) vakt 
på ett högt beläget ställe, b) ett sådant 
ställe, c) signal från en sådan vakt. -wäch- 
ter, m. på en höjd posterad vakt. -wald, m. 
högstammig skog, timmerskog. -waldig, a. 
timmerskogs-. -waldung, f. = Hockwald. -war- 
te, f. högt beläget vakttorn. -wasser,n. högt 
vatten. -weg, m. landsväg. -weise, a. högvis, 
välvis. -wichtig, a. högvigtig. -wild[bret], ». 
jäg. högdjur. -wohledel, a. högädel. -wohlge- 
boren, a. högvälboren. -würden, opssı. /. hög- 
vördighet. -würdig, a. högvördig. 

Hochzeit, -en, f. bröllop. m halten el. machen: 
fira bröllop. -lieh, a. bröllops-. -sbitter, m. 
bröllopsbjudare. -sfeier, /. bröllopsfest. -$- 
geschenk, n. bröllops-, Iysningsgäfva. -smut- 
ter, /. brudens mor. -svater, m. brudens far. 

Hocke, -n, f. 1. äbr. sky], rök. 2. gymn. ned- 
hukad ställning. 9. bvrääspel. huk. -n, sv. I. 
itr. h. 1. sitta ei. sätta sig på en annans rygg. 2. 
av. rfl. sitta nedbukad. 3. F sitta stilla, 

. sitta inne, Immer zu Hause vw ständigt sitta 
hemma, vara en stuggris. II. tr. taga på 
ryggen. -r, -, m. stillasittande person, stug- 
gris. 

Höcker, -, m. 1. kulle, upphöjning, ojämnhet. 
2. utväxt, knöl, puckel. 3. se Höker. -haft, 
-icht, -ig, a. puckelartad, pucklig, puckel- 
ryggig; vågig, ojämn, knagglig. -schs[e], 
m. bisonoxe. -schwan, m. zool. tam svan. 


— Hofmeisteret 


hotell. 4. hof. Bei we: vid hofvet. 5. kur, 
t. ex. einem Mädchen den m machen: göra 
sin kur, slå för, kurtisera en flicka. -acker, 
m. till en bond- a. herrgård hörande åker. 
amt, n. anställning vid hofvet, hofsyssla. 
-arbeit, /. 1. arbete för «a. vid hofvet. 2. ar- 
bete vid herrgården, dagsverke. -ärt, f. 
hofskick. -bauer, m. 1. bonde som äger en 
gård, hemmansägare. 2. til ett herresäte hörande 
lifegen bonde -besitzer, m. gärds-, gods-, 
hemmansägare. -burg, f. fursteborg, furste- 
residens; die m käjserliga slottet ı wien. 
-diener, m. hoffunktionär, hofbetjänt. -diener- 
schaft, /. hoffolk, hofbetjäning. -fähig, a. 
som har tillträde till hofvet. -fähigkeit, /. 
tillträde till hofvet. 


Hoftlläfh]rt, /. högfärd, högmod. -ä[h]rtig, a. 


högfärdig, högmodig. -en, sv. tr. o. tr. h. 
hoppas, auf etw. (ack.): på ngt. Auf Gott m 
sätta sitt hopp, sin lit till Gud. -entlich, 
adv. Er ist m gesund: jag hoppas, (att) han 
är friek. 


Hoffnung, /. hopp, förhoppning, förväntan. 


Jm a auf etw. (ack.) machen: gifva ngn hopp 
om ngt, sich m auf etw. machen: hysa hopp 
om ngt, der m leben dafs: hysa det hoppet 
att, guter av sein: a) vara vid godt hopp, 
b) gå i väntande dagar. -slos, a. hopplös. 
-slesigkeit, /. hopplöshet. -sreich, a. rik på 
förhoppningar. -sschimmer, -sstrahl, =s2. glimt 
af hopp. -strunken, a. berusad af hopp. -s- 
voll, a. hoppfull. 


Höflifräulein, n. hoffröken. -geflügel, n. tamt 


fjäderfä. -gericht, n. 1. hofrätt. 2. ect slags 
underrätt som dömer i frägorrörande gräns- 
tvister m. m. -gesinde, n. 1. hofbetjäning. 2. 
tjänstefolk, gärdsfolk. -gut, ns. 1. uu en 
furstes privata egendom hörande gods, domän. 
2. herrgård. 3. dagsverksskyldig gård. 4. 
gård på ett helt hemman. -halt, m. hof(hus)- 
hållning. -halten, str. h. hålla hof. -haltung, 
J. hofhällning. -hörig, a. lydande under ett 
herresäte o. dagsverksskyldig aur. -hund, m. 
gärdvar. -ieren, sv. itr. h. 1. kalasa, lefva 
gladt. 2. Jn m kurtisera ngn. 


höfisch, a. 1. höfvisk. 2. krypande. 
Höflikammer, f. ämbetaverk för 1. hofförvaltning, 


2. domänförvaltning. -küchenmeister, m. hof- 

köksmästare, hofkock, hofmästare. -Iehen, 

n. län som förpligtar till hoftjänst. -Iewte, 
!. hoffolk. 


höflllich, a. höflig, artig. -lichkelt, /. höflighet, 


artighet. -ling, -e, m. hofman, hoflismare. 


-tragend, a. försedd med en puckel, puckel- | Höfllmagd, f. (herrgärds)piga. -mann, m. hof- 


ryggig, pucklig. 

Hodiie, -n, f. -en, -, m. testikel. -egétik, 0, f. 
hodegetik, anvisning till bedrifvande af 
vetenskapligt studium. -omeäter, -, m. steg- 
räknare. 

Hof, -e t, m. 1. gård. Haus und w hus och 
hem. 2. gods, gård, herrgärd. 3. värdshus, 








man. -männisch, a. hofmanna-. -mark, /f. 
till ett herresäte hörande jord. -mälsig, a. 
hofmanna-, höfvisk. -meler, m. inspektor, 
rättare. -melster, m. 1. hofmästare. 2. gu- 
vernör, informator. Bild. den w spielen : kom- 
ma med moralkakor. 3. intendent. -meiste- 
rei, f. 1. hofmästarsyssla. 2. guvernörs-, 





itr. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, IT. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälprerh 


Hofmeisterin — U — holdlächelnd 


informatorsplats; bira. mästrande, smäaktig- 
het. 3. intendentur. -meisterin, /. 1. hof- 
mästarinna. 2. guvernant. 3. hushållerska. 
-meisterisch, -meisterlich, a. kännetecknande 
för, tillkommande en hofmästare m. m. se 
Hofmeister. -meistern,* tr. o. itr. h. Ja el. an 

«JM w mästra, tillrättavisa ngn, lära ngn 
mores. -prediger, m. hofpredikant. -raum, 
m. gård, gärdsrum. -recht, n. 1. gärdsrätt. 
:2. lag som bestämde förhållandena mellan 
länsherre och vasaller, mellan egendoms- 
herre och underlydande. -richter, m. hof- 
rättseräd, hofrättspresident. -schranz[e], m 
krypande hofman. -statt, /. residens. -tag, m. 
1. hofdag. 3. dagsverksdag. -t[hjäre, f. 
dörr till gården. -welt, f. hof, hofsocietet. 
-wohnung, f. (in)ät gården belägen våning. 
-zwang, m. 1. hoftväng, hofetikett. 2. dags- 
verksskyldighet. 

Höhe, -n, f. 1. höjd. In gleicher w mit etw. 
sein: befinna sig i jämnhöjd, vara jämnhög 
med, lika hög som ngt, auf der m seiner 
Zeit sein: stå på höjden af sin tids bild- 
ning, in die m uppåt, upp, in die m brin- 
‚gen: uppdraga, in die m fahren: a) fara, 
stiga upp, b) fara, rusa, upp, diese Waren 
‚gehen in die m priset på dessa varor stiger, 
in die m richten: a) rikta uppåt, b) resa 
wpp, den Kopf in die av werfen: kasta nac- 
ken bakåt. Mus. die Sängerin hat eine schö- 
ne mw sångerskan går mycket högt. 2. mål. 
liflighet, styrka. . 

Heohilolt, /. 1. höghet, majestät; värdighet. 2. 
a) furstes rättighet, b) rau tin öfverhöghet. 
-eitlich, a. hög, furstlig. -elied, n. höga 

„ visan. 

:-höhen, sv. tr. göra högre, höja, upphöja, mål. 
låta framträda. 

‚Höhenlirauch se Herauch. -zug, m. höjdsträck- 
ning, ås. 

‚Hohepriester, m. öfverstepräst. -lich, a. öf- 
versteprästerlig. -t[h]um, n. öfverstepräst- 
ämbäte. — Anm. Båda smnsättningsiederna böjas, 
t.ex. der Hohepriester, ein Hoherpriester, 
des hohenpriesterlichen Amtes. 

höher se Joch I. -berechtigt, a. som har större 
rättigheter. -gebot, n. högre bud. -legung, 
‚F. förflyttning högre upp, höjande. 

“hohl, I. a. 1. ihålig, urhälkad, konkav, tom; 
bild. tom, intetsägande. m ausarbeiten: ur- 
hålka, wer Weg: hälväg. 2. ae Augen, 
Wangen: insjunkna ögon, kinder. 3. we 
.See:. dyningar, svallvågor, die See geht m 
‚det är, går dyningar. 4. om yna: ihålig, dof. 
II. -e, n. ihälighet, hål, håla. -Augig, a 
med insjunkna ögon, hälögd. -bäckig, a 
med insjunkna kinder. -docht, m. rundveke. | 
--6, "Rn, f. hälväg. | 

Höhle, -n, f. håla, grotta: ihälighet, hål. | 

ihehlen, sv. ttr. s. blifva ihålig. 

Whöhlllen, so. I. tr. urhälka. II. rf. blifva ihå- | 








lig, urhälkas. -entempel, m. grottempel, 

klipptempel. 

Hahilfläche, f. konkav yta. -gefäls, n. ihåligt 
kärl. -gehend, a. we See: dyningar. -ge- 
schliffen, a. konkavt slipad. -geschofs, n. 
hålkula. -geschwür, n. fistel. -glas, n. 1. 
hälglas. 2. konkav glaslins. -guls, m. af- 
gjutning. -heit, f. ihälighet; vina. tomhet, 
innehållslöshet. 

höhlig, a. försedd med hålor, med hål. 

Hehllikehle, f. hälkäl. -kopf, m. tomt hufvud, 
träskalle. -kreisel, m. insıig brumsnurra. -ku- 
gel, f. hälkula. -leiste = Hohlkehle. -mäls, 
n. rymdmätt. -münze, /. brakteat. -raum, 
m. ihälighet. -rund, a. konkav. -rundung, /. 
konkavitet, urhälkning. -säule, /. ihälig 
pelare. -saum, m. hälsöm. -schaufel, f. skof- 
vel. -schiene, f. (järnvägs)skena med kon- 
kava sidor. -schnitt, m. konkav utskärning. 
spiegel, m. konkav spegel. -ung, /. håla, 
ihälighet. 

Höhlung, /. urhålkning; håla, ihälighet. 

Hohlliweg, m. hälväg. -ziegel, m. bugtig tegel- 
panna, takästegel; tegelrör. -zirkel, m. krum- 
cirkel. 

Hohn, -[e]s, 0, m. 1. hån. Jm mw sprechen: 
håna, trotsa ngn. 2. trots. Jm zum ve: ngn 
till trots. 

höhnlen, sv. tr. o. str. bh. 1. håna, förhåna, be- 
gabba. 2. trotsa. -eréi, -en, f. begabberi, 
hän. 

Hohngelächter, ». hänskratt. 

höhnisch, a. hänfull. 

hohnlllächeln,* ir. kA. hänle. -lachen,* itr. h. 
hänskratta, jm: åt ngn. -necken,* tr.o.itr.h. 
förhåna, begabba, göra spe af. -neckerei, /. 
hån, begabberi, spe. -sprechen, itr. h. håna, 
jm: ngn. Dem Gesetze m trotea lagen, der 
Vernunft a a) håna förnuftet, b) på ett groft 
attt strida mot förnuftet, vara förnuftsvi- 
drig. -sprecher(in), m. (f.) begabbare, en 
som hånar. 

hohé, igj. åhå. 

Hohefen, m. masugn. 

hoihé, it/. i sht sjö. åhåj. 

hejäh[n]en, sv. itr. A. 1. skria som åsnan. 2. 
P högljudt gäspa, gapa. 

Höke, -n, m. se Höker. -n se hökern. -r, -, m. 
hökare, mänglare. -réi, 0, f. mängleri. -r- 
frau, -rin, -nen, /. mänglerska. -rkram, -ria- 
den, m. hökarbod. -rn, sv. tir, h. mängla; 
drifva hökarhandel, 

Hokuspokus, -, -, m. o. X n. hokuspokus. 

hold, I. a. huld, bevägen; älsklig, ljuf. för- 
tjusande. Mein wer, meine we, mein chen: 
min älskling, min ljufva vän. II. -e[n], ar. 
-&(F), (adj. böjn.) m. vasall. -a= Holle. -er, 1. 
= Holunder. 2. se hold II. -In, -nen, f. 1. 
älskling, huld vän. 2. skönhetsgudinna, 
huldgudinna, gratie. 3. evfemist. tür Unkol- 
din 2. -lächelnd, a. huldt, älskligt leende. 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta ums. Ö saknar plur. I bar omljud. F famwjjyrt, P Vigre språk. X mindre brukligt. 


holdselig — 


es Rn 


-seligkeit, f. 





-selig, «. huld, ljuf, älsklig. 
ljufhet, älsklighet. 

holen, sv. tr. 1. hämta. Atem a. Luft a hiimta 
andan, sich bei jm Rat[s] >» inhämta ngns 
råd, bei ihm ist nichts zu m hos honom fins 
ingenting att fä, sich einen Schnupfen, 
Schläge, einen Rausch a få snufva, stryk, 
sig ett rus, diese Waren w gute Preise: 
dessa varor betinga höga pris. 2. sjo. hala. 

Holfter se Halfter 3. 

Hoik, -[e]s ei. -en, -en, m. sjö. holk. 

hollä (urv. > 2), itj. holla, hör hit. 

Holllland, -s, 0, n. npr. Holland. oraspr. nun ist 
w in Not: nu är fara å färde. -änder, I. -, 
m. 1. holländare. Laufen wie ein a springa 
för brinnande lifvet. 2. ladugårdsarrenda- 
tor. 3. väderkvarn med rörlig öfverdel. II. 
a. holländsk. -änderéi, -en, f. mäjeri, hol- 
länderi. -änderin, -nen, f. 1. holländska. 2. 
mäjeriföreständerska, mäjerska. -Ändermüh- 
le, /. = Holländer I, 3. -ändisch, I. a. hol- 
ländsk. II. a». holländska, jrr deutsch. -e, 0 
f. NPT. ursprel. gudinnan Hulda, sedan på mänga- 
handa sätt omgestaltad af folktron. Frau ov schüt- 
telt ihre Betten aus: det snöar. 

Hölle, -n, /. helvete. ira. Himmel und m auf- 
bieten: uppbjnda alla krafter; jr hei/s. -n- 
ab, adv. till helvetet. -nangst, f. F gruflig, 
helvetisk ångest. -nbang[e], a. F Mir ist a 
jag är grufligt rädd. -nbrand, m. 1. helve- 
tets eld. 2. helvetesbrand, illasinnad män- 
niska. -nbraten, m. F galgfägel, åt djäfvulen 
hemfallen person. -nbrut, f. djäfvulsafföde, 
förbannadt yngel. -ndrache, m. 1. djäfvul. 
2. F via. elak människa, djäfvul. -nfahrt, f. 
helvetesfärd, nedstigande till helvetet. -n- 
geist, m. afgrundsande, djäfvul. -nheils, a 
grufligt het. -nhund, m. 1. helveteshund. 2. 
satan. 3. P fähund, kanalje. -nkunst, f. sa- 
tanisk konst, sataniskt knep. -nlärm, m. 
förfärligt oväsen. -nmaschine, f. belvetes- 
maskin. -nmälsig, a. F helvetisk. -npeln, f. 
afgrundskval, helvetespläga. -npfuhl, m. 
helvete, svafvelpöl. -nrachen, m. 1. hel- 
vetesgap, helvetessvalg. 2. F förfärligt stor 
mun, rysligt svalg. -nschmerz, m. helvetes- 
plåga; ryslig smärta. -nstein, m. helvetes- 
sten. 

höllisch, a. helvetisk. 

Holländer = Holunder. 

Hoiper, -[r], m. 1. knaggla, ojämnhet. 2. stöt 
fororsakal af kungglor. -icht, -ig, a. knagglig, 
ojämn, gropig. -igkeit, /. ojämnhet, knagg- 
lighet. -n, sv. itr. h. o. 8. 1. vara knagglig, 
ojämn. 2. gå ojämnt, snafva, stappla; stöta, 
skaka, skakande rulla. 

Hoistlie, -r, -einer, -, m. holsteinare. -einerin, 
-nen, f. holsteinska. -einer, -einisch, a. hol- 
steinsk. -In, «nen, f. holsteinska. 

holter[die]polter, adv. kals öfver hufvud, hul- 
ler om buller, bullrande. 


246 — 


Holzscheit 


Holünder, -, m. 1. fläder, byll. 2. syrén. 

Holz, -er I et. -e, n. aim. t, 1. trä, träslag, vir- 
ke, timmer, ved. Bila. Männer von anderem 
we: män af annat slag; F m säger: dra 
timmerstockar, snarka. 2. ved, bränsle. 8. 
grenar på trüd. 4. träbit, trä. F pie. we de- 
sehen: få smaka käppen. 8. träd, trädslag. 
6. skog. -abfall, m. spånor. -apfel, m. vild- 
äpple, suräpple. -apfelbaum, m. vildapel. 
arm, a. skogfattig. -ärt, f. träslag. -ärtig, 
a. träartad. -aufseher, m. skogvaktare. -be- 
hälter, m. vedlär. -biene, f. trädbi. -bildner, 
m. träsnidare. -birne, /. 1. vildt päron. 2. 
vildt päronträd. -beck, m. 1. träbock, säg- 
bock. 2. spiselgaller. 3. F una. a) envis per- 
son, tjurhufvud, b) klumpig, ohyfsad per- 
son, klots. 4. zoo. timmerman. d. fästing. 
-boden, m. 1. för skog lämplig mark. 2. ved- 
bod. 8. trägolf. -bohrer, m. 1. träborr. 2. 
åtskilliga skalbaggar, t. ex. Xylophaga. -bündel, 
n. vedknippa. -druck, m. 1. tryck på trä. 2. 
träsnitt. -en, sv. I. itr. k. 1. jug. taga träd, 
träa. 2. hugga ved; plocka ved, ris. II. tr. 
1. lägga in ved i, elda. 2. brädfordra; för- 
timra. 3. swa. slå, prygla, klå. III. rå. F 
slåss. -erél, -en, f. F slagsmål. 


höizern, a. af trä, trä- ; dna. stel, bondaktig. 


Holziifäller, m. arbetare som fäller träd, ved- 
huggare i skog. -faser, /. träfiber. -fouerung, 
f. eldning med ved. -flöls, n. -flöfse, f. tim- 
merflotte. -flölsen, n. timmerflottning. -fi6- 
fser, m. timmerflottare. -frevel, m. skogs- 
åverkan. -frövier, m. skogsåverkare. -frebae, 
f. dagsverke i skogen. -gefafs, n. vedlår, 
vedkontor. -gerechtigkeit, f. rättighet till 
hygge, till (fritt) bränsle; vedbrand. -ge-, 
richt, n. domstol, rätt som dömer i skogs- 
angelägenheter. -hacker, m. vedhuggare. 
-häher, m. nötskrika. -hau, m. hygge. -hauer, 
m. vedhuggare. -hof, m. vedgärd. -huhn, n. 
1. skogefägel af hönsslägtet ss. tjäder, orre, bj 
i sht röda rapphönan. 2. spillkräka. -icht, 
ig, a. träaktig, träig, trä-. -käfer, m. i trä 
sig uppehållande skalbagge, i ant timmer- 
man (Cerambyx). -kammer, f. vedkontor. 
F sie ist ein Engel aus der a hon är just 
ej ngn skönhet (ar ganska fal). -kirsche, f. få- 
gelbär. -klotz, m. 1. träklots. 2. = Holzbock 
3 Bd. -knecht, m. i skogen sysselsatt dräng. 
-krähe, /. kråka. -lack, m. 1. stocklack. 2. 
lackfernissa tl lackering af trävarer. -lager, n. 
1. upplag af ved, vedförräd, vedtrafve. 2. 
trälager. -leite, f. skogbevuxen bärgslutt- 
ning. -lese, /. vedplockning. -malerei, z. 
trämälning. -mark, f.skogsallmänning. -mäls, 
n. 1. mått af trä. 2. vedmätt. -mast, f. skogs- 
bete. -meise, f. svartmes. -messen, n. ved- 
mätning, afdelning i famnar. -messer, m 
person som uppmäter, famnvis upplägger 
ved. -platz, m. vedupplag, vedgärd. -reieh, 
a. skogrik. -reilser, m. spänhuggare. -schelt, 





ir. intransitirvt, fl. refexivt, slå. starkt, 8V. svagt, Ör. transitivt verb. h. har haben, 8 har sein till hjälpverb. 


Holzschlag — 


n. vedträ. -schlag, m. hygge. -schläger, m 
vedhuggare. -schneidekunst, /. xylografi. 
-schneider, m. xylograf. -schnepfe, f. mor- 
kulla. -schnitt, m. träsnitt. -schnitzer, m. trä- 
snidare. -schnitzerei, /. träsnideri. -schreler, 
m. nötskrika. -schuh, m. träsko. -schuppen, 
m. vedbod, vedskjul. -schwamm, m. träd- 
svamp. -Spalter, -spälter, -speller, m. ved- 
huggare. -splitter, m. trästicka, spän. -stall, 
m. vedbod. -stöls, m. vedtrafve, vedstapel. 
-tauhe, /.1.ringdufva.2.skogsdufva. -t[h]eer, 
m. tjära. -trage, f. bår af tra. -trift; f. skogs- 
bete. -ung, f. skog, skogsdunge, skogspark. 
vorschlag, m. afplankning, stängsel af trä. 
-wärter, m. skogvaktare. -weg, m. 1. skogs- 
Väg ull ett fälle, efter ved. 2. F bila. auf’ dem we 
sein: hafva gått vilse, vara på villospår. 
-werk,n. timmerverk, trävirke, träbeständs- 
delar. -wespe, f. vedstekel. -zeit, /. tid för 
skogshygge. -zucht, f. skogshushällning. 

homllogen, a. homogen, likartad. -olög, a. ho- 
molog. -Bopäth, -en, m. homöopat. -dopathie, 
0,f. homöopati. -Sopäthisch,a. homöopatisk. 

honétt, a. anständig, ärbar, honett, hederlig. 

‚0, f. anständighet, ärbarhet, honetti- 

tot heder. 

honicht, a. håningssöt, håningslik. 


Honig, -[e]s, 0, m. o. X n. häning. F via. jm m | 


ums Maul schmieren: gnm häningssöta ord 
vilseleda, narra ngn. -apfel, m. paradisäpp- 
le. -bär, m. gulaktig vanlig björn. -bau, m 
biskötsel. -bauer, m. biskötare. -baum, m 
inälige träd i hvilket en bisvärm håller till. 
-behälter, m. -behältnijl]s, n. bot. hänings- 
gömme. -biene, /. häningsbi, arbetebi. -far- 
ben, a. häningsgul. -fressend, a. hänings- 
ätande. -küchen, m. 1. pepparkaka med hä- 
ning i. 2. häningskaka. -monat, -mönd, m 
smekmånad. -scheibe, /. häningskaka. -schim- 
mel, m. gulfläckig häst. -seim, m. jungfru- 
häning. -sülse, /. häningssötma. -tafel, -wa- 
be, f. häningskaka. 

Honorllär, -e, n. honorar. -atiören, pl. honora- 
tiores, notabiliteter. -ieren, sv. tr. 1. hedre. 
2. honorera, betala, inlösa växlar. 3. sjö. eine 
Klippe av undvika, gå på sidan om en Klip: | 
pa. -Ierung, f- 

honörig, a. ärbar, anständig. 

hop, itj. hopp. 


Hopfen, I. -s, 0, m. humle. Bia. da ist m und | 
Malz verloren: det är lönlöst arbete, an ' 


ihm ist w und Malz verloren: han är objälp- 
lig. IL. sv. tr. lägga humle på. 


höpfllig, a. försatt med humle. -ner,-, m. humle- | 


odlare. 
Hopp, I. -s, 0, m. II. itj. = Hops. -as, I. -, -se, 
m. II. itj. = Hops. -eln, sv. itr. h. hoppa. 
-elpoppel, -, m. o. n. 1. äggula med rom och 
socker, äfv. andra blandningar. 2. blandning, 
röra, mischmasch. -en, sv. itr. h. hoppa. 
-lalä, it). hopplala. ' 


Av = föregående uppslagsord. 


227 — 


Horn 





Hops, L. .e, m. 1. språng, hopp. 2. ett slags 
rask vals i 2 takt. II. itj. hopp. -alsä], itj. 
hoppsan, hoppsasa. -en, sv. itr. h. F 1. hop- 
pa. 2. dansa en Hops I, 2. -er, -, m. 1. F 
person som hoppar. 2. = Hops I, 2. 

Hora, Horen, f. hora, bönetimme. 

hörbär, a. hörbar, förnimbar. -keit, /. hörbar- 
het, förnimbarhet. 

Horche, -n, f. 1. örfil. 2. Sich auf die w stel- 
len: lyss. -n, sv. itr. h. o. tr. 1. lyssna, lyss; 
höra. Horch, er kommt! tyst, han kommer! 
2. låna sitt öra, lyda. -r, -, m. -rin, -nen, f. 
person som lyss, lyssnare. -röl, -en, f. lyes- 
nande, ovana att lyssna, nyfikenhet, spio- 
nerande. 

Horde, -n, /. hord, skara, flock. 

hörllen, sv. I. tr. o. itr. h. höra; åhöra. Ich habe 
sagen m jag har hört sägas, jm etw. zu a 
geben: låta ngn få höra ngt, gut, scharf, 
fein a höra väl, schlecht, schwer, hart a 
höra illa, vara tunghörd, ich will m, wer da 
ist: jag vill höra efter, hvem som är där, 
a Sie mal! hör på! Sehen und w syn och 
hörsel. An dem Gepolter der Kutsche hörte 
er, dafs: på vagnens buller hörde han, att, 
auf jn w lyssna till, lyda ngn, der Hund 
hört auf den Namen Hektor: hunden lyder 
namnet H., Vorlesungen bei einem Profes- 
sor m gå på, besöka en professors föreläs- 
ningar, etw. für sicher m höra ngt såsom 
säkert, nach jedem Geschwätz hin m lyssna 
till hvars mans prat, lassen Sie bald etw. 
von sich a låt snart höra af er, Sie sollen 
schon von mir w ni skall nog få höra, få 
veta af mig, ich habe von ihr etw. über 
ihn gehört: jag har gnm henne hört ngt om 
honom, ich habe durch sie etw. von ihm 
‚gehört: jag har gnm henne hört ngt, fått 
underrättelser från honom, vor dem Lärm 
nichts m können: ej kunna höra ngt för 
bullrets skull, zu etw. m höra till, tillhöra 
ngt. U. rf. Das hört sich gut: det låter, 
klingar bra. -ensagen, n. hörsaga. Ich wei/s 
es nur von w jag har blott hört det berät- 
tas. -enswört[h], a. värd att höras. -er, -, 
m. åhörare. -erin, -nen, f. åhörarinna. -er- 
schaft, /. åhörare, auditorium. -fähigkeit, /. 
hörsel(förmägs), hörselsinne. -fehler, mm. 
hörselfel. -gast, m. tillfällig åhörare. -Ig, a. 
underlydande, lydpligtig, klient, lifegen. 
-Igkeit, /. beroende, lifegenskap. 

Horizönt, -e, m. horisont. -ål, a. horisontal. 
-dle, -n, f. horisontal linie. 

Horn, -er t, n. 1. horn(substans), vanı. O, men 
för att beteckna olika slag af horn användes pl. "e. 
2. horn. Bila. sich (aar.) die [tellen] Hörner 
ablaufen er. abstofsen: stöta hornen af sig, 
rasa ut, stadga sig, sich den Strick um die 
Hörner werfen lassen: låta snärja sig, Hör- 
ner tragen: vara hanrej, jm Hörner auf- 
setzen: göra ngn till hanre). 3. mus. jagthorn, 








” äkta sms. Ö saknar plur. P bar omijud, F familjäre, P lägre språk. X mindre brukligt. 


248 


Hornbuche högelauf 





lig åhörare. -ieren, sv. itr. h. åhöra en före- 
läsning utan att hafva antecknat sig för 
densamma. 

Hospfz, -e, n. klosterhärbärge för resande. 

Hostie, -n, /. hostia, nattvardsoblat. -nhäuslein, 
n. altarskåp till förvaring af hostia och pa- 
ten. »ntelier, m. paten. - 

Hotel, -s, n. hotell. -iör, -s, m. hotell-, värds- 
husvärd. 

hott, itj. rop tin dragare. 1. åt höger! jır hist. 2. 
hopp, hoj, smack. -entött[e], -s ei. -en, -en, 
m. hottentott. -entöttin, -nen, f. hotten- 
tottska. -entöttisch, I. a. hottentottisk. II. 
n. hottentottska, jrr deutsch. -ohå, itj. hopp, 
smack. -pförd, n. barn. häst. 

hotzeln se kutzeln. 

Houri se Huri. 

hr se hurr. 

hu, itj. hu, usch. 

hü, itj. 1. hopp, hoj. 2. vw! m! beteckoar snyftuing. 

Hub, -e }, m. upplyftande. 

Hühel, -, m. liten upphöjning, liten hög. 

hüben, adv. här, på denna sida. 

Hübpumpe, /. sugpump. 

hübsch, a. 1. vacker, nätt, snäll. Ein es 
[Stück] Geld: en nätt summa. 2. aav. rätt, 
:Augtigt. Sei nun w artig! nu skall du vara 
ett snält barn, dus werde ich a bleiben las- 
sen: det skall jag nog akta mig för. 

Huch, I. -e, m. -e, -n, f. -en, -, m. donaulax. 
II. :tj. häj, hurra. \ 
Hucke, -n, f. 1. höstack, välm, skyl. 2. korg 

att bära på ryggen. 8. F rygg. 4. huk :i 
brääspel. "back, -pack, adv. Jn vw tragen: bära 
ngn på ryggen. -n = hocken.' 
Hudel, -, m. lapp, lump; vila. lumpen karl. -&, 
-en, f. 1. dåligt, slarfvigt arbete, fusk(verk). 
2. dagdrifveri. 3. krångel, bråk. -er se Hud- 
ler. -n, sv. I. itr. h. 1. slarfva, fuska. 2. gå 


valdthorn m. m. Auf dem me blasen, ins m 
stofsen: blåsa på (valdt)horn, Bil. mit jm 
in ein eı. in dasselbe m blasen: vara i för- 
stånd med ngn, säga efter hvad ngn säger. 
4. brant bärgspets. -büche, /. hvitbok. -en, 
hörnen, sv. I. tr. 1. sätta horn på; via. göra 
till hanrej. Gehörnt: behornad. 2. göra horn- 
aktig, hård som horn. Der gehörnte eı. hör- 
nen[e] Siegfried: den med en hornartad hud för- 
sedde Sigurd Fafnesbane. II. rf. fälla, byta 
om hornen. II. itr. Ah. o. tr. 1. stånga(s). 2. 
blåsa på horn. IV. = hörnern. 

hörnerllärtig, «. hornartad, -lik, -formig. -klang, 
m. hornlät. -losigkeit, f. frånvaro af horn. 
-n, a. af horn, horn-. 

Hornlihaut, f. 1. med. hornhinna. 2. hård, val- 
kig hud. -häutig, a. som har hård, valkig 
hud. -hecht, m. näbbgädda. -Icht, -Ig, a. 1. 
hornartad. 2. behornad. -is, -se, f. bälge- 
ting. -Isieren, sv. = kornen I, 2. -il$, -e, -Isse, 
en, f. = Hornis. -ist, -en, m. hormbläsare. 
-käfer, m. ekoxe. -klappe, f. klaff a) af horn, 
b) mus. på horn. -Ios, a. hornlös, utan horn. 
-masse, /. hornämne. -ochs[e], m. behornad 
oxe; F bila. dumhufvud, oxe. -ruf, m. horn- 
signal, hornlät. -spitze, /. 1. hornspets. 2. 
(cigarr)munstycke af horn. -vieh, n. horn- 
boskap; F bira. dumhufvud, nöt. 

Horosköp, -e, n. horoskop. 

horribel, a. förskräcklig, horribel. 

Hörlirohr, ». talrör, hörlur. -saal, m. hörsal. 

Horst, -e, m. 1. an. X -[e], -en, f. busksnår, 
snär. 2. högt beläget (roffägels)näste. -en, sv. 
itr. h. bygga, hafva ett nögt beläget näste. 

Hort, -e, m. .1. skatt. 2. säkert ställe, borg, 
fäste. 3. skydd, värn. 

Hortikultür, -en, f. trädgårdsskötsel. 

Hörlitrichter, m. hörlur. -weite, /. hörhäll. 

Hose, -n, f. aim. }, 1. byxor. F via. das Herz 


‚fiel ihm in die vn: han blef rädd. 2. kal- 
songer. 3. hos fyrfotadjnr: skenben; hos fåglar: 
fjäderbeklädnad på benen; hos bin: de i 
’korgarne’ samlade frömjölsklumparne; bot. 
bladelida. 4. skydrag. -n, sv. tr. förse med, 
kläda i byxor. -nband, n. 1. byxband. 2. 
strumpeband. -nbandorden, m. strumpebands- 
orden. -nbund, -ngurt, m. byxlinning. -nmänn- 
chen, n. -nmatz, m. F parvel som har sina första 
byxor. -nschnalle, /. byxspänne. -nträger, m. 
hängsle. 

Hospit, -en, m. lärjunge som ej bor i skolans 
lokal. -äl, -e e. -er t, n. barmhertighets- 
anstalt, försörjningsinrättning, fattighus, 
barnhus, barnhem, vårdanstalt; vanligast sjuk- | 
hus, lasarett. -älbruder, m. johanniter (mea- 
lem af johanniterorden), äfv. = Hospitaliter. -alit, | 
-en, m. hospitalshjon, i ett Hospital intagen : 
person, se Hospital. -aliter, -, m. -aliterin, | 
nen, f. medlem af en orden, som egnar sig 
ät sjuk- o. fattigvärd; barmhertighetebro- 
der, -syster. -ånt, -en, m. ej inskriren tillfäl- ! 


och drifva, slå dank. II. tr. 1. Etw. m göra 


ngt slarfvigt, fuska med ngt. 2. Jn u be- 
handla ngn däligt, krängla, bräka med, grä- 
la på ngn. II. rf. packa sig ut, af. 

Hudler, -, m. 1. fuskare. 2. dagdrifvare. 8. 
krångelmakare. 

Huf, -e e. X -e tel. X -en, m. dim. +, hof; fot, 
klöf. -e, -n, J: 1. ett efter ort o. tid växlande äker- 
mått, vanl. ugf. 766 ar. 2. i anmb. teg, gård, 
hemman. 3. fyrk. -eisen, n. hästsko. -gänger, 
m. hofdjur. -lattich, m. bot. hästhofsört (Tus- 
silago Farfara). -nagel, m. (hästsko)söm. 
-ner, Hüfner, -, m. bonde som äger en Hufe, 
hemmansägare. -schlag, m. 1. hofbeslag. 2. 
hofslag. -schmied, m. hofslagare. -schmiede, 
J. hofslagarsmedja. -spur, f. spår, märke 
efter en hof, hästspär. -zange, f. hoftäng. 

Hüftlle, -r, /. höft, lår, länd. -horn se Hifthorn. 
-Jahm, a. lam i höfterna. -schmerz, m. -weh, 
n. höftvärk. 

Hügel, -, m. kulle, upphöjning, jordhög. -&b, 
adv. utför kullen. -An, -äuf, adv. uppför 





ir. intransitivt, vf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. Å. bar haben, 8. bar sein till hjälpverb. 


hügelicht — 
kullen. -icht, -ig, a. 1. upphöjd, liknande 
en kulle. 2. uppfyld af kullar. -kette = Hü- 
gelreihe. -land, n. af kullar uppfyldt land. 
Rn, sv. tr. forma till en kulle, lägga i hög, 
hopa. -reich, a. rik pä, uppfyld af kullar. 
-reiho, f. rad af kullar. -stadt, f. på kullar 
byggd stad. -ung, /. mindre höjd. 

Augenött[e], -en, m. hugenott. 

huh, hüh se hu, hi. 

Huhn, -er }, n. höns, aim. stv. kyckling. Ich 
habe noch ein Hühnchen mit dir zu pflük- 
ken e. zu rupfen: jag har en gås oplockad 
med dig. 

Hühnerllärt, /. hönsras. -auge, n. 1. hönsöga. 
2. liktorn. -braten, m. hönsstek, kyckling. 
-brühe, f. buljong på höns, hönssoppa. -garn, 
n. rapphönsnät. -habicht, m. dufhök. -hahn, 
m. vanlig tupp. -händier(in), m. (f.) höns- 
mänglare (-erska). -bund, m. rapphönshund. 
-korb, m. hönskorg, hönsbur, kycklingbur. 
-leiter, f. stege till en hönsbur. -milch, f. 
varmt vatten med socker och äggula. -schrot, 
n. jüg. fägelhagel. -stall, m. hönshus. -steige, 
:stiege = Hühnerleiter. -volk, n. höns. -wär- 
terin, f. hönsgumma. 

Aui, I. ig. 1. vips. 2. å. 3. usch, fy. II. obajı. 
m. In einem w ei. im w i ett huj, i ett nu. 
en, sv. itr. h. 1. skynda, brådska. 2. säga 
å, usch. 

Huld, -en, f. 1. huldhet, bevägenhet, gunst, 
nåd. 2. hyllning, huldskap, trohet mot län«- 
berren. 8. behag, ljufhet, älsklighet. -blick, 
m. ljuf blick. -en, sv. se Auldigen. -erfüllt, a. 
huld, bevägen. -gestalt, /. huld, ljuf gestalt. 


-göttinnen, pl. behagens gudinnor, gratierna. 


-ig, a. huld. -igen, sv. tir. k. Jm, einer As- 
sicht m hylla ngn, en äsigt, einer Dame m 
egna en dam sin hylining, dem Fortschritte 
a tillhöra framstegspartiet; gehuldigt: hyl- 
"lad. -igung, f. hyllning. Jm m leisten: hylla 
ngn. -in se Holdin. -reich, a. huldrik. -reiz, 
m. tjusande behag, tjusningskraft. -voll, a. 
huldrik, huld. 

Aulflle, -n, f. hjälp, bistånd, tillhjälp, hand- 
räckning, bot. [Um] © rufen: ropa på 
hjälp, mit m der Nacht: a) under skydd af 
nattens mörker, b) gnm att taga natten 
till hjälp. -ebittend, -eflehend, a. bedjande, 
bönfallande om hjälp. -eruf, m. -erufen, n 
rop på hjälp. -los, a. hjälplös. -Iosigkeit, f. 
hjälplöshet. -rede, /. undflykt. -reich, a. 
hjälpsam. -sbeamte(r), m. biträdande tjän- 
steman, biträde. -sbedürftig, a. hjälpbehöf- 
vande. -sbedürftigkeit, f. behof af hjälp. -s- 
bereit, -stertig, a. hjälpsam. -sgeld, n. 1. pen- 
ningeunderstöd, subsidier. 2. omkostnader 
för en summas indrifvande. -sgenols, m. 
förbunden, allierad. -skirche, f.annexkyrka. 
-siehrer, m. biträdande lärare, extralärare. 
-sieistung, /. hjälp, tjänst. '-smacht, f. allie- 
rad makt. -sprediger, ». hjälppräst, (pa- 


249 


— Hundeart 
stors)adjunkt. -spriester, m. biträdande 
präst. -sverein, m. välgörande förening, 


sällskap. -svertrag, m. fördrag om hjälp- 
sändning, subsidietraktat. -svolk, n. för- 
bundet, allieradt folk, hjälptrupper. -svoll- 
streckung, f. utmätning, exekution. -swör- 
terbüch, rn. ordbok för ett särskildt ända- 
mål, specialordbok. -thätig, a. hjälpsam i 
bandling. 

Hillig, -n, /. 1. omhölje, skal; binna, hud, bot. 
svepe. 2. a und Fülle: rikt mått, öfverflöd. 
-n, sv. tr. hölja, omhölja, inhölja, insvepa, 
svepa om (sig). Aus etw. m taga ut ur ngt. 

Hülslie, -n, f. 1. hylsa, fodral. 2. vor. skida, 
balja, skal. -en, sv. I. tr. aftaga skalen, 
skidorna af, sprita, skala. II r/. 1. skala 
sig, mista skalen. 2. få, utveckla skidor. 
-enfrucht, £. skidfrukt. -engewächs, n. -en- 
pflanze, f. bot. skidväxt, ärtväxt. -Icht, -ig, 
a. 1. skidartad. 2. som har skidor, skid-. 

hum, itj. hum, hm. 

humån, a. human, vänlig, billig. -isieren, sv. 
I. tr. 1. civilisera, hyfsa, städa. 2. hu- 
manisera (uppblanda med ämnen, tagna fråm den 
mänskliga organismen). IL rf. få hyfsning, bli 
civiliserad. -ismus, ” 0, m. humanism. -ist, 
-en, m. humanist. .istisch, a. humanistisk. 
-ität, 0, f. 1. humanitet, vänlighet, tillmötes- 
gäende. 2. allmäntmänsklig, universell bild- 
ning. 

Humbug, -s, m. humbug. 

Hummllei, -, f. 1. humla. F vu. wilde m vild- 
katt. 2. mus. borduna. -eln, sv. itr. A. 1. sur- 
ra, brumma. 2. viiasvärma, ströfva omkring. 
-en, sv. itr. h. 1. säga hum. 2. harskla sig. 
3. surra, brumma. -er, -, m. hummer. -ern, 
sv. str. h. ljuda doft. 

Humör, -[els, 0, m. humor. -éske, -n, f. hu- 
moresk, humoristisk berättelse. -ist, -en, 
m. humorist. -istisch, a. humoristisk. 

Humpe, -n, f. se Humpen. 

Hümpel6l, -en, /. fusk. 


-humpelin, sv. ttr. h. o. när ortförändringen framhälles 


s. halta, linka. 

hümpeln, sv. itr. A. arbeta slarfvigt, uselt, fuska. 

Humpen, -, m. mycket stor bägare, stop. 

Humpler, -, m. balt, linkande person. 

Hümpler, -, m. fuskare, stympare. 

humplig, a. halt, linkande. 

Humse, X = Hummel. 

Humus, -, 0, m. humus, mull. 

Hund, -e, m. aim. t, hund. Bia. er ist auf den 
Av gekommen: det har gått utför, gått ut 
sig för honom, jn auf den w bringen: brin- 
ga ngn på obestånd, på bar backe, er yeht 
vor die we: han förstör sig, ruinerar sig, 
es nimmt kein mw ein Stück Brot von ihm 
ug. han är ej värd att solen skiner på ho- 
nom, begossene we fürchten das Wasser: 
brändt barn skyr elden. -sarbeit, /. F hund- 
göra. -eärt, /. 1. hundras. 2. hundars sätt; 





ev = föregående uppslagsord. 


” äkta sms. Ö saknar plar. I har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


: Hundeblaff 


bild. nedrigt, gement sätt. -eblaff, m. hund- 
gläfs. -efräls, m. -efressen, x». F usel mat. 
-egeld, n. eyndapengar. -ehaus, n. -ehütte, 
J. hundkoja. -ekälte, f. F stark köld. -ekerl, 
m. F kanalje. 

hündeln, sv. itr. A. F krypa, lisma. 

hundert, L a. (obdjl. grundtal) hundra. «I. -e, 
n. hundra, hundrade, hundratal. Zu nen: 
hundra och hundra, hundratals. Retr. sms. 
jfr sms. med drei. -el se Hundertstel. -er, -, 
». 1. hundratal. 2. siffran hundra. -erléi, 
oböjl. a. hundra slags, hundra olika. -st, a. 
(oräningstal) hundrade. Es kommt vom wen ins 
Tausendste: det ena ger det andra, det går 
i oändlighet, das weifs der we nicht: det 
är ej en på hundra, som vet det. -stel, -, n. 
hundradel. -stens, adv. för det hundrade. 
-thorig, a. försedd med hundra portar. -wei- 
se, adv. hundra och hundra, hundra på en 
gång, hundratals. 

Hundestall, m. hundkoja, hundhus. 

Hündllin, -nen, f. tik, hynda. -Isch, a. 1. hund- 
aktig, hundsk. 2. krypande, lismande. 8. 
oanständig, otuktig, cynisk. 

Hundslibifs, m. 1. hundbett. 2. bot. tidlösa. -fott, 
-er }, m. F hundsfott. -fötterél, -en, f. F 
nedrighet, kanaljeri, skurkstreck. -föttisch, 
-gemein, a. F nedrig, gemen, hundsk, -ge- 
meinheit, /. nedrighet, gemenhet. -gerecht, 
a. som förstår sig på hundar. -haar, n. 
hundhår. F via. we auflegen: söka bot, där 
man fått sot (från bruket att lägga hundhår på hund- 
dett). -ledern, a. af hundskinn, hundskinns-. 
-loden, pl. hundragg. F m bekommen: få 
snäsor, få sina fiskar varma. -müde, a. F 
alldeles uttröttad. -petersilie, £. dor. glis, 
vildpersilja. -rose, /. nyponbuske. -schlecht, 
a. F usel, gement dälig. -stern, m. hund- 
stjärnan. -tage, pl. rötmänad. -tagsferien, 
pl. sommarlof under rötmånaden. -Vellchen, n 
-viole, /. vor. (hund)viol. -wut[h], /. hund- 
galenskap. -wüt[hjig, a. angripen af hund- 
galenskap, galen. 

Hüne, -n, m. jätte. -nhaft, a. jättelik. 

Hunger, -s, 0, m. hunger. -bach, m. bäck som 
stundom utsinar. -blume, f. 1. nagelört 
(Draba). 2. gullkrage (Chrysanthemum se- 
getum). -brunnen, m. = Jlungerquelle. -er- 
regend, a. som framkallar hunger. -gestalt, 
‚f. utsvulten gestalt, skelett. -harke, f. räfsa 
med hvilken de på åkern kvarliggande axen 
hopsamlas, hvilka eljes hade stillat axplockarnes 
hunger. -harken,* ir. Ah. räfsa ihop de på 
åkern kvarliggande axen. -jahr, rn. år då 
hungersnöd herskar. -korn, n. mjöldryga. 
-kur, f. svältkur. -leilder, m. person som 
lider hunger, utfattig stackare. -lelderei, f. 
hungerlidande; ytterlig fattigdom. -leide- 
risch, a. lidande hunger, utfattig, utsvulten. 
”n, sv. I. itr. h, hungra, svälta. Ich hungere 
el. vanl. apers. €8 hungert mich ev. mich hun- 





250 


hufs 


gert: jag är’hungrig, jag hungrar. Bua. nach 
el. auf (med ack.) etw. m hungra efter, åtrå 
ngt. II. rf. Sich tot eı. zu Tode m svälta 
ihjäl. -pfarre, f. dåligt pastorat som ej ger 
födan. -pfote, f. an saugen: lida hunger, 
svälta. -quelle, /. källa som stundom ut- 
sinar. -rechen, m. = Iungerharke. -snot[h], 
J. hungersnöd. -stelle, £. anställning som 
ej föder sin man. -thurm se Hungerturm. 
-tod, m. hungersdöd. -tüch,n. Am we nagen: 
lida hunger, svälta. -turm, m. torn där fän- 
gar få svälta ihjäl. 

Hungriler, -, m. person som lider hunger, sväl- 
ter. -ig, a. 1. hungrig. 2. som ger klen fö- 
da, karg, fattig. 

Hünin, -nen, f. jättinna, jättekvinna. 

Hunnlie, -n, m. hunner. -In, -nen, f. hunnisk 
kvinna. -isch, a. hunnisk. 

hunten, adv. härnere, härnedan. 

hunzen, sv. tr. F snäsa, hundsfottera, skälla 
ned. 

Hupf, -e, m. hopp, språng. 

höpflleln, sv. itr. Ah. o. vid riktningens angifvande 8. 
hoppa med små hopp. "ON, sv. ilr. A. o. via rikt 
ningens angifvande 8. hoppa. ef, -, m. l.en 
som hoppar, hoppare. 2. gräshoppa. $. litet 
spräng, hopp. 

hupp, hups, :tj. hopp. 

Hürde, -n, /. 1. flätverk i en ram till underlag 
vid torkning. 2. (fär)fälla; inhägnad 1 allmb. 

Hure, -n, /. hora, sköka. -n, sv. itr. A. bedrif- 
va hor, otukt. -r, -, m. horkarl. -r6l, -en, f. 
horeri. -risch, a. horaktig, otuktig. 

Hurl, -s, f. hurl. 

hurliburli, itj. o. adv. vips, i ett huj, I hvinan- 
de fart; huller om buller. 

hürnen se "hornen I, 2, IV. 

hurr, ttj. betecknande hastig rörelse: vips, huj. -ä[h] 
(0.-), itj. hurra. -å[hjen, sv. itr. h. hurra. 
-®, itj. 1. = hurr. 2. surr. 

hurtig, a. hurtig, rask, flink. -keit, /. hurtig- 
het, raskhet. 

Husår, -en el. -s, "en, m. husar. -enhaft, -Isch, 
a. husarlik, som en husar. 

husch, I. itj. 1. vips. 2. hysj. 3. usch, hu. 
II. -e, m. 1. hastig, plötslig rörelse, bräd- 
aka. Auf den w e. unterm a utan dröjs- 
mål, hastigt, i förbifarten. 2. kort regn- 
skur, regnby. 3. örfil, slag, slagsmål. -6, 
-n, f. = Husch II, 2, 3. -elöi, -en, f. ytlighet, 
slarf, hafs. -elig, a. ytlig, slarfvig, hafsig. 
-eln, sv. itr. s. röra sig med ett lätt prass- 
lande ljud, prassla, frasa. -en, sv. I. tr. 1. F 
gifva en örfil, örfila upp, plagga på. 2. bort- 
snappa, knipa. 3. uppskrämma. I. rf. 
slåss, plagga på hvarandra. III. itr. s. snabbt, 
sakta prasslande röra sig, smyga sig, slin- 
ka. Bia. über etw. (ack.) hin er. fort av halka 
öfver, helt lätt vidröra ngt. -Ig = kuschelig. 
-kopf, m. hufvud med okammadt, tofvigt hår. 

huls, itj. buss, buss på. 





itr. iptransitivt, ri. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. h. har heben, 8. har sein till hjälpverb. 


hussa 


251 


Ichheit 





hussllä[h], itj. 1. = hu/s. 2. hurra, häjsan. | Hütte, -n, /. 1. hydda, koja; barack. 2. ka- 


-it, -en, m. hussit. -itisch, a. hussitisk, hus- 
siternas. 

hüsteln, sv. itr. h. hosta lätt, litet. 

hüstllen, a) sv. I. itr. h. hosta. F vua. auf ei. in 
etw. (ack.) w strunta i ngt, die Flöhe ei. Flie- 
gen m hören: (tycka sig) vara ofantligt 
klok, höra gräset växa. II. tr. 1. hosta 
(upp). 2. Jm die Ohren voll a plåga ngr 
med sitt ständiga hostande. b) -s, 0, m. 
hosta. Den m haben: hosta, hafva hosta. 
-6r, -, m. dim. t, 1. en som hostar. 2. host- 
ning. -ig, a. som har hosta. 

Hut, I. -e }, m. 1. hatt. m ab! hatten af! den 
vw vor jm abnehmen et. ziehen: taga af hat- 
ten för ngn, den a aufs Ohr setzen: sätta 
hatten på sned, vina. blifva morek, barsk, 
die Frau hat den m hustrun har husbonde- 
väldet, mit dem we in der Hand kommt man 
durch das ganze Land: med ödmjukhet, 
med kryperi kommer man långt. 2. » Zuk- 
ker: sockertopp. 3. huf. II. -en, f. 1. vak- 
t(ande), vård, skydd, beskydd. In a. unter 
Js w sein: stå under ngns beskydd. 2. rätt 
till bete. 83. bete, betesmark. -besatz, m. 
hattklädsel. | 

hütllen, sv. I. tr. o. X itr. A. med gen. vakta, val- 
la, vårda, skydda, akta. II. rl. 1. akta sig, 
taga sig i akt, vor etw. (dat): för ngt. Ich 
werde mich m und das thun eı. das zu thun: 
jag skall akta mig för att göra det. 2. Sich 
selbst m vara sin egen vaktare, vara utan 
vaktare. 9. Schafe m sich leichter als Zie- 
gen: får äro lättare att valla än getter. -er, 
-, m. vaktare. -erin, -nen, f. vakterska. 

Hatlifeder, f. hattfjäder, -plym. -geld, n. vall- 
pengar. -geschäft, n. 1. hattmakeri. 2. hatt- 
handel. -kopf, m. hattkulle. -Ios, a. 1. utan 
hatt. 2. utan värd, utan skydd. -macher, m. 
hattmakare. -macherel, f. hattmakeri. 

hutsch, itj. vips. ' 

Hutschachtel, f. hattask. 

Hutsche, Hütsche, -r, f. pall. 

Hütilschieife, /. hattrosett, kokard. -sohnur, f. 
hattsnöre. F vna. das geht über die a det 
går öfver alla gränser, går för långt. -stän- 
der, m. stående hatthängare. -steln, m. gräns- 
sten, rämärke vid en betesmark. 

hütt, ilj. (rop åt dragare) åt vänster! 


I, itj. F å, kors. w freilich! naturligtvis! = 
warum nicht gar! ee. a wo! kommer aldrig 
i fråga! tro aldrig det! m sehen Sie mal! 
nej, ser man på! 

i&, it). härmande åsnans läte, ia. 

i. A. förkortn. = im Auftrage: enligt uppdrag, 
ex officio. 


juta, hytt. 3. hytta, smälthytta, bruk, mas- 
ugn. -n, sv. tr. smälta malmer. -namt, n. bruks- 
kontor. -narbeiter, m. bruksarbetare, bruks- 
smed. -nbau, m. 1. barackbyggnad. 2. bruks- 
drift. -nbewohner(In), m. (f£.) person som bor 
i en koja. -nherr, m. bruksägare. -nknappe, 
m. hyttdräng, brukssmed. -nkunde, f. hytt- 
kunskap, metallurgi. -nmännisch, a. metal- 
lurgisk. -nmeister, m. hyttmästare, masmä- 
stare. »nschreiber, m. bruksbokhällare. -n- 
wesen, n. bruksdrift. -nwissenschaft = Hüt- 
tenkunde. -r, -, m. arbetare vid en smält- 
hytta, brukssmed. 

Hutung, /. bete, betesmark. 

Hütung, /. vaktande m. m. se hüten. 

Hutzel, -n, f. torkad frukt, i sht torkade päron. 
-Icht, -ig, a. skrumpen, skrynklig. -mann, m. 
skrumpen gubbe. -n, sv. I. tr. torka frukt. 
II. itr. s. skrumpna, blifva skrynklig. 

Hützucker, m. toppsocker. 

Hyacinthe, -n, f. bot. hyacint. ' 

Hyäne, -n, f. hyena. 

hybrid[isch], a. hybrid, bastard-. 

Hyder, Hydra, Hydern, f. hydra. 

Hydropäth, -en, m. hydropat. 

Hygié[i]no, f. hygien, hälsovärdslära, 


-Hymnlile, -n, /. hymn. -isch, a. hymn-. -08, -us, 


-, Hymnen, m. hymn. 

Hypörbliei, -n, /. hyperbel; hyperboliskt ut- 
tryck, öfverdrift. -eihaft, a. hyperbolisk. 
-öle = Hyperbel. -ölisch, a. hyperbolisk. 

Hypnotismus, -, 0, m. hypnotism. 

Hypochllönder, -, m. hypokonder, mjältsjuk 
person. -ondrie, 0, f. hypokondri, mjält- 
sjuka. -Öndrisch, a. hypokondrisk, mjält- 
sjuk. -ondrist, -en, m. = Hypochonder. 

Hypothök, -en, /. hypotek, pant, inteckning. 
-är, -e, m. = Hypothekengläubiger. -ärisch, 
a. hypotekarisk. -enbrief, m. inteckning. 
-enfrei, a. fri från inteckningar. -engläußi- 

ger, m. borgenär som har inteckning(ar) 
såsom säkerhet för sin fordran. -enurkunde, 
F. inteckning. -enversicherung, /. hypoteks- 
föreäkring. 

Hypothöllse, -n, /. hypotes, påstående, anta- 
gande. -tisch, a. hypotetisk, vilkorlig. 

Hystlierie, -[e]n, f. hysteri. -érisch, a. hyste- 
riek, krampaktig. 


låh[n]en, sv. itr. h. skria som en åsna. 

låmb- se Jamb-. 

Ibériler, -, m. iberer. -ien, -s, 0, n. npr. Ibe- 
rien, pyreneiska halfön. -isch, a. iberisk. 

Ibis, -se, m. ibis, 

ich, I. pers. pron. jag. » bin ’s: det är jag. 
I. -[s], -[s], n. jag. -heit, /. 1. jag, väsen, 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. T bar omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Ichneumon 


individualitet. 2. själfviskhet. -n&umon, -s, 
ni. 0. N. zoo. faraokatt. -sucht, /. själfviskhet. 
ideal, I. -e, ». ideal, förebild. II. a. ideal. 
«isch, a. idealisk, ideal. -Isieren, sv. tr. ide- 
alisera, försköna. -Isierung, f. -ismus, -, 0, 
m. idealism. -ist, -en, m. idealist. -istisch, a. 
idealistisk. -ität, 0, f. idealitet. 
2dée, -[e]n, f. ide, tanke. 
ideåli, a. 1. ideell. 2. ideal, idealisk. 
id6e[e]nllios, a. som saknar idéer. -verbindung, 
-verknüpfung, /. idéassociation. -welt, /. 1. 
idevärld. 2. tankens värld. 
$den, pl. idus, | 
äidentifizierilen, sv. tr. identifiera. -ung, f. 
idéntllisch, a. identisk. -Ität, -en, /. identitet. 
adiöm, -e, n. idiom, munart, mål. -åtisch, a. 
idiomatisk, för ett språk, för en munart 
egendomlig. 
adiöt, -en, m. idiot, fåne. -ikon, -[s], ..ka el. 
..ken, n. idiotikon, dialektordbok. -ismus, 
-, „men, m. idiotism, a) idioti, fänighet, b) 
spräkegendomlighet. 
4döl, -e, n. idol, afgud. 
ddyil, -e, n. -8, -n, f. idyll. -endichter, m. idyll- 
författare. -enhaft, -Isch, a. idyllisk. 
Igel, -, m. 1. igelkott. 2. se Zgel. -fisch, m. 
piggfisk. -haft, -ig, -Isch, a. igelkottartad, 
‚som en igelkott, taggig, borstig. 
Ignäz, -[ens], -e, m. npr. Ignatius. 
dgnorllänt, -en, m. okunnig person. -Anz, 0, f. 
okunnighet; förbiseende. -ieren, se. tr. ig- 
norera, ej känna, ej taga kännedom om, 
hänsyn till. 
äh se I. 
4. H., förkorta. = /hre Hoheit: eders ei. hennes 
höghet. 
ähr, I. pers. pron. 1.2 p- pl. nom. I, ni. 2. 3 p. 
sg. fem. dat. fåt] henne. II. poss. pron. sjär. 
ständig form: der, die, das w[ig]e. 1.3 Pp. sg. 
fem. hennes, dess, sin. 2. 3 p. pi. deras, sin. 
3. Ihr till tintatsordet Sie: eder. Thun Sie das 
Ikr[igle: a) gör hvad på er ankommer, b) 
gör eder skyldighet, ich bin ganz der Ih- 
»[ig]e: jag står helt och hållet till edert för- 
fogande. -erseits, adv. å sin, ä hennes, å 


252 


ne 1111 nt 


deras, å eder sida. -esgieichen, I. ovojı. «. e. | 


subst. hennes, deras, sin, eder (jäm)like, lik | 


henne, dem, eder. II. pl. hennes, deras, 
sina, edra likar, sådana som hon, de, ni. 
-ethalben, -etwegen, um -etwillen, adr. för 
hennes, deras, sin, eder skull. -Ig se ihr IT. 
-0, föråldr. 2088. pron. i tittar, eders, deras, 
hans, hennes, t. ex. m Excellenz. -zen, sv. tr. 
kalla I, ni. 

1.1. K.K. H.H. = Ihre Königlichen Hokeiten: 
deras kungl. högheter (D.D. K.K. H.H.). 
1.1. M.M. = Ihre Slajestäten: deras majestäter 

(D.D. M.M.). 
i. )., förkortn. = im Jahre: år, t. ex. 1. J. 79: år 79. 
ı. K. H.= Ihre Königliche Hoheit: eders e. 
hennes kungl. höghet (E.K. H., H.K. H.). 


nn nn U nn 


immer 


Iktus, -, -, m. iktus, tonvigt, arsis. 

Iliäde, Ilias, 0, f. Die m iliaden. 

illegllål, a. olaglig. -alität, -en, f. olaglighet. 
-itim, a. illegitim, orättmätig, oäkta röda. 
-itimität, -en, f. illegitimitet. 

illiberål, a. illiberal, icke eı. föga liberal. 

illitimiert, a. obegränsad, oinskränkt. 

Illing, -e. m. F ensamt födt barn (mots.: tvilling, 
trilling). 

illoyäl, a. illojal, icke laglydig. 

tluminilatlén, -en, f. illumination, illumine- 
ring, eklärering. -ieron, sv. I. tr. illuminera, 
a) festligt upplysa, b) färglägga. U. rf. 
skaffa sig en florshufva. -terer, -, m. -iere- 
rin, -nen, f. en som illuminerar. -ierung, f. 
= Illumination. 

Illulslön, -en, /. illusion, inbillning, luftslott. 
-sörisch, a. illusorisk, inbillad. -stratién, 
-en, f. illustration, plansch; belysning. 
-strätor, -s, ..dren, m. illustratör. -strieren, 
sv. tr. illustrera. -strierer, -, m. -striererin, 
nen, f. illustratör. 

lime = Ulme. 

ilse = Alse. 

iltis, -se, m. iller. 

im, smndragn. af in dem. 

imaginär, a. imaginär, inbillad. 


'Imbils, -e, m. måltid, mellan mål. 


Imitilatiön, -en, f. imitatior, efterbildning. 
-jeren, sv. tr. imitera, efterbilda, härma. 

immatrikulllatiön, -en, /. immatrikulering, in- 
skrifning i en matrikel. -ierbär, a. som får in- 
skrifvas. -ieren, sv. tr. inskrifva i en matrikel, 
immatrikulera. 

Imliker, -, m. biekötare. -me, -n, /. bi. 

immediät, a. omedelbar, utan mellanhand. -ge- 
süch, n. direkt (utan mellanband) inlemnad an- 
sökan. -sache, -vorstellung, /. direkt tu högsta 
instansen, till regeringen inlemnad skrift, ansö- 
kan m. nm. 

immer, I. adv. 1. om tia. alltid, alltjämt, städ- 
se. Auf e. für m för alltid, so macht er ’s 
vw sä gör han jämt, » und wm wieder: om 
och om igen, oupphörligt. 2. via komparativer. 
Er wird vw reicher [und reicher] a. reicher 
und w reicher: han blir allt rikare och ri- 
kare, das wird ja w besser: det blir ju allt 
bättre och bättre. 3. Aistributvt vid räkeeord. 
rw drei und drei: tre och tre, m den dritten 
Tag: hvar tredje dag. 4. betecknande högsta möjl. 
grad. Die wärmste Liebe, deren er w fähig 
war: den innerligaste kärlek han var mäk- 
tig af, so einträglich als nur w möglich: så 
inbringande som möjligt. 5. föraltmänligande. 
Wer auch av hvem hälst än, was er auch m 
für Gründe haben mag: hvad för skäl han 
än må hafva, was er auch wm sagen mag: 
hvad han än må säga, wie auch w hur än, 
wo auch  hvarhälst än. 6. ukgitighet. Das 
mag er a thun: det kan han ju göra, det 
må han gärna för mig göra (det gör mig ingeo- 





ilr, intransitivt, rf. reficxivt, 88. starkt, 8%. svagt, $r. transitivt verb. Å. har haben, $. har sein till hjälpverb, 


immerdar — 305 


ting). 7. förvåning I frägesatser. Wo er doch n 
bleiben mag? hvar kan han väl hålla hus? 
hvar i all världen kan han väl vara? 8. i 
alla fall, t. ex. die Sache ist dock w gewagt. 
9. via imperstiver. Fang [nur] m an! börja 
bara! 10. emellertid. Er scheint nicht zu 
kommen, wir wollen also nur m anfangen: 
han tycks ej komma, så vi börja väl. II. -, 
m. biknpa med skogsbin i. -där, adv. allt- 
jämt, städse. -fort, adv. alltjämt, allt fram- 
gent, oupphörligt. -grin, I. a. ständigt grön, 
ständigt grönskande. II. -[e]s, 0, n. bot. 
sinngrön, igrön (Vinca). -hin, adv. = immer 
6, 8, 10. -mehr, adv. mer och mer. -während, 
a. ständig, aar. ar. alltjämt. -zu, I. adv. 1. 
= immerfort. 2. = immer 9. II. itj. gå (ba- 
ra) på! 

immobil, a. mi. som ej kan eı. får användas 
till fälttjänst. -lårexekution, f. utmätning 
af fastighet. -lärvermögen, n. fastighet. -Ien, 
pl. fast egendom, fastighet. 

Immortélle, -n, /. eternell (Helichrysum m. t.). 

imperllåtor, -s, ..ören, m. imperator, käjsare, 
fältherre. -lål, I. -[e]s, -en, m. imperial (ryskt 
gulämynt = 14:87 +r.). II. -e, n. 1. imperialfor- 
mat. 2. boktr. imperialstil. 3. ett slags läske- 
dryck. 4. ett kortspel. 5. ett slags merino- 
får. -tinént, a. oförskämd. -tinénz, -en, f. 
oförskämdhet. 


— Indig 


ett ställe, i; med ack. uttryckande rörelse till ett ställe, 
in i, ut i, ned i, i, t. e» er pflückt a sei- 
nem Gurten w einen Korb die Früchte ab. 
Ich kaufte mir einige Äpfel m die Tasche: 
jag köpte nägra äpplen och stoppade dem 
i fickan. 2. särskilda fall. &) med dat. vw der Studt 
ankommen: anlända till staden, er wohnt m 
der Köniysstrafse: han bor på Kungsgatan, 
dies Wort findet sich im Schiller: detta ord 
träffas hos 8., Hauptmann im Garderegi- 
ment: kapten vid gardet, der Saal hat zehn 
Meter m der Länge ai. mi/st zehn Meter m 
die Länge: salen är tio meter lång, viel n 
wenigen Worten sagen: säga mycket med 
få ord, ein Kind m den Armen tragen: bära 
ett barn på sina armar. Im Jahre 1885: &r 
1885, im Frühling: om våren, wir reisen m 
acht Tagen: vi resa inom åtta dar, ich habe 
ihn w acht Tagen nicht gesehen: jag bar ej 
sett honom på åtta dar, m Zwischenräu- 
men: med mellanrum. Sich m Wein betrin- 
ken: berusa sig med vin. b) med ack. m ein 
Tier verwandeln: förvandla till ett djur, 
bis tief av die Nacht: tills långt fram på 
natten, es war tief m die Nacht: natten 
var långt framskriden, der Krieg währt 
schon w die sechzehn Jahr: kriget har re- 
dan räckt öfver femton år, det är det-sex- 
tonde krigsäret. II. X smnaragn. ar in den. 


Impflianstalt, f. anstalt för vakcinering. -arzt, | -in, -nen, f. suf. -inna, -ska. 
m. vakcinatör. -bär, a. som kan ympas eı. | inllaccurät, a. inexakt, icke noggrann. -adä- 


vakcineras. -en, sv. tr. 1. ympa, okulera; 
inympa. 2. vakcinera. -er, -, m. 1. person 
som ympar. 2. vakcinatör. -gesetz, n. vak- 
cinationslag. -ling, -e, m. en som skall vak- 
cineras ei. nyss har vakcinerats. -Iymphe, f. 
vakcin. -pflichtig, a. skyldig att låta vakci- 
nera sig. -reis, n. ympkvist. -ung, /. ymp- 
ning, vakcination. -zwang, ». vakcinations- 
tvång. 

Imlipletåt, -en, f. impietet, 'gudlöshet, brist på 
vördnad. -plicite, adv. inbegripet, under- 
förstådt. -plizieren, sv. tr. inbegripa, under- 
förstå. -ponieren, sv. itr. h. o. K tr. Jm e. X 
jn av imponera, göra intryck på ngn. -pört, 
-e[n], m. införsel, import. -pörthändler, m. 
importör. -portieren, sv. tr. importera, in- 
föra. -posånt, a. imposant, majestätisk. -pést, 
-[e]s, -en, m. inatrekt skatt, pälaga. -potént, 
a. impotent, oförmögen. -poténz, 0, f. im- 
potens, oförmåga. -prägnatiön, -en, f. im- 
pregnering. -prägnieren, sv. tr. impregnera. 
-prägnierung, f. -praktikäbel, a. 1. outförbar. 
2. ofarbar. -provisatiön, -en, /. improvisa- 
tion. -provisätor, -s, ..dren, m. -previsatörin, 
nen, f. improvisatör. -provisieren, sv. tr. o. 
itr. h. improvisera. -püls, -e, m. impuls, på- 
stötning. 

Ims se /mbi/s. Imse = Ameise. 

Imstände, adv. n. sein: vara i stånd. 

in, I. prep. 1. med dat. uttryckande hvila el. rörelse på 


quät, a. inadekvat. -aktiv, a. inaktiv, försatt 
ur tjänstgöring. -aktivierung, /. försättande 
ur tjänstgöring, i inaktivitet. -aktivität, 0, 
f. inaktivitet. -ångriffnahme, 0, /. påbör- 
jande. -ånspruchnahme, 0, f. omständigheten 
att taga i anspråk, lägga beslag på; uppta- 
gande; rekvisition. '-auguråldissertation, f. 
afhandling för erhållande «. vid tillträde 
af akademiskt ämbete; docent- eı. profes- 
sorsafhandling. -augurieren, sv. tr. högtid- 
ligen inviga, installera, inaugurera. -begriff, 
m. inbegrepp, sammanfattning. -begriften, 
a. inbegripen, innefattad. -beträchtnahme, 
0, f. hänsynstagande, hänsyn. -brunst, /. 
innerlighet, värme. -brünstig, a. innerlig, 
varm, brinnande, -cést, -e, m. blodskam. 
-dém, I. (ärv. £-), adv. emellertid, under ti- 
den, nn. II. konj. 1. under det att, medan. 
2. X emedan. 3. i det att, därigenom att. 
"der, -, m. inder, hindu. -derin, -nen, f. in- 
disk kvinna, hindukvinna. -dé[f]s, -déssen, 
I. = indem I. II. konj. 1. w [als a. dafs]: 
under det att, medan. 2. likväl, emellertid. 
-dex, -[es], -e er ..dices, m. index, förteck- 
ning, innehållsförteckning. -diåner, -, m. 
indian. -diånerin, -nen, f. indiankvinna. 
-diänisch, a. indiansk, indian-. -dier se Inder: 
-different, a. indifferent, likgiltig. -differen- 
tismus, -, 0, m. indifferentism, likgiltighet. 
-differénz, 0, f. indifferens. -dig, -[e]s, 0, m. 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


. 

"u. 

„ri tu 
P) 

P a 
4 

st P) 


Indigenat — 24 


_. innshaben 





se Indigo. -digenät, -e, n. infödingsrätt, hem- 
ortsrätt. -dignatiän, -en, /. indignation, ovil- 
ja, harm, förtrytelse. -dignieren, sv. tr. fram- 
kalla harm, ovilja, förtrytelse hos. -digo, 
-s, 0, m. indigo, indigoblått; indigobuske. 
direkt, a. indirekt, medelbar. -disch, a. in- 
disk. -diskröt, a. indiskret, ogrannlaga. -di- 
skretiön, -en, /. indiskretion, brist på grann- 
lagenhet. 

individullalisieren, sv. tr. individualisera. -ali- 
sierung, /. individualisering. -alität, -en, f. 
individualitet. -öli, a. individuell. 

Individuum, -s, ..duen, n. individ. 

Indiz, -es, -ien, n. i shtjur. indicium. 

indizieren, sv. tr. angifva, antyda, tyda på. 

Indossllament, -e, n. hand. endossement. -ånt, 
-en, M. hand. endossent. -åt, -en, m. hand. En- 
dossat. -®- se Indossa-. -ieren, sv. tr. endos- 
sera. 

Industrlie, -[e]r, /. industri. -iell, a. industri- 
ell. -iös, a. konstskicklig, idog. 

ineinänder, adv. i hvartannat, i hvarandra, 
ihop, samman. Sä äfr. i sms. t. ex. -flechten, tr. 
sammanfläta, hopfläta. -flieisen, itr. s. flyta 
samman. -fügen, tr. sammanfoga, foga i 
hvartannat. -greifen, str. hk. gripa i hvart- 
annat, i hvarandra. 

tnllempfångnahme, 0, f. mottagande. -expres- 
sibeln, pl. Die m de onämnbara, benklä- 
derna. -fallibel, a. ofelbar. -fallibilität, 0, f. 
ofelbarbet. -fäm, a. infam, nedrig, skänd- 
lig; förarglig, gruflig. -fänt, -en, m. infant. 
-fanterie, -[e]r. f. infanteri, fotfolk. -fante- 
rist, -en, m. infanterist, fotsoldat. -fäntin, 
-nen, f. infantinna. -fel, -n, /. infula, mitra, 
biskopsmössa. -feln, sv. = infulieren. -teri- 
orität, -en, f. lägre, underordnad grad, rang. 
-fernälisch, a. infernalisk, helvetisk. -finitf- 
visch, a. gram. infinitiv-, med infinitiv. -fi- 
zieren, sv. tr. inficiera, smitta, förpesta. -fi- 
zierung, ‚/. -fiammatiön, -en, f. inflammation. 

. -fluönza, 0, f. 1. med. influenza. 2. ver. lung- 
röta. -fluleren, sv. itr. k. utöfva inflytande. 
-fölge, prep. med gen. i följd af. -folgedössen, 
adv. i följd däraf. -formatiön, -en, f. 1. när- 
mare underrättelse, upplysning. Behufs m 
för upplysningars vinnande. 2. undervis- 
ning, information. -formätor, -s, ..ören, m. 
informator. -formieren, sv. I. tr. 1. under- 
rätta, upplysa, instruera. 2. informera, un- 
dervisa. II. rl. göra sig underrättad, skaf- 
fa sig upplysningar. -frågestellung, f.ifråga- 
sättande. -ful se Infel. -tulieren, sv. tr. be- 
kläda med hiskopsmössa, viga till biskop. 
-fusiön, -en, f. mea. infusion. -fusérien, pl. 
infusorier. 

Ingber se Ingwer. 

Ingeniöur, -e, m. ingeniör. -Corps, n. ingeniör- 
kår, genikär. -offlzler,m. fortifikationsoflccer. 

inligléichen, adv. likaså, likaledes. -grediens, 
-, 0, n. -grediönz, -ien, f. ingrediens, be- 


ständsdel. -grimm, -e, m. 1. 0, äterhällen, 
inre vrede. 2. vredgad person som döljer 
sin vrede; tvärvigg. -grimmig, a. vred i sitt 
inre, sjudande. -grossieren, sv. tr. med stor 
stiı renskrifva, inskrifva i sht i jordeboken. 


Ingwer, -s, 0, m. ingefära. -pulver, ». stött in- 


gefära. -wurzel, /. ingefärsrot, ingefära. 


Inhaber, -, m. -In, -nen, f. innehafvare, ägare, 


-inna. -papier, n. hand. innehafvarepapper 
’gu porteur’. 


inlihaftieren, sv. tr. häkta. -halatiön, -en, f. in- 


andning. -halieren, sv. fr. inandas. 


Inhalt, -[e]s, 0, m. innehåll. -leer, -los, a. in- 


nehällslös, utan innehåll. -reich, a: inne- 
hällsrik, -diger. -sangabe, -sanzeige, /. in- 
nehällsförteckning; register. -sbestimmung, 
‚f. mat. beräkning af en ytas, en kropps in- 
nehäll. -schwer = inhaltreich. -swört[h], m. 
ionebällets Värde. -szeichen, n. -szettel, m. eti- 
kett. 


inlihibieren, sv. tr. inhibera; förbjuda, inställa, 


hämma. -hibierung, /. -itiäle, -n, f. initial, 
begynnelsebokstaf. -itiative, 0, /. initiativ, 
första steg. Die m ergreifen: taga initia- 
tivet, första steget. -juriäliter, adv. Jn av 
belangen: anklaga ngn för ärekränkning. 
-jürie, -n, f. jur. injurie, ärekränkning. -ju- 
rlieren, sv. tr. förolämpa, skymfa. -karnät, 
a. inkarnatfärgad, högröd. -karnatlön, -en, 
J. inkarnation, människoblifvande. -karze- 
rieren, sv. tr. sätta i arrest, häkta. -kässe, 
[3], ..si, %. hand. kontant betalning er in- 
kassering af en skuta. -klinatiön, -en, f. inkli- 
nation, böjelse, tycke. -klinieren, sv. i£r. A. 
Zu etw. „ luta åt, vara böjd, fatta tycke 
för ngt. -klusive, adv. inklusive, däri inbe- 
gripet.. m Sack: med säck. -kögnito, I. adv. 
II. -[s], -s, n. inkognito. -kommodieren, sv. 
tr. besvära. -kompetönt, a. inkompetent, 
icke vuxen. -kompetönz, f. inkompetens, 
oförmåga. -konsequént, a. inkonsekvent, ej 
följdriktig. -konsequénz, f. inkonsekvens, 
brist på följdriktighet. -korporieren, sv. tr. 
inkorporera, införlifva. -korperierung, /. -ker- 
rökt, a. inkorrekt, oriktig, felaktig. -korrökt- 
heit, f. oriktighet. -krustatlön, -en, /. förkalk- 
ning. -krustieren, sr. tr. inkrustere. -kubus, 
-,‚ „di, m. mara. -kunabel, -n, f. inkunabel 
(före år 1500 tryckt bok). -kuräbel, a. obotlig. 
-lage = Einlage. -land, -[e]s, 0, n. inland 
(mots.: utlandet). länder, -, m. -länderin, REN, f. 
inlänning, inföding. -ländisch, a. inlänsk, 
inrikes, infödd, egen. -laut, m. gram. mid- 
ljud; midljudande vokal. -lautend, a. gram. 
midljudande. -liegen = einliegen. -mittelst, 
adı. emellertid, under tiden. -mitten, prep. 
med gen. midt ibland, midt i. 


Inne, adv. inne. Mitten m midt emellan. — 


Kfierfölj. sms. förekomma äfv. upplösta. -behalten, tr. 
(be)hälla inne; undanhålla. -bleiben, itr. s. 
stanna inne. -haben, tr. innehafva. Eine 





itr. intransltivt, rf. reflexivt, 86. starkt, SV. svagt, IT. transitivt verb. h. har kaben, 8. har sein till bjälpverb. 


innehalten 


Sprache m beherska ett språk. -halten, I. 

- tr. 1. hålla inne, hålla innestängd. 2. bibe- 
hålla, iakttaga, t.ex. die richtige Entfernung. 
II. itr. åh. göra ett uppehåll, en paus, häjda 
sig. Mit etw. w afbryta, upphöra med ngt. 
-lassen, tr. lemna inne, låta stanna inne. 

innen, adv. inne. Nach w [zu]: inåt, von — 
[heraus] : inifrån, von wm und au/sen: innan 
och utan. -fiäche, /. inre yta, insida. -welt, 
J- inre värld. -winkel, m. inre vinkel. 

inner, a. inre, invändig, invärtes. Minister 
des un: inrikesminister, eivilminister. st, 
adv. innerst. -äfrika, -s, 0, n. npr. inre Afri- 
ka, det inre af Afrika. -halb, I. adv. inne, i 
det inre, därinom. II. prep. mea gen. o. X aat. 
inom, inuti, i. -lich = inner. n anzuwenden: 
till invärtes bruk. -lichkeit, f. inre natur, 
inre egenskap; känsla. 


innelisein, itr. s. vara inne. -stehen, itr. h. stå. 


midt emellan. Die Zunge der Wage steht 
inne: vägen väger jämnt. -wörden, itr. s. 
Einer (geu.) ei. eine Sache u märka, komma 
underfund med ngt. -wohnen, itr. h. innebo, 
Jm: hos ngn. 

innllig, a. innerlig, bjärtlig, varm, djup. -Ig- 
keit, /. innerlighet, hjärtlighet, värme. -Ig- 
lich, adv. innerligt, hjärtligt, varmt. -ung, 
f. skrå. 

inokulieren, sr. tr. inympa. 

Inguillrént, -en, m. jur. domare i en inkvisitorisk 
process. -Fieren, sv. tr. inkvirera, undersöka, 
utforska. -sit, -en, m. jur. den anklagade i en 
inkvisitorisk process, sedan hans brott blifvit ådagalagdt. 
-sitiön, -en, f. 1. 0, inkvisition. 2. jar. under- 
sökning. -sitor, -s, ..dren, m. 1. inkvisitor. 
2. = Inquirent. -sitoriäl, -sitörisch, a. inkvi- 

“ sitorisk. | 

ins, amndragn. ar a) in das, b) X in des. 

Iniisals, -en, -sasse, -n, m. 1. invånare, infö- 
ding. 2. person som bor hos ngn annan, a) hyres- 
gäst, b) inhyseshjon. -sassenschaft, /. samtlige 
invånare. -sassin,. -nen, /. tin Insasse. -s8be- 
söndere, adv. i synnerhet, särskildt. -scé- 
nieren, sv. tr. bearbeta för teatern, uppsät- 
ta, uppföra. -scenierung, /. -schrift, f. in- 
skrift. -schriftlich; a. 1. såsom inskrift, in- 
skrifven. 2. i inskrifter förekommande. 

Insékt, -[e]s, -en, n. insekt. -enfresser, m. in- 
sektätare. 

Insel, -n, /. ö. -bewohner(in), m. (,f£.) öbo. -haft, 
a. ölik, ö-, liksom öar. -land, n. östat. -schaft, 
f. ögrupp. -welt, /. övärld, arkipelag. 

Inserllät, -e, n. inserat, annons. -åtent[h]eil, m. 
annonsafdelning. -ieren, sv. tr. införa i en 
tidning. -Hön, -en, f. införande, inryckning i 
en tidning. -tiönsgeblihren, Mönskosten, pl. an- 
nonskostnader. 

insligehélm, adv. i hemlighet, hemligen. -ge- 
mein, adv. i allmänhet, vanligen. -gesåm[m]t, 
adv. allasammans. 

Inlisiegel, -‚n. 1. sigill, insegel. 2. jag. bjortspår. 


200 


— Iintendanz 
-signien, pl. insignier. -sinuieren, sv. I. tr. 
Jm etw. m pi ett fint sätt låta ngn förstå, bi- 
bringa ngn ngt. II. rf. ställa sig in. -si- 
nuierung, /. -skribieren,. sv. tr. inskrifva. 
-skriptlön, -en, f. inskrifning, inskrift. -skänf- 
tige, adv. för framtiden, hädanefter. -soförn, 
I. ütv.-£-) adv. så tillvida. II. konj. för så 
vidt, såvida. -solvént, a. insolvent, oförmö- 
gen att betala. -solvénz, 0, f. insolvens, 
oförmåga att betala. -sönderhelt, -sönders = 
insbesondere. -sowéit = insofern. -spektiön, 
-en, f.inspektion, uppsigt, besigtning. -spek- 
tor, -s, ..oren, m. inspektor, inspektör. -spi- 
rieren, sv. tr. inspirera, ingifva. -spirierung, 

: f. -spiziänt, -en, m. inspektör. -spizieren, 
sv. tr. inspektera. -spizierung, /. inspektion. 
-stallieren, sv. tr. installera. -stallierung, /. 

inständ, adv. i stånd. -haltung, /. underhåll. 

Inständig, a. enträgen, enständig. -keit, f. en- 
trägenhet, enständighet. 

Inständsetzlien, tr. iständsätta. -ung, /. 

Instänz, -en, f. jur. instans. Vom der w entbin- 
den ei. freisprechen: frikänna på grund af 
bristande bevisning. -engang, -enweg, -en- 
zug, m. Den m durchmachen: gå till, genom- 
gå alla instanser. 

Inste, -n, m. inhyseshjon. -r, -, n. inälfvor, 
innanmäte, krås. 

Instinkt, -e, m. instinkt, drift. -handlung, /. af 

"instinkten föranledd handling. -iv, a. in- 
stinktartad. -mäfslg, a. instinktmässig. 

iniistitüt, -e, n. institut, inrättning, anstalt. 
-struönt, -en, m. instruktör. -struieren, sv. 
tr. 1. inetruera, undervisa. 2. jur. den Pro- 
zefs A undersöka saken. -struierung, /. 
-struktiön, -en, /. 1. instruktion, undervis- 
ning. 2. jar. underäökning. -struktiv, a. in- 
struktiv, lärorik, upplysande. -strüktor, -s, 
„Ören, m. instruktör. 

Instrumönt, -e, n. 1. instrument. 2. dokument. 
-äl, a. mus. instrumental-. -älbegieitung, /. mus. 
instrumentalackompanjemang. -älsatz, m. 
mus. instrumentalsats, instrumentering. -en- 
macher, m. instrumentmakare. -ieren, sv. tr. 
instrumentera. -ierung, f. instrumentering. 

Inlisulänsr, -, m. -sulänerin, -nen, f. öbo. -sul- 
tieren, sv. tr. inaultera, skymfa, förolämpa. 
-sultierung, f. -surgönt, -en, m. insurgent. 
upprorisk. -surgieren, sv. I. itr. h. resa sig. 
göra uppror. II. tr. förmå till uppror, upp- 
vigla. -surgierung, /. -surrektiön, -en, f. in- 
surrektion, resning. -täkt,a. orörd, oberörd, 
ren, kysk. -tegrierend, a. integrerande, in- 
gående ss. dei. -tegrität, 0. f. oskadadt, oför- 
ändradt tillstånd. -tellektuäl, -tellektusll, a. 
intellektuell. -teiligént, a. intelligent. 

Intelligenz, -en, /. intelligens, godt hufvud. 
-blatt, n. annonsblad i sht innehällande ämbets- 
kungörelser. -bureau, -comptoir,n. kommissions- 
byrå. | 

Intenlidänt, -en, m. intendent. -dantür, -dånz, 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I bar omijud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


een 


Intensität — 256 — Irregularität 


mo —  —n—  —— OO OO RE 


0, f. intendentur. -sität, -en, f. intensitet, 
kraft, styrka, liflighet. -siv, u. intensiv, 
kraftig, stark. 

Interlidikt, -e, n. 1. förbud. 2. interdikt. 
sånt, a. intressant, roande. -$886, -[s], cn 
n. intresse. -essént, .en, m. intressent. -e8- 
sieren, sv. tr. o. rf. intressera (sig). -léur, 
-s, n. interiör, inre. -Im, -[s], -s, n. interim. 
-imisticum, -[s], ..ca, -Imistikum, - -[s], ..ken, n. 
provisorisk, tillfällig anordning. -Jmistisch, 
a. interimistisk, provisorisk, tillfällig. -Ims- 
bescheid, m. jur. "interimistiskt utslag. -méz- 
zo, -[s], -s, n. intermesso; mellanspel. -mit- 
tierend, a. intermittent, ojämn. 

intern, a. inre. -ät, -e, n. internat. 

international, a. internationell. -nationäle, O 
f. internationalen. -nieren, sv. tr. internera, 
innestänga; förvisa. -nierung, /. -nüntlus, -, 
„til el. „.tien, m. internuntius, i sht päfligt Bän- 
debud af andra rangen. -pellatiön, -en, f. 
interpellation. -pellieren, sv. tr. interpel- 
lera. -pellierung, /. -polieren, sv. tr. interpo- 
lera, inskjuta. -polierer, -, m. interpolator. 
-polierung, /. interpolering. -pröt, -en, m 
tolk, öfversättare. -pretatiön, -en, f. tolk- 
ning. -pretierkär, a. möjlig att tolka. -pre- 
tieren, sv. tr. tolka. -pretierung, /. -pungieren, 
-punktieren, sv: tr. gram. interpunktera, förse 
med skiljetecken. -pungierung, -punktierung, 
J. -våll, -e, n. intervall, mellanrum, mellan- 
tid. -venieren, sr. tr. intervenera, träda 
emellan, medla. -venierung, -ventiön, -en, f. 
mellankomst, ingripande. 

iniitim, a. intim, förtrogen, förtrolig. -timität, 
-en, f. intimt sätt, förtrolighet. -timus,-,...mi, 
m. intim, förtrogen yän. -toleränt, a. oför- 
dragsam. -toleränz, -en, f. ofördragsambet. 
-tonieren, sv. tr. angifva tonen. -träde, -n, f. 
1. mus. introduktion, förspel. 2. pı. (stats)- 
inkomster, intrader. -trigänt, I. a. II. -en, 
m., -trigäntin, -nen, f. intrigant, ränkfull, 
ränksmidare, -erska. -trigieren, sv. itr. h. 
intrigera, smida ränker. -trigue, -n, f. in- 
trig, ränker. -trikät, a. intrikat, kinkig, för- 
arglig. -troduzieren, sv. tr. introducera, in- 
föra. -valid, a. vanför, orkeslös, kraftlös, 
-valide, -n, m. invalid. -validität, -en, f. in- 
validitet, vanförhet. -vasiön, -en, f. invasion, 
Kendtligt infall. -vektive, -n, f.smädelse, skymf- 
ord, ovett. 

Inventilår, -[e]s, -ien, r. inventarium. -Ärauf- 
nahme, f. inventering. -arisieren, sv. tr. in- 
ventera -arisierung, f. -ärlum, -[s], ten, 
-ärstick, n. inventarium. -ür, -en, f. inven- 
tering. 


inilvertieren, sr. tr. invertera, omflytta. -ver- 


tierung, f. -vestieren, sv. tr. investera, be- 
kläda med ett ämbete, en tjänst.’-vestierung, /. 
-vitieren, sv. tr. inbjuda. -vitierung, /. -vokå- 
vit, -[s], -[s], m. första söndagen i fastan. 
-wärtig, a. sorätar. inre, invändig, invärtes. 


| 


-wärts, adr. inåt. -wendig, a. invändig, inre. 
-wieförn, -wiewéit, konj. huruvida, huru långt, 
i hvad mån. -wohner se Einwohner. -zicht, 
-en,f. 1. jur. indicium. 2. beskyllning. -zucht, 
f. afvel inom samma ras. -zwischen, adv. 
emellertid, under tiden. 

lénisch, a: ionisk. 

Iöta ne Jota. 

irdlien, a. af lera, ler-. -isch, a. jordisk; tim- 
lig. -Ischheit, f. egenskap att vara jordisk. 

Ire, -n, m. irländare, 

irgend, X -$, adv. med fürallmänligande betydelse. 1. 
med obest. art., obest. pron. samt adv. ; ofta äro orden 
sammanskrifna. Av ein, pl. av welche, subst.: Av 
einer, m jemand, w wer: någon, någon som 
hälst, någon hvem det vara må, m jemand 
sagt: någon säger el. jag mins ej, hvem det 
är, som 'säger, m etwas ei. wm was: något 
hvad det vara må. Av einmal, m wann: någon 
gång, wie: på Något som hälst Sätt hvilket 
det vara må, mw wo: nägonstädes hvar det vara 
må, m wohin: någonstädes hän, vw woher: 
nägonstädes ifrån. 22. med relat. pron. o. konj. 
Wer m anständig ist, thut das nicht: den 
BOM i ngn grad Vill vara anständig, gör ej sä- 
dant, wie eı. wenn e. sobald m gelärmt wird, 
schilt er: så snart det blir ngt som hälst bul- 
ler, träter han. 

Irllin, -nen, f. irländska, irländsk kvinna. -Is, 
"> f. 1. npr. Iris. 2. mea. iris, regnbägshinna. 
3. bot. svärdslilja. -Isch, a. irisk, irländsk. 
-isdruck, m. regnbägstryck. -Isieren, sv. I. 
er. h. spela, skifta i regnbågens färger. II. 
tr. gifva regnbågens färger. -länder, -, m. 
irländare. -länderin, -nen, f. irländska. -län- 
disch, a. irländsk. -onie, -[e]r, f. ironi. 
-6nisch, a. ironisk. -onisieren, sv. I. tr. iro- 
niskt behandla, skämta, drifva med. II. itr. 
h. vara ironisk. 

irrt se irre. 

irrationäl, Irratlonéll, a. irrationell. 

irrlle, I. a. 1. vilsen, vilsekommen, adv. vilse. 
a machen: vilseleda, förvilla, störa, bringa 
ur fattningen, w schlie/sen: göra ett felslut, 
w sein: misstaga sig, da sind Sie m där- 
uti misstar ni er, det har ni fätt om bak- 
foten, ich bin a an dir: jag vet ej hvar jag 
har dig, förstår mig ej på dig, u werden: 
vilseledas, förvillas, bringas ur fattningen, 
an jm w werden: vackla i sitt omdöme om, 
blifva osäker på ngn, jr 2. 2. från förstän- 
det, vansinnig. m werden: mista förstån- 
det, m reden: yra. Die an: därarne. 3. vil- 
seförande, villande, förvillande, t.ex. auf 
am Pfad: på villande stig. I. -n, f- 1. 
vilsefarande. In die m führen: vilseleda, 
vilseföra, föra på villospår, in der v ge- 
hen: gå vilse, fara vill. 2. villfarelse. 8. 
villostig. 4. irrfärd. -eführen, n. vilseföran- 
de, förvillande. 

Irrellgulär, a. oregelbunden. -gularität, -en, f. 


ir. intransitive, TÅ. reflexivt, Sl. starkt, SV. svagt, 67. transitivt verb. Ä. har Aaden, 8. har sein till hjälpverb. 


irreligiös 


oregelbundenhet. -ligids, a. irreligiös, ogud- 
aktig. -ligiosität, 0, f. irreligiositet, ogud- 
aktighet.' 

irrllen, sv. I. itr. h. o. när ortförändringen framhälles 
s. 1. irra, irra omkring, ströfva omkring. 
2. gå vilse, vara vilsekommen. 3. Von etw. 
a öfvergifva, lemna ngt för att beträda villo- 
stigar. 4. misstaga sig, begå misstag. 5. fela, 
synda. II. tr. vilseleda, förvilla, störa. III. 

"rf. begå misstag, misstaga sig, in e. an 
etw. (dar): på ngt, sich an etw. m utv. taga 
anstöt af ngt. -enanstalt, /. hospital, dår- 
hus. -eharzt, m. hospitalsläkare. -enhaus, 
n., -snhellanstalt, /. hospital, därhus. -enheill- 
kunde, /. psykiatri. -enwächter, m. vaktare 
vid ett hospital. -ereden, n. yrande, fanti- 
serande. -esein, n. vansinne. -fahrer, m. på 
irrfürd stadd person. -fährt, /. irrfärd. -gang, 
m. 1. vilsegäende. 2. irrgäng. -garten, m., 
-gebäude, -gebüsch, n. trädgård, byggnad, 
buskage med irrgängar; labyrint. -gelst, m. 
1. villoande. 2. spöke; via. orolig person. 
-giaube, m. vantro, villfarelse, kätteri. -gläu- 
big, a. villfarande, kättersk. -gläubigkelt, /. 
kätteri, villfarelse. -haus se Irrenhaus. -Ig, 
a. 1. oriktig, felaktig, beroende på misstag. 
2. om personer. Av sein: misstaga sig. -Igkeit, 
f. oriktighet, felaktighet. -itieren, sv. tr. 1. 
irritera, oroa, reta. 2. F = ırren II, III. 
-läufer, m. strykare. -lehre, /. irrlära. -leh- 
rer, m. irrlärare. -licht, n. irrbloss. -lichteln,* 
-lichtelieren,* -lichterieren,” itr. h. röra sig, 
fiaddra som ett irrbloss. -pfad, m. villostig. 
-prediger, m. kättersk präst. -rede, /. van- 
sinnigt tal, (feber)fantasi. -säl, -e, n. 1. 
misstag, villfarelse. 2. irrfärd. 3. felsteg, 
synd. 4. missförstånd, osämja. 5. irrgäng, 
labyrint. -säm, a. vilseledande, förvillande, 
villsam. -sinn, m. vansinne. -sinnig, a. van- 
sinnig. -stern, m. komet. -t[h]üm, -er }, m 


257 


Jagdiust 


misstag, villfarelse. Da sind Sie im we; 
däruti misstar ni er. -t[h]ümlich, a. bero- 
ende på misstag, oriktig. -ung, f. 1. X för- 
villande, vilseledande. 2. misstag, villfa- 
relse. 3. missförstånd, osämja. -wahn, m, 
villfarelse, vantro, vansinne. -weg, m. irr- 
väg, villoväg. -wisch, m. irrbloss. 

Isaak, -s, -e el. -s, m. npr. Isak. 

Isabell, a. isabellfärgad. 

isegrimm, .e,m. 1. Isegrim (vargens namn i tyska 
djursagan), ”tasse', ’gräben’. 2. tvärvigg, but- 
ter person. 

Isiam, -[s], 0, m. islam. -isieren, sv. tr. göra 
muhamedansk, till muhamedan(er), muha- 
medanisera. -ismus, -, 0, islam. -it, -en, m. 
muhamedan. -itin, „nen, /. muhamedansk 
kvinna. -itisch, a. islamitisk, muhamedansk. 


Isländller, -, m. islänning. -erin, -nen, f. is- 
ländska. -isch, I. a. isländsk. I. n. isländ- 


ska, jr deutsch. 
isolierlibär, a; möjlig att isolera. -en, sv. tr. 
isolera, afskilja, afstänga. -haft, f. cellfän- 
gelse. -schemel, -stuhl, m. isoleringspall. 
-theit, /. ensamhet, isolering, afskildhet. 
-ung, f. isolering. .zeile, f. (isolerings)cell. 
Isop se Y sop. 
Israelit, -en, m. israelit, jude. 
raelitisk kvinna, judinna. 
Ist-IBestand, m. verklig tillgång.  -Einnahme, 
J. verklig inkomst i mots. till den beräknade. 

Isthmus, -, ..men, m. 1. 0, npr. Istmus, näset 
vid Korint. 2. näs i allmh. 

itllaliäner se Italiener. -ållen, -, n. npr. Italien. 
-allöner, -, m. italienare. -allénerin, -nen, f. 
italienska. -aliönisch, a. italiensk. -äliker, 
-, m. italiker. -älisch, a. italisk. 

Item, adv. desslikes, likaså, vidare. 

itz- sc jetz-. 

i. V., förkortn. 
ligt uppdrag. 


«In, -nen, f. is- 


= in Vertretung: i ngns ställe, en- 


J. 


ja, I. (& sr ofta kort i bem. 1-3) adv. 1. ja, jo. v 
freilich ! ja visst! F m es hat sich wohl! a. 
mw grofsen Dank! e.,w prost Mahlzeit! a. 
vw prost Neujahr! jo vackert! det må du 
inbilla dig! u doch: helt visst. 2. ja, till 
och med, t. ex. er hat mir 's versprochen, m 
zugeschworen. 3. ju. 4. öfverhufvud, alls, 
t. ex. er kommt wohl spät, wenn er w kommt. 
5. för all del, +. ex. komm m recht [rüh! Er 
stellte es so, damit w alle es sähen: han stäl- 
de det så, på det att ingen måtte undgå 
att se det. II. -[s], -[s], n. ja. -bruder, m 
jabror. 

jach se jäh. -ern, sv. itr. h. springa omkring, 
väsnas, bullra. -t, -en, f. jakt. 

Jacklle, -n, f. aim. }, jacka. -en, sv. tr. kläda i 


jacka. -étt, -s, n. liten jacka, kavaj. -Ig, a 
i sms., t. ex. schwarza, klädd i svart jacka. 
Jagd, -en, f. 1. jagt. 2. jagträtt. 8. villebråd. 
4. revir. -bär, a. jagtbar. -barkelt, /. jagt- 
barhet. -en, sv. itr. h. Auf etw. lack) w göra 
jagt på, jaga, jägta ngt. -folge, f. 1. skyl- 
dighet att hörsamma uppbäd till jagt. 2. 
rättighet att förfölja säradt villebråd in på 
annans mark. -frevel, m. tjufskytte. -gehege, 
N. inhägnad jagtpark. -gerecht, a. 1. lämplig 
för jagt. 2. som förstår sig på jagt, jägar- 
mässig. -gerechtigkeit, /. jugträtt. -hieb, m. 
F dugtigt rapp; örfil. -hüter, m. skogvak- 
tare. -kundig, a. som förstår sig på jagt, 
skicklig jägare. -lehen,n. jagträtt ss. förläning. 
-liebhaber, m. jagtälskare. -lust, f. jagtens 





Av = föregående uppslagsord. 
Tysk-svensk skolordbok. 


* äkta sms. O saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


VV 


Jagdrecht 


258 


_ | | | . i . 


japanisch 





nöje. -recht, rn. 1. jagtstadga. 2. jagträtt. 
-schein, m. jagtsedel (tinätelse tin jagt). -Stück, 
n. 1. jagtäfventyr. 2. jagtstycke. -tüch, n. 
1. ett slags vattentätt kläde. 2.jag. jagtlapp. 
-zeug, n. tyg till jagtdrägt. -zug, m. 1. tå- 

“ g(ande) till jagt. 2. jagtfölje, jagtsällskap. 
3. hästar framför en jagtvagn. 4. järnväg. 
jagttåg. 

jagen, sv. I. tr. jaga, drifva, köra; följa tätt 
på. In die Flucht w jaga på flykten, in den 

" Tod skicka till döden, jn zum Teufel a. 
Henker a. Kuckuck a bedja ngn dra dit 
pepparn växer, jm den Degen durch den 
Leib m genomborra ngn med värjan. IL 
rfl. Sich müde m jaga sig trött. Sich mit 
ja w jaga hvarandra. OI. itr. h. 1. jaga, 
vara på jagt. 2. när ortförändringen framhålles 8. 
jaga, spränga, galoppera, ridaeı. åka i sträck, 
fort; brådska, skynda, gå på. 

Jäger, -, m. jägare. -bursch[e], m. skogvaktar- 
lärling, skogselev. -6l, -en, f. 1. jagtkonst, 
jagt. 2. jägarskara, jagtfölje. 3. jägmästar- 
bostad; revir. -garn, n. jagtnät. -halt, a. 
jägarlik, jägar-. -haus, n., -hof, m. jägares 
bostad, jägmästar- « skogvaktarbostad. 

“horn, n. jagthorn. -låner, -, m. jägerian. 
«In, -nen, f. jägarinna. -Isch = jägerhaft. 
-junge, -Iehrling, m. = Jägerbursch. -lich = 
jägerhaft. -ling, -e, m. F dålig jägare, sön- 
dagsjägare. -meister, m. ugr. öfverjägmästare. 
«recht, n. 1. jügares andel i villebrädet. 2. 
skottpengar. 3. straff för mot jagtregler 
begånget fel. -schaft, f. 1. = Jägerei 2. 2. 

' jägarständ, jägarlif. -smann, m. jägare. -ta- 
sche, f. jagtväska. . 

jäh[e], a. 1. snabb, plötslig. 2. häftig, upp- 
brusande. 3. mycket brant, lodrät. -e, 0, f. 
1. snabbhet. 2. häftighet. 3. branthet. 

Jaherr, m. jaherre. 

jählings, adv. 1. plötsligt. 2. brant, lodrätt. ' 

Jahr, -e, n. aim. t, år. Ein m ums andere: 
hvartannat år, ein w wie das andere eı. wie 
alle we: år ut och år in på samma sätt, 
sein w abdienen: exercera beväring, jfr ein- 
jährig; er ist acht n[e] alt, er geht in sein 
neuntes m han är åtta år, är på det nionde, 
in den besten wen: i sina bästa år, vor wen: 
för många år sedan, in gesetzten el. gewissen 
wen: ej mera ung, bei wen sein: vara kom- 
men till åren, zu wen kommen: blifva till 
ären, vor seinen wen sterben: dö tidigt, en 
förtidig död, er ist jünger als seine we: 
han förefaller yngre än han är. -arbeit, f. 
årsarbete. -arbeiter, m. för ett år i sänder 
stadd arbetare. -åus, adv. m jahrein: år 
ut och år in. -büch, rn. årsbok, krönika. 
-öin, adr. se jahraus. -elang, a. årslång. 

jähren, sv. rfl. Etw. jährt sich: ngt blir ärs- 
gammalt; det är ett år, sedan ngt hände. 

Jahresllabschluls, m. 1. årets slut. 2. bokslut. 
-alt, a. årsgammal. -anfang, m. årets början. 


-bericht, m. årsberättelse. -feler, /., -fost, n. 
årsfest. -folge, f. ärsföljd. -frist, f. ett års 
tid. Innerhalb A inom ett år. -gedächtni[f]s, 
n. årsbegängelse. -rate, f. årlig andel, betal- 
ning, utdelning. -schluls = Jakresabschlw/fs. 
«tag, m. årsdag. -trieb, m. ärsskott. -zahl, f. 
årtal. -zeit, /. årstid. F vna. das ist aufser 
der m det är opassande. 

Jahrlilfånft, n. tidrymd af fem år. -gang, m. är- 
gång. -gehait, -geid, n. årslön. -hündert, n. 
århundrade. 

jährllig, a. 1. -årig i sms. med räkneord, t. ex. Zehn- 
av tioårig. 2. ärsgammal. Es wird m det 
blir ett år, sedan det hände. & myndig. 
-lich, a. årlig. -ling, -e, m. årsgam malt djur. 
-lingsschaf, n. årsgammalt får. 

Jahriliohn, m. årslön. -markt, m. 1. (ärs)mark- 
nad. 2. = my. -markt[s]geschenk, ». mark- 
nadsgäfva. -pacht, f. ärsarrende. -rente, f. 
ärsränta, årsinkomst. -ring, m. ärsring. 
-schufs, m. ärsskott. -täusend, n. årtusende. 
-täusendeiang, adv. årtusenden igenom. -z6- 
h[e]nt, n. årtionde. -zeit, /. årsdag, årsfest. 

jähllstotzig, a. brant, lodrät, stupande. -zorn, 
m. häftig vrede. -zornig, a. häftig, uppbru- 
sande. 

Jakllob, -s ex. -e, m. npr. aim. Jaköbchen, Jakob. 
F das ist der wahre m det är just den rätte. 
-Öbl, oböjt. m. jakobsmässan, 25:e juli. -obi- 
ner, -, m. jakobin. -onöätt, -e, m. ett slags 
fint bomullstyg. -üte, -», m. jakut. 

Jalousie, -[e]r, /. 1. jalusi, svartsjuka. 2. ja- 
lusi, persienn. 

Jamblle, -2, m. jamb. -isch, a. jambisk. -us, -. 
„ben, m. jamb. 

Jamensch, m. jahror, jaherre. 

Jammer, -s, 0, m. 1. jämmer, elände. 2. stud. 
kopparslagare, -anbiick, m. jämmerlig syn. 
belastet, au. tyngd af elände, jämmerfull. 
-bild, 2. bild af jämmern, af eländet. -erre- 
gend, a. jämmerlig. -geschrei, ». jämrande, 
jämmerskri. -gestalt, /. jämmerlig gestalt. 
-haft, -ig, a. jämmerfull, beklagansvärd. 

jämmerlllich, a. jämmerlig, beklaglig, eländig, 
bedröflig, ömklig. -lichkeit, f. jämmerlig- 
het, uselhet. -ling, -e, m. kräk, krake. 

jammerlin, sv. I. itr. h. jämra, klaga, über, um, 
nach etw.: öfver ngt. U. tr. 1. Er jammert 
mich el. opers.es jammert mich seiner: det gör 
mig ondt om honom. 2. Jn wach m väcka 
ngn med sitt jämrande. -schade, predikativt @. 
Es ist « det är stor synd, stor skada. -voll, 
a. jämmerfull, jämmerlig. 

Janhägel, -s, 0, m. pöbeln, packet. 

Janitschär, -en, m. janitsjar. 

Jänner, -, Januär (arv. 2-- med kort betonadt A), -€, 
m. januari. 

Japänller, -, -6se, -n, m. japan, japanes. -erin, 
-ösin, -nen, f. japansk kvinna. -ösisch, I. a. 
japansk. II. n. japanska språket, jfr deutsch. 
-ieren, sv. tr. japanera. -Isch = japanesisch. 


ir. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, Ör. trausitivt verb. Å. har Aaden, 8. har sein till hjälpverb. 


Jappen 


jappen, japsen, sv. itr. h. F gapa, snappa efser 

ngt, I sht efter luft, flåsa, flämta. 
» "8, M. jargon. 

Jertt[h]am, n. jarldöme. 

Jasager, m. jabror, jaherre. 

Jasmin, -e, m. jasmin. 

jaspllieren, sv. tr. måla likt jaspis, marmorera. 

:. «is, -[ses], -[se], m. jaspis. -[Is]opal, m. jasp- 
opal. 

jätllen, sv. tr. o. itr. å. rensa (bort). -er, -, m. 

- »erin, -nen, f. person som rensar. -gras, n. 

, bertrensadt Ogräs: -hacke, -hauo, f. trädgärds- 
hacka tu rensning. 

Jauchlle, -n, /. stinkande vätska; äbr. gödsel- 
vatten; mea. illaluktande var. -haft, -icht, &. 
stinkande (om vätskor). 

jauchzlien, sv. I. itr. A. jubla, uppgifva glädje- 

. rop. Jm = jubla mot, jublande hylla ngn. 

. I ir. 1. jublande yttra. 2. Ja wach m väc- 
ka ngn med sitt jubel. -er, -, m. 1. jublande 

- person. 2. jubelrop, glädjerop. 

Java, -s, 0, n. npr. Java. -nöse, -n, m. javanes. 
-nésin, -nen, f. javanska, javansk kvinna. 
-nésisch, I. a. javansk. II. n. javanska, jfr 
deutsch. -rinde, /. kanel. 

jawéhl, adv. javäl, ja visst, förstår sig. 

Jawert, n. jaord, ja. 

je, I. adv. o. konj. 1. Von n[her] eı. von 

. und m från evighet, alltjämt, i alla rörsutna 
tider. 2. =» und m a) ständigt, städse, b) 
då och då, allt emellanåt. 3. i fråge-, negations-, 
vilkors- o. relativsatser samt vid Ols efter komparativer : 
någonsin, t. ex. wenn er m, kommt, er ist rei- 
cher als n. 4. älstribativt vid räkneord. Av zei 
[und zwei]: två och två, två i sänder, m der 
zehnte: hvar tionde, er gab den Knaben m 
swei Mark: han gaf hvar och en af gos- 
sarne två mark, für m zehn Wörter: för 

. tio ord, för hvart tionde ord. 5. m nach 
seinem Fleifse er. av nachdem er flei/sig ist, 
‚ verdient er mehr oder weniger: han förtjä- 
" nar mer eller mindre, allt efter som han 
är flitig; er verdient [immer] mehr, m flei- 
Ssiger er ist: ju flitigare han är, dess mer 
förtjänar han, u nachdem [die Umstände es 
erfordern]: efter omständigheterna. 8. ju, 
dessa. w eher, w lieber: ju förr dess bättre. 
Ordspr. Av mehr man hat, (er. desto e. um 
so) mehr man will: mer vill mer ha. 7. — 
mehr und mehr: mer och mer, es wird ihm 
ev länger, w schlimmer: det blir allt värre 
och värre med honom, han blir allt sämre 


. och sämre. II. itj. Fo. P Herr[e] va. Je-. 


mer a. Jemine eı. Jemini el. Jere[m] eı. Je- 
rum eı. Jes! herre je! herre jemine! jessus! 
av, da kammt er! kors, där kommer han! 
«dennoch, konj. likväl, ändå, emellertid. 
fediler, m. -e, f. -e8, n. obest. pron. hvar, hvart, 
hvarje, all, hvar och en, hvart och ett. Zu 
Jeder Stunde: ständigt, hvarje stund, alle 
und jede: allesammans, hvar enda en, jeder 


ev = föregående uppslagsord. 


259 


jetzt 


dieser Männer hat sein Verdienst eı. diese 
Männer haben jeder ihr Verdienst: hvar 
och en af dessa män har sin förtjänst, är 
förtjänstfull på sitt sätt, jede zehn Schritte: 
hvart tionde steg. Ein jeder, eine jede, ein 
jedes: hvar och en, hvart och ett. -enfalls, 
adv. i alla fall. -enorts, adv. öfverallt. -er- 
einer, bdrukl. blott i denna form = Jedermann. 
-orhand, -eriel, obs). a. allehanda, alla slags. 
-ermann, gen. -[e]s, dat. ack. -, subst. Odest. pron. 
enhvar, hvar och en. -ermänniglich, adv. öf- 

. verallt. Es ist m bekannt: hvar och en vet. 
-ermannsfreund, m. hvar mans vän, vän till 
hela världen. -erzeit, adv. alltid, städse. 
-esmal, adv. hvarje gång, jämt. -esmalig, a 
olika för hvarje gång, eventuell, tillfällig. 

Jedéch, konj. likväl, emellertid. 

jödweder, Jöglicher = jeder. 

jehör se je 1,1. 

Jelängerjelieber, -, m. o. n. 1. kaprifolium. 2. 
syrén. 3. styfmorsblomma, pense. - 

jemäls = je I, 3. 

jemand, gen. -[e]s, aat. -[em] er. -en, ack. -[en], obest. 
pron. 1. sudet. någon. Ein [gewisser] u en 
vises ngn. 2. adjektiviskt jämte ett adjektiv I sub- 
stantivisk användning, t. ex. vw Hohes: en hög per- 
son, » Fremdes: ngn främmande, mit m 
anderem eı. X anderen: med ngn annan. 

Jemer, Jemind, Jemini se Je II. 

Jenönslier, I. -, m., -erin, -nen, f. invänare i 
Jena, jenabo. II. am. -Isch, a. jenensisk, 
‘Jenas. 

jenlier, m. -e, f. -6$, n. dem. pron. den, den 
där, den andre, den förre. In diesem wie 
in jenem Leben: både i detta och det till- 
kommande lifvet, von diesem und jenem 
sprechen: tala om ditt och datt, F wie je- 
‚ner sagt: som man plär säga, som ordsprä- 
ket lyder. Im dieser. 

jenisch, a. tillhörande tjufspräket, tjufspräks-. 

Jenner se Jänner. 

jenseit se jenseits. -Ig, a. 1. belägen på andra 
sidan, på andra stranden, andra. Bild. das 
we: lifvet efter detta. 2. X tillhörande an- 
dra sidan, motpartiet, motparten, t. ex. der 
we Advokat: motpartens advokat. -8, I. adv. 
på andra sidan; på andra sidan grafven. 
II. prep. med gen. o. X dat. på andra sidan (om). 
III. ovajı. n. lifvet efter detta. 

Jerlie[m] se Je II. -emiäde, -n, f. jeremiad. 

Jerum, läs se Je II. 

Jesuit, -en, m. jesuit. -ent[hjäm, n. -erél, -en, 
F. jeeuitism. -Isch, a. jesuitisk. -ismus, -, 0, 
m. jesuitism. 

, -[els, 0, n. min. jett, gagat. 

Jette, -ns, -n, f. npr. F Henrietta. 

jetzilig, a. nuvarande. -9, förälar. = följ. -t, I. adv. 
1. nu. Bis & hittills, för A för närvarande, 
von w ab eı. an: hädanefter, von m bis da- 
hin: härifrån och dit, zwischen m und Ostern: 
härifrån till påsk. 2. ©... än ... än. II. 


* äkta sma. Ö saknar plur. + bar omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


Jetztzeit 
oböjl. 2. Nutid. -tzeit, /. nutid. -ünd (atv. £-), 
-under, adv. = jetzt I, 1. 

jeweilllen, adv. ibland, stundom, emellanåt. 
-ig = jedesmalig. 

jo, itj. 1. Feuer ! elden är lös! Mord „! 
mord! Dieb „! tag fast tjufven! m. m. 2. 
rop åt dragare: a) hopp, hoj, b) åt vänster! 

Jobber, -[s], m. börsspekulant, börsvinglare. 
«öl, -en, /. börsspel, -vingleri. -n, sv. itr. h. 
drifva börsspekulationer, börsvingleri. 

Jebel se Jubel. 

Joch, -[e]s, ». 1. pı. -e, a) ok, b) vor. bladpar. 
2. pl. -, Par dragare. 3. pi. -, plogland. 4. pi. 
-.e e. -er 7, a) tvärbjälke, brohvalf, brope- 
lare, b) bärgsrygg, ås. -beiaden, a. nedtyngd 
af, suckande under oket. -brücke, f. på på- 
lar et. hvalf byggd bro. -en, sv. tr. oka, läg- 
ga oket på; via. bringa under oket, under- 
kufva. -holz, n. tvärbjälke, bärbjälke. -ies, 
a. fri från oket, utan ok. -träger, m. (bro)- 
pelare. -übergang, m. öfvergäng öfver en 

: bärgäs, pass, 

Jockey (utv. -2), -8, -8 el. -en, m. jockej. 

Jod, I. -[s], -s, n. gram. j, jod..II. -[e]s, 0, n. 
min. jod. -eler se Jodler. -ein, sv. itr. h. jodla. 
-ieren, sv. tr. försätta med jod. -ig, a. jod- 
haltig. -ler, -, m. 1. -lerin, -ner, f. jodlande 
person, jodlare. 2. jodlande. - 

Johänn, -s eı. -e, m. npr. Johan. -I[s], opajı. m. 
Johannes döparens dag, midsommardagen, 
midsommar. -isbeere, /. vinbär. -isberger, 
m. johannisberger (vin från Johannisberg). -I8- 
blume, f. vor. bellis. -Isbret, ». johannesbröd. 
-isfost, n. midsommardag. -iskäfer, m. 1. lys- 
mask. 2. ällonborre. -Iskraut, n. bot. johan- 
nesört (Hypericum). -Istag, m». midsommar- 
dag. -Iswurm, m. lysmask. -iter, -, m. johan- 
nit. 

johlllen, sv. itr. A. 1. högljudt sjunga, skräla, 
akräna. 2. X jodla. -er, -, m., -erin, -nen, f. 
1. sjungande, skrälande, skränande person. 
2. & = Jodler. 

Jokus, -, 0, m. F skämt, gyckel. 

jolen, Joler se johlen, Johler. 

Jeile, Jölle, -r, ‚f. julle. 

Jonglöur, -s ex. -e, m. jonglör. 

Jeppe, -n, f. jacka, kavaj. 

Jot, -[s], -s, n. aim. t, gram. j, jod. -a, -[s], -s8, n 
gram. jota. Bild. da fehlt kein w det är till 
punkt och pricka färdigt, riktigt. -t se Jot. 

Joujöu, -s, m. o. %. leksak, på ett snöre rullande 
trisse. 

Jeurnäl, -e, n. jurnal, a) dagbok, b) tidskrift, 
tidning. -ist, -en, m. jurnalist, publicist, 
tidningsman. -istenstand, m. publicistetänd, 
publicisterna. -istentag, m. publicistmöte. 
-istik, /. tidningeväsende, -präss, -istiseh, a. 
jurnalistisk, publicistisk, tidninge(manna)-. 
-lesezirkel, m. lässällekap. 

joviäl, a. jovialisk, skämtsam, fryntlig. -Ität, 
0, f. jovialiskt sätt. 


260 


Jugendschrift 


Jubel, -s, 0, m. jubel. -braut, /. silfver- eı. guld- 
el. diamantbrud. -bräutigam, m. silfver- er. 
guld- e. diamantbrudgum. -dokter, m. jubel- 
doktor. -feier, f., -test, ». jubelfest. -greis, 
m. jubilar. -hochzeit, f. silfver- eı. guld- eı. 
diamantbröllop. -laut, m. jubel. -n, sv. str. 
hk. o. tr. jubla. -paar, n. äkta par som firar 
silfver- «. guld- eı. diamantbröllop; tvänne 
jubilarer. -tag, m. dag dä ett jubileum fras. 

Jubilllår, -e, m. jubilar. -äte,-[s], - -[s], m. tredje 
söndagen efter påsk. -äum, - -[s],..ä'en, n. ju- 
bileum, jubelfest. -feren, sv. itr. h. jubilera, 
jubla. 

jüch (ar. med kort U), itj. hurra, häjsan. 

Juchart se Juchert. 

jüchen, sv. itr. h. jubla, hurra. 

Juchllert, -e men ss. mätienhet -, m. plogland. 
-hé[i], -höidideidum, itj. hurra, häjsan. -heien, 

- sv. itr. h. hurra, jubla. -hélsa = juchhei. -t, 
-[e]s et -en, -en, m. o. n. ryssläder, juftläder. 
«ten, I. -, m. = föreg. II. a. af ryssläder, ryss- 
läders-. 

jüchzen, sv. itr. hk. jubla, hurra. 

Jucklien, X Jücken, sv. I. itr. k. klia. II. tr. o. 
rl. rifva (sig) för klåda. -8 m. m. se Jux m. m. 
jJudllaisieren, sv. itr. A. judaisera, luta åt ju- 

dendomen. -alsierung, f. -8,-n,m. im. f, jude. 

Jüdeillöl, -en, f. judiskt sätt, ocker, köpsläen- 
de, språk, jfr följ. -n, sv. itr. A. spela jude, 
uppträda som en jude, ockra, köpslä, tala 
judetyska. 

Judenllapfel, m. adamsäpple, paradisäpple. -be- 
kehrung, /. 1. judes omvändelse. 8. jude- 
mission. -christ, m. judekristen. -deutsch, n. 
judetyska. -genosse, m. judeproselyt. -ge- 
sicht, n. judiskt ansigte, utseende, judetyp- 
-harz, n. asfalt. -heit, /. judarne på hela jor- 
den. -kirsche, /. bot. 1. belladonna (Atropa 
Belladonna). 2. judekirs (Physalis). -leim, 
m., -pech, n. asfalt. -schaft, /. 1. judisk be- 
folkning, judar. 2. egenskap af jude. -stadt, 
f. jadekvarter. -stewer, /. skatt på judar. 
-tempel, m. synagoga. -t[h]um, n. judendom. 

- «t[hjlimlich, a. egendomlig för judar, judisk. 
-viertel, n. judekvarter. 

Judika, -[s], -[s], m. femte söndagen i fastan. 

Jüdllin, -nen, f. judinna. -Isch, a. judisk. 

judllizieren, sv. tr. o. itr. h. döma. -izium, -[s], 
„sen, 8. dom. 

Juft m. m. se Jucht m. m. 

Jugend, 0, f. ungdom. Oräspr. av hat keine Tu- 
gend: ungdom och visdom följas ej ät. 
-blüt[h]e, /. ungdomsfägring. -erinnerung, f. 
ungdomsminne. -freund, m., -freundin, f. 1. 
ungdomsvän. 2. ungdomens vän. -frische, f. 
ungdomsfriskbhet. -fülle, f. ungdomsfägring. 
-getährte, m. ungdomskamrat, -vän. - 


“ a. ungdomskraftig, nngdomlig. -lich, a. ung-. 


domlig. -»lichkeit, f. ungdomlighet. -Hebe, ff. 
ungdomskärlek. -mut[hlig, a. ung och mo- 
dig. -schrift, /. skrift, bok för ungdom. 





ir. intransitivt, rfl. refexivt, st. starkt, SV. avagt, ET. transitivt verb. Å. har åaben, 8. har sein till hjälpverb. 


Jugendschriftsteller 


-sehriftsteller, m. författare af skrifter för 
ungdom, -spiel, n. angdomslek. -streich, m. 
 ungdomsspratt. -zeit, /. ungdom(stid). 

Juli, -[s], -s, m. juli. -a, -s, -6, -[n]s, -®, f. npr. 
din. Julchen, Julia. 

Jun., förkorta. för Junior: junior (jun.). 

jung, -er +, a. 1. ung. » machen: föryngra, 
av werden: föryngras, von w auf: allt ifrån 
ungdomen, från barndomen, ein ner Greis: 

“ a) en ung gubbe, gobbe i förtid, b) en ung- 

: domlig gubbe, der me Tag: den nya, ny- 

» vaknade dagen, das we Jahr: det nya, nyss 
började året. 2. färsk, ny, frisk. 8. ı kompar. 
0. 1 sht supert. em tid: senare, senast, t. ex. Ike 
Jängstes Schreiben: eder senaste skrifvelse, 
in der jüngsten Zeit: på senaste tiden, 
jüngst: helt nyligen. 4. Das jüngste Gericht: 
yttersta domen, der jüngste Tag: yttersta 
dagen. -bier, n. färsköl. -e, I. -n, net. F 
8, m. dim. F Jüngelchen, pojke, gosse; lär- 
gosse, lärling, skeppsgosse. II. (adj. böjn.) n. 
unge. av werfen e. X setzen: föda, få ungar. 
en, sv. itr. h. föda, få ungar. -enhaft,a.pojk- 
aktig. -enstreich, m. pojkstreck. 

Jünger, -, m., -in, -nen, f. lärjunge, anhängare. 
-schaft, /. 1. egenskap af lärjunge. 2. lär- 
jungaskara. 

Jungfer, -n, f. aim. +, 1. jungfru. Alte = gammal 
ungmö, altem bleiben: stanna på öfverblifna 
kartan; F m Naseweis: näsvis slyna. ®. bot. 

- Nackte a tidlösa (Colchicum), m im Grü- 
nen eı. in Haaren ev. im Netz: jungfrun i det 
gröna (Nigella). 8. zool. a) trollslända, b) 
numidische & en art häger (Ardea virgo). 

‚jüngferlich, a. jungfrulig; flickaktig, pryd, 
sipp. -kelt, /. pryderi, sipphet. 

Jungfernlibiene, /. bi ur första svärmen (jung- 
frusvärmen) på sommaren. -glas, ». marien- 
glas. -haft se jüngferlich. -kind, n. barn till 
en ogift krinna. -klöster, n. jungfrukloster 
‘(nunnekloster där endast jungfrur intagas). «knecht, m. 
jungfrupilt. ‚krankheit, /. bleksot. -kranz, m. 

' krans med hvilken en ungmö är smyckad; 
: brudkrane. -Ieder, n. jungfruskinn. -milch, 
_Ff. jungfrumjölk (rosenratten o. benzoetinktur). -Bl, 
"An. jungfruolja. -raub, m. kvinnorof, enleve- 
ring. -räuber, m. kvinnoröfvare.-rede, f£. jung- 
frutal (en parlamentsiedamots första tat). -SChafl, f. 
jungfrudom, mödom. -schwarm, m. jungfru- 
. svärm. -schwetel, m. gediget svafvel. -stand, 
m. jungfrustånd. -t[h]üm,a.=Jungfernschaft. 
-wachs, n. jungfruvax (af en jungfrusvärm). 

Jungifrau, f. jungfru, ungmö. -irauengemach, 
a. jungfrubur. -frauenhaft = jungfräulich. 
-trauenschaft se Jung/rauschaft. -irauenver- 
ein, m. förening, sällskap af unga flickor, 
syförening. -fräulich, a. jungfrulig, kysk, 
Ten, obefläckad. -fräulichkeit, /. jungfruligt 
sätt, väsen ; kyskhet, renhet. -frauschalft, f. 
jungfrudom. -gesell, m. 1. ungkarl. 2. ung, 
ayblifven gesäll, yngste gesällen. -geselten- 


261 


Juwelierwaren 





leben, ». ungkarlslif. -greis, m. ung gubbe, 
gubbe i förtid. -berr, m. = Junker. 
Jüngling, -e, m. yngling. -haft, a. ungdomlig, 
en ynglings. -sbund, m. ynglingaförbund. 
«schaft, /. 1. egenskap af yngling, ung- 
dom. 2. samtlige ynglingar, ynglingaskara. 
-sglut[h], /. ungdomlig glöd. -sliebe, f. ung- 


: domskärlek. -smälsig = jünglinghaft. -sver- 


oln, m. ynglingaförening. 

Jungmeister, m. yngste mästaren inom ett skrå. 

jüngst se jung. -hin, adv. nyligen. 

Junglivieh, n. ungnöt. -wein, m. ungt vin. 

Jun, -[s], -s, m. juni. -kier, m. &llonborre. 

Junker, -, m. ung adelsman, junker. -6i, -en, 
J. 1. junkersätt, junkerskap. 2. samtlige junk- 
rar, junkerskara, -förbund, -välde. -haft, a. 
junkeraktig. -isren, sv. itr. å. uppträda, lef- 
va som junker, öfvermodigt, lättjefullt. 
«isch, -lich, -mälsig, a. junkeraktig. -n, sv. = 
Junkerieren. -[n]schaft, /., -t[k]am, n. = Jun- 
kerei. or 

Junönisch, a. junonisk, ståtlig. 

Jupe, -n, f. kjol. 

Juppe se Joppe. 

Jura, I. -, 0, m. npr. Jura, II. ec Jus. 

juråssisch, a. jura-. 

Jurllåt, -[e]s, -en, m. edsvuren person. -atériseh, 
a. edlig. -idisch, a. juridisk. -isdiktiön, 0, f. 
jurisdiktion, rättskipning, domsrätt. -ispru- 
dénz, 0, f. juridik, rättsvetenskap. -ist, -en, 
m. jurist. -istentag, m.'juristmöte..-isterél, 
0, f. F juridik. -istisch, a. juridisk, jurist-. 
-t0, -n, f. hydda, kåta. -y, ..ries el. -8, f. jury. 

Jus, -, Jura, n. juridik, jura. 

just, 1. adv. just, alldeles, precis. 2. predikativt 
a. riktig, väl till mods, säker för spöken. 

Justierllen, sv. tr. justera. -er, -, m. justerare. 
«ung, f. justering. 

Justifizierilen, tr. 1. rättfärdiga. 8. rätta. -ung, f. 

Instiz, 0, f. rättskipning, lagskipning. -beam- 
te(r), m. juridisk ämbetsman. -lär, -e, m. 
domare. -kanzlei, /. justitiekanslersämbete. 
-minister, m. justitieminister. -ministerium, 
2. justitiedepartement. -mord, m. justitie- 
mord. -pflege, /. rättskipning. -rat[h], m. 
justitieråd. -sache, f. juridisk angelägen- 
het, sak som handlägges af juridisk äm- 
betsman. 

Jute, 0, f. jute (spinnämne). 

Jätlle, -n, m. jute (Jutlands invånare). -ISch, a. jutsk, 
jutländsk, Jutlands-. -land, -s, 0, n. Jutland. 
-länder, -, m. jute, jutländare. -länderin, -nen, 
F. jutländska. -ländisch = jütisch. 

Juwöl, -e, m. o. K n., -&, -R, f. juvel, ädelsten. 
en, a. bestående af juveler, juvel-. -enfas- 
sung, /. infattning af ädelstenar. -enhaft, a. 
juvelartad. -enhändler, m. juvelerare. -en- 
kästchen, ». juvelskrin. | 

Juwelier, -e, m. juvelerare. -laden, m. jurel- 
handel. -wala]rew, pl. juveler, smycken, 
nipper. 


Fv = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. PI har omljud. F familjäri, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Jux 


262 


Kakerlak 





Jux, -e, m. F 1. skämt, gyckel, raljeri, narri. 
Sich (amt) einen av machen: ställa till ett 
upptåg, bereda sig ett lustigt nöje. 8. Ei- 
nen a machen: narra ngn, draga ngn vid 


näsan. 8. smörja, skräp. -en, sv. FI. itr. h. 
drifva gyckel, spe. II. tr. narra, draga vid 
näsan. -eréi, -en, f. F gyckel, spe; förför- 
delande. -ig, a. F skämtsam, rolig. ° 


K. 


K., förkortn. = a) Kaiserlich: käjserlig, b) Kö: 
niglich:: kunglig. 

Kablläche, -äcke, -n, f. krog, uselt värdshus; 
tillhåll, kyffe. -åle, -n, f. kabal, intrig, rän- 
ker. -älenmacher, -älenschmieder, m. ränk- 
smidare, intrigör. -alieren, sv. itr. h. smida 
ränker, intrigera. -arött, -e, n. bricka. 

Kabbllaia, 0, f. kabbala. -alist, -en, m. kabba- 
list. „alistisch, a. kabbalistisk. -eléi, -en, f. 
F gräl, kif. -oin, sv. I. itr, A. 1. göra ett af- 
görande kast, när flera medspelare fått 
samma högsta kast. 2. sj. kabbla. II. rf. F 
kifvas, gräla. -elsoe, f. sj0. kabbelsjö. 

Kabel, I. -, n. kabel. II. 0, f. gum lottning erbål- 
ten andel; lott. -bericht, m. kabeltelegram. 
-jau, -s, m. kabeljo. -n, sv. a) tr. o. itr. h. 
telegrafera på kabel. b) I. itr. A. draga lott. 
U. ir. gnm lottning fördela, lotta bort. 
-ung, /. 1. (delning gnm) lottning. 2. lott, 
gom lottning vunnen andel. 

Kabine, -n, f. sju. hytt. 

Kabinett, -e, n. kabinett. -photegraphie, /. ka- 
binettskort. -sauslese, /. vin af bästa sort 
(uf särskildt valda drufvor). -$rat[b], m. geheime- 
råd. -ssitzung, /. konselj. 

Kabilriolétt, -e, n. 1. kabriolett, sige- . 2. främre 
delen af en diligens, -üse, -Uüse, -n, f. 1. 
kyffe. 2. sj0. koj, kajata. 8. kärnhue. 

Kachel, -n, f. kakel. -n, sv. itr. h. elda starkt. 

Kadkver, - - m. kadaver, död kropp, lik. 

Kadenz, -en, f. mus. kadens. -ioren, sv. tr. 1. 
markera, angifva takten för. 2. afrunda, 
lämpligt afsluta. 

Kadétt, -s eı. -en, -en, m. 1. yngre son i en ad- 
lig familj. 2. kadett, lärjunge vid krigs- 
skola. -enanstalt, f£., -onhaus, n. krigsskola, 
kadettskola. 

Kadi, -[s], -s, m. kadi, muhamedansk domare. 

Käfer, -, m. skalbagge. F via. einen av haben: 
a) vara vid dåligt lynne, b) hafva koppar- 
slagare. 

Kaff, -[e]s, 0, ». 1. agnar. 2. lappri, strunt. 

Kaffe, vasre Kaffee, -s, m. 1. kaffe. 2. se Cafe. 
8. kafferep, kaffebjudning. Finen w geben: 
hafva kaffebjudning. -bau, m. kaffeodling. 
«bitter, n. kaffein. -brenner, m. kaffebrännare. 
-brott, n. kaffebricka. -garten, m. utvärds- 
bus, kafé med trädgära. -geschirr, n. kaffeser- 
vis. »grund, m. kaffesump. -haus, n. kaffe- 
hus, kafé. -kocher, m. kaffekokare. -Iäffel, 
m. tesked. -maschine, f. et stages kaffekokare. 
schwester, /, F kaffesyster, -moster. -topf, 


m. kaffepanna. -tremmel, f. ett siags kaffe- 
brännare. -wirt[h], m. kafövärd. -wirt[h]in, 
f. värdinna på ett kare, kafeföreständerska. 
-wirt[h]schaft, f. kafé. 

Kaffller, -s ei. -n, -n, m. kaffer; F dia. bond- 
lymmel, tölp, nöt, dumhufvud. -[e]risch, a. 
kaffer-, kaffrernas. 

Käficht, van. Käfig, -e, m. o. K n. bur. 

Kaftän (arv. - 2), -6 el. -s, m. kaftan. 

kahl, a. 1. kal. 2. nött, blanksliten, luggsli- 
ten. 3. bar, barskrapad; fattig, dålig, tom, 
innehållslös. av bestehen: stå sig slätt. 4. 
sjö. saknande segel och tågvirke. -heit, /. 
kalhet, kalt utseende m. m. jfr föreg. -kinn, rn. 
person med slät, skägglös haka. -kopf, m. 
1. kalt hufvud. 2. flintskallig person. -köp- 
fig, a. flintskallig. -köpfigkeit, /. flintskal- 
lighet. 

Kahm, -[e]s, 0, m. mögel på jäsıa drycken -ON, 
sv. ir. h. o. 8. mögla. -Icht, -ig, a. möglig. 
Kahn, 1. -e }, m. mindre båt, ekstock. 2. = 
Kahm. -brücke, f. pontonbro. -en, sv. itr. h. 
o. 8. 1. fara i båt, ro, göra en båtfärd. 2. = 
kahmen. -tahren, itr. s. = kahnen 1. -tahrt, 
f. båtfärd. -ladung, f. bätlast. -partie, f. 
bätfärd. 

Kal se Quai. 

Kaliman, -s, m. zool. kajman, alligator. 

Kain, -e er. -s, m. npr. Kain. -smal, »., -sstem- 
pel, m., -szeichen, n. kainsmärke. 

Kalser, -, m. käjsare. Oräspr. wo nichts ist, hat 
der m sein Recht verloren: där ingenting 
fins att ta, har käjsaren förlorat sin rätt, 
sich um des ms Bart streiten: tvista om 
päfvens skägg. -haft, a. käjserlig. -in, -nen, 
J. käjsarinna. -Isch, -lich, a. käjserlig. -ling, 
-e, m. förakti. I. dålig käjsare, stackare till 
käjsare, 2%. käjsares anhängare, käjserlig. 
-Ios, a. utan käjsare. -reich, n. käjsardöme. 
«schaft, /. egenskap af käjsare, käjsarvär- 
dighet. -schlacht, /. Die w slaget vid Leip- 
sig 1818. -schlange, f. jätteorm. -schrift, f. 
boktr. imperlalstil. -t[h]um, r. käjsardöme. 
-t[b]ümlich, a. egendomlig för ett käjsar- 
döme, käjserlig. 

kajolieren, sv. tr. o. 
vara inställsam. 

Kajüt[t]e, -n, f. kajuta, hytt, salong. 

Kakao, -[s], -s, m. kakao. -hülse, -schote, f. 
kakaoskal. -thee, m. te på kakaoskal. 

kakein, sv. itr. h. kackla. 

Kakerlak, -3 a. -en, m. kackerlacka. 


ir. å. smeka, smickra, 





ir. intransitivt, rf. reftexivt, 88. starkt, SV. svagt, $f. transitivt verb. Å. har åaben, 8. bar sein till bjälpverb. 


Kaktus 


Kaktus, -[ses], -[se] a. Kakteen, m. vor. kaktus. 

Kal se, -n, m. kalabres (invånare i Kalabrien). 
ep, +, m. 1. = föreg. 2. kalabreshatt. 

Kalamität, -en, /. olycka, nöd, landspläga. 

Kaland, -e, m. 1. sällskap kalandsbröder. 8. 
kalas. -bruder, m. 1. kalandsbroder. 2. god- 
dagspilt. -ern (-2-;, sv. tr. kalandrera. 

Kalauer, -, m. 1. kalaubo. 2. F kalaukvickhet; 
motsvarar ugf. svenska: göteborgsvits. -N, sv. itr. 
kh. vitsa, jfr föreg. 

Kalb, -er }, n. kalf. Mit fremdem we pflügen: 
plöja med andras kalf. -6, -n, /. kviga. -On, 
sv. itr. h. 1. kalfva. 2. P kräkas, kasta upp. 
8. F vara uppsluppen. 

Kälberllöl, -en, f. F uppsluppenhet. -haft, -Ig, 
a. F uppsluppen, yster. -lab, n., -magen, m. 
kalflöpe, kalfmage. -n, kalbern, sv. = kalben. 

Kalbllin, -nen, f. kviga. -ledern, a. af kalfskinn, 
kalfskinns-. -sbraten, m. kalfstek. -sbröschen, 
n., -sdrlise, /.kalfbräss. -sgekröse, -sgeschlin- 
ge, n. kalfkräs. -skeule, /. kalfbog. -skopf, m. 
kalfhufvud, F via. dumhufvud. -smilch, f. 
kalfbräss. 

Kaldäune, -», /. vanı. pl. innanmäte, ränta. 

Kaleküt, -[e]n, -er, -, m. kalkon. -isch, a. kal- 
kon-, t. ex. ver Hahn: kalkontupp. 

Kalönder, -, m. kalender, almanacka. F bila. ev 
machen: grubbla. -6l, -en, f. F grubblande, 
grubbleri i sht för att utgrunda framtiden. -macher, 
m. person som skrifver almanackor; F bid. 
grubblare, grillfängare. -macherel = Kalen- 
derei. -n, sv. itr. h. 1. rådfråga almanackan. 
2. F grubbla. 

Kalésche, -n, f. kalesch. 

Kaitåktller, -, -or, -s, -seı. ..ören, m. kalefaktor, 
nppassare, vaktmästare. 

Kaifäterlier, -, m. sjö. kalfatrare. -n, sv. tr. sjö. 
kalfatra, drifva, dikta. -ung, /. kalfatring. 
Kallli, -s, 0, n. kali. -iber, -, m. o. n. kaliber. 

-ibermälsig, a. m sein: hafva den rätta ka- 
libern. -Ibrieren, sv. tr. kalibrera. -Ibrierung, 
f. kalibrering. -fbrig, a. i sma., t. ex. grofan 
som har stor kallber. -if, -en, m. kalif. -Ifät, 
-e, n. kalifat. -ifenwürde, /. kalifvärdighet. 

-iko, -s, m. kalikä. 

Kalk, -e, m. kalk. Lebendiger eı. ungelöschter 
a osläckt kalk. -anstrich, m. kalkning, hvit- 
mening med kalk. -Ant, -en, m. orgeltrampare. 
-anwurf, m. kalkslagning, rappning. -bewurf 
= Kalkanwurf. -brenner, m. kalkbrännare. 
-brennerei, /. 1. kalkbränning. 2. kalkbrän- 
neri. -bruch, m. kalkbrott. -en, ev. tr. kalka. 
haft, a. kalkartad, kalkig. -haltig, a. kalk- 
haltig.-hütte, /.kalkbränneri. -Icht=kalkkaft. 
-ieren, sv. tr. kalkera.-ierung, f. -ig= kulkhaft. 
-kelle, /. murslef. -malerel, f. freskomälning. 
-mehl, n. puivriserad släckt kalk. -miich, f. 
kalkvatten. -putz, m. rappning. -tünche, f. 
kalkvatten. -ül (av. ?-), -e, m. kalkyl, beräk- 
ning. -ulätor, -s, ..ören, m. kalkylerande, 
beräknande person. -ulieren, sv. tr. o. itr. h. 





263 


kameradlich 


kalkylera, räkna, beräkna. -üt se Kalekut. 
wurt > Kalkanwurf. 

Kalla, -s, f. vor. kalla (Calla). 

Kalligräph, -en, m. kalligraf, skönskrifvare. 

Kaim, -[e]s, -e[n], m. sv. stiltje. i 

Kalmäuser, -, m. F 1. drömmare, grubblare, 
grillfängare. 2.lismare,skenhelgon. 3.smul- 
gråt, gnidare. -6i, -en, /. F 1. grubbleri, gril- 
ler. 2. lismeri, skenhelighet. 8. gnideri. -Ig, 
«isch, a. 1. grubblande, fundersam. 2. lis- 
mande, skenhelig. 8. snål. -n, sv. itr. h. F 
1. grubbla, fundera. 2. lisma, vara skenhe- 
lig. 3. gnida, vara en smulgråt. 

kalllmon, -mieren, sv. I. itr. h. vara stilla, lugn. 
U. tr. lugna. -mück, -s, m. kalmuck (ynetyg). 
-möck[e], -en, m. kalmuck (ro). -mückisch, 
a. kalmuckisk. -mus, -[se], m. bot. 1. kalmus. 
8. Falscher a. unechter © gul svärdslilja. 

Kalötte, -n, f. kalott. 

kalt, -er +, a. kall, kylig, sval. m werden: 
svalna, m machen: afkyla, es ist bitter a. 
grimmig a det är bistert, är en bitande 
köld, mir ist m, det käns kallt, jag fryser, 
we Schale: kallskål, we Küche: kallmat, 
wer Schlag: åskslag som ej antänder, m 
rauchen: röka utan att ba eld i pipan, ner 
Brand: kallbrand, wes Fieber: frossa, jn 
av macken: döda ngn; das lä/st ihn m det 
är honom likgiltigt, m für etw. sein: vara 
okänslig, otillgänglig för ngt. -bad, n. kall- 
bad. -blütig, a. kallblodig. -blütigkeit, f. kall- 
blodighet. -brüchig, a. kallbräckt. 

Kälte, 0, f. köld, kyla. 

kalten, sv. itr. s. kallna. 

kälten, sv. tr. afkyla, kyla. 

Kaltiihaus, n. oeldadt växthus, kallhus. 
zig, a. kall, kallsinnig, okänslig, hård. 
zigkeit, /. kallsinnighet, hårdhet. 

käitlllich, a. sval, litet kylig. -ing, -e, 
kall, likgiltig person. ' 

Kaltlischale, /. kallskäl. -schlächter, m. 
afdragare. -schmied, m. kittelflickare. 
m. kallsinnighet. -sinnig, a. kallsinnig. 
serheiianstalt, /. kallvattenskuranstalt. 
serkur, /. kallvattenskur. 

kalzinierlien, sv. tr. kalcinera. -ung, f. 

Kamarilla, -s, f. kamarilla. 

Kamäsche se Gamasche. 

Kamblo, -s, m. hand. Växel. 

Kamöe, -[e]n, /. kame. -I se Kamel. 

Kamel, -e, n. 1. kamel. 2. stua. kälkborgare, 
bracka. -hären, a. af kamelhär, kamel- 
härs-. -i6, -n, f. bot. kamelia. -in, -nen, 
-kuh, f. kamelsto. -opärd, -e, m. zool. giraff. 
-ött, -s, m. kamlott. -Öötten, a. af kamlott, 
kamlo!ts-. -parder, m. giraff. -stute, /. ka- 
melsto. -treiber, m. kameldrifvare. -ziege, 
J. zool. 1. kamelget, angoraget. 2. lama. 3. 
alpaka. 

Kameräd, -3 el. -en, -en, m. aim. t, kamrat. -in, 
Kamerädin, -nen, f. kvinnig kamrat. -lich, a. 


hud- 
-sinn, 
-Wa$- 
-Wwas- 





av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Kameradschaft 


kamratlig. -schaft, /f. 1. kamratskap. 2. kam- 
ratkrets, skara kamrater. -schaftlich, a. kaın- 
ratlig. | 

Kamerälllamt, n. kameralbyrä, kammarkontor. 
-ien, pl. kameralvetenskap. -ist, -en, m. ka- 
meralist. -istik, f. kameralvetenskap. _ 

Kamille, -n, f. bot. 1. kamomillblomster. Bia. 
alte nn: gamla historier. 2. kulla (Anthe- 
mis). 8. adonis (Adonis). 

Kamin, -e, m. o. n. 1. skorsten. 2. kakelugns- 
öppning gom hvilken en kakelugn eldas utifrån. 3. 
spis, spiselhärd, kamin. 4. en klyftas myn- 
ning i Alperna. -feger, m. sotare. -gerät[h], n. 
= Kaminzubehör. -gitter, n. kakelugnsgal- 
ler, spiselgaller. -klappe, /. kakelugnslucka. 
-ofen, m. kakelugn, a) som eldas utifrån, D) hvars 
nedre del består af järn, c) vanlig svensk kakelugn. 
-schirm, m. eldskärm. -zubehör, n. kakel- 
ugnstillbehör as. eldgaffel, kolbink m. m. 

Kamisöl, -e eı. -e[r] t, n. (under)tröja.' 

Kamilött se Kamelott. 

Kamm, -e ft, m. 1. kam. 2. bärgskam, ås. 3. 
öfversta delen af a) en vall, b) ett bröst- 
värn, c) en hjälm där fjäderbusken fästes. 4. nac- 
ke, manfäste på hästar o. vötkreatur. &. (tupp-) 
kam. Bia. ihm wächst eı. schwillt der « han 
blir (öfver) modig, uppretad, vred. 6. (våg-) 
kam. 7. a) väfkam, väfsked, b) solf, väf- 
skaft. & fiolstall. 9. kam, karda, häckla. 
10. fog, fogning, hophuggning. 

kämmllein, sv. tr. (fin)kamma un. -@N, sv. tr. o. 
ir. h. 1. kamma. 2. karda, häckla. F vita. 
jn häckla ngn. 3. hopfoga, hophugga. 4, 
om vågor: bilda kammar. 

Kammer, -n, f. aim. t, 1. kammare, kabinett, 
rum. Lek: Kämmerchen vermieten: låna eld. 

. 2. räfvars, gräfsvios m. fl. djurs bo, håla. 3. zool. 
o. bot. afdelning, cell. 4. kammare, parla- 
ment, vissa ämbetsverk. 

Kämmer, -, m. en som kammar. 

Kammerlaffe, ns. förakt. kammartjänare, pass- 
opp. -amt, ». 1. räntkammare. 2. kammar- 
kontor. -dame, f. kammarfru, -fröken, hof- 
dam. -degen, m. salongsvärja. 

Kämmerllei, -en, /. a) 1. (ull)kamning. 2. ställe 
där ullen kammas. b) 1. kommuns inkom- 
ster, kommunalskatt. 2. ställe där kommu- 
nalskatt erlägges. 3. uppbördsmän för kom- 
munalskatt. -igut, n. en kommun tillhörigt 
gods, allmänning. -eikasse, /. kommunal- 
kassa. -6iverwaltung, /. förvaltning af en 
kommuns finanser. -er, -, m. 1. (öfver)kam- 
marherre. 2. kamrer, person som har en 
kommuns finanser om händer. 

Kammerlgericht, n. kammarrätt. -gut, n. kam- 
margods, domän. -herr, m. kammarherre. 
-herrin, f. kammarherres fru. -ig, a. i sma., 
t. ex. zweim som har två kamrar, celler, af- 
delningar. 

Kämmerin, -nen, f. en Kämmerer's fru. 

Kammerlljäger, m. 1. hofjägare, lifjägare. 2. 


264 — 


Kandidatenrede 


kammarjägare, råttfängare. -junker, m kam- 
marjunkare. -katze, f. F roraxıl. kamma :jung- 
fru. -lehen, n. kronogods, kronolän. 

Kämmerling, -e, m. = Kämmerer 1. 

Kammeriimädchen, n. kammarjungfru, husjung- 
fru. -pächter, m. arrendator af kronogods. 
-rat[h], m. kammarråd. -sitzung, f. (parla- 
ments)kammares session. -stück, ». 1. mu- 
sikstycke för kammarmusik. 2. mit. kanı- 
marstycke. -stuhl, m. nattstol. -tach, n. kam- 
marduk. -wesen, rn. finansväsen. -zofe, /f£. 
kammarjungfru. 

Kammhaar, n. 1. man. 2. afkammadt hår. 

Kämmling, -e, m. affall af kammad ull cı. silke, 
flockull, flocksilke. -sseide, f. flocksilke. 
-swolle, /. flockull. 

Kammllmacher, m. kammakare. -macherei, /. 
kammakeri. -rad, n. kamhjul, kugghjul. 
-wollen, a. af kamulleı.kamgarn, kamgarns-. 

Kamp, -e t, m. inhägnadt stycke land. 

Kämpe, -n, m. kämpe. 

Kampeschehoiz, ». kampeschträ. 

Kampf, -e +, m. kamp. strid. -begier[do], /. 
kampbegär, stridslust. -begierig, a. strids- 
lysten. -bereit, a. stridsfärdig. -bereitschaft, 
J. stridsfärdighet. 

kämpfen, sv. I. itr. h. kämpa, strida. IL tr. 
Einen Kampf a strida en strid, jn zu Bo- 
den © slå ngn till marken, jn tot m döda 
ngn. 

Kampfer, -, m. kamfer. 

Kämpfer, -, m. 1. kämpe. 2. gesims. 

kampflierieren, sv. tr. försätta med kamfer. 
-fählg, a. stridbar. -tertig, a. stridsfärdig. 
-freudig, -froh, a. glad att få strida. -gefähr- 
te, m. stridskamrat, vapenbroder. -gefelt, a. 
osärbar gom trolldomsmedel. -geflide, n. strids- 
plats, valplats, -genosse = Kanınfgefährte. 
-gerüstet, a. rustad till strid. -hahn, m. 1. 
för tuppfäktning dresserad tupp. 2. zool. 
brushane. 3. F stridstupp (stridsiysten person). 
lust, /. stridslystnad. -Iustig, a. stridsly- 
sten. -mut[h]ig, a. modig, krigisk. -platz, 
m. stridsplats. -preis, m. kampens lön, se- 
gerpris. -recht, n. rätt att gripa till vapen. 
-richter, m. stridsdomare. -spiel, n. kämpa- 
lek, tornerspel, strid, djurfäktning. 

Kampher se Kampfer. 

kampieren, sv. itr. å. kampera, 

Kamräd se Kamerad. 

Kanäl, -e }, m. kanal. -isierbär, a. som kan 
kanaliseras. -Isieren, sv. tr. kanalisera. -isie- 
rung, ‚f. kanalisering. 

Kanapee (korta &, ütv.--£), -8, 2. o. X m. kanape. 

Kanärienlisame[n], m. kanariefrö. -vogel, m. 
kanariefägel. 

Kanäster se Knaster. 

Kandlläre, -n, f. stängbetsel. -ären, sv. tr. sät- 
ta stängbetsel på. -eläber, -, m. kandelaber. 
-elzucker se Kandis. -Idåt, -en el. -3, -en, m. 
kandidat. -idätonrede, f. en kandidats tal 





ir. intrausitirt, rf. reflexivt, Sl. starkt, SV. svagt, IT. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Kandidatenzahl om 


1 abt en riksdagsmannakandidats tal till valmänuen. 
-Idätenzahl, /. antal kandidater. -Idatür, -en, 


f. kandidatur. -idieren, sv. itr. bh. uppträda- 


som kandidat. -ieren, sv. tr, kandera. :i6- 

rung, f. kandering. -is, -[e], -iszucker, m 
kandisocker, bröstsocker. 

Kand[o]l, -e, m. kanel. -rinde, f. kanel(kassia). 

Kanevas (korta 8), -, -, m. kanfas. 

uruh, -[s], -8 el. -e, R. zool. känguru. 

Kaninchen, -, n. kanin. -berg, m. bärg, backe 
med kaninhälor. -gafton, m., -gehogo, n. ka- 
ningärd. 

Kankan, -s, m. 1. prat, skvaller. 2. kankan. 

«Kanker, -, m. 1. spindel. 2. kräftsjukdom nos 
blommor. 

Kanne, -n, f. aim. t, kanna, stop, stånka. Bud. 
es giefst wie mit An: det hällregnar, står 
som spön i backen. -gielser, m. 1. tenngju- 
tare. 2. kannstöpare. -gielserol, f. 1. tenn- 
gjuteri. 2. kannstöperi. -gielsern, sv. itr. A. 
kannstöpa. 

kannelierlien, sv. tr. kannelera. -ung, f. kanne- 
lering, kannelyr. 

Kännelkohle, /. kannelkol. 

. Kannenligieiser se Kannegie/ser. -weise, adv. 
kannvis, stopvis. 

Xannibäille, -n, m. kannibal, människoätare. 
-isch, a. kannibalisk. 

Kanöe, -s, rn. o. Km. kanot. 

Kanon, I. -s, -[e]s, m. kanon. 
kanon. -äde, -n, f. kanonad. 

-Xanönllo, nf. dim. }, 1. kanon. 2. F högskaf- 
tad stöfvel, kragstöfvel, ridstöfvel. -endon- 
ner, ns. kanondunder, kanonernas åska. -en- 
fest, a. som står emot kanonskott. -enfieber, 
a. kanonfeber (rädsia för fiendens aid). -onfut- 
ter, n. kanonmat. -engut, n. kanonmetall, 
-brons. -enlauf, m. kanonlopp, kanonrör. 
-enmälsig, a. F ofantlig, gruflig. -onofen, wı. 
kamin. -enstiefel, m. = Kanone 2. -envoll, a. 
stud. blixtfull. -enwischer, m. (kanon)viskare. 
-ier, -e, m. artillerist, kanonier. -ieren, sv. 
ir. o. itr. h. (be)skjuta med kanoner. F bila. 
Jjn w bestorma ngn. -ierschaluppe, /. kanon- 
båt, -slup. -ikät, -e, n. domherresyssla. -iker, 
-, -ikus, -[ses], -se el. Canonici, m. kanik, 
domherre, -isatiön, -en, /. kanonisering, 
helgonförklaring. -Isch, a. kanonisk. -Isie- 
ren, sv. tr. kanonisera, förklara för helgon. 
-Isierung, f. kanonisering. -issin, -nen, f. 
domherres fru. -ist, -en, m. kännare af den 
kanoniska rätten. izität, 0, f. kanonicitet. 

Kanöt se Kanoe. 

Kantäte, I. -n, f. kantat. II. -[s], m. fjärde 
söndagen efter päsk. 

Kantlle, -n, f. aim. }, 1. kant. Auf die hohe n 
stellen: ställa på kant, F vita. Geld auf die 
hohe m legen : lägga pengar på hög. 2. kant, 
rand, list, garnering. 3. ett sing knypplade 
spetsar till garnering, kanter. -el, -s, -[n], m. 
fyrkantig linjal. 


II. -8, f. boktr. 


— 


265 — 


Kapitel 


vända (på). -en, sv. I. tr. 1. skräda, kanta, 
kanthugga. 2. kanta, garnera. 3. ställa på 
kant. II. itr. h. vända sig, ställa sig på kant. 
-enhaube, /. spetsmössa. -onschleier, m. spets- 
slöja, spetsflor. -entüch, ». spetsnäsduk. -heiz, 
2. skrädd, kanthuggen stock. -ig, a. kantig. 
av behauen: kanthuggen. -jlöne, -n, f. visa. 
-ille, -n, f. kantilj. -ino, “n, J- 1. kantin, 
flaskfoder. 2. soldatkrog. -On, -e ci. -8, m. 
dim. t, kanton: -enäl, a. kantonal, kanton-. 
-onisren, sv. tr. mil. kamtonera. -onierung, f. 
kantonering. -onnemönt, -s, -Onnomöntsquar- 
tier, 8. mil. kantoneringskvarter. -Or, -3,..ören, 
m. kantor, klockare. -grät, -e, n. kantors- 
plats, klockartjänst. -erél, -en, f. klockar- 
gård. -schu[h], -3 ei. -e, m. kantsjuk. -schu- 
[h]en, sv. tr. låta smaka kantsjuken, prygla, 
piska upp. 

Kanzel, -n, f. predikstol. -borödsamkeit, /.kyrk- 
lig vältalighet. -dach, n., -deckol, m. predik- 
stolshimmel.-lied,r. predikstolspsalm, -vers. 
"R, sv. tr. e. itr. h. predika, hålla (straff)pre- 
dikan (för). Jn a läsa lagen för, lexa upp 
ngn. rede, f. predikan. -sprung, m. F lys- 
ning till äktenskap. -tOn, m. predikoton. 

Kanzlei, -en, f. 1. kansli. 2. öfverdomstol, 
högsta domstolen. -beamte(r), m. kansli- 
tjänsteman. -bote, -diener, m. kanslivakt- 
mästare. -herrschaft, f. skrifvardöme, by- 
räkrati. -mälsig, a. i kanslistil, kansli- 
-schreiber, m. kanslist. 

Kanzliier, -, m. kansler. -ist, -en, m. kanslist. 

Kap, -s, n. kap, udde. -äbel, a. kapabel, i 
stånd. -åun, -e, m. kapun. -dunen, sv. tr. 
kapunera. -azität, -en, /. kapacitet, fatt- 
ningsförmäga. -ellån se Kaplan. -élle, -n, f. 
kapell. -ellieren, sv. tr. afdrifva, kapellera. 
«or, I. -n, /. kapris. II. -, m. kapare. -eréi, 
-en, /. kaperi. “ern, sv. I. itr. h. vara ka- 
pare. II. tr. kapa. -ieren, sv. tr. F fatta, be- 
gripa, förstå. -Illärattraktion, a. kapillärat- 
traktion, härrörskraft. -illärgefäls, n. kapil- 
larkärl, härrörskärl. -illarität, 0, f. kapilla- 
ritet, hörrörskraft 

Kapitäl, I. -e e. -ien, n. dim. t, 1. kapital. 2. 
bokbind. bestick. 3. Kapitälchen:: boktr. kapi- 
täl. II. a. F dugtig, reell. 

Kapitäl, -e[r], n. kapitäl. 

Kapitälllaniage, J. kapitals placerande, använ- 
dande. -buchstabe, m. voktr. kapitäl. -Isierbär, 
a. möjlig att kapitalisera, -Isieren, sv. tr. ka- 
pitalisera. -isierung, /. kapitalisering. -ist, 
-en,m. kapitalist. -junge, m. F präktig pojke. 
-steuer, /. kapitalskatt. -strafe, /. jur. kapi- 
talstraff, dödsstraff. -verbrechen, ». lifssak. 

Kapitän, -e, m. kapten. -schaft, f. 1. egenskap 
af kapten. 2. samtlige kaptener, kaptensgrad. 

Kapitel (korı I), -, 2. kapitel. F via. jm ein wm 
lesen: läsa lagen för ngn. -beschluls, m. ett 
(dom)kapitels beslut. -fest, a. bibelsprängd. 


-ein, sv. tr. 1. linjera. 2. | Kapitöll, -e, n. kapitäl. 


aw = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. | har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt, 


kapiteln 


266 





Karrenweg 





kapiteln (rort i), sv. tr. 1. indela i kapitel. 2. 
lexa upp, läsa lagen för. 


Kapitliöl, -[e]s, -ien, -öllum, -[s], ..ien, n. kapi- | 


tolium; F via. hufvud, hufvudknopp. -wlänt, 
-en, m. kapitulant, kapitulerande soldat. 
-ulär, -e, m. domherre, ledamot af ett dom- 
kapitel. -ulatiön, -en, f. mn. kapitulation. 
-ulieren, sv. itr. A. mi. kapitulera. 

Kaplan, -e t, m. kaplan, komminister. -#l, -en, 
‚f. 1. kapellförsamling. 2. kaplansboställe, 
komministergärd. 

Kapplie, -n, f. aim. }, 1. mössa, lufva, hufva. 
Oraspr. jedem Narren gefällt seine w hvar 
och en rosar sin vattenvälling. 2. kapu- 
sjong. 3. kappa, mantel. F via. 5m etw. auf 
die nm e. eine m geben: gifva ngn på päl- 
sen, ett kok stryk, etw. auf seine w neh- 
men: taga ngt på sitt ansvar. 4. hvalfkap- 
pa, tak på en fristående mur, huf, fodral 
m. m. 5. päsatt lapp på för slitning särskildt utsatta 
ställen; tåhätta o. kappa på skor; häl på strum- 
por. «On, sv. tr. 1. förse med kappa, huf m. 
m. se Kappe. 2. F Jn w ge ngn på pälsen. 3. 
afskära spetsen af, toppa, afhugga, kapa. 
-er se Kaper I. -tenster, n. takfönster. -hahn, 
m. kapun. 

Käppi, -s, n. keppi. 

-kappig, a. t. ex. rotw som har en röd lufva el. 
mössa eı. kappa, se Kappe. 

Kapplilaken, rn. »io. kaplake. -naht, f. fällsöm. 
-rock, m. barnrock med kapusjong. -zaum, 
m. kapson. | 

Kaprilice se Caprice. -löle, -n, f. kapriol, krum- 
språng. an schie/gen = raj. -I6len, -iolieren, 
sv. itr. h. göra kaprioler, krumspräng. -Izie- 
ren, sv. r.fl. Sich auf etw. lack.) w sätta sig i 
sinnet på att göra ngt. -Izi6s, a. nyckfull, 
ombytlig. | 

Kapsel, -n, f. kapsel; boett, fodral; portör. 
-Ig, a. i sms. -kapslig. 

kaptillés, a. snärjande, kinkig. -vieren, sv. tr. 
snärja, fängsla, för sig intaga. -vierung, /. 

Kapllütt, I. -s eı. -e, m. kapott. II. a. F söndrig, 
trasig; förbi, utmattad. m gehen: gå sön- 
der, m machen: slå sönder. -ütze, battre -ÜZe, 
-n, f. 1. kapusjong. 2. vintermössa, bahytt. 
-uzinäde, -n, f. kapucinad, grofkornigt hu- 
moristisk predikan. 

Kapuziner, -, m. kapucin(munk). -in, -nen, f. 
kapucinnunna. 

Karliabiner, -, m. karbin. -abinier, -e, -ablniör, 
-s, m. karabinier. -äffe, -affine, -n, f. karafın. 
-ambolieren, sv. ir. tiljard. karambolera; F 
bild. mit jm w stöta samman med ngn. -amöl, 
-s, m. karamell. -ät, -e, n. karat. -atieren, 
sv. tr. blanda, legera gwa. -atierung, f. (guld)- 
legering. -ätlg, a. i sms. med räkneord, -karatig. 
-äusche, -n, /. zool. ruda. -avölle, -n, f. sju. 
karavell. -awäne, -n, f. karavan. -awanseräl, 
-awanserei, -en, f. karavanseraj, karavan- 
härbärge. -bätsche, -n, f. karbas, skinn- 


piska. -bätsehen, sv. tr. karbasa, läta smaka 
karbasen. -be, 0, /. kummin. -bonäde, -n, f. 
kotlett. -bünkel, -, m. 1. mea. karbunkel, 
brandböld. 2. se Karfunkel 1. -damöm, -[e]s 
el. =, -€, 1. 0.n., -damöme, -n, f. kardemumma. 

Kardätsche, -n, /. 1.= Karde. 2. hästskrapa. 
8. se Kartätsche. -n, sv. tr. 1. karda, kamma 
all. 2. rykta hästar. 3. se kartätschen. -r, -, m: 
kardare, ullkammare. 

Kardlle, -n, f. 1. kardtistel (Dipsacus). 2. kar-' 
da, ullkam. -en, so. tr. karda. -Inäl, -e +, m. 
kardinal. -Inälzahl, /. kardinaltal, grundtal. 
-ebenedikt, -[ejs, -en, m. bot. kardbenedikt. 
-üse, -n, /. kardus. | 

Karésslle, -n, /. smekning, ömhetsbevis. -ie- 
ren, sv. tr. smeka. ” 

Kärfréltag, m. långfredag. 

Karfünkel, -, m. 1. min. karbunkel. 2. se Kar- 
bunkel 1. -n, sv. itr. h. lysa, glänsa som en 
karbunkel. 

karg, a. karg, snål, fattig. -en, sv. itr. h. vara 
karg, snål. -helt, /. karghet. -laut, a. ord- 
karg. 

kärglich, a. karg, ringa, sparsam. -keit, f. 
karghet, sparsamhet. 

Kariliére se Carriere. -ieren, sv. itr. h. umbära, 
fasta, svälta. -iert, a. rutig. -ikatür, -en, f. 

" karikatyr. -ikieren, sv. tr. karikera. -löl se 
Karriol. -lin, -8 ei. -e, m. karolin (mynt, 1 sht 
guldmynt af olika värde). -melit, -en, -meliter, -, 
m. karmelit(munk). -meliterin, -nen, f. kar- 
melitnunna. -mesin, I. a. karmosinröd. II. 
-[e]s, 0, n. karmostn(färg). -mesinvergnügt, 
a. F hjärtans glad. -min, -[e]s, 0, m. karmin. 
-molsin se karmesin. -neöl, -e, m. min. karne- 
ol. -neval, -s el. -e, m. o. X n. karneval. -nik- 
kel, F = Kaninchen. -nie[f]s, -e, m. o. n. kar- 
nis. -0, -s, #. 1. ruta i sht i ett rutigt mönster. 2. 
kort. ruter. -olin = Karlin. -oline, -n, f. 1. 
npr. gen. sg. "ns, Karolina. 2. = Karlin. 3. 
biljard. kar(amb)oline. -6886, -n, f. täckvagn, 
kaross. -ötte, -n, /. 1. morot. 2. karott (vo- 
baksstäng som rifves till snus); SNUB. 

Karpfen, -, m. aim. Kärpfchen, -lein, karp. -kö- 
nig, m. spegelkarp. 

Karrlle, -n, f. = Karren a). -& (-€), -68, vättre 
Carré (-e), -s, n. fyrkant. -eåu se Karo. 

Karren, a) -, m. kärra. Bina. den m in den Kot 
schieben: åstadkomma förlägenhet, för- 
sämra saken, der m hat festgefahren: man 
har kört fast, trasslat in sig. Jn zum m 
verurteilen: döma ngn till straffarbete via 
füstningsbyggnad. b) sv. I. tr. köra, skjutsa, 
draga, skjuta i kärra. Jn über den Haufen 
Av med kärra köra öfver ngn, bna. störta ngn. 
II. itr. h. åka i kärra, äka långsamt, i sakta 
mak. -gaul, m. äkarkamp; F dia. inskränkt 
men flitig person. -gefang[e]ne(r), m. till 
straffarbete dömd fånge, arbetsfänge. -pförd, 
n. = Karrengaul. -strafe, f. straffarbete. 
-weg, m. smal körväg. 


ur. intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, 89. svagt, Ör. transitivt verb. h. har Naben, 8. har sein till bjälpverb. 


Karrete' ee 


Karrilöte, -n, f. karet. -lére se Carriere. -iort 
so kariert. -i6l, -e eı. -3, n., -löle, -n, f. kar- 
riol. -lélen, sv. I. itr. Ak. åka, II. tr. köra, 
skjutsa i karriol. 

Kärrner, -, m. åkare, forman med kärra. 

Karst, -e [+], m. aim. t, 1. jordhacka med två 

"klor. 2. stenig, bärgig mark; „pr. Karst. 
-0R, sv. tr. hacka, se Karst 1. 

kart., förkortn. = kartonniert: kartonerad. 

Kartätsche, -», /. kartesch. -n, sv. tr. o. ir. kh. 
(be)skjuta med kartescher. 

Kartlläune, -n, /. kartaun, kartov. -äuse, -n, f. 
kartusiankloster. -äuser, -, m. kartusian- 
(munk). -Auserin, -nen, f. kartusiannunna. 
-Ausorligueur, m. chartreuse(likör). -®, -n, 
S. am. f, 1. kort. Bua. 5m in die un sehen cı. 
js on durchschauen: genomskåda ngn. 2. 
karta. 8. lista, förteckning, program, val- 
program. 4. matsedel; vinlista. 8. biljett. 
-öll, -e ei. -8, n. o. m. kartell. -en, sv. I. itr. 
ÅA. spela kort. II. tr. planlägga, öfverens- 
komma om, ställa, styra till. -enblid, n. »ila 
på ett kort; vina. dåligt porträtt. -enbiatt, n. 
1. kartblad. 2. kort(blad). -enkönigin, f. dam 
i kortspel. -enkünstier, m. en som är hemma i 
kortkonster; taskspelare. -enkunststück, » 
kortkonst. -enleger(in), -enschläger(in), m 
(f.) person som spår i kort. -enschlägerel, 
J. konsten att spå i kort. -ensplei, n. kort- 
spel. -enspieler, m. kortspelare. -enstamm, 
m. 1. hög (ej gifna kort). 2. insats. -enzeichnen, 
n. kartritning. -enzeichner, m. kartritare, 
kartograf. -häuse, häuser se Kartause, Kar- 
täuser. -ieren, sv. tr. 1. göra utkast till. 2. 
inregistrera bref, paket. -Ierung, 

Kartöffel, -n, f. aim. +, potatis. -brel, m. po- 
tatismos. -küchen, m. (pann)kaka af potatis- 
mjöl. -pest, /. potatissjuka. -puffer, m. po- 

" tatismunk. -sago, m. potatisgryn. 

Kartliegräph, -en, m. kartritare, kartograf. -On, 
-8 el. -e, m. kartong. -on[n]ieren, sv. tr. kar- 
tonnera. 

Kartüschlie, -n, /. 1. a) kartusch, patronkök, 
b) patron i pepphylse. 2. mål. kartusch. -Beu- 
tel, m. patronkök. -nadel, /. rymnäl. 

Karussell, -s eı. -e, n. karusell, 

Kärwoche, f. päskvecka. 

Karzer, -, m. o. RN. karcer (skol- o. studentarrest). 

Kaschelötte, -n, /. zoo1. kaskelot, pottfisk. 

kaschieren, sv. tr. dölja, hemlighålla. 

Käse, -, m. 1. ost. F drei wm hoch sein: vara 
en liten putifnasker. 2. sur mjölk. 3. ver. 
a) nedre delen af ärtskockor, b) blomkäls- 
blomma, c) kattost (Malva), d) v und Brot: 
harsyra. -ärtig, a ostartad, som har ystat 
sig. -blatt, m. F dålig tidning som endast duger 
till omslagspapper i hökarbodar. -blume, /. hvitsippa. 
-giocke, f. ostkupa. -händler, -höker, -krämer, 
ı. osthandlare. -machor, m. ostberedare. 

Kasemättlle, -n, /. kasematt. -ieren, sv. tr. för- 
se med kasematter. 


267 


— Katakombe 

Käsellmessor, ». ostknif, skämtsamt. äfv, om infante- 
risternas sidogevur. -Milbe, f. ostor. -n, sv. I. tr. 
ysta. II. itr. h. o. 8. samt rf. ysta(s), ysta sig. 
-pappel, /. vor. kattost (Malva). -r, -, m. per- 
son som ystar. -rél, -en, f. ställe där det 
ystas, osthus, ostsäter. 

Kasörnlie, -n, f. kasern. -ieren, sv. tr. kaser- 
nera. 

Käsllewasser, n. vassla. -eweich, a. mjuk som 
ost. -ioht, -ig, a. ostartad, ostlik. 

Kasimir, -s ei. -e, m. kasimir, kasjmir. 

Kaskliäde, -n, f. kaskad, vattenfall. -étt, -s eı. 
-e, n. o. m. kaskett, hjälm, mössa. 

Kasper, -, m., -ie, -[s], m. o. n. kasper, pajas. 
«theater, n. kasperteater, marionett-teater. 

Kassatiön, -en, /. 1. jur. kassation. 2. afsätt- 
ning. -shof, m. kassationsdomstol. 

Kasse, -n, f. 1. kassa. 2. Eine m Kegel spie- 
len: spela ett parti käglor. -nabschlufs, m 
bokslut. -namt, n. kassakontor. -nanwelsung, 
J. (bank)anvisning; sedel. -nbestand, m. 
kassatillständ. -nbillet, n. = Kassenanwei- 
sung. -neinnehmer, m. inknaserare, kassör. 
-nführer, m. kassaförvaltare, kassör. -nge- 
hülte, m. kassaskrifvare. -nschein, m. = Kas- 
senanweisung. -nstück, n. ten. kassapjes. -n- 
verwalter = Kassenführer. -r6lle, -n, f. ka- 
strull. 

Kassllötte, -n, /. 1. skrin. 2. kassett. -la, -Ie, 
„sen, f. kassia. -Ienzim[melt, m. kanelkas- 
sia. -ier, -e, m. kassör. -ieren, sv. tr. 1. jur. 
kassera, upphäfva, annulera. 2. afsätta, t. ex. 
einen Ofizier. -ierer, -, m. kassör. -ierung, 
‚f. kasserande m. m. se kassieren. 

Kastliagnötte se Castagnette. -Anie (ufv. med kort 
&), -n, f. 1. kastanj. Bıra. die un fär jn aus 
dem Feuer holen: krafsa kastanjerna ur 
elden åt ngn. 2. kastanjeträd. -6,-n,/f. kast. 
-dien, sv. tr. späka. -éler, -, m., -dlerin, -nen, 
f. person som späker sig, botgörare, bot- 
görerska. -élung, f. späkning. -éll, -e, n. 
kastell. -ellän, -e, m. kastellan, a) slottshöf- 
vidsman, borggrefve, borgfogde, b) slotts- 
vaktmästare, slottsfogde. -en,-,m. atm. Käst- 
chen, -lein, 1. ask, skrin, låda, kista, lår. 
av fär die Armen: sparbössa för de fattige, 
der m Noahs: Noaks ark. 2. mus. resonnans- 
rum. 8. förakti. för hus, vagn, fartyg, piano 
m. m. 4, (offentlig) kassa ar olika slag. -endek- 
kel, m. ask-, kistlock. -eneint[h]eilung, /‘ 
kastindelning. -engeist, m. kastanda. -en- 
herrschaft, /f. kastvälde. -enmeister, m. före- 
ständare för ngn kassa, kassaförvaltare. 
-ent[h]üm, n. kastväsen. -ner, Kästner, -, m. 
1. person som tillverkar askar, skrin m. m. 
2. kassaförvaltare. -or, -s, m. 1. bäfver. 2. 
bäfverskinn, bäfverhär, kastor. 3. kastor- 
hatt. -orhut, m. kastorhatt. -er6l, n. ricin- 
olja. -rät, -en, m. kastrat. -rieren, sv. tr. 
kastrera. -rierung, /. kastrering. 

Katallfålk, -e, m. katafalk. -kömbe, -n, f. kata- 





Av = föregående uppslagsord. 


* äkta sms. Ö saknar plur. PT har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre bruktigt. 


Katalog 


komb. -lög, -e, m. katalog. -logisieren, sv. tr. 
katalogisera. -räkt, -e, m., -räkte, -n, /. ka- 
tarakt, vattenfall. 

Katllärrh, -e, m. katarr. -äster, -, m. o. n. ka- 
taster, skattelängd, jordebok. -astrieren, sv. 
I. itr. h. upprätta en kataster. IH. tr. införa 
i katastern. -astrierung, f. införande i ka- 
tastern. -aströphe, -n, /. katastrof. 

Kate, -n, /. stuga, koja, backstuga, torp. = - 

Katechllése, -n, /. katekes. -öt, -en, m. kate- 
ket. -isieren, sv.tr. katekisera, förhöra. -Isie- 
rung, /. katekisering. -ismus, -, ..men, m. 
katekes. -umön[e], -er, m. katekumen. 

Kategorie, -[e]r, f. kategori. 

Kater, -, m. 1. katt(hanne). 2. F butter per- 
son, brumbjörn, tvärvigg. 3. stud. koppar- 
slagare, bakrus. 

Kathe, 1. se Kate. 2. arv. Käthe, -ns, -n, f. npr. 
(smeknamn, förkortn. ar Katharine) Karin. 

Kathliöder, -, m.'o. n. kateder, talarstol, läro- 
stol. -edräle, -n, -edrälkirche, f. katedral- 
(kyrka), domkyrka. 

Käthner se Kätner. “ 

Kathllolik, -en, m. katolik. -ölisch, a. 1. ka- 
tolsk. 2. allmän, allmänt erkänd -olisseren, 
sv. itr. h. luta åt katolicismen. -olizismus, 
-,O,m. katolicism. -rine, -n3,-n, /.npr. Karin. 

Kätner, - -‚ m. backstugusittare, torpare. 

Katt, -e, m. sjö. katt. -ln, -e, m. kattun. -unen, 

. a. kattun, kattuns-. -ünleinwand, /., -Unstoff, 
m. kattun. 

Katzlie, -n, f. aim. t, 1. katt, katta. Kätzchen: 
liten katt, kattunge. Gras. bet Nacht sind 
alle „un yrau: alla svin äro svarta i mörk- 
ret, die m im Sack kaufen: köpa grisen i 
säcken, ein Gesicht machen wie die m wenn’s 

. donnert: förvrida ansigtsdragen, grina som 
en solvarg, F das ist für die w det är för- 
gäfves, är lönlös möda, die m lief mir den 
Rücken hinan: en rysning genomfor mig, 
die n trägt es auf dem Schwanze fort: det 
är lätt som en fjäder. 2. F ua. a) falsk, 

. smygande, lismande person, b) utmagradt, 
fult djur, äfven sådan människa. 3. se Geldkatze. 
4. Kätzchen, bot. hänge. 5. ett slags bäll- 
spel. 6. sjö. a) [neunschwänzige] m katt, b) 
kattankare. -angst, a. F grufligt rädd. -bal- 
gon, sv. rf. o. rpr. F slåss, klösas. -balge- 
rei, /. F slagsmål. 

Katzenlärt, /. 1. kattart. 2. kattors sätt. Nach 
a som en katt. -ärtig, a. kattartad, kattlik. 
-Augig, a. kattögd. -balg, m. kattskinn. -buk- 
kel, m. F kattrygg, via. krökt rygg; einen m 
machen: kröka rygg. -buckeln, sv. itr. h. 
kröka rygg, vara mjuk i ryggen. -freundlich, 
a. inställsam, lismande. -freundlichkeit, f. 
inställsamhet, lismeri. -gedächtni[f]s,n.höns- 
minne. -geschrei,». jamande, jamning. -plas, 
n. marienglas. -glimmer, m. (katt)glimmer. 
-gold, n. kattguld. -haft, a. kattartad, katt- 
lik. -jammer, m. F kopparslagare, bakrus. 


1777 


268 


4” 


— Kaufbaus 
Moralischer m bondänger och själfförakt. 
-Jämmerlich, a. F Mir ist ganz w jag har 
grufliga kopparslagare, känner bondänger 
och själfförakt. ‚jammern, sv. itr. k. hafva 
kopparslagare, gå i bakrus. -konzert; n. = 
Katzenmusik. -kopt, m. 1. katthufvud. 2. 
dåligt hufvud, dumhufvud, hönshjärna. 3. 
örfil, sittopp. -leben, ». segt lif. -liebe, /. 
trolös, opälitlig kärlek. -musik, /. kattmu- 
sik. Jm eine m bringen: göra kattmusik för 
ngn. -pfote, f. vanı. dim. Katzenpfötchen, 1. 
katt-tass, kattfot. 2. vor. kattfot (Gnapha- 
lium). -rücken = Katzenbuckel. -sprung, m. 
kattspräng. F vna. es ist nur ein w det är 
blott en liten bit dit. -stelg, m. F smal stig. 
tisch, m. F litet bord vid sidan af mat- 
bordet. -tritt, m. 1. kattspär. 2. tyst, smy- 
gande gång. »volk, ». kattorna, kattdjuren. 
-wäsche, /. katt-tvätt (aftorkning med en med aa- 
liv fuktad handduks- el. näsdukssnibb). 

Kauder, -s, 0, m. blänor. -n, sv. itr. h.1.kack- 
la (om kaikoner). 2. tala rotvälska. -wälsch, eı. 
bättre -welsch, I. a. rädbräkad, bruten, ore- 
dig. » sprechen: tala rotvälska. II. -es el. 
«en, 0, n. rotvälska, »weischen,“ I. itr. h. 
tala rotvälska. II. ir. rädbräka. -welscher, 
-, m. person som talar rotvälska, rädbräkar 
språk. 

Kaue, -n, f. 1. afplankning. 2. hönsstege. 
-n, *% käuen, sv. tr. o. itr. h. tugga. Bild. an 
a. auf etw. (dat) vw oaflätligt syssla med 
ngt, die Wörter a draga ut, sjunga på or- 
den. -r, X Käuer, -, m., -rin, -nen, f. en som 
tuggar. -rn, sv. itr. s. o. rl. 1. huka sig ned, 
krypa ihop. & sitta nedhukad, hopkrupen. 

Kauf, -e t, m. köp. Mit in den m gehen: ingå 
i, följa med på köpet, etw. auf den w ge- 
ben: gifva ngt på hand, i handpengar, etır. 
guten e. billigen a. wohlfeilen ns geben: 
lemna ngt för godt pris, billigen a. leichten 
avg davonkommen: slippa undan för godt 
köp. -abschlufs, m. köpslut. -anschlag, m 
1. saluvärdering. 2. anslag om försäljning. 
--bär, a. fal, till salu. -hegierig, a. köplysten. 
brief, m. köpebref. -diener, m. bodbetjänt. 
on, sv. I. tr. köpa. Etw. an sich (ack.) vw gnm 
köp förvärfva, tillhandla sig. H. rf. Sich 
Frei e. los m friköpa, lösköpa sig, sich in 
ein Amt m köpa ett ämbete. II. itr. Ah. 
handla. 

Käufer, -, m., -In, -nen, f. köpare, kund. 

Kauflitahrer, m. 1. kofferdikapten. 2. kofferdi- 
fartyg, handelsfartyg. -fahrtei, 0, f. koffer- 
di, sjöfart i handelsintressen. -fahrtéischiff, 
n. = Kaufakrer 2. -geld, n. köpesumma, 
-skilling. -gericht, n. hande!lsdomstol. -ge- 
schäft, n. affär, köpenskap. -gesüch, n. an- 
sökan, anhållan att få köpa ngt; ss. öfver- 
skrift: önskas köpa”. -gut, n. köpmansgods, 
handelsvara. -halle, /. saluhall, basar. -hag- 
del, m. köpenskap (mots.: bytesbande!). -hAus, 


”. Intranaltirt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, $r. transitivt verb. Åh. har Aaben, 8. har sein till bjälpverb, 





a val Kaufleute, m. köpman. -männiseh, a. 
merkantil, köpmans-, handels-. krämarlik. 
-mannschaft, /. 1. handel, köpenskap. 2. köp- 
mannakär. -mannsgeist, m. köpmansanda. 
-manasgut, 2. köpmansgods. -mannsstand, m. 
köpmannaständ. -preis, m. pris, köpesum- 
ma. -recht, =. handelsrätt, handelsbalk. 
vertrag, m. köpekontrakt. -weise, adr. ge- 
nom köp. -wört[h], =. försäljningsvärde. 
-zettel, m. 1. anslag, kungörelse om försälj- 
ning. 8. köpebref. 

Kaulfibär[sch], m. zosı. gers (Perca cernua). 
-fresch, m. grodunge med svans. -huha,n. höna 
utan sjärt. -kopf, m. 1. = Kaulbarsch. 8. = 
Kaulfrosch. 3. res. stensimpa (Cottus Go- 
bio). 4. F missbildad, oformlig människa. 
-quabbe, -quappe, f. = Kaulkopf. 

kaum, adr. knappt, knappast, näppeligen. 

Kau:!muskel, m. tuggmuskel. -tabak, m. tugg- 
tobak. 

Kautöl, -en, f. försigtighetsmätt, förbehåll. 

Kautiee, -en, f. kaution, borgen. 

Kautschujelk, -e, m. o n. kautsjuk, gummi 
elasticam. -en, a. af kautsjuk, gummi-. -pa- 
ragraph, m. töjbar paragraf som medger olika 
tolkningar. 

Kauwerkzeug, ». tuggverktyg. 

Kauz, -e t, m. 1. uggla utan örontofsar, så i 
allmb. Uggla. 2. besynnerlig människa, ori- 
ginal, så i altmb. F människa. -eR, sv. itr. A. o. 
s. sitta hopkrupen, nedhukad. 

Kavalier, -e, m. 1. kavaljer. 2. ädling, riddare. 
-mälsig, a. höflig, som en kavaljer. -schaft, 
F., -t[hjäm, n. kavaljerssätt. 

Kavalkäde, -n, f. kavalkad, ryttarfölje. 

Kavallerliie, -[e]n, /. kavalleri, rytteri. -ist, 
-en, m. kavallerist, ryttare. 

Kavllönt, -en, m. borgen, borgerman. -lär, -e, 
m. kaviar. -ieren, sv. itr. h. gå i borgen. 

Köbslle, -n, /. mätress, frilla. -ehe, /. konku- 
binat. -en, sv. tr. göra till frilla. -frau, f. = 
Kebse. -kind, n. oäkta barn. -weib, n. 
Kebse. 

keck, a. käck, djärf, öfvermodig, dristig, när- 
gången. -e, 0, -heit, f. käckhet, djärfhet, 
öfvermod, dristighet, närgängenhet. -lich, 
adv. käckt m. m. se keck. 

Kegel, -, m. 1. kägla, kägel; mat. kon. m spie- 
len eı. schieben: slå käglor. 2. om människor: 
a) liten, satt person, b) ohyflad, rå män- 
niska, tölp, c) Kind und u barn och blom- 
ma, stora och små. -ähnlig, -ärtig, «. kägel- 


Keimhülle 
formig, konisk. -auiseizer, m. kägelresare. 
-fläche, f. konisk yta -fürmig = tegeläida- 
lich, -mantel, m. en kons yta. -a, se. I. itr. 
å. alå käglor. IL tr. kasta, ralla som ert käger- 
ket. -Schioben, a. kägelspel. -sohleßer, m. 
kägelspelare. -schallt, m. mar kägelsnitt, 


gelformig, konisk. 

Kehlle, -n, /. 1. strupe. Aus roller lacken: 
skratta af fall hals. 8. käül, refla, ränna. 
deckel, m. struplock. -en, sr. tr. 1. reffia, 
urhälka, hyfla med listhyfvel. 8. taga ur 
aa. ig, a. 1. i sms it. ex. fansenda ur tusen 
strupar, tusenstämmig. 8. kannelerad. kopt, 
m. struphufvad. -Ieiste, /. källiat. -riemen, 
m. halsrem. -schaalle, /. halsspänne. -stöls, 
m. källist, -ung, /. refling m. m. se Aeh- 
len. 

Kohrllaus, am m. slutdans, sista valsen; af- 
slutning, slut. -besen, m. sopkvast. -bürste, 
f. damborste. -[e], -en, /. 1. vändning. 8. 
tur, ordning. 3. riktning. -@R, av. &) tr. so- 
pa. b) I. er. vända. Alles drunter und drüber 
u ei. das Oberste zu unterst av vända upp 
och ned på ngt, alles sum Besten a tyda 
allt till det bästa. II. ri. 1. vända sig. 2. 
Sich an ja, etw. » bry sig om, rätta sig 
efter ngn, ngt. 3. Sich in etw. (ack) av för- 
vandlas till ngt. III «ir. s. 1. återvända. 8. 
In sich gekehrt sein: vara inätvänd, sluten, 
försjunken i sig själf. 3. mn. kehrt! helt om! 
rechtsum kehrt! helt höger om! -er, -, m. 
sopare. -erin, -nen, f. sopereka. -frau, f. 
städerska, skurmadam. -Icht, X -Ig, -e, m. o. 
#. 8OPOT, hopsopad smuts. -relm, m. refräng. 
-selte, f. fränsida, afvigsida. -t, -s, 0, n. 
helt om; m machen: göra helt om. -um, 
oböjl. 9. o. m. 1. återvändsgränd. 2. refräng. 
3. Im m i en handvändning. -wisch, m. vi- 
ska, damborste. 

Kelch- se Keuch-. 

Keil, -e, m., -8, 0, f. träta, gräl, kif, käbbel. 
-on, sv. 0. K st. itr. h. träta, gräla, gorma. 
"er, -, m., Brin, -nen, f. trätgirig person. 
-orel, -en, f. = Keif. -Ig, -Isch, a. trätgirig, 
grällysten. 

Keil, -e, m. 1. kil. Bna. auf einen harten Ast 
(et. groben Klotz) gehört ein harter (grober) 
m don efter person. 2. se Donnerkesl. 8. F 
pl. we: prygel, stryk. -en, sv. tr. 1. kila. 2. 
F slå, prygla, klå. -er, -, m. 1. F slagsküm- 
pe. 2. vildsvinsgalt. -er6l, -en, f. F slags- 
mål. -kissen, n. sneddyna. -schrift, /. kil- 
skrift. -stück, n. kilformigt stycke, kil. 

Keim, -e, m. grodd, brodd, frö; början. -bär, 
a. grobar. blatt, n. vor. hjärtblad. -en, sv. I. 
ir. h. o. s. gro, sticka upp, utveckla sig. 
II. tr. 1. komma att gro, framkalla, väcka 
till lif. 2. lägga i blöt, i stöp. -fählg, a. 
grobar. -fähigkelt, /. grobarhet. -hülle, f. 


Av == föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. } har omijud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


ke 


Keimkorn — 


bot. fröhvita. -korn, ». bot. groddkorn. -ung, 


f. groning m. nm. ne keimen. -zeit, f. gro- 
ningstid. 

kein, keine, kein, i ajsifständig stalın. keiner, keine, 

. kein[e]s, obest. pron. ingen, ej någon. Es 
sind me vier Wochen her: det är ej fyra 
veckor sedan. wer vor beiden: ingendera, 
gar a ingen alls. -enfalis, adv. ej i något 
fall, i alla fall ej, ej på något vie. -erlel, 
oböjl. a. intet slags. -erseits, adv. ej från 

. någon sida. -osfalls = keinenfalls. -aswägs, 
adv. ingalunda. -mal, adv. ingen gång, al- 
drig. 

keit, -en, f. suff. -bet. 

Kelch, -e, m. kalk, bägare; bot. blomfoder. 
ähnlich, -ärtig, a. bägarlik. -blatt, n. bot. 
foderblad. -fürmig, a. kalkformig. -glas, » 

. bägarglas, glas på fot. -hülle, /. vor. blom- 
hälk. 

Kelle, -n, /. slef; murslef, stöpslef. 

Keller, -, m. källare. .assel, f. gräsugga. -6i, 

‚en, f. 1. atörre källare, i sht hofkällare. 2. 
källarbetjäning. -esel, m. gräsugga. -hals, 
m. 1. källarsvale. 2. vor. källarhals, tibast. 
-loch, n. 1. källarglugg. 2. källarhäla. -meis- 
ter, m. källarmästare.. -raum, m. källare. 

‚-wirt[h], m. källarmästare. -wirt[h]schaft, /. 
källarrörelse. 

Kellner, -, m. 1. källarmästare (föreståndare för 
en (hof)kallare), munskänk. 2. kypare. -In, -nen, 
f. uppasserska på en restauration, värdshus- 
flicka. 

Keit, -e, m. celt (yxa). -@, -n, m. kelt (fom). -er, 
=, fs, m. vinpräss; atv. frukt-, oljepräss. 
-erer, -, m. (vin- ei. olje)prässare. -ermeister, 
m. föreståndare för en (vin)präss. -ern, sv. 
ir. prässa vin, olja. -ertraube, /. vindrufva 
som skall prässas. -ertreter = Kelterer. -isch, 
a. keltisk. 

Kem[e]näte, -n, /. frustuga, jungfrubur, säng- 
kammare, kammare. 

kennlibär, a. igenkännelig, tydlig, läslig. -bar- 
keit, f£. egenskap att vara igenkännelig, 
tydlighet, läslighet. -en, oreg. sv. I. tr. kän- 
na, känna till, veta af, vara bekant med, 
kunna. Dem Namen nach m känna till nam- 
net, an der Stimme m känna på rösten, das 
av wir: det där känner man till, wir — ein- 
ander vom Theater: vi gjorde bekantskap 
på teatern, er ist gar nicht wieder zum 
han är alldeles oigenkänlig, etw. w lernen: 

.lära känna ngt. UI. rf. 1. vara igenkänne- 
lig. 2. Er kennt sich vor Hochmut nicht: ugr. 

.hans högmod har förvridit hufvudet på 
honom. -enswört[h], a. värd att vara känd. 
-er, -, m., -erin, -nen, f. kännare. -erschaft, 
f. 1. egenskap af kännare. 2. kännare, kän- 
narskara. -tlich(keit) = Kennbar(keit). 

Kenntni[f]s, -se, /. 1. 0, kännedom. Jn von 
etw. in mw setzen e. etw. zu js m bringen: 
underrrätta ngn om ngt, sich m von etw. 


270 


— Kerzenweihe 
verschaffen ei. av von etw. nehmen: göra sig 
underrättad, taga kännedom om ngt. 2. pı. 
kunskaper. -arm, a. som har ringa kunska- 
per, okunnig. -los, a. utan kunskaper. -nah- 
me, /. handlingen att taga kännedom om.ngt. Zur 
geneigten m till benäget påseende. -reich, 
a. kunskapsrik. 

Kennilung, /. märke, kännetecken. -zeichen, n 
kännetecken. zeichnen, tr. känneteckna, 
utmärka. 

kentern, sv. I. tr. 1. ställa på kant. 2. vända 
upp och ned. II. itr. s. kantra. 

Korb, -e,m., -8, -n, f. inskärning, kilformig skåra, 

. snitt. el, -, a. bot. hundloka. -en, sv. tr. 
karfva, göra inskärningar, skåror i, tanda, 
udda, krusa. -holz, n. karfstock. Bia. aufs 
av seizen: hafva i minnet, ej glömma, bei 
jm auf dem w stehen: stå i skuld till ngn. 
-messer, n. karfknif. -stock, m. = Kerbholz. 
-t[hljier, n. insekt. -ung, f. karfvande m. m. 
se kerben. 

Kerf, -e, m. insekt. 

Kerker, -, m. fängelse. -haft, I. /. hånande i fän- 
gelse, fängelsestraff, fängelsetid. II. arr. 
lich, a. fängelselik. -meister, m. fängelse- 
direktör. -n, sv. tr. fängsla, inspärra. 

Kerl, -e ex. P -s, m. karl, rå, oborstad, dålig MAnß- 
person, sälle. 

Kermes, -, -, m. kermes. 

Kern, -e,m. kärna. -ausdruck, m. kraftigt, kärn- 
fullt uttryck. -beifser, m. zool. af frön lef- 
vande fägel, t. ex. stenknäck (Coccothrau- 
stes),. korsnäbb (Loxia) m. a. -brav, a. ge- 
nomhederlig, präktig. -deutsch, a. äkta tysk. 
-en, sv. tr. 1. taga kärnan, kärnorna ur. Bild. 
gekernt: utvald, utmärkt. 2. Gekernt: för- 
sedd med kärna eı. kärnor. -faul, a. angri- 
pen af kärnröta. -fest, a. kärnhärd, fast, 
stark. -fleisch, n. fast kött. -flüch, m. grof 
svordom. -frau, f. pärla bland kvinnor, 
bland fruar. -frisch, a. kärnfrisk. -gehäuse, 
s. kärnhus. -gesund, a. kärnfrisk. -gut, a. 
god alltigenom, genomgod. -hatt, a. kärn- 
full, fast, kraftig, dugtig. -haftigkeit, /. kärn- 
fullhet, fasthet, kraft, dugtighet. -haus, n 
kärnhus. -holz, n. kärnved. -Icht, a. 1. kärn- 
lik, liknande en kärna, kärnor. 2. full af 
kärnor. -ig, a. 1. = kernhaft. 2. = kernicht. 
-igkeit = Kernhaftigkeit. -lied, n. kärnfull, 
kraftig sång. -los, a. kärnlös, vııa. Kraftlös. 
-Dbst, ». 1. kärnfrukt. 2. icke förädlad frukt. 
-punkt, m. det väsentliga i ngt, hjärta, bränn- 
punkt. Den a treffen: träffa spiken på huf- 
vudet. -spräche, /. kärnfullt, kraftigt språk. 
«spruch, m. kärnspräk. -wolle, /. finaste ull. 
«wort, n. kärnfullt ord. 

Kerze, -n, f. ljus, i sbt vaxljus. -ngerade, a. 

rak som ett ljus. -ngielser, m. vaxljustill- 

verkare. -nhalter, m. ljusknekt. -nhell, a. 

klart upplyst af ljus. -nlicht, n. ljussken. 

-nmacher = Kerzengie/ser. -nwelhe, f. 1. 





Ür. Intransivivt, fl. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, Cr. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälprerb. 


Kerzenzieher | — 


271 — 


Kinderfrau 





ljusens invigning. 2. kyndelsmässa. -nzie- | Kiebitz, -e, m. vipa. 


her = Kerzengie/ser. 

Kerzier, -, m. 1. ljustillverkare, ljusfabrikant. 
2. ljushandlare. 

Kescher, -, m. häf, näthäf. 

Kessel, -, m. 1. kittel, panna, 2. kitteldal; 
bassäng, krater. -asche, /. pottaska. -brun- 
nen, m. kittelformig källa. -flicker, m. kit- 
telflickare. -jagd, /., -Jagen, n. ju. rundskall. 
n, sv. I. rl. sänka sig kittelformigt. II. 
ir. h. 1. göra e. laga kittlar, vara koppar- 

slagare. 2. jäg. (om vildsvin) bryta sig ett lä- 
ger. 3. om vinden: Vara ostadig, kasta. -rufs, 
m. kittelsot, grytsot. -schmied, m. kittel- 
slagare, kopparslagare. -treiben = Kessel- 
Jagen. 

Kosser se Kescher. 

Keisier, -, m. 1. kopparslagare. 2. kittelflic- 

kare. -6i, 0, f. kopparslagaryrke. 

Kette, -n, f. 1. kedja, ketting. Den Hund an 
die m legen: binda hunden. 2. varp. 3. de- 
kameter. 4. (fägel)kull. -I, -, m., -n, f. 1. 
kedjestump. 2. fönster- e. dörrhake. -In, 

. sv. tr. 1. fastkedja. 2. sy med kedjesöm., -n, 
sv. tr. o. rf. fastkedja(s), sammankedja(s), 
förknippa (sig). -nhemd, ». pansarskjorta. 
-nhund, m. bandhund. -nring, m. kedjelänk. 
-nschleppschiffahrt, /. «jo. varpning. -nsträf- 
ling, m. fastkedjad, med bojor belagd brotts- 

. ling, galerslaf. -ntoll, a. bindgalen. -nwerk, 
n. 1. kedjor. 2. på kedjor hvilande byggnad. 

Ketzer, -, m. kättare. -büch, n. kättersk bok. 
-6l, -en, f. kätteri. -eiler, m. 1. kättersk 
ifver. 2. nit mot kättare. -gericht, n. kättar- 
domstol, inkvisitionsdomstol. -haft, a. kät- 
tersk. -haupt, rn. kätteriets hufvud, kättar- 
anförare. -heit, f. 1. kätteri. 2. samtuge kät- 
tare, kättarskara. -In, -nen, f. kättare. -Isch, 
-lich, a. kättersk. -macher, m. fürkättrare. 
-n, sv. I. itr. h. vara kättersk, kättare. II. 
tr. fürkättra. -richter, m. inkvisitor. -rischer, 
m. person som anar, ser kättare öfverallt. 
-schaft = Ketzerheit. -U[hjäm, n. kätteri. 

keuchilen, sv. str. h. 1. andas fort och tungt, 
flåsa, flämta. 2. kikna, hafva kikhosta. 8. 
när ortförändringen framhälles afv. 8. flåsande, fläm- 
tande komma, gå. -er, -, m., -erin, -nen, f. 
flåsande, flämtande person. -hüsten, m. kik- 
hosta. 

Keule, -n, f. 1. klubba. 2. (djur)bog, lår. 

Keulor se Keiler 2. 

keusch, a. kysk. -heit, /. kyskhet. 

Kg., kg., förkorta. = Kilogramm. 

Khan, -e, m. kan, a) furste, b) orientaliskt härbärge. 

Khedive, -[n], -[n], m. kediv. 

Kibitka, -s, Kibitke, -n, /. kibitka. 

Kibitz se Kiebitz. 

Kicherlierbse, /. vor. kikärt (Cicer). -n, sv. itr. 
Ah. fnittra, fnissa. 

Kicks, -e, m. felstöt i biljard o. bild. 
h. göra en felstöt. 


on, sv. itr. 


Av = föregående uppslagsord. 


Kiefer, a) 


m. I käk. 2. um. -n, f. gräl. b) 
-n, f. 1. tall. 2. X gran. -icht, I. -e, n. := 
Kieferngehölz. II. a. kådig. -ig, a. försedd 
med käkar. vVanl. i sms., t. ex. gro/sm som har 
stora käkar. -n, a. af tall, tall-; X af gran, 
gran-. -ngehölz, n. minare barrskog, tallskog. 

Kieke, ın, f. fotvärmare. -n, -P se gucken, Guk- 
ker. . 

Kiel, -e, m. 1. fjäderspole, fjäderpenna. 2. 
(halm)strä; fint rör. 8. skaft. 4. köl. -en, 
sv. I. ttr. 1. 8. om fjädrar: Växa ut. 2. Ah. få 
fjädrar. 3. Rh. o. s. segla. II tr. 1. förse, be- 
kläda med fjädrar. 2. förse med kölfar). 3. 
kölhala. -feder, f. fjäder med spole i mots. titl 
dun. -förmig, a. 1. spolformig. 2. kölformig. 
-holen," tr. sjö. kölhala. -holung, /. kölhalning. 

Kieme, -n, /. gäl. -nät[h]mer, m. zool. djur som 
andas med gälar. -ndeckel, m. gällock. -nlos, 
a, utan gälar. 

Kien, -[e]s, 0, m. tyre, torrved. -apfel, m. tall- 
kott. -baum, m. tall. -en, a. af torrved, tyr-. 
-fackel, f. torrvedsfackla, tyrbloss. -ig, a 
tyraktig, kädig, fet. -ruls, m. kimrök. -span, 
m. pärtsticka. 

Kiepe, -n, /. korg att bära på ryggen. 

Kies, -e, m. 1. grus. 2. sandbank. 3. min. kis. 
4. stud. pengar. -el, -, m. 1. kisel. 2. kisel- 
sten. -eiboden, m. kiselstensbotten, af små- 
sten betäckt mark. -elhaft, -elig, a. kiselar- 
tad, kiselhaltig. -ein, sv. tr. grusa. -elreich, 

a. 1. starkt kiselhaltig. 2. full af kiselste- 
nar. -eln, sv. tr. grusa. -en, I. sv. tr. gru- 
sa. II. st. o. sv. tr. pröfvande Välja, utvälja. 
-Icht, -ig, a. grusig. -ling, -e, m. kiselsten. 
-ung, f. val. 

Kikeikäkel, -s, 0, n. o. m. kacklande, pladder, 
skvaller. 

kikeriki, I. i2j. kukeliku. II. -s, m. barn. tupp. 
-en, sv. itr. A. barn. gala. 

Kilo, -3 mon som mättenhet -, -grämm, n. kilogram. 
-möter, m. o. n. kilometer. 

Kiit, -e, m. nattligt rendez-vous. 

Kimmlle, -n, /. 1. inskärning. 2. kant. 3. sjö. 
kimming. -en, sv. tr. lagga. -Ing, -ung, -en, 
J. ss. 1. kimming. 2. hägring. 

Kind, -er, n. barn. Von w auf: allt ifrån barn- 
domen, sich bei jm lieb[es] n machen: gora 
smekningar ställa sig in hos ngn. -bett, n. 
barnsäng. -betterin, /. barnsängskvinna. -el- 
bier, n. barnsöl, fadderkalas. -eldi, -en, f. 
barnslighet. -elmarkt, m. julmarknad. -el- 
mutter, /. barnmorska. -eln, sv. I. it. A. 1. 
vara barnslig. 2. få, föda barn. II. tr. 1. 
smeka, skämma bort. 2. låta smaka riset. 
-srärt, /. barns sätt. -erbewahranstalt, f. 
barnkrubba. -erbräune, /. strypsjuka. -er- 
brei, m. bernvälling. -erbüch, ». barnbok, 
-erél, -en, f. barnslighet. -erfeind, m. barn- 
hatare. -erflecken, pl. mässlingen. -erfrau, 
f. 1. ware barnsköterska. 2. barnmorska. 


" äkta sms. 0 saknar plur. 1 har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Kinderfreund — 27 


-erfreund, m. barnvän. -ergarten, m. barn- | kipsen, sv. tr. afknipa, afskära spetsen, ud- 


trädgärd, lekskola. -ergärtnerin, /. före- 
ständarinna för en barnträdgärd. -ergeld, 
n.barnagods, myndling(ar)s pengar.-erglau- 
be[n], m. barnatro. -erhaft, a. barnslig, na- 
iv, barn(a)-. -erleicht, a. mycket lätt så att ett 
barn kan göra det. -erliebe, /. 1. barns(lig) kär- 
lek. 2. kärlek till barn. -erles, a. barnlös. 
-ermädchen, n., -ermägd, /. barnflicka. -er- 
mord, m. barnamord (mord af fiera barn på en 
gång). -erschriftstelter(in), m. (f.) författare 
(«inna) af barnböcker. -erschule, /. små- 
barnsskola. -erspiel, n. barnlek. -erspott, =. 
åtlöje för barn. -erstreich, m. pojkstreck. 
-erstube, /. barnkammare. -ervater, m. fo- 
sterfar (person som har småbarn Inackorderade). -8T- 
volk, n. barn, barnskara, de smä. -erwärte- 
rin, f. barnsköterska. -erweit, f. = Kinder- 
volk. -erzeit, f. barndom. -erzucht, /. (barn-) 
uppfostran. -esalter, n. barnaälder. -esaus- 
setzung, f. barns utsättande. -esbeine, pl. 
Von un an: allt ifrån barndomen. -eskind, 
n. barnbarn. -estiebe, £. barns(lig) kärlek. 
-ssmord, m. barnamord. -esmörder(in), m. (.£.) 
barnamördare (-erska). -esmörderisch, a. 
barnamördande. -esnot[h], /. barnsnöd. -es- 
statt, /. An m annehmen: adoptera. -est[h]ell, 
m. barns del af art. -esunschuld, /. barnslig 
oskuld. -haft, a. barnslig, naiv, barn(a)-. 

«heit, f£. barndom. -isch, a. barnslig, enfal- 
dig, dum. -lich, a. barnslig, naiv, oskyldig. 
-lichkelt, /. naiv: barnsligt sätt, oskuld. 
-schaft, /. barnaskap. 

Kinkerlitz, -e, m. F grannlät, bjäfs. 

Kinn, -e, n. haka. -back[en], m. käkben, käk. 
ig, a. i ams., t. ex. glatta. med skägglös haka. 
«kette, /. kindked. -lade, f. kükben, käk. 

Kiösk, -e, m. kiosk. | 

Kipplie, -n, /. 1. tillstånd då ngt väger, vipp- 
ning, vägning. Auf der u stehen: stå och 
väga, vara nära att förlora jämvigten, att 
falla, vina. vara sitt fall, sin ruin nära. 2. nm 
und Wippe se Kipperei. 8. vippbräde, vipp- 
gunga. selig, a. F vacklande, ostadig. -eln, 
sv. itr. h. o. 8. F vippa, vackla. -en, sv. I. 
itr. 1. h. vippa, förlora jämvigten, vara 
nära att falla utan att dock göra det. 2. 8. taga 
öfverbalansen, mista jämvigten, falla, slå 
omkull. II. tr. 1. vippa, hvälfva, vältra. F 
die Gläser m röra på, tömma glasen. 2. i 
spetsen, i kanten afklippa, afknipa, t. ex. Mün- 
zen sund wippen: afklippa kanterna af full- 
vigtigt mynt, utprångla underhaltigt mynt. 
8. för sig utvälja. -er, -, m. [und Wipper]: 
myntklippare, myntförfalskare, jr kippen II, 
2. -eröi, -en, f. 1.» [und Wipperei]: mynt- 
klippning, myntförfalskning, jr kippen II, 
2. 2. bedräglig handel, smyghandel. -erer, 
-‚, m. ockrare, smyghandlare. -ern, sv. itr. 
h. 1. förfalska mynt, vara en Kipper. 2. 
ockra, drifva smyghandel. 





— kirren 


den af. 


Kirehe, -n, f. 1. kyrka. 2. gudstjänst. 
Kirchenllälteste(r),m.en af församlingens äldste, 


presbyter; medlem af, ordförande i kyrko- 
rådet; kyrkvärd. -amt, n. 1. kyrkligt äm- 
bete. 2. konsistorium. -amtlich, a. kyrklig, 
ecklesiastik. -bann, m. kyrkobann, exkom- 
munikation. Jn in den m thun: bannlysa, 
exkommunicera ngn. -beamte(r), m. kyrklig 
ämbetsman, kyrkobetjänt. -bufse, /. kyrko- 
bot, -plikt. -diener, m. kyrkobetjänt; kloc- 
kare. dienst, m. 1. kyrkligt ämbete. 2. 
gudstjänst. -dienstlich, a. hörande till guds- 
tjänsten, kyrklig. -entweiher, m. kyrkoskän- 
dare, helgeränare. -entwelhung, /. helgerän. 
-fahne, /. 1. processionsfana. 2. vindflöjel 
på ett kyrktorn. -gänger, m. kyrkgängare. 
«gebrauch, m. kyrkobruk, kyrklig ceremoni. 
«gehen, n. kyrkobesök. -gesang, m. 1. kyrko- 
sång. 2. psalm. -geschichte, /. kyrkohistoria. 
-heilige(r), m. en kyrkas skyddshelgon. -herr, 
m. patronus i en församling. -kalender, m. kyrk- 
lig kalender öfver kyrköärets benärkelsedagar. -KOI- 
teg[lum], n. kyrkoråd. -kellekte, /. kyrktig 
kollekt. -lehre, /. 1. religion, (religions-) 
lära. 2. troslära, dogm. -Iehrer, m. 1. reli- 
gionslärare. 2. kyrkofader. -licht, «. 1. kyrk- 
ljus. 2. kyrkans stödjepelare. F er ist kein 
av vgf. han var ej med, när krutet fans upp. 
lied, n. psalm. -erdnung, f. kyrkostadga, 
kyrkoordning, liturgi. -patren = Kirchen- 
herr. -raub, m. kyrkorän. -räuber, m. kyrko- 
ränare. -recht, n. 1. kyrkorätt. 2. kanonisk 
rätt. 3. kyrkligt privilegium. -rechtlich, a. 
1. kyrkorättslig. 2. kanonisk. -regiment, n. 
1. kyrkoregering, kyrkans styrelse. 2. präst- 
välde, hierarki. -sache, f. kyrklig angelä- 
genhet, kyrkoärende. -satz, m. patronat- 
(rätt). -satzung, f. kyrkligt stadgande. -staat, 
m. kyrkostat. -tag, m. kyrkomöte. -t[h]um, 
n. hvad till kyrkan hör, kyrkoväsen, kyr- 
kans lära, kyrka, tillgifvenhet för kyrkan. 
«vater, m. kyrkofader. versammlung, /.kyrko- 
möte. -vorsteher, m. kyrkoföreständare, kyrk- 
värd. -zucht, /. kyrkotukt. 


Kirchlifahrt, /. 1. proeession. 2. socken. -falke, 


m. tornfalk. -gang, m. kyrkogäng. -gemein- 


de, /. församling. -genosse, m. sockenbo. 


-hof, m. kyrkogård. -lich, a. kyrklig. -lich- 
keit, /. egenskap att vara kyrklig. -messe, 
f. 1. kyrkoinvigning. 2. marknad. 3. mark- 
nadsgäfva. -ner, -, m. klockare. -neröl, -en, 
f. 1. klockarbefattning. 2. klockargärd. 
-spiel, n., -sprengel, m. socken, församling. 
-welhe, /. kyrkoinvigning. 


Kirmlies, -se, -efs, -e, -esse, -se, -n, f. = Kirch- 


messe, 


kirrli[e], a. tam, spak, förtroendefull, förtro- 


lig. -®, -n, f. 1. tamhet, spakhet. 2. = Kir- 
rung. -en, sv.tr. 1. locka med lockbete. 2. tämja, 


ür. Intransitivt, rl. refiexivt, 88. starkt, SV. svagt, 67°. transitivt verb. A. bar haben, 8. har sen till bjälpverb. 


Kirrung — 
göra spak. -ung, /. 1. lock, lockande. 8. 
lockbete, lockmat. 8. ställe där lockbete 
är utlagdt. res 

Kirsch, -e, m. körsbärsbränvin. -baum, m. 
körsbärsträd. -6, -n, f. 1. körsbär. 2. körs- 


bärsträd. -en, a. af körsbärsträ. -fleisch, ». 


det köttiga på körsbär. -gelst, m. körsbärs- 
bränvin. -kern, m. körsbärskärna. -ret[h], 
a. körsbärsröd. -seft, m. körsbärssaft. -stein 
= Kirschkern. -wasser, n. körsbärsbränvin. 

Kissen, -, n. aim. Ki/schen, -lein, kudde, dyna, 
puta. -hezug, m., -büre, j., -überzug, m., -zie- 
che, f. kuddvar, örngottsevar. 

Kistlle, -», f. kista, lår, låda, ask, skrin. -en- 
füllung, ‚/. utstyrsel i linne. -enmacher, -or, 
-ier, -ner, -, m. snickare. 

Kitt, -e, m. kitt. -el, -, m. blus. -en, sv. tr. 
kitta. 

kitz, itj. kiss. -e, -n, f. 1. kisse. 2. killing; 
lamunge; räkalf. -el, -, m. 1. kittling. 2. 
retning, retemedel. 3. lust, lusta. 4. klåda, 
kläfingrighet. -eihusten, m. kittlande hosta. 
-elig, a. 1. kittlig. 2. lättretlig, snarsticken, 
kinkig, kitslig. -eligkeit, /. kittlighet m. m. se 
föreg. -ein, sv. I. tr. 1. kittla. Opers. es kitzelt 
mich nach etw.: jag känner begär, åtrå ef- 
ter ngt. 2. reta, egga. IH. fl. 1. Sich m um 
zu lachen: skratta tvunget. 2. Sich an (med 
dat.), mit, über (med ack.) etw. m känna skade- 
glädje öfver, hemligen skratta åt ngt. HI. 
tir. A. klia. -leln, -, n. se Kitze. -ler, -, m., 
-lerin, -nen, f. en som kittlar, retar. -lig se 

= kitzelig. 

Kix, kixen se Kicks, kicksen. 

Klabäutermann, Kiabötermann, -er +, m. sjö. kla- 
bauterman, skeppstomte, skeppsrä. 

klack, itj. pladask. -8,I. = klack. II. = Klecks. 

Kladdo, -r, f. kladd, koncept. -radåtsch, I. itj. 
pladask. II. -e, m. 1. Kiadderadatsch (en 
hufrudsakl. politisk skämttidning). 2. ett slags hve- 
tebröd. “ 

Klaff, I. -e, m. (hund)skall. II. it). harmande hund- 
skall, glafs, vo. -en, tir. 1. A. vara öppen, ej 
gå igen, gapa. 2. s. öppna zig, gå upp. 8. = 
klägen 1. 

kläffen, sv. itr. h. 1. ge hals, skälla, gläfsa. 
2. öppna, ställa på glänt. 

Klaffer, Kläffer, -, m. skällande, gläfsande 
hund eı. via. människa; hund som blott 
skäller utan att gripa villebrådet, byracka; 
vita. gormande, grälsjuk person. -&i, -en, f. 
skällande, gläfs, gormande, gräl. -In, -nen, 
f. se Klafer. 

Klafter, -, m. o. -n, f. famn(mätt). -ig,a. famns- 
lång, innehållande en famn. Ofta i sms., t. ex. 
dreins tre famnar lång, innehållande tre 
famnar. -n, sv. tr. o. itr. h. mäta med famn- 
mått, lägga upp i famnar. 

klägbär, a. 1. möjlig att åtala. 2. Etw. m 
machen: åtala ngt, draga ngt inför rätta. 
3. mv werden: väcka åtal. 


273 


— 


Klappbattstelle 


Klaglie, -n, /. 1. klagan; sorg. Laute an er- 
heben: klaga högljudt. 2. klagan, klagomål, 
åtal, process. Über jn m führen: klaga 
öfver ngn, eine m, gegen ja anstellen: väc- 
ka, anställa åtal, föra klagan mot ngn. 
artikel, m. klagomål, klagopunkt. -ebeant- 
wortung, f. jur. svaromål. -efrau, f. gråter- 
ska. -egedicht, n., -egesang, m. elegi, elegisk 
dikt. -ehaus, n. sorgehus. -elaut, m. kla- 
gande ljud, klagorop. -elied, n. klagosäng, 
-visa, jeremiad. -en, sv. I. itr. h. 1. klaga, 
beklaga sig, jämra sig, um ei. über etw. 
(ack.)2 Öfver ngt. 2. jur. väcka åtal, föra kla- 
gan. Der ade Teil: kärandeparten. II. tr. 
1. klaga, t.ex. jm sein Leid: sin nöd för 
ngn. 2. beklaga, sörja. -enreich, -envoll, a. 
klagofull, klagande, sorglig, beklaglig. -ens- 
wört[h], a. beklagansvärd. -epunkt, m. an- 
klagelsepunkt. -er, -, m. person som klagar. 

Kläger, -, m. kärande, klagande, anklagare, 
åklagare. 

Klägerllél, -en, /. klagan, jämmer. -in, nen, 
J. ve Klager. 

Klägerliin, -nen f. se Kläger. -isch, a. kürande-, 
kärandens. 

Klageilsache, /. process. -schrift, /. jur. an- 
klagelseskrift. -welb, n. 1. = Klagefrau. 
2. person som ständigt klagar. 

Klägligesang, m. klagosäng. -geschrei, r. klago- 
rop. -gewand, n. sorgdrägt. 

kläglich, a. 1. klagande. 2. beklaglig, be- 
klagansvärd. 3. jämmerlig, usel. -keit, /. 
beklagansvärdt, jämmerligt tillständ. 

kläglos, a. 1. utan klagun. 2. In av stellen: 

- tillfredsställa ngn, gifva ngn upprättelse. 

klamm, a. 1. klämmande, trång; beklämd. 
2. fuktig, klibbig. 8. valen, stelfrusen. we 
Hände hoben: vara valhänd. 4. knapp. -[e], 
"en, f. trång klyfta, skrefva. -en, sv. tr. hop- 
foga. . 

Klammer, -», /. 1. krampa, kramla, klofve, 
klyka. 2. [Runde] n parentes, [eckige] > 
klammer. Ein Wort in An setzen: sätta ett 
ord inom parentes. -n, sv. I. tr. med kram- 

s por fästa, haka fast, an etw. (aok. o. X dat.): 
vid ngt. II. rl. haka, klängs sig fast. 

Klampe, -n, f. krampa, klyka, krok; tvär- 
bjälke; sjo. klamp. \ 

Klang, I. -e t, m. klang, ton, ljud. II. » kling. 
-boden, m. resonansbotten. -farbe, /. klang- 
färg, timbre. -holz, n. trä som duger till 
resonansbottnar. -lehre, /. läran om ljudet, 
akustik. -ios, a. klanglös, icke ljudande. 
-losigkeit, /. klanglöshet. -nachahmend, a. 
ljudhärmande, onomatopoctisk. -reich, a. 
klangrik, klingande. -stufe, /. mus. inter- 
vall. -voll = klangreich. -welle, /. ljudvåg. 
«wirkung, /. ljudets verkan. -wort,r. 1. klang- 
rikt ord. 2. ljudhärmande ord. 

Klapp, I. -e, =. klapp, slag, smäll. II. itj. 
klapp. -bettstelie, /. säng som: kan fällas 





Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö sxkvar plur. 1 bar omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


VS 


Klapphrücke — 
ihop, tältsäng. -brücke, /. fällbro, vindbro. 
-8, "nn, /. am. t, 1. flugsmälla. Ordspr. zwei 
Fliegen mit einer m schlagen: slå två flugor 
i en smäll. 2. klaff, lucka, ventil, valvel; 
(vagus)dörr; byxklaff, ficklock, uppslag. F 
bild. die mw zumachen: stänga butiken, upp- 
höra med ngt. -en, sv. I. itr. h. 1. smälla, 
klappa. 2. passe, passa ihop, i hvartannat, 
gå ihop. IL. ir. s. o. rfl. (Sich) in die Höhe 
gå upp, slå upp, (sich) nieder a falla 
ned, (sich) aus einander a gå isär, öppna 
sig. III. tr. fälla, slå. 

Kiapper, -n, /. skramla, skallra. -apfel, m. 
kalvilläpple. -bein, m. o. n. 1. mager per- 
son, skelett, benrangel. 2. benrangelsman- 
nen, döden. -dürr, a. skinntorr så benen skram- 
ia mot hvarandra. -©l, -en, f. 1. slamrande, 
skrammel. 2. plotter, skräp. 3. prat, skval- 
ler. -ig, a. 1. slamrande, skramlande. 2. 
ofullständig, bristfällig. -jagd, /. klappjagt. 
-kasten, m. F uselt piano, gammalt klavér- 
skräp. Auf dem m pauken: hamra, dunka 
på pianot. -mann, m. 1. sug. drifvare vid 
klappjagt. 2. pratmakare, skramla. 8. = 
Klapperbein. -maul, n. P 1. babbla, mun- 

- klaver. 2. pratmakare. -mühle, f. 1. vara. 
kvarn. 2. skramiande fägelskrämma, klapp- 
rande vindflöjel. 8. = Klappermaul. -n, sv. 
I, str. h. klappra, skallra, skramla, alamra, 
pladdra, prata. Mit den Zähnen m hacka 
tänderna, F m gehört zum Handwerk: mon 
måste prata för saken. II. tr. Jn wach m 
väcka ngn med sitt skrammel. -schlange, 

: f. skallerorm. -schnabel, m. klappernäbb. 
-schuid, £. smäskuld. -stein, m. klappersten. 
«storch, m. barn. stork. 

Kiappiifenster, ». fönsterventil, dragruta. -hern, 
2 mus. horn med klaffar. -hut, m. 1. hatt 
hvars brätten kunna füllas ned. 2. chapeau- 
bas. -ig, a. försedd med klaffar, med valv: 
ler. -leiter, /. stege sam kan hopfällas. 
messer, n. füllknif. -rig se klapperig. -ses- 
sel, m. fällstol. -sitz, m. sits som kan fällas 
upp. -stiefel, m. kragstöfvel. -stuhl, m, fäll- 
stol. -thär[e], /. falldörr. -tisch, m. fäll- 
bord. -verdeck, ». sufllett. 

Klap[p]s, I. -e [t], m. am. +, slag, smäck, smäll; 
munfisk, sittopp, slag på fingrarne. II. :tj. 

" smäck. -en, sv. I. itr. A. smäcka, smälla. I. 
tr. emäcka till, slå till, smälla till. 

klar, -er o. X -er t, a. klar, tydlig, ren. Bia. 
im wen Wein einschenken: tala rent språk 
till ngn, säga ngn sina tankar rent ut, über 
etw. av werden el. ins we kommen: komma 
på det klara med ngt, få ngt klart för sig, 
über etw. m e. im en sein: vara på det 
klara med ngt, das we Gegenteil: raka mot- 
satsen, der me Unsinn: rena galenskapen, 
den Boden m machen: rödja marken (bort- 
taga stenar, rötter, m. m.). -Augig, a. klarögd. 
-blickend, a. klarsynt. 





tr. intransitivt, Tl. refexivt, SL. starkt, SV. svagt, ir 





214 


Klauberin 


Klärlichen, -, n. aim. »pr. lilla Klara. -8, I. 0, 


/. klarhet. II. -s, -r, /. F Klara. 

klaren, sv. tr. sjö. klara, göra klar. 

klären, sv. I. ir. klara, rena, rensa; upplysa. 
II. rf. klarna, blifva klar, ren. 

Klärheit, /. klarbet, renhet, glans, ljus. 

klarllieren, sv. tr. klarera. -ierung, f. klarering. 
-inétte, -n, /. klarinett. -inettist, -en, m. 
klarinettbläsare. -issin, -nen, f. klarissinna 
(nunna af den hel. Klaras orden). 

Klärlikessel, m. klarpanna. -lich, a. klar, tyd- 
lig, bestämd. -pfanne, f. klarpanna. 

Klärschrift, /. dechiffrerad chifferskrift. 

Klärsel, -, n. klarad sockersirap. 

Klärsteillung, /. klargörande. 

Klärung, /. klarande, renande m. m. se klären. 

Klasslie, -n, f. klass. -enböch, n. dagbok, an- 
märkningsbok i en skoiklass. -enherrschaft, £. 
klassvälde. -ifikatiön, -en, f. klassifikation. 
. -Hizieren, sv. tr. klassificera. -Ifizierung, f. 
klassificering. -ig, a. i sms. -klassig. -iker, 
-, m. klassiker, klassisk författare. -Isch, a. 
klassisk. -izismus, -, 0, m. klassicism. -izi- 
tät, 0, f. klassicitet. 

klatsch, I. itj. klatsch. II. »e, m. 1. .klatsch, 
(pisk)smäll. 2. skvaller. -base, f. F skval- 
lereyster, sladdertaska. -biatt, n. notistid- 
ning, skvallertidning. -hüchse, /. knallbös- 
sa, -6, -n, f. 1. flugsmälla. 2. skvallersyster, 
'skvallerjägare, slammertaska, slammer- 
kvarn, skvallerbytta. -en, sv. I. ser. k. 1. 
klatscha, smälla. 2. plaska. Der Regen 
klatscht zu Boden: regnet forsar ned, es. 
klatscht: det skvalregnar. 8. Mit den Här- 
den e. in die Hände a klappa händerna, 
applådera, jm [Beifall] m applådera ngn. 

.%. F skvallra, prata, sladdra, slamra. II. tr. 
1. se I, 3, 4. 2. slå till. Eine Fliege [tot] m 
slå ihjäl en fluga. Bna. er ist geklatscht: det 
är förbi med honom. -er, -, m. 1. handklap- 
pare. 2. am, Klätscher = Klatsche 2. -eréi, 
Klätscher6i, -en, /. skvaller, pladder, förtal, 
bakdanteri.. -erin, Klätscherin, -nen, f. 
Klatsche 2. -geselischaft, f. skvallerkonselj. 
-haft, a. skvalleraktig, pladderaktig, prat- 
sjuk. -haftigkeit, /. skvalleraktighet, skval- 
lersjuka, pladderaktighet. -Ig = klatschhaft. 
-maul, n.P = Klatschbase. -nals, a. F genom- 
våt, lungsur. -nelke, f. tjärblomster. -nest, 
».skvallerhäla. -rose, f. äkervalmo. -schwes- 
ter = Klatschbase. -stubenneuigkeit, f. ekval- 
lerhistoria. -sucht, f. ekvallersjuka. -süch- 
tig, a. skvallersjuk. -weib, n. = Klatschbase. 

Klatte, -r, /. 1. härtofs, tofva. 2. uselhet. 

klaubllen, sv. tr. o. itr. h. plocka, plocka ut. 
skala, taga ut; noga, epetsfundigt öfver- 
väga, utfundera. -er, -, m. en som plockar 
m. m. se föreg.; härklyfvare. -eröi, "en, J- 1. 
plockande, skalning, sortering. 2. härklyf- 
veri, spetsfundighet. -erin, -nen, f. se Klau- 
ber. 


= 


— — 


. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Klaus 


Kliaulle, -r, f. dim. t, 1. klo, tass, ram, klöf, 
fot. F eine schlechte m, haben: hafva en 
dålig handstil, skrifva kräkfötter. 2. texn. 
kinfven hammarnacke, kofot m.m. -@N, sv. tr. 
1. rifva, gripa, hugga, krafsa med kler, spän- 
na klorna i. 2. Geklaut = klauig. -enseuche, 
f. vetter. klöfsjuka. -ensteuer, /. boskaps- 
pengar, -skatt. -envieh, n. tams klöfdjuz, ı 
sht får och getter. -enwild, n. viks klöfdjur. 
-Ig, a. försedd med klor «. klöfvar; ı sht i 
sms., t. ex. rofav, med röda klor. 

Klaus, -ens a. -’, -e, m. npr. äm. }, Klas. 

Klauslle, -«, f. aim. t, 1. (bärgs)klyfta. 2. dam- 
lucka, sluss, 8. cell, eremithydda, hydda. 
-el, -n, /. klausul, förbehåll. -enbewohner, 
-ner, -, m. eremit. -ür, -en, f. 1. afakilähet, 
ensamhet. 8. Sich die m auflegen: afgifva 

löfte att ej lemna klostret. 8. bokspänne. 

" -frarbelt, f. arbete, (examens)skrifning l’af- 
stängdt rum. 

Klaviatör, -en, /. klaviatur. 

Klavier, -e, n. 1. klavér. 2. piano. 

Kibldrb., förkorta. = Kalblederband: kalfskinns- 
band. 

Kiebellkraut, n. ver. snärjgräs. -mittel, n. lim- 
migt ämne, limsort, lim, klister. -n, sv. I. 
itr. h. klibba, klibba vid, låda vid, fastna, 
sitta fast, hänga fast. II. tr. klibba, klistra, 
limma fast, fästa. -nelke, f. tjärblomster. 
«Fr, -, m. 1. en som klistrar, limmar. 2. växt- 
lim. 8. = Kleiber. -rhaltig, a. limhaltig, klib- 
big. -richt, -rig se klebricht. -rieim, m. växt- 
lim. -stoff; m. limmigt, klibbigt ämne. -taf- 
[tejt, m. muschpläster. 

«läbrliicht, -Ig, a. klibbig. -Igkelt, /. klibbighet. 

«lock, I. = klack. II. -e, m. = Kiecks. -en, sv 
I. = klecksen. II. itr. h. förslä, räcka till. 
-$, -e, m. (bläck)plump, fläck, klick. -sen, 
sv. ir. e. itr. A. plumpa, sudda, kludda, -ser, 
-, m. en som plumpar, klottrare, klåpare, 
-snddare, plankstrykare. -seröf, -en, /. plum- 
pande, sudd, kludderi. -sig, a. full af plum- 
par, suddig. 

Kise, -[e]s, 0, m. klöfver. 

Kloi, I. -Te]s, 0, m. tet, styr lerjord; dy, gyttja. 
I. -en, f. = 
klistra, klena. 2. uppföra af ler och hac- 
kelse. -ber, -, m. 1. murare som murar med 
ler och hackelse; klåpare. 2. zoeı. nötväcka. 
-berwerk, n. mur af ler och hackelse. 

Kleid, -er, n. drägt, klädnad, klädning, klä- 
der, beklädnad. Jm zu ne el. ans A wollen: 
vilja åt ngn. -aufschörzer, m. klädningsupp- 
hållare: -hesatz, m. klädningsgarnering. -en, 
sv. I. tr. bekläda, kläda, kläda på. II. tr. o. 
itr. h. kläda, passa. -6 and, m. lyx i 
kläder. -erbäürste, /. klüdtsborste. -erge- 
schäft, n. skrädderiaffär, beklädnadsmaga- 
ein. -erhaken, m. krok att hänga kläder på, 
klädhängare. -erhalter, 2. klädningsupp- 
hållare. -erhändler, m.. skräddare, kläd- 








215 


Kleie 1, 2. -ben, sv. tr. 1. hop-: 


Klelnigkettsgelst 


mäklare. -erkammer, /. garderob, klädkam- 
mare. -erkasten, -orkotter, m. klädkista. -er- 
maoher, m. skräddare. -ermaoherin, f. kläd- 
sömmerska. -ermette, /. klädmal. -omarr, 
m. modenarr. -ernärrin, f. modedocka. -er- 
ordnung, ./; klädordning. -erpracht, f. prakt, 
lyx i kläder. ersehen, -erriegel, m. klüd- 
hängare. ersohnitt, m. snitt på risder. -Or- 
schrank, wn.; -erspind, m. +. n. klädskåp. -er- 
ständer, ws. stående klädhängare. -ersteff, m. 
tyg till kläder. -ertracht, /. klädedrägt, 
klädsel. -ertrödter(in), m. (/.) klädmäklare 
(-erska). sim, a. klädande, klädsam. -sam- 
keit, /..klädsamhet. -ung, /. klädning, drägt. 
klädnad, klädsel. Gut in m gehen: taga sig 
bra ut i klädning, i kostym. -ungsstüäck, ». 
klädesplagg, klädespersedel. 

Kleille, .-n, /. 1. kli. 2. hudfjäll. 8. = Klei I. 
en, a. af kli, kli-. -ontraak, m., -enwasser, n 
kliblandadt vatten, mjöldryck. -Ieht, -ig, «. 
1. lerbaltig, lerig. 2. a) kliartad, b) imne- 
hållande kli, kli-. 

klein, a. liten. Ein m bifschen a. wenig: en 
liten smula,' „er Druck: fint tryck, wes 
Geld: emäpengar, wer Finger: lillfinger, 
we Zehe: lilltå, eine ve Stunde: en knapp 
timme, knappt. en timme. m an Geist: in- 
skränkt. m, achten: ringakta, n anfangen: 
börja med litet, ich kann es nicht av krie- 
gen: jag:'kan ej få sönder det, F via. jag 
"förstår mig ej på det, = schneiden, kak- 
ken: skära; hacka smått, fint, sich a ma- 
chen: ödmjuka sig, kurz und m schlagen: 
slå i stycken, mörbulta. Der we: den lille, 
die ne: lillan, es ist nichts ns: det är ingen 
smäsak, das wäre ihm ein mes: det vore 
en smäsak för honom. Im wen verkaufen: 
sälja i minut, um ein mes dicker: litet, 
något tjockare, um ein es zu gro/s: något 
för stör, von — aber. an «a. auf: allt ifrån 
barndomen. -ährig, a. med små ax. -asien, 
n. npr. Mindre Asien. -kauer, m. bonde med 
liten gård, pi smäbönder. «beerig, ‘is. med 
små. bär. -beirieb, m. liten rörelse, minut- 
handel, småhandel. -Mumig, -blit[hjig, a. 
småblommig. -denkend, a. småsint. -e, 0, f. 
litenhet; -elét, -en, f. småaktighet. -ern, sv. 
tr. mar. Brüche m förkorta bråk. -fügig, a. 
ringa, obetydlig. -föfslig, a. som har små 
fötter. -geist, m. liten ande, småsinnad 
människa. -geisterei, /. inskränkthet, små- 
sinthet. -geistig, a. inskränkt, småsinnad, 
småaktig. -geld, n. småpengar, småmynt. 
gewehr, n. .eldhandvapen, gevär. -giäubig, 
a. klentrogen. -glänbigkeoit, /. klentrogen- 
het. -handel, m. minuthandel, smähandel. 
-händier, m. minuthandlare, smähandlare. 
heit, /. litenbet, obetydlighet. -kerzig = 
kleinmütig. -hirn, n. lilla hjärnan. -Igkeit, /. 
smäsak, obetydlighet; enskildhet, detalj. 
Agkeitsgeist, m. en som.sysslar med, fäster 


—— 








Vv = föregående uppslagsord. 


* äkta ams. Ö saknar plur. 1 bar omljud. F famttjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 





Kleinigkeitskram — 


. sig vid småsaker, vid lappri, småaktig per- 
son, pedant. -igkeitskram, m. lappri. -ig- 
keitskrämer(in), m. (f.) = Kleinigkeitsgeist. 
-igkeitskrämerel, /. smäaktighet, pedanteri. 
-jährig, a. som har små ärsringar. -kinder- 
bewahranstalt, /. baronkrubba. -kindersekule, 

: f. smäbarnsskela. -köplig, a. som har litet 
hufvud, små hufvuden. -körnig, a. smäkor- 
nig, -kram, m. smähandel, -krämer, ss. smä- 
krämare. -laut, a. 1. X lägröstad. 8. mod- 
fäld, försagd, klenmodig, snopen. -lich, a 
1. liten, inskränkt, t. ex. ve Zustände: små 
förhållanden. 2. smäaktig. -Nehkelt, f. 1. = 
Kleinigkeit. 2. smäaktighet. -maler, m. mi- 
niatyrmälare. -malerei,./. miniatyrmälning. 

. „meister, m. en som tycker sig vara en mä- 
stare, som smäaktigt mästrar ; skolmästare. 

. meisterei, f. smäaktigt mästrande, . skol- 

. mästrande. -meisterisch, a. skolmästerlig, 

. småaktig. -mut[h], m. klenmod, försagdhet. 

- -mät[hlig, a. klenmodig, försagd. -müt[hig- 
keit, f. = Kleinmut. 

Kieinöd, -e eı. ..dde a. ..odien, n. klenod. 

Kleinirusse, ». liliryss. -russisoh, a. lillryek. 
-rulsiand, ». npr. Lillryssland. -sehmied, m. 
klensmed. -schmiederei, /. klensmide. -sinn, 
m. .sınäsinthet. -staaten, pl. smästater. -staat- 

‚ler, m. invånare i en liten stat. -staatlich, 
a. från, i, beträffande smästater. -städter- 

: (in), m. (f.) smästadsbo. -städtisch, a. små- 

stadsaktig. -verkauf, m. minuthandel. -ver- 
käufer, m. minuthandlare. -vieb, n. smäbo- 
skap. 

Kleister, -, =. klister. -aal, m. zooi. klisteräl; 
via. spenslig, skranglig person el. sådant djur. 
«si, -en, f. klistrande. -ig, a. 1. full af klister, 

: klibbig. 2. klisterartad. -&, sv. tr. klistra. 

Klemme, -n, f. 1. tekn. klämma, klofve, skruf- 
städ, tving, klämskruf, kniptäng. 2. kläm- 
ma, knipa, förlägenhet. -n, ev. I. tr. 1. kläm- 

. ma, klämma fast, trycka. zıa. geklemmt sein : 
vara i knipa, sitta fast. 2. F knipa, tillgri- 
pa. II. rf. 1. klämma sig, trycka sig. 2. 
komma i olag o. därigenom råka i stockning, 
afstanna. 8. Sich auf etw. (sok.) m tifrigt sträf- 

.va, fika efter ngt, envisas med ngt. -r, -, m. 
1. = Klemme 1. 2.= Kneifer 2. 3. en som 
.kniper ngt, snattare. 


Klempner, -, m. bleckalagare. -6i,-en, f. bleck- 


slageri. -n, sv. itr. h. syssla med blecksla- 
geri. 
Klepper, -, m. snabb häst, ridhäst, klippare; 


hästkrake, hästkreatur, skinkmärr. 

klerilikål, a. klerikal, prästerlig, kyrklig. -iker, 
-, m. klerk, präst. -ieél, 0, f. kleresi, prä- 

..  sterskap. -us, +, 0, m. klerus, prästerskap. 
Klette, -n, f. kardborre. 0, sv. rÅ. hänga sig 
fast, vara efterhängsen. "nstange, f. limspö, 
limstång. . 

Kletterliei, -er, f. klättring, klättrande. -0F, 
- m. klättrare. fisch, m. zoo! klütterfisk. 


276 


Klippwerk 


füls, m. zoo. klätterfot. -mast, m. klätter- 
stång med pris i toppen, vid folkfester. RN, sv. ir. 
Å. o. när ortförändringen framhålles 8. klättra, klän- 
ga (sig). -partie, /. utflygt, bärgsbestigning, 
hvarvid man måste klättra. -pflanze, /. vot. 
klängväxt. -stange, /. klätterstäng. -vogel, 
m. zool. klätterfågel. 

Klicke, -n, f. kotteri, klick. 
wirt[h]schaft, /. kotterianda. 

kliebllen, st. o. sv. I. tr. klyfva. II. ür.s.o.rji. 
klyfva sig, klyfvas. -ig, a. lätt att klyfva. 

Kliönt, -en, m. klient. -&l, -en, f. klientel. -in, 
‚sen, f. klient. -schaft, f klientel. 

Kliffklaff, -e, m. 1. (hund)skall, gläfs. 2. skar 
lande, gläsande hund. 

Klima, -s, -ta el. -te, n. klimat. 

klimätisch, a. klimatisk, klimat-. 

klimmen, st. o. sv. = klettern. 

Klimperliei, -en, /. binglande, skramlande;- 
klinkande, uselt spel. -er, -, m., -In, -nen, f. 
en som klinkar, spelar uselt. -kasten = Klap- 
perkasten.. klein, a. F grufligt liten. -lied, 
n. us. slagdänga. -n, sv. ir. A. o. tr. 1. bing- 
la, skramla. 2. klinka, spela uselt. 

kling, it). kling. vling[ling]! m klang ! kling- 
(eli)klang! pling plong! -beutel, m. (kyrk-) 
häf mea xtocka på. -®, -n, /. klinga. Eine gute 
av schlagen: fäkta bra, slåss tappert; F äta 
dngtigt, visa tapperhet i grötfatet, jn vor 
die m fordern: utmana ngn till duell, bina. 
bei der m bleiben: hålla sig till saken. -el, 
n, f. ringklocka, liten klocka, bjällra, ping- 
la. Die av ziehn: ringa på. -elbeutel = Kling- 
beutel. -eidraht, m. klocksträng ar metalltråd. 
ein, sv. ir. å. klinga, pingla, ringa, ringa 
på. -elschnur, f., -elzug, m. klocksträng. -en, 
itr. a) A. 1. klinga. Die Ohren a mir: det 
ringer, susar för mina öron. 2. läta, före- 
falla, t. ex. das klingt sonderbar. 3. Mit den 
Gläsern m, skåla, auf js Wohl a dricka 
ngns skål. b) s. 4. utbreda sig, tränga, nå. 

.«gedicht, ». sonett. -steck, m. käpp med en 
klinga i. 

Klinllik, -en, f., -ikum, -[s],..ken,n. klinik. -Isch, 
a. klinisk. 

Klinke, -n, f. (dörr)klinka. -n, sv. itr. k. Am 
Schlosse, an der Thüre, am Drücker a tryc- 
ka på dörrklinkan. -r, -, m. klinker (naraı 
bränd tegelsten). 

Klinse, Klinze, -n, f. spricka, remna. 

klipp, I. ij. vw klapp! klipp, klapp! II. ovat. 
a. und klar: klappadt och klart. -®, -n, 
f. klippa. -en, sv. tr, A. smälla, klappa, 
slamra. -enbock, m. stenbock. -enküste, /. 
klippig kust. -enreich, -envoll, a. klippig. 
.enwand, /. klippvägg. -er, -, m. sjö. klipper- 
skepp. -ern = klinpen. -Ig, a. klippig. -kram, 
m. krimskrams, skräp. -krug, m., -schenke, 
F. liten, usel krog. »schuld, /. liten skuld, 
plotterskuld. -schule, /. småskola. -schüler, 
mm. abecedarie. -werk, z. lappri, lappverk. 


-RWOSER, n., -N- 





iur. intransitivt, rf. reficxivt, 88. starkt, 8V. svagt, år. 'transitivt verb. h. bar kaben, 8. har sein till hjälpverb. 


"klirr 


211 


Knacker 





&lirr, itj. ur. Kling, kras, kratsch. -@, sv. för. 
hk. 1. klirra, ljuda, skramla. 8. nar ortfürändria- 
gen franhälles 8. klirrande röra sig, fara, falla. 
-sporen, pl. klirrande sporrar. 

«Klischllöe, -s, n. voktr. kliché. 
boktr. afklatscha. 

klitschig, a. degig (om bröa). 

Klitter, -, m. = Klecks. -ig, a. full af plumpar, 
smutsig. -n, sv. ir. o. ir. h. 1. = kleoksen. 
2. sönderdela, sönderplocka, detaljeradt 
beskrifva. -schuld = Klippschuld. 

Kloäk, -e, m. o. n., -®, -n, f. kloak. 

Xlobllen, I. -, m. aim. Klöbchen, -lein, 1. klabb, 
gruft vedträ, klots. 2. (väg)klofve; ett slags 
klofve till fägelfängst. 3. block, talja. 4. 
äbr. knippa, binge. II. sv. tr. 1. klyfva. 2. 
slå med en träklote. -ig, a. grof, klumpig. 

Klopfe se Kluppe. Klöptel so Klöppel. 

&«löpfeln, sv. itr. h. o. tr. klappa lätt. 

&lopfilen, sv. itr. A. o. tr. klappa, knacka, slå, 
piska, bulta, bulta på. F Geld auf den 
Schwanz m förskingra, undansnilla pengar. 
-er, -, m. 1. en som klappar, slår, bultar. 2. 
klappträ; portklapp. -fechten, (vrakı. blott i 
int.) itr. fäkta med mycket väsen, väsnas, 
göra väsen af sig, uppträda utmanande, 
söka gräl. -fechter, m. slagskämpe, skrodör, 
grälmakare. -fechterel, /. slagsmål, skrode- 
rande, gräl. -geist, m. klapp-ande. «hammer, 
m. portklapp. -holz, n. klappträ. -jagd, /., 
-Jagen, n. jag. klappjagt. 

«Klöppel, -, m. 1. klappträ. 2. kläpp. 3. päk. 
4. knyppelpinne. -arbeit, /f. 1. knyppling. 
8. knypplad spets. -arbeiter = Klöppler. 
-brief, m. knyppelmönster. -gara, ». knyp- 
pelgarn. -kissen, n. knyppeldyna. -n, sv. 
tr. o. itr. k. 1. Einen Hund m, hänga en 
päk på en hund. 2. knyppla. -zwirn, m. 
knyppelträd. 

«Klöppler, -, m. knypplare. -In, -nen, f. knypp- 
lerska. 

Klops, -e, m. bultad eı. hackad kötträtt, biff- 
stek, köttbulle, frikadell. 

Klosätt, -& ei. -spn. 1. kabinett, kammare. 2. 
klosett. 

Klöfs, -e t, m. 1. koka, klimp. 2. ror. kött- 
bulle, potatisbulle, kroppkaka, klimp. 

«Klöster, -t, n. kloster. -bruder, m. klosterbro- 
der, munk. 

Kiöstorsi, -en, f. klosterlif, klostersed. 

Kiösterlifrau, /. nunna. räulein, n. stiftsfrö- 
ken. -gang, m. klostergäng, korsgäng. -gelst- 
liche(r), m. munk. - 

«lösterlich, a. klosterlig. -keit, f. klosterligt 
sätt, utseende, lif. 

«lösteriischwester, /. nunna. -zucht, /. kloster- 
disciplin. -zwinger, m. inre klostergärd. 

«Klotz, -e +, m. klots, kubb, klump. -ei, sv. I. 
ür. Ah. 1. glo, stirra. 2. uppföra sig klum- 
pigt, vara plump. II. tr. R betala, punga ut. 
-ig, a. grof, plump, oborstad, rå. -kopf, m 


-jeren, sv. tr. 


vw = föregående uppslagsord. 


dumhufvud, träskalle. -köpfig, a. inskränkt, 
korkad. 

Klub[b], -s, 
en klubb. 

Kluft, -e }, f. 1. klyfta, remna, svalg. 2. tång. 

klättlen, se. tr. klyfva. -ig, a. full af klyftor, 
sprickig. 

klug, -er t, a. klok. Aus etw. a werden: blif- 
va klok på ngt, derch Schaden wird man 
av af skadan blir man vis. 

Klügelliöi, -en, f- härklyfverl, spetefundighet; 
snusförnuftighet. -n, sv. itr. h. komma med 
härklyfverier, spetsfundigheter, vara spets- 
fundig. 

Klügheit, /. klokhet. 
inbillad klokhet. 
Kiägiller, -, m. = Klügling. -ioh, adv. klokt, 
förständigt. -Ing, -e, m. en som tycker sig 

vara klok, snusförnuftig person. 

Kinglischnacker, -schwätzer, -spreoher, m. F en 
som pratar snusförnuftigt, tycker sig tala 
klokt, pratmakare, 

Klump, -e t, -@, -n, -0n, -, m. aim. f, klump, 
klimp, tacka, hög. -enweise, adv. klumpvis. 

klümperliig, a. klimpig. -n, sv. itr. h.o.rf. 
. klimpa sig. 

kiumpiifüfsig, a. klumpfotad. -füfsigkeit, /. egen- 
skap af klumpfot. -Icht, -ig, a. som bildar, 
innehäller klumpar. 

Klunker, -, m., -n, f. ngt som dinglar ss. vippa, 
tofs; berlock; smutsklump 1 .ulı, på kiädér m. 
m. ig, a. full af smutsklumpar, smutsig. -n,. 
sv. itr. A. dingla. 

Kiunse = Klinse. 

Kluppe, -n, f. atm. 1, 1. klämma, tång. Bua. jn 
in der m haben: hafva ngn i sitt våld. 2.' 

: knippa, bundt, bög. -n, sv. tr. 1. knipa om, 
klämma fast. 2. binda i knippa. -rt, -e, m. 
= Kluppe 2. 

Klüse, -n, f. sjö. klys. 

Klüver, -, m. sjö. klyfvare. 

Kiystior, -e, ». klystir, lavemang. -eR, sv. Ir. 
Jan av sätta lavemang på ngn. . 

Km., km., förkortn. = Kilometer. 

knabbern, sv. itr. h. o. tr. knapra, etw. ei. an 
etw. (daı.): på ngt. 

Knabe, -n, m. aim. t, gosse, pojke. nalter, + n 


m. klubb. -ist, -en, m. medlem af 


-sdünkel, 22. stolthet öfver 


. gossålder, gossår. -nhaft, a. gosslik, barns- 


lig; pojkaktig. -nbaftigkelt, /. gosslikt sätt 
el. utseende, barnslighet; pojkaktighet. -n- 
heit, f. 1. egenskap af gosse; gossår. 2. 
skara gossar, samtlige gossar. -nmälsig = kna- 
benhaft. -nsohaft, f. = Knabenheit. -nschän- 
der, m. drängaskändare, sodomit. -nstreich, 
m. pojkstreck. -nt[h]um, ». = Knabenheit. -n- 
zeit, f. gossär. 

knack, I. itj. knack. II. -e, m. knäck, knäpp, 
spricka, skada. Einen m bekommen: taga 
skada. -beere, /. smultron. -en, sv. I. itr. 


” A. knaka, knastra, knacka. II. tr. knäcka, 


knäppa. -er, -, m. 1. = knack II. 8. en som 


* äkta sms. Ö saknar plur. + bar omljnd. F famtljärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


knackern -- 





knäcker, (nöt)knäppare. -ern, sv. itr. h. 
knaka, knastra, spraka. -mandel, f. krak- 
mandel. -s = knack. -stiefel, m. F Alter m! 
gamle buss! -wurst, f. ett slags härdt rökt 
metvurst. 

Knagge, -s, f., -n, -, m. 1. kvist i virke, kvist- 
knöl. 2. träbit fastspikad til! stöd för ngt, klots. 

Knall, I. -e [1], ». knall, smäll. IL itj. knall, 
paff, klatsch. -bonbon, m. o. n. smällkara- 
mell. -büchse, f. knallbössa, fläderbössa. 
en, sv, I. itr. 1. k. knalla, smälla, klatsch». 
Opers. 68 knallte: en (åsk)knall hördes. 2. s. 
explodera. II. tr. F Jm ein Pistol vor den 
Kopf av jaga en pistolkula gnm hufvudet 
på ngn, jm die Peitsche um die Ohren av 
smälla med piskan omkring öronen på ngn, 
etw. in die Luft av spränga ngt i luften, 
Ja a skjuta ngn. ers, sv. ir. A. knalla, 
smattra. -glas, ». springglas, bologneser- 
flaska. -ret[b], a. F högröd, glödande. -seho- 
te, f. F örfil. 

knapp, a. 1. om kisder: åtsittande, trång, snäf. 
2. mes Betragen: städadt uppförande, mer 
Stil: koncis still 8. knapp. Das Geld ist 
ihm » han har ondt om pengar, die Zeiten 
sind tiderna äro dåliga. 4. ss. adv. 8) tid. 
strax, knappt, b) rum. nära. 6, nm, m. 1. 
knape, väpnare. 2. gesäll i vissa srken, mjöl- 
nardräng, grufarbetare. -en, sv. itr. A. o. tr. 
1. knäppa, smälla. 2. knapra. 8. afknapps; 
afbryta, afknipa. 4. snappa. -enhaft, a. som 


en a) väpnare, b) gesäll, dräng..-eréi, -en, | 


f. snälhet, gnideri. ‚ern = knabbern. -heit, 
/. knapphet m. m. se knapp. schaft, f. 1. 
egenskap af väpnare m. m. se Knappe, väp- 
narkall. 2. skara väpnare; förening, korpo- 
ration af gesäller, af grufarbetare. “sack, 
m. ränsel, 

knaps, itj. vips, kratsch. -en, sv. F = knappen 3. 

knarr, itj. bärmande knarrning, knarr. ©, -n, f. 
redskap,leksak att knarramed, brandvakts- 
skramla. -@8, sv. ir. A. knarra, knarka, knäp- 
pa, knastra, gnissla. -er, -, m. knarrande 
person eı. djur, kornknarr. -haft, -ig, a. knar- 
rande. 

Knast, -e, mn. 1. kvist i virke; hvirfvel i håret. 
2. F alter [er]: gammal tvärvigg, reicher 
av rik knös. -er, -, m. 1. knaster. 2. F alter 
nu se Knast 2, am. gammal lunta. -erbärt, m. 
F alter © gammal brumbjörn. -ern, sv. itr. 
k. 1. knastra, spraka.2. lukta knuster.:[r]ig, 
a. kvistig, 

knattern, sv. str. h. smattra, apraka. 

Knausel, Knäuel, -, 2. o. n. 1. nystan; sta klun- 
ga, skock, oredig .masea, virrvarr. ®. vor. 
knavel (Sclerauthus). -gras, ". bot. bund- 
äxing. -n, sv. I. tr. nysta, göra nystan, bäl- 
lar, klot af. U. rl. bälla sig, bilda nystan, 
klot. 

Knauf, -e }, m. 1. knapp; fäste, handtag. 2. 
byggo. kapitäl. 


278 





— 


Knicker 


Knaul, Kaäul, -e, Mm. o. n.se Knäuel. -ig, a. som 
ett nystan, klotformig, rund. 


‚kaaupeln, F = knabbern. 


Knauser, -, m. knusslare, smulgrät, snälvarg. 
«si, -en, f. knussel, snälhet, gnideri. ig, a. 
knusslig, snål, sniken. -In, -nen, f. se Knau- 
ser. -Isch = knauserig. -n, sv. itr. h. 1. 
knussla, vara snål, sniken. 2. = knabbern. 

Kaautsch, -e [}], m. skrynkla, hopkramadt, 
akrynkladt ställe, ngt hopskrynkladt, sndd. 
en, sv.tr.skrynkla, hopkrama. -ig,a.skrynk- 
lig. 

Knobel, -, m. 1. kvist, sättkvist. 2. knölpåk, 
påk; via. tölp, grobian. 3. kafle. 4. tvär- 
regel (T-formigt järn på kedjor). & mustasch. 6. 
knoge. -härt, m. mustasch(er). -bärtig, a. 
mustaschprydd. -helz, n. katle, packkäpp. 
"N, sv. tr. 1. draga åt med kafle, med pack- 
käpp. 2. Jn a lägga kafle i munnen på ngn. 

Koecht, -e, m. tjänare, dräng, träl, slaf; kna- 
pe; soldat; bödel; gesäll. Busa. stumme we: 
småbord att sätta ifrån sig saker på: jfr faul 2. 
-eiöl, -en, f. slafveri, kryperi. -en, sv. I. itr. 
hk. Jm av tjäna ngn, vara ngns tjänare. II. 
tr. göra till sin(a) tjänare, underkufva. -eréi 
= Knechtelei. -isch, a. slafvisk, krypande. 
schaft, /. tjänares ställning, tjänst, slaf- 
veri. -ssinn, m. slafviskt, krypande sinne, 
kryperi. -ung, /f. 1. underkufvande. 2. slaf- 

' veri. 

kneifllen, st. o. X sv. tr. 1. nypa, klämma, kni- 
pa. 2. Gekniffen (om. ögonen): plirande. -er, -, 
m. 1. en som nyper. 2. lornjett, pincenez. 
-kuls, m. Jm einen av geben: nypa ngn i 
kindbenet. -mal, 2. märke efter nypning. 
-zange, /. tång, kniptång. 

Kneipllabend, m. till dryckeslag bestämd kväll, 
supafton. -hruder, m. dryckesbroder, sup- 
broder. -®, -n, f. 1. klämma, klofve, tång. 
2. krog; stud. värdshus, Öölstuga, krog, ur. 
studentrum. -en, sv. I. ur. st. = kneifen 1. 
I. itr. h. stud. supa, festa. -enleben, n. krog- 
lif. -er, -, m. F dryckesbroder. -erél, -en, f. 
F supning, dryckeslag. $gonie, m. dryckes- 
kämpe. -lied, n. dryckesvisa, dryckessäng. 
-name[n], »:. namn som bäres i dryckeslag. 
tag, m. supdag. -wart, m. den som har att. 
fylla glasen i ett dryckeslag, passopp, gar 
nymed. -zange, /. kniptäng. 

Kneller, -, m. dålig, illaluktande tobak. -n, 
sv. itr. i. om tobak: lukta illa. 

kaätibär, a. möjlig att knåda. -en, sv, tr. knå- 
da. -er, -, m. knädare. 

knick, I. :tj. knäpp. II. -e, m. 1. spricka i sbt 
i glas. 3. böjning, krökning, knä. 8. a) häck 
med hopflätsde grenar, b) buskskog. -bein, 2. o. 
m. knäsvag, knännde person. -en, ev. I. itr. 
‚h. 1. knäppa, med en knäpp spricka. 2. kniie, 
vara knäsvag: II. tr. spräcka, knäcka, bry- 
ta, krossa. -er, -, m. 1. = Knauser. 2. skämts. 
leppa. 3. fällknif. 4. parasoll att fälls ibop. 





Hr. intransitivt, rl. reßexivt, Sl. starkt, SU. svagt, ET. transitivt verb. Äh. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Kniokerel — 
-orél, -orig = Knauserei, knauserig. -ern, sv. 
ttr. kh. 1. knäppa, knastra. 8. = knausern 1. 
ig = knauserig. -8, I. = knick I. II. -e, m. 
1. = Knick II, 1. 2. (flick)nigning. -sen, sv. 
I. = knicken II. II. ir. 1. A. niga, ’stöpa 
ljus’. 2. s. gä nigande. 

Knie, -[e], n. knä. Bna. etw. übers a brechen: 
hastigt göra ifrån sig, affärda ngt. -beuge, 
-beugung, -blegung, /. knäböjning. -[e]n, sv. 
I. itr. 1. h. ligga på knä, knäböja. 2. s. knä- 

falla, falla på knä. IL tr. 0. rfl. Die Kniee 
el. sich wund m, få sår på knäna af knäfall. 
-förmig, a. knäformig, böjd, krökt. -galgen, 
m. enarmad galge. -höch, a. knähög. -holz, 
n. krumträ, knä. -hose, /f. knäbyxor. -kohle, 
J. knäveck. -riemen, m. spannrem. -scheibe, 
f. knäskäl. -stütze, /. knä, triangelstöd. 
-tief, a. som räcker till knäna. 

Kniff, -e, m. 1. nypning, klämning, nyp. 2. 
knep, konstgrepp. -elél, -en, f. användande sf 
knep. -eln, sv. itr. h. använda knep. -en, sv. 
tr. nypa i, vecka. -ig, a. klipsk, knipslug. 
-Igkelt, /. knipslughet, knep. -ler, -, m. en 
som brukar knep, knipslug person. -lich, 
a. 1. = knifig. 2. kinkig, benig. 

knipp, I. it). knäpp. II. -e, m. knäpp, smill 
i sbt med långfingret mot tammen. on, sv. itr. h. 
knäppa, smälla med fingrarne. 

knips, I. = knipp I. IL. -e, m. 1. = Knipp II. 
2. = Knirps. 3. snaps, sup. -en, sv. = knip- 
pen. 

Knirps, -e, m. F putifnasker, tummeliten, pyss- 
ling -ig, a. F liten, oansenlig. 

knirren, sv. itr. h. gnissla, knaka, knarra, 
frasa, prassla. Mit den Zähnen m skära 
tänderna. " 

knirschen, sv. I. = knirren. II. tr. 1. krossa, 
söndermala, söndergnugga, sönderkrama. 
2. Die Zähne a skära tänderna. 8. Etw. m 
säga ngt i det man skär tänderna. 

Knisterligold, n. glitterguld. -Ig, a. sprakande 
m. m. se följ. -N, sv. itr. h. spraka, knastra, 
prassla, frasa, knarra, gnissla. 

knistrig se knisterig. Knittel se Knittel. 

Knitter, -, m. = Knautsch. -Ig, a. 1. = knisterig. 
2. skrynklig. 8.lättretlig, snaraticken, knott- 
rig. -n, sv. I. = knistern. II. tr. skrynkla, 
hopkrama. IM. rfl. vara förtörnad, upp- 
retad. 

knittrig se knitterig. -knix(en) se knicks(en). 

Knoblauch, -e, m. hvitlök. 

Knöchel, -, m. 1. a) fotknöl, b) handlof, c) 
knoge, d) litet ben ı aıımı. 2. tärning af ben. 
“n, sv. itr. h. spela med tärningar. | 

Knochen, -, m. aim. Knöchlein, Knöchelchen, 
ben i skelettet. -dürr, a. skinntorr. -fäule, f., 
-fräls, m. benröta. -fuge, -fügung, f. ledfog- 
ning. -gelenk, n. led. -gerüst, ». benbygg- 
nad, skelett. -haft, a. benaktig, benartad. 
-hauer, m. slagtare. -haut, /. benhinna. -höh- 
le, f. grop, urhälkning i ett ben. -los, a. 


279 


knubbig 


benlös. -mann, m. benrangelsman, döden. 
-mühle, /. benstamp. -pfanne, /. benledshäla. 

knöcherllicht, a. benig, mager. -n, a. af ben, 
ben-. 

knochliicht, -Ig, a. 1.= knochenhaft. 2. som 
har grofva, starka ben. 8. i ams., t. ex. feinm 
som har fina ben. 

Knöchler, -s, 0, m. = Knochenmann. 

Knödel, -, m., -n, f. 1.= Klofs 2. 2. torkadt 


‘ vildpäron. 


Knoll, -en, m. = Knollen. -8, -n,f. = Knollen 2. 
-8fM, -, m. äm. Knöllchen, 1. knöl, klump, 
klimp, bit. 2. knöl, utväxt, bula, kula; i eht 
bot. stjälkknöl, rotknöl; vig. trind, knubbig 
människa, klots, rofva. -enförmig, a.. knölig, 
knölartad. -engewächs, n. bot. växt med 
stjälkknölar, rotfrukt. -Ig, a. knölig; klum- 
pig, knubbig. 

Knopf. -e t, m. 1. knapp. 2. vet. knopp. 

knöpfen, sv. tr. knäppa (igen). 

Knopfilholz, n. knappform ar trä i öfverkiädda knap- 
par. loch, n. knapphäl. -macher, m. knapp- 
makare. 

Knopper, -n, /. galläpple. -wespe, f. gallstekel. 

Knorpel, -, m. brosk. -haft, -icht, -ig, a. brosk- 
artad. 

Knorr, -en, -en, -, m. dim. +, vresig utväxt, 
knöl, hopgyttring; vina. vresig människa, 
tvärvigg. -Icht, -ig, a. vresig, knölig. 

Knorz, -e [}], m. aim. }, = Knorren. 

Knosplie, -n, /. aim. }, knopp. -en, sv. itr. h. 
knoppas; utveckla eig Ifkt knoppar. -enstand, 
m. knoppar, knoppning, knoppningstid. 
-anvoll, a. full af knoppar. -Icht, -ig, a. 1. 
knopplik. 2. full af knoppar. -ung, /.knopp- 
ning. 

Knote, -n, m. 1. = Knoten I. 2. F forakti. benämn. 
på gesäller, ugf. gesälltölp, lurk. -In, knöteln, 
sv. tr. o. itr. h. göra små knutar, knyta i sht 
fruntimmersarbeten. 

Knoten, I. -, m. atm. Knötchen, -lein, 1. knut; 
vild. knut, gåta, svårighet; sjö. knop; mea. 
nervknut. 2. knöl; tuberkel. 8. ekärnings- 
punkt, föreningspunkt för järnvägar m. m., för- 
eningsstation; bärgknut; knutpunkt. II. sv. 
tr. (hop)knyta. -haft, a. tölpaktig, jr Knote 
2. -holz, n. knöligt, vresigt trä. -punkt, m. 
= Knoten I, 3. -schaft, f. = Knotentum 2. 
-schnur, /. knutigt snöre eı. band, knutig 
repgördel. -schürzung, f. test. inveckling, 
intrig. -stock, m. knölpäk. -strick, m. knu- 
tigt rep. -tau, n. tåg, lina med knutar på. 
-t[h]um, n. str Knote 2. 1. gesällaktigt, tölp- 
aktigt sätt, gesällanda. 2. samtiige gesäller, 
gesällskara, gesällstånd. 

Knöterich, -e, m. vot. pilört (Polygonum). 

knotig, a. 1. knutig, knölig, vresig. 2. = kno- 
tenhaft. -keit, /. knölighet m. m. se föreg. ' 


: Knubblien = Knorren. -ern = knahbern. -Ig, a. 


vresig, knölig, klumpig; 
ofantlig. 


F una. gruflig, 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö suknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


Knuff 

Knuff, -e t, m. knuff. -en, sv. tr. knuffa. 

knüll, a. F drucken, full. -en, sv. I. itr. h. F 
berusa sig. II. tr. krama, skrynkla. -ung, ‚f. 

knüpfen, sv. I. tr. knyta; bila. atv. förknippa, 
förena. Enger eı. fester m knyta hårdare, 
knyta åt, aus einander m knyta upp, lösa 
upp. U. TA. 1. bilda knut, läta knyta sig. 
8. Sich un etw. (ack) w vara förknippad, 
förenad med, sluta sig till ngt 

Knüppel, 
via. rå, ohyfsad människa. Ordspr. der m 
liegt beim Hunde: man är så illa tvurigen, 
kan ej annat. -brücke, /., -damm, m. kafvel- 
"bro. -dick, a. tjock som en knölpäk; F via. 
gruflig, ofantlig. F w voll: a) öfverfull, b) 
blixtfull. -haft = knüppelicht. -holz, n. smalt 
oklufvet vedträ, xou. sådan ved. -icht, a. 
knölig, grof, rå, ohyfsad. -n, sv. tr. 1. = 
klöppeln 1. 2. prygla. -steig, m. dålig gäng- 
stig. -vers se Änüttelvers. 

Knuppllen = Knorren. -er = Knopper. -ern = 
knabbern. | 

Knups, -e, m. knuff. -en, sv. tr. o. itr. h. knuf- 
fa(s). 

Knurps = Änirps. -en, sv. = knabbern. 

knurr, itj. härmande morrande, brummande o. kattors 
spinnande. -@N, sv. itr. hå. morra, brumma; om 
kattor: spinna; kurra; knorra, knota. -habn, 
m. orrtupp. -ig, -isch, a. morrande, brum- 
mande; knorrande, knotande. -kater, m. 1. 
barn. katt. 2. F brumbjörn (vresig person). 

knusperilig, a. krasande mellan tänderna. -B = 
knabbern. 

Knute, -n, /. knut(piska). 
med knut. 

Knütte, -n, /. stickning mea stickor. -| = Knüp- 
pel. -Ivers, m. knittelvers. -n, sv. tr. o. itr. 
k. sticka med stickor. 

koåx, ilj. härmande grodornas kväkande. -ON, sv. tr. 
hk. kväka. 

Kobllalt, -[e]s. 0, m. o. X n. min. kobolt. -en, -, 
m. 1. afplankning för husdjur, stia, svin- 
hus, gäshus. 2. kyffe. -er, -, m. fyrkantig med 
lock o. handtag försedd korg att bära på ryggen, vanl. 
till förvariog af matvaror, mat(säcks)korg. -old, 
x -oit, -e, m. 1. kobold, tomte, nisse, i sht 
gruftomte, bärgerä. 2. (-:) kullerbytta. m 
schie/sen: stupa kullerbytta. 

Kobölz, m. blott i förbindelsen Av schie/sen = följ. 
“en, sv. itr. h. stupa kullerbytta. 

Koch, -e t, m. kock. -apfel, »m., -birne, /. äpp- 
le, päron passande till matlagning. -büch, 
n. kokbok. -en, sv. I. itr. A. o. tr. koka. II. 
rf. kokas, blifva kokt. Sich mürbe a blifva 
mör gnm kokning, genomkokt. -er, -, m. ko- 
kare. 

Köcher, -, m. koger. 

Kochlleröi, Köcherei, -en, f. ständig el. aälıg kok- 
ning. -hörd, m. spisel. 

Köchin, «nen, f. köksa, kokerska. 

Kochlljunge, m. kökspojke. -kelle, /. slef. -kes- 


-A, sv. tr. straffa 


280 


-‚, m. päk, (knölig) gren, knölpäk;. 


Kokospalme 


sel, m. kittel, gryta. -kunst, /. kokkonst. 
-löffel, m. slef. -ofen, m. spisel. -pfanne, /. 
panna. -salz, n. koksalt. -topf, m. gryta. 
-zucker, m. socker till matlagning; farin. 

Kockelskörner, pl. kockelkärnor. 

Köder, -, m. (lock)bete, lockmat. -n, sv. tr. 1. 
beta, mata, agna, förse med (lock)bete. 2. 
locka medels bete. 

koditizierlien, sv. tr. kodifiera. -ung, f. 

Kodille, -n, f. kodilj. 

Kodizill, -e, n. kodicill, tillägg. -ärisch, a. be- 
stämd gnm, innehällen i en kodicill. 

Kofen se Koben. 

Kofént (stv.2-), -e, m. o. n. avagöl, dricka. 

Koffer, -, m. aim. }, koffert, kappsäck. -träger, 
m. bärare, stadsbud. 

kohärieren, sv. itr. h. koherera, hänga sam- 
man. 

Kehl, -e, m. 1. kål. Bia. das ist aufgewärmter 
wo det är en gammal historia, das macht 
den w nicht fett: det hjälper ej upp saken. 
2. F prat, dumheter, smörja. -amsel, /. kol- 
trast. -®, -n, f. dim. t, kol. -en, sv. tr. o. ir. 
h. 1. kolas, förkolna. 2. kola. 3. rita med 
sot. 4. F prata dumheter, sladdra. -enbauer, 
m. bonde som kolar. -enbecken, ». kolpan- 
na, fyrfat. -enbrennen, n. kolning. -enbren- 
ner, m. kolare. -endämpfer, m. kolsläckare. 
-engestüb[bje, ». kolstybb. -enholz, n. skog, 
ved till kolning. -enmeiler, m. (kol)mila. 
-enpfanne, f. = Kohlenbecken. -ensauer, a. 
kolsyrad. -ensäure, £. kolsyra. -enschwelen 
= Kohlendrennen. -enstätte, f. kolbotten. 
-enstoff, m. kol(lämne). -entopf, m. kolpanna, 
fotvärmare. -enwagen, m. järnv. tender. -@n- 
zeche, /. varg. stenkolsgrufva. 

Köhler, -, m. kolare. -6, -en, f. 1. kolning. 2. 
kolaryrke. 3. ställe där det kolas. -giau- 
bein], m. F blind tro. 

Kohlligarten, m. köksträdgärd. -gärtner, m. träd- 
gärdsmästare som odlar grönsaker. -ig, a 
1. kolhaltig. 2. dum, innehållslös. -markt, 
m. 1. trädgärdstorg. 2. grönsaksmarknad. 
-meise, /. talgoxe. -rabe, m. korp. -raben- 
schwarz, a.kolsvart,ramsvart. -räbl, -[s],-[3], 
m. kälrabi. -raupe, /. külmask. -rübe, /. 1. 
kålrot. 2. kälrabi. -spresse, /. kälspira. -sten- 
gel, -strunk, m. kälstock. -suppe, f. käl(sop- 
pa). -ung, /. kolning m. m. se kohlen. -weils- 
ling, m. kälfjäril. 

Kohörte, -n, /. kohort. 

Koje, -n, f. sö. koj, hytt; koja. 

Kokärde, -n, f. kokard. 

Kokos se C' oaks. 

kokétt, a. kokett. -erie, 0, f. koketteri. 
sv. ttr. h. kokettera. 

Kokön se Cocon. 

Kokos- cı. X Kokuslihaum, m. kokospalm. -läuter, 
m. gängmatta nf kokostägor, kokosmatta. 
-auls, f. kokosnöt. -öl, n. kokosolja. -palme, 
JS. kokospalm. 


-joren, 





ir. Intransitivt, rl. refiexivt, 86. starkt, SV. svagt, ÖP. transitivt verb. Äh. bar haben, 8. har sein till hjälprerb. 


Kalbe — 


Kolhs, -n, f. o. m. = Kolben a). 

Kolben, a) -, m. aim. Kölbchen, -lein, 1. kolf, 
klubba. 2. jag. nytt sonu mjukt horn hos hjortar. 
b) sv. I. itr. h. 1. om majs: gå i ax. 2. om hjor- 
tar: ansätta horn. IL tr. sätta kolf på. -flie- 
ge, /. bälgeting. -hirsch, m. jag. årsgammal 
hjort. -schlag, m. kolfslag. -verschluis, m 
mi. kolfslutningssystem. 

keihig, a. 1. kolflik. 2. försedd med kolf(var). 

Kolibri, -[s], -[s], m. kolibri. 

Kolik (utv. £-), 0, f. kolik. 

Kolk, -e [}], m. göl. -rabe, m. korp. 

Kollaborllåtor, -s, ..oren, m. medarbetare, bi- 
träde; hjälplärare. -atur, -en, /. hjälplärar- 
plats, -ieren, sv. itr. h. arbeta tillsammans. 

Kollatiön, -en, /. 1. kalas, 'sexa, kollation. 2. 
kollationering, jämförelse. -ieren, sv. I. itr. 
h. deltaga i en kollation. II. tr. kollatio- 
nera, jämföra. 

Kollög, -s,-sen,r. 1. kollegium. 2. aindenlak före- 
läsning; jtr belegen I, 3. -&,-, 0, -8, -n, m. 
ämbetsbroder. -lål[isch], a 1. ämbetsbro- 
derlig. 2. kollegial. -ialltåt, ; egenskap af 
ämbetsbroder. -lengeld,n. föreläsningsafgift, 
kollegieafgift. -ienheft, n. anteckningsbok 
vid föreläsnlog. -Jum, -[s], ..ien, ». = Kolleg. 

Kellektllänsen, pl. samling anmärkningsvärda 
ställen ur literaturen, antologi. -Ant, -en, 
m. kollektör. -@ ı(-:-), -n, ‚f. kollekt. -éur, 
-e, m. kollektör. -ieren, sv. I. tr. samla. U. 
itr. h. göra en insamling. -iv[isch], a. kol- 
lektiv. 

Koller, a) -, n. o. m. 1. kyller. 2. tröja, jacka. 
3. Atsittande skinnbyxor. B) -s, 0, m. koller. 
-er, -, m. kollrig häst el. vua. person. -étt, 
-e, n., -6tte, -n, f. krage, halskräs, nattkap- 
pa. -ig, -Isch, a. kollrig. -n, sv. itr. h.1. 
kackla (om kaikoner); Kuttra. 2. kurra. 3. vär 
ortförändringen framhälles 8., Afr. ET. o. rl. rulla. 
4. hafva koller. 

Koilllétt, I. -e, n. ridjacka, tröja. II. adv. F 
jn av schleppen: gripa ngn i kragen och 
draga honom med sig. -J, -s, n. kolli. -Idie- 
ron, sv. itr. k. råka i strid, i kollision. -islén, 
-en, f. kollision, sammanstötning, förveck- 
ling, strid, tvist. -0, -s, ..li, n. o. m. kolli. 
-öquium, -[s], ..ien, n. samtal, förhör i sam- 
SST tentamen. 

Kölnler, I -> B., "Brin, -nen, f. invånare i 
"Köln, kölnerbo. II. = sy. -Isch, a. från, i, 

rörande Köln, kölner-. [es] Wasser: ean- 
decologne. 

Kolllon, -s, 2. gram. o. med. kolon. -ÖR®, -n, m 
bonde. -oniäl, a. kolonial-. -onie, -[e]n, f. 
koloni, nybygge; enstaka gärd. -onisieren, 
sv. tr. kolonisera, bebygga, befolka. -oni- 
sierung, /. kolonisering. -onist, -en, m. kolo- 
nist, nybyggare. -onnädo, -n, f. kolonnad. 
-önne, -n, f. kolonn. -orieren, sr. ir. kolore- 
ra, färglägga. -orit, -[e]s, 0, n. kolorit. -6fs, 
cell, m. koloss. -ossål, a. kolossal. 


Av z= föregående uppslagsord. 
, 


al — 


kommen 


Kalportlléur, -e, m. ‚kolportör, vanı. vandrande 
bokmänglare. -ieren, sv. ir. kolportera, 
kringbära. 

Kolter, -, 1. m. stickadt täcke. 2. n. plogrist. 

Kolümne, -n, /. kolumn. 

Komlihattänt, -en, m. stridande. -binatiön, -en, 
J: kombination, sammanställning, förknipp- 
ning. -binieren, sv. tr. kombinera, samman- 
ställa, förknippa. 

Kemét, -en, m. komet. 

Komtört, -[e]s, 0, m. komfort, bekvämlighet. 
-äbel, a. komfortabel, bekväm. 

Komllik, 0, f. komisk konst, det komiska. -iker, 
-, m. komiker. -isch, a. komisk, löjlig, ro- 
lig, besynnerlig. -itée, -s, n. komite. 

Komma, -3, -ta el. -s, n. gam. komma. 

Kommandllånt, -en, m. kommendant. -antür, 
«en, f. kommendants bostad, ämbetslokal, 
befattning. -#ur, -e, m. befälhafvare, chef, 
kommendör. -ieren, sv. tr. o. itr. h. kom- 
mendera, befalla, föra befäl (öfver). -ite, 
-n, f. hand. 1. filial. 2. arv. -itaktiengesellschaft, 
J. kommandit(aktie)bolag, tyst bolag. 

Kommändo, -[s], -s, n. kommando, befäl. -zu- 
lage, /. mi. lönetillägg för kommendering. 

kommen, st. itr. s. komma. Fx. 1. absolut. vw las- 
sen: a) låta hämta, skicka efter, b) låta ske, 
låta ha sin gång, c) låta gå. Bua. ich sah 
dich av jag såg, hvart du syftade. 2. med 
personl. dat. Es m mir noch hundert Mark: 
jag har ännu innestäende, att fordra hun- 
dra mark, der Gedanke kam mir: jag kom 
att tänka på, föll på den tanken, jm grob m 
vara oförskämd mot ngn, so mu/st du mir 
nicht m så får du ej bära dig åt. 3. mea adv. 
bestämn. Jm gleich w upphinna, kunna mäta 
sig med ngn, zu kurz u komma till korta, 
mit etw. gurecht » komma tillrätta med 
ngt, weun es hoch kommt: på sin höjd, wie 
es gerade kommt: som det faller sig, daher 
kommt es, da/s: därutaf kommer det sig, 
att. 4. mea part. Singend, gegangen, geritten 
wo komma sjungande, gående, ridande. 86. 
med inf. o. zu. Auf etw. zu reden w komma 
att tala om ngt, neben jn zu sitzen u kom- 
ma att sitta jämte ngn, etw. kommt einem 
hoch zu stehen: ngt blir dyrt för en, kom- 
mer att stå en dyrt, er kommt sie [zu] ho- 
len: han kommer för att hämta henne. 6. 
med prep. An den Flu/fs m komma, hinna 
fram till floden, ans Land w komma i land, 
an Ort und Stelle m komma fram, till må- 
let; an jn a tillfalla ngn, nicht an jn av 
können: ej kunna komma åt ngn, lassen Sie 
es an sich m oroa er ej för det, låt det ha 
sin gång; an den Galgen a blifva hängd; 
an den Tag m komma i dagen, an den rech- 
ten Mann n komma i rätta händer; ich 
komme an die Reihe eı. die Reihe kommt an 
mich: det är min tur; scharf e. hart an 
einander a drabba härdt samman; an js 


" äkta sms. Ö saknar plur. ? har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 





Kommende — 
Stelle n efterträda, ersätta ngn. Auf etw. 
a komma att tänka på ngt, dabei komme 
ich nicht auf meine Kosten: på det viset 
får jag ej mina omkostnader betäckta, auf 
die Nachwelt aA komma till eftervärlden, 
auf den Namen w komma på, påminna sig 
namnet, einer (aa) Sache auf die Spur a 
komma ngt på spåret, underfund med ngt, 
uuf die Welt a födas. Friedlich aus ein- 

“ander m fredligt skiljas åt. Durch eine 
Stadt fara igenom, passera en stad. Min- 
ter die Wahrheit m komma underfund med 
sanningen. Es ist mir nicht in den Sinn 
gekommen: jag har ej kommit att tänka 
därpå, ins Gerede m blifva allmänt samtals- 
ämne. Um etw. m blifva af med, mista ngt. 
Jm unter die Augen a komma inför ngns 
ögon, unter Leute m komma ut, ibland folk. 
Von seiner Stelle m blifva af med sin plats, 
vom Flecke, von der Stelle m komma ur 
fläcken, von Kräften m blifva kraftlös, er 
kommt mir nicht von der Seite: han viker 
ej från min sida. Vors Gericht m komma 
inför rätta. Zu Atem m hämta andan, ich 
bin wohlfeil dazu gekommen: jag har fått 
det för godt pris, wieder zu Kräften a 
ätervinna krafter, es ist mir zu Ohren ge- 
kommen: det har nått mina öron, mit etw. 
zu Ende n få slut på ngt, zu Tage m, äda- 
galäggas, wie m Sie dazu? hvem har gifvit 
eder rättighet därtill? 

KomlImönde, -n, f. kyrklig förläning, gifven 
ät en lekman; kommenderi, komturi. -mönt, 
-s, m. stud. studentsed, dryckesregler; bok 
innehållande dessa. -m r, -e, m. kom- 
mentar, förklaring(ar).-mentieren, sv.tr. kom- 
mentera, förklara. -mörs, -e, m. stud. dryc- 
keslag efter bestämda regler. -mörsbüch, n. bok 
innehållande studentsånger. -mers[ch]ie- 
ren, sv. itr. h. stud. festa, SUPA med iakttagande 
af bestämda regler. -MÖFZ, -es, 0, n. o. X m. han- 
del, kommers. -merziéll, a. kommersiell, 
handels-. -mérzienrat[h], m. kommerseråd. 
-militöne, -n, m. kamrat. -Misse Commis. -mils- 
anzug. m. släpmundering. -missär, -missÄr, 
-e, m. kommiasarie. -mifsbrot, n. kommiss- 
bröd. -miishemd, n. soldatskjorta. -missiön, 
-en, f. kommission, a) uppdrag, b) komi- 
te. -missionär, -e, m. kommissionär. -mit- 
tönt, -en, m. kommittent. -mittieren, sv. tr. 
befullmäktiga. 

kommlich, a. bekväm, passande, behaglig. 

komméd, a. bekväm, maklig. -8,-n, f. byrå 
(£-). -Håt, -en, f. 1. bekvämlighet. 2. be- 
kvämlighetshus, afträde, 

kommun, a. gemensam. -&ål, a. kommunal. -6, 
-n, f. kommun. 

Komiimäne,O, /.(paris)kommunen.-munikänt,-en, 
m. nattvardsgäst. -munikatiön, -en, /.kommu- 
nikation. -munién, -en, f. kommunion, natt- 
vardsfirande, nattvardsgäng. -munismus, -, 0, 


282 





— | Konfldenz 


m. kommunism. -munizieren, sv. I. tr. 1. med- 
dela. 2. utdela nattvarden åt. II. itr. A. gå 
till nattvarden. -ödiånt, -en, m. skådespe- 
lare, komediant. -Sdie, -n, f. komedi, lust- 
spel. -pagnie se Kompanie. -pagnön, -s, m. 
kompanjon. -pän se Kumpan. -panie, -[e]r, 
f. kompani. -parönt, -en, m. jur. person som 
iakttagit inställelse vid domstol. -parieren, 
sv. I. tr. 1. jämföra. 2. gram. komparera./ II. 
itr. h. jur. inställa sig inför rätta. -pärierung, f. 
-pafs (sättan - £), -e, m. kompass. -péndlum, -[s], 
„ten, n. kompendium. -pensieren, sv. tr. af- 
väga mot hvartannat, utjämna, kvitta. -p6- 
tönt, I. a. kompetent. II. -en, m. medsö- 
kande, medtäflare. -petönz, -en, f. 1. kom- 
petens. 2. inkomst(er). 3. medtäflan, egen- 
skap af medsökande. -pleme@nt, -e, n. kom- 
plement, fyllnad. -plött, a. komplett, full- 
ständig. -plettieren, sv. tr. komplettera, 
fullständiga. -plettierung, /. -plöx, -e, m. 
komplex, sammanfattning, grupp. -plimönt, 
-e, n. 1. hälsning, bugning, vördnadsbety- 
gelse. Mein a an Ihren Herrn Vater! fram- 
för min vördnad till eder far! 2. kompli- 
mang. we machen a. F schneiden, rei/sen, 
drechseln: säga artigheter. -plim6ntendrechs- 
ler, -plilmöntenmacher, m. frasmakare. -pll- 
mentieren, sv. komplimentera, a) tr. loforda, 
b) itr. h. säga artigheter. -plizieren, sv. tr. 
förveckla, inveckla. -plött, -e, n. komplott, 
sammansvärjning. we anzetteln eı. schmie- 
den = föj. -plottieren, sv. itr. h. stämpla, 
sammangadda sig. -ponieren, sv. tr. kompo- 
nera. -ponist, -en, m. kompositör, tonsät- 
tare. -posHtiön, -en, /. komposition. -pöft, -e 
el. -s, n. kompott, salat, sylt. -pröls, a. 
sammanträngd, tät. -prösse, -n, f. kom- 
press. -primferen, sv. tr. komprimera, sam- 
manprässa. -promils, -e. nı. o. n. kompro- 
miss, öfverenskommelse. -promittieren, sv. 
tr. o. rfl. 1. kompromettera (sig). 2. ingå 
förlikning. 


konlidensieren, sv. tr. kondensera, förtäta. -den- 


sierung, f. -ditlön, -en, f. 1. vilkor. 2. kon- 
dition, plats, tjänst i sht ss. handelsbiträde. -dI- 
tionieren, sv. itr. h. 1. konditionera, hafva 
anställning. 2%. Konditioniert: beskaffad. 
-ditor, -s, ..6ren, m. konditor, sockerbagare. 
-ditoröl, -en, f. konditori. -dolenz, -en, f. = 
Beileid. -dolieren, sv. itr. h. betyga sitt del- 
tagande, beklaga sorgen. -dor, -s el. -e, m. 
kondor. -dükt, -e, m. följe, i sr likfölje. 
-dukteur, -e, m. konduktör. -fökt, -e, n. kon- 
fekt. -fekti6n, -en, f. 1. tillverkning i allmh. 
2. (tillverkning af eı. handel med) bekläd- 
nadsartiklar. -ferönz, -en, f. konferens, räd- 
plägning, sko. kollegium. -ferieren, sv. itr. 
h. konferera, rädpläga, rädföra sig. -fessiön, 
-en, :f. bekännelse. -fesslönsschule, f. skola 
för lärjnngar af en viss bekännelse. -fiden- 
tiéll, a. förtrolig. -fidénz, -en, f. 1. förtrolig- 





fr. intransitive, fl. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, Ör. transidrt verb. Ä. bar haben, 8. bar’ sein till hjälpverb. 


Konfifmand — 


283 


— kontribuieren 





het. 2. förtroligt meddelande. -firmänd, -en, 
m. konfirmand. -firmändenunterricht, m. kon- 
firmationsunderviening, nattvardsläsning. 
-firmändin, -nen, f. konfirmand. -firmatiön, 
-en, f. konfirmation. -firmieren, sv. tr. kon- 
firmera. -fiszierbär, a. som får konfiskeras. 
-fiszieren, sv. tr. konfiskera. -flezisrung, /. 
«tlikt, -e, m. konflikt, strid. -föderatién, -en, 
f. konfederation, förbund. -föderieren, sr. 
rl. ingå förbund. -törm, a. likformig, öfver- 
ensstämmande. -frontieren, sr. tr. konfron- 
tera, ställa ansigte mot ansigte. -frontierung, 
f. fås, a. konfys, virrig, bortkollrad. -fu- 
siön, -en, f. konfusion, förvirring. -fuslöns- 
rat[h], -fusionärius, -, ..ien, m. F konfys, vir- 
rig person. -gröls, -e, m. kongress.. -gruönt, 
a. kongruent, öfverensstämmande. -gruis- 
ren, sv. itr. h. kongruera, Ööfverensstämma. 

König, -e, m. konung, kung. -In, -nen, f. drott- 
ning. -isch, a. konungsk. -lich, a. konungs- 
lig, kunglig. -rsich, ». konungarike. -schaft, 
J. konungavärdighet. -sireund, m. kunga- 
vän, rojalist. -skarpfen, m. spegelkarp. -$- 
korze, f. bet. kungsljus (Verbascum). s 
schieisen, n. festiig mälskjutning hvarvid seger- 
vinnaren kallas skytte- el. fägelkonung. -8SitZ, m. Te- 
sidens. -sstraise, f. kungsväg; kungsgata. 
-stag, m. trettondag. -t[h]um, n. konunga- 
döme. 

konisch, a. konisk, kägelformig. 

Konlljektür, -en, f. konjektur, gissning. -Jugis- 
ren, sp. tr. konjugera, böja. -Junktür, -en, f. 
konjanktur, omständighet. -kläve, -[s], -» 
n. konklav. -kordänz, -en, f. konkordans. 
-kordät, -e, n. konkordat, fördrag. -kröt, a. 
konkret. -kubine, -n, /. konkubin, frilla. 
-kurrönt, -en, m. konkurrent, medtäflare. 
-kurrönz, -en, f. konkurrens, täflan. -kur- 
rönzfähig, a. i stånd att uthärda konkur- 
rens. -kurrieren, sv. itr. h. konkurrera, täf- 
la. -kürs, I. -e, m: konkurs. II. predikativt a. 
fallit, bankrutt. -kärsmassenverwalter, m. 
god man wid konkurs. -kürserdnung, /. kon- 
kurslagstiftning. 

können, oreg..sv. tr. vanl. hjälpverb. 1. kunna. 
Das kann nicht sein: det kan ej vara så, 
det är omöjligt. Das Gekonnte wieder ver- 
gessen: glömma hvad man en gång kunnat. 
2. enipt. Eitw. äder jn av hafva någon makt 
öfver ngn, was kann ich dazu, da/s: hvad 
kan jag göra för att, nicht[s] dafür ej 
rå för det, nicht umhin m etw. zu thun: ej 
kunna underlåta att, känna sig manad att 
göra ngt. Ir aufm, forta, m. A. 

Koniinex, -e, m. sammanhang, förbindelse, för- 
knippning. -nexlön, -en, f. 1. = föreg. 2. pl. 
wen: inflytelserika bekanteknper, relatio- 
ner. -nivenz, -en, f. öfverseende, efterläten- 
het. -nivieren, sv. itr. h. hafva öfverseende, 

.. se gnm fingrarne, mit jm: med ngn. -nosse- 
Mönt, -e, n. konnossenment, fraktsedel. -s®- 


Av = föregående uppslagsord. 





krieren, sv. tr. helga, (in)viga, egna. -88- 
quént, a. konsekvent, följdriktig. -sequénz, 
:en, f. konsekvens. -servatlön, f. 1. vid- 
makthällande. 2. förvarande.: servatkins: 
'brils, f. konserver (glasögon). -sÖrve, - 

konserv. -servieren, sv. tr. bibehålla, vd 
makthälla, konservera. -servierung, f. -sig- 
nieren, sv. tr. konsignera. -sistörlum, -[s], 
„ten, n. konsistorium. +skribieren, sv. tr. 
utskrifva. -skriptiön, -en, f. utskrifning. 
-skriptiönsirei, a. icke värnpligtig. -whrip- - 
tißnspflichtig, a. värnpligtig. -s6le, -n, f. 
konsol. -solldisren, sv. tr. konsolidera, stad- 


: ga. -sonänt, -en, m. gram. konsonant, med- 


ljud. -sonäaz, -en, f. samklang, konsonans. 
-«sörte, -a, m. kamrat, stallbroder, pl. atr. 
konsorter. -spirieren, sv. tr. A. konspirera, 
stämpla, sammansvärja eig. - > ", M. 
konstapel. -stånt, a. konstant, fast, oför- 
änderlig. -statioren, sv. tr. konstatera, fast- 
ställa, styrka. -statiorung, /. -sternieren, sv. 
tr. förvirra, göra förlägen. -stiwWieren, sv. tr. 
konstituera. -stitutiön, -en, f. konstitution, 
3) fastställelse, stiftande, b) statsförfatt- 
ning, C) mea., d) xyrkobist. -Struieren, sv. tr. 
konstruera. -sul, -s, -n, m. Konsul. -sultieren, 
sv. tr. konsultera, rädslä med, rädfräga. 
‚sum, -[e]s, 0, m. förbrukning, konsumtion. 
-sumisren, sv. tr. förbruka. -sumtiön, -en, 
/. förbrukning, konsumtion. -sümverein, 
m. konsumtionsförening. -tagiös, a. smit- 
tosam. -täkt, -e, m. kontakt, beröring. -tänt, 
a. 1. som kan betala, vederhäftig. 2. kon- 
tant. Subst. pl. wer: kontanter. 3. Mit ein- 
ander nicht m sein: vara osams, okontenta. 
-tentioren, sv. tr. tillfredsställa. -terband, a. 
till införsel förbjuden. -terbande, 0, f. kontra- 
band. -terföl (arv. £--), -e, ». konterfej. -ter- 
t6isn, sv. tr. porträttera. -termarke, /. kon- 
tramärke. -tortanz, m. kontradans. -töxt, -e, 
m. sammanhang, samband. -tinent, -& ww. 
kontinent. -tUngent, -e, n. o. mi. kontingent, 
a) andel, b) manskap. -tingsntieren, sv. tr. 
bestämma andelens storlek. -tinuierlich, a. 
kontinuerlig, oafbruten. -Haultät, 0, /. kon- 
tinuitet, oafbruten följd. -to se Conto. -ör 
se Comptoir. -trahént, -en, m. kontrahent, 
part. -trahieren, sv. I. itr. A. ingå öfverens- 
kommelse, sluta fördrag. II. tr. 1. staa. ein 
Duell öfverenskomma om en duell, Schul- 
den m skuldsätta sig. 2. gram. kontrahera. 
-tråkt, I. -e, m. kontrakt, uppgörelse. II. a. 
med. kontrakt, lam. -träktbrüchig, a. som 
begått kontraktsbrott. -tråktlich, -tråktmä- 
isig,a.kontraktsenlig, -mässig. -träktverhält- 
nilljs, ». In einem m, zu jm stehen: hafva 
kontrakt med ngn. -träst, -e, m. kontrast, 
motsats. -trastieren, sv. itr. h. Gegen ei. mit 
etw. m afsticka, bilda kontrast, svära mot 
ngt. -travonieren, sv. itr. h. begå en (lag-) 
öfverträdelse, bryta mot ngt. -tribuiersn, sv. 








ee a 





* äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Kontribution 


ir. skatta, bidraga med. -tributiön, -en, f. 
kontribution, skatt, pälnga. -tröllamt, n. 
kontrollverk. -tröllbeamte(r), m. kontrollant, 
kontrollör. -trölle, -n, /. kontroll. -trei- 
lieron, sv. tr. kontrollera. «trollierung, /. -tro- 
vörse, -n, /. kontrovers, strid, tvist. -tumäz, 
«en, f. 1. 0, jar. tredskande. In ev verurtei- 
len: döma in contumaciam. 2. karantän(s- 
anstalt). -tumazieren, sv. tr. jur. 1. anklaga 
för tredekande. 2. döma in contumaciam. 
“umäzurt[h]eli, n. jar. tredskodom. -tür, -en, 
‚f. kontur, ytterlinie. -venienz, -en, f. öfver- 
enskommelse; det passande, konvenans. 
-veniorsn, sv. itr. h. passa, vara lämplig, 
jm: för ngn. -vent, -e, m. 1. församling, 
konvent. 2. atv. n. munk- el. nunnesamman- 
komst; kloster. -ventikol, -, n. konventikel, 
bönemöte. -ventiön, -en, f. öfverenskom- 
melse, fördrag. -vontionell, a. konventionell. 
-vorsatiön, -en, /. konversation, samtal, sam- 
språk. -versatiönsspräche, /. bitdad: talspråk. 

— -versatiönszimmer, n. teat. foyer. -versieren, 
sv. itr. h. konversera, samtala, spräka. -ver- 
toren, sv. tr. 1. konvertera. 2. omvända. 
-vertit, .en, m., -vertitin, -nen, f. omvänd. 
-vikt, -e, n. 1. konvikt, studenthem. 2. fritt 
vivre för studenter. vulsiön, -en, f. konvulsion, 
kramp. -zentrioren, sv. tr. koncentrera. -zépt 
se Concept. -zört, -e, n. konsert. -zertieren, 
sv. str. å. konsertera, gifva konsert(er). -zes- 
slön, -en, /. koncession, tillstånd, privile- 
gium. -zessionieren, sv. tr. gifva koncession 
åt. -zil, -e, n. koncil(ium), synod. -zip- se 
Concip-. 

kolleporieren, sv. itr. h. samverka, arbeta ge- 
mensamt. -ordinieren, sv. tr. samordna. 

Kopéke, -n, f. kopek. 

Kepenhägen, -s, 0, n. npr. Köpenhamn. -er, I. 
-, m. köpenhamnare. II. a. köpenhamnek. 
-erin, -nen, f. köpenhamnska. 

Köper, -s, 0, m. kypert. -n, sv. tr. kypra. 

Kopt, -e t, m. hufvud. Er weifs nicht, wo ihm 
der m steht: han är så öfrerhopad af göromål att 
han är yr i hufvudet, han vet ej hvart han 
skall vända sig, mir steht der m nicht da- 
nach: jag har ej lust därtill, darauf steht 
der m det är belagdt med dödsstraff, der 
av hergeben: sätta lifvet till, seinen m ha- 
ben: hafva sitt hufvud för sig, vara egen- 
sinnig, die Könfe zusammenstecken: slä sina 
kloka hufvuden ihop, den m hoch tragen: 
sätta näsan i vädret, jm den m waschen: 
dugtigt lexa upp ngn. — Med prep. Sich jm 
an den m werfen: truga sig på ngn, es geht 
an mw und Kragen: det gäller lifvet. Auf 
den w stellen: vända upp och ned, auf sei- 
nem m [bejstehn, beharren, bleiben: envist 
vidhälla sitt, auf den m gefallen sein: vara 
dum, inskränkt, borikommen, 5m etw. auf 
den m sagen: säga ngn ngt midt i ansigtet, 
etw. auf seinen [eignen] a thun: göra ngt 


284 


Koppel 
på eget ansvar. Es will mir nıcht aus dem 
we: jag kan ej glömma det, etw. aus dem 
we wissen: veta, kunna ngt utantill. Etw. 
fär seinen w thun: göra ngt på eget bevåg. 
Etw. im a behalten: minnas ngt, das will 
mir nicht in den m, det har jag svårt att få 
i mitt hufvud, in er. mit blofsem av barhuf- 
vad, das Herz mit dem m weglaufen lassen: 
låta känslan råda öfver förståndet. Nach 
dem eignen m leben: lefva efter sitt eget 
tycke. Sich um den a reden: tala halsen 
af sig. Nicht von seinem a abgehen: ej 
frångå sin mening, ej gifva efter. Ein Brett 


vor dem m haben: vara korkad, inskränkt. 


Der Wein steigt zu we: vinet stiger åt huf- 
vudet. -arbeit, f. tankearbete. -bedockung, 
f. hufvudbonad. -brechen, rn. hufvudbry. 
-brechend, a. halsbrytande. -bürste, /. här- 
borste. 

köpfen, sv. I. tr. 1. koppa. 2. halshugga. 3. 
toppa. 4. förse med hufvud(en), t. ex. Na- 
deln. U. itr. h. knyta sig (om kål, salat m. m.). 

Kopflisnde, n. 1. hufvadgärd. 2. lillända ar stoc- 
kar. -geld, 2. = Kopfsteuer. -haar, n. hufvud- 
hår. -hänger, -, m. 1. person som hänger 
hufvudet, är ledsen. 2. skenhelig person. 
-hängerei, /. 1. nedslagenhet. 2. skenhelig- 
het, ekrymteri. -hängerin, -nen, f. se Kopf- 
hänger. -haut, f. hufvudsväl. | 

-köpfig, a. i sms., t. ex. blonda, ljushårig, gro/sw 
storhufvad, kundertw hundrahöfdad. 

köpflings, adv. hals öfver hufvud, hufvudstupa. 

Kopfiinaht, /. söm i hufvudskälen. -niekon, + 
. nick, nickning. -nuls, f. F sittopp, örfil. 
-pfühl, m. o. n. hufvudkudde, längdyna, huf- 
vudgärd. -putz, m. härklädsel. -rechnen, n 
hufvudräkning. -reilser,m. F förrädisk dryck. 
:scheu, a. om hästar: rädd att låta hufvudet 
vidröras; bild. om personer: skuggrädd, miss- 
trogen, jn m machen: komma ngn att stud- 
sa, att tveka, skrämma ngn. -schmerz, m 
hufvudvärk. -schütteind, a. skakande på 
hufvudet. -steuer, /. hufvudskatt, personell 
afgift. -stimme, f. hufvudröst. -tüch, ». hals- 
duk, sjalett. -Öber, adv. hals öfver hufvud, 
hufvadstupa. 

Köpfung, /. halshuggning m. m. se köpfen. 

kopfllänter = kopnfüber. -weh, n. hufvudvärk. 
-zahl, /. antal personer. -zerbrechen = Kopf- 
brechen. -zeug, n. 1. (fruntimmers)mössa, 
härklädsel. 2. betsel. 

Koplliällen, pl. kopierings-, afskrifningsarvo- 
de. -ie, -[e]n, f. kopia, afskrift, aftryck. 
-jerbüch, n. kopiebok. -ioron, sv. tr. kopi- 
era, afskrifva. -iortinte, /. kopiebläck. -Ist, 
-en, m. kopist, afskrifvare. 

Koppe, -n, f. runa topp. 

Koppel, -n, f. 1. am. -, m. o. K n. (bund-, sa- 
bel)koppel, kedja. 2. jüg. koppel handar. 3. 
för flera gemensamt område ss. gemensamt bete, 
jagtomräde m. m. 4. åvr. a) inhägnadt fält, 


ir. intransitivt, rf. refiexivt, 88. starkt, 3V. svagt, 17. transitivt verb. h. bar Aaden, 8. har sein till hjälpverb. 


Koppelfscherei 


285 


kostbar 





begagnadt tidtals till sädesodling, tidtals 
till bete, b) gärde, teg. -fischerel, /. gemen- 
samt fiske. -gerechtigkeit, f. = Koppeirecht. 
hut = Koppeltrift. -Jagd, f. gemensam jagt- 
(rätt). -n, sv. tr. koppla, sammanbinda. 
-recht, n. rätt till gemensamt bete. -trift, 
-weide, f. 1. gemensamt bete. 2. inhägnad 
betesmark. -wirt[h]schaft, f. koppelbruk. 

Kopte, -n, m. kopter. 

Kopulliatiön, -en, f. vigsel. -ieren, sv. tr. 1. 
förena, sammanviga. 2. ympa. 

Korälle, -n, /. korall. -n, a. af koraller, korall-. 

keram, adv. F av nehmen = tölj. -IerON, sv. tr. 
lexa upp. 

Korän (utv. £-), -8 el. -e, m. koran. 

koränzen se kuranzen. 

Korb, -e I ss. mättenhet äfv. -, m. korg. -geflecht, 
n. korgverk. -macher, m. korgmakare. -ra- 
pier, n. füktsabel med parerplät af korg- 
verk. 

Kordlie, -n, ‚f. sena, sträng, snöre. -el, -n, f. 
snöre. -elieren, sd. tr. tvinna, sno till snören. 
-iäl, a. bjärtlig, förtrolig. -lalität, -en, J. 
hjärtlighet, förtrolighet. -én se Cordon. -uån, 
-e, m. karduan(släder). -uÄnen, a. af kardu- 
an, karduans-. -uwängerber, -uänmacher, m. 
karduansmakare. 

Korintho, -n, /. korinter. 

Kork, -e [}], m. kork. -en, I. a. af kork, kork-. 
IH. sv. tr. korka. -pfropfen, -stöpsel, m. kork. 
-zieher, m. korkskruf. 

Korn, -er +, n. 1. korn. Ja aufs m nehmen: 
taga sigte på ngn; via. jn auf dem we ha- 
ben: noga gifva akt på ngn. 2. grand. 8. 
kärna. 4. koll. a) säd i allmhı., spannmål, b) 
sädesslag. Hartes a. glattes m råg, hvete o. 
korb i mots. un weiches e. rauhes av hafre, 
welsches a. türkisches AK majs, C) det i en trakt 
hufrudsakl. odlade sädesslaget, vanl. TÅg. Ö. O, vanl. 
m. sädesbränvin. 6. F blaues m (gevärs-) 
kula, skott. -acker, m. sädesfält; rägäker. 

-ähre, f. südesax. -Artig, a. kornig. «blume, 
f. kornblomma, bläklint. -blüt[h]e, /. 1: 
blomma på sädesax. 2. sädens blomnings- 
tid. +boden, m. 1. sädesjord. 2. spannmäls- 
vind, -bod. -branntwein, m. sädesbränvin. 
-ülkirsche, -ölle, -n, /- vor. kornell. 

körnen, sv. I. ttr. A. 1. om saa: sätta korn, ma- 
ta sig. 2. arv. rl. bilda korn, blifva kornig. 
II. tr. 1. korna, gryna. 2. sätta narf på ı. 
der. 3. medels utströdda korn el. annat lockbete locka. 

Kornétt, -[e]s, -s, I. m. mil. II. n. mus. kornett. 

Kernilfeld, n. = Kornacker. -trüchte, pl. spann- 
mål. -haus, 2». spannmälsmagasin. 

körnllicht, -ig, a. kornig. 

Kornlijahr, n. sädesär. -Jude, m. kornjude, sä- 
.desockrare. -käfer, m. zool. sädesvifvel. -kam- 
mer, /. kornbod. -land, n. sädesland. -markt, 
m. 1.spannmälsmarknad. 2.spannmälstorg. 
-mäls, n. spannmälsmätt. -reich, a. 1. korn- 
rik (om ax). 2. sädesrik. -rose, f. äkervalmo. 


Av = föregående uppslagsord. 


-speichsr, m. kornbod, spannmålsmagasin. 
-sperre, /. förbud mot spannmålsut- eı. in- 
försel. -stecher = Kornkäfer. -wicke, f. vot. 
fodervicka. -wucherer, m. = Kornjude. -28- 
h[e]nte, m. sädestionde. 

Körper, -, m. kropp. -anlage, /. kroppskonsti- 

. tution, kroppsförfattning. -bau, m. kropps- 
byggnad. -haft,a. materiell, sinnlig, kropps- 
lig; mat. solid. -lich, a. 1. = föreg. 2. kropps- 
lig. we Beredsamkest : vältalighet som ver- 
kar genom ätbörder. -lichkeit, /. kroppslig- 
het, sinnlighet. -los, a. okroppelig. -schaft, 

. f. korporation, kår, förening. -schaftlich, a. 
korporations-, kär-, förenings-. -strafe, f. 
kroppsstraff. -welt, f. sinnevärlden. ‚wüchs, 
m. växt. 

Korporliäl, -e, m. korpral. -älschaft, S korpral- 

skap. -atiön = Körperschaft. -ativ = körper- 
schaftlich. 

Korplis se Corps. -ulénz, 0, f. korpulens, fetma. 

korrekt, a. korrekt, riktig, felfri. -helt, /. kor- 
rekthet, felfrihet. -lön, -en, f. korrektion, 
rättelse, förbättring, bestraffning. -lenår, 
-e, m. hjon vid en arbetsinrättning, arbets- 
hjon. -or, -s, ..ören, m. korrekturläsare. -ür, 
-en, f. korrektur. | 

Korrespondllént, -en, m. korrespondent. -énz, 
-en, f. korrespondens, brefväxling. -6nz- 
karte, f. brefkort. -ieron, sv. itr. h. 1. Mit 
jm "m korrespondera, brefväxla med ngn. 
8. Mit etw. m motsvara ngt. 

Koriiridör, -e eı. -s, m. korridor. -rigönda, pl. 

fel, tryckfel, korrigenda. -rigieren, sv. tr. 

korrigera, rätta, förbättra. -rumpieren, sv 
tr. 1. korrumpera, försämra, förfalska'van- 
ställa. 2. besticka, muta. -rupt, a. korrum- 
perad m. m. se föreg. 1. -ruptiön, -en, f. 1. kor- 
ruption, sedeförderf, sedtigt förfall. 2. be- 
stickning, bösticklighet. Sår, -En el. -8, -en, 

m. korsar, sjöröfvare. -särent[h]om, n. sjö- 

röfveri. -80, -n, m. korsikan, -sütt, -e, n. 

snörlif. -sikäner,: -, m. korsikan. „sikänerin 

= Korsin. -sikänisch = korsisch. -sin, -nen, 

f. korsikanska. -sisch, a. korsikansk. -vötte, 

«n, f. korvett. -ryphåe, fn, fi 0. Mm. kordiri- 

gent; anförare, hufvudman, koryfé. 

Koså[c]k, -en, m. kosack. | 

köscher, a. ren, tillåten enl. judiska föreskrifter; F 
öfverhufvua riktig, rätt, som sig bör. -n, sv. 
tr. gilla, godkänna, jfr föreg. 

Koslloform, J: smekform (i smeksamt tal använd 
form af ett namn). -@N, sv. tr. o. itr. k. smeka(s). 
-ewert, n. amekord, smeknamn. -Ig, a. smek- 
sam, smekfull. 

kosmisch, a. kosmisk, världs-. 

Kossliät[h], -At[h][s], -en, m. mindre bonde, 
torpare, backstugusittare. 

Kost, 0, /. kost, föda. Sich in av geben : ackor- 
dera in sig, in m nehmen: taga emot till ' 
inackordering, bei jm in der m sein: vara 
inackorderad hos ngn. -bär, a. 1. kostsam. 


* äkta sms. Ü saknar plur. PT har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre bruktigt. 


« 


Kostbarkeit | — 


2. kostlig, dyrbar, värdefull. Sich m ma- 
chen: hålla på sin värdighet, ej umgås med 
hvem som hälst. -barkeit, /. dyrbarhet. -en, 
IL pl. kostnad, omkostnader, bekostnad. In 
alle m ei. zu den m verurteilt werden: dömas 
att ersätta alla omkostnader, att betala 
rättegångskostnaderna. II. sv. itr. h. o. tr. 
kosta. Es koste was es wolle: kosta hvad det 
vill. III. sv. tr. smaka. -enanschlag, m. kost- 
nadsförslag. -enaufwand, m. kostnad. -ener- 
satz, m. ersättning af omkostnader. -enfäl- 
tig, a. med skyldighet att bestrida omkost- 
naderna. -snirel, a. (kostnadsfri, gratis. 

. enpreis, m. inköpspris. -er, -, m. en som 
smakar vin m. m., vinproberare. -frau, f. 1. 
fru(ntimmer) som har mathällning. 2. frun- 
timmer som har sin kost hos ngn. -frel, a 
som har fri kost. Jn av halten: gifva ngn 
fri kost. -freihelt, f. fri kost, fritt vivre. 
-gängor(in), m. (.f.) spisgäst. -geber, m. en 
som ger kost åt ngn; spisvärd. -geld, ns. 
kostpengar, betalning för kosthållning. 
-haltor(in), m. (£.) en som har mathällning, 
spisvärd(inna). -happon, m. smakbit. -haus, 
n. spisningeställe, spiskvarter. 

köstlich, a. kostlig, präktig, härlig, dyrbar, 
värdefull, utsökt. -kolt, /. 1. kostlig, härlig, 
utsökt beskaffenhet. 2. dyrbarhet. 

Kostlisehulo, /. skola med kost (och husrum) 

för lärjungarne, pension, pensionat. -spie- 
lig, a. kostsam, dyr. -spieligkelt, f. kostsam- 
het, dyrhet. -Öm, -e, n. kostym, drägt. -Umie- 
ren, sv. tr. « rl. kostymera (sig). -verächter, 
m. kostföraktare. 

Kot, I. -[e]s, 0, m. amuts, smörja. exkremen- 
ter. IL. -e, »., «6, -n, f. se Kate. 

Kotelätt, -s ei. -e, n., +@, -n, f. kotlett. 

Köter, -, m. 1. stor, ondsint gärdvar; 
allmh., hundracka. 2. = Kossat. 

Koterie, -[e]n, f- kotteri. 

Ksth m. za, se Kot m. m. 

Kethürn, -e, m. koturn. -ärtig, -haft, a. koturn- 
lik; venı. via. högtrafvande, svulstig. 

kolig, a. smutsig. 

Kötner, -, Kötsals, -en, m. = Kossat. 

kotzen, sv. itr. A. P. kräkas, spy. 

Kou- se Cou-. Kourier se Kurier. 

Krabbe, -n, /. zoo. krabba; F via. byting. -lig, 
a. F krypande, som en myra, liten, petig. 
Es wurde mir a jag kände mig obehaglig 
till mods. -In, sv. I. itr. Å., när ortförynåringen 
framhålles 8., o. rf. krafla, krypa, kräla, vimla. 
II. tr. o. itr. h. 1. ätv. opers. pilla, pillra, klia, 
sticka, reta. 2. klottra. 

krach, I. itj. kratsch. II. -e, m. 1. brak, smäll, 
knall; jrr ach II. 2. börskatastrof, fallisse- 
ment, krach. -en, sv. I. itr. 1. h. knaka, 
braka, däna. 2. s. knakande, brakande bri- 
sta, störta; om banker, handelshus: göra bank- 
rutt. II. tr. sönderbryta, sönderslå ngt kna- 
kande, knäcka. -mandel, /. krakmandel. 


hund \ 


286 


Krambambuli 

krächzen, sv. itr. h. kraxa, okria. 

krack = krach I, II, 1. -0, I. -n, f. 1. F häst- 
krake, kratta. 8. bot. kråkvieka (Vicla crac- 
ca). II. se Krake. 

Kraft, I. -e t, f. kraft. Jur. in m sein: gälla, 
hafva gällande kraft. In (med gen.) = II. 
II. prep. mea gen. i kraft af, till följd af, i 
enlighet med. -aufwand, m. förbrukning af 
kraft. -bedari, m. erforderlig kraft. -brühe, 
J. kraftsoppe. 


Kräftellmesser, m. kraftmätare. „paar, n . kraft- 
par. 
kraftiiortällt, a. kraftig, kraftfull. -tlille, f. 


kraftfullhet. -gefühl, n. känsla af kraft. 
-gesang, m. kraftig sång. 

kräftig, a. 1. kraftig, stark. 2. jur. gällande, 
som har gällande kraft. -en, sv. I. tr. stär- 
ika, styrka, förläna krafter. II. rf. styrka 
sig, få krafter. -keit, f. kraft, styrka. -ung,: 
f. stärkande. 

Kraftlliehre, /. dynamik. -leistung, /. kraftytt- 
ring. -los, a. kraftlös. -losigkeit, /. kraftlög- 
het. -mensch, m. kraftig, stark männieka, 
jätte. -mosser, m. kraftmätere. -voll,a.kraft- 
full. -wasser, n. kraftigt, styrkande vatten. 
wirkung, ‚/. en krafts verkan, kraftyttring. 

Kraglien, - ei. X - f, m. aim. Kräglein, Krägel- 
chen, krage. Bila. es geht ihm an den av det 
kommer att stå honom dyrt eı. det gäller 
hans lif, F etw. im av haben: hafva en flore- 
hufva. -stein, m. kragsten, konsol. 

Krähe, -», f. kråka. -R, sv. ür. h. o tr: gala; 
F tala gält, gnälla. F vna. zu /rüh av jubla 
för tidigt. -nauge, n. 1. kråköga. 9, räfkaka. 
8. liktorn. 

Krahn se Kran. 

Krähwinklil, -s, 0, n. npr. Kräkvinkel. ler, -, 

., ‚lorin, -nen, f. kräkvinkelsbo. -lorel, -en, 
f kräkvinkelsmaner, smästadsfasoner. -tig, 
a. småstadsaktig. 

Kraklie, -n, m. odjur, vidunder. -öel, -e, m. 
krakel, gräl. väsen. -selen, sv. itr. A. ställa 
till krakel, gräla, bullra, väsnas. -6eler, -, 
m. grälmakare, en som för oljud, fridstö- 
rare. -eelsröl, -en, f. = Krakeel. -slerisch, 
-6elig, a. fallen för krakel, grälaktig, bull- 
rande. -eiboine, -elfülse, pl. kräkfötter. -ein, 
sv. itr. h. om vissa fåglars läte, ugt. kackla. -@R, 

-‚m. = Krake. 

Kralllie, -r, f. aim. }, klo. -en, sv. ir. h. o. tr. 
rifva, klösa, gripa med klorna. -snhaft, -icht, 
a. kloformig. -Ig, a. 1. kloformig. 2. för- 
sedd med klor, i sht i sms., t. ex. länga» som 
har långa klor. 

Kram, -e t, m. 1. kram, kramvara, korta va: 
ror. Bil. da liegt der a ! pladask ! där ligger 
härligheten! das pa/st gerade in seinen m 
det är ngt för honom. 2. krambod; kram- 
handel. Einen m anfangen : öppna en kram- 
bod. :bambuli, -[s], 0, m. krambambuli, a) 
ett slags glögg, Db) ett slags likör, C) F dricksvara 





itr. intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, 80. svagt, Er. transitirt verb. Å. har haben, 8. bar sein till hjälpverb. 


Krambude u 


- 


287 0 — 


Krausminze 





i allmb. -hude, /. (marknads)ständ med kram- 
varor. -en, sv. itr. h. 1. utbjude, hålla, ut- 
breda sitt kram till salu. 2. am. tr. In el. 
unter etw. m gräfva i, leta bland, genom- 
snoka ngt, etw. zu m haben: ha ngt att 

' plocka, styra, syssla med. ' 

Krämor, -, m. krämare, kramhandlare. 

Krämersi, 0, f. gräfvande, letande, snokande. 

Krämerliöi, 0, /. krämaryrke, kramhandel. -geist, 
m. krämaranda, -haft, a. krämaraktig. -In, 
«nen, f. krämerska. -isch, a. krämaraktig. 
-lehrling, m. bodbetjänt, bodgosse. -mälsig, 
a. krämaraktig. -wala]re, /. kramvara. 

Krämilhandel, m. kramhandel. -laden, m. kram- 
bod, kortvaruhandel. -markt, m. marknad 
där blott kramvaror salubjudas. | 

Krammetsiibeere, f. enbär. -vogel, m. krams- 
fågel. 

Krampe, -n, /. krampa, murband, hake. 

Krämpe se Krempe. -I, I. -s, 0, m. kram, 

. skräp, lumpor. II. se Krempel I. -In, sv. 
tr. o. itr. A. 1. samla lnmp, vara lumpsam- 

. lare. 2. se krempeln 1, 3. -n se krempen. 

Krampf, -e t, m. kramp. -en, sv. I. tr. o. rf. 1. 
krampaktigt sammandraga(s). 2. krampak- 

. tigt haka (sig) fast. II. itr. h. hafva kramp. 
-haft, -ig, a. 1. krampaktig, konvulsivisk. 2. 
stud. oerhörd, kolossal. 

Krämpier, -, m. 1. lumpsamlare. 2. se Kremp- 
ler 1. 

Kramts- se Krammets-. 

Kran, -e t, m. kran. 

Kranich, -e, m. 1. trana. 2. tekn. kran att lyfta 
med. -schnabel, m. 1. trannäbb. 2. bot. a) pe- 
largonie, b) näfva, geranium. 

krank, -er t, a.. 1. sjuk. w an Leib und Seele: 
sjuk till kropp och själ, m an der Brust 
sein: hafva bröstlidande, m an den Masern: 
sjuk i mässlingen, Sich m lachen: skratta 
sig förderfvad. 2. poet. matt, svag. 

Kränke, -n, /. fallandesot. -Iöl, 0, f. sjuklig- 
het. -In, sv. itr. h. vara ejuklig, klen, skral. 

kranken, sv. str. h. vara sjuk, sjuklig. An etw. 
(dat.) m lida af ngt. 

kränken, sv. I. tr. kränka, såra; X plåga, smär- 
ta, röra. Js Rechte ev. jn an seinen Rechten 
av träda ngns rättigheter för nära. II. rf. 
blifva ledsen, känna smärta, röras. Sich zu 
Tode blifva dödligt sårad, dö af sorg. 

Krankenllanstalt, /. sjukhus, -hem. -boricht, m 
sjukrapport. -hesüch, m. sjukbesök. -bett, 
n. sjukbädd, -säng, -läger. -dlät, /. sjukdiet. 
-haus, n. sjukhus. -korb, m. sjukbär. -kost, 
J. sjukmat. -lager = Krankenbett. -plloge, 
F. sjukvård. -pfleger(in), m. (.) sjukskötare 
(-erska). -saal, m. sjuksal. -sänfte, f. sjuk- 
bår. -stubs, /. sjukrum. -wagen, m. mil. sjuk- 
vagn, ambulansvagn. -wärter(in), m. (f.) 
sjukvårdare (-erska). -zimmer, n. sjukrum. 

krankhaft, a. sjuklig, osund. -igkelt, /. sjukligt 
tillstånd. 


Av = föregående uppslagsord. 


Krankheit, f£. sjukdom, sjuka: In eine m [ver-] 
fallen: få en sjukdom, sjukna. -sbericht, m. 
bulletin. -serschoinung, /., -szoichen, a. sjuk- 
domssymptom. 

kränklilich, a. sjuklig, skral, klen. -lichkelt, f. 
sjuklighet, klenhet. -ling, -e, m. sjukling, 
klen person. -ung, f. kränkning, förödmju- 
kelse, skymf. 

Kranz, -e t, m. 1. krans, 2. Aränzchen: för- 
ening, sällskap. -hinder(in), m. (f.) krans- 
bindare (-erska). 

Kränzlichen, -, n. se Kranz. 
kransa. 

Krapfen, -, m. aim. Kräpfchen, -lein, tårta med 
fyllning, frukttärta. 

Krapp, -e, m. krapp(rot). 

krals, a. 1. krass, grof. 2. sta. rå, okunnig 
om studentseder. 

Krater, -, m. krater. 

Kratz, -e, m. gom rifning förorsakad ojüämnbet, skrä- 
ma, rispa. -hürste, /. kratsborste; F ona. 
motspänstig, butter person. -®, -n, f. 1. 
karda. 2. skrapa, skrapjärn. 

Krätze, -n, /. 1. med. kliande utslag, skabb. 
2. tekn. metallaffall, elagg. 

Kratzileison, n. skrapa, skrapjärn, fotskrapa. 
on, sv. I. itr. h. o. tr. 1. rifva, skrapa, 
krafsa, klösa. 2. klottrande nedskrifva, 
klottra dit. 3. Auf der Geige fila på fiol. 
4. skrapa, borsta med kratsborste; karda. 
U. itr. s. F springa, skala, schappa. -or, -, 
m. 1. person som skrapar m. m. se föreg. 2. &) 
skrapa, skrapjärn, b) krats. 

Krätzer, -, m. 1. = Kratzer 2. 2%. dåligt vin 
som rifver i halsen. 

Kratzliiüfs, m. F 1. skrapning med foten via 
hälsning, Skrap-ut. 9. person som ständigt skrapar 
med foten, artig, kruserlig person. 3: krafsande 
höna. 4. pm. kräkfötter. -fllsler, -, m. = 
Kratzfufs 2. -ig, a. 1. borstig, rifvande. 2. 
knapp. 

krätzig, a. behäftad med utslag, skabbig ; bita. 
motbjudande, vedervärdig. 

Kräuel, -, m. gaffel med böjda klor. 


on, sv. ir. be- 


| kraullein, -en, sv. tr. sakta Tifva, pillra, klia. 


Bila. jm die Ohren. tala ngn till behag, 
smickra ngu. 

kraus, a. 1. krusig, rynkad. Das Gesicht el. 
die Stirn a ziehen: rynka pannan. 2. via. 
brokig, förvirrad, vild. Es zu m machen: 
gå för långt. -@, -n, f. 1. sw. Kräuse, kru- 
sighet. 2. krås, veckad remsa. 

Kräusel, -, m. 1. se Kreisel. 2. ut. n. litet krås. 
-gissn, rn. krusjärn. -n, krausen, kräusen, sv 
I. tr. krusa, ringla. II. iir. s. ringlande upp- 
stiga, ringla sig. -ung, f. krusning. 

Krauslieminze, /. krusmynta. -haar, n. krusigt 
hår. -haarig, -härig, a. krushärig. -heit, /. 
krusighet. -kehl, m. kruskäl. -kopf, m. krus- 
hufvud, -köpfig, a. krushärig. -lich, a. litet 
krusig. -minzo, /. krusmynta. 


" äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Kraut 


Kraut, -er +, n. 1. ört, växt; kou. grönt, grön- 
saker. F ein eigenes m en besynnerlig kur- 
re. 2. blad i sht på rotfrukter. Ins av schie/sen 
el. wachsen: drifva för mycket blad så att 
kraften tages från frukten, das liegt wie und 
Rüben durch einander : det ligger huller om 
buller, om hvartannat. 8. kål. Grünes w 
grönkäl. 4. m und Lo:: krut och kula, skott. 
"8, -n, f. rensning af trädgärdsland m. m. "OM, 
sv. tr. TENSA bort ogräs från. 

Kräuterllarznel, f. vegetabilisktläkemedel. -auf- 
gufs, m. dekokt på örter. -büch, n. 1. örtabok. 
2. herbarium. -frau, f. örtplockerska. -Ig, 
a. betäckt med örter. -käse, m. kryddost. 
-kenner, m. örtkännare, botanist. -kunde, f. 
botanik. -n, sv. itr. å samla örter. -salat, m. 
grönsakssalat. -sammier(in), m. (f.) örtsam- 
lare (-erska). -suppe, /. grönsoppa. -wein, 
m. aromatiskt vin. 

Krautilfeld, n. fält med kål eı. grönsaker. -gar- 
ten, m. köksträdgärd. -gärtner, m. trädgärds- 
mästare som odlar grönsaker. -haft, a. ört- 
artad. -händler, m. grönsakshandlare. -ig, 
u. örtartad. -junker, m. F landtjunkare; pl. 
üfv. knapadel. -markt, m. 1. grönsaksmark- 
nad. 2. grönsakstorg. -werk, n. allehanda 
örter. | 

Krawåll, -e, m. F kravall, tumult. -on, sv. itr. 
h. F styra till kravall, bråka. -er, -, m. F 
kravallmakare, orostiftare. -ieren = krawal- 
len. 

Krawätte, -n, f. (herr)halsduk. 

Kreatür, -en, f. aim. f, kreatur, varelse. 

Kröbs, -e, m. kräfta. -en, sr. itr. h. 1. fånga 
kräftor. 2. arv. s. krafla, krypa som en kräfta. 
-geschwür, n. mea. kräftböld, -sär. -haft, -Icht, 
-ig, a. kräftartad, kräft-. -lings, adv. bak- 
länges. -nase, f. rok. kräftskal med fyllning. 
-schore, f. kräftklo. 

kredenzlion, sv. tr. kredensa. -er, -, m. kreden- 
sare, munskänk. -teller, m. presentertallrik, 
bricka. -tisch, m. serveringsbord. 

Kredit, I. -e, m. kredit, betalningsanständ. II. 
(=), -[s], -s, n. kredit (mots. deber). -fählg, a 
som har kredit, solid. -genossenschaft, f. 
kreditförening. -ieren, sv. tr. o. itr. h. kre- 
ditera. -iv, -e, n. kreditiv. -les, a. utan kre- 
dit. -Iosigkeit, /. brist på kredit. 

Kreditor, -s,..dren, nı. kreditor, fordringsägare. 

kregel, a, munter, rask, flink. 

Kreidlie, -n, /. krita. F una. mit doppelter m 
anschreiben: debitera två gånger für samma 
sak, mit zehn Mark auf a. in der w stehen: 
vara skyldig tio mark. -ehaft = kreidig. 
-ein, -en, sv. tr. krita, bestryka, märka, rita 
med krita. -enhaft, -Icht, -ig, a. kritaktig, 
kritig. 

kreieren, sv. tr. kreera, utse, välja. 

Kreis, -e, m. 1. cirkel(linie), ring; rundning, 
rund kant. 2. kretsgäng. 3. krets, sfär; sköte; 
sällskap. 4. krets, distrikt, förvaltningsom- 


ter. Iotransitivt, 


288 — 


kretinenhaft 


råde, fögderi. -abschled, m. ugr. landstings- 
beslut. -abschnitt, m. mat. segment. -aus- 
schnitt, m. mat. sektor. -bahn, f. cirkelformig 
bana, kretslopp. -behörde, f. ugr. kronofogde- 
ämbete, fögderistyrelse. -bewegung, /. krets- 
rörelse. -blatt, n. kretsblad, provinsblad. 
«bogen, m. cirkelbäge. -bote, m. ust. fjär- 
dingskarl. 

Kreisch, -e, m. gält skrik, skri, anskri. -en, 
sv. o. st. ter. A. o. tr. gält skrika, skria, gniss- 
la, fräsa, skära; kok. härdt steka. -or, -, m., 
-erin, -nen, f. person, djur med gäll stäm- 
ma; skrikhals. 

Kreisiidirekter, m. ugt. kronofogde. -drehung, f£- 
vridning, rotation. -el, -, ın. 1. hvirfvel. 2. 
snurra. -eln, sv. I. tr. A. o. 8. samt r.fl. enur- 
ra omkring, snurra (rundt), hvirfla; upp- 
stiga spiralformigt. II. itr. Ah. leka med 
(pisk)snurra. ILL. tr. snurra omkring. -elung, 
f. -en, sv. I. itr. h. 1. um. 8. o. rl. gå rundt, 
gå omkring, vrida sig, hvirfla, kretsa, cir- 
kulera. 2. bilda en krets, en cirkel; nd: 

‚rund. 8. se kreifsen. II. tr. 1. Gekreist: 

rund. 2. vrida omkring. 8. jag. spårande gå 
omkring villebrädet. -8F, -, m. jäg. person som 
spårar vinebrädet, underjägare, -fläche, /. cir- 
kelyta. -form, f. cirkel(form). -förmig, a. 
cirkelformig, rund. -gang, m. kretsgäng. 
gericht, a. ust. häradsrätt. -lauf, m. krets- 
lopp. -Iinie, /. cirkel(linie). -richter, m. ugr. 
häradshöfding. -schnitt, m. rund inskärning, 
skåra. 

kreifsilen, sv. itr. h. vara i barnsnöd, känna 
födslosmärtor, våndas. -erin, -nen, f. barn- 
sängskvinna, barnaföderska. 

Kreisiistadt, f. kretsstad, hufvudort inom en 
krets. -stände, pi. krets-, distriktsdepute- 
rade. -tag, m. kretsdag, ugr. landsting. -ung, 
J. 1. kretsande, hvirflande, kretslopp. 2. 
hvirfvel, krets, cirkel. 

Kremonöser, - -, m. kremonesare, a) person, b) 
violin från Cremons. 

Kremortårtari, -, 0, m. o. n. kremortartari, vin- 
sten. 

Kremplie, -n, /. (hatt)brätte. -el, I. -n, f. kar- 
da, ullkam. II. se Krämpel I. -simacher, m 
kardmakare. -oln, sv. tr. o. itr. h. 1. karda, 
kamma. 82. se krämpeln 1. 3. = toy. -en, sv. 
tr. vika upp. ler, -, m. 1. ullkardare. 2. se 
Krämpler 1. 

Kremser, -, m. 1. invånare i Krems, kremsbo. 
2. mänsitsig vagn, vurst. 

Krengel se Kringel. 

krepieren, sv. I. itr. s. (sjäHf)dö om ajur o. P om 
människor. II. tr. förarga, fürtreta. 

Krepp, -e ei. "8, m. krepp. 

Kresse, -n, /. vor. Krusse (Lepidium). 

Kreszönz, -en, f. afkastning. 

Krethi und Plethl, oböft. subst. kreti och pleti. 

Kretin, -s er. -e8, m. kretin, missbildad idiot. 
-onhaft, a. kretin-, idiotisk. 


rå. refiexivt, 88. starkt, 8V. svagt, 7°. transitivt verb. Åh. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


Kretscham — 


-mor, -, m. krogvärd, värdshuevärd, 

kreuch, kreuck(s)t, fürkar. = kriech, kriech(s)t. 

Kreuz, -e, n. 1. kors. Ans m schlagen: kors- 
fästa, ins a. übers m, legen: lägga i kors, 
korsvis, übers m nähen: sy med korsstyng. 
In die m und Quere eı. kreus und quer: härs 
och tvärs, hit och dit. zıa. zu we kriechen: 
krypa till korset, gifva efter, ge tappt, taga 
till bönboken. Vanı. i svordomar ss. rw Donner- 
wetter! av sackerlot! m, Schock schwere Not! 
fan anamma! 2. korstecken. Ein m schla- 
gen, sich mit dem me segnen: göra kots- 
tecknet, korsa sig. Bna. das vw vor jm ma- 
chen: bedja Gud bevara sig för ngn. Ein 
av über etw. machen: a) öfverkorsa ngt, b) 
una. gifva ngt förloradt. 3. med. kors(ben), 
ryggrad, rygg. 4. yo. (ankar)krona. 8. kort. 
klöfver. ©. rröcttx ss. råmärke, gränssten. 
-abnahme, -abnehmung, /. korsnedtagning. 
-bandsendung, /. korsbandeförsändelse. -bild, 
n. krucifix. -binde, /. korsband. -brav, a. 
genomhederlig. -vouvert, n. korsband. -dern, 
m. bot. vägtorn (Rhamnus catharticus). -en, 
sv. I. tr. korsa. II. rf. korsa sig el. rpr. hvar- 
andra, göra korstecknet. III. itr. A. sjv. krys- 
82. -Or, -, m. 1. kreuzer (tyskt, numera blott öster- 
rikiskt skiljemynt = ugf. 1,8 öre). 2. sjö. ktyssare. 
-or6l, -en, f. sjö. kryssning. -eserfindung, f. 
korsets äterfinnande, korsmässa (8:e msj). -08- 
erhöhung, /. korsets upphöjelsefest, kors- 
mässa (14:e september). -fahrer, m. korsfarare. 
«fahrt, f. 1. korståg. 2. procession med kor- 
set i spetsen. 8. sjö. kryssning. -fidel, a. F 
glad och munter, lifvad. -gewebe, n. kyprad 
väf. -heer, n. korsfararhär. -herr, m. = 
Kreuzritter. -Igen, sv. tr. korsfästa. -Iger, 
> m. en som korsfäster, bödel. -Igung, f. 
korsfästelse. -lahm, a. ryggbruten, länd- 
bruten. Ja m schlagen: slå ryggen af ngn. 
-otter, f. vanlig huggorm. -predigt, f. kors- 
tägspredikan. -punkt, m. skärningspunkt. 
-ritter, m. korsriddare, korsherre. -schmer- 
zen, pi. ondt i ryggen. -träger, m. korsbä- 
rare; vita. korsdragare. -undquörzüge, pl. tåg, 
marscher härs och tvärs. -ung, /. korsning. 
unglücklich, a. F genomolycklig. -weilse, 
adv. korsvis. -woche, f. gängvecka. -zueht, 
f. korsning af Ajurraser. -Zug, m. korståg. 

kribbellig, @. hetlefrad, lättretlig. -kepf, m. 
brushufvud, hetlefr ad person. -köpfig = krib- 
belig. -n, sv. I. itr. h. 1. kräla, vimla. 8. 
sticka I huden, klia. II. tr. reta, förarge. 

Krib[B]skrab[h]s,odaj. m. Fkrimskrams, misch- 
masch. 

kriek, it). knäpp, kratsch, kras. -elél, -en, f. 
F 1. kråkfötter, klottrande. 2. förtretlig- 
het, förtret. -sikrackel, -, m. o. n. F = Krik- 
kelei 1. -ein, sv. tr. o. itr. h. F klottra, skrif- 
va kräkfötter. -ente, f. ärta. -krack = krick. 
‚ler, -, m. F kinkbläsa. -Iich, a. F kinkig. 


289 0 — 
Kretschliam, -mar, -s eı. -e, m. krog, värdshus. | 


Kristall 


Kridiia, 0, f. konkurs. -ür, -e, m. cessionant, 
bankruttör. 

Kriechlie, -n, f. 1. zod1. ärta. 2. vor. krikonträd. 
on, st. iir. Å. o. när ortföräudringen framhällen 8. 
krypa, kräla. -ente, /. ärta. -er, -, m., -erin, 
«nen, f. en som kryper, krypare, lismare. 
-er6l, -en, f. kryperi, lismeri. -srisch, a. 
krypande, lismande. -pflanze, /. krypväxt. 
«sucht, f. kryperi. 

Krieg, -e, m. krig, strid. In den w ziehen: 
draga uti krig, ordspr. im we gilt Kriegsge- 
brauch: så går det till i krig. -en, sv. I. itr. 
Ah. föra krig. II. tr. F erhålla, få, bekomma. 
-6r, -, m. krigare, soldat. -erin, -nen, f. 
kvinnlig krigare, amason. -srisch, a. krigisk. 
«fertig, a. rustad (till krig). -führung, f. krig- 
föring. 

Kriegsliadel, m. krigaradel. -baukunst, /. krigs- 
byggnad, fortifikation. -bedarf, mn. krigsför- 
nödenheter. -bereit, a. rustad, på krigsfot. 
-bereitschaft, /. rustadt tillstånd, krigsfot. 
-eröffnung, /. krigets, fiendtligheternas bör- 
jan. -fach, a. krigaryrke. -fall, m. Im a i 
händelse af krig. -froh, a. krigsiysten, kri- 
gisk. -gemäfs, a. på krigsmaner, efter krigs- 
bruk. -geschrel, n. stridsrop, härskri. -ge- 
töse, -getümmel, ». stridstumult: -handwerk, 

"An. krigaryrke. -berr, m. regent i en krig- 
förande stat. -lauf|t], m. krig(sförlopp). -leu- 
te, pl. krigsfolk. -lustig, a. krigslysten.-macht, 
J. 1. krigsmakt. 2. krigförande makt. -mann, 
m. 1. krigsman, krigare. 2. krigserfaren 
man. -pflicht, f£. värnepligt. -pflichtig, a. 
värnepligtig. -pflichtigkelt, /. värnepligt. 
«recht, n. 1. krigebruk, krigets rätt. 2. krigs- 
lag. 8. krigsrätt. -ruf, m. 1. härskri. 2. ro- 
pet ’till vapen”. -spräche, f. militärspråk. 
«stand, m. krigsfot. -stouer, f. krigsgärd. 
-wagen, m. stridsvagn. -zucht, f. krigstukt. 

kriminäl, a. kriminell, kriminal-, brottmäls-. 
-gerichtlich, a. brottmäls-, kriminell. -ge- 
richtsbarkelt, /. rättsskipning i brottmål. 

krimmeln, sv. itr. h. kräla, krätande vimla. 

Krimmer, -, m. 1. invånare på Krim. 2. atv. n. 
grått lamekinn från Krim. 

Krimplie, 0, f. krympning. In die m gehen: 
krympa. -en, sv. itr. s., tr. o. rl. krympa. 
«er, -, m. (klädes)krympare. -erpförd, n. mil. 
öfvertalig häst, reservhäst. -frel, a. som ej 

mper. 

Krimstocher, -, m. ett slags fältkikare. 

Kringe, -n, f. ringtormig bärvalk för hufvudet. -I, 
-, m. 1. ring. 2. kringla. -lig, a. ringlande, 
-In, sv. rl. ringla sig, slingra eig. -n, -, m. 
= Kringe. 

Krinoline, -n, f. krinolin. 

Krippe, -n, /. krubba. -nbeifser, m. krubbitare. 
-nreiter, m. parasit, person som lefver på andras 
bekostnad (egentl. en som för sin häst till andras krabbor). 

Krislie, -is, Krisen, f. kris. 

Kriställ sc Krystall. 





Av == föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. ? har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre BYSEN. 


Tysk-svensk skolordbok. 


AS 





Kriterium — 


Kritliörium, -[s], ..ien, n. kriterium, känneteo- 
ken. -ik, -en, f. kritik, granskning. -ikäster, 
-‚.m. kritikast, häcklare. -iker, -, m. kriti- 
ker, granskare. -Isch, a. kritisk. -isieren, 
sv. tr. o. ir. h. kritisera, granska, bedöma. 

Krittel, -s, 0, m., -6i, -en, f. häcklande, mäst- 
rande, tadelejnka, smäaktigt klander, smä- 
aktig anmärkning. -or, -, m. häcklare. -erin, 
«nen, f. häcklerska. -ig, a. 1. benägen att 
häckla, gnatig, smäaktig. 2. mycket fin, 
petig. -n, sv. itr. h. o. tr. 1. häckla, smä- 
aktigt kritisera. 2. reta, förarga. 

Krittiller = Kritteler. -Ig = krittelig. 
m. = Kritteler. 

Kritz, -e, m. raspning; streck, penndrag. -siel, 
-en, /. klotter, kräkfötter. -ein, -en, sv. itr. 
h. o. tr. 1. raspa. 2. klottra. -ler, -, m., -lerin, 
«nen, f. klottrare. -licht, -lig, a. klottrig, 

. svårläst. 

Krokodil, -e, n. krokodil. 

: Krokos, Krokus, -, -, 1. bot. krokus. 

kroilllon, kröllen, sv. I. ir. rulla, krusa, böja. 
II. itr. h..em orren: spela, -erbsen, pl. hela ej 
silade ärter. -haar, a. beredt, krusadt tagel. 
-hecht, m. kromgüdda. 

Krönllamt, a. 1. direkt under kronan lydande 
ämbete. 2, hoftjänst. -beamte(r), m. kunglig 
(käjserlig) tjänsteman; kronobetjänt. -be- 
werber, ». tronpretendent. «blume, /.dor.kron- 
lilja. -®, -n, f. aim. t, 1. krona. Bild. jm an die 
a greifen: träda ngn3 ära för nära; F es 
ist mit ihm nicht ganz richtig unter der m 
det stär ej rätt till med honom, han är ej 
vid sina sinnens fulla bruk, etw. in der m 
haben: a) vara litet på sned, på tre kvart, 
b) vara vresig. 2. krona, a) mynt = 10 mark = 
8,89 kr., b) blomkrona, c) ljuskrona, d) astron., e) på 
träd, f) jäg. öfversta delen af hjorthorn, bestående af 


-ing, "eg, 


mer än två spetsar, g) dels = stat, de!s = regering, . 


m. m. 

krönen, sv. tr. 1. kröna. 2. F sätta horn på, 
göra till hanrej. 8. Gekrönt: försedd med 
krona, med Krongehörn. 

Kronliengold, n. 18-karatigt guld. -enlos, a. 
utan krona. -enorden, m. kronorden. -anträ- 
ger, m. krönt furste, krönt hufvud. -erbe, 
m. tronarfvinge. -gehörn, n. hjorthorn slu- 
tande i mer än två spetsar. -gut, n. krono- 
gods. -ig, a. i sms. ss. hochw bärande hög 
krona. +leuchter, m. ljuskrona. -prinz, m. 
kronprins. -prinzessin, /. kronprinsessa. 
-prinzlich, a. kronprinsens, kronprins. Die 
wen Herrschaften: deras kung]. högheter 
kronprinsen och kronprinsessan. -steuer, f. 

. kronoutskylder. 

Krönung, f. kröning. 
medalj. 

Kropf, -e t, m. 1. kräfva; hals. 2. mea. hals- 
körtelns förstoring, goitre (struma). 

kröpfen, sv. I. itr. Ah. äta (om fåglar med kräfva). II. 
tr. 1. göda guss. 2. böja, kröka i vinkel. 


-smünze, f. krönings- 





290 


Eräppling 


Kropfente, f. soo. vigge (Fuligula). . 

Kröpfer, -, m. = Kropftaube. - 

Kropfligans, /. pelikan. -Icht, -ig, kröpfig, a. 1 
= kropfkrank. 2. som stannat i växten. 9. 
böjd, bildande ett knä, en vinkel. -krank, 
a. lidande af Kropf 2. -stein, m. hörnsten 

å simser. -taube, /. sool. kroppdufva 
kröschen, sv. tr. kok. bryna. 

Krötlie, -n, /. 1. padda; vita. P argbigge, Fpy- 
re, kryp. 2. pı. P pengar. -enstecher, m. P 
värja, dålig knif, köksknif. -ig, -isch, a. 
ondsint, giftig, envis. . 

Kroup se Krupp. Krucifix se Kruzifix. 

Krücke, -n, f. krycka. 

Krug, -e t, m. 1. kruka; stop, stänka, kanna, 
urna. 2. krog, värdshus. 

Krüger, -, m. krögare, värdshusvärd. -Öl, 0, f. 
krögeri. 

Krüglifiedier, m. birfilare. -gerechtigkait, /. ut- 
skänkniugsrättighet. -weise, adv. stopvis. 

Kruke, -n, /. stenkruka, krus. 

Krume, -n, f. atm. +, 1. inkräm : bröd, malle. 2. 
‚smula. 3. öbr. a) matjord, b) sädesbrodd. 
krümelliig, a. som amular sig, kornig. -n, sv. 
I. itr. k. smula sig, söndersmulas. IL tr. 
söndersmula. -»zucker, m. 1. krossocker, 

strösocker. 2. kem. drufsocker. 

krumen, sv. = krümeln. 

krumm, -er. [1], a. krokig, krökt, böjd. Einen 
wen Rücken ei. Buckel machen: kröka rygg, 
we Finger machen: vara längfingrad. m 
biegen: kröka, böja; m gehen: gå krok- 
(tyggig), bna. es geht wm mit ihm: det går på 
tok för honom; sich w halten: gå krok- 
(rygg)ig; sich mw lacken: skratta sig för- 
derfvad; F bud. etw. u nehmen: illa upp- 
taga, blifva stött öfver ngt; ja m schlie- 
Ssen: belägga ngn med bojor så att han ej kan 
hålla sig rak; w werden; blifva krokig, krö- 
kas, böjas. -lästig, a. som har krokiga gre- 
nar. 

krümmbär, a. möjlig att kröka. 

Krummilbein, n. o. m. kobent a. hjulbent per- 
son. -buckel, ». krökt rygg; lismare. 

Krümme, -n, /. krokighet; vua. krokväg, smyg- 
väg. -n, sv. tr. kröka, böja. 

krumm nokia, a. med svängd, rund yu. -hals, 

. halsvred. -holz, ». vridet, svängdt trä- 
stycke, krumträ, krumtimmer. -horn, x. 
krökt horn. -linie, /. kroklinie. -linig, a 
kroklinig. -stab, m. krumstaf. 

Krümmung, /. krökning, krök; krokväg. 

Krümpe, krumpen, krümpen se Krimpe(n). 

Krupp, -[s], -s, m. strypsjuka, krup. -®, -r, f. 
stycke mellan länd o. svans på hästar. 

Kröppel, -, m. krympling, invalid. -baum, m 
förkrympt träd, dvärgträd. -bein, n. stym- 
padt, förkrympt ben. -haft, -icht, -ig, a. för- 
krympt, ofärdig, stympad. -n, sv. itr. A. o. 
rl. röra sig sam en krympling, krypa, kräla. 

Krüppling, -e, m. krympling. 


itr. intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, 8V. svagt, $T. transitirt verb. Å. bar haben, 8. har sein till bjälpverb. 


Kruste — 

Krustile, -n, f. aim. t, skorpa, kant, skal. -en- 
t[hjier, 2. zoo. kräftdjur. -Ig, @. betäckt med 
en skorpa, ett skal. 

Kruzifix, -e, n. krucifix. 

Kryptlla, -s, -0, -n, f. krypta, kraftkyrka. -0- 
gåm, -[e]s -en, n. bot. kryptogam. 

& ‚-e, m. o. n. kristall. -druse, f. min. 
kristalldrus. -en, a. 1. af kristall, kristall-. 
2. kristallklar. -feuchtigkeit, /. mea. kristall- 
vätska. -ig, a. kristallartad, kristaliklar. 
-inisch, a. min. kristallinisk. -Isieren, sv. tr., 
ter. 5. o. rl. kristallisera. 

Kühel, -, m. o. KF Rn. bytta, (trä)ämbare, trä- 
kruka. 


Kubfklifäls, m. kubikfot. -meter, m. kubikme- 


ter. -wurzel, f. mat. kubikrot. 

kubisch, a. mat. kubisk. 

Xübler, -, m. tunnbindare. 

Kubus, os > el. Kubi, m. mat. kub. 

Küche, -n, f. 1. kök. F vua. ja in die rechten 
weisen: visa ngn hans rätta plats, ja in des 
Teufels a. Henkers m dringen: bringa ngn 
i knipa. 2. a) matlagning, t. ex. die a ver- 
stehen: förstå sig på, vara skicklig i mat- 
lagning, b) mat, t. ex. eine gute u, führen: 
lefva godt, kalte m kallmat. 

«licheln, sv. itr. h. o. tr. baka (bakelser, ka- 
kor, tärtor). 

Küchen, -, m. aim. Küchlein, Küchel[chen], ba- 
kelse, tårta, kaka; pannkaka, våffla m. m. F 
Ja m! iron. jo pytt, det kan du inbilla dig, 
ein a sein: komma på ett ut. 

Küchen, -,n. am. Küchlein, Küchel[chen], kyck- 
ling. 

Küchenlibedien[ste]te(n),p!.köksbetjäning,köks- 
personal. -dragener, m. F köksbjörn. -garten, 
m.köksträdgärd. -gerät[h], -geschirr,n. köks- 
kärl, köksattiralj. -Junge, m. kökspojke. -la- 
tein, n. kökslatin. -meister, m. köksmästare. 
-übst, n. frukt till matlagning. 

Kücheniirad, n. bakelsesporre. „schleber, m. 
kakspade. 

Küchler, -, m. finbagare. 

Kuck, kucken, Kuckar se Guck-. 

Kücken = Küchen. 

Kuckuck, I. -e, m. 1. gök. 2. ertem. för djäfvul, 
t.ex. geh zum av! hol dich der a! dra åt 
h—-e! 3. person, sälle; hanrej. I. :tj. kuku. 
on, sv. ir. Ah. o. tr. 1. gala som göken, rOpa 
kuku. 2. göra till hanrej. 

Kufe, -r, f. aim. t, 1. balja, kar, så. 2. (släd-) 
med. 

Küfer, -, m. 1. tunnbindare. 2. föreståndare 
för en vinkällare, källarmästare. -6, -en, f. 
källarväsen, källarmästarbefattning. -n, sv. 
str. h. utöfva tunnbindaryrket, vara tunn- 

. bindare. 

Kuft, -e, n., -0, -n, f. sjö. koff. 

Küfnsr = Küfer. 

Kugel, -n, /. aim. }, kula, klot, bäll, sfär, glob. 
-bahn, f. ett klots, en kulas bana, mn. kul- 


2901 — 


Kulturpfianze 


bana. -beuher, m. bilboke. -büchse, f. stud- 
sare, refladt gevär. -fang, m. 1. bilboke. 2. 
ekottvall. -fast, a. skottfri. -fläche, f. mat. 
sfärisk yta. -form, £. 1. kulform. 2. klotform. 
-förmig, a. klotformig, sfäriek, rund. -förmig- 
keit, f. klotformighet, klotlikhet. -haufe[n], 
m. mil. kulstapel. -Icht, -ig, a. klotformig, 
klotlik, rund. -n, sv. I. tr. 1. rulla. 2. göra 
klotformig, runda, afrunda. II. rf. 1. rulla. 
2. blifva klotformig, rundas. F sich vor La- 
chen » agt. Vara nära att kikna af skratt. 
III. itr. 1. s. rulla, tillra. 2. r. a) leka med 
kulor, b) omrösta med: kulor. -saat, f. poet. 
kulregn. ‘spritze, /. kulspruta. -ung, f. rul- 
lande m. m. se kugeln. -wahl, f. votering 
med kulor. -zieher, m. krats, kultäng. 

Kuguär, -e ei. -8, m. zo01. kuguar. 

Kuh, -e +, /. ko. Blinde a blindbock. 

Küher, -, m. koherde. 

Kuhliglocke, /. koskälla. -haar, n. nöthär. -hes- 
sig, a. kobent. -kalb, n. kvigkalf. „käse, ım 
ost af komjölk. 

kühl, I. a. sval, kylig; vita. kall, likgiltig. II. 

-[e]s, 0, n. = Kühle. -apparat, m. kylappa- 
rat. -8, -n, f. 1. svalka, kylighet; una. köld, 
likgiltighet. 9. = Kühlte. -en, sv. I. tr. sval- 
ka, kyla, afkyla. II. rf. svalka sig, afkylas. 
II. ir. A. go. blåsa (upp). -er, -, m. kylare, 
kylapparat. -fals, n. kylfat. -ig, a. kylig, 
sval. -Ing, -e, m. id (ask). -mittel, 7. med. Ky- 
lande medel. -rohr, n. kylrör. -salbe, f. mea. 
kylande salfva. -te, -n, f. sjö. kultje. -trank, 
m. svalkande dryck. -ung, /. afkylning; 
svalka. 

Kuhmagd, /. ladugårdspiga. 

kühn, a. djärf, oförekräckt, dristig. 

Kuhne, -n, f. kalkon. 

Kühnliheit, /. djärfhet; djärf handling. -lich, 
adv. djärft, oförskräckt. -Iing, -e, m. djärf 
person, väghals. 

Kuhllpockengift. rn. vakcin. -reigen, -reihen, m 
vall-lät. -schelle, /. koskälla. -schluck, m. 
F väldig klunk. -stall, m. fähus. -weizen, m 
dot. kovall, kohvete. 

Kujön, -e ev. -s, m. kujon, pultron. -ieren, sv. 
tr. kujonera. 

Küken se Kilchen. 

Kukllu[o]k se Kuckuck. -ümer, -n, f. gurka. 

kuillånt, a. tillmötesgående, som ej gör svå- 
righeter, rask, ferm. -ånz, 0, f. tillmötes- 
gående, jfr föreg. -Inårisch, a. kulinarisk. 

Kulisse se Coulisse. kullern se kollern. . 

Kulm, -e, m. höjd, bärgstopp. -inieren, sv. itr. 
Ah. kulminera, nå sin höjdpunkt. 

Kult, -e, m. kult, dyrkan. -Ivierbär, a. möjlig 
att kultivera. wieren, sv. tr. kultivera, be- 
arbeta, uppodla. -Ivierung, /. 

Kultur, -en, f. kultur, odling, bildning. -fählg, 
a. mottaglig för kultur, för civilisation. 
-geschichtlich, a. kulturhistorisk. -pflanze, 
f. kulturväxt, odlad växt. 


Av = föregående uppslagsord. ” Aktz sms. Ö saknar plar. + har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Kultus 


232 


künstlerisch 


Kultus, -, Kulte,m. = Kult. -minister, m. kultus-, | /. betygande, bevis, prof. -ig, a. 1. kunnig, 


ecklesiastikminister. -ministerium, n. eckle- 

. "‚siastikdepartement. 

‚Kumi[l]s se Kumys. 

Kumme, -n, /. aim. t, 1. (sopp)skäl, bål, fat. 
2. kar, bassäng. 

Kümmel, -, m. 1. kummin. F via. vw und Salz: 
blandadt svart och hrvitt. 2. (kummin)brän- 
vin. -bruder, m. vän af flaskan, sup-ut, -fla- 
sche, /. bränvinsflaska. -n, sv. I. tr. krydda 
med kummin. II. str. h. F hälsa på flaskan, 
supa. 

Kummer, -s, 0, m. 1. bekymmer, sorg. 2. be- 
kymmersamt läge, elände. -frel, a. sorgfri. 
-gefühl, n. (känsla af) sorg. -haft, a. bekym- 
mersam. -krank, a. tärd af bekymmer. 

klimmerillich, a. bekymmersam, eländig, jäm- 
merlig,behöfvande, torftig, förkrympt,karg, 
knapp. -ling, -e, m. 1. stackare, kräk. 2. 
gurka. 

kummarilios, a. bekymmerfri. -R, sv. itr. h. 1. 
lida nöd. 2. sörja» nedtyngas af bekymmer. 

kümmerlin, sv. I. ir. h. 1. = kummern. 2. utv. 
s. vara förkrympt, utveckla sig klent, tyna, 
med nöd draga sig fram. II. ir. 1. bekymra, 
bedröfva. 2. Jn „m, vara föremål för ngns 

. Omsorg, bekymra, angå, röra ngn. UI. rf. 
1. bekymra sig, sörja, über etw. (ack): öfver 
ngt. 2. Sich um etw. m bekymra, bry, vårda 
sig om ngt. -ni[l]s, -se, f. bekymmer. 

kummorlischwer, a. nedtyngd af bekymmer; 
bekymmersam. -stunde, /. sorglig stund, 
sorgens stund. -thräne, /. bekymrete, sor- 
gens tår. -voll, a. bekymmersam, bekym- 
merfull. 

Kummet, -e, 8. bogträ; sele. 

Kump, -e, m. = Kumme. -ün, -e, m. kamrat, 
sälle, ture. -an, -, -f, -e, m. = Kumme. 

Kum? se Kummet. 

kumulierllen, sv. tr. i sht jur. kumulera, hopa. 
«ung, f. hopande. 

Kumys, -, 0, m. kumys (jäst stomjölk). 

kund, predikativt a. o. adv. 1. bekant, känd. m 
geben, machen, thun (utv. smnskrifvet): tillkän- 
nagifva, bekantgöra,kungöra, offentliggöra, 
meddela, utv. m und zu wissen thun; mw ge- 
ben utv. visa, ädagalägga. 2. X einer (gen) 
Sache m sein: känna till ngt. -bär, a. be- 
kant, känd. 

kündbär, a. uppsägbar. 

Kundbarkeit, /. egenskap att vara känd, of- 
fentlighet, kännedom. 

Kündbarkeit, /. uppsägbarhet. : 

Kunde, -n, I. m., atv. X /. 1. kund. 2. person, 
sälle. II. /. 1. underrättelse, kännedom. 2. 
kunskap, kunnighet, lära. 

kinden, sv. tr. 1. tillkännagifva, kungöra, 
meddela. 2. uppsäga. 

Kundllenbrot, n. bröd åt kunder. -eneigarre, /. 
god cigarr å kunder. -enzahl, f. antal kunder. 
-gebend, a. som visar, ädagalägger. -gabung, 


erfaren, bekant med. Einer (gen.) Bache n 
sein: a) känna till, b) förstå sig på, vara 
hemmastadd i ngt. 2. = my. 

kündig, a. bekant, känd. -en, sv. = künden 2 
o. K 1. -ung, f. uppsägning. 

Kundilin, -sen, f. (kvinnlig) kund. -machung, 
J. tillkännagifvande, kungörelse. 

Kundschaft. J: . 1. a) egenskap af kund, b) samt- 
uge kunder. 2. kunskapande, späjande, re- 
kognoscering, underrättelse, upplysning. 
-on, sv. tr. o. itr. h. kunskapa, späja, utfor- 
ska. -er, -, m. kunskapare, späjare, spion. 
-erél, -en, f. kunskapande, spionerande. 
-erin, -nen, f. w Kundschafter. 

künftig, a. tillkommande, framtida, framde- 
les. Das me Leben: lifvet efter detta, die 
we Woche: nästa vecka. -hin, adv. fram- 
deles, hädanefter. -kelt, f. 1. framtid. 2. 
framtida tilldragelse. 

Kunkel, -n, f. 1. spinnrock, atv. spinnrocks- 
hufvud o. tätt. Bina Werg an der mn haben, 
an die nv bekommen: ha, få ngt att göra, 
etw. an der m haben: hafva ngt i sinnet. 
2. rom, samkväm där det spinnes, spinn- 
stuga. 3. kvinna, käring. -adel, m. adel på 
kvinnolinien. -frau, /. spinnerska. -hof, m. 
i spinnstugan uppvaktande kavaljerer. -Io- 
ben, n. förläning som ärfves äfven på kvin- 
nolinien. -n, sv. itr.å. hemligt syssla, i smyg 
tala, glunka. 

Kunst, -e +, f. 1. konst. Schwarze m svart- 
konst. 2. konststycke. -adel, m. konstnärs- 
adel. -anlage, f. X. talang, anlag för nga konst. 
2. (park)anläggning. -ausdruck, m. konst- 
ord, konstterm. -beflissen, a. konstidkande. 
-bellage, /. konstbilaga, konstafdelning. -be- 
ruf, m. konstnärskallelse. -dichtung, /. konst- 
poesi. -eifer, m. konstnit. 

Künstelllöi, -en, /. förkonstling. -n, sv. tr. o. 
itr. h. 1. arbeta konstmässigt. 2. på ett 
konstladt sätt ästadkomma, framkonstla, 
lätea, hyckla. Gekünstelt: konstlad, ona-- 
turlig, ekrufvad. 

kunstlierfahren, a. konsterfaren. -färber, m. 
skönfärgare. -färberei, /. skönfärgeri. -fer- 
tig, a. konstfärdig. -fertigkeit, f. konstfär- 
dighet. -gärtner, m. trädgärdsmästare. -gärt- 
norel, f. trädgårdsodling. -gebilde, ». konst- 
produkt, konstalster. -gegenstand, m. konst- 
sak. -gemäls, a. konstinässig. -genosse, m. 
konstnärskamrat, idkare af samma konst. 
-gerecht, a. konstmäsaig. -geschichtlich, a. 
konsthistorisk. -getriebe, r. maskin. -geübt, 
a. konstskicklig, konsterfaren. -gewebe, n. 
konstväfnad. -gewerbe, n. konstslöjd, indu- 
stri. -gewerblich, a. industriell. -geiff, m. 
konstgrepp, knep. -handlung, /. konsthan- 
del. -kenner, m. konstkännare. 

Künstler, -, m. konstnär. -heft, a. konstnärlig. 
-in,-nen, /.konstnärinna. tsoh,e. konstnärlig. 


ir. intrensitivt, vf. refiexivt, 88. starkt, SO. svagt, 67. transitivt verb. Å. har äaben, 8. har sein till hjälprerb. 


künstlern — 
"N, sv. tir. k. vara konstnär. -ruhm, m. konst- 

" närsrykte. -sohaft, f. 1. konstnärskap. 2. 

: samttige konstnärer, konstnärsförening. 

künstlich, a. 1. konstrik, konstnärlig, inveck- 
lad, konstgjord, artificiell, oäkta, lös-. '2. 
slug, slipad. -keit, /. 1. konstnärlighet. 2. 
konstighet, konstig sak. 

Kunstlillebhaber(in), m. ( f.), Künstling, -e, m. di- 
lettant, amatör. -los, a. konstlös, okonsttad, 
naturlig. -iosigkeit, /. konstlöshet, natur. 
-mälsig, a. konstmässig. -mittel, n. konst- 
medel, konstgjordt medel. -neld, m. yrkes- 
afund. -pause, f. iron. Ofrivillig paus emedan 
man kommit af sig. -Födner, m. vältalare. -röd- 
nerisch, a. vältalig, retorisk. -roleh, a. konst- 
rik. -reiter(In), m. (‚f.) konstberidare (-er- 
ska). -schuls, f. 1. konstskola, teknisk sko- 
la. 2. (konstnärs)skola, konstriktning. -sinn, 
m. konstsinne, smak. -sinnig, a. begäfvad 
med konstsinn?, med smak. -spräche, f. 
konstspräk, terminologi. -strafse, f. anlagd 
väg. -trie®, m. konstnärsinstinkt. -verlag, m 
konsthandel med förlagsröreise. -verständig, a 
{konst)kännar-. -verständige(r), m. konst- 
kännare. sell, a. konstrik. -welt, f. konst- 
närsvärld. -werk, n. konstverk. -widrig, a 
stridande mot konstens regler. -wiese, f. 
konstgjord äng, insädd åker. -wissenschaft- 
lich, a. estetisk. -wert, n. konstord, -term. 
-wörtein, sv. itr. h. i otid slä omkring sig med 
Konsttermer. 

kunterbunt, a. brokig, huller om buller. 

Kunz, 63 ei. -enfs], -e[n], m. npr. Konrad, jrr 
Heinz. 

Küpe, en, /. tekn. kyp. -nblau, ». kypblätt. 

Kupälille, -n, f. ten. kApell. -ieren, sv. tr. tekn. 
afdrifva, kapellera. 

Kupfer, -, n. 1. koppar. 2. am. [}], koppar- 
stick. 8. kopparfärgsdt Utslag i ansigtet; fin- 
nar. -ausschlag, m. = Kupfer 3. -blau, n. 
kopparblätt, bärgblätt. -blick, m. koppar- 
glans (glans af blank koppar). -farhen, -farliig, a. 
kopparfärgad. -goid, n. similor, ett slags mäs- 
sing. -grün, a. koppargrön, ärggrön. -haftig, 
a. kopparhaltig. -hütchen, n. kopparhatt, 
knallhatt. -Icht, -Ig, a. 1. kopparaktig, kop- 
parhaltig. 23. finnig. -lahn, m. kopparlan, 
oäkta guldlan. -lasur, m. kopparlasur, bärg- 
blått. -Hng, -e, m. kopparmynt. -#, I. a. af 
koppar, koppar-. II. sv. tr. beslä med kop- 
'par, förkoppra. -natter, /. äsping. -röt[h]e, 

.f. kopparröd färg. -sammiung, /. koppar- 
stickssamling. -schmied, m. kopparslagare. 
-stecher, m. kopparstickare. -stich, m. kop- 
parstick. tel, m. titelgravyr. -ung, f. för- 
koppring. werk, n.1.kopparverk. 2. plansch- 
verk med kopparstick. 

Kuppe, -n, f. atm. t, 1. runa bärgstopp. 2. finger- 
spets. 3. hufvud på spik el. nå. 4. hvälfd 
rundning. 

Kuppel, -n, /. 1. = Koppel 1, 2. 2. kupol. -är- 


293 


Kursbericht 


tig, a. kupolartad, hvülfd. -dienst, m. kopp- 
laryrke. -6, -en, f. koppleri, kopplande. -n, 
so. tr. 1. = koppeln. 2. atv. itr. å. koppla 
"(vara kopplare, kopplerska). 9. bygga i form af el. 
förse med kupol(er). Sich m höja eig ku- 
polformigt. Gekuppelt: a) kupolformig, b) 
försedd mied kupoXer). -pelz, m. F lön för 
koppling. Sich einen av verdienen: koppla 
ihop ett par. -ung, /. kopplande. 

-kuppig, a. i sms. försedd med Kuppe(n). 

Kuppler, -, m. kopplare. -6l, -en, f. koppleri, 
koppling. -haft, a. kopplaraktig, kopplär-. 
-In, -non, f. kopplerska. -Isch = kupplerhaft. 

Kur, -en, f. 1. mea. kur. Jn in der mn haben: 
hafva ngn under sin behandling, sköta ngn 
(om läkare). 9. se Cour. -Ant se courant. -Anzen, 
sv. tr. lexa upp, bkrubba upp. 

Kürllafs, -e, m. kyrass. -aseier, -e, m. kyras- 
sier. 

Kurät, -e, m. kyrkoherde, själasörjare. -6l, 
-en, f. kuratel, förmynderakap. -or, -s,..ören, 
m. kurator, förmyndare. -6rium, -[s], ..ien, 
n. 1. kuratel, förmynderskap. 2. knrators- 
konvent, samtitge kuratorer. 

Kurblle[l], -r, f. vef. -eln, -en, sv. tr. o. itr. h. 
vefva. 

Kürbis, -se, m. vor. kurbits; pumpa; kalabass. 

Kurlie, -», m. kurländare. -en, kören, sv. o. st. 
ir. välja, utvälja. -türst, m. kurfurste. -für- 
stent[k]üm, a. kurfurstendöme. -fürstin, :f.. 
kurfurstinna. -fürstlich, a. kurfurstlig. -gast, 
m. kurgäst, badgäst. -haus, ». 1. societets- 
hns via badort. 2. kurfurstligt hus. -hessen, 
a. npr. Kurhessen. -hotel, 2. hotell för bad- 
gäster. -hut, m. kurfurstehatt. -i&l, a. ku- 
rial-, kansli-. -lålion, pl. (kansli)formalite- 
ter. We, -n, f. 3. kuria. 9. rädsförsamling, 
kammare. "for, «e, m. kurir. -ioren, sv. tr. 
kurera, bota, jm eine Krankheit: ngn för 
en sjukdom. -In, -ner, f. kurländska. 

kurlös, a. kuriös, löjlig, besynnerlig. -Ität, 
"en, f., "um, -[s], ..sen er. ..sa, n. kuriositet, 
märkvärdirket. 

kürisch, a. kinkig, svår att tillfredsställa. 

Kurlikind,». adoptivbarn, fosterbarn. -ländiseh, 
a. kurländsk. -liste, f. förteckning öfver 
badgäster. -ort, m. kurort, badort. -pfalz, 
J. npr. Pfalz. -pfuscher(in), m. (f.) kvack- 
salfvare (-erska). 

Kurrlie, -n, /. kalkon. -en, sv. itr. h. kurra, 
mumla, knorra. -endäner, -, m. kringvan- 
drande djäkne, jrr oy. -Onde, -n, f. 1. skara 
kringvandrande djäknar som med säng söka för- 
värfra sitt uppehälle. 2. cirkulär. -Öndejunge, 
öndeschäler, m. kringvandrande djäkne. 
-ént, a. = courant. -éntschrift, /. tysk skrif- 
stil. -ig, a. 1. stridalysten, grälaktig. 2. be- 
synnerlig, egendomlig, komisk, rolig. 

Kurs, -e, m. kurs. 

Kürsaal, m. societetssal via badort. 

Kursiiabsohlag, m. bana. baisse, prisfall. „bericht, 








Av = föregående uppslagsord. 


* skta sms. Ö saknar plur. + har omijud. F famtijärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


24 — Laborant 


m. börsberättelse. -blatt, ». börsblad. -büch, | kurzliehrig, a. kortörad. -schrift, /. snabb- 

n. kommunikationstabell. skrift, stenografi. -schwänzig, a. kortevan- 
Kürschner, -, m. körsnär, buntmakare. "I, 0, | sad. -sichtig, a. 1. närsynt, na. kortsynt. 

f. körenärshandtverk. 2. hand. mer Wechsel: växel med kort sigt. 
kursliieren, sv. ir. k. cirkulera, vara i omlopp. | -sichtigkeit, /. närsynthet, nua. kortsynthet. 

-iv, a. kursiv. -fvschrift, /. kursiv (stil). -6- | -silbig, a. gram. kortstafvig. -stämmig, a. läg- 

risch, a. kursorisk, kursiv. -u$, -, „136, m. stammig. -stiellg, a. som har kort(a) stjäl- 

(andervisninge)kors, pensum. k(ar). -üm, adv. kort och godt, kort sagdt. 
Kurtisäne, -n, f. kurtisan. -wa[ajrengeschäft, 2. kortvaruaffär. -weog, 
Kurve, -n, f. kurva. adv. kort, helt kort, rent ut. -well, (-s), 0, 
Kürwürde, f. kurfurstvärdighet, JS, m. o. n., weile, 0, f. förströelse, tidsför- 
kurz, -er }, a. kort. m von Gedanken sein: | drif. -wolllg, a. roande, rolig. 

vara korttänkt, a und klein hauen: slå, | kusch, itj. kusch. -en, sv. itr. h. o. rl. kuscha, 

hugga sönder i smulor, av. F bid. grundligt | lägga sig, hålla sig tyst. 

mörbulta. In wer Zeit ea. in vem; inom | Kuls, -e }, m. kyss. 

kort, vor wem: för kort tid sedan, über m | kässilen, I. sv. tr. kyssa. II. se Kissen. -er, -, 

oder lang: förr eller senare. Einen wen | m. kyssande (person). -erél, -en, f. kys- 

Entschlufs fassen: fatta ett raskt beslut, | sande. -erig, -eriich, a. 1. kyestäck. 2. kyss- 

a entschlossen: beslutsam, m angebunden | lysten. -orn, sv. opers. Mich küssert: jag 

sein: handla raskt, um. vara kort om huf- | längtar efter kyssar. 

vudet, wen Prozefs ei. es w mitjm machen: | Kulsiifinger, m., -hand, £., -händchen, n. släng- 

göra processen kort med ngn, viel in wen | kyss. pia. etw. mit Ku/shand thun: hjärtans. 

Worten sagen: säga mycket i få ord, zu m gärna göra ngt. 

fallen eı. kommen a. schie/sen: komma till | Küste, -n, f. kust. -nbewohner, m. kustbo. -n- 

korta. F etw. nicht m kriegen: ej begripa | fahrer, m. kustfarare. -niahrt, /. kustfart. 

en sak. Den kürzeren ziehen: draga kor- | -nwäshter, m. kustvakt. -r, -, m. klockare. 

taste strået. -angebunden, a. kort om huf- | -rél, en, f. 1. klockarbefattning. 2. klockar- 

vudet. -ätfhjmig, a. som har kort ande- | gård. -tin, -nen, f. klockarfru. 

‚drägt, kortandad. -@t[h]migkeit, /. kort an- | Kustllöde, -n, m. = Kustos 1. -08, -, ..öden, m. 
. dedrägt, andtäppa. 1. kustos, uppsyningsman, väktare. 9. voktr. 
Kürze, -n, f. 1. vanı. ©, korthet, kort tid, kustod. 

kort uttryckssätt. In der m erzählen: be- Kutschlibook, m. kuskbock. 


Kureblatt — 





"8, "Nn, fs dim. t, 


rätta helt kort, etw. in der m abthun: göra 
processen kort med ngt, hastigt undan- 
stöka ngt. 2. gram. kort stafvelse. -n, sv. tr. 
1. förkorta, göra kortare. 2. afkorta, min- 
ska. Jn um den Lohn av undanhålla ngn 
hans lön, jm den Lohn av minska ngns lön. 


droska; diligens; vagn. -en, sv. itr. 3. o. hk. 
åka, köra. -enhaus, n. vagnshus, vagnslider.. 
-enhimmel, m. vagnstak, vagnskur. -enschiag, 
Mm. vagnsdörr. -entritt, m. fotsteg på vagnar. 
“er, -, m. kusk. -erhaft, -erlich, a. som en 
kusk, på kuskmanér. -ersitz, m. kuskbock. 


sieren, sv. ir. 8. o, å. åka, köra. -pförd, n.. 
vagnshäst. -wagen, m. droska. -. 

Kutte, -n, /. (munk)käpa. -in, pl. inälfvor. -n- 
träger, m. munk. -nvolk, n. munkar, kloster- 
folk. -r, -, m. kutter. 

Kur, -e, m. aktie i grufvor. 

Ky- se Cy-. 


kurzlierhand, adv. helt hastigt, i en handvänd- 
ning. -flüg[e]lig, a. kortvingad. -gefalst, a. 
kortfattad. -goschwänzt, a. kortsvansad. "BAR: 
rig, a. korthårig. -halsig, a. korthalsad. -Ie- 
bend, -lebig,a. kortlifvad. -Iebigkeit, /. kortlif. 

kürzlich, adv. 1. kort, i korthet. 2. nyligen, 
för kort tid sedan. 


L. 


-rig, a. fadd, söt, äcklig. -rn, sv. tr. o. itr. hk. 
1. lapa. 2. slicka, &. pladdra. 

Lablle, -n, /. vederkvipkelse, läskedryck. -e- 
bocher, -ekelch, m. vederkvickande, läskan- 
de bägare, dryck. -okühle, /. vederkvickande : 
svalka. -en, a) sv. I. tr. tillsätta löpe till, 
komma att löpna. II. rf. löpna. b) sv. tr. 
vederkvicka, läska, svalka. -erdån se Lab- 
berdan. -ét, a. kort. bet. -strank, m. läske- 
dryck. -lål, a. gram. labial, läpp-. -jäle, -n, 
J. gram. labial, läppbokstaf. -oränt, -en, m. 


L, förkortn. för a) lies: läs, b) Liter: liter. 

la, I. ig. la. II. adv. So m m, så där, så täm- 
ligen. 

La[a]b, -e, n. 1. löpe. 2. löpmage. -käse, m 
sötost. -kraut, n. mära (Galium).. -magen, 
m. löpmage. 

Labllan, -s eı. -e, m. 1. npr. Laban. 2. ar. -An- 
der, -, m. F flabb. -arum, -s, n. labarum, 
korsfana. 

Labbe, -z, f. 1. tjock, hängande läpp. 2. zool: 
labb. -r, a. sjö. laber. -rdan, -e, m. kabeljo. 


itr. intransitivi, "fl. refexirt, Sl. starkt, 80. svagt, EN, transitivi verb. Å. har Aaden, 8. har seim till hjälpverb. 


Laboratorium 


295 


lahm: 





laborant, laborator, kemist. -oratörium, -[s], 
„ten, #. laboratorium. -erieren, sv. itr. h. 
laborera. An etw. (äat.) av laborera med, lida 
af ngt. -säl, -e, a. vederkvickelse. -ung, f. 
1. löpnande. 2. vederkvickelse. -yrinth, -e, 
». labyrint. -yrinthisch, a. labyrintisk, vil- 
losam. 

Lachlibruder, m. skrattare. -®, -n. f. 1. skratt. 
Eine laute a. helle m aufschlagen: brista 
ut i gapskratt. 2. pöl, puss. 3. skog. 2) 1 ett 
träd inhugget Märke, b) märkt träd, gränsträd, 
c) inskärning, skåra i barrträd till kådans aftapp- 
Ding. 

lächeln, I. sv. itr. A. o. tr. le, leende säga, ut- 
tala, ingjuta. Sein Auge lächelte Freude: 
glädjen lyste ur hans ögon. II. -s, 0, n. le- 
ende. 

lachen, a) sv. I. itr. h. skratta, einer (gen.) Sa- 
che el. vanı. über eine Sache: åt ngt; una. le. 
Das ist zum m det år löjligt. II. tr. 1. skrat- 
tande säga, uttala, t. ex. ha, lachte der Kai- 
ser. 3. Sich (aut.) Seitenstechen m, skratta så 
att man fär häll. Sie können dich doch nicht 
um dein Ansehen a de kunna dock icke 
med sitt skratt beröfva dig ditt anseende. 
h) sv. tr. skog. 1. inhugga ett märke i, mär- 
ka. 2. göra en skåra i barrträd för kädans aftapp- 
ning. $. hugga upp, t. ex. einen Steig durch 
Buschholz. 6) -s, 0, n. skratt. 

Lachor, -, m. 1. skrattande (person), skrat- 
tare. 2. skratt, skrattsalva. -haft, a. skratt- 
lysten. -In, -nen, f. se Lacher. 

lächerlllich, a. löjlig. m» machen: förlöjliga. 
-fichkoit, f. löjlighet. -n, sv. tr. Ja m kom- 
ma, narra en att skratta, väcka ens löje, 
förefalla en löjlig. 

lachlihaft, a. löjlig. -Ig, a. 1. skrattlysten. 
8. full af pölar. -krampf, m. konvulsiviskt 
skratt. 

Lächler, -, m., -In, -nen, f. leende person. 

Lachliiied, n. lustig, skrattretande visa. -lust, 
J. skrattlust. -Iustlg, a.skrattlysten. -muskel, 
m. skrattmuskel. 

Lachs, -e [t], m. am. t, 1. lax. 2. F una. a) 
bredmunt kvinna, b) pengar, schaber, c) 

: stryk, päkolja. -forelie, /. laxöring. 

Lachtaube, /. skrattdufva. 

Lachter, -, n., -n, f. famn(mätt). 

Lack, -e, m. o. X n. 1. gummilacka, stock-, 
korn-, klump-. kaklack, schellack. 2. (lack-) 
fernissa. 3. (sigill)lack. 4. bot. gylienlack. 
-arbeit, /. lackerad vara. -6i se Lakai. -en, 
sv. = lackieren. -tarbe, f. 1. lackfärg. 2. 
lackerad färg. -firni[f]s, m. lackfermissa. 
-ieren, sv. tr. 1. lackera. 2. P lura, draga 
vid näsan. -ierer, -, m. lackerare. -ieder, n 
blankläder. -mus, -[ses], 0, n. lackmue. -stie- 
tel, m. blanklädersstöfvel. wa[a]re, f. lac- 
kerad vara. 

Lade, -n, /. aim. }, 1. låda, kista. Die mn des 
Bundes: förbundets ark. 2. a) handtverks- 


låda, b) skräsammankomst. 3. lan (tandlösa 
delen af hästars underkäk, på hvilken betslet hvilar). 
-brist, m. stämning. -damm, m. lastbrygga, 
kaj. -fählgkeit, /. so. lastdryghet, drägtig- 
het. -gobühr, /. lastningspengar. -geld, a» 
1. lastningskostnad. 2. stämningskostnad. 
-geschwindigkeit, /.laddningshastighet.-mäfs, 
n. krutmätt. -n, a) -t, m. aim. Lädchen, -lein, 
1. fönsterlucka. 2. (handels)bod. b) st. o. sv. 
tr. 1. lasta. Bina. auf sich mn ädraga sig, pä- 
taga sig, etw. auf jan m um. päbürda ngn 
ngt. 2. ladda. 8. inbjuda, bjuda; kalla. Vor 
Gericht m, kalla inför rätta, stämma. -ndie- 
ner, m. bodbetjänt, handelsbokhällare. -n- 
gehüifo, m. handelsbiträde. -nhüter, m. F 
osäljbar vara. -npreis, m. bodpris. -nschwen- 
gel, -nschwung, m. F knodd. -ntisch, m. bod- 
disk. -P, -, m. 1. lastkarl, lastare. 2. lad- 
dare. -steck, m. Inddstock. 
lädieren, sv. tr. skada. 

Lädner, -, m. bodbetjänt. 
mamsell. 

Ladung, /. 1. lastning. 8. last, laddning. 8. 
laddning ar ei. i skjatrapen. 4. inbjudning, kal- 
lelse. -splatz, m. lastageplats. -sschein, m. 
sjö. kKonnossement. 

Lady, -8 el. ..dies, f. lady. 

Latötille, -n, f. lavett. -ieren, sv. tr. förse med 
lavett, lägga på sin lavett. -ierung, /“ 

Laffe, -n, m. dim. t, glop, narr, gäck. -nmälsig, 
a. narraktig. 

6, -n, f. 1. läge. In der m sein zu: vara 
i tillfälle att. 2. lager, skikt; häfte, bundt. 
3. lag, t. ex. die volle m geben: gifva glatta 
laget. 

Lägel, -, n. lägel. 

Lager, -, n. 1. läger, säng, bädd, lägerstnd. 
Das Getreide geht zu m säden lägger sig. 
2. (krigs)läger, lägerplats. 8. ställning nvar- 
på ngt hriler, underlag för (vin)fat m. m., bädd. 
4. (handels)lager, upplag. 5. lager, skikt. 

6: bottensate, jäst. -apfel, m. vinteräpple. 
-baum, m. underlag. -bestand, m. förefntligt 
lager. -gebühr, £., -geld, n. = Lagermiete. 
-genofs, m. 1. sängkamrat. ®. tältkamrat. 
-haus, n. magasin. -hof, m. upplag. -hütte, 
f. barack. -miet[h]e, /. magasinshyra, käl- 
larhyra. -n,sv. I. itr. A. o. 8. samt rf. ligga, 
hvila, ligga lägrad, vara lägrad, lägra sig, 

" sträcka ut sig; ligga på lager. Das Getreide 
lagert [sich]: säden lägger sig. II. tr. 1. 
låta lägra sig. 2. lägga på lager, maga- 
sinera. 8. slå ned. -öbst, n. vinterfrukt. 
:ort, -platz, m. lägerställe, -plats. ‚stätte, f. 
lägerställe. -ung, f. 1. lägrande m. m. jfr 
lagern. 2. lager, hvarf, skikt. -verzeichni[f]s, 
N. hand. inventarium, inventarieförteckning, 
-wall, m. sjö. lägervall, 

Lagüne, -n, f. lagun. 

lahm, a. 1. lam; halt; via. atv. matt, kraftlös, 
haltande. m gehen: halta, ein Geschäft w 


«In, -nen, f. bod- 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I har omijud. F famiijärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Lähme . — 

" degen: hämma, förlama en affär, en rörelse. 
2. som råkat i olag, söndrig. 

Lähme, 0, f. lamhet. 

labmen, sv. itr. k. vara lam, halta. 

lähmen, sv. tr. förlama. 

lahmlihändig, a. lam i händerna. -heit, f. lam- 
het. -legung, /. hämmande, undertryckande. 

Lähmung, /. 1. förlamning. 2. lamhet. 

Lahn, -e, m. lan. -gold, n. guldlan. 

Laib, -e, m. o. n. lef, kaka. Ein m Käse: en 
ost. 

Laich, -[els, 0, m. o. K n. fiskräm. -e, 0, /. 1. 
fskars lek. 2. lektid. -en, sv. itr. h. leka (om 

fiskar. -ort, -platz, m. lekställe, lekplats cor 
fiskar. -Zeit, /. lektid. 

Laie, -2, m. lekman; oinvigd. -nbruder, m. 
lajbroder, tjänande broder (lekman asstäld i ett 
kloster). -nhaft, a. som en lekman, lekmanna-. 
-npriester, m. präst som ej är medlem af 
ngn munkorden. -nschaft, f. 1. egenskap af 
lekman. 2. lekmannaskara, samtlige lekmän. 
-nschwester, /. lajsyster, tjänande syster, jfr 
Laienbruder. -nstand, m. lekmannastånd. 

Lakäl, -en er -3, -en, m. lakej. -enhaft, a. la- 
kejlik, -enhaftigkeit, /., -ant[h]|Am, ». 1. egen- 
skap af lakej. 2. betjäntanda, kryperi. 

Laks, -n, /. (salt)lake. -n, -, n. 0. X m. atångt 
tygstycke, duk, lakan, skjorta; sjö. segel.. 

lakönliisch, a. lakonisk. -ismus, -, ..men, m. 
lakoniskt, kort uttryck(ssätt). 

Lakritzs, -n, f., -a, -, m. 1. bot. lakritsört (Gly- 
cyrrhiza). 2. lakrits. -nstengel, m. lakrits- 
stäng. 

lätion, sv. tr. o. ir. h. 1. lalla, stamma, jollra 
(em barn). 2. gnola. 3. säga list. f. r. 

Lama, -[s], -s, I. n. zooı. lama. II. m. lama 

‚ (buddaprüst). 

Lambertsnuls, /. lambertsnöt. 

lamlientieren, sv. itr. Ah. lamenters, jämra sig, 
klaga. -önto, -[s], -s, ». jämmer, klagan. 

Lamm, -er t, n. lam. -en, sv. itr. h. lamma. 

Lämmerligoier, m. 2001. lamgam (Gypaetus bar- 
batus). -hirt, m. färherde. -woike, f. fjäder- 
moln. 

lammiliremm, -horzig, a. from som ett lam. 

Lampe, I. -n, f. aim. }, lampa. F vila. eins auf 
die m gie/sen: fukta strupen. Teat. die un: 
rampen, ein Stück vor die un bringen: upp- 
föra en pjes. II. -[n]s, -s, m. (harens namn i 
den tyska djursagan) jüsse. -ncylinder, m. lamp- 
glas. -nfieber, n. test. rampfeber. -nglocke, 
f. lampkupa. -nmütze, /. lamphatt. -aput- 
zer, m. lamprensare. -nreihs, f. tea. ramp. 
-nrule, m., -nschwarz, n. lampsvärta. -ntel- 
lor, m. lampmatta. -ntülle, /. rör för veken 
i en lampa. 

Land, -er + (jrr 1 d), n. 1. land, a) 0, i mots. till 
har. Zu Wasser und zu we: till lands och 
sjöss, ans m setzen: landsätta, ans u stei- 
gen: stiga i land, b) 0, terräng, trakt. Fla- 
ches m slättland, c) 0, i mets. till stad, lande- 


296 





Landessache 


bygd. Über a gehen: gå ut åt landet, d) 
politisk enhet (isolerande pl. ver t, smnfattande o. poet. 
-e), t.ex. zerstreut in alle Länder, alle 
Lande sind seiner Ehre voll. ‚Aufser|kalb] 
mes reisen: resa utomlanda, jn es verwei- 
sen: landsförvisa ngn, hier zu we, bei uns 
zu we: här i landet, i detta land, hos oss, 
woher des nes? från hvilket land? «a. biott 
hvarifrån? 2. 0, jord, åker, fält. 8. gods, 
egendom. 4. slätt, lågland, t.ex. von den 
Bergen ins a gehen: från bärgen nedstiga 
till elätten. -adel, m. 1. adel som lyder 
under landsherren, mots. Reichsadel. 2.landt- 
adel. -ammann, -er t eı. X -[e], Ma i Bahweiz 
föreståndare för a) en landtkommun, b) en 
kanton. -anwachs, m. landets tillväxt, upp- 
landning, landhöjning. -arzt, m. 1. läkare 
på landet. 2. provinsialläkare. -au, -s, -auer, 
-, m. landå. -aufenthalt, m. vistelse på lan- 
det. -bäckor, m. bagare på landet, byba- 
gare. -bär, a. sö. där man kan landa, till- 
gänglig. -hau, m. landtbruk. -bauer, -, m. 
landtbrukare. -bewohner, m. landtbo. -bote, 
m. 1. bud(bärare) till landet. 2. landtdags- 
fullmäktig. -bret, n. på landet bakadt, hem- 
mabakadt bröd. -dienst, m. krigstjänst till 

‚lands. -drost(el) se Drost(ei). -ebrücke, f. 
landbrygga, landgäng. -edelmann, m. landt- 
junkare. -sigent[h]ümer, m. godsägare. -öin- 
wärts, adv.. inåt landet. -els, n. ie vid ku- 
sten, landfast ie. -on, sv. I. tier. h. e. 8. lan- 
da, gå i land. II. tr. landsätta. -ange, f. näs, 
ed. 

Ländorliöi, -en, f. stort gods, länderi. -kennt- 
ni[f]s, -kunde, /. geografi. -los, a. utan land. 
-namel[n], m. länders namn. -sucht, f eröf- 
zingsbegär. 

Landosllahschied, m. landtdagsbeslut. -ältes- 
te(r), m. ugt. älderspresident. -angohörigo(r), 
m. landsman. -angehörigkeit, /. nationalitet. 
-ärt, f. 1. landets beskaffenhet. 2. landased. 
-beamte(r), m. offentlig ämbetsman. -be- 
schreibung, f. landets geografi, topografi. 
-brauch, m. landssed. -direktor, m. ugr. lands- 
höfding. -erzeugni[f]s, ». landets produkt, 
inhemsk produkt. -farben, pl. nationalfär- 
ger. -folge, /. härbann, allmänt uppbåd. 
-fürst, m. landsfurste, regerande furste. 
-fürstlich, a. landsfurstlig.’ -gebiet, n. land- 
område. -georicht, n. provinsdomstol, hof- 
rätt. -hauptmann, m. landshöfding. -herr, m 
landsherre. -herriich, a. landsherrlig. -horr- 
lichkeit, /. egenskap af landsherre, öfver- 
höghet; regering. -herrschaft, /. 1. regering. 
2. regerande furstefamilj. -hoheit = Zandes- 
herrlichkeit. -kind, n. landets barn, invä- 
nare, inföding, landsman. -kirche, f. stats- 
kyrka. -mutter, /. landets moder (furstin- 
na), -öbrigkelt, /. landets öfverhet. -pollzei, 
f. kronass polis. -rogierung, . landcts Tege- 
ring. -rellgien, ‚/. statsreligion. -sache, f. 


ütr. intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Landesschuld — 297 


statsärende. -schuld, f. statsskuld. -schule, 
f. offentlig skola. -sperre, f. förbud mot 
ut- och införsel. -spräche, /. landets språk. 
-tracht, /. nationaldrägt. -vater, m. landets 
fader, landsfader. -väterlich, a. landsfader- 
lig. -verrat[h], m. landsförräderi. -verrä- 
t[hjer, m. landsförrädare. -verrät[h]erisch, 
a. landeförrädisk. -verweisung, /. landsför- 
visning. -verweser, m. riksföreståndare. 

Landiifahror = Landläufer. -tera, a. som ar långt 
från land. -feste, -fesiuag, /. 1. fästning i 
det inre af landet. 2. sa. landfästa, landtåg. 
-flüchtig, a. landsfiyktig. --fracht, /. land- 
transport. -fras, f. kvinna, fru från landet. 
-fremd, a. hemlös. -friede[n], m. landsfred. 
-fuhrmaan, m. forman. -geistliche(r), m. landt- 
präst. -gemeinde, f. landsförsamling. -geriekt, 
n. 1. öfverdomstol i ett land el. en provins, ugf. 
hofrätt. 2. domstol på landet, härsderätt. 
-gerichtsrat[h], m. ust. hofrättsråd. -graben, 
m. gränsgraf, gränsdike. -graf, m. landt- 
grefve. -gräfin, f. landtgrefvinna. -gräflich, 
a. landtgreflig. -gräfsehaft, /., -gräft|h]üm, 
n. landtgrefskap. -grenze, /. riksgräns. -gäl- 
tig, a. gällande i ett land. -haft, a. landtlig. 
-haus, n. landthus; villa. -jäger, m. 1. öfver- 
jägare. 2. landtgendarm. -kirche, /. lands- 
kyrka. -kundig, a. landskunnig, riksbekant. 
-kutsche, /. diligens. -läufer, m. landstıy- 
kare, lösdrifvare, landsvägsriddare. -läufig, 
a. allmänt gängse. -leute, pl. landifolk. 


— langen 
på landet, villa. -sknecht, m. lansknekt. -$- 
mann, Landsleute, m. laudsman. -smännin, 
J.landsmanninna. -smännisch, a.landsmans-. 
-smannschalt, /.1.landsmanskap.2.landskap, 
nation vid universitet. -spitze, /. landtudde. 
«stadt, /. 1. stad ini landet. 2. länsstad. 3. van- 
lig stad (mets. Reichsstadt). -stand, m. landt- 
dagsfullmäktig, pı. landtständer. -ständisch, 
a. beträffande landtständerna. -standschatt, 
f.i. egenskap aflandtdagsfullmäktig, landt- 
dagefullmakt. 2. landtständer. -stein, m. 
gränssten. -sterben, ». digerdöd. -stralse, /. 
1. landsväg. 2. landväg. -streichen, ». kring- 
strykande, lösdrifveri. -streicher = Land- 
läufer. wireisherei, f. = Landstreichen. 
-steich, m. landsända, trakt. -sturm, m. 1. 
mi. Jandstorm. 2. storm till lands. tag, m. 


‚landtdag. -trauer, /. allmän sorg, kungs- 


sorg. -üblioh, a. bruklig i hela landet. -ung, 
/. landning, landstigning, landsättning. 
-vögt, m. = Landpfleger. -wärts, adv. åt lan- 
det till. -wehr, f. 1. landtvärn. 9. gränsbe- 
fästning. 8; strandvall tin värn mot hafvet. -weh- 
re, /. gränsfästningar. -wehrmann, m. landt- 
värnsman, -soldat. -wein, m. 1. inhemskt 
vin. 2. vin från slättland (ej från vinbärg). 
-wirt[h], m. 1. landthushållare, landtbru- 
kare. 2. värdshusvärd på landet. -wirt[h]- 
lich, a. landtbruks-. -wirt[h]schaft, /. 1. 
landthushällning, landtbruk. 2. landtegen- 
dom. -wirt[h]schaftlich, a. landtbruks-. -weh- 


ländlich,a. i.landtlig. 8. sittlich: efterlandets 
sed. -keit, /. landtligt läge, landtlig sed. 
Landlliust, /. nöje af landtlifvei. -macht, f. 


nung, /. bostad på landet, villa. 
lang, -ert,a.läng. Vor wen Jahren: för många 
år sedan, über kurz oder sv förr eller senare, 


1. fastlandsstat. 2. landthär. -mann, m. 1. 
landtbo. 2. landtman, landtbrukare. -män- 
nisch, a. landtlig, landtbrukar-, bonde-. 
-mark, /. landsmäre. -messer, m. landimä- 
tare. -pfarre, /. pastorat på landet. -pfarrer, 
m.landtpräst. -plleger, m. ståthållare, lands- 
höfding, guvernör. -plage, /. landspläga. 
-pomeranze, f. F landtlig oskuld. -rat[h], m. 
1. provinsialräd (församiing). 2. landträd (styres- 
man i ett visst distrikt). -Falte, /. 1. stora hus- 
råttan. 2. so. F landkrabba. -recht, n. 1. 
landslag. 2. landsrätt (mots. stadsrätt). OBEN, 
m. ihållande regn som sträcker sig långt. 
-reise, f. 1. resa till lands. 2. färd åt landet. 
-richter, m. 1. agr. lagman. 2. ugt. häradshöf- 
ding; landtdomare. 8. = Landpfleger. -rüch- 
[tlig = landkundig. -sals, m. 1. et lands in- 
vänare. 2. landsman. 3. (vant. adlig) gods- 
ägare. -sässig, a. som har gård och grund, 
1 sht privilegieradt gods, jfr föreg. -Schaft, /. 1. 
landskap. 2. ust. landsting. 3. hypoteksför- 
ening. -schafter, -, m. landskapsmålare. 
-schafteréi, -en, /. landskapsmålning. -schaft- 
lich, a. 1. landskaps-, provins-, provinsial-. 
®. landstings-. -schlacht, /. fältelag. -schöp- 
Pe, m. ust. nämdeman. -508, m. insjö. -seuche, 
F. epidemi. -sitz, m. landtegendom, bostad 


ein mes und breites über et. (ack.) reden er 
sich des men und breiten über etw. du/sern: 
tala, orda vidt och bredt om ngt. we Weile 
se Langeweile. aar. eine Zeit en tid, einen 
Tag mw en hel dag, drei Jahre m tre år 
igenom, sein Leben m hela sitt lif, die ex. der 
Nasen gehen: gå rakt fram, dit näsan pekar. 
Jtr lange. -armig, a. långarmad. -ät[h]mig, a. 
1. som länge kan hålla andan. 2. långvarig. 
-helnig, a. långbent. -blätterig, a. längbla- 


‚dig. -8, »r t,-adv. 1. länge, lång tid. Bis wie 


ev huru länge, noch a nicht: ännu ej på 
länge, nicht a darauf: ej långt efteråt. 2. 
på långt när, t. ex. er ist av nicht so gelehrt. 
3. F nog, tillräckligt, t. ex. das ist für uns 
av gut. 4. Längst: redan länge, t. ex. ich 
wei/s es längst: jag har redan länge vetat 
det. 5. Längstens: a) senast, b) X = 4. 


Länge, -n, f. 1. längd. Auf ei. in die m på, i 


längden, der « nach eı. die a lang hinfal- 
len: falla rakläng. 2. lång stafvelse. -lang, 
adv. rakläng. 


langen, sv. I. itr. A. 1. väcka, förslä. 2. Nach 


etw. sträcka ut handen efter ngt, is die 
Schüssel langen: taga för sig ur fatet, in die 
Tasche a gripa i fickan efter ngt. IH. tr. 
1. räcka, nå, få tag i. 2. räcka fram, langa. 


ev = föregående uppslagsord. * äkta sma. Ö saknar plur. rt har omljud.: F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


längen — 

längen, sv. I. tr. förlänga, uteträcka, utdraga; 
sjö. släppa efter, släcka. II. rk. blifva läng- 
re; sträcka sig (långt). 

langilentbehrt, a. länge saknad. -owelle, gen. dat. 
utan art. Züngerwesle, med art. Langenweile, 
0, f. ledsnad, leda, träkighet. Ich that es 
aus L.angerweile: jag gjorde det för roskull, 
för att fördrifva tiden, emedan jag hade 
träkigt, F seine Drohung ist nicht für die 
Av hans hotelse är ej ngt skämt, han hotar 
ej för roskull. -finger, m. långfingrad per- 
son, van!. bild. -fing[ejrig, a. långfingrad. -flö- 
g[e]lig, a. långvingad. -föfsig, a. långfotad. 
-geschwänzt, a. långsvansig. -gestielt, a. läng- 
skaftad, långstjälkig. -gestreckt, a. lång- 
sträckt. -gewachsen, a. högväxt. -hasr, m. 
långhårig person, långhårigt djur. -haarig, 
a. långhårig. -halsig, a. långhalsad. -händig, 
a. länghänd. -hör, adv. långt ifrån. -hin, 
adv. långt bort. -jährig, a. mångårig, lång. 
-krallig, a. som har långa klor. -lebend, -Ie- 
big, a. långlifvad. -lebigkeit, f. långt lif. 

länglich, a. ngt lång, aflång. -rund, a. oval. 

Langiimut[b], /. långmod. -mit[h]ig, a. lång- 
modig. -müt[h]igkeft, /. långmod.. -nasig, a. 
långnäst. -ohr, m. o. n. längöra. -ohrig, a. 
längörig. 

längs, adv. e. Prep. meä dat., gen. o. X ack. längs 
(efter), utmed, utefter. 

langsäm, a. långsam. -keit, 0, f. långsamhet. 

Langlischläfer, m. en som sofver länge, sju- 
sofvare. -schläferel, /. vana att sofva länge. 
-schleppend, a. långsläpig. -schnäb[e]lig, a. 
längnäbbig. -schwänzig, a. långsvansig. 

Längslleinschnitt, m.inskärning, skåra på läng- 
den. -gestreift, a. randig på längden. 

langlieichtig, a. långsynt. -silbig, a. långstafvig. 

Längslirichtung, /. längdriktning. -t(ens), adv. 
se lange 4, 5. 

langlistielig, a. 1. = langgestielt. 2. F = lang- 
weilig. -stieligkelt, /. F = Langeweile. -welle, 
f. vw Langeweile. -weilen, sv. I. tr. väcka 
ledsnad hos, träka ut. II. rl. leds, ha trä- 
kigt, ha ledsamt. -weilig, a. träkig, ledsam. 
-weiligkeit, £. = Langeweile. -wierig, a. läng- 
varig, som räcker länge. -wierigkeit, /. läng- 
varighet. -zeile, /. metr. längrad. 

Lanke, -n, f. länd. 

Lanzlie, -r, f. aim. f, lans; X lansett. Fine m 
für jn einlegen a. brechen: bryta en lans, 
våga en dust för ngn. -enbrechen, n. lans- 
brytning, tornersepel. -enknecht, m. lans- 
knekt. -enkundig, a. skicklig att handhafva 
lansen. -enreiter, m. ulan; lancier. -enren- 
nen, -enspiel, -enstschen, ». tornering, tor- 
nerspel. -#tte, -n, f. lansett. -#ttlich, a. bot. 
lansettlik. 

iapidar, a. kort, kortfattad, sammanträngd. 
«stil, m. lapidarstil, kort, koncis stil. 

Lapp, -en, m. = Laffe. -älie, -n, f. lappri, små- 
sak, strunt. -@, -n, m. 1. lapp (folk). 2. = 


298 





— lassen 
Lafe. -en, a) sv. I. = labbern. II. tr. 1. lap-. 
pa. 2. bot. gelappt: flikig. b) -, m. aim. Läpy- 
chen, -lein, 1. lapp; flik, enibb. 2. vor. hjärt- 
blad. 3. jag. a) jagtlapp; öna. jm durch die 
Av gehen: rymma från ngn, b) pı. hängande 
öron. -er, -, m. lappare, lappskräddare. 
-er6i, -en, /. 1. lappande, lappverk. 8. str. 
Läppersi, lappri, strunt. -orn, läppern, sv. 
tr. o. itr. k. i emäpartier, så småningom 
förbruka, använda, sammanskrapa. -erschul- 
den, Läpperschuiden, på. emäskulder. -erwei- 
00, adv. så småningom, litet i sänder, bit 
för bit. -Icht, -ig, a. 1. slapp, löst hängande, 
slankig. 2. full af lappar, lappad. 8. trasig. 
4. tr Lapp, narraktig, dum. -In, -nen, f. 
lappska, lappsk kvinna. -isch, a. lappsk. 

Iüppiech, a. 1. veklig, slapp. 9. narraktig, 
inskränkt, dum, fadd, barnslig. 

Lappländller, -, m. lapp. -erin, -nen, f. lappska. 
«Isch, a. lappek. 

Laps, -e, m. F flabb, slyngel. 

Lärche, -n, f. lärkträd. -n, a. af lärkträ. 

Laren, på. larer, hasgudar. 

larifäri, I. itj. 1. tralala, & prat, slidderslad- 
der. II. -[s], -s, n. prat, enicksnack, slidder- 
sladder, dumheter. 

Lärm, -[e]s, 0, m. 1. larm, buller, oväsen. 2. 
alarm. «v läuten: ringa i stormklockan. 
-biäser, m. alarmblåsare. -en, I. sv. itr. h. 
larma, bullra, väsnas. II. »s, 0, n. = Lärm. 
«er, -, m. larmare, stojare. -erisch, -haft, -ig, 
a. larmande, bnllrande. -macher, m. 1. lar- 
mare, stojare. 2. en som gör alarm, alarm- 
blåsare. -voll, a. Jarmande, bullrande. 

Larve, -n, f. aim. f, 1. spöke, skräpuk, skräck- 
bild. 2. (ansigts)mask;; ar. bita. ansigte, per- 
son. 8. larv. : . 

lasch, a. slapp, trög. slö. -6, -n, f. påsatt eı. 
vidhäftadt stycke; ärmspjäll, kil, ficklock ; 
stöfvelstropp; skarf; lask; inskärning, fog. 
«on, sv. tr. 1. skog. blecka, stämpla. 2. förse 
med Lasche, skarfva, laska. -heit, f£. slapp- 
het, tröghet, slöhet. 

Lase, -n, f. kanna med handtag o. pip. 

lasieren, sv. tr. lasera. 

Laskär, -5 ei. -en, -en, m. laskar (asiatisk matros 
på engelsk ostindiefarare). 

lafs, a. slapp, slö, trög, liknöjd. 

lassen, tr. I. kjälpverb. låta. La/fs(t) a. w Sie 
uns gehen: låsom oss gå, er läfst Sie grü- 
fsen: han bad mig hälsa till er, ich werde 
mir das gesagt sein jag skall komma ihåg 
det, ich lasse mick danach verlangen: jag 
längtar därefter, die Cigarren w sich rau- 
chen: cigarrerna äro rökbara, es läfst sich 
nicht leugnen, dafs: man kan ej neka till, 
att, das liefs sich von ikm erwarten: det 
var hvad man kunde vänta af honom, das 
läfst sich besser sagen als thun: det är lät- 
tare att säga än att göra, davon lie/se sich 

"viel sagen: därom kunde man ha mycket 





itr. intransitivt, rf. refiexivt, St. starkt, 8V. svagt, ET. transitivt verb. Å. har Aaben, 8. har sein till hjülpverb. 


Lafsheit 


299 


Laubsäge 





att säga, es läfst sich nicht zweifeln, dafs: 
det är otvifvelaktigt, att. Etw. sein o. blet- 
ben av låta vara, låta bli, underlåta ngt. 
IL tr. 1. lemna. Sich Zeit m gifva sig god 
tid. Jm etw. m a) öfverläta, afstä ngt åt 
ngn, b) das mu/s man ihm av, da/s er: det 
mäste man medgifva, erkänna, att han, 
wenn Gott mir das Leben lä/st: om Gud 
låter mig lefva, etw. unbesprechen av förbi- 
gå ngt. Nicht aus den Augen w ej släppa 
ur sigte; es beim alten m, låta det stan- 
na vid det gamla; jn in seinem Amte m 
låta ngn få behålla sitt ämbete; « Sie 
mich damit in Ruhe: låt mig få vara i 
fred, tala ej om det där; Bier vom Fasse 
tappa öl, jn von sich m afskeda ngn; jn 
vor sick a gifva ngn audiens; jn sw ich 
av låta ngn komma till sig. 23. underlåta, låta 
vara. Sein Thun und m hans görande och 
lätande. 3. lemna i sticket, sätta till, offra. 
4. göra af, ställa, lägga. Bua. sich vor Fireude 
nicht zu m wissen: vara utom sig af glädje. 
6. släppa, släppa lös. 6. Blut A låta åder, 
JA zur Ader w åderlåta ngn. 7. tillåta att, 
släppa, t. ex. den Knaben auf den Baum n 
släppa pojken upp i trädet. III. str. h. 1. 
Von etw. av afstå, skiljas från ngt, låta ngt 
vara (i fred). 2. låta, klinga, förefalla. 3. 
passa, kläda. 

Lalsheit, £. slapphet, slöhet, tröghet. 

lässig, a. lat, trög, slapp, slarfvig. © zu: sen 
att. -keit, /. lättja, tröghet, slapphet, slarf. 

iäfslich, a. 1. förlåtlig. 2. öfverseende, skon- 
sam, mild i omsömen. -keit, f. 1. förlätligt 
fel, obetydlighet. 2. öfverseende, mildhet, 
välvilja. 

Lasso, -[s], -s, m. lasso. 

Last, -en, /. 1. last, börda, tyngd, lass. Hana. 
jm etw. sur m schreiben: debitera ngn för 
ngt. 2. läst (mir). -adie, -[e]n, f. so. lastage- 
plats, lastbrygga. -här, a. 1. lastdragande. 
2. tyngande. -en, sv. I. itr. A. tynga, tryc- 
ka. IL tr. lasta, belasta, nedtynga. -enfrei, 
a. kostnadsfri. -er, -, ». 1. last (syna). 8. usel 
person, ish: dålig kvinna, kvinsperson, sköka. 

Lästerlichronik, /. skvallerkrönika. -er, na m. 
lastare, bakdantare, smädare. 

iasterlirel, a. syndfri. -haft, a. lastfull, Iast- 
bar. -haftigkeit, /. lastfullhet, lastbarhet. 

Lästerliin, -nen, /. smäderska, bakdanterska, 
skvallersyster. -isch, a. 1. hädisk, gudsför- 
smädande. 2. skändlig, nedrig. 


Lasterliknecht, m. lastens, syndens slaf. -ieben, 


n. lastfullt lif. 

lästerlllich = lästerisch. -maul, ns. ond tunga. 
"N, sr. ir. o. tr. h. häda, emäda, bakdanta, 
förtala, svärta. -rede, /. förtal. schrift, f. 
smädeskrift, pamflett. -sohule, /. ekandal- 
skola. -sucht, /f. tadelsjuka. -süchtig, a. ta- 
delsjuk. 

Lasterthat, f. lastbar gärning. 


Lästerliung, /. hädelse, smädelse, förtal. «wert, 
a. förtal. -zunge, /. ond tunga. 

Lastliesel, m. packåsna. -fuhre, /. fraktvagn, 
forvagn, fora. 

lästig, a. besvärlig. -keit, /. besvärlighet. 

Lastlling, -s, m. lasting. -pförd, n. packhäst, 
arbetshäst. -schift, n. lastdragare, lastän- 
gare, transportfartyg. -träger, m. bärare, 
sjäare. -vieh, n. lastkreatur, lastdjur. 

Lasür, I. -e el. -s, m. lasur(sten). II. -en, /. 1. 
lasur(färg), asur. 2. lasering. 

Lätäre, -[s], -s, m. fjärde söndagen i fastan. 

Latéiu, -[e]s, 0, w. latin. Busa. mit seinem m zu 
Ende sein: vara i förlägenhet, ej veta hvad 

' man skall taga sig till. -er, -, m. 1. latinare. 
2. jug. söndagsjägare. -Isch, a. 1. latinsk. 2. 
särskilda fall. Die we Kirche: romerska kyr- 
kan, we Reiter a. Schützen: kammarlärde. 
ao. we Segel: latinsegel. 

latönt, a. latent, bunden, dold. 

Laterälerbe, m. sidoarfvinge. 

Laterne, -n, /. lykta, lanterna. -nanetscker, 
-nanzlnder, m. lykttändare. -npfahl, m. lykt- 
stolpe. 

Latinller, -, m., -erin, -nen, f. latinare (Latiams in- 
vänare). .ieieren,. sv. ir. latinisera. -ismus, -, 

„men, m. latinism. -ität, -en, f. 1. latinitet. 
2. latinism. 

Latilitäde, -n, f. latitud, bredd(grad). -tudina- 
rier, -, m. person utan stränga grundsatser. 

Latrine, -n, /. latrin, afträde. 

latsch, a. släpande, trög, klumpig (om gången). 
-s, -n, f. 1. nedkippad sko, hasa. 2. lurfvig, 
Iuden, fjäderklädd fot. 3. slarfvig, slarfvigt 
klädd kvinna, slampa, slamsa. 4. slapp, 
kraftlös person, fjanter. -en, sv. itr. h. gå 
med släpande gång, draga benen efter sig, 
pallra, rulta. -ig, a. 1. släpande, rultande, 
vacklande. 2. slapp, trög; kraftlös. 

Lattlie, -n, /. aim. t, 1. latta, ribba, spjäla, list. 
Bud. mit der a laufen: löpa med limstän- 
gen. 2. rak, smärt telning. -en, sv. tr. spika 
lattor, ribbor på. -enläufer, m. narr, flick- 
jägare. -enversehlag, m. ribbvägg, ribbverk. 
ich, -e, m. bot. laktuk. -ung, f. ribbverk. 

Latwörge, -n, f. mos(artadt medikament). 

Latz, -e f, m. 1. lifstycke, lif, väst, bröst- 
stycke, bröstlapp, haklapp. 2. byxklaff; 
ficklock; möss-skärm att fälla upp. 

lau, a. ljum, bina. afr. likgiltig. 

Laub, -e el. -er f, n. aim. t, 1. löf. 2. kort. spa- 
der. -apfel, m. galläpple. -@, -n, f. löfsal, 
bersä; trädgärdshus, »lusthus. -engang = 
Laubgang. -enhaft, a. bersäartad, öfver- 
hvälfd. -tall, m. löffällning. -frosch, m. löf- 
groda, trädgroda. -gang, m. öfverhvaia alle, 
löfhvalf. -gehänge, n. (löf)feston. -heiz, ». 
löfskog, löfträd. -huhn, n. orre. -hüttenfest, 
n. löfhyddohögtid. -icht, -ig, a. löfertad, 
löfrik. -los, a. utan löf, aflöfvad. -rausch, 
m. löfvens prasslande. -säge, f. löfsäg. 


Av == föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I bar omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Laubsänger — 


«sänger, m. löfsängare. -thaler, m. löftaler 
(1% vanıig Thaler med en löfkrans I kanten). -tra- 
gend, a. löfbärande, löf-. -verzierung, f. löf- 
prydnad, löfverk. i 

Lauch, -e, m. lök (Allium). 

Laudömium, -[s], ..ien, n. = J.ehnsgeld. 

lauen, sv. itr. h. vara et. blifva ljum. 

Lauer, 0, 1. f. lur, t. ex. auf der m sein, lie- 
gen, stehen: ligga, stå på lur. 2. m. efter- 
vin, dåligt vin. -er se Laurer. -n, sv. str. h. 
otåligt vänta, lura, auf jn: på ngn. 

Lauf, -e t, m. 1. springande, språng, lopp, 
gång, förlopp; hastighet; bana, väg, hvart, 
riktning. Im we: i språng, im me des Jah- 
res: under årets lopp, im we der Zeit: med 
tiden, was Kauf und m ist: hvad som är 
allmänt gängse. 2. brunst nos vissa Ajur, löpsk- 
het. 38. pipa, rör i skjutvapen. 4. mus. löpning. 
&. jag. ben på djur. -bahn, /. kapplöpnings- 
bana; bid. bana, karriär. -band, n. ledband. 
-bank, f. gängstol. -bursche, m. springpojke. 
«on, at. I. itr. 8. o. när ortförändringen ej framhälles 
A. samt ir. epringa, löpa, gå, in zwei Stun- 
den eine Meile: en mil på två timmar, sei- 
nes Weges: sin väg, sin kos, Gänge a. Ge- 
werbe für jn: ärenden åt ngn, Scklittschuh 
av åka skridsko, das eine Schiff lief das 
andere in Grund und Boden: det ena far- 
tyget öfverseglade det andra, auf den Grund 
av segla, sätta på grund, das Rad läuft um 
die Achse: hjulet vrider sig kring axeln, es 
el. ein Schauder läuft einem kalt über die 
Haut, über den Rücken: en rysning genom- 
far en, det går kalla kårar öfver ryggen på 
en, jn w lassen: låta ngn gå, släppa ngn, seine 
Zunge m lassen: ej tygla sin tunga, in n.der 
Eile: hasteligen, wider die gesunde Ver- 
nunft m strida mot sunda förnuftet. nude 
Schrift: kursivstil. II. viott ser. 1. s. flyta, 
rinna. Voll m fyllas. 2. h. läcka. $. AR. em 
ur: forta sig. 4: s. om tia: förflyta. hastigt 
förgä. Ehe vierzehn Tage ins Land a in- 
nan fjorton dagar hunnit förgä. 5. s. räcka, 
hafva giltighet. Der Kontrakt läuft mit 
diesem Monat su Ende: kontraktet upphör 
(att hafva giltighet) med denna månad. 6. 
part. pres. md: löpande, t. ex. das wde Jahr. 
Auf dem den sein: a) hand. hafva infört 
alla poster i böckerna, b) veta besked om 
dagens händelser. 7. s. utveckla sig, för- 
löpa. Es läuft auf eins hinaus: det kom- 
mer på ett ut. 8. s. sträcka sig, föra, leda, 


gå. In die Höhe a gå uppför, sträcka sig 


uppåt, die Zimmer n durch einander : rum- 
men hänga ihop. 9. s. Etw. läuft ins Geld: 
ngt kostar mycket, gär till mycket pengar. 

Läufer, -, m. 1. en som springer, löpare, 
springare. Er ist ein guter w han springer 
bra. 2. skottlucka. 8. vändkors. 4. bokhandel. 
bok som går åt hastigt. 5. löpare i schackspel. 
6. gångmatta. 


300 


— läuten 

Lauferöl, -en, f. spring. 

Läuferllin, -nen, f. se Läufer 1. -zug, m. drag 
med löparen i sohackspel. 

Laufilfeuer, 2. löpeld. -graben, m. löpgraf. -ja- 
gen, ». hetsjagt. -junge = Laufbursche. -kä- 
fer, m. jordlöpare. -karren, m. skottkärra. 
-pals, m. afsked(ande). Jm den mw geben: 
afsekeda ngn, gifva ngn afsked på grått 
papper. -schritt, m. sprängmarsch. -schütze, 
m. skytt som skjuter det vilda i spränget. 
«stuhl, m. gängstol. -t = Lauf. -teppich, m. 
gängmatta. -zettel, m. 1. förbudssedel. 2. = 
Laufpafs. 

Lauglie, -n, /. lut. -en, sv. I. tr. 1. luta. 2. ur- 
laka. II. itr. kh. Das Fa/s laugt: fatet, tun- 
nan ger smak. -enhaft, -icht, -ig, a. lutaktig. 

Hlugnen se leugnen. 

Lawliheit, -Igkeit, /. ljumhet. -lich, a. ljum. 
-iing, -e, m. ljum, liknöjd, indifferent per- 
son. 

Launlie, -r, /. 1. lynne, godt lynne. 2. stäm- 
ning, böjelse. 3. nyck, upptåg; obestän- 
dighet. -en, sv. itr. A. 1. vara nyckfull. 2. 
se gelaunt. -enhaft, a. nyckfull, föränderlig. 
-onhaftigkelt, /. nyckfullhet. -Ig, a. godiynt, 

- skämtsam, humoristisk. -igkeit, f. godiynt- 
het, humor. -Isch, a. 1. som är vid dåligt 
lynne, missmodig, vresig. 2. nyckfull. 

Laurer, -, m. lurande, spion. -&, -en, f. lu- 
rande, spionerande. : | 

Laus, -e f, /. lus. 

Lauschlie, -», /. 1. 0, lyssnande, lur. Auf der 
av sein: stå på lur. 2. lysevrä, gömställe; 
behaglig, treflig plats. -en, sv. str. A. 1. tit- 
ta fram, blicka (fram). 2. späja, lura. 3. 
gifva akt, lyssna. -er, -, m. 1. lyssnare, 
spion. 2. jäg. ÖTON på varg, räf, hjort m. fl. «rin, 
"nen, f. lyssnerska, spion. -ig, a. 1. lyss- 
nande. 2. stilla, behaglig, ljuf, treflig. -platz, 
«winkel, m. = Lausche 2. 

lauslien, sv. P I. tr. löska; vna. gå illa åt, pryg- 
la. II. itr. h. 1. hafva löss. 8. vara snål. 
8. vara lat, trög. -er, -, m. P 1. löskande 
person. 2. finkam. 8. snålvarg, usling. -eréi, 
-.en, f. P 1. snålhet. 2. strunt, lappri. -ig, 
a. Plasig, usel. | 

laustern, sv. itr. h. lystra. 

laut, I. a. 1. hög (em rösten), ljudlig, högljudd, 
klar, tydlig. 2. offentlig, bekant. u wer- 
den: blifva bekant, spridas, Stimmen wer- 
den a röster höjas, etw. m werden lassen: 
bekantgöra, sprida ngt, seine Gefühle m 
werden lassen: lägga sina känslor i dagen. 
II. -e, m. ljud. III. prePp. med gen. o. stundom, 
i sht vid plur. utan artikel, dat. enligt, i enlighet 
med. -bär, a. bekant, känd. -barkelt, /. egen- 

. skap att vara känd, offentlighet. -6, -n, f. 
luta. -en, sv. ir. h. 1. ljuda. 2. låta, klinga, 
förefulla. 8. lyda. Der Brief lautet, wie 
Folgt: brefvet har följande lydelse. 

Iäuten, I. sv. itr. h., tr. o. opers. ringa, klämta. 


ter. Intrausitirt, TÄ. reflexivt, 36. starkt, SV. svagt, #7. transitivt verb. A. har Aaben, 8. har sein till hjälpverb. 


2 


Lautener 


Jn a. jm zu Grabe, zur Ruhe m ringa (be- 
grafningsringning) för ngn, dein letztes 
Stündchen läutet: din sista timme slår. Bua. 
er hat a hören [aber nicht schlagen]: han 
har bara fått litet hum om det. IK. -s, 0, n. 
ringning, klämtning. 

Lautenller, -, m. lutspelare. -ieren, sv. itr. h. 
spela på luta. -ist, -en, m., -schläger(in), 
-spieler(in), m. (‚f.) lutspelare (-erska). 

iauter, I. a. 1. ren, klar, oförfalskad. 2. evajı. 
lutter, pur, bara, blott, t. ex. » Wasser; en- 
dast, blott och bart vatten, men wes Was- 
ser: rent, klart vatten. II. -, m. gram. ljud- 
tecken, bokstaf, 

Läuter, -, m. ringkarl. -er, -, m. renare, lutt- 
rare, raflinerare. -feuer, n. reningseld, lutt- 
ringseld, skärseld. -keit, /. renhet, klarhet. 
-kessel, m. klarpanna. -n, sv. IL tr. 1. rena, 
klara, luttra, förädla, filtrera, raflinera. 2. 
skog. einen Wald a gallra en skog. 3. at. 
itr. Ah. jur. [Das Urteil] a underkasta do- 
men förnyad pröfning ar den ursprungl. domaren. 
U. rf. renas m. m. so I, 1. -ung, f. rening m. 
m. se föreg. -Ungeprezeis, m. reningsprocess. 

Lautliheit, /. högljudt sätt, tydlighet, förnim- 
barhet. -ieren, sv. tr. o. itr. h. ljuda ora, star- 
veiser. -iermethode, /. ljudmetod. -ierung, f. 
ljudande. -lich, a. ljudlig, fonetisk. -los, a. 
ljudlös. -verschiebung, /. ljudskridning. 

lauwarm se lau. 

Lavlla, Laven, f. lava. -emént, -s, n. lavemang. 
-öndel, -s, 0, m. lavendel. -éndelgelst, m., 
-öndelwasser, 2. lavendelvatten. -ieren, sv. 
I. ir. h. o. när ortförändringen framhälles 8. sjö. 10- 
vera, kryssa. II. ir. mäı. lavera. -eir, -s, -Ör, 
-e, n. lavroar, komod. 

Lawine, -n, f. lavih. 

lax, a. slapp. -änz, -en, f. laxativ. -heit, f. 
slapphet. -ieren, sv. I. itr. A. 1. hafva diar- 
re. 3. laxera. II. tr. afföra, purgera. -ier- 
mittel, n. laxörmedel. 

Lazarllöt[h], tatıre -6tt, -e, ». lasarett, sjukhus. 

Lazzaröne, -n, -n el. ..ni, m. lasaron. 

I. C., förkorta. = loco citato, anf. st. 

Ldr., förkortn. = Louisdor. 

Ldrb., förkorta. = Lederband: skinnband. 

Ldrr., förkorta. = Lederrücken: skinnrygg. 

Löbellhöch, =». lefve(rop). -lang, ovajı. n. Mein 
a hela mitt lif. -mann, m. goddagapilt. -n, 
I. sv. itr. h. lefva. Nichts zu m haben: ej 
hafva ngt att lefva af, einer (dat) ei. für 
eine Sache a lefva för, egna sitt lif åt en 
sak, der (aat.) Hofnung m, da/s: hysa det 
hoppet att, zu m wissen: ha lefnadsvett, 
Jjn av lassen: utbringa ett lefve för ngn, m 
Sie wohl! lef väl! Der sonst tote Platz lebte: 
den eljes folktomma platsen vimlade af 
människor, es lebt alles an ihm: han sprit- 
ter i hvar led. ndes Wasser: rinnande vat- 
ten. II. sv. tr. lefva, tillbringa. III. -, n. 
1. lif, lefnad. Am m sein: vara vid lif, am 


801 


lebersüchtig 


av sirafen: straffa till lifvet, für mein m 
gern: mycket, grufligt gärna, ins m rufen: 
väcka till lif, man sagt im gemeinen w man 
säger i dagligt tal, vanligen. ®. lefnads- 
sätt. 8. lif, väsen, buller. 
lebéndig, a. 1. lefvande. Bei wem Leibe: lifs- 
lefvande. 2. liflig. 8. sarskitaa fan. ne Hek- 
ken el. Zäune: växande häckar, wer Kalk: 
osläckt kalk, we Kohle: brinnande kol, ves 
Silber: kvicksilfver, wer Schwefel: gedi- 
get svafvel. -keit, /. lefvande tillständ, lif. 
Lebenlilaug se Lebelang. -Iser, -Ios, a. 1. folk- 
tom, stilla. 2. liflös. -reich, a. liffull. | 
Lebensllabend, m. lefnadsafton. -abrifs, m. kort 
lefnadsteckning. -alter, n. ålder. -ärt, /. 1. 
lefnadssätt. 2. lefnadsvett. -aufgabe, /. life- 
uppgift. -baum, m. 1. lefnadsträd. 2. lifvets 
träd. 8. bot. tuja. -beruf, m. (lefnads)kall. 
-beschreiber, m. lefnadstecknare. -bild, n. 1. 
bild ur lifvet. 2. biografisk skildring, lef- 
nadsteckning. -dauer, f. lifstid. -drang, m. 
trängtan till lif. -ende, n. lifvets slut. -er- 
fahren, a. förfaren (i lifvets konst). -grfah- 
rung, f. lifserfarenhet. -fählg, a. lifskraftig. 
«fähigkeit, /. lifskraft. -freude, f. 1. life- 
glädje. 2. lifvets fröjd(er). -freudigkeit, f. 
lefnadsmod. -frisch, a. lefnadsfrisk. -Iroh, 
a. lefinadeglad. -führung, f. lif. -fülle, /. lif- 
fullbet. -gang, m. lifsutveckling, lif. -gefähr- 
lich, a. lifsfarlig. -gefährte, m. följeslagare 
gnm lifvet. -geist, m. 1. lifselixir. 2. pi lifs- 
andar. -genesse = Lebensgefährte. -geschich- 
te, f. ngns lifs historia; lefnadsbeskrifning. 
-gewohnheit, /. (lefnads)vana. -göttin, /. parce, 
norna. -gröls, a. i kroppsstorlek. -grölse, /. 
kroppsstorlek. -jahr,n.lefnadsär. -kräftig, a. 
lifekraftig. -länglich, a. för lifvet, ständig, 
lif(8)-, t. ex. ve Rente: lifränta. -licht, n. lifvets 
ljus. -lust, f. lefnadslust. -Iustig, a. lefnads- 
lustig, lefnadafrisk. -mal, m. lifvets vår. 
«mittel, ». lifsmedel. -müde, a. lefnadstrött. 
-mut[hjig, a. lefnadsglad. -nöt[hjdurft, f. 
lifsförnödenhet, uppehälle, bärgning.-reich, 
a. liffull. -reiz, m. 1. retning till stegrad 
lifsverksamhet; lifsyttring. 2. lifvets tjus- 
ning(skraft), behag. '-satt, a. lefnadstrött. 
-strafe, /. dödsstraff. -Uberdruls, m. lefnads- 
trötthet. -unterhalt, m. underhåll, uppehälle. 
-verricbtung, £. lifsförrättning, lifsfunktion. 
-wandel, m. vandel, lif. -wärme, /. lifsvärme. 
wasser, n. 1. lifgifvande, lifvande vatten. 
2. bränvin. -weise, /. lefnadasätt. -wierig, 
a. lifsläng. -zeit, /. lifstid. -ziel, n. lifsmäl. 
Leber, -n, f. lefver. Frei a. frisch a. dreist 
von der m weg reden: säga sina tankar rent 
ut, oförskräckt. -blume, f. bläsippa. braun, 
-farben, a. lefverbrun, lefverfärgad. -mess, 
N. hot. lefvermossa. -reim, m. lefverrim (rim 
hvilket den skall smida, som får gäddiefvern); bild. 
dåligt rim, dålig vers. -sucht, /. lefvorsjuka. 
«süchtig, a. lefversjuk. 


eu = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. | har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Lebewoll — 


302 — 


FRAS 


Legitimation 


Löbllewöhl, -s, n. farväl, afsked. -haft, a. liftig; | Legät, I. -en, m. sändebud. II. -e, n. legat, 


besökt, trafikerad. -haftigkeit, /. liflighet; 
lifligt yttrande. -honig, m. själfrunnen hå- 
ning. -küchen, m. pepparkaka med häning 
i. -los, a. liflös. -lesigkeit, f. liflöshet. -tag, 
m. Meine we: hela mitt lif. Das hade ich 
mein m .nicht gehört: aldrig i mitt Hf har 

- jag hört ngt dylikt. -zeit, f. lifstid. Bei 
meinen wen: medan jag lefver, zu wen 

‚. meines Vaters: under min fars lifstid. 

lechzen, sv. itr. h. hurtigt törsta, irrigt längta. 

lock, I. a. läck. II. -e, m. o. n. läcka. -&ge, -n, 
f. läckage, förlust gnm läckning. -en, sv. I. 
itr. 1. k. läcka, vara otät. 2. s. rinna ut gom 
läckor. II. tr. co. itr. A. slicka. Bana. Staub a 
djupt ödmjuka sig, js Speiehel av på ett mot. 
bjudande, äckligt sätt SMickra ngn, noch an etw. 
(dat.) zu m, haben: ännu lida, hafva efter- 
slängar af ngt. III. ser. Ah. vin. wider den 
Stachel a spjärna mot udden. 

Lecker, I. -, m. 1. slickare, tallrikslickare; 
gröngöling. 2. jug. tunga. II. a. 1. läcker. 
2. kinkig, matgrann, svår att tillfredsställa. 
-bissen, m. läckerbit, läckerhet. -6l, -en, f. 
1. läckerhet. 2. gurmandis. 38. slickande. 
-essen, -gericht, n. läcker rätt, läcker an- 
rättning. -haft = lecker IJ. -haftigkelt, f. = 
Leckerei 1, 2. -Ig = lecker II. -maul, n. läc- 
kergom. -n, sv. tir. h. vara begärlig, Iysten. 

Leder, -, n. skinn; läder. F jm an eı. über el. 

- hinter das w kommen a. jm das m gerben: 
garfva skinnet på, mörbulta ngn; vom m 
ziehen: draga blankt (varjan ur slidan). -band, 
I. -e t, m. skinnband. II. -er +, n. skinnrem. 
-einband = Lederband I. -er, -, m. garfvare. 
haft, a. läderartad. -n, I. a. 1. läder-, skinn-. 
2. via. tråkig, fadd, kälkborgerlig. II. sv. 
ir. o. str. h. 1. garfva: F bna. mörbulta. 2. 
kläda med läder, med skinn. 3. F vara trä- 
kig. -werk, n. allehanda läder. -Zeug, m. rem- 
tyg. »zucker, m. Wei/ser m, jungfruskinn, 
schwarzer m lakritspasta. 

Medig, a. 1. ledig, tom, fri, lös, einer (gen.) Sa- 
che eı. von etw.: från ngt. Jn los und wm 

- sprechen: frikänna ngn. 2. = lediglich. -gang, 
m. sysslolöshet. -gänger, m. sysslolös per- 

- son, lätting. -lich, adv. 1. blott, endast. 2. 
uteslutande, helt och hållet. 

Lee, 0, f. sö. lä(sida). -bord, m. sjö. läbord. 

leer, a. tom, innehållslös. van: tom på, m 
machen: tömma, a ausgehen: (få) gå tom- 
händ. -®, 0, f. tomhet. -en, sv. I. tr. tömma. 
II. rf. tömmas, blifva tom. -helt, f. 1. tom- 
het. 2. ngt tomt, innehållslöst; ytlighet, 
fåfänga. -köpfig, a. som har tomt hufvud, 
inskränkt. 

Leeilseite, /. 45. läsida. -wärte, adv. sjo. lävart. 

Leize, -n, /. läpp. 

legåi, a. laglig. -Isieren, sv. tr. legalisera, tag. 
ligen bekräfta, stadfästa. -Isierung, /. legali- 
sering, stadfästande. -Ität, 0, f. laglighet. 


testamentarisk gäfva, donation, stiftelse. -är, 
-e, m. testamentstagare. -Iön, -en, f. lega- 
tion, beskickning. 

Legeligeld, n. inträdesafgift. -henne, f. värp- 
höna. -n, sv. tr. lägga. [Eier] m lägga ägg, 
värpa, Geld „m, insätta pengar i en attur, Kar- 
ten m spå i kort, Wein m lägga vin på la- 
ger, jm etw. a, hindra ngn att göra, utöfva 
ngt. Sich schlafen m lägga sig att sofva, 
gå till sängs, es legte mich schlaflos: det lät 
mig ej sofva. Blofs m blotta, trocken m 
torrlägga. — wea prep. Den Kopf an js Schul- 
ter m luta sitt hufvud mot ngns axel, an 
den Tag m ädagalägga. Hand an etw. (ack.) 
av lägga hand vid ngt, Hand an jn w bära 
hand på ngn. Sick auf die [fawe] Seite, 
aufs Ohr m slå sig till ro, lägga sig på 
latsidan, auf Zinsen n, göra räntebärande, 
sich auf etw. (sack) wm slå sig på ngt, sich 
aufs Bitten m taga sin tillflykt till böner, 
falla till bönboken. Etw. aus einander m 
rulla, veckla upp, utbreda ngt. Bei Seite 
av a) lägga bort, afsides, b) hopspara. Sich 
gegen etw. — motsätta sig ngt. Etw. hin- 
ter den Ofen a. die Bank » uppskjuta ngt 
till obestäma tid, hinter sich (ack.) mv spara ihop. 
Ja in die Erde, ins Grab a a) begrafva 
ngn, b) vålla ngns död, ins Gefängnis m 
fängsla, in Acht und Bann m förklara i 
akt, sich zu jm ins Haus a kvartera in sig 
hos ngn, jm Worte in den Mund w a) in- 
gifva ngn hvad han skall säga, b) tillskrif- 
va ngn ngt (vissa yttranden). Den Mantel um 
die Schulter m kasta kappan öfver axlarne. 
Etw. unter Schlofs ung Riegel a läsa in 
ngt, etw. unter Siegel m försegla ngt. Etw. 
von sich m lägga ifrån sig, lägga af ngt. 
Ein Schlofs vor die Thüre a sätta ett lås 
för dörren. Sich wider jn a motsätta sig 
ugn. Sich zu Bett w gå till sängs, zu Bo- 
den av sträcka till marken, zu Tage m brin- 
ga i dagen, jm etw. zur Last a. Schuld m 
lägga ngn ngt till last. Sich dazwischen 
av inskrida, träda emellan, medla. 

iegendärisch, a. legendarisk, i legendform. 

Legénde, -n, f. 1. legend, helig sägen; saga, 
sägen i atmb. 2. inskrift, omskrift, ord, mär- 
ke. -nhaft, a. legendartad. 

Leger, -, m. 1. en som lägger, läggare. 2. sjö. 
liggare (vattenfat). 

legér, a. leger, lätt. 

Legezeit, /. värpningstid. 

iegierlien, sv. tr. 1. afsända såsom, göra till 
sändebud. 2. donera, testamentera. 3. le- 
gera, blanda, förena. 4. rok. afreda. -ung, 
f. legering, blandning, förening. 

Legiön, -en, f. legion. -år, -e, m. legionssoldat. 

Legllistatür, -en, f. 1. lagstiftning. 2. lagstif- 
tande församling, myndighet. -Itim, a. le- 
gitim, laglig, rättmätig. -Itimatiön, -en, f. 


$tr. intransitivt, T/Ä. refiexivt, 8. starkt, SV. svagt, Ör. transltivt verb. Ä. har Aaben, 8. har sein till hjälprerb. 


legitimieren — 80 


legitimering. -itimieren, sv. tr. legitimera. 

. #imierung, /. legitimering. -Hmität, 0, f. 
legitimitet, rättmätighet. -uminöse, -n, f. 
skidfrukt. -ung, /. läggning m. m. as legen. 

Lehde, -n, /. ouppodladt land, hed, 

Lehen, -, ». län, förläning. -bär, a. 1. som får 
belänas (har de därtill orforderliga ogenskaperun). 2. 
belänad, länspligtig. 8. feodal, läns-. -har- 
keit, f. 1. erfordoriiga vasallegenskaper. 2. 
länspligt. 8. länsförhällande, 

Lehm, -e, m. lera. -ärtig, a. lerartad, lerig. 
en, sv. ir, bestryka med lera. -e[r]s, a. af 
lera, ler-. -fachwerk, n. lervägg med trä- 
stomme. -haltig, a. lerhaltig, lerblandad. 
-icht, -Ig, a. lerig. -klackser, -klicker, m. en 
som murar med lera; fuskare, klåpare. -zie- 
gel, m. tegelsten. 

Cehbn, -e, n. län, förläning. sm. se Lehne-. 
bank, /. bänk med ryggstöd, (trädgärds-) 
soffa. -8, -n, f. 1. stöd, ryggstöd, karm, 
armstöd; ledstäng, balustrad. 2. lutning. 8. 
(bärg)sluttning. -en, sv. I. itr. h., tr. o.rf. 
luta (sig). An etw. (dat) m, vara lutad, stödja 
sig mot ngt, [sich] an etw. lack.) w luta sig 
mot ngt, etw. an etw. (ack.) m ställa, stödja 

- ngt mot ngt, etw. von sich, an die e. bei 

. Seite w afböja ngt. II. tr. » leihen. -lakal, 
m. hyrlakej. -pförd, n. äkarhäst. -satz, m. 
lemma, länsats. -sbauer, ». bonde som har 

. sitt gods i förläning. -sbrief, m. länsbref, 
förläningsurkund. -sdienst, m. vasalltjänst. 

«seid, m. vasalled. -eessel, m. länstol. -sfä- 
hig, a. som får mottaga eı. borigifva en för- 
läning (har do därför erforderligs egeuskaperna). -8- 
tail, m. ett läns hemfall. -siolge, f. 1. axf- 
följd inom en vasallfamilj. 2. länspligt. -# 
frau,. f. länsfru. -sirei, a. odal-. -sfreiheit, 
f. odalfrihet. -sgefälle, pl. inkomster af för- 
läning(ar). -sgeld, n. länsafgift. -sgericht, n. 
domstol i länstvister. -sgut, n. gods som för- 
läning. -eherr, m. länsherre. -sherrlich, a. 
länsherrlig. -sherrlichkeit, f. länsherrlighet. 
-shof, m. = JLhehnsgericht. -smann, m. vasall, 
läntagare. -smännisch, a. vasall-. -ssache, 
f. feodal angelägenhet. -sträger, m. län- 
tagare, vasall. -streue, /.. vasalltrohet, läns- 
pligt. -stuhl, m. länstol. -sverfassung, f. 
länsförfattning, länssystem. -sverhältni[f]s, 
n. läns-, vasailförhällande. -swala]re, /. 
länsafgift. -sweise, adv. såsom län. -szins, 
m. arrende för ett län. -wort, n. lånord. 

Lehr, -e, n. modell, mönster; hvalfställning; 
gradstock, mätstång. -amt, n. läroämbete, 
lärarebefattning. -amtskandidat, m. lärare- 
aspirant. -anstalt, /. läroanstalt, skola. -ap- 
parat, m. undervisningeapparat. -ärt, /.läro- 
sätt, lärometod. -bär, a. som man kan lära 
andra. -begier[de], /. = Lehreifer. -begritt, 
m. lärobegrepp, -system. -bogen, m. hvalf- 
ställning, -stomme. -bete, m. missionär. 
«brief, m. lärbref. -büch, r. lärobok. -bur- 


— Leib 


sche, ». lärgosse, lärling. -dichter, m. di- 
daktisk skald. -©, -n, f. 1. lära. In dien 
bringen: sätta i lära. 2. lärdom, rön. 8. = 
Lehr. -eiter, m. 1. undervieningsnit. 2. vet-, 


"girighet. -en, sv. tr. 1. lära andra, undervisa. 


2. % = lernen. -er, -, m. lärare. -erhaft, a. 
undervisande, docerande. -erin, -nen, f. lä- 
rarinna. -erkonferenz, /. 1. lärarkollegium 
(sammanträde). 2. lärarmöte. -erprüfung, /. lä- 
rareexamen. -erschaft, /. 1. egenskap af 
lärare, lärarkall. 2, lärarkär. -erstand, m. 
lärarständ, lärarkall. -erstelle, f. lärarplats, 
lärarbefattning. -erversammlung, f. lärar- 
möte. fabel, /. lärorik, didaktisk fabel. 
-fach, n. lärarkall, läraryrke. -fähig, a. i 
stånd, skicklig att undervisa. -fähigkelt, f. 
läro-, undervisningsförmåga, -skicklighet. 
-form, /f. 1. undervisningsmetod. 2. didak- 
tisk form. -freihelt, f. lärofrihet. -gabe, f. 
= Lehrfähigkeit. -gang, m. 1. lärometod. 2. 
lärokurs, kurs, pensum. -gebäude, n. läro- 
byggnad. -gedicht, ». lärodikt. -gegenstand, 
m. läroämne. -gehülfe, m. hjälplärare. -geld, 
n. lärpengar. -geschicklichkeit, f. undervis- 
ningsskicklighet. -grund, m.lärogrund. -haft, 
a. 1. lärorik. 2. road af, skicklig att under- 
visa. -horr, m. principal. -jahr, ». läroår. 
-Junge = Lehrbursche. -kraft, f. lärarkraft. 
«kunst, /. undervisningskonst. -ling, -e, m. 
lärling. Hngschaft, /. 1. egenskap af lärling. 
2. lärlingskär. -Iingshaft, a. som en lärling, 
lärlings-. -mädchen, n. lärflicka. -meinuag, 
J. läromening. -meister, m. läromästare, 
mästare. -mittel, ». undervisningsmaterial. 
-plan,ım.läsplan, undervisningsskema. -punkt, 
m. läropunkt, lärostycke. -reich, a. lärorik. 
-saal, m. lärosal. -satz, m. lärosats. -echrift, 
J.lärorik, didaktisk skrift. -spruch, m. läro- 
spräk, sentens, aforism. -stand, m. läro- 
stånd. -stll, m. didaktisk stil, lärostil. -stuhl, 
m. lärostol. -etunde, /. undervisnings-, lek- 
tionstimme. -thätigkeit, f. lärarverksamhet. 
«ton, m. undervisande, docerande ton. -wei- 
ee, f. lärosätt. -werk, ». lärlings-, nybe- 
gynnararbete. -widrig, a. stridande mot lä- 
ran, kättersk. -zeit, f. lärotid. -zimmer, n. 
lärorum. -zwang, m. lärotvärg. 


-iei, a. suff. 1 sme, med fem. gen. af adj. "handa, 


slags, t.ex. vielerw mängahanda, många 
slags, viererw fyrahanda, fyra slags. 


Leib, -er, m. 1. lif, kropp. Med prep. am Ave 


strafen: straffa till lifvet, med döden, F 
einen gewaltigen Schritt am we haben : taga 
stora steg; jm auf den w rücken: gå ngn 
inpå lifvet; bes we nicht: ej för allt i värl- 
den, bei lebendigem we: (fullt) lefvande; 
das Ilerz im we lacht mir: jag är hjärtligt 
glad; mit m und Seele: a) med lif och själ, 
b) med hull och hår; sich (dat) jun vom ne 
halten: hålla ngn på afständ, bleid mir da- 
mit vom we: låt mig vara i fred för det 


ev = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ü saknar plur. 1 bar omljud. F familjärt, P lägre epråk. X mindre brukligt. 


Leibarzt — IN — leid 


där! drei Schritt vom we: på tre stegs af- 
stånd, jm nicht vom me gehen: följa ngn 
som hans skugga; jm zu we gehen: gå ngn 
inpå lifvet, jm zu ne wollen: vilja åt ngn. 
2. underlif, mage. Gut bei me sein: vara 

. fetlagd, ha stor mage, seinem we gutes täun 
el. seinen w pflegen: sköta sig, må godt, 
vara en gurmand, en frässare, sich den m 
voll schlagen: äta sig proppmätt, nichts im 
we haben: ej hafva fått ngt i sig, vara på 
fastande mage. Offener a» öppning, harter 
a härdt lif, verstopfter m, förstoppning. 
Gesegneten ves sein: vara i välsignadt till- 
stånd, hafvande. 8. lifstycke, lif. -arzt, m. 
lifmedikus. -binde, /. maggördel. -bürge, m. 
gisslan. -eigen, a. lifegen. -eigenschaft, /. 
lifegenskap. -en, sv. itr. h. Da ist er, wie er 
leibt und lebt: där är han lifslefvande. Was 
wohl leibet, das seelet übel: det som gagnar 
kroppen, det skadar själen. -esbeschaffen- 
heit, /. kroppsbeskaffenhet. -gebewegung, /. 
kroppsrörelse. -eserbe, m. bröstarfvinge. 
-sstrucht, /. lifsfrukt, foster. -esgebrechen, 
n. kroppsligt lyte. -esgefahr, /. lifsfara. -es- 
gestalt, /. figur, gestalt. -ssgrölse, /. kropps- 
storlek. -esleben, m. blott i talesättet: bet av i 
lifstiden. -esnahrung, /. föda, spis. -esöff- 
nung, f. öppning, stolgång. -esstrafe, f. 
kroppsstraff. -esübung, /. kroppsöfning. -e8- 
umfang, m. magens omfång. -farbe, f. 1. lif- 
färg. 2. hudfärg. -garde, /. lifgarde. -ge- 
dinge, n. lifstidsunderhäll, Hfstidspension, 
apanage. -geld, n. 1. personell skatt. 2. 
skatt af lifegne. -geleit, n. eskort. -gericht, 
nr. älsklingsrätt. -gurt, -gürtel, m. maggör- 
del. -gut, ». gods till lifstidsunderhäll. -haft, 
-haftig, a. kroppslig, lifslefvande, sannskyl- 
dig, verklig, i egen person. Der Leibhaf- 
tige: hin själf. -ig, a. fetlagd. Van. i sms. 
dickw tjock, fet, karta, härdlifvad. -jäger, 
m. lifjägare. -lich, a. 1. kroppslig. 2. jordisk, 
timlig, sinnlig. 3. = leibhaft. 4. köttelig, 
t. ex. sein mer Sohn. -pacht, f. arrende för 
lifstid. -rock, m. lifrock. -schaden, m. kropps- 
skada. -schmorzen, pl., -schneiden, n. ondt i 
magen. -spruch, m. valspråk. -strick, m. 
repgördel. -stück, n. 1. lifstycke. 2. älsk- 
lingsstycke. -wache, /. lifvakt. -wächter, m. 
(lif)drabant. -wäsche, F linne som man bär 
närmast kroppen. ”We6h, ns. ondt i magen. -Zucht, 
‚f. lifstidsunderhäll, undantag. -zücht[e]ner, 
m. undantagshjon. 

Leich, -e, m. 1. se Laich. 2. leich (1 metoai satt 
medeltidsdikt med varierande meter). -deorn, m. lik- 
torn. +®&, -n, f. 1. lik. 2. begrafning, t. ex. 
zur m bitten. 

Leichenllacker, m. kyrkogård. -bahre, /. lik- 
bår. -begängni[i]s, n. likbegängelse, begraf- 
ning. -begieiter, m. en som följer liket, pı. 
likfölje. -heschauer = Leichenschauer. -be- 
statter, m. begrafningsentreprenör. -bestat- 


tung, /. begrafning. -hesteller, m. begraf- 
ningsarrangör. -bitter, m. likbjudare. -blals, 
a. likblek, dödsblek. -biässe, /. dödeblek- 
het. -essen, ». begrafningekalas. -fackel, f. 
likfackla. -fahl = leichenbla/s. -teier[iich- 
keit], /. begrafning(shögtidlighet). rau, 
f. liksveperska. -gebühr, /f. begrafnings- 


"kostnad. -gedicht, n. begrafningsverser. -ge- 
"tolge, ». likfölje. -gepränge, n. begrafnings- 


stät. -geruch, m. liklukt. -gerüst, n. kata- 
falk. -gesang, m. begrafningspsalm. -ge- 
sicht, n. dödsblekt ansigte. -gewölbe,n. graf- 
hvalf, grift(hvalf). -gift, ». likgift. -glocke, 
J. begrafningsklocka. -haft, a. som ett lik, 
lik-, dödsblek. -haus,n. 1. sorghus. 2.likhus, 
grafkapell. 3. bärhus. -hemd, n. skjorta i 
hvilken ett lik svepes. -hügel, m. grafkulle. 
«kalt, a. dödskall. -kammer, f. likrum. -kas- 
se, /. begrafningskassa. -klage, /. klagan 
vid den dödes bår. -kesten, pl. begrafnings- 
omkostnader. -kranz, m. begrafningskrans. 
-mahl, n. begrafningskalas. -Bffnung, f. lik- 
öppning, obduktion. -parade, /. likparad. 
-predigt, /. likpredikan. -räuber, m. likröf- 
vare. rede, /. liktal. -rödner, m. person 
som håller liktal(et). -schau, f. likbesigt- 
ning. -schauer, m. likbesigtningsförrättare. 
-schmaus, m. begrafningskalas. -starre, f. 
dödsstelhet. -stoln, m. grafsten. -still, a. 
dödstyst. -text, m. text för ett liktal. -trä- 
ger, m. likbärare. -tüch, n. 1. svepduk. 
2. bärduk. -untersüchung, /f. likbesigtning. 
-verbrennung, /. likförbränning. -wagen, m. 
likvagn. -zug, m. likfärd, likfölje. 


Leichnäm, -e, m. 1. lik. 2. kropp. 
leicht, a. lätt. wer Knabe: lättsinnig, vacker 


(iron.) gosse, etw. Av er. auf die we Achsel er. 

Schulter nehmen: taga ngt lätt, ven Kaufs:. 
för godt köp, es könnte m sein: det skulle 

lätt kunna hända. -beschwingt, a. på lätta 

vingar. -bewöglich, a. lättrörlig. -klütig, a. 

som har lätt flytande blod; munter, glädtig. 

braun, a. ljusbrun, stötande i brunt. -e, 0, 

J. lätthet. -en, sv. tr. lätta, göra lättare. 

«er, -, m. sju. liktare, lastpräm ti fartygsiasts 
lossning. -falslich, a. lättfattlig. -fertig, a. 

lättfärdig. -fertigkeit, /. lättfärdighet. -Hüs- 
sig, a. lätt flytande. -füls, m. en som är lätt 

på foten, obetänksam, lättfärdig person. 

-fülsig, a. lättfotad, snabbfotad; dina. obe- 

tänksam, lättfärdig. -fülsigkeit, /. 1. lätt- 

het att gå, snabbhet. 2. obetänksamhet, 

lättfärdighet. -geschürzt, a. lätt klädd. -glau- 

be, m. lättrogenhet. -gläubig, a. lättrogen. 

-gläubigkeit, f. lättrogenhet. -heit, /. lätthet. 

«hin, adv. lätt, utan eftertanke. -igkelt, f. 

lätthet. -loblg, a. som tar lifvet lätt, Jätt- 

lynt. -lebigkeit, f. lättlynthet, lättfärdighet. 

-lich, adv. lätt. -sinn, m. lättsinne. -sinnig, 
a. lättsinnig. -sinnigkeit, f. lättsinne. 


leid, I. a. ond, led. Vanı. predikativt: es thut ei. 





ttr. intransitivt, rf. refiexivt, 88. starkt, 80. svagt, [7. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


1 


Leiäbitter: — 305 


ist mir m da/s: det gör mig ondt att, Sie 
tkhun mir „, det gör mig ondt om er, sich 
etw. m sein lassen: vara ledsen öfver ngt, 
es ist mir noch wicht n, geworden: jag bar 
ännu ej ångrat det, ej blifvit led därät, jm 
etw. m macken: ingifva ngn afsmak för ngt. 
Sich ein nes [an]likun: bära hand på sig. 
II. -[e]s, 0, n. 1. ondt, s. ex. jm alles n [an-] 
thun eo. zufügen: göra ngn allt möjligt ondt, 
jm etw. zu we thun: göra ngn ngt ondt, 
keinem zu me, keinem zu Liebe: opartiskt, 
utan anseende till personen. 2. olycka, nöd, 
sorg. In Lieb’ und vw a. in w und Freud’: i 
nöd och lust. 3. m tragen: sörja, um jn: 
ngn. -bitter, m. likbjudare. -en, a) sv. I. str. 
h. Jm a göra ngn illa. II. tr. Jm etw. a in- 
gifva ogn afemak för ngt. b) st. tr. o. itr. h. 
1. lida. An einer Krankheit av hafva en 
sjukdom. 8. tillåta, tåla, +. ex. das Werk-lei- 
det keinen Aufschub. 3. fördraga, tåla. Jn 
wicht a können ei. mögen: tycka illa om 
ngn, wohl gelitten sein: vara gärna sedd, 
omtyckt. 4. opers. es leidet ihn nicht in der 
Stube: han kan ej uthärda inne. 6) -, n. li- 
dande. -enfrei, a. fri från lidanden. | 

Leidenschaft, /. 1. lidelse. 2. lidelsefull per- 
son. -lich, a. lidelsefull. -lichkeit, /. lidelse- 
fullhet; utbrott af lidelse. 

Leidensiigefährte, -genosse, m. olyckskamrat. 
-geschichte, /. lidandeshistoria. -jahr, m. 
svårt år, olycksär. -keich, m. lidandets kalk. 
-probe, /. pröfning. -schule, /. lidandets 
skola. -woche, f. passionsvecka. : 

leidller, itj. tyvärr. m Gottes! tyvärr! gunäs! 
-haus, n. sorgehus. -Ig, a. led, obehaglig, 
otreflig, motbjudande, afskyvärd, fördömd. 
«kleid, n. sorgdrägt. -lich, a. dräglig. So a 
så där, så tämligen. -lichkeit, f. dräglighet. 
-säl, -e, n. lidande. -säm, a. lidande; tålig. 
-tragend, a. sörjande. -veil, a. lidande. -we- 
son, An. sorg. 

Leier, -n, f. 1. lyra. 2. lira. Bia. immer die 
alte alltid samma gamla trall. 3. positiv. 
4. vef, ngt som röres medels en vef ss. ett slags Stek- 
vändare, smörtjärna m. m. -él, -en, f. lir-, 
positivspelande; entonigt sjungande; vef- 
vande. -er, -, m. lir-, positivepelare. -gang, 
m. slentrian. -In, -nen, /. lir-, positivspe- 
lereka. -kasten, m. positiv. -kastenmänn, m. 
positivspelare. -mann, m. lirspelare. -R, sv. 
itr. h. o. tr. 1. spela på lira, på positiv. Bia. 
immer dasselbe a ständigt komma med 
samma sak. 2. vefva. Butter „, tjärna smör 
medels vefning. 8. röra sig, arbeta enformigt, 
långsamt, följa slentrianen. -werk, n. ma- 
skineri som sättes i gång medels vefning. 

Leihllamt, «., -anstalt, /. läneanstalt, (pant-) 
läneinrättning. -bank, f. länebank. -bär, a. 
som får lånas. -bibliothek, /. länbibliotek. 
en, st. tr. låna. -er, -, m., -erin, -nen, f. en 
som länar, a) läntagare, b)längifvare. -haus, 


— Leitband 


n. = Leihamt. -kasse, /. länekuska. -kauf, 
m. 1. köp som beseglas med. em köpskäl. 


' 2. köpskäl. 8 summa som vid käps afslu- 


tande betalas utöfver köpeskillingen. 4. 
handpengar. -weise, adv. såsom lån. 


Leik, -e; ms. sjö. 1. förtimring. 2. lik. -en, sv. 


gr. sjö. sätta lik på, lika. 


Leilach, Leilieh, -[e], n. lakan. 
Leim, -e, m. 1. lim. Aus dem we gehen: gå 


upp i limningen, gå sönder. Bna. auf den 
av gehen: gå i fällan. 2. se Lehkm. -en, sv. 
ir. 1. limma. 2. fånga på limspö; bina. narra, 
lura. -er, -, m. en som limmar. -fang, m. 
fågelfångst med limspön. -fuge, f. limmad 
fog. -gut, ». ämnen till imberedning. -icht, 
ig, a. limmig. -kocher, -sieder, ». limko- 


. kare; F ana. tråkig person. 
Lein, -e, m. o. Kn. 1. lin. 2. linfrö. 8. linne. 


-detter, f. vor. åkerdodra (Camelina sativa). 
"8, -n, f. lina, snöre. Bina. ja an der m ha- 


" ben: hafva ngn i sitt våld, föra ngn i led- 


band. -en, I. -, n. linne. II. a. linne-. -en- 
band, 2. linneband. -enzeug, n. linne(tyg). 
-fink[e], m. hämpling. -küchen, m. oljekaka. 
-läufer, m. karl som på strand med lina drar 
ett fartyg. -pfad, m., -stralse, f. väg utmed 
segelbara floder eı. kanaler tor Leinläufer. 
-tüch, n. linne, linneduk, linnelakan. -wand, 
0, f. linne; voxd. klot. -zieher = Leinläufer. 


leise, a. 1. svag, sakta. nm sprechen: tala tyst, 


mit wr Stimme: med låg röst; etw. nur m 
berühren: helt lätt vidröra ngt. 2. ns Ge- 
hör: fin hörsel; m Ohren: öron som höra 
väl, fin hörsel; ar Schlaf: lätt sömn, w. 
schlafen: sofva lätt. -hörend, -hörig, a. som 
har fin hörsel. -treter, m. dolsk person, lie- 
mare, räf. -tröterei, /. dolskhet, lismeri. 
-treterisch, a. dolsk, lismande. 


Leistlio, -r, f. 1. list. 2. ljumske. 8. sakta slutt- 


ning. -en, I. -, m. (sko)läst. Bna. alles über 
einen m schlagen: skära allt öfver en kam. 
II. sv. tr. åstadkomma, fullgöra, göra, ut- 
rätta, lemna. Für jn Bürgschaft m gå i bor-. 
gen för ngn, Bufse m göra bot, einen Eid 
a gå ed, einem Befehle Folge a hörsam- 
ma, lyda en befallning, jm Gehorsam m 
lyda ngn, jm Genugthuung Av lemna ngn 
upprättelse, jm Gesellschaft w hålla ngn 
sällskap, jm Hülfe, hälfreiche Hand wm bi- 
springa ngn, lemna ngn hjälp, jm die Hul- 
digung mw hylla ngn, Verzicht auf etw. (ack.) 
av afstå från ngt, Widerstand m göra mot- 
stånd, Zahlung m betala. -enwein, m. på 
sluttningar via Würzburg Växande vin. -ung, 
f. fullgörande, prestation, verk, resultat 
m. m. se leisten II. -ungsfählg, a. i stånd att 
fullgöra sina åligganden, att åstadkomma 
ngt, produktiv. -ungsfähigkeit, /. förmåga 
att fullgöra sina åligganden, arbetsförmå- 
ga, produktivitet. 


Leitllartikel, m. ledande artikel, ledare. -band, 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


DN 


Leise 


— 


= ledband. ®, -n. f. (bärg)eluttning. m, 
sr. ir. leda, föra, anföra. er, I. -, m. ledare, 
chef. IL -n. f. stege. wein, -nen, /f. leda- 
rines. erwagsa, m. stegvagn, flakvagn. #a- 
den, m. 1. ledtråd. 2. kandledning, kertiatiad 


lärobok. gel, -on, m. värdshusvärd, krö- . 


gare. -kammel, m. bagge som anför hjorden, 
skillgumse; F wie. der a sein: vara den 
ledande, tongifvande. ud, m. hund som 
a) für en blind, b) für jägaren till ville- 
brädet, c) anför skallet. -riomen, m., well, 
a. lina, SNÖPe med hvilket man leder att djur. KOP- 


pel, grimskaft, tygel. stern, m. ledstjärna. ' 
f.' 


ng, /. ledning, uppsigt. 
direktion. -wagelläkig, «. ledande. 

Lektiliga, -em, f. lektion, lexa. F jm die av le- 
sen : läsa lagen för ngn , m., HÄNS- 
tabelle, /. akolskema. er, -s, ..oren, m. lak- 
tor vid universitet. fire, -, f. loktyr, läsning. 

Lemming, -<. m. fjällemmel 

Lende, -n, /. länd, höft. abraten. m. filet. 

denlig, «. i sma. t. oc diob som har tjocka, 
grofra höfter. 

Long, -, tisch, m. soo. långa (Gadus molra). 

tenkiihär, a. möjlig att styra. -barkelt, f. egen- 


skap att kunna styras. m, sv. fr., ttr. A. e. | 
rk. 1. styra (sig), leda(s), rikta(s). Reckts, : 


aus dem Wege av hålla åt höger, ur vägen. 
Ordapr. der Mensch denkt, Gott lenkt: män- 
nivken epär, Gud rår. 2. leda mesels letter. 
er, 
-riomen, m. tygel -säm, «a. lätt stt styra, 
lättledd, böjlig. medgörlig. -samkelt, /. med- 
görlighet, böjlighet. ei, n. tygel. -nag, /. 
ledning m. w. se leiten. -zamm, m. tygel 
Lenöre, -us. -a, f. apr. Bleonora 


-, ws. ledare. -erin, -sos. f. ledarinna. : 


Lenz, -e[n], Mm. mes post vår. -aller, =. ung- ' 


domsvär. ungdom. wm, sv. ir. 4.1. vara 


värlik. £e lenzt: det är vår(likt). våren nal- : 


kas. 2. si. länsa. haft, ig, -Isch, Sich, a. | 


värlik, värlig. 
Leonöre, -u8, -n, f. npr. Eleonora. 
Lospärd, -e[r], m. leopard. 
Leprösis, 0. f. spetälska. 
Lorche, -n, f. 1. lärka. 2. Eine m schiefeen: 





stupa på hufvudet (om bästars. 8. se Lärche. . 


-astreichen, »., -astrich, m. 1. lärkors sträck- 


ning. 2. lärkstreck. 8. lärkfängst under | 


sträcktiden. 


Leraibegier[de], /. lärgirigket, vetgirigbet. | 


-eiter, m. ifver att lära sig ngt, flit. vet- 
girighet. -es, sv. L tr. 1. lära (sig). Er ist 
ein gelernter Schneider: han är skräddare 
till yrket. 2. & = lehren. IL rf. Sich leicht, 


schwer av vara lätt, svår att lära. IIL itr. : 


h. Leicht, schwer a hafva lätt, svårt för 
att lära sig ngt, hafva godt, dåligt läshuf- 





vud. Bei jm m vara i lära hos ngn. -fleils, : : 


m. flit i studier. , m. läroämne. | 
-säm, a. läraktig. -stunde, /. lärotimme. 
-zeit, /. lärotid. 








QR, f. iockning. (vin)skörd. 
Tiockade äpplen. fallfrukt. #- 
-aauBl, m. skrifstol av sitta 


. -shalle, /. = 

2. plockad ved, ved- 
2. Iserum, läskammare. 
lasecirkel, läseförening. -# 
at, a. road af läsning. 
lektyr. -an, st. I. tr. . itr. A. 
läsa. IL wi Das Buch liest sich leicht: bo- 
en är lättläst. IIL tr. samla, uppsamla. 
plocka. -snawöärt[b], a. läsvärd. -eprehe, /. 
första öfverspelning då relierna läsas. 0 
R. bokställ -er, -, m. 1. läsare. 2. ploc- 
kare. -erei, -on, f. ständig. dålig läsning. 
-nen, /. 1. läsarinna. 2. plockerska. 
a. lüslig. eriichkelt, /. läslighet. 
-arling, -e, m. dålig (före)läsare. -erschaft. 
arwelt, f. lüsekreta, publik. -esohuis, /. små- 


SZ Jielust- 


Lettie, -n, m. lett (sum). en, I -, m. gror. kofkaltig 


lera. IL a. af ger lera. ler. er, I 2, 7. 
bokstaf; »ekır. typ. stil IL = Letiner. icht, 
48, a. lerig. tisch, «. lettisk -wer, -, m. 
sängkor, läktare. 


istziien, sr. tr. läska, vederkvicka, en: med. 


Bick mit seinen Freunden av gifva afskeds- 
kalas för, taga en afskedsbägare med sina 
vänner. 


tetzt, I «. sist; senast: viterst. Ja den men 


Zügen liegen: ligga på sitt yttersta, om ev 
zum ven: sist, för sista gången. Kemper. 
werer a. der ere: den senare. IL ©, /. 
Auf die a. zu guter a till sist, slutligen, 
ändtligen. -bistend, a. sist-, högstbjudande. 
as, adv. 1. nyligen. 2. för det sista, till 
sist, slutligen. -hin, ade. nyligen. jäbrig, 
«. fjolårig. -Iebend, a. öfverlefvande. -fich, 
adv. 1. nyligen. 2. slutligen, ändtligen. -wit- 
lig, a. testamentarisk, innehållande ens yt- 
tersta vilja. 


Leu, -en, m. poet. lejon. 
Leuchtiie, -n, /. lyse, ljus, fackla; vanı. lykta. 


“sn, sv. ttr. Å. eo. tr. lysa, skina Jan lysa 
ngn, jm in die Augen = vara solklart för 
ngn, der Himmel cı. opere es leucktet: det 
blixtrar. -er, -, m. ljusstake. -ersiusatz, m. 
ljuspipa. -orknecht, m. ljusknekt. ‚euer, n. 
signaleld. gas, n. lysgas. -käler, m. Iys- 
mask. -kugel, /. eldkula. Ivskula. -pfanne, 
f. glödpanna att tysa met. -piell, m. brinnande 





ur, intrsasitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, 89. svagt, fr. transitivt verb. A. bar hoben, 8. har sein tin hjälpverd. 


Leuohtsokiff — 
pil. -schiff, n. fyrskepp. -t[hjurm, m. fyr- 
torn. -ung, /. blixt. -wurm, m. lysmask. 

wugnion, sv. tr. neka, förneka. -er, -, m. för- 
nekare. -erin, -nen, f. förnekerska. -ung, F. 
förnekande. 

Loumund, -[e]s, 0, m. allmänt omdöme. all- 
män mening, rykte, godt tykte; förtal, 
skvaller. Jn in bösen — bringen: illa be- 
rykta, förtala ngn. -szougni[f]s, n. fräjdbetyg. 

-Leutie, pl. 1. folk; maw.:Etw. unter die  brin- 
gen: omtala ngt, göra ngt till allmänt'sam- 
taleämne, unter die m gehen: komma ut 
ibland folk. 2. lägre folk, tjänstefolk; mn. 
gemene man, karlar. -ekost, f. (tjänst)fol- 

- kets mat. -eplacker, -eptager, -escherer, m 

‘ skinnare. -ovchou, a. folkskygg. -eschinder 
= Lesteplacker. -estube, /. tjänstefolkets 
rum, drängstuga. -geb se Leitgeb. -näM, -s, 
6, m. se Lieutenant. -priester, m. påstor. 
-sellg, a. nedlåtande, vählig, anspräkslös. 
-sellgkeit, /. nedlätehhet, vänlighet, m- 
spräkslöshet. 

Levit, -en, m. levit. F jm die wen lesen: läsa 
lagen för ngn. 

Levköie, Levköje, -n, f. löfkoja. 

texikällisch], a. lexikaliek, ordboks-. 

Lexikon, -s, ..ka ei. ..ken, n. ordbok, lexikon. 

Lig., förkortn. = Lieferung : häfte. 

Libell, -e, n. 1. klagoskrift. 2. smädeskrift. 
«%, -2, f. libell, trollslända. -ieren, sv. itr. h. 
jur. üppsätte, inlemna en klagoskrift. -ist, 
en, m. smädeskribent. 

tiberål, a.-liberal, a) frisinnad, b) frikostig. 
-ieieren, sv. ier. h. visa sig frisinnad, kurti- 
sera de liberala. -ismus, -, 0, m. liberalism, 
frisintbet. -Nåt, 0, f. liberalitet, a) frisint- 
het, b) frikostighet. 

"Libertin, -s, er, -, m. vällusting. 

Librötto, -[s], -s a. ..ti, n. librett, operatext. 

Liellentiät, -en, m. licentiat. -önz se Lizenz. 

Licht, I. -er o. * -e, n. 1. ljus, sken, dager. 
Med prep. an das av kommen, bringen e. för- 
dern: komma, bringa i dagen, ans m hal- 
ten: hålla mot ljuset, mot dagern; geh mir 
aus dem we: gå undan, du skymmer mig; 
bei n besehen: noga betrakta; etw. im 
rechten m sehen: se ngt 1 dess rätta ljus, 
etw. ins rechte m stellen: gifva ngt dess 
rätta belysning, jm im we stehen: skymma 
ngn; unter ws: iskymningen; jm vors mw 
treten: ställa sig så att man skymmer ngn; 
abends zwischen m i skymningen. 2. ljus 
(lysande kropp). Bild. jm ein m über etw. (ack.) 
aufstecken: öppna ngns ögon för ngt. 8. 
Jag. öga. II. a. 1. ljus. we Hölzer: löfträd, 
löfskog. 2. gles, t ex me Wälder. -arbeit, 
f. arbete vid ljus. -arm, a. ljusfattig. -bild, 
n. fotografi; daguerreotyp; ljustryck. -blau, 
a. ljusblå. -blick, m. hastigt försvinnande Bken, 
blixt; ljust ställe på mulen himmel. -hete, 
m. ljusets budbärare, ängel. -brechend, a. 


307 


Liebediener 


ljusbrytande. -druck, m. ljustryck. -empfind- 


lich, a., känslig för ljuset. -en, sv. I. tr. 1. 
göra ljus, upplysa. 2. göra gles, (ut)gallru. 
8. sjö. likta, lätta. I. rf. 1. 1jusna. 2. gles- 
na. -er = Leickter. -erglanz, m. ljusglans, 
strälglans. -erloh, adv. i ljusan låga. -er- 
scheinung, /. ljusfenomen. -farbendruck, m. 
heliografi. -fuchs, m. ljus fux. -funko[n], m 
ljusglimt, gnista. -gelb, a. ljusgul. -giefser, 
m. ljusstöpare. -halter, m. ljusknekt. -heit, 
J. ljus. -heil, a. klar, ljus. -holz, n. 1. (trä 
til) bloss. 9. löfträd, löfskog. hut, m. Yus- 

'sißekare. -Igkelt, f. Ice. -tehre, /. läran om 
ljuset; optik. -los, a. utan ljus, mörk. -mes- 
80, f. kyndelsmässa:; -schacht, m. varg. schakt 

" som går i dagen. -scheu, a.ljässkygg. «schnell, 
&. biixtsnabb. -schnuppe, f. ljusbrand, ljus- 
'skarn. -trunken, a. öfverväldigad af ljuset. 
-unflossen, -umstrahlt, a. omgifven, omsträ- 
lad uf ljus. -ung, 1. öppen plats, glest 
ställe i en skog, ut tiggning. 2. upplysning 
m. m. se lichten. voll, a. ljus, klar, strålande. 
-weihe, f. kyndelsmässa. weit, /. ljusets 
värld, himlen. -wolike, /. ljust moln. -zieher 
= Lieckhtgiefser. 

Licitatlér, -er, f. auktion. 

Lid, -er o. -e, 2. ögonlock. -ern se ledern. 

Ilob, a. kår. Mein wer: min vän, mein m- 
[chen]: min älskling, hjärtevän, käresta. 
av haben: tycka om, hålla af, m bekommen: 
lära sig att hålla af, » behalten: ej glömma 
bort, sich (aut.) etw. m sein lassen: hålla till 
godo med ngt. Das Kind ist gar zu m bar- 
net är mycket sött, det är en riktig liten 
sötunge. Ofta nästan pleonastiskt, t. ex. der we 
Gott: Gud, vår herre, das we Brot: födan, 
das we Geld: pengarne, die we Sonne: 80- 
len, dagsljuset, das we Jch: (det kära) ja- 
get, den wen langen Tag: hela långa dagen, 
manchen men Tag: mängen god dag, du 
we Zeit! kors! seine we Not mit etw. ha- 
ben: hafva stort besvär, mycken möda med 
ngt. Subst. um ei. für kein m ej för allt i 
världen, jm zu m för att göra ngn till vil- 
jes. Kompar. wer: kärare, men utv. hällre, etw. 
wer haben er. mögen eı. sehen: tycka bättre 
om ngt. Super. st: kärast, ar. hälst, etw. 
am „sten haben: tycka bäst om ngt, das 
wäre mir das (aller)nwste: det skulle jag 
tycka (allra)bäst om; der, die «ste: kära- 
sten, kärestan. -äugelél, -en, f. kärleks- 
fulla ögonkast. -Augeln, itr. A. blicka vän- 
ligt, kasta vänliga, kärliga blickar, jm: på 
ngn. Mit jm m utbyta vänliga blickar, ögon- 
kast med ngn. -chen, -, n. se lieb. -den, -, £. 
drukl, blott i tilltal mellan furstliga el. högadliga per- 
soner. Euer m, eders maj:t, eders höghet, 
eders excellens o. s. v. 

Liebe, 0, f. 1. kärlek. 2. (vän)tjänst. -bang, 
a. beklämd af kärlek. -bebend, a. bäfvande 
af kärlek. -diener, m. smiler, lismare, ögon- 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö vaknar plur. ? har omtjud. F familjärt, P lägre språk. X mindre braune. 


En 


Liebedienerei — 308 — ' Lieutenant. 


tjänare. Den m machen; lisma. -dienerel, f. | Lied, -er, n. 1. sång, visa, psalm. Bild. davon 





lismeri, ögontjänst. -dienerisch, a. lieman- 
de, krypande. -ftiehend, a. bönfallande om 
‚körlek. -glühend, -heifs, a. älskogsvarı. 
‚a. älskogssjuk. -I6l,-en, f. smekande, 
älskog, flyktig (kärleks)färbindelse. -iser 
= liebelss. -In, sv. itr. h. e. tr. smeka, kurti- 
sera, mit jm: någon. -lag, a. 1. kärlekslös. 
2. fattig på, saknande kärlek. -n, sv. tr. h. 
. o tr. älska, hålla af, tycka om. sr Geliebte(r). 
-nswört[b], a. värd att älskas, att vara af- 
hållen. -aswürdig, a. älskvärd. -nswürdigkeit, 
f. älskvärdhet. -reich, a. kärleksrik. -saben- 
teuer, n. kärleksäfventyr. -shlick, m. kär- 
lekafull blick. -sbete, m. budbärare mellan 
älskande. -shrief, m, kärleksbref. -shrunst, 
f. bränad. -sdichter, =, erotiker. -sdichtung, 
J. 1.erotisk diktart. 2. erotisk dikt. -sdienst, 
m. väntjänst; kärlekaverk, barmherfighets- 
verk. -sehnend, a. tränande. -serklärung, /: 
kärleksförklaring. -sflamme, f. kärleksläga. 
-sgahe, /. at kristlig kärlek füranieda (frivillig) 
gäfya, almosa. -sgedicht, n. kärlekspoem, 
.dikt, -kväde. -sgenuls, w. kärleksnjutning. 
-sgeschichte, /. kärlekshistoria. 
ni[f]s, n. kärleksförklaring. -sglück, a. lycka 
som kärleken skänker. -sglut[h], f. älekogs- 
glöd. -sgott, m. kärleksgud, -sgöttin, /. kär- 
leksgudinna. -shandel, m. kärleksaffär. -sioch, 
a. älskogssjuk. -skind, n. kärlekspant. -8- 
leute, pl. älskande. -smahl, n. kärleksmältid. 
-spaar, n. älskande par. -spfand, n. kärleks- 
pant. -spflicht, /. kärlekspligt. -sroman, m 
kärleksroman. -ssache, /. kärleksaffär. -s- 
schwur, m. kärleksed. -sseufzer, m. kärleks- 
suck. -strank, m. kärlekedryck. »swerk, n. 
kärleks-, barmhertighetsverk. -trunken, a 
kärleksdrucken. -voll, a. kärleksfull. 
Liehlifräuenkirche, /. vår frus kyrka, Marla 
kyrka. -fräuenmiich, f. ett slags renskt vin. 
-grolien, str. k. af kärlek vredgas. -haber, -, 
m. 1. älskare. 2. amatör; spekulant. m von 
Pferden: hästvän. -häberei, -en, f. förkär- 
lek, smak, passion, mani, samlingsbegär. 
-haberin, -nen, /. 1. älskarinna. 2. amatör. 
Sie ist eine m von Putz: hon tycker om 
bjäfs. -herzen, tr. hjärtligt smeka. -herzig, 
a. smeksam, vänlig. -kosen, tir. hk. o. tr. Jm 
el. JA mw smeka ngn. -kosung, /. smekning. 
lich, a. ülsklig, ljuf, mild. -lichkeit, f. älsk- 
lighet, ljufhet, mildhet. -ling, -e, m. älsk- 
ling, gunstling. -lingsheschäftigung, /. kä- 
raste sysselsättning. -lingsiaster, n. sköte- 
synd. -ling[s]schaft, f. egenskap af älskling. 
-jos, a. kärlekslös. -losigkelt, /. kärlekslös- 
het. -reich, a. kärleksfull. -reiz, m. behag, 
tjusningskraft. -relzend, a. tjusande, behag- 
full. -säm, a. 1. kärleksfull. 2. älsklig. -schaft, 
J. kärleksförbindelse, inklination, tycke. 
-stöckel,n.bor.libsticka(Levisticum). -wört[h], 
a. dyr och kär. 


-sgeständ- 


kann sch auch ein [chen] singen: därom 
vet jag också att berätta, det har jag ock- 
så fått veta af. 2. se Lid. 


Liederilköch, n. visbok, sångbok. -jäfh]n, -e, 


m. F liderlig sälle, -kränzchen, 2. sängför- 
ening. -lich, a. oordentlig, slarfvig, lider- 
lig, otuktig. -lichkeit, f. oordentlighet, slarf, 
liderlighet, utaväfning. -reloh, a. rik på 
sång. -saal, m., ‚sammlung, f. sångsamling. 
-sänger(in), m. (f.) vissångare (-erska). -spiel, 
n. sängepel, operett, vädevill. -tafel, /. säng- 
sällekap. 


Listerllänt, -en, m. leverantör. -bär, a. som 


kan levereras. #, sv. ir. 1. leverera, lemna. 
2 lemna i’afkastning, frambringa. 8. öfver- 
lemna. Er ist geliefert: han är förlorad. 
-ung, /. 1. leverering, leverans. 2. häfte, 
del ar en bok. -ungsschein, m. mottagnings- 
bevis. -ungsvertrag, »m. leveranskontrakt. 


leglien, si. I. itr. A. 1. ligga. w bleiben: lig- 


ga kvar, der Ort blieb unterwegs m jag for 
förbi stället utan att besöka det, da liegt der 
Hase im Pfeffer: det är just knuten, des 
Gut: fastighet. Mea prep.: am a. st Tage m 
gå i dagen, der Grund liegt am a. su Tage: 
skälet ligger i öppen dag, jm liegt wiel an 
etw. (dat): ngt är af stor vigt för ngn, die 
Schuld liegt nicht an mir: det är ej min 
skuld, 80 wiel an mir liegt: så mycket på 
mig ankommer; aw/f einem Haufen n ligga 
i hög, das liegt auf der Hand: det är up- 
penbart, auf den Tod krank ligga döde- 
sjuk; er liegt aus dem Fenster: han lutar 
sig ut ur fönstret; des liegt au/ser aller 
Berechnung: det är alldeles oberäkneligt; 
etw. liegt mir im Kopf, im Sinn, in den Ge- 
danken: jag går och tänker på ngt, das lag 
nicht in meiner Absicht: det var ej min af- 
sigt, das liegt nicht in meiner Macht: det 
står ej i min makt; das Zimmer liegt nach 
dem Hof zu: rummet ligger, vetter ät gär- 
den; es liegt eine Decke über dem Tische: 
det ligger en duk på bordet, immer über 
den Büchern m ständigt hänga näsan öfver 
boken; unter Schlo/s und Riegel » ligga 
inom läs och bom; er liegt von den An- 
strengungen: han är sängliggande till följd 
af ansträngningarna; es liegt klar vor Augen: 
det ligger i öppen dag; zu Tage = a) varg. gå i 
dagen, b) ligga i öppen dag. 2. X lägga sig. 
II. tr. Etw. entzwei ligga sönder ngt, sich 
(dat.) den Rücken wund a få liggsår på ryg- 
gen. Jfr gelegen. III. rf. Sich wund A få 
liggsär, das Obst mu/fs sich auf dem Stroh 
reif m frukten måste ligga och mogna på 
halmen. -enechaft, /. fastighet. -er, -, m. 1. 
en som ligger, i st på ett ställe för affärer, 
kvarliggande handelsexpedit. 2. liggare. 


Liese, -ns, -n, f. npr. aim. Lieschen, Lisa. 
Lieutenant, -s, m. löjtnant. Frau vw N.: fru N. 





itr. intrausitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, 80. svagt, IT. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälpvorb. 


Zga — 


Aiga, -s, f. liga, förbund. -tär, -en, f. ligatur. 

digulle, -n, /. liga, förbund. -istisch, a. till 
ligan hörande, ligans. 

Alieren, sr. tr. förena, förbinda. 

Likör se Ligueur. 

Liktor, -s, ..dren, m. liktor. 

Ila, a. ljusgredelin. 

Lila[k], -s; m. syrén. - 

‚Lille, -n, f. lilja. 

Liliputåner, -, m. lilliputianer, lilltpytt. 

lilla se lila. 

Hmitiioren, sv. tr. begränsa. -0, -[3], -3 el. ..ti, 
-um, -[8], ..ta, 2. bana. yttersta pris. 

‚Limlionäde, -n, f. saft och vatten, limonad. 

-öne, -r, f. citron. 

Lindildraohe, m. lindorm. -[6] se gelind. -6, -n, 
f. lind. -en, a) a. af lindträ, lind-. b) sv. I. tr. 
göra mild, lindrig, mildra. II. rf. blifva 
mild, mildras. -engang, m.lindallé.-erer,-, m., 
-grin, -nen, f. lindrare. -ern, sv. I. tr. lindra, 
mildra. II. rf. lindras, mildras. -helt, -Ig- 
keit se Gelindheit. -wurm, m. lindorm. 

Linelläl, -e, n. linjal. -amönt, -e, n. linie, drag, 
i sht a) handens linier, b) ansigtsdrag. -år, 
a. linear-. 

'Kngullål, a. gram. lingval, tung-. -ist, -en, m. 
språkforskare. -fstik, 0, f. språkforskning. 
-istisch, a. språklig, språk-. 

Ainle, -n, f. 1. linie. Auf gleicher m stehen: 
vara likstälda, intaga samma ställning, in 
eine m stellen mit: ställa i jämbredd med. 
av halten: a) mn. bibehålla rättning, b) skrif- 
va radrätt. 2. rad. -nblatt, n. linjer-, rad- 
papper. -nholz, n. linjal. -npapier, ». linje- 
radt papper. -nzioher, m. linjerstift, ritstift, 
rostral. 

iniierllen, sv. tr. linjere. -ung, f. linjering. 

dink, a. 1. vänster. u sein: vara vänsterhänd, 
die we: a) vänstra handen, b) vänstra si- 
dan, zur wen: till vänster, sich eine Frau 
an die we Hand antrauen lassen: gifta sig 
till vänster, we Seite utv. insida, afvigsida. 
3. = linkisch. -orseits, adv. på vänstra sidan. 
-hand, m. o. f. vänsterhänd person. -helt, f. 
tafatthet m. m. sfr följ. -Isch, a. tafatt, tölp- 
aktig, drumlig. -pfot = Linkhand. -s, adv. 
1. till vänster, vom Zuschauer a. des Zu- 
schauers: om åskådaren. Das Rechts und 
„u höger och vänster. Bid. jn m liegen las- 
‚sen: försumma, ej bry sig om, fürbigä ngn, 
u sein: vara på galen väg, hafva misstagit 
sig, sich m ausdrücken: uttrycka sig orik- 
tigt. 2. tafatt, tölpaktigt. 3. på afvigsidan. 
4. Vettern von a slägtingar genom gifter- 
mål. -sab, adv. (bort) åt vänster. -shör, adv. 
från vänster. -shin, adv. åt vänster. -sseitig, 
a. på vänster sida, på afvigsidan befintlig. 
-sum, adv. vänster om. m kehrt! helt vänster 
om! -tatz, -en, m. o. f. = Linkhand. -wärts, 
adv. åt vänster. 

Linnen se Leinen. 


„wm — 


lobesan 





Linslie, -n, f. lins. -enhaft, -icht, a. linsformig. 

Lipplie, f. läpp. Die An kängen lassen: 
hänge läpp. -ein, sv. str. A. röra läpparne. 
-enblume, /. hot. läppbloinstrig blomma, la- 
biat. -enblumig, a. dor. läppblotnstrig. -en- 
laut, m. gram. läppljud, labial. -Ig, a. försedd 
med läppar, bot. läppblomstrig. Vaul. i sus., 
t. ex. dicke fürseda med tjocka läppar. 

Liqueur, -e, m. likör. i 

liquid, 'ä. bana. 1. klar, obestridd, t.ex me 
Schuld, ne Forderung. 2. som fins inne i 
kassan. sånt, .en, m. fordringsägare. -åt, -en, 
m. gäldenär. -atiön, -en, f. likvidation, ut- 
redning, oppgörelse, afräkning. -åtor, -s, 

..6ren, m. utredningsman. -ieren, sv. tr. o. 
itr. %. likvidera, verkställa afräkning. Mit 
seinen Gläubigers m göra upp med sina 
borgenärer, klarera sina affärer. -iorung, f. 

Lispel, -, m. läspadt, mjukt uttaladt ljud, 
hviskning, susning. -él, -en, f. lJäspning, läs- 
pande. -laut, m. = Lispel. -n, sv. itr. h.o. tr. 
1. läspa. 2. mjukt uttala, tala, säga med ljuf 
röst. 3. hviska. 4. susa. -ton, m. = Fispel. 

Lispler, -, m., -In, -nen, f. en som läspar m.m. 
se lispeln. 

List, -en, f. list, svek, knep, försät. -6, -n, f. 
lista, förteckning. -engewebe, n. väfnad, ' 
nät af intriger. -enreich, -ig, a. listig. -Ig- 
keit, /. listighet 

Litllandi, -en, f. litania. -er, -, n. e m. liter. 
ora: se Littera-. 

Lithogräph, -en, m. litograf. -ie, -[e]n, f. lito- 
grafi. -ioren, sv. tr. litografera. "isch, a. li- 
tografisk: * 

Iitterllärisch, a. literär. -ät, -en, m. 1. lärd. 2. 
författare. -ätent[h]um, n. 1. den lärda värl- 
den, den lärde; lärdomshögfärd. 2. förfat- 
tarne, författarskap, skriftställeri. -atür, 
«en, f. literatur. 

Litllurgie, -[e]n, /. Yiturgi. -ürgisch, a. liturgisk. 

Litze, -n, f. 1. snöre, segelgarn. 2. snodd, 
trens. 3. sträng i rep. 4. solf. 

Livländer, -, m. lifländare. -in, -nen, f. lif- 
ländska. 

Livröe, -[e]n, Livrél, -en, f. livré. 

Lizénz, -en, f. licens, frihet. = ” 

Loeb, -e, n. aim. +, 1. 0, K omdöme, vitsord. Bei 
jm ein gutes, schlechtes m haben: stå väl, 
illa anskrifven hos ngn. 8. 0, lof, beröm. 
Gott set m gudskelof! 8. skol. berömmande 
anteckning, godt märke. -begier[de], f. be- 
gär efter beröm, ärelystnad. -beglerig, a 
begärlig efter beröm, ärelysten. -en, sv. tr. 
1. berömma; lofva, prisa, jn um, fär, wegen 
etw. el. K einer (gen.) Sache: ngn för ngt 
Da loy' ich mir mein Dörfchen: tacka vill 
jag min lilla by. 2. omnämna, anföra. 8. 
Das gelobte Land: det förlofvade landet. 
-enswört[h], -enswürdig, a. lofvärd, berömlig. 
-er, -, m., -orin, -nen, f. en som berömmer. 
-esäm, -esän, a. berömlig, hedervärd, ärad, 





vw = föregående uppslagsord. 


* äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


Lobeserhebung ZZ 


berömd. Iron. Herr Magister m, ärade herr. 
magister. -eserhebung, J. loftal. -gedicht, n. 
lofkväde. -gesang, m. lofsäng. -hädelél, f. 
lägt smicker. -hudeler, m. smickrure, lis- 
‚mare. -hudein, sv. itr. hk. o. tr. smickra, jm 
el, ja: ngn; liema, 
1öhlich, a. berömlig, lofvärd, hedervärd. keit, 


‚f. berömlighet. 
Löblliied, n. lofsäng. -preis, m. lofprisning. 


-preisen, st. o. sv. tr. lofprisa, prisa. -preisung,. 


f. lofprisande. -rede, f. loftal. -rädner, m 
loftalare. -rödaerisch, a. lofprisande. -singen, 
itr. h. lofsjunga. -spruak, m. beröm, loford. 
-sucht, /. begär att a) berömma, b) beröm- 
mas. -würdig, a. lofvärd, berömlig. 

Loch,-ert,n.1. häl,öppning. Fona.jm ein Av inden 
Leib fragen: sätta åt ngn, vara efterhäng- 
sen med frågor, F auf dem letzten ae pfei- 
Jen: ligga på sitt yttersta, aus einem an- 
dern me pfeifen: sjunga ur en annan ton- 
art, jm zeigen, wo der Zimmermann das m 
gemacht eı. gelassen hat: visa ngn på dör- 
ren. 2. håla, grop. -en, sr. tr. göra hål i, 
genomborra. 

löcherllicht, -ig, a. full af hål, hålig, pipig, 
porös, -igkeit, /. hålighet, pipighet, porosi- 
tet. -pliz, m. vet, zörsopp. zahl, f. antal hål. 

Lack, -e, m. jag. look, lockning. -®, -n, f. aim. 
t, (här)lock. -en, sv. I. ir. 1. a till såg; 
narra. 2. locka, göra lockig. II. rf. locka 
sig, bilda lockar. 

löcken se lecken. 

Lockenlhaar, n. lockigt hår. -kopf, m. lockigt 
hufvud. -köpfig, a. lockig. -wickel, m. papil- 
jott. 

Lockor, I. -, m. I. lockande person. 2. lock- 
rop, locklät. II. a. 1. lös (ej nära, fast), lucker, 
slapp, slak. 2. lösaktig, lätt på tråden, lätt- 
färdig. -6i, -en, f. lockande. -heit, £. 1. löst, 
luckert, slappt tillstånd. 2. lösaktighet, lös- 
aktig handling. -In, «sen, f. lockande per- 
son. -ling, -e, m. lättfärdig sälle. -n, sv. I. 
ir. lossa (på), släppa efter; uppluckra. II. 
itr. 8. o. rfl. lossna, blifva lösare, lucker, 
slakna. -ung, /. lossande, uppluckring. 

iockllicht, -ig, a. lockig. -mittel, n. lockmedel. 
-pfeife, /. lockpipa. -ruf, m. lockrop. -speise, 
J. lockmat. -stimme, /. lockande, förförisk 
röst. -ung, /. lockande, lockelse. -vogel, m. 
lockfägel. -wort, n. lockord. 

Lode, -n, f. telning, skott. -n, I. sv. itr. s. 
skjuta upp. U. -, m. 1. ovalkadt kläde. 2. 
ett slags groft ylletyg. III. a. af Loden, se 
II, -»rasche, /. falaska. -rn, sv. tr, flamma, 
blossa. 

Löffel, -, m. 1. sked. F via. den m aufstecker: 
hafva ätit sitt sista mål, dö, jn übern w 
barbieren: lura ngn. 2. jug. öra på bare. -bärt, 
m. ekäggfjun. -61, -en, f. kärvänlighet, smek- 
ning. -garde, /. borgargarde, -kraut, n. bot. 
skörbjuggsört (Cochlearia). -n, sv. itr. h. 1. 


aw — 


Lee EEE 


Lorgnon 


av. ir. taga (upp) med sked; äta med sked, 
slefva i sig, äta. 2 vara kärvänlig, smekaf{p).. 
-stiel, m. skedskaft. -waise, adv. skedvis. 

Löffler, - -‚ m. 1. zoo. skedgäs. 2. kurtisör,: 
jungfrupilt. 

Lsg se Logg. -arithmus, -, ..men, ın. logaritm. 

Lege, -n, f. loge (teater-, frimurarioge m. m.). "BR se 
loggen. -ngang, m. (teater)korridor. 

Logg, -e, N. 0. M. sjö. logg. "ON, sv. ter. h. sjö. 
logga. -leine, -linie, f. 30. logglina. 

Logierlibesäach, m. främmande, gäst som stanuar- 
längre tid, ej blett för dagen, nattgäst, ON, sv. 
logera, a) itr. A. bo, b) tr. härbärgera, in- 
hysa. -ung, f. logering. -zimmer, n. gästrum. 


' Logik, 0, f. logik. 


Logis, -, -, ». logis, bostad, härbärge. 

logiseh, a. logisk. 

ioh, I. a. klar, lägande, glödande. II. -e, m. 
o.n.= Loke. -®, -n, f. 1. låga, flamma. 2. 
garfvarbark, lo. -en, sv. I. str. h. o. s. låga, 
flamma. I. tr. logarfva, barka. -feuer, n 
klart lägande eld. -gar, a. logarfvad. -ger- 
ber, m. logarfvare. -gerberel, f. logarfveri. . 

Lohme, -n, f. root. 1: lom. 2. grissla. _ 

Lohn, -e t, m. 1. 0, lön, vedergällning. 2. lön 
åt tjänare o, deras vederlikar. IR j8 uw stehen; Vara. 
i tjänst hos ngn. -arbelter, m. lönad arbe- 
tare. -bediente(r), -diener, m. vaktmästare 
sem hyres för vissa tillfällen, hyrlakej. -ON, sv. tr.; 
itr. h. o rf. löna (sig), betala (sig), veder- 
gälla. Es lohnt [sich] der Mühe: det lönar 
mödan, wieviel lohnt die Arbeit? hvad in- 
bringar, betalas för arbetet? 

löhnlien, sv. tr. aflöna, -er, -, m. daglönare, 

Lohnliherr, m. husbonde. -kutsehe, /. äkar- 
droska. -kutscher, m. hyrkusk. -lakal, m. 
hyrlakej. -tag, m, aflöningsdag. 

Löhnung, f. aflöning. 

iokäl, I. a. lokal. II. -e, ». lokal. -behörde, f 
lokal myndighet. -e, -[s], - ‚lien, n. lokal. 
sigioran, sv. tr. lokalisera. -isierung, /. 1o- 
kalisering. -ität, -en, f. lokalitet. 

Lekemolikile, -n, f. 1okomobil -tive, -n, f. lo- 
komotiv. 

Lokus, -, - ei. oci,m. 1. ort, lokal. 2. F afträde. 

Lolch, -e, m. o. RA. bet. repa (Lolium). 

Lombärd, -e, m. o AR. 1. pantläneinrättning. 
2. pantsedel. -@, +, m. 1. lombard (invånare i 
Lombardiet). 2. pantlänare; växlare. -6i, 0, f. 
npr. Die a Lombardiet. -[Is]ieren, sv. tr. o. 
itr. h. låna ut mot pant, vara pantlänare. 
»schein, »n. pantsedel, 

Lomber, -s, 0, n. lomber (kortspel). 

Loo: se Lo-. 

Lorkoor (arv. med Ö), -s, -en, m. lager. -bekränzt, 
a..lagerkransad. -e, -r, f. 1. lager. 2. lager- 
bär. 

Lord, -s, m. lord. 

Lor6tte, -n, f. kurtisan. 

Lorgnliötto, -n, f. lornjett mea två glas. -ÖN, -8, 
m. lornjett för ett öga. 





ttr. intransitivt, ri. reßexint, 8t. starkt, SV. avagt, IT. transitivt verb Ä. har Aaden, 8. har sein till bjälpverh, 


Lori : — 31 — losstedken 


6. lösa, inlösa, infria. 6. förtjäna, få, vinna. 
7. afskjuta, affyra. 8. sjö. lossa. II. rf. 1. 





Lori, -8, f., M. o. %. järnv. ÖPPen godsvagn. ' 
Los, I. -e, ». aim. t, 1. lott. 2. en tott tintsllunde 


vinst. 3. öde. II. a. lös, loss. Ven einen a. 
einer (gen) ei. eine Sache av sein, werden: 
vara, blifva af med, fri frän ngt. Was ist 
av ? hvad står på? es ist hm. Av det är ngt i 
görningen, es ist mit ihm nicht viel a det är 
ej mycket bevändt med honom, es ist heute 
im Theater wenig w det är i dag ej mycket 
att se på teatern. IH. itj. gå på, framåt. 
-ankern, tr. sjö. Ein Schiff a lyfta ankarna 
på ett fartyg. -arbelten, I. tr. lösgöra. H. 
itr. h. Tapfer drauf m gå på helt oför- 
skräckt, gå på } ullstrumporna. 
lösbär, a. möjlig att lösa. 
töslbekemmen, tr. få loss. -binden, tr. lösa, 
lossa, knyta upp. -hittsn, tr. gnm böner be- 
fria. -brechen, I. tr. lösbryta, bryta loss, af. 
I. itr. s. lossna, bryta lös, brista ut. -bren- 
nen, I. tr. fyra af. II. itr. s. gå af (om skott). 
-bringen, tr. få loss. 
Lösehllanstalt, /. släckningsåtgärd. -bär, a. 
möjlig att släcka. -blatt, 2. vas läsk-, plån- 
papper. -elmer, m. brandämbare. -en, I. sv. 
o. K st. tr. 1. släcka. 2. utplåna. $. nana. af- 
skrifva, utstryka. 4. sjö. lossa. II. st. o. X 
sv. itr. 1. s. slockna. 2. A. plåna, dra till sig 
bläck. -@r, -, m. 1. släckningskarl, pı. släck- 
ningsmanskap. 2. ajs. karl som lossar. 3. ljus- 
släckare. -geld, n. sjö. hamnafgift. -gerät[h], 
n. brandredskap. -horn, -hütchen, ». Hus- 
släckare. -papier,n.läsk-, plånpapper. -platz, 
m. sd. 1. lastbrygga, kaj. 9. destinationsort. 
-ung, /. släckning m. m. se löschen. 
löslidoktern, itr. h. Drauf m helt ogeneradt 
kvacksalfva. -dennern, ir. h. börja åska. 
Bild. gegen jn  häftigt, vredgadt fara ut mot 
ngn. -ürehen, tr. vrida loss, dän. -drücken, 
tr. trycka loss; trycka af skott. -@, a. 1. lös, 
t.ex. ws Geld: lösa (ej inlagda) pengar, vs 
Haar: utslaget hår, » Zähne: lösa tänder 
som sitta löst. 8. ledig, fri. 8. tom, innehålls- 
lös, värdelös. us Geld: löspengar, » Speise: 
lätt, föga närande mat, » Ware: dålig va- 
ra. 4. fri, ej bunden, lätt. 5. lättfärdig, lätt- 
sinnig; gudlös. 6. skälmsk, skälmaktig. — 
Possen: skälmstycken, F wur Vogel: ljus 
gosse. 7. skymfande. Einen an Mund ha- 
ben: hafva en ond tunga, jm mw Worte ge- 
ben: skymfa ngn. 
Lösegeld, m. lösepengar. 
iöslleisen, tr. isa loss; F vna. med möda få, 
tigga sig till. -en, sv. I. itr. Ak. lotta, draga 
lott. II. tr. vinna gom tottaing. III. rf. Sich 
Jrei w blifva fri gnm lottning, sich zum 
Soldaten » gnm lottning bestämmas till 
militärtjänst. 
lösen, sv. I. tr. 1. lossa, löstaga, afskilja. 2. 
(upp)lösa, slappa, knyta upp, utreda. 38. 
frikalla; lösa, jn seines Eides: ngn från 
hans ed; upphäfva. 4. lösa, gissa, besvara. 


Av = föregående uppslagsord. 


lösas, upplösas, lossna. 9. köpa sig fri, in- 
fria sitt löfte. 


Iäsiifahren, ür. es. 1. fara åstad. 2. Auf etw. 


(ack.) m fara rakt på, styra kurs på, rusa 
mot ngt. 3. hastigt lossna, fara dän. 4. 
brista ut. -feusrn, I. tr. fyra af. II. itr. A. 
hastigt, oafbrutet skjuta, brassa på. -geben, tr. 
lös-, frigifva. -gehon, itr. s. 1. Auf etw. (ack.) 
av gå löst på ngt, nicht gerade auf die Sa- 
che av ej gå rakt på sak. 2. F. börja(s). Jetet 
geht’s los: nu börjas det. 3. gå af (om skom). 
4. lossna; gå upp. +gürten, ir. spänna upp 
gördeln, bukgjordarna på. -babon, tr. hafva 
fått loss. -bakon, tr. häkta af. -hauen, I. tr. 
hugga loss, af, bort. II. ttr. h. Auf jun m 
hngga in på ngn. -helfen, itr. å. Jm a hjäl- 
pa ugn att komma loss. -hetzen, tr. hetsa. 
-Igkeit, 0, f. suff. -löshet. -kauf, m. lös-, fri- 
köpande. -kaufen, tr. lös-, friköpa. -käuffich, 
a. som kan lösköpas. -kaufung, /. lös-, fri- 
köpande. -ketten, ir. lossa, lösa från kedjan; 
koppla af. -knäpfen, ir. knyta, upp, loss. 
-kommen, itr. s. komma lös, blifva fri. -kop- 
pein, tr. Die Hunde AA släppa hundarne. 
-kriogen, tr. F få lose, få dän. -lassen, I. tr. 
släppa, lössläppa. II. str. %. lossna, släppa. 
-leben, itr. h. F Drauf a lefva utan efter- 
tanke. -legen, itr. h. F börja. 


‚löslich, a. löslig, möjlig att upplösa. "kolt, fi 


löslighet. 


lösllösen, tr. lossa, frånskilja. „machen, er. 


lös-, frigöra; lossa. -marschieren, itr. s. Auf 
etto. (ack.) Av marschera rakt på ngt. -platzen, 
itr.s. brista ut. -reden, itr. A. Drauf A pra- 
ta i vädret, utan att fråga efter ngt, gå på 
med sitt prat. -röllsen, I. tr. slita lös, rifva 
loss. II. itr. s. gå loss, lossna, brista. -sa- 
gen, rf. Sich. von etw. a afetå från, afsäga 
sig ngt, frigöra sig, göra sig oberoende af 
ngt. -schielsen, I. tr. e. itr. A. 1. skjuta af 
gevär. 2. skjuta bort, där ngt från ngt. II. str. 
8. Auf etw. (ack.) m, störta sig öfver, rusa rakt 
på ngt. -schlagen, I. tr. 1. slå af, slå dän. 
2. hand. bortslumpa. II. ir. A. 1. Auf jn m 
hugga in på, slå ngn. 2. börja (angreppet). 
-schlingen, ir. lösa, lösgöra. -schnallen, tr. 
spänna af. -schneiden, I. tr. skära af, loss, 
bort. II. itr. h. börja skära. -schnüren, tr. 
snöra af. -schrauben, tr. skrufva loss, af. 
-sogoln, itr. s. afsegla; F via. begifva eig i 
väg. -sein, ir. s. vara lös, loss, fri, se für öfr. 
los II. -sprechen, ir. frisäga, frikalla, fri- 
känna. Jn von Sünden w förkunna ngn af- 
lösning. -sprengen, I. tr. spränga loss, bort. 
II. str, 8. Auf jn spränga, galoppera rakt 
på ngn. -springen, itr. s. 1. springa af, loss- 
na. 2. Auf ja m rusa mot ngn. -spülen, tr. 
skölja bort. -stechen, itr. h. Auf ja v sticka 
efter ngn. -stecken, tr. släppa ned uppfästade 


* äkta sms. O saknar plur. ? bar omljud. F familjärt, P tügre språk. X mindre brukligt. 





A 
kt 


losstörmen — 
kläder. "Stirmen, iir. s. Auf etz. (ack.) av Btor- 

.ma, rusa mot, rakt på ngt.. Auf seine Ge- 
sundheit m storma på sin hälsa. -stürzen, 
itr. 8. Auf jn störta, rusa mot, på ngn. 
-trennen, I. tr. frånskilja, lossa, sprätta af. 
II. rf. lossria, gå loss, upp. -ung, f. 1. lott- 
ning, dragning. ®. för forsälda varor influtna 
medel. 3. lösen, lösepenning. 4. mil. lösen. 

Lösung, f. 1. lösning. 2. lösen, lösepenning. 
För öfr. se lösen. 

Losllungsliste, /. dragningslista. -ungswert, n. 
lösen. -weichen, gnm uppmjukning a) ir. 
lossa, b) itr. s. lossna. -wörden, itr. s. se los 
II. -wickoln, I. tr. afnysta, afhärfla. II. rf. 
F lösgöra sig. -winden, I. ir. vrida loss. II. 
rfl. vrida, slita sig lös.- -zetern, str. å. börja 
skrika, sätta i med full hals. -ziehen, I. tr. 
draga loss, lossa. IL itr. 1. h. Auf, gegen, 
über jn a fara ut mot ngn. 9. s. Auf etw. 
(ack.) m tåga, marschera rakt på ngt. -zie- 
hung, /. 1. (lotieri)äragning. 2. lossande 
m. m. se föreg. 

Lot, -6 o. som vigtenhet efter räkneord >, N. lod. -blei, 
n. biylod. -büchse, /. lodbössea. 

Läte, -n, f..1. lödning. 2. lod (metall tin tödniag). 

loten, sv. itr. k. 1. afväga mea lod. 2. sjö. loda. 

löten, sv. tr. löda. 

Loth-, Löth- so Lot-, Löt-, 

lötig, a. lödig. 

Lötkolben, m. lödkolf. 

Lötleine, f£. lodsnöre, lodlina. 

Lötofen, m. lödugn. 

lötrecht, a. lodrät. 

Lötsle, -n, m. lota. -en, sv. tr. lotsa. -enboot, 

. ». lotsbåt. -mann, m. lots. 

Letter, -, mm. landstrykare, vagabond, odug- 
ling, kanalje, skurk. -bube, m. = Lotter. 
-öi, -en, f. slarf, kringdrifvande, lättja, lätt- 
sinnighet. -gesindel, n. slödder, pack. -hose, 
f. vida byxor. -ie, -[e]r, /. lotteri. -ieeln- 
nehmer, m. lotterikollektör. -ielos, n. lott i 
ett lotteri. "ig, a. slankig, slarfvig, lättsinnig, 
skändlig. -knecht, 2. = Lotter. -leben, n. 
vagabondlif. -n, sv. itr. k. slänga på krop- 
pen, vagga hit och dit, gå vårdslöst, vara 
slankig, slarfvig, lättjefull, lättsinnig. 

Lotto, -s, -splel, n. lotterispel. 

Lotung, f/. afvägning; lodning. 

Lötung, ‚/. lödning. 

Lotus, -, m. lotus. 

lötweise, adv. lodvis. 

Louisdör, -s ei. -€ o. efter räkneord när en summa be- 
tecknas ", M. louisdor. 

Löwe, -r, m. lejon. -nbändiger, m. lejontämjare. 
.ngarten, m. lejongärd. -nhaft, a. som ett 
lejon, lejonlik, lejon-. -nhaftigkeit, /. lejon- 
mod. -nherz, m. lejonhjärta. -nherzig, a. mo- 
dig som ett lejon. -nkühn, a. djärf, modig 
som ett lejon. -nstark, a. stark som ett lejon. 
-nwirt[h], m. värden på värdshuset Lejonet. 
-nzahn, m. 1. lejontand. 2. not. maskros. 


312 


-. —— —-= —  — -——  — enn 


Lüftung 


Löwin, "nen, J. 1. lejoninna. 2. lavin. 

Lowry, ..ries, f., M. o. 8. järav. Öppen godsvagn. 

loyål, a. lojal, pligttrogen, välsinnad, rättfram, 
rättskaffens. -Håt, 0, f. lojalitet, pligttro- 
genhet, redbarhet. 

läbeckisch, lüb[i]sob, a. lyb(eck)sk. 

Luchs, -e [1], m. aim. +, 10; lodjur. -en, sr. itr. 
A. o. tr. F 1. lurande epäja omkring, hafva 
kattögon. 2. knipa, snyta. 83. skol. olofvandes 
titta i boken, titta öfver i grannens bok. 
«in, «nen, f. lohona. 

Luciter, -s, 0, m. lucifer. 

Lücke, -n, f. lucka, tomrum. -nhülser, m. per- 
son el. sak, som får tjäna till ersättning för ngt fe- 
lange, nödhjälp, fyllnad, programfyllnad, 
spaltfyllnad m. m. -nhaft, a. ofullständig, 
defekt. -nhaftigkeit, /. ofullständighet. -n- 
los, a. utan luckor, fullständig. -nvoll, a. 
full af luckor, ofullständig. -nzahn, m. falsk 
kindtand. 

Luder, -, n. 1. agn, bete, luder. 2. kött som 
ej ätes af människor, skämdt kött, ae. 3. 
P ngt afskyvärdt, uselhet. Das ist unter 
allem m det är obeskrifligt uselt. 4. P lu- 
der, as, vrak. -haft, a. P usel, gemen. 

Lüderlijä[b]n, -lich se Lieder-, 

iudern, sv. I. tr. jug. ludra. II. itr. h. P föra 
ett lättfärdigt, uselt lif. 

Luft, -e +, f. 1. luft. Seinen Gefühlen m ma- 
chen: gifva sina känslor luft, Schlösser in 
die m bauen: bygga luftslott, in die m re- 
den: prata i vädret. 2. fläkt, luftdrag. -ärt, 
J. luftart, gas(art). -ärtig, a. luft-, gasartad. 
-behälter, m. luftsäck. -bild, n. luftbiid, dim- 
bild, inbillning. -dieht, a. lufttät. -dichtheit, 
F. lufttätt tillstånd. -druck, m. lufttryck. 

lüften, sv.. I. tr. 1. lufta, ventilera. 2. lossa 
set ätsittande, skaffa luft åt, vidga; uppdaga, 
afslöja. 8. lyfta. II. rl. skaffa sig luft, rum, 
vidga. 

Luftilerneuerung, /. luftväxling. -erscheinang, 
F. 1. luftfenomen. 2. = Luftbild. -fahrer, m 
luftseglare. -fang, m. vindfång. -fenster, n 
lättruta. -förmig, a. luft-, gasformig. -ge- 
bäude, n. luftslott. -yeblide, n. = Luftbild. 
-heizung, /. uppvärmning med varm luft. 
-ig, lüftig,a. 1. luft-, gasartad. 2. luftig, lätt. 
8. flyktig, ostadig, lättsinnig. -klappe, /. 
ventil. -kreis, m. luftkrets, atmosfär. -Ieer, 
a. lufttom. -raum, m. 1. med luft fyldt rum; 
rymd, atmosfär. 2. spelrum. -reich, a. rymd. 
-röhre, /. luftrör, luftstrupe. -schelbe, /f. 
dragruta. -schicht, /. luftlager. -schiftahrt, f. 
luftsegling. -schifter, m. luftseglare. -schlofs, 
». luftslott. -spieg[e]iung, /. Iuftspegling, 
hägring. -springer, m. akrobat. -sprung, m. 
(höjd)spräng. -stein, m. 1. meteor(sten). 2. 
lufttorkad tegelsten. -stöls, m. stöt, styng 
i luften, felstöt. -streich, m. slag i luften. 
«strich, m. luftatreck. -trocken, a. lufttorkad. 

Lüftung, /. luftning m. m. se lüften. 





ir. Intransltirvt, rl. refiexivt, 88. starkt, 8V. svagt, LT. transitive verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Luftweg 


Luttiweg, m. fügelväg. -ziegel, m. lufttorkad 
tegelsten. -zug, m. luftdrug. 

Lug, I. -[e]s, 0, m. lögn, falekhet. II. -e,n. 
häl, häla, ide. 

Lüge, -n, f. lögn, osanning. Ja einer (gen.) av 
zeiken, jn mn strafen: beslå ngn med lögn. 

lugen, sv. itr. h. titta, eplja, spana. 

ligen, I. itr. h. o. tr. ljuga, narras, tala osan- 
ning. Jm m a) ljuga för, bedraga ngn, b) 
ljuga på, förtala ngn, ich mifste = jag 
skulle ljuga om jag sade ngt annat, ich will av av 
gelogen haben, wenn nıcht: man må gärna 
kalla mig en lögnare, om ej, jn m keifsen: 
a) befalla ngn akt ljuga, b) beskylla ngn för 
lögn, jn reich » ljuga att ngn är rik, utge 
ngn för att vara rik. II. rf. Sich reich m 
a) ljuga sig till rikedom, b) utge sig för 
att vara rik, sich in js Haus, Vertrauen w 
'gnm lögner skaffa sig tillträde till ngns 
hus, vinna ngns förtroende, das Blaue vom 
Himmel Av ugt. ljuga som en häst, göra svart 
till hvitt. Opers. es lügt sich gut aus der Fer- 
ne: på afstånd går det bra, är det lätt att 
ljuga. 

Lügenliteind, m. fiende till lögnen, sannings- 
vän. -fürst, m. lögnens furste, djäfvulen. 
-geist, m. lögnens ande, lögnare. -haft[ig], 
a. lögnaktig; osann, uppdiktad. -haftigkeit, 
f. lögnaktighet. -maul, n. lögnare. 

Lüggelispinst, -webe, ». lögnväfnad. 

. Lügner, -, m. lögnare. An jm zum m werden: 
ljuga för, narra ngn, ja zum m machen: a) 
göra ngn till lögnare, b) beslå. ngn med 
lögn. -in, -nen, f. lögnerska. -Isch, a. lögn- 
aktig, osann. 

Luise, -ns, «n, f. npr. Louise, Lovisa. 

Luke, -n, f. lucka. 

Iukrliativ, a. vinstbringande, indrägtig. -ieren, 
sv. ir. h.o. tr. hafva stora inkomster, vinna. 

Lukubratiön, -en, f. nattarbete. 

Iukullisch, a. lukulliek, läcker. 

Aulien, sv. tr. o. itr. h. vysja. 

Lumme = Lohme. 

Lümmel, -, m. Iymmel. -6i, -en, f. lymmelak- 
tigt uppförande, Iymmelaktig handling. 
-haft, a. Iymmelaktig. -n, sv. ir. hk. o. rl. 
uppföra sig som en Iymmel, värdelöst läg- 
ga, vräka sig. 

Lump, -e, m., -8, -n, f., en, -, m. 1. trasa, lum- 
por, lump. 2. trashank, tiggare, lumpen 
karl, usling. -en, sv. I. tr. Ja m, behandla 
ngn som en usling. II. rf. Sich nicht m 
lassen: ej vara den som ger efter i ngt, Visa 
sig sjangtil. -enbeschäftigung, f. usel sys- 
selsättning. -ending, n. uselhet, strunt. -en- 
frau, /. lumpsamlerska. -engeid, n. fattiga 
styfrar, slantar; spottstyfver. -engesindel, 
». slödder, pack. -enhandel, m. lumphandel. 
-enhändier, m. lumphandlare. -enhund, -en- 
kerl, m. usling, kanalje. -enkram, ». lump- 
handel. -enmann, m. lumpsamlare. -enmäfeig, 


813 


Lustigmaöher 


a. usel, eländig. -owpaeck, n. pack, slödder. 
-enschaft, /., -ent|h]um, n. 1. uselhet. 9. tig- 
garfölje, pack: -envelk = Lumpenpack. -en- 
'wa{a]re, f. dålig, usel vara. -er6l, -en, f. 
1. strunt, skräp. 2: lumpenhet, uselhet. 
-icht, -ig, a. trasig, usel, eländig, lumpen. 
-Igkolt, f. lumpenhet, uselhet. 

Lunch, -s, m. lunch, mellanmål. -en, sv. itr. A. 
intaga lunch. : 

Lünötte, -n, f. glasögon, glasögonsglas. 

Lunge, -n, f. lunga. -nbrand, w. lungbrand. 
„nentzündung, f. lunginflammation. -nfitigel, 
m, lungflik, lunga. -nkrank, a. lungsjuk. -r- 
[schwind]sucht, f. lungsot. «n[sohwind]süoch- 
tig, a. lungeiktig. -rer, -, m. dagdrifvare, 
lätting, flanör. -rleben, n. Ein m führen: 
föra ett latmanelif, gå och drifva, flanera. 
«rn, sv. itr. h. 1. atv. s. gå och drifva, flanera. 
2. Nach etw. m sträfva, spana efter ngt. . 

Linse, -n, f. hjulpinne, luns. 

Lunte, -n, f. lunta. Bila. vw riechen: ana oråd. 

Lupe, -n, f. förstoringsglas, lupp. 

Lupine, -n, f. vargböna, lupin. 

Luppe, -», /. lupp. - 

Lurch, -e, m. amfibie. 

Lust, -e 4, f. 1. 0, lust, fröjd, glädje, nöje. 
Ich habe meine a an etw. (aat.): ngt bereder 
mig nöje, seine m, an etw. (aat.) schen, hören: 
gärna se, höra ngt. 2. 0, lust, böjelse. Ganz 
wie du w hast: som du vill. 3. begär, lusta. 
-barkekt, f. förlustelse. -berauscht, a. glädje- 
drucken. -dirne, f. glädjeflicka. -duft, m. 
lifvande doft, lustdoft. 

Lüstliel6i, -en, f. Iystnad. -ein, sv. itr. h. kän- 
na lystnad. -en, sv. I. tr. o. ier. A. Etw. lüstet 
mich et. vanı. opers. es lüstet mich ev X mir 
nach etw. ei. ich läste nach etw.: jag önskar, 
jag känner begär efter, skulle vilja ha ngt, 
es lüstet mich ei. X mir a. ich läste etw. zu 
thun: det lyster mig att göra ngt. -er, -, m. 
lystring (yo). -ern, I. sv. 1. = lüsten. 9. = 
laustern. II. a. 1. lysten, begärlig; kättje- 
full. 3. väckande lystnad, retande, lättsin- 
nig. -ernhelt, /. Iystenhet, begärlighet; br&- 
nad. 

Iustliorweokend, a. lifvande. -tahrt, /. lustfärd, 
lustresa. -feuer, -feuerwerk, n. lusteld, fyr- 
verkeri för nöjes skull. -gang, m. promenad. 
.garten, m. lustgård. -gefühl, n. känsla af 
välbefinnande, af stegrad lifskraft.-geschrel, 
n. glädjerop. -haln, m. lustpark. -haus, n. 
lusthus; villa. -ig, a. 1. munter, glad. 2. ro- 
lig. 8. löjeväckande, lustig, komisk, löjlig. 
Test. ve Person: pickelhäring. 4. hurtig, 
rask, flink. & behaglig, angenäm, härlig. 
6. i talrika sms. lysten, t.ex. genufsa njut- 
ningslysten; böjd, benägen, road af ngt, t. ex. 
arbeitsw road af, längtande efter arbete, 
arbetsam. -igkeit, f. glädje, lustighet m. m. 
se föreg. -Igmacher, m. rolighetsminister, narr, 
pajas. 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F famttjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 





- Löüstlin — 34 — Machtfülle 
Lästilin, -nen, f. vallastig kvinne. ling, em Lützower, -, m: litzoware (tillhörande Lätzows fri- 
välhısting. i skaror). 


Lustliort, m. förlustelsentälle. „partie, f ut- 
flygt. -reiz, m. retning till vällust. reizend, 
a. retande. -ritt, m. promenad till häst. 
-rum, -[s], ..ra el. .ren, a. lustrum, fem år, 
femårsperiod. -säm = lustig 5. -spiol, a. Inst- 
spel, komedi. -steff, m. lifvande ämne, doft, 
lustämne, luetdoft. -wäldchen, n. park. -wal- 
len, -wandeln,” ir. h. lustvandra, spataora. 
-wandier(in), m. (‚.) lustvandrare. 

Lutherläner, - Mm, -ånerin, -nen, f. luberan. 
‚Anisch, luthörisch (ar: 2 - -),a.lutersk. -t[h]am, 
n.. Jutheraniem. 

iutschen, sv. itr. h. 

lätt, a. dis). liten. 


o. ir. suga (på). 


Luv, 0, f. sjo. lovsida. -en, sv. itr. hk. sjö: lova. 
-wärts, adv. sjö. lovart. 

Luxllatién, -en, f. vrickning, sensträckning. 
-urlås, a. luxuriös, yppig. -us, -, 0, m. lyx, 
yppighet. -usausgabe, /. praktupplaga. 

nn, /. lucern. 

Lwbd., förkortn. = Leinwandband: klotband. 

um, -3, ..gen, n. lyceum. 

Lymphe, -n, f. vätska i kroppen; 
ein. - 

| Lynch, 0, f. Iynchning. en, sv. tr. lyncha. 
-gesetz, n. lynchlag. . 

Lyrlla, ..ren er >8, f. lyra. -Ik, 0, /. lyrik. -iker, 
-, m. lyriker, lyrisk skald. -isch, a. lyrisk. 


mjölksaft; vak- 


M. 


M, förkortn. för 8) Mark: mark (89 are), b) hand. 
Mittelsorte: medelsort, c) gam. Maskulinum. 

M.-A., förkortn. = Miniaturausgabe: miniatyr: 
upplaga. 

M. A., förkorta. = Magister Artium. 

Maal se Mahl o. Mal I, IT. Maals sc Mafs. 

Maat, -e ei. -s, m. 1. kanırat. 2. ya. befälhaf- 
vande officers eı. handtverkares biträde. 

Maccaröni, ovojı. pl. makaroner. 

Mäcenät, -en, m. mecenat. -ent[h]um, ». me- 
cenatskap. 

Mache, 0, f. förfärdigande, tillverkning, 
arbete. In der m sein: vara under arbete, 
etw. in die m nehmen: taga itu med, 
börja med ngt. -n, sv. I. tr. 1. göra; ska- 
pa; tillverka, fabricera, förfärdiga. Sich 
ein Bedenken, ein Gewissen, Skrupel über 
etw. (ack.) m göra sig samvete af ngt, salzige 
Speisen m einem Durst: salt mat gör en 
törstig, man blir törstig af salt mat. Ge- 
macht: (konst)gjord, oäkta, lös-; gemachte 
Geschichten: uppdiktade historier. 2. fram- 
ställa, skildra. 3. lätsa vara, spela. 4. bero 
på, komma sig af. 5. laga, styra till. Macht, 
dafs ihr fortkommt: packa er i väg. Es 
bära sig åt. 6, X opers. es macht hei/s: det 
är hett. 7. särskilda fal. Was m Sie? a) hvad 
gör ni? hvad har ni för er? b) hur står det 

till? er macht es nicht anders: det är så 
hans sätt, eine Schnur an die Glocke m 
fästa ett snöre vid klockan, einen Pfropfen 
auf die Flasche w sätta en kork i flaskan, 
daraus mache ich mir nichts: det bryr jag 
mig ej om, gör jag mig ej samvete af. Jm 
Angst w skrämma ngn, Anstalten a vidtaga 
åtgärder, eine Ausnahme a bilda ett un- 
dantag, Bedingungen a ställa vilkor, jn 
[fertig] a barskrapa ngu, spela af ngn 
hans pengar, Feuer m göra upp eld, Briefe 
frei m frankera bref, jm Freude m glädja 


ngn, Freundschaft a stifta vänskap, etw. 
ganz laga ngt, ein Geheimnis aus etw. m 
hemlighålla ngt, etw. zu Geld m förvandla 
ngt till pengar, sälja ngt, Holz |idein] m 
hugga ved, jn zu lachen a nurra ngn att 
skratta, er macht’s gar zu lange: a) ban 

.häller på alldeles för länge, b) han dröjer, 
låter vänta på sig alltför länge, er macht's 
nicht mehr lange: han lefrer ej länge till, 
Kleider „ Leute: man dömer hunden ef- 
ter håret, Licht m, tända på ljus, zehn Mei- 
len av tillryggalügga tio mil, jm eine schla/- 
lose Nacht m, skaffa ngn en sömnlös natt, 
die Rechnung m göra upp räkningen, ein 
Schläfchen m taga sig en lur, jm ein Ver- 
brechen aus etw. m tillräkna ngn ngt som 
brott, sich ein Vermögen m, skaffa sig, für-. 
värfva en förmögenhet. II. rf. 1. göta sig, 
t. ex. sich um etw. verdient m. 2. gå för eig, 
ske. 3. ställa sig, föregifva sig vara, låtsa 
vara. 4. taga sig (bra) ut, se (bra) ut. 6. 
Sich aus dem Staube, davon, fort a begifva 
sig i väg, resa, taga till harvärjan, rymma, 
skudda stoftet af sina fötter, sich an etw. 
(ack.) [heran] av taga itu med ngt, sick an 
jn a vända sig till ngn, sich darüber [her] 
vw taga itu därmed. III. itr. A. 1. göra, te 
sig, bära sig åt, säga, t. ex. wie macht der 
Hund? — wauwau: hur säger hunden? — vov- 
vov. ®. F fara, resa. 8. hand. In etw. (dat.) Av 
göra i ngt. 4. Jn m lassen: låta ngn hållas, 
styra och ställa som han vill. -r, -, m. till- 
verkare, vanl. i sme. -makare. -réi,-en, f. fusk, 
fuskverk. -rin, -zen, f. um Macher. -riokn, 
m. arbetslön. 

Machsor, -s, m. hebreisk bönbok. 

Macht, -e t, /. makt. Aus eigner m af egen 
maktfullkomlighet. [Bewafnete] m krigs- 
här, trupper. -befägni[f]s, f. befogenhet. 
-boreich, m. o. 8. maktomräde. -tülle, /. makt- 





ur. intransitivt, vi. reflexivt, 86. starkt, SV. svagt, ET. transitivs verb. A. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Machtigeher 


fullkamligbet. -geber, m. fullmakts utfär- 
dare. -haber, m. makthafvande. -haberisch, 
a. despotisk. 

mächtig, a. müktig, atark, stor, väldig. Js m 

. sein, werden: hafva, få makt öfver ngn, der 
Sprache sein: kunna, vara mäktig språ- 

" ket, seiner nickt m sein: ej vara sig själf 
mäktig. -keit, f. 1. makt. 3. mäktigbet. -lich, 
adv. mäktigt, Väldigt. - 

machtllios, a. maktlös. -tosigkeit, f. maktläs- 
het. -spruch, m. maktspråk. -voll, a. kraftig, 
mäktig. 

Machwerk, s. fuskverk, uselhet. 

Mack se Hack. 

Madåm[0], -es ev -s, /. madam, fru. : 

Mädchen, -, n. flicka. -anstalt, f. flickpension. 
-fänger, m, flickjägare. -haft, a. flicklik; blyg: 
jungfrulig. -b[aftigk]elt, f. egenskap af flic- 
ka; flicklikt sätt; blyghet; jungfrulighet, 
jungfrudom. -lehrer(in), m. (f.) lärare (läxa- 
rinna) i en flickskola, -schaft, /., -t[bjäm, ». 
= Mädchenhaftigkeit. 

Made, -n, /. aim. 1, mask, i sht i födoämnen. 

Mädel, -[s], ». F flicka, flickunge, 

madig, a. full af maskar. 

Madönna, ..nen eı. -s, f. madonna. 

Magazin, -e, n. 1. magasin, (material)bod, 
kammare, 2. vagnsläda. -lör, -s, m. magagin-, 
materialförvaltare. 

Mägd, -e t, /. aim. Mägdl[e]lein, 1. poet. o. fürätar. 
flicka, jungfru, mö. 2. tjänarinna, tjänst- 
flicka, piga. 

mägdellhaft, a. piglik, pig-. -stube, /. pigkam- 
mare. 

mägdillich, a. poet. jungfrulig. -t[h]um, 2. poet. 
jungfrulighet. 

Magen, -[t], m. mage. Ick hab’s im m jag har 
ondt i magen. F wa. jn im mw haben: ej 
kunna: tåla ngn, sich den n warm halten: 

. skydda sig för förlust. -beschwärde, /. ondt 
i magen, magpläga. -brennen, a. halebrän- 
na. -fieber, n. med. gastrisk feber. -schlielsar, 
-schlufls, m. munsbit till mältidens afalut- 
ning. 

mager, a. mager. F vild. ja ans we kommen: 
vidröra en ömtålig punkt hos ngn. -keit, f. 
magerhet. -n, sv. I. itr. h. oe. s. magra. II. 
tr. göra mager, svälta. 

Magllie, 0, f. magi, trolldom, trollkonst. -ier, -, 
m. magier; trollkarl. -Isch, a. magisk, trolak. 
-ister, -, m. magister. -isterhaft, a. undervi- 
sande, skolmästrande, myndig. -Isträt, -a, 
m. magistrat. 

Magnät, -en, m. magnat. -enschaft, f. magnat- 
stånd. -ontafel, /. öfverhus, första kammare, 

Magnöt, -[e]s eı. -en, -e, m. magnet. -Isch, a 
magnetisk. -isöur, -e ei. -a, m. magnetisör. 
-isioren, sv. ir. magnetisera. -Isierung, /. 
magnetisering. -ismus, -, 0, m. magnetism. 

Magnificönz, -en, f. magnificens, 

Magyär, -en el. -[e]s, -en, m. magyar. . 


Av = föregående uppslagsord. 


815 


Maia 


me m—LLLL 


mäb, ig. härmande färs o. getters läte, Mä, bä. 

Mahagöni, -s, 0, ». mahogni. 

mähbär, a. som kan, får mäjas. 

Mahd, -en, f. 1. mäjande, slåtter. 2. slätter- 
(tid), höand, ekördand. 8. sträng suget gräs 
el. mäjad säd. 

Mählder so Mäher. -emaschine, f. slåtterma- 
skin. -on, oy. I. ir. o. ir. å. möja, slå. II. 
itr. h. Drake, “ar, -, w. slätierkarl. -azeit, 
f. slåtter, akördand. 

Mahl, -e ei, -er }, ». 1. mål, måltid. 9.» Mai 
J, II, -0n, sv., i pert. part. &£. tr. Mala. -gast, 
2m mäldkund. -gehühr, /., -geld, n. malpen- 
. gar, betalning för malning. -genasse, m. 
mäldkund, -gerinne, n. kvarıränns. ”+ 
schen, m. = Maklgeld. 

mählich se allmä&klick. 

Mahblliknocht, m. mjölnardräng. -mstze, f. kvam- 
kappe, kvarntull. -schatz, m. 1. brudgäfva 
af brudgummen åt bruden. 2. hemgift. -statt, -stät- 
te, /. samlingsplats. -steuer, /. malakatt. 
-strom, m. malström. -zahn, m. kindtand. 
-zoit, f. måltid. Gesegnete vw! a. F pros[i]t 
av! tillönska deltagarne i en måltid hvarnnära after 
måltidens slut el. före dess början; amaklig måltid! 
Iron. ja, prosit [die] w! jo vackert! de Aa- 
ben wir die „.! där ha vi härligheten! 

mahnlibär, a. som kan indrifvas, tin betalning 
förfallen. -brief, w. krafbref. 

Mähne, -n, f. man. 

mabnen, sv. tr. o. itr. 4. 1. mana, påminna, 
erinra, jn an etw. (ack.): DEN OM ngt, um el. 
wegen elw.: OM Ngt sem han bör fullgöra, lemna 
från sig m. m. 2. mana, uppmana, förmana, 
Ja zu etw.: ugn till ngt. 8. Die Knepåta ins 
Feld m tillsäga drängarne att gå, skicka 
dem till arbetet på åkern. 

mähnen, sy. tr. förse med man, vanl. blott i part. pert. 


-Mahnller, - Mi, -srin, -nen, f. anmanare. -ruf, 


m. varningsrop. -ung, /. påminnelse, erin- 
ran, maning, anmaning. -wort, n. manande, 
förmanande ord. 

Mahr, -e, 93, mara. 

Mährlichen m. m. se Mürchen ı m. m. "8, -2, I. f- 
d. häst, hästkrake, 8. sto, märr. 8. se Märe. 
OD. m. invånare i Mären. -Isch, a. märisk. 
«te, -n, /; kallskäl. 

Mal, - «. «[a]s a. -en, -e, m. maj; vila. vår, lif- 
vets vår. -baum, m. björk. -biume, f. lilje- 
konvalj. -d, -e[n], f. poet. jungfru, ungmö, 
mö. -e6, -», f., -o[n], -n[s], -n, m. 1. maj. 2. 
skott, årsskott. 8. grönt, löfruska, blom- 
sterkvast att kläda med. 4. majstång. -en, sv. 
L itr. å. 1. grönska, blomstra. 2. roa, för- 

‚lusta sig. II. tr. göra vårlik, uppfriska. 
-enhaft, a. värlik, vårlig. -er se Meier. -fisch, 
m. stamsill. -glocke, £. van. -giäekchen, «. 
liljekonvalj. -käfer, m. ällonborre. -land, 
-8, 0, 2. npr. Milano. -länder, -, m., -länderin, 
«nen, /. milanobo. -Heb, a, värlik, värlig. 
-lüftchen, ». värfläkt. -s, -[es], 0, m. majs. 


* äkta sma. Ö suknar plur. 1 har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Maisch — 


-SCh, -e, m. 1. mäsk. ®. nyss prässadt ojäst vin. 
-sche, -n, /. 1. mäsk. 2. mäskning. -schen, 
sv. tr. o. itr. h. mäska. -sonntag, m. fjärde 
söndagen i fastan aå barnen draga omkring med 
granris för att köra bort vintern. 

Maitrösse, -n, f. mätress. 

en, f. majestät. -Isch, a. majestä- 
tisk. -sbeleidigung, /., -sverbrechen, n. maje- 

: tätsförbrytelse. -sverbresher, ın. majestäts- 
förbrytare. 

Majllölika, -s a. ..ken, f. majolika. -6r, -e el. -8, 

m. major. -orån, -e, m. bot. mäjram. -oråt, 
-e, n. majorat. -orénn, a. myndig. -orennität, 
\0, f. myndig ålder. -orität, -en, /. majoritet. 
-üskel, -n, f. majuskel, stor bokstaf. 

makadamisierlien, sv.ir. makadamisera. -ung, f. 

Makel, -, m., -n, f. (smuts)fläck, skamfläck. 

Mäkelöi, -en, /. 1. emäaktigt kritiserande, 
häcklande, tadelsjuka, smäaktighet. 8. mäk- 
leri. 

makelllfrel, a. fäckfri. 
dålig, tadelvärd. 

mäkolig, a. tadelsjuk, småaktig. 

makelllios, «. fläckfri. -losigkelt, /. fläckfrihet. 
-n, sv. tr. 1. befläcka, smutsa. 2. se följ. 

mäkeln, sv. tr. o. itr. h. 1. småaktigt kritisera, 
häckla, tadla. Am Preise a. um den Preis 
av pruta. 8. förmedla varautbyte m. m., Vara 
mäklare, mäkla, underhandla. Mit seinem 
Gewissen m dagtinga med sitt samvete. 

Makkaréni se Maccaroni. 

Mäkler, Mäkler, -, m. 1. kritiserande, tadel- 
sjuk, smäaktig person. 2. mäklare. -6i = 
Mäkelet. -Isch, a. mäklar-, mäklande. 

Makrllöle, -n, /. makrill. -6ne, -n, /. makron. 

Makulllatur, -en, /. makulatur. -ioren, sv. tr. 
makulera. | 

Mal, I. -e el. -er t, n. 1. fläck, märke. 8. märke, 
igenkänningstecken. 3. minnesvård, min- 
nesmärke. II. -e, n. gång. Zum letzten me: 
för sista gängen, zu verschiedenen wen: fle- 
ra, upprepade gånger. Vid antalsbestämn. utan 
pluraländ., vanl. smnakrifvet, t. ex. zweim, fünf ist 
zehn, halbm so breit. III. adv. en gång. Es 

ist m nicht anders: det är som det är, det 
är så världens gång. Ofta pleonastiskt vid impera- 
tiver, t. ex. sag” mal: säg (mig). -åde, a. sjuk. 
-bär, a. möjlig att måla. -efikånt, -en, m. 
missdädare. -en, sv. tr. 1. måla. Sie ist wie 
gemalt: hon är bildskön. 2. spegla. -er, -, 
m. målare, konstnär, artist. -erél, -en, f. 
1. 0, mälarkonst. 8. målning. -erisch, a. 
målerisk, pittoresk. -erin, -nen, f. mälarin- 
na, artist. -erschaft, /. mälar-, konstnärs- 
förening, -kär. -erscheibe, f. palett. -ertüch, 
n. duk, väf tin oljemätningar. -gerät[h]e, -ge- 
rät[h]schaften, pl. mälarredskap. -Ig, a. i 
sms., t.ex. dreim, vielw, diesm inträffande 
tre gänger, mänga gänger, denna gäng. 
-iziös, a. elak. -kasten, m. färgläda. -men, 
sr. tr. (sönder)krossa, sönderamula. -steln, 


-haft, -Ig, a. fläckad, 


816 





— manifestieren 
m. 1. gränssten. ‚8. minnesvård. -ter, -, m. 
o.». 1. kvarnkappe. 2. malter, efter ort o. tid 
varierande mått, &) für säd, i Preussen exoå liter, b) 
för ved, ugf. 4 famn. tern, sv. tr. o. itr. h. 1. 
tulla mäiden. 2. famna ved. -töser, -, m. 1. in- 
vänare på Malta. 9. maltes-, johannitrid- 
dare. -traitioren, sv. tr. misshandla, malträ- 
tera. ve, -n, f. vor. kattost (Malre). 

Malz, -e, n. malt. -bereltung, /. mältning. -dar- 
re, f. mälthus. : 

Mälzeichon,n. 1. kännetecken, märke. 8. gräns- 
märke. 

malzlien, mälllzen, sv. tr. o. itr. h. mälta. er, -, 
m. mältare. -eröl, -en, f. mältning. 

Mamä, gen. utan art. -[en]s, pr. "8 el. X -en, f. 
mamma. 

Mammllon, -s, 0, m. mammon. -onsdiener, m. 
mammonsträl. -üt[h], -e eı. -s, n. mammut. 

Mamsöll, -en ev. -s, f. mamsell. 

man, obest. pron. man. 

manch, obest.pron. mången. we Leute: många, 
somliga. w starker Mann el. wer starke 
Mann, mit m starkem Manne ei. mit wem 
starken Manne. -wriel, oböj!. a. mängahanda. 

: «mal, adv. mången gång. 

Mandlänt, -en, m. en som ger ngn ett upp- 
drag, kommittent. -arin, -e[n], m. mandarin. 
ht, -e, n. mandat, uppdrag. -atår, -e, m. 
befullmäktigad, ombud. -el, -r, f. 1. man- 
del. 2. utv. -, n. mandel (anta! af femton). 8. 
mangel. 4.rök, skyl. -olloht, a. mandelartad. 
-eikräho, /. bläkräka. -sin, sv. ir. 1. mangla. 
2. räkna efter mandlar, se Mandel 2. 8. sät- 
ta i rök, i skyl. -oline, -n, f. mandolin. 
-schur6i, 0, f. npr. Die a» Mandsjuriet. 

Manen, pl. maner, välnader. 

Mange[i], -n, f. mangel. 

Mangel, -+, m. 1. brist. An allem m, haben, 
leiden: lida brist på, sakna allt. 2. brist, 
fel, lyte. -bär, -haft, a. bristfällig, ofullstän- 
dig, defekt, otillfredsställande, bristfull. 
-haftigkelt, /. bristfällighet m. m. se föreg. 
holz, n. mangelkafle. -n, sv. I. itr. h. 1. 
felas, fattas, saknas. Es mangelt mir an 
etw. (dat): ngt fattas mig, jag har ej nog däraf. 
An mir soll es nicht w jag skall göra, hvad 
i min förmåga står. 2. lida brist. II tr. 1. 
sakna. 2. mangla. 

mängeln, sv. itr. h. o. tr. häckla, kritisera. 

Mangile[ijrolle, f. mangel. -els, prep. med gen. 
i brist på. -en, sv. tr. mangla. 

Mangeld, -e, m. bot. beta (Beta vulgaris). 

Manichåer, -, m. 1. maniké. 2. stud. björn; 
ockrare. 

Manior, -en, f. manér, sätt. -iert, a. konstlad, 
förkonstlad. -iortheit, /. konstladt sätt, för- 
konstling. -lich, a. som har ett godt sätt, 
städad, artig. -liohkelt, f. godt, städadt, 
artigt sätt. 

Manifést, -e, n. manifest. -feren, sv. tr. kun- 

göra, bekantgöra. 





itr. Intranstitirt, rl. reflexivt, 88. starkt, 89. svagt, Er. transitivt verb. hv bar kaben, 8. har sein till bjälpverb. 


manipulieren 


317 


Marke 





manipulieren, sv. tr. manipnlera, behandla, 

. handtera, knåda. 

Mann, -er 1 men i bem. 5. -, i dem. Ö. -en, i bem. 
4. Leute (se aeıta), m. 1. man, karl. Selbst ist 
der m ugt. bra karl hjälper sig själf, ein m, 
ein Wort: ugt. en karl står vid sitt ord. 2. 
äkta man. Seine Tochter an den m bringen: 
gifta bort sin dotter. 8. om kvinnor: ein nn 
sein: vara karlaktig, karlavulen. 4. man, 
människa, person i allmh., t. ex. der gemeine 
a gemene man, an den unrechten m kom- 
men: vända sig till orätt person, seine Wa- 
re an den av bringen: finna köpare, auf den 
alten av sparen: spara för ålderdomen, ein 
av des Todes sein: vara dödens barn, wenn 
Not an [den] m geht eı. kommt: när nöd är 
på färde, i nödens stund, bis auf den letzten 
av till sista man, für einen m stehen: stå 
en för alla och alla för en, der m sein etw. 
zu thun: vara man för ngt. 5. mil. o. sjö. man 
(en af manskapet), t.ex. der General kam mit 
zehn tausend n; alle m an Deck! 6. vasall, 
man i ngus följe. 7. figur, docka, gubbe. 8. 
kok. Armer av rostade brödskifvor. -a, -s, 0, 
2., 0, f. manna. -bär, a. manbar, giftvuxen. 
-barkelt, /. manbarhet. 

Männchen, -, ». 1. liten man, liten karl; puti- 
fnasker. 2. figur, docka, gubbe. 8. zool. han- 
ne. 4. om djur, i sht om haren: Av machen: sätta 
sig på bakbenen; i atimh. göra krumspräng, 
kaprioler. 

Manndienst, m. vasalltjänst. 

Männerlichor, m. manskör. -ehre, f. manlig 
heder, mannens heder. -ling, -e, m. F karl- 
stump, putifnasker. -mordend, a. manna- 
mördande. -schaft, /. cn orts manfolk, 

Mannliesalter, n. mannaälder. -esärt, /. man- 
ligt sätt, mandom. -eskraft, /. mannakraft. 
-esstolz, m. manlig stolthet. -eswort, n. man- 
ligt ord; hedersord. -eswürde, f. manlig 
värdighet. -gemut[h], a. manlig, modig. 

-haft, a. manlig. -baftigkelt, /. manlighet, 
mandom. -heit, f. manligt kön, manlighet, 
manbarhet. -ich- se mannig-. -igfach, -Igfal- 
tig, a. mängfaldig. -igfaltigkeit, f. mångfald. 

männlliglich, I. adv. manligt. II. vanı. oböji. obest. 
pron. hvar och en, alla. -In, -nen, f. bibı. 
kvinna. Vanl. i sms, t. ex. Lands landsmean- 
inna. -Isch, a. karlavulen. -lich, a. manlig, 
a) kraftig, b) af manligt kön; zool. o. bot. 
han-; sram. maskulin. me Kleidung: karl-, 
herrdrägt, -kläder. -lichkeit, f. 1. manlig- 
het. 2. manligt kön. 

Mannlisbild, ». 1. karl-, herrporträtt. 2. karl. 
-schaft, f. manskap ; sjö.arv. besättning. -sdick, 
a. så tjock som en vanlig människa. -son, -, n. 
F karl, mansperson. -shand, f. 1. karlhand. 
2. karlstil. -shöch, a. manshög. -shut, m 
karl-, herrhatt. -sleute, pl. manfolk, män. 
-spflicht, /. manlig pligt. -sstamm, m. mans-, 
svärdslinie, manlig linie. -sstimme, /. mans- 


va föregående uppslagsord. 


röst, karlröst. -slicktlg se manntoll. -svelh, ». 
manfolk. -szucht, /. manstukt. -tell, a. karl- 
galen, . giftaslysten, giftassjnk. -weib, ». 1. 
hermafrodit. 2. karlavulen kvinna. 

Manllöver, -, ». manöver. -övrieren, sv. itr. A. 
o. tr. manövrera. -Ivrierfähigkeit, /. manöv- 
reringsförmäga. -särde, -n. f. 1. brutet tal. 
2. frontespis, 9. vindskupa. 

Mansch, -e, m., -&, -n, f. slask, blask, röra. 
on, sv. str. h.o. tr. slaska, blaska, röra ihop. 
-oröl, -en, /. elask(ande), blask(ande). -Wtte, 
-n, f. 1. manschett. 8. F un haben: hafva 
byxängest. -#ttenfieber, n. F byxängest. -ig, 
a. rörig, mosig. 

Mantol, -t, ». 1. mantel, kappa, kåpa. Bia. 
einer (aat.) Sache ein Mäntelchen umhängen: 
bemantla en sak, jr hängen I. 2. mat. a) ko- 
nisk, b) cylindrisk yta. -krähe, f. vanlig krä- 
ka. -sack, m. nattsäck, kappsäck. -träger, 
m. vankelmodig, opålitlig person som bar Xxap- 
pan på båda axlarne. 

Mantilie, -n, /. mantilj. 

Mantsch m. m. se Mansch m. m. 

Manulläl, -e, n. 1. hand. kladd. 2. manual på 
orgel. -faktür, -en, f. manufaktur. -fakturist, 
en, m. 1. fabrikör. 8. manufakturvaruhand- 
lare. -skript, -e, n. manuskript. 

Mappe, -n, f. aim. t, 1. portfölj. 2. väska, rän- 
sel für skolgossar. 

Mär, -en, f. se Märe. 

marächen, sv. itr. h. träla, slita (ondt). 

Maräne, -n, f. zool. storsik, löfsik. 

Marbel, Märbel, -, m. marmorkula. 

Märchen, -, n. saga, berättelse, historia. -är- 
tig, a. sagolik. -erzähler, m. sagoberättare. 
haft, a. sagolik, fabelaktig. -haftigkeit, /. 
det sagolika ı ngt, fabelaktighet. -welt, /. 
sagovärld. 

Marder, -, m. märd. 

Märe, -n, f. aim. Märchen se ofvan, underrättel- 
se, budskap, berättelse, sägen, saga. 

Marölle, -n, /. fägelbär. 

Marginälien, pl. anteckningar i marginalen. 

Marie, -[n]s, -n, f. npr. Maria. -nbild, ». maria- 
bild, madonnabild. -ndienst, m. mariadyr- 
kan. -neis, n. marienglas. -nfäden, pl., -n- 
garn, ». sommarträdar (kringfiygande spindelväf). 
-nglas, n. marienglas. -nglocke, f. vor. blä- 
klocka. -nhähnchen, -nhuhn, »., -nkäfor, m., 
nkäibchen, n. gullhöna, jungfru Marie nyc- 
kelpiga (Coccinella). 

Marine, -n, /. marin, sjöväsen, flotte. -ieren, 
sv. tr. marinera, inlägga i salt, surt och 
kryddor. 

Marionötte, -n, /. marionett. 

Mark, I. -[e]s, 0, n. märg. II. -en, f. 1. gräns. 
2. gränsland. 3. mark. 4. (skogs)allmän- 
ning. III. -, /. mark, a) vigt, ugf. 4 kem, i sht för 
Mia metaller, t. ex. eine av Silber hat sechzehn 
Lot, b) efter ort o. tid växlande mynt, f. n. i tyska 
riket = 89 öre. -baum, m. gränsträd. -®, -n, 


* äkta sms. Ö saknar plur. I har onıljud. F familjärt, P lügre språk. X mindre brukligt. 


marken — 
f 1. märke, (kännetecken. 2. märke, s: 
frimärke m. m., polett. 3. spelmark. 4. veter. 
böna nes hästar. »@N, sv. ir. märka. -onschutz, 
m. skydd för fabriksmärken. 

‚Märker, I: -, m. invånare i Mark. II. a. be- 
träffande, i, frän Mark. 

marklierschütternd, a. som går gnm märg och 
ben, uppskakande. 

Mark r, -, m. marketentare. -él, sen, ff. 
marketenteri. -In, -sen, f. marketenterska. 

Narkligrat, m. markgrefve. «gräfschaft, /. mark- 
grefskap. -icht, a. märglik, märgartad. -ieren, 
sv. tr. e. ir. h. 1. märka, stämpla. 2. mar- 
kera. Part. perf. markiert: markerad, utpräg- 
lad, -ig, a. 1. märgfull. 2, i ums., t. ex. drein 
tre markers, vägande tre marker. 

wärkisch, a. markisk, i, från Mark. 

Sarkllise, -n, /. (fönster)markis. -küchen, m. 
märgpudding. -ordaung, /. skogsstadga. 
.plahl, m. gränspäle. -scheide, f. gräns, rä- 
gäng. -scheider, m. landtmätare; grufmä- 
tare. -stein, m. gränssten. 

Markt, -e t, m. 1. marknad. 2. marknadsgäf- 
va. 3. torg, torgplats. Btw. zu we bringen 
ea. mit etw. zu we kommen: föra ngt till 
torgs. 4. torgdag. -bude, /. marknads-, torg- 
stånd. -einkauf, m. torgköp. -en, sv. tr. o. 
er. ÅA. 1. vara på torget ss. köpare el. säljare, 
göra torguppköp, stå, sälja på torget, torg- 
föra. 2. Um etw. m köpslå om ngt, pruta 

: på ngt. -fleckon, m. köping, torgplats. -frat, 
J. torgmadam, torgmånglerska. -gang, m 
1. gäng till marknaden, till torget. 9. af- 
sättning på marknad el. torg; markegäng. -gän- 
gig, a. som. går i marknaden; gällande, 
markegängs-. -geid, n. 1. på marknaden för- 
värfvade pengar. 2. marknadspengar. 3. 
marknadsafgift ar ständägare. -geschenk, n. 
marknadsgäfva. -halle, f. öppen basar. -Kel- 
ter, m. packkarl. -leute, pl. marknadsfolk, 
torgbesökande. -lösung, f. = Marktgeld 1. 
-ordnung, /. marknadsförordning, -stadga. 
-platz, m. marknads-, torgplats. »rwier, m. 
person som ropar ut varor. -schreier, m 
marktschrejer, charlatan. -schreierei, /.char- 
lataneri. -schreiorisch, a. charlatansk. -weib, 
n. torggumma, torgkäring. -zettel, m. för- 
teckning öfver torgpris eı. torgköp. 

Markung, f. mark, allmänning. 

Marmel, -, m. marmor. +n, I. a. af marmor, 
marmor- II. sv. ir. marmorera. -stein, m 

. marmor. 

Marmor, -s, -[e] a. -s, m. marmor. -ärtig, a 
marmorartad, marmorerad. -haft, a. mar- 
morartad. -ieren, sv. tr. marmorera. -ierung, f. 
marmorering. -kalt, a. kall som marmor. 
"N, a. af marmor, marmor-. -schneider, m 
marmorarbetare. 

marödlie, a. utmattad. -6ur, -e el. -s, m. maro- 
dör. -ieren, sv. itr. h. marodera. 

Marliöne, -n, f. äkta kastanj. -oquin, -s, m. 


318 


Maskenkleiä 


. |  marokäng. -ötte, -r, f. egendomilighet, grill, 


. käpphäst. -quöur, -e eı. -s, m. markör. -quis, 

+, ", m. markis (ttet). -8, -e, m. sjö. märs. 

Marsch, I. -e t, m. marsch. Bia. jm den av bla- 
sen el. machen: a) visa ngn på dörren, b) 
gå illa åt, nedsabla ngn. II. itj. marsch. 
III. -en, £. kärraktig, sumpig, sank mark, 
moras, träsk utmed hafvet. -@ll, -e I et. -s, m. 
marskalk. -bereit, a. marschfärdig. -bereit- 
schaft, /. marschfärdigt tillstånd. -bewohner, 
m. träskbebyggare. -boden, m. = Marsch 
III. -tählg, a. i stånd att marschera. -fertig, 

‚ a. marschfärdig. -leren, sv. itr. 8. o. när ort- 
förändringen ej framhältes A. marschera. -ig, a 
sumpig, kärraktig, träskig -land,n. = Marsch 
III. -änder, m. träskbebyggare. -mäfsig, a 
i marschordning, marschfärdig. 

Marstall, -e t, m. större, farstiigt stall. 

Marter, -n, f. marter, pina, tortyr. -bank, f. 
sträckbänk, pinbänk. -er, -, m. 1. rättstjä- 
nare, bödel som verkstätier tortyren. 8. martyr. 

Märterer, -, m. martyr, blodsvittne. 

Marterligeschichte, /. pinohistoria, martyrhi- 
etoria. -holz, n. 1. pinoredskap af tra, i sht 
kors. 2. bot. allmän try (Lonicera Xylosteum). 
3. pinad, misshandlad person. 4. skinntorr 
person. -kammer, f. pinorum, tortyrkam- 
mare. -R, sv. tr. pina, martera, tortera, spä- 
ka. -thum se Martertåm. -tod, m. martyrdöd. 
-tum, Märtertüm, ». martyrskap. -woche, /. 
passions-, påskvecka. 

Martliin, -s, -e, m. npr. Martin, Mårten. -ini, 
oböj!. m. märtensmässan, 11:e november. -yr, 
-e, -yrer, Märtyrer, -, m. martyr, blodsvittne. 

Märtyr[or]t[h]um, Martyrium, "eb. ten, n. INaL- 
tyrskap. | 


'März, -[es] a. -en, -e, m. mars. -ON se merzen. 


Marzipån, -e, m. marsipan. -en, a. af marsi- 
pan, marsipans-. 

märzlich, a. marslik, mars-. 

Maschlie,-n, f. aim. t, maska. -un, sv. tr. maska. 
«ig, a. bestående af maskor; i sms. -maskig. 

Maschinlie, -n, /. maskin. -enmälsig,a. maskin- 
mässig. -enmeister, m. 1. maskinmästare, 
maskinist. 2. jarnıv. maskiningeniör. -eris, 
-[e]n, f. maskineri. -ist, -en, m. maskinist. 

Maser, I. -, m. fläck. U. -n, f. vant. pl. 1. mäss- 
lingen. 2. masur. -birke, /. masurbjörk. 
-Icht, -ig, a. masurerad, masur-. -kopf, m. 
piphufvud af masurbjörk. -krank, a. sjuk i 
mässlingen. -krankheit, /. mässlingen. -n, 
a) a. af masur, masur-. b) sv. I. tr. masu- 
rera; vanl. blott I part. per. Jgemasert: masurerad. 
II. rf. Die Birke masert sich: björken blir 
en masurbjörk, III. itr. h. få mässlingen. 
c) pl. se Maser II. 

Masklle, -n, f. aim. t, mask, larf; förklädnad. 
-enanzug, m. maskeraddrägt, förklädnad. 
-anhall, m. maskeradbal. -enfrelheit, /. ma- 
skeradfrihet. -enhaft, a. som en mask, lik- 
nande en mask, en maskerad. -unkleid, n., 





ser. intransitivt, rfl. refexivt, 80. starkt, 8V. svagt, $r. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till hjälpverd. 


Measkentracht — 


-entracht, f. = Maskenanzug. -enzug, m, kat- 
neval. -eråde, -n, f. maskerad. : fören, sv. 
tr. o. rfl. maskera (sig). 

Mäls, -e o. i bem. 2 efter rükneord +, #. aim. t, 1 
mått i stumb. Alles mu/s seine vå haben: 
allting måste ha en gräns, nåtåt a noch 
Ziel kennen: ej känna några gränser, a 
geben: vara bestämmande, tongifvande, in 
hohem we: i hög grad, in vollem, reichem 
we:irikt måti. 2. utv. -0, f. bestämdt, efter ort 
o. tid varierande mätt, t. ex. ein[e] » Bier. 

‚massakrierlien, sv. tr. massakrera. -ung, f. 

Masse, -n, /. massa, a) ämne, materia, b) 

- mängd, C) konkursmassa. 

Maislle, -n, f. 1. måtta, mättlighet. Mit vun: 
med måtta, måttligt, üder die e. alle un: 
öfver alla gränser, omåttligt. ®. sätt. ı gen. 
plur. vanl. smnskrifvet med föreg. adj., t. ex. dieser- 
un, folgendernn: på detta, på följande 
sätt, anerkannter.n: ss. erkändt är, er- 

 wåäkntera.n: ss. nämdt är, unverdienteravn: 
oförtjänt o. s. v. -einheit, f. mättenhet. 

Massenllaufgebot, nr. uppbåd i massa, allmänt 
uppbåd. -haft, a. 1. förekommande i MASBOr, 
massvis, talrik, riklig. 2. = massig. -haftig- 
keit, f. massa. -verwalter, m. god man, syss- 
loman i konkurs. -weise, adv. massvis, i 
massa. 

Mäflsilgabe, f. det bestämmande, mått, förhål- 
lande, t. ex. nach av seiner Arbeit: i förhål- 
lande till hans arbete. -gebend, -göbilch, a. 
bestämmande; tongifvande.-gebung = Ma/s- 
gabe. -yefäfs, n. mälkärl. -helder, m. nafver- 
lönn (Acer campestre). 

massig,a.tjock, diger, väldig, kompakt, mass- 
formig. 

-mälsig, a. 1. måttlig. 2. i sms: med subst. -mMÄs- 
sig, -lik, -aktig, -artad m. m. -en, sv. I; tr. 

. moderera, dämpa, mildra, minska, sakta, 

- inskränka, begränsa. Die gemä/sigte Zone: 

: den tempererade zonen. II. rf. aftaga, läg- 

. ga sig, lugna sig, modereras, vara måttlig, 

' inskränka sig m. m. se /. keit, /. måttlighet, 

. måtta, återhållsamhet. -kelter, -keitsverein- 
[er, -, m. F medlem af en mättlighetsför- 
ening, nykterist..-ung, f. måtta, mättlighet; 
modererande m. m. ee mä/sigen. 

massiv, a. massiv, tät. -ität, 0, /. massivitet, 
täthet. 

Mätlsiliiob, -e, van. -llobehen, -, n. bot. bellis. 
-los, a. omättlig. -Iosigkeit, /. omättlighet. 
-nahme, -nehmung, -rogel, f. mått, steg, ät- 
gärd. Seine Mafsregeln treffen: taga sina 
mått och steg. -regeln,* tr. 1. föreskrifva, 
förordna, reglementere. 2. inskrida mot, 
plåga, afsätta misshagliga personer. rög[e]lung, 
f.1. reglementerande. 2. förföljelse, afsätt- 
Ning af misshagliga personer. "Staåk, m. mått, tum- 

. stock, måttstock, skala. -stock, m. mått, 
tumstock. -strumpf, m. mönsterstrumpe. -voll, 
a. afmätt, modererad. weise, adv. mättvis. 


8319 — 


mauen 


‘Mast, I. -[ej]s, -en, m. sö. mast. II. -en, f. 1. 


gödning. 2. götande bete. -baum, m. mast- 
träd, mast. -büche, f. rödbok. -darm, m 
ändtarm: -on, ov. tr. 1. förse med mast(er); 
van!. part. perf., t. ex. Äockhgemastet:: högmastad. 
8. se mästen. 

mästen, sv. I. tr. göda. II. str. A. blifva fet. 

Mastllonkran, m. mastkran. -enreich, a. mast- 
rik, rik på master. -OP, -, M. sjö. i sms. -ma- 
stare, t. ex. Dreia. 

Mäster, -, m. persen som göder. : 

Mastilfuttor, m. gödningsfoder. -holz, n. träd 
hvars frukter tjäna till gödningsimne för 
svin. -ig, a. 1. gödd, fet, tjock. 2. sju. i sms. 
-mastad, t. ex. kocha. -Ix, -[es], -e, m. o. * 
n. mastix. -kalb, n. gödkalf. -kerb, m. sv. 
mastkorg. -ochs, m. gödoxe. -schweiln, n 
gödgris. -stall, m. gödstall, gödstia. -ung, 
Mästung, /. gödning. -vieh, n. gödbeskap. 
-werk, 8. sjö. samtlige master och randhult på 
ett fartyg. 

Masurek, -s, m., Masürka, -s, /. masurka. 

Matliadör, -e[n], m. matador. -er, -n, f. matris. 
-oriäl, -[e]s, -ien, n. 1. material; materiell. 
2. pı.kolonialvaror, specerler. „eriälaufseher, 
m. materialförvaltare. -erialist, -en, m. 1. 
speceri-,kryddkramhandlare. 2. materialist. 
-eriålwa[a]renhändler, m. specerihandlare. 
-örle, -n, f. materia, ämne. -eriéll, a. ma- 
teriell. 


| Mathemllatiktarr.- -£-), 0, f. matematik. -åtiker, 


-, m. matematiker. -åtisch, a. matematisk. 

Matrliåtze, -2, /. madrass. -ikel, -n, f. matri- 
kel. -fz0, -n, f. matris. -Öne, -n, f. matrona. 
-öse, -n, m. matros. -Ösenhaft, a. matroslik, 
matroe-. 

Matsch, I. -e [1], m. 1. mos, gröt, röra, smör- 
ja. 2. grötigt, obegripligt tal. 8. kort. slam. 
II. a. mosig, mjuk, grötig, rörig, smörjig. 
-OR, sv. tr. 1. göra mos af, krossa, hopröra. 
2. kort. göra slam. -Ig = matsch II. 

matt, a. matt, uttröttad, svag, kraftlös, slapp. 
-Augig, a. som har matta ögon. -biau, a. 
matt blå. -e, -n, f. 1. gräsmatta, äng. 2. 
matta. 3. ostkram, ostmysja. -gelb, a. matt 
gul. -gold, a. matt guld. 

Matthäus, ..üs, ..4'i, m. npr. Matteus. Es war 
mit ıkm Matthäi am letzten: det var slut 
med honom, han låg på sitt yttersta. 

Mattliheit, /. matthet. -heruig, a. matt, svag, 
slö, kraftlös, feg. -herzigkelt, f. matthet m. 
m. se föreg. -igkeit, /. matthet. -vergoldung, f. 
matt förgylining. 

Maturität, 0, f. mogenhet. -sprüfung, f. mo- 
genhets-, afgängs-, studentexamen. -8Z8ug- 
ni[f]s, n. mogenhetsbetyg, se föreg. 

Matz, -e [t] el. -en, m. aim. }, 1. npr. Mats. 2. 
smeknamn för tama fäglar, ugf. pipi. 8. enfaldig 
stackare. 4. parfvel. 5. = Matte 3. -@, -n, 
f.,-en[kächen], -, m. sötebröd, osyradt bröd. 

mauen, sv. itr. h. jama. 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. PI har omijud. F familjärt, P tägre språk. X mindre brukligt. 


Mauer 


Mauer, -n, f. 1. mur. 2. vägg. -arbeit, /. mn- 
rararbete, murning. -brecher, m. murbräc- 
ka. -bruch, m. spricka, bresch i mur. -dicke, 
‚f. murens, murarnes tjocklek. -6i, 0, f. mu- 
raryrke. -epheu, -eppich, m. murgröna. -er se 
Maurer. -talke, m. tornfalk. -fest, a. (fast) 
som en mur. -kelie, /. murslef. -kitt, m. mur- 
bruk. -krosse, f. gatkrasse (Lepidium ru- 
derale). -iäufer, m. murkrypare (Certhia 

 muraria). -msister, m. murarmästare. -n, 
sv. tr. h. o. tr. mura. -pfeffer,m. bitterfet- 
knopp (Sedum acre). -schwalbe, f. zoo. ring- 
avala. -specht, m. = Mauerläufer. -ung, f. 
1. murning. 2. mur, murverk. -ziegel, m. 
tegelsten. 

Maul, -er }, 2. mun på djur samt P på människor, 
mule, käft, tryne, gap. Ein loses av haben: 
vara skvalleraktig, das « hängen lassen: 
hänga läpp, ein schiefes m machen: draga 
munnen på sned, göra miner, göra gubbar, 
nicht aufs m gefallen sein: ej vara svars- 
lös, das grofse m haben: föra stora ord på 
läpparne, böse Mäuler: onda tungor. -affe, 
m.,F öppen, gapande mun. vun feil haben 
ei. -affen, sv. itr. h. F stå och gapa. -afteréi, 
f. F gapande. -heor, -beerbaum, m. mulbärs- 
träd. -beere, /. mulbär. -christ, m. mun- 
kristen. -droscher(in), m. (/.) F pladdrare, 
pladdertaska. -ecke, /. mungipa. -en, sv. 
str. h. 1. hänga läpp, vara surmulen. 2. Jm 
av falla ngn i smaken. -esel, m. 1. muläsna. 
2. stud. ännu ej vid universitetet inskrifven 
student. -faul, a. F ordkarg. -freund, m. F 
vän med munnen, falsk vän. -freundschaft, 
f. F låtsad, falsk vänskap. -bänger, m. F en 
som hänger läpp, surmulen person. -hänge- 
rél, /. trumpenhet. -held, m. F skräflare. 
-heident|h]um, ». F skräfvel. -knebel, m. mun- 
kafle. -korb, m. munkorg. -rödner, m. F lis- 
mare, smickrare. -scheile, /. 1. munfisk, 
slag på munnen, örfil. 2. ett slags bakverk. 
-scheilen, -scheliieren, sv. tr. F örfila upp. 
-sporre, /. munläsa. -tasche = Maulschelle. 
-t[h]ier, ». muläsna. -tot, a. F bragt till tyst- 
nad, tyst. -trommel, /. mungiga. -voli, obajı. 
n. mun full. -werk, n. F ein gutes w haben: 
hafva godt munläder. -wurfl, m. mullvad. 
-wurfshaufen, -wurfshügel, m. mullvadshög. 

Maurile, -n, m. mor. -er, -, m. 1. murare. 2. se 
Freimaurer. -er6l, 0, f. muraryrke. -isch, 
a. morisk. 

Maus, -e 1, /. 1. mus, liten råtta. Das ist den 
Mäusen gepfiffen: ust. det är som att slå 
vatten på en gås, är förgäfves, mit Mann 
und m untergehen: förgås med man och 
allt, das ist m wie Mutter: det är ingen 
skilnad, är eak samma. 2. muskel. -nar, 
-ädier, m. ormvråk. 

Mausche, -s, -I, -, n2. skämts., förakt. jude, ock- 
rare. -I6l, -In se Jüdelei, jüdeln. 

mäuschenstill, «. alldeles stilla, tyst. 





Meernessel 


Mause = Mauser II. 

mäusellärtig, a. rättlik. -fahi, a. rättgrä. -falke, 
m. ormvräk. 

Mausefalle, f. rättfälla. 

Mäusellfängor, m. rättfängare. -fräfs, m. rätt- 
mat. -gift, n. rättgift. -grau, a. rättgrä. 

Mausckatze, f. katt som tar råttor bra; barn: 
kisse, kissekatt. 

Mäusellkopf, m. 1. rätthufvud. 2. slughufvud. 
-loch, ». råtthål. 

mausen, sv. I. itr. h. 1. fånga, taga råttor. 2. 
äfv. 8. amyga. 8. se mausern. II. tr. F snatta, 
taga, knipa, snyta. 

Mäusellnest, n. rättbo. -ehr, r. 1. rättöra. 2. 
bet. förgätmigej (Myoeotis). 

Mauser, I. -, m. snattare. II.0,/. 1. ruggning. 
2. ömsning af skal e. skinn. -6l, -en, f. 
snattande, snatteri. -in, -nen, f. snatterska. 
n, sv. itr. h. o. rl. 1. rugga. 2. ömsa skal, 
skinn. 

mauslletot, a. alldeles död, stendöd. -Ig, a. 1. 
Sich m macken: göra sig vigtig, morska 
sig, vara morsk, näsvis. 8. som har rättlukt 
el. råttsmak. 

Nauls: se Maus-. 

Maut, -en, f. 1. tull. 2. tullhus. . -amt, n. tull- 
hus, tullkammare. -bär, a. tullpligtig. -nor, 
-, m. tulltjänsteman. 

Maxime, -», /. maxim, grundsats. 

Maximum, -[s], .ma, n. maximum. 

M. D., fürkorto. = Medicine Doctor. 

Mechänliik, -en, f. mekanik. -Iker, -, -Ikus, -, 
„ker, m. mekaniker. -isch, a. mekanisk. 
-ismus, -, .men, m. mekanism. 

meckern, sv. ttr. k. bräka (om getter). 

Medälillle, -n, /. medalj. -On, -s, n. medaljong. 

msdiatisierlien, sv. tr. mediatisera, upphäfva 
riksomedelbarheten hos. -ung, f. 

Medillkament, -e, n. medikament. -tieren, sv. 
sir. Ah. o. tr. fundera, grubbla, öfvertänka. 
um, [es], . Jen, n. medium; medel, förmed- 
ling. -zin, -en, f. mediein. -zinålrat[h], m. 
medicinalräd. -ziner, -, m. medicinare. -zl- 
nioren, sv. itr. h. medicinera. -zinisch, a. 
medicinsk. 

Meduslla, -(s), -s, f. 1. npr. Medusa. 2. utv. -0, 
"N, f. 2001. Medusa (manet). -enärtig, -enhaft, 
a. medusaartad, medusalik. 

Meer, -e, n. haf. -aar, -ädier, m. hafsörn. -afte, 
m. markatta. -anwohner, m. kustbo. -blau, 
a. hafsblä. -busen, m. hafsbugt, vik, fjord. 
«ange, /. sund. -osfiäche, /.hafsyta. -ssflut[h], 
f. 1. flod i hafvet. 2. haf, hafsvägor, vägsvall. 
-esgrund, m. hafsbotten. -esspiegel, m. hafs- 
spegel, hafsyta. -esstille, /. hafsstilla. -fahrt, 
f. 1. sjöfart, 2. färd på hafvet. -farbe, /. 
sjögrönt. -frau, /. hafsfru. -fräulein, n. sjö- 
fröken. -gegend, /. hafstrakt, farvatten. 
-grün, a. sjögrön. -jungfrau, f. hafsjungfru. 
-kalb, n. säl. -katze, /. markatta, -ieuchton, 
n. mareld. -nessel, /. zoo hafsros, sjöane- 


ir. intransitirt, rl. reflexivt, 80. starkt, SV. svagt, Ör. transitive verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Meerpferä - 
mon (Actinia). -pförd, n. zooı. hafsdrake 
(Pegasus draconis). -rettich, m. dor. peppar- 
rot. -schaum, m. sjöskum. -schwoin, n. zool. 
1. tumlare (Delphinus phoccena). 2. rvanı. 
dim. -schweinchon, n. marsvin. -strem, m. 
hafsström. -t[hlier, ». hafsdjur. -umschlun- 
gen, a. poet. kringfluten af hafvet. -ungoheusr, 
n. hafsvidunder. 

Meeting, -s, n. möte, sammankomst. 

Megäre, -», f. megära, furle. . 

Mehl, -[e]s, 0, n. mjöl. -ärtig, a. mjölartad, 
mjölig. -beerbaum, m. oxel. -beere, f. oxel- 
bär. -hrei, m. mjölgröt. -haft, -haltig, -Icht, 
ig, a. mjölig. -käfer, m. mjölbagge (insekt). 
klöls, m. degbulle (ett slags kroppkakor). Floh, 
a. mjölstark. -$pelse, f. mjölrätt af hafvudsakı. 
mjöl, sosker o. ägg. -SUPPO, f. slätvälling. Ge- 
brannte m, välling af rostadt mjöl. -t[hjau 
se Meltau. -zucker, m. pudersocker. 

mehr, I. oböjl. a. o. adv. mer, mera. av als zu- 
viel: alltför mycket, alltför mänga,und der- 
gleichen m med mera dylikt, was bringst du 
uf hvad har du mer att förtälja? das u 
större delen, flertalet. II. vos. a., vanı. ver, 
mer(a), fler(a). Morgen ein m[er]es: i mor- 
gon få vi vidare talas vid, were: flera, som- 
liga, några, veres: åtskilligt, åtskilliga om- 
ständigheter. -ästig, a. som har flera gre- 
nar. -ausyabe, /. 1. vidare, ny, öfverskjutande 
utgift. 2. utsläppande af flera, af en ny se- 
rie af aktier m. m. -belastung, f. tillökning i 
last, i vigt, i skuld. -betrag, m. öfverskott. 
-bieter, m. en som bjuder mer, bjuder öfver. 
-deutig,a. mångtydig. en, sv. I. tr. förmera, 
öka, föröka, förstora. II. rf. öka sig ev. ökas 
m. m. se I. -ent[hjells, adv. merendels. -er, -, 
m. förökare, förstorare. -erlel, opojı. a. flera- 
handa, mängahanda. -orwähnt, a. merbe- 
mäld. -fach, a. flerfaldig, mängfaldig. -ge- 
bet, n. högre bud. -genannt, a. merbemäld. 
-gewicht, n. öfvervigt. -gliederig, a. med fle- 
ra leder. -heit, f. flertal, pluralitet, majori- 
tet; gram. pluralis. -jährig, a. flerårig. -kosten, 
pl. ökad kostnad. -malig, a. upprepad. -mäls, 


adv. flera gånger. -silbig, a. flerstafvig. -st | 


se meist. -tägig, a. flera dagars. -t[hjeilig, a 

delad, utkommande i flera delar. -ung, f. förö- 

kande, förstoring. -wört[h], m. öfverstigan- 

de värde. -zahl, /. flertal, gram. pluralis. 
moiden, st. tr. undvika. 

Meier, -, m. 1. förvaltare, inspektor. 9. rät- 
tare, fördräng. 3. arrendator. -öl, -en, f., 
-gut, n., -hof, m. 1. mindre gård, utgärd, 
förvaltad .af en Meier. 2. bondgård. 8. arrende- 
gård. 

Mello, -n, f. mil (förr vant. 7500 meter, nu 10000 me- 
ter). -nsäule, /., -nstoin, m. milstolpe. -nweit, 
a. milsläng, milsvid. -r, -, m. mila. -rstätte, 
-rstelle, /. milbotten. 

mein, I. gzammaı gen. ar ich. II. poss. pron. min, 
mitt. Die „[ig]en: de mina, min familj. 


321 


— melken 
Interj. ei du m! herre min je! -eid, m. men- 
ed. -eidig, a. menedig. Ein wer: en men- 
edare. -en, sv. tr. o. itr. h. 1. mena, tro, 
tycka. Das will ich m. det skulle jag tro, 
man sollte a man skulle kunna tro. 2. m el. 
vanl. gemeint sein: hafva för afsigt. 3. syfta 
till, afse, t. ex. wohin ist das gemeint? hvart 
syftar det? 4. k älska, t. ex. Freiheit, die ich 
meine. -8f, -, m. en som menar. -orselts,. 
adv. för min del, & min sida. -esgleichen, I. 
a. o. oböjl. subst. min (jäm)like, lik mig. II. 
pl. mina likar, sådana som jag. '-ethalben, 
-otwegen, um -etwillen, adv. 1. för min skull. 
8. gärna för mig, låt gå. -ig® se mein II. 

Meinung, /. mening, tro, tanke, omdöme; af- 
sigt. Vorgefafste m fördom. -sgenosse, nm. 
meningsfrände. -sverschledenheit, f. me- 
ningsskiljaktighet. 

Meirän, -e, m. bot. mäjram. 

Meisch m. m. se Maisch m. m. 

Meise, -n, f. zool. mes (Parus). 

Mellsel, -, m. mäjsel. -n, sv. tr. 
mäjesla. 

meist, a. mest. Das we: det mesta, största 
delen, die men: de flesta, der we Teil: 
största delen, am wen: a) mest, b) mesta- 
dels, m alles: nästan allt. -bietend, a. mest-, 
högstbjudande. -ens, -ent[h]eils, adv. mesta- 
dels, merendels, vanligen, oftast, mest. 

Meister, -, m. mästare; öfverman. -arbeit, £. 
mästerprof, -stycke, -verk. -6, -en, f. mä- 
strande. -er, -; m. mästrare. -gesang, m. 
mästersängares säng, poesi. -gesell, m. äldt- 
gesäll, verkgesäll. -haft, a. mästerlig. -In, 
«nen, f. 1. mästarinna. 2. mästares fru. -lich, 
a. mästerlig. -n, sv. tr. o. itr. h. 1. göra sig 
till herre öfver, beherska. 2. öfverträffa. 
83. mästra, tillrättavisa. -sang, m. mäster- 
sängarnes säng. -sänger, m. mästersängare. 
-schaft, f. 1. mästerskap. 2. ett skräs mästare. 
-singer, m. mästersängare. -streich, m. mä- 
steretycke, mästerligt puts. -stück, n. mä- 
sterprof, -stycke. -werk, n. mästerverk. 

Moistiigebet, n. högsta anbudet. -hin, adv. 
mestadels, för det mesta. 

Melanchliolie, -[e]n, /. svårmod, melankoli, 
vemod. -6liker, -, m. svärmodig person. 
-6ilsch, a. svärmodig, melankolisk, vemodig. 

Meldile, -n, f. vor. molla. -ebrief, m. skriftlig 
anmälan. -en, sv. tr. 1. anmäla, meddela. 
2. förtälja, berätta. 8. (om)nämna, säga. 
Mit Ehren ev. mit Respekt zu m med respekt 
till sägandes, ohne Ruhm zu m utan att 
skryta. -enswört[h], a. värd att anmälas, 
att omnämnas. -er, -, m., -erin, -nen, f. an- 
mälare, förkunnare. -ung, f. anmälan, un- 
derrättelse. 

melllieren, sv. tr. blanda. -lorieren, sv. tr. för- 
bättra. -Is, -, -, m. melis, socker af medelsort. 

melk, a. som ger mjölk, mjölkande. -6, 0, f. 

mjölkning. -on, 80. o. st. ir. o. itr. h. mjölka. 


o. ttr. h. 





Av = föregkende uppslagsord. 
Tysk-svensk skolordbok. 


* äkta sme. Ö saknar plur. ? har omijud. F fanıtljärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


AN 


Melker — 





‚rt, -, m. mjölkkarl. -eröl, -ez, f. 1. mjölk- 
ning. 2. mäjeri. -erin, -nen, f. mjölkpiga, 

‚ mjölkerska. -kübel, -napf, m. mjölkbytta, 
-stäfva. -schemel, -stuhl, »m. unjölkpall. 

Molllodöl, -en, -odie, -[eln, f. melodi. -odiös, 
„Süiseh, a. melodisk. -öne, -», f. melon. 

Maltau, -[e]s, 0, m. mjöldagg. 

Memmlle, -», f. fegling, pultron, kruka. -en- 
haft, -isch, a. feg, krukaktig. 

"Memloiren, pl. memoarer, minnen, hågkom- 
ster, anteckningar. -oråndum, -[s], ..da el. 

den, n. promemoria, minnesanteckning. 
-oriäl, -e el. -ien, n. memorial, a) inlaga, b) 


dagbok, kladd. -orieren, sv. tr. lära sig utan-. 


„till. 

Menäglie, -n, /f. 1. hushåll, hushållning. 2. 
mathämtare. 3. bordställ. -erie, -[e]n, f. 
menageri. -ieren, sv. I. tr. hushålla med. 
II. rf. iaktinga måtta, vara försigtig. 

Menglie, -n, f. mängd. Die m mu/s es brin- 
gen: det är mängden, som gör det, das a. 

‚ dessen eı. davon haben wir die m. vi hafva 
godt om sådant, solche Fehler sind dien 
darin: en mängd, talrika sådana fel finnas 
däri. -eln, sv. tr. o. itr. h. 1. i små portioner 
sammanblanda. 2. mångla. -en, sv. I. tr. 

blanda, sammanblanda, hopröra. II. rf. 

. blandas, blanda sig.. -er, -, m. en som blan- 
dar, rör ihop. -eröl, -en, f. blandning, hop- 

" rörande. -erin, -nen, f. se Menger. er, -, 

.m. 1. en som blandar sig i. allt. 2. mäng- 

‚lare. -sel, -, n. blandning, röra. -ung, .f. 
blandning. 

Mennig, -e, m., -8, -R, f. mönja. -en, sv. tr. 
‚mäla med mönja. 

Mensch, I. -en, m. människa. II. -er, 

, person, stycke, sköka. 

Menschenliaffe, m. människolik apa. -ähniich, 
a. människolik,. alter, n. människoälder. 

. »feind, m. människofiende, -föraktare, mi- 

- santrop. -feindlich, a. människoföraktande. 
-teindlichkeit, /. människoförakt. -fressend, 
a. människoätande. -fresser, m. människo- 
ätare. -freund, m. människovän. -freundlich, 
a. människovänlig, välvillig. -freundlichkeit, 
/. människovänlighet, välvilja. -furcht, f. 
människofruktan. -gedenken, #. blott i förbin- 
deisen: seit Vv i mannaminne. -geschlecht, n 
människoslägte. -kenner, m. människokän- 
nare. -kind, n. människobarn. -leer, a. män- 
niskotom. -liebe, /. människokärlek. -lo[ojs, 
2. människans lott, bestämmelse. -monge, 
f. människomassa, mängd. -möglich, a. möj- 
lig för människor. -satzung, f. människo- 
stadga. -sauger, -schinder, m. blodsugare. 
-scheu, I. a. folkskygg. II. f. folkskygghet. 
-sohn, m. människoson, i sht människans son. 
-t[h]um, n. mänsklighet, a) människoelägte, 
b) humanitet. -würde, /. mänsklig värdig- 
het. -würdig, a. värdig en människa. 

Menschliheit, /. 1. mänsklighet, a) människo- 


n. kvins- 


IR — 





messingern 


slägte, b) egenskap af människa. 2. män- 
niskomassa. -heitlich, a. mänsklig, mänsk- 
lighete-. lich, a. mänsklig. -iichkeit, /. mänsk- 
lighet. -ling, -e, m. liten, obetydlig män- 
niska. »wördung, /. människoblifvande. 

Mensllei, -ul, -», f. altarbord. -är, -en, f. duell. 

-s,n. matsedel. -uött,-e, ».0. m. menuett. 

Mergel, -, m. märgel. -ig, a. (märgelaktig.. N, 
sv. tr. märgla, göda med märgel. 

Meridiän, -e, m. meridian, middagslinie. 

Merino, -[s], -s, m. merinofär, -ull, -tyg. . 

Merk, -e, m. märke. Ein chen: litet grand, 
en smula. -bär, a. märkbar. -en, sv. I. ir. 1 
märka, förse med märke. 2. anteckna. 3. 
Sich (aat.) etw. wm lägga ngt på minnet, kom- 
ma ihåg ngt, die Regel ist leicht zu m re- 
geln är lätt att minnas, wohl gemerkt! märk 
väll.4, Etw. eı. (itr. A.) auf etw. (ack.) av gif- 
va akt på, lägga märke till ngt. 5. märka, 
observera, iakttaga, förstå. La/s dir nichts 
Av 'låt ingen märka ngt! -enswört[h], a. märk- 
lig, märkvärdig, mionesvänd. -er, -, m. 1. 
person som märker, ger akt på, antecknar 
nat. 2. förmåga att. märka, väderkorn; t. ex. 
den richtigen. w haben: hafva godt väder- 

. korn, fin näsa. -Hich, a. märkbar, lätt att 

. märka, i ögonen fallnnde. -mal, n.. märke. 
-wort, 2. ord som man: bör lägga märke till, 
minnas. -würdig, a. märktärdig. würdigkeit, 
f. märkvärdighet. ‚zeichen, n. märke, kän- 

" nemärke. u 

Merle, -n, f. trast. : | 

merzen, av. tr. borttaga, utstryka, utesluta. 

meschånt, a. dålig, ond, elak. 

Mesner, -, m. 1. kyrkobetjänt, klockare. 2. 
präst som förrättar mässan. 

Meisliamt, n. mässa, högmässa. -bär, a. mät- 
bar. -barkelt, f; mätbarhet. -bericht, m. mark- 
nadsberättelse. -besücher, m. marknadsbe- 
sökande. -büch,. m. mässbok. -bude, /. mark- 
nadsständ.,. -diener, m. via mässan" biträdande 
kyrkobetjänt, klockare. . 

Messe, -n, /. 1. ryrkiig mässa. 2. marknad, 
mässa. -n, st. LL tr. mätn. II itr. A. vara 
lång, bred o. s. v., t. ex. er mifst sechs Fufs: 
han är sex fot lång. -r, -, I. .m. mätande 
person eı. verktyg hvarmed man mäter, mä- 
tare, mått. IL s. knif. F bna. das grofse m 
gebrauchen e&. handkhabten? uppduka histo- 
rier, taga till så att det förslår. -rbänkohen; 
n. knifställ. -rgriff, m., -rbeft, n. knifskaft. 
-rklinge, £. knifblad. - 

Moisliremde(r), m. främmande marknadabe- 
sökande, marknadsfrämmande. -gefäls, n. 
vid mässan användt kärl. -gerät[h], ». vid 
mässan. använd sak. -geschenk, a. mark» 
nadsgäfva. -gewand, ». mässkrud. -gut, n. 
marknadsvara. -hemd, n. mässkjorta. 

messiänisch, a. messiansk. 

Msssing, -[e]s, 0, n. mässing. 
mässing, mässings-. - 


-e[r]n, a. af 





itr. Intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, $7. tramsitive verb. hu har haben, 8. har sein till hjälpvech, 


Molskette . 


Mofsiikette, f. landtmätarkedja. -kunde, f. 
landtmäteri. -leute, pl. marknadsfolk. -ner 
se Mesner. -priester, m. präst som förrättar 

‘ mässan. -rut[h]e, /. mätstäng. -schnur, f. 
mätsnöre. -stab, m. landtmätarstäng. -stan- 
go = Me/srute. -stock = Me/sstab. -tisch, m. 
landtmätartafla. -tüch; n. korporale (viga aux, 
på hvilken hostian ställes under mässan). 

Messung, /. mätning. 

Meisiiwein, m. nattvardsvin. 
nad(stid). 

Moste, -n. /. 1. ett fruktmätt, ugt.kappe. 2. ask, låda. 

Mestize, N, m. mestis. 

Met, -e, m. mjöd. 

Betäll, -e, n. metall. -en, a. af metall, metall. 
-geld, ». klingande mynt. -Iseh, a. metallisk. 
-Isieron, sv. tr. förvandla till, uppblanda 
med metall, gifra ett metalliskt utseende, 
metallglans åt. 

Metllamorphöse, -n, f. metamorfos, förändring. 
-åpher (kort 8), -n, f. metafor, bild, bildligt 
uttryck, talesätt. -aphörisch, a: metaforisk, 
bildlig. -apherisieren, sv. itr. k. använda bil- 
der, ett bildligt framställningssätt. -aphy- 
sik (atv.-- <-), 0, f. metafysik. 

Moteör, -e, n. meteor. -haft, -isch, a. meteorisk. 
-stern, m. meteor, stjärnfall. 

Meter, -, m. o. n. meter. 

Meth se Met. 

Methödlie, -n, /. metod, sätt. «isch, a. meto- 
disk, planmässig. -ist, -en, m. metodist. -f& 
tisch, a. metodistisk. 

Metier, -s, ». handtverk, yrke, sysselsättning. 

Mötrliik, -en, f. metrik. -Isch, a. metrisk. -0- 
pöle, -n, f. metropol. -opalit, “en, m. metro- 
polit. -um, -[s], ..ra' el. „ren, n. meter, vers- 

- mått. 

Mettlie, -n, f. ottesäng. -wuret, f. metvurst. 

Metzlie, -n, f. 1. sköka. 2. ust. kappe (8,44 liter). 
-elöl, -en, f. blodbad, massaker. -ein, sv. tr. 
slagta, nedsabla, nedhugga. -ge, -n, f. slag- 
teri. -gen, sv. tr. slagta. -ger, -, m. slagtare. 
-geröl, -en, f. slagteri. -gergang, m. gagnlös, 
fåfäng gång. -gerhaft, a. slagtarlik. -gerin; 
-nen, f. slagtarhustru. -gern, sv. tr. slagta. 
-ner, -, m. mjölnardräng. 

Meuchlielöl, -en, f. försät, lömskhet. -ellsoch, 
a. försätlig, lömsk. -eimord, m. lönmord. 
-simorden, sv. tr. lönmörda. -elmörder(In), 
m. (f.) \önmördare (-erska). -simörderisch, 
a. lönmördande, lönmördare-. -ein, sv. tr. 
o. itr. h. lönmörda. -ler = Meuchelmörder. 
-lerisch, a. 1. = meuchelisch. 2. = meuchel- 
mörderisch. -ngs, adv. försåtligt, lömskt. 
-lisch se meuchelisch. 

Moute, -n, f. samtlige vid en jagt använde hundar, 
hundskara; t:attmb. skara, trupp, band, vanı. 
förakt!. <P, ",'m. en som gör myteri, uppro- 
risk, upprorsman. -rél, -en, f. myteri. -rer 
se Meuter. -rigeh, a. upprorisk, myteri-. Pn, 
sv. itr. å. göra myteri. -: 


-zeit, f. mark- 


Av = föregående uppslagsord. 


823 


— Milchrahm 

Mawe se Möwe. = 

mhd., förkortn. = mittelhochdeutsch: medelhög- 
t sk (mht.). 

Miäsma, -[s], ..men, n. miasma, osund dunst. 

miåu, igj. jam. -en, sv. itr. A. jama. 

Michaéli[$], ovoj. sudst. den hel. Mikaels dag 
' (29:e sept.), mikaelsmässa, mickelsmässa. 

Michel, -, m. 1. npr. Mikael. 2. enfaldig per- 
son, tölp. Der deutsche — personifiering ar den 
tyskasjälfbelätenheten, enfalden,inskränkt- 
heten, beundran för det utländska m. m. -6l, 
«en, f. tysk själfbelätenhet m. m. se Michel 2. 

Mieder, -, ». lif, enörlif. 

Miene, -n, f. min. vw zu etw. machen: göra 
min af att vilja företaga ngt. -nspiel, n. 
minspel. 

Miere, -r, f. vor. nörel (Alsine).. 

Mies se Miez. 

Mietlibedingung, /. hyres-, arrendevilkor. -e, 
"n, f. 1. åvr. dös, stack, välm. 2. hyra, ar- 
rende; städja, städsel. Zur u geben: hyra 
ut, arrendera bort, in einem Hause zur m 
wohnen: hyra i ett hus; Kauf bricht n, köp 
bryter kontrakt. -6n, sv. tr. hyra, arrendera; 
läja; städja. -er, -, m., -erin, -nen, f. hyres- 
gäst. -frau, f. 1. (hyres)värdinna. 2. kvinnlig 
hyresgäst. -geld, n. städja. -h- se Miet-. 
herr, m. 1. hyresvärd. 2. hyresgäst af herre- 
Kassen. -knecht, m. läjd dräng, legodräng. 
-kontrakt, m: hyres-, arrendekontrakt. -kut- 
sche, /. äkardroska. -kutscher, m. hyrkusk, 
åkare. -lakal, m. hyrlakej. -leute, pl. hyres- 
folk. -ling, -e, m. vant. förakti. läjd person, 
legodräng, fal person. -mann, m. hyresgäst. 
-preis, m. hyra, arrende. :-8- se Miet-. -sokdat, 
m. läjd soldat, legoknekt. -truppe, f. lego- 
trupp. -ung, f. hyrande m. m. se mieten. -v@r- 
trag, m. = Mietkontrakt. -wagen, m. 'hyr- 
vagn. -weise, adv. mot hyra. -wohnung, /. 
hyrd bostad, väning. -zeit, f. tid som ett 
hyres- el. arrendekontrakt räcker. -zettei, 
m. anslag om uthyrning. --zins, m. hyra. 

Miez[e], -en, f. kisse, miss. 

Migräne, 0, f. migrän. 

Mikrosköp, -e, a. mikroskop. -Isch, a. mikro- 
skopisk. 

Milän, -e, m., -0, -n, f. soo. glada. | 

Milblle, -n, f. zooı. kvalster. -ig, a. full af kval- 
ster. 

Milch, 0, f. mjölk. rt = Flaumbart. -brei, 

m. gröt kokt med mjölk, hvit gröt. -bret, n. 

bröd bakadt med mjölk, smörbröd. -bruder, 

m. 1. dibroder. 2. F mjölkvän, som tycker 

om mjölk(rätter). -en, I. sv. itr. h. mjölka, 

gifva mjölk. II. a. 1. mjölkande. 2. mjölk: 
lik, -artad, -färgad. 3. af mjölk, mjölk-. -er, 

„m. mölkfisk. -orn = milchen II. -Irau, f. 

mjölkmadam, -bnd. -haft = milchen II, 2. 

-handel, m. mjölkmagasin. -Icht, -ig - mil- 

chen II, 2. -kaffee, m. kaffe med mjölk, ea- 

fe au lait. nur = Milcher. -rahm, m. grädde. 


” akta sma. Ö saknar plur. + bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Milchreis — 
-reis, m. riegrynsgrüt. -schwester, /. 1. di- 
syster. 2. F mjölkvän. -strafse, /. vinter- 
gata. -suppe, f. (mjölk)välling. -topf, m. 
mjölkmugg, tillbringare; mjölkpanna, -tüch, 
n. silduk. -wirt[k]schaft, f. mäjeri. 

mild, a. 1. mild; lindrig. ve Gabe: almoss, 
we Stiftung: barmhertighetsinrättning. 2. 
mjuk. 3. frikostig. -, I. 0, f. mildhet m. m. 
w mild. IL. a. = mild. -ern, sv. tr. o.rf. 
mildra(s), förmildra(s), lindra(s). -erung, f. 
lindring m. m. se föreg. -holt = Milde I. -her- 
zig, a. mild, öm, kärleksfull; barmhertig. 
-herzigkeit, f. mildhet m. m. se föreg. -Iglich, 
adv. mildt m. m. se mild. -reich, a. frikostig. 
-thätig, a. välgörande, barmhertig. -thätig- 
keit, J välgörenhet, barmhertighet. 

Militär, I. -8 el. -e, m. militär, soldat. II.-[e]s, 
0, n. militär, krigsständ, här. -anwärter, m. 
militäraspirant (gammal militär, som är aspiramt 
till en civil befattning). -Aienst, m. krigstjänst. 
-dienstfrei, a. fri från krigstjänst. -dienst- 
pflicht, /. värnepligt. -fromm, a. inriden o. 
skottvan (om hästar). »gericht, m. krigsrätt. 
-Isch, a. militärisk. -pflicht, /. värnepligt. 
-stand, m. 1. soldatständ. 2. militär, här. 

Miliz, -en, f. milis. 

Millillärde, -r, /. milliard, -gramm, n. milli- 
gram. -möter, m. o. ». millimeter. -ön, -en, 
f. million. -onÄr, -e, m. millionär. -Ön[s]t, 
@. (ordningstal) millionde. -Ön[sjtel, -, ». mil- 
liondedel. | 

Mliz, -en, f. mjälte. -brand, m. mjältbrand. 
-brandig, a. lidande af mjältbrand. -krank, 
a. mjältsjuk. -stechen, ». mjälthugg. -sucht, 
J. mjältsjuka. -süchtig, a. mjältsjuk. 

Mimlle, -2, m. skådespelare. -ik, 0, f. mimik. 
-iker, -, m. mimiker. -Isch, a. mimisk. 

Minaröt, -[e]s, -s er. -e, ». minaret. 

minder, a. stundom oböjät, Mindre, ringare. -be- 
trag, mr. brist. -einnahme, /. mindre inkomst, 
briet. -helt, /. minoritet. -jährig, a. minder- 
årig. -jährigkeit, /. minderärighet. -n, sv. 
I. tr. minska, förminska; vid stickning: taga 
ihop. II rf. minskas, blifva mindre, färre. 
-ung, /. minskning; hoptagning. -zahl, f. 
mindretal, minoritet. 

mindest, a. minst, ringast. Zum ven el. aufs 
me el. zu w åtminstone, nicht im ven: ingar 
lunda, ej på ngt vis. -betrag, m. minsta be- 
loppet, minimum. -bietend, a. minst-, lägst- 
bjudande. -ferdernd, a. minst fordrande. 

Mine, -[n]s, -%, f. npr. Mina. II. -n, f. mina; 
grufva. -nbau,m. minbyggnad, mingräfning. 
-nkrieg, m. minkrig. 

Mineräl, -e eı. -ien, n. mineral. -bad, n. mine- 
ralvattensbad. -lenkabinett, n. mineraliesam- 
ling. ‚isch, a. mineral-. -ög, "en, m. minera- 
log. -ogie, -[e]r, f. mineralogi. -ögisch, a 
mineralogisk. 

Miniatur, -er, /. miniatyr. 

minierlien, sv. tr. minera. -@r, -, m. minör. 








ir. intransitirt, rf. refiexivt, 88. starkt, 80. svagt, ÖT. transitivt verb. 


324 


— . Mifsempfindung 

Minimum, -[s], -.na, ». minimuın. 

Minister, -, m. minister, statsråd. -eriéll, a. 
ministeriell. -érium, -[s], ..ien, n. 1. mini- 
stär. 2. departement. 3. prästerskap. -er- 
präsident, m. konseljpresident. -errat[h], m. 
konselj. -ränt, -en, m. vid mässen biträdande 
kyrkobetjänt, klockare. -rieren, sv. ir. h. 
biträda prästen vid mässan. 

Minnilo, 0, f. förktar. o. poet. kärlek, ridderligt: 
galanteri. -edichter, m. erotisk skald, min- 
nesängare. -elied, n. kärlekskväde, erotisk 
sång. -ON, sv. ir. o. itr. Å. forklär. o. poet. älska, 
hylla, dyrka. -esäm, a. älsklig, huld, ljuf. 
-ssarng, m. kärleksdiktning, minnesäng. -0- 
sänger, -osingor, m. minnesängare. -Ig[lich], 
a. 1. = föreg. 2. älskande, uppfyld af kärlek; 
‚adv. med kärlek. 

minorllénn, a. minderårig. -onnität, 0, f. min- 
derårighet. -it, -en, m. minorit(ermunk). «l- 
tät, -en, f. mindretal, minoritet. 

Minlistrei, -s, m. skald, 'bard. -uönd, -en, m. mi- 
nuend, -üskel, -m, F. minuskel, liten bok- 
staf. -üte, -n, f. minut. -ze, on, f. bot. mynta. 

Mirilabelle, -», f. mirabell. -åkel, -, n. mira- 
kel, under. -t® se Myrie. 

mis- se mi/s-. 

Misanthröp, -en, m. misantrop. -isch, a. misan- 
tropisk. 

Miscellänsen, Miscéllen, pl. blandade ämnen, 
hvarjehanda, plockgods. 

Mischllärt, /. blandad art, ras, bastard, bland- 
ning. -bär, a. som kan blandas. -cho, /. 
äktenskap mellan olika trosbekännare. -en, 
sv. tr. blanda. Unter einander m hopblanda, 
hopröra. -eröl, -es, /. blandning, röra. -far- 
be, /. sammansatt färg. -ling, -e, m. bastard. 
-masch, -e, m. o. K rn. mischmasch, röra. 
-trank, m. af fiera ämnen blandad dryck; mix- 
tur. -ung, /. blandning, legering, komposi- 
tion. -volk, ». blandfolk. 

Misöre, -n, f. klämma, förlägenhet, olycka, 
elände, misär. 

Mispel, -n, /. vor. mespel (Mespilus). 

milsachtlien (o.-<-)," missakta, ringakta. -ung, 
J. ringaktning. 

Missäl[e], -[e]s, -en, n. missal, mässbok. 

milslländern,* tr. andrande försämra. -ärten (o 

-£-)," itr. s. vanartas, urarta. -behagen, I.” 

itr. h. misshaga, jm: ngn. II. -s, 0, ». miss- 

hag. -behäglich, a. misshaglig. -belleb- = 
mifsbehag-. -bildon (e.-£-)," tr. missbilda. 

«bildung, /. missbildning. -billigen (0. - :- -),* 

tr. misebilliga, ogilla. -billigung (0.-2--), /. 

ogillande. -brauch, m. missbruk. -brauchen 

(0.-2-),* tr. 0. K itr. ÅA. med gen. missbruka. 

-bräuchlich, a. beroende på missbruk, orik- 

tig, oegentlig. -bund, m., -bündni[f]s, n. opas- 

sande förening, förbund. -douten (o.--),* 

ir. misstyda, -deutung, /. misstydning. -em- 

pfehlon,‘ ir. dåligt vitsorda. -empfindung, f. 

obehaglig känsla. 





Rh. har haben, & har sein till hjälpverb, 


missen . —, 8% 





missen, sv. ir. o. dir. A. med gen. sakna, undvara. 

Mifslierfolg, m. dåligt resultat, fiasko. -ermte, 
f. dålig, felslagen skörd, missväxt. -erzie- 
hen," tr. illa uppfostra. . 

Misselthat, f. missgärning. -thiter, m. miss- 
gärningsman, missdådare. 

Milsilfallon, I. -s, 0, n. misshag. II. (arv.- £-),* 
itr. h. misshaga. fällig (o.-<£-), a. 1. mins- 
haglig. 2. missbeläten. -farbe, /. dålig, ful 
färg. -ferm, f. ful, vanställande form. -füh- 
len," tr. känna vilse, misstaga sig. -gebären,* 

- str. h. 1. få missfall. 8, föda ett missfoster. 
gebilde, n. ful, misslyckad bild. -gobrauch, 

- m. missbruk. -gobärt, /. 1. missfall. 8. mise- 
foster. -gefallen se Mi/sfallen. -gefühl, n. 
1. oriktig känsla, misstag. 8. obehaglig 
känsla. -gelingen se mi/slingen. -gerat[h]en 
se mi/sraten. -geschlok, s. otur, motgång. 
-geschöpt, n. missfoster. -gestalt, I. /. ful, 
missbildad gestalt; missbildning, missfo- 

- :ster. II. = mi/sgestaltig. -gostalten," tr. miss- 
bilda. -gestaltet, -gestaltig, a. missbildad, 
ful, venstäld. -giliok, n. otur. -glücken (o. 
-£.),* itr. s. misslyckas. -gönnen (o.-<-)," tr. 
missunna, afundas, jm etw.: ngn ngt. -gön- 
or, -, m. afundsman. -grelfen (o.- £-),* str. 
h. gripa, taga miste. -griff, m. missgrepp. 
-gunst, /. missunnsamhet, afund. -günstig, a. 
missunnsam, afundsam. -hagen to. -<£-),” itr. 
AA. misshaga, jm: ngn. -handeln (o. - £-),” I. tr. 
misshandla. I. (ran. 2--), tr. A. synda, hand- 
la orätt. -handiung (o.-<£-), f. misshandling, 
misshandel. -helrat[h], /. mesallians. -hel- 
lig, a. misshällig, oense. -heifigkeit, /. miss- 
hällighet, oenighet. -hören (eo. - £-),* tr. o. ir. 
h. höra vilse, misstaga sig. 

Missiön, -en, f. mission; värf, uppgift. -år, -Är, 
se, m. missionär. 

Mifslljahr, m. missväxtår. -kennen (0.-2-),* tr. 

: misskänna, misstaga sig på. -klang, m. miss- 
ljud. -kiingen (o.--),* ter. h. miesljuda. -kre- 
dit, m. misskredit. -laune, /. dåligt lynne. 
“laut, m. missljud. -lauten (o.-2-),* ir. A. 
missljuda. -leiten (0. -£-),* tr. vilseleda; för- 
leda. -lich, a. oviss, betänklig, kinkig, far- 
lig. -Hehkolt, f. ovisshet m. m. se föreg. +1l®- 
big, a. misshaglig. -liobigkeit, f. misshag- 
lighet. tingen (o.-<-)," st. itr. s. misslyckas. 
-mut[h], m. missmod. -mut[h]ig, -müt{[h]ig, 
a. missmodig. -röt[h]en,*‘ I. itr. s. misalyc- 
kas; vanarta. II. tr. Jm etw. m afräda ngn 
trän ngt. -sohaffen,” tr. missbilda. -schlag, 
‘m. felslag. -stand, m. missförhällande. -stim- 
men (0.-2-),* I. str. kh. disharmoniersa, ej öf- 
verensstämma. II. tr. väcka, framkalla dis- 
harmoni hos, oenighet mellan ; försätta i 
dåligt lynne. -stimmung, f. disharmoni,.oe- 
nighet; förstämning, dåligt lynne. -that, 
-thäter se Misseth-. -thätig, a. som föröfvar 
misegärningar. -thun,* ttr. h. handla orätt, 
synda. -ton, m. falsk ton, missljud, disso- 


— Mitbürgeri 


nans. -tönen (o.- 2-),* itr. A. missljuda. -tönig, 
a. misseljadande. -trauen (o.-2-), I." itr. A. 
'Jm av misstro, hysa misstro till ngn. II. -s, 
0, 2. misstroende. m in etw. (ack.) setzen: 
misstro ngt. -trauig, -traulsch, a. misstrogen. 
-tritt, m. felsteg. -urt[bjell, n. orätt dom, 


"oriktigt omdöme. -vergnügen, n. missnöje. 


-vorgnügt, a. missnöjd. verhältni[f]s,n. miss- 
förhållande. -verstand, m., -verständni[f]s,n. 
missförstånd. -verstehen,* tr. missförstå. 
-wachs, -es, 0, m. missväxt. -wachsen (o-£-)," 
itr. s. växa orätt, på sned, fürväxa. -weisen,* 


tr. o. itr. Å. visa vilse, missvisa. -welsung, /. 


missvisning. -wirken,” itr. å. verka skadligt. 
-wollen,* itr. h. vilja skada. -wüchs, m. miss- 
bildning. -zieron (o.--),* tr. vanpryda. 


Mist, -[e]s, 0, m. 1. gödsel, dynga; gödselhög. 


8. sjö. mist, tjocka. -beet, n. drifbänk. -el, 
“n, f., *, M. bot. mistel (Viscum). -on, sv. I. 
tr. gödela. II. opers. sjö. blifva, vara tjocka. 
-forke, -gabel, f. dynggrep. -Ig, a. 1. full af 
gödsel, dyngig. 2. so. dimmig. -käfer, m. 
tordyfvel. 


Misz- se Misc-. 
mit, I. prep. mea dat. 1. med. 2. särskilda fall. Av 


etw. geizig sein: vara snål om ngt, was ist 
wihm? hvad går det åt honom? hur är det 
fatt med honom? m dem Abend: på kväl- 
len, från och med kvällen eı. i kväll, v 
heute: från och med i dag, u ehestem: så 
snart sig göra låter, med det snaraste, — 
funfzekn Jahren heiraten: gifta sig vid 
femton års ålder, m einem Male: på en 
gång, » dem Schlage zwölf: på slaget kl. 
12. II. adv. med, också, t. ex. w dabei sein: 
vara med om det, etw. m ansehen: också 
äse ngt. -abgeordnete(r), m. meddeputerad, 
kamrat. -anfassen, tr. o. itr. kh. också taga i. 
-angeklägte(r), -angeschuidigte(r), m. medan- 
klagad, medbrottsling. -arbelten, itr. k. med- 
arbeta, medverka. -arbelter(in), m. (,f.) med- 
arbetare (-erska). -hegrsifen, tr. med inbe- 
gripa. -bekommen, tr. 1. få med sig. 2. få 
med af ngt. -belebnen, tr. samtidigt beläna. 
-besitz, m. del i egendom. -bositzen, tr. haf- 
va del i, vara delägare i. -besitzer(in), m. 
(f.) del-, medägare (-inna). -heteillgt, «a. 
som har del i, är med om, invecklad i ngt, 
medintresserad. -beten, itr. A. bedja med, 
förena sina böner. -betheiligt se mitbeteiligt. 
-bewerbon, rf. Sich um etw. m samtidigt 
söka, eftersträfva ngt, rivalisera om ngt. 
-bewerber(in), m. (/.) medtäflare (-inna), ri- 
val. -bewerbung, /. samtidigt sökande, efter- 
sträfvande; egenskap af medtäflare. -be- 
wohner, m. invånare i samma hus, stad 
m. m. bezahlen, tr. . itr. h. deltaga i betal- 
ningen. Für jn m betala för ngn utom sig 
sjaıt. -bringen, tr. medföra. -bruder, m. med- 
broder, kamrat, nästa. -brüderschaft, f. brö- 
draskap. -buhlor = Mitbewerber. -hürger(in), 


au = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. PT har omijud. F familjärs,, P lägre språk. X mindre brukliet. 


Mitchrist — 


36 .— 





Mittelalter 





m. (f.) medborgare (-inna). -christ(in), m 


(f.) medkristen. -diener, m. medtjänare. 
-dürfen, itr. A. få följa med. -eigent[hlum, n 
del i egendom. -oigent[h]ümor, -eigner, -, m 
medägare. -einänder, adv. med hvarandra, 
tillsammans. -empfinden, ir. o. itr. h. också 
känna, känna med, sympatisera. -empfin- 
dung, /. medkänsla, sympati. -orbe, w. med- 
arfvinge. -erben, itr. i. vara samarfva. -6r- 
bin, /. kvinnlis medarfvinge. -essen, I. itr. å 
deltaga i måltiden. II. tr. äfven äta, äta 
med. -esser, m. 1. bordskamrat. 2. hudmask. 
-fahren, itr. s. fara, resa, följa med. -fasten, 
I. itr. h. äfven fasta, deltaga i fastan. II. 
se Mittfasten. -techten, itr. h. deltaga i fäkt- 
ningen. -fühlen, itr. k. känna med, sympati- 
sera. -fihren, tr. medföra, föra med sig. 
-gabe, /. hemgift. -geben, tr. 1. Jm etw. n 
gifva ngn ngt med. 2. gifva i hemgift. -ge- 
brauch, m. gemensamt bruk. -gefang[e]ne(r), 
m. medfänge. -gefühl, n. medkänsla, sym- 
pati. -gehen, itr. s. gå med, följa med. F 
etw. m hei/sen: taga ngt med sig, stoppa 
ngt på sig. F es geht so mit: det går så täm- 
ligen. -genieison, tr. deltaga i njutningen 
af, vara med om att njuta, att nyttja. -ge- 
nofs, m. kamrat. -genuls, m. deltagande i 
njutningen, gemensam njutning. -geschöpf, 
n. medskapad varelse. -gesell, m. medge- 
säll. -gift, -en, f. hemgift.. -glied, n. med- 
lem, ledamot. -gliedschaft, /. medlemskap. 
-haben, tr. hafva med (sig). -halten, ir. häl- 
la i med; deltaga i, vara med om; hälla 
med, vara af samma äsigt. -hellen, itr. Ah. 
hjälpa till. -helfer(in), m. (f.) medhjälpare 
(-erska). -herrschaft, f. medregentskap, sam- 
regering. -herrscher,. m. med-, samregent. 
-hin, adv. alltså, följaktligen. -hülfe, f. 
bjälp, samverkan. -kämpfen, iir. h. käm- 
. pa med, deltaga i kampen. -kämpfsr, m. 
stridskamrat. -kläger, m. jur. medpart. 
«kommen, itr. a. komma med, följa med. 
-können, itr. A. kunna följa. med. -lachen, 
ir. k. skratta med. -lassen, tr. låta följa 
med. -iaufen, itr. s. springa med; följa med. 
-laut, m. gram. medljud. -lauten, itr. h. med- 
ljuda, vara medljudande. -lauter, -, m. = 
Mitlaut. -leid, na. medlidande. -lelden, itr. 
h. lida med. -leidenschaft, /. gemensamhet 
i lidande. Zur m giehen: dela bördor med. 
-isidenswärt[h], -Ieidenswürdig, a. värd med- 
lidande. -leldig, a. medlidsam. -leldsbezei- 
gung, -ieldsbezeugung, f. ädagaläggande af 
medlidande, sorgbetygelse, -Jeidsigs, a. utan 
medlidande. -leldslosigket, f. brist på med- 
lidande. -leidsvoll, a. medlidsam. -lernen, 
tr. samtidigt lära sig. -lesen, tr. läsa till- 
sammans med ngn annan. -lö$8r, m. medpre- 
numerant på en tidning. -machen, I. tr. vara 
med om, deltaga i, genomgå. I. itr. s: F 
följa, resa med. -monsch, m. medmänniska. 


-mögen, itr. A. vilja följa med. -müssen, itr. 

. h. vara tvungen att följa med, -nehmen, tr. 
'1. medtaga, a) medföra, b) ej öfverhoppa, 
c) gå illa åt. 2. Eine Stunde m deltaga i en 
lektion. -michten, adv. ingalunda; -pächter, 
m. medarrendator. 

Mitra, -s el. ..ren, /. mitre, biskopsmössa. 

Mitraillöuse, Rn, f. mitraljös. 

mitlirechnen, I. ir. 1. samtidigt räkna, hjälpa. 
till att räkna. 2. medräkna, inberäkna. II. 
ier. A. medräknas, komma med i räkningen. 
-redon, sir. k. deltaga, blanda sig i samtalet. 
Ein Wort mitzureden haben: vilja ha ett 
ord med i laget. -reisen, itr. s. resa med.. 
reiten, itr. s. rida med, följa med tin nast. 
-sämmen, adv. tillsammans, gemensamt.. 
-såm[mjt, prep. med. ant. tillika med. -schik- 
ken, tr. skicka med. -schleppen, ir. med- 
släpa. -ochrelben, itr. 3. o. ir. skrifva med 
på samma gång som en annan, äfven anteckna. 
«schuld, f. medbrottslighet. -schuldig, a. 
medbrottelig. -schuldser(in), m. (/.) med- 
gäldenär. -schüler(in), a. (‚/). medlärjunge, 
(skol)kamrat. -schwester, /. medsyster. -sein,. 
itr. s. vara med. -singen, itr. h. o. ir. deltaga. 
i sången, sjunga med, ackompanjera. -sol- 
len, itr. h. skola följa med. -speisen, itr. h. 
o. ir. äta med, på samma gång. -spiolen,. 
ir. h. o. tr. 1. deltaga i leken, leka med.. 
2. Jm arg, kart, grausam, schlimm, übel m 
gå illa åt ngn. -spieler(in),.m. (f.) medspe- 
lare. -sprechen = mitreden. -slimmen, itr. h.. 
deltaga i omröstningen. -streiten, str. A.. 
deltaga i atriden, kämpa med. -streiter, m. 
stridskamrat. -tag, m. middag. -tägig, -täg- 
lich, a. 1. middags-. 8. sydlig. -tags, adv. 
om middagarne, vid middagstiden. 

Mittagslibrot, -essen, n. middags(mältid). -ge- 
gend, /. söder, sydlig trakt. -gosellschaft, f. 
1. middagssällekap. 2. middagsbjudning. 
«ruho, /. middagshvila, -rast. -wärts, adv. 
sydvart, ät söder. 

mitlitanzen, itr. &. deltaga i dansen, dansa 
med. -tänzer(In), m. (f.) amnan deltagare i 
dansen, 

Mitte, -n, f. midt. m Januar: medio januari.. 
In die m nehmen: taga emellan sig. -funt- 
ziger(in), m. (f.) en som är omkring 55 år, 
på femtiotalet. 

mittelilbär, a. möjlig att meddela, meddelbar; 
om sjukdomar: amittosam. -barkeit, f. möjlighet. 
att meddela; smittosam karaktär, jfr föreg. 
on, tr. meddela. -säm, a. meddelsam. -ung, 
J. meddelande. 

Mittel, I. -, n. 1. det mellanliggande, midt,. 
medeltal, genomskärning. Bia. ins m treten 
ei, sich ins a legen ei. schlagen: träda emel- 
lan, ingripa, förmedla. 2. medel. II. a i 
midten befintlig, mellanliggande, mellerst, 
mellan-, medel-, medelmåttig. -äfrika, n. 
npr. Central-, Inre Afrika. -alter, n. medel- 


ir. Iintransitivt, rfi. refiexivt, 88. starkt, 8V. svagt, 6°. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till bjölpverh. 


mittelalterlich — 


tid. -alterlich, a. medeltida, medeltids-. -ärt, 
f. mellanart, mellansort, medelsort. -bär, 
a. medelbar, indirekt. -barkeit, /. medel- 
barhet. -deutschland, n. npr. mellersta Tysk- 
land. -ding, n. mellanting. -farbe, f. mellan- 
färg. -fein, a. medelfin, mellan-. -finger, m. 
långfinger. -füls, m. mellanfot. -gang, m. 
mellangäng. -giied, n. 1. mellersta leden. 2. 
mellansats. 3. mellanlänk. -gröfs, «. medel- 
stor. -gröfse, /. medelstorlek. -gut, I. a. 
“ medelgod. II. ». mellansort. -höchdeutsch, 
a. medelhögtysk. -land,n. 1. medelgod jord. 
2. i det inre, ej vid ngn kust, beläget land, in- 
land, -ländisch, a. Inlands-. es Meer: Me- 
delhafvet. -lateln, ». medeltidslatin. -Ios, a. 
medellös. -lostgkett, /. medellöshet. -mäfsig, 
a. medelmättig. -mälsigkeit, /. medelmät- 
 tighet. -mast, m. mellanmast, stormast. 
-mauer, /. mellanmur. -meer, r. 1. inlands- 
haf. 2. npr. Medelhafvet. -partei, /. medel- 
parti. -pfeller, m. mellanpelare. -preis, m. 
“ medelpris. -punkt, m. medelpunkt. -8 se mit- 
telst. -satz, m. mellansats. -schule, f. mel- 
lanskola. -smacht, /. förmedlande makt. 
-sorte, /. mellansort. -sperson, f. medlande 
person. -st, prep. med gen. medels, genom. 
‚staat, m. stat af andra ordningen. -stand, 
“ m. medelklass. -strafse, /. medelväg. -stück, 
n. mellanstycke. -stufe, /. mellanstadium. 
-ton, m. mellanton. -treffen, n. mil. center. 
-wand, /. mellanvägg. -weg, m. medelväg. 
mitten, adv. midt, i midten. -darunter, adv. i 
midten. -[hin]durch, adv. midt igenom. -in, 
-Inne, adv. i midten, midt ibland aem. 
Mitteriinacht, /. midnatt. -nächtig, -nächtlich, 
a. midnatts-, nattlig. -nachts, adv. vid mid- 
nattstid. -nachtsgegend, /. norr, nordlig 
trakt. | 
Mittfasten, pl. midfasta. 
mitthell- se mitteil-. mitthun se mitmachen I. 
Mittler, -, m. medlare. -In, -nen, f. medlerska. 
-schaft, /., -t[hjum, ». egenskap af medlarg, 


medlarkall. -wölle (atv. £---), -z&it larv. >>), 


adv. under tiden, emellertid. 

Mittnacht se Mitternacht. 

mitlitönen, itr. %. ljuda samtidigt. -tragen, tr. 
1. bära med sig. 2. ocksä bära, hjälpa till 
att bära. -trinken, tr. o. itr. h. vara med om 
att dricka. | 

Mittllsommer, m. midsommar. -woch, -e, m., 

"woche, -n, /. onsdag. -wochlich, a. hvarje 

" Onsdag förekommande. -Wochs, adv. om ons- 
dagarna. 

mitllunter, adv. understundom, ibland. -unter- 
schreiben, -unterzeichnen, tr. o. str. h. också 
underteckna. -ursache, /. medverkande or- 
sak. -verbrecher(in), m. (/.) medbrottsling. 
-verschwör[e]ne(r), m. o. /. medsammansvu- 
ren. -vörmund, m. medförınyndare. '-welt, f. 
samtid. -werber se Mithewerber. -wirken, itr. 
h. medverka, samverka. -wirkung, /. med- 


327 


m nn nn a m 


mögen 





verkan, samverkan. -wissen, itr. h. Um etw. 
Av känna till, hafva kännedom om ngt. -wis- 
senschaft, /. kännedom, vetskap. -wisser(in), 
m. (f.) en som har vetskap om ngt, invigd, 
förtrogen. -wollen, itr. A. vilja följa med. 
-zählen = mitrechnen. -zechen, itr. h. supa 
med, vara med om att supa. -ziehen, I. tr. 
1. hjälpa till att draga. ®. draga med sig. 
I. itr. s. draga, tåga, följa med. -zweck, m. 
bländamäl. 

Mixtür, -en, f. mixtur, blandning. 

Mk., förkorin. = Mark se Mark III, b). 

Mob, -s, 0, m. mobb, pöbel. 

Möbel, -, n., -n, f. möbel. 

mobil, a. mobil, rörlig. — machen: moblli- 
sera. -lår, -[e]s, 0, n. lös egendom, lösöre- 
bo. -ien, pl. mobilier, lösören. -isieren, sv. 
tr. mit. mobilisera. -Isierung, -machung, f. 
mobilisering. 

möhlierlien, sv. tr. möblera. -er, -, m. tapet- 
serare. -ung, f. möblering. 

Mode, -n, f. mod. [In der] m sein: vara mod, 
modern. -dame, /. modedam. -händler(In), 
m. (f.) modehandlare, modist. -herr, m. 
modeherre, sprätt, lejon. -kram, m. mode- 
kram, -varor. -l, -s, -[n], m. 1. mönster. 2. 
stamp, gäfrermaskin. 3. form. -iaden, m. 
modehandel. 

Modell, -e, n. modell; mönster. -ieren, sv. ir. 
modellera. -ierer, -, m. modellör. -ierkunst, 

‘f. modelleringskonst. -ierung, /. modelle- 
ring. -ierwachs, n. modellvax. -steher(in), 
m. (‚f.) en som står modell. 

modeln, sv. ir. fasonera, gäfrera, uteira, for- 
ma, modellera. 

Modeneser, -, m., -in, «nen, f. invånare i Mo- 

"dena, modenabo. 

Moder, -s, 0, m. 1. dy, gyttja, mudder. 2. fuk- 
tig, instängd, förskämd luft, grafluft. -at6ur- 
lampe, /. moderator. -duft, -geruch, m. lukt 
af förskämd luft, af mögel och förruttnelse, 
liklukt. -haft, a. fuktig, förekämd, förmolt- 
nad; dyig, gyttjig. -ieren, sv. = mä/sigen. 
-Ig = moderhaft. -n, sv. itr. s. o. h. förmult- 
na, ruttna. 

modörn, a. modern. -isieren, sv. tr. moderni- 
sera. 

Modileschriftsteller(In), m. (f.) författare (-in- 
na) som är på modet. -ést, a. anspråkslös, 
blygsam. -estoff, m. modernt tyg. -esucht, 
‚f. modesjuka. -ewa[a]rengeschäft, n. mode- 
handel. -ezeitung, /. modetidning, -jurnal. 
-ifizieren, sv. tr. modifiera. -Ig, -Isch, a. mo- 
dern. -ist, -en, m., -istin, -nen, f. modehind- 
lare, modist. -ul se Model. -ulieren, sv. tr. 
modulera. 

mögen, oreg.sv. hjälpverb, 1. X förmå, kunna. 2. 
må, t. ex. er mag noch so viel bitten: han må 
bedja hur mycket som hälst, was ich auch 
immer sagen mag: hvad jag än må säga. 
3. kunna, t.ex. wie mag es ihm gehen? hur 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. T har omljud. F familjürt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


möglich 


kan det stå till med honom? das mag er 
immerhin thun: det kan han ju göra, man 
möchte rasend werden: man kunde blifva 
rasande. 4. töra, t. ex. das möchte schwer zu 
beweisen sein: det torde vara svärt att be- 
visa. 5. pret. konj. a) skulle vilja, ct. ex. ich 
möchte wohl erfahren: jag skulle vilja veta, 
das möchte ich doch sehen! det skulle jag 
vilja se! b) skulle kunna, t. ex. man möchte 
meinen: man skulle kunna tro. 6. vilja, 
ct. ex. ich mag nicht nachhause: jag vill ej 
gå hem. 7. [Gern] a tycka om, nicht av 
tycka illa om, lieder av tycka bättre om. 
8. särskilda fall. Er mag krank sein: han är 
väl sjuk, ich mochte wollen oder nicht: med 
eller mot min vilja, sie mochte zwölf Jahr 
alt sein: hon var väl omkring tolf är gam- 
mal, sage ihm, er möchte nachhause gehen: 
säg ät honom, att han skall vara god och 
gå hem. 

möglich, a. möjlig. st bald a. baldast: så 
snart som möjligt, st viel Geld: så myc- 
ket pengar som möjligt, in der st kurzen 
el. in ast kurzer ei. in der avst kürzesten 
Zeit: på möjligast korta tid, der nst gute 
el. beste ei. best [stJje: den bästa möjliga, 
sein m[st]es thun: göra sitt bästa. -enfalls, 
adv. möjligen. -erwelse, adv. möjligtvis. 
-keit, f. möjlighet. 

Mohäir, -s, m. moär. 

Mohammedänller, -, m. muhamedan. -isch, a. 
muhamedansk. 

Mohn, -e, m. valmo. 

Mohr, I. -e, m. moare (tyg). II. -en, m. 1. mor. 
2. neger. 

Möhre, -n, f. morot. 

mohrlien, I. tr. moarera, vattra. II. a. 1. af 
moare, moare-. 2. moarerad, vattrad. -on- 
farbig, a. svart som en neger. -enhaft, a. 
negerlik, neger-. -enland, n. negrernas land, 
Etiopien. -in, -nen, f. 1. morisk kvinna. 2. 
negrinna. -Isch = mohrenhaft. -rübe, f. mo- 
rot. 

Moira, Moire, Moiren, f. parce, norna. 

Moirliö (-e), -s, n. o. m. moare. -ieren, sv. tr. 
moarera, vattra. 

mokänt, a. hänfull, föraktfull. 

Mokassin, -s, m. mokasin (indiansk fotbeklüdnad). 

mokieren, sv. rl. gyckla, skämta, håna. 

Molässe, -n, f. ett slags mjuk sandsten. 

Meich, -e, m. salamander. 

Mole, -n, f. 1. hamnarm, vägbrytare. 2. = 
Mondkalb. -kül, -e, n. molekyl. -stieren, sv. 
tr. besvära. 

Moiklie, -n, /-, -en, -, m. vasela. -eråi, -en, f. 
mäjeri. -icht, -ig, a. vassleaktig, vattenaktig, 
grumlig. 

Moll, I. -[e]s, 0, n. mus. moll. II. -e eı. -s, m. 
moll (t5g). -@ = Mulde 1. -Ig, a. F 1. behag- 
lig, angenäm, treflig. 2. mjuk. -üske, -n, f. 
zool. mollusk. 


| — 828 


Molo, -[s], ..len eı. ..li, m. = Mole 1. 


4 


Moor 


molsch, a. mjuk, murken, maskstungen, skämd. 

Momönt, -e, I. m. ögonblick, momang. II. n. 
moment, skäl, bevekelsegrund, orsak. -An, 
a. momentan, ögonblicklig. 

Monärch, -en, m. monark, suverän. -In, -nen, 
f. 1. kvinnlig monark. 2. monarks gemål. 
-Isch, a. monarkisk. 

Monat, -€ men efter räkneord ofta -, m. månad. -Ig, 
@. i sms. med räkneord, t. ex. dreimes Kalb: tre 
månaders kalf. -lich, a. månatlig, mänads-, 
-sfrist, /. en månads tid. -stag, m. datum. 
»sweise, adv. månadsvis. 

Mönch, -e, m. munk. -erél, -en, f. munkväsen, 
munklefnad. -isch, a. munklik, munkaktig. 
-mälsig, a. munklik. -sgeist, m. munk-, klo- 
steranda. -sglatze, /. tonsur. -skappe, /f. 
munkkäpa, kapusjong. -sschrift, /. 1. munk- 
stil, fraktur. 2. munkskrift, ar en munk författad. 
-sstand, m. munkständ. -svolk, n. munkar, 
klosterfolk..-swesen, n. munkväsen. -szucht, 
J. klosterdisciplin. -t[h]um, ». munkväsen. 

Mönd, -e, m. aim. f, 1. måne. F pua. ein Loch 
in den m bohren: rymma från sina fordrings- 
ägare. 2. plur. äfr. -en, månad. -alter, n, tid 
som förflutit efter senaste nymåne. -be- 
glänzt, a. mänbesträlad. -hell, a. månljus. 
-kalb, n. månkalf, månadsfoster, missfoster. 
-lich, a. 1. månlik, månformig. 2. mån-, 
t.ex. die we Helle: månskenet. -nacht, f. 
mänljus natt. -sichel, f. nymåne (liknande en 
skära). -sucht, /. sömnvandring. -süchtig, a. 
1. som går i sömnen. Ein wer: en sömn- 
gängare. 2. mänadsrasande. -wechsel, m. 
mänskifte. 

Monöten, pl. F mynt, echaber. 

Mongöllle, -n, m. mongol. -di, 0, f. npr. Die a 
Mongoliet. -In, -nen, f. mongolisk kvinna. 
-isch, a. mongolisk. 

monllieren, sv. tr. erinra, anmärka på, kriti- 
sera, tadla. -Itor, -s, ..oren, m. sjö. monitor. 
-itum, -[s], ..ta, n. erinran, anmärkning. 

Monolllög, -e, m. monolog. -pöl, -e, n. mono- 
pol. -polisieren, sv. tr. monopolisera. -theis- 
mus, -, 0, m. monoteism. -tön, a. entonig. 

Monstrllänz, -en, f. monstrans. -ös, -ös, a. vid- 
underlig. -osität, -en, /. vidunderlighet. -um, 
-[s], ..ra el. ..ren, n. vidunder. 

Monsün, -e, m. monsun. 

Mönllitag, -e, m. måndag. -tägig, a. inträffande 
en måndag e. på måndagar, mändags-. 
-täglich, a. förekommande hvarje måndag, 
måndags-. -tags, adv. om måndagarne. 

montllån, a. bärg(s)-. -ieren, sv. tr. montera, 
mundera, utrusta, bekläda, sjö. bemanna; 
infatta &delstenar. -Ierung, /. mundering m. m. 
se föreg. "UF, -en, f. mundering, uniform, 
drägt, livre. 

Monumönt, -e, n. monument. -ål, a. monumen- 
tal. 

Moor, -e, n. o. m. sumpig mark, kärr, moras, 


ir. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, LT. transitivt verb. Rh. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


moorioht 


mosse; dy, gyttja. -Icht, -ig, a. sumpig, 
kärraktig, morasig. -raueh, m. mossrök. 
-sohnepfe, /. zool. härdsnäppa. 

Moos, L -e, n. aim. t, 1. mossa. 2. F pengar, 
schaber. II. -er t, n. = Moor. -Icht, -Ig, a. 
mossig, mossbalupen. 

Mops, -e +, m. mops. -icht, -Ig, a. mopslik; 
förtretad. 

Moräl, -en, f. moral, sedelära, scalig lärdom. 
-gesetz, n. sedelag. -isch, a. moralisk, sed- 
lig. F via. wer [Katzenjammer] : bondänger 
och själfförakt. -isieren, sv. ir. h. morali- 
sera. -ist, -en, m. moralist, moralpredikant. 
-ität, -en, /. 1. sedlighet, moralitet. 2. mo- 
raldkama. 

Moräne, -n, f. morän. 

Moräst, -e [}], m. 1. moras, kärr. 2. dy, gytt- 
ja. -Ig, a. 1. morasig. 2. dyig, gyttjig. 

Moratörlum, -[s], ..ien, n. uppskof, respit. 

Morchel, -n, /. murkla. 

Mord, -e, m. mord. Zeter und m, schreien: ropa 
mord! ropa på hjälp via öfrerfail; via. skrika 
som om knifven sutte i en. -blick, m. mordisk 
blick. -breaner, »s. mordbrännare. -brennerel, 
F. mordbrand.-brennerin, /. mordbrännerska. 
-brennerisch, a. mordbrännar-. -slement, itj. 
fan anamma! -en, sv. tr. eo. itr. kh. mörda. 

Mörder, -, m. mördare. -&l, -en, f. mördande. 
-in, -nen, f. mörderska. isch, -lich, a. 1. 
mordisk. 2. förskräcklig, ryslig. -walfe, f. 
mordvapen. 

Mordligaudium, n. F sant nöje. -geschrei, n. 
rop på hjälp vid mora; bila. fasligt skrik. -g0- 
soll, m. mördare. -lö, itj. mord! -kerl, m. F 
dugtig karl. -lärm, m. fasligt väsen. -lustig, 
a. mordlysten. -mälsig, a. F ofantlig, gruf- 
lig. -schlag, m. mordslag, dråpslag. -sucht, 
f. mordlystnad. -süchtig, a. mordlysten. 
-wut[h], /. mordlystnad. 

Morllélle, -n, /. 1. aprikos. 2. morell. -es, 
oböjl. pl. In av lehren: lära ngn mores. -éske, 
-n, f. moresk, arabesk. -ganätisch, a. mor- 
ganatisk. 

Morgen, I. -, m. 1. morgon. Um zwei Uhr 
ws: kl. 2 f. m., jm einen guten w wünschen: 
hälsa god morgon på ngn, heute a i morse. 
2. = II. 8. öster. 4. efter ort o. tid varierande 
åkermått, vanl. 25,5 ar. IL -[s], -, rn. morgon- 
dagen. II. adv. i morgon. av früh: i mor- 
gon bittida, « abend: i morgon kväll, a 
äber acht Tage: i morgon åtta dagar till 
-brot, n. frukost. -d, a. 1. tillhörande mor- 
gondagen, framtiden, morgon-, morgonda- 
gens, framtida. Der we Tug: morgondagen. 
2. = morgerhaft. -dämm[e]rung, f. gryning. 
-dlich = morgenhaft. -Irisch, a. morgonfrisk, 
-sval. -frühe, f. In der tidigt på morgo- 
nen. -gabe, /. morgongäfva. -gegend, f. öst- 
lig trakt, orient, öster. -haft, a. morgon- 
frisk, morgon-, tidig. -land, n. österland, 
orient. -länder(in), m. (f.) österlänning (-länd- 


329 


— mucken 
ska). -ländisch, a. österländsk. -ret[h], I. a. 
färgad af morgonrodnaden. II. n. = fy. 
-röt[h]e, /. morgonrodnad. -8, adv. om mor- 
gonen, om mornarne. -seite, f. östra sidan. 
-ständchon, n. morgonmusik utanför ngns föa- 
ster. -unterhaltung, f. matine. -wärts, adv. 
ostvart, åt öster. -wind, m. 1. morgonvind. 
2. östlig vind. -zeit, f. morgon.' 

morgig = morgend 1. 

Mermönlie, -n, sr. mormon. -ent[hjäm, n. mor- 
monism. -in, -nen, f. mormonkvinna. -Isch, 
a. mormonak, 

morös, morös, a. misslynt, förstämd. 

Merphin, -[e]s, 0, Morphium, -[s], 0, n. morfin. 

morsch, a. murken, maskäten, bräcklig; ska- 
dad, anfrätt. w zerbrechen: plötsligt gå 
sönder, störta samman. -8n, sv. itr. 8. e. Å. 
murkna. 

Mörser, -, m. 1. mortel. 2. mörsare. -keule, f. 
mortelstöt. 

Mortalität, 0, f. dödlighet. 

Mörtel, -, m. murbruk. -bewurf, m. rappning. 
-keile, /. murslef. -n, sv. tr. mura, rappa. 
-rührer, -schläger, m. murbruksältare. 

mortifizieren, sv. tr. 1. döda. 2. späka. 8. 
kränka. 4. upphäfva, förklara ogiltig. 

Mosaik, -en, f., -e, n. mosaik. 

mosåisch, a. 1. mosaisk. 2. X mosaik-. 

Moschliöe, -[e]n, f. moské. -us, -, 0, m. mysk. 

Moskliito, -s, m. muskit. -owåde, -n, f. mosko- 
vadsocker, -owit, -en, m., -owiter; -, m. mo- 
skovit, 

Moslem, -s, -s el. -in[en], m. muselman. 

Most, -e, m. ojäst vin, vinmust. -apfel, m., 
-birne, /. äpple, päron till fruktvin. «ein, 
sv. I. itr. A. smaka ojäst (om vin). II. = foj. 
«on, 8v. tr. Prässa vin. -O@F, -, m. Vinprässare. 
«ert = Mostrich. -kelter, -presse, f. vinpräss. 
«rich, -e, IM. senap. Ordspr. Av nach der Mahl- 
seit: ugr. bättre sent än aldrig, sade kärin- 
gen, kastade jästen i ugnen. 

Motllétte, -n, /. mus. motett. -lön, -en, f. mo- 
tion, a) rörelse. Sich a machen: taga sig 
motion, b) förslag. -iv, -e, n. skäl, anled- 
ning; motiv. -ivieren, sv. tr. motivera, gifva 
skäl för. -ivierung, f. motivering. 

Mottllo, -», /. soo. mått, mal. -eniräls, m. 1. 
föda åt malen, malmat. 2. malätet ställe. 
-enfrälsig, a. maläten. -enpulver, ». insekt- 
pulver. -ig, a. full af mal, maläten. -0, -[s], 
-$8, 3. motto, 

moussieren, sv. itr. h. mussera. 

Möve, bättre Möwe, -n, f. mås, fiskmås. 

Muck, -e, m. omärkligt ljud, knystande. Kei- 
nen vw thun, nicht m sagen: ej knysta, ej 
ge ett ljud ifrån sig. -6, -n. f. 1. grill, ka- 
pris, infall, nyck; vansklighet, svårighet. 
2. grimas. nun ziehen: göra grimaser. 

Mücke, -n, f. 1. mygga. 2. skönhetspläster. 

mucklien, sv. I. str. h. 1. mucka, knysta. 2. 

hälla sig tyst, tiga, svälja förtreten. 8. vara 


Av = föregående uppslagsord. " äkta. sma. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Mucker — 


trumpen, surmulen, knota, knorra. 4. om ngt 
ondt, värk-m. m. låta känna af sig, morla. Die 
Zähne m det morlar i tänderna. 8. F die 
Sache muckt eı. es muckt mit der Sache: aa- 
ken är vansklig. 6. röra sig ur stället. II. 
tr. nedtysta, tysta. III. rf. mucka, knysta. 
-ar, -, m. 1. trumpen, surmulen person. 2. 
krypare, lismare. 3. skenhelgon, hycklare. 
-eröl, -en, f. hyckleri, skenhelighet. -srhaft, 

- -grig, -erisch,a.hycklande, skenhelig, skrymt- 
aktig. -ern, sv. ir. ÅA. 1. vara skenhelig, 
hyckla. 2. = mucken I, 4. -ert[h]üm, n. hyck- 
leri, skenhelighet. -ig, -Isch, a. nyckfull, 
ovänlig, trumpen. +8, -e, m. = Muck. -son, 
so. itr. h. eo. rfl. mucka, knysta. "sstitl, a. F 
alldeles tyst. 

muädle, a. trött. Des Lebens av lefnadstrött, 
ich bin es jag är trött därpå. -en, sv. I. 
tr. trötta. II. rl. tröttas. -Igkeit, /. trötthet. 

Mutf, I. -[e]s, 0, m. 1. mögel; mögellukt. 2. 
gammal tobak. II. -e [t], m. atv. -e, -n, f.Å. 
muff. 2. aim. Måfchen: armmndd. -en, sv. 
ir. A. lukta mögel. -[lig, mätfig, a. som 
luktar mögel, unken. : “ 

Mühe, -n, f. möda, besvär. Sich av geben um 
etw.: vinnlägga sig om ngt. dos, a. utan 
möda. -losigkeit, f. lätthet. 

muhen, sv. itr. h. böla. 

mühen, sv. = bemühen. 

Mühlle, -n, /. 1. kvarn. ia. das ist Wasser 
auf seine av där fick han vatten på sin 
kvarn. 2. kvarnspel. -engerinne, n. kvarn- 
bäck. -enspiel, #. kvarnspel., -gast, m. kvarn- 
besökande, kvarnbonde, mäldkund. -knappe, 

. „knecht, m. mjölnardräng. -stein, m. kvarn- 
sten. -wehr, /. kvarndam. -werk, n. kvarn- 

. verk, bjulverk i en kvarn. 

Muhme, -n, f. aim. }, 1. tant, faster, moster. 

8. xvinnlig kusin. 3. kvinnitg Blägting i: anmn. 

Mühllsät, -e, n. o. f. möda, besvärlighet. -säm, 
a. 1. mödosam, svår. 2. trägen, flitig, ar- 
betsam. -samkelt, /. 1. svårighet, besvär- 
lighet. 2. trägenhet, flit, arbetsamhet. -se- 
lig, a. mödosam. -seligkeit, /. möda, an- 
strängning, besvär. -voll, a. mödosanı. -wal- 
tung, /. ansträngning. 

Mulättlie, -n. m. mulatt. 
kvinna. 

Muldlie, -r, f. 1. ho, träg. 2. noformig dalsänk- 
ning. -Ig, a. hoformig, träglik. 

Mull, I. -e, m. o. n. otryckt nettelduk. II. ar. 
Mull, -[e]s, 0, m. o. n. mull, dam, smats, 80- 
por. 

Müller, -, m. 1. mjölnare. 8. mjölbagge. „bien, 
a. ljusblå. -bursch[e], m. mjölnardräng. -él, 
0, f. mjölnaryrke. -geschäft, n. kvarnaffär. 
-käfer, m. mjülbagge. -knappe, -kasoht, m. 
mjölnardräng. 

Mulm, -e, m. 1. pulverlik jord, mull. 8. mur- 
ket trä, vittrad malm m. m. ay. 3. röta, för- 
vittring. -en, sv, I. tr. söndersmula, för- 


-In, -nen, f. mulatt- 


330 





— Münze? 
vandla till mull. IL. ir. s. söndersmulas, 

« förvittra. -icht, -ig, a. som smular sig, för- 
vittrad, murken, maskstungen. 

multiplizieriien, sv. ir. multiplicera. -ung, f. 

Mumilie, -*, /. mumie. -enhaft, a. mumielik. 
-fizieren, -sieren, sv. tr. förvandla till mu- 
mie(r). - 

Mumme, -n, /. mumma. -I, -, m. buse, spöke. 
«In, -n, sv. itr. h. mumla. -nschanz, m., -nsplief, 
n., -röl, -en, f. maskerad. 

Mund, -e [f] av -er $t, m. 1. mun. Reinen m 
halten: tiga med en hemlighet, nicht auf den av 
gefallen sein: ej vara svarslös, jm nach dem 
me reden: tala ngn till behag, kein Blatt 
vor den m nehmen: ej skräda orden. 2. myn- 
ning. -ärt, /. munart, mål, landsmål. -ärtig, 
-ärtlich, a. dialektisk, landsmäls-, -bedart, 
m. lifsmedel. -bissen, m. munsbit. 

Münde, -n, f. Aodmynning. -I, -, m. eo. n., -R, 
F. myndling. -igeld, n. förmyndaremedel. 
munden, sv. itr. hk. smaka bra, falla I emaken. 

münden, sv. itr. A. utmynna. 

munrdilfaul, a. ordkarg. -fäule, f. 1. skörbjugg. 
2. torsk (barasjukdom). -feren, sv. tr. renskrifra. 

- -jerung, f. renskrifning. 

mündig, a. myndig. -kelt, /. myndighet. 

Mundliklemme, f. munläsa. --klohe, /. kost. 

mündillich, a. muntlig. -lichkelt, /. muntligt 
förfaringssätt. -Iing, -e, m. myndling. - 

mundiirecht, a. lämplig för munnen, lätt att 
uttala. Bina. jm etw. m machen: lämpa ngt 
efter hgns smak. -schenk, m. munskänk. 
-schwamm, m., vanı. dim. -schwämmchen, n. 
torsk (barmgjukaom). Sporre = Mundklemme. 
“spitze, /., -stück, ». munstyeke. -to[d]t, a. 
1. förklarad omyndig. Jn m erklären: för- 

- klara ngn omyndig. 2. som mäste tiga. Jn 
Av machen: bringa ngn till tystnad. 

Mündung, /. mynning. 

Mundllvotl, odon. m. en mun full. -vorrat[h], m. 
munförräd. -werk, 2. mun, käkar, munlä- 
der. -winkel, m. mungipa. 

munleipäi, a. municipal-, stads-, magistrats-. 
-ität, -en, f. municipalitet, stadsfullmäktige. 

Munilificénz, 0, f. frikostighet. -tlén, -en, f. 
(am)munition. 

munkein, sv. itr. k. 1. glunka, mumla, 'hviska. 
2. vara hemlighetsfull, en hemlighetema- 
kare. Ordspr. im Dunkeln ist gut m hemlig- 
heter trifvas bäst i mörkret. 

Münster, -, rn. o. m. katedral, domkyrka. 

munter, a. munter, kry, rask, vaken. Dai Kind 
ist w geworden: barnet har vaknat. -kelt, f. 
mnunterhet m. m. se föreg. -N, sv. tr. muntra. 

Münzliamt, n., -anstalt, f. myntverk. -8, -n, f. 

1. mynt, penning. Bna. etw. Jär bare m. neh- 

men: taga ngt för kontant. 2. myntverk.-8. 

se Minze. -on, sv. itr. A. o. tr. mynta, slå, 
prägla mynt. Busa. das ist auf mich yemünst: 
det har afseende på mig, är en pik åt mig. 

-enkunde, f. myntkunskap, numismatik. -er, 


ir. intransitivt, rfi. reflexivt, st. starkt, 89. svagt, IT. transitirt verb. A. bar haben, 8, har sein till Kjälipver®. 


Münzfälscherei 


-, m. myniare. -fälscherei, /. myntförfalsk- 
ning. -schlagen, n. myntning, myntprägling. 
-währung, /. myntfot. -wardein, m. myntju- 
sterare. -zeichen, n. mynttecken.: 

Muräne, -n, f. zool. murena. 

mürblie, I. a. mör, lös; yua. medgörlig. II. 0, 
J. mörhet. -en, sv. itr. s. blifva mör, mörna. 
-heit, -igkeit, /. mörhet. 

murksen, sv. itr. h. 1. knastra, knäppa. 2. F 
aflifva, mörda. 

Murmel, -n, f. marmorkula. -a, sv. str. &. o. tr. 
1. mumla. 2. sorla, susa. -t[h]ier, mm mur- 
meldjur. _ 

Murner, ”, n. kattens namn i djurfabeln, kisse, kis- 
semurr. 

murren, sv. ir. kh. knorra, knota, brumma, 
kurra, doft rulla. 

mürrisch, a. knarrig, grälig, vresig, 

Murriikater = Murner, F bila. = evij. kopt, m. F 
brumbjörn, tvärvigg. -köpfig, a. koarrig, 
vresig, tvär. -sinn, m. knurrighet, vresig- 
het. -sinnig = murrköpfig. 

Mus, --e ei. -er }, n. dim. $, mos, sylt. 

Muschllie, -», /. musch. -el, -n, /. mussla. 
-elél, -en, f. smussel, smusslande. -slicht, 
-elig, a. murselformig. -eln, sv. itr. h. smuss- 


la. -ig, a. försedd med muscher, muschig. ' 


Muslie, -n, /. mus, sänggudinna. -elman[n] -s, 
-en el. -ner }, m. muselman. -eimanisch, -el- 
männisch, a. muselmanak, nıuhamedansk. 
-ensohn, m. mUusernas gunstling; F student. 
«sum, -[s], ..cen, n. museum. -iert,a. mosaik- 
artad, -ig, a. mosig. 

Musik, -en, f. musik. -akademie, /. musikalisk 
akademi. -ålien, pl. musikalier. -åliech, a. 
musikaliek. -änt, -en, m. musikant. -obor, 
m. «. n. I. orkester, musikkår. 2. musikläk- 
tare. -dose, f. speldosa. -er (£--), -, m. mu- 
siker. -machen, s. musicerande. -us (£--), 

, Musici, m. musiker. -verständigel(r), m 
musikkännare. 

Musivllarbeiter,m. musiv-, mosaikarbetare. -Isch, 
a. mysiv-, mosaik-. „malorel, f. musiv-, mo- 
saikmälning. 

musizieren, sv. itr. h. musicera. 

Muskät, -e, m., -e, -», f. 1. muskot. 2. muskat- 
vin. -élier, - -, m. 1. muskatellvin. 2. muska- 
telldxufvor. -#lierbirne, /. muskatpäron. -él- 
‚Iertraube, £. muskatelldrufva, 

Musklel, -s, -n, m., -n, f. muskel. -elig, a. mu- 
skulös. -6te, -n, f. musköt. -stier, -e,.m 
musketerare, mnsketör. -ul6s, a. muskulös. 

Mills oc Mus. . 

Muls, obojı, 2. tvång, nödvändighet. Ordspr. w 
ist eine harte, Nu/s: ugt. nöden drifver hun- 
den i band. : 

Mulse, 0, f. ledighet, fritid. 

Musselig, -e, m. muslin. -on, a. af muslin, 
muslin-. 

müssen, oreg. sv. hjälpverb. 1. måste, varatrun- 

gen, få lof att. 8, surskilda fal. Eine Frau wie sie 


Av = föregående uppslagsord. 


331 


Mutter 


sein mu/e:on kvinna sådan hon bör vara, das 
mufs man sagen: det må man säga, er mu/s 
es noch nicht wissen: han vet det säkerligen 
ännu ej, ich glaube gs nicht, er mü/ste es 
mir denn selbst sagen: jag tror det ej, så- 
vida han ej själf säger mig det, welches 
Vergnügen mü/ste es sein! hvilket nöje 
skulle det ej vara! da mü/ste ich dabei sein: 
där skulle jag vilja vara med, wer mu/s es 
ihm gesagt haben? hvem kan hafva sagt 
hondm det? 
Mufsellstunde, f. ledig timme, ledig stund. 
zeit, /. ledig tid, fritid. 
MUSSIATEN so moussieren. 
möälsig, a. ledig, sysslolös, overksam. «on, Ar. 
müssigen, sv. ir. nödga. -gang, m. sysslolös- 
het. .Ordspr. Vv ist aller Laster Anfang: få- 
fäng gå lärer mycket ondt. -gänger, m. syss- 


..lolös person, lätting, dagdrifvare. -gänge- 
. risch, a. sysslolös. 


Mustard = Mostrich. 

Muster, -, a. 1. mönster. 2. prof. -er, -, m. 
mönstrande person. -gültig, a. mönstergill. 
-haft, a. mönstergill. -haftigkeit, f. mönster- 
giltighet. -herr, m. 1. mönstergill herre. 2. 
mil. mönsterherre. 3. F profryttare. -ig, a. i 
sms., t.ex. Jrofswe Stoffe: tyger med stora 
mönster, storfasonerade tyger. -karte, f. 
profkarta. -n, sv. tr. 1. förse med mönster 
Gemustert: fasonerad. 2. mönstra. 3. mä- 
stra, häckla, kritisera. -platz, m. mil. mön-» 
sterplats. -reiter, m. profryttare. -relle, /. 
mil. mönsterrulla. -sammlung, /. 1. mönster- 
samling. 2. profkarta. 3. urval, antologi. 
-schriftsteller,m.mönstergill författare.-sche- 
le, f. mönsterskola, normalekola. -schüler, 
m. mönstergill lärjunge. -stück, ». 1. mön- 
ster. 2. profbit. -ung, /. mönstring. 

Mut, -[e]s, 0, m. aim. t, 1. mod. Jm m machen: 
ingifva ngn mod, getrosten a. guten mes 
sein: vara vid godt mod, ihm eı. K er ist 
nicht wohl zu we: han känner sig ej väl till 
mode. Orsspr. Gus macht av rikedom alstrar 
högfärd. 2. vani. dim. Vrede, harm. Seinen 
av el. sein Mütchen an jm kühlen: släcka sin 
vrede på ngn. -arm, a. modlös. -atiön, -en, 
f. mälbrott. -beraubt, a. modfäld. -besselt, 
a. modig. -@n, sv. tr. o. iir..h. 1. bärg. inmu- 
ta. 2. Gemutst: sh el. så till sinnes, t. ex. 
Jrohgenutet: glad till sinnes. 3. = anmuten 
2. -er, -, M. bärg. inmutare, -erfüllt, a. mo- 
dig. -h- se Aut-. -ieren, sv. itr. h. vara i 
målbrottet. -ig, a. modig. -Igen, sv. tr. in- 

: gifva mod. -los, a. modlös. -losigkoit, f. 
modlöshet. -malsen, sv. tr. förmoda, anta- 
ga. -mälslich, a. antaglig, trolig; adv. för- 
modligen. -mälslichkeit, f. antaglighet, tro- 
lighet. -malsung, /. förmodan, antagande. 
-Schein, m. mutsedel. 

Mutter, f. 1. pi -T, sg. utan artikel atandom gen. "8, 
dat. -n, Moder. 2. pı. -n, ögla; matris; hylsa; 


* äkta sms. Ö saknar plur. f har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 





mutterallein — 332 


skrufmutter; fodral m. m. -alloin, a. molen- 
sam. -ast, m. stor gren från briiken mindre utgå. 
-auge, n. modersöga. -blene, f. vise. -göttes- 
bild, ». mariabild, madonnabild. -gut, n. 


— nachbeten 


moders ställe. -stock, m. 1. eıt bärgs hufvud- 
massa. 2. moderstam. 3. moderkupa, mo- 
dersvärm. -t[h]eil, ». mödernearf. -witz, m. 
naturlig, medfödd vits, kvickhet. 


mödernearf. -haft, a. moderlig. -kind, n. 1. | Mutllung, /. varg, inmutning. -wille[n], m. öf- 


människobarn, människa. 2. mammas gos- 
se, morsgris. -korn, n. mjöldryga. -krank, a. 


vermod, uppsluppenhet; öfvermodig hand- 
ling. willig, a. öfvermodig, uppsluppen. 


med. hysterisk. -krankheit, /. mea. hysteri. | Mütze, -n, /. mössa. Die m, vor jm absiehen: 


-kröbs, m. honkräfta. -lamm, r. tacklam. 
«land, 2. 1. fosterland. 2. moderland. 
mätterlich, a. moderlig; möderne. -keoit, f. 


taga af sig mössan för ngn; F bna. erkänna 
ngn som sin öfverman. 


myöpisch, a. myopisk, närsynt. 


moderlighet, moderligt sätt. Myrlliäde, -», /. myriad, tiotusental. -Jamäter, 


Mutterllliebe, /. moderskärlek. -les, a. moder- 
lös. -mal, n. födelsemärke. -nackt, a. split- 


m. o. n. myriameter. -rhe, -n, f. myrra. -te, 
R, f. myrten. 


. ternaken. -pförd, n. sto mea ro, fölsto. -schef, | mystlieriös, a. mysteriös, hemlighetsfull. -6- 


nn. moderfär, tacka. -schaft, f. moderskap. 
«schwein, n. so. -schwester, f. moster. -seele, 
‚f. människobarn. Es ist keine av da: det fins 
ej en enda själ, ej en katt där. -söslenallein, 


rium, -[s], ..ten, n. mysterium, hemlighet. 
-Icismus, -, 0, m. mysticism. -ifizieren, sv. 
tr. mystifiera. -Ifizierung, f. -ik, 0, f. mystik. 
Iker, -, m. mystiker. -isch, a. mystisk. 


a. molensam. -söhnchen, ». mammas gosse. | Mythile, -n, /. myt, saga. -enhaft, -isch, a. my- 


-spräche, /. 1. modersmål. 2. moderspräk. 
«stadt, f. 1. födelsestad. 8. moderstad. -statt, 
-stelle, f. bet jm vertreten: vara ngn i 


N. 


N, förkorta. > a) nachmittags: eftermiddagen 
(e. m.), b) Nord, nördlich : norr, nordlig. 
na, itj. nå. » mach! nå, gå på! ekynda dig! 
av, das wäre! jo, det skulle just vara, det! 
nu! hvad nu dä! mw, warte nur! vänta 

bara! 

Wablie, -n, f. naf. -el, -+, m. 1. natle. 2. buck- 
la. -ein, sv. tr. förse med buckla. -ob, -s, m. 
nabob. 

näch (i satssammanhanget är & oftast kort, likaså i sme.), 
I. prep. mea dat. 1. till, i sht vid länders o. orters 
mama. 2. åt (riktning). av der Stra/fse hin: åt 
gatan till, m vorn liegen: ligga på fram- 
sidan. 93. efter; enligt. Je u Umständen: 
allt efter omständigheterna, seinem Aus- 
sehen w att döma efter hans utseende, m 
dem Gewichte: efter vigt. 4. sürskilda fall. Av 
alphabetischer Ordnung: i alfabetisk ord- 
ningsföljd, » dem Gedächtnisse: ur minnet, 
das macht m deutschem Geld: det är i tyskt 
mynt, jn nur dem Namen m kennen: känna 
ngn blott till namnet, der Nase w dit nä- 
san pekar, m Rosen riechen: lukta rosor, 
eo Zwiebeln schmecken : smaka lök, wenn es 
e tim ginge: om det ginge som han vill 
ei. Säger, mir vw! följ mig! IL. adv. m und 
av Så småningom, efterhand, m wie vor: 
likadant, på samma sätt efteråt som förut. 
-achten, itr. h. Einer Sachke = rätta sig efter en 
sak. -achtung, f. Zur A till efterrättelse.-äffen, 
tr. o. itr. h. med dat. efterapa, härma. -äffer, m. 
efterapare, härmare. -äfferdi, f.=Nachäfung. 
-äfferin, /. un Nachäffer. -Atfung, f. efterap- 


tisk, sagolik. -elög, -en, m. mytolog, sago- 
kännare, sagoforskare. -slögisoh, a. myto- 


logisk. -08, -us, -, Mythen, m. = Mythe. 


4” 


ning, härmning. -ahmen, I. tr. härma, efter- 
apa, efterbilda, förfalska. Jm etw. w härma 
ngt hos ngn. II. itr. å. Jm m efterlikna ngn. 
-ahmenswört[h], a. efterföljansvärd. -ahmer, 
m. efterapare, härmare, förfalskare. -ahme- 
röl, -en, f. efterapning, härmningsbegär. 
-ahmung, /. härmning, efterapning. -ahmungs- 
würdig, a. efterföljansvärd. -arkbeit, /. 1. 
efterät levereradt arbete. 2. upphjälpande, 
förbättrande. -arbeiten, I. ir. A. Einem 
Muster nm arbeta efter ett mönster. II. tr. 
1. kopiera. 2. taga igen det forsummade. 3. 
hjälpa upp, förbättra, retuschera. -ärten, 
itr. h. med dat. samt K tr. o. rf. efterlikna, 
likna, blifva lik, brås på. -äugeln, ttr. h. 
blicka efter, jm: ngn. -bär, -seı. -[e]n,-[e]n, 
m. granne. »bärin, -nen, f. grannkvinna. 
-bärlich, a. angränsande, närmast, grann-. 
-barschaft, /. grannskap. -barsleute, pl. grann- 
folk. -bauen, ir. o. ttr. h. 1. Ein Haus einem 
andern m bygga ett hus efter ett annat, 
med det andra som mönster. 2. bygga ef- 
teråt, bygga till. 3. hjälpa upp. -beben, ctr. 
8. o. —h. bäfvande följa, ljuda efter. -beden- 
ken, tr. tänka, öfverväga efteråt. -bekom- 
men, tr. få efteråt. -bellen, itr. hk. Jm av 
skälla efter, skällande följa efter ngn. -bes- 
serer, -, m. upphjälpare, förbättrare. -bes- 
sern, ir. afhjälpa smäbristerna hos, upp- ' 
hjälpa, förbättra, retuschera. -besserung, f. 
«bestellen, tr. beställa efteråt. -bestellung, /. 
efterbeställning. -beten, tr. o. itr. h. efter- 
stafva, eftersäga, upprepa. Jm m säga ef- 





ir. intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, 80. svagt, 67°. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till bjäipverb. 


Nachbeter — 888 


— nachgrübeln 





ter hvad ngn sagt. -beter m. oftersägare, eko. 
-böter6i, f. eftersägande. -betrachtung, /. be- 
traktelse efteråt. -betung, f. eftersägande. 
«bewegen, ir. sätta i rörelse efteråt, på sam- 
ma sätt. -bowegung, /. -bowilligen, tr. bevilja 
efteråt, senare. -bewilligung, /. -bezahlen, tr. 
betala efteråt, senare, ytterligare. -bezah- 
lung, /. -bier, n. dricka. -bild, n. efterbild, 
kopia. -bilden, I. tr. Einem Gegenstande 
etw. m göra, forma, bygga m. m. ngt efter 
ett föremål. II. rf. fullständiga sin bild- 
ning. -hild[njer, m. efterbildare. -bildung, 
f. efterbildning, kopia. -biättern, tr. o. itr. 
h. bläddrande 86 efter, slå efter, söka. -blelben, 
ttr. s. blifva, stanna efter, sitta öfver, kvar. 
Jm ov blifva efter, ej hinna med ngn. -blei- 
ber, -, m. skol. lärjunge som fått sitta efter, 
sitta öfver; kvarsittare. -bleibsel, -, n. kvar- 
lefva, öfverlefva. -hlieken, itr. A. blicka, se 
efter, jm: ngn. -blüt[h]e, /. efterblomning, 
andra blomning. -bremnen, I. itr. k. brinna, 
IL. tr. bränna efteråt, än en gång. -bringen, 
tr. komma efter med. Jm etw. m gå, springa 
efter, fatt ngn med ngt. -bülsen, tr. efteråt 
sota för. -datieren, ir. postdatera. -dém, I. 
ade. 1. X efteråt, senare. 2. Je n allt efter 
omständigheterna. II. konj. 1. [Je] w allt 
efter som. 2. sedan. -denken, I. itr. 4. 1. 
Jm m tänka efter ngns tankar. 2. Finer 
(aat.) Sache a tänka på, i tankarne syssla 
med, öfvertänka ngt. Über etw. (ack.) w tän- 
ka på, öfverväga, begrunda ngt. II. n. ef- 
tertanke, begrundande. -denklich, a. efter- 
tänksam, försjunken i tankar, betänksam. 
-denklichkeit,. /. eftertänksamhet. -dichton, 
tr. o. itr. h. efterlikna, härma, parodiera, 
jm: ngn. -drängen, tr. o. rf. skjuta, tränga 
(sig) fram efter ngn. -dringen, itr. s. följa ef- 
ter, tränga på. -drohen, itr. A. Jm a 1. göra 
en hotande åtbörd åt ngn, sedan han gått, 
2. härma ngns hotelse, -dröhnen, itr. A. då- 
na efteråt. -druck, m. eftertryck. -drucken, 
tr. eftertrycka. -drücken, tr. trycka en gång 
till, tryckanae skjuta fram, in ngt efter ngt. 
-drucker, m. eftertryckare. -drücklich, a. 
eftertrycklig. -drücklichkeit, /. eftertryck. 
-drucksvoll, a. eftertrycklig. -dunkslia, itr. h. 
småningom blifva mörkare. -dürfen, ir. h. 
få följa efter. -durst, m. törst efteråt efter 
omåttligt drickande. -0iferer, m. ifrig efterföljare. 
-eifern, itr. hk. Jm m  itrigt söka efterlikna 
ngn. -eif[e]rung, /. efterliknande. -eifrerin, 
nen, f. efterföljerska. -eilen, itr. s. skynda 
efter, jm: ngn. -elnånder, adv. efter hvar- 
andra. -ompfinden = nachfühlen. 

Nachen, -, m. liten farkost, båt. 

nachllerhalten, tr. få efteråt, senare. -ernte, f. 
efterskörd. -erzählen, tr. Jm etw. a a) åter- 
berätta hvad ngn sagt, b) säga ngt om ngn 
på hans rygg. Dem Englischen nacherzählt 
von: efter engelskan, efter engelska origi- 


nalet af. -essen, I. tr. o. itr. h. äta efteråt. 
II. n. efterrätt. -exerzieren, itr. h. exercera 
efter ordinarie exerelsens salut. -fahr, en, m. ef- 
terkommande, ättling. -fahren, I. itr. s. resa 
efter, jm: ngn. II. tr. Jm etw. m, komma 
efter ngn med ngt. -fallen, itr. s. falla ef- 
ter. feier, f. efterfest. -felern, tr. 1. fira 
efteråt. 2. fira gnm en efterfest. -feuern, 
igr. Å. 1. underhålla elden. 2. Jm A skjuta 
efter ngn. -fliegen, itr. s. flyga efter, ı sygt 
följa efter. -Niehen, itr. s. Ayende följa efter, 
också fly. -fluchen, itr. %. o. tr. Jm A a) 
upprepa ngns svordomar, b) ledsaga ngn 
med sina eder, sina svordomar. -folge, f. 
1. efterföljd. 2. efterträdelse, tronföljd. 
eigen, itr. s. 1. följa efter, efterträda. 2. 
efterfölja, efterlikna, jm: ngn. -folger, -, m. 
1. efterträdare. 2. lärjunge. -fordern, tr. 
fordra eflerät. -ferderung, f. senare fordran. 
formen, tr. Einen Gegenstand einem ande- 
ren m forma ett föremål efter ett annat. 
-forschen, itr. A. efterforska, efterspana, jm : 
ngn. -forscher, m. efterforskare. -forschung, 
f. efterforskning. -frage, f. 1. efterforsk- 
ning, efterspaning. m über jn halten: göra 
efterforskningar, spana efter ngn. 2. bana. 
efterfrågan. -fragen, itr. h.o. tr. 1. Einem 
Dinge nm fråga efter en sak. 2. Jm etw. n 
upprepa ngns fråga. -frist, f. förlängning 
af terminen, uppskof. -frost, m. senare frost. 
frübling, m. senvär. -fühlen, tr. 1. ha efter- 
känning af. 2. Jm etw. m känna, förstå hvad 
ngn känt. 3. Einem Gegenstande m, trefva 
efter en sak. -füllen, tr. fylla på. -füllung, f. 
påfyllning. -gaffen, itr. h. Jm a titta, gapa 
efter ngn. -gären, itr: h. jäsa efteråt. -ge- 
bären, tr. 1. föda senare. 2. föda efter fa- 
derns död. -gehen, I. tr. 1. gifva efter, ef- 
terskänka. 2. gifva dessutom, vidare, till- 
lägga. II. itr. h. 1. gifva efter, tänjas. 2. 
Jam n gifva efter för ngn, jm in etw. nicht 
av ej gifva ngn efter i ngt. -gebot, n. senare 
bud, öfverbud. -gebärt, f. efterbörd. -gehen, 
str. s. 1. gå efter, ı. ex. die Uhr geht nach. 
8. följa, jm: ngn. Seinen Geschäften n skö- 
ta sina affärer, sina åligganden, dem Ver- 
gnügen m öfverlemna sig åt nöjet. -gehends, 
adv. efteråt, senare. -genielsen, tr. njuta 
efteråt, njuta följderna af. -geråde, adv. så 
småningom, slutligen. -gerat[h]en, itr. s. 
blifva lik, jm: ngn. -gesang, m. slutsång, 
slutkväde. -geschmack, m. eftersmak. -gie- 
big, a. eftergifven, medgörlig. -giebigkeit, 
J. eftergifvenhet. -gielsen, tr. 1. hälla på, 
slå på efteråt. 2. gjuta ng: efter ngt. -glanz, m. 
kvardröjande glans, skimmer; reflex. -glau- 
ben, tr. Jm etw. m tro detsamma, hafva 
samma tro i ngt som ngn. -gleiten, itr. a. 
glida efter. -glühen, itr. h. glöda efteråt. 
-graben, itr. A. gräfva efter, einer (dat.) Sa- 
che: en sak. -grabung, /. gräfning. -gribeln, 





Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. t bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


nachgucken — 834 


ttr. h. grubbla öfver, einem Dinge: en sak. 
“gucken, itr. A. F titta efter, jm: ngn. -hall, 
m. äterskall, genljud. -hallen, I. itr. h. äter- 
ljuda, genljada. II. tr. äterkasta, upprepa 
toner. -halten, I. tr. hälla efterät. Eine Stun- 
de a gifva en extralektion efter den ordinarie 
uden. II. str. A. hålla för, räcka. -haltig, a. 
ihållande, varaktig. -haltigkelt, /. varaktig- 
het. -hand, f. spor. efterhand. -hangen, -hän- 
gen, ir. h. öfverlemna, hängifva sig, einem 
Dinge: åt en sak. Seinen Gedanken m, för- 
sjunka i tankar. -hauen, I. str. k. hugga ef- 
ter, jm: ngn. II. tr. Eine Bildsäule einer 
anderen m, göra, mäjsla en bildstod efter 
en annan. -häuse, adv. hem. -hellen, ver. Ah. 
läkas efteråt. -beizen, tr. o. itr. å. elda om- 
igen, för audra gången. -helfen, itr. h. hjäl- 
pa, bistå, hjälpa på trafven, underlätta ngt 
för ngn, främja, befordra, upphjälpa, einem 
Dinge: en sak. Einem Schüler zuhause m 
läsa lexorna med en akolgosse. -hörtar. 2 -), 
adv. efteråt, sedermera. -herbst, m. senhöst. 
..«hörig, a. senare, följande. -hetzen, tr. Jm 
die Hunde a hetsa hundarne på ngn bort- 
gienae. -hinken, itr. s. haltande följa, jm: 
ngn. -hechzeit, /. efterfest vid bröllop. -ho- 
Ion, tr. 1. hämta efteråt, vidare, ytterligare. 
2. taga igen det försammade. -horchen, -hören, 
itr. A. lyssna till, höra på, efter; efterhöra, 
efterforska. -hälfe, f/' onderlättanae hjälp. -hll- 
teschule, /. lexläsningsskola. -hülfestunde, 
f. Jm wın geben: läsa lexorna med ngn. 
. hut, f. 1. mi. eftertrupp. 2. äbr. efterbete. 
-irren, itr. s. kringströfvande söka efter, 
Jm: ngn. -jagd, f. eftersättande, förföljande. 
"Jagen, I. itr. s. eftersätta, efterjaga, ifrig: 
eftersträfva, jm: ngn, dem Ruhme: äran. 
I. tr. Jm eine Kugel m sända en kula efter 
ngn. -jahr, ». nädär. -jammern, itr. bh. Jm a 
gråta efter ngn. -jauchzen, -jJubeln, itr. Ah. 
Jm a jubla efter, jublande följa ngn. -kau- 
ten, tr. köpa efteråt, ytterligare. -klagen, 
str. h. Jm w a) upprepa ngns klagan, b) 
klaga öfver, beklaga ngns bortgång. -klang, 
- m. efterklang, genljud. -klettern, -klimmen, 
fir. 8. klättra efter, wattranae följa, jm: ngn. 
«klingen, I. ir. h. klinga, ljuda efteråt; gen- 
ljuda. II. ir. upprepa, äterkasta Yuder. -kom- 
me, -n, m. efterkommande, ättling. -kom- 
men, ür. s. 1. Jm m följa ngn. 2. komma 
efter, senare. 8. lyda, ställa sig till efter- 
rättelse, t.ex. einem Befehle. Seinen Ver- 
. dindlichkeiten a uppfylla sina förbindelser. 
-kommenschaft, f. efterkommande, afkomma. 
. kömmling, -e, m. = Nachkomme, -können, 
itr. k. kunna komma efter, -kunna följa, 
jm: ngn. -kost, f. efterrätt. -kriochen, itr. 
8. krypa efter. -kunft, 0, f. 1. senare an- 
. komst. 2. efterkommande. -künsteln, tr. på 
- ett konstladt sätt efterapa, härma. -kur, f. ef- 
‘ terkur. -lallen, tr. lallande, stammande ef- 


— Nachporto 


tersäga. -lals, -e [t$t], m. 1. minskning i 
spännkraft, uttänjning, slaknande. 8. efter- 
gifvande, eftergift, eftergifvenhet. 8. kvar- 
låtenskap. -lassen, I. tr. 1. efterlemna, kvar- 
lemna. 2. underlåta. 8. låta följa, hälla, 
tappa m. m. på mer. 4. släppa efter, gifva 
efter, efterskänka, slå af. II. itr. A. gifva 
efter, gifva vika, släppa efter, gifva med 
sig, slappas, minskas, upphöra. -lassen- 
schaft, f. kvarlåtenskap: -lässig, a. slarfvig, 
vårdslös, försumlig. -lässigkelt, /.. slarf, 
vårdslöshet. -lassung, f. m. m. se nachlassen. 
«laufen, «tr. s. springa, följa, rinna efter. 
-läufer, m. en som springer efter agn, efter- 
hängsen person. -laut, m. efterföljande, ef- 


.terklingande ljud. -Ieben, I. itr. A. 1. lefva 


efter. Die a.den: de efterlefvande. 2. följa, 
rätta sig, lefva efter, taga till rättesnöre, 
t. ex. einem Rate, II. n. senare lit. -legen, 
tr. lägga till aet föregående, bifoga, ytterligare 
ditlägga. -leiern, tr. tanklöst, maskinmäs- 
sigt spela efter, eftersäga, återgifva, upp- 
repa. -lernen, tr. lära sig efteråt. -lese, f. 
efterplockning. -skörd. -lesen, I. tr. göra 


.efterskörd af. II. tr. o. itr..hA. 1. Jm m a) 
" härma ngs sätt att läsa, b) följa med: ı bok 


när nga läser.. 2. läsa efteråt. 8. läsa om igen. 
-leser(in), mm. (‚f.) en som 1. gör efterskörd, 
2. följer med ngus täsning, jfr föreg. -louchten, 
iör. h. lysa efter, jm: ngn. -tiefern, tr: lem- 
na, leverera senare. -lieferung, /. senare 
leverans; supplement. -locken, . tr. locka 
med sig. -Hügen, tr. o. itr. k. Jm a ljuga 
som ngn. Jm etw. a upprepa hvad ngn 
ljugit. -machen, I. tr. 1. göra efteråt, se- 
nare. 2. Jm etw. m göra maken till ngt, 
som ngn gjort, das soll mir einer „.! gör 
maken till det den som kan! 8. göra efter, 
efterbilda, efterhärma, efterapa, förfalska. 
IL itr. s. F resa efter. -macher, m. efter- 
apare, förfalskare. -machung, /. efterap- 
ning, -bildning. -mahd, f. efterslätter. -me- 
leon, tr. måla af, kopiera. -mällg, a. senare. 
-mäls, adv. senare, efteråt. -marschieren, 
itr. 8. marschera efter. -messen, ir. mäta 
om igen. -mittag, m. eftermiddag. -mittägig, 
-mittägfleh, a. eftermiddags-. -mittags, adv. 
1. om eftermiddagarne. 2. på eftermidda- 
gen. -mlissen, itr. h. måste, vara tvungen 
att följa efter. -nahme, -n, f. efterkraf. 
nehmen, ir. 1. taga efteråt, en gång till. 2. 
taga gnm efterkraf. -pfelfen, tr. oc. itr. h. 
hvissla efter, etw.: ngt. Jm m a) härma 
ngns hvissling, b) hvisala efter ngn bortgien- ' 
ae, F ich kann meinem Gelde av mina pengar 
har jag sett för sista gången. »pflanzen, tr. 
o. itr. h. plantera efteråt, komplettera en 


- plantering. -pfuschen, tr. .. str. A. med fusk 


härma. -pinseln, tr. retuschera. -plappern, 
-plaudern, tr. o. itr. h. tanklöst 'upprepa, 


- såga, pladdra efter. -porto, ». felande porto. 





ir. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt,. 6. transitivt verb. Ås. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


nachprägen _ 


-pügen, tr. 1. prägla efteråt, senare, fort- 
farande. 2. Münzen a efterapa, fürfalaka 
mynt. -reshnen, tr. 1. räkna efteråt. 9. räk- 
na .om igen, kontrollera en räkning. 3. ef- 
.terräkna, öfverräkna, beräkna. -rechner, m. 


. revisor, kontrollör. -rechnung, f. kontroll- | 


räkning, beräkning. -rede, £. 1. tal efteråt, 
senare tal. 2. slutord, epilog. 8. fräjd, ryk- 
te, i sht dåligt rykte. In üble av bringen: 
illa berykta. -reden, tr. o. itr. h. 1, Jm m 
.a) härma ngne sätt att tala, tala som ngn, 
b) återgifva ngns tal. 2. Etw. =» Upprepa, 
säga efter ngt. 3. Jm etw. w säga ngt 4 aht 
ogt dålig) Om, skvallra på ngn. -relfe, /. ef- 
termognad. -reifen, itr. s. mogna efteråt 
efter skörden, reisen, itr. s. resa efter, ja. 
ngn. -reilsen, I. itr. s. gå sönder ändå mer. 
II. tr. 1. rycka, draga med sig. 2. ytherlis 
gare slita sönder. 8. Eine Zeichnung m ko- 
piera en ritning. 4. Einen Witzs m upprepa, 
eftersäga en kvickhet. -reilsung, /. -reiton,. 
ür. s. rida efter, till häst följa, förfölja, 
eftersätta, Jm: ngn. -rennean, itr. s. F eprin- 
ga efter, jm: ngn. -reue, f. ånger eferkt. 
-rieht, -en, f. underrättelse. -riehten, tr. o. 
“tr. h. 1. rätta, rikta efteråt. 2. Etw. einem 
Dinge m rätta ngt efter en sak. -riohter, m. 
skarprättare. -richtlich, a. gnm en under- 
rättelse. -ringen, itr. h. eftersträfva, gnm 
kamp söka att nå, einem Dinge: ngt, -rel- 
‚den, itr. s. rulla efter. -rücken, I. itr. s. Jm 
a följa efter, efterträda ngn. U. ir. flytta 
efter. -rudern, itr. s. ro efter, i roddbåt föl- 
ja, jm: ngn. -ruf, m..1. rop efter ngn. 8. skrift- 
digt farväl til en afliden, dödsruna, nekrolog, 
8. eftermäle. -rufen, I. itr. å. Jm a ropa 
efter ngn. II. tr. Jn m ropa åt ngn att föl- 
.ja, att komma efter. -ruhm, m. hedrande, 
ärofullt eftermäle. .-rähmen, tr. Jm etw. m 
säga ngt till ngns beröm. -rutschen, itr. s. 
glida, åka efter. -säen, tr. så efteråt. -sagen, 
‚ir. 1. eftersäga, upprepa. 3. = nachreden 3. 
-gatz, m. gram. eftersats. -schaffen, tr. 1. st. 
skapa efteråt, ytterligare. 2. sv. efteråt, 
. ytterligare anskaffa. -schauen, itr. A. 1. blic- 
ka efter, jm: ngn. 2. se efter, undersöka. 
-schiaken, tr. 1. Jm etw. skicka ngt efter 
‚ngn, sända ngn ngt sedan han rest. 2. skicka 
senare, efteråt. -schleben, tr. o. ttr.-A. 1. 
skjuta efter. 3, skjuta på. -schlefsen, I. tr. 
X. skjuta efteråt. 3. Jm eine Kugel m, skju- 
ta en kula efter ngn. 8. Gelder a tillskjuta 
mer pengar. II. itr. s. 1. störta (sig) efter. 
2. skjuta upp efteråt. -sochiffen, L itr. s. Jm 
a segla, på sjön sätta efter ngn. IM. tr. frak- 
ta senare sjöledes. -Schildern, tr. sant skildra, 
återgifva.-sohimmer,m.= Nachglanz.-schlach- 
ton = nachschlagen II. -schlag, m. 1. andra, 
följande slag. 2. mw: efterslag. -schlagebuch, 
.n. uppslagsbok.. -schlagen, L tr. o. itr. A. 1. 
Jm a slå efter ngn. 8. mas. låta följa som 


335 


_ nachspäben 


efterslag. $. Ein Buch e. in einem Buche a 
slå efter i en bok, eine Stelle av slå efter, 
slå upp ett ställe i en bok. IL. ser. 8. Jm m 
blifva lik, brås på ngn. -sohleichen, itr. s. 
smyga .efter, jm: ngn. -sshieifen, tr. I. st. 
slipa efteråt, finslipa. U. sv. = nachsleppen 
J. -schleppen, I. tr. släpa med sig, efter sig. 
I. rf. släpa sig efter, fram efter oga. -Sehlou- 
dern, ir. Jm etw. = slunga ngt efter ngn. 


.”sohljissel,m.falsk nyckel,tjufnyckel.-schmek- 


ken, ser. A. lemna en eftersmak. -scohmiersn, 
ir, 1. smörja än en gång. 2. F illa, suddigt 
afskrifva, kopiera. -schreiben, tr. o. tir. h. 
1. uppteckna, t. ex. einen ‚Vortrag. 2. skrif- 
va efteråt ugt försummadr. 8. skrifva af, kopi- 
era. 4. Ju ev a) ekrifva till ngn som rest, b) 
skrifva af efter ngn, i skrift taga ngt från 
ngn. -schreiber, m. upptecknare, skrifvare 
son skrifver efter diktamen, afskrifvare. «schreien, 
ör. e. ir. h. skrika, ropa efter, jm: ngn. 
schreiten, itr.s. följa med högtialiga steg. -sehrit, 
f. 1. uppteckning, afskrift. 2. efterskrift, 
postakriptum, -schuß, m. tillskott. -schuls, 
m. 1. ett skyttegilles efterfest, senare mälskjut- 
ning. 2. senare, följande skott. 8. efterbe-: 
talning, tillskott. 4. ny brodd. -schütten, 
tr. efteråt hälla på, skaka ned, ösa ned. 
«schwarm, m. eftersvärm. -schwärmen, itr. 1. 
A. svärma senare, en gång till 2. s. följa i 
svärm(ar). -schwatzen, tr. säga, pladdra ef- 
ter, upprepa. -schwimmen, it». s. simma ef- 


. ter, simmande följa efter, jm: ngn. -schwören, 


tr. o. itr. h. Jm m svära lika med ngn, en 
af ngn förestafvad ed. -segeln, itr. s. segla, 
seglande följa, sätta efter, jm: ngn. -eehen, 
ier. hk. o. tr. 1. Jm se efter ngn, följa ngn 
med ögonen. 2. efterse, genomse, under- 
söka, revidera. 8. Jm etw. m. låta ngt få 
passera, hafva öfverseénde med ngt hos 
ngn. d: öfverseende. -sein, str. s. 1. vara, 
hafva stannat efter. 2. hafva följt, förfölja, 
eftersätta, jm: ngn. -sonden = nachschicken. 
-sotzeu, L tr. 1. Etw. etw. anderem m. sätta 


.ngt efter ngt annat, i andra rummet, sätta 


mindre. värde på, mindre: värdera ngt än 
ngt annat. 2. bifoga, tillägga. IL ttr. s. Jm 
a sätta efter, förfölja ngn. -setzung, f. 
«sicht, /. öfverseende, skonsamhet. -sichtig, 
a.öfverseende, skonsam. -siohtigkeit = Nack- 
sicht. -sichtsvoll = nachsichtig. -silbe, f- 
gram. efkerstafvelse, suffix. singen, tr. 1. 
sjunga efter. 2. Jm etw. m. a) sjunga ngt 
för ngn, medan han aflägsnar sig, b) sjunga 
ngt om ngn. -sinken, itr. s. sjunka efter. 
-sinnen, str. h. Einem Dinge eı. über etw. 
(ack.) av tänka, fundera på, reflektera, grubb- 
la öfver ngt. -sitzen, itr. A. sitta kvar efter 
de andras, Sitta öfver i skolan. -Sitzung, f. extra 
sammanträde, session enter ordinarie. -SOMMER, 
m. efteraommar,. sensommar. -spähen, itr. 
h. späja efter, efterspana, efterforska, jm: 





«Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Nachspiel 


ngn. spiel, n. efterspel. -spielen, I. ir. h. 
Jm a härma ngns spel. II. tr. spela etter. 
»spotten, str. h. o. tr. Jm a a) förfölja ngn 
med sitt hån, b) håna ngn sedan han af- 
lägsnat sig. -sprechen, itr. h. o. tr. Jm etw. 
a säga efter, säga om, upprepa ngt som 
ngn sagt. -sprecher, m. eftersägare, eko. 
-sprecherét, -en, f. eftersägning, tanklöst UPP- 
repande. -sprongen, iir. s. tin hast sätta efter, 
sm: ngn. -springen, itr.s. hoppa efter. -sprofs, 
-spröfsiing, m. ättling, telning. -spüren, I. 
str. åk. efterspära, efterforska. II. ir. Etw. 
mw känna ngt efteråt, känna efterverknin- 
garna af ngt. -spürung, f. 

nächst, I. a. (super. til nahe) 1. närmast, näst, 
följande, först. Er kommt ihm am wen: han 
kommer honom närmast, är honom mest 
lik, wer Tage: i de närmaste dagarne, » 
ihr stellt er den Sessel: närmast Intill hen- 
ne ställer han stolen. Der we: nästan. Mit 
wem: med det snaraste, in der wer Bezie- 
hung zu jm stehen: stå i innerligaste för- 
hållande till ngn. II. prep. näst. -best, a. 
nästbäst. 

nachlistehen, itr. A. 1. följa, komma efter. Ad: 
följande, nedanstående. 2. Jm m a) vara 
ngn underlägsen, b) = nachstellen II. -stei- 
gen, itr. s. stiga efter, följa, jm: ngn. -stel- 
len, I. tr. 1. ställa bakom, efter, jm: ngn. 
2. Die Uhr w ställa klockan tillbaka. II. 
er. h. Jm a lägga försät för, söka fånga 
ngn, eftertrakta ngns lif. -steller, -, m. stig 
förföljare. -stellung, /. förföljelse, försät, 
snara. 

Nächstenliliebe, /. kärlek till nästan. -pflicht, f. 
pligt mot nästan. -s, adv. snart, med det 
snaraste; härnäst. 

nachlisterhen, itr. s. också dö, följa i döden, 
jm: ngn. -steuer, f. skattetillägg, ytterli- 
gare skatt. -steuern, ttr. 1. h. betala skatte- 
tillägg. 2. = nachschiffen I. 

nächstfolgend, a. närmast följande. 

Nachlistich, m. kopia af en gravyr. -stioken, itr. 
kh. eo. tr. sticka efter, af. -stimmen, I. itr. h. 
1. rösta senare. 9. rösta ånyo. 8. Jm 
rösta lika med ngn. II. tr. mus. omstämma. 

nächstilkommend, a. närmast kommande. Die 
we Zeit: den närmaste framtiden. -Hogend, 
a. närmast (liggande). 

nachlistopten, tr. stoppa efter, ytterligare stop- 
pa dit. -stöls, m. efterstöt. -stoflsen, I. tr. o. 
itr. h. stöta, sticka efter, efteråt, gifva en 
efterstöt, ett styng tillbaka. II. itr. s. stör- 
ta efter, också slå ned (om roffåglar). »stottern, 
itr. h. o. tr. stammande eftersäga. -streben, 
itr. h. eftersträfva, söka att uppnå, einem 
Dinge: ngt. -strömen, str. s. strömma efter, 
i strömmar, i mängd följa. -stürmen, itr. s. 
storma efter. -stürzen, I. itr. s. störta, rusa 
efter, einem Dinge: ngt. II. tr. också, ytter- 
ligare nedstörta. 


336 


== U UUUUUUUUUUUUUUUUUUVUV on _ 


Nachtschwärmer 


nächstlivorgangen, a. närmast förfluten. -vor- 
angebend, a. närmast föregående. 

nachlisüchen, tr. o. itr. A. 1. leta, söka, forska 
efter. 2. Etw. ei. um etw. av anhålla, bedja 
om, söka, inlemna ansökan om ngt. -st- 
chung, f/. letande, efterforskning; ansökan. 

Nacht, -e +, f. natt. Die e. diese el. heute a i 
natt, des ns el. bei mw e. in der w på nat- 
ten, nattetid, über a under nattens lopp, 
nattetid, helt plötsligt, tief in die m långt 
in på natten, zur m essen: äta kvällsmat. 

nachlitanzen, I. itr. s. Jm dansa efter ngn, 
följa ngn i dansen. II. tr. dansa efter, t. ex. 
einen Tanz. -taumeln, itr. s. tumla, ragla 
efter. 

nachtlibedeckt, a. inhöljd i mörker. -dunkel, n. 
nattligt mörker. 

Nachtell, -e. m. nackdel, skada. -Ig, a. ofür- 
delaktig, skadlig. 

nächtelang, adv. hela nätter igenom. 

naehten, sv. itr. h. blifva,' vara mörkt, natt, 
mörkna. 

nächten, sv. I. itr. k. stanna öfver natten. II. 
tr. härbärgera öfver natten, gifva nattlogis. 

Nachtllessen, n. kvällsmat. -gleiche, f. dag- 
jämning. 

Nachiithell(ig) se Nackteil(ig). -thun, tr. 1. göra 
efter; jm etw.: ngt som ngn gjort. 2. göra 
efteråt, senare. 

nächtig, a. nattlig. | 

Nachtigall, -en, f. atm. Nacktigällehen, näkter- 
gal. -enhaft, a. näktergale-. 

nächtigen, sv. = nächten. 

Nachtisch, m. efterrätt, desert. 

Nachtkest, /. kvällsmat. 

nächtlich, a. nattlig; adv. nattetid. Bei wer 
Weile: nattetid. 

Nachtillied, n. sång om natten. -luft, f. 1. natt- 
luft. 2. nattlig fläkt. -mahl, n. 1. kvällsmat. 
2. nattvard. -musik, f. serenad. -mütze, Y. 
nattmössa. 

nachlitoben, “tr. s. i raseri förfölja, jm: ngn. 
-trab, m. eftertraf. -traben, itr. s. trafva ef- 
ter, jm: ngn. -trachten, itr. A. eftertrakta, 
einem Dinge: ngt. -trag, -e +, m. tillägg. 
“tragen, ir. 1. Jm etw. m a) bära ngt efter 
ngn, b) bära agg till ngn för ngt. 9. bära. 
ytterligare, mer. 3. tillägga, efteråt införa. 
«träg[er]isch, a. som bär agg, hämdlysten. 
-träglich, a. 1. = föreg. 2. senare, inträffande 
efteråt. -trelben, tr. drifva efter. -treten, 
itr. 8. Jm följa efter ngn, agn i hack och 
häl, trampa i ngns fotspår. -trieb, m. nytt 
skott. -trillern, tr. drilla, sjunga efter. -trin- 
ken, tr. o. itr. h. 1. dricka efteråt. 2. Jm m 
göra ngn besked i glaset. 

nachtils, adv. om natten, nattetid. -schatten, 
m. 1. nattlig skugga. 2. vor. nattskatta (Bo- 
lanum nigrum). -schlafend, a. Bei ner Zeit: 
nattetid då alla sofva. -schwalbe, /. zool 
nattekärra. -schwärmer, m. 1. nattevärmare, 





ttr. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, 8V. svagt, LT. transitivs verb. Å. har haben, 8. bar sein till bjälpverb. 


Nachtständchen 


2. nattfjäril. -ständchen, rn. serenad. -tisch, 
mm. nattduksbord. -wächter, m. nattväktare. 
wandeln, ir. h. gå i sömnen. -wandier(in), 
m. (f.) sömngängare (-ereka). -zeit, f. nat- 
tetid. -zeug, n. nattlinne. 

Nachllübel, n. följd ar en sjukdom, eftersläng. 
-üben, tr. o. itr. h. öfva (sig) efteråt. -Ubung, 
f. verlangen, tr. begära efteråt, ytterligare. 
-wachsen, itr. s. växa efteråt, i stället, upp 
igen. -wagen, rå. Sich jm m våga sig efter, 
våga följa ngn. -wägen, tr. väga om igen. 
-wahl, /. omval. -wählen, tr. välja efteråt, 
om. -waise, f. efter faderns död födt barn. 
-wallen, -wandern, itr. 3. vandra efter, följa. 
-wanken, itr. s. vacklande följa, jm: ngn. 
-wärtig, a. senare. -wärts, a. efteråt, senare. 
-weh, n. 1. = Nachibel. 2. pı. wen: eftervär- 
kar. -weinen, str. A. o. tr. Jm [Thränen] » 
gräta efter ngn. 

Nachweis, -e, m. bevis. -bär, a. bevislig. -samt, 
n., -sanstalt, f., -sbureau, n. adressbyrä. -en, 
tr. o. str. h. 1. Jm mit Fingern m peka fin- 
ger åt ngn. 2. ädagalägga, uppvisa, bevisa. 
8. Jm etw. m a) visa ngn på ngt, b) bevisa 
ngn att han gjort ngt. -er, m. en som äda- 
galägger, bevisar, påpekar ngt. -szeichen, n. 
hänvisningstecken. -ung, f/. ådagaläggande, 
bevis. 

Nachliwelt, f. eftervärld. -werfen, tr. Jm etw. 
mw kasta ngt efter ngn. -wind, m. förlig 
vind. -winter, m. eftervinter, senvinter. 
wirken, itr. h. 1. verka efteråt. 2. verka 
länge, ihällande. -wirkung, f. följd. -woche, 
f. följande vecka. -wollen, str. h. vilja följa 
efter, jm: ngn. -wort, -e, n. slutord, epilog. 
-wüchs, m. 1. tillväxt; nya skott, ungekog. 
2. efterkommande, yngre slägte. -zahlen, 
tr. betala efterät, ytterligare, tillägga. -zäh- 
len, ir. räkna om. -zahlung, f. efterbetal- 
ning. -zählung, /. förnyad räkning. -zeich- 
nen, tr. rita af. -zelchnung, f. -zeit, f. se- 
nare tid, eftervärld. -zlehen, I. tr. 1. draga 
efter sig, med sig. 2. rita af. II. itr. s. Jm 
av följa, tåga, flytta efter ngn. -zotteln, itr. 
8. F traska efter. -zug, m. eftertrupp. -zü- 
goln, itr. s. komma efter, försena sig. -züg- 
ler, -, m. eftersläntrare; marodör. 

Nacklien, -, m. nacke. Jm auf dem w sitzen 
ei. liegen: ligga öfver, sätta åt ngn, etw. 
schlägt jm el. jn in den m ngt inneboende sjuk- 
ligt gör sig pämindt, framträder hos ngn. 
“und = nackt. -onschlag, m. slag i nacken. 
Bild. w von etw. bekommen: få obehagliga 
följder af ngt. -Ig = nackt. -Ig, näckig, a. i 
sms., t.ex. karta härdnackad, kurza som 
har kort nacke, korthalsad. -t, a. naken. 
Mit wen Worten: rent ut, skoningslöst. 
-tbeinig, a. barbent. -Hüfsig, a. barfota. -theit, 
f. nakenhet; naket ställe. 

Nadel, -n, f. aim. t, 1. nål. Bia. das ist mit der 
heifsen av gemacht: det har gjorts i fläng. 


337 


— Nährquelle 
2. barr. -arbeit, f. sömnad. -behälter, m., 
-büchse, /. nälhus. -fürmig, a. nälformig, 
nällik. -futteral, n. nälhus. -holz, n. barr- 
skog, barrträd. -kap, ». npr. kap Agulhas. 
-«kissen, n. näldyna. -k[n]opf, m. nälhufvud. 
loch, n. nälsöge. -n, sv. tr. 1. sätta nålar 1. 

2. fästa med nålar. -Öhr, n. nälsögn. -wald, 

m. barrskog. 

Nädler, -, m. nälmakare. 

Nagel, -t, m. 1. nagel. 2. spik, stift. Bna. an 
den mw hängen: slå ur hågen, uppgifva tan- 
ken på, einen hohen cı. gewaltigen w haben: 
hafva en hög tanke om sig själf. -fest, a. 
fastspikad. -n, sv. tr. spika. -neu, a. split- 
terny. -probe, f. 1. nagelprof bevis att man 
tömt glaset, hvilket lemnas gom att hålla det onistjälpte 
glaset mot vänstra tummens nagel. 2. sista droppen 
i glaset. -ung, f. spikning. -zwahg, m. nagel- 
trång. 

nagllen, sv. tr. o. itr. h. gnaga. -er, -, m., -& 
t[h]ler, n. z001. gnagare. 

nah se nahe. 

Näharbeit, f. sömnad. 

nahe, näher, nächst (se sürskild art.), @. Nära, 
närbelägen, nära förestående, närskyld. m 
an einander: tätt ihop, m daran sein zu: 
vara nära att, von /eru und m från när och 
fjärran, m bevorstehen: vara nära förestä- 
ende, jm etw. m bringen, geben, legen: göra 
ngt tydligt, påtagligt för ngn, lägga ngn 
ngt på hjärtat, etw. geht jm a ngt smärtar 
ngn. m liegen: ligga nära, bna. ligga nära 
till hands. 

Nähe, -n, f. närhet, grannskap. Die a des 
Festes: den nära förestående högtiden, die 
av der Verwandtschaft: den nära slägtska- 
pen, in der av besehen: sedt på närmare håll. 

nahellbél, adv. helt nära, straxt intill. -hin, 
adv. nästan, nära nog. -n, sv. itr. s. o. rf. 
närma sig, nalkas. nd: annalkande. 

nähllen, sv. tr. o. itr. h. sy. Knöpfe ans Hemd 
av sy knappar i skjortan, wei/s w sy linne. 
«OP, -, m. en som syr, syende. -erél, -en, f. 
sömnad. -erin, -nen, f. sömmerska. -ern, 
sv. tr. närma, flytta närmare. -erung, f. 
närmande. 

nahezü, adv. nästan, nära nog. 

Nähligarn, n. tråd. -kasten, m. syask. -kissen, 
n. näldyna. -korb, m. sykorg. -mädchen, n., 
-mamsell, /. syflicka, symamsell. -maschine, 
f. symaskin. -nadel, /. synäl. -rahmen, m. 
sybäge. 

nährlien, sv. I. tr. nära, lifnära, föda, uppföda; 
bild. äfv. hysa. II. itr. h. vara närande. -er, 
-, m. fostrare. -erin, -nen, f. fostrarinna. 

nahrhaft, a. närande, mustig. -Igkeit, /. nä- 
rande egenskap. 

nährig, a. 1. närande. 2. sparsam, om sig. 

Nähring, m. syring. 

Nährlimutter, /. fostermor. -quelle, f. närings- 

källa. 


Av = föregående uppslagsord. “ äkta sms. Ö saknar plur. I har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


mM 


nahrsam 

nahrsäm, nährsäm, a. närande. 

Nährstand, m. arbetande, näringsidkande klas- 
sen. 

Nahrung, /. näring, a) föda, b) näringsfäng, 
yrke. 

Nährung, ‚f. närande m. m, se nähren. 

nahrungsliios, a. icke närande, mager, fattig. 
we Zeiten: dåliga tider. -losigkeit, f. brist 
på näring, på föda, på tillgångar. -mangel, 
m. brist på lifamedel. -mittel, n. närings- 
medel, lifsmedel. -sorge, /. näringsbekym- 
mer. 

Nähilschule, /. syskola. -seide, f. sysilke. 

Naht, -e +, /. söm. 

Nähllte- se Nähe-. -tisch, m. sybord. -zeug, n 
1. sybehör. 2. det man syr på, Sömnad, arbete. 

naiv, a. naiv, naturlig, okonstlad. -etåt, -Itåt, 
-en, f. naivitet. 

Najåde, -n, f. najad. 

Name, -ns, -n, se följ. 

Namen, -, m. namn. Ztw. ei. das Kind beim 
rechten m nennen: ge ngt dess rätta namn, 
jn dem m nach kennen : känna ngn till nam- 
net, mit © vid namn. -los, a. 1. namnlös, 
utan namn, anonym. 2. outsäglig, obeskrif- 
lig, oerhörd. -losigkeit, 7. namnlöshet, ano- 
nymitet. -8, adv. vid namn, t. ex. ein Mann 
rw Müller. -saufruf, m. namnupprop. -sfest, 
n. namnsdag. -sschwester, /. namne. -stag, 
m. namnsdag. -sunterschrift, /. namnteck- 
ning. -svetter, m. namne. -SZug, m. namn- 
teckning. -tlich, a. 1. namngifven, nämd. 2. 
adv. i synnerhet, hufvudsakligen. 

nämhaft, a. 1. känd till namnet. Jn m ma- 
chen: yppa ngns namn, göra ngn känd, 
bekant. 2. namnkunnig, berömd. 3. nämn- 
värd, betydande, ansenlig. 

nämlich, I. a. samme, t.ex. der we Mensch, 
das we. II. adv. nämligen. 

Nänie, -n, f. klagosång. 

Nanking, -e el -s, m. nanking. -en, a. af nan- 
king, nınkings-. 

Napf, -e +, m. skål. 
form gräddad kaka. 

Naphtha, -[sj, -s, n., -s, f. nafta. 

napoleönisch, a. napoleonsk. 

Narblle, -n, f. aim. t, 1. ärr. 2. narf på isaer. 8. 
torf (af gräsrötter uppfyldt jordlager). "ON, sv. I. tr. 
Genarbt: ärrig. II. rf. ärra sig. -icht, -Ig, a. 
1. ärrig. 2. narfvig. 

Narcisse, -n, /. narsiss. 

Narde, -n, f. nardus. 

närgein se nergeln. 

narkötliisch, a. narkotisk, sömngifvande. -Isie- 
ren, sv. tr. söfva med narkotiska medel. 
-Isierung, f- 

Narr, -en, m. narr, tok; harlekin, pajas. Jn 
zum wen haben eı. halten ei. machen: göra 
narr af ngn, einen wen an jm gefressen ha- 
ben: vara pinkär i ngn. -en, sv. I. ir. h. 
uppföra sig narraktigt, begå narrstreck. 


-küchen, m. i en skällik 


338 — 


Nase. 


II. tr. ar. närren, göra narr af. -onfest, r. 
narrfest. -enhaft, a. narraktig. -enkappe, /. 
narrkäpa. -enliebe, /. däraktig kärlek. -en- 
mälsig, a. narraktig. -8nposse, /. narıspel; 
galenskap. -enpritsche, /. halekinssvärd. -en- 
sell, n. Jn am we führen: göra narr af,. 
drifva med ngn, draga ngn vid näsan. -en- 
‚spiel, n. narrspel. -ent[hleidung, f. = Narre- 
tei. -enthum se Narrentum. -entracht, f. narr- 
drägt. -entüm, n. egenskap af narr, narrak- 
tighet. -enwerk, n. narrverk. -et[hjél, -en, 
«heit, /. narraktighet, dårskap, galenskap. 

Närrilin, -ner, f. narraktig kvinna, toka. -Isch, 

‘a. narraktig, däraktig, tokig, rolig, lustig, 
befängd. 

naschen, sv. itr. h. o. tr. 1. snaska, smaka, 
läppja på. 2. olofligt smaka på, taga af, 
snatta. 

Näscher, -, m. läckermun, en som olofligt tar 
sig af, smakar på ngt i sbt läckerheter. 

Nascheréi, Näscheréi, -en, f. 1.0 = Naschhaf- 
tigkeit. 2. = Naschwerk. 

Näscherin, -nen, f. se Näscher. 

naschlihaft, a. 1. fallen för sötsaker, för läc- 
kerheter. 2. tjufaktig. -haftigkeit, /. 1. gur- 
mandis, smak för sötsaker, för läckerheter. 
2. tjufaktighet. -ig, näschig = naschhaft. 
katze, f. tjufaktig katt; F bua. person som 
hemligt går och smakar på ngt förbjudet, 
ti sht på sötsaker. -lust, /. smak för läcker- 
heter. -maul, ». F läckermun. -sucht, /. lyst- 
nad efter läckerheter. -wa[ajre, /., -werk, 
n. sötsaker, läckerhet. : 

Nase, -n, f. aim. }, näsa, nos. Auf jn mit hos 
her m niederschauen: förnämt se ned på 
ngn, immer.der a nach e. diem lang: rakt 
fram, dit näsan pekar, alle vun lang: jämt 
och ständigt, oupphörligt, sich die u be- 
gie/sen: skaffa sig en florshufva, seine m 
in jeden Quark begraben, in alles stecken: 
lägga, sticka sin näsa i allt, seine mı von el. 
aus etw. lassen: ej befatta sig med ngt, die 
w hoch tragen: sätta näsan i vädret. — Med 
prep.: jn an der a führen eı. ziehen: draga 
ngn vid näsan, sich selbst an die eı. bei der 
w fassen e. zupfen: gå till sig själf, sopa 
rent för egen dörr, jm etw. an der m anse- 
hen: se ngt på agn, jm etw. an a. auf die 
av heften er. binden: binda ngn ngt på nä- 
san, jm eins auf die m geben: ge ngn en 
näsknäpp, bid. förödmjuka ngn, jm auf der 
av spielen a. tanzen: vara ytterligt närgän- 
gen mot ngn; jm die Würmer aus der m 
ziehen: utforska, utfräga ngn; etw. in die 
mw bekommen: få korn på ngt; jn mit der 
w auf etw. lack.) sto/sen: göra ngt tydligt, 
påtagligt för ngn så att-han ej kan undgå att se 
det; sein Sehkreig reicht nicht über die w 
hinweg: han ser ej längre än näsan räcker; 
er hat sich viel Wind um die n gehen las- 
sen: han har sett sig vida omkring; das 


ir. intransitirt, rf. reflexivt, 86. starkt, 8V. svagt, ET. transitivt verb. Å. har åaben, 8 har sein till bjälpverb. 


häsein 


. werde ich ihm unter die m reiben: det 

.skall han få i sig, skall jag inpränta i ho- 

. honom; jm vor der a framför näsan på 
ngn. . 

«äseln, 

san. . 

Saslienbein, r. näsben. -enbiuten, ». näsblöd- 
ning, näsblod. -enklemmer, -enkneiter, m. F 
pincenez. -enlaut, m. näsljud. -enloch, m. 
näsborr. -enring, m. näsring, nosring. -@n- 
schneller, m. näsknäpp. -enspitze, /. nästipp. 
-enstüber, m. näsknäpp. -enstübern,° ir. knäp- 
pa på näsan. -erümpien, 2. näsrynkning. 
-eweis, a. näsvis. Jungfer m näspärla. -8- 
weisheit, /. näsvishet. -führen,* tr. draga 
vid näsan. -hore, ». noshörning. 

-nasig, -näsig, a. i sms. -näst, t. ex. lang. 

Näsler, -, m., -In, -nen, /. en som talar i näsan. 

nafs, I. -er T o. X -er, a. våt. Bis auf den 
letzten Faden eı. bis auf die Haut w sein: 
ej hafva en torr träd pä sig. ver Bruder: 
en som brukar taga sig en tår på tand. II. 
-es, 0, n. väta, vätska. | 

Hassanwer, -, m. 1. nassauare. 2. F a) genomvåt 
person, b) en som tycker om att fukta stru- 
pen, c) matfriare, snyltgäst. -n, sv. itr. h. 
F snylta, snugga. 

Nässo, 0, f. väta. -In, sv. itr. h. o. tr. vara 
fuktig, fukta. 

nassen, nässen, sv. I. ir. I. 1. vara våt, fukta, 
vätska sig. 2. opers. es nä/st: det duggar. 
II. tr. vanı. nässen: väta, fukta. 

nässig, a. fuktig. 

nafskalt, a. kall och våt. 

nälslich, a. fuktig. 

Natién, -en, f. nation, folk. -&, a. national, 
nationell. -åle, -[s], -[s], n. beskrifning på 
ngns egenskaper o. härkomst, personalier. 
-ålfarbe, /. nationalfürg. -ålgarde, f. natio- 
nalgarde. -alisieren, sv. tr. nationalisera. 
-alisierung, /. nationalisering. -alität, -en, f. 
nationalitet. . 

Nativität, -en, /. nativitet, horoskop. Jm die 
ev stellen: ställa ngns horoskop. 

Natter, -2, f. 1. snok. 2. huggorm. -nzunge, 
f. ormtunga; dia. giftig tunga. | 

Natör, -en, f. natur. Die Schuld der n bezah- 
len: gå all världens väg, dö. -älien, pl. na- 
turalier. -alisatiön, -en, f. naturalisering. 
-allsieren, sv. tr. natuyalisera. -alisierung, f. 
naturalisering. -alistisch, a. naturalistisk. 
-älleistung, /. naturaprestation. -begebenhelt 
= Naturerscheinung. -beschreibung, f. 1. 
naturlära. 2. naturskildring. -@ll, -e, n. na- 
turell, lynne. -ereigni[f]s, n., -erscheinung, 
f. naturföreteelse, fenomen. -forscher, m. 
naturforskare. -forschung, /. naturforskning. 
-gabe, /. naturgäfva, talang. -gemäfs, a. na- 
turenlig. -geschichte, /. naturhistoria, -lära, 
«geschichtlich, a. naturhistorisk. -körper, m. 
naturföremäl. -kunde, /. naturkunnighet. 


sv. itr. h. 1. vädra. 2. tala gnm nä- 


339 


— Nebenlinid 
-kundig, a. näturkunnig. Ein wer: en na- 
turforskare. | “ 
natörlich, a. naturlig, medfödd. -erweise, adv. 
naturligtvis.. -kolt, /. 1. natur(en)lighet, nai- 
‚vitet. 2: naturlig, empirisk erfarenhet. 
Natärliseitenheit, /.sällsynt naturföremäl.-spiel, 
s. naturens lek. -wahr, a. natirsann, -tro- 
gen. -widrig, a. naturvidrig, -etridig. -wüch- 
sig, a. naturlig, naturfrisk, naiv. '-wüchsig- 
keit, /. naturlighet, natürfriskhet, naivitet. 
Naulle, -n, /. båt, lastbät. -ps, -n, f. nyck, be- 
synnerlighet, ondska. -tisch, a. nantisk. 


Navigation, 0, f. navigation, sjöfart. 


NB. a. N. B., förkorta. = nota bene. 

nd., förkortn. = niederdeutsch: lågtysk. 

ne = eine se ein A. 

Nebel, -, m. dimma, töcken -6i, -en, f. oklar- 
het, svammel. -fern, a. aflägsen, tiksom dim- 
höljd. -forne, /. dimmigt fjärran. -feucht, a. 
fuktig af dimma. -fleck, m. 1. astron. nebu- 
losa. 2. fläck för ögonen. -grau, a. dimmig. 
dimhöljd. -haft = nebelig. -hora, nm. mistlur. 
-Icht, -ig, a. dimmig, oklar. -kappe, /. 1. ka- 
pusjong, kappa mot dimma. 2. hatt af dimma 
kring bärgstoppar. 3. mössa, kappa, som gör 
dess bärare osynlig. -krähe, /. vanlig kråka. 
“an, sv. itr. h. 1. utsända, uppsända, alstra 
dimma. opers. es nebelt: det blir, är dim- 
migt, dimma, luften tjocknar. 2. via ortförän- 
åring 8. SVÄfVA som en sky. 3. vara oklar, sväf- 
vande; svamla. -rauch, m. dimma. -regen, 
M. fvt, silande duggregn. -stern, m. nebulosa. 
-streifl, m. dimstrinnma, dimbälte, dimma, 
sky. -trübe, a. dimmig. | 

neben, I. prep. mod dat. o. ack. jämte, bredvid, 
utom. II. adv. därjämte, bredvid, dessutom. 
.absickt, /. biafsigt. -allee, /. parallel alle, ' 
sidoalle. -An, adv. strax intill, här- eı. där- 
bredvid, i angränsande rum, hus m. m. -ar- 
beit, /. biarbete, samtidigt arbete, arbete 
därjämte. -artikel, m. biartikel. -hau, m. 
sidobyggnad. -bedeutung, /. bibetydelse. 
-begriff, m. bibegrepp. -hél, adv. 1. = neben- 
an. 2. tillfälligtvis, i förbigående. 8. där- 
jämte, dessutom, -blatt, n. bot. stipel. -buh- 
ter(in), m. (f.) medtäflare (-erska), rival, 
konkurrent. -bublerisch, a. rivaliserande, 
konkurrerande, medtäflar-. -ding, n. bisak. 
-elnånder, adv. jämte, bredvid hvarandra. 
-einkunft, -einnahme, f. biinkomst, biför- 
tjänst. -essen, n. birätt. -figur, f. bifigur. 
-flufs, m. biflod. -frau, /. frilla. -gang, m. 
sidogäng. -gasso, f. sidogränd. -gebäude, 
n. sidobyggnad, flygel. -gedanke[n], m. bak- 
tanke. -gericht, n. birätt. -geschmack, m. bi- 
smak. -geschöpf, n. medskapad varelse. -ge- 
winn, m. bivinst, biförtjänst. -handlung, f. 
bihandling. -hör, -hin, adv. 1. = nebenbei 2, 
3. 2. bredvid. -hof, m. mindre gård, sidogärd. 
-kammer, /. sidokammare. -kesten, pl. biom- 
kostnader. -land, n. grannland. -linie, f.1.pa- 


Av = föregåendo uppslagserd. ” äkta sms. Ö saknar plur. | har omijud. F famttjärt, P lägre språk. X miindre brukligt. 





rallel linie. 2. sidolinie; bibana. -mann, m 
sidoman. -mensch, m. medmänniska. -mönd, 
m. vädermäne. -ordnehd, a. samordnande. 
-persen, /. biperson. -pfarre, f. dotterför- 
samling, annex. -pförd, rn. löshäst. -rolle, 
J. biroll, underordnad roll. -saal, m. nido- 
sal. -sache, /. bisak. -sächlieh, a. under- 
ordnad, obetydlig, bi-. -satz, m. gram. bisats. 
«schiff, n. sidoskepp. -sitzer, m. granne. -son- 
ne, /. vädersol. -stehend, a. bredvidstäende. 
«stimme, /. andra stämman. -stralse, f. si- 
dogata. -stube, /. sidorum. -stunde, /. hvilo- 
stund, rast. -thür[e], f. 1. sidodörr. 2. lön- 
dörr. -tisch, m. sidobord. -treppe, f. sido- 
trappa, mindre trappa. -ton, m. biton. -um- 
stand, m. biomständighet. -unkosten = Ne- 
benkosten. -ursache, f. biorsak, medverkande 
orsak. -verdienst, m. biförtjänst. -vörmund, 
m. andre förmyndare. -vort[hjeH, m. ytter- 
ligare fördel. -weg, m. biväg, sidoväg,; pa- 
rallel väg. -winkel, m. mat. supplementsvin- 
kel. -zimmer, r. sidorum. 

nöhl- se nebel-, 

nöbst, prep.mea dat. med, jämte. -bél = nebenbei. 

necklien, sv. I. ir. reta. II. rf. Sich mit jm m 
retas, gnabbas med ngn. Sich (rpr.) a retas, 
gnabbas. -er, -, m. en som tycker om att 
retas, att gnabbas, retsticka. -erél, -en, f. 
retsambet, gnabb. -erin, -nen, f. se Necker. 
-isch, a. 1. tomtlik, lustig, komisk. 2. ret- 
sam förarglig. 3. egen, besynnerlig. 

Neffe, -n, m. bror-, systerson, nevö. -ngunst, 
f. nepotism. 

negllativ, a. negativ. “er, -, m. neger. -arin, 
"nen, f. negerkvinna. -ieren, sv. tr. förneka. 
-lge (-e), -s,-n. neglige, morgondrägt. -Il- 
gieren, sv. tr. försumma, negligera. -sclieren, 
sv. itr. h. underhandla; handla. 

nehmlien, st. I. tr. 1. taga, den Augenschein von 
etw.: ngt i skärskådning, ja als eı. zum Ge- 
hälfen: ngn till medhjälpare, sick eine 
Frau: sig hustru, jm Ma/s: mätt pä ngn, 
gar kein Ende: aldrig slut, jn beim Worte: 
ngn på ordet. 2. surskilda fall. Preufsische 
Dienste m inträda i preussisk tjänst, das 
Mönchskleid a. die Tonsur a gå i kloster, 
blifva munk, einen Entechlufs a fatta ett 
beslut, die Flucht m gripa till flykten, Ar- 
stalten m, vidtaga åtgärder, sich die Mühe 
mw gifva sig möda, sie w sich beide nichts: 
de äro båda lika goda, Ansto/s, Ärgernis 
an etw. (aat.) m taga anstöt af, blifva stött, 
förargad öfver ngt, [mit] etw. für gut m 
hålla till godo med ngt, etw. fär ungut, fär 
übel a blifva stött öfver ngt, von etw. Ab- 
stand m afstå från ngt. II. rå. Sich gut a 
a) uppföra sig väl, b) taga sig bra ut. -er, 
-, M., -OriNn, -nen, f. en som tager ngt. -lich se 
nämlich. 

Nehrung, /. smal landtunga framför ett haff, 
itr Haf. 





Nebenmann — 30 — Nestet 


Neid, -[e]s, 0, m. afund. -en, sv. = beneiden. 
or, -, m., -erin, -nen, f. afundsjuk person, 
afundsman. -haft > neidisch. -hammel, -hart, 
-e, m. afundsjuk person. -ig, -Isch, a. af- 
undsam, afundsjuk. Mit etw. a sein: vara 
nidsk om ngt. -kragen = Neidhammel. -los, 
a. utan afund, fri från afundsjuka. -nageR 
se Niednagel. -voll, a. aftundsam, afundsjuk. 

Neiglie, -s, f. 1. bugning. 2. sluttning, lut- 
ning; via. upphällning, slut, t ex. der Tag 
ist an der a. geht auf die a dagen närmar 
sig sitt slut, es geht mit jm zur w det går 
utför, lider mot slutet med ngn, etw. geht 
sur wel. auf die a e. ist auf der m. det är 
på upphällningen med ngt. 38. rest, äter- 
stod, slick, skvätt. -en, sv. I. tr. 1. luta, 
böja. vända, sänka. Bia. [zu] jm sein Ohr 
ev låna ngn sitt öra, höra på ngn. 2. göra 
sig bevägen, vinna för sig. mr geneigt. IL. 
tr. h. ». rf. slutta; luta, böja, buga, sänka 
sig, sjunka, närma sig slutet, sjunkande när- 
ma sig. [Sich] zu etw. m, vara böjd för ngt, 
luta åt ett håll. -er, -, m. bugning. -ung, /. 
1. sluttning, lutning. 2. böjning, bugning. 
8. böjelse, lust, håg, smak, tycke. 4. böjelse 
för, dragning tu agn, sympati. 

nein, I. adv. II. -[s], -[s], ». nej. 

Nekrolög, -e, m. nekrolog, dödsruna. 

Nektar, -s, 0, m. nektar. 

Nelkc, -n, f. näjlika. -nstock, m. näjlikständ. 

nennilbär, a. som kan nämnas, nämnbar. -en, 
oreg. sv. I. tr. o. rl. nämna, kalla (sig), upp- 
gifva (sig). Das nenn’ ich [ge]schlafen: det 
kan man kalla att sofva. II. rf. 1. se /. 2. 
kallas, heta. -er, -, m. mat. nämnare. -ung, 
‚f. nämnande. -wört[h], m. nominelt värde: 

Nepötlie, -n, m. bror-, systerson, nevö, släg- 
ting. -Ismus, -, 0, m. nepotism. 

Nergelllél, -en, /. F brummande, grumsande. 
-ig, a. F knarrig, brummande. -n, sv. F I. 
itr. h. knorra, brumma, grumsa, häckla, 
gräla. II. tr. förarga, förtreta, plåga, tra- 
kassera. 

Nerv, -[e]s el. -en, -en, m., -@, -%, f. Nerv. -OM- 
aufregend, a. nervretande, irriterande. -9n-' 
aufregung, ‚/. nervretning. -enfleber, n. nerv- 
feber. -enkrankheit, /., -enieiden, n. nervsjuk-. 
dom, -lidande. -enreiz, m. nervretning. -en- 
schwach, a. nervsvag, nervös. -snsohwäche, 
f. nervsvaghet. -enstärkend, a. nervstyr- 
kande. -ensystem, n. nervsystem. -ig, a. 1. 
nervfull, kruftfull. 2. vo. nervig. -68, a. 
nervsvag, nervös. 

Norz se Nörz. 

Nessel, -r, f. nässla. -ausschiag, m. nässelut- 
slag. -fleber, n. nässelfeber. -n, I. a. af nät- 
telduk, nättelduks-. II. sv. tr. e. itr. k. brän- 
na som nässlor. -Sucht, f. kronisk nässelfeber. 
tüch, ». nättelduk. 

Nest, -er, n. bo, fägelbo, bale, rede, näste, 
håla, tillhåll; F säng. -el, n. balägg, lock- 





tr. intransitivt, rf. reflexivt, 8. starkt, 80. svagt, 67. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Nestel — Hl 





ägg. -el, -, m. o. X n., -n, f. rem, band att 
fästa upp kläder med, aBkoband, byxband, gör- 
del. -ein, sv. tr. knyta, fästa upp medels ett 
band. -Srausnehmer, m. en som tar ut ägg ur 
fägelbon. -feder, /. dun. -häkchen, n., -ke- 
gel, m., -küchlein, n. sist utkläckta ungen i 
ett fägelbo, sist födda barnet i en familj, 
kälgris, smekunge. -ler, -, m. förfärdigare 
af band med spännen på. -ling, -e, m. 1. 
fägelunge som ännu ej lemnat boet. 2. = 
Nestküchlein. 8. F i altmı. barn. -quakelchen 
= Nestküchlein. -raupe, f. fjärlislarv som 
spinner in sig på trädgrenar. 
nett, a. 1. nätt, prydlig, treflig. 8. kort, be- 
stämd, skarpt begränsad. -Helt, -Igkelt, f. 
nätthet, prydlighet, treflighet. -0, adv. hana. 
netto. 
Netz, -e, n. nät. -ärtig, a. nätartad. -auge, n. 
zool. fasettöga. -®, 0, f. vätska att fukta 
med, saliv på fingrarne. -@N, sv. tr. 1. fukta, 
väta. 2. knyta nat. -Möglig, a. zool. nätvingad. 
-haut, f£. näthinna. -nadel, /. knytnäl. -werk, 
n. nät. 
neu, a. ny; färsk. were Sprachen: moderna 
‚spräk, in werer Zeit: på den senare tiden, 
etw. m machen: sätta i skick, renovera, 
restaurera ngt, was giebt es mes? hvad 
nytt? aufs me el. von wem: ånyo, på nytt. 
-angekommen, a. nyss ankommen, nykom- 
men. -anschaffung, f. nyanskaffning. m von 
Möbeln: anskaffande af nya möbler. -auf- 
‚gelögt, a. utkommen i ny upplaga, omtryckt. 
-backen, a. nybakad. -bau, m. ombyggnad, 
nybyggnad, ny byggnad. -bekehrt, a. nyom- 
vänd. -bil , f. nybildning. -deutsch, a. 
nytysk. m. ny upplaga. -erdings, 
å senare tiden. 2. X ånyo. 
-eröi = Neuerung, -erer, -, m. förnyare, ny- 
hetsmakare. -erlich = neulich. -ern, sv. tr. 
.o. ttr. h. förnya, omgestalta. -erung, /. för- 
ändring, nyhet, ny sed, nyhetsmakeri. -e- 
rungskitzel, m., -erungsiust = Neuerungssucht. 
-erungsiustig = neuerungssüchtig. -erungs- 
scheu, a. rädd för allt nytt. -erungssucht, f. 
nyhetsmakeri, -begär. -erungssüchtig, a. ny- 
hetsbegärlig, -1ysten. -fündland, n.npr. New- 
foundland. -fündländer, -, m. newfoundlän- 
dare. -gebacken, a. nybakad. -geboren, a. 
nyfödd. -gebürt, f. 1. pånyttfödelse. 2. pä- 
nyttfödd varelse. -gemacht, a. nygjord. -ge- 
staltung, /. omgestaltning. -gier[de], /. ny- 
fikenhet. -gierig, a. nyfiken. -groschen, m. 
nygroschen delad 1 10 pfennig, jr Groschen. 
-heit, f. nyhet, friskhet, färskhet. -höch- 
deutsch, a. nyhögtysk. -Igkeit, f. nyhet. 
-jahr, n. nyår. -land, n. nyodlad mark. -lich, 
4. som inträffat nyligen, senast; adv. ny- 
ligen. -ling, -e, m. nykomling, oerfaren, 
oöfvad, ovan person. -modig, -medisch, a. 
nymodig. -mönd, m. nymåne. 
neun. I. utan följ. sabst. äfr. X -&, @. (obdjl. grundtal) 






— Nichtswisser 
nio. II. -en, f. nia. Betr. sms. Jfr sms. med drei. 
"auge, 7. o. f. näjonöga. -er, -, m. nia m. m. 
itr Fünfer. -erlel, odsji. a. nio slags, nio olika. 
Klug, a. öfverklok, snusförnuftig. -te, a. 
(ordningsta!) Nionde. -tehalb, a, åtta och en 
half. -tel, -, n. niondel. -teln, sv. tr. dela i 
niondelar. -tens, adv. för det nionde. -töter, 
m. törnskata. -zehn, a. nitton, jfr funfzehn 
@. -zig, a. nittio, jr funfzig «. 


Neulirorin, -nen, f. nyhetsmakerska. -scheffel, 


m. nyscheffel (s liter). -se@land, n. npr. Nya 
Zeeland. -silber, n. nyeilfver. -stadt, £. Die 
a nya staden. -testamentlich, a. nytesta- 
mentlig. -thum se Neutum. -träl, a. neutral. 
-tralisioren, sv. tr. o. rl. neutralisera(s). -tra- 
lisiorung, /. neutralisering. -tralität, 0, f. 
neutralitet. -tüm, n. ngt nytt, nyhet, ny 
sed. -tümlich, a. ny, nymodig. -vermählt, a. 
nyförmäld. -zeit, /. nyare tiden. -zell, m. 
centimeter. 


nicht, I. adv. icke, ej. II. n. i vissa förbindelser, 


hvilka ofta smnskrifvas: mit ven: ingalunda, på 
intet vis, zu we machen: tillintetgöra, zu 
we werden: tillintetgöras. III. -[e]s, 0, n. 
hvit zinkoxid. -achtung, f. brist på aktning, 
ringaktning. -äd[e]lig, a. ofrälse. -annahme, 
f. vägran att mottaga ngt. -ausführung, /. 
underlätande. -beachtung, -befolgung, f£. för- 
summande, brist på ätlydnad, förbiseende. 
christ, m. icke kristen. -duldung, ‚f. oför- 
dragsamhet. -8, -n, f. brors- el. systerdot- 
ter. -erfolg, m. brist på framgång, misslyc- 
kande. -erscheinen, n. 1. Das av des Buches: 
den omständigheten att boken icke kom 
ut. 2. jur. uteblifvande från domstol, tred- 
skande. -gelehrt, a. olärd. -gelingen, ». miss- 
Iyckande. -haltung, /. underlåtenhet att 
hälla, att iakttaga; uppskjutande, t. ex. ei- 
ner Sitzung. -ig, a. overklig, fåfäng, ogiltig, 
värdelös, lumpen, innehållslös, förgänglig. 
Etw. m machen: omintetgöra, upphäfva 
ngt. -igkeit, /. overklighet, fäfänglighet m. 
m. se föreg. -Igkeitserkiärung, /. upphäfvande, 
annulering. -militär, m. icke-militär, olvil. 
-raucher, m. icke-rökare. -8, I. ovsjl. obest. 
pron. ». intet, ingenting. Für ev. um et. we- 
gen mw und wieder — utan ngt som hälst 
skäl, das ist a det duger ej, blir ej af, es 
ist m damit: det är intet bevändt därmed, 
av davon! ej ett ord därom! ganz und gar 
av icke det ringaste, sonst av f intet vidare? 
II. -, 0, n. intet. -sbedeutend, a. 1. obetyd- 
lig. 2. meningslös. -sdestoweniger, adv. icke 
dess mindre. -sein, n. icke-vara. -snutz, I. 
-e, m. odugling. II. = roy. -snutzig, a. odug+ 
lig, ovärdig, dålig, nedrig. -snutzigkeit, /. 
oduglighet m. m. se föreg. -ssagend, a. intet- 
sägande. -sthuer, -, m. lätting, dagdrifvare. 
-sthuerel, /. dagdrifveri, lättja. -sthuerin, 
nen, f. se Nichtsthuer. -sthuerisch, a. syss- 
lolös, lättjefull. -swisser, -, m. okunnig per- 





av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. P har omljud. F famljänt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


nichtswürdig — 342 


son. -swürdig, a. 1. värdelös, obetydlig. 2. 
ovärdig, nedrig. 3. förarglig, nedrig. -swür- 
digkeit, /. värdelöshet, värdelös sak, obe- 
tydlighet m. m. se föreg. -wissen, n. okunnig- 
het. -wollen, ». brist på vilja. 

Nick, -e, m. nick. «el, I. -, m. 1. putifnasker. 
2. av. n. gemen karl, kanalje, rackare. II. 

. "8, 0, N. 0. M. min. Nickel. -en, sv. ter. Ah. o,.tr. 
nicka. Ein Ja w nicka bifall, den Aopf w 
nicka med hufvudet. -stuhl, mn. hvilstol. 
-stunde, /. slummerstund, stund dä man 
brukar taga sig en lur. : 

nie, adv. aldrig, w und nimmermehr: aldrig 
någonsin. 

nieder, I. a. nästan endast attributive, låg, lägre, 
ringa. Hohe und me e. hoch und w hög 
och låg. II. adv. ned. ofta eilipt., t. ex. das 
Haus ist » huset har brunnit ned. -arbel- 

ten, tr. gom arbete öfvervinna, besegra. -bou- 
gen, tr. nedböja, böja, nedslå. -biegen, tr. 
böja ned. -blicken, itr. A. blicka ned. -blit- 
zen, itr. s. slå ned som blixten. -brechen, I. tr. 
nedbryta. II. itr. s. brista ned. -brennen, I. 
tr. bränna ned. II. itr. s. brinna ned. -brin- 
gen, tr. bringa ned. -bückon, rfl. bocka, 
böja sig ned. -deutsch, I. a. lågtysk, platt- 
tysk. II. n. lågtyska, plattyska, jfr deutsch. 
-deutschland, ». npr. Nordtyskland. -donnern, 
I. itr. s. slå ned som åskan. II. tr. slå ned, 
slå till marken. -druck, m. tekn. lågtryck. 
-drücken, tr. nedtrycka. -fahren, itr. s. fara 
ned, stiga ned. -fahrt, /. nedfärd, nedsti- 
gande. -fall, m. fall, nedfallande. -fallen, 
itr. s. falla ned. -fällen, tr. fälla. -fliegen, 
itr. 8 flyga ned. -flielsen, itr. s. flyta, rinna 
ned. -gang, m. nedgång. -gedrücktheit, f. 
nedtryckthet. -gehen, str. 8. gå ned. -g0- 
schlagen, a. nedslagen. -geschlagenheit, /. 

. nedslagenhet. -gielten, cr. s. glida ned. 
-halten, tr. hålla ned; ej låta komma upp. 
-hangen, -hängen, itr. h. hänga ned. -hauen, 
tr. hugga ned. -hocken, itr. s. huka sig ned. 
-holen, tr. hämta ned. -holz, n. buskar. 
kämpfen, ir. nedslä, besegra. -kartäischen, 
tr. med kartescher nedmäja. -kauern, ir. s. 

.huka sig ned, sätta sig:p& marken. -klap- 
pen, ir. nedfälla, nedslå, -kiettern, str. s. 
klättra ned. -knieen, itr. s. falla på knä. 
-kommen, itr. s. 1. komma ned. 2. nedkom- 
ma. -krämpen, ir. vika ned. -kunft, f. ned- 
komst. -lage, /. 1. nederlag, förloradt slag. 
2. nederlag, förråd(shus), depot. 3. deposi- 
tion; deponeradt gods. -land, n. lågland. 
-lande, pl. npr. Nederländerna. -ländisch, a. 
nederländsk. -lassen, I. tr. släppa, fira ned. 
IL rf. slå sig ned, elå upp sina bopålar. 
-lassung, /. 1. nedsläppande. 2. nybygge, 

. koloni. -legen, I. tr. nedlägga; deponera. 
II. rl. lägga sig. -Iegung, /. nedläggning. 
-ieiten, -lonken, ir. leda ned. -machen, tr. 1. 
skaffa, släppa ned. 2. nedgöra. -mähen, ir. 


Niednagel, ar. 


Niefslibrauch, m. nyttjande(rätt). 


— Nipferd 


.. nedmäja. -metzein, tr. nedhugga, nedsabla. 
:»reilsen, tr. slita, rifva ned, förstöra. -rei- 


tsn, ir. rida ned, öfver ända. -rennen, tr. 
stöta omkull. -rollen, itr. s. rulla ned. -sä- 
bein, ir. nedsabla.. -schieisen, I. ir. skjuta 


‚ned. I. itr. s. störta, slå ned. schlag, m. 1. - 
 slag nedåt; nedsänkande; fall; nederbörd.. 


2. kem. fällning. -schlagen, I. tr. slå ned, 


.. sänka, fälla, slå till marken, undertrycka, 
besegra, nedslå, böja. II. ür. s. slå ned, 


falla ned; afsätta sig. -schlucken, tr. svälja 
ned. -schmeilsen, tr. F kasta ned. -schmet- 
tern, tr. slå till marken, krossa, förkrossa. 
-schreibea, tr. nedskrifva. -sehen, itr. A. se 
ned. -senden, ir. nedsända. -senken, ir. sän- 
ka (ned). -setzen, tr. sätta ned. -singen, ir. 
i sång öfverträffa. -sinken, ir. s. sjunka 


. ned. -sitzen, ir. AR. o. 8. samt tr. sitta ned, 


«sprechen, tr. nedtysta. -stämmig, a. läg- 
stammig. -stechen, ir. sticka ned. -steigen, 
itr. s. stiga ned. -stelsen, I. ir. nedstöta. II. 
ür. 8. slå ned på -strecken, L tr. slå till 
marken. II. rf. sträcka ut sig, lägga sig. 
«streichen, tr. stryka ned. -sirömen, itr. a 
strömma ned. -sturz, m. nedstörtande, fall. 


-stürzen, tr. o. itr. s. störta ned. -tracht, /. 


= Niederträchtigkeit. -trächtig, a. nedrig, 
gemen. -trächtigkeit, /. nedrighet, gemen- 
het. -treten, ir. trampa ned, -trinken, tr. 
besegra i dryckjom. -ung, /. dalsänkning, 
sidländ mark, lågland, däld. -wärts, adv. 
nedåt. -werfen, tr. kasta ned, öfverända. 
zeichnen, ir. nedskrifva, uppteckna. -zie- 
hen, tr. draga ned. 


niedlich, a. nätt, treflig, prydlig, söt. -keit, f.. 


nätthet m. m. se föreg. 
1. i köttet fastsittande nagel- 
splittra. 2. nagelrot, 


niedrig, a. låg; ringa. wer stellen: ställa, 
fytta ned. 


On, sv. = erniedrigen. -keit, f. 
låghet, ringhet. 


nlegesehen, a. aldrig förr sedd. 
nlellieren, sv. tr. niellera. 
niellmäls, adv. aldrig. -mand, gen. -[ejs, dat. “em. 


o. [en], ack. -[en], 0, obest. pron. m. ingen. 


Niere, -n, /. njure. -nbraten, m. njurstek. - 


fett, n. njurtalg. -nförmig, a. njurformig. -n- 
krankheit, /., -nieiden, -nweh, n. njurlidande.. 


nieslien, sv. itr. å. nysa. -mittel, n. nysmedel.. 


-pulver, n. nyspulver. 

-braucher- 
(in), m. (f.) en som har nyttjanderätt. 
-brauchsrecht, n. nyttjanderätt. -nutzer = 
Niefsbraucher. -nutzung = Nie/sbrauch. 


Nieswurz, 0, f. prustrot. 
Niet, -e, n. nitnagel. -@, -", /. nit i lotteri. -@N, 
. sv. tr. nita. -nagel, m. nitnagel. niet- und: 


nageliest, a. fästad med nitnaglar. 


Nihilist, -en, m., -In, -nen, f. nihilist. . 
Nil, -[e]s, 0, m. apr. Nilen. -plörd, n. pilbäst, 


flodhäet. 





itr. intransitivt, fl. refiegivt, sö. starkt, SV. svagt, IF. tramsitiyt verb. h. har Aaben, $. har sein till hjälpverb. 


nimmer 


nimmer, adv. 1. ej mera, 2. aldrig. -mehr, adr. 
aldrig (mera), jr nie o. nun. -mehrstag, m. F 
aldrig inträffande dag. -satt, I. a. aldrig 
mätt. II. -e, m. omättlig, glupsk person, 
storätare. -wiedersehen, n. Auf m! farväl 
för alltid! 

Nipp, -e, m., -8, -n, f. 1. läppjande, mun (full). 
Ein „chen thun: läppja. Drei chen Ka/- 
Jee: tre munnar kaffe. 2. pı. nipper. -en, 
sv. itr. h. o. tr. läppja (på). -sachen, pl. nip- 
per. -tisch, m. atenienn. 

nirgend[s], -wo, adv. ingenstädes. 

Nische, -n, f. nisch. 

Nistliel(n) se Nestel(n). -en, sv. itr. h. o rf. 
bygga bo (om figlar). -kasten, m. vant. dim. 
-kästchen, n. konstgjordt fägelbo. 

Nillveäu, -s,n. nivå. -ellierarbeit, f. nivellerings- 
arbete. -ellieren, sv. tr. nivellera, afväga, 
planera. -ellierung, /. nivellering. 

Nix, -e, m. näck. -blume, /. näckros. -®, -n, f. 
älfva. -enhaft, a. älflik. -In, «nen, f. älfva. 

nobel, a. nobel, förnäm, ädel. 

Nobiösse, 0, f. nobless, adel. 

noch, I. adv. 1. ännu, dessutom, ytterligare. 
a immer: ännu alltjämt, allt fortfarande, 
das fehlte nur „,! det fattades bara! m 
obendrein: till på köpet. 2. redan, t. ex. v 
am Tage seiner Ankunft: redan första da- 


gen, samma dag han kom. 3. = so: än så, 


t. ex. wäre er m so reich. II. konj. Weder 
el. nicht ... w hvarken 
adv. 1. en gång till, dubbelt. 2. = nochmals. 
-malig, a. ånyo inträffande, upprepad. -mäis, 
adv. ännu en gång. 

Nock, -e, n., -@, -n, f. sjö. nock. 

Nomädlle, -n, m. nomad. -enhaft, -Isch, a. no- 


madlik, nomadisk, kringvandrande. -isieren,. 


sv. itr. h. nomadisera, föra ett kringvan- 
drande lif. 

Nomllenklatur, -en, f. namnförteckning. -Inäl- 
betrag, m. nominelt belopp. -Inälwört[h], m. 
nominelt värde. 

None, -n, f. 1. nionde timmen; bön vid ni- 
onde timmen. 2. non& i romerska kalendern. 
Nonne, -2, /. aim. t, nunna. -nhaft, a. nunne- 
lik, klosterlik. -nkiöster, n. nunnekloster. 


Nonsens, -[es], -e, m. nonsens, dumhet, galen- 


skap. 

Noppe, -%, /. nopp, noppa. -N, sv. tr. noppa. 

Nord, -[els, 0, -en, 0, m. 1. nord, norr. Nach 
el. gen w åt norr. 2. nordanvind. -gegend, 
f. nordlig trakt. -Isch, a. nordisk. -kaper, 
m. 2001. nordkapare (Balena glacialis). -land, 
n. 1. nordanland. 2. npr. Norrland. -länder- 
(in), m. (f.) 1. nordbo. 2. norrlänning, norr- 
ländska. 

nördlich, a. nordlig. 

Nordlicht, n. norrsken. 

Nördling, -e, m. nordbo. 

Nordlimann, m. nordbo. -öst[en], m. nordost. 
-östlich, a. nordostlig. -Östwind, m. nordost- 


vo föregående uppslagsord. 


... ej häller. -mal,' 


343 


nn nn nn 


— Notifikation 
vind. -pol, m. nordpol. -polfahrt, f. nord- 
polsfärd. -polfahrer, m. nordpolsfarare. -$60, 
f. npr. Die a Nordsjön. -stern, m. Der A 
nordstjärnan. -wärts, adv. åt norr. -wöst[en], 
m. nordväst. -wöstlich, a, nordvästlig. -wöst- 
wind, m. nordvästvind. | 

Nörgel- se Nergel-. 

Norm, -en, f. norm, regel. -äl, a. normal, re- 
gelbunden. -äimäls, n. normalmätt, likare- 
mått. -älspurig, a. som har normal spär- 
vidd; bredspärig. -Ältracht, /. normaldrägt, 
i sht jägerdrägt. -andie, 0, f. npr. Norman- 
die. -änne, -n, m. 1. normand. 2. norrman. 
3. nordman. -ännisch, a. 1. normandisk. 2. 
norsk, norrmännens, 8. nordisk, nordmän- 
nens. -ieren, sv. tr. reglera, rätta efter ngt. 

Norne, -n, /. norna. 

Norwäglien, -s, 0, n. npr. Norge. -er, -, m. nörr- 
man. -erin, -nen, f. norska. -isch, I. a. norsk. 
II. n. norska, jtr deutsch. 

Nörz, -e, m. zool. flodiller (Mustela lutreola). 

Not, -e t, f. 1. nöd. Im Falle der w i nödens 
stund, etw. ist m e. von Nöten: ngt är af 

"nöden, mit genauer eı. harter ei. knapper a 
med knapp nöd. 2. särskilda fall. Schwere a 
a) fallandesot, b) svordom. ugf. fan anamma! 
viele ei. seine liebe m haben zu: hafva svårt, 
hafva all möda att, med största svärighet 
göra ngt, ich habe m alles unterzubringen: jag 
har svårt att få plats för allt, es kat =, 
dafs: det sitter åt, att, es hat keine wm mit 
uns: det har ingen fara med oss; es thut av 
dafs: det är nödvändigt att, es thäten, 
ich ginge selbst hin: det vore bäst, att jag 
ginge dit själf, ohne m utan tvång, utan 
tvingande Skäl, über av .mer än nödvändigt är, 
zur a i nödfull. -&, -s, f. nota, räkning. 
-abilitåt, -en, f. notabilitet. -år, -e, m. no- 
tarie. -arlåt, -e, n. notaries befattning, no- 
tariat. -arléll, a. notarial-. -bau, m. provi- 
sorisk byggnad. -behelf, m. nödhjälp, nöd- 
fallsmedel. -brücke, f. provisorisk bro, nöd- 
bro. -brunnen, m. reservkälla, källa för nöd- 
fall. -dienst, m. tvungen tjänst. -drang, m. 
tvingande nödvändighet. -durft, f. nödtorft; 
tarf. -dürftig, a. nödtorftig; torftig. -dürf- 
tigkeit, ‚/. torftighet. -6, -n, f. aim. }, 1. nota. 
2. not. 3. = Banknote. -eimer, m. brandäm- 
bar. -enfeder, f. penna att skrifva noter 
med. -enhandiung, /. musikhandel. -enmappe, 
f. notportfölj. -enpult, n. notpulpet, not- 
ställare. -enschlüssel, m. mus. klav. -enstim- 
me, f. mus. musikstämma. -fall, m. nödfall. 
-folglich, a. med nödvändighet följande. -ge- 
drungen, a. nödtvungen. -gesetz, n. tvängs- 
lag. -groschen, m. nödpenning, -skilling, 
-styfver. -h se Not. -heifer, m. hjälpare i 
nöden. 

nöthig se nötig. 

notllieren, sv. tr. notera, anteckna. -ierung, f. 

notering. -ifikatiön, -en, f. tillkännagifvande, 


* äkta sms. Ö saknar plur. I har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


notifizieren — 


meddelande. -ifizieren, sv. tr. tillkännagif- 
va, meddela. 

nötig, a. nödvändig, erforderlig. Ich habe etw. 
Av el. mir thut etw. w jag behöfver ngt. -en, 
sv. tr. nödga, truga. Lassen Sie sich nicht 
mw låt ej be es, krusa ej. -keit, f. nödvän- 
dighet, erforderlighet. -ung, f. nödgande, 
trugande. 

Notiz, -en, f. 1. notis. 2. anteckning. 

Nötljahr, 2. nödär, missväxtår. -leidend, a. 
nödlidande. -mittel, n. nödfallsmedel. -na- 
gel, m. spik som begagnas i brist på en 
bättre; via. = Notbehelf. 

netörisch, a. notorisk, allmänt bekant. 

Nötlipfennig, m. = Notgroschen. -reif, a. mog- 
nad utan att vara fullt utvecklad. mes 
Korn: slösäd. -schrei, m. nödrop. -stall, m. 
1. provisoriskt stall. 2. nödstall, nödspilta. 
-stand, m. tillstånd ar allmän nöd. -taufen,* tr. 
döpa med nöddop. -wehr, f. nödvärn. -wen- 
dig, a. nödvändig. -wendigkelt, /. nödvän- 
dighet. -werk, n. 1. nödvändig sak. 2. nöd- 
fallsutväg. -zeichen, n. nödsignal. -zwang, 
m. 1. nödtväng. 2. väldtägt. -zwängen,* tr. 
med väld tvinga; väldtaga. 

‚Novllölle, -n, f. novell. -ellist, -en, m. novell- 
författare. -émber, -, m. november. -Ität, 
-en, f. ngt nytt, nyhet, nouveaute. iz[e], 
-en, m., "128, -n, f. novis. 

nu, I. itj. nå, jfr na. II. oböjl. n. o. m. nu. Im u 
i ett nu. 

nubisch, a. nubisk. 

nüchtern, a. nykter; mättlig; oförvillad, för- 
ständig; prosaisk, fadd, kälkborgerlig; fadd, 
smaklös. Mit wem Magen: på fastande ma- 
ge. -heit, f. nykterhet m. m. se föreg. 

Nicke, -n, f. nyck. 

Nudliel, -n, /. 1. makaron, nudel, vermicell. 
2. deg att göda fjäderfä med. -ein, sv. tr. 
göda fjäderrtu med degbällar; vıa. fullproppa 
(med mat). -elung, ‚/. -itåt, -en, /. nuditet, 
nakenhet; blottad kroppsdel. 

null, I. a. (utan komparation) 1. noll. 2. värdelös, 
innehållslös, betydelselös. Für m und nich- 
tig erklären: förklara ogiltig, upphäfva, 
annulera. II. -en, f. nolla. 

numllerieren, sv. tr. numrera. -erierung, f. num- 
rering. -érisch, a. 1. uttryckt i siffror, sif- 
fer-, t.ex. we Gleichung: sifferekvation. 2. 
numerisk. -mer, -n, /. nummer. 

nüön, I. adv. 1. nu. m und nimmermehr: al- 
drig någonsin. 2. nå, t ex. m, das gestehe 
ich: nå, det må jag säga. nnd? m und? 
och sen? 3, ofta oöfversatt, t. ex. er mag av koni- 
men oder nicht: han må komma eller ej. 
U. ij. « vw! nå nå! sakta i backarne! m 
los! välan! gå på! III. konj. nu dä, då nu, 





nymphenhaft 


t.ex. m du mich kennst: nu då du eı. dä du 
nu känner mig. -mehr (arr.- 2), adv. numera, 
hädanefter. -möhrig, a. nuvarande. 

Nuntillatur, -en, f. påflig beskickning. -us, -, 
“it el. ..ien, m. nuntie, päfligt sändebud. 

nür, adv. 1. blott, endast, bara. 2. Wer av 
hvem än, was m hvad än, wo m hvarhälst 
än. 8. särskilda fall. Er mag mw gehen: han 
kan gärna få gå, wie kommt er m hierher? 
hur kan han väl ha kommit hit? was sollen 
wir m sagen? hvad skola vi väl säga? ons 
oöfversatt, t. ex. so viel ich m kann: så mycket 
jag förmär. | 

Nuls, -e +, /. nöt, vanı. valnöt. -baum, m. val- 
nötsträd. -baumen, a. af valnöt(strä), val- 
nöts-. -beize, /. valnötsbeta. -braun, a. val- 
nötsbrun. -gebüsch, n. hasselbuskar, -skog. 
-häher, * -heher, m. zooı. nötkräka, -holz, n. 
valnötsträ. -knacker, ım. nötknäppare. -stau- 
de, /., -strauch, m. hasselbuske. 

Nüster, -n, /. näsbort i sht på (faysande) hästar. "My 
sv. itr. h. vädra. 

Nut[h][e], -er, /. spänt. -en, sv. tr. spänta. 

nutschen, sv. tr. o. itr. k. suga. 

nutz, I. ur. nütz, a. nyttig, gagnelig. Das ist 
zu nichts w det gagnar till intet. II. -es, 0, 
m. gagn. Sich etw. zu me machen: draga 
nytta af, begagna sig af ngt. -anwendung, 
J. praktisk användning. -bär, a. nyttig, an- 
vändbar, inkomstbringande. -barkelt, /. nyt- 
tighet, användbarhet, nytta, gagn. -barma- 
chung, f. användande. -baum, m. träd hvars 
virke kan begagnas till snickring eı. tim- 
ring. -bringend, a. gagnelig, inkomstbrin- 
gande. -en, &) -s, 0, m. nytta, gagn, fördel, 
vinst. m aus etw. ziehen: draga nytta af 
ngt. b) vanı. nützen, sv. I. itr. h. gagna, vara 
nyttig, zu etw.: till ngt, jm: (för) ngn. II. 
tr. begagna, använda, begagna sig af. -gar- 
ten, m. köksträdgård. -haft = nützlich. -heiz, 
n. slöjdvirke, jr Nutzbaum. 

nützlich, a. nyttig, gagnelig. -keit, /. nytta, 
nyttighet. -keitsrücksicht, /. nyttighetshän- 
syn. -keitssystem, n. nyttighetssystem, uti- 
litarism. 

nutziilos, a. gagnlös, onyttig. -losigkelt, f. 
gagnlöshet. -nielsen,* tr. uppbära inkom- 
sten af, hafva nyttjanderätt till. -nieiser, 
-,.nı., -nlelserin, -nen, f. en som uppbär in- 
komsten ar, har nyttjanderätten tin ngt. -Ni®- 
(sung, f. nyttjanderätt. -reich, a. mycket 
nyttig, gagnelig. 

Nutzung, /. 1. begagnande, användande. 2. 
afkastning, vinst, inkomst. -srecht, ». nytt- 
janderätt. -swört[h], m. (värdet af) en Akers 
afkastning. 

Nymphe, -n, /. nymf. -nhaft, a. nymflik. 


ür. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, 8V. svagt, [7. transitirt verb. Åh. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


e, itj. 1. o, ack, ve. m, da/s er doch bald 
käme! ack, måtte han snart komma! 2. 8. 
w freilich! ja visst! m doch! jo visst! helt 
säkert! vu nicht doch! icke så! ack nej! 

Oäse, -n, f. oas. 

ob, I. kon). om, huruvida. Als m som om, 
liksom om, a auch: om också, om än. Na 
u! det var en fråga, det! mzuipt. Av er wohl 
wiederkommt ? månne han kommer tillbaka? 
u. prep. med dat., gen. o. K ack. öfver, på andra 
sidan om; genom, för skull. III. adv. ofvan, 
numera brukl. blott I sms. 

Öbacht, 0, f. akt; skydd, beskydd, vård. Etw. 
in av nehmen: taga ngt i sin vård, om händer. 

ebllangezogen, -bemeldet, -benannt, -berührt, -be- 
sägt = oberwähnt. -dach, n. tak (öfver huf- 
vudet), tillflykt, hem. -dachlos, a. hemlös. 
-dachlosigkeit, /. hemlöshet. -duzieren, sv. 
tr. obducera. -ediénz, -en, f. lydnad. -elisk, 
-en, m. obelisk. 

oben, adv. uppe, uppepå, ofvan, ofvanpå. Von 
a uppifrån, nach m uppåt, jn von w herab 
ansehen: se ned på ngn, jn von m herab 
behandeln: behandla ngn högdraget, med 
nedlätenhet. Das m det öfre, det höga, 
däruppe. -&åb, adv. uppifrån, från ytan. — 
schöpfen: ösa af. -ån, adv. öfverst, främst. 
-åuf, adv. öfverst, ofvanpä, på ytan. m sein: 
vara vid godt mod, i goda omständigheter, 
morsk. -åus, adv. m wollen: syfta högt, 
vilja flyga högre än vingarne bära. -benaant, 
a. ofvannämd. -dräuf, adv. ofvanpä, öfverst. 
-[dr]éin, adv. till på köpet. -erwähnt, a. of- 
vannämd. -hin, adv. ytligt, lätt. -hinaus = 
obenaus. -werk, n. sjö. den ofvan vattenytan 
belägna delen af ett fartyg. 

ober, a. öfre, st: öfverst. Die wen Klassen, 
Stände: de högre klasserna, ständen, mein 
wer: min förman, principal, chef. Der ne 
eines Ordens: en ordens stormästare, der 
eve des Klosters: klostrets föreståndare, 
abbot, prior. — Ober bildar talrika sms., hvilka i 
allmb. öfversättas med ÖfVer-, t. ex. -arm, m. Öf- 
verarm, -aufseher, m. öfveruppsyningsman, 
-bau, m. öfverbyggnad, -beiehl, m. öfverbe- 
fäl, m. fl. Några särskilda fall anföras här nedan. "bett, 
n. täcke. -deutsch, a. sydtysk. -deutschland, 
n. npr. Sydtyskland. -faul, a. genomrutten. 
-flächo, /. yta. -flächlich, a. ytlig. -flächlich- 
keit, /. ytlighet. -gewalt, f. herravälde. 
-halb, prep. med gen. o. X dat. ofvanför, öfver, 
uppöfver. -hand, /. 1. handlofve. 2. han- 
dens yttersida. 8. öfverhand, företräde, öf- 
vertag, öfverlägsenhet, öfvermakt. -homd[e], 
n. yttre skjorta; nattkappa, chemisett. -hem- 
deneinsatz, m. skjortbrös. -herrlich, a. su- 


———————ä———ee emo On LL. 


Obsthüter 





verän, herskare-, furstlig, konungslig. -herr- 
lichkeit, /. egenskap af suverän, herravälde. 
-herrschaft, /. herravälde. -holz, n. 1. hög- 
stammiga träd. 2. grenar. -irdisch, a. före- 
kommande öfver jorden, på jordens yta. 
-kopf, m. öfre delen af bufvudet. -land, n. 
högre beläget land, högland. -lehrer, m. 
lektor, öfverlärare. -pfarrer, -prediger, m. 
förste präst via eo kyrka; prost. -priester, a. 
öfverstepräst. -priesterlich, a. öfversteprä- 
sterlig. -prima, /. öfre sjunde, öfversta 
klassen i ett läroverk. -primaner, m. lärjunge i 
högsta klassen. -rock, m. hos man: rock, öf- 
verrock, ytterrock ; hos kvinnor: klädningskjol 
I mots. till underkläderna. -$Chlächtig, -schlägig, a. 
som drifves med öfverfall. we Mäkle: öf- 
verfallskvarn. -schule, /. högre skola. -st, 
-en, m. öfverste. -steuermann, m. förste styr- 
man. -stube, /. vindskammare, F bua. hjär- 
nan. -tasse, /. kopp. -vorsteher, m. förste 
föreståndare, öfverdirektör. 

oberwähnt, a. ofvannänıd, ofvanstäende. 

oberliwärts, adv. uppåt. -wasser, n. öfverfall. 
Bild. Av haben: ha öfverhand, vara öfverläg- 
sen. -welt, /. öfre Världen i mots. till underjorden. 

oberzählt = oberwähnt. 

Oberzeug, n. öfvertyg. 

obgleich, konj. ehuru, ehuruväl, fastän. 

Obhut, 0, f. beskydd, beskärm. 

obig, a. ofvanstäende, ofvannämd. 

Oblljökt, -e, n. objekt. -jektiv, a. objektiv. -jek- 
tivität, 0, f. objektivitet. -låte, -n, f. oblat. 
-liegen, itr. h. 1. egna sig åt, t. ex. einem 
Werke. 2. åligga. -liegenhelt, /. åliggande. 
-ligatérisch, a. obligatorisk. -ligieren, sv. tr. 
förbinda, förpligta. -löng, a. aflång. -löngum, 
-[s], ..ga ei. ..gen, n. mat. rektangel. -mann, 
-er ty m. 1. förman, uppsyningsman. 3. öf- 
verman. 8. öfverdomare, skiljedomare. -66, 
en, f. oboe. | 

Öbrigkeit, /f. öfverhet; höga vederbörande. 
-lich, a. utgående från öfverheten, öfver- 
hets-, öfverhetens. 

Obrist se Oberst. 

oblischön, konj. ehuruväl. -scön, a. oanstän- 
dig. -séquien, pl. likbegängelse. -servånz, 
-en, f. 1. häfdvunnen sed, bruk. 2. ordens- 
regel. -servatiön, -en, /. iakttagelse. -serva- 
törlum, -[s], .ien, n. observatorium. -siegen, 
itr. hk. besegra, segra öfver, jm: ngn. 

Öbst, -[e]s, 0, n. frukt. -bau, m. fruktodling. 
-brecher, m. äpplehäf. . 

obstehend = oberwähnt. 

öbstlien, sv. itr. h. skörda frukt. -er = Öbstler. 
-frau, f. fruktmänglerska. -hüter, m. frukt- 
vaktare, trädgärdsvaktare, 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ü saknar plur. } har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Öbstler 


Öbstler, m. 1. frukthandlare. 2. fruktvaktare. 


346 


öhren 


trasigt ställe. -kundig, a. allmänt bekant, 


Öbstilmost, m. ojäst fruktvin. -pflanzung, f. | känd. -kundigkelt, f. allmän kännedom. -$te- 


fruktträdsplantering. -zucht, f. fruktodling. 
obllwalten, itr. å. 1. vara herre, herska, einem 
Dinge: öfver en sak. 2. vara förhanden, 
äga rum, närvara. -wöhl, -zwär = obyleich. 
Occidént (arv. £--), -[e]s, 0, m. väster, okcident. 
-älisch, a. västerländsk. 
occupierilen, sv. tr. ockupera. -ung, f. ocku- 
pering. | 
Oceån (urr.2--), -e, m. Ocean. -isch, a. ocenn-, 
på ei. i oceanen. -len, n. npr. Australien. 
Ocher se Ocker. | 
Ochs[e], -en, m. oxe. -en, sv. = büffeln. 
Ochsenliauge, n. oxöge. -dumm, a. dum som 
en oxe. -haft, a. oxlik, ox-, plump, dum. 
Junge, -knecht, m. oxdräng, ladugärdsdräng. 
-mälsig = ochsig. -post, f. F långsam post. 
-stail, m. oxstall, fähus. -tour, f. F Nach der 
av efter tjänsteär. -treiber, m. oxdrifvare. 
-zücht[1]er, m. en som uppföder oxar. 


Ochsller = Büffer. -ig, a. F 1. = ochsenhaft. 


2. ofantlig, kolossal. 

Ocker, -s, 0, m. ockra. : 

Ootroi, -[s], -s, m. o. 5. oktroj. 

ectroyieren, sv. tr. oktrojera. 

Odlialiske, -n, f. odalisk. -@, -n, f. ode. 

öde, I. a. öde, obebodd, ensam. II. -n, f. 1. 
ensamhet, tomhet. 2. ödemark. 

Odem, poet. = Atem. 

Ödenél, -en, f. ödemark. 

oder, konj. eller. 

Odermennig, -e, m. bot. småborre (Agrimonia). 

odids, a. förhatlig. 

Ofen, -}, m. aim. Öfchen, Öfl[eJlein, ugn, spis, 
kakelugn, kamin. -bank, /. episelbänk. -bru- 
der, m. Ofenhocker. -gabel, /. eldgaffel. 
«hörd, m. kakelugn(söppning). -hocker(in), 
m. (f.) en som sitter i spiselvrän, stuggris, 
askunge. -kachel, f. kakelugnskakel. -krük- 
ke, f. ugneraka. -loch,n. ugnsöppning. -plat- 
te, f. spiselhäll. -rohr, n., -röhre, f. 1. ka- 
kelugnsrör. 2. kakelugnsnisch. -ruls, m. 
ugnesot, kakelugnssot. -schaufel, -schippe, 
‚f. eldskyffel. -schirm, m. eldskärm. -setzer, 
m. kakelugnsmakare. -sitzer = Ofenhocker. 
-wisch, -wischor, m. ugnskvast. 

offen, a. 1. öppen. m heraus: utan omsvep, 
a mit der Sprache herausgehen: tala öp- 
pet, m zu Tage hegen: ligga i öppen dag, 
auf wer That: på bar gärning, we Kasse 
bei jm haben: få så mycket pengar man 
vill af ngn. 2. vakant, ledig; tom. -bär (. 
--£), a. uppenbar. 

öffenbär, a. möjlig att öppna. 

offenbärlien, sv. tr. uppenbara, yppa. Jm sein 
Herz a. sich jm m utgjuta sitt hjärta för 
ngn. -er, -, m. uppenbarare. -ung, f. uppen- 
barelse. 

Offenilheit, /. öpperhet. -herzig, a. öppenhjär- 
tig. -herzigkeit, f. öppenhjärtighet; F hål, 


hend, a. öppen; gapande. - 

öffentlich, a. offentlig. Auf wer Stra/fse: på 
öppen gata. -keit, /. 1. offentlighet. An die 
w treten: träda ut i det offentliga lifvet. 2. 
offentlig handling. 

Oftllörte, -n, f. anbud, offert. -Izlånt, -en, m. 
1. isgre tjänsteman. 2. officiant, tjänstgöran- 
de präst. -Izi6ll, a. officiell. -Izier, -e, m. of- 
ficer. -izin, -en, f. officin, verkstad, boktryc- 
keri, apotek. -Izlös, a. 1. tjänstaktig, tjänst- 
villig. 2. officiös. -izlum, -[s], ..ien, n. älig- 
gande, pligt. 

öffnlien, sv. I. tr. o. itr. kh. öppna. Eine Fla- 
sche m draga upp en butelj, jm die Wege 
av bereda utvägar för ngn. U. rf. öppna 
sig, öppnas. -er, -, m., -erin, -nen, f. en 
som öppnar. -ung, /. 1. öppnande. 2. öpp- 
ning, mynning, ingång. i 


‘oft, öft[r]er, öftefr]st o. oftest, a. ofta före- 


kommande, vanlig; vant. adv. Ofta, många 
gånger. Wie m ist 3 in 6 enthalten: hur 
många gånger går 31 6? so m du kommst: 
när du kommer, so vw ich auch kommen mag: 
när hälst jag än må komma. Zum et. des 
öftern = öfters. | 

öfter[s], adv. då och då, allt emellanåt, ej så 
sällan, ganska ofta. 

oftimalig, a. ofta upprepad. -mäls, adv. ofta, 
många gånger. 

oh = o. 

Oheim, -e, m. onkel, farbror, morbror. 

Ohm, I. -[e]s eı. -en, -e, m. = föreg. II. -e, m. o. 
n., -e[n], f. aim. }, åra. -en, sv. tr. justera 
kubikmätt. 

ohnlie, I. prep. mea ack. Utan. Kılipı. es ist nicht 
av det är ej så utan, sie ist schmuck, aber 
die andern sind auch nicht m hon är vac- 
ker, men de andra äro ej häller så dumma, 
så fula. II. konj. m dafs, w zu: utan att. 
-edas, -edöm, -edies, adv. dessutom, för öf- 
rigt. -eglelchen, a. utan like. -ehin = okne- 

" das. -ehoso, m. F åanskulott. -erachtet se 
ungeachtet. -esorge, m. sorglös, glad fyr. 
-gefähr se ungefähr. -macht, -en, /. vanmakt; 
svimning. -mächtig, a. vanmäktig, afsvim- 


mad. 

ohö, itj. ähä, håhå. 

Ohr, -[e]s, -en, n. aim. }, öra. Bis ans vw errö- 
ten: rodna uppöfver öronen, sich aufs m 
legen: lägga sig att sofva, sich etw. hinters 
w schreiben: lägga ngt på minnet, einen 
Schalk eı. es hinter den wen haben: hafva 
en räf bakom öÖrat, eins übers m kriegen: 
få ett slag på örat, sich die Welt um die 
wen schlagen: se sig omkring i världen, 
etw. zu wen nehmen: lägga märke till ngt. 

Ohr, -e, RN. Öga på nålar, hammare m. m., Ögla, öra, 
handtag. 

ohren, öhren, sv. tr. 1. förse med öron, vanl. 


itr. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SU. svagt, [7. transitivt verb. Rh: har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


blott part. geohrt, yeährt = ohrig. 9. förse 

med ögla m. m. se Ohr. 

. Ohrenlibeichte, f. öronbikt. .bläser(in), m. (f.) 
(öron)tasslare.. -bläserei, f. tissel och tas- 
sel. -brausen, x. öronbrusning. -diener, m 
smickrare..-kitzel, m. ngt som smeker örat; 
.smicker. -klappe, /.. örflik, örlapp på nattar, 

- mössor. >klingen, n. ringning för öronen. -lel- 
den, n. öronlidande. -reilsen, sn. örspräng. 
-sausen, n. öronsusning. -schmalz, n. örvax. 
-schmaus, m. öronfägnad. -schmerz, m., -weh, 
n. ondt i öronen. -zeuge, m. öronvittne. 
-zwang, m. örsprång. 


Ohrlleule, f. hornuggla. -feige, /. örfil. -folgen, 


sv. tr. örfila (upp). -gehänge, -gehonk, -ge- 
schmeide, n. örhänge. -höhle, /. öronhäla. 
-ig, öhrig, a. försedd med öron, vanl. i ams., 
t. ex. Jangm längörad, längörig. -läppchen, 
n. örsnibb. 

Öhrling, -e, m. tvestjärt. 

Ohrliiöttel, m. örslef. -muschel, f. örmusela. 
-ring, m. örring. -wurm, m. tvestjärt. -zer- 
reilsend, a. öronslitande. 

Öhse se Öse. okk- se occ-. 

Ökondm, -en, m. 1. ekonom. 2. landtbrukare. 
-je, -[e]n, /. 1. ekonomi, hushållning, spar- 
samhet. 2. landtbruk. -isch, a. 1. ekono- 
misk, hushällsaktig, sparsam. 2. landtbruke-. 

Oktäv, -e, n. oktav(format). -&, -s el. ..ven, f. 
åttonde klassen uppifrån (vanl. förskolans andra 
klass). -0, "AR, f. mus. Oktav. 

Oktöber, -, m. oktober. 

Oktro- se Octro-. 

Okullli, -[s], -[s], m. 8:e söndagen i fastan. 
-ieren, sv. tr. okulera. -ierrais, n. ympkvist. 
-jerung, f. okulering. -ist, -en,m. ögonläkare. 

ökumönisch, a. ekumenisk. 

ö. L. förkortn. = Östliche Länge. | 

Öl, -e, n. olja. Bila. m ins Feuer giefsen: gjuta 
olja på elden. -baum, m. oljeträd, olivträd. 
-bäumen, a. af olivträ, oliv-. -beere, f. oliv. 
-behälter, m. oljehus. ‚berg, m. med oliver 
beväxt bärg, olivplantering; t sht npr. Oljo- 
bärget. -bild, ». oljefärgstafla. -blatt, n. oliv- 
blad. -druck, m. oljetryck. 

Olelländer, -, m. nerium. -äster, -, m. oleaster, 
vild olivbuske. 

ölllen, sv. tr. olja, smörja med olja. -farbe, f. 
oljefärg. -garten, m. olivträdgärd, olivplan- 
tering. -gemälde, 2. oljemålning. -geschmack, 
m. oljaktig smak. -götze, m. F latmask, 
klots, träskalle. -icht, -Ig, a. oljig, oljaktig. 

Oligarchie, -[e]n, f£. oligarki, fåvälde. 

Öligkeit, /. oljaktighet. 

Olive, -n, f. oliv. -nöl, n. olivolja. 

Ölkuchen, m. oljekaka. 

Olm, -e, m. zooı. olm (Proteus anguineus). 
Ölllmälerei, /. oljemålning. -mühle, f: .olje- 
kvarn, oljeslageri. -müller = Ölschläger. 
-ruls, m. lampsot. -schlägor, m. oljeslagare. 

-ung, ‚/. smörjelse. 


847 


— Ordensstand 

elympisch, a. olympisk. 
lzweig, m. olivkvist. 

Omllen, -[s], -s ev Omina, ». omen, förebud. 
-et, -3, 0, n. = Grumt. -Inds, a. ominös, be- 
tydelsefnll, olycksbådande. 

Omnibus, -[ses], -[se], m. omnibus. 

Onkel, -[s], m. onkel. -schaft, f. 1. egenskap 

- af onkel, farbrorskap. 2. samtige onklar. 

Onyx, -[es], -e, m. ONYX. 

opåk, a. ogenomskinlig. 

Opål, -e, m. opal. -Isieren, sv. itr. h. opalisera, 
hafva opalglans. 

Oper, -n, f. opera. -atöur, -e, m. operatör. 
-atiön, -en, f. operation. -ötte, -r, f. operett. 
-jeren, sv. ir. hk. o. tr. operera. »nbüch, n 
operatext. -nglas, n., -ngucker, m. opera- 
kikare. -nhaft, a. operaartad. -nhaus, n. 
opera(hus). -nsänger(in), m. (/.) operasän- 
gare (-erska). -ntoxt, m. operatext. 

Opfer, -, ». 1. offer, uppoffring. Zum u brin- 
gen: uppoffra. 2. kollekt; almosa, skärf. 
«or, -, m. offrare, offerpräst. -freudigkoit, /. 
(glad) offervillighet. -geld, ». penningeof- 
fer; kollekt. -hörd, m. altare. -n, sv. tr. o. 
:itr. h. 1. offra, uppoffra. ®. gifva (es. almo- 
sa), gifva en skärf. -schau, /. offertydning 
(spådom grundad på) beskådande af offerdjurs inälfvor. 
-schauer, m. offertydare. -steck, m. fattig- 
bössa. -tisch, m. offerbord, altare, altardisk. 

Opium, -s, 0, n. opium. 

Opplionönt, -en, m. opponent. -Onieren, sv. tr., 
itr. h.o.rfl. uppställa emot, opponera (sig). 
-ortün, a. läglig, lämplig. -ortunität, -en, f. 
lämplighet, lämpligt tillfälle, mottaglighet. 
-ositlön, -en, f. opposition, motstånd. 

optierlien, sv. str. k. välja, göra sitt val. -ung, f. 

Optliik, 0, f. optik. -Iker, -, -Ikus, -, -se eı. Op- 
tict, m. optiker. -Imåt, -en, m. optimat, ari- 
stokrat. -imist, -en, m. optimist. -Imistiseh, 
a. optimistisk. -Iön, -en, f. fritt val. -Isch, 
a. optisk. 

Opus, -, - el. Opera, n. opus, arbete, verk. 

Oräkol, -, n. orakel. -befragen, n., -einholung, 
f. orakels rädfrägande. -haft, -mälsig, a 
arukelmäsnig- -spruch, m. orakelsvar, -spräk. 

Oränge, I. -n, f. 1. pomerans. 2. apelsin. 3. 
orangeträd. I. oböj!. 9. orangegul. -farben, 
farbig, -geib, a. orangefärgad, -gul. -rie, 
«-[e]r, /. orangeri, växthus. 

Orang-Utäng, -s, m. orangutang. 

oratörliisch, «. oratorisk, talare-. 
„ten, n. 1. oratorium. 2. bönsal. 

Orchöstlier, -, n. orkester. -rieren, sv. tr. an- 
ordna för orkester. - 

Ordällen, pl. ordalier, gudsdom. 

Orden, -, m. orden. -sbrüderschaft, /. brödra- 

skap, orden(ssällekap). -sgelstliche(r), m. 

präst som är medlem af en andlig orden. 

-sgelübde, n. ordenslöfte. -sglied, n. ordens- 

medlem. -sschwester, /. ordenssyster, nun- 

na. -sstand, m. andliga ståndet, klosterlif. 


-lum, -[s], 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. ? har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukiiet. 


Ordenstracht — 


-stracht, /. ordensdrägt. -sverbröäderung, /. 
brödraskap. -szeichen, ». ordensmärke. -$- 
zucht, /. ordensdisciplin. 

ordentlich, a. 1. ordentlig. 2. ordinarie. 3. 
verklig, riktig. -kelt, f. ordentlighet. 

Ordlier, -n, f. order, befallning, uppdrag, be- 
ställning. -inåle, -[s], ..lia, n., -Inälzahl, f. 
ordningstal. -InÄr, a. ordinär, vanlig. -ina- 
riät, -e, n. klassföreständarskap i skolan. -Må- 
rium, -[s], ..ien,n. ordinarie utgiftsstat. -Ina- 
tidn,-en, f. 1. ordination, föreskrift. 2. präst- 
vigning. -inieren, sv. tr. 1. ordinera, före- 
skrifva. 2. prästviga. -inierung, /. 1. ordina- 
tion. 2. prästvigning. -nen, sv. tr. 1. ordna. 
2. disponera, förordna. -ner, -, m., -nerin, 
nen, f. ordnare, ordnarinna, organisatör. 

Ordnung, /. 1. ordnande. 2. ordning. Das fin- 
de ich ganz in der m det finner jag vara i 
sin ordning. 8. ordning, föreskrift, regle- 
mente, stadga. -sgemäls = ordnungsmä/sig. 
-slisbend, a. ordningsälskande. -slos, a. oor- 
dentlig. -smälsig, a. ordentlig, regelbunden, 
föreskrifven, luglig. -smälsigkeit, f. regel- 
bundenhet. -sruf, m. rop som kallar till 
ordningen. -sstrafe, /. disciplinärstraff. -s- 
widrig, a. stridande mot ordningen, mot 
disciplinen, olaglig. -swidrigkeit, /. brott 
mot ordningen. 

Ordonnänz, -en, /. 1. order, befallning. 2. mi. 
ordonnans. Auf mw sein: vara ordonnans. 

Ordre, -s, f. = Order. 

Orgän, -e, n. organ. -Isatiön, -en, f. organisa- 
tion. -Isätor, -s, ..oren, m. organisatör. -Isch, 
a. organisk. -Isierbär, a. möjlig att organi- 
sera. -Isieren, sv. tr. organisera. -Isierung, f. 
-ISMUS, -, ..men, m. organism. -ist, -en, m. 
organist. -istin, -nen, f. organistfru. 

Orgelläde, -n, f., -åt, -s, m. mandelimjölk. 

Orgel, -n, /. am. [}], orgel. Die m spielen: 
spela orgel. -bauer, m. orgelbyggare. -chor, 
m. o. n. orgelläktare. -6i, -en, f. orgelspel; 
positivspel; entonigt uppläsande. -gehläuse, 
n., kasten, m. orgelläda. -n, sv. tr. o. itr. h. 
spela på orgel, på positiv; ljuda, klinga, 
brusa, dåna; entonigt uppläsa, sjunga. Are- 
ter, m. orgeltrampare. -zug, m. orgelstämma. 

Orgie, -n, f. orgie. 

Oriönt, -[e]s, 0, m. orient, österland, östern. 
-äle, -n, m. österlänning. -ålin, -nen, f. öster- 
ländsk kvinna. -dllsch, a. österländsk. -alist, 
-en, m. orientalist. -ieren, sv. tr. o. rf. ori- 
entera (sig), göra (sig) hemmastadd. -ie- 
rung, ‚/. orientering. 

Original, I. -e, n. original. II. a. originell. 
-itåt, -en, f. originalitet, ursprunglighet, 
egendomlighet. -kopie, /. kopia efter origi- 
nalet. -werk, n. original. 

originöll, a. originell. 

Orkän, -e, m. orkan. -haft, -Isch, a. orkanlik. 

Orlog[s]iltlotte, /. örlogsflotta. -mann, -er +, 
m., -schiff, n. örlogsman, -fartyg. 


348 


= 
a 
. 
. 


— Ozean 

Ornamönt, -e, n. ornament, prydnad. -ieren, 
sv. tr. ornamentera, pryda. 

Ornät, -e, m. o. X n. ornat, ämbetsskrud. 

Ort, -e el. -er }, m. aim. }, 1. ort, ställe, plats, 
rum. Das ist hier am ne: det är här på sin 
plats, höheren mes: på högre ort, gehörigen 
wes: på vederbörligt ställe, hos vederbö- 
rande, meines wes: för min del. 2. X hörn, 
spets, kant, gräns, vinkel. An allen er. aller 
wen und Enden: på alla håll och kanter, 
öfverallt. . 

erthodöx, a. rättrogen, ortodox. 

Orthographie, -[e]n, /. rättskrifning, ortografi. 

örtlich, a. lokal, ort(3)-. keit, /. ort, lokal, 
terräng, trakt. 

Ortllolån, -e, m. ortolansparf. -sangabe, /. upp- 
gift på ställe(n). -sanwesead, a. närvarande. 
-sbehörde, /. lokal myndighet. -sheschaffen- 
heit, f. en orts beskaffenhet, natur. -sbeschrei- 
bung, /. ortbeskrifning, topografi. -scheft, 
f. ort, by, köping, stad. -sgedächtni[f]e, w. 
lokalsinne. -skenntni[f]s, f. lokalkännedom. 
-sveränderung, f. förändring af vistelseort. 

oscillieren, sv. itr. h. oscillera. 

Öse, -n, f. ögla, öga, öra. 

Osmän- = Ottoman-. 

Ost, -e, en, -s, 0, m. 1. ost, öster. 2. ostvind. 

Österliabend, m. påskafton. -ei, n. påskägg. 
-ieler, f. päskhögtid. -telertag, m. päskdag. 
Erster m päskdag, zweiter m annandag 
påsk. -fest, n. päskhögtid. -hase, m. päsk- 
hare som säges lägga päskäggen. -KOrZ6, f. påsk- 
ljus. -köchen, m. päskkaka, ı sht osyradt 
bröd hos judarne. -lamm, n. päsklam. 

österlich, a. päsklik, päsk-. 

Österlliuzel, f. vor. hällsrot (Aristolochia) 
-messe, /. 1. päskmässa. 2. päskmarknad. 
-monat, m. päskmänad. -R, -8, 0, 7.0. X m. o. 
f., ofta av. pl. påsk. . 

Österreich, -[e]s, 0, n. npr. Österrike. -er, -, 
m. österrikare. -erin, -nen, f. österrikiska. 
-Isch, a. österrikisk. 

Österliwoche, /. päskvecka. -zelt, f. påsktid. 

Ostligot[h]e, m. östgot. -indisch, a. ostindisk. 

östlich, a. östlig. 

Östreich = Österreich. 

ostilwärts, adv. ostvart. -wind, m. ostvind. -8666, 
f. npr. Die m Östersjön. 

Otter, -n, ‚f. aim. +, 1. atv. -, m. utter. 3. hugg- 
orm. -[n]brut, f., -[n]gezücht, n. ormyngel. 
Ottomänlie, -n, I. m. ottoman, turk. II. £. otto- 
man, turkisk hvilsoffa. -Isch, a. ottomansk, 

turkisk. 

Oubliötte, -n, f. (borg)fängelse, 

Ouvertüre, -n, f. mus. uvertyr. 

oväl, I. a. II. -e, n. oval. 

Ovatiön, -en, f. ovation, hyllning. 

Oxlihoft, -e [}], r. oxhufvud (mått. -få, -e, m. 
kem. oxid. -ydieren, sv. tr., itr. 5. o. rl. oxi- 
dera. -ydierung, f. oxidering. 

Ozeån se Ocean. 





ür. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, fr. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälpvorb. 


P — HI — Pandur 


P, vna. ein m vorschreiben: sätta p för. 
Paar, I. -e men som måttenhet +, %. dim. f, par. 
Ein mw guter Handschuhe kostet «a. ein m 


gute Handschuhe kosten zwei Mark. av und ! 


Av el. m bei m el. bei wen el. zu wer: Par Om 
par, parvis, 24 wen treiben: tvinga att ge 
med sig, drifva på flykten. II. a. 1. emnhö- 
hörande i Par, par-, t. ex. diese Handschuhe 
sind nicht av, we Flassen. 2. jämn. a und 
una spielen: spela udda och jämt. DI. 
obest. räkneord. par, t. ex. vor ein m Tagen 
war ich mit ein m guten Freunden dort, mit 
deinen m Thalern kommst du nicht weit. 
-blätterig, a. vor. parbladig. -en, sv. ir. eo rå. 
para (sig), hoppara, förena (sig) parvis. Ge- 
paart: a) parad, b) = paarig. -Ig, a. före- 
kommande parvis. -ung, /. parning. -weise, 
adv. parvis. zeit, /. parningstid. 

Pähst se Papst. 

Pacht, -en, f., -e [}], m. (arrende)kontrakt; 
arrende; arrendesumma. In m geben: ar- 
rendera bort, in mw nekmen : arrendera. -bär, 
a. som kan arrenderas. -bauer, m. arrenda- 
tor. -en, sv. tr. arrendera. -er, vanı. Pächter, 
-, m. arrendator. -erin, Pächterin, -nen, f. 
arrendatorska, arrendatorshustru. -geld, n. 
arrende(summa). -gut,n.arrendegärd, -hem- 
man. -herr, m. arrendegifvare, godsägare. 
-hof, m. = Pachtgut. -leute, pl. 1. arrenda- 
torer. 2. arrendator med hustru. -mann, m. 
arrendator. »ung, /. 1. arrende(rande). 2. 
arrendegärd. -weise, adv. på arrende. -zins, 
m. arrende(summa). 

pacifizierlien, sv. tr. lugna; bringa till lugn, 
bilägga tvistigheter, stifta fred i ett tand. 
-ung, /. lugnande. | 

Paciscliönt, -en, m. kontrahent, jfr följ. -ieren, 
sv. ir. h. sluta fred, försona sig, träffa af- 
tal, ingä förbund. 

Pack, I. -e [t}], m. o. 2. aim. }, packa, packe, 
bundt, paket, packning. Mit Sack und u 
med pick och pack. I. -[e]s, 0, ». pack, 
pöbel. Hack und a kreti och pleti. -ån, -s, 
m. F griphummer. -bindfaden, m. packträd, 
segelgarn. -els, n. packis. -en, &) -, m. pac- 
ke, packa. b) sv. I. tr. 1. packa. 8. hugga 
tag i, gripa, taga, öfverväldiga. Das Buch 
packt: boken är gripande. II. rl. packa sig 
i väg. -er, -, m. 1. packkarl. 2. jus. hund 
som griper villebrädet. -er6i, -en, f. pac- 
kande, packning. ” 

Päckerél, -en, f. 1. packning. 2. paket(gods). 

Packliesel, m. packåsna. -öt se Paket. -tals, n. 
fat, fastage. -haus, n., -hof, m. packhus, ma- 
gasin. -kammer, f, packrum, -bod; bagage- 
rum. -knecht, m. packkarl. -lack, m. pack- 


3 


lack. -laken, -leinen, n., -leinwand, /., -linnen, 
n. packlakan, -duk, -Järft. -meister, m. före- 
ståndare för bagage- e. pakettransport. 
-nadel, /. packnäl. -papier, n. pack-, kardus-- 
papper. -pförd, n. packhäst. -raum, m. pack- 
rum, -bod; bagagerum. -sattel, m. packsa- 
del. -scheit, -stock, m. packkäpp. -träger, m. 
bärare, stadsbud. -tüch, ». packduk. -ung, 
f. packning. -wagen, m. pack-, frakt-, tross- 
vagn. -weise, adv. i packor, packvis. -zeug, 
». packväf. 

Pädagög, -en, m. pedagog. -lum, -[s], ..ien, x. 
pedagogium, uppfostringsanstalt, skola med 
inackordering. 

paddeln, sv. str. A. paddla. 

paff, I. itj. paff. II. -e, m. 1. knall, skott. 2. 
utblåsning af tobaksrök, rökhvirfvel. 

Pättchen se Beffchen. 

paifen, sv. itr. Ah. o. tr. 1. knalla, säga paff; 
skjuta. 2. bläsa ut tobaksrök, bolma. 

Paglie, -n, m. page. -iInieren, sv. tr. paginera. 
-inierung, ‚/. -öde, -n, /. pagod. -ödenhaft, a. 
pagodlik, pagodartad. 

pah, :tj. bah. 

Pair, -s, m. pär. 

Paköt, -e, ». paket. -beförderung, f. paketbe- 
fordran. -begleitadresse, /. paketadress. 

Pakt, -[e]s -e[n], m. paktum, öfverenskom- 
melse, aftal, förbund, fördrag. -ieren, sv. 
ir. o. itr. h. öfverenskomma, aftala, sluta 
förbund. -um, -[s], ..ta eı. ..ten, n. = Pakt. 

Pallladin, -e, m. paladin, riddare via Karl den 
stores hof, så riddare i allmh. -&i8, -, -, n. = Pa- 
last. -ankin, -e, m. palankin, bärstol. -as, 
-e, m. riddarbyggnad i borgar. -äst, -e +, m. 
palats. -atin, -e, m. 1. pfalzgrefve. 2. un- 
gersk vicekonung. -etöt, -s, m. paletä, öf- 
verrock. -ätte, -n, /. palett. -issäde, -n, f. 
palissad. 

Palillädium, -s, ..ien, n. palladium, skyddshel- 
gedom. -asch, -e, m. pallasch (sidogevär med 
bred, rak klinga). 

Palmliärum,-[s],m. palmsöndag. -baum,m. palm- 
träd. -blatt, n. palmblad. -®, -n, f. atm. +, 1. 
Xx fiata handen, handens inre sida. 2. palm. 
8. blomhänge af sälg, al, hassel m. a. -en- 
= Palm-. -esel, m. trääsna som på palm- 
söndagen föres omkring i procession. -ig, 
a. rik på palmer, palmbevuxen. -mark, n. 
palmmärg. -reich, a. rik på palmer; vua. rik 
på lagrar, på segrar. -sonntag, m. palmsön- 
dag. -weide, f. sälg. -weln, m. palmvin. -wo- 
che, /. päskvecka. -zwelg, m. palmkvist. 

Pamphlöt, -e, ». fiygskrift, pamflett. -ist, «en, 
m. flygekriftsförfattare, pamflettskrifvare. 

Panildur, -en, m. pandur (stt beväpnad ungersk sol- 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. PI har omljud. F familjärt, P lägre apräk. X mindre brukligt. 


Paneel 





dat). -6el, -e, n. panel. -selieren, sv. tr. pa- 
nela. -ier, -e, n. baner. -isch, a. panisk. -0- 
räma, -3, -5 el. ..men, AR. panorama. -SON se 
Panzen. -ther, -, m. panter. 

Pantöffel, -[n], m. aim. t, toffel. -held, m. F en 
som står under toffel. -n, sr. tr. F hålla 
under toffel. -regiment, n. F toffelvälde. 
ritter, m. = Pantofelheld. on 

Pantomime, -n, f. pantomim. 

Panzen, -, m. väın; i allmb. mage. 

Panzer, -, m. pansar. -ärmel, m. arınekena. 
«kette, /. kedja med aflänga länkar. -masche, 

‚f. pansarring. -n, sv. I. tr. bepansra, kläda 
i pansar. Gepanzert: pansarklädd. U. rf. 
pätaga, kläda sig i pansar. Bild. sich gegen 
etw. m väpna sig mot ngt. -platte, /. pan- 
sarplät, -reiter, m. kyrassier. 

Päönle, -n, f. pion. 

Papä, -s, m. pappa. 

Papagei, -e[n], m. papegoja. 

Püpchen, -, n. F g0ja, smekord för papegoja. 

Papier, -e, n. papper. -dünn, a. tunn som pap- 
per. -en, a. 1. af papper, pappers-. 2. pap- 
persartad. 3. som blott existerar på pap- 
peret ej i verkligheten. -6F, -, Mm. Pappersma- 
kare. -fabrik, /. pappersbruk. -geschäft, a. 
pappershandel. -haft, a.pappersartad. -händ- 
ler, m. pappershandlare. -handlung, f. pap- 
pershandel. -ig, a. pappersartad. -laden, m 
pappershandel. -masse, ‚/. 1. pappersmassa. 
2. papiermache. -mühle, f. pappersbruk. 
-schnitzel, n. papperslapp. -staude, /. papy- 
rus. -währung, /. pappersmyntfot, -mynt- 
system, -mynt. -wäsche, /. stärksaker af 
papper. -wickel, m. papiljott. -wisch, m. 
papperssudd. 

Paplillöte, -n, f. papiljott. -ismus, - „Men, m 
papiem, papisteri. -ist, -en, m. = Päpstler. 
-istisch = päpstisch. 

Papp, -[els, 0, m. varn. mat. -arbeit, /. papp- 
arbete. -hand, m. pappband. -bogen, m. 

- pappark. -6, -n, f. 1. = Papp. 2. mjölklister. 
8. styfning, stärkning, appretur. 4. papp. 
5. pappask, kartong. -el, -n, /. poppel. -eln, 
I. a. af poppel(trä), poppel-. II. = my. 

näppeln, sv. tr. o. str. h. 1. barn. äta. 2. gifva 
mat, gifva flaskan; uppföda med flaska. 8. 
tala otydligt, ej tala ur skägget; prata. 

Pappllelweide, /. 1. silfverpoppel. 2. hvitpil. 
en, I. a. af papp, papp-. II. sv. tr. o. itr. h. 
1. dar. äta. 2. klistra. 3. göra pappsaker, 
förfärdiga af papp. -endeckel, m. papp- 

pärm; F bokbindare. -endeckeln, sv. itr. h. 
göra bokbindararbete. -enform, f. papp- 
form. "enheimer, m. pappenheimare. Ich 
kenne meine m jag känner mitt folk. -en- 
stiel, m. F bagatell, smäsak, obetydlighet. 
„erlapäpp, itj. dumheter, prat, sladder. -Icht, 
-ig,a.klisterartad, degig. -kasten, m. „schach- 
tel, /. pappask. -stoffel, m. F tölp, bondlurk. 
-wal[ajre, /., -werk, n. papparbete, pappsak. 


850 


— Parochie 

Paprika, -s, 0, m. ungersk, spansk peppar. 

Päpst, -e +, m. 1. päfve. 2. en art bischoff. 8. 
stud. två glas ua. -gläubige(r), m. påfvedyr- 
kare, ultramontan. 

Päpstllin, -nen, f. påfvinna. -Isch, a. päfligt 
sinnad, ultramontan, papistisk. -ler, -, m. 

päfvedyrkare, papist. -Hich, a. päflig. ‚wer 
Stuhl: päfvestol. 

Päpstt[h]lüm, rn. päfvedöme, päfvevälde; på 
pism. -limler, -, m. papist, påfvedyrkare. 
-fimelél, -en, /. påfvedyrkan, papism. 

Paräbel, -n, /. liknelse, parabel. - +: 

paråbelhaft, parabölisch, a. bildlig. : =: 

Parådlie, -n, f. parad. -eanzug, m. paraddrägt, 


-uniform. -eaufzug, m. parad, defilering. 
-sstück, n. glansnummer. -ieren, sv. ttr. h. 
paradera. 


Paradies, -e, n. 1. paradis. 2. F öfversta ra- 
den på teatern, hyllan. -apfel, m. 1. kärleks- 
äpple. 2. pisang. -bewohner(in), m. (£:) pa- 
radisets invånare. -felge, f. pisang. -Isch, 
a. paradisisk, himmelsk ‚hänryckande. -korn, 
n. paradiskorn. 

paralldéx, a. paradox, besynnerlig. -döxon, -{s]; 

„2a el. „zen, N. paradox. -gräph, -en; m. på 
ragraf. 


‚parallöl, a. parallel. -0, -n, f. 1. mit. parallel 


linie. 2. parallel, jämförelse. 

paralllysieren, sv.tr. paralysera, förlama. -phrä- 
se, -n,.f. omskrifning. ‚«phrasieren, ww. ir. 
omskrifva. -sit, -en, m. parasit, snyltgäst. 
: »sitenbaft, -sitisch, a. parasitisk. 

Pard, -e[n], m. leopard. -äuz, itj. pladask. -el, 
«or, +, m. leopard. -6n,.-8; 0, m. 1. mit: par- 
don: 2. förlåtelse. 

Parenthöllse, -n, /. parentes. Aisch, a. paren- 
tetisk; inflickad. 

parförce, adv. ovilkorligen, med våld. -jagd, 
J. parforcejagt. -kur, f. hästkur. -ritt, m. 
‘parforceridt. 

Parfüm, -s, P 
f. 1. parfym. 2 
tr. parfymera. 

parierlien, sv. ir. o. itr. h. 1. lyda. 8. våga, 
slå vad om. 38. [Das Pferd]  plötsligt 
häjda hästen. 4. fukt. parera. -stange, f. pa- 
rerstång. -ung, f. parering m. m. se parieren. 

parisch, a. parisk, från Paros. 

Pariser, I. -, m. parisare. II. a. parisisk. -In, 
nen, f. parisiska. 

Parität, 0, /. likhet, likställighet. 

Park, -e el. "8, m. park. ähnlich, a. parkartad. 
-étt, -e, n. 1. parkettgolf. 2. tear. parkett. 8. 
plate innanför skrankorna 1 en tingssa!. -@t- 
tieren, sv. tr. parkettera. 

Parlamént, -e, n. parlament. -Är, -e el. -s, m. 
parlamentär. -ärisch, a. parlamentarisk. -ie- 
ren, sv. ttr. h. parlamentera. 

parlieren, sv. itr.h.o.tr.parlera, prata, pladdra. 

Parschlilälkirche, f. sockenkyrka. -Iän, -en, m. 
sockenbo. -i0, -[eln, . f. socken. 


” -e, n. parfym. -erie, -[e]n, 
. parfymhandel. -ieren, sr. 





tr. intransitivi, TÅ. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, CF. transitivt verb. Ä. har Aaden, 8. har sein till bjälpverb. 


Parodie 


Parodllie, -[e]n, /. parodi. -ionhaft = parodisch. 
-ieren, ev. ir. parodiera. -Isch (-£-), -istisch, 
a. parodierande, parodisk. 

Paröle, -n, /. 1. ord, hedersord. 2. mt. lösen. 

Part, -e, m. o. X n., -en, f. 1. del. 2. part, an- 
del. 8, roll, parti. 

Partöi, -en, f. part, parti; afdelning. Js & eı. 
vw für jun ergreifen ev nehmen: taga ngns 
parti. -en, sv. tr. dela i partier, i grupper. 
-gänger, m. partigängare. -genosse, m. med- 
lem af samma parti, kamrat. -Isch, -lich, a. 
partisk. -lichkeit, /. partiskhet. -los, a. neu- 
tral, opartisk. -losigkeit, /. neutralitet, opar- 
tiskhet. -mann, m. partiman, partigängare. 
-nahme, /. partitagande, partiskhet. -sucht, 
/. partianda, -sinne. -süchtig, a. beherskad 
af partisinne. -treiben, n. partiväsen. -ung, 
f. partidelning. -wut[h], /. partilidelse. 

Partllörre, -r, /. 1. blomstereäng, rabatt. 2. 
teat. parterr. 3. bottenvåning, nedra botten. 
-jäl, a. partiell. -Icipieren, sv. itr. h. deltaga, 
an etw. (dat): i ngt. +ieullör, -s, m. privat- 
man. -ie, -[e]n, ‚/. parti; sällskap. -ieren, 
sv. tr. utdela, fördela. -Ikulärfriede[n], m. se- 
paratfred. -isäne, -n, f. bardisan. -ner, -, m., 
-nerin, -nen, f. 1. delägare, kompanjon. 2. 
medspelare. -nerschaft, /. 1. egenskap af 
delägare, kompanjonskap. 2. samtiige del- 
ägare, kompanjoner. 

partöut, adv. ovilkorligen, till hvarje pris. 
-billet, n. biljett som gäller för alla platser. 

Parzlie, -n, f. parce, norna. -ölle, -n, f. jord- 
lott. -ellieren, sv. ir. dela i lotter. 

Pasch, -e [t], m. 1. tärning. 2. tärningsspel. 
8. alla, par. Einen n werfen: slå en alla. 
-a, I. -s, m. pascha. U. se Passah. -en, sv. 
I. itr. h. spel. slå allor. II. tr. o. str. k. smugg- 
la (in). -er, -, m. smugglare. -erdi, -en, f. 
smuggleri. -6ll, itj. bort. 

Paspel, -, m., -n, /. passpoal, list i sömmarna på 
kläder. -JOren, sv. tr. förse med passpoaler. 
Pasquilllie, -n, f. paskill, smädeskrift. -ånt, 
-en, m. paskillant, smädeskrifvare. -ieren, 
sv. itr. hk. skrifva smädeskrifter, uppträda 

som smädeskrifvare. 

Pals, -e }, m. 1. (bärg)pass. 2. (res)pass. 8. 
[Zu] » till pass, läglig; passande, lagom. 
Passlläge, -n, /. passage, genomgång, öfver- 
fart(sställe); ställe hos en författare ev. i ett 
musikstycke. -agier, -e, m. paseagerare, re- 
sande. -agiergut, n. resgods. -ah, -s, 0, -ah- 
fest, n. passah, påsk. -ånt, -en, m. (genom-) 
resande. -åt[wind], m. passadvind. -en, sv. 
I. itr. h. 1. vänta, ligga på lur. Auf etw. 
(ack.) m passa, vänta, lura på ngt. 2. spel. 
passa. 9. passa, vara lagom, lämplig, läg- 
lig. Das pafst nicht hierher: det passar ej, 
är ej på sin plats här. 4. vara passgångare. 
II. tr. afpassa, lämpa, an ei. auf etw. (ack.): 
efter ngt, profva. III. rl. passa sig, vara 

passande. -epoil, -e, m. = Paspel. 


351 


— Patron 

Palsligang, m. passgäng. -gänger, m. passgån- 
gare. 

passlliierbär, a. möjlig att passera, trafikabel. 

-ioren, sv. itr. 8. o tr. 1. passera, gå, kom- 

ma, resa igenom, förbi, öfver. 8. Für etw. 

av gå, gälla, anses för ngt. 3. passera, hän- 
da. -lön, -en, f. passion, lidelse; lidande. 

-jonieren, sv. I. rfl. Sick für etw. få pas- 

sion, bli passionerad för ngt. II. Passioniert: 

passionerad, lidelsefull. -iv (atv. <£-), a. pas- 
siv; overksam. -jvitåt, 0,f. passivitet, overk- 
samhet. 

Pailsiikarte, /. 1. pass, legitimationsbevis. %. 
kert. passkort. -lich, a. passande, tillbörlig. 
-lichkeit, f. det passande, tillbörlighet. 

Passus, -, -, m. 1. stycke, ställe i skrift el. tal, 
passus. 2. händelse, tilldragelse. 

Palsliwort, n. lösen, igenkänningsord. -zwang, 
m. passtvång. 

Pasta, -6, ..ten, f. 1. pasta, degartad massa. 
2. gemaftryck. -éll, -e, n. pastell. -éte, -n, 
f. pastej. F da haben wir die n där ha vi 
härligheten. -ilie, -n, f. pastilj. -Inäke, -n, 
f. palsternacka. -or, -s, ..ören, m. pastor, 
präst, kyrkoherde. -orälkonferenz, /. präst- 
möte. -orät, -e, n. 1. anställning som präst, 
kyrkoherdebefattning. 8. prästgård. 3. pa- 
storat. -Örin, «nen, f. pastorska. 

Patlie, -n, m. +. f. 1. dopvittne, fadder, gud- 
far, gudmor. 2. gudbarn. -enbrief, m. 1. 
bjudningsbref till fadderskap. 2. bref frän 
en fadder. -öne, -n, /. paten. -engeld, -enge- 
schenk, n., -engroschen, -enpfennig, m. fad- 
dergäfva. -enstelle, /. Bei einem Kinde w 
vertreten: stå fadder åt ett barn. -ånt, I. 
-e, n. 1. öppet bref af landsfursten. 2. fullmakt 
på ett ämbete. 8. patent, patentbref. II. a. F 
sprättig, modern. -éntamt, n. patentbyrå. 
-entieren, sv. tr. patentera. -er, -s, -[s] eı. 
Patres, m. pater, fader, munk. -ernöster, 
-[s], -, n. 1. paternoster, fadervär. 2. kula 
i rosenkransen, som betecknar ett fader- 
vår. 3. rosenkrans. 

Pathlie se Pate. -étisch, a. patetisk, högstämd. 
IN se Patin. -08, -, 0, n. patos. | 

Patiönt, -en, m. patient, sjukling. 

Patin, -nen, f. 1. gudmor. 2. guddotter. 

Patrliärch, -en, m. patriark. -larchälisch, a. 

patriarkalisk. -Iciät, -e, n. patriciers ställ- 

ning. -fcier, -, m. patricier. -feiert{h]um, n. 

patriciere ställning, värdighet; patricier- 

välde; samtlige patricier. -foisch, a. patricisk. 

-imonlälgut, ». arfgods. -Imönium, -[s], ..ien, 

n. arfgods. -löt, -en, m., -lötin, -nen, f. pa- 

triot, fosterlandsvän. -Iötisch, a. patriotisk, 

fosterlandsälskande. -lotismus, -, 0, m. pa- 
triotism, fosterlandskärlek. -ize, -», f. tekn. 
patris. -izi- se Patrici-. -6n, -e, m. 1. be- 
skyddare, gynnare, patronus. 2. skydds- 
helgon, skyddspatron. 38. patronus som har 
patronaträtt. 4. ajö. redare. 5. F lustiger u lustig 


Av = föregående uppslagsord. “ äkta sms. Ö saknar plur. } har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Patronat — 2 — perfide 


patron, lustigkurre. -onät, -e, rn. 1. egenskap 
af patron, beskyddarskap m. m. sc föreg. 2 
patronat(rätt). -onätsberechtigt, a. som har 
patronaträtt. -onätspfarre, /. patronelt pa- 
storat. -Öne, -n, f. tekn. o. mil. Patron; mön- 
ster, schablon. -onisieren, sv. tr. beskydda. 
-Öntasche, f. patronkök. -öuille, -n, f. pa- 
trull. -oulliieren, sv. itr. h. o. s. patrullera. 

patsch, I. it). pladask. II. -e, m. smäll. -6, 
-n,.f. aim. f, 1. smäck, smäll. 2. varn. hand; 
vacker hand, handslag. 8. pöl, puss; dia. 
knipa, klämma, förlägenhet. -en, sv. itr. h. 
0. 8. samt tr. 1. klatscha, plaska, traska. 8. 
smäcka till, daska, slå (till), piska. 8. taga 
med flata handen. -hand, f. = Patsche 2. 
-nals, a. genomvät. ” 

patt, «a. schack. patt. -6, f. ficklock. 

patzig, a. morsk, trotsig. -keit, /. morskhet, 
trots. 

Paukllånt, -en, f. stud. duellant. -anzug, m. stud. 
duelldrägt. -arzt, -doktor, m. stud. vid duell 
närvarande läkare. -®, -n, /. 1. puka. Bina. 
der mw ein Loch machen: göra slut på sa- 
ken. 2. trumhinna. 8. F högtidligt tal. -en, 
sv. itr. h. o. tr. 1. slå på puka. 2. dunka, 
trumma, slå. 3. F högtidligt förkunna, pre- 
dika. 4. staa. duellera, slåss. Sich mit jm m 
duellera, slåss med ngn. -enklang, enschlag, 
m. pukors dän, ljud. -enschläger, m. puk- 
slagare. -er, -, m. 1. puk(slag)are. 2. stud. 


duellant. -erdi, -en, f. sına. 1. duell. 2. slags-: 


mål. -hahn, m. stud. förträfflig duellsabel. 


Pausliback, -e, m. en som har tjocka kinder. 


-backe, /. tjock kind. -bäckig, a. med tjocka 
kinder. 

Pausch se Bausch. 

Pauslle, -n, /. 1. paus. 2. se Bause. -en, sv. I. 
= pausieren. II. = bausen. -ieren, sv. itr. h. 
göra en pans, pausera. 

Pavlliän, -e, m. babian. -lilon, -s, m. 1. flagga. 
2. tültduk. 8. paviljong. 4. (slotts)flygel. 

peccieren, sv. itr. h. fela, synda. 

Pech, -e, m. 1. beck. 2. F otur, malör, förlä- 
genhet, knipa, klämma. m geben: skala, 
schappa. -ärtig, a. beckartad. -blume, f. 
tjärblomster. -ein, -en, sv. str. A. o. tr. 1. 
lukta beck. 2. bränna beck (af). -finster, a. 
beckmörk. -icht, -ig, a. 1. beckartad. 2. 
beckig. -ler, -, m. beckkokare. -nelke, f. 
tjärblomster. -sieder, m. beckkokare. -siede- 
rei, f. beckkokeri. -tanne, f. gran, kädig 
gran. -vogel, m. F en som jämt har otur. 

Ped!läl, -e, n. 1. mus. pedal. 2. F ben, under- 
sätar. -änt, -en, m. pedant. -äAntisch, a. pe- 
dantisk. -6ll, -e[n], m. pedeil, vaktmästare. 

Pegel, -, m. 1. skåra, märke som anger vat- 
tenständet, vattenmärke. 2. pegel ttitet vä:- 
varumätt). BH, sv. itr. Ah. o. tr. 1. mäta vatten- 
ständet. 2. F dricka, supa. 

peilllen, sv. tr. sjö. päjla. -lot[h], r. sjö. päjllod. 
-ung, /. päjlande. 


Pein, * -en, f. pina, kval. -igen, sv. tr. pina, 
martera, tortera. -iger, -, m. pinare, plägo- 
ande, bödel. -igung, /. pinande, marteran- 
de, tortyr. -lich, a. 1. jur. pinlig, kriminell, 
brottmäle-. ve Frage: pinligt förhör (mea 
användande af tortyr), Av bef ragen: pinligen för- 
höra, we Gerichtsbarkeit: kriminell rätt- 
skipning, domsrätt i brottmål. 9. pinsam, 
plågsam. 3. ängsligt noggrann, skrupulös, 
småaktig. “lichkeit, /. 1. det pinsamma, 
plågsamma ı ngt, pinsamt tillstånd. 2. ängs- 
lig noggrannhet, smäaktighet. -voll, a. pin- 
sam. 

Peitsche, -n, /. piska. -In, sv. itr. A.o. tr. lätt slå, 
piska. -n, sv. tr.o.itr. hå. piska, piska på, rap- 
pa på, slå. -r, -, m. en som piskar, piskare. 

Pekésche, -n, f. rock med snören på. 

Pelllerine, -n, /. pelerin. -Ikän, -e, m. pelikan. 

Pelllle, -n, J. skal som kan afäragas. "ON, sv. ir. F 
skala. -kartoffel, /. F oskalad potatis. 

Peiz, -e, m. 1. skinn, fäll, päls, pälsverk. Bia. 
jm auf den m rücken: gå ngn inpå lifvet, 
jm den m ausklopfen: ge ngn på pälsen, 
jm den m waschen: hårdt tillrättavisa ngn. 
2. skinn, hinna på vätskor. -ärt, /. art päls- 
verk. -besetzt, a. pälsbrämad. -en, I. a. af 
pälsverk, päls-. II. sv. tr. 1. få. 2. F ge på 
pälsen, prygla. 8. ympa. -er, -, m. 1. ymp- 
kvist. 2. trädgårdsmästare. -handel, m. päls- 
(varu)handel. -händier, m. päls(varu)hand- 
lare, körsnär. -icht, -Ig, a. 1. luden, hårig. 
2. om vätskor: med skinn, med en hinna på. 
-käfer, m. pälsänger. -messer, n. ympknif. 
«reis, n. ympkvist. -sam[mejt, m. silkes- 
plysch, -schagg. 

Penäten, pl. penater, husgudar, hem. 

Pendllänt, -s, n. motstycke, pendant. -el, -, ®. 
o. m. pendel. -eln, sv. itr. h. 1. svänga som en 
pendel. 2. F promenera, gå. -#le, -n, f. pen- 
dyl, väggur, bordur. 

Pennål, I. -e, n. aim. t, pennfodral, pennetui. 
I. -e[r] t, m. F nybakad student; skol- 
pojke, gymnasist. 

pensöe, a. violett. 

Pensiön, -en, /. 1. pension. 2. betalning för 
inackordering. 8. ställe där man har in- 
ackorderingar. 4. skola med helinackorde- 
ring åt lärjungarne. & lärjungarne i en sådan 
skola. -Är, -e el. -s, m. pensionär. -åt, -e, n. 
pension(sanstalt), pensionat. -ieren, sv. tr. 
pensionera. -ierung, f. pensionering. -sbe- 
rechtigung, /. rätt till pension. -spreis, m. 
pris för inackordering, pensionsafgift. -8- 
stand, m. In m treten: blifva pensionerad. 

Pensum, -[3], ..sa eı. ..sen, n. pensum. 

per, prep. per, med, t.ex. m Post: per post, 
med posten, u Achse: med vagn, zwei Mal 
w Jahr: två gånger om året. -däuz, -dütz 
= bardauz. -ennieren, sv. itr. h. vara hela 
året. -fökt, a. fullständig. -fid[e], a. trolös, 
svekfull. 





ur, Intransitivt, rl. refiexivt, sl. starkt, 80. svagt, 67°. transitivt verb. R. har haben, 8. har sein till hjälpverd. 


Pergament — 

Porgamönt, -e, n. pergament; urkund, pärm- 
bref. -en, a. af pergament, pergament-. 

Periödlie, -n, /. period. -Isch, a. periodisk. 

Peripherie, -[e]r, /. periferi, omkrets. 

Perllie, -n, /. pärla. -en, I. a. af pärlor, pärl-. 
II. sv. itr. A. pärla. -enauster, /. pärlmussla. 
«enmädchen, rn. pärla bland flickor, präktig 
flicka. -enschnur, /. pärlband. -farben, a. 
pärlfärgad. -gerete, /. pärlgryn. -graupe, f. 
pärlgryn. »hirse, /. stenfrö, pärlgräs. -huhn, 
rn. pärlhöna. -Icht, a. pärlartad. -muschel, /. 
pärlmussla. -mütter, 0, f. pärlemor. -müt- 
tern, a. af pärlemor, pärlemor-. 

perlimansnt, a. permanent, ständig. -mils, -e, 
m. skriftlig tillåtelse, permission. -mittieron, 
sv. tr. permittere. -mutieren, sv. tr. byta, 
utbyta, ombyta. -mutiorung, /. byte, om- 
byte. -pendikel, -, n. o. m. perpendikel. -rön, 
-s, m. perrong. -sönning, -en, f. sjö. presen- 
ning. -ser, -, m. perser. -sisch, a. persisk. 

Persön, -en, f. atm. $t, person. Die Gutmütig- 

‚keit in m godmodigheten själf, gro/s von 
a sein: vara storväxt, ja von m kennen: 
känna ngn till utseendet. -ål, -e, n. perso- 
nal. -älabgabe, f. personell skatt. -ållen, 
pl. 1. personalier. 2. personligheter. -en- 
dampier, m. passagerareängbät. -enpost, f. 
postdiligens. -enverkehr, m. persontrafik. 
-ifizioren, sv. tr. personifiera. -Ifizierung, f. 
personifiering. 

persönlich, a. personlig. -keit, f. ‚personlighet. 

Perlispektiv, -e, ». kikare. -spektive, -n, f. per- 
spektiv. ‚epektivisch, a. perspektivisk. -sua- 
dieren, sv. tr. öfvertala.- -tin6nt, a. till saken 
hörande. -tinönz, -[i]en, /. tillbehör. Das 
Haus mit seinen wen: huset med tillhöran- 
de lägenheter. 

Perücke, -», f. peruk. -nkopf, m. perukstock. 
-nmacher, m. perukmakare. "nstock, m. peruk- 
stock. 

Possimist, -en, m. pessimist. 

Pest, -en, f. pest. -Akalich, -Artig, a. pestartad. 
-beule, -biase, -hlatter, -drüse, /.pestböld. -haft, 
a. pestartad. -Ilönz, -en, /. pestilens, pest. 
-iienziällsch, -[liönz]isch, -lich, a. pestartad. 

Potllönt, -en, m. petitionär, sökande. -er, -, m. 
npr. Peter. -ersilie, -n, f. persilja. /hm ist 
die m verhagelt ei. verregnet: han har haft 
ngn förtret, ser förtretad ut, är förtretad. 
Bild. Av pflücken: få sitta, t ex. på bat. -OF$- 
pfennig, m. peterspenning. -Itiön, -en, f. pe- 
tition, böneskrift. -itionieren, sv. itr. A. pe- 
titionera. -Itlönsweg, m. Auf dem ne: gnm, 
med petition(er), gnm att petitionera. -re- 
täkt, -[e]s, -en, m. o. n. förstening. 

Petréleum, -[s], 0, n. 1. bärgolja, petroleum. 
2. fotogen. -kechapparat, -kocher, -kechofen, 
m. fotogenkök. 

Petschliaft, -e, n. sigill, pitschaft. aftstecher, 
m. sigillgravör, pitscherstickare. -ieren, sv. 
tr. försegla. 


853 


Pfandnehmer 


petto, bruki. blott i förbindelsen: 3% av haben ei. be- 
halten e. führen: hafva in petto, i tankar- 
ne, behålla för sig, ej kungöra. 


Petz, -e, m. björn. -6, -n, f. 1. björnhona. % 


= Betze. 8. = Petzer. -on, sv. tr. o. tir. h. 
angifva, skvallra. -er, -, ı., -erin, -nen, f. ; 
angifvare, skvallerbytta. 

Pfad, -e, m. aim. }, gångstig, stig, väg, strät. 
-Jos, a. obanad, stiglös. 

Pfatt[e], -en, m. aim. }, Präst vanı. i förakti. bem., 
svartrock. 

Ptafleniibeere, /. svart vinbär. -bilschen, n. bä- 
'sta biten ar en maträtt. -feind, m. prästhatare. 
-geschmeils, -gesindel, -gszücht, n. prästyn- 
gel, -patrask. -haft = pfäfisch. -latein, n. 
munklatin. -mälsig = pfäfisch. -stück, n. = 
Pfafenbi/schen. -t[h]um, Bs. 1. prästvälde, 
prästanda. 2. prästerskap. -velk, n. präster, 
prästhop. -wesen, »s. prästväsen, -anda. 
-wirt[h]schaft, /. prästvälde, prästernas hu- 
serande, prästerliga tilltag. 

pfäffisch, a. prästerlig, (sken)helig, bigott, en- 
sidig, inskränkt, ofördragsam. 

Pfahl, -e +, m. påle. In ei. zwischen meinen 
vier Pfählen: hemma hos mig, på mitt om- 
räde. -bau, m. pälbyggnad. -bauer, -, m. päl- 
byggare. -brücke, /. pälbro (hvilande på pålar). 
-bürger, m. 1. utanför staden men på stads- 
omrädet boende borgare. 2. kälkborgare. 
«dorf, n. 1. by på en stads område. ®. by af 
pälbyggnader. 

pfählen, sv. ir. 1. päla. 2. binda, binda upp 
vid pålar. 3. spetsa på påle. 

Pfahlligraben, m. pälgraf, pålad graf, päladt 
dike. -hecke, /. pälverk. -holz, n. pälvirke. 
-mast, m. mast utan skarf. -mühle, /. på 
pålar hvilande kvarn. -ramme, f. tekn. päl- 
klubba, pälkran. 

Pfählung, /. 1. pålning m. m. se pfühlen. 2. 
pälverk. 

Pfahlliwerk, n. pälverk. -wurzel, f. vor. pälrot. 
-zaun, m. palissad. 

Pfalz, -en, /. 1. palats, hofborg. 2. npr. Die 
av Pfalz. , 

Pfälzer, I. -, m. pfalzare. II. a. pfalzisk. -In, 
nen, f. pfalziska. 

Ptalzligraf, m. pfalzgrefve. -gräfin, /. pfalz- 
grefvinna. -gräfisch, -gräflich, a. pfalzgreflig. 


‚pfälzisch, a. pfalzisk. - 


Pfand, -er t, n. pant, a) handpant, b) under- 
pant, hypotek, c) vina. -bär, a. som kan tjä- 
na till pant. 

pfändbär, a. som får tagas i pant. 

Pfandbürge, m. gislan. 

pfändlien, sv. tr. panta, utpanta, göra utmät- 
ning hos, taga i ntmätning, utmäta. -er, -, 
m. exekutor. -ersplel, n. pantlek. 

Pfandilgläubiger, m. pantägande, hypotekarisk 
fordringsägare. -haus, n., -leihe, f. pnntläne- 
inrättning, pantbank. -leiher, m. pantlänure. 
-leihgeschäft, n. = Pfandleihe. -nehmer, m. 





Av = föregående uppslagsord. 
Tysk-svensk skolordbok. 


* äkta sms. Ö saknar plur. + bar omijud. F famiijärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


[Fd 


pfandrechtlich — 
panttagare. -rechtlich, a. enligt panträtten, 
hypotekarisk.-sache, /.pant(föremäl).-schein, 
m. pantsedel. -schuld, f. pantekuld, hypote- 
karisk skuld. -schuldner(in), m. (f.) pant-, 
hypotekarisk gäldenär. 

Pfändung, /. pantning, utmätning. 

pfandl!weise, adv. säsom pant. -zettel, m. pant- 
sedel. 

Pfanne, -n, f. aim. t, 1. panna, gryta. F vna. 
die Kelle nicht an der m kleben lassen : röra 
pä sig, vara rask i vändningarna, den Feind 
in die m hauen: hugga ned fienden. 9. ben- 
ledebäla. -nilieker, m. 'kittelflickare. -nstiel, 
m. pannskaft. 

Pfänner, -, m. ägare till en saltpanna, ett salt- 
verk. | 

Pfannküchen, m. 1. pannkaka. 2. en art sylt- 
bakelae. 

Pfarrllacker, m. prästgärdsäker, kyrkoherde- 
boställe. -adjunkt, m. pastorsadjunkt. -amt, 
n. kyrkoherdesyssla. -bezirk, m. socken. 
.dorf, n. kyrkby. -e, -n, -si, -en, f. 1.kyrko- 
herdesyssla, pastorat. 8. pastorat, socken. 
3. sockenkyrka. 4. prästgård. -éllich, a. 
prästerlig, präst-, kyrkoherde-. -&r, -, m. kyr- 
koherde, präst. -erin,-nen, -frau, /. prästfru. 

. gebäude, n. till prästgården hörande bygg- 
nad. -gemeinde, /. församling. -genefs, m 
som tillhör samma socken, sockenbo. -gut, 
n. kyrkoherdeboställe. -haus, n. prästgård. 
-helfer, m. pastorsadjunkt. -herr, m. kyrko- 
herde. -hof, m. 1. gård vid ett pastorsbo- 
ställe. 2. större prästgård. -kind, n. 1. präst- 
barn. 2. sockenbo. -kirche, /. sockenkyrka. 
-siegel, n. kyrkosigill. -wohnung, /. präst- 
gärd. -zehnte, m. prästtionde. 

Pfau, -[e]s eı. -en, -en, m. päfägel. -enauge, n 
1. päfägelsöga. 2. öga på päfägelsfjäder. 8. 
namn på flera fjärilar «ss. Smerinthus ocel- 
latus m. a. -enrad, n. utspänd päfägelstjärt. 
.enschwanz, -enschweit, m. päfägelstjärt. -en- 
spiegel, m. = Pfauenauge 2. -enstelz, a. stolt 
som en päfägel, dumdryg. -enwedel, m. sol- 
fjäder af päfägelsfjädrar. -In, ‚nen, f. på: 
fågelshöna. 

Pid. (St.), förkortn. = Pfund (Sterling). 

Pfeftter, -, »n. peppar. Bild. im wm sein ei. liegen: 
vara i knipa, i klämma. -fals, van. dim. -fäls- 
chen, n. pepparkar. -kraut, n. krasse. 
chen, m. pepparkaka. -küchler, m. peppar- 
kaksbagare. -minze, /. pepparmynta. -n, 
sv. I. tr. peppra. Bia. jm den Pelz a ge ngn 
på pälsen. II. ir. A. smaka, bränna som 
peppar. -sack, m. 1. pepparsäck. 9: F krä- 
mare, kryddkrämare. -schwamm, m. peppar- 
ling. 

Pfeifo, -n, f. pipa. Bia. die m in den Sack 
stecken: taga skeden i vackra handen. -n, 
st. itr. h. o. tr. pipa, hvissla, hvina, susa. 
Bild. in el. aus einem anderen Loche m tala 
ur en annan ton. -nörde, /. piplera. :npur- 


854 


«kü-. 


— Pfingstochs 
rer, -nräumer, m. piprensare. -napitze, /. 
pipmunstycke. -nstiel, m. pipskaft; F vua. 
spindelben. -r, -; m. pipare, hvisslare, mu- 
sikant på blåsinstrument. Péj, -en, f. pipande, 
hvisslande, bläsande. 

Ptail, -e, m. pil. -eisen, n. pilspets af jura. -Or, 
-, m. pelare. -erwelte, /. afständ mellan 
pelarne. -fisch, m. näbbgädde. -förmig, a 
pilformig. -geschwind, -sehnell, a. pilsnabb. 
-schuis, m. pil(ekott). ‚schätze, m. pilskytt, 
bågskytt. 

Ptenni[n]g, ”€ men som myntenhet -, MM. pfennig, 

mynt med ett efter ort o. tid varlerande värde, na ugf. 

0,89 öre. -ausgabe, f. öresupplaga, öresedi- 

tion. -fuchser, m. F gnidare, snålvarg. -fuch- 

serel, /. F snälhet, gnideri. -fuchsern,* ir. 
hk. vara snål, nidek. -meister, m. kasaaför- 
valtare. 


Pterch, -e, m. fålla, inhägnad. -en, sv. tr. in- 


stänga i fålla; sammanpacka, sammanträn- 
ga. -hütte, /., -karren, m. hydda, kärra för 
herdar att tillbringa natten i. 

Plörd, -e, n. häst. Bina. das m, beim Schwanze 
aufzäumen ei. hinter den Wagen spannen: 
bära sig bakvändt åt, alle we reiten: förstå 
sig på allt, sich aufs hohe «. grofse av set- 
gen: eätta sig på sina höga hästar.- -»sarzt, 
m. häst-, djurläkare. -ebahn, /. spårväg, 
hästbana. -obahngeselischaft, /. spärvägsbo- 
lag. -sebauer, -n, m. bonde som har hästar, 
storbonde. -ebestand,. m. uppsättning af hä- 
star. -ebohne, f. 1. bondböna, hästböna (Vi- 
cia faba). 2. böna i hästens tänder. -ebrem- 
se, /. 1. fäbroms. 2. häststyng. -edeoke, f. 
hästtäcke. -seisenbahn = Pferdebahn. -sesel, 
». muläsna, -egoschirr, ». seldon. -egetrap- 
pel, n. hästtramp. -egurt, m. .bukgjord. -0- 
haar, n. 1. tagel. 2. hästhär. -ehaft, a. häst- 
artad, häst-. -ekamm, m. hästkam, -skrapa. 
-oleine, f. 1. (häst)töm. 2. draglina, lina. 
-smäkier, m. hästmänglare, -skojare. -smarkt, 
m. hästmarknad. -emälsig, a. hästlik, bäst-. 
-onuls, /. ett slags stor valnöt. -erenabahn, f. 
rännarbana, kapplöpningsbana. -ereanen, n. 
kapplöpning, kappkörning. -esehwanz, -e- 
schweif, m. hästsvans. -estall, m. stall. -60- 
striegel, m. hästskrapa. -etränke, f. vatt- 
ningsplats för hästar. -everleiher, -evermie- 
t[hjer, m. byrkusk, åkare. -ezucht, f. häst- 
afvel. -isch, a. hästartad, häst-. ‚ner, >, m. 
= Pferdebauer. 

Pitt, -e, m. 1. hvissling. Einen n thus: hviss- 
la ett tag. 82. obetydlighet. 3. knep. -orling, 
-s, m. 1. vor. a) pepparling, b) kantarell. 2. 
obetydlighet. Keinen a wert: ej värd ett 
rundstycke, värdelös. -ig, a. fifäg, knepig. 
-Igkeit, /. fifighet, knep. -ikus, -, -se, m. F 
fifikus. 

Pfingstliabend, m. pingstafton. -bier, n. pingst- 
nöje. -blume, f. pion. -en, -, n., f. e. pl. 
pingst. -lich, a. pingstlik. -schs, m. pingst- 





iur. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, 80. svagt, Ör. transitirt verb. Å. har haben, 3. har sein till hjälpverb. 


Pfürsche — 
OX® (med kransar prydd tjur, som pingataftenon ferges 
1 procession). 

Pfirlische, -», f., -sich, -e, m. o. f., -slohn, mf. 
1. persika. 2. vanı. m. persikträd. 

pflanzbär, a. som kan planteras. 


Pflanze, -n, /. aim. t, planta, växt, ört. +R, av. 


L tr. 1. plantera, anlägga; via. inplanta; 
uppställa. 2. ympa. IL rf 1. växa, växa 
upp. 2. slå sig ned. -nörde, /. växtjord. -n- 
tressend,. a. växtätande. -ngarten, or. bota- 
nisk trädgård. -ngift, n. växtgift, vegeta- 
biliskt gift. -nhaft, a. växtartad, -nkeonper, 
mn. växtkännare, botanist. -nkost, /..vegebe- 
bilisk föda. -nkunde, f. botanik. -nlehre, f. 
botanik. -nreich,. I. n. växtrike. IL a. rik 
på växter. -nt[hjier, n. zeoı. djurväxt, 800- 
fyt. -nt[h]um, n. 1. växtlif. 2. växtrike. -n- 
wachst[b]um, n. växtlighet, vegetation. -n- 
weit, f. växtrike. -r, Er m. 1. planterare. 2. 
kolonist, nybyggare. & 

sättkvist. | 

Pflanzligarten, m. plantskola, trädekola. -bolz, 
n. planterpinne. -lich, a. vegetabilisk, växt-. 

Pfiänzling, -e, m. sättkvist, skott, planta. 

Pilanzlireis, n. sättkvist, skott. -schule, £. 
plantskola. -staat, m. koloni. -stadt, /. ko- 
koloni, dotterstad. -»stock, m. 1. planter- 
pinne. 2. moderkupa. -ung, ‚/. 1. plante- 
rande, 2. plantering, anläggning. 8. plan- 
tage. 4. nybygge, koloni. -volk, a. kolo- 
nister, koloni. -zeit, /. planteringstid. 

Pflaster, -, n. aim. }, 1. plåster. 2. stenlägg- 
ning. Das m treten: gå och drifva, flanera. 
F vdna. Paris ist ein ei. in P. ist es ein teures 
el. hei/ses el. hartes m, det är dyrt att lefva 
i P. -er, -, m. stenläggare. -kocher, mm. F 
plästerprins, apotekare, kvacksalfvare. -n, 
sv. tr. 1. lägga plåster på, plästra. 2. sten- 
lägga. -ramme, f. tekn. jungfru. -seizer = 
Pflasterer. -stein, m. 1. sten till stenlägg- 
ning, gatsten. 2. en sorts härd pepparkaka. 
-streicher = Pflasterkocher. -treter, na. dag- 
drifvare, flanör. -treterei, /. dagdrifveri, 
flanerande. -ung, f. stenläggning. -ziegel, 
m. tegelsten till gatläggning, 

Pflaume, -n, f. plommon. 

Pflege, 0, f. vård, skötsel. -bedürftig, a. i be- 
hof af vård. -befoblene(r), m. o. f. skydds- 
ling, myndling. -eltern, pl. fosterföräldrar. 
-kind, n. fosterbarn. -los, a. utan vård. -mut- 
ter, f. fostermor. -n, av. I. tr. el. itr. h. med 
gen. vårda, sköta. Jn grofs wm uppfostra ngn. 
U. um. st. tr. ev itr. Ah. med gen. egna, hän- 
gifva sig åt, sköta, idka, öfva, visa, under- 
hålla. Gespräche mit jm m, samtala. med 
ngn, Rat[s] »« rädpläga, rådgöra, Räckspra- 
che mit jm m öfverlägga, rådgöra med ngn, 
der Ruhe m hvila sig, Umgang mit jm m 
umgås med ngn, Unterhandlungen av un- 
. derhandla. III. ier. ÅA, med iof. med zu: bruka, 
ha för sed att. »r, -, m. vårdare, beskyd- 


355 


plantageägare. 4. 


pfuchzen 


dare, fostrare. -rin, -nen, f. värdarinna, 
beskyddarinna, fostrarinna. -sehn, m. fosteör- 
son. »tochter, f. fosterdotter. -vater, m. fo- 
sterfar. a 
Pflögling, -e, m. skyddsling, fosterbarn. 
Ptlicht, -en, /. 1. pligt, skyldighet. 9. ålig- 
. gande, afgift, prestation, skatt. $. (tjänste-) 
ed, tjänst, t. ex. ja in [Kid und] v nehmen: 
taga ngn i sin tjänst, låta ngn svära tro- 
hetsed. 4. sjö, plikt. -elfor, m. nit, tjänste- 
nit. -erfüllung, /. pligternas uppfyllande, 
pligttrohet. -erlassung, /. befrielse från ngn 
pligt. -exemplar, n. exemplar som en för- 
läggare är skyldig att lemna till ett biblio- 
tek. -frel, a. fri från afgifter. -gebet, n. plig- 
tens bud, fordran. -gemäls, a. pligtenlig. 
-getreu, a. pligttrogen. -ig, a. skyldig. -lel- 
stung, /. en pligts uppfyllande, skatte er- 
läggande, trohetseds afläggande, -mälstg, 
a. pligtenlig. -mälsigket, /. pligtenlighet. 
-t[hjell, n. i lag föreskrifven arfslott. -ver- 
.gessen, a. pligtförgäten. -vergessenheit, /. 
pligtförgätenhet. -widrig, a. pligtvidrig. 
Pfiock, -e }, m. pinne, tapp, plugg. 
pflöcken, sv. tr. fästa med pinnar, slå pinnar i i. 
pflücklien, sv. tr. plocka. -er, -, m. plockare. 
-erin, -nen, f. plockerska. 
Pflug, -e }, m. plog. -bär, pflügbär, a. odlings- 
bar. -eisan, n. 1. plogrist, 2. plogbill. 
pflüglion, sv. tr. o. str. h. plöja. Bia. heimlich 
mit jm a spela under täcke med ngn. “er, 
-, 9. plöjare; landtman, bonde. 
Pflüglischär, -en, f. plogbill. -sterz[e], /. plog- 
handtag. 
Pforte, -n, ‚f. aim. 1, port. 
Pförtner, -, m. 1. portvakt. 2. fängknekt. -In, 
«nen, f. portvakterska. 
-Pfoste, -n, f., NN, -, m. aim. }, (dörr-, fönster-) 
ost. 
Pfote, -n, f. aim. t, 1. tass, fot, labb, hand. 2. 
F dålig handstil. 
Pfriem, -e, m., -&, "Nn, f-, -6N, -, m. ayl, pryl. 
-0B, sv. ir. sticka med yr 
Pfropf, -e [t], m. aim. t, 1. ympkvist. 3, um. 
-an, -, Mm. kork, propp, tapp. -en, sv. tr. 1. 
‚ympe. 2. stoppa, proppa. 83. korka. -enzie- 
her, m. korkskruf. -er, -, m. en som ympar 
m. m. se pfropfen. 
-Airöpfling, -e, m. ympadt träd. 

Pfrepfiimesser, n. ympknif. -reis, ». ympkvist. 
-wachs, n. ympvax. -zieher, m. korkskruf. 
Pfeündle, -n, /. 1. prästgäll, pastorat, pre- 
bende. 2. plats, säng 1 en stiftelse, en försörj- 

. singsinrättning, ett sjukhus; Underhåll, lifstids- 
..underhåll. -haus, n. 21. prästhus. 2. hus där 
man får ackordera, köpa in sig; stiftelse, 

- försörjningsanstalt. -[n]er, -, m. 1. inne- 
hafvare af ett prästgäll. 2. en som köpt in 

sig i en stiftelse. 
pft = fi. 
pluchzen, sv. = fauchen. 





" = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. 1 bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. | 


Pfahl — 

Pfuhl, -e, 22. aim. 1, pöl. 

Pfühl, -e, m. o. n. kudde, långkudde, hufvud- 
gärd, bolster, läger, bädd. -en, sv. tr. bädda. 

pfuhlicht, a. full af pölar. 

pful, stj. fy. -en, sv. tr. säga fy åt. 

Pfund, -€ men som måttenhet -, 2. 1. skålpund, 
mark. 2. pund (efter ort o. tid varierande mynt). 
mw Sterling: pund sterling. 3. vua. pund, 
t..ex. sein m vergraben. -&n, sv. itr. h. väga 
åtskilliga skålpund. Der Ochs wird brav m 
oxen kommer att ge 'ätskilliga 'skålpund 
kött. 

-pfünder, -, m. -punding i sms., t. ex. Sechsa. 

pfundig, pfündig, a. 1. tung; klumpig, plump. 
8. vägande ett skålpund. I sms. a) vägande 
så eller så många skålpund, b) -pundig, 
t. ex. ein sechsmes Geschütz. 

ptundweise, adv. skälpundsvis. 

Pfuschllarbeit, /. fusk(verk). -en, sv. I. str. h. 
fräsa till, blossa upp. DI. itr. R. o. tr. fuska. 
«or, -, m. 1. fräsning, hväsning. 2. fuskare. 
-erél, -en, f. fusk. -erhaft, a. fuskaraktig, 
stymparaktig. -werk, n. fuskverk. 

Pfützlie, -n, f. pöl, puss. -ennals, a. genomvät. 
-ig, a. full af pölar. 

Phasthon, -[s], -s, m. faeton (vagn). 

Phalanx, -e, m., plur. Phalungen, f. falang. 

Phanerogäm, -e, n. fanerogam. 

Phänllemen, -e, n. fenomen. -omenäl, a. feno- 
'menal, sällspord. -6menon (med kort 6), -8, 
„ena, n. fenomen. 

Phantltas6i, poet., -asie, -[e]r, /. fantasi. -asieren, 
sv. itr. h. o. tr. 1. fantisera. 2. yra. -&sma, 
-[s], ..men, n. synvilla, inbillning: -äst, -en, 
m. fantast. -asterdl, -en, f. fantasteri. -&s- 
tisch, a. fantastisk. -Öm, -e, n. fantom, skug- 
ga, spöke, skräckbild. 

Pharisällor, -, m. farisé; skenhelgon. -ert[h]am, 
n. fariseism, fariseiskt väsen. -Isch, a. fari- 
seisk ; skenhelig. 

Pharmakopde, -n, f. farmakope. 

: Phase, -n, f. fas, utvecklingsstadium. 

Phiillantröp, -en, m. filantrop, människovän. 
-ister, -, m. 1. filiste. 2. stua. icke-student, 
bracka, kälkborgare, tungus; hyresvärd. 8. 
stud. rest, a) i glaset, b) i pipan, länsman. -iste- 
rél, -en, f. stud. kälkborgaranda, kälkborger- 
lig sed, jfr föreg. -istsrhaft, a. stua. kälkborgar- 
aktig, kälkborgerlig, torr, tråkig. -Istérium, 
-[s], 0, n. = Philistertum. -istern, sv. itr. A. 
stud. uppföra sig som en bracka, vara külk- 
borgerlig, torr, tråkig, tungusa. -istert[h]am, 
n. stud. 1. kälkborgaranda, kälkborgerligt 
sätt. 2. kälkborgare, brackor. -istrig, -iströs 
«= nhilisterhaft. -olög, -en, m. filolog. -oséph, 
-en, m. filosof. -osophieron, sv. tir. h. filoso- 
fera. -osöphin, -nen. f. kvinnlig filosof. -086- 
phisch, a. filosofisk. -tron, -s, ..ren ei. ..ra, n. 
kürleksdryck. 

Phiöle, -n, /. vid flaska med lång hals. 

Phiögmlla, -s,0,n. flegma. -ätisch, a. flegmatisk. 








356 


pügern 


Phenstik, 0, /. fonetik. 

phönllicisch, -ikisch, -fzisch, a. fenicisk. 

Phosphllor, -s, -e, m. fosfor. -erescieren, sv. itr. 
h. fosforescera. -orhaft, -örisch (av. <--->, a. 
fosforartad. 

Phetollgen, -[e]s, 0, n. fotogen. -gräph, -en, m. 
fotograf. -graphie, -[e]n, f. fotografi. -gra- 
phieren, sv. ir. fotografera. -gräphisch, a. fo- 
tografisk. 

Phrase, -2, f. fras, talesätt. -nhaft, a. frasrik, 
fras-. wer Mensch : frasmakare. 

Phrenolög, -en, m. frenolog. 

Physliik, 6, f. fysik. -Ikät, -e, n. stads-, di- 
strikts-, provinsialläkarebefattning. -iker, 
-, -ikus, -[ses], -se eı. Physici, m. 1. fysiker. 
2. vanı. Physikus, stads-, distrikts-, provin- 
sialläkare. -iognomie, -[e]n, f. fysionomi. 
-jolög, -en, m. fysiolog. -Isch, a. fysisk. 

Planino, -[s], -s, rn. pianino. 

Piäno, -[s], -s, -förte, -[s], -[s], n. (forte)piano. 

Pichliel, -, m. haklapp. -ol6l, -en, f. F supande, 
supning, superi. -oln, sv. itr. A. o. tr. F supa. 
-en, sv. I. tr. becka, tjära. IL itr. å. klibba, 
vara klibbig som beck. 


pick, I. ig. tick. II. -e, m. 1. pickande, hugg 


med hacka el. näbb. 2. se Pik. -0, -n, f. picka, 
hacka. -el, -, m. 1. = Picke. 8. pur. utv. -R, 
:blemma, blåsa, finne. 9. ur. %., plur. -8 el. 
Pickles, pickels. -eifißto, /. pickolaflöjt. -el- 
haube, /. pickelhufva. -olhering, m. 1. spic- 
kesill. 2. pickelhäring. -ellg, a. finnig, full 
af blemmor. -sn, sv. tr.o.itr. h. hacka, picka. 
Plöce, -n, /. 1. stycke, musikstycke, (teater-) 
pjes. 2. rum. 
Piedestäl, -e eı. -s, n. piedestal, fotställning. 
Plok se Pik. 


| plep, itj. pip. Nicht m sagen: ej knysta. -en, 


sv. itr. h. 1. pipa. 9. vara klen, sjuklig. 
-gans, /. F gäsunge. -haft, -Icht, -Ig, -Isch, a. 
1. pipande, pipig. 2. klen, sjuklig. -s(en) = 
piep(en). -vogel, m. pipande fägelunge. 

Piésse se Piece. 

Pietilät, 0, f. pietet, vördnad, aktning. -ismus, 
-, 0, m. pietism, läseri. -fst, -en, m., -istin, 
"nen, f. pietist, läsare, läsereka. -Ister6t, -en, 
f. läseri. -istisch, a. pietistisk, läsaraktig. 

pitt, it). piff. 

Pign[öl]e, -r, f. pinie(frö). ' 

Pik, -e e. -s, m. 1. bärgspets, pik. 2. ums. n. 
kort. spader. 3. förbittring, groll. Einen nm 
auf jn haben: hafva ett horn i sidan till 
ngu. -ånt, a. pikant. -6, -n, f. 1. pik, lans. 
Von der m auf dienen: tjäna sig upp från 
gemen soldat. 2. = Pik 3. -sn, sv. tr. sticka. 
-enier, -e, m. pikenerare. -Ösch® se Pekesche. 
-ött, -e, n. piket. -fein, a. F finfin, extrafin. 
-ieren, sv. I. tr. egga, reta, stöta, såra. II. 
rf. Sich a zu: sätta sin ära i att. 

Pilger, -, m. pilgrim. -fahrt, f. pilgrimsfärd, 
vallfärd. -In, -nen, f. pilgrim. -kleld, ». pil- 
grimsdrägt. -n, sv. itr. A. o. s. vallfärda. 





itr. intrausitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, 80. svagt, Ör. transitivt verb. Åh. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


Pilgerschaft 


367 


platschnals 





«schaft, /. 1. egenskap af pilgrim. 2. vall- 
färd. 

Pilgrim, -e, m. = Pilger. 

Pille, -n, /. piller. -ndreber, m. F Pilrtei 
lare, -nschachtel, JS pillerask. _ 

Pitöt, -en, m. 1. rorgäugare, 8. lots, 

Pliz, -e, m. svamp. Bild. in die we gehen: a) 
gå med Davids höns under isen, b) skudda 


stoftet af sina fötter, försvinna. -haft, -ig, 


a. svampartad. 

Pimpelllél, -en, f. F pjäk, pjunk, pjåsk. -Ig, a 
pjåkig, pjunkig, pjäskig. -liese, /. F pjäk- 
lisa, kinkbläsna. -n, sv. str. å. vara klen, pj&- 
ka, pjunka, jämra sig, gnälla. 

pimpllerlich = pimpelig. -ern = pimpeln. -er- 
nuls, f. vor. pimpernöt. -Inölle, -n, f. vor. 1. 
pimpinell. 8. anis. 

Pincllenéz, -, -, n. pincenez. -étte, -n, f. pin- 
cett. 

Pinguin, -e, ns. zool. pingvin. 

Pinie, -n, /. pinie. 

Pinne, -n, f. 1. fjäder, vingpenna. 8. fena. 8. 
stift, nubb, tenlika. 4. sjo. etyrpinne. 6. 
(hammar)pen. "n, sv. tr. fästa med stift. 

Pinscher, -, m. pintcher, rätthund. 

Pinsel, -, m. 1. pensel, (mälar)borste. 2. se 
Einfalispinsel. -&, -en, f. 1. sudd, kludde- 
ri, usel målning. 2. F inskränkthet, dum- 
het, enfaldighet. 8. F pjunk, gnäll. -er, -, 
m. plankstrykare. -haft, -Ig, a. F enfaldig, 
inskränkt. -n, sv. itr. Å. o. tr. 1. med pensel 
pästryka, pensla. 2. vara enfaldig, dumma 
eig. 3. pjunka, gnälla. -stiel, -stock, m. pen- 
selskaft. -strich, m. penseldrag. 

Pinto, -n, f. 1. kanna (ma. 2. krog. 

Plonier, -e, m. pionier. 

Dip se piep. 

Pipe, -n, f. pipa, a) våtvarumått, b) F tobakspipa. 

Pip[p]s, -es, 0, m. pipp, (höns)tipp. 

Piqu6 (-e), -s, m. pike (vg). 

Pirllät, -en, m. sjöröfvare. -Atent[h]um, n. sjö- 
röfveri. -öge, -n, f. pirog (art kanot). -öl, -e 
el. "8, mM. zool. gultrast. 

Pirsch se Birsch. 

'pisacken, sv. tr. F plåga, pina. 

pisch, itj. sch. -en, sv. str. h. hväsa, hvissla, 
susa, porla. 

mispliein, -ern, sv. ir. A. o. tr. hviska. 

Pistllill, -e, 8. dot. pietill. -Öl, -e, n., -Öle, -n, f. 
dim. t, pistol. -Ölengriff, m. pistolkolf. -On, 
-8, 2. pistong. 

placieren, sv. tr. placera, ställa, lägga. 

Plack, -e t, m. 1. = Plackerei. 2. = Placken 
a). -6n, 8) -, m. aim. Pläckchen, -lein, 1. fläck. 
2. lapp. 8. jämn yta, plåt, skifva. b) sv. I. 
tr. 1. lappa. 2. fastklistra, anslå. 9. slå eı. 
trampa fast fuktig jord på. 4. plåga, pina, 
trakassera, förtrycka, misshandla. IL rf. 
plåga sig. -er, -, m. plågare, skinnare. -erél, 
-en, f. 1. plågande, skinnande, trakasseri. 
2. möda, ansträngning. 


Plage, -n, /. plåga. -geist, m. plågoande. -les, 
a. plägfri. -n, 30. tr. plåga. -r, -, m. plä- 
gare, plågoande. 

Plagge, -», f. ljungtorfva. -n, sv. tr. o. itr. h. 
1. hacka ljungtorf. 2. belägga, gödsla med 
ljungtorf. 

Piagillär, -e, -ärlus, -, ..ii, m. plagiatör. -åt, oe, 
n. plagiat. -åter, -s, ..ören, m. plagiatör. 

Plaid, -s, n. o. m. pläd, sjal. -ieren, sv. itr. h. 
plädera, föra försvarstalan. 

Plakilåt, -e, n; plakat, anslag, affisch. -ieren, 
sv. tr. belägga med metallskifvor, plätera. 

Plan, I. -e [t], m. 1. plan, slätt; jämn, slät 
mark; stridsplats; dansplats; fälle ı skog. 
8. plan, ritning, topograssk karta. 3. plan, pro» 
jekt, afsigt. Einen w zu etw. entwerfen: 
uppgöra en plan till ngt. U. a. 1. jämn, 
slät. 2. enkel, klar, begriplig, -6, -n, f. tält- 
duk, presenning. 

Pläne, -n, f. plan, slätt. 

planlien, sv. tr. o. itr. å. uppgöra planer, plan- 
lägga, planera. -6t, -en, m. planet. -etärisch, 
a. planetlik, planet-. -gamäfs, a. planmäs- 
sig. -ieren, sv. tr. planera. jämna. -ierung, f. 

Planke, -n, f. planka. 

Plänkel, -, m. 1. kläpp. 2. slaga. öl, .en, f. 
mil. förpostfäktning. -n, sv. itr. h. min. blän- 
kra, 

pianken, sv. ir. fodra, bekläda med plankor. 

Plänkler, +, m. mil. blänkare. 

Plankung, /. plankbeklädnad. 

plänlies, a. planlös. -losigkeit, /. planlöshet. 
-macher, m. projektmakare. -mälsig, a. plan- 
mässig. -mälsigkeit, /. planmässighet. 

Planschlie, -r, /. plants. -en, sv. itr. hk. eo. tr. 
blaska, slaska. -er6l, -en, f. blask(ande),- 
slask(ande). -étt, -e, ». planschett, 

Plantäge, -n, /. plantage. 

Plantsch- se Plansch-. 

plänlivoli, a. väl planlagd, öfvertänkt. -wagen, 
m. med tältduk öfverspänd fraktvagn.-zeich- 
nen, ». planritning. 

Piapperliöi, -en, /. pladder, sladder. -haft, a. 
pladderaktig. -haftigkeit, /. pratsjuka. -hans, 
m. = Plappertasche. -Ig, a. pladderaktig. 
-liese, /., -maul, n. = Plappertasche. -R, av. 
itr. h. o. tr. pladdra, sladdra, prata. -tasche, 
J. pladdertaska, sladdrare, pratmakare. 

plarren, plärren, sv. itr. h. o. tr. skrika, böla, 
räma, larma, pladdra. 

Pläsir, -e, n. nöje. -lich, a. rolig. 

plastisch, a. plastisk. 

Platilåne, -n, f. platan. -eåu, -[s], -s, n. platå. 
fn (utv. £-), "8, 0, n., -Ina (ätv.- <>), O, f., 8, 0, 
a. platina. INB, -n, f. tekn. plåt. 

platsch, I. itj. plask, pladask. II. -e, m. 1. pla- 
skande. 2. tölp. -en, sv. I. itr. h. o. 8. plaska. 
I. tr. bredslå. 

plätschern, sv. itr, k. sakta plaska, skvalpa. 

platschliig, a, 1. plaskande. 2. som går illa. 
8. tölpaktig. -nals, a. genomvät. 





A = föregående uppslagsord. ” äkta sus. Ö saknar plur. I har omljud. F familjärt, P Lägre språk. X mindre brukligt. 


platt 


358 — 


Pöbeltum 





platt, a. 1. platt, låg, flat, slät; bna. platt, tri- 


vial. Das ne Land: slätten, rama (bond-) 


landet, m auf der Erde liegen: ligga rak- 
lång på marken, u drücken, machen, schla- 
gen: tillplatta. 2. ren, rak, ram, t. ex, das 
we Gegenteil, die we Wahrheit. 8. dialek- 
tisk, i sht plattysk. 

Plättilbolzen, m. stryklod, strykjärn. -brett, n. 
strykbräde. -bögel, m. strykjärn, prässj 

Plattildecke, /. slätt tak. -deutsch, a. Dlatlysk. 
lägtysk. -6, -n, f. aim. },1. = Glatze. 2. järhn, 
slät mark, fälle i skog, platt kulle, häll, pla- 


tå. 3. platta, plåt. 4. fat, presentertallrik. : 


Plätte, -n, f. 1. etrykning. 2. strykjärn. 
Platteis, -e, m., -6, -n, f. zool. rödspätta 
Plättelsen, n. strykjärn, prässjärn. 

plattilen, plätten, sv. I. tr. 1. tillplatta, bred- 
slå, jämna. 2. vanı. plätien, stryka med stryk- 
järn. II. rf. blifva platt(are), tillplattas, -en- 
förmig, a. plätartad, platt. -erbse, f. bot. 
vial. -ordings, adv. alldeles, helt och hållet. 
av nicht: ingalunda. 

Plätterliöl, -en, /. strykning. -In, nen, f. stry- 
keraka. 

Plattlifisch, m. zooı. flatfisk, flundra. form, £. 
plattform. 

Plättirau, f. strykerska. 

Plattlifüfs, m. 1. plattfot. 2. fotsula. -fülsig, a. 
plattfotad. -geld, n. guldplät. -heit, /. platt- 
het. -ieren, sv. tr." 
terare. -iorung, /. plätering. -kopf, m. platt- 


hufvud. -nase, /. plattnäsa, plattnos. nasig, 


a. plattnäst. 

Plättofen, m. strykugn. 

Plattlireime, pl. metr. jämna rim. 

Plättstahl, m. strykjärn. 

Plattlistich, m. plattstyng. -stickerel, Sf. platt- 
söm. 

pla che, f. linne som strykes. 

Platz, I 
Sie m! var god och tag plats! sitt ned! m 
haben: a) hafva plats, utrymme, b) vara på 
sin plats, die Wahrheit findet selten m san- 
ningen är sällan omtyckt, av greifen: få 
fotfäste, vinna terräng, einen u belegen, be- 

. setzen, einnehmen: upptaga, yika en plats, 
es ist hier der mw. nicht: det är här ej på sin 
plate, ej rätta stället, an seinem me stehen, 
an seinen m stellen: stå, ställa på sin plats, 
am we sein: vara på sin plats, auf dem we: 


på fläcken, genast. II. itj. knall. III. -e' 


[$t], m. knall, explosion. -bedarf, m. ortens 
behof. -büchse, f. knallbössa. 

Plätzchen, -, rn. 1. äm. un Platz. 2. socker- 
plätt, sockerkaka; pastilj. 

platzen, sv. itr. a) A. 1. smälla, knalla, kna- 
stra. b) s. 2. expledera, springa sönder, 
spricka, spricka ut, komma ut, falla ut, ut- 
brista. $. rusa, jaga, störta. 

plätzen, sv. tr. o. itr. h. 1. knalla, skjuta, 
pluttra. 2. smälla, smäcka. 3. Einen Baum 


plätera. -ierer, -, m. plä- 


. -e }, m. plats; ställe, torg. Nehmen 


av taga af ett stycke bark af, blecka ett 
träd. 4. lappa. 

platzern, plätzern, sv. itr. Ah. explodera med 
svaga knallar, knäppa, knattra. 

Platzllingenieur, m. ingeniör på platsen, stads- 
ingeniör. -kommandant, m. mn. kommendant. 
«major, m. mil. platsınajor. -regen, m. häll- 
regn, störtregn. -rögnen,* opers. hällregna, 
störtregna. 

Plauderliei, -en, f. förtroligt samspråk, små- 
prat; prat, skvaller. -er, -, m. spräkande, 
spräksam person; pratmakare, pladdertaska. 
“haft, a. spräksam; pratejuk, pladderaktig, 
ekvalleraktig. -haftigkeit, /. spräksamhet m. 
m. se föreg. "in, «nen, f. se Plauderer. -R, sv. 
str. h. o. tr. spräka, prata, pladdra, skvallra. 
«ort, m. ställe där man samlas för att prata, 
skvallervrå. -stübchen, n. litet kabinett. 
-stündchen, n. skvallertimme. 

plaullschen, sv. = plaudern. -sibel, a. plausibel, 
begriplig, tydlig. -stern, sv. tr., itr. hk. o. rf. 
blåsa upp (sig). -te, -n, f. F kort och bredt 
sidogevär, stor knif. -tsch, -z, itj. pladask, 
paff. 

Plebéjller, -, m., -erin,-nen, f. plebej. -ert[hjäm, 
n. 1. plebejiskt sätt, plebejisk anda. 2. (ple- 
bej)hop. -Isch, a. plebejisk. 

Pleite, -n, f. F bankrutt. 

Plempe, -n, f. F 1. sidogevär, sabel, värja. 2. 
fadd dryck, blask, soppa. «rn, sv. ir. h. o. 
tr. F 1. blaska, plaska. 2. supa, pimpla. 

Pil, -[s], 0, m. pli, skick, hållning. 

Plinse, -n, f. tunn pannkaka. -n, sv. itr. h. F 
gråta, lipa. 

Plinth, -e, m., -8, nr, f. plint. 

Plomblle, -n, /. plomb. -ieren, sv. tr. plombera. 

plötzlich, a. plötslig. -keit, /. det plötsliga 1 
ngt, plötsligt framträdande. 

Piuderhose, f. vida byxor. 

plump, I. it). plums. II. -e, m. plumsning. III. 
a. plump, klumpig. -en, sv. itr. s. plumsa. 
«heit, /. plumphet, klumpighet, grofhet. -s 
se plump. -sack, m. 1. F tung säck. 2. tex 5 
hvilken en går omkring med en sammanrullad duk på 
ryggen, hvarmed han slår till en af deltagarne, som då 
måste springa kapp med honom. +SON se plumpen. 

Plunder, -s, 0, m. skräp, lumpor. 

Plünderliöi, -en, f. plundring. -er, -, m. plun- 
drare. «In, -sen, f. plundrerska. -n, sv. tr. 

0. itr. Å. plundra. Einen Bienenstock a skat- 
ta en bikupa -ung, f. plundring. 

Piunderwerk, n. skräp, lumpor. 

Plündrerin = Plünderin. 

Pluralität, -en, f. pluralitet, flertal. 

Plüsch (ur. mea li), -e, m. plysch. -en (ufv. mee 
lj), a. af plysch, plysch-. 

pliistern se plaustern. 

Pluviäl[e], -e, n. en art mässhake. 

Pöbel, -s, 0, m. pöbel. -haft, a. pöbelaktig. 
-haftigkeit, /. pöbelaktighet. -mälsig, a. pö- 
belaktig. -t[h]um, ». pöbelrälde. 





itr. intransitivt, ri. reflexivt, St, starkt, 80. svagt, $r. transitivt verb. h. har haben, 3. har sein till bjälpverb. 


pochen — 


pochilen, sv. itr. A. o. tr. 1. klappa, bulta, slå, 


stampa. 2. uppträda anspråksfullt, poc- 
kande. Gegen eı. wider jn el. mit jm wm upp- 
resa sig mot, gräla på, träta med ngn. 8. 
Auf etw. (ack.) m pocka på, vara morsk öf- 
ver, trotsigt begära ngt. -er, -, m. 1. en 
som klappar, bultar, stampar. g. pockande, 
morsk, utmanande person. -erél, -en, f. 
pock, pockande. -erin, -nen, f. un Pocher. 

Pocklie, -n, f. koppa. -enfiebor, n. kopporna. 
-engift, n. koppgift, vakcin. -snholz, rn. poc- 
kenholts. -enimpfung, /. vakcinering. -en- 
krank, a. sjuk i kopporna. -enkrankheit, f. 
kopporna. -ennarbe, /. koppärr. -ennarbig, 
a. koppärrig. -Icht, -ig, a. 1. koppärrig. 8. 
koppartad. 

Podllagra, -s, 0, n. podager. -Ägrisch, a. ldan- 
de af podager. -®X, -e el. ..dices, m. F säte, 
akter, ända. 

Pollöm, -e, n. poem. -osie, -[e]r, f. poest. -#t, 
=en, m. poet. -#tisch, a. poetisk. -Intieren, 
sv. tr. 1. göra pikant, tillspetsa. 8. rikta 
kikare, kanoner. 

Pokäl, -e, m. pokal. 

Pökel, -,m. saltlake. -fafs, ». saltbalja. -fleisch, 
n. salt kött. -hering, m. spickesill. -n, sv. 
tr. (in)salta. -rogen, m. kaviar. 

pokulieren, sv. itr. h. pokulera, dricka. 

Pol, -e, m. pol. -äck (ar. £- med kort 0), -en, 


-äcke, -n, m. 1. polack. 2. polsk häst. 8. =' 


Philister 3. 

polär, a. pol-, polar-. -bär, m. isbjörn. -expe- 
dition, -fahrt, /. polfärd, nordpols- ei. syd- 
polsexpedition. -Isieren, sv. tr. polarisera, 
kreis, m. polkrets. -mensch, m. polarmän- 
niska. -nacht, f. polarnatt. -stern, m. nord- 
stjärna. | 

Poider, -, m. indämdt land, som ligger lägre 
än hafvets yta. 

Pollle, -n, m. polack. -6, -e, m., -en, f. bot. PO- 
leja. -$misch, a. polemisk. -emisieren, sv. 
itr. k. polemisera. -enland, -enreich, n. Polen. 

Polier, -e, m. finarbetare. -bär, a. möjlig att 
polera. -bürste, /. polerborste. -en, sv. tr. 
polera; fila, upphjälpa, lägga sista handen 
vid. -er, -, m. 1. polerare. 2. = Polier. -schel- 
be, £. polerskifva. -ung, f. polering, poli- 
tyr. 

Poillin, -nen, /. polsk kvinna. -itisch, a. po- 


litisk. -Itisieren, sv. itr. h. politisera, tala 


politik. -Itür, -en, f. polityr. 

Polizei, 0, f. polis. -amt, n. poliskammare, 
-kontor, vaktkontor. -aufsicht, /. polisupp- 
sigt. -beamte(r), m. polistjänsteman.-behßrde, 
F. polismyndighet. -diener, m. polisbetjänt, 
-konstapel. -gericht, n. polisdomstol. -Iich, 
a. polis-, t. ex. we Verfügung: pollsförord- 
ning. we Erlaubnis: polisens, myndighe- 
ternas tillåtelse, m verboten: förbjuden af 
polisen, gnm polisförordning, v einschrei- 
ten: lagligen inskrida (med polisens tillhjälp). 


359 — 


Popularisierung 
-ordnung, /. polisreglemente. -richter, m. 
polisdomare. -sache, f. polismäl. -stunde, 
f. timme dä värdshusen måste stängas. 


. "vergehen, na. polisförbrytelse. 


Polizist, -en, m. polis(tjänsteman). 

Poiklla, -s, /. polka, polkett. -en, -ieren, sv. 
ter. h. polka, dansa polka. 

polnisch, a. polsk. Bna. wer Reichstag : bull- 
rande, oordnad församling; buller, väsen, 
oordning; me Wirtschaft: oordentlighet, 
osnygghet. 

Poister, -, n. 1. elastisx dyna, kudde, soffa, lä- 
ger, bolster, madrass, 8. stoppning (det hvar- 
med ngt stoppas). bank, J- stoppad bänk. -ma- 
cher, m. tapetserare. -n, sv. tr. etoppa, ma- 
drassera. -sessel, m. stoppad stol, länstol. 
‚sitz, m. stopvad sits. -stuhl, m. stoppad 
stol, länstol. -überzug, m. bolstervar. -ung, 
J. stoppning, madrassering. 

Polter, -s, 0, m. buller. -abend, m. bröllops- 
afton (aftonen före bröllopet, då bekanta styrs till 
bullrande upptåg ss. sönderslagning af gamla stenkärl 
m. m. utanför bröllopshuset). -Öl, "en, f. 1. buller, 
väsen. 2. gammalt skräp. -er, -, m. buller- 
sam, häftig, uppbrusande människa. -gelst, 
m. 1. bullrande tomte, rå. 2. bullersam 
människa. -ig, a. bullrande. -kammer, f. 
skräpkammare. -kasten, m. skräplär. -n, sv. 
itr. h. o. 8. samt tr. bullra, väsnas; bullrande 
komma, gå, slå, hamra, kasta; spöka; trä- 
ta, gorma. | 

Polilyglötte, -n, f. polyglott, bok på flera språk. 
-Yp, -en, m. polyp. -ytöchniker, -, m. teknolog. 
-ytöchnikum, -[s], ..ken e. ..ka, n. teknolo- 
giskt institut, teknisk högskola. -ytheismus, 
-, 0, m. polyteism, mängguderi. 

Pomädlie, -n, /. 1. pomada. 2. stud. hvila, 
lugn, flegma. Das ist mir m det är mig lik- 
giltigt. -Ig, a. 1. smord med pomada, po- 
maderad. 2. stua. lugn, flegmatisk. -isieren, 
sv. tr. smörja med pomada, pomadera. 

Pemeränze, -n, /. 1. pomerans. 2. pomerans- 
träd. -nschale, /. pomeransskal. 

Pommer, 1. -n ei. -8, -n, m. pomrare. 2. -, m. 
pommersk spetshund, -In, -nen, f. pommersk 
kvinna. -Isch, a. pommersk. 

Pomp, -e, m. pomp, ståt; praktfullt tåg. -haft, 
a. pompös, praktfull, ståtlig. -haftigkeit, f. 
pomp, ståt. -68 = pomphaft. 

ponieren, sv. tr. 1. ponera, antaga. 2. stud. 
bjuda på. 

Pönitenz, -en, f. penitens, bot. 


.| Pontön, -s, m. ponton. 


Pony, -[s], -s el. Ponies, n. o. m. ponny. 

Popllänz (arv. 2-), -e, m. ekräckbild, buse, spö- 
ke, fägelskrämma. -®, -n, m. POP (rysk präst). 
‘6, -s, m. F stjärt, ända. -ulär, a. populär, 
a) allmänfattlig, b) allmänt omtyckt. -ularl- 
sioren, sv. I. tr. popularisera, göra populär, 
framställa i allmänfattlig form. II. rf. göra 
sig populär, allmänt omtyckt. -ularisierung, 


itr. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, 80. svagt, $r. transitivt verb. Å. har Aaden, 8. har sein till hjälptexb. 


Popularität oo 


f. popnlarisering. -ularität, 0, /. populari- 
tet. 
Porlie, -n, ‚f. por. -88, a. porös. -osität, 0, f. 
porositet. 


Porphyr, -e, m. porfyr. -ig, -Isch, a. porfyr- | 


artad. 

Porre, bättre Porroe, -s, 0, m. purjolök. 

Porsch, -e, Porst, -e, m. bot. pors, skvattram. 

Port, -e, m. hamn, tillflykt. -äl, -e, n. portal. 
-schaise, -n, /. bärstol, portschäs. -eféuille, 
-8, n. portfölj. -emonnaie, -s, n. portmonä. 
-spée, -s, n. portepe. -iér, -s, m. portvakt, 
dörrvakt, portier. -i6re, -r, f. portiär, dörr- 
draperi. -Ikus, -, -, m. pörtik. -lön, -en, f. 


portion. -Iönonweise, adv. portionsvis. -0, -s' 


ei. ..ti, n. porto. -oermälsigung, /. portoned- 
sättning. -ogebühr, /. porto. -opflichtig, a. 
icke portofri. -rait, -s, -rät, -e el. -s, 8. por- 
trätt. -rätieren, sv. tr. porträttera. -ugiese, 
-n, m. portugis. -ugiosin, -nen, f. portugi- 
siska. -ugiesisch, a. portugisisk. 

Porzeliän, -e, a. porslin. -en, a. af porslin, 
porslins-. -örde, /. porslinslera. -haft, -ig, 
a. porslinsartad. 

Posamönt, -e, n. kordong, snöre, bård, snör- 
makeri. -ior, -e, m. snörmakare. -ierar- 
beit, /. snörmakeri. -ierer, -, m. snörma- 
kare. 

Posäunllo, -n, f. basun. -en, sv. iir. Äh. o. tr. 
basuna, utbasuna. -enengol, m. basunängel, 
kyrkängel. -enruf, -enschall, m. basunstöt. 
-enzug, m. basunstämma på orgel. -@F, -, -ist, 
-en, m. basunbläsare, basunist. 

Poslie, -n, f. aim. t, fjäderspole, -itiön, -en, f. 
position, ställning. -ltür, -en, f. positur, 
ställning. 

Posslle, -n, /., -n, -, m. aim. }, 1. skämt, upptåg, 
gyckel, narri, galenskap, narrspel. „un rei- 
sen: ha upptåg för sig. „un! dumheter! 
2. blott f. teat. fars, skämt, lustspel. $, blott 
m. spratt. -endichter, m. farsdiktare. -enhaft, 
a. burlesk, farsartad, tokig, komisk, puts- 
lustig, tokrolig, full af spratt. -enhaftigkeit, 
f. det burleska i ngt, putslustighet, spratt. 
-enmachor = Possenrei/ser. -snoper, f. opera- 
buffa. -enreilser, -, m. upptägsmakare. -en- 
reilserel, /. upptåg, spratt. -enspiel, -enstück, 
n. = Posse 2. -ierlich,.a. putslustig, tokrolig, 
komisk, rolig. -ierlichkeit, f. putslustighet, 
tokrolighet, 

Post, I. -en, f. 1. post. Mit umgehender m 
med omgående. 2. budskap, underrättelse. 
3. diligens. 4. ugr. gästgifvareskjuts. II. 
«en, f., -e f, m. POST i räkningar m. m. III. -en, 
m. jäg. rädjurshagel, varghagel. -älisch, a. 
post-. -amönt, -e, n. postament, fotställning. 
-amt, n. postkontor. -annahmo, f. postkon- 
tor, lokal för afgäende post. -anweisung, f. 
postanviening. -ausgabestempel, m. utlem- 
ningspostanstaltens stämpel. -befördorung, 

f. postbefordring. Der Zug hat m, tåget är 





Av = föregående uppslagsord. 


360 — 


prachern 


postförande. -bericht, m. (post)avis. -bete, 
m. postbud; gängpost. -bureau, n. post- 
kontor. -datieren,* ir. postdatera. -direkter, 
m. 1. postdirektör. 2. postmästare. -einzah- 
lung, /. inbetalning på posten, postanvis- 
ning. -en, -, m. aim. Pöstchen, -lein, 1. post, 
&) I räkningar'm. m., b) mil., c) anställning. 2. 
= Post III. -enlauf, m. postväg, linie. -en- 
woise, adv. i poster. -frel, a. franko. -führer, 
m. postförare, postiljon. -geld, ». 1. post- 
pengar. 2. afgift för diligenspassagerare. 
halter, m. person som håller hästar för 
post- och passagerarebefordring; skjuts- 
entreprenör, gästgifvare, -halterel, /. ut. 
skjutsstall; gästgifveri. -hüm, a. posthum, 
född efter faderns död. -ieren, sv. tr. po- 
stera, ställa på post. -ierung, /. postering. 
-jile, -n, f. postilla. -I[i]én, -e, m. postil- 
jon. -karte, f. 1. brefkort. 2. postkarta. 
«knecht, m. postiljon. -kutsche, f. diligens, 
-lagornd, a. som skall afhämtas af adressa- 
ten; p& brer: poste restante, afhämtas. -mar- 
ke, /. frimärke. -nachnahme, f. efterkraf på 
posten, postförskott. -0, blott i förbindelsen: Av 
fassen: fatta posto. -pförd, n. post-, dili- 
gens-, skjutshäst. -recht, -regal, n. privile- 
gium på postbefordring. -reisonde(r), m. 
diligenspassagerare. -reiter, m. (post)kurir, 
ridande postiljon.-säule, /.milstolpe.-schein, 
m. (post)kvitto. -schlufs, m. postanstalts 
stängning. -sokretär, m. postskrifvare. -skript, 
-e, -skriptum, -[s], ..ta, n. postskriptum, ef- 
terskrift. -station, f. post-, diligensstation. 
-stralse, f. landsväg. -taube, /. brefdufra. 
-ulioren, sv. ir. fordra, postulera. -verband, 
m. postförening.. -vertrag, m. postkonven- 
tion. -vorschuls, m. postförskott. -wagen, 
m. diligens, postkärra, postvagn. -wechsel, 
m. hästombyte. -zug, m. 1. förspända post- 
hästar. 2. postförande täg. 

Potönz, -en, f. mat. dignitet. -ieren, sv. tr. mat. 
upphöja till en viss dignitet. 

Potörne, -n, f. bakport i en fastningsmur. 

Pottllasche, /. pottaska. -fisch, m. pottfisk. 

potz, itj. kors, & för fan. -blitz, -tausend, -wet- 
ter, itj. ugr. för tusan plåtar! fan anamma! 

poussieren, sv. tr. 1. framskjuta, drifva fram, 
främja, befordra, framhjälpa. 2. F slå för, 
kurtisera. 

PP. förkorın. = 1. mus. pianissimo. 2. Der av ti- 
tulus. 

Ppb. förkortn. = Pappband. 

Pr.-A. törkortn. = Prachtausgabe: praktupplagn. 

Pri. oböj. n. Das m haben: hafva företräde. 
«-bönde, -», f. prebende. -cödons, -, ..denzien, 
». tidigare fall, prejudikat. -cedönz, 0, f. 
företräde, försteg, högre rang. -cedönzfall, 
m. = Präcedens. 

Pracher, -, m. (efterhängsen) tiggare. -&, -en, 
f. tiggeri -n, sv. itr. Ah. enträget, envist, 
pockande tigga. 


" äkta sms. Ö saknar plur. I bar omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Pracht 


Pracht, 0, f. prakt. Das ist eine av von einem 
‚Becher: det är en prüktig bägare. -aufwand, 
m. prakt, lyx. -aufzug, m. praktfullt upp- 
trädande, pomp, ståt. -ausgabe, /. prakt- 
upplaga. -himmel, m. baldakin. 

prächtig, a. präktig. 

Prachtlikäfer, m. zoo. praktbagge (Buprestia). 
-kind, n. präktigt barn. -liebend, a. prakt- 
älskande. -los, a. utan prakt, enkel. ‚lust, 
-sucht, /. praktkärlek, praktlystnad. -süch- 
tig, a. praktlysten. -voll, a. praktfull. 

präcis, a. precis, noggrann, punktlig. -ieren, 
sv. tr. precisera, noga angifva. 

prädestinierlien, sv. ir. predestinera, på för- 
hand bestämma. -ung, f. predestinering. 

Präldikänt, -en, m. predikant. -dikät, -e, n. 1. 

erım. predikat. 2. titel, epitet. -dizieren, sv. 
tr. tr. utsäga. -dominieron, sv. itr. k. herska, 
råda, vara förherskande. -fökt, -e[n], m. 
prefekt. 

Präge, 0, /. 1. prägelverk. 2. prägel. -n, sv. 
ir. 1. prägla. 2. inprägla, intrycka. -ort, m 
präglingsort. 

‘pragmätisch, a. pragmatisk. 

erägnänt, a. pregnant, 

Prägung, f. prägling. 

prahllien, sv. itr. h. präla, prunka, glänsa; 
skryta, skräfla. -er, -, m. prälande, skryt- 
sam person, skräflare. -erdi, -en, f. präl, 
skryt, skräfvel. -erhaft = prahlig. -erin, -nes, 
f. se Prahler. -orisch, -haft = prahlig. -hans, 
m. prälhans, skräflare. -hansorel, /. präl, 
skräfvel. -ig, a. prälande, skrytsam, skräf- 
lande. -sucht, f. prälsjuka. 

Prahm, -e, m., -&, -n, f., -6N, -, m. pråm. 

Prairie, -[e]», f. prärie, stepp, gräsöken, 

Präjudiz, -e, n. prejudikat. -ieren, sv. tr. pre- 
judicera. -torlich, a. tjänande till prejudikat. 

präkludioren, sv. tr. jur. /n förklara ngn sin 
talan förlustig. 

Praktik, -en, f. 1. praktik, erfarenhet. 2. (bond-) 
praktika. 38. (vani.> 4) knep. -åbel, a, 1. utför- 
bar, möjlig. 2. ändamålsenlig, tjänlig. 8. 
farbar. -ånt, -en, m. 1. praktiserande lä- 
kare. 2. extraordinarie, surnumerär, elev, 
lärling. -er, -, -u$, -, ..tici, m. praktiker, 
praktiskt erfaren man. 

praktllisch, a. 1. praktisk. 2. praktiserande. 
-Isieren, vatre -Izieren, sv. tr. o itr. h. prak- 
tisera. 

Prällät, -en, m. prelat, kyrkofurste. -latär, 
«en, f. prelats ämbete, bostad. -liminärien, 
pl. preliminärer. 

prall, I. a. (härdt) spänd, fast och elastisk. U. 
-e, m. äterstudsande stöt, sammanstöt, slag; 
studsning, äterslag. -en, sv. itr. hk. o. 8. 'stud- 
sa, återstudsa. -helt, f. elasticitet, spän- 
ning, fasthet. -Ig, a. 1. = prall I. 2. brant. 
-kraft, f£. elasticitet. -kräftig, a. elastisk. 
-stein, m. afvisare. -stöls, m. återstudsande 
stöt. 


Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre beuklige: ' 


361 — 


Preilselbeere 


präludieren, sv. itr. Å. mus. preludiera, 

prämeditieren, sv. tr. förut ‚öfverväga. 

Prämllie, -n, f. ‚premie. -lieren, sv. ir. premi- 
era, belöna. -iss0, -n, f. premiss. 

pranglien, sv. itr. A. prunka, präla, glänsa, 
lysa, ståta. -er, -, m. skampäle. 

Pranke se Branke. 

pränumerieren, sv. itr. h. o. tr. betala i för- 
skott, prenumerera. 

Präparliänd, -en, m. lärjunge i en förberedande 
skola. -ändenanstalt, -åndenschuie, /. förbe- 
redande skola. -ieren, sv. tr. förbereda, pre- 
parera, tillreda. Etw. av utv. förbereda sig 
på ngt, sich av utv. läsa öfver lexorna. 

Präsént, -e, n. present, gåfva. -atién, .en, f. 
presentation, företeende, föreställande. -ier- 
brett, n. bricka. -ieren, sv. tr. presentera, 
framte, uppvisa, framräcka, bjuda; före- 
ställa. Das Gewehr m skyldra gevär. -ier- 
teller, m. presentertallrik. 

Präls6nz, 0, f. närvaro. -908, -, - el. Präsides, 
m. ordförande. -sidönt, -en, m. president; 
ordförande. -sidönt[en]schaft, -sidentür, -en, 
/. presidentskap, presidentsvärdighet; ord- 
förandeskap. -sidieren, sv. itr. k. presidera, 
föra ordet. -sidium, -[s], ..ien, n. 1. plats 
framför, företräde, högre rang. 2. ordföran- 
deskap. 3. bestyrelse. 

prassliein, sv. itr. hi. o. s. prassla, knastra, spra- 
ka, fräsa, frasa. -en, sv. itr. h. lefva i sus 
och dus, frässa, kalasa, slösa. -or, -, m. en 
som lefver i sus och dus, frässare, lättsin- 
nig person, slösare. -er#l, ren, f. lif i sus 
och dus, frässeri, vällefnad, slöseri. 

prästieren, sv. tr. prestera, åstadkomma. 

präsumieren, sv. tr. förmoda, antaga. 

Prätenlidönt, -er, m. pretendent. -dioron, sv. 
tr. göra anspråk på. -slön, -en, f. anspråk. 
-tiös, a. anspråksfull. 

Praxis, 0, /. praxis, praktik. 

Prchtb. förkorta. = Prachtband: praktband. 

prediglien, sv. str. A. e. tr. predika. -er, -, m. 
präst, predikant, predikare. -erhaft, -ermä- 
(sig, a. prästerlig. -ermönch, m. predikare- 
munk. +t, «en, /. predikan. -tamt, n. pre- 
dikoämbete, -tbäch, n. postilla. 

preien, sv. tr. sjö. präja. 

Preis, -e, m. 1. pris. Etw. um keinen w thun: 
ej för ngt pris göra ngt. 2. det bästa, pär- 
la, t. ox. du, o wm der Prälaten: du, den bäste 
el. pärlan bland prelater. -aufgabe, /. pris- 
uppgift, prisfräga. -bericht, m. prisnota, 
prislista. -bewerber, m. täflande. -bewerbung, 
f. pristäflan. -courant, m. priskurant. -el- se 
Preifsel-. -en, st. tr. prisa. -er, -, m. en 
som prisar ngt, lofprisare. -ert[hjellung, f. 
prisutdelning. -goben, tr. prisgifva. -gebung, 
f£. prisgifvande. -gokrönt, a. prisbelönt. -ge- 
sang, m. lofsång. -haft, -lich, a. 1. prisvärd. 
2. = lobesam. 

Preilselbeere, /. lingon. 


preiswürdig — 


preiswürdig, a. 1. prisvärd, lofvärd. 2. mot- 
svarande priset, prisbillig. -költ, f. 1. det 
prisvärda i ngt. 8. motsvarighet mellan be- 
skaffenhet och pris. 

prekår, a. osäker, oviss. . | 

Prolle, -n, /. prellning. -n, sv. I. se prallen. 
U. tr. 1. äterkasta, tillbakaslä. 2. prella. 8. 
narra, lura, bedraga, jn um etw.: ngn på 


ngt. -r, -, m. 1. en prellande. 2. bedragare. 


8. = prall II. -röl, -en, f. bedrägeri. 

preschen, sv. itr. A. o. s. springa för brinnande 
lifvet, sätta i väg, kila. 

press, a. 1. åtsittande, tät. m an: tätt Intill. 
2. arv. strax, omedelbart. -ånt, a. brådskan- 
de, trängande. -bär, a. som kan prässas, 
sammantryckas. -6, -n, f. 1. präss. 2. präss- 
ning; appretur. -en, sv. tr. 1. prässa, tryc- 
ka. Gepre/st voll: fullpackad. 8. med våld 
värfva, t. ex. Soldaten. -er, -, m. 1. prässare. 
2. förtryckare. 3. värfvare som värfvar med våld. 
-freihelt, /. tryckfrihet. -ieren, sv. I. tr. p&- 
skynda. I. itr. A. skynda, brådska. -prozefs, 
m. tryckfrihetsmäl. -saft, m. utprässad saft. 
-torf, m. prässad torf. -ung, f. präsening m. 
m. se pressen. 

Pretiösen, pl. dyrbarheter. 

Preufslie, -n, m. preussare. -enkönig, m. ko- 
nung af Preussen. -ent[h]um, n. preussiskt 
sätt, väsen, välde, preussisk anda; preus- 


sarne. -In, -nen, f. preussisk kvinna. -isch, | 


a. preussisk. 

Prickelllöi, -en, /. stickande känsla. -n, sv. itr. 
h. o. tr. sticka, kittla; vna. ge stickord, pika. 

Prieme, -n, f. tuggbuss. -n, sv. itr. h. tugga 
tobak. 

Priester, -, m. präst. -she, f. prästerligt äk- 
tenskap; prästernas rätt till giftermål. -haft, 
a. prästerlig. -In, -nen, f. prästinna. -lich, 
a. prästerlig. -schaft, /., -t[h]am, n. 1. prä- 
sterlig värdighet. 2. prästerskap. 

Primlla, ..men, f. högsta, motsvarande svenska Sjun- 
de klassen vid ett elementarläroverk. -åner, 
-,m. lärjunge i skolans högsta klass, sjunde- 
klassist. -år, a. primär. -el, -n, f. gullvifva. 

Princip, -[e]s, -ien a. -e, n. princip, grundsats. 
-i6ll, a. principiell. -tenfest, a. karaktärs- 
fast. -lenreiter, m. principryttare, -människa. 

Prinz, -en, m. prins. -6fs, -en, -6ssin, -nen, f. 
prinsessa. -ip se Princip. -Ipäl, -e, m. prin- 
cipal. -lich, a. prins-, furstlig. -lichkelt, f. 
prins, furstlig person. 

Prior, -s, ..ören, m. prior. -ät, -e, n. 1. priorat, 
priorsvärdighet. 2. = ry. -61, -en, f. priors 
el. priorinnas a) bostad, b) ämbetsomräde. 
ein (utv. -£-), -nen, f. priorinna. -Ität, -en, f. 
prioritet, förmänsrätt. 

Prisiie, -n, f. 1. pris, a) sj. byte; via. jm av 
geben: gifva ngn tillfälle till angrepp, till 
tadel, b) NYPA, I sht nypa snus. 8. linning. ‘en, 
sv. itr. h. o. tr. taga sig en pris, snusa. -6n, 
-3, /. o. n. fängelse. 


362 


— programmmälsig 
pritsch, i2j. betecknande hastigt försvinnande. : 
‘4, «n, f. 1. (harlekins) träsvärd; ris, färla. 
2. klappträ, klappbräde. 3. bänk, sofbänk. 
4. kuskbock, hundsfott. -en, sv. tr. slå med 
träsvärd, klappa på, slå, klappa, gifva stryk. 

-moister, m. harlekin. 
privät, a. privat, enskild. -abkommen, n., -ab- 
machung, /. privat öfverenskommelse. -de- 
cent, m. (privat)docent. -gelehrte(r), m. pri- 
vat vetenskapsman. -lör, -s, m. privatman. 
-isieren, sv. itr. h. lefva som privatman. 
-kolleg, n. (enskildt) kollegium. -sache, f. 
privat, enskild affär. Das ist meine av det 
angår ingen annan. -stunde, /. privatlektion. 

Priviis (-e), -s, -6t, -e ev. -s, n. afträde, klosett. 
-llög, -s, -ien, n. privilegium, företrädesrätt. 
-jlegieren, sv. tr. privilegiera. -tléglum, -[2], 
„ten, n. = Privileg. 

Probllabilität, -en, f. sannolikhet. -ät, a. be- 
pröfvad, bra, god. 

Probe, -n, f. 1. prof; försök. Nicht die w ej 
det ringaste, zur m predigen: hälla prof- 
predikan. 2. teat. repetition. 3. bevis, prof. 
4. (kontroll)stämpel. -abzug, m. boktr. kor- 
rektur(afdrag). -arbeit, f£. prof, profstycke; 
examensarbete, -skrifning. -blatt, n. prof- 
ark, -blad, -nummer. -ende, n. profbit. -fest, 
a. profhaltig, som består profrvet, bepröf- 
vad. -gold, n. fullhaltigt guld. -haltend, -hal- 
tig, a. 1. fullhaltig, fullgod. 2. = probefest. 
-mäls, n. likaremätt. -n, sv. tr. 1. profva, 
försöka. 8. pröfva. 8. förse med kontroll- 
stämpel. -r, -, m. profvare, proberare. -rolle, 
J. test. roll som ngn debuterar i. -schrift, /. 
prof-, examensskrift, -skrifning, -skriptum. 
weise, adv. som prof, på försök. 

probierllen, sv. tr. probera, profva, försöka, 
smaka. -er, -, m. proberare. 

Probiöm, -e, n. problem, uppgift. -åtisch, a. 
problematisk, tvifvelaktig. 

Prübst se Propst. 

Prodllükt, -e, n. 1. produkt, alster. 2. natur-, 
landtbruksalster, råvara. -uzönt, -en, m. pro- 
ducent. -uzieren, sv. tr. producera, alstra, 
frambringa, framställa, åstadkomma. -uzie- 
rung, /. produktion. 

profanierlien, sv. ir. profanera, vanhelga, oskä- 
ra. -ung, /. profanering. 

Proföfs, -e, m. klosterlöfte. 

Professiön,  -en, f. 1. = föreg. 2. yrke, handt- 
verk. -ist, -en, m. handtverkare. 

Profössllor, -s, ..ören, m. professor, äfv. titel för 
äldre lektorer vid läroverk. -örin, nen, f. profes- 
sorska. -ür, -en, f. professur. - 

Profil, -e, n. profil. -ieren, sv. tr. profilera; 
teckna, måla, taga i profil. 

Profit, -e, m. profit, fördel, vinst. -feren, sv. 
itr. h. o. tr. profitera, draga nytta, fördel 
af. -lich, a. fördelaktig, vinstbringande. ' 

Prollföfs, -e[n], m. profoss. -grämm, -e, r. pro- 

gram, ärsredogörelse. -grämmmälsig, a. pro- 





ir. intransitivt, fl. refexivt, St. starkt, 89. svagt, CT. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


probibieren 


gramenlig. -hibieren, sv. tr. förbjuda, pro- 
hibera. -jökt, -e, n. plan, projekt. -Jökten- 
macher, m. projektmakare. -je ‚sv. ir. 
projektera, planlägga, uppgöra plan till, 
förehafva. -jeRtil, -e,». projektil, kastkropp. 
-jicieren, sv. tr. taga, upprita projektionen 
af ngt. -klamieren, sv. tr. proklamers, utropa. 
-küra, -s, f. hand. fullmakt, prokura. -kåra- 
führer, m. befullmäktigadt ombud, fullmäk- 
tig. -kurätor, -s, .ören, m. prokurator; sak- 
förare, advokat, ombudsman, fullmäktig. 
-küraträger, -kurfst, -en, m. = Prokurafiäkrer. 
-ietärier, -, m. proletär. -lix, a. vidlyftig, 
mängordig. -longieren, sv. tr. prolongerz, 
förlänga, förnya. -memörla, -s, ». 1. prome- 
moria, minnesanteckning. 23. inlaga. -m®- 
nieren, sv. ifr. s. promenera, spatsera. -més- 
se, -n, f. löfte. -movieren, sv. I. tr. promo- 
vera. II. str. å. promoveras, taga doktors- 
graden. 

prompt, a. prompt, rask, flink. i 

promulgierilen, sv. tr. offentliggöra, kungöra. 
-ung, /. offentliggörande. 

Prollpädéutik, 0, /. propedevtik. -pagånda, 0, 
f. propaganda. -påller, -, m. propeller. -phét, 
-en, m. profet, siare. -phétengabe, f. profe- 
tians gåfva, siaregåfva. -phétenhaft = pro- 
phetisch. -phötenschaft, f. 1. egenskap af pro- 
fet, profetisk värdighet. 2. skara profeter. 
-phétin, -nen, f. profetissa. -phétisch, a. pro- 
fetisk, siarelik. -phezéion, sv. tr. o. tr. A. 
profetera, förutsäga. -phezöiung, /. profe- 
tia. -ponönt, -en, m. förslagsställare. -ponie- 
ren, sv. tr. föreslå, pröponera. -portiön, -en, f. 
proportion; förhållande. -portiöhiert, a. pro- 
portionerlig. -positiön, -en, f. förslag, pro- 
position. ’ 

Pröpst, -e t, m. prost. -&i, -en, f. 1. prostäm- 
bete. 2. prosteri. 3. prostgärd. -#llich, a. 
prost-, prostens, prosteri-, prostgärds-. 

Pröpstlin, -nen, /. prostinna. -lich = propstei- 
lich. 

prorogieren, sv. ir. uppskjuta, förlänga. 

Proslia, 0, f. prosa. -äiker, -, m. prosaiker, 
prosaförfattare. -äisch, a. prosaisk. -aist, 
-en, m. prosaiet. 

Proseift, -en, m. proselyt. -enmacher, m. pro- 
selytmakare. -enmacherel, /. proselytmake- 
ri. -In, -nen, f. proselyt. 

preskribieren, sv. tr. proskribera. 

prosödisch, a. prosodisk. ' 

Prospllökt, -e, m. 1. anblick, vy, utsigt. 8. pro- 
spekt, anmälan. -orieren, sv. itr. h. lyckas, 
hafva framgång. -orität, 0, f. lycka, fram- 
gång, välfärd. 

pröst, itj. F prosit! väl bekomme! 

prostituierllen, sv. ir. prostituera, blottställa: 
-ung, F prostituering, blottställande. 

prolitegieren, sv. tr. beskydda, gynna. -tektie- 
nist, -en, m. protektiionist, skyddstullväntig. 

Protöst, -e, m. protest, gensaga. -Ant, -en, m. 


368 


Prüfzeit 


protestant. -äntin, -nen, f. protestantisk 
"kvinna. -åntisch, a. protestantisk. -atién, 
en, f. = Protest. -leren, sv. itr. h. o. tr. pro- 
testera, inlägga gensaga. -ierer, -ler, -, m. 
en protesterande. 

Protoköll, -e, n. protokoll. Ein m aufnehmen: 
skrifva, uppsätta protokoll, das a schlie- 
Ssen: afeluta, justera protokollet. -Arisch, 
a. öfverensstämmande med, tagen till pro- 
tokollet. -aufnahme, /. protokolls uppsät- 
tande. Aührer, m. protokollförare, skrif- 
vare. -ioren, sv. I. itr. å. föra protokollet. 
II. tr. taga till, införa i protokollet. 

Pretzlie, -n, f. min. föreställare. -en, sv. I. mi. 
se ab- o. aufprotzen. II. itr. h. 1. smälla, 
braka. 2. vara uppblåst, morska sig, vara 
stolt. 3. vara spröd, obenägen, förargad. 
Mit jm A vara ond på ngn. -Ig, a. 1. upp- 
blåst, morsk, högfärdig. 2. förargad, ond. 
-kasten, m. mil. ammunitionskista. -wagen, 
m. mil. föreställare. 

Proviänt, -[e]s, 0, m. proviant, munförråd. 
-ieren, sv. tr. förse med proviant, provian- 
tera. -ierung, f. proviantering. 

Provinz, -en, f. 1. provins, landskap. 2. lands- 
ort. «Bewohner, m. 1. provinsens invånare. 
2. landsortsbo. -lål, I. -e, m. provinsial. II. 
a. provinsial; provins-, landsorte-. Ein wer 
= Provinzler. -lälblatt,n.provinsblad, lands- 
ortstidning. -lalismus, -, ..men, m. provin- 
sialiem, dialektord, dialektegendomlighet. 
-iälstadt, f. provins-, landsorts-, småstad. 
-lältheater, ». landsortsteater. -I6ll = pro- 
vinzial II. -ler, -, m. lands-, landsorts-, 
smästadabo. 

Prolivisiön, -en, f. provision, arvode. -visérisch, 
a. provisorisk, tillfällig. -visörium, -[s], ..ien, 
n. provisorisk åtgärd. -vokatiön, -en, f. ut- 
maning, frammaning, framkallande. -vozie- 
ren, sv. ir. utmana, frammana, framkalla. 
-zedür, -en, f. förfaringssätt, procedur. -zönt, 
-e, n. procent. Zu hohen wen: mot hög 
ränta. -zöntig, a. i sms. procents, t. ex. drei- 
we Rente. -zöls, -e, m. process, rättegång; 
förfaringssätt; utveckling(agäng). Jm einen 
vw anhängen ei. den m machen: börja en 
process mot ngn. Bia. kurzen m machen: 
göra processen kort. -zössen, sv. itr. h. pro- 
cessa. -z6lsführer, m. 1. målsägande. 2. sak- 
förare. -zessieren, sv. itr. h. processa. -Ze$- 
siön, -en, f. procession. -zölssache, /. mål. 
-zöfssucht, /. processlystnad. 

prüde, a. pryd. 

prudein, sv. itr. h. 1. fuska. 2. se brodeln. 

Prüderie, -[e]n, /. pryderi 

prüfllen, sv. tr. 1. pröfva. 2. examinera. 8. 
Geprüft: bepröfvad. -er, -, m. 1. en som 
pröfvar. 2. examinator. -ling, -e, m. exami- 
nand. -stein, m. pröfvosten, probersten. -ung, 
f. 1. pröfning. 2. examen. -[ungs]zeit, f. 
pröfvotid. 





av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. f bar omijad. F familjärt, P iägre språk. X mindre brukligt. 


Prügel 


Prögel, -, m. 1 käpp, knölpäk. 8. plur. PTy- : 
gel, stryk. Tracht av kok stryk. -6, -en, f. | 
slagsmål. -junge, -knabe, m. F syndabock. | 
1, sv. tr. prygla, slå. -suppe, f. F (kok) i 
stryk. 

Prägler, -, m. en som pryglar, slår. 

Prünölle, -n, /. prunell(plommon). 

Prunk, -[e]s, 0, m. prunk, ståt. -en, sv. itr. h | - 
prunka, präla, ståta. -6r, -, m. en som prun- ' 
kar, ståtar. -eröl, -en, f. prunk, präl, ståt. 
-erisch, -haft, a. prunkande. -losigkeit, /. en- 
kelhet. -rede, /. pompöst; grant tal. -vell, 
a. prunkande, 

prüschen, prüsten, sv. str. 5. frusta, fnysa, ny- ' 
sa häftigt, brista ut i skratt, fara ut. 

Psalm, -[e]s, -en, m. psalm i psaltaren. -ist, -en, | 
m. psalmist. ! 


364 





— pusten 
: Pulver, -, ». dim. t, 1. pulver. 8. krut. Bus. er 
kat das m, nicht erfunden: han var ej med, 
när krutet fans upp. -ig, a. 1. pulvriserad. 
finkornig; pulver-. 2. krutartad, innehäl- 
lande krut, krut-. -Isieren, -, sv. tr. pulvri- 


| rung, um [eis 0, m. stad. kredit, vigg, vigilans. 
brunnen, m., -6, -n, f. Pump. -0n, sv. ir. 1. 
pumpa. 2. «ua. låna, vigga. -sahelmer, -s, 0. 
m. F vatten, gäsvin. -er, -, w. 1. pumpare. 
2. stud. en som viggar. -ersickel, -, m. em sorts 
ankarstock fråa Vestfalen. -h088, /. vida byxor. 
-stiefel, m. högskaftad stöfvel. . 
Punkt, -e, m. aim. }, punkt, prick. Im ove der 
Ehre: i det som rör hedern, hvad hedern 
vidkommer. -atiön, -en, f. utkast upptagande 
de särskilda punkterna. 


Psalter, -, m. psaltare, F jm den a lesen: läsa . pünkteln, sv. tr. punktera med små punkter. 


lagen för ngn. 

Psittich, -e, m. papegoja. 
pst, itj. st, ts. 

psychisch, a. psykisk, själs-. v 

publik, a. offentlig. 

Publillkum, -[s], 0, n. 1. publik, allmänhet. 2. | 
offentlig föreläsning. -zieren, sv. tr. publi- 
cera, offentliggöra, kungöra. -zierung, /f. 
.zist, -en, m. 1. kännare af, lärare i stats- 
rätt; politiker. 2. publicist, tidningsskrif- 
vare. -zitåt, 0, /. offentlighet. 

Puckllol se Buckel. -en, -ern, sv, itr. å. bulta, slå. 

puddlloin, sv. tr. tekn. puddla. -olofen, m. pud- 
delugn. -Ing, -e, m. pudding. 

Pudel, -, m. 1. pudel. 2. F släphjon, synda- 
bock. 83. stud. vaktmästare. 4. F fel, miss- 
tag. -dick, a. F fullproppad, proppmätt. -n, 
sv. str. h. F begå ett misstag, göra en bock. 
-närrisch, a. putslustig som eu pudel. -nals, a. 
genomvät. 

Puder, -s, 0, m. puder. -ig, a. full af puder. 
ft, sv. tr. pudra, 

pueril, a. pueril, barnslig. 

puff, I. itj. puff. II. -e [f], ». 1. puff, a) dof 
knall, b) stöt, slag, C) utstående veckning på klä- 
4er, Ä) öfverdrifvet deröm. 2. w machen: ståta. 
8. humbug. -bohno, f. bondböna. -0, -n, f. 
dim. 7, puff på kinder. -en, sv. itr. A. o. tr. 1. 
säga puff, aor knalla, pluttra, skjuta. 2. puf- 
fa, stöta, slå. 3. uppsvälla, blåsa upp sig. 
4. puffa upp, förse med puffar. -er, -, m. 1. 
puffare, puffande person. 2. puff, stöt, slag. 
3. puffert, litet skjutgevär. 4. potatismunk. 
6. jarav. puffert. -Ig, a. 1. uppuffad, pösig. 
2. hård, grof, kärf. -küchen, m. potatismunk. 
-spiel, ». tricktrack. 

puh, itj. puh, uff. 

Pulcindli, -s, -e, m. polichinell, harlekin. 

Pullo, -n, /f. P plunta, flaska. 

Puis, -e, m. alm. +, puls. Jm den w Fühlen: 
känna ngn på pulsen. -en, -ieren, sv. ir. h. 
pulsera. -wärmor, m. armmudd. 

Pult, -e, n. o. m. atm. [$], pulpet. 


Intransltivt, rå. reflexivt, 88. starkt, 8V. svagt, Er. 





itr. 


punktierlien, sv. tr. 1. punktera. 2. göra utkast 
till. -er, -, m. punkterare. -nadel, /. punkter- 
näl. -ung, /. punktering. 

pünktlich, a. punktlig. -keit, /. punktlighet. 

Punktlium, -[3], ..ta, ». punkt, punktum. -weise, 
adv. punktvis, punkt för punkt. 

Punsch, -e [1], m. aim. +t, punsch, vanl. vin- 
punsch. -@, sv. itr. h. punscha. 

Punzlie, -», ,f., -en, -, m. puns. -ieren, sv. tr. 
ciselera mea puns. -larung, f. 

Pupille, -n, /. pupill, a) i ögat, b) myndling. 
-ngeld, n. fürmyndarepengar, -medel. 

Pupplie, -n, f. aim. t, 1. docka. Bua über die 
el. alle nn: öfver allt, i högsta grad, ofant- 
ligt, das geht in die an: det går öfver alla 
gränser. 2. puppa. -en, sv. itr. å. leka med 
dockor. -enhaft, a. docklik. -ensplel, n. 1. 
lek med dockor. 2. dock-, marionettspel. 
-ern, sv. itr. h. slå oroligt (om hjärtaı), darra. 
«isch, a. docklik. 

pur, a. pur, lutter, ren. 

Pürse, -s, n. o. f. pure. 

Purgllänz, -e=, /. laxativ. -atörlum, -[s], 0, 2. 
skärseld. -ieren, sv. I. tr. rena, purgera, 'af- 
föra. II. rl. laxera, taga in laxativ. -ier- 
mittol, n. afförande medel. -ierpille, /. laxer- 
piller. 

purifizioron, sv. tr. rena, rengöra, rensa. 

Purismus, -, 0, m. purism, spräkrensning. 

purpern, sv. tr. o. rl. purpra(e). Gepurpert utv. 
purpurklädd. 

Purpur, -s, 0, m. purpur. -farben, -farkig, a. 
purpurfärgad. -haft, -isch (-<-), -lich, -n, a. 
purporartad, -färgad. -röt[h]e, /. purpur- 
(rodnad). 

purr se durr. -en, sv. I. se durren. IL tr. 1. 
omröra, röra, oroa, sticka. 2. sjö. purra. 

purzein se burzeln. Puschel se Büschel. 

puseeln, sv. itr. å. pyssla. 

Pulsta, ..ten, f. pusta, ungersk stepp. 

Pust, -e, m., -a, 0, f. anda, andedrägt; fläkt. 

Pustel, -n, f. finne, kvesa. 

püsten, sv. itr. A. blåsa, pusta. 





transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Püster 


Plster, -, m. pust, liten bläsbälg. 

Pustrehr, n. bläsrör. 

put, itj. pull. | 

Pute, -n, /. kalkonhöna. -nbraten, m. kalkon- 
stek. -njunker, m. uppbläst, högfärdig jun- 
ker. -r, -, -rhahn, m. kalkontupp. 

Putsch, -e, m. kravall. -@n, sv. I. itr. å. göra 
kravall. II. tr. uppvigla. 

Putz, -es, 0, m. 1. prydnad, grannlät,. pynt, 
putsning; modesaker. 2. putsning, rapp: 
ning, puts. -artikel, m. modevara. hen, 
2. modedocka. -®, -n, /. ljussax. -eh, sv. tr. 
1. putsa, rengöra, borsta, skura, fäja, po- 
lera, blanka. Sich die Nase a putsa näsan, 
snyta sig. 2. pynta, pryda, smycka. 8. F 
bortsnappa. 4. F tillrättavisa, ge på pälsen. 
«or, -, m. 1. putsare. 2. viska, borste. 8. F 
tillrättavisning, sittopp. -örde, f. trippel. 
-gemach, ». 1. toalettrum. 3. praktrum. -g6- 


365 


Quarre 


schäft, n., -handol, m. modehandel. -händler- 
(In), m. (f.) modehandlare, modist. -Ig, a. 
putslustig, tokrolig. -kram, m. modevaror. 
-laden, m. modehandel. -ilebend, a. grann- 
låtsälskande. -macherin, f. modist. -pulver, 
n. putspulver. -sache, f. modesak. -schere, 
f.ljussax. -stubo, f. förmak. -sucht, f. grann- 
lätsbegär. -süchtig, a. som tycker om att 
styra ut sig. -tisch, m. toalettbord. -tröd- 
lerin, /. mode-, hvitvaruhandlerska. -tüch, 
ns. torkduk. -walajre, f. modevara. -werk, 
n. prydnad, ornament. -zimmer, n. förmak, 
praktrum. 

Pygmälle, -n, m. pygmé, dvärg, pyssling. -en- 
haft, -Isch, a. pygmeisk, dvärgartad. 

pyramidällisch], a. pyramidformig. 

Pyramide, -n, f. pyramid. 

Pyrenäen, pl. npr. Die m Pyreneerna. 

pythisch, a. pytisk. 


Q. 


Q. fürkertn. = Quadrat. 

Okm. förkorta. = Quadratkilometer. 

Om. förkortn. = Quadratmeter. 

Quabblie, -n, f. I. se Quappe. II. am. -el, -, m. 
1. gungfiy. 2. fettvalk, fettsvulst. -elicht, 
-slig, a. 1. mjuk, skälfvande, geledartad, 
eladdrig, pussig. 9. om mat: fadd, motbju- 
dande, äcklig, vämjelig. 3. illamående. Mir 
ist m jag mår illa, det kväljer mig. -eln, 
sv. itr. å. vara mjuk, skälfva (om geléartade äm- 
nen); gunga, gifva efter för stegen (om gungfly). 
-Ig = quabbelig 1. 

Quacklelél, -en, /. F 1. obeslutsamhet, villrä- 
dighet, vacklande. 2. lappri, obetydlighet. 
-gler, -, m. F obeslutsam, villrådig person. 
-elhaft, -elig, a. F obeslutsam, villrädig. -ein, 
sv. itr. å. F vara obeslutsam, villrädig, icke 
veta hvad man vill, vackla. -on se quaken. 
-salben = quacksaldern. -salbor, -, m. kvack- 
salfvare. -salber6l, -en, f. kvacksalfveri. 
-salbern, sv. itr. ÅA. kvacksalfva. -sen, sv. = 
quaken. 

Quader, -, m., -n, f. kvadersten. -n, sv. tr. göra, 
hugga fyrkantig. Gequuderte Steine: kva- 
derstenar. -stein, m.,‘-stück, n. kvadersten. 

Quadrllänt, -en, m. kvadrant. -&t, I. -e, n. kva- 
drat. II. a. kvadratisk. -ätisch, a. kvadra- 
tisk. -ieren, sv. I. tr. 1. = quadern. ®. mat. 
kvadrera; upphöja till kvadrat. II. itr. h. 
passa, svara emot, mit etw.: ngt; limpa sig, 
rätta sig. -ig&, ..gen, f. fyrspann.:-ille, -n, f. 
kadrilj. -illieren, sv. tr. väfva rutigt, ruta. 
-upel, -s, -[n], m. fyrfald. 

quah, i£j. hürmande korpens läte, krax. 

Qual, -s, m. kaj. 

Quäkelöl se Quackelei. 

quaken, quäken, sv. ıtr. h. kväka. snattra. 


Quaker, -, m. en som kväkey. 

Quäker, -, m. kväkare. -6i, -en, f. kväkarvä- 
sen, kväkarsekt. -in, -nen, f. kväkerska. 
-Isch, a. kväkaraktig, kväkar-. -t[h]um, n. 
= Quäkerei. 

Qual, -en, f. kval, pina, lidande. -beladen, -be- 
lastet, a. kvald, kvaltyngd. 

quälllen, sv. tr. plåga, martera, pina, oroa, be- 
svära. md: plågsam. -er, -, m. plägare, 
plägoande. -eröl,-en,f. plägeri, marterande. 
-geist, m. plägoande. 

qualifizieren, sv. tr. kvalificera. 

Qualität, -en, f. kvalitet, beskaffenhet. 

Qualle, -n, f. zooı. manet (Acalepha). 

Qualm, -e, m. kvalm, rök, änga. -en, sv. I. itr. 
h. o. 8. 1. ryka med tjock, kräfvande rök, ånga. 
2. i hvirflande roxmoin uppstiga. 8. bolma. 
4. F prata dumheter. II. tr. Den Rauch gen 
Himmel m utstöta, uppsända rökmoln mot 
himlen. -er, -, m. bolmare. -haft, -Ig, a. 1. 
kvalmig, kväfvande. 2. rykande. 3. uppfyld 
af rök. 

Quäini[i]s, -se, n. o. f. = Qual. 

quälsäm, a. plågsam. 

Quaister, -, m. trädlus; vägglus. 

quälsüchtig, a. road att plåga. 

quälvoll, a. kvalfull, plågsam. 

Quantliität, -en, f. kvantitet, mängd. -itieren, 
sv. tr. skandera. -um, -[s], ..ta, n. kvantum, 
mängd. 

Quappe, -n, /. lake (Gadus lota). 

Quarantäne, -n, f. karantän. 

Quark, -e t, m. 1. ostkram, ostmysja. 2. smuts, 
smörja, skräp. -en = quarren. ‘eröl, -en, f. 
1. knarrande, brummande, skrik, jfr quar- 
ren. 2. = Quark 2. 

Quarrlie, -n, f. brukt. blott i ordspr. erst eine Pfur- 


Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ü saknar plur. # har omijud. F famiijärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 





quarren — 366 — Quote 


re und dann eine m pastorat, inkomster 
först och giftermål sen. -en, sv. str. h. knar- 
ra, kväka, knorra, brumma, grumsa, skrika, 
grina. -er, -, m. F grälaktig person, brum- 
björn. -ig, a. skrikig, grinig. 

Quart, I. -[e]s, n. 1. pı. -, kvarter, ett efter ort o. tid 
varierande mindre kubikwätt. 2. pl. -e, bok i kvart- 
format, kvartband. U. -en, f. = Quarte 2. 
å, ..ten, f. fjärde klassen uppifrån i ett läroverk, 
motsvarande tredje klassen i Sverige. -Al, -e, 2 
1. kvartal, fjärdedels år. 2. första o. sista 
dagen i ett kvartal, kvartalstermin. -äls- 
weise, adr. kvartalsvis. -åner, -, m. lärjunge 
i fjärde klassen, se Quarta. -åat, -en, -band, 
m. kvartband. -blatt, n. kvartblad. -0, -n, 
f. 1. fjärdedel. 2. kvart, a) mus., b) sakt. -6tt, 
-e, n. kvartett. -ier, -e, n. kvarter, a) ae, i 
sht stadsdel, b) logis, C) ett mindre kubikmäst, d) sjö. 
skeppsvakt. -ierfrel, a. fri från inkvartering. 
-iergeber, m. kvartervärd. -iergeld, n. in- 
kvarteringspengar. -iermacher, m. furir. 
-jermeister, m. kvartermästare. 

Quärz, -e, m. min. kvarts. 

Quast, -e t, m. 1. kvast. 2. stor pensel. 8. 
äfv. -0, -n, f. tofs, vippa. 4. F sälle. Feiner 
vw slughufvud. -Ig, a. tofsprydd, försedd 
med tofsar, med vippor. 

Quatömber, -, m. 1. = Quartal 1,2. 2. = Fron- 
Fasten. 

quatsch, F I. itj. klatsch, pladask. II. -e, m 
1. klatech, smack. 2. smörja, röra. 8. dum- 

heter, gallimatias, prat smörja. III. a. 1. 
dum, enfaldig. 2. förbi, medtagen. -elig, F 
= quabbelig 1. -oln, F 1. = guabbeln. 2. = 
watscheln. -en, sv. FI. itr. h. o. s. 1. smälla, 
smäcka, plaska. 2. = watschels, II. tr, 1. 
söndertrycka,, göra mos, göra pannkaka af. 
2. ar. ter. h. prata, prata dumheter. -ig, a 
F mjuk, våt, rörig. -nals, a. genomvåt. 

queck se quick. «6, -n, f. kvickrot. -[en]gras, 
n., enweizen, m., -enwurzel, /. kvickrot. -ig, 
a. full af kvickrötter. silber, n. kvicksilf- 
ver. -silbern, a. af kvicksilfver, kvicksilf- 
ver-, äfv. bild. sprittande, orolig. 

Quehle, -n, /. handduk. 

Quell, -e[n], m. vanı. -e, -n, f. källa. -en, I. st. 
itr. 8. 0.% h. 1. upprinna, framvälla, flyta 
fram. 2. svälla, svälla ut. II. sv. tr. låta 
svälla, lägga i blöt, stöpa. -enhaft, «. käll- 
artad. -enmäfsig, a. öfverensstämmande med 
källorna, autentisk. -onwerk, ». källskrift. 

Quendel, -, m. bot. timjan (Thymus). 

Quongelllél, -en, f. F 1. bråk, gräl, trakasseri. 
2. klagan, jämmer, pjunk. -n, sv. str. hk. F 
1. bråka, gräla, träta. 2. jämra sig, pjunkn. 

Quentchen, Quentiein, -, ». kvintin. 

quer, a. tvär; adv. på tvären, i kors. = über 
einander legen: lägga i kors, etw. gekt — 
ngt går på tvären, på tok, die Sache kommt 
mir ov saken kommer olägligt för mig. -bal- 
ken, m. tvärbjälke, tvärbalk. -baum, m. tvär- 


bom. -durch, adv. tvärs igenom. -dureh- 
schnitt, m. tvärsnitt: -e, 0, f. tvär riktning. 
Die a. der wm a. in diem e. der av nach: 
tvärsöfver, i kors, m in die m kommen: 
komma olägligt för ngn, hindra ngn. -öl[e], 
en, f. småaktig klagan, besvär. -falte, f. 
tvärveck. -feldein, adv. rakt fram öfver: fäl- 
ten. -flöte, /. tvärflöjt, vanlig flöjt. -felle, = 
tvär folio, tvär foliant. -frage, f. tvärt af- 
brytande fråga, inkast. -furcho, /. tvärfära. 
«gaane, /. tvärgränd. -giebel, m. gafvel, sido- 
gafvel. -holz, n. tvärbjälke. -kissen, n. läng- 
kudde. -kopf, m. 1. brädspik. 2. F tok, vri- 
den människa. -köpfig, a. F tokig, vriden. 
J se Quirl. -Iaden, m. tvärlucka. -leiste, /. 
tvärlist. -naht, F . trärsöm. -pfeife, f. mus. 
tvärpipa. -pilelfer, m. en som spelar på tvär- 
pipa. -rife, m. hål rifvet tvärsöfver; tVär- 
spricka. -sack, m. tvärsäck. -sattel, m. tvär- 
sadel. -schiff, n. vyggn. tvärskepp. -schnitt, 
m. tvärsnitt. -stange, /. tvärstäng. -strälse, 
f. tvärgata. -streifon, m. tvrärremsa. -strich, 
m. tvärstreck; via. streck i räkningen. -Über, 
adv. tvärs öfver. -ulänt, -en, m. småaktig, gräl- 
sjuk åklagare, processmakare. -ulieren, sv. 
ttr. h. processa, klaga, bråka. -vör, adv. 
tvärsöfver, midt framför. -wand, /. tvär- 
vägg. -Weg, m. tvärväg. 

Qusse, -n, /. 1. (hud)blåsa. 9. veter. blåsmask. 

Quetsoklle, -n, f. 1. plommon. 2. präss. 8. 
klämma, knipa. -en, sv. tr. oe rf. klämma 
(sig), krossa(s), prässa(s). FEtw. zu einem 
Brei a göra mos af ngt. -kartofteln, pl 
potatismos. -ung, /. klämning m. m. se quet- 
schen. -wunde, f. klämsär, krossär. 

Queuo, -s, I. ». kö, biljardkäpp. II f. kö; m 
machen: bilda kö. 

quick, I. a. kvick, lifitg, sprittande. II. -[e]s, 
0, m. kvicksilfver. -bern, m. rinnande källa. 
-sand, m. flygsand. 

quiok, i2j. pip. -en, sv. itr. A. pipa, skrika. ig, 
a. grinig: 

quiotschen, sv. = quieken. 

quillon se quellen I. 

quinkelieren, sv. itr. A. kvintillera. 

Quinta, ..ten, f. femte klassen via ett läroverk, 
uppifrån räknadt, motsvarande andra klassen t Bre- 
rige. -Aner, -, m. lärjunge i femte klassen, se 
söreg. -[@], en, f. kvint. -érne, -n, f. kvin- 
tern. -essénz, -en, f. kvintessens. -#it, -e, 
n. kvintett. 

Quirl, -e, m. 1. visp (vanl. ett träkors på ett skaft, 
som rullas mellan händerna). 2. årsskott på barrtäd. 
8. F orolig människa. -en, sv. I. tr. vispa. 
II. itr. h. o. 8. vrida sig, hvirde. 

quitt, a. kvitt. -8, -n, f. kvitten. -ieren, sv. tr. 
1. kvittera. 2. uppgifva, gifva förlorad. -ie- 
rung, f. kvittering. -ung, /. kvitto, kvittens. 

Quivive, -s, n. verda. Auf dem m sein el. ete- 
hen: vara på sin vakt. 

Quoto, -n, f. kvot; andel. 





ir. intransitivt, rf. refiexivt, 88. starkt, 3V. svagt, ET. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


R, förkortn. = Reaumur. 

Raa so Rahe. ’rab, F = herab. 

Rabätt, -e, m. rabatt. -8, -n, f. 1. uppslag, 
slag på kläder. 2. trädg. rabatt, trädgärdsland, 
säng. -ioren, sv. tr. rabattera. 

Rabäu, -e[n], m. 1. oäkta renett. 2. kanalje, 
spetsbof. 

rabboln, sv. str. h. prata. 

Rabbill, -[s], -s, m. rabbi; rabin. -Inåt, -e, n 
rabinvärdighet. -Ine, -n, -iner, -, m. rabin. 
-inisch, a. rabinsk. 

Rabe, -n, m. korp. -närt, f. 1. korpart. 2. korp- 
natur, onaturlighet nos föräldrar. 8. tjufnatur. 
-neltern, pl. onaturliga föräldrar. -nteder, f. 
korpfjäder. -nmutter, /. onaturlig moder. 
-nschwarz, a. ramsvart. -nstein, m. murad 
schavott. -nvater, m. onaturlig fader. 

rabiät, a. rasande. 

Rabulist, -en, m. lagvrängare, processmakare. 
-erél, -en, f. lagvrängning, advokatknep, 

Race se Russe. 

Rachlibegierde, /. hämdbegär. -e, -r, f. hämd. 
-sakt, m. handling af hämd. -edurst, m. hämd- 
törst. -edurstig, a. hämdtörstande. -sengel, 
m. hämnande ängel. -egöttin, /. hämdgu- 
dinna. -en, -, m. svalg, gap. 

rächlien, sv. o. X st. tr.o.rfl. 1. hämna sig, häm- 
nas. Sich wegen ei. für etw. an jm w häm- 
nas på ngn för ngt. 2. Sich u med opers. subj.: 
straffas, straffa sig själf. 

Rachenilblume, /., -blüt[h]ler, -, m. labiat, läpp- 
blomstrig växt. -bräune, f. difteri. 

Rächer, -, m. hämnare. 

racherfüllt, a. hämdlysten. 

Rächerin, -nen, f. hämnarinna. 

Rachligofühl, ». hämdkänsla. -gier, /f. hämd- 
girighet, -lystnad. -gierig, a. hämdgirig, 
-lysten. -lust(ig) = Rachgier(ig). -sucht = 
Rachgier. -süchtig = rachgierig. 

Racker, -, m. 1. bläkräka. 2. rackare. -n, sv 
tr. F pläga, utmatta. 

Rad, -er +, n. hjul. -8, -n, f. bot. klint (Agro- 
stemma). -ebrechen, sv. tr. rädbräka. 

rädellin, sv. tr. o. rf. vrida (sig), svänga om- 
kring. -sführer, m. anförare för en hop upproriske. 

Rademacher, m. vagnmakare. 

-räderig, a. i sms. -bjulig, t. ex. drein. 

räderlin, sv. I. itr. h. 1. utv. s. gå, rulla medels 
hjul. 2. om päfäglar, kaikoner m. fl. breda ut stjär- 
ten. II. tr. 1. Gerädert: försedd med hjul, 
schön geräderter Wagen: vagn med vackra 
hjul. 2. rädbräka förbrytare. -work, n. hjul- 
verk, maskineri, 

radierlion, sv. tr. radera. 
-gummi, n. radergummi. 
knif. -nadel, f. radernäl. 


-er, -, m. raderare. 
-messer, n. rader: 


Av = föregäcnde uppslagsord. 


Radliies, -e, n. vanı. äim. -iesehen, -, n. rädisa. 
-ikäl, a. radikal. -ius, -, ..ien, m. radie. -Ix, 
„sces, f. mat. radix, rot. :otiaren, sv. itr. A. 
prata dumheter. -schuh, »., -sperre, /. häm- 
sko. -zahn, m. kugge. 

Raft, -[els,. 0, m. o. n. af mjölnaren undan- 

. anillad mäld. -el = Klapper. -en, sv. I. tr. 
o. itr. h. rifva åt sig, rycka med sig, rafsa, 
gripa, slita, roffa, II. nA. rycka sig, slita 
sig, rusa, störta. -gier, /. roflystnad. -glerig, 
a. roflysten. -gut, n. roffadt gods, rof. -holz, 
2» plockved. -inieren, sv. I. sr. raffinera. II. 
itr. h. grubbla, fundera. -Inierung, J. 

ragen, sv. itr. h. resa sig, höja sig, uppstiga, 
vara hög, räcka, skjuta fram. avd: hög, 
reslig. 

Ragöut, -s, n. ragu. 

Rahle], -en, f. sju. rå. 

Rahm, -[e]s, 0, m. 1. grädde. 2, sot. 3. pl re 
[t] se Rahmen a). -@N, &) -, m. aim. f, infatt- 
ning, ram, fönsterbäge, sybäge. b) sv. I 
tir. h. sätta grädde, grädda sig. II. tr. 1. 
skumma. 2. infatta i ram, uppspänna i bå- 
ge. -stickerel, f. broderi i båge. 

Rain, -e, m. ren, gångstig; gräns; gräsremsa. 

Raisonnemånt, -s, n. resonnemang. 

Räkel se Rekel. 

Raklléte, -n, f. raket. -ünkel, .-», /. F käring. 

Ralle, -2, /. zool. rall (Rallus). 

Rammllarbeit, /. pålning. -e, -r, f. pälklubba, 
pälkran ; handdocka, jungfru. Bua. ein Masn 
bei der wm en pålitlig man. -eln, sv. I = 
rammen. II. itr. å. 1. om vissa djur: para sig, 
ramla. 2. vara orolig, bräka, väsnas. -en, 
sv. tr. 1. slå, drifva, stöta ned i marken .medeis 
en Ramme. 2. tillpacka, faststampa. -klotz, 
m. häjare. -ler, -, m. jug. ramlare. -schiff, n. 
ramfartyg. 

Ramplle, -n, /. ramp, sluttande plan, uppfart. 
-anieren, sp, ir. ramponera, skada. 

Rams[ch],. -e, m. aim. t, slump, parti. Im a 
kaufen: köpa i slump. -en, sv. tr. hand. kö- 
pa, sälja i slump. 

"ran, F = heran. 

Rand, -er }, m. 1. rand, brädd, kant, margi- 
nal, bryn, infattning, gräns. Am m bemer- 
ken: anteckna i kanten. F vna. das versteht 
sich am we: det är själfklart, mit etw, zu 
we kommen: få slut på ngt. 2. P mun, käft,. 
mugga. -&ål, -e, m. stud. Btoj, skoj, buller, 
väsen, oljud. m schlagen = toy. -alieren, sv. 
ttr. h. stoja, föra oljud, väsnas. 

rändeln, randen, rändern, randioron, sv. tr. förse 
med bård, kanta. 

Ranft, -e t, m. 1. brödkant, skorpa; jordskor- 
pa. 2. poet. kant, rand, strand. 


” äkta sms. O saknar plur. } har omljud. F familjärt, P lägre språk. x mindre brukligt. 


Rang — 368 — raten 





Rang, -[e]s, 0, m. 1. rang, ordning, rum. Jm 
den m ablaufen: taga försteget af ngn. 2. 
teat. (loge)rad. -abstufung, /. rangordning. 
-8, -n, m. o. f. lång bängel, räkel, slyngel, 
tjiufpojke, galgfägel. -ieren, sv. I. tr. ran- 
gera, ordna. II. itr. %. inneha den eller den 
rangen. av mit: hafva rang bland, lika rang 
"med. -ierung, f/. rangering. -loge, f. teat. loge 
på ngn af raderna. Die an im ersten Ran- 
ge: första radens loger. -mälsig, a. öfver- 
ensstämmande ‚med rangen. -stolz, I. a. stolt 
öfver sin rang. II. m. rangstolthet. -stufe, 
Sf. grad, rang. -sucht, f. begär, åtrå efter 
rang, rangsjuka. -süchtig, a. rangsjuk. 

rank, I. a. 1. krökt, slingrande. 2. spenslig. 
smal; ss. rank. II. -e +, m. 1. krökning, 
vändning. 2. pm. konstgrepp, ränker, intri- 
ger. -8, -n, f. ranka. 

Ränkoligeist, -macher, m. ränkmakare, -smi- 
dare. 

ranklien, sv. itr. Å. o. 8. samt rl. 1. ansätta, bil- 
da rankor, klängen. '2. slingra sig. -enge- 
wächs, n. elingerväxt. 

Ränkellschmied, -schmioder, m. ränkmakare, 
-smidare. -süchtig, -voll, a. ränkfull. 

ranklig, a. full af rankor; ranklik, slingrande. 

Ranünkel, -, m., -n, f. solöga, ranunkel. 

Ränzel, -, n. o. Mm. liten ränsel. 

Ranzlien, I. -, m. aim. I, ränsel. Bia. jm etw. 
auf den m geben: gifva ngn på pälsen. II. 
sv. itr. h. 1. am. rl. sträcka på sig. 2. vara 
brunstig, para sig. -ig, a. 1. brunstig. 2. 
härsken. -Igkelt, /. härskenhet. -Iön, -en, f. 
lösen, lösepenning. -lonieren, sv. tr. 1. fri- 
köpa. 2. arv. itr. h. fordra, utprässa lösen (af). 

rapid, a. snabb, hastig. | 

Rapior, -e, n. fäktsabel, florett. -en, sv. I. itr. 
h. fäkta med fäktsabel eı. florett. II. tr. 
skafva, rifva. 

Rapplic, -n, m. 1. svart häst. Bna. auf Schu- 
sters An reiten: resa med apostlahästarne. 
2. Tappe (schweiziskt skiljemynt). -@l, -, m. F (an- 
fall af) galenskap, besynnerlig nyck, infall, 
ryck. -elig, a. F som har sina ryck, besyn- 
nerlig, ej rätt klok, galen. -elkopf, m. F be- 
synnerlig, galen människa. -elköpfisch = 
rappelig. -eln, sv. I. itr. A. 1. bullra, smälla, 
slamra, skramla. 2. F opers. es rappelt bei 
ihm [im Oberstübchen]: han är ej rätt klok, 
har sina ryck (af galenskap). II. rf. skynda 
sig. -ier se Rapier. -Ort, -e, m. rapport. 
-ortieren, sv. tr. rapportera. 

Raplis, -e, m. 1. = Rappel. 2. gottlandsrofva 
(Brassica Napus). -sen, sv. itr. h. o. tr. gri- 
pa (efter), rafsa, krafsa. -tus, -, -[se], m. = 
Rappel. -ünze, -n, f., -ünzel, -, m., -n, f. aim. 
Rapünzchen, -lein, rapunzel. -üse, 0, f. all- 
mänt byte, hvad hvem som hälst kan taga. 
In die m geben ei. werfen: prisgifva, gifva 
förlorad, till spillo, in die m gehen: gå för- 
lorad, blifva allmänt byte. 


rar, a. sällsynt, rar. -Ität, -en, /. sällsynthet, 
raritet. 

rasch, I. a. rask, snabb, hastig, brädstörtad, 
öfverilad. II. -e, m. rask (slletsg). -oln, sv. 
ür. 1. h. prassla. 2. s. prasslande röra sig, 
gå, komma. -heit, /. raskhet, raskt, hastigt, 
öfveriladt sätt. -lebig, a. som lefver fort. 

Rasen, a) -, m. 1. gräsplan, gräsmatta. 82. 
grästorfva. b) sv. I. itr. A. 1. rasa, vara 
utom sig, lefva som en galning. 2. vid ort- 
förändring 8. Tasa, storma. rusa. II. tr. i ra- 
seri göra, säga, ropa. -bank, /. gräsbänk, 
-soffa. -decke, /. gräsmatta. -plagge, f. gräs- 
torfva. -platz, mn. gräsplan. -sitz, m. = Rasen- 
bank. -teppich, m. gräsmatta. 

Räser6i, -en, f. 1: 0, raseri, vanvett. 2. galen- 
skap, vanvettig handling. 

Rasierlibecken, n. rakfat. -en, sv.'tr. 1. raka. 
8. rasera. -messer, n. rakknif. 

rasig, a. gräsbevuxen. 

räsonnieren, sv. itr. h. resonera. 

Rasplie[l], -n, /. 1. rasp. 2. skramla. -eln, 
OR, sv. tr. raspa, skafva, skrapa. 

Rasso, -n, /. ras. «I, -n, f. skramla, skallra. 
161, -en, f. rasslande. -In, sv. tir. h. o 8. 
rassla, skramla, slamra. 

Rast, -en, f. 1. rast, hvila. 8. tid mellan 
tvänne raster, arbetstid, stund. 3. väglängd 
mellan tvänne rastställen. -6ll, -e, n. gal- 
ler. -en, sv. itr. h. samt tr. o. rl. rasta, hvila 
(sig). Die Glieder w hvila sina lemmar. -ig, 
a. overksam. -los, a. rastlös. -Iosigkeit, f. 
rastlöshet. -ort, m. rastställe, station. -rål, 
.e, n. rostral. 

Rasür, -en, f. radering. 

Rat, -[e]s, m. a) 0, 1. Etw. zu m halten: vara 
sparsam, hushålla med ngt. 2. råd, utväg. 
Allen Dingen mw wissen: veta råd för all- 
ting, sich e. seinem Leibe eı. seines Leibes 
keinen mn wissen: ej veta sig ngn (lefvande) 
råd, ej se ngn utväg. 8. öfverläggning, klok- 
het, förstånd, vett. Es ist nicht m, das zu 
thun: det är ej rädligt att göra det. b) pi. 
Ratschläge o. X Räte, 4. råd, rådslag. Sıch 

” avs bei jm erholen: hämta råd hos ngn, frå- 
ga ngn till råds. 5. rådplägning, öfverlägg- 
ning, rådslag. m[s] pflegen: rådföra sig, 
mit jm zu we gehen: rådgöra med ngn, zw . 
we ziehen: rådfråga, m halten über etw. 
(ack.): rädslä om ngt. 6) pı. Räte. 6. plan, 
beslut, t. ex. einen m beschlie/sen: fatta ett 
beslut. ns el. zu we werden: komma Öfver- 
ens, besluta. 7. råd, rädförsamling. 8. råd, 
rädgifvare, rådman. -8, -n, f. del, andel, 
afbetalning. In An bezahlen: betala i ter- 
miner. -en, st. itr. h., tr. o.r.fl. 1. råda, jm 
etw. ei. zu etw.: ngn ngt. Sich a lassen: 
lyda råd. etw. ist zu vw ngt är rädligt, jr 
geraten II, 2; die Klugheit rät’s: klokheten 
bjuder det, sich nicht zu w wissen: ej veta 
att hjälpa sig, vara rädvill, damit ist mir 





tr. intransitive, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, 87. transitivt verb. R. har kaben, 8. bar sein till hjälpverb. 


ratenweise 


nicht geraten: det hjälper mig ej. 2. gissa, 
lösa, tyda. Jm etw. zu m aufgeben: a) gifva 
ngn en gäta att lösa, b) sätta myror i huf- 
vudet på ngn, visa sig som en dugtig mot- 
ståndare till ngn. -enweise, adv. terminsvis. 
-enzahlung, /. betalning i terminer. -er, -, 
m., -erin, -nen, f. en som gissar. -fragen," 
tr. rådfråga. -geber, m. rädgifvare. -geberin, 
J. rädgifvarinna. -h se Rat. -h-, Räth-s Rat-, 
Rät-. -haus, n. rådhus. -ifizieren, sv. tr. 
stadfästa, godkänna. 

Rätin, -nen, f. rädinna, rädmanska. 

Rationllalist, -en, m. rationalist. -alistisch, a. 
rationalistisk. -öll, a. rationell. 

Rätleuto, pl. un Ratmann. 

rätlich, a. 1. m und thätig: med råd och dåd. 
2. rädlig, att tillräda. 3. sparsam, tarflig. 
«keit, /. 1. lämplighet. 2. sparsamhet, tarf- 
lighet. 

rätilles, a. rådlös. -losigkolt, /. rädlöshet. -mann, 
m. rådman. -säm, a. 1. = rätlich 2, 3. 2. som 
ger eı. innebär goda råd, klok, förständig. 
-samkeit = Rätlichkett. ' 

rätlisbedürftig, a. i behof af råd. -abote = Rats- 
diener. -schlagen,* sv. itr. A. rädalä, rädplä- 
ga. -schlagung, /. rädplägning. -schluls, m. 
beslut. -sdiener, m. stadstjänare, vaktmä- 
stare. 

Rätsel, -, n. gåta. -aufgabe, /. gåta att lösa. 
-haft, a. gätaktig, gätlik. -haftigkeit, /. det 
gätlika i ngt. -n, sv. ilr. h. 1. tala i gåtor. 2. 
framställa gåtor. 3. gissa, framställa giss- 
ningar. -reim, m. rimmad gåta, charad. 
-spruch, m. gåtfullt yttrande, nttalande. -voll, 
a. gåtfull. -wort, n. gåtfullt ord. 

Rätsligeschlocht, ». rådmans-, rädsherreslägt, 
patricisk slägt. -glied, n., -herr, m. medlem 
af rädet, rädman, rädsherre, senator. -herr- 
lich, a. rädmans-, rädsherre-, senators-. 
-keller, m. stadskällare, stadshus. -kollegium, 
n. magistrat, senat, räd. -mana, m. rädman. 
-mitgiled = Ratsglied. -person, f. rädsperson. 
-saal, m. rädsal. -schreiber, m. stadsnotarie, 
-skrifvare. -sitzung, /. rädsförsamling, ma- 
gistratssammanträde. -versammliung, /. räds- 
församling. -wage, f. stadsväg. -zimmer, n. 
rädstuga. 

Ratte, -n, f. 1. stor råtta. 2. besynnerlighet, 
nyck. -nfalle, /. rättfälla. -nfänger, m. 1. 
rättfängare. 2. rätthund. 

Ratz, -e, m. 1. skräma. 2. = Ratte. -& se Ratte. 

Raub, .-[e]s, X -e (vanı. Raubthaten), m. rof, a) 
(bort)röfvande, b) byte. -adel, m. rofadel, 
rofriddare, -anfali, m. anfall för att plundra. 
»8n, sv. I. tr. röfva, jm etw.: a) ngt från ngn, 
b) ngt åt ngn. II. itr. å. plundra, roffa. 

Räuber, -, m. röfvare; tjuf. -6i, -en, f. röfveri, 
plundring. -haft = räuberisch. -In, -nen, f. 
se Räuber. m der Herzen: hjärtetjuf. -isch, 
a. röfvaraktig, röfvar-, plundringe-. 

Raublifisch, m. roffisk. -geseli, m. röfvare. -ge- 


369 


Raum 


sindel, n. röfvarpack. -gier, f. rofgirighet. 
-gierig, a. rpfgirig. -krleg, m. plundrings- 
krig, -täg. -lust, f. roflystnad. -mord, m. 
mord med rän. -mörder, m. bandit, strät- 
röfvare. -nest, n. röfvarnäste. -ritter, m. 
rofriddare. schiff, ». sjöröfvarfartyg.-schlofs, 
n. röfvarslott. -sucht, /. roflystnad. -süchtig, 
a. roflysten. -that, f. rof, röfvardäd. -t[h]ier, 
n. rofdjur. -vogel, m. roffägel. -wild, n. rof- 
djur. -zug, m. plundringstäg. 

Rauch, -[e]s, 0, m. aim. +, rök. Fleisch in den 
vw hängen: hänga upp kött till rökning. 
-bär, a. rökbar. -en, sv. I. itr. h. ryka. IL 
tr. o. itr. h. röka. -er, -, m. rökare. 

Räucherller, -, m., -orin, -nen, f. rökare, rö- 
kerska som röker skinkor, rum m. m. "ig, a. rökig, 
nedrökt. 

Raucherin, -nen, f. rökerska. 

Räucherlikerze, /. rökgubbe. -n, sv. tr. röka. 
-papier, ». rökelsepapper. -pfanne, f. rökel- 
sekar. -ung, /. rökning. -work, n. rökelse, 

Rauchlifang, m. rökfäng. ira. etw. in den w 
schreiben: gifva ngt förloradt. -fals, n. rö- 
kelsekar. -fleisch, n. rökt kött. -fülsig, a. 
som har ludna fötter. -haft, a. rökartad. 
-handel, ın. pälsvaruhandel. -ig, a. rökig, 
nedrökt. -waro, /. pälsvara. -werk, n. päls- 
varor. 

Raude, Räude, -n, /. 1. särskorpa, 2. skorf, 
utslag, skabb; kräfta på trag. 

räudig, a. skorfvig, skabbig. 

'rauf, F = herauf. 

Raufliboid, -e, m. slagskämpe. -degen = Rau- 
fer. -, -n, f. 1. foderhäck. 2. gallerlik 
ställning. -en, sv. I. tr. o. itr. h. draga, ryc- 
ka, slita. Sich (dat.) das Haar m slita af sig 
håret, ja m lugga ngn. II. rf. 1. atv. itr. h. 
slåss. 2. Sich im Haar m slita håret af sig. 
«Or, -, m. 1. pamp, plit. 2. slagskämpe. -®- 
rei, -en, f. slagsmål. -handel, m. slagsmål. 
-heid, m. = Raufbold. -lust, f. begär att 
slåss, stridslystnad. -lustig, a. stridslysten. 
sucht = Rauflust. -süchtig = rauflustig. 

rauh, a. 1. ojämn, knagglig, obanad, bärgig, 
vild; skarp, härd; ociviliserad, sträf, frän- 
stötande. Bild. die we Seite herauskehren: 
visa sig sträf, fränstötande. 2. hes, skrof- 
lig. » auf der Brust sein: ha bröstvärk, 
vara hes. 3. grof. 4. mes Haus: uppfost- 
ringsanstalt för vanartade barn. -e, 0, f. 
ruggning. 

Rauheit, /. ojämnhet, sträfhet m. m. se rau. 

rauhllen, sv. I. tr. göra sträf, ruggig; tekn. rug- 
ga tyg. IL. itr. h. o. rl. rugga. -er, -, m. teko. 
ruggare. -frost, m. rimfrost. -haarig, a. sträf- 
hårig. -igket = Rauheit. -lich, a. litet sträf, 
ekroflig m. m. se rauh. -reif = Rauhfrost. 
-zeit, /. ruggningstid. 

Rauke, -n, f. bot. en kälväxt (Brassica ernca). 

Raum, I. -e t, m. 1. rum, rymd, utrymme, lä- 
genhet, plats, tillfälle. Finer (ast.) Bitte m 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ü saknar plur. ? har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


]A > 


‘ 


Raumeinheit -— 








geben: gifva efter för, bevilja en bön, einer 
Hoffnung m geben: hängifva sig åt en för- 
hoppning. 2. sjo. lastrum. 38. tidrymd. II. 
a. sjö. rum, t. ex. we See. -oinheit, f. rymd- 
mått(senhet). 

räumlien, sv. I. tr. 1. taga, ställa, föra bort, 
ut, ur; aflägsna. An die e. bei Seite m läg- 
ga undan, alles an seine Stelle a ställa, 
lägga allt på sin plats, aus dem Wege m 
rödja ur vägen, undanrödja, mörda. 2. röd- 
ja, rengöra; göra slut på. 3. rymma, ut- 
rymma, tömma. II. rl. blifva tom. IH. itr. 
h. stöka, styra, ordna. -or, -, m. en som 
bortför, ordnar m. m. se föreg. 

Raumligröfse, /. geometrisk storhet. 
m. innehåll, volym. 

räumlich, a. rymlig. -keit, f. 1. rymlighet, ut- 
rymme. 2. rum, lägenhet. 


raumillos, a. som ej tar plats, immateriell. 


-meter, m. o. n. kubikmeter. 

Räumung, /. aflägsnande m. m. se. räumen. 

raunen, sv. itr. hk. o tr. 1. mumla, gnälla, pi- 
pa. 2. hviska, tillhviska. 

Rauplie, -n, f. aim. t, 1. insektlarv, i sht fjärils- 
larv, mask. Bia. un im Kopfe haben: hafva 
griller, vara besynnerlig. 2. anilj, kantilj. 
en, sv. tr. plocka maskarne (fjärilslarverna) af 
träd, buskar m. m. -@f, -, m. maskplockare se 
föreg. -ig, a. full af maskar (farsislarver). 

’raus, F = heraus. 


Rausch, -e t, m. 1. rus. Einen m haben: vara 


rusig. 2. X brus, sus; frasande. -on, sv. I. 
ttr. h. o. vid ortförändring 8. SUSA, brusa, frasa. 
II. tr. med sitt sus uttrycka, framkalla, 
väcka. -gold, n. glitterguld. -ig, a. 1. rusig. 
2. susande, frasande. -mittel, n. rusmedel, 
. rusdryck. -silber, n. glittersilfver. 
räuspern, sv. itr. h. o. rfl. harkla, lätt hosta. 

Rautlle, -n, /. 1. ruta, spetsruta, romb, fasett. 
2. xort. ruter. 3. byggn. staf (ist). 4. hot. ruta 
(Ruta). on, sv. tr. ruta, dela i (spets)rutor. 
-enfeid, n. ruta, rombiskt fält. -enweise, adv. 
i rutor. -Ig, a. rutig. 

. reagieren, sv. itr. h. reagera, återverka. 
reaktivieren, sv. tr. åter försätta i verksam- 
het, i tjänstgöring. 

roäl, I. a. real, reell, verklig, saklig. II. -[e]s, 
en, m. real (mynt). III. = Regal2. -gymnasium, 
n. realskola med latin. len, pl. 1. realier, 
ting. 2. realkunskaper. -Isieren, sv. tr. rea- 
lisera, a) förverkliga, b) förvandla till pen- 
gar. -isierung, f. realisering. -ist, -en, m. 
realist. -ItÄt, -en, f. realitet, verklighet, 
ting. „kenntnisse, pl. realkunskaper. -schule, 
f. 1. realläroverk. 2. teknisk skola. -schülier, 
m. lärjunge i en Realschule, se föreg. 

Rebe, -n, f. 1. ranka. 2. vinranka. 

Rebéll, -en, m. rebell, upprorisk. -ieren, sv. 
itr. h. göra uppror. -lön, -es, f. uppror, 
resning. -isch, a. upprorisk. 

Rebenilberg, m. vinbärg. -blut, n. poet. drufvans 


370 — 


recht 


blod, vin. -geländer, n. vinrankespalier. -gott, 
m. vingud. -saft, m. 1. vinrankssaf. 2. poet. 
drufvans saft. -steck, m. vinstock. 

Röbligewinde, n. hopsiingrade vinrankor, vinranks- 
girland. -hügel, m. vinbärg. -huhn, n. rapp- 
höna. -land, ». på vin rikt land, vinland. 
-laus, /. vinlus, fylloxera. -mann, m. vin- 
odlare. -recht, a. oförfalskad (om vin). -US, -, 
-[se], m. o. n. rebus. 

reconsieren, sv. tr. recensera, granska. 

Rechen, I. -, m. 1. räfsa, kratta. 2. galler. 
II. sv. tr. kratta, räfsa. -aufgabe, f. räkne- 
exempel, problem. -bäch, n. räknebok. -feh- 
ler, m. räknefel. -kammor, f. räknekammare. 
-knecht, m. räkneknekt, lathund. -kunst, f. 
räknekonst, aritmetik. -lehrer, m. lärare i 
räkning, i matematik. -melster, m. räkne- 
mästare. -pfennig, m. 1. bleckmärke användt 
vid undervisning i räkning. 2. spelmark. -schaft, 
f. räkenskap, redogörelse. -schaftsablage, 
F., -schaftsbericht, m. redovisning. -stiel, m. 
räfsskaft. -stift, m. griffel. -stunde, /. mate- 
matiktimme, -lektion. -tafel, f. skiffertafla. 
unterricht, m. undervisning i räkning, ma- 
tematikundervisning. 

recherchieren, sv. tr. efterforska. 

Rechilling, -e, m. abborre. -nen, sv. itr. h. o. tr. 
räkna; anse, hålla före. Eins ins andere u 
taga medeltalet, gegen einander w jämföra. 
-NEN- sc Rechen-. -ner, -, M., ‚nerin, nen, f. 
en som räknar. 

Rechnung, f. räkning. [Seine] m bei etw. fin- 
den: finna ngt fördelaktigt für sig, sich (aat.) 
vw auf etw. (ack) machen: räkna på ngt, den 
Umständen tragen: rätta sig efter om- 

'ständigheterna. -sabschiuls, m. bokslut. -s- 
ärt, f. räknesätt. -sbeamte(r), m. räkenskaps- 
förare. -sbüch, n. räkenskapsbok. -sfehler, 
m. räknefel. -sführer, m. räkenskapsförare. 


: -sführung, f. räkenskapaföring. -sjahr, n. 


räkenskapsär. -smünze, f. räknemynt. 
recht, I. a. 1. böger. Die we: a) högra han- 
den, b) högra sidan, zur wen ei. wer Hand: 
till höger. 2. rät, t. ex. ein wer Winkel. 3. 
rätt, riktig, verklig, sann. Komme ick Ih- 
nen „? kommer jag lägligt? stör jag ej? ' 
mir ist nicht a jag mår ej riktigt bra, wenn 
mir m ist: om jag mins rätt, mir ist's m 
jag är nöjd därmed, es allen m machen: 
göra alla i lag, wenn es Ihnen w ist: a) om 
det är lägligt för er, b) var så god! ja m 
sprechen: rättfärdiga, frikänna ngn, in alle 
Sättel m sein: veta att finna sigi alla för- 
hällanden, die we Seite eines Zeugs: ett 
tygs rätsida, bitte m sehr! för all del! jetet 
erfährst du es erst av nicht: nu kan du vara 
förvissad om att ej få veta det, jetzt erst m 
nicht: nu mindre än ngnsin, das war ge- 
rade was mes! det var just ngt att tala om! 
II. -[e]s o. i vissa talesätt -en8s, -6, RN. Tätt, 2) 
det rätta, t.ex. thue m und scheue niemand! 





itr. intransitivt, ri. reflexivt, 8t. starkt, 


SV. svagt, LT. transitivt verb. Ås. har Aaden, 8 har sein till hjälpverb. 


Rechteck — 
im we sein: hafva rätt, mit wm, von wa we 
gen, wens: med rätta, was ens ist: hvad 
rätt är, b) befogenhet, t. ex. das m der Faust: 
näfrätten, c) rättmätigt anspräk, d) rättig- 
het, e) ug, t. ex. römisches m, die Form wens: 
den lagliga formen, etw. besteht zu av ngt 
har laglig giltighet, wens: på laglig väg, 
f) det tillbörliga, i lag föreskrifna, Tättvisn, t. ex. 
Gnade für m ergehen lassen, ein Schein 
mens: ett sken af rättvisa, g) dom, t. ex. vw 
sprechen: skipa rätt, vara domare, döma, 
h) domstol, t. ex. zu we stehen: stä för rät- 
ta. -eck, n. rektangel. -sckig, a. rektangu- 
lär. -en, sv. ttr. k. processa, tvista, gå till 
doms. -ens se Recht II. -erselts, adv. till 
höger, på högra sidan. -fertig, a. rättfärdig. 
-fertigen, sv. tr. rättfärdiga, försvara. -ferti- 
gung, ‚/. rättfärdigande, försvar. -glävblg, 
a. rättrogen. -gläubigkeit, /. rättrogenhet. 
-haber, m. en som jämt vill ha rätt; gräl- 
‚makare. -haberei, /. rättshafveri. -haberisch, 

- a som jämt vill ha rätt, pästridig, inbilsk. 
-läufig, a. som förlöper normalt. -lich, a. 1. 
passande, lämplig, enkel, nätt, treflig. 2. 
rättskaffens, redbar. 38. laglig, juridisk. 
-lichkeit, £. 1. rättskaffenhet, redbarhet. 2. 
laglighet, lagligt berättigande. -liebend, a. 
rättsinnig. -linig, a. rätlinig. -los, a. 1. 
olaglig. 2. rättslös. -losigkeit, /. 1. olaglig- 
het. 2. rättslöshet. -mälsig, a. rättmätig. 
-mälsigkeit, /. rättmätighet. -8, adv. till hö- 
ger, åt höger, på högra sidan. -saltert[h]ü- 
mer, pl. rättsantikviteter. -sanspruch, m. 
rättsanspräk. -sanwalt, m. advokat, sakfö- 
rare. -sbeflissene(r), m. juris studerande, 
jurist. -sbeistand, m. juridiek hjälp. -sbe- 
ständig, a. laglig, som har sin grund i la- 

- gen. schaffen, a. rättskaffen(e). -schaffen- 
heit, f. rättskaffenhet. -schreibung, f. rätt- 
skrifning. -seltig, a. på högra sidan, till 
höger befintlig. -serfahren, a. hemma, för- 
faren i juridiken. -sfall, m. rättsfall, mål. 
-sfälilg, a. m werden: förlora sin rättegång. 
-sgang, m. juridiskt förfaringssätt, procedur. 
-sgelehrsamkeit, /. rättsvetenskap, juridik. 
-sgelehrt, a. rättslärd. -sgültig, a. rättsgiltig. 

. -shandel, m. rättegång, mål, process, rätts- 
tvist. -shölfe, f. juridisk hjälp. -skniff, m. 

. advokatknep. -skraft, /. laga kraft. -skräf- 
tig, a. som har laga kraft, gällande. -skun- 
de, /. rättskunskap. -skundig, a. rättskun- 
nig. -slehrer, m. lärare i rättsvetenskap. 
-smittel, n. jur. besvär, vad. -spflego, f. rätt- 
skipning. -sprechung, /. rättskipning. -88a- 
che, /. process, mål. -sspräche, /. lagspräk. 
-sspruch, m. dom. -sstreit, m. = Rechtshan- 
del. -sum, adv. höger om. -sverdreher, m 
lagvrängare. -sverdreherei, -svordrehung, /. 
lagvrängning. -sverfahren, n. rättegängs- 
ordning. -sverfassung, /. rättsväsen. -Sver- 
ständig, a. rättslärd. -svorweigerung, f. väg- 


871 


— Referenz 
ran att upptaga en sak inför rätta. -swidrig, 
a. rättsvidrig. -swissenschaft, /. rättsveten- 
skap. -swohlthat, /. lagens välgärning. -wink- 
lig, a. rätvinklig. -zeitig, a. som inträffat i rätt 
tid. -zeitigkeit, f. inträffande i rätt tid. 

recillpieren, sv. tr. recipiera; intaga. -procität, 
0, f. reciprocitet, ömsesidighet. -prök, a. 
reciprok, ömsesidig. -tieren, sv. tr. recite- 
ra, uppläsa ur minnet. 

Rsck, -e, n. gymna. tvärstäng, bom, räck. -bank, 
f. sträckbänk. -®, -z, m. kämpe. -en, sv. tr. 
räcka, sträcka, utsträcka. -enhaft, a. käm- 
palik. -ung, /. räckning, sträckning. 

Redactsur, -e, m. redaktör. 

Rede, -», /. 1. tal. Wovon ist die w? hvad 
är det fråga om? der in m stehende Gegen- 
stand: ifrägavarande sak, das ist nicht der 
a wert: det är ej värdt att tala om, das 
ist immer meine w gewesen: det har jag 
alltid sagt. 2. yttrande, t. ex. gottesläster- 
liche mn aussto/sen: fälla hädiska yttran- 
den, yttra sig .hädiskt. 8. prat, rykte. 4. 
räkenskap, ansvar, svar, t.ex jm [zur] = 
stehen: stå till svars inför ngn. -aktus, m. 
högtidlig akt, hvarvid tal hållas. -bild, n 
bild ı ta, bildligt tal. -fertig, a. beredd att 
tala, talför. -figur, f. = Redebild. -flufs, m. 
ordsvall, svada. -gabe, /. talgäfva. -gewandt- 
heit, /. munvighet. -kunst, /. talarkonst, 
vältalighet. -künstler, m. vältare. -lustig, a 
talträngd. -n, sv. itr. h. o. tr. tala, hålla tal, 
säga. Das beste zur Sache m göra sitt bä- 
sta, die mdsten Beweise: de mest talande 
bevis, sie haben gut m det går väl an för 
er att prata, de Künste: poesi och väl- 
talighet. -nsärt, f. talesätt, fras. -rél, -en, 
f. prat. -t[bjeil, m. ordklass. -übung, f. tal- 
öfning. 

redigieren, sv. tr. redigera. 

rödlich, a. 1. redlig, redbar. 2. dugtig, an- 
senlig. -keit, /. redlighet, redbarhet. 

Rödner, -, m. talare. -bühne, f. talarstol. -ga- 
be, /. talareförmäga, vältalighet. -Isch, a. 
oratorisk, talare-., 

Relldöute, -n, f. 1. mi. redutt. 2. maskerad. 


-dressieron, sv. tr. återställa, godtgöra, af-- 


hjälpa. 

rödsölig, a. spräksam, talträngd. -kelt, /.spräk- 
samhet, talträngdhet. 

reduzierlien, sv. ir. reducera, inskränka. Zr 
sieht sehr reduziert aus: han ser mycket 
afsigkommen ut, -ung, /. reduktion, in- 
skränkning. 

Reede, -n, /. redd. -r, -, m. redare. -réi, -en, 
f. rederi. 

roefen, sv. tr. sjö. refva. 

reöil, a. 1. = real I. 2. reell, redbar, pålitlig. 
-itåt, 0, f. redbarhet, pålitlighet. 

Reep, -e, n. sjö. rep, täg. 

Roferliät, -e, n. referat. -endär, -e, m. ugt. (hof- 
rätts)notarie. -ént, -en, m. referent. -6nz, 


“U = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


referieren — 3172 — Reichstag 





«en, f. referens, relation. -ieren, sv. tr. re- 
ferera ; berätta. 

Reff, -e,n. 1. = Raufe. 2. bärställning. 3. sjö. 
ref i segel. -8N, sv. tr. sjö. Tefva. 

refiektieren, sv. reflektera, a) tr. återkasta iju- 
set, b) itr. A. tänka, fundera. : 

Refléx, -e, m. reflex, återsken. -I6ön, -en, f. re- 
flexion. 

Reförm, -en, f. reform, förändring. -åtor, -s, 
„Ören, m. reformator. -ieren, sv. tr. refor- 
mera. -iert, a. reformert. 

Refrain, -s, m. refräng. 

refüsieren, sv. tr. afslå, afböja. 

Regål, -e, n. 1. pı. av. -ien, regal(e). 2. regal, 
hylla, bokhylla. -ieren, sv. I. ir. undfägna, 
traktera. II. »f. kalasa, mit etw.: på ngt. 

rege, a. rörlig, liflig, vaken, verksam, driftig. 
Js Zorn m machen: väcka ngns vrede, m 
werden: börja röra sig, vakna, uppstå. 

Regel, -n, /. regel. -haft, a. regelbunden. -los, 
a. regellös. -losigkeit, /. regellöshet. -mälsig, 
a. regelmässig, -bunden. -mälsigkeit, f. re- 
:gelmässighet: -n, sv. I. tr. reglera, regel- 
binda. II. rl. reglera sig, regleras. -recht, 
a. regelrätt. -ung, f. reglering. -widrig, a. 
regelstridig, oregelbunden. -widrigkeit, f. 
oregelbundenhet. 


‘Regen, a) -, m. regn, regnskur. Ordspr. aus dem 


av in die Traufe kommen: komma ur askan 
i elden. b) sv. I. tr. röra, sätta i rörelse, 
väcka, lifva. II. rf. röra sig, vakna, upp- 
stå. -bogen, m. regnbåge. -erätor, -s, ..Ören, 
m. äterställare, förnyare. -erieren, sv. tr. 
pänyttföda, förnya, återställa. -erierung, f. 
äterställande. -fang, m. (regnvattens)cistern. 
-fals, n. tunna att samla regnvatten i. -gal- 

ie, f. ofullständig regnbåge. -gostöber, n. 
regndusk. -grau, a. grå, mulen. -gufs, m. 
störtregn. -los, a. regnfri, utan regn. -me$- 
ser, m. regnmätare. -pfeifer, m. zool. pipare 
(Charadrius). -schirm, m. paraply. 

Regent, -en, m. regent. -In, -nen, f. regen- 
tinna. -schaft, f. regentskap, riksförestän- 
darskap. 

Regenwurm, m. daggmask. 

Regliösten, pl. urkundsamling, urkundförteck- 
ning. -ie, -[e]n, f. 1. förvaltning af stats- 
medel. 2. tea. regissörskap. -ierbär, a. möj- 
lig att regera, att styra. -ieren, sv. tr. o. 
itr. h. regera, herska, styra. -ierer, -, m. 
regent, styreeman. 

Regierung, f. regering. -santritt, m. regerings- 


tillträde. -sbezirk, m. förvaltningsdistrikt, 


län. -srat[h], m. regeringsråd, ust. lands- 
höfding. 

Regiment, n. 1. pı. -e, välde, styrelse, rege- 
ring. Das m haben a. führen: vara den 
styrande, hålla regeringstömmarna. 2. plur. 
"er, mil. regemente. -erweise, adv. rege- 
mentsvis. -scommandeur, m. regementschef. 

Regliiön, -en, f. region, trakt, område. -is- 





séur, -e el. -s, m. regissör. -ister, -, n. re- 
gister. F vna. ins alte m gehören: vara gam- 
mal, im schwarzen av stehen: vara illa an- 
skrifven. -istrieren, sv. tr. registrera. -istrie- 
rung, /. registrering. -lemönt, -s, n. regle- 
mente. 

rögnlien, sv. itr. h. o. tr. regna. -erig, -erisch, 
-icht, a. regnig. 

rögsäm, a. rörlig, liflig, verksam. -kelt, /. rör- 
lighet, liflighet, verksamhet. 

regulllår, a. regelbunden, regelmässig. -aritåt, 
0, f. regelbundenhet. -ativ, -e, n. förord- 
ning, reglemente. -ierbär, a. möjlig att reg- 
lera. -ieren, sv. tr. reglera. -ierung, /. reg- 
lering. ‘ 

Regung, /. rörelse; känsla. Ohne m orörlig. 
-slos, a. orörlig. -slosigkeit, /. orörlighet. 

Reh, -e, n. rådjur. 

rehabilitierlien, sv. I. tr. återställa, äterinsät- 
ta; återskänka medborgerliga rättigheter. 
IL. rf. återtaga, återinträda i sin förra ställ- 
ning, skaffa sig upprättelse, medborgerligt- 
förtroende. -ung, f. 

Rehlibock, »n. räbock. -geils, /. räget. -posten, 
pl., -schrot, m. o. n. rädjurshagel. -spiefser, 
-, m. jäg. räbock på andra året. -wild, n. r&- 
djur. -ziege, /. räget. -ziemer, m. rygg- 
stycke af rådjur. - 

Reiblle, -n, /. verktyg att rifva med ss. rifjärn, 
rifklots m. m. -eisen, n. rifjärn. -elaut, m. 
gram. frikativa. -en, st. tr. o. ir. Ah. rifva, 
gnida, gnugga, skrubba, frottera, skafva. 
Bid. das werde ich ihm unter die Nase m 
det skall han få i sig, få veta af; gerieben: 
slug, slipad. -er, -, m. 1. en som rifver m. 
m. se föreg. 2. verktyg att rifva med, riftyg 
m. m. -ordi, -en, f. rifning, slitning, tvist. 
«sel, -, n. rifven massa. -ung, f. 1. rifning 
m. m. se reiben. 2. = Reiberei. 

Reich, I. -e, n. rike, område, värld. II. a. rik, 
an etw. (dat.): på ngt. -en, sv. I. itr. h. räc- 
ka, sträcka sig, nå. An etw. (ack.) » uppnä, 
vara jämngod med ngt, nach etw. a sträc- 
ka handen efter ngt. II. tr. Jm etw. w räc- 
ka, lemna, gifva ngn ngt. -haltlg, a. rik- 
haltig. -haltigkeit, f. rikhaltighet, rik halt. 
-illustrlert, a. rikt illustrerad. -lich, a. rik- 
lig, ymnig. -lichkeit, /. ymnighet. -sab- 
schied, m. riksdagsbeslut. -sacht, f. rikeakt. 
In die m thun: förklara biltog. -sadel, m. 
riksadel (omedelbart under käjsaren lydande adel). 
-sfolge, /. tronföljd. -sfrei, a. lydande ome- 
delbart under käjsaren. -sgeld, n. riksmynt. 
-sgenofs, m. landsman. -sgericht, n. riks- 
rätt. -skanzler, m. rikskansler. -smark, f. 
(riks)mark (89 ore). -smittelbär, a. medel- 
bart lydande under käjsaren. -srat[h], nm. 
riksråd. -ssache, /. riksangelägenhet, riks- 
ärende. -sschiufs, m. riksdagsbeslut. -sstadt, 
f. riksstad (lydande omedelbart under käjsaren). >$- 
städter, m. invånare i en riksstad. -stag, m. 


ur. intransitivt, ri. refiexivt, 88. starkt, 89. svagt, IT. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


reichsunmittelbar — 


373 


reiterhaft 





riksdag. -sunmittelbär, a. lydande omedel- 
bart under käjsaren. -sunmittelbarkeit, f. 
ställning ss. käjsarens omedelbara under- 
sätar. -svertreter, m. riks(dags)fullmäktig. 
-:sverweser, m. riksföreståndare. -swährung, 
f. riksmynt. -t[h]üm, m. rikedom. 

Reit, I. -e, m. 1. rimfrost. 2. doft på frukter. 
II. -e[n], m. ring; tunnband. III. a. mogen. 
mw zum Galgen: mogen för galgen. -6, -n, f. 
mognad, mogenhet. -els, n. rimfrost. -eln, 
sv. tr. reffla. -[e]lung, f. reffling. -en, sv. I.itr. 
h. o. tr. mogna. II. opers. rimma. HI. tr. 
ringa, sätta ringar, band på, banda. IV. -, 
m. = Reif II. -ig, a. försedd med ringar, 
med band. -lich, a. mogen, allsidig. 

Reigen, -, m. 1. rad af personer. Den m, führen: 
öppna raden, gå i spetsen. 2. ringdans, 
dans. Den m führen: anföra dansen. 8. 
kör, säng. 4. musik. -führer, m. radens, 
dansens anförare. 

Reihe, -n, f. 1. rad; linie. 2. ordning, följd, 
tur. Nach der m i ordning, i tur, die w ist 

an mir ei. ich bin an der m det är min tur, 

ich werde auch an die m kommen: det blir 
äfven min tur. -n, I. = Reigen. II. sv. tr. 
ställa, ordna i rad. Perlen auf eı. an eine 
Schnur e. an einander m uppträda pärlor 
på ett snöre. -nfolge, f. ordningsföljd. -n- 
weise, adv. radvis, i rader. -r, -, m. häger, 
i sut grå häger. 

Reim, -e, m. rim. -bär, a. rimmande, som rim- 
mar. -en, sv. I. tr. rimma, bringa i öfver- 
ensstämmelse, förklara. Gereimt: rimmad, 
passande, lämplig, rimlig. II. rf. rimma, 
rimma sig, öfverensstämma, vara rimlig, 
passa. III. itr. h. rimma. -er, -, m. rimmare. 
-ordi, -en, f. rimsmideri. -frel, -los, a. orim- 
mad. -schmied, m. rimsmidare. 

rein, a. 1. ren; klar. Ins we schreiben: ren- 
skrifva, we Wirtschaft machen: göra rent 
hus, eine Sache aufs a. ins we bringen: 
klargöra en sak, über etw. (ack.) ins we kom- 
men: komma på det klara med ngt, mit jm 
ins we kommen: göra upp med ngn. 2. full- 
ständig, adv. helt och hållet. m gar nichts: 
rakt ingenting, © verrückt: spritt galen, 
wes Rindvieh: riktigt fä, ner Zufall: ren 
slump. 

"rein, F = herein. 

Reinlle, 0, f. renhet. -eke, -s, 0, m. a (Fuchs): 
mickel (räf). -en, sv. tr. rena. -ertrag, m. 
nettoafkastning. -gewinn, m. ren vinst, net- 
tovinst. -heit, /. renhet. -herzig, a. ren- 
hjärtad. -igen, sv. tr. rengöra, rentvå, rena. 
-iger, -, m., -Igerin, -nen, f. en som gör rent, 
renar. -Igung, /. rengöring, rening. -Igungs- 
eid, m. värjemälsed. -lich, a. renlig. -lich- 
keit, /. renlighet. -schrift, /. renskrift. 

Reis, I. -es, 0, m. rie(gryn). II. -er, n. ris, 
kvist. -bund, -bündel, n. risknippa. -6, -n, f. 
resa. -ediener, m. reseexpedit. -etertig, a. 


resfärdig. -egepäck, -egerät[h], -egut, n. res- 
gods, bagage. -ekost, f. reskost,; matsäck. 
«on, sv. ser. 8.0. X vär ortförändringen ej framhåHes 
h. resa. der Handwerksbursche: vandrah- 
de gesäll. Ein gereister Mann: en berest 
man. -epfennig, m. almosa åt en vandrare. -8- 
sack, m. nattsäck. -etasche, /. 1. nattsäck. 
2. resväska. -ezehrung = Reisekost. -eziel, 
n. resans mål. -ezug, m. resfölje, karavan. 
-ig, I. -[ejs, 0, ». o. X m. 1. ris, rishög, brå- 
te. 2. buskar, busksnår. II. a. rustad, väp- 
nad 1 sht till häst. ve: väpnade ryttare. -lauf, 
m. inträdande i främmande krigstjänst utan 
myndigheternas tillåtelse. -läufer, m. en 
som tar värfning i främmande här, jfr föreg. 

Relfsllaus (arv.-2), oböji. m. o. Kn. F [Den a % 
das] m nehmen: taga till harvärjan, till 
flykten. -blel, rn. blyertspenna. -brett, n. rit- 

.bräde. -en, st. I. ir. 1. rifva, slita, rycka, 
draga (med sig). Jn zu Boden slå omkull 
ngn. Löcher in die Strümpfe a slita hål på 
strumporna. 2. klyfva, et ex. Fischbein. 3. 
Federn m sprita fjäder. 4. rita, upprita, 
teckna, skissera. 5. Grimassen a göra gri- 
maser, Possen m göra galenskaper, Reime 
av improvisera rim, Witze m komma med, 
säga kvickheter, Zoten m vara tvetydig, 
ekivok. 6. F gerissen: slipad, fiffig. II. rf. 
Sich um etw. a slåss om ngt. III. itr. a) A.- 
1. rita. 2. An etw. (dat) vw rycka i ngt. 8. 
opers. Es rei/st mir in allen Gliedern, in! 
den Zähnen: jag har ondt, det ilar i hela 
kroppen, i tänderna, es rei/st mir im Ma- 
gen: jag har knip i magen, kolik. 4. se rei- 
Ssend. b) s. 5. spricka, gå sönder. 6. slita 
sig lös. -end, a. 1. rofgirig, roflysten. ne: 
Tiere: rofdjur. 2. ofantligt hastig, snabb, 
strid. Etw. findet wen Abgang eı. geht w[er- 
weise] ab: ngt finner en strykande ätgäng. 
"or, -, m., "Brin, -nen, f. en som rifver, rif- 
ver åt sig, sliter kläder; slitvarg. -feder, f. 
ritstift. -kohle, /. ritkol. 

Reisspeise, /. ris(gryns)rätt, risgrynsgröt. 

Reifsiischiene, /. linjal. -stift, m. ritpenne. 

Reissuppe, /. risgrynsvälling; buljong med 
risgryn i. 

Reilszeug, n. cirkelbestick. 

Reitllanzug, m. riddrägt. -bahn, /f. ridbana. 
-bär, a. wes Pferd: häst som duger till rid- 
häst. wer Weg: väg som man kan rida på. 
«gl, -, m. packkäpp. -eln, sv. ir. med pack- 
käpp ätdraga. -en, st. itr. Å. när verksamheten, 
8. när ortförändringen framhälles, samt Zr. rida. Spa- 
zieren av taga en promenad till häst, Schritt 
vw rida i gående, Trab m rida i traf, ein 
Pferd zu Schanden m spränga en häst, sich 
wund mw få ridsär. F via. jn in die Tinte m 
bringa ngn i förlägenhet. -er, -, m. ryttare. 
-sraufzug, m. kavalkad. -erdienst, m. krigs- 
tjänst till häst. -erél, -en, f. 1. ridt. 2. ryt- 
teri. -ergefecht, n. ryttarfäktning. -erhaft, 


ey = föregående uppslagsord. ” äkta sms. () saknar plur. 1 har omljud. F familjärt, P lägte språk. X mindre brukligt. 


v 


Reiterin 


— - m-= = 


374 


resignieren 


a. ryttaraktig. -eria, -nen, f. ryttarinna.  Rempelléi, -en, f. sma ofredande, bråk, gräl. 


-orisch, -orlich, a. ryttaraktig. -orschaft, f. 
1. samtlige ryttare. 2. ryttares stånd. -ers- 
mann, m. ryttare. -gerte, /. ridspö. -hese, f. 
ridbyxor. -kleld, n. ridklädning, riddrägt. 
-knocht, m. ridknekt. -kunst, f. ridkonst. 
-lings, adv. grensle. -mantel, m. ridkappa. 
-peitsche, /. ridpiska. -pförd, n. ridhäst. 
«post, /. ridande post, kurir. -schule, f. rid- 
skola. -stall, m. ridstall. -stiefel, m. ridstöf- 
vel. -zeug, n. sadelmundering. 

Reiz, -e, m. 1. retning; tjusning, dragninge- 
kraft. 2. behag. -bär, a. retlig, känslig, 
snarsticken. -barkeit, /. retlighet m. m. se 
föreg. "ON, sv. tr. o. itr. A. reta, kittla, locka, 
tjusa, fresta, narra. nd: retande, tjusande, 
förtjusande, utmärkt treflig. -los, a. utan 
behag. -lesigkeit, f. brist på behag. -mittel, 
n. retmedel. -ung, f. retning m. m. se reizen. 
«voll, a. behagfull. 

Rekel, -, m. 1. stor hund. 2. F räkel, bängel, 
«di, «en, f. F räkelaktigt, slyngelaktigt sätt, 
uppträdande. -haft, a. F räkelaktig, slyn- 
gelaktig. -n, sv. str. Ah. o.rfl. F vräka sig, 
uppföra sig elyngelaktigt. 

Reklämlie, -n, /. reklam, puff. -ieren, sv. I. tr. 
reklamera, äterfordra, fordra, II. itr. A. in- 
lägga gensaga, protestera. 

rekognosziorllen, sv. tr. o. itr. h. rekognoscera. 
-ung, /. rekognoscering. 

rekommandieren, sv. tr. rekommendera. 

Rekohwalescénz, 0, f. tillfrisknande. 

Rskrüt, -en, m. rekryt. -ieren, sv. I. itr. h. 
värfva rekryter. IL tr. rekrytera. III. rf. 
rekryteras. -iorung, f. rekrytering. 

rektifizierlien, sv. tr. rektificera, rätta, berik- 
tiga. -ung, /. beriktigande m. m. se föreg, 

Rektor, -s, ..ören, m. rektor. -åt, -e, n. rek- 
torat. 

rekurrieren, sv. itr. h. Auf jn m vända sig 
till, taga sin tillflykt till ngn, taga ngn i 
anspråk. 

Rellkurs, -e, m. jur. besvär, vad. -lais, -, -, n. 
1. hästar till ombyte på en mellanstation. 
2. tekn. relais. -latiön, -en, f. 1. referat. 2. 
relation, förbindelse, förhållande. -legieren, 
sv. tr. relegera. -liéf, -s, n. relief. 

Religiön, -en, /. religion, bekännelse. -sgenols, 
m. trosförvandt. -slos, a. religionslös, irre- 
ligiös. -etrennung, /. kyrklig skism, sön- 
dring. -sübung, /. 1. religionsutöfning. 2. 
religions-, andaktsöfning. -sverband, m. tros- 
samfund. 

rellligiés, -Iglås, a. religiös. -iglositåt, 0, f. re- 
ligiositet, fromhet. -iqule, -n, f. relik. 

Rellminiscere, -[s], -[s], m. 2:a söndagen i fa- 
etan. -mis, a. oafgjord. -mils, -e, m. 1. upp- 
akof. 2. afdrag. -mittioren, sv. tr. bana. 1. re- 
mibtera. 2. afdraga, rabattera. -menstrieren, 
sr. ir. ÅA. göra motföreställningar. -mönte, 
-n, /. remont. -movieren, sv. ir. aflägsna, 


RR, sv. tr. stas. ofreda. söka gräl med. 

Rem[p]ter, -, m. matsal. 

remunerioren, sv. tr. belöna. 

Rena, -e, n. ren. -kahn, /. rännarbana, kapp- 
löpningsbana. -6 se Rinne. -en, I. oreg. sv. 
ir. 8. 0. # Ah. samt tr. ränna, springa, rusa, 
spränga. IL -, ». 1. språng. 2. kapplöpning, 
kappkörning. 3. tornérspel, dustränning. 
or, -, m. 1. en springande, löpare. 2. sprin- 
gare. -pförd, n. (snabb) vagnshäst, kapp- 
löpningshäst. -platz, m. = Rennbahn. -schlit- 
ten, m. lätt släde. -splel, an. tornerspel. 
-t[b]ier, ». ren. 

Renomlimäge, 0, f. skräfvel. -möe, -(s), X -s, 
R. o. f. renommé, rykte. -mieren, sv. itr. A. 
skräfla, skryta. -miert, a. renommerad, be- 
ryktad. -mist, -en, m. renommist, skräflare. 
-misteröi, -en, f. skräfvel. -mistisch, a. skryt- 
sam, skräflande. 

rellnoncieren, sv. itr. Å. afstä. -novwieren, sv. tr. 
renovera, upphjälpa, förnya. 

rentlläbel, a. inkomstbringande. -amt = Rent- 
kammer. -bär, a. räntebärande. -®, -n, f. 
inkomst, afkastning, ränta. -[en]ei, -erel, 
«en, f. ränteri. 

Rent[hJier se Benn. 

Rentlliör, -s, m. rentier, kapitalist. -ieren, sv. 
itr. h. o. rfl. lemna afkastning. -kammer, f. 
räntkammare, ränteri. -ner, -, m., -nerin, 
nen, f. = Rentier. | 

Rellparatür, -en, f. reparation, lagning. -pa- 
rieren, sv. tr. reparera, laga. -partieren, sv. 
tr. utdela, fördela. -petieren, sv. tr. repe- 
tera, åter genomgå, upprepa. -plizieren, sv. 
tr. o. itr. h. replikera, svara. -ponieren, sv. 
tr. ställa, sätta tillbaka. 

Repphuhn se Rebhuhn. 

Repräsentliänt, -en, m. representant, ställföre- 
trädare, ombud. -ieren, sv. tr. representera, 
ställföreträda. 

reproduzieren, sv. tr. reproducera, ätergifva. 

Reps, -e, m. 1. = Raps 2. 2. repa(tyg). 

Reptil, -e ei. -ien, n. reptil, kräldjur. 

Relipublik, -en, f. republik, fristat. -publik&- 
ner, -, m. republikan. -publikänerin, -nen, f. 
republikanska. -publikänisch, a. republi- 
kansk. -püls, -e, m. afvisande, afslag. -pu- 
tierlich, a. aktningrbjudande, ansedd. -qui-' 
rieren, sv. tr. rekvirera. -séda, -s, -söde, -n, 
f. reseda. -servät, -e, n. ngt reserveradt, 
förbehåll. -sörve, -n, f. reserv. -servieren, 
sv. tr. reservera, a) gömma, förvara, b) för- 
behålla sig. -servist, -er, m. reservsoldat. 
-gervoir, -e el. -8, n. reservoar. -sidént, -en, 
nm. resident, sändebud. -sidénz, -en, f. resi- 
dens, hufvudstad. -sidénzler, -, m., -sidönz- 
lerin, -nen, f. hufvudstadsbo. -sidieren, sv. 
itr. Å. residera, bo. -signatién, -en, f. resig- 
nation. -signieren, sv. I. itr. A. Auf etw. (ack.) 
ev afstå från ngt. II. rf. Sich in etw. (ack. 





ifr. intransitivt, N. reftexivt, St. starkt, SV. svagt, Ör. tramsitivt verb. Å. har Auben, S. har sein till hjälpverb. 


nj 


resigniert — 
vw foga sig i ngt. -signiert, a. resignerad. 
-skribieren, sv. itr. å. utfärda ett reskript. 
-soiät, a. bestämd, säker, rask. -solvieren, 
sv. tr. besluta. -sonånz, 0, f. mus. resonans. 

Respökt, -[e]s, 0, m. respekt. -ieren, sv. tr. re- 
spektera, visa aktning för, taga hänsyn till. 
-teriich, a. respektabel, aktningsvärd. -iv, a 
respektiv, eventuell, beträffande. 468, a. 
utan respekt. -lesigkeit, /. brist på respekt. 
-voil, a. aktnings-, vördnadsfull. -widrig, a 

i respektvidrig, vanvördig. 

Respiratiön, -en, f. respiration; andhämtning, 
andedrägt. 

Ressört, -s, m. o. n. 1. resår. 2. fack som 
öppnas medels en fjäder. 8. område, krets. 
-ieren, sv. itr. h. höra hän. 

Ressöurce, -r, f. resurs, utväg, hjälpkälla. 

Rest, -e, m. rest, äteratod, kvarlefva; hand. pl. 
-er, stufbit. -Ant, -en, m. hand. en restskyldig, 
en som fortfarande häftar i skuld. -auränt, 
-s, n. restaurant. -auratiön, -en, f. 1. restau- 
rering. 2. restauration. -auriören, sv. tr. re- 
staurera. -ieren, sv. itr. h. restera, återstå. 
-Ituieren, sv. tr. återställa. 

Rellsultåt, -e, n. resultat. -sümieren, sv. I. tr. 
sammanfatta, gifva en resume af. II. rf. 
sammanfatta det sagda. -sümierung, f. sam- 
manfattning. -tiräde, -n, f. 1. återtåg. 2. 
afträde. -tirieren, sr. itr. 8. o. rl. draga sig 
tillbaka, retirera. -törte, -n, f. retort. -tou- 
chieren, sv. tr. retuschera. -töur, adv. retur, 
tillbaka. -traite, -n, f. mit. 1. återtåg. 2. tapto. 

rettiibär, a. möjlig att rädda. -en, sv. tr. rädda. 
Nicht zu w sein: ej kunna räddas. -er, -, m. 
räddare. -erin, -nen, f. räddarinna. -Ich, -Ig, 
-e,m.rättika. -los,a.ntan räddning, hopplös. 

Rettung, /. räddning. -slos, a. utan räddning, 
hopplös. -slosigkeit, /. hopplöst tillständ. 

Reulle, 0, f. ånger. -en, sv. tr., itr. h. o. opers. 
ängra. Es reut mich, dies gethan zu haben 
el. diese That reut mich ei. es reut mich die- 
ser (gen.) That: jag ångrar att jag gjort det- 
ta, ångrar denna gärning. -er, -, m., -erin, 
-nen, f. ångrande, ångerfull person. -ethrä- 
ne, /. ångerns tår. -geid, n. = Reukauf. -Ig, 
a. ångerfull. -kauf, m. mellangift, ersätt- 
ning, skadestånd som ngn får betala för att bli fri 
från ingången förpligtelse. -ling, em. F ånger- 
köpt stackare. -los, a. utan ånger, ångertri. 
-mut[h], m. ängerfullt sinne. -müt[h]ig, a 
ångerfull. -86, -n, f. mjärde. -[86 = Russe. 
-te, -n, f. 1. röjning. ®. röjd mark. -ten, sv. 
tr. rödja. -voll, a. ängerfull. 

rellvanchieren, sv. rl. taga revanche, hämnas. 
-venüs, -n o. ..nüen, f. afkastning, inkomst. 
-verönz, -en, f. 1. vördnad. 2. bugning, bock- 
ning, hälsning. -vörs, -e, m. revers. -vidie- 
ren, sv. tr. revidera, granska. -vier, -e, n 
revir, distrikt, område, trakt. -visiön, -en, 
f. revision, granskning. -völte, -n, f. upp- 
ror, resning, myteri. -voltieren, sv. I. tr. 


Av = föregående uppslagsord. 


Richtigmachung 


uppvigla. II. itr. h. göra uppror, resa sig. 


-volutiön, -en, f. revolution, statshvälfning. 
-volutionär, a. revolutionär. -volutionieren, 
sv. tr. revolutionera. -völver, -, m. revolver. 
-vozieren, sv. tr. äterkalla. -vüß, -n ei. ..vüen, 
f. revy, mönstring; öfverblick. -zöpt, -e, n 
recept. -Z- für öfr. se Rec-. 

Rhabärber, -s, 0, m. rabarber. 

Rhachitlis, 0, f. engelska sjukan. -isch, a. be- 
häftad med engelska sjukan. 

Rhed- se Reed-. 

Rhein, -[e]s, 0, m. npr. Ren. -gau, m. o. n. Ren- 
land, trakten kring Ren. -graf, m. rengref- 
ve. -isch, a. rensk. -länder, -, m. 1. en som 
bor utmed Ren, invänare i Renländerna. 
2. renländare (dans). -ländisch, a. renländsk, 
rensk. -provinz, /. Renprovins. -wein, m. 
renskt vin. 

Rhetllor, -s, ..ören, m. talare -örisch, a. reto- 
risk, talare-. 

Rheumatismus, -, 0, m. reumatism. 

Rhinöceros, -[ses], -[se], n. noshörning. 

rhombllisch, a. rombisk. -u8, -, - e. ..den, m 
romb. 

rhytmllisch, a. rytmisk. -us, -, ..men, m. rytm. 

Ribbe se Rippe. i | 

Richtlibeil, n. bila, bödelsyxa. -blel, n. lod. 
-block, m. stupstock. -bühne, /. schavott. 
- -n, f. 1. riktning. 2. rak linie. In dien 
gehen: gå rakt fram. 3. riktigt läge, riktig 
ställning. Etw. in die m bringen: bringa 
ngt i ordning, ställa ngt tillrätta, in der w 
sein: vara i sin ordning. 4. rättesnöre. 5. 
rad. -en, sv. I. tr. 1. rikta, vända, rätta, 
ställa, resa. Holz m trafva ved, etw. in Ord- 
nung el. zurecht w ställa ngt i ordning, etw. 
ins Werk m verkställa ngt, etw. zu Grunde 
ei. zu Schanden m förstöra ngt. 2. döma, 
afdöma, bilägga. 3. afrätta. II. r}. 1. rätta 
sig, nach etw.: efter ngt. 2. vända sig åt ett 
pa. 8. Sich gerade a. in die Höhe m resa 
sig. 4. Sich in etw. (ack) m foga sig i ngt. 
5. Sich auf etw. (ack.) förbereda sig på 
ngt. III. itr. %. döma, sitta till doms. -er, 
-, m. 1. domare. 2. en som riktar, rät- 
tar, t.ex. der m des Geschützes. -erel, -en, 
f. dömande, dom. -erhaft, a. domarelik, 
domare-, sträng. -erin, -nen, f. se Rich- 
ter. -srisch = richterhaft. -erlich, a. do- 
mare-, domstols(-), t.ex. we Würde: do- 
marevärdighet, we Entscheidung : domstols: 
afgörande, wer Spruch: domslut, m ge- 
gwungen: gnm dom tvungen, dömd. -ern, 
sv. itr. h. döma, kritisera. -erspruch, m. dom, 
domslut. -erstube, /. domsal, tingssal. -er-- 
stuhl, m. domarestol. Das gehört nicht vor 
seinen w han har ej domsrätt däröfver. -Ig, 
a. riktig, rätt; verklig. Etw. m machen: 
ordna, uppgöra ngt, bringa ngt på det kla- 
ra. -Igkeit, /. riktighet. In m bringen: bringa 
i ordning, ordna. -Igmachung, f. ordnande, 


" äkta sms. Ö saknar plur. P bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt, 


Richtmals — 
uppgörelse. -mäfs, n. 1. likaremätt. 2. vin- 
kelmätt. -platz, m. afrättningsplats. -scheit, 
n. linjal. -schnur, /. 1. kritsnöre, timmer- 
manssnöre. 2. rättesnöre. -schwört, n. rätt- 
visans svärd. -statt, /. afrättningsplats. 
-steig, m. rak stig. -ung, f. 1. riktning. 2. 
rättning. -wage, /. vattenpass, afvägninge- 
instrument. 

-Ricke, -n, f. räget. 

riechiibär, a. luktande, märkbar för luktsinnet. 
-barkeit, f. förnimbarhet för luktsinnet. -büchse, 
f. luktdosa. -en, st. tr. o. itr. h. lukta. Nach 
Wein lukta vin, etw. nicht m können: a) 
ej tåla lukten af ngt, b) F ej kunna lukta 
eig till ngt, den Braten eı. die Lunte » ana 
oråd. -er, -, m. 1. en som luktar. Er ist ein 
Feiner A han har fin lukt, en fin näsa. 2. F 
näsa. -fläschchen, n. luktflaska, parfymflaska. 
-holz, n. välluktande trä. 

Ried, -e[”], n. med vass eı. kärrgräs bevuxet 
moras; vass, säf. -gras, n. kärrgräs. 

Rieflle, -n, /. refila, ränna. -ein, -en, sv. ir. reff- 
la. -ig, a. refflad. 

Riege, -n, J. afdelning gymnastiserande. 

Riegel, -, m. 1. regel; bom. Hinter el. unter 
Schlofs und mw inom lås och bom. 2. af- 
lång kaka, stång. 3. klädhängare. 4. tvär- 
söm, fäll, knapphälstrens. 5. tvärträ, tvär- 
slå. -fest, a. reglad, fästad med reglar. -holz, 
n. tvärslä. -n, sv. tr. regla. 

Riem, -e, -en, -, m. 1. rem. Bild. die wen ziehen 
müssen: vara tvungen att lösa på pungen, 
aus fremden Leder aven schneiden: skära 
remmar ur andras hud. 2. åra. -enschneider 
= Riemer. -enschuh, m. snörsko. -enwerk, -en- 
zeug, n. remtyg. -er, -, m. sadelmakare. -®- 
röi, 0, f. sadelmakareyrke. 

Ries, -€ men som mättenhet -, 7. ris papper. -@, "Nn, 
m. jätte. -el, -, m. 1. rinnande, porlande. 
2. rysning. -elbach, m. porlande bäck. -elig, 
a. fräknig. -eln, sv. I. ir. h. o. 8. 1. sakta rin- 
na, strömma, sila, sippra, porla, plaska. 2. 
opers. es rieselt: det regnar fint och tätt, 
duggregnar. 8. opers. es rieselt jm durch die 
Glieder: en rysning genomfar ngn, ngn ry- 
ser. II. tr. 1. Der Bach rieselt ein Trauer- 
lied: bäcken sjunger en sorgesäng, die 
Wolken m Segen: ur molnen strömmar väl- 
signelse. 2. vattna medels kanaler, rännor. -Ol- 
regen, m. fint, silande regn, duggregn. -en- 
ärtig = riesig. -ongebirge, -s, 0, n. npr. Rie- 
sengebirge. -engröls, a. jättestor. -enhaft = 
riesig. -enhaftigkeit, /. jättestorlek, det ko- 
lossala i ngt. -enmäfsig = riesig. -enschlange, 
f. jätteorm. -enwerk, n. jätteverk. -ig, a. 
jättelik, jättestor, kolossal, ofantlig. -Ig- 
keit = Riesenhaftigkeit. -In, -nen, f. jättin- 
na. -ling, -e, m. riesling (vinsort). 

Riels se Ries. 

Riester, -, m. lapp på skor. 

Riet[h] se Ried. 


376 


Rils 


Rift, -e, n. (klipp-, nand)ref. -el, I. -n, f. lin- 
kam, linsträka. II. se Rüfel. -ein, sv. tr. 1. 
sträka lin. 2. reflla. 8. fila. 4. se rüfeln. 

Rike, -ns, -n, f. npr. F Fredrika. 

rikeschettieren, sv. itr. h. mi. rikochettera. 

Rilille, -n, ‚f. refila, ränna. -en, sv. tr. reflla. 
«ig, a. refllad. 

Rimeösse, -n, /. hand. remigs. 

Rind, -er, ». nötkreatur, pl. nötboskap. -d,-n, 
- f. 1. bark. 2. skorpa, kant. -en, a. af bark, 
bark-. -erbraten, m. oxstek. -erhörde, /f. bo- 
skapshjord. -erhirt, m. boskapsherde. -er- 
post, /. boskapspest. -erpökelfleisch, n. salt 
oxkött. -erzunge, f. oxtunga. -fleisch, ». 
nöt-, oxkött. -ig, a. med bark, med en 
skorpa på. -shaut, /. nöthud. -vieh, 2. nöt- 
kreatur, kon. nötboskap, P vila. nöt, fä. 

Ring, -e, m. ring. -ärtig, «. ringformig. -bahn, 
f. 1. ringbana, ringlinie. 2. = Ringplatz. 
el, -, m. o. An. ringel, ring, lock. -®- 
licht, -elig, a. ringformig, ringlande sig, i 
ringlar, lockig. -sllocke, /. spiralformig 
lock, kanonlock. -sin, sv. I. tr. 1. lägga i 
ringlar; locka. 2. sätta en ring, ringar pä, 
ringa. 3. Bäume A afskala ringar af träd. 
U. ir. A. o. 8. samt rl. ringla sig. -einatter, 
f. ringorm, snok. -eirennen, -elstechen, rn. 
karusell. -en, st. I. tr. 1. vrida. 2. strida, 
kämpa. Jn zu Boden a gum brottzing kasta 
ngn till marken. II. rf. 1. brettas. 2. ar- 
beta sig fram, tränga fram. III. itr. h. brot- 
tas, kämpa. Nach etw. m med kamp efter- 
sträfva ngt, zu etw. m sträfva efter, gnm 
kamp närma sig ngt ss. mål. -Or, -, m. brot- 
tare. -kampf, m. brottning. -kämpfer = Rin- 
ger. -platz, m. plats för brottning, palästra. 
-reiten, -rennen, n. karusell. -8, -shör, -sher- 
üm, -sum, -sumhör, adv. rundt omkring. -ver- 
steck, n. iek, gömma ringen (med förbehåll). 
-wechsel, m. ringarnes växlande. 

Rinnlie, -n, /. ränna. -ein, sv. tr. göra små 
rännor i, reflla. -en, st. str. 1. s. rinna, fly- 
ta. 2. h. läcka. -Ig, a. rinnande, t.ex. ve 
Augen. -säl, -e [ft], r. o. X m. rinnande vat- 
ten, bäck. 

Ripplie, -n, /. 1. refben. 2. upphöjd rand; sjö. 
spant, äder i blad o. frukter, Nerv. -@N, sv. Ir. 
förse med upphöjda ränder, ådra. Gerippt: 
ädrig, nervig. -enfeil, ». brösthinna. -en- 
stöls, m. stöt i sidan. -ig, a. ädrig, nervig. 

Rips, -e, m. rips (typ). 

risch, a. rask, hurtig. 

riskllänt, a. farlig, riskabel. -ieren, sv. tr. ri- 
skera, Jöpa fara. 

Rispe, -n, /. bot. blomvippa. 

Riis, -e, m. 1. ritvet hål, rispa, spricka, bräc- 
ka, bresch, lucka; söndring, skism. ve be- 
kommen: gå sönder, få sprickor. Bild. in el. 
vor den w treten ei. sich stel!en : kläda skott. 
2. F slag, rapp; i sht pi. we: stryk. 8. rit- 
ning, plan tilı ett hus m. m, 


tr. intransitivt, "fl. reiiexirt, Så. start, SV. svagt, LT. transitivt verb. Ä. har Aaden, 8. har sein till hjälpverb. 


rissig _ 


rissig, a. full af sprickor, sönder. m werden: 
få sprickor, spricka sönder. 

Rist, -e, m. o. % n., -en, f. handens a. fotens 
öfre sida, rygg; vrist; manke. ' 

Ritt, -e, m. ridt. 

Ritter, -, m. riddare. Jn zum m schlagen : dub- 
ba, slå ngn till riddare. za. an jm zum m 
werden: förtjäna sina sporrar på ngn. -burg, 
f.riddarborg. -bürtigkeit, f.ädel börd. -dlenst, 
m. 1. riddartjänst, tjänst som riddare. 2. 
ridderlig hyllning. -gut, n. riddargods, sä- 
teri. -götsbesitzer, m. säteriägare. -haft, a. 
ridderlig. -hof, m. adlig gård. -lich, a. rid- 
derlig. -lichkeit, /. ridderlighet. -ling, -e, m. 
dälig, oridderlig riddare. -mälsig, a. ridder- 
lig. en, sv. itr. h. täfla om priset, när fiera ha 
lika rätt till det. -Ochaft, /. 1. ridderlighet. 2. 
ridderskap. -schaftlich, a. utmärkande för, 
tillhörande ridderskapet. -schild, m. rid- 
darsköld; vapensköld, sköldemärke. -sitz, 
m. herresäte. -spiel, n. 1. tornérspel. 2. rid- 
dardrama. -stand, m. riddarständ. -t[h]um, 
n. riddarväsen. -zeit, /f. riddarväsendets 
tid, medeltiden. -zug, m. 1. af riddare före- 

taget (krigs)iäg. 2. ridderligt drag. 
rittlllings, adv. grensle. -meister, m. ryttmä- 
stare. 

Ritual, -e, n. ritual. 

Ritus, -, - cı. Riten, m. ritus, kyrkligt bruk. 

Ritz, -e, m., -8, -n, f. spricka, rispa, skräma, 
skåra. -en, sv. tr. rispa, rifva; rista, upp- 
rista. -ig, a. full af sprickor, rispig, skrämig. 

Rival, -e[n], m. rival, medtäflare. -isieren, sv. 
itr. h. rivalisera, täfla. -Ität, -en, f. rivali- 
tet, täflan. 

NAmk. förkortn. = Reichsmark. 

Roastbeef, -s, m. o. n. rostbiff. 

Robbe, -n, f. säl. -F, -, m. kort. robbert. 

Robe, -rn, f. foteid drägt, klädning, lång rock. 

Roche, -n, m. 1. schack. torn. 2. se Kochen. 

röcheln, sv. itr. k. rossla; snarka, kväka. 

Rochen, -, m. zoo1. rocka. . 

rochieren, sv. itr. h. schack. rockera. 

Rock, -e 1, m. 1. rock. Den bunten av anzie- 
hen: blifva soldat. 2. kjol. -elör, -8 el. -e, 
m. en art Öfverrock, regnrock. -en, -, m. 1. 
spinnrock. 2. spinnrockshufvud. 8. tätt. 4. 
se Roggen. -enweisheit, f. käringvishet, -slad- 
der. -schöls, m. rockskört. 

Rodlieland, n. nyröjd, nybruten mark, svedje- 
land. -en, sv. tr. o. itr. h. rödja, uppbryta, 
odla. -omontäde, -», f. skryt, skräfvel. -ung, 
J. rödjande, odling. 

Rogen, -, m. (fisk)rom. -er, -, m. romfisk. 

Roggen, -s, 0, m. räg. 

roh, a. rå. me Seide: räsilke, we Steine: 
ohuggen sten; sich a liegen: få liggsär; 
jn wie ein wes Ei behandeln: vara ytterst 
rädd om ngn. -sinnahme, f. bruttoinkomst. 
-eit, /. råhet. -ertrag, m. bruttoinkomst. 
-igkeit, /. råhet. -produkt, n. räämne. 


31 — 


rosen 
Seg 

Rohr, -e, 2. dim. f, 1. vor. rör, rö, Vass, bambu- 
rör, rotting. 2. rör, cylinder. 8. rörpipa, 
herdepipa. 4. (gevärs)pipa, (kanon)rör; atv. 
(skjut)gevär, kanon. -ammor, f. zool. säfsparf. 
-dickicht, n. tar vass, rör. -dommel, f. zool. 
rördrom. 

Röhre, -n, /. rör, cylinder, kanal, gång. 

rohren, I. a. af rör, af vass, rör-, vass-. II. 
sv. tr. o. ir. h. 1. mäja, slå vass. Den Teich 
ev slå vassen i dammen. 2. betäcka, beklä- 
da med vass; röa. 

röhrenliförmig, a. rörformig. -leitung, f. rör- 
ledning, vattenledning. 

Rohrilflöte, f. = Rohr 3. -frosch, m. ätlig gro- 
da, -geflecht, n. flätverk af rör. -halm, m. 
vassträ. -huhn, n. zool. rörhöna, sumphöna. 
«-icht, a. 1. försedd med, betäckt af, liknan- 
de vass, rör. 2. rörformig, ihälig, 

Röhricht, I. -e, n. tät Vass, vass- a. rTörbeväxt 
ställe. II. = rohricht. 

rohrig = rohricht. 

Röhrliig = Röhricht. -kanne, f. kanna med pip. 

Rohrlischilf, ». vass. -schnepfe, f. zool. härd- 
snäppa. -spatz, -sperling, m. 1. rörsängare. 
2. säfsparf. 

Rohlistoff, m. räämne. -zucker, m. råsocker. 

Rokokö (kort Oi la stafv.), I. -[s], 0, m. o. N. TO- 
koko(stil). II. a. rokoko(-). 

Roland, -s ei. -e, m. 1. npr. Roland. 2. ro- 
landsstod i sht till tecken af en stads domsrätt öfver 
Uf o. död. 

Roillle, -r, f. aim. }, 1. rulle. 2. trissa, hjul. 
8. kafle, vals, valk. 4. mangel. 5. rulla, 
förteckning. 6. roll. -en, sv. tr. o. itr. k. 1. 
av. ir. 8 rulla. Der Donner, die Trommel 
rollt: äskan, trumman gär. 2. mangla. -en- 
besetzung, /. rollbesättning. -enfach, r. test. 
fack. -er, -, m. 1. manglare. 2. sångfågel 
med rullande toner. -erin, -nen, f. mang- 
lerska. -tleisch, n. köttrulad. -frau, f. mang- 
lerska. -holz, m. mangelkafle. -kammer, f. 
mangelbod. -pförd, n. trähäst på hjul, på 
trissor. -sohwanz, mn. gripsvans. -stein, m. 
rullsten. -stuhl, m. rullstol. -vörhang, m. 
rullgardin. -wagen, m. 1. gängstol. 2.rullstol. 

Roman, -e, m. aim. [f], roman. -s, -r, m. ro- 
man, romansk man. -[en]haft, a. romanlik, 
romantisk. -Isch, a. romansk. -Isieren, sv. 
tr. 1. romanisera. 2. romantisera. -tisch, a. 
romantisk. -ze, -n, f. romans. 

römileln, sv. itr. h. vara romerskt sinnad, vara 
ultramontan. -er, -, m. 1. romare. 2. grönt 
vinglas. 3. 0, der w rådhuset i Frankfurt a. 
M. -erin, -nen, f. romarinna. -isch, a. ro- 
mersk. -ling, -e, m. ultramontan. 

Rondlie, -n, /. rond. -6il se Rundell. 

Rosa,r-s, -s, /. npr. dim. Röschen, Rosa. 

Rose, -n, f. aim. f, ros, törnros. Ordspr. mit der 
Zeit pflückt man run eı. Zeit bringt vun: ugt. 
kommer tid, kommer råd. -n, a. af (törn-) 
rosor, (törn)ros-. 


titr. intransitivt, vf. reflexivt, 88. starkt, 80. svagt, Ör. transitivt verb. h. bar haben, 3. har sein till hjälpverb. 


Rosenbaum 


378 — rückfällie 


NS 


Rosenilbaum, m. 1. rosenträd. 2. nerium. -blatt, 
n. törnrosblad. -duft, m. rosendoft. -farbe, 
f. rosenfärg. -farben, a. rösenfärgad. -garten, 
m. rosengård. -haft, a. rosig. -holz, n. rosen- 
trä. -käfor, m. guldbagge. -knospe, f. rosen- 
knopp. -kranz, m. rosenkrans. -mädchen, » 
1. blomsterflicka. 2. rosig flicka. -öl, n. ro- 
senolja. -rot[h], a. rosenröd, -schein, -schim- 
mer, m. rosigt skimmer. -staude, f., -stock, 
»strauch, m. rosenbuske. -wange, f. rosen- 
kind. -wolke, /. rosigt moln. -züchter, m 
törnrosodlare, rosierist. 

Rosliötte, -n, f. 1. rosett. 2. rosensten. -et- 
tieren, sv. tr. slipa till rosensten(ar). -Icht, 
ig, a. rosig, rosenröd. Bia. we Laune: pärl- 
humör. -ine, -n, f. russin. Kleine un: ko- 
rinter, grofse an im Sack haben: skryta 
med hvad man gör. -marin, -e, m. rosmarin. 

Rolfs, -e, 2. aim. f, häst, springare, strids- 
hingst. 

Rössel, -, n. aim. tin Ro/s, ı sht häst i schackspel. 
-sprung, m. 1. drag med hästen i schackspel. 
2. schackgäta (stafvelsegäta, ordnad efter hästens 

" gång I schackspel). 

Rolstäuscher, m. hästbytare, -handlare, -sko- 
jare. 

Rost, -e [T], m. 1. rost, a) på järn, säd m. m., b) 
1 eldstäder. 2. halster. 8. galler. -braten, m 
halstrad, griljerad stek. -braun, a. rostbrun. 
on, sv. itr. Äh. o. 8. samt tr. rosta, blifva ro- 
stig, göra rostig. 

rösten, sv. tr. 1. kok. halstra, griljera. 2. röta, 
t. ex. Flachs. 

rostilfarben, -farbig, a. rostfärgad. -flecklig, a 
rostfläckig. -fleisch, n. halstradt, griljeradt 
kött. -ig, a. rostig. -räl se Rastral. -rippchen, 
n. griljerad kotlett. 

Röstung, /. halstring m. m. se rösten. 

rot, -er f, a. röd. -äuglg, a. rödögd. -bäckig, a 
rödkindad. -bärt, m. 1. rödt skägg. 2. röd- 
skäggig person, rödskägg. -bärtig, a. röd- 
skäggig. -braun, a. rödbrun. -brüchig, a 
rödbräckt. -brust, f. rotgel. -büche, /. röd- 
bok. -büchen, a. af rödbok. 

Röte, -n, /. rödhet, rodnad, röd färg. -I, -, m. 
rödstift, rödkrita. -In, sv. I. tr. färga röd- 
aktig. II. itr. Ah. blifva rödaktig. -n, sv. I. 
tr. rödfärga. II. rl. blifva röd. 

rötlfahl, a. blekröd. -fichte, f. vantig gran. -fin- 
k[e], m. bofink. -fleckig, a. rödfläckig. -fuchs, 
m. 1. vantig räf. 2. fux. -gelb, a. rödgul, brand- 
gul. -gerber(ei) = Lohgerber(ei). -gimpel, m. 
domherre (råge. -glühend, a. rödglödgad, 
glödande. -h-, röth- se rot-, röt-. -haarig, a 
rödhårig. -haut, /. rödskinn. -hirsch, m. 
kronhjort. -holz, n. 1. färnbock. 2. rödved 
(Erythroxylon). -ieren, sv. itr. h. rötera, 
svänga omkring. -käppchen, n., -kappe, /. 
rödlufva. -kehlchen, rn. rotgel. -kopf, m. röd- 
hårig person. -lauf, m. med. 1. ros. 2. rödsot. 

rötillich, a. rödaktig. -ing, -e, m. rödstjärt. 


Rötlischwänzchen, r. zooı. rTödstjärt. -specht, m. 
hackspett. -stift, m. rödstift. -streifig, a 
rödrandig, rödstrimmig. -tanne = Rotfichte. 

Rotte, -n, /. 1. trupp, skara, hop, band. 2. 
mil. rote. en, sv. I. tr. 1. samla i hopar. 2. 
rödja. II. rf. bilda hopar, sammangadda 
sig. -nführer, m. anförare för en hop, en 
trupp. -nweise, adv. 1. i hopar. 2. mil. rot- 
vis. 

Rötung, /. rödfärgning. 

Rötliwein, m. rödvin. -welsch, a. rotvälsk. -wild, 
n. kronhjortar. -wurst, f. blodkorf.: 

Rotz, -es, 0, m. 1. nässlem. 2. veter. rote. -ig, 
a. veter. rotsig. 

Roulliäde, -n, 7 rulad. -leåu, -[s], -3 ev -z, n. 
1. rullgardin. 2. markis. -Iötte, -s, n. rulett. 
-lieren, sv. itr. h. rulla, vrida sig, röra sig, 
vara i omlopp. -te, -n, /. marschruta. -tine, 
en, f. vana, erfarenhet, rutin. -tiniert, a. 
erfaren, hemmastadd, rutinerad. 

Royalist, -en, m. rojalist. -isch, a. rojalis- 
tisk. | 

Ribe, -n, f. rofva, kålrot, morot, beta. Bia. 
durch einander wie Kraut und an: huller 
om buller, jm Rübchen schaben: peka fin- 
ger åt ngn. -nzucker, m. hvitbetsocker. 

’rüber, F = herüber. 

Rubin, -e, m. rubin. 

Rubrllik, -en, /. rubrik. -izieren, sv. tr. rubri- 
cera. -um, -[s], ..ra, n. jur. öfverskrift otver 
ett aktstycke, angifvande dess innebäll. 

Rübsllämen, -s, 0, -en, -, m. gottlandsrofva. 
-gnöl, n. rofolja. 

rüchlibär, a. bekant, känd. -barkelt, f. egen- 
skap att vara känd, offentlighet. -los, a 
nedrig, gemen. -losigkeit, /. nedrighet, ge- 
menhet. 

ruchtbär se ruchbar. 

Ruck, -e [t], m. ryck. 

Rückliantwort, -äufserung, /. svar, återsvar, re- 
plik. -bewegung, f. tillbakagäende rörelse. 
bleibend, a. kvarstannande, efterstannande. 
-bleibsel, -, n. äterstod. -blick, m. äterblick. 
-bürgschaft, /. underborgen. -en, a) sv. I. tr. 
flytta, rycka. Den Hut, die Mütze m taga 
af sig hatten, mössan. II. rf. flytta sig. 
Sich nicht m und rühren: ej röra sig från 
stället. III. ser. 1. h. rycka, draga. An etw. 
(dat.) w draga, rycka i ngt. 2. s. rycka, flyt- 
ta, flytta sig. Jm auf den Leib a. F auf die 
Stube m gå ngn inpå lifvet. b) -, m. rygg. 
Etw. mit dem m ansehen müssen: vara tvun- 
gen att afstå från ngt, sich selbst eine Rute 
auf den m binden: binda ris till egen rygg. 
-endeckung, /. mil. ryggvärn. -enlehne, f. 
ryggstöd. -enmark, n. ryggmärg. -enseite, 
f. baksida. -erinnerung, /. återkallande i . 
minnet, påminnelse. -erstattung, f. åter- 
ställande, ersättning. -fahrt, /. återfärd. 
-fall, m. 1. återfall. 2. jur. hemfall. -fällig, a. 
1. som återfaller. m werden: återfalla. 2. 





itr. intransitivt, ri. retlexivt, St. starkt, 59. svagt, Ör. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb 


Rtickflufs — 379 — i rühmen 


jur. hemfallande, hemfallen. -flufs, m. äter- 
svall. -fracht, f. äterfrakt. -frage, f. gen- 
fråga. -fuhre, f. bakfora. -gabe, f. äterlem- 
nande. -gang, m. tillbakagäende, ätergäng, 
kräftgäng; upphäfvande. -gänglg, a. till- 
bakagäende. » machen: upphäfva, göra om 
intet, m werden: upphäfvas, ej blifva af. 
-gängigkeit, /. återgående, upphäfvande, 
misslyckande. -grat, -e, n. o. m. ryggrad. 
-hall, m. äterskall, genljud. -halt, m. 1. mi. 
reserv. 2. stöd, skydd, hägn. 3. slutenhet, 
tillbakadragenhet, reservation, baktanke. 
-haltlos, a. obegränsad, oinskränkt, utan 
baktanke. -kauf, m. återköp. -käuflich, a. 
som kan återköpas. -kehr, -kunft, f. åter- 
komst. -lauf, m. 1. springande tillbaka, åter- 
väg. 2. återevall. 8. = Räckprall. -läufig, a. 
återgående, tillbakagående. -lehne, f. rygg- 
stöd. -lings, adv. baklänges. -marsch, m. 
ätermarsch. -porto, ». porto till svar. -prall, 
m. ä&terstudsning, bakslag. -reise, f. äter- 
resa, hemresa. -ruf, m. återkallelse. -schein, 
m. 1. ätersken, reflex. 2. revers, kvitto. 
-schlag, m. bakslag, äterslag, äterverkan, 
återfall, atavism. -schlufs, m. slutsats hvar- 
vid man sluter tillbaka, konklusion a po- 
steriori.-schreitend,a. tillbakagäende.-schritt, 
m. tillbakagäende. -schrittier,-,m.,-schrittlich, 
a. reaktionär. -selte, f. baksida. 
rucksen, sv. itr. h. kuttra. 
Rücklisicht, /. hänsyn. Auf etw. (ack.) v neh- 
men: taga hänsyn till ngt. -sichtlich, adv. o. 
prep. med gen. el. med 0% med aok., -Siohts, prep. 
med gen. med hänsyn till, med afseende på, 
beträffande. -sichtslos, a. hänsynslös. -sichts- 
losigkelt, /. hänsynslöshet. -sichtsvoll, a. hän- 
synsfull, försynt. -sitz, m. baksäte. -spräche, 
f. samtal, öfverläggning. Mit jm a neh- 
men e. halten: rådföra sig, gå i samråd 
med ngn. -sprung, m. språng tillbaka. -stand, 
m. återstod, rest; innestående fordran, lön; 
kem. bottenfällning. Riäckstände: ej full- 
gjorda skyldigheter, utestående medel, for- 
dringar, restantier, im we sein: a) restera, 
b) vara på rest. -ständig, a. 1. återstående, 
resterande, utestående. 2. som är på rest, 
häftar i skuld. -stöls, m. återstöt, åter- 
studsning, bakslag. -tritt, m. steg tillbaka, 
återgång, afgång. -vergütung, f. återbeta- 
lande, ersättning. -wand, /. bakvägg. -wärts, 
adv. bakåt, baklänges, bakut. -wechsel, m. 
band. återväxel, ritratta. -weg, m. återväg, 
hemväg. 
ruckweise, adv. ryckvis. 
rückliwirken,* itr. h. äterverka. -wirkung, f. 
äterverkan. -zahlung, /. återbetalning. -zie- 
lend, a. gram. relativ. -zug, m. återtåg. 
Rüde, -n, m. 1. stor, stark hund. 2. hanne ar 
hund, räf el. varg. , | 
Rudel, -, m. o. n. skara, hop. -n, sv. rf. samla 
sig i skaror. -weise, adv. i skaror, i hopar. 


Ruder, -, a. atm. [1], 1. åra. 2. roder, styre. 
-bank, £. roddarbänk. -besteurer = Ruder- 
gänger. -er, -, m. roddare. -füle, m. simfot, 
-gänger, m. rorgängare. -knecht, ns. roddare. 
Nn, sv. tr., itr. É. 0. 8. TO. -pinne, f. sjö. gtyr- 
pinne. 

Ruf, -e, m. 1. rop. 2. röst, kallelse. Er hat 
einen m als Professor nach Berlin erhalten: 
han har kallats till professor i B. 8. jag. 
lockpipa. 4. rykte. Im we des Geizes ste- 
hen: hafva rykte om sig att vara snål, jr 
in m bringen: göra att ngn kommer i ro- 
pet, göra ngn bekant, berömd, in üblen av 
bringen: illa berykta. -en, st. itr. Ah. o. tr. 
ropa, kalla. Jm etw. ins Gedächtnis vw på- 
minna ngn om ngt, ins Leben, ins Dasein 
av väcka till lif. -er, -, m. 1. en som ropar, 
ropare. 2. talrör. 

Rüftel, -, m. F skrapa, tillrättavisning. -n, sv. 
tr. F lexa upp, tillrättavisa. 

Rufname, m. förnamn. 

Rüge, -n, f. 1. förebräelse, klander, tillrätta- 
visning, skrapa. 2. X jur. a) anklagelse, b) 
brott, c) straff. -amt, -gericht, n. domstol, 
korrektionsdomstol. -n, sv. tr. 1. tadla, 
klandra, förebrä. 2. X jur. a) angifva, b) dö- 
ma. er, -, m. 1. angifvare, åklagare. 2. do- 
mare, klandrare. 

Ruhe, 0, f. ro, hvila, lugn. In m lassen : låta 
vara i fred, zur m bringen: lugna, zur m 
gehen: gå till hvila, sich zur m setzen: sät- 
ta sig i ro, dem Hunde m bedeuten: göra 
ett tecken ät hunden att kuscha. -altar, m. 
altare på hvilket vid en procession sakra- 
mentet ställes. -bank, f. hvilbänk. -bett, n. 
hvilobädd. -gehalt, ». pension. -kammer, f. 
hvilokammare. -kissen, n. hvilkudde, kud- 
de. -los, a. orolig. -losigkeit, f. orolighet. 
"n, sv. itr. h., tr. o. rf. hvila (sig). Opers. es 
ruht sich sanft: det är ljuft att hvila, man 
hvilar ljuft. -platz, m. hviloplats. -posten, 
m. sinekur. -punkt, ın. hvilopunkt. -säm, a. 
som skänker hvila, stilla, lugn. -sessel, m. 
hvilstol. -sitz, m. 1. hviloplats, bänk. 2. 
enslig ort dit man drar sig tillbaka, fristad. 
«stand, m. tillstånd af hvila, af overksam- 
het. In den m versetzen: försätta ur tjänst- 
göring, pensionera. -stätte, -stelle, /. hvilo- 
ställe, hvilostad, hvilorum. -stifter, m. freds- 
stiftare. -störer, m. fridstörare. -stunde, f, 
hvilostund. -tag, m. hvilodag. -voll, a. lugn, 
fridfull. -zeichen, n. mus. paustecken. -zeit, 
f. hvilotid. 

ruhlg, a. lugn, stilla. Ja m lassen: lemna ngn 
i fred. -ätmend, a. som andas lugnt. 

Ruhm, -[e]s, 0, m. ära, rykte, beröm. -bedeckt, 
a. rik på ära. -begier[de], f. äregirighet, 
ärelystnad. -begierig, a. äregirig, ärelysten. 

rühmen, sv. I. tr. berömma, prisa. Er rühmt 
von sick, dafs er das gethan kat: han be- 
römmer sig af att hafva gjort det. Viel ns 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


ȟhmenswert _ 


‚von etw. machen: göra mycket väsen af ngt. 
II. rf. Sich einer (gen.) Sache ei. wegen etw. 

„ei. mit etw. m berömma sig af, skryta med 

. ngt, sich als tapfer eı. als einen tapfern 

. Mann m berömma sig af att vara en tap- 
per man. -enswört|h], a. berömlig, lofvärd. 
-8r, -, m. en som berömmer, loftalare. 

Ruhmeslihalle, /., -tempel, m. minnestempel, 

. panteon. 

rühmlich, a. berömlig, lofvärd. -keit, f. be- 
römlighet. 

Ruhmliebe, /. ärelystnad. 

RBühmling, -e, m. skräflare. 

ruhmliios, a. oberömd, okänd. -losigkeit, f. 
saknad af rykte. -redig, a. skrytsanı, skräf- 
lande. -redigkelt, /. skryt, skräfvel. -reich, 
a. ärorik. -säm, a. ärofull. -sucht, f. äre- 
lystnad. -süchtig, a. ärelysten. -voll, a. äro- 

. full. -würdig, a. berömlig. -würdigkeit, /. be- 
römlighet. 

Ruhr, -en, f. med. rödsot. 

Rührllei, n. äggröra. -on, sv. I. itr. h. 1. här- 
röra. 2. An etw. (ack.) m vidröra ngt, an etw. 
(dat.) av röra vid, rubba ngt. II. ir. 1. röra. 
Er fühlt ein menschliches u han fattas af 

. en mänsklig rörelse, mildare känslor få in- 

. steg hos honom. 2. vidröra, omnämna. 38. 
träffa. Jn rührt der Schlag: ngn får slag. 
4. Die Trommel m slå på trumma, die Har- 
fe » spela på harpa. &. flytta. 6. röra, om- 
röra, vispa. III. r.f. röra sig, röras. Miu. rührt 
euch! hvila! -haft, a. 1. rörande. 2. lättrörd. 

. -icht, -e, n. röra, mischmasch. -lg, a. 1. rör- 

. lig, rask, flink, driftig, verksam. 2. rörande. 

. "lgkelt, /. rörlighet m. m. se rührig 1. -kar- 

.toffeln, pl. potatispure. -kelle, /., -iöffel, m. 

. slef att röra med. -sam(keit) = Rührig(keit). 
-spiel, -stück, n. rörande drama, teaterpjes 
med rörande scener. -ung, f. 1. rörande 

.m. m. se rühren. 2. rörelse. 

ruhsäm se ruhesam. 

Ruin, -[e]s, 0, m. ruin, undergång, förderf. 

. "8, -n, f. ruin. -enhaft, a. förfallen, i ruiner. 

‚ -leren, sv. tr. ruinera. 

Rülp[s], -e, m. P 1. uppstötning. 2. tölp, drum- 
mel. -sen, sv. itr. h. P få uppstötningar. 

’rum, F = herum. 

Rum, -s3, m. 1. rom. 2. glas rom. 

Rummel, -, m. 1. ngt som bullrar. 2. skräp, 

. bråte. 3. nana. slump. 4. F sak, kram. Den 

. ganzen w kennen: känna till hela härlighe- 
ten, den m verstehen: förstå sig på saken. 
5. F väsen, spektakel, kravall. -öl, -en, f. 
1. buller, väsen, skrammel. 2. skräp, bråte. 
3. gammal oduglig sak, skräp. -n, sv. itr. 
1. k. bullra, doft rulla, skramla. 2. s. bull- 
rande rulla. 

Rumör, -e, m. rumor, väsen, buller. -en, sv. 
itr. h. göra rumor, väsnas, bullra. -@r, -, m. 
rumormakare, stojare. 

Rumpelllöi, -en, f. = Gerumpel. -Ig, a. F bull- 


380 


— Rüpelei 
rande. -kammer, /. skräpkammare. -kasten, 
m. gammal dålig vagn, vagnsekräp. -n, sv. 
I. itr. A. o. s. bullra, bullrande rulla, väsnas. 
U. ir. Alles durch einander m kasta allt 
huller om buller. 

Rumpf, -e 7, m. 1. bål, kropp; på kinder: lif. 
2. stubbe. m und Stumpf: rubb och stubb. 
3. sjö. skeppsskrof. 4. (stöfyel)skaft. 5. bi- 
kupa. 

rümpfen, sv. ir. rynka, t. ex. die Nase. 

rund, I. -er [}], a. rund. m umher: rundt 
omkring, um den Spafs a zu machen: till 
råga på allt, till på köpet, m heraus: rent 
ut, mit wen Worten: med klara, tydliga 
ord, we Antwort: klart, tydligt svar, we 
Rede: rent språk, eine ve volle Stunde: en 
hel timme. I. -e, n. o. m. ngt rundt, i sht 
jordens rund. -bäckig, a. som har runda, 
fylliga kinder. -beet, n. rundel, rund ra-. 
batt. -bild, n. 1. rundmälning, panorama. 
2. rund tafla. -bogen, m. rundbåge. -bogig, 
a. rundbägig. -brenner, m. rundbrännare. 
-, -n, f. 1. rund, ring, krets. In der m 
rundt omkring, in die m gehen a. die w 
machen: gå rundt omkring, vandra laget 
rundt, die « um die Welt machen: vandra 
jorden rundt. 2. rond. 8. = fv. 

Ründe, 0, /. rundhet, rund form; bua. afrund- 
ning. 

Rundlléll, -e, rn. rundel. -en, ründen, sv. I. tr. 
runda, afrunda. II. rf. blifva rund. II. itr. 
h. gå, vandra rundt omkring, cirkulera. 
-erhaben, a. konvex. -fahrt, /. färd rundt 
omkring ngt, t.ex. eine m um den See ma- 
chen: fara rundt omkring sjön. -gang, m. 
rond. -gebäude, n. rotunda. -gedicht, n. ron- 
då. -gemälde, n. = Rundbild. -gesang, m. 
dryckesvisa som sjunges af hela laget. 
-helt = Ründe. -hohl, a. konkav. -holz, n. 
rundt, oklufvet vedträ, rundvirke, kafle; 
gö. rundhult. -igkeit = Rände. -lauf, m. krets- 
rörelse, kretslopp. -leiste, /. rund list. -lich, 
ründlich, a. nästan rund, rund, afrundad. 
-lichkeit, /. afrundad, rund form. -reim, m. 
refräng. -reise, f. rundresa. -säule, f. rund 
pelare. -schau, /. 1. panorama. 2. revy, krö- 
nika. -schauer, m. krönikör. -schild, m. rund 
sköld. -schreiben, n. rundskrifvelse, cirku- 
lär. -schrift, f. rundskrift. -tanz, m. ring- 
dans. -um (atv.- 5), ade. rundtomkring. -ung, 
Ründung, ,/. 1. afrundade. 2. rundning, af- 
rundning. wacht, /. mn. rond. -wag, I. m. 
väg rundt omkring ngt. II. (arr.- 2), adv. helt 
kort, helt tvärt, bestämdt, utan vidare. 

Rune, -n, /. runa. -nsteln, m. runsten. 

Runkel[rübe], -n, /. beta, rödbeta. 

Runs, -e, m., -en, f. aim. f, fjällbäck, -flod; en 
fjallflods bädd, lopp; klyfta, skrefva. 

Runzel, -n, /. skrynkla. -Ig, a. skrynklig. -n, 
sv. tr. o. rf. skrynkla(s). 

Rüpei, -, m. F lymmel, tölp. -6i, -en, f. F töl- 





Ür. intransitivt, rl. refioxivt, 8b. starkt, SV. svagt, ET. transitivt verb. h. har Aaden, 8. har sein till bjälprerb, 


rüpelhaft ' 
pighet, Iymmelaktighet. -haft, a. tölpig, 
Iymmelaktig. 

rupfen, sv. tr. rycka, slita; plocka. 

rupplig, a. skamfilad, afsigkommen, trasig, 
skral, ömklig, usel. -lgkeit, f. skamfiladt 
tillstånd m. m. jfr föreg. -sack, m. F trashank. 

Rusch, -e [t], m. 1. vor. tåg; fräken. 2. snär. 

Rüsche, -n, f. veckning, veckad remsa. 

Ruschelll6i, -en, f. slarf, slams, hafs. -Ig, a 
slarfvig, slamsig. -n, sv.itr.h.o. 8. 1. prassla, 
prasslande röra sig. 2.slarfva, slamsa, hafsa. 

Rufs, -es, 0, m. 1. sot. 2. kimrök. 3. mörker. 
4. sot i sad. -beschmutzt, a. sotig. -braun, n 
mål. bister. _ 

Russe, -n, m. TyS8. 

Rüssel; -, m. 1. snabel. 2. tryne. 8. sugrör, 
sugmun hos insckter. -haft, -icht, a. snabelar- 
tad, -formig. -Ig, a. försedd med snabel m. 
m. se Rüssel. 

ruislien, sv. I. str. h. 1. afsätta sot. 2. svärta 
ifrån sig. II. tr. sota, sota ned. -Ig, a. sotig. 

Russlliin, -nen, f. ryska, rysk kvinna. -Isch, I. 
a. rysk. II. n. ryeka, ite deutsch. 

Ruiskreide, /. svartkrita. 

Rulsland, -s, 0, n. Ryssland. 

Rufsschwarz, n. kimrök. 

Rüste, 0, f. ro, hvila. Zu[r] m gehen: a) gå 
till hvila, om solen: gå ned, b) lida mot slu- 
‘tet. -n, sv. I. tr. rusta, tillrusta, utrusta, 


381 


Sack 


förbereda, tillaga. II. rf. rusta sig, förbe- 
reda sig, laga sig i ordning. III. ür. h. ru- 
sta. -r, -, m. en som rustar (sig). 

Rüster, -n, f. alm. -n, a. uf almträ, alm-. 

Rüstllhaus, n. = Rüstkammer. -holz, n. ställ- 
ningsvirke. -Ig, a. rask, dugtig, kraftig, 
kraftfull. -Igkeit, /. raskhet m. m. se föreg. 
«kammer, f. mil. tyghus, arsenal. -meister, 
m. mil. tygmästare. -tag, m. dag före en 
högtidsdag dä man förbereder sig på denna, hög- 
tidsafton. -ung, f. 1. rustning. 2. redskap. 
3. (byggnads)ställning. -wagen, m. tross- 
vagn, lastvagn. -zeug, n. 1. verktyg, red- 
skap. 2. krigsmateriel. 

Rut[hle, -», f. aim. t, 1. spö, ris, färla, vidja; 
piskskaft. 2. ett efter ort o. tid varierande längd- 
mått, omkr. 3—4 meter. 38. jag. svans på räf, 
hund o. varg. -nbündel, n. risknippa. -nfischer, 
m. metare. -nhieb, m. spörapp. -nmann, -n- 

 schläger, m. en som använder slagrutan. 

Rutsch, -e, m. (jord-, sten)ras. -bahn, f., -berg, 
m. rutschbana. -en, sv. itr. h. o. s. 1. glida, 
åka, rasa. 2. röra sig hastigt, gå framåt; 
göra en utflygt, rutscha. -er, -, m. 1. en 
som glider, åker. 2. galopp (dans). -Ig, a. 
som lätt glider, rasar. -partie, /. liten ut- 
flygt, rutsch. 

rüttliein, sv. tr. o. itr. h. skaka, rista. -en, sv. 
tr. häftigt skaka. 


S. 


8, förkortn. a) = best. srt. das o. X des, t. ex. tn8 
Haus = in das Haus, ins Teufels Namen = 
in des Teufels Namen, b) 's = eg, ı. ex. wie 
geht's? c) $. = siehe: se, d) 8. = Seite: sida 
(s.), e) S. = Sankt: Sankt (S:t). 

sa, itj. välan, rätt så, gå på. 

Saal, Säle, m. sal. 

Saame[n] se Same[n]. 

Saat, -en, /. 1. sådd, säning. 2. sådd, utsäde. 
3. säd, skörd. -bestellung, f. sådd. -kartoffel, 
f. sättpotatis. -korn, n. 1. utsäde. 2. ut- 
sädesräg. -krähe, /. räka. -roggen, m, ut- 
sädesräg. -zeit, f. sådd. 

säbär, a. som kan sås. 

Sabbath, -e, m. sabbat. -lich, a. sabbats-. 
-schänder, m. sabbatsbrytare. 

Sabbe, 0, f., -I, -r, +8, 0, m. F dregel. -röl, -en, 
f. F 1. dreglande. 2. prat. -rer, -, m. dreg- 
lare. -rn, sv. itr. h. dregla. - 

Säbel, -, m. sabel. 
-beinig, a. hjulbent. 
mig, krökt. -n, sv. tr. nedsabla. 
sabeltaska. 

sachl'dienlich, a. ändamålsenlig, gagnelig, 
tjänlig. -6, -n, f. aim. Sächlein, Sächelchen, 
sak; ärende, förhållande. Bei der a blei- 
ben: hålla sig till saken, ist es etw. an der 


«bein, n. F krokigt ben. 
-haft, -ig, a. sabelfor- 
-tasche, f. 


= föregående uppslagsord. 


a? är det ngt bevändt därmed? es ist eine 
böse m ums Lügen: det är fult att ljuga. 
«fihrer, m. 1. ombud, fullmäktig. 2. sakfö- 
rare. -gedächtni[f]s, n. minne för fakta. -g6- 
 mäls = sachdienlich. -kenner, m. sakkun- 
nig. -kenntni[l]s, -kunde, /. sakkunskap, sak- 

' kännedom. -kundig, a. sakkunnig. -lage, f. 
(sakernas) ställning, läge. -lich, a. saklig, i 
sak. m geordnet: ordnad efter innehållet. 

sächlich, a. 1. gram. neutral. 2. X = sachlich. 

Sachlllichkeit, f. egenskap att hålla sig till 
sak, till fakta. -register, n. sakregister, in- 
nehällsförteckning. -reich, a. sakrik. 

Sachse, -n, m. saxare. 

Sächsliin, -nen, f. saxiska, saxisk kvinna. -Isch, 
a. saxisk. 

sacht[e], a. F aim. chen, sakta, stilla, för- 
sigtig. 

Sachiiverhalt, m., -verhältni[f]s, n. sakförhäl- 
lande. -verständig = sachkundiy. -walt, -wal- 
ter, m. sakförare. -walterschaft, /. egenskap 
af sakförare. -waltung, f. sakföring. 

Sack, -e }, m. säck. Bild. jm den av von die 
Thür werfen: afbryta förbindelserna med 
ngn, jm etw. in den m schieben: päbörda 
ngn ngt, jeder denkt in seinen w hvar och 
‚en är sig själf närmast. 


" äkta sms. Ö saknar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Säckel 


— 


, m. liten påse, penningpung, börs, 


38 — 


salzen 


, "+ m. li Ö grädde, grädda sig. -[en]kächen, m. grädd- 


Säckel 
kassa. -meister, m. kassaförvaltare, skatt- 
mästare, 

sacken, sv. I. tr. 1. lägga, fylla i säckar, säc- 
ka. 2. se säcken. 3. packa, lägga in, ned. 
4. fullstoppa, fullproppa. II. rf. 1. full- 
proppa sig. 2. säcka sig, bilda veck, hänga 
ned. 3. ur. itr. s. sätta sig, sjunka. ' 

säcken, sv. tr. Einen Verbrecher w stoppa en 
förbrytare i säck och dränka honom. 

sackerli[löt}, -mént, it. 1. fan anamma. 2. 
kors, för tusan. -löter, -mönter, -, m. F sa- 
kramentskad karl, fan till karl. 

Sackligasse, /. återvändsgränd. -geige, /. stock- 
fiol. -grob, a. mycket grof. -leinen, r., -lein- 
wand, f. säckväf. 

Säckler, -, m. handtverkare som gör ränslar, 
kappsäckar o. Ayı. 

Sadducäer, -, m. saduce. 

Säellmann, m. säningsman. -maschine, f. så- 
ningsmaskin. -n, sv. tr. o. itr. h. så. -r, », Mm 
säningsman. -zeit, /. säningstid, sädd. 

Sattllian, -e, m. saffian. -lör, -e, m. 1. bot. saf- 
flor. 2. koboltsafllor, zaffer. 

Safran, -e, m. safran. 

Saft, -e }, m. saft, must; saf; vätska. -fülle, f. 
saftighet. -gang, m., -gefäls, n. saftrör, saf- 
gång. -Ig, a. saftig, saftfull; mustig. -Igkeit, 
f. saftighet, mustighet. -leer, -los, a. saft- 
lös. -losigkeit, f. saftlöshet. 

sägbär, a. som kan sägas, utsägas. 

Sage, -n, f. 1. tal, utsago. 2. rykte. 3. saga. 

Säge, -n, f. såg. -gatter, n. sägram. -mehl, n. 
sägfrat. -mühle, f. sägverk, säg. -müller, 
m. sägare. 

sagen, sv. ir. o. ür. h. säga. Etw. von jm el. 
über jn m säga ngt om ngn, das lasse ich 
nicht von mir m jag tål ej sådana yttranden 
om mig, du kannst von Glück u du kan pri- 
sa din lycka, jn tot av påstå ngn vara död, 
mit Erlaubnis zu m med förlof till sägan- 
des, nun sage noch einer, ich habe kein 
Glück! kom nu och säg, att jag icke har 
tur! ich will nichts gesagt haben: jag har 
ingenting sagt, etw. m hören: höra ngt sär 
gas, påstås, sich etw. m lassen: taga reson, 
taga skäl, lassen Sie sich etw. w tro mig, 
ich habe mir m lassen: jag har hört sägas, 
gut w für jn: gå i god för ngn, was will 
dieser Ausdruck m hvad har detta uttryck 
att betyda? das hat nichts zu w det bety- 
der ingenting, Sie haben mir nichts zu m 
jag stär ej under edert kommando, behöf- 
ver ej lyda er. 

sägen, sv. tr. såga. 

sagenhaft, a. sagolik. 

Säger, -, m. sägare. 

Sago, -s, 0, ım. Bago. 

Sahillband, n. salband. -welde, f. sälg. 

Sahnlle, 0, /. grädde. -en, sv. I. tr. 1. fylla 
med grädde. 2. skumma. II. itr. hk. sätta 


kaka, -tårta. -[en]topf, m. gräddkanna, -skäl. 
«ig, a. gräddrik, fet (om mjölk). 

Saison, -s, f. säsong. 

Saite, -n, f. sträng. ‚Bild. seine vun hoch span- 
nen: uppträda anspräksfullt, hafva stora 
fordringar, jtr aufziehen I, 3 o. gelind. -nbe- 
Zug, M. samtlige BÅrängar på ett instrument. "I 
brett, n. gripbräde. -nmacher, m. strängma- 
kare. -nspiel, n. strängaspel. 

saltig, a. strängad, försedd med strängar, i 
sht i sms., t. ex. siebenwe Leier: lyra med sju 
strängar. . . 

Sakrament, -e, n. sakrament. -ål, -lich, a. sa- 
kramenterlig. 

Sakristllän, -e, m. sakristan, klockare. +6, -en, 
f. sakristia. 

säkulår, a. sekular(isk). -feler, f. sekularfest, 
jubileum. -Isieren, sr. tr. sekularisera. -isie- 
rung, /. sekularisering. ' 

Säkulum, -[s], ..la, n. sekel, ärhundrade. 

Salamänder, -, m. salamander, a) z001., b) stna.: 
under särskilda ceremonier — glasens rifning mot bordet 
m. m. — drucken skål. Jm einen A reiben: till 
ngns ära rifva en salamander, högtidligen 
dricka ngns skål. 

Salämlle, -[s], ..mi, -I, -s, m. salamikorf (en art 
metvurst). 

Saillär, -e, n. arvode, lön, sold. -arieren, sv. 
tr. löna, besolda. -årium, -[s], ..ien, n. = 
Salär. -ät, -e, m. salat. F via. da haben wir 
den m där ha vi härligheten. 

Salbäder (o.-:-), -, m. pratmakare. -dl, -en, f. 
prat. -haft, -Isch, a. pratsjuk, pratsam. -n, 
sv. itr. h. o. tr. prata, pladdra, sladdra. 

Salblie, -n, /. aim. t, salfva, smörjelse. -@i (o. 
-2), -en, f. bot. salvia. -en, sv. tr. smörja med 
salfva el. olja. F bild. 3% mw el. jm die Hände A 
muta ngn. -enhaft, -icht, -Ig, a. liknande 
salfva, oljaktig. 

Sälbling, -e, m. root. (vätter)röding. 

Salbllöl, n. olja till smörjelse. -ung, f. smör- 
jelse, salfvelse. -ungsreich, -ungsvoli, a. salf- 
velsefull. 

saldierlien, sv. tr. 1. saldera, afsluta räkningar. 
2. betala. -ung, /. saldering, betalning. 

Saline, -n, f. saltverk. 

Salm, -e[n], m. dim. t, lax. 

Sälmling = Sälbling. 

Salllön, -s, m. salong. -Öpp,-a. slarfvig, slamsig. 

Salpöter, -s, 0, m. salpeter. 

Salse, -n, f. sås. 

Salut, -e, m. salut. -ioren, sv. tr. o. itr. Å. sa- 
lutera. 

Salvlle, -n, f. salva. -el se Salbei. .ieren, ev. I. 
tr. rädda, bringa i säkerhet, trygga. II. rf. 
rädda sig, vidtaga säkerhetsåtgärder, skyd- 
da sig. 

Saiz, -e, n. salt. -brühe, /. 1. saltspad. 2. salt- 
lake. -blichse, /. saltkar. -6n, sv. tr. parte p. 
ufv. st. Balta. Richtig .gesalzen sein: vara 





ir. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


Salzfals 


lagom salt; -fafs, n. 1. saltkar. 2. salttunna. 
«fleisch, n. salt kött. -flut[h], /. salta vågor, 

" haf. -garten, m. saltkrik. -icht, -Ig, a. salt; 
salthaltig. -Igkelt, /. sälta, salthalt. -lacbe, 
'f. saltvattenspöl. -lecke, /. saltsleke. -säule, 
J. saltpelare, -stod. -80le, /. saltvatten hvar- 
ur salt beredes. -W@erk, n. saltverk, -bruk. 

Samariter, -, m. samarit. -In, -nen, f. samari- 
tanska. 

Same[n], -ns, -n,.m. 1. frö, f 
terkommande. 8. yngel. -nblatt, n. hjärt- 
blad. -nboden, 22. bot. fröfäste. -ndecke, f. 
bot. fröskal. -neiwells, n. vor. fröhvita. -nge- 
häuse, n. vor. fröhus. -nhaut, f. bot. fröskal. 
-nholz, n. fröträd. -nhülse, /. dor. fröbalja. 
-nkapsel, f. bot. kapsel, fröhus. -nkelch, m. 
bot. fröhylle. -nkern, m. kärna. -nknospe, f. 
bot. fröämne, fröknopp. -nkrone, f. bot. frukt- 
fjun. -nlappen, m. bot. hjärtblad. -nmantel, 
M. bot. fröhylle. -nperlen, pl. pärlfrö. -npflan- 
26, f. vor fröväxt, fanerogam. -nrels, n. ur 
frö a. kärna uppdragen telning. -nschote, 
f. vor. (frö)skida. -nschule, f. trädskola. -n- 
staub, m. bot. frömjöl. -nsteln, m. sten i sten: 
frukter. -nStiel, m. bot. frösträng. 

Sämerél, -en, f. attahanda frön, frösorter. 

-samig, a. -fröig. 

sämisch, a. sämskad. -gar, a. sämskad, sämsk- 
garfvad. -gerben, n. sämskgarfning. -gerber, 
m. sämskgarfvare. -leder, n. sämskskinn. 

Sämling, -e, m. ur frö uppdragen växt. 

Sammelilbecken, n., -behälter, m. bassäng. -flells, 
m. samlareflit. -geld, n. insamlade medel; 
kollekt. -glas, n., -linse, /. konvex lins. , 
sv. I. tr. samla. U. rl. 1. samla sig, försam- 
la sig, samlas. 2. samla tankarne, hämta 
eig, återvinna fattningen. -name, m. gram. 
kollektiv. -platz, m. samlingsplats. -punkt, 
m. samlingspunkt. -stelle, /. samlingsställe. 
-sürlum, -[3], ..ten, n. sammelsurium. -werk, 
n. sammelverk, samling, encyklopedi, enoy- 
ktopedisk handbok. -wort, -er t, n. gram. kol- 
lektiv. 

Sammllet se Samt III. -ler, -, m. samlare. -leria, 


kt. 2. säd, ef- 


-nen, f. samlerska. -lung, /. samlande, sam- 


ling. -t se samt. 

Samstag, -e, m. lördag. 

samt, I. adv. m und sonders: allesammans, 
samt och synnerligen. II. prep. med dat. med, 
tillika med. III. -e, m. sammet. -ärtig, a. 
sammetslik, -len. -besetzt, a. garnerad med 
sammet. -en, a. 1. af sammet, sammets-. 2. 
sammetslen. 

sämtlich, a. samtlig. 

samtliwolch, -zärt, a. sammetslen. 

Samum, -[s], 0, m. samum. 

Sand, -[e]s, 0, m. sand. Bia. jn auf den m set- 
zen: bringa ngn i knipa, i förlägenhet. -sl, 
-, m. sandelträd. -elholz, n. sandelträ. -eln, 
sv. tr. strö sand på, sandströ. -en, sv. tr. 
sanda. -or, -, m. gös. -fals, n. sanddosa. 


Av = föregående uppslagsord. 


383 


— Sattel 
-frau, f. sandgumma som säljer sand. -glas, n 
timglas, sandur. -hase, m. 1. hare i sandig 
trakt. 2. bom i kagelspet. -Ig, a. sandig. -mann, 
m. 1. sandgubbe som säljer sand. 2. F Jon 
Blund. -ufer, n. sandig strand. -weg, m 
sandig väg, sandgång. 

sanft, a. mild, stilla, lugn, foglig, ljuf, huld. 

Sänfte, -n, f. bärstol, palankin. 

Sanfthelt, i mildhet. 

sänftlligen, sv. tr. lugna, mildra. -[ig]lich, adv. 
sakta, varsamt, mildt. 

Sanftlimut[h], /. mildhet, saktmod. -müt[h]ig, 
a. mild, saktmodig. -müt[higkeit = Sanft- 
mut. 

Sang, -e t, m. sång. -bär, a. sängbar. -barkeit, 
f. sängbarhet. 

Sänger, -, m. sångare. -6i, -en, f. sång, sjun- 
gande. -halft, a. sängar-, sängares. -in, -nen, 
f. sångerska. -schaft, f. 1. sängares sätt, 
sängarväsen. 2. sängarskara. -t[h]um, n. 
säng, sängare. 

sanghaft, a. sängbar. 

sanguinisch, a. sangvinisk. 

Sanität, 0, f. sundhet. -lich, a. sanitär. -sbe- 
hörde, f. hülsovärdsnämd, sundbetsnämd. 
-smälsig, a. sund. -swesen, n. hälsovård. 

sank, a. tyngre än vatten. 

Sankt, ovsjı. a. sankt. 

sanktionierlien, sv. tr. sanktionera, stadfästa. 
"ung, /. sanktion, stadfästelse. 

Sansculötte, -z, m. sanskulott. 

Saphir, -e, m. safir. -en, a. 1. af safir, safir-. 
2. safirblä. 

Sappe, "nf. sapp. 

sapperlllöt, -mönt = sacker-. 

Sappéur, -s el. -e, m. sappör. 

sapphisch, a. safüsk. - 

Saracöne, Sarazöne, -n, m. saracen. 

Sardlielle, -ine, -n, /. sardell, sardin. 

Sarg, -e t, m. likkista, sarkofag. -& se Zarge. 
-tüch, n. bärduk. 

Sarklläsmus, -, ..men, m. sarkasm. -ästisch, a. 
sarkastisk. -ophäg, -e, m. sarkofag. 

Safs, -en, m. invånare, äbo, byaman. 

Sasse, -n, m. = Sa/s. »nschaft, f. en orta samt 
lige invånare. 

Satan, -s, -e (ätv.-2-), m. satan, djäfvul, sate. 
«isch (-:-), a. satanisk. -sbraten, m., -sbrut, 
f. galgfägel. 

Satllellit, -en, m. astron. drabant. -Inieren, sv. tr. 
satinera. re, -r, f. satir. -irisch, a. satirisk, 

satt, a. 1. mätt, otörstig, nöjd, belåten; mät- 
tad. Sich an etw. (aat.) vw sehen: se sig mätt 
på ngt, sich m lachen: skratta nog, skratta 
sig belåten, etw. (ack. el. gen.) w haben: vara 
mätt, trött på ngt, etw. m bekommen eı. etw. 
(ack. ei. gen.) w werden: blifva trött på ngt, 
nv hab’ ich gelebt: jag har lefvat nog. 2. X 
mättande, riklig. -blau, a. djupblä. 

Satte, -n, f. mjölkbunke. 

Sattel, -f, m. 1. sadel. 2. stall på stränginstrument. 


* äkta sms. ÖO saknar plur. # har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


satteln — 
-n, sv. tr. sadla. Bina. gesattelt sein: vara res 
färdig. -zeug, n. sadelmundering. 

Sattheit, /. mätthet, mättnad. 

sättig, a. mättande, mäktig. -en, sv. I. tr. 
mätta, tillfredsställa. II. ir. A. vara mät- 
tande, mäktig. -keit, Sattigkeit, f. = Satt- 
heit. -ung, f. mättande, tillfredsställande. 

Sattler, -, m. sadelmakare. -6i, -en, f. 1. sa- 
delmakareyrke. 2. sadelmakareverkstad. 

sattsäm, a. tillräcklig, nogsam. 

Satyr (ürr.- 2), -[e]s ei. -[e]n, -[e]r ei. -e,m. satyr. 

Satz, -e }, m. 1. sats, a) ansats, språng, b) 
bottensats, C) antal sammanhörande saker, t. ex. 
ein v Gewichte: uppsättning, garnityr, d) 
till en blandning hörande ingredienser. e) gram., log., 
mat., f) mus., g) boktr., h) insats i apel. 2. det 
som vid en bjudning framsättes för gästerna; trakte- 
ring, kalas. 8. taxa, bestämdt pris, bestämd 
mängd, ration. 4. hvad man dricker i ett 
drag; klunk. 5. hvad man blåser på en 
gång på ett blåsinstrument; hornlåt, horn- 
signal. 6. uppsättning, uppställning ar räk- 
neexempel. 7. besättning ar en fiskdam; yngel. 
8. kull af ungar. -fehler, m. boxtr. sättfel, tryck- 
fel. -fisch, m. sättfisk. -hase, m. harhona. 
-teich, m. fiskdam. -ung, /. stadgande, före- 
skrift, sats, beslut. -wage, /. vattenpass. 
-weide, f. sättkvist af pil. -weise, adv. sats- 
vis. 

Sau, -e t o. -en, f. atm. t, 1. so, sugga, svin. 
2. F bläckplump. 3. F fel, bock. 4. F skra- 
pa, snubbor. 5. stua. tur, flax. -arbeit, f. F 
1. osnyggt arbete. 2. tröttsamt arbete. 
-baller, m. jug. vildsvinshund. 

sauber, a. 1. snygg ofta iron., renlig, prydlig, 
nätt. 2. försigtig, varsam. -kelt, f. anygg- 
het m. m. se föreg. ‘ 

säuberlllich = sauber. -n, sv. tr. rengöra, put- 
sa, fäja. -ung, /. rengöring, putsning. 

Saullbohne, /f. bondböna. -braten, m. grisstek, 
vildsvinsstek. -bruch, m. jag. af vildsvin upp- 
bökadt ställe. 

Sauclle, -n,.f. sås. -iöre, -n, /. sässkäl, spil- 
kum. -ischen, -, n. en art små korfvar. 

sauen, sv. P I. itr. A. 1. vara smutsig, snuskig. 
2. vara oanständig, ekivok. II. tr. smutsa, 
svina ned. 

sauer, I. a. 1. sur. Ein wes Gesicht machen: 
göra sura miner. 2. ver Boden: vattensjuk 
mark. 3. wer Wind: fuktig vind, bläst 
med regn, vidrig vind. 4. tung, mödosam, 
svår, besvärlig, bitter. Jm das Leben m 
machen: förbittra lifvet för ngn, das Spre- 
chen wird mir m talandet tröttar mig, es 
sich m werden lassen: ej spara ngn möda. 
II. -, n. 1. 0, syra. 2. kok. med ättika tilla- 
gadt fägelkräs. -ampfer, m. ängsyra, sur- 
bill. -braten, m. surstek. -dorn, m. surtorn, 
berberis. -6i, -en, f. F svineri, smuts, snusk, 
oanständighet. -fleisch, n. med ättika och 
olja tillagadt kött. -käse, m. surmjölksost. 


Av = föregående uppslagsord. 


384 


— Säulenknauf 
«kirsche, /. surt körsbär. -klee, m. harsyra. 
-kohl, m., -kraut, n. surkål. 

säuerlllich, a. syrlig. -lichkeit, /. syrlighet. 
-ling, -e, m. 1. surbrunn. 2. surt vin. 3. a) 
surbill, b) berberis, c) surapel. 

Sauerlimilch, /. sur mjölk. -n, sv. itr. Ä. o. s. 
surna. Ordspr. was nicht sauert,das sü/st nicht: 
det, som ej kostat möda, bereder ej verklig 
fröjd. 

säuern, sv. tr. syra, göra sur. 

sauerlisichtig = sauertöpfisch. -stoff, m. syre. 
-süfs, a. sötsur. -teig, m. surdeg. -topf, m. 
ättikskruka; F vila. knarrig, grälig person, 
brumbjörn. -töpfisch, a. F knarrig, grälig. 

Sauflläus, -, -[se], -bold, -e, m. suput, supare, 
drinkare. -bruder, m. supbroder. en, st. 
tr. o. itr. Ah. om djur: dricka, om människor: dric- 
ka omättligt, P enpa. 

Säufer, -, m. supare, suput, drinkare. -6i, Sau- 
terél, -en, f. 1. superi. 2. suplag, supgille. 
-nase, /. bränvinsnäsa. -wahnsinn, m. fylleri- 
galenskap. 

Saufligelag, n. suplag, supgille. -gier, F be- 
gifvenhet på starka drycker. 

säufisch, a. begifven på starka + drycker. 

Sauflied, n. supvisa. 

Säufling, -e, m. drinkare. 

sauflllustig, a. begifven på starka drycker. . 
-sack, ni. = Saufaus. -schuld, /. supskuld. 
«schwester, /. suplolla. 

Säugamme, f. amma. 

saugen, st. o. X sv. tr. o. itr. h. 1. snga. 2. dia. 
8. K = nıj. 

säugen, sv. tr. amma, gifva di, gifva bröstet 
åt. 

Sauger, -, m. 1. en som suger. 2. diande 
unge, ı sht dilam. 3. sugfisk. 4. slang på en 
sugflaska. 

Säugiler, -, m. 1. = Sauger 2. 8. däggdjur. 
-erin, -nen, f. amma. -et[hjier, n. däggdjur. 
-ezahn, m. mjölktand. 

Saugliferkel, m. digris. -flasche, /. diflaska. 
-heber, m. häfvert. -kalb, n. dikalf. 

Säugling, -e, m. 1. dibarn. 2. ympkvist. -sbe- 
wahranstalt, -skrippe, /. barnkrubba för dibarn. 

Sauglocke, f. P Die m läuten: vara grofkornig, 
ekivok. 

Sauglimal, n. märke efter sugning. -pumpe, f. 
sugpump. -rüssel, m. sugrör hos insekter. -WAr- 
ze, f. bröstvårta. -werk, n. sugverk. 

saullhaft = säuisch. -h[aftigkjeit, /. svineri, 
snusk, oanständighet. -hatz, -hetze, f. vild- 
svinsjagt. -hirt, m. svinherde. -isch, säuisch, 
a. grisaktig, smutsig, snuskig, oanständig. 
-Jagd, /. vildsvinsjagt. -kerl, m. P anusker. 
-koben, m. afplankning för svin. -lache, f. 
pöl i hvilken svin vältra sig. 

Säule, -n, f. 1. pelare, kolonn, stolpe, stötta, 

stöd. 2. stod. 8. stapel. -ngetragen, a. bu- 

ren af pelare. -nhalle, £. 1. portik. 2. pelar- 
sal. -nheilige(r), m. pelarhelgon. -nknauf, 


* äkta sms. Ü) saknar plur. rt bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Säulenknopf 





-nk[n]opf, ». pelarhufvud, kapitäl. -nstein, 
m. basalt. -nstellung, /. = Säulenweite. -n- 
stuhl, m. fotställning, sockel. -nweite, f. af- 
stånd mellan pelare. 

säulig, a. 1. pelarformig. 2. försedd med pe- 
lare, i sbt i ams., t. ex. achtm, med åtta pelare, 
hochw med höga pelare, dickw el. engw 
med tätt stående pelare. 

Saum, -e +, m. 1. fåll, kant, rand, strimma, 
bryn. 2. pı. av. -, börda, lust för ett lastäjur o. 
därefter efter ort o. tid varierande mått o. vigt. 

saumäfsig, a. oenygg, grisaktig. 

saumlien, vanı. säumen, sv. I. tr. 1. kanta, fålla. 
2. a) klöfja, b) lägga (klöf)sadel pä, sadla, 
lasta ı1astäjur. II. itr. Ah. o. rl. dröja, Löfva, 
vara långsam, söla. -er, vanı. Säumer, -, m. 
1. en som kantar, fållar. 2. en som forslar 
laster på lastdjur, klöfjare. 8. långsam per- 
son, sölare, sölhans. 

Säumerlii, -en, f. 1. klöfjande. 2. söl. -In, 
nen, f. se Säumer. 

Saumllesel, m. packäsna. -haft, säumig, a. läng- 
sam, senfärdig, likgiltig, trög, lat. 

Säumigkeit, /. längsamhet m. m. se föreg. 

Saumnakht, /. kantsöm. 

Säumni[l]s, -se, f. o. n. 1. = Säumigkeit. 2. 
dröjsmål, uppskof. 

Saumlipfad, m. stig för lastdjur. -pflörd, -rols, 
n. packhäst. -säl, 0, f., -[e]s, 0, n. = Säu- 
migkeit. -sattel, m. pack-, klöfsadel. -sölig- 
(keit) = Säumiy(keit). t[h]ler, n. lastdjur. 

Saullmutter, f. grissugga. -nest, n. P smuts- 
håla, håla. 

Säure, -n, f. syra; vila. bitterhet, sarkasm. 

Sauregürkenzeit, /. död säsong, död sommar, 
affärslös tid. 

Saus, -es, 0, m. 1. sus, susning. 2. Im vollen 
av el. in av und Schmaus e. in w und Braus: 
isus och dus. -®braus, -e, m. en som lefver 
i sus och dus. 

Säusel, -, m. sakta sus, susning. -n, sv. I. itr. 
h. o. vid ortförändring 8. sakta susa. II. tr. susa, 
med sitt sus åstadkomma ngt, t. ex. jn in 
Schlummer m söfva ngn med sitt sus. 


* . i 
sausllen, sv. I. itr. h. o. vid ortförändring 8. BUSA. | 


II. se säuseln II. -er, -, m. = Sausebraus. -®- 
wind se Brausewind. 

Saulispiefs, m. vildsvinsspjut. -wetter, an. P 
ruskigt väder, hundväder. -wirt[h]schaft, /. 
P svineri. 

Savoyarde, -n, Savöyer, -, m. savojard. 

Sbirre, -n, m. sbirr, italiensk polisbetjänt. 

Scenlle, -n, :f. scen. -erie, -[e]r, /. sceneri. 
-isch, a. scenisk. 

Scepter se Zepter. 

sch, itj. sch, hysj. 

Schaar se Schar. 

Schabbes, -, -, m. judetyska. sabbat. 

Schabe, -n, f. 1. zooı. a) mått, mal, b) kacker- 
lacka, c) gräsugga. 2. verktyg att skafra med ss. 
ekafjärn, skafknif m. m. 3. atv. Schäbe, kli- 


385 


Schadenlust 
ande hudutslag, skabb, skorf. -eisen, n. 
skafjärn. -messer, n. skafknif. -n, sv. tr. 
skafva, skrapa. -r, -, m. 1. skafvare, skra- 
pare. 2. skrapa, skafjärn. 8. gnidare, girig- 
buk. -rnack, -e eı. -s, m. 1. putelustig tomte, 
en som gör spratt. 2. spratt, puts. Jm zum 
vw till ngns förargelse. -rnacken, sv. tr. Jn 
spela ngn ett spratt. -rnackisoh, -rnäk- 
kisch, a. full af spratt, putslustig, retsam. 
-wolle, /. skafull. 

schäbig, a. 1. ekorfvig, skabbig. 2. afskafd, 
afnött, sliten, gammal, dälig, usel. 3. girig, 
snål. -keit, /. 1. uselhet, slitet, uselt skick. 
2. snålhet, gnideri. 

Schabiönlle, -n, /. schablon. -enmäfsig, a. scha- 
blon-, maskinmässig. -ieren, sv. tr. rita ef- 
ter schablon. 

Schabräcke, -n, /. schabrak. 

Schäbsel, -, n. afskaf, afskrap, skafspän. 

Schach, -e eı. -8, I. m. se Schah. II. n. 1. schack, 
schackspel, schackbräde. , dem Könige! 
schack! m bieten: schacka. 2. kvadrat, 
ruta. -aufgabe, /. schackgäta. -en, sv. tr. 
dela i schackrutor. -er, -s, 0, m. schack- 
rande. 

Schächer, -, m. 1. röfvare, mördare. 2. skälm, 
stackare. 

Schacherliöl, -en, f. schackreri, schackrande. 
«er, -, m. schackrare. -handel = Schacher. 
-Jude, m. schackerjude. 

Schächerkreuz, n. gaffelkors. 

schachern, sv. itr. h. schackra. 

Schachllifeld, n. schackruta. -figur, f. schack- 
pjes. -förmig, a. schackspelsrutad. 

Schacht, -e [ft], m. aim. +, 1. värg. schakt. 2. 
djnp, klyfta, håla. -el, -n, f. aim. t, 1. ask. 
2. F alte mw gammal käring. -elhalm, m. bot. 
fräken (Equisetum). 

schächtlien, sv. tr. slagta efter judisk riius. -@f, -, 
m. judisk slagtare. | 

schachweise, a. i form af ett schackbräde, 
schackspelsrutadt. 

Schade, -ns, -n T, m. se Schaden I. 

Schädel, -, m. hufvudakäl. -gestalt, /. hufvud- 
ekälens form. -stätte, /. hufvudskalleplats. 

Schaden, I. -t, m. skada, afbräck, förlust. Es 
soll dein w nicht sein: det skall du ej be- 
höfva ångra, sich seines ns erholen el. sei- 
nem av wieder nachkommen: taga sin skada 
igen, repa sig efter sin förlust, » haben 
el. leiden eı. machen: lida, göra en förlust, 
jm av thun e. zufügen: skada ngn, jn in vn 
bringen eı. stürzen: förorsaka ngn förluster, 
mit av verkaufen: sälja med förlust, zu m 
kommen: komma till korta, lida förluster, 
sich a thun: göra sig illa. II. sv. ser. h. 
skada, jm: ngn. [Das] schadet nichts: det 
gör ingenting, das schadet ikm nickts: det 
skadar honom ej, är rätt åt honom. -ersatz, 
m. skadeersättning, skadestånd. -freude, f. 
skadeglädje. -froh, a. skadeglad. -lust = 








Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. T har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


DAS 


EEE EEEEEEENEEEEEEEESEESEEEEEESEEESSEEEERER 


satteln 


384 


Säulenknauf 





-n, sv. tr. sadla. Bild. gesattelt sein: vara res- 
färdig. -zeug, n. sadeilmundering. 

Sattheit, /. mätthet, mättnad. 

sättig, a. mättande, mäktig. -en, sv. I. tr. 
mätta, tillfredsställa. II. ir. A. vara mät- 
tande, mäktig. -keit, Sattigkeit, /. = Satt- 
heit. -ung, f. mättande, tillfredsställande. 

Sattler, -, m. sadelmakare. -6l, -en, f. 1. sa- 
delmakareyrke. 2. sadelmakareverkstad. 

sattsäm, a. tillräcklig, nogsam. 

Satyr (av. - 2), ‚Iele ei. -[e]n, -[e]” er -e,m.satyr. 

Satz, -e 1, m. 1. sats, a) ansats, spräng, b) 
bottensats, C) antal sammanhörande saker, 
ein a Gewichte: uppsättning, garnityr, d) 
till en blandning hörande Ingredienser. e) gram., log., 
mat., f) mus., g) boktr., h) insats i apel. 2. det 
som vid en bjudning framsättes för gästerna; trakte- 
ring, kalas. 3. taxa, bestämdt pris, bestämd 
mängd, ration. 4. hvad man dricker i ett 
drag; klunk. 5. hvad man blåser på en 
gång på ett blåsinstrument; hornlåt, horn- 
signal. 6. uppsättning, uppställning ar rax- 
neexempel. 7. besättning ar en fiskdam; yngel. 
8. kull ar ungar. -fehler, m. boxtr. sättfel, tryck- 
fel. -fisch, m. sättfisk. -hase, m. harhona. 
-teich, m. fiskdam. -ung, f. stadgande, före- 
skrift, sats, beslut. -wage, /. vattenpass. 
-weide, f. sättkvist af pil. -weise, adv. sats- 
vis. 

Sau, -e I o. -en, f. dim. +, 1. 80, sugga, svin. 
2. F bläckplump. 3. F fel, bock, 4. F skra- 
pa, snubbor. 5. stua. tur, flax. -arbeit, /. F 
1. osnyggt arbete. 2. tröttsamt arbete. 
-beller, ». jug. vildsvinshund. 

sauber, a. 1. snygg ofta iron., renlig, prydlig, 
nätt. 2. försigtig, varsam. -kelt, f. snygg- 
het m. m. se föreg. " 

säuberlliich = sauber. -n, sv. tr. rengöra, put- 
sa, fäja. -ung, /. rengöring, putsning. 

Saullbohne, f. bondböna. -braten, m. grisstek. 
vildsvinsstek. -bruch, m. jag. af vildsvin upp- 
bökadt ställe. 

Sauclle, -n,./. sås. -iöre, -n, f. såsskål, spil- 
kum. -fschen, -, n. en art små korfvar. 

sauen, sv. P I. itr. h. 1. vara smutsig, snuskig. 
2. vara oanständig, ekivok. II. tr. smutsa, 
svina ned. 

sauer, I. a. 1. sur. Ein wes Gesicht machen: 
göra sura miner. 2. wer Boden: vattensjuk 
mark. 3. wer Wind: fuktig vind, blåst 
med regn, vidrig vind. 4. tung, mödosam, 
svår, besvärlig, bitter. Jm das Leben w 
machen: förbittra lifvet för ngn, das Spre- 
chen wird mir w talandet tröttar mig, es 
sich m werden lassen: ej spara ngn möda. 
II. -, n. 1. 0, syra. 2. kox. med ättika tilla- 
gadt fågelkrås. -ampfer, m. ängsyra, sur- 
bill. -braten, m. surstek. -dorn, m. surtorn, 
berberis. -6i, -en, f. F svineri, smuts, snusk, 
oanständighet. -fleisch, n. med ättika och 
olja tillagadt kött. -käse, m. surmjölksost. 


t. ex. 


Av = föregående uppslagsord. 


-kirsche, /. surt körsbär. -klee, m. harsyra. 
-kohl, m., -kraut, n. surkål. 

säuerlllich, a. syrlig. -lichkeit, /. syrlighet. 
-ling, -e, m. 1. surbrunn. 2. surt vin. 3. a) 
surbill, b) berberis, c) surapel. 

Sauerlimiich, /. sur mjölk. -n, sv. itr. h. o. 8. 
SUTNA. Ordspr. was nicht sauert,das sü/stnicht: 
det, som ej kostat möda, bereder ej verklig 
fröjd. 

säuern, sv. tr. syra, göra sur. 

sauer|isichtig = sauertönfisch. -stoff, m. syre. 
-slifs, a. sötsur. -teig, m. surdeg. -topf, m 
ättikskruka; F vita. knarrig, grälig person, 
brumbjörn. -töpfisch, a. F knarrig, grälig. 

Saufllaus, -, -[se], -bold, -e, m. suput, supare, 
drinkare. -bruder, m. supbroder. en, st. 
tr. o. ter. h. om djur: dricka, om människor: dric- 
ka omättligt, P enpa.. 

Säufer, -, m. supare, suput, drinkare. -6i, Sau- 
ter6i, -en, f. 1. superi. 2. suplag, supgille. 
-nase, /. bränvinsnäsa. -wahnsinn, m. fylleri- 
galenskap. 

Saufligelag, r. suplag, supgille. -gler, f. be- 
gifvenhet på starka drycker, 

säufisch, a. begifven på starka + drycker. 

Sauflled, n». supvisa. 

Säufling, -e, m. drinkare. 

sauflliustig, a. begifven på starka ärycker.. 
«sack, m. = Saufaus. -schuld, /. supskuld. 
schwester, /. suplolla. 

Säugamme, f. amma. 

saugen, st. o. X sv. tr. o. itr. k. 1. snga. 2. dia. 
39. K = följ. 

säugen, sv. tr. amma, gifva di, gifva bröstet 
åt. 

Sauger, -, m. 1. en som suger. 2. diande 

- unge, t sht dilam. 9. sugfisk. 4. slang på en 
sugflaska. 

Säugiler, -, m. 1. = Sauger 2. 2. däggdjur. 
-erin, -nen, f. amma. -et[h]ier, n. däggdjur. 
-ezahn, mn. mjölktand. 

Saugliferkel, m. digris. -flasche, /. difiaska. 
-heber, m. häfvert. -kalb, n. dikalf. 

Säugling, -e, m. 1. dibarn. 2. ympkvist. -she- 
wahranstalt, -skrippe, /. barnkrubba star dibarn. 

Sauglocko, f. P Diem läuten: vara grofkornig, 
ekivok. 

Sauglimal, n. märke efter sugning. -pumpe, f. 
sugpump. -rüssel, m. sugrör hos insekter. -WAr- 
ze, f. bröstvårta. -werk, n. sugverk. 

saullhaft = säuisch. -h[aftigk]eit, /. svineri, 
snusk, oanständighet. -hatz, -hetze, /. vild- 
svinsjagt. -hirt, m. svinherde. -Isch, säuisch, 
a. grisaktig, smutsig, snuskig, oanständig. 
-Jagd, /. vildsvinsjagt. -kerl, m. P snusker. 
-koben, m. afplankning för svin. -lache, f. 
pöl i hvilken svin vältra sig. 

Säule, -r, /. 1. pelare, kolonn, stolpe, stötta, 
stöd. 2. stod. 3. stapel. -ngetragen, a. bu- 
ren af pelare. -nhalie, /. 1. portik. 2. pelar- 
sal. -nheilige(r), m. pelarhelgon. -nknauf, 


” äkta sms. Ö saknar plur; f bar omljud. F famitjürt, P ingre språk. X mindre brukligt. 


Säulenknopf 





-nk[n]opf, m. pelarhufvud, kapitäl. -nstein, 
m. basalt. -nstellung, /. = Säulenveite. -n- 
stuhl, m. fotställning, sockel. -nwelte, /. af- 
ständ mellan pelare. 

säulig, a. 1. pelarformig. 2. försedd med pe- 
lare, i sbt I sms., t. ex. achtm, med åtta pelare, 
hochw med höga pelare, dickm ei. eng 
med tätt stående pelare. 

Saum, -e }, m. 1. fåll, kant, rand, strimma, 
bryn. 2. pı. ätv. -, börda, lust för ett lastajur o. 
därefter efter ort o. tid varierande mått o. vigt. 

saumälsig, a. osnygg, grisaktig. 

saumlien, vanı. säumen, sv. I. tr. 1. kanta, fålla. 
2. a) klöfja, b) lägga (klöf)sadel på, sadla, 
lasta 1lastajur. II. itr. h. o. rl. dröja, töfva, 
vara långsam, söla. -er, vanı. Säumer, -, m. 
1. en som kantar, fållar. 2. en som forslar 
laster på lastdjur, klöfjare. 3. långsam per- 
son, sölare, sölhans. 

Säumerlidi, -en, f. 1. klöfjande. 2. eöl. -in, 
"nen, f. se Säumer. 

Saumllesel, m. packäsna. -haft, säumig, a. läng- 
sam, senfärdig, likgiltig, trög, lat. 

Säumigkeit, /. längsamhet m. m. se föreg. 

Saumnaht, f. kantsöm. 

Säumni[f]s, -se, f. o. n. 1.= Säumigkeit. 2. 
dröjsmål, uppskof. 

Saumlipfad, m. stig för lastdjur. -pförd, -rols, 
n. packhäst. -säl, 0, f., -[e]s, 0, n. = Säu- 
migkeit. -sattel, m. pack-, klöfsadel. -sölig- 
(keit) = Säumiy(keit). -t[h]ler, n. lastdjur. 

Saullmutter, f. grissugga. -nest, n. P smuts- 
häla, häla. 

Säure, -n, f. syra; vila. bitterhet, sarkasm. 

Sauregürkenzeit, f. död säsong, död sommar, 
affärslös tid. 

Saus, -es, 0, m. 1. sus, susning. 2. Im vollen 
av el. in mw und Schmaus ei. in w und Braus: 
i sus och dus. -ebraus, -e, m. en som lefver 
i sus och dus. 

Säusel, -, m. sakta sus, susning. -n, sv. I. itr. 
h. o. vid ortförändring 8. sakta susa. II. tr. susa, 
med sitt sus åstadkomma ngt, t. ex. jn in 
Schlummer m söfva ngn med sitt sus. 

sauslion, sv. I. itr. h. o. vid ortförändring 8. SUSA. 


385 


— Schadenlust 
ande hudutslag, skabb, skorf. -eisen, n. 
skafjärn. -messer, n. skafknif. -n, sv. tr. 
skafva, skrapa. -r, -, m. 1. skafvare, skra- 
pare. 2. skrapa, skafjärn. 8. gnidare, girig- 
buk. -rnack, -e eı. -s, m. 1. putelustig tomte, 
en som gör spratt. 2. spratt, puts. Jm zum 
vw till ngns förargelse. -rnacken, sv. tr. Jn 
Av spela ngn ett spratt. -rnackisch, -rnäk- 
kisch, a. full af spratt, putslustig, retsam. 
-wolle, /. ekafull. 

schäbig, a. 1. skorfvig, skabbig. 2. afskafd, 
afnött, sliten, gammal, dälig, usel. 3. girig, 
snål. -keit, /. 1. uselhet, slitet, uselt skick. 
2. snälhet, gnideri. 

Schablönlie, -n, f. schablon. -enmäfsig, a. scha- 
blon-, maskinmässig. -ieren, sv. tr. rita ef- 
ter schablon. 

Schabräcke, -n, f. schabrak. 

Schäbsel, -, n. afskaf, afekrap, skafspän. 

Schach, -e eı. -8, I. m. se Schah. II. n. 1. schack, 
schackspel, schackbräde. m, dem Könige! 
schack! m bieten: schacka. 2. kvadrat, 
ruta. -aufgabe, /. schackgäta. -en, sv. tr. 
dela i schackrutor. -er, -s, 0, m. schack- 
rande. 

Schächer, -, m. 1. röfvare, mördare. 2. skälm, 
stackare. 

Schacherliöi, -en, /. schackreri, schackrande. 
-6r, -, m. schackrare. -handel = Schacher. 
-Jude, m. schackerjude. 

Schächerkreuz, n. gaffelkore. 

schachern, sv. itr. h. schackra. 

Schachliteld, n. schackruta. -figur, f. schack- 
pjes. -fürmig, a. schackspelsrutad. 

Schacht, -e [t], m. aim. +, 1. varg. schakt. 2. 
djnp, klyfta, håla. -el, -n, f. aim. f, 1. ask. 
2. F altem gammal käring. -eihalm, m. bot. 
fräken (Equisetum). 

schächtlien, sv. tr. slagta efter judisk ritus. -@F, -, 
m. judisk slagtare. 

schachweise, a. i form af ett schackbräde, 
schackspelsrutadt. 

Schade, -ns, -n t, m. se Schaden I. 

Schädel, -, m. hufvudskäl. -gestalt, f. hufvud- 

skälens form. -stätte, /. hufvudskalleplats. 


II. se säuseln II. -er, -, m. = Sausebraus. -e- ' Schaden, I. -t, m. skada, afbräck, förlust. Es 


wind se Brausewind. 

Saulispiefs, m. vildsvinsspjut. -wetter, a. P 
ruskigt väder, hundväder. -wirt[h]schaft, f. 
P svineri. 

Savoyärde, -n, Savöyer, -, m. savojard. 

Sbirre, -n, m. sbirr, italtensk polisbetjänt. 

Scenlie, -n, :f. scen. -erie, -[e]n, f. sceneri. 
-isch, a. scenisk. 

Scepter se Zepter. 

sch, itj. sch, hysj. 

Schaar se Schar. 

Schabbes, -, -, m. judetyska. sabbat. 

Schabe, -n, f. 1. zooı. a) mått, mal, b) kacker- 
lacka, c) gräsugga. 2. verktyg att skafva med ss. 
skafjärn, skafknif m. m. 8. arv. Schäbe, kli- 


soll dein mw nicht sein: det skall du ej be- 
höfva ångra, sich seines ns erholen eı. sei- 
nem w wieder nachkommen: taga sin skada 
igen, repa sig efter sin förlust, m haben 
ei. leiden eı. machen: lida, göra en förlust, 
jm av thun e. zufügen: skada ngn, jn in A 
bringen e. stürzen: förorsaka ngn förluster, 
mit mw verkaufen: sälja med förlust, zu m 
komnen: komma till korta, lida förluster, 
sich w thun: göra sig illa. II. sv. ttr. h. 
skada, jm: ngn. [Das] schadet nichts: det 
gör ingenting, das schadet ihm nichts: det 
skadar honom ej, är rätt åt honom. -ersatz, 
m. skadeersättning, skadestånd. -freude, f. 
skadeglädje. -froh, a. skadeglad. -lust = 





Av = föregäcnde uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. t bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre bvawWe. 


Tysk-svensk skolordbok. 


DAS 


schattenlos 
dunkel. -los, a. skugglös. -reich, I. a. skugg- 
rik. II. n. skuggornas rike. -riis, m. skugg- 
bild, silbuett. -seite, /. skuggsida. -spiel, n. 
skuggspel. -thal, n. skuggrik dal. -werk, n. 
skuggor, skuggspel. j 

schattliieren, sv. I. tr. schattera, skugga, ny- 
ansera. II. ir. h. o rå. gå i schattering. 
Ins Graue gå, stöta i grått. -Ierung, f. 
schattering, nyans. -ig, a. ekuggig. 

Schatülle, -n, /. schatull. -ngelder, pl. furstes 
inkomster, civillista. -ngut, ». kronogods 
till regentens underhåll. 

Schatz, -e +, m. 1. skatt. 9. smekora, fästman, 
fästmö, älskling, gubbe, gumma. -amt, n. 
räntekammare, ränteri. 

schätzbär, a. 1. värdefull, värderad. 2. upp- 
skattbar, vanı. med negation: nicht av oskattbar. 
-keit, /. 1. värdefull karaktär, värde. 2. 
egenskap att vara uppskattbar, att kunna 
taxeras. 

schatzen, sv.tr. beskatta; brandskatta, plundra. 

schätzllen, sv. tr. taxera, värdera, uppskatta, 
skatta, anse, hålla före, tro. Geschätzter 
Freund! ärade vän! das geschätzte Ihrige: 
eder ärade skrifvelse. -enswört[h], a. värde- 
full, värderik. -er, -, m. taxerings-, värde- 
ringsman. 

Schatzligeld, ». skatt, pälaga. -gräber, m. skatt- 
gräfvare. -heben, n. skatt(er)s sökande eo. lyf- 
tande. -kanzler, m. skattkammarkansler. 
-kasten, m. 1. kassakista, kista eı. skrin med 
dyrbarheter i. 2. ı sht dim. -kästchen, -käst- 
lein, n. ss. boktitel, Vald samling, urval; själa- 
skatt. -pflichtig, a. skattskyldig. -schein, m. 
anvisning på statskassan. -ung, /. beskatt- 
ning, brandskattning, plundring. 

Schätzung, /. taxering, värdering. 

Schau, -en, f. 1. beskådande. Nur zur m die- 
nen: bara vara för syns skull, zur m stehen: 
vara utstäld till beskådande, i skädefünster, Zur Av 
stellen: utställa, exponera, zur m tragen: 
lägga i dagen, föra till torgs, stäta med. 
2. besigtning, inspektion, syn. 83. anblick, 
syn, vy. 4. utställning. 5. sv. Die Flagge 
in mw hissen: hissa flaggen i schau. -b, -e 
[t], m. 1. halmkärfve. 2. fackla. -bär, a. 
möjlig att beskäda, att se, synlig. -be, -n, 
f. 1. sid drägt, mantel, talar. 2. = Schaub. 
-begierig, a. skädelysten. -brot, ». skäde- 
bröd. -bude, /. marknadsständ. dar ngt före: 
visas. bühne, /. skädebana, scen, teater. 
-der, -, m. rysning. -derhär = schauderhaft. 
-dergeschichte, /. hemsk historia, spökhi- 
storia. -derhaft, a. ryslig, hemsk, förskräck- 
lig. -derhaftigkeit, /. ryslighet m. m. se föreg. 
-derig, -derlich = schauderhaft. -dern, sv. I. 
tr. o. itr. h. 1. komma att rysa, att bäfva, 
fürskräcka, t. ex. der Schrei schauderte durch 
die Herzen: skriket kom deras hjärtan att 
bäfva, eine wde Scene: en ryslig scen; opers. 
es schaudert mich eı. mich schaudert|’s] vor 





388 





scheckieg 
eiw. (dat.): jag ryser, bäfvar för ngt. 2. rysa, 
bäfva, vor etw. (aat.), über sich selbst (ack.), 
ob der Gebärden: für ngt, för sig själf, för 
ätbörderna. II. itr. s. med bäfvan röra sig, 
fara. -derscene, /. hemsk scen. -dervoll = 
schauderhaft. -en, sv. tr. o. tir. h. 1. skåda, 
se. 2. besigtiga, inspektera. -er, -, m. 1. 
åskådare. 2. besigtningsman, upprynings- 
man. 83. slare. 4. utv. n.0.% -n, f. skjul, li- 
der, kur. 5. atv. n. o. X -n, f. skur, by. 6. 
sjukdomsfall, paroxysm. 7. rysning. -eran- 
blick, m. hemsk, ryslig anblick. -erbad, ». 
spritdusch. -ergefühl, n. hemsk känsla, rys- 
ning. -erhaft, -erig, -erlich, a. hemsk, ryslig. 
-erlichkeit, /. ryslighet, bemskhet. -ern, sv. 
ür. h. 1. regna, hagla i skurar. 2. rysa. 
Opers. es schauert mich: jag ryser. -ernacht, 
Sf. hemsk natt. -erthat, /. hemsk gärning, 
illdåd. -ervoll, a. ryslig, hemsk. -esseon, n. 
skåderätt. -fel, -n, f. äm. t, 1. skofvel. 2. 
ärblad; ankarfly. 3. skofveiformigt horn på äldre 
älgar o. dofhjortar. -felgehörn, -telgeweih, n. = 
Schaufel 3. -teln, sv. tr. o. itr. A. skofla. 
fenster, n. skädefönster. -fler, -, m. 1. en 
som skoflar. 2. mer än tväärig dofhjort. 
-flicht, -flig, a. skofvelformig. -führen, ir. 
förevisa, föra till torgs, lysa med. -gepränge, 
n. ståt, festtäg. -gericht, n. skäderätt. -ge- 
rüst, n. 1. skädeställning, scen. 2. katafalk. 
8. ställning för äskädare, tribun, läktare. 
-groschen, m. skädepenning. -kel, -n, f. gun- 
ga. -kelei, -en, f. gungande, gunga. -kelhaft, 
-kelig, a. gungande. -kein, sv. tr., itr. h. o. 
rl. gunga. -kelpförd, n. gungbäst. -kler, -, 
m., -klerin, -nen, f. en gungande. -kreis, m. 
äskädarkrets. -lust, /. ekädelystnad. -lustig, 
a. skädelysten. -m, -e t, m. skum, fradga, 
lödder. " 

schäumen, sv. itr. h. skumma, fradga. 

Schaumiigold, n. glitterguld. -haft, -ig, schäu- 
mig, a. skumartad, skummande. -kelle, f. 
ekumslef. -kette, /. kindkedja på betsel. -löf- 
tel, m. skumsked. 

Schaumünze, f. skädemynt. 

Schaumwein, m. musserande vin. 

Schaulipfennig, m. skädepenning. -platz, m. 
skådeplats. -rig, a. hemsk, ryslig. -spiel, n. 
skädespel. -spieldichter, m. dramatisk för- 
fattare. -spieler(in), m. (/.) skådespelare 
(-erska). -spielern,* itr. A. vara skädespe- 
lare, spela komedi. -spielhaus, n. teater. 
-spielkunst, /. skädespelarkonst. -stellen, tr. 
utställa, exponera, skylta med. -stellung, /. 
utställning tin beskådande. -Stück, n. 1. till be- 
skädande, ss. skylt utstäldt föremäl; ex- 
positionsartikel. 2. skädespel. 3. skäde- 
penning. -turnen, n. gymnastikuppvisning. 

Scheck, -en, m., -®, -n, f. skäck, skäckigt djur, 
i sbt skäckig häst. -Icht, -ig, a. 1. skäckig. 
F sich m lachen: skratta eig förderfvad. 8. 
F lustig. 





ir. intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. h. har haben, 8. bar sein till bjälpverdb. 


scheel 

scheel, a. skelande, skelögd, vindögd. = zu 
etw. sehen: se snedt på ngt, etw. mit wen 
Augen ansehen: betrakta ngt med oblida 
ögon. -blickend, a. skelögd. -sucht, /. afund- 
sjuka. -süchtig, a. afundsjuk. 

Scheffel, -, m. scheffel, ett sädesmätt, ugf. 55 liter. 
Nn, sv. itr. k. Das Korn scheffelt gut: säden 
slär bra i spann. 

Scheiblle, -n, f. skifva, (skott-, ur)tafla, (fön- 
ster)ruta, (hänings)kaka, hjul, trissa. -en- 

" blei, n. fönsterbly. -enhonig, m. häning i 
kakor. -enkönig, m. pristagare vid mälskjut- 
ning på skottafla. -enschielsen, n. mälskjut- 
ning på skottafla. -Ig, a. skiflik, rund. 

'Scheich, -e, m. scheik. 

scheidlibär, a. möjlig att fränskilja. -e, -n, f. 
1. gräns, gränsskilnad. 2. skida, slida. -®- 
blick, m. afskedsblick. -ebrlef, m. skiljebref. 
-egröfs, m. afskedshälsning. -ekuls, m. af- 
skedskyas. -elinle, f. gränslinie. -emauer, f. 
skiljemur. -emünze, f. skiljemynt. -en, st. 
I. tr, skilja. Von Tisch und Bett a skilja till 
säng och säte, ein Geschiedener, eine Ge- 
schiedene: en fränskild, wir sind geschie- 
dene Leute: jag vill ej vidare ha ngt med 
er att göra, das Los scheidet: lotten afgör. 
II. itr. s. o. rfl. skiljas, skilja sig; gå sin 
väg. Von hinnen el. aus dem Leben u fara 
hädan, aflida, vor seinem m före sin död, 
das ade Jahr: det snart tilländalupna året. 
-epunkt, m. skiljepunkt. -ewand, /. skilje- 
vägg, mellanvägg. -ewasser, n. skedvatten. 
-oweg, m. skiljeväg. -ling, -e, m. (äker)ren. 
ung, /f. 1. skilsmässa, äktenskapsskilnad. 
2. fränskiljande, sofring. 3. sönderdelning. 

‚Schein, -e,m.1.sken; utseende. Zum m för syns 
skull. 2. skritiligt intyg, attest, betyg, kvitto, 
polis, sedel. -bär, a. 1. skenbar. 2. synbar, 
tydlig, i ögonen fallande, lysande. -barkeit, 

f. 1. utseende, skenbar karaktär. 2. tydlig- 
het. -bild, n. skugga, sken. -en, st. itr. h. 
1. skina, lysa, glänsa. 2. förefalla, tyckas, 
synas. -freund, m. skenbar, falsk vän. -frie- 
de, m. skenbar fred. -fromm, a. hycklande. 
-frömmigkelt, /. hyckleri. -gefecht, n. simu- 
laker. -grund, m. skengrund, svepskäl. -hel- 
lig, a. skenhelig. -käfer, m. lysmask. -tod, 
m. skendöd. -tot, a. skendöd. -verdienst, n. 
skenbar förtjänst. -wesen, n. 1. sken, hyck- 
leri, bedrägeri. 2. fantom, inbillningsfoster. 

Scheit, -e[r], ». 1. vedträ, trästycke, träbit. 
2. spillra. Zu wern gehen: söndersläs, gå i 
spillror. -el, -, m., -n, f. 1. hjässa. 2. bena. 
3. härklädsel. 4. topp, spets, kam, rygg. 
-sikäppchen, n. kalott. -ein, sv. tr. 1. be- 
na. 2. Gescheitelt: försedd med så eller 
så beskaffad hjässa, topp, t. ex. hochgeschei- 


telte Berge: bärg med höga toppar, höga: 


bärg. -elpunkt, m. spets; zenit. -elrecht, a. 
lodrät. -elung, /. benande. -elwinkel, m. mat. 
vertikalvinkel. -er, -n, f. = Scheit. -erhaufe, 


389 


— Schenkwirtschaft 
m. vedstapel, bål. -ern, sv. ir. s. o. h. stran- 
da, förlisa, lida skeppsbrott, gä i spillror; 
bild. misslyckas. -hoiz, ». vedträ, ved. 

schel se scheel. 

Schelfe, -n, f. skal, fjäll. -n, -rn, sv. I. tr. af- 
skala, affjälla. II. str. A. o. rf. fjälla sig. 
Schelllle, -n, /. 1. minare klocka, ringklocka, 
pingla, bjällra, skälla. 2. örfil. 3. kort. ru- 
ter. -en, sv. itr. h. ringa, ringa på. Jm n 
ringa på ngn. -engeläute, n. bjällerklang. 
-enkappe, /. narrkåpa. -entrommel, /. trum- 
ma med vidhängande klockor, tamburin. 
-enzug, m. klocksträng. -fisch, m. zool. kolja. 

-kraut, n. bot. skelört. -lack, m. schellack. 

Schelm, -e, m. skurk; skälm, skalk; stackare. 
Einen faulen m a. ein wenbein im Rücken 
haben: vara för lat för att bocka sig, einen 
a im Nacken a. hinter den Ohren haben: 
hafva en räf bakom örat. -enbein se under 
Schelm. -enstreich, m., -enstück, n. 1. skurk- 
streck. 2. skälmstycke. -eréi, -en, f. 1. 
skurkaktighet, skurkstreck. 2. skalkaktig- 
het, skälmstycke. -In, -nen, f. skurkaktig 
kvinna; skälm, skalk; stackare. -Isch, a. 1. 
skurkaktig. 2. skalkaktig, skälmsk. 

Scheltlle, -n, f. trätor, bannor, ovett. -en, st. 
tr. o. itr. h. banna, gräla, träta (på), kalla 
med öknamn. Er schilt [sich] mit ihm: de grä- 
la på hvarandra. -er, -, m. en grälande, trä- 
tande. -rede, f. bannande tal, strafftal. 
-wort, n. okvädinsord. 

Schemlla, -s, -s eı. -ta, n. skema. -ätisch, a. 
ekematisk. -el, -, m. liten stol utan karm, 
taburett; pall. -en, -, m. skepnad, välnad, 
hamn, skugga, spöke. -enhaft, a. skugglik, 
spöklik. 

Schenk, I. -en, m. 1. värdshusvärd, krögare. 
2. munskänk. II. -en, f. 1. = Schenke. 2. 
äfv. "e€, n. gäfva; drickspengar. -bär, a. som 
får a) bortskänkas, b) utskänkas. -6, -n, f. 
utskänkningsställe, krog, restauration, min- 
are värdshus. -el, -, m. 1. ben, skänkel, 
skalm. 8. lår. -ellg, a. i sms. försedd med så 
eller så beskaffade ben, lår m. m. se föreg., 
t. ex. dickw som har tjocka lår, gleichw lik- 
bent. -ein i part. geschenkelt = füreg.' -en, sv. 
tr. 1. skänka, gifva. Etw. geschenkt bekom- 
men: få ngt till skänks, jm Glauben m sät- 
ta tro till ngn. 2. utskänka; iskänka. 8. 
efterskänka, förlåta. -er, -, m. gifvare. -6- 
rin, -nen, f. gifvarinna. -gerechtigkeit, /. ut- 
skänkningsrättighet. -haus, n. = Schenke. 
-In, -nen, f. värdshusvärds fru, krögerska. 
-kanne, /. kanna till iskänkning. -lig se schen- 
kelig. -mädchen, n. värdshusflicka. -stube, 
f. skänkrum. -tisch, m. skänkbord, serve- 
ringsbord, buffet. -ung, f. 1. gifvande, do- 
nerande; efterskänkande. 2. gäfva, dona- 
tion, stiftelse. -wirt[h], m. värdshusvärd, 
krögare. -wirt[h]schaft, /. värdshus-, krog- 
rörelse. 


“u = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. r har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


nn — ON 


Scherbe — 3% 





Scherbe, -r, f. 1. ler-, stenkärl, -kruka, -burk, 
-fat; i sht blomkruka af stengods. 2. skärfva, 
splittra, bit. 

Schörbecken, n. rakfat. 

Scherbllel, -en, -, m. = Scherbe. -endürr, a. 
kruttorr, alldeles uttorkad, förtorkad, -en- 
gericht, n. ostracism. -ött, -e el. -8, M. o. %, 
sorbet. 

Schere, -n, /. 1. sax. 2. klo på kräftor m. A. djur. 
3. gaffelltistel). 4. se Schären. -n, st. o. sv. 
I. tr. 1. klippa, skära, raka. Jm das Haar 
ei. 5n kurz m kortklippa ngn, jm den Bart 
el. jn w a) raka ngn, b) klippa skägget på 
ngn. 2. plåga, trakassera, pina. 3. angå, 
vidkomma. II. rf. 1. Sich um etw. a bry 

‚sig om ngt. 2. packa sig i väg, lomma af. 
-nschleifer, m. skärslipare. -r, -, m. 1. klip- 
pare. 2. barberare, fältskär. -rél, -en, f. tra- 
kasseri. 

Scherf, -e, m. vanı. dim. skärf. 

Scherge, -n, m. rättstjänare, polie(betjänt); 
en despots, en polismans tjänare, legodräng, träl, 
redskap, verktyg, kreatur. 

Scherif, -e eı. -s, m. scherif. 

Schörmesser, n. rakknif. 

Scherwönzel, -, m. 1. = Kratzfu/fs 1, 2. 8. xort. 
knekt. 3. tjänare, faktotum, allt i allom; 
tusenkonstnär. -6i, -en, f. skrapande med 
fötterna, bugande, krus, smicker, fjäs, fjäsk. 
«n, sv. itr. h. skrapa med fötterna, buga sig, 
krusa, smickra, fjäsa, fjäska. 

Scherz, -e, m. skämt. Im we: på skämt, vw 
treiben mit jm ei. seinen a mit jm haben: 
skämta, gyckla, drifva med ngn. -en, sv. I. 
itr. h. skämta. II. tr. säga, göra på skämt. 
-gedicht, n. skämtsam dikt, visa. -haft, a. 
skämtsam. -haftigkeit, /. skämtsamt sätt. 
-liebend, a. skämtsam. -macher, m. skäm- 
tare. -weise, adv. på skämt. 

scheu, I. a. skygg, rädd. « machen: skräm- 
ma, werden: skygga. II. 0, f. skygghet, 
rädsla, fruktan, bäfvan, räddhåga. -che, -n, 
f. fågelskrämma. -chen, sv. tr. skrämma, 
drifva, jaga bort. -en, sv. I. itr. h. skygga, 
blifva rädd, vor e. X an etw. (aat.): för ngt. 
II. tr. sky, frukta, vara rädd för, dra sig 
för. III. rl. vara rädd. -er, -n, f. lada. -er- 
besen, m. skurtvaga. -erbürste, /. skurborste. 
-erfals, n. skurbalja. -erfrau, f. skurmadam. 
-erlappen, m. skurtrasa. -ern, sv. I. tr. 1. utv. 
ir. h. skafva, nöta. Den Rücken wund m 
skafva hål på ryggen. 2. diska, skura. II. 
rfl. skafvas, nötas. -erung, /. -heit, -igkeit, 
f. = Scheu II. -klappe, £., -leder, n. skygg- 
lapp. -ne, -n, f. loge, lada. -rer, -, m., -F&- 
rin, -nen, f. person som skurar eı. diskar. 
-säl, -e, n. ngt afskyvärdt, vidunder, odjur. 
-söllg, -Islich, a. 1. afskyvärd, vedervärdig, 
vederstygglig, vidrig. 2. F ofantlig, oer- 
hörd. -Islichkeit, f. vederstygglighet, ful- 
het, ohygglighet, gemenhet. 


— schiefern 


Schicht[e], -en, f. skikt, hvarf, lager; trafve; 


afdelning. Ina einer a, utan afbrott, » ma- 
chen: upphöra med arbetet; bina. mit etw. 
a machen: göra slut på ngt. -en, sv. I. str. 
h.o. tr. [Zähne] a byta om, få nya tänder. 
II. tr. 1. dela, indela. 2. upplägga hvarfvis, 
trafva. -ung, f£. -welse, adv. hvarfvis. -zahn, 
m. mjölktand. 


Schick, -[e]s, 0, m. skick, ordning, anlag. -en, 


sv. I. tr. 1. skicka, sända. 2. foga, ordna, 
anordna, bestämma. II. rf. 1. foga sig, ge- 
stalta sig, lämpa sig. 2. vara lämplig, pas- 
sa, skicka sig, passa sig. 8. Sich in etw. 
(ack.) m sätta sig in, finna sig i, rätta sig 
efter ngt. 4. Sich auf (med ack.) el. vanl. 212 
etw. m rusta sig, göra sig i ordning till 
ngt. -lich, a. passande, skicklig, lämplig, 
tillbörlig. -lichkeit, /. det passande, god 
ton, lämplighet. -lichkeitsgefühl, n. känsla 
för det passande. -säl, -e, n. öde, bestäm- 
melse. -sälsglaube, m. tro på ödet, fatalism.. 
-sälsschlag, m. ödets slag, motgång. -ung, f- 
1. skickelse. 2. öde. 


Schiebildeckel, m. lock som skjutes igen. -en, 


st. I. tr. o. itr. Ah. 1. skjuta. Bei Seite m 
skjuta åt sidan; bina. am Rade m, hjälpa till, 
jm etw. in die Schuhe m gifva ngn skulden. 
för ngt, jm etw. ins Gewissen m lägga ngn 
ngt på hjärtat. 2. uppskjuta. 3. Kegel m. 
slå käglor. II. rfl. 1. Die Hose hat sich in 
die Höhe geschoben: byxen har krupit upp, 
der Busen schob sich blofs: barmen blot- 
tades. 8. F sich weiter m röra sig långsamt, 
gå som en snigel. 3. = drücken II, 3. -er,. 
-, m. 1. en som skjuter (på). 2. (drag)läda. 
3. förlängningsstycke, lös bordskifva. 4: 
löpknut, löpring, regel, skottbom, skott- 
lucka, skottfönster. -fenster, n. skottfön- 
ster. -karre, /., -karren, m. skottkärra. -kas- 
ten, m., -lade, /. (drag)läda. -laden, m. 
skottlucka. -thür, /. dörr på trissor, skott- 
dörr. 


Schiedsligericht, n. skiljedomstol. -gerichtlick 


= schiedsrichterlich. -mann, -richter, m. 
ekiljeman, skiljedomare. -richterlich, a. ut- 
gäende frän en skiljedomare, en skiljedom- 
stol; skilje-. -spruch, m. skiljedom. -wand,. 
f. skiljevägg. 


schief, a. sned, sluttande, skef. Seine Schuhe: 


av laufen eı. treten: gå snedt på skorna, 
etw. steht m a) ngt står snedt, på sned, b) 
F dina. det är på tok med ngt, ves Maul: 
grimas, in einer wen Lage sein: intaga en 
skef ställning, F etw. av nehmen: taga illa 
upp, blifva stött på ngt, m gewickelt sein: 
hafva fått ngt om bakfoten, vara på villo-- 
spår, av gehen: gå på tok. -6, -n, f. sned- 


. het, lutning; skefhet. -sckig, a. snedhörnig, 


snedvinklig. -er, -, m. skiffer. -ericht, -erig, 
a. skifrig. -ern, sv. I. itr. Ah. o. rfl. skifra 
sig. II. ir. beströ, gödela med skiffer, köra 


str. intransitivt, ri. reficxivt, 88. starkt, SV. svagt, LT. transitivt verb. h. har haben, 8. bar sein till hjälpverb. 


Schieferstift 


391 


Schilfrohr 


skiffer på. -erstift, m. griffel. -erung, f. | Schiff, -e, n. 1. skepp, fartyg, båt. Zu ne 


skifrande m. m. se schiefern. -geladen, a. 
snedt lastad; F via. på tre kvart, sned. 
«heit, -igkelt, f£. snedhet; skefhet. -kopf, m. 
1. snedhalsad person. 2. F dna. vriden, rub- 
bad person. -mäulig, a. 1. snedmynt. 8. gri- 
maserande. -stehen, n. lutning. 

Schielllauge, n. skelande öga. -äugig, a. skel- 
ögd. -brille, f. glasögon för skelögda. -en, 
sv. itr. h. 1. skela; snegla. 2. via. vara skef, 
halta. 3. se schillern. -er, -, m., -erin, -nen, 
J. skelande person. 

Schlemann, -er }, m. matros som har uppsigt 
öfver tacklaget. 

Schienlibein, n. ekenben. -s, -n, f. 1. skena; 
list, ribba, spjäle, epräte. 2. skenben. -en, 
sv. tr. förse, beslä med skenor, ringa bjul. 
-onbahn, f. järnväg, spårväg. -enstrang, m. 
järnvägsspär. -enweg, m. = Schienenbahn. . 

schier, I. a. 1. ren, glänsande. 2. slät, jämn. 
3. prydlig, skön. 4. ren, oblandad. II. adv. 
nästan, så när. III. -[e]s, 0, m. linong. -ling, 
-e, m. sprängört. -tüch, n. linong. 

Schiefslibahn, £. skjutbana. -bär, a. möjlig ati 
skjuta, inom skotthåll. -baumwolie, /. bom- 
ullskrut. -bedarf, m. ammunition. -bolzen, m. 
pil tin armborst. -en, st. I. tr. o. itr. h. 1. skju- 
ta. Daneben a. vorbei m skjuta bom; via. 
fehl geschossen! misstag! mit dem Geld zu 
kurz m ej räcka med pengarne. 2. se Bock 
8 o. Burzelbaum. 8. Das Brot in den, aus 
dem Ofen a sätta in brödet i, taga ut brö- 
det ur ugnen. 4. sju. Den Ballast a) ins Schiff 
a barlasta fartyget, b) aus dem Schiff m 
lossa barlasten. 5. Geld m räkna, utbetala 
pengar. 6. stua. snatta, snyta, knipa. 7. Sa- 
men, Ähren m gå i frö, i ax. 8. Geschossen: 
a) F uppsluppen, tokig, in jn geschossen 
sein: vara pinkär i ngn, b) urblekt. 9. subst. 
inf. ofta: mälskjutning, skyttegilles årsfest. 
II. rf. Sick mit jm m duellera på pistol 
med ngn. III. itr. s. 1. störta sig, rusa; 
med fart fara, springa, simma, flyta, flyga, 
slå ned på ngt. Dem Pferd, den Begierden 
die Zügel m lassen: gifva hästen, begären 
fria tyglar, jn m lassen: släppa ngn, låta 
ngn gå, etw. m lassen: uppgifva tanken på, 
afstå från ngt. 2. skjuta upp, slå ut. In die 
Höhe av skjuta upp, in Ähren, Samen m gå 
i ax, i frö. -er, -, m. 1. stensprängare. 2. 
grissel. -erél, -en, f. skjutande, pluttrande. 
-geld, n. skottpengar. -gerechtlgkeit, /. jagt- 
rätt. -gewehr, a. skjutgevär. -haus, n. mäl- 
skjutningspaviljong, skyttehus. -hund, m. 
jagthund. -loch, n. 1. skottglugg. 2. borr- 
hål vid sprängning. -mal, n. mål via mälskjut- 
ning. "plan, -platz, m. ekjutplate, -fält. -pulver,, 
n. jagtkrut. -scharte, f. ekottglugg. -schei- 
be, f. skottafla. -stand, m. skjutständ. -Ubung, 
f. ekjutöfning. -wand, f. skottvall. -wolle = 
Schiefsbaumwolle. -zeit, f. jagttid. 


gehen: gå ombord. 2. vet. köl. 3. reservoar. 
4. skyttel. 6. m und Geschirr: ertorderliga 
redskap 1 sht für åkerbruk, äfv. Vagn och sel- 
don. -bär, a. segelbar. -barkeit, f. segelbart 
tillstånd. -bau, m. skeppsbyggnad, -bygge- 
ri. -bauer, m. skeppsbyggare. -bauholz, n. 
skeppsvirke. -baumeister, m. skeppsbygg- 
mästare. -besteuerung, /. rtyrmanskonst. 
-bruch, m. skeppsbrott. -brüchig, a. skepps- 
bruten. -en, sv. I. itr. s. fara till sjöss, sjö- 
vägen, segla. II. tr. frakta, transportera 
sjöledes. -er, -, m. 1. skeppare. 2. sjöman. 
-fahrer, m. sjöfarare, sjöman. -fahrt, /. sjöfart. 
-fahrttreibend, a. sjöfarande. -gerippe, n. för- 
timring. -sbefrachtung, f. fartygs befraktande. 
-sbeute, /. pris. -selgent[h]ümer, -seigner, m. 
skeppsägare. -sfracht, /. skeppsladdning, 
skeppslast. -sfrachtbrief, m. konnossement. 
-sfreund, m. = Schiffspartner. -shaken, m. än- 
terhake. -shauptmann, m. (sjö)kapten. -shin- 
tert[hJeil, n. akter. -skapitän, m. sjökapten. 
-smannschaft, /. manskap, besättning. -$- 
mühle, f. flytande kvarn. -smüller, m. ägare 
till, mjölnare i en flytande kvarn. -spart- 
ner, m. delägare i ett fartyg. -spfund, n. 
skeppund. -sschnabel, m. bagge, ram. -$- 
schraube, /. propeller. -sspiegel, m. akter- 
spegel. -stauwerk, n. tågvirke. -streppe, /. 
skeppstrappa. -svordert[h]eil, n. för. -swe- 
sen, n. sjüväsen. 

Schikänile, -n, /. chikan, kitslighet, trakasse- 
ri, förolämpning. -ieren, sv. tr. e. itr. h. chi- 
kanera, vara kitslig (mot), trakassera, för- 
olämpa. 

Schild, -e[r], m. o. n. 1. vanı. pl. -e, m. sköld. 
Zu m und Helm geboren: ädelboren, väl- 
boren, adlig; via. etw. im we führen: hafva 
ngt i sinnet. 2. vanı. pl. -er, n. skylt. 3. plåt, 
märke. -bürger, m. 1. med sköld väpnad 
borgare. 2. kälkborgare, abderit. -bürger- 
-t[hjöm, a. kälkborgerligt sätt, småstads- 
anda. -eréi, -en, f. målning, plansch. -erer, 
-‚ m. 1. skyltvakt. 2. målare, färgläggare, 
kolorist. 3. skildrare. -erhaus, n. skyller- 
kur. -ern, sv. I. itr. A. stå på vakt. II. tr. 1. 
måla, färglägga, kolorera. 2. skildra, be- 
skrifva. -erung, /. 1. kolorering, målning, 
plansch. 2. skildring, beskrifning. -farn, 
m. bot. ormbunke. -halter, m. 1. vapendra- 
gare, väpnare. 2 heraıa. sköldhällare. -knap- 
pe, -knecht, m. väpnare. -knorpel, m. sköld- 
brosk. -krot = Schildpatt. -kröte, f. sköld- 
padda. -laus, /. sköldlus. -ner, -, m. väp- 
nare. -patt, n. sköldpadd. -patten,a. af sköld- 
padd, sköldpadds-. -träger = Schildhalter 
1. -wache, -wacht, /f. ekyltvakt. 

Schilf, -e, m. o. n. vass; säf, tåg. -hekränzt, a. 
bekransad, omgifven af vass, af säf. -e(rn) 
se Schelfe(rn). -icht, -ig, a. vassbevuxen. 
-rohr, n. vassrör, vassträ. 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. | har omljud. F familjärt, P iägre språk. X mindre brukligt. 


Schiller 


Schilier, -, m. skimmer, glans, färgskiftning, | 


fürgspel. -n, sv. itr. h. skimra, glittra. 

Schilling, -6 men som mpyntenhet efter räkneord ”, M. 
1. skilling (efter ort o. tid varierande mynt). 8. kok 
stryk. 

Schimmlilel, -, m. 1. mögel. 8. skimmel. 3. F 
gråhårsman, gubbe. -elicht, -elig, a. möglig. 
-ein, sv. itr. h.o. s. mögla. -er, -, m. skim- 
mer, sken, glans. -orglück, n. skenbar lycka. 
-orhaft, a. skimrande. -erkäfer, m. Iysmask. 
-erlos, a. glanslös. -orn, sv. itr. h. skimra, 
skina, glittra, tindra. 

Schimpånse, -n, m. chimpans. 

Schimpf, -e, m. skymf, förolämpning. -en, sv. 
itr. h. o. tr. skymfa, smäda, okväda, träta, 
gräla. -er, -, m. skymfare, smädare. -eréi, 
-en, f. skymfande, okvädande. -ieren, sv. F 
= schimpfen. -lich, a. skymflig, neslig. -lied, 
n. nidvisa. -name[n], m. öknamn. -wort, n. 
skymford, okvädinsord. 

Schindllanger, m. ställe där as utlägges. -el, 
-n, f. 1. takspån. 2. spjäle. -oldach, n. spän- 
tak. -eldecker, m. späntäckare. -elhauer, -el- 
macher, m. spänspäntare. -ein, sv. tr. 1. täc- 
ka med takspån. 2. spjälka benbrott. -elrellsor, 
m. spänspäntare. -on, st. I. tr. o. str. Ah. 1. 
flå. 2. skafva skinnet af. 3. stubba, van- 
ställa. 4. skrapa ihop, vara snål, girig. 5. 
öfveranstränga, skinna, plåga, förtrycka. 
U. rfl. öfveranstränga sig, plåga sig, kno- 
ga. -er, -, m. 1. hudafdragare, rackare. 2. 
skinnare, plägare. 8. gnidare, girigbuk. -e- 
röi, -en, f. 1. rackaryıke. 2. rackarbostad. 
3. skinnande, trakasseri. 4. gnideri, girig- 
het. -erkarren, m. rackarkärra. -ermälsig, 
a. F ofantlig, gruflig, helvetisk. -grube, f. 
grop där as utlägges. -kracke, -mähre, /. P 
skinkmärr. 

Schinken, -, m. aim. Schinkchen, -lein, 1. skin- 
ka. F via. mit einer Wurst einen m, abwer- 
fen: gnm en liten gäfva uppnå mycket. 2. 
F nedrökt boklunta. 

Schinn, -e, m. mjäll. 

Schippe, -n, f. skofvel. 

Schirm, -e, m. 1. skydd, beskärm. 2. skärm. 
3. paraply, parasoll. -dach, n. tak till skydd 
för ngt, lider, skjul; soltält. -en, sv. tr. 
skydda, beskydda. -er, -, m. beskyddare. 
-erin, -nen, f. beskyddarinna. -fahrik, /f£. 
paraplyfabrik. -herr, m. skyddsherre, be- 
ekyddare. -herrschaft, /. skyddsherreskap, 
beskydd. -lampe, /. lampa med skärm. -stän- 
der, m. paraplyställ, -hällare. -ung, f. skyd- 


dande. -vögt, m. skyddeherre. -wand, /f£. 
skyddsvägg. 

schirrlien, sv. ir. sela på, spänna för. -meister 
= Geschirrmeister. 


Schirting,_-s, m. skirting. 

Schisma, -s, -s ei. -ta, n. skism, söndring. | 
schlabbern, sv. tr. o. itr. h. slafsa, sörpla. | 
Schlacht. -en, f. 1. slag, slagtning. 2. slagt. 


ir. 


392 


a 


N 


Schlafratze 


bank, f. slagtbänk. -bär, a. lämplig till slagt, 
slagtfet. -beil, n. slagtaryxa. -bericht,m. un- 
derrättelse om, redogörelse för ett slag. 
«berühmt, a. berömd gnm fältslag. -en, ev. 
I. tr. elagta. II. itr. h. Nach jm m, bräs på 
ngn. -enkühn, a. djärf i strid, modig. -en- 
maler, m. bataljmälare. -er, Schlächter = 
Fleischer. 

Schiächtersi, -en, /. 1. slagtaryrke. 2. slagte- 
ri 8. slagtande, blodbad. 

Schlachtllessen, n. måltid, kalas vid slagt. 
-feier, /. minnesfest till minne af ngt fältslag. 
-feld, n. slagfält. -fertig, a. slagfärdig, strids- 
färdig. fest, n. 1. = Schlachtfeier. 2. = 
Schlachtessen. -gefilde, n. slagfält. -gemälde, 
n. bataljmälning. -gesang, m. stridssäng. 
-geschrei, n. stridsrop. -getümmel, -gewühl, 
n. stridsvimmel. -haufen, m. 1. hop slagt- 
djur. 2. trupp i: ett stag. -haus, n., -hof, m. 
slagteri. -linie, /. slaglinie. -maske, f. slagt- 
mask. -messer, n. slagtarknif. -plan, m. 
stridsplan. -reihe = Schlachtlinie. -ruf, m. 
stridsrop. -schwört, n. slagsvärd. -stück, n. 
1. bataljmälning. 2. slagtdjur. -tag, m. 1. 
slagtdag. 2. dagen för ett fältslag. -vieh, 
n. slagtboskap. 


ı Schlacklie, -n, f. slagg. -en, sv. itr. h. 1. opers. 


regna ihållande så att marken blir uppblött. 2. 
bilda slagg. -enhaft, a. slaggartad. -erig, a. 
regnig, våt. -ern, sv. itr. h. 1. hänga slapp, 
fladdra sakta. 2. = schlacken 1. -erregen, m. 
ihållande regn. -erwetter, n. ihållande regn- 
väder. -icht, -ig, a. 1. = schlackerig. 2. 
slaggig. 

Schlaf, -[e]s, 0, m. aim. T, 1. sömn, lur. In den 
a sinken: falla i sömn, somna. 2. se Schlä- 
fe. -apfel, m. 1. alruna. 2. = roy. -beere, f. 
dvalbär. -bett, n. säng. -bringend, a. sömn- 
gifvande. 

Schläfe, -n, /. tinning. 

schlaflien, st. str. h. sofva. m gehen: gå till 
sängs, eine wohlm.de Nacht wünschen: önska 
god natt. -engehen, n. att gå till sängs. 
Beim m när man går till sängs. -en[s]zeit, 
J. softid; liggdags. 

Schläfer, -, m. sofvande, -Ig(keit) se Schläfrig- 
(keit). -in, -nen, f. sofvande. -n, sv. tr. söf- 
vå. Vanl. opers. €8 schläfert mich: jag känner 
mig sömnig. 

schlaff, a. slapp, slak, lös. -helt, /. slapphet. 

Schläfilgefährte, m., -gefährtin, f. singkamrat. 
-geld, n. betalning för natthärbärge. -ge- 
mach, rn. sofgemak. -genols, -gesell, -kame- 
rad, m. sof-, sängkamrat. -kammer, f. säng- 
kammare. -krank, a. sömnsjuk. -krankhoit, 
f. sömnsjuka. -lied, n. vaggvisa. -los, a. 
sömnlös. -losigkelt, f. sömnlöshet. -lust, f. 
sömnbegär. -mittel, ». sömnmedel. -mütze, 
f. nattmössa. -mützig, a. F sömnig, däsig, 
slö, trög. -pelz, m. pälsfodrad nattrock. 
-ratz, m., -ratze, /. F sjusofvare, sömntuta. 


intransitivt, fl. reflexivt, 86. ctarkt, 80. svagt, LT. transitivt vorb. h. har haben, 8 har sein till hjälpverb. 


schläfrig 


393 


Sehlangenträger 





schläfrig, a. sömnig. -keit, /. sömnighet. 

Schläflirock, m. nattrock. -saal, m. sofrum. 
-sossel, mi. sofstol, hvilstol. -stätte, -stelle, 
f. hvilostad, läger. -stube, /. sängkammare. 
-stuhl, m. = Schlafsessel. -sucht, f. sömn- 
sjuka. -süchtig, a. sömnsjuk. -trank, -trunk, 
m. sömndryck. -trunken, a. sömndrucken, 
yrvaken. -trunkenheit, /. sömndrucket till- 
stånd. -wachend, a. somnambnlisk. -wagon, 
m. sofvagn. -wirkond, a. sömngifvande. -zelt, 
J. softid. -zimmer, n. sofrum. 

Schlag, -e }, m. 1. slag, rapp, hugg, stöt; 
äskslag. Ein m aus blauer Luft: en blixt 
från klar himmel, kalter m äskslag som ej 
tänder, elektrischer m elektrisk stöt, = 
zehn Uhr: på slaget tio, auf einen w med 
ens. 2. slag, drill, sång. 3. slag, art, sort, 
ras. Dieser m von Weibern: denna sorts 
kvinnor, kvinnor af den sorten, die Heirat 
ist nach meinem we: giftermålet är i min 
smak. 4. slagbom, fotsteg som siäs upp, klaff, 
lucka; dörr, dörrflygel. 5. med. slag, apo- 
plexi. 6. skog. hygge. 7. äbr. gärde, åker- 
skifte, vall. 8. sjö. a) slag, b) m des Ruders: 
ärtag. -ader, /. pulsäder. -bär, a. lämplig 
till hygge, tillräckligt MOgen (om skog). -brücke, 
f. fällbro, fällbrygga. 

Schlägel sc Schlegel. 

schlagllen, st. I. ir., itr. h. o. 8. 1. slå. Drein wm 
hugga in, gå löst, klein m slå sönder i bi- 
tar, zu Tod e. tot m, slå ihjäl, darauf lie/fse 
tch mick tot det kan jag våga hufvudet 
på, Geld tot m göra af med pengar, die 
Zeit tot m fördrifva tiden, Falten w falla i 
veck, bilda veck, vecka eig, eine geschla- 
gene Stunde: en hel timme. — Med prep.: die 
Welle schlägt ans Ufer: vägen slär mot 
stranden, ein Ton schlägt ans Ohr: en ton, 
ett ljud träffar örat, ans Kreuz m kors- 


fästa; mit dem Kopf auf den Stein wm slå | 


hufvudet mot stenen, Steuern auf etw. a 
lägga skatt på ngt, etw. auf die Zeit 
uppskjuta ngt; es schlägt Feuer aus dem 
Boden: det slår upp eld ur marken, sich 
(dat.) etw. aus dem Kopf slå ngt ur tan- 
karne, aus einander m veckla, slå upp, isär, 
aus der Art a, vanslägtas; die Tinte schlägt 
durchs Papier: bläcket slär igenom; der 
Preis der Ware a. die Ware schlägt in die 
Höhe: varan stiger i pris, in Falten m läg- 
ga i veck, in Fesseln m fjättra, in den Wind 
a ej bry sig om, strunta i; sie schlägt nach 
ihrer Mutter: hon brås på sin mor; über 
die Stränge a hoppa öfver skacklorna, al- 
des über einen Leisten m skära allt öfver en 
kam; einen Mantel um den Leib a svepa in 
sig i en kappa; der kalte Brand ist zu der 
Wunde geschlagen: det har slagit sig kall- 
brand i såret. 2. kämpa, strida, slåss. 8. 
slå ihjäl, döda. 4. hugga, hugga i, fälla. 5. 
träffa, nå. 6. explodera, t. ex. wde Wetter: 


exploderande grufgas. II. rf. 1. Sich rechts, 
seitvärts m taga af, vika af åt höger, åt si- 
dan, sich auf die Seite der Verschwornen 
av gå öfver, sälla sig till de sammansvurna, 
sich ins Mittel a träda emellan, söka med- 
la, sich zu jm av sälla sig till ngn. 2. slå 
sig fram, taga sig fram. 3. slåss, kämpa, 
strida, duellera. 

Schläger, -, m. 1. en som slår. 2. häst som 
slår bakut. 3. fågel som slår, sjunger, dril- 
lar bra. 4, slagskämpe. 8. (fäkt)sabel. -6i, 
en, f. slagsmål. 

Schlaglletöt, -s, m. slagskämpe, mördare. -fals, 
n. fat, tunna till inpackning, fastage. -fe- 
der, /. 1. vingpenna. 2. slagfjäder. -fertig, 
a. slagfärdig. -fertigkeit, f. slagfärdighet. 
-flufs, m. slag, slaganfall. -gewicht, n. slag- 
lod. -gold, n. bladguld. -holz, n. 1. till hyg- 
ge bestämd skog. 2. tra att slå med ss. sälträ, 
skäktträ m. m. -lawine, f. elaglavin, bildas via 
töräder af kram snö. -leiste, f. slaglist. -licht, 
n. stark, skarpt begränsad dager. -lot[h], 
n. slaglod. -pulver, n. 1. mea. slagpulver. 2. 
knallpulver. -sahne, /. vispad grädde. -schat- 
ten, m. slagskugga. -seite, /. hammarban. 
«stock, m. sälträ. -wald, m. till trakthygge 
indelad skog. -werk, rn. 1. pälkran. 2. slag- 
verk. -wunde, f. kontusion. 

Schlamm, -[e]s, 0, m. slam, dy, gyttja. 

Schlämmarbeit, /. slamning. 

sohlammiien, schlämmen, sv. I. tr. 1. muddra, 
rensa från slam. 2. slamma, vaska. II. itr. 
1. s. rinna, vältra sig fram afsättande slam. 
2. h. se schlemmen. -ig, a. slammig, dyig, 
gyttjig. 

Schlämmkreide, /. slammad krita. 

Schiamp, -e 1, m. släp. -ämpen, sv. itr. h. F 
kalasa. -8, -n, f. 1. slampa, slamsa, 2. = folyj. 

Schlämpe se Schlempe. 

schlamplien, sv. itr. h. 1. sörpla, slafsa. 2. hän- 
ga lös, röra sig, gå ostadigt. -er, -, m. 
osnygg, snuskig person. -erél, -en, f. oord- 
ning, osnygghet. -Ig, a. 1. mes Essen: röra, 
smörja, slask, skval. 2. regnig, våt. 3. slam- 
pig, slamsig, slarfvig. 

Schlange, -n, f£. aim. t, orm; via. ringel, sling- 
ring, krökning, bugt. 

Schlängelllöi, -en, f. slingrande, slingring. -icht, 
ig, a. som slingrar sig, går i krökningar. 
-n, atv. schiangen, sv. I. tr. vrida spiralfor- 
migt, leda i slingringar. Geschlängelter 
Weg: väg som går i krökningar. II. itr. h. 
o. rl. slingra sig, gå i bugter. 

Schlangenlianbeter, m. ormdyrkare. -busen, m. 
falsk barm. -gewinde, n. ormeslinga. -ge- 
zisch, n. ormbväsning. -gezlicht, n. ormyn- 
gel. -haft, a. ormaktig, ormlik. -herz, n. 
falskt hjärta. -krümmung, -linie, f. ormelinga. 
-mann, m.1.ormtämjare, ormtjusare. 2. astron. 
ormkarl. -rohr, n., -röhre, /. spiralformigt 
rör. -stäb, m. merkuriestaf. -träger, m. astron. 


Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. 1 bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Schlangenweg 








ormkarl. -weg, m. väg som kröker sig, gär 
i bugter. -windung, /. ormslingring, orm- 
slinga. 

schlangicht, schlänglicht se schlängelicht. 

schlank, a. 1. smärt, smal. 2. se schlankweg. 
-heit, /. smärthet, smärt figur, smalhet, res- 
lighet. -wög, adv. utan vidare, helt simpelt. 

schlapp, I. itj. härmande A) siafsande, b) hasande, c) 
smäckande, klatschande, ugf. slafs, klapp, smäck. 
II. se schlaf. III. = Klapp. -e, -n, f. 1. ne- 
derlag, förlust, skada, afbräck, kränkning. 
2. toffel, träsko, hasa. 3. mösea, mjuk hatt. 
-an, sv. tr. o. itr. h. 1. slafsa, sörpla (i sig). 
2. hasa, gå i hasor. -hut, m. mjuk hatt. -8, 
-e, m. flabb. 

Schlaräffe, -n, m. invänare i slaraffenland, 
latmask, lätting. -n, sv. itr. A. lefva ett 
lättjefullt lif, vara en lätting. -nland, n. 
slaraffenland. -nleben, n. lättjefullt lif. 

schiarfen, sv. itr. s. hasa, dra benen efter sig. 

schlau, a. slug. -bo, -n, f. skal. -berger, 
-, m. F slughufvud. -ch, -e }, m. 1. tät 
säck, lädersäck, lägel; F via. istermage. 2. 
slang. -chen, sv. tr. leda gnm slang. -chhaft, 
-chig, a. slangartad. -deröl, -en, f. slarf, 
slams. -derhaft, -derig, -dorisch, a. slarfvig, 
elamsig, slampig. -dern, sv. itr. h. 1. fara 
hit och dit, ha för stort spelrum. 2. ligga 
omkring i oordning, huller om buller. 3, 
slarfva, slamsa, slampa. 4. Mit einer Ware 
a slumpa bort en vara. -erwelse, adv. slugt, 
slugt nog. -heit, -Igkeit, /. slughet, list. 
-kopf, m. slughufvud. -köpfig, -sinnig, a. slug. 
schlecht, a. 1. dålig, ond, aar. arr. illa. Jn av 
machen: tala illa om, förtala ngn, mir ist 
av jag mår illa, ver werden: försämras. 2. 

. Sörklär. a) enkel, rättfram, ännu vanl. £ förbindel- 
sen: w und recht: rätt och slätt, b) enkel, 
tarflig, simpel, c) nicht m ej litet, ganska 
(mycket). -erdings (atv.--2), adv. fullstän- 
digt, helt och hållet, absolut. -gelaunt, a. 
vid dåligt lynne. -heit, -Igkeit, /. dålighet, 
gemenhet. -hin, -wég, adv. helt enkelt, helt 
simpelt, rätt och slätt, utan vidare. 

schieck- = leck-. 

Schlegel, -, m. 1. käpp att slå med, slagträ, säl- 
trä, trumpinne; klubba. 2. (djur)bog. -n, 
sv. itr. h. misstaga sig, göra en grof bock. 

Schleh, -e, m., -8, -n, f. 1. slän(bärsbuske). 2. 
slänbär. -[en]baum, -[en]busch, -[en]dorn, 
-[en]strauch, m. = Schleh 1. 

Schlei, -e, m. se Schleie. 

Schleichlie se Blindschleiche. -en, st. itr. 8. o. 
rfl. smyga (sig), gå sakta, krypa. -er, -, m. 
en som smyger sig fram, gär smygvägar. 
-erei, -en, f. smygande, emygväg. -erin, 
nen, f. se Schleicher. -tieber, n. smygande 
feber. -handel, m. smyghandel. -händler, m. 
smyghandlare. -troppe, /. smyg-, löntrap- 
pa. -wa[a]re, /. kontraband. -weg, m. smyg- 
väg. 


304 — 





Schleuderei 


Schiele, -n, /. sutare (Cyprinus tinca). 

Schleier, -, m. slöja, flor. -eule, /. tornuggla. 
-tlor, m. flor till slöjor, flortyll. -haft, a. 1. 
lik en slöja. 2. beslöjad, hemlighetsfull. 
-Iohen, n. län som går i arf äfven på kvin- 
nolinien. -los, a. obeslöjad. -n, sv. tr. be- 
slöja, insvepa. 

Schleiflianstalt, /. slipverk. -bahn, /. kana, is- 
bana. -e, -R, f. 1. kana, isbana. 2. drög. 8. 
snara, ögla, rosett. 4. korsband. -en, I. st. 
tr. slipa; glätta, polera. II. st. o. sv. itr. h. 
o. 8 kana, skrilla, hasa. III. sv. tr. 1. an. 
itr. h. o. rfl. släpa (eig). 2. nedrifva, rasera. 
8. binda, t. ex. Laute, Töne. 4: knyta rosetter. 
«er, -, m. 1. slipare. 2. en art galopp (dans). 3. 
bunden not. -erél, -en, f. 1. slipande, sltp- 
ning. 2. sliperi. -handel, m. smyghandel. 
-mühle, /. slipsten som ärifves gom ett maskineri, 
slipverk. -sel, -s, 0, n. slipgorr. -stein, m. 
slipsten. -trog, m. slipho. 

Schloih(e) se Schlei(e). 

Schleim, -e, m. slem; gelé. -en, sv. I. itr. h. 1. 
blifva geleartad. 2. alstra slem. II. tr. rena 
från slem; skumma. -fluls, m. katarr. -haft, 
-icht, -Ig, a. slemaktig, geléartad, slemmig. 
-t[h]ier, n. blötdjur. 

Schieifslie, -n, /. 1. pärtsticka. 2. a) fjäder- 
skaft utan fan, b) dun. 3. linneskaf. -en, st. 
tr., itr. 8. o. rfl. 1. afnöta(s), slita(s). 2. klyf- 
va(s), afsöndra(e), afskala(s), i nt Federn av 
sprita fjäder. -erin, -nen, f. hushållerska. 

Schlemm, -s ei. -e, M. kort. slam. -en, sv. I. itr. 
h. frässa, lefva i sus och dus. II. se schläm- 
men. -er, -, m. frässare, jfr föreg. -Oröl, -en, 
f. frässeri, lif i sus och dus. 

Schlempe, -n, f. röra, välling, skulor, 1 sht 
drank. 

Schlendlierer, -, m. släntrare, dagdrifvare. -er- 
gang, m. vårdslös, långsam gång, släntran- 
de. -erjän, F = Schlendrian. -orn, sv. tir. hk. 
o. s. släntra, gå och drifva, flanera. -riän, 
-e, m. släntrian. -riänen, sv. itr. h. följa 
släntrianen. 

Schienkerlibein, n. F en som går och slänger 
med benen. -beinig, a. som slänger med be- 
nen. -n, sv. tr. o. itr. Ah. slänga, dänga, 
dingla. 

Schlepp, -e, m. se Schleppe. -dampfer, m., -dampf- 
schiff, n. bogserängare, bogserare. -6, -n, f- 
släp. -en, sv. I. tr. 1. släpa, släpa med sig, 
efter sig; framsläpa. 2. slita, utslita xısaer 
utan att göra ngt till deras underhåll. 3. taga i släp- 
tåg, bogsera. II. rf. 1. släpa sig, släpa sig 
fram. 2. Sich mit etw. » dragas med ngt. 
III. itr. h. släpa. -or, -, m. en som släpar. 
-erél, -en, f. släp, trälande. -kleid, n. kläd- 
ning med släp. -rock, m. kjol med släp. 
-säbel, m. släpsabel. -schiffahrt, /. bogse- 
ring. -tau, n. bogseringslina, släptäg. 

Schleuder, -n, f. slunga. -arbolt, f. slarfvigt, 
på hafs gjordt arbete. -6i se Schlauderei. 








ir. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. h. har haben, 8. bar sein till hbjälpverb. 


Schleuderer — 3% 


— schlotterig 


-6r, -, m. slungare. -haft, -ig se schlauder-. | Schliff, -e, m. 1. se Schlief. 2. slipning, glät- 


-n, sv. I. tr. slunga. II. se schlaudern. -preis, 
m. underpris, röfvarpris. 

schleunig, a. skyndsam, hastig, fort. -keit, f. 
ekyndsambet, hastighet, brådska. 

 Schleu[f]se, -n, /. sluss. 

schleuls(t), sorälar. = schlie/s(t). 

Schlich, -e, m. 1. smygväg, kryphål. 2. knep. 
3. se Schlick. 

schlicht, a. 1. enkel, okonstlad, rättfram. 2. 
slät, ı. ex. wes Haar. -®, -n, f. 1. = Schlicht- 
heit. 2. klister, lim att klistra varpen med I en 
vär. -on, sv. I. ir. 1. ordna, bringa i ordning, 
utreda, bilägga. 2. släta, jämna, slätfila, 
släthyfla. II. rA. ordnas, reda upp sig, bli 
klar. -er, -, m., -erin, -nen, f. en som ord- 
nar, jämnar, bilägger. -haarlg, a. släthårig. 
-heit, /. 1. enkelhet, rättframhet, enfald. 2. 
ordning, släthet, jämnhet. -hin = schlecht- 
hin. -ung, f. ordnande m. m. se schlichten. 
-wög = schlechtweg. . 

Schlick, -[e]s, 0, m. slam, gyttja, dy. -en, sv. 
tr., itr. h. o. rl. uppslamma(s). -srig, a. dyig, 
gyttjig. 

Schlief, -e, m. degigt ställe, stälrand : bröa. 
-en, st. itr. s. krypa, glida. -ig, a. degig, 
med stälrand i (om bröd). 

schlielslibär, a. som kan stängas, låsas. -8, -n, 
J. lås, regel, knäppe, spänne. -en, st. I. tr. 
1. sluta, t. ex. die Augen. Die Wunde m läka 
såret, an die Brust a sluta till sitt bröst. 
2. stänga för, stänga igen, stänga, låsa. 
Den Gefangnen an die Wand m, fastläsa 
fängen vid väggen, den Hund an die Kette 
av binda hunden, in sick m innesluta, inne- 
fatta, aus dem Hause m utestänga, geschlos- 
sene Zeit: förbjuden tid. 3. hopameta, för- 
segla, hopknäppa, hopfästa, sluta, foga. Das 
Band enger a draga, knyta åt bandet bär- 
dare, ein in sick geschlossenes Ganzes: ett 
i sig afslutadt helt, geschlossene Gesell- 
schaft: slutet sällskap. 4. sluta, afsluta. 5. 
sluta, uppgöra, ingå. 6. sluta, etw. aus etw.: 
till ngt af ngt. IL rf. 1. sluta sig, gå igen. 
Die Wunde schliefst sich: såret läkes, sich 
an einander (ack.) w sluta sig till hvaran- 
dra. 2. lida mot, närma sig slutet, afslutas, 
sluta. 3. komma till ständ, blifva af. III. 
ir. h. 1. sluta till, passa, sitta åt. Der 
Reiter schlie/st eı. reitet geschlossen: rytta- 
ren trycker benen intill hästens sidor. 2. 
sluta, upphöra. 3. Von ei. aus etw. auf etw. 
(ack.) w sluta af ngt till ngt, etw. schlie/st 
fär jn: ngt talar för ngn. ad um. bevi- 
sande. -er, -, m. 1. portvakt, dörrvakt, 
vaktmästare, fångvaktare. 2. med. ringmu- 
skel. -erin, -nen, f. dörr-, fängvakterska; 
hushållerska. -kette, f. kedja hvars ändar 
äro gnm lås förenade. -lich, a. slutlig, af- 
slutande. -muskel, m. smndragande muskel, 
ringmuskel. -ung, /.slutande m.m.seschlie/sen. 


tande, polering. 3. släthet, glatthet, poli- 
tyr, ar. bild. yttre polityr. 


schlimm, a. dälig, ond, ledsam, sorglig, svär. 


Es steht m det står illa till, einen wen Arm 

haben: hafva ondt i en arm, mir ist w jag 

mär illa, det kväljer mig, davor kann einem . 
m werden: det är, så att man kan må illa 

af det, w hinter etw. her et. nach etw. sein: 

vara galen i, efter ngt. 


Schlinglle, -n, f. 1. klänge, ranka. 82. ögla, 


maska. 3. bindel. 4. snara. Bia. den Kopf 
ei. sich aus der m ziehen: dra sig ur för- 
lägenheten. -el, -, m. slyngel. -elel, -en, 
f. slyngelaktighet. -elhaft, a. slyngelaktig. 
on, st. ir. 1. ar. itr. h. äta glupskt, sluka, 
svälja ned. 2. am. rfl. vrida (sig), slingra 
(sig), vinda (sig), linda (sig), knyta. Das 
Band schlingt sich zur Schleife: bandet 
bildar en rosett. -er, -, m. en som a) slukar, 
b) vrider, lindar ngt. -ern, sv. tr. o. tir. h. 1. 
se schlenkern. 2. sjö. slingra, rulla. -gewächs, 
-kraut, n., -pflanze, /. slingerväxt. 


Schlipf, -e, m. ras, skred. 
Schlippe = Brandgasse. -r, -s, 0, m., -rmilch, 


J. skummad sur mjölk. 


Schlips, -e, m. halsduk. 
Schlittlien, -, m. 1. släde, kälke. 2. drög. -en- 


bahn, f. 1. väg för slädar, körväg i snön. 
2. före. -onfahrt, /. elädfart, slädfärd. -en- 
geläut, n. bjällerklang. -erbahn, f. kana, is- 
bana. -eror, -, m. en som slår kana. -ern, 
sv. itr. h. oe s. slå kana, skrilla. -schuh, 
m. skridsko. -schuhläufer(In), m. (‚f.) ekrid- 
skoäkare. -schuhlaufen, n. skridskoåkning. 


Schlitz, -e, m. inskärning, snitt, skära, sprin- 


ga, sprund. -Auge, n. smalt öga som hos mon- 
golerna. -Augig, a. smalögd. -en, sv. tr. göra 
ett snitt, en skåra, ett sprund i, skära upp, 
klippa upp, rispa upp. -fenster, ». smalt 
fönster. -ig, a. försedd med sprund, upp- 
skuren, uppristad. -messer, n. knif att skä- 
ra, sprätta upp ngt med. -streif, m. kil: 
kiäder. 


schlohweils, a. snöhvit. 
Schlofs, -er }, rn. 1. slott. 2. lås; knäppe, 


spänne. 8. bäcken(ben). -bein, n. höftben. 
-0 (str. Schlosse), -n, /. hagelkorn. -on, sv. 
itr. h. hagla. -enkorn, n., -enstein, m. hagel- 
korn. -ensturm, m. hagelby. 


Schlosser, Schlösser, -, m. lässmed, klensmed. 


-öi, -en, f. lässmeds-, klensmedsyrke, -verk- 
stad. 


Schlofslihauptmann, m. slottshöfvidsman, -fog- 


de. -hof, m. borggärd. -verwalter, -vögt, m. 
slottsfogde. 


Schlot[t], -e [}], m. skorsten. -feger, -kohrer, 


m. skorstensfäjare, sotare. 


Schlotterlibein, n. darrande, osäkert ben. -ho- 


se, f. vida byxor. -ig, a. darrande, osäker, 
vacklande; vid, löst hängande, slapp, sladd- 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. 1 har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt- 


Schlotterigkeit 


396 


— 


Schmarotzer 





rig, slarfvig. -Igkeit, /. slapphet, slarf m. m. 
se föreg. kopf, m. (person med) darrande, 
nickande hufvud. -n, sv. ttr. h. o. vid ortför- 
ändring 8. darra, känga löst, slappt, fara hit 
och dit, vackla, stappla. 

Schlucht, -en, /. dal, klyfta, afgrund, svalg. 

schluchzlion, sv. str. h. o. tr. 1. snyfta, gråta 
bittert. 2. X hicka. 3. X ljuda stötvis. -er, -, m. 
1. en snyftande. 2. snyftning. 3. = Schluk- 
ken II, -eröl, -en, f. snyftande, anyftning. 

Schluck, -e [}] «. -, m. klunk, drag. -auf, m. 
hicka. -en, I. sv. tr. o. itr. h. 1. svälja ned, 
svälja, sluka. Bild. an einem Schmerz a käm- 
pa mot smärtan. 2.% = schluchzen. I. un. 
-ör, -s, 0, m. hicka. -er, -, m. stackare. -wel- 
se, adv. klunkvis, i klunkar. 

Schiuder- se Schlauder-. Schluft se Schlucht. 

Schlummer, -, m. 1. slummer, sömn. 2. X 
sömndryck. -betäubt, a. öfverväldigad af 
sömn. -er, -, m. 1. slumrare. 2. = Schlum- 
merkopf. -kissen, n. hufvudkudde. -kopf, m. 
F sömnig, däsig person, nattmössa. -lied, 
n. vaggsäng. -los, a. sömnlös. -n, sv. I. itr. h. 
slumra. II. opers. Es schlummert mich: jag 
känner mig sömnig. -trunken, a. sömndruc- 
ken. 

Schlump, -e, m. slump. ws: gnm en slump. 
-[e], -en, f. F slampa, slamsa. -en, sv. I. itr. 
hk. o. 8. 1. lyckas gnm en slump, slumpa sig. 
2. = schlottern. II. tr. slarfva med ngt. -ern, 
sv. itr. h. o. 8. släpa, släpa sig, släntra. -Icht, 
«ig, a. slarfvig, slamsig. 

Schlund, -e t, m. svalg; gap, djup klyfta, af- 
grund. -hräuno, f. strupinflammation. -kopf, 
m. struphufvud. 

Schlupe se Schaluppe. 

Schlupf, -e }, m. se Schlupfloch. 

schiüpfllen, sv. itr. s. smyga sig, glida, slinka. 
-[e]rig, a. hal, slipprig; obehaglig, kinkig; 
tvetydig, ekivok. Eine we Zunge haben ätv. 
vara spräksam, prata mycket. -[e]rigkeit, 
/. slipprighet m. m. se föreg. 

Schlupfliloch, n., -winkel, m. smyghäl, kryphål, 
kryp-in. 

schlürfen, sv. I. tr. o. itr. A. dricka med väl- 
behag, läppja på, sörpla i sig. II. ir. h. o. 
8. = latschen. 

Schluis, -e +, m. 1. tillslutning. Das Fenster 
hat keinen rechten m fönstret sluter ej till 
väl. 2. stängning, afslutande, slut. 3. af- 
slutning, slut, ände. Zum w till sist, zum 
Av bringen: afsluta. 4. slutsats, slutledning. 
&. beslut. -antrag, m. jur. slutpästäende. -ärt, 
f. slutsätt. -hemerkung, f. afslutande an- 
märkning; slutord. 

Schlüssel, -, m. nyckel; klav. -bärt, m. nyckel- 
ax. -bein, n. nyckelben. -blume, /. gullvifva. 
-bund, rn. nyckelknippa. -rohr, n., -röhre, f. 
nyckelpipa. 

Schlufsiitolge[rung], /. slutsats, slutledning. 
-gerecht, a. logisk. 


schlüssig, a. besluten. u sein: vara besluten, 
hafva beslutat, = werden: besluta, öfver- 
enskomma. 

Schlufslikette, /. slutledning. -punkt, m. slut- 
punkt, sista punkt. -rechnung, f. sluträk- 
ning, slutlig uppgörelee. -recht, a. logisk. 
-rede, £. 1. afslutningstal. 2. slutet, sista 
delen af ett tal. 3. slutledning. -reihe, /. 1. 
slutledning. 2. sista raden, ledet, serien. 
-richtig, a. logisk. -satz, m. 1. slutsats. 2. 
sista satsen. -sitzung, /. sista samman- 
trädet. -stein, m. slutsten. -widrig, a. olo- 
gisk, inkonsekvent. -widrigkeit, f. brist på 
logik, på följdriktighet, inkonsekvens. 

Schmäch, 0, /. smälek, skam, skymf. -bedeckt, 
-beladen, a. skamhöljd, nedtryckt af skam. 

schmächteln, sv. itr. h. smäkta litet, spela den 
smäktande. 

schmachten, sv. itr. h. smäkta, fürsmäkte. 

schmächtig, a. 1. smäktande. 2. smal, spens- 
lig, skranglig‘ -keit, /. spenslighet, skrang- 
lighet. 

Schmachtlllappen, m. F 1. hungrande fattiglapp. 
2. smäktande, älskogssjuk person. -riemen, 
m. svältrem. 

schmächvoll, a. skamlig, neslig. 

Schmack, I. se Geschmack. U. -en, f. utv. -@, 
-n, f. sö. smack. -haft, a. smaklig, välsma- 
kande. -haftigkeit, /. smaklighet, god smak. 

schmaddern, sv. tr. o. itr. h. smutsa, smörja 
ned. | 

schmähllen, sv. tr. o. itr. As smäda, skymfa, 
nedsätta, okväda, [auf e. gegen eı. über] 
jn: ngn. -er, -, m., -erin, -nen, /. smädare, 
fiende; okvädande person. -lich, a. 1. skam- 
lig, skändlig. 2. aav. F mycket, dugtigt. 
-lied, n. nidvisa. -rede, /. smädetal. -schritt, 
J. smädeskrift. -sucht, /f. smädelystnad. 
süchtig, a. smädelysten. -ung, f. 1. smä- 
dande. 2. smädelse. -wort, n. smädeord, 
skymford. 

schmal, -er [}], a. 1. smal, trång. 2. knapp, 
karg, mager. -bäckig, a. med magra, in- 
sjunkna kinder. -bier, n. dricka. -blätterig, 
a. smalbladig. 

Schmäle = Schmalheit. -n, sv. itr. hk. e. tr. 
[Auf] in er. mit jm m gräla, träta på, klan- 
dra ngn. -rn, sv. I. tr. 1. göra smalare. 2. 
förklena, förminska, inskränka. II. rl. smal- 
na, afsmalna. -rung, f. 

Schmälllhans, m. smalhans, fattigdom, nöd. 
«heit, /. 1. smalhet. 2. knapphet, karghet. 
-spurig, a. smalspårig. 

Schmalte, 0, /. Bemalt. 

Schmälvieh, n. smäboskap. 

Schmalz, -es, 0, n. flott, fett. Bna. im w sitzen: 
må godt, ha goda dagar. -brot, n. bröd med 
flott på. -en, schmälzen, sv. tr. smörja mea 
flott; ingnida med fett. -ig, a. flottig. 

Schmand, Schmant, -e, m. 1. grädde. 2. smörja. 

schmarötzilen, sv. itr. h. snylta. -er,-,m. snylt- 





itr. intransitivt, TÅ. reflexivt, Sl. starkt, 80. svagt, Ör. transitivt verb. Å. har Aaden, 8. har sein till hjälpverb. 


Schmarotzerei 


gäst, -djur, -växt, parasit. -erél, -en, f. 
snyltande. -erhaft, -erisch, a. snyltande, pa- 

, rasitiek. -erpflanze, /. snyltväxt. -ert[h]ier, 
n. snyltdjur. 

Schmarrlie, -r, /. långt ärr eı. sår, skräma i 
sht af huggvapen i ansigtet. "ON, I. sv. tr. ge ngn 
en skråma, jfr föreg. II. -, m. ett slags mjöl- 
rätt. -ig, a. ärrig, skråmig. 

Schmatz, -e [}], m. aim. t, F smällande kyss. 
-en, sv. str. hk. o. tr. smacka, äta och smac- 
ka; kyssa så det smäller. 

Schmätzer, -, m. zool. buskskvätta. 

Schmauch, -e [+], m. 1. tjock rök, kvalm. 2. 
F bolmande drag ur pipan. -@n, sv. ter. h. o. 
tr. 1. ryka. 2. F röka, bolma. 3. ar. schmäu- 
chen, röka, röka ut, röka ihjäl. -er, -, m. F 
rökare. -gesellschaft, /. F rökklubb. -Ig, a. 
F nedrökt. 

Schmaus, -e t, m. kalas; festmåltid. -hruder, 
m. goddagspilt. -en, sv. itr. h. o. tr. kalasa. 
or, -, m. kalasande person; goddagspilt. 
-erei, -en, f. kalasande, kalas. -erisch, a. 
kalaslik, kalasande, kalas-. 

schmecklibär, a. som kan smakas, ger smak. 
-en, sv. I. tr. smaka. Bila. jn nicht m können: 
2 kunna tåla ngn. II. itr. hå. smaka. Nach 

I av smaka olja. -er, -, m. 1. en som sma- 
kar på ngt. 2. finsmakare, Jäckergom. 

Schmeer se Schmer. 

Schmeichelllblick, m. smekande, öm blick. -él, 
«en, f. 1. smicker. 2. smekande, smekning. 
-haft, a. 1. smickrande, berömmande. 2. 
smeksam, smekande. -ig, -isch = smeichle- 
risch. -katze, /. smeksam katt; F via. amek- 
sam person. -N, sv. itr. h. o. tr. 1. smickra, 
jm e. % jn: ngn. Der Maler hat ihm (den 
porträtterade) geschmeichelt, men: das Bild (por- 
trättet) ist geschmeichelt. Personl. pass. vanl. i 
fordind.: ich bin (el. fühle ev. finde mich) ge- 
schmeichelt von e. durch eı. über etw., men: 
ich schmeichle mir (X mich) mit etw., dock 
äfv. ich schmeichle mich einer (gen.) Sache. 
2. smeka. -name, m. smeknamn. -redo, f. 
smickrande tal, smicker. -wort, n. 1. smick- 
rande ord. 2. smekord. 

Schmelchler, -,m. smickrare. -In, -nen, /.smick- 
rerska. -Isch, a. smickrande, inställsam., 

schmeidig, a. smidig, mjuk. -koit, /. smidighet. 

Schmeils, -es, 0, m. exkrementer; flugsmuts. 
-6 = Schmei/sfliege. -en, st. tr. F 1. kasta, 
kasta, slänga. 2. slå, slå till. -fliege, /. spy- 
fluga. 

Schmelz, -e, m. 1. emalj. 2. sträpärla. 3. glans, 
friskhet, färg, färgton. -arbeit, /. 1. smält- 
ning. 2. emalj(arbete). -bär, a. smältbar. 
-barkeit, /. smältbarhet. -blau, n. smalt. 
-butter, /. smält smör. -0, -n, /. 1. smältan- 
de, smältning, smältningsprocess. 2. smäl- 
ta. 3. smälthytta. 4. glassats. -en, I. st. itr. 
s. smälta. II sv. o. st. tr. 1. smälta. 2. för- 
drifva fürger. 3. emaljera. -er, -, m. smältare. 


3897 — 


schmieren 


-erdi, -en, f. 1. smältning. 2. smälthytta. 
-gemäldo, n. emalj(mälning). -glas, n. emalj. 
-hitze, /. smälthetta, -hütte, /. smälthytta. 
-ofen, m. smältugn. -pfanne, /. smältpanna. 
-tiegel, m. smältdegel. -ung, /. smältning 
m. m. se schmelzen. 

Schmer, -[e]s, 0, m. o. a. ister, fett, vagns- 
smörja. 

Schmergel(n) se Schmirgel(n). 

Schmerl, -e, m., -0, -n, f., Ing, -e, m. zool. 1. 
dvärgfalk. 2. grönling. 

Schmerz, -e[n]s, -en, m. smärta, plåga, kropps- 
vigt ondt. -beladen, a. plägad, lidande. -on, 
sv. I. itr. A. smärta, göra ondt, värka. II. 
tr. smärta, plåga, i sht opers. -enfrei = schmerz- 
los. -engeld, n. ersättning för sveda och 
värk, dia. ereättning för lidanden. -enskind, 
». sorgebarn. -ensiager, n. plägobädd. -ens- 
reich, a. smärtfull, smärtsam. -ensruf, -ens- 
schrei, m. smärtans rop, skri. -gefühl, n. 
smärta. -haft, a. smärtsam, värkande. -haf- 
tigkeit, /. värk, smärta. -lich, a. smärtsam, 
plågsam. -lindernd, a. som lindrar plågorna, 
(smärt)lindrande. -los, a. smärtfri, plågfri. 
-losigkeit, /. smärtfritt tillstånd. -stillend, a. 
smärtstillande. -voll, a. smärtsam, plågsam. 

Schmetterling, -e, m. fjäril. -sblume, f., -s8- 
blüt[h][I]er, -, m. vor. växt med fjärilalik 
blomkrona. 

schmettern, sv. I. tr. häftigt slå, slunga. kasta. 
II. itr. 1. s. störta, falla med brak. 2. h. 
smattra, skrälla. 

Schmicke, -n, f. 1. piska. 2. pisksnärt. -n, 
sv. tr. slå till, piska. 

Schmidt se följ. 

Schmied, -e, m. 1. smed. 2. zoo. knäppare, 
knäppbagge. -bär, a. smidbar. -harkeit, /. 
smidbarhet. -®, -n, f. smedja. Bild. vor die 
rechte m gehen: vända sig till rätt person. 
-ebalg, m. bläsbälg i en smedja. -Belsen, An. 
smidesjärn, stångjärn. -80s8e, f. 1. smedje- 
härd. 2. smedja. -shandwerk, n. smedsyrke. 
-skohle, /. smideskol. -en, sv. tr. smida; vila. 
uttänka, komma med, göra, stifta. -ewa[a]re, 
f. smide. -ezange, ‚/. smedstäng. 

Schmieglle, -», f. 1. böjning, snedd, sned vin- 
kel, lutning, sluttning. 2. vinkelmätt, vin- 
kelhake. -en, sv. tr. 1. o. i sht rl. böja (sig) 
efter, intill ngt. Sich av und biegen: kröka sig, 
vrida sig, krypa, sich an jn trycka sig, 
krypa, sluta sig tätt intill ngn, sich um etw. 
av slingra sig omkring ngt. 2. mäta sneda 
vinklar. -säm, a. böjlig, smidig, mjuk. -sam- 
keit, /. böjlighet, smidighet. -ung, f. = 
Schmiege 1. 

Schmierllålien, pl. F 1. mutor. 2. = Schmiere- 
rei. -büch, n. kladd. -8, -n, f£. (vagns-, ma- 
skin-, sko)smörja; Fila. smörj, stryk. -en, sv. 
ir. 1. smörja, breda, stryka. Oraspr. wie man 
schmiert, so fährt man: som man kokar, 
får man supa, F nila. jm das Maul [mit Ho- 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. r har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Schmierer 


nig] a ust. lofva ngn guld och gröna sko- 
gar, geschmierte Worte: håningssöta ord, 
Wein m förfalska vin, jm die Hände m mu- 
ta ngn, jm etw. ins Maul a göra ngt på- 
tagligt för ngn, tratta i ngn ngt. 2. sudda, 
kludda, klottra, slarfva med. -er, -, m. 1. 
smörjare. 2. vinförfalskare. 3. suddare, 
klottrare, kläpare, mälarkladd. -oröl, -en, 
f. kladdande; sudd, kludd, klotter, fusk. 
-finko, m. F smutsgris, gris. -Ig, a. emörjig, 
klibbig, smutsig. Sich m machen: smörja 
ned sig. -igkeit, f. smörjigt, smutsigt till- 
stånd. -lappen, m. 1. smutsig trasa. 2. = 
Schmierfinke. -leder, n. smorläder. -selfe, 
f. såpa. -stiefel, m. smoriädersstöfvel. 

Schminke, -n, f. smink; skönhetsmedel. -n, 
sv. tr. sminka. 

Schmirgel, -, m. smergel. -n, sv. tr. smergla. 

Schmils, -e, m. 1. slag, rapp, hugg, skräma. 
2. exkrementer. 

Schmitz, -e, m. 1. = Schmi/fs 1. 2. remsa. 3. 
smörja, smuts. Bild. jm einen m anhängen: 
baktala ngn. -&, -n, £. 1. = Schmitz 3. 2. 

- pisksnärt. -en, sv. tr. 1. slå till, rappa på. 

- 2. smörja; nedsmutsa. 

Schmöker, -, m. F nearökt (bok)lunta. -n, sv. itr. 
h. F läsa, draga igenom gamla luntor. 

schmollllen, sv. itr. h. vara ond, förtretad, 
[mit] jm: på ngn. -88 se Schmollis. -ieren, 
sv. itr. h. sıua. dricka brorskäl. -I$, stua. I. -, 
-‚ 2. o. m. brorskäl. II. itj. (vid brorskåls dric- 
kande) skål! skål, bror! jr fiduzit. -kämmer- 
chen, -stühchen, n., -winkel, m. kammare, 
vrä dit man kan dra sig undan, kabinett. 

Schmörlibraten, m. i lyckt kärl stekt eı. stuf- 
vadt kött. -en, sv. tr. o. itr. h. steka i sht via 

. sakta eld I lyckt karl, stufva, -flelsch,n.=Schmor- 
braten. -kohl, m. stufvad kål. -pfanne, f£., 
-topf, m. stekgryta. 

Schmuck, I. -[e]s, 0, m. prydnad, smycke, nip- 
per, grannlät. II. a. prydlig, pyntad, vac- 
ker. -arbelt, f. smycke. 

schmücken, sv. ir. smycka, pryda, pynta; ut- 
smycka. 

Schmuckligegenstand, m. smycke, prydnad, 
grannlät. -geld, n. nipperpengar i sht ss. en 
del af hemgiften. -händler, m. juvelerare. -heit, 
Sf. prydlighet, vackert utseende. -kasten, 
m. juvelskrin. -laden, m. juvelerarebutik. 
«los, a. utan prydnad, enkel. -losigkelt, /. 
frånvaro af prydnader, enkelhet. -nadel, f. 
juvelnäl, bröstnäl; brosch. -sache, /. pryd- 
nad, nipper. 

Schmuddelei, -en, f. smuts, smörja. 

Schmuggliel, -, m., -elél, -en, f. smuggling, 
smuggleri. -eln, sv. itr. h. o. tr. smuggla. 
-ler, -, m. smugglare. 

schmunzeln, sv. itr. h. förnöjdt smäle. 

Schmutz, -es, 0, m. smuts. -ärmel, nm. lösärm 
till skydd mot smuts. -ON, sv. I. ter. A. lätt bli 
smutsig, taga smuts åt sig. II. tr. smutsa, 


398 


Schnarrwerk 


smutsa ned. -eröl, -en, f. smuts, smörja, 
smutsigt göra. -finke, m. F smutsgris, gris. 
-ig, a. smutsig. -Igkeit, /. smutsighet. -lap- 
pen, m. 1. torktrasa; smutsig trasa. 2. = 
Schmutzfinke. -llese, f. F lortlolla, gris. -pa- 
pior, rn. makulatur. 

Schnabel, -}, m. näbb; sugrör hos insekter; F 
mun; KX spets, udd. F sprechen wie einem 
der m gewachsen ist: tala naturligt, okonst- 
ladt, sjunga efter sin näbb, noch gelb a. 
grün um den w sein: ännu ej vara torr 
bakom öronen. -förmig, a. näbbformig, spet- 
sig. -ieren, sv. tr. o. itr. h. F kalasa. 

schnäbein, sv. itr. hk. o. rl. näbbas, bryna 
näbb, kyssas, 

Schnabolllschuh, m. lång spetsig sko under me- 
deltiden. -t[h]ier, n. zoo. näbbdjur. 

Schnack, -e [t], m. F snack; prat. Das ist ein 
ganz anderer m det är ngt helt annat. -en, 
sv. itr. h. F snacka, prata. -erél, -en, f. F 
snack, prat, skvaller. -haft, -ig, a. F spräk- 
sam, pratsam, pratsjuk. 

Schnadilahüpfel, -erhüpfel, -, n. fyrradig ayd- 
tysk visa med dansmelodi. 

Schnak[e], -en, m., -e, -n, f. 1. mygga. 2. 
puts, upptåg, fars. -ig, -Isch, a. F putslustig, 
komisk. 

Schnalle, -n, f. aim. t, 1. spänne. 2. dörrklin- 
ka. 8. knäpp med ett finger, näsknäpp. -n, 
sv. I. tr. spänna. II. = schnalzen. -ndorn, m. 
spänntorn, -nschuh, m. sko med spänne. 

Schnalz, -e, m. äim. f, knäpp, smäll, smack- 
ning. -en, sv. ier. h. smacka; knäppa med 
fingrarne; smälla, klatscha med en piska. 

schnapp, I. itj. vips. In einem a e. im wi 
ett nn, i ett nafs. II. -e, m. 1. munsbit. 2. : 
raskt grepp, tag, klipp. 3. näsknäpp. -en, 
sv. itr. h. 1. knäppa, smälla, smacka. 2. atv. 
s. vippa; springa upp, smälla igen. 3. am. 
tr. snappa, nafsa. [Nuch] Luft a kippa 
efter andan. -er, vanı. Schnäpper, -, m. 1. 
fingsnappare. 2. dörrklinka, äderjärn o. ayı. 
som röres af en fjäder. -gälgen, m. vippgalge. 
-hahn, m. strätröfvare, bandit, snapphane, 
-messer, 2. fällknif. -sack, m. ränsel. -schlols, 
n. fjäderläs. -weife, f. knäpphärfvel, haspel. 

Schnaps, I. -e [}], m. aim. f, 1. sup, snaps. 2. 
bränvin. II. = schnapp I. -bruder, m. aup- 
ut. -en, sv. itr. h. F taga sig en sup, supa. 
-jg, a. som smakar eı. luktar bränvin. 

schnarchlien, sv. itr. h. 1. snarka; frusta. 2. 
skryta, skräfla; gräla. -er, -, m. 1. snarkare. 
2. skräflare. 3. snarkning. -erél, -en, f. 1. 
snarkande. 2. skräfvel. -erin, -nen, f. 1. 
snarkerska. 2. skräflerska. 

Schnarrlie, -n, f. 1.= Knarre. 8%. kornknarr. 
-on, sv. itr. h. 1. knarra, surra, brumma. 2. 
skorra. 8. tala entonigt. 4. brumma, gräla. 
-laut, m. knarrande, brummande ljud, ton. 
-pfelfe, /f. mus. borduna. -ton, m. = Schnarr- 
laut. -werk, n. mus. snarrverk. 





är. intransitivt, rf. reflexivt, 988. starkt, SD. svagt, ET. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb, 


Scohnatterei 


399 


Schnelischreiber 





Schnatterlisi, -en, f. snattrande; prat. -ente, 
f. 1. barn. anka. 2. zool. anatterand. -er, -;m. 
en snattrande; pratmakare. -haft,-Ig,a.snatt- 
rande, pratsjuk, skvalleraktig. -liese, -maul 
se Plapperliese, -maul. -n, sv. itr. h. 1. snatt- 
ra. 2. prata, pladdra, snattra. -taschs se Plap- 
pertasche. 

schnauben, sv. o. st. I. itr. h.o.tr. fnysa, frusta; 
stv. 8. fnysande fara, rusa. Vor Wut Av sju- 
da af vrede, skumma af raseri, nach Luft 
a snappa efter luft, kippa efter andan, 
[nach] Rache w andas hämd. II. tr. snyta. 

schnäufeln, sv. itr. A. vädra, nosa. 

schnauflien, sv. itr. h. andas djupt, hämta an- 

. dan; fnysa, frusta; snarka, hvila. -er, -, m. 
1. fnysande, frustande, uppblåst person. 2. 
andetag. 

Schnauzlibärt, m. 1. knäfvelbärar, mustascher. 
2. person med knäfvelbärar. Alter m ofta: 
gammal knekt.' -bärtig, a. som har knäfvel- 
bärar, mustascherad. -6, -n, /. aim. t, 1. nos, 
tryne, mule; P käft, mugga. 2. pip. 

Schnäuze(n) se Schneuze(r). 

schnauzlien, sv. itr. kh. o. tr. snäsa, ryta. -Ig, a. 
snäsig. 

Schnecke, -n, f. 1. snäcka. 2. snigel. 3. spi- 
tal. -n, sv. ir. h. o. s. krypa som en snäcka. 
-nieder, /. spiralfjäder. -niräls, m. af snäc- 
kor, af aniglar förorsakad skada. -ngang, 
m. snäckgäng, a) långsam gång, b) spiral- 
formig gäng. -ngehäuse, n. = Schnecken- 
haus. -nhaft, a. 1. snäckartad, som en snäc- 
ka eı. snigel. 2. snäckformig, spiralformig. 
-nhaus, n. snäckhus, snäckskal. -nlinie, f. 
snäcklinie, spiral. -npost, f. långsam post. 
Mit der a fahren: resa ytterst långsamt, 
med snigelns hastighet. -nwerk, n. snäck- 
verk. -nwindung, /. (hvarf af en) snäcklinie, 
vindel. -nzug, m. långsamt tåg. 

Schnee, -[e]s, 0, m... snö. 2. slagen ägghvita, 
vispad grädde. -hahn, /. snöhöljd väg; kälk- 
bana; före. -ball, m. snöbäll. -balien,* itr. h. 
o. sich (rpr.) av kasta snöbäll (på hvarandra). 
-bedeckt, a. snöbetäckt, senöhöljd. -bliende, 
f. smöblindhet. -blume, f. = Schneeglöck- 
chen. -hruch, m. 1. lavin. 2. trädgrenars af- 
brytning gnm snöns tyngd. -brust, f. snö- 
hvitt bröst. -finke, m. snösparf. -flooke, f. 
snöflock. -gebirge, n. snöbetäckt bärg(s- 
kedja). -gestöher, n. snöyra. -glöckchen, n. 
bot. 1. snödroppe. 2. snöklocka. -huhn, n. 

- snöripa. -Icht, -ig, a. snöig. -könlg, m. snö- 


gubbe. -koppe, -kuppe, /. snöbetäckt bärgs- |. 


topp. -Hnie, f. snögräns. -mann, m. snögub- 
be. -milch, f. vispad grädde. -schuh, m. ski- 
da. -treiben, ». snöyra, -storm. -webe, -wohe, 
f. snödrifva. -wittchen, n.npr. sagans Snöhvit. 
Schnoldo, -n, f. egg; via. det träffande i ett ut- 
tryck, skärpa; energi. -bohnen, på. skärbönor. 
-brett, n. skärbräde. -eisen, n. 1. eggjärn. 2. 
i smala stänger klippt järn. -messer, n. 1. 


bandknif. 2. hackknif. -mühle, f. sågverk. 
RA, st. ir. eo. ir. Å. 1. skära, tälja, snida, 
klippa; såga; vua. lura, präja. Etw. zurecht 
av klippa till ngt; opers. es schneidet mir im 
Leibe: a) jag har knip i magen, b) via. det 
gör mig grufligt ondt, smärtar mig; F bila. 
sich av mit etw.: misstaga sig i ngt, Wein 
a förfalska vin, Gesichter, Grimassen, Frat- 
zen m göra miner, grimaser, gubbar. 2. va- 
ra skarp, hvass, bita. vd ofta: skarp, t. ex. 
wde Kälte; der Pfiff: skarp, gäll hviss- 
ling. 8. mäja, slå, aftaga. F Geld w tjäna 
pengar. 4. slipa, gravera. Fein geschnitte- 
nes Gesicht: fint mäjsladt ansigte. B. kort. 
göra inpass. -punkt, m. skärningspunkt. -r, 
+, m. 1. en som skär m. m. se schneiden, i sht 
i sms. 2. skräddare; F bina. stackare, kräk; 
jag. jägare som ingenting skjutit. -rarbeit, 
f. skräddararbete, sömnad. -rbraten, m. F 
skämts. PTÄSSOB (os af med prässjärn prässadt tyg). 
-r61,0, f. skrädderi, a) skräddaryrke, b) skräd- 
dararbete. -rhaft, a. skräddaraktig, skräd- 
dar(e)-. -rin, -nen, f. sömmerska; skräddar- 
hustru. -risch se schneiderhaft. -rkarpfen, 
m. F skänts. Bill. -riohn, m. sylön. -rmädchen, 


An. syflicka, sömmerska. -rn, sv. itr. h. o. tr. 


skräddra, sy. -rseele, f. F 1. käringsjäl. 2. 
Eine av haben: vara harhjärtad. -zahn, m. 
framtand. 
schneidig, «. 1. hvass, skarp, bitande; bestämd; 
modig, tapper. 2. i sms. -eggad, t. ex. zweim 
tveeggad. -kelt, /. skärpa m. m. se föreg. 
schneien, sv. I. itr. Ah. o. X tr. vanl. opers. SNÖA. 
Bild. es hat ihm in die Bude a. Hütte ge- 
schneit: han har råkat ut för obehag. II. 
ttr. s. komma oväntadt, som från skyarne. 
Schneil[f]se, -n, f. 1. skogsstig, skogsväg i sht 
till donors uppsättande. 9. fägelenara, dona. 
schneiteln, sv. tr. klippa, putsa, kvista. 
schnell, a. snabb, hastig, fort, snar, rask, bråd. 
-beschwingt, a. snabb(t flygande). -bleiche, 
J. kemisk blekning. -dampfer, m. express- 
ångare. -8, -n, f. 1. = Schnelligkeit. 2. slut- 
tande strömbädd, strömdrag, strömfall, 
sluttning. -en, sv. I. tr. 1. kasta, slunga, 
skjuta medels ngt elastiskt medel; knäppa till, 
sprätta. 9. präja, lura, ja um etw.: ngn på 
ngt. 3. förarga, reta. II. itr. s.o. rl. studsa, 
fara, springa af, gå löst; vippa. In die Hö- 
he a fara upp. -er, -, m. 1. en som kastar 
m. m. se föreg. 2. knäpp, näsknäpp. 3. = 
Schnellkugel. 4. vippgalge. 5. tryckfjäder, 
fjäder. -fülsigkeit, /. snabbhet. -galgen, m. 
vippgalge. -gläubig, a. lättrogen. -hoit, vanı. 
-igkeit, /. snabbhet, hastighet, fart, ekynd- 
samhet, brädska. -käfer, m. knäppbagge. 
-kraft, /. spänstighet, elasticitet. -kräftig, a. 
spänstig, elastisk. -kugel, /. marmorkula tin 
tek. -lauf, m. snabbt lopp. -läufer, m. snabb- 
löpare. -post, f. anällpost. -presse, f. snäll; 
präss. -schreiber, m. anabbskrifvare, steno- 


"u = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. r har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Schnellschritt — 


graf. -schritt, m. rask (marsch)takt. -sögler, 
m. snabbseglare. -wage, /. besman. -zug, 
m. snälltäg. -züngig, a. munvig, -züngigkeit, 
f. munvighet. 

Schnepfe, -n, /. 1. snäppa, morkulla, beckasin. 
2. enfaldig stackare, dumbom. 3. gatnymf. 
4, stud. vn: pluringar, schaber. 

Schnoppe, -r, /. snibb, flik, spets; pip. -F se 
Schnäpper. 

Schneuse se Schneise. 

Schneuzo, -n, f. ljussax. -n, sv. tr., itr. h. o. 
rfl. fräsa gum näsan, snyta (sig). Die Nase m 
snyta sig, das Licht m putsa ljuset, die 
Sterne a sich: det inträffar stjärnfall. 

Schnibbe se Schneppe. 

schnicklien, sv. itr. h. o. tr. rycka, knäppa till. 
-schnack, -[e]s, 0, m. F snicksnack, prat, 
sladder. 

“ schnleben se schnauben. 

schniegein, sv. F tr. o. rl. pynta (sig) ytterst 
omsorgsfullt, kläda (sig) snobbigt, göra 
(sig) fin. 

Schnlepel, -, m. stud. frack. -n, sv. tr. o. rf. 
kläde (sig) i frack. 

Schnipfel(n) se Schnippeil(n). 

schnipp, I. ij. knäpp, klipp, vips. II. -e, m. 
1. raskt klipp. 2. fingerknäpp. Fin chen 
schlagen: knäppa med fingrarne, bild. jm ein 
avchken schlagen: strunta, göra en konst i 
ngn. - III. = schnippisch. -el, 1. = Schnitzel. 
2. = Schniepel. -oln, sv. tr. o. itr. k. sönder- 
klippa, klippa i smäbitar, afklippa, afskära. 
-en, sv. I. itr. h.o.tr. 1. knäppa, smälla med 
fingrarne. 2. vippa. 3. slå (om fåglar). II. itr. 
s. = schnellen II. -isch, a. spotsk, näbbig, 
näsvis. -s(el) se Schnipp(el). 

Schnitt, -e, m. 1. skärning, täljning, klipp- 
ning, mäjning, slåtter, skörd; F via. vinst, 
profit. 9. snitt, skåra, inskärning, klipp, 
märke, fåra. 3. snitt, fason, form. 4. af- 
skuret stycke, bit, skifva. 5. snitt, yta, 
kant; mat. sektion. -bohnen, pl. skärbönor. 
+8, -n, f. afskuret stycke, bit, skifva, bröd- 
skifva, smörgås. -er, -, m., -erin, -nen, f. 
vid skörden sysselsatt karl, kvinna, skör- 
deman, pı. skördefolk.-ermahl, »., -orschmaus, 
m. skörde-, slätterkalas. -handel, m. minnt- 
handel. -händler, m. minuthandlare. -hand- 
lung, £. minuthandel(sbod). -lauch, m. gräs- 
lök. -ling, -e, m. 1. = Schnitzel. 2. sättkvist. 
3. gräslök. -messor= Schneidemesser. -schein, 
m. kupong. -walajren, pl. varor i minut. 
-wunde, /. skärsår. 

Schnitz, -e, m. = Schnitzel. -arbeit, /. bildhug- 
geri, skulptur i tra. -el, -, n. o. m. afskuret, 
afklippt stycke, bit, afklipp, affall, pap- 
perslapp, tyglapp, spån m. m.; kotlett. -elel, 
-en, f. 1. täljande, snidande. 2. litet bild- 
huggeriarbete, i trä skuret arbete. -eln, sv. 
tr. o. itr. h. tälja, snida i sbt smått, fint. "68, 
sv. tr. o. itr. hk. skära, snida, skulptera, täl- 


400 — 





schnurren 


ja. -er, -, m. 1. bildhuggare, träsnidare, 
skulptör. 2. bandknif, täljknif. 8. F fel, 
bock, dumhet. -erél, -en, f. snidande, ani- 
deri, bildhuggeri. -ern, sr. itr. h. F göra 
fel, bockar, dumheter. -kunst, /. bildhug- 
garkonst, skulptur i trä. -messer = Schrei- 
demesser. -work, n. = Schnitzarbeit. 
schnob[b]ern = schnuppern. 

schnödlie, I. a. 1. snöd, skamlig, föraktlig, 
låg; förarglig. 2. spotsk. II. 0, f. = mı. 
«heit, -Igkeit, /. 1. snödhet, läghet. 2. spotsk- 
het. 

schnop[plern se schnuppern. 

Schnörkei, -, m. krumelur. enirkel, släng; 
snäcklinie. -6, -en, f. krumelurer, slängar. 
«haft, -ig, a. full med krumelurer, med slän- 
gar. -n, sv. tr. o. itr. h. 1. förse med, skrifva 
krumelurer, slängar, uteira. 2. snarka. -zug, 
m. släng i skrift. 

Schnucke, -n, f. en art amå får. 

Schnüftlleiei, -en, /. 1. snörflande, näston. 2. 
vädrande, nosande, snokande. -eln, sv. itr. 
k. o. tr. 1. snörfla, tala i näsan. 2. vädra, 
nosa, snoka. -ler, -, m. en som snörflar m. 
m. se föreg. 

Schnupfllen, I. -s, 0, m. snufva. II. sv. itr. A... 
ir. draga upp i näsan, snusa. F bild. das 
schnupft ihn in e. vor die Nase: det gör 
honom tveksam. -ig, a. snufvig. -tabak, m. 
snus. -tüch, n. näsduk. 

Schnuppe, -n, /. aim. f, 1. ljusskarn, ljusbrand. 
2. se Sternschnuppe. -n, sv. tr. o. itr. A. 1. 
= schnupfen II. 2. putsa wyuset. -FR, sv. ter. 
Å. o. tr. vädra, nosa; snörfla. 

Schnur, -e t eı. X -en, f. 1. sonhustru. 2. snö- 
re, snodd; gans; ref, snärt; sträng, lina. 
Bild. jn am Schnürchen haben: kunna få 
ngn till hvad man vill, etw. am Schnürchen 
haben: kunna ngt på sina fem fingrar, bei 
el. innerhalb der m bleiben: hålla sig inom 
ekrankorna, über die m hauen: öfverskrida 
gränserna, gå för långt. 

Schnürliband, rn. snörband. -brust, f. snörlif. 
-on, sv. ir. 1. snöra, binda (om, ihop). Bua. 
geschnürte Schreibart: cirkladt, konstladt 
ekrifsätt. 2. sätta snören på. $. uppträda 
på snören. 4. märka med kritsnöre. 

schnürgerade, a. snörrät. 

Schnürllieib, ». o. m. snörlif. -loch, ». snörhål. 

Schnürlilmacher, m. snörmakare. 

Schnürllmioder, r. snörlif, -nadel, /. snörnäl. 

schnurr, itj. snurr. -änt, -en, m. F kringvan- 
drande musikant. -bärt, m. mustascher. 
-bärtig, a. mustaschprydd. -6, I. -r, m. stad. 
nattväktare, nattpolis, gendarm, tjänste- 
ande. II. -r, f. 1. murrhär. 2. F skrumpen 
käring. 3. snurra, skramla. 4. krimskrama, 
lappri. 5. egenhet, galenskap, tokeri, puts, 
skämt, fars. 

schnürrecht, a. snörrät. 

schnurrlien, sv. itr. h. 1. surra, brumma, tona, 





ir. intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Schnurrer — 
ljuda. 8. spinna (om kattor); brumma, knorra. 
3. vid ortförändring 38. BNUTT&, med ett surrande ljud 
flyga, fara (åstad). 4. tigga. 5. blifva ekrum- 
pen. -er, -, m. F tiggare. -haar, n. murrhbår. 

Schnürriemen, m. snörrem. 

schnurrllig, a. komisk, rolig, lustig, putslustig. 
-igkeit, /. komisk sak, dgenhet, putslustig- 
het. «pfelfer, m. kringvandrande lumpsamlare. 
-pfeiferei, /. lappri, skräp; egen(domlig)het, 
kuriositet. 

Schnürlischuh, -stiefel, m. snörsko, -käng. 

schnürlistracks, adv. 1. rakt, diametralt. m 
zuwider: diametralt motsatt. 2. genast, 
strax. 

Schnürung, f. snörning m. m. se schnären. 

Schober, -[t], m. aim. t, hög, såte, stack, vålm. 
-n, sv. tr. sätta i såtar. 

Schock, -e o. som måttenhet -, 2. skock, sextio 
stycken. -en, sv. tr. o. itr. h. räkna efter 
skock, lägga i högar på 60 styck hvar. 
-schwerenot[h], itj. tusan dj—r. -welse, adv. 
skockvis. | 

schofel, F I. ar. -ig, a. dålig, gemen, usel. II. 
-, m. o. N. smörja, skräp, uselhet. 

Schöft[e], -e[n]; m. bisittare, rådman, nämde- 
man. -engericht, n. domstol med bisittare. 
Schokoläde, -n, /. chokolad. -nbaum, m. ka- 

kaoträd. -nplätzchen, n. chokoladbröd. 

Scholllär, -en, m. skolgosse, djäkne. -ärch, 


-en, m. skolföreständare. -ästisch, a. sko- 


lastisk. 

schoiken, sv. itr. h. sjö. kabbla, skvalpa. 

Schelllle, -n, /. aim. t, 1. jordkoka; jordlapp, 
torfva, Bina. an der m kleben: sitta på ett 
ställe, ej komma ut i världen. 2. isbit, is- 
flake. 3. zeoı. flundra. -ern, sv. tir. hi. o. 8. 
ljuda, rulla doft. -ig, a. full af jordkokor. 

schon, adv. 1. redan. Was ist m, wieder: hvad 
är det nu igen? m gut: det är bra. 2. blott. 
av der Gedanke: blotta tanken. 3. nog, vis- 
serligen, t. ex. er wird m kommen: han kom- 
mer nog, das ist av wahr, aber: det är vis- 
serligen samt, men. I konoessivsatser: wenn Av 
el. obw es wahr ist a. ob es m, wahr ist a. 
ist es m wahr, so durftest du es ikm doch 
nicht sagen: om det än är sant, änskönt 
det är sant, borde du dock ej ha sagt det 
till honom. 

schön, a. vacker, skön, bra. Eine we: en 
skönhet (vacker kvinna), äfv. dim.: wchen: liten 
skönhet, sick m machen: smycka, pynta 
sig, » thun: krusa, das ist m von Ihnen: 
det är snällt af er, das nste bei dem gan- 
zen Spafs ist, dafs: det roligaste vid hela 
historien är, att, Sie haben m lachen, aber: 
skratta ni, men, [ich] danke m a) tackar så 
mycket, tackar ödmjukast, b) nej, jag tac- 
kar, [ick] bitte m a) var så god, b) ja, jag 
tackar, c) ingen orsak, d) förlåt! ursäkta! 
gräfse AA! hälsa så mycket! einen wen 
Dank sagen: tacka så mycket, m! godt! 


401 


schöpfen 


jm we Sachen sagen: säga ngn artigheter, 
komplimentera ngn, mit jm wm thun: ställa 
sig väl med ngn, eines wen Tages: en vac- 
ker dag, er wird sich m wundern: tänk, 
hvad han skall bli förvånad! du kennst ihn 
Av jo, du känner honom vackert, das wäre 

"m gewesen! det skulle just ha varit vac- 
kert! da würde ich m ankommen! då skulle 
jag råka väl ut! Sie werden [sich] was mes 
von mir denken: hvad skall ni tänka om 
mig. -bärt, m. mask. -dänk, it). tack, tackar 
så mycket. 


schonen, I. sv. tr. o. K itr. h. 1. skona, spara, 


In elo K js: ngn. 2. fridlysa, vårda. II. -s, 0, 
n. npr. Skäne.. 

schönen, sv. tr. Wein m klara vin med husbläs. 

Schoner, -, m. 1. skonare, vårdare. 2. sjö. sko- 
nare, skonert. 

Schöniifleckchen, n. skönhetspläster. -gebauet, 
a. välbygd, vackert bygd. -geist, m. vitter- 
hetsidkare, vitterhetsälskare, vitterlekare. 
-geisterei, /. vitterlek. -geistig, a. belletri- 
stisk. -heit, /. 1. skönhet. 2. artighet, kom- 
plimang. -pflaster, n. skönhetspläster. -röd- 
ner, m. vältalare; ofta tadiande: en som håller 
granna innehållslösa tal, frasmakare. -rödnerei, 
f. frasmakeri. -rödnerisch, a. vältalig; full 
af granna fraser. 

schönsäm, a. aktsam. 

Schönlischreibekunst, /., -schreiben, n. skön- 
skrifning. -sicht, /. plats med vacker ut- 
sigt, belvedär. -thuend, a. inställsam, fjä- 
skig. -thuer, m. inställsam person, fjäsker, 
kurtisör. -thuerel, f. inställsamhet, fjäsk. 

Schonung, /. 1. förskoning, skonsamhet, hän- 
eynstagande, Öfverseende. 2. skog. 2) fredad 
skogsplantering, ungskog, b) skogslott som 
ej får huggas. -sbrille, f. konserver (glasögon). 
-slos, a. skoningslös. -slosigkeit, f. skonings- 
löshet. -svoll, a. skonsam. -szeit, f. förbju- 
den tid. 

schönwissenschaftlich, a. belletristisk. 

Schönzeit, /. förbjuden tid. 

Schoo- se Scho-. 

Schopf, -e +, m. 1. hjässa, hvirfvel på hufvudet. 
2. härtofs midt på hufvudet, kaluf, tupe, pann- 
lugg; fjäderbuske på fåglar. Jn beim me fas- 
sen: gripa ngn i kalufven, die Gelegenheit 
beim me Jassen ei. nehmen: gripa tillfället 
i flygten. 3. skog. spetsig, smal trädtopp. 

Schöpfilbrett, n. skofvel på vattenhjul. -@, -n, f. 1. 
öskar, öskärl. 2. ställe där vatten hämtas. 
-el mer, m. ämbar, bytta att ösa med. -en, 
sv. tr. 1. ösa. Die Sonne schöpft Wasser: 
solen drar regn. 2. jag. a) dricka, b) låta 
dricka. 3. hämta, t.ex. Atem w hämta an- 
dan, Luft m a) hämta andan, andas, b) 
hämta frisk luft; i sht med abstrakt obj. ss. AUS 
el. von el. über etw. Argwohn m fatta miss- 
tanke af ngt, Mut, Trost a hämta mod, 
tröst, Geduld m lära sig tålamod, Vergnü- 





Av = füregäcnde uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F familjärt, P lagre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


DAN 





Schöpter 





gen a blifva glad, finna ett nöje i ngt. Hof- 
nung m börja att hoppas, hämta mod. -er, 
-, M., -erin, -nen, f. 1. en som Öser m. m. se 
föreg. 2. skapare, ekaparinna. -erisch, a. aka- 
pande, utrustad med skaparkraft; fruktbar, 
alstrande. -gefäls, n., -gelte, /. öskärl, öskar. 

schopfig, a. försedd med en Schopf'se Schopf 2. 

Schöpflikelle, /., -Iöffel, m. össlef. -ung, f. ska- 
pelse. -ungswort, n. skaparord. 

Schöppe se Schöffe. 

Schoppen, -, mm. aim. Schöppchen, -lein, mått für 
våta varor, ugf. } liter, så stort glas, säjdel. 

Schöps, -e[n], m. kastrerad bagge; F vua. fär- 
skalle, dumhufvud. -enbraten, m. färstek. 
-enfleisch, ». fårkött. -enhaft, -Ig, a. F dum, 
inskränkt. 

Schort, -[e]s, 0, m. skorf. -Ig, a. skorfvig. 

Schornstein, -e, m. skorsten. Eine Schuld in 
den m schreiben: uppgifva tanken på att 
få en fordran betald. -brand, m. skorstens- 
eld, soteld. -feger, m. skorstensfäjare, so- 
tare. 

Schofs, I. -e [f], m. o. X n. aim. t, 1. skott på 
växter, telning. 2. skatt, pälaga. II. (mea ö) 
.e ft, m. 1. knä, sköte. 2. skört. -bär, a. 
skattskyldig. 

schossen, sv. I. tr. skatta. II. itr. Ah. o. 8. skju- 
ta upp, slå ut, få skott. 

Schösser, -, m. (skatt)appbördsman. -6l, -en, 
J. uppbördskontor. 

Schölsiihund, m. knähund. -jünger, m. älsk- 
lingslärjunge. -kind, n. skötebarn, älsklings- 
barn. | 

Schölsling, -e, m. 1. skott, telning, rotskott. 
2. (mea d) m. skötebarn, älskling. 

schofslipflichtig, a. skattskyldig. -rels, n. skott, 
telning. -slinde (mea d), /. skötesynd. 

Schote, -n, I. m. enfaldig, löjlig narr. II. f. 
aim. t, 1. skida, hylsa, balja. 2. sjö. skot. 
-nerbsen, pl. ärtskidor med ärter 1. 

Schott, -e, n. brädvägg, afplankning. -®, -n, 
m. skotte. -gn, -, m. 1. vassla. 2. ostkram. 
-er, -, m. 1. groft grus. 2. rullstensgrus. -In, 
nen, f. skotska, skotsk kvinna. -isch, I. a. 
skotsk. II. n. skotska, jfr deutsch. -land, n. 
spr. Skottland. 

schraffieren, sv. tr.o.itr.h. skugga med streck, 
med korsstreck. 

schräg, a. sned. -®, -n, f. sned riktning, sned- 
dad kant, snedd, snedhet. In die m på 
anedden. 

Schragen, I. -, m. 1. sned vinkel. 2. bock, 
ställning på sneda ben, sägbock, bänk. 38. 
hvilbänk, hvilsoffa. 4. bår. II. sv. tr. hop- 
foga i sned vinkel. 

schrägllen, sv. tr. snedda, afsnedda, göra slut- 
tande. -fläche, /. snedd, sned yta, snedsli- 
pad kant på eggjärn. -heit, /. snedhet, snedd. 
-mäls, n. vinkelmått. -ung, /. 1. afeneddan- 
de. 2. anedd, sneddad kant, sluttning. 

schral, a. sjö. wer Wind: sned motvind. 


schreiben 





Schrammile, -n, /. atm. t, skräma, rispa. -en, 
sv. I. itr. hk. o. s. skarpt stöta, slå, an el. ge- 
gen etw.: mot ngt. II. tr. ge skrämor, rispa, 
rifva (sig), klösa. -Ig, a. skrämig. ' 

Schrank, -e +, m. o. X n. skåp, skänk. -6, -n, f. 
barriär, galler, staket, skrank, hinder, gräns. 
In vn halten: hålla inom skrankorna,i styr. 

schränken, sv. I. itr. A. afvika från den raka rikt- 
ningen, taga af. II. tr. 1. skränka. 2. lägga i 
kors, korsvis. Durch einander a lägga om, 
på hvartannat. 2. inskränka, begränsa. 

schrankenios, a. gränslös, omättlig, tygellös. 
-igkelt, f£. tygellöshet, omättlighet. 

Schranne, -n, f. 1. bänk, anklagades bänk, 
skolbänk. 2. = Scharren II. 3. sädesmark- 
nad. 4. byrå, embetslokal. 

Schranz[e], -en, m. hofman; lismare. -en, sv. 
itr. h. lisma, krypa. -enhaft, a. hofmanna-, 
lismande, krypande. 

Schrape, -n, f. skrapa. -n, sv. tr. skrapa. 

schraublibär, a. som går att skrufva. -B, -n, f. 
aim. f, 1. skruf. 2. propeller. -en, sv. o. st. tr. 
1. skrufva. Bia. geschraubt: ekrufvad, till- 
konstlad, den Preis in die Höhe w dyrka 
upp priset, jn um etw. m lura åt sig ngt af 
ngn, ;n m drifva, gyckla med ngn, slå i ngn 
dalkarlar. -enmutter, f. skrufmutter. -enwin- 
dung, /.spiral, snäcklinie. -enzieher, m. skruf- 
mäjsel. -enzwinge, f. skruftving. -erél, -es, 
f. 1. skrufvande. 2. gyckel, drift. -steck, m. 
skrufstäd. -zwinge, /. skruftving. 

Schreck, -e, m. = Schrecken III. -bär, a. för- 
skräcklig, afskräckande. -bild, n. skräck- 
bild. -en, I. st. itr. s. blifva rädd, förskräc- 
kas. II. sv. tr. förskräcka, skrämma. II. -, 
m. förskräckelse, fasa, skräck. Jm m ein- 
flöfsen e. einjagen, jn in a setzen: för- 
skräcka, sätta skräck i ngn. -enbleich, a. 
blek af förskräckelse. -ensbote, m. bud- 
(därare) Om ngt förskräckligt. -ensherrschaft, 
f. skräckvälde. -ensjahr, n. skräckär. -ens- 
nacht, f. hemsk natt. -ensregierung, f. skräck- 
regering. -ensstunde, f. hemsk, förfärlig 
stund, spöktimme. -enstarr, -onstumm, a. 
stel, stum af förskräckelse. -enswort, n. 
skräckinjagande ord. -envell, a. skräckfull, 
förskräcklig, hemsk. -gedanke, m. förfäran- 
de tanke. -gespenst, n., -gsstalt, f. skräck- 
bild. -haft, a. 1. rädd, lättskrämd. 92. för- 
skräcklig, skräckinjagande. -haftigkeit, f. 
rädsla, lättskrämdhet, feghet. -lich, a. för- 
skräcklig, ryslig. -lichkeit, /. förskräcklig- 
het, ryslighet. -ni[f]s, -se, n. o. f. 1. för- 
skräckelse. 2. förskräcklighet, hemsk till- 
dragelse, hemsk syn. -schuls, m. ekrämskott. 

Schrei, -e, m. skrik, rop. 


'| Schreibllärt, f. skrifsätt, stil. -ebüch, n. skrif- 


bok, häfte. -en, I. st. tr. o. itr. h. 1. skrifva, 
Jm el. an jun: till ngn, an die Wand: på väg- 
gen. Sich etw. hinters Ohr m lägga ngt på 
minnet, jm etw. gut m kreditera ngn för 





ir. Intransitivt, rl. refloxivt, 8l. starkt, SV. svagt, IT. transitirt verb. Äh. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Schreiber — 
ngt, jm etw. zur Last m debitera ngn för 
ngt, die Zeitung schreibt, dafs: det står i 
tidningen, att. 2. stafva. 3. Diese Feder 
schreibt gut: den här pennan gär bra, die 
Tinte schreibt zu bla/s: bläcket är för ljust. 
4. om datum. Den wievielten w wirf hvad ha 
vi för datum i dag? man schrieb damals 
1813: det var år 1818. II. st. rl. 1. skrifva 
sig. 2. kalla sig. 3. skrifva, stafva sitt 
nanın. III. -, n. skrifvelse. -er, -, m. 1. skrif- 
vare; renskrifvare, kopist; sekreterare. 2. 
författare. -eröi, -en, f. skrifveri. -erisch, 
a. skrifvar(e)-, skrif-, författar(e)-. -faul, a. 

. trög, lat att skrifva. -feder, /. (skrif)penna. 
-tehler, m. skriffel. -fertig, a. 1. färdig att 
skrifva. 2. slängd i att skrifva, som har 
flytande stil. -fertigkeit, /. lätthet att ut- 
trycka sig skriftligen, lätt, flytande stil. 
-gebühr, /£., -geld, n. renskrifningsarvode, 
skrifvararvode. -gerät[h], ». skrifutensilier, 
skrifattiralj. -kasten, m. skrifask, skrifdon. 
-krampf, m. skrifvarkramp. -kunst, f. skrif- 
konst. -künstler, m. skönskrifvare, kalligraf. 
-Iehrer, m. skriflärare. -lust, /. ekriflust, 
skrifkläda. -mappe, /. skrifportfölj. -mate- 
rialien, pl. skrifmaterialier. -materlalienhand- 
lung, /. pappershandel. -papier, n. skrif- 
papper. -pult, m. o. n. (skrif)pulpet. -schrift, 
f. skrifstil. -selig, a. skrifklädig. -stift, m. 
1. griffel. 2. skrifstift (metallstitt med birerts 1). 
-stube, /. skrifrum, arbetsrum, kontor, by- 
tå. -stunde, f. skriflektion. -sucht, f. skrif- 
klåda. -tafel, /. ekriftafia. -tisch, m. ekrif- 
bord. -übung, f. skriföfning. -ung, f. skrif- 
ning, ekrifsätt, stafning, läsart. -verständig, 
a. skrifkunnig. -vörlage, -vörschrift, /. för- 
skrift. weise, f. = Schreibart. -zeug, n. 
ekriftyg, skrifdon. -zimmer, n. = Schreib- 
stube. _ 

schreilien, st. itr. h. o. tr. skrika, ropa; gniss- 
la, knarra. de Gewalt: oerhördt våld. -er, 
-, m. en som skriker, skrikhals; ropare, ut- 
ropare. -eröl, -en, /. skrik, rop, utropande, 
reklam. -erhaft, -erisch, a. skrikande, skri- 
kig. -hals, m. skrikhals. -Icht, a. skrikig. 
ling, -e, m., -maul, n. skrikhals, gaphale. -n, 
-e, m. skrin, låda, ask, (lik)kista, skåp. -ner, 
-, m. snickare. -nern, sv. str. h. o. tr. snick- 
ra, vara snickare. -puppe, /. skrikdocka. 
-stimme, /. skrikande röst. -ten, st. itr. s. 
skrida, gå. Drei Fufs a taga tre fot i ste- 
get. 

Schrenz, -es, 0, m., -papier, n. plänpapper. 

Schrift, -en, f. 1. ekrift; boktr. ar. stil, stilsats. 
2. skrifvelse. -deutsch, n. tyskt skrifspräk. 
-ent[hjäm, n. literatur. -führer, m. sekre- 
terare. -gelehrt, a. skriftlärd. -gielser, m. 
stilgjutare. -gliäubig, a. troende, rättrogen. 
-kasten, m. stilkast. -ler, -, m. författare, i 
sht = Schriftling. -Hoh, a. skriftlig. -ling, -e, 
m. dålig författare, klåpare. -mutter, /. ma- 


403 


— schrullenhaft 
tris. -schneider, m. stilskärare. -selte, /. 1. 
skrifsida. 2. fränsida på mynt. -stelle, /. bi- 
belställe, bibelspräk. -steller, m. skriftstäl- 
lare, författare. -stellerin, f. författarinna. 
-stellerischh a. skriftställare-, författare-. 
-stellern,* tir. h. vara författare, skrifva. 
-stück, n. skrift, aktstycke. -t[h]um, r. lite- 
ratur. -wart, m. sekreterare. -widrig, a. stri- 
dande mot skriften, obiblisk. -zeichen, n. 
ekriftecken. -zeug, n. stiltyg. -zug, m. penn- 
drag, skriftecken; pm. skrift, stil. : 

schrill, a. gäll. -en, sv. itr. h.o. tr. ljuda gällt, 

. skrika, hvissla, pipa, kväka. 

schrinden, st. I. ttr. s. få sprickor, spricka 
sönder. II. ir. rispa, rispa upp. 

Schritt, -e men som måttenhet -, m. steg; skridt, 
gång. m halten: hålla jämna steg, aus dem 
av kommen: komma ur takten, jm auf m 
und Tritt folgen: följa ngn i hälarne, einen 
guten m am Leibe haben: taga stora steg, 
gå fort, we atr. mått och steg, ätgöranden. 
-gänger, m. passgängare. -lings, adv. 1. steg 
för steg, i skridt, i gående. 2. bredbent, 
grensle. -messer, m. stegräknare. -schuh se 
Schlittschuh. -weise, adv. steg för steg. -zäh- 
ler, m. stegräknare. 

Schrof, -en, -en, -, m. (skroflig och brant) 
klippa. 

schroff, a. (skroflig och) brant; vina. skarp, 
tvär. -e, -n, f. 1. = Schrof. 2. = toy. -helt, f. 
skroflighet, branthet; via. skärpa, tvärhet, 
ovänlighet. 

Schroll, -en, m. 1. klump, koka; isflake. 2. 
tölp, Iymmel. -, -n, f., -en,-‚m. 1.= Schroll 
1. 3. se Schrulle. 

Schröpflieisen, n. koppjärn. -en, sv. tr. 1. kop- 
pa; bild. utsuga, skinna. 2. Bäume m göra 
skåror i barken på träd, das Getreide n 
afmäja den för frodigt växande grödan. -er, -, m. 
1. en som koppar; vina. blodsugare, skinna- 

re. 2. koppglas. -glas, -horn, n., -kopf, m. 
koppglas, kopphorn. -ung, f. koppning m. 
m. se schröpfen. -zeug, n. koppningsinstru- 
ment. 

Schrot, -e, m. o. rn. aim. }, 1. klots. 2. skrot. i 
sht i förbind. w und Korn. 3. skrot att skjuta 
med; hagel. 4. gröpe. 5. spånor. -baum, m. 
rulle att rulla tyngder på. -@N, SD. o. 1 part. p. Mr. 
st. tr. 1. skrota, sönderhugga, kanthugga. 
sönderskära, afklippa, krossa, söndermala, 
gröpa. 2. på rullar skjuta, rulla, vältra. 

Schröter, -, m. 1. zool. ekoxe. 2. arbetare som 
rullar vin- eı. ölfat i och ur källare. 

Schrötleiter, /. stege att ralla tunnor på. 

Schrubbllel, -n. /. ullkam, karda. -eln, sv. tr. 
lätt skrubba. -en, sr. tr. 1. skrubba, skura, 
skafva, skrapa, svabla. 2. skrubbhyfla. -er, 
-, m. skrubbare; svabel. -ern = schrudben 1. 

Schrulle, -n, /. besynnerlighet, egenhet, grill, 

nyck.. -nhaft, a. egen, full af griller, nyck- 

full. 





ev = föregående uppslagsord. " äkta sme. Ö saknar plur. Thaer omljud. F familjärt, P lägre språk. XK mindre bestar. 





Schrumpel 


Schrumpftjeilig) = Runzellig). 


404 


schrumpfen, sr. itr. s. krympa, torka ihop. : 


-ig, a. skrumpen, skrynklig, hoptorkad. 
Schrund, 


-.e t, m., -6, -n, f. rispa, springa. 


remna, spricka, klyfta. -ig, a. sprickig, full ' 


af sprickor, af klyftor. 
Schub, -e +, m. 1. stöt, puff, skuffning. Jm : 
einen mw geben: skuffa ngn. 2. rörelse gom 


brilken ogt akjutes på sin plats. Mit einem a på en : 


gång, i ett tag. 3. personer som på en gång 
skjutas fram, in nenstades. Mit dem ersten n 
hineinkommen: vara bland de första, som 
komma in. 4. dragläda. 8. pı. -, bröd som 
på en gång sättes in i ugnen, en ugn fall. 
6. a) kägelspel, b) kägelbana. 7. fängtran- 
sport. Betr. sms. jfr Schieb-. 

Schubbjack, -e[n] e. -s, m. trashank, usling, 
gemen karl, slusk. 

Schüblisack, m. ficka. -weise, adv. så smånin- 
gom. 

schüchtern, a. blyg, tillbakadragen, skygg, 
lättskrämd, rädd. -heit, /. blyghet m. m. se 
föreg. 

Schuft, -e[n] e. -e +, m. skurk, gemen karl. 
-aröl, -en, f. gemenhet, nedrighet. -ig, -isch, 
a. gemen, nedrig. 

Schuh, -e, m. aim. t, 1. sko. Bia. wissen wo der 
av drückt: veta hvar ekon klämmer, alle we 
über einen Leisten schlagen: skära alla 
öfver en kam, jm die we austreten: undan- 
tränga ngn, in js wen gehen: vara i ngns 
kläder. 2. a) hof, b) hästsko. 3. pi. -, fot 
(mått). -draht, m. beckträd. -en, sv. tr. förse 
med sko(r), sko. -flicker, m. skoflickare, 
lappsekomakare,. -leisten, m. läst. -macher, 
m. skomakare. -rlegein se achurigeln. -U se 
Uhu. -werk, n. skodon. -wichse, f. blank- 
smörja. 

Schulllamt, n. 1. skolvägen, lärarevägen, t. ex. 
sich dem we widmen: gå skolvägen, bli lä- 
rare. 2. liirarebefattning, lärareplats. -an- 
stalt, /. ekol-, undervisningsanstalt, läro- 
verk. -arbeit, /. 1. arbete i skolans tjänst. 
2. lexa. -aufseher, m. skolinspektör. -aus- 
gabe, /. akoledition. -hesüch, m. skolgång. 
-bezirk, m. skoldistrikt. 

Schuld, -en, f. 1. skuld, skuldsumma. In js 
w sein, stehen: stå i skuld hos ngn, eine m 
der Dankbarkeit abtragen: afbörda sig en 
tacksamhetsskuld. 2. skuld, förskyllan, fel; 
synd. Die m auf jn legen a. schieben ev jm 
die m beimessen eı. zuschreiben: skjuta ekul- 
den på ngn, jm etw. m geben: skjuta skul- 
den på ngn für ngt, sich (aat.) etw. zu wen 
kommen lassen: läta ngt komma sig till 
Inst. 3. skuld, orsak, anledning. An etw. 
dat.) w sein: vara skuld till ngt. -bär, a. 
skyldig, som bär skulden. -barkeit, f. ekuld, 
förskylian. -beiaden, -betleckt, a. skuldbe- 
lastad. -bote, ». exekutionsbetjänt. -en, sv 
tr. 1. Jm etw. m a) vara skyldig ngn ngt, 


uu 2 2 2 


Schüler, 


— schulterig 
b) ha ngn att tacka för ngt. 2. vara skuld 
till. -enbelastet, a. skuldsatt. -onmacheor, m. 
en som gör skulder. -entilgung, f. amorte- 
ring. -gefängni[f]s,n». bysättningshäkte, gäld- 
stuga. -haft, /. vistelse i bysättningshäkte. 


' Schüldiener, m. vaktmästare via en skola. 
; schuld:iig, a. 1. skyldig, brottslig. Des Todes 


av sein: hafva förverkat lifvet. 2. tillbörlig. 
Igen, sr. ir. 1. Jm etw. m vara skyldig ngn 
ngt. 2. Jn um etw. el. einer (gm.) Sache av 
beskylla ngn för ngt. -Iger = Schuldner. -ig- 
keit, f. skyldighet, pligt. -klage, /. skuld- 
fordringsmäl. -leute, pl. gäldenärer. -Ies, a. 
oskyldig, utan skuld. -losigkeit, /. oskuld. 
-ner, -, m., -norin, -nen, f. gäldenär. -schein, 
m. skuldsedel, obligation. -verschreibung, f. 
skuldförbindelse. -vell, a. skuldbelastad. 


Schullle, -n, f. aim. t, skola, läroverk. Hinter 


ei. neben die m gehen a. laufen: skolka, 
Freie m kostnadsfri undervisning, heute ist 
keine a i dag är det lof. -en, sv. I. tr. un- 
dervisa, inöfva, öfva, dressera, rida in. II. 
rf. öfva sig, blifva öfvad. II. ir. A. 1. 
dölja sig, gömma sig. Der Wind läuft n 
vinden mojnar af. 2. hålla skola. 8. gå i 
skola. -entiassungszeugni[i]s, n. afgångsbe- 
tyg. 

-, m. lärjunge; skolgosse, elev, di- 
scipel. -haft, a. som förråder lärjungen, ny- 
begynnaren; nybegynnare-, bristfull; skol- 
pojkaktig. -haftigkeit, /. brist på skicklig- 
het, bristfullhet; skolpojkaktighet. -In, -nen, 
J. skolflicka, elev, lärjunge. -mälsig = schü- 
lerhaft. -schaft, f. 1. lärjungaskap, egen- 
skap af lärjunge. 2. lärjungaskara, skola. 


Schülllfreund, m. vän från skoltiden, skolkam- 


rat. -fuchs, m. skolfux. -fuchserel, f. skol- 
fuxeri. -fuchsig, a. skolfuxaktig, pedantisk. 
-gebäude, n. skolhus. -geld, n. skol-, termins- 
afgift. -gerecht, a. öfverensstämmande med 
skolans föreskrifter; metodisk; regelrätt, 
skolad, dresserad. -halter, m. en som håller 
skola, skolföreståndare. -heft, n. skrifbok, 
temabok. -krankheit, /. skolsjuka. -lehrer, 
m. skollärare. -mann, m. ekolkarl. -mälsig = 
schulgerecht. -meister, m. skolmästare. -mei- 
sterel, /. skolmästrande, skolmästarbefatt- 
ning, undervisning. -meistern,’ itr. A. o. tr. 
skolmästra, tala i skolmästarton. -erdnung, 
J. skolordning, -stadga. -pförd, n. skolhäst, 
dresserad häst. -pflicht, f. ekoltväng. -pflich- 
tig, a. underkastad skoltväng, i skoläldern. 
-ptan, m. läsordning, skolekema. -programm, 
n. akolprogram, ärsredogörelse för ett läro- 
verk. -rat[h], m. 1. skolinspektör. 2. skol- 
råd. -sache, /. skolärende. -sack, m. skol- 
ränsel; F vna. = Schulweisheit. -schwester, 
f. undervisande syster (Iärarinns i klesterskola). 
-stunde, /. skoltimme, lektion. 


Schulter, -n, f. skuldra, axel. Bia. auf js a 


stehen: utgå från, stödja sig på ngn. -ig, a. 





flr. intransitirt, rl. refiexivt, st. starıt, 80. svagt, Er. transitivt verb. Ä. har Aaben, 8. har sein till hjälpverb. 


schultern 





mi — m nn 


i sms, t ex. dbreitn bredaxlad. -n, sv. tr. 
1.. taga, lägga på sina skuldror, på axeln. 
2. Geschultert: med så eller så beskaffade 
ekuldror, t. ex. breit geschultert: med breda 
skuldror, bredaxlad. 

Schultheils, -en, m. byfogde, bydomare; borg- 
mästare i vissa städer. 

‚Schulllton, m. skolmästarton. -versäumni[l]s, f. 
frånvaro från skolan. -weisheit, f. skolvis- 
het, skolteorier. -witz,m.skolpojkskvickhet. 

Schulze, -n, m. = Schulthei/s. 

schummliein, sv. I. itr. s. smyga sig bort, kila 
sin kos. II. tr. 1. bortköra. 2. hemligt bort- 
taga, knipa. -er = Dämmer 4. -orlg = däm- 
merig. -ern = dämmern. 

-Schund, -[e]s, 0, m. affall; smörja, skräp, strunt. 
-grube, f. sopgrop, kloak. -keri, m. lumpen 
karl, usling, kräk. 

Schupp, I. = Schud 1. II. -en, m. sjupp, tvätt- 
björn. -®, -n, f. aim. t, fjäll. 

Schüppe, -n, £. skofvel. 

schupplien, a) sv. ir. 1. skuffa, stöta. 2. lura, 
bedraga. 3. rifva, skafva. b) sv. I. tr. 1. 
fjälla. 2. förse med fjäll. Geschuppt: fjäl- 
lig. II. rl. 1. fjälla sig. 2. lägga sig som 
fjäll på ngt. €) -, m. skjul, lider. -enfeil, n. 
sjuppskinn. -enfisch, m. fjällfisk. -enhaut, f. 
fjälligt skinn. -enpanzer, nm. fjällpansar. -en- 
peiz, m. 1. sjuppskinn. 2. sjuppskinnspäls, 
-ent[h]ier, n. zoo. myrkott. -Icht, -Ig, a. 1. 
fjällig. 2. fjällaktig, fjällik. 

Schup[p]s, -e, m. F = Schub. -en, sr. tr. F skuf- 
fa, stöta. 

'Schur, -en, /. 1. klippning. 2. afklipp; klipp- 
ull. 3. skörd. 4. trakasseri; spratt, puts. 5. 
päls. 

:schärllen, sv. tr. röra om, underblåsa eiden. -@r, 
-, m. 1. en som rör om, underblåser. 2. eld- 
gaffel. 

Schurf, -e t, m. 1. grop, öppning, i eht bärg. för 
sökande efter malmfyndighet. 2. skåra, skråma. 
-eisen, n. skrapjärn, skrapa. 

schürfen, sv. tr. o. itr. h. 1. vürg. gräfva efter 
en malmfyndighet. 2. rifva, rispa, klösa. 

Schurflischein, -zettel, m. burg. mutsedel. 

schuri[e]geln, sv. tr. trakassera, plåga, oroa. 

Schurklie, -n, m. skurk. -enhaft = schurkisch. 
-enhaftigkeit = Schurkerei. -enstreich, m., -en- 
that, f. ekurkstreck. -eröl, -en, f. skurkak- 
tighet, gemenhet, skurkstreck. -Isch, a. 
skurkaktig, gemen, nedrig. 

schurren, sv. itr. 8. o. h. glida, hasa; knarra. 

Schurwolie, /. klippull. 

Schurz, -e f, m. 1. gördel, skört. 2. förkläde, 
förskinn. 

Schürze, -n, /. förkläde; F vila. fruntimmer. 
-n, sv. I. tr. 1. uppskörta, uppfästa, uppdra- 
ga. 2. knyta, binda. 3. förse med förkläde; 
insvepa, omgifva. II. rf. 1. fästa upp kläd- 
ningen; dne. göra sig i ordning, beredd. 2. 
bilda en knut, en rosett, en slinga. 


405 


Schütze 





Schurztell, n. förskinn. 

Schürzung, /. uppskörtande m. m. se schürzen. 

Schule, -e t, m. 1. hastig, pilsnabb rörelse, 
fart, gäng. 2. snabb växt; skott, telning. 
3. a) skott. Einen m thun: skjuta, aflossa 
ett skott, auf den ersten w vid er. med för- 
sta skottet, via. genast, strax. 8s. mättenh. pl. 
-‚t.ex. nicht zwei m Pulver dran wenden: 
ej kosta på två skott krut, b) skotthåll. 
Bila. jm in den m kommen: komma i vägen 
för ngn. 4. Einen m haben: vara uppslup- 
pen, tokig, galen. 5. = Schub 5. 6. inslag, 

väft. 


Schüssel, -n, f. fat, assiett, karott, skål. -brett, 
n. tallriksstege, hylla. -freund, m. F vän af 
bordets nöjen. -jagd, f. F matfrieri, snug- 
gande. -knecht, m. tallriksstege. -ring, m 
tallriksbricka. -schrank, m. skänk. 

Schusser, -, m. dim. t, (marmor)kula tin lek. 

schuislifertig, a. skjutfärdig. -fost, a. 1. osär- 
bar, hård. 2. = röj. -frei, a. skottfri. -geid, 
n. skottpengar. -gerecht, a. 1. färdig, klar 
till affyrande. 2. inom skotthåll. -geschwin- 
digkeit, /. skjuthastighet. -nähe, f. skott- 
håll. -recht = schu/sgerecht. -watfe, /. skjut- 
vapen. -welse, adv. ryckvis. -weite, /. skott- 
häll. 

Schüster, -, m. skomakare. -6l, 0, f. skomakar- 
yrke. -n, sv. itr. A. vara skomakare. 

Schute, Schüte, -n, /. pråm, lastpräm. 

Schutt, -[e]s,0,m. 1. grushög, (byggnads)grus, 
byggnadsaffall; ruiner; jordras; alluvialjord. 
2. sädeshög. 

Schüttiiboden, m. = Schütte 2. -8, -n, f. 1. hop, 
hög. 2. kornbod, sädesvind. 3. (regn-, ha- 
gel)skur. 4. kärfve länghalm. -elfrost, m. 
häftig frossa, frossbrytningar. -eikopf, m. 
en som runkar på hufvudet. -ein, st. tr. 
skaka, skudda, rysta, runka. Jm die Hand 
mw skaka ngns hand. -[e]lung, /. -en, sv. I. 
tr. o. itr. h. 1. ösa, hälla, slå ngt i el. på ngt. 
Bild. seinen Kummer in js Schofs w utgjuta 
sitt hjärta för ngn. 2. opers. es schiittet: det ' 
hällregnar. 9. uppkasta, afsätta jora. 4. jäg. 
om vissa djur: föda, få ungar. 5. Das Getreide 
schüttet reichlich: säden slår bra i spann. 
6. betala sädestionden. II. rf. Sich vor La- 
chen m skratta så man hoppar. -ern, sv. I. 
ttr. h. skaka, darra. II. tr. skaka, rysta. -ga- 
bel, f. högaffel, hötjuga. -haus, n. sädes- 

"magasin. »stroh, n. länghalm. -ung, /. ösan- 
de m. m. se schütten. 

Schutz, -es, 0, m. 1. skydd, beskydd, skygd, 
hägn, försvar. Unter dem we der Nacht: i 
skydd af nattens mörker, zu w und Trutz: 
till försvar och anfall. 2. damlucka. 

Schütz, -en, m. se Schütze. 

Schutziibefohlene(r),m.skyddsling, klient. -brett, 
n. damlucka. -brief, m. skyddsbref, läjd(e- 
bref). -dach, n. 1. skjul, lider. 2. skärmtak. 

Schütze, -n, m. 1. skytt; jägare. 2. vanı. f. 





= föregående uppslagsord. ” 


äkta sms. Ö saknar plur. PT har omljud. F familjäst, P lägre språk. X mindre brukligt. 


BOHTYIRE 


4 2 P777,2 7 JV 4.35: 7. E76 
As mn Wen er DE MOE 
y Boys am Ze Mår ne suite BR 
un Ama LARS Fa. dr gar 
vor om mein Ari Race 
skAry; VÅR 6 a RATTAT X 
in FA, #3 MS er ni KRT SL 
OU le. VV arne =. „weil 
a RR. m +7 er ur Bar 
Mrig » "063, OM. 
17,2. are ar VA. WEB 
I: “Rom... I gen acan 4! aKarı er; 

"sårar ja trådat DZ KVAL. >». gar. 


- Ber gi 
” 


nh PP Torurtiare MR. Men. / 
RA IANA A, 
Sshutz falla, f. 1... 1.50. gäller. m. 1. fir 


änder? DB, a7 Jonas. et. JUR, m. Kerner 


sure, kalt". GM, m. vänn. ger. m. zu 
ringen. Me, m. sr traceigun. 


Bam, m. skjärlit Bite, DRK JIGAER, 
Sehnizling, :-, m. auyria..nz 
sehutz es, u. star skydd, försvann -losig- 
kent, f. saknad al arydA, forsvarsioahet. 
MRAR, vn, prniahstjant, -manaschatt, JS: 1. 
narernetapelin. 2, - Achutzgyeleit. mittel, n. 
akyıldamadel, preservativ. -ort, m. tilifiykt, 
aayl. Hand, n. underpant. rede, f. för- 
aysaruhal, -POdnor, m. förnvarztalares. ver: 
wandtelr,, m. framling um 0; Sirvärfvat maAbor- 
"nm, aa han Ar kaum’ -zoll, Mm. skyddstull. 
-söliner, m. 
“kyddatullvänlig, protektionistisk. 
Schwahncher|schrift|, u, /. achwabachftatil). 
schwahb „ arhmapp. «la, en, f. F prat, plad- 
der. 
Hig, Hlamkonde, -ein, an. str. hh. F 1. nkällva 
u.a gel, Kung; Blå mut, nkvalpn, 2, prata, 


un .- 





Schwacm medkhug. - -w m.” = Sänpitas uj. 
EN. u. rim Wa 2 Dean 
fr wenig : PTussTrı GER m KR 
au. BUNG 1. Funde 

Schuöcuung, 7. ::-sTı222J2 2 m = cAmügnen. 

Schuad. —ı. @-.n. i sier ing. I 
222. 2 aırı: una: mg oem & se 
min asian 

Schwadren. -- ı. > 1713222 
axzeriLz WrM. 17. ism od L starna: 
72, wett, oanır 2 så Ep fil I 
zee Täleler smiäaricg fe. & skısdro- 
26723 ILIUlEr 

Schwager. — a. 1 svåger: särting pm gr 

mi Zr. „A 722... sc iin 

Schwager ia. en. /. sragerska -iiech. a. za 
svåger, ır.daeriz, i al VÄLSKAF. 

Schnagerschatt, Schwägerschall. 7. :vägerskap, 

aviseria 

Schwäher. - -‚m. 1 avåärfar. 2. personer Bvil- 
kas barr äro gifta med Lvarandra. -schaft, 
f. egenskap af svärfar. :r arg; svågerlag, 
slägt. 

Schwalbe, -n. /. am. +, 1. svala. 2. F örfil. 


fr. -2 a a. 


wus_ 
br Örn 


une 


er 


munfisk. -nschwaaz, m. 1. svalstjärt. 2. F 
frack. 
. Schwall, -fe's, 0, m. svall. öde, mängd. - 


ok yeddstullavan, -zöllnerisch, a. 


eg, a. oböohayligt injuk, lös; obehag- : 


pladdra, Of, -, m. ojn Lävabel, 2 nvabelgant, : 


ern, an. I. tr. ou nvabla, IL -- schwabbeln. 

Sohwnbe, „, 8. /. kuckorlucku. II m. nchwa- | 
are, Invånare | Hehwaben; enfaldig karl, 
Mınkalls. -nalter, », 10:0 ret via hyiiken Aldor 
hmnhninn fat anane TA förstånd. AStrelch, m. 
dumhet, upptåg. 

Sohwäbliin, -nen, /. nchwuhblnkn, schwabluk 
kyinun. -Isah, ec kelwablek. 

sohwaoh, er to. övik, klen, dållg. 

Schwäche, , /. svapkhot, klonhet; svag sida. 
An, av. er. hh. vari klon. Af, ev. I te. 1. före 
nv, gar kraftlöün 9. forförn, skinda. II. 
A, förmväpan. Pr, >, m. A, försvugaro. 8. für- 
fornıe, 

sohwaoh.gläubig, «. kKluntrogen. helt, /% 

N hehe, Mävektidn fall eine ov für jn haben: 
vina av för, In on klockarküärlek till ngn, 
tırden Nin nich Arına wen ein: 
Inga dumhoten, -heralg, a. kKlenmodig, svag, : 
kuraktirnlöon, 
person.  köpfig, 0. avyagg till foratändet, in 
uktankt. onfaldie, 
het, umlet, 


ie, Anaammlrınt, ” i te flenivt, FÅS starkt. 


inbilla er : 


| 


kopt, mm. Inakrankt, onföldig | 


-köpligkelt, 7. inakrünkt- . 


se schwelien. 

Schwamm, -e 1, m. 1. svamp. Sıad. der ganze 
a hela smörjan. 2. fnöske. -icht, -ig, a. 
svampig, svampaktig. -Igkeit, /. svamp(ak- 
tJighet. 

Schwan, -e } el. X -en, m. svan. -eA, sr. opers. 
Mir (el. F mich) schwant etw.: jag anar, har 
en dunkel aning om ngt. -enbett, n. svan- 
dunsbädd, -bolster, -täcke. -engesang, m., 
-onlied, n., -ensang, m. svanesäng. 

Schwang, -[e]s, 0, m. In m bringen, gehen, 
kommen, sein: bringa, gå, komma, vara i 
evang. -er, a. hafvande. Bia. mit Unglück m 
olycksdiger, mit gro/sen Plänen w gehen: 
hvälfva stora planer i sitt sinne. 

Schwängerller, -, m. lägersman. -n, sv. tr. 1. 
lägra, göra hafvande. 2. befrukta; uppfylla, 
impregnera. 

Sohwangerschaft, /. hafvandeskap, grossess. 

Sohwängerung, /. lägersmäl; befruktande nm. 
m. so schwänyern. 

Schwänin, -nen, /. svanhona. 

schwank, I. «. vacklande, svigtande, rankig, 
ostadig, osäker. II. -e f, m. puts, spektakel, 
narri, skämt, fars. -en, sv. itr. A. vackla, 
luktuera, variera, darra, svigta, gifva efter, 
böja sig, bölja, slingra, rulla. -heit, £. vack- 
lande, ostadighet m. m. se schwank I. -ig = 
achwank I. -macher, m. spektakelmakare. 
ung, /. vacklande m. m. se schwanken. -weise, 
ade. på skämt. 





St. svagt, EP. transitivt verb. Å. har Aaden, 8. bar sein till bjälpverb. 


Schwänling — 





Schwänling, -e, m. svanunge. 

Schwanz, -e t, m. 1. svans, stjärt; släng i 
skrift, streck på en not, förminskningstecken. 
F jm den m streiche[l]n: smickra ngn, Geld 
auf den m klopfen: knipa, undansnilla pen- 
gar. 2. stud. tomrum, rena blad iemnade i an- 
teckningsböckerna för de timmar, man skolkat. 

schwänzllein, sv. itr. h. 1. vifta med svansen. 
2. stoltsera, kräma sig. 3. lisma, krypa. 
-eipfennig, m. undansnillad slant, smygfyrk; 
we machen: undansnilla pengar. -en, sv. 
ir. h.o. tr. 1. = schwänzeln. 2. drifva syss- 
lolös omkring, flanera; skolka. Die Schule 
m skolka från skolan. 3. förse med svans. 

schwapp, ity. vips, klatsch, skvapp. -en, sv. 
ir. h. skvalpa, skvalpa öfver. 

Schwär, -e, m., -6, -n, f., -en, -, m. bulnad, 
böld. -en, st. tr. 1. s. bulna. 2. h. förorsaka 
bulnad. -ig, a. full af bölder, af bulnader. 

Schwarm, -e t, m. 1. svärm; skara, hop, an- 
hang. 2. sorl, stoj. 

schwärmllen, sv. ir. h. o. vid ortförändring 8. 1. 
svärma, surra, vimla, ströfva; jäg. tappa 
späret. 2. sorla, stoja. -er, -, m. svärmisk 
person, svärmare, fantast, fanatiker; osta- 
dig person, fjäril. -erei, -en, f. 1. kringsvär- 
mande, kringströfvande. 2. svärmeri, fan- 
tasteri, fanatism. -ereifer, m. svärmisk if- 
ver, fanatism. -ergeist, m. svärmare, fan- 
tast, fanatiker. -erin, -nen, f. se Schwärmer. 
-erisch, -erlich, a. svärmisk, fantastisk, fa- 
natisk. 

Schwarmilgeist = Schwärmergeist. -weise, adv. 
i svärmar, i hopar. -zeit, /. svärmningstid. 

Schwartlie (arv. ä), -n, f. aim. t, 1. tjock hud, 
svål, fläsksvål; skinn, skorpa som bildar sig på 
ngt. 2. gammal (bok)lunta, svinmage. 3. | 
grästorf, -svål, -vall. -Ig, a. betäckt med | 
svål, svålaktig. | 

schwarz, -er t, a. svart, mörk; bna. nedrig, | 
gemen. we Wäsche: smutsigt linne, bid. | 
jn w anschreiben: svärta, förtala ngn, w | 
sehen: se i svart, der me: den svarte, a) 
negern, b) hin, den onde, c) svarten (hist), 
d) svartrocken, das we im Auge: pupillen, 
ins we schie/sen: skjuta, träffa pricken. 
-amsel, /. koltrast. -auge, n. 1. svart, mörkt 
öga. 2. mörkögd person, mörköga. -Augig, 
a. mörkögd. -bäcker, m. grofbagare. -bärt, 
m. 1. svart skägg. 2. evartskäggig person. 
-brot, n. groft bröd. -dorn = Schlehdorn. 
-drossel, /. koltrast. 

Schwärze, -n, f. svärta, svart färg; bild. ne- 
drighet, gemenhet. -n, sv. tr. o. itr. A. 1. 
svärta, svärta ned, svärta ifrän sig, mäla, 
färga svart, smutsa ned, röka ned; bild. svär- 
ta, förtala, fördunkla, förmörka, fläcka. 2. 
smuggla, insmuggla. -r, -, m. en som svär- 
tar m. m. se föreg. ; smugglare. 

schwarz!igallicht, -gailig, a. melankolisk. -holz, 
n. barrskog. 








407 


Schweinerei 





schwärzlich, a. svartaktig, mörk. Ins we fal- 
len: stöta i svart. 

Schwarzlisauer, n. svartsoppa. -sehend, «. som 
ser i svart, pessimistisk. -tanne, f. vanlig 
gran. 

Schwärzung, f. svärtande m. m. se schwärzen. 

Schwarziiwäldier(in), m.(f.)invänare iSchwarz- 
wald. -weils, a. svart och hvit. -wild,,». vild- 
svin. -wurz, f. ringormerot. 

Sohwatz, -e, m. samspråk, prat, pladder. 

Schwätzelel, -en, /. samspråk, småprat. 

schwatzlleln, schwätzeln, sv. itr. h. språka, små- 
prata. -en, schwätzen, sv. itr. h. o. tr. sprä- 
ka, prata, pladdra, skvallra. -er, Schwätzer, 
-, m. pratmakare. -er6i, Schwätzerél, -en, f. 
prat, pladder, skvaller. -erin, Schwätzerin, 

«nen, /.pladdertaska, skvallersyster. -erisch, 
-haft, -ig, a. spräksam, pratsjuk, pladderak- 
tig, skvalleraktig. -maul, n. pladdertaska, 
pratmakare. -sucht, /. pratsjuka, pladder- 
aktighet. -süchtig, a. pratsjuk. 

Schwebe, 0, /. sväfvande, hängande tillstånd. 
In der m sein: sväfva, hänga, bild. vara 
sväfvande, oviss, oafgjord. -n, sv. itr. h. o. 
vid ortförändring 8. sväfva, hänga, vara sväf- 
vande, oviss, osäker, oafgjord. -réi, -en, f. 
obestämdhet, osäkerhet. 

Schwedlle, -n, m. 1. svensk. F alter w gammal 
gosse, hederspascha. 2. F un: schaber, plu- 
ringar. -en, -s, 0, n. npr. Sverige. -in, -nen, 
J. svenska, svensk kvinna. -Isch,I.a. svensk. 
II. n. svenska, jfr deutsch. 

Schwefel, -s, 0, m. svafvel. -bande, f. mord- 
brännarliga. -haft se schwefelicht. -holz, vanı. 
dim. -hölzchen, n. svafvelsticka, tändsticka. 
-sauer, a. kem. svafvelsyrad. -icht, -ig, a. 
svafvelaktig, -artad, -haltig. -n, sv. tr. 1. 
svafla, röka med svafvel. 2. uppblanda, im- 
pregnera med svafvel. -ung, f. svafling. 

Schwegel[pfeife], -n, f. cn art herdepipa, 
-flöjt. 

Schweif, -e, m. svans, stjärt; släp. -eln, sv. itr. 
h. lisma, krypa. -en, sv. I. itr. h. o. 3. ströf- 
va omkring, irra. II. tr. 1. utskära, utsäga 
i bäglinier, utrunda, runda, kröka, svänga, 
hvälfva. 2. förse med svans, med släp. -ung, 
f. -wedeln = schweifeln. -wödler, m. lismare, 
smickrare. | 

schweigllen, I. st. itr. hk. o. tr. tiga, vara tyst. 
Von eı. über etw. a tiga med, ej yttra sig 
beträffande ngt, förtiga ngt, um zu m von: 
för att ej tala om. II. -s, 0, n. tystnad. -er, 
-, m. tystlåten person. -säm, a. tyst, tyst- 
låten, förtegen, ordknapp. -samkeit, f. tyst- 
lätenhet m. m. se föreg. -sölig(keit) = Schweig- 
sam(keit). 

Schwein, -e, n. 1. svin, gris. 2. = Sau 2,5. 
-efett, n. svinister, flott. -efleisch, n. fläsk. 
-efräfs, m., -efutter, n. svinmat. -emast, /. 
svingödning, gödande svinbete, ällonbete. -®- 
pökelfieisch, n. salt fläsk. -eréi, -en,.f. svi- 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. 1 har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


slödder. -ezuoht, f. 1. svinafvel. 2. svineri. 
-Igel, m. svin, svinpäls. -igelel, /. svineri. 
-Igeln," sv. ıtr. h. uppföra sig som ett svin, 
vara svinaktig. -isch, a. svinaktig, snuskig, 
oanständig. -sfeder, /. jus. vildsvinsspjut. 
-shatz, -sjagd, /. vildsvinsjagt. -swurst, f. 
fläskkorf. 

Schweils, -e, m. 1. svett; svettning, svettbad. 
In m konmen e. geraten: komma i svett- 
ring, blifva svettig. 2. imma på fönster m. m. 
8. jag. blod. -bär, a. svetsbar. -befördernd, 
a. svettdrifvande. -en, sr. I. itr. h. o. 8.1. 
jag. blöda, vara sårad. 2. om metaller: flyta, 
vara i smält, i flytande tillstånd. II. tr. 
svetsa. -fuchs, ». brandfux. -grübchen, ». 
(svett)por. -hitze, /. svetsningshetta. -hund, 
m. svett-, blodhund. -Ig, a. 1. svettig. 2. jug. 
blodig. -sucht, f. svettsjuka. -treibend, a. 
svettdrifvande. -triefend, a. svettdrypande. 
-ung, ‚f. svetsande. 

Schwelzer, I. -. m. schweizare. II. a. schwei- 
zisk. -deutsch, a. (n.) schweizertysk(a). -6i, 
-.en, f. müjeri efter schweiziskt mönster. 
In, -nen, /. echweiziska. -Isch, a. schwei- 
zirk. -käse, m. schweizerost. 

» scohwelen, sv. I. ıtr. 4. brinna utan låga, glim- 
ma (under askan). II. tr. bränna. 

schweliglien, sv. itr. h. frässa. -er, -, m. fräs- 
sare, vällusting. -erél, -en, f. frässeri. -er- 
haft, -erisch, a. frässande, vällustig. 

Schweillie, -n, £. 1. tröskel; syll, sliper. 2. ut- 
vidgning. 8. vägsvall, bränning. -en, I. st.itr. 
s. 1. svälla, fyllas; om vatten: stiga. 2. svull- 
na. II. sr. tr. vidga, utvidga, komma att 
svälln, fylla. -ung, f. 

Schwemmlle, -n, /. 1. lögning ar hüstar. 2. lög- 
ställe. -en, sr. tr. 1. spola (upp, ned, bort). 
2. bada, löga. 9. flotta. 4. komma att sväl- 
la, utvidga. -gebilde, n. alluvialbildning. 
sand, m. uppspolad sand. -teich, m. dam 
dir hästar lögas. 

Schwengel, -, m. svängel, vippstäng, slagbom, 
pumpvipp. (klock)kläpp. i 

Schwenk:'becken, n. disk-, sköljbalja. -el, -, m. | 
vippa, tofs. -en, sr. I. tr. 1. svänga, svinga. 
2. skölja, diska. II. tr. h. svänga, göra en 
evängning. -fals = Schwenkbecken. -ung, £. 
svängning m. m. se schwenken. 

schwer. a. 1. tung, vägande; tjock, grof, svår. ' 
mes (1eld: mycket pengar, we Speisen: svär- 
smält mat, sich m ärgern: vara grufligt för- 
tretad, » darnieder liegen: vara allvarsamt, 
farligt ejuk. 2. stark om cigarrer, drycker m. m. ; 
tjock, präktig, stark om tyger. 3. betydande, 
vigtig. an Inhalt: innehållsrik, + an : 
Bedeutung: betydelsefull. 4. svår. Es wird 
vw halten, dafs: det blir svårt, sitter åt att, 
es fällt ihm w zu: det är svårt för honom 
att, von Begriffen sein: ha svårt för att . 
fatta. ringa fattningsförmåga, das wird ihm i 


—-—0----—-— vv nwOnr [rn u m 








ifr. intransitivt, rid. reflexivt. St. starkt, ST. svagt, fr. 


Schwimmmeister 


nn ss 2 


w eingehen: det blir svårt att få i honom, 
att få honom att förstå; m an etw. gehen: 
ha svårt för att besluta sig för ngt. m hö- 
ren: höra illa. -betrübt, a. djupt bedröfvad. 
-6, -n, /. tyngd, vigt, betydenhet, svårhet, 
storlek. -emesser, m. tyngdmätare, barome- 
ter. -enot[h] se Not 2., -enöt[h]er, m. F sa- 
tans karl, kanalje; ostyring, rustibuss. -er- 
krankt, a. svårt, farligt sjuk. -fällig, a. tung, 
ovig, klumpig, plump, trög. -fälligkeit, /. 
tyngd, ovighet m. m. se föreg. -gläublg, a. som 
har svårt för att tro, miestrogen. -hörlg, a. 
tunghörd, lomhörd. -hörigkeit, /. lomhörd- 
het. -kraft, /. tyngdkraft. -leibig, a. korpu- 
lent. -lich, adv. svårligen. -mut[h], /. svår- 
mod. . -müt[h]ig, a. svärmodig. -mit[h]igkeit, 
f. svårmod. -punkt, m. tyngdpunkt. 

Schwört, -er, n. svärd. -bohne, /. sabelböna, 
turkisk böna. -el, -, m. bot. 1. svärdslilja. 2. 
sabellilja. -ergeklirr, n. vapenrassel. -feger, 
m. svärdfäjare, vapensmed. -iehen, n. län 
som går i arf endast på svärdssidan. -trä- 
gor, m.’svärddragare. 

schwörverständlich, a. svårbegriplig, svårfatt- 
lig. 


Schwester, -n, £. syster; klostersyster, nun- 


na. -lich, a. systerlig. -schaft, f. 1. egen- 
skap af syster, systerskap. 2. samfund af 
systrar, af nunnor. 


Schwibbogen, m. hvalfbåge, hvalf. . 
Schwieger, I. -, m. svärfar. II. -n, f. svärmor. 


-eiterlich, a. svärföräldrar(ne)s. -eltern, pl. 
svärföräldrar. -in, -nen, f. 1. svärmor. 2. 
sonhustru. 3. svägerska. -kind, n. måg, son- 
hustru. -lich = schwiegermütterlich, -väter- 
lich. -mama, -mutter, /. svärmor. -mütterlich, 
a. svärmoder(n)s, en svärmors. -schaft,.f. 
slägt(ingar) gnm giftermål. -sohn, m. svär- 
son, måg. -tochter, /. svärdotter, sonhustru. 
‚vater, m. svärfar. -väterlich, a. svärfader(n)s, 
en svärfars. 


| Schwiellle, -n, /. dalk, (hud)valk, hårdhet i 


huden. -icht, -ig, a. dalkig, valkig, hård. 


Schwiemllei, -, m. 1. svindel, sinnesyra, yrsel. 


2. = Schwiemler. -elöl, -en, f. rummel, ruc- 

.kel. -ein, sv. ttr. A. o. s. avira, rumla. -en, 
sr. ttr. h. o. s. ragla, tumla, svimma, -ler, -, 
m. svirare, rucklare. -licht, -lig, a. yr. 


ı schwierig, a. svår, kinkig, krånglig; missnöjd. 


-keit, f. svårighet. 


" Schwimmlianstalt, /. siminrättning. -blase, f. 


simbläsa. -en, st. tir. h. o. s. 1. simma. 2%. 
flyta. 3. sväfva: vara otydlig, sakna s 
ytterlinier. Im Nebel m framstå otydligt i 
dimman, opers. mir schwimmt es vor den 
Augen: allt flyter samman för mina ögon, 
jag har svårt att se tydligt. -er, -, m., -erin, 
nen, f. simmare. -fählgkelt, /. simförmåga. 
-feder, -flosse, /. simfena. -hose, /. simbyxor. 
-kleid, n. simdrägt. -lehrer, -meister, m. sim- 
lärare. 





transitivt verb. Å. har Aaden, 8. bar sein till bjälpverb. 





Schwinde — 

Schwindlle, -n, f. art reform. -el, -, m. 1. svin- 
del, yrsel; yra. 2. svindleri, beårigeri. 8. 
F der ganze m hela surfven. -elél, -en, f. 
svindleri, vingleri. -eihater, m. = Lolch. 
-eihaft = schwindlig. -elkopf, m. läitsinnig 
person, svindlare. -ein, sv. itr. rk. 1. svindla. 
Ofta opers.: es schwindelt mir: jag svindlar, 
får svindel. 2. vingla, bedraga, vara en 
svindlare. -eisucht, f. svindel. -en, st. itr. s. 
aftaga, minskas, krympa, torka ihop, tvina, 
tvina bort, blekna, försvinna. /n einander 
a sammanflyta, m lassen: låta fara, upp- 
gifva. -ler, -, m. svindlare, vinglare. -ler- 
haft, -lerisch, a. svindlaraktig, bedräglig. 
-licht, -lig, a. 1. svindlande. 2. lidande af 
svindel, af yrsel, svindelaktig. 3. = schwind- 
lerisch. -sucht, f. tvinsot, lungsot. Jm die 
av an den Hals ärgern: reta gallfeber på ngn. 
-süchtig, a. lidande af tvinsot, lungsiktig. 
-süchtigkeit, /. lungsiktighet. 

Schwinglie, -n, f. 1. vinge. 2. vanna. 8. skäkt- 
knif. -el, -, m. bot. svingel. -en, I. sv. tr. be- 
vinga. II. st. tr. 1. svinga, svänga. 2. vanna, 
kasta ssa; skäkta. III. st. ur. h. 1. svänga, 
oscillera, vibrera. 2. gå undan, vara fart i. 
-ung, /. 1. svingande m. m. se föreg. 2. sväng- 
ning, vibration. 

schwipp, I. it). vips, klatsch, smack. U. a. 
mjuk, böjlig, svigtande, ostadig, rankig. -®, 
-n, f. mjukt spö, spöända, pisksnärt. -en, 
sv. L.ttr.h.o.s. 1.svigta,gesvigt, böja sig. 2. 
slå med ngt som ger svigt. II. tr. slå, slänga, 
slänga af med, ge en knäpp. -Ig= schwipp II. 
-8, I. = schwipp I. II. -e, m. slag, släng, snärt. 

schwirr, a. surrande, sorlande. -en, sv. ttr. h. 
o. 8. surra, susa, sorla, drilla, vibrera, hvina. 

Schwitzlibad, n. svettbad. -@, 0, /. svettning. 
on, sv. I. itr. 1. Ah. o. tr. svettas. Äfv. opers.: 
mich schwitzt: jag svettas. 2. s. sippra ut, 
fram. II. tr. 1. svettas ut. 2. kok. bryna. 
-ig, a. svettig. -kasten, m. ängskäp. -mittel, 
n. svettmedel. -stube, f. bastu. 

schwören, st. itr. h. o. tr. svära, gå ed. Zur 
Fahne mw svära fanan, zum Katholizismus 
a hylla, omfatta katolicismen, in js Hand 
a svära, edligen försäkra, lofva ngn ngt. 
Geschworen utv. edsvuren; geschworner 
Feind: afsvuren, förklarad fiende, ge- 
schworner Freund: pälitlig, bepröfvad vän. 

schwül, a. 1. tryckande, kvalmig, tung om luften. 
2. ärgslig, rädd, beklämd. -6, -n, f. 1. 
tryckande, tung luft. 2. ängest, ängslan, 
beklämdhet, knipa. 

Schwulillbus, F in w sein: vara i knipa. -tät, 
.en, f. F = Schwüle 2. 

Schwulst, .-e +, m. o. f. 1. vanı. f. svulst, svull- 
nad. 2. vanı. m. uppblåst sätt, högmod. 3. 
vanl. M. svulst, bombast. 

schwüistlig, a. 1. uppblåst, högmodig. 2. svul- 
stig, bombastisk. -Igkeit, /f. svulstighet. 
-ling, -e, m. uppblåst narr. 


Av = füregäcnde uppslagsord. 


409 


— Seele 

Schwund, -[e]s, 0, m. aftynande, borttvinande, 
försvinnande. 

Schwung, -e t, m. 1. svängning. In m setzen, 
kommen: sätta, komma i gång, im me sein: 
a) vara i gäng, b) vara i svang, modern, 
mit einem we: i ett tag, med ens. 2. lyft- 
ning, eld, kraft, hänförelse. 3. F knodd. 
«bewegung, /. svängning. -brett, n. trampolin. 
-feder, /. vingpenna. -haft, a. 1. kraftig, 
rask, kraftfull, kärnfull. 2. som är i svang, 
gängse. -kraft, /. 1. kraft, fürmäga att 
svinga sig, att svänga. 2. dädkraft, energi, 
spänstighet. -los, a. utan lyftning, utan 
kraft, matt. -rad, ». svänghjul. -reich, -voll 
= schwunyhaft. 

schwupp(s) se schwipp(s). 

Schwur, -e +, m. 1. ed. 2. förbannelse. -brü- 
chig, -vergessen, a. menedig. 

Sech, -e, n. plogrist. 

sechs, I. utan följ. subst. äfv. "8, 4. (oböjl. grundtal) 
sex. Mit nen fahren: åka efter sex hästar. 
II. -en, f. sexa (siffra). Betr. sms. jfr sms. med 
drei. -er, -, m. 1. sexpfennigstycke. 2. sexa 
m. m. jfr Fünfer. -erbrot, n. sexpfennigsbröd. 
-eriel, ovojl. a. sex sorters, sex olika. -te, a 
(orduingstal) sjätte. -tehalb, a. fem och en half. 
-tel, -, n. sjättedel. -tein, sv. tr. dela i sjätte- 
delar. -tens, adv. för det sjätte. 

sechlizehn, a. sexton, jir funfzehn m. -zig, a 
sextio, jfr [unfzig ft. 

Seckel, -, m. 2. se Säckel. 2. sikel. 

Sedöz, -e, n. sedesformat, -band. -ausgabe, f. 
sedesedition. -format, n. sedesformat. 

See, I. -[e]n, f. haf, sjöln). In m gehen el. 
stechen: lägga ut, zur m till sjöss. II. -[e]s, 
-[e]n, m. sjö, insjö. -bär, m. zooı. sjöbjörn; 
F via. tvärvigg, brumbjörn. -beschädigt, a. 
sjöskadad. -beschädigung, f. sjöskada. -brief, 
m. 8jöpase. -ente, /. root. lunnefägel. -fahrend, 
a. sjöfarande. -fahrer, m. sjöfarare. -fahrt, 
F. 1. sjöfart. 2. sjöresa. -fest, a. 1. om fartyg: 
sjöduglig, som kan hålla sjön. 2. om personer: 
som ej lider af sjösjuka. -flscherei, f. hafs- 
fiske. -gemälde, ». sjöstycke, marinmälning. 
-gesetzbüch, ». sjölag, sjörätt. -hahn, m. zool. 
gnoding (Trigla). -hund, m. säl, F sjöbuss. 
-hundstell, n. sälskinn. -Igel, m. zool. sjöborre. 
«isch, a. sjö-, hafs-. -kadettenschule, /. sjö- 
krigsskola. -kalb, ». säl. -karte, /. sjökort. 
«Kennung, /. kännedom om vattnets djup och 
bottens beskaffenhet. -kork, m. zooi. kork- 
korall. -krank, a. sjösjuk. -krankheit, f. sjö- 
sjuka. -kröbs, m. hummer. -küste, f. hafs- 
kust. 

Seelllamt, n. själamässa. -6, -n, f. 1. själ. Etw. 

auf der m haben: hafva ngt på hjärtat, jm 

etw. auf die m binden: lägga ngn ngt på 
hjärtat, es liegt mir auf der w det ligger 
mig om hjärtat, jm aus der m sprechen: ut- 
tala ngns innersta tankar, [bei] meiner a ! 
(vid) min själ! sich in die innerste vw hinein 


” äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Se#,FT. Er 317) 


Eh: BALL ur 
e.n ste, den: Tara Maar I 2 Fi 
eins m FOR Kind: Am. ar etl m yrket SEAT 
narn. 2. ået inre. sc ı av der miska E7.- 
var i om fadersyeie, sr set ar. rraer.Irats. 
ar et syjatar ar Lystadt på. Karza Krinz 
T.Ken gt gjates, rör i e;:dvasen m m MM, 
ae. itr. h. oc leihen. -onadel, m. + slssde:. -em- 
am + Serlamt. -endurchmesser, m. kaliber. 
‚enforschung. /. paskologi. -enfreund, m. 
1.jarterir.. -omtrob, a. hiarttigt glad. -enget, 
a, hiartegod. -engüts, ji. hiårtegodhet. -em- 
haft, a. s;4.°...i. -enheil, n. frasınin.z. -enheil- 
kunde, /. psykiatri. enkampf, m. sialsstrid. 
-onkraft, /. a;siskraft, energi. -enkunde, -en- 
johre, f. perkologi. -enles, a. utan själ, sär 
na. -ONMESSE, /. 3jaiarnässa. -OApein, -enqual. 


‚F. sia.en 7a. »ja;slidande. -enruhe. f. ein- 


„earn, -enstörung, f. «innearubbning, njäls- 
rjukdorm. -entag, m. sialafent, dag då mässa 
hålles for de under året afiidne. -envergnägt, 
a. hinstesg,ad. envorkäufer, m. 1. mär.nisko- 
nand,are. 2. farkost som lätt stjälper, lik- 
kista. -envertraut, a. intirm. -enverwandt, a. 
rjalshefryedad. sympatisk; sobste. själsfrän- 
de. -enverwändtschaft, /. själsfrändskap. 


sympati. -envoll, a. själfull. -enwanderung, f. . 


sjalavundrinz. -enwärmer, m. hjärtvärmare. 
-orfreuend, a. hjäarteglädjande. -erquickend, 
a. vederkvickande för själen. 


See :leuchte, /. fyrton. -leute, på sjöfolk. 


Seel gerät/h|, nr. till själamässor testamente- : 


rad kvarlåtenskap. IQ se selig. -isch, a. 
psykisk, »jals-, njalink. -sorge, /. själavård. 
-sorger, m. själanörjare. -sorgerisch, -sorger- 
lich, a. en själasörjares, ss. själasörjare. 


seellmächtig, a. mäktig till sjöss. -männisch, 


Seyel, -, n. 


J. näckron. 


a, #joınana-. -MÖWEe, f. zoo. hafstrut. -nessel, 


‚F. som. hafnron, sjörnemon. -pförd, rn. 1. flod- 


häst. 2. valrons. 3. hafsdrake. -protest, m. 
"jöförklaring. -rat[h], m. 1. amiralitet. 2. 
"jürätt. -raub, m. sjüröfveri. -räuberisch, a. 
"jüröfvarle)-. -reoht, n. sjörätt, sjölag. -rose, 
sache, /. sjöärende. -scha- 
den, m. haveri. -schiacht, /. sjöslag. -schlan- 
ge, /. „jüorm. -spräche, /. sjömansspråk. 
‚stadt, /. Mjüstad, kuststad. -städter, ın. sjö- 
stadsbo. -stern, m. sjöstjärna. -tang, 7. bot. 
täng. -trift, /. strandgode. -triftig, a. drifven, 
uppkastnd af hafvet. -tüchtig, a. sjöduglig. 
-tüchtigkelt, /. »jöduglighet. -unget|h]üm, x. 
hafsvidunder. -volk, ». sjöfolk, öfolk. -wärts, 
do. sjövart. -wasser, ». #jö-, hafs-, salt- 
vatten. -wag, m. sjöväg; sjöledes. -wehr, f. 
»joföravar. -wind, m. hafsvind. -Zug, m. tåg, 
expeditlon till sjöss. 

segel. Unter w gehen: gå till 
regeln. »baum, m. mast. -macher, m. negel- 
makare. -macherei, /. segelmukeri. -n, sv. 
er do a segla, Sieh fest sätta på grund. 
-stange, /. (seireliri. 


| 
| 


a nn 


Sehkreis 


—— 


2g. die m Segen. -. a. |. vå rgrelse Den m sprechen: 


läsa välsizrelser 2 korsiecker. 3. mor 
aerara. 4 :r-Iforzel besvärielse 5. bör 
m eur 5.21 Tiueie: bordsbör före fefter) 
marten. deg 7. rie välsignelse. -söülie, £. 
rik väsigrelse. -spendend a. välsignelse- 
brirzarde. -sprecher = S-gser. -sreish, a. 
vässigrelserik. -sopruckh. n. välsignelse. 
-swunsch. ». lIyckörzkar. välörskan. 


Sogge, -». 1. bor starr. 
Sögler, -, m. «eg.are. 
sögn en, sc. L fr. 1. välsigza: läsa välsignel- 


ser öfver. nd: vals’zr- elsebring,ande, väl- 
sigzelserik. gesegneten AÄndenkens: salig i 
åminnelse, gesennet‘en Leibes] er. im geseg- 
neten Umständen sein: vara hafvande. 2. 
göra korstecken ofver. Ja cor der Stirne 
göra korstecknet på ngne panna. 8. läsa 
(trollformiers mot. öfver, besvärja. 4. Das 
Zeit!iche er. die Welt m säga farväl åt lifvet, 
afıida. II. rl. korsa sig. -er. -, m. 1. en som 
välsignar, välsignfelsebringiare. 2. besvär- 
jare, trollkar!. -ung. 7. 1. välsignande, väl- 
signelse. 2. besvärjande, be=värjelse. 


Seh achse, /. synaxel. -bär, a. möjlig att se, 


synlig, synbar. -barkeit. /. synlighet. -@, -a, 


f. 1. synkraft, synförmåga. 2. öga. 3. pupill. 


en, st. itr. Å. o tr. 1. se, titta. m Sie mal! 
a) ser man på. b) titta hit. se där, et, siek 
doch! nej, se där! F kast du nicht gesehn! 
vips! i en blink! m lassen: visa, sich mit 
etw. w lassen können: ej behöfva skämmas 
för ngt, einen nicht m können er. mögen: ej 
tåla (att se) ngn, seine Lust an etır. (dat.) m 
med glädje se, njuta af att se ngt, du 
sollst Wunder eı. dein blaues Wunder daran 
m där skall du få se ngt märkvärdigt, ich 
habe ihn schlagen m a) jag har sett honom 
slä, b) jag bar sett hur han blef slagen, 
man will ihn nirgends w han är ingenstädes 
gärna sedd. — sed prep.: das Fenster sieht 
auf die Stra/se, nach dem Markt: fönstret 
vetter åt gatan, åt torget; aus meinen An- 


gen m se med mina ögon, nicht aus den 


Augen m können: ej kunna få upp ögonen, 
aus dem Fenster a titta ut gnm fönstret, 
der Schelm sieht ihm aus den Augen: skäl- 
men lyser fram ur ögonen på honom; durck 
ein eichenes Brett m, können: vara skarpsynt; 
in eine Sache få en inblick i ngt; nach 
einer Seite w se, titta åt ett håll, er sicht 
nach nichts: han bryr sig ej om ngt, nach 
el. zum Rechten w se tillatt ordningen iakt- 
tages, zu etw. m gifva akt på ngt, zur Erde 
a slå ned ögonen. 2. se ut. Jm ähnlich m 
likna ngn. 8. se till, laga, styra till. -en9- 
wört[h], -enswürdig, a. sevärd. -enswärdig- 
keit, /. sevärdhet. -er,-, m. siare. -Brél, -en, f. 
profeterande. -erin, -nen, f. sierska. -erisoh, 
a. profetisk, siare-. -feld, n. synfält. -gias, =. 
synglas.-kraft./.synkraft. kreis, m. synkrets. 





“antranstthit, vil, ietlexurt, 8. markt, 80, svagt, fr. transitivt verb. Ä. har haben, 8. har sein till hjälpvard. 


Sehne — 41 


Sehnlle, -n, /. 1. sena. 2. (bäg)sträng. 8. mat. 
korda. -en, sv. I. tir. h. o. rl. längta, aufs 
Land: till landet, jn zu sehen: att få se ngn. 
U. tr. Jn heim längta efter ngn att han mi 
komma hem. -icht, -ig, a. senig. -lich, a. läng- 
tande, längtansfull. m erwartet werden: 
vara mycket efterlängted. -sucht, /. längtan. 
-süchtig, -suchtsvoll, a. längtande, längtans- 
full. 

sehr, adv. mycket, ganska, i hög grad. 

Sehlirohr, n. kikare. -vermögen, n. synförmäga. 
-weite, /. synvidd. -winkel, m. synvinkel. 

seicht, a. icke djup, grund; via. ytlig. -6, -n, 
-heit, -igkeit, /. 1. ett ringa djup, grundhet; 
vila. ytlighet. 2. grundt ställe, grund. 

Seide, -n, /. siden, silke. Bna. dabei wird er 
keine mw spinnen: det blir han icke rik på. 
-l, -,2.0.% m. säjdel, glas. -n, a. 1. af si- 
den, af silke, siden-, silkes-. 2. = seidig. 
-nbaum, m. mulbärsträd. -nfaden, m. silke. 
-ngehäuse, -ngespin[n]st, n. silkeskokong. 
-nhaft = seidig. -nraupe, /. silkesmask. 
-nreich, a. silkesrik. -nweich, a. silkeslen. 
-nzüchter, m. silkesodlare. 

seidig, a. silkeslik, silkeslen, sidenartad, inne- 
hällande silke, silkesblandad. 

Seiflle, -n, /. tvål, såpa. -en, sv. tr. gnida in, 
tvätta med såpa, tväla in. -enblase, /. säp- 
bubbla. -enbrühe, /. säplödder. -ennapf, nn. 
tvälkopp, -fat. -ensieder, m. säpsjudare. Bild. 
das denkt wie ein w sådant folk har in- 
ekränkta vyer. -icht, -ig, a. 1. bestruken, 
full med såpa, tvål. 2. såp-, tvålaktig, -artad. 

Seigell(n), se Seihe(n). -r, -, m. 1. lod; per- 
pendikel. 2. ur. 8. se Seiher. -rn, sv. tr. 1. 
se seihen. 2. bärz. göra djupare. 9. utsmälta. 

Seihlle, -n, /. 1. sil; filtrerapparat. 2. det som 
stannar kvar vid silning och filtrering, 
bottensats. -en, sv. tr. sila, filtrera. -er, -, 
m. en som silar, filtrerar. -fals, n. filtrerfat, 
-kärl. -papier, n. filtrerpapper. -tüch, n. sil- 
duk, filtrerduk. -ung, /. silning, filtrering. 

Seil, -e, n. snöre, lina, rep, tåg. Bild. sich am 
we führen lassen: gå i ledband, an einem 
Av ziehen: hjälpas åt, draga halfva lasset 
hvar. -bricke, f. hängbro som hänger på linor. 
-er, -, m. repslagare. F mit ms Tochter 
Hochzeit halten: hängas. -erél, -en, f. rep- 
slageri. -tanz, m. dans på lina, lindansning. 
-tänzer, m. lindansare. -tänzerel, /. lindans- 
ning. -tänzerisch, a. lindansar(e)-. -werk, n. 
linor, tåg, tågvirke. 

Seim, -e, m. 1. håning, håningssaft. 2. slem- 
mig vätska, soppa, gröt, kräm. -en, sv. I. 
tr. Den Honig mw låta häningen rinna ur 
kakorna. II. ir. h. blifva simmig, slemmig, 
tjock. -Icht, ig, a. 1. full af häning, bänings-. 
2. simmig, slemmig, tjock. 

sein, I. oreg. itr. 8. o. hjälpverd, 1. vara, ss. 
hjälpverb oftast ' att öfversätta med hafva. Bist du 
es? är det du? sind Sie esf är det ni? enipt. 


——— 


| 
! 
| 


— Seitentheil 


er ist nach Paris: han har rest till P.; zu 
beklagen vara att beklaga, beklagansvärd, 
zu sprechen w träffas hemma, taga emot, 
dagegen ist nichts zu sagen: det kan man ej 
säga ngt om, däremot kan man ingenting 
invända, es sei! välan! låt gå! dem sei nun, 
wie ihm wolle: det må nu vara huru som 
hälst med den saken, sei es...sei es: vare 
sig... eller, der Ansicht n vara af den äsig- 
ten, was ist Ihnen? hur är det fatt med er? 
hvad står på? wie ist Ihnen? hur mår niPist 
Ihnen unwokl? mår ni illa? mir ist besser: 
jag mår bättre, es ist mir so, als ob ich es 
gehört hätte: det förefaller mig, som om 
jag hade hört det, das ist alles schon da 
gewesen: det är ingenting nytt, etw. noch nie 
da gewesenes: ngt non plus ultra, förut o- 
kändt; was soll das m? hvad skall det be- 
tyda? ei, das wäre! jo, det skulle just vara 
vackert! II. -s, 0, n. vara, tillvaro, existens, 
verklighet. Ins m rufen: kalla till verk- 
lighet. III. gamma gen. ar er. IV. Av, der n- 
[igle, poss. pron. sin, sitt, hans (hennes), 
dess. Jedem das wige: låt hvar och en få. 
sitt, suum cuique. -erselts, adv. för sin del, 
å sin sida. -esgleichen, I. a. o. oböjl. subst. 
hans, dess (jäm)like, lik honom, den, det. 
II. pl. sina, hans, dess likar, sådana som 
han, den, det. -ethalben, -etwegen, um -et- 
willen, adv. för hans, dess skull, förden- 
skull. -ig se sein IV. 


seit, I. prep. med dat. o. K gen. Bedan, efter, från 


(och med), alltsedan. w damals: från den 
tiden, sedan dess, er ist m zehn Jahren 


fort: han har varit borta i tio år. II. konj. 


sedan, alltsedan; alldenstund. -döm, I. adv. 
sedan dess, alltsedan, därefter, efteråt. II. 
= seit II. -6, -n, f. sida; flank. Sich m an 
die el. zur m stellen: ställa sig i jämbredd, 
likställa sig med ngn, an die eı. auf’ die e. ' 
bei m åt sidan, afsides, åsido, undan, bort, 
auf die eı. bei m bringen: skaffa undan, un- 
dansnilla, knipa, bei m legen: a) lägga un- 
dan, bort, b) lägga af, spara ihop, bei m 
lassen: utelemna, åsidosätta, ej taga hän- 
syn till, die blinde w a) F ryggen, b) den 
svaga, minst fördelaktiga sidan; von An 
des Knaben: från gossens sida, af gossen, 
jfr seitens o. seits; nach dieser w hin: åt 
detta håll. -ab, adv. åt sidan, afsides. -en- 
abrifls, m. profil, sidoteckning. -enansicht, f. 
vy från sidan. -engebäude, n. sidobyggnad, 
flygel. -enlähmung, /f. förlamning i ena 
kroppshalfvan. -enlang, a. hela sidorigenom, 
många sidor lång. -enlehne, f. armstöd. 
-enlinie, f. 1. sida i en figur. 2. jürnv. sidospår. 
3. sidolinie. -enrand, m. kant, marginal. 
-ONS, prep. med gen. å .. . Sida, från... sida, 
af. -enschmerz, m. ondt i sidan. -ensprung, 
m. språng, hopp åt sidan. -enstechen, n., 
-enstich, m. håll i sidan. -ent[hjelt, m. o. n. 


av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. O saknar plur. rt har omijud. F familjärt, P lägre apıäk. X mindre brukligt. 


seither 


sidostycke, sida, vägg. -hör, adr. sedan dess 
(till närvarande tid), alltsedan, efter den 
tiden. -hörig, a. sedan dess befintlig, före- 
kommande, sedun dess hittills varande, se- 
nare. ig, a. i sms. -sidig, t. ex. dreim. -lich, 
a. belägen på sidan om ngt, 81do-. -$, ss. senare 
summansättningsled = seitens, t. ex. Ständischern 
genehmigt: beviljad, antagen af ständerna, 
mitterlichera, eı. von mitterlicher Seite a. 
von Muttersseite: på mödernet, Onkel mütter- 
licherw morbror. -wärts, adv. åt sidan, på 
ena sidan. -wegs, adv. afsides. 

Seköndelieutenant, m. underlöjtnant. 

Sekrét, -e, n. 1. afsöndring, sekretion. 2. af- 
träde. -år, -e, m. 1. sekreterare, skrifvare. 
2. skrifetui, skrifdon. 3. brefställare. 

Sekt, -e. m. vin, fint vin; champanj. -®, -n, f. 
sekt. -ierer, -, m. sekterist. -ier[er]isch, a. 
sekterisk. -lön, -en, f. 1. sektion, afdelning. 
2. dissektion. | 

Sekündlla, ..den, /. andra klassen i skolor, uppifrån 
räknadt, motsvar. sjätte klassen i Sverige. -åner, 
-, m. lärjunge i skolans näst högsta klass, 
sjätteklassist, jfr füreg. -ÅNt, -en, m. sekun- 
dant. -är, a. sekundär, underordnad. -e, Ny 
f. sekund. -ieren, sv. tr. o. itr. hk. 1. Jn el. 
jm » vara ngns sekundant. 2. sjunga andra 
stämman; ackompanjera. 

selb, pron. 1. samme, t. ex. zur wen Stunde: (i) 
samma stund, jfr derselbe. 2. med räkneord: 
själf, t.ex. er mzwanzigster, utv. wzwanzig: 
själf den tjugonde, han och nitton till. 
-änder, I. adv. och en till, i sällskap med 
en. II. -, n. téte-å-téte, samtal mellan fyra 
ögon. -end[e], n. ände af en tygstuf. -er, 
= selbst I. -heit = Selbstheit. -ig = selb. 
-st, I. oböjl. pron. el. pronominelt adv. själf, 
själft, själfva. Von mw el. aus sich w af sig 
själf, ordspr. + ist der Mann: bra karl hjälper 
sig själf. II. adv. till och med, äfven. m 
dann nicht: icke ens dä. III. -[e]s, 0, n. 
jag(et), individualitet. F aim. eure kleinen 
"chen[s]: edra smättingar. -stachtung, f. 
själfaktning, aktning för sig själf. -ständig, a. 
själfständig. -ständigkeit, f. själfständighet. 

Selbstl!bekenntni[f]s, n. 1. frivillig bekännelse, 
2. ejälfbekännelse. -beschauung, f£. själf- 
betraktelse. -bewegend, a. som rör sig själf, 
automatisk. -bewulst, a. själfmedveten. 
-dünkel, m. själfkänsla, egenkärlek, morsk- 
het. -eigen, a. egen. -entlelbung, f. själf- 
mord. -entsagung, f. 1. frivillig afsägel- 
se. 2. själfförsakelse. -erhaltung, /. själfbi- 
behällelse. -gefallen, n. själfbelätenhet. -ge- 
fällig, a. själfförnöjd, själfbeläten, själf- 
kär. -gefälligkeit, /. själfbelätenhet. -gefühl, 
n. själfkänsla. -genügsäm, a. själftillräck- 
lig. -genligsamkeit, f. själftillräcklighet. -ge- 
spräch, ». monolog. -heit, ‚f. 1.jag, individu- 
alitet; identitet. 2. egennytta, egoism. 
-herrlich, a. suverän. -herrschaft, /. 1. själf- 





412 — 


sengrig 


herskarvälde, autokrati. 2. själfbehersk- 
ning. -Ig, -Isch, a. egennyttig, egoistisk. 
-käufer, m. köpare i första hand. -kostes- 
preis, m. hvad en vara kostar en köpman, 
tillverkningspris, fabriksprie. -laut, -lauter, 
m. själfljud, vokal. -liebe, /. egenkärlek. 
-lob, n. själfberöm. -los, a. oegennyttig. 
-losigkeit, f. oegennytta. -mörderisch, a.själf- 
mords-, själfmördar(e)-. -quäler, m. själf- 
plägare. -ruhm, m. själfberöm. -schändung, 
f. själfbefläckelse. -ständig se selbständig. 
sucht, f. egennytta, egoism. -süchtig, a. 
egennyttig, egoistisk. -slchtling, m. egoiat. 
-thätig, a. själfverksam. -thätigkeit, /. själf- 
verksamhet. -trieb, m. egen drift. -überhe- 
bung, -überschätzung, /. för hög tanke om sig 
själf, inbilskhet. -überwindung, /. själfbe- 
herskning, själfförsakelse. -unterricht, m. 
själfstudium. -verbiendnng, /. själfförblindel- 
se. -vorgessen, a. glömsk af sig själf, oegen- 
nyttig. -vergessenheit, /. själfförgätenhet. 
-vorlag, m. eget förlag. -verständlich, a. själf- 
klar. -wilie, m. 1. egen vilja. 2. egenvilja, 
egensinne. -wiillg, a. egensinnig. -zufrieden, 
a. själfbelåten. -zweck, m. (det att vara) sitt 
eget ändamål. 

seichen, sv. tr. salta och röka rött. 

-sellg, a. suff. 1. rik på, t ex. holda, rik på 
huldhet, huld. 2. lysten, t. ex. schaum, skå- 
delysten. 

selig, a. salig. wen Andenkens: salig i åmin- 
nelse. -gesprochen, a. förklarad salig. -keit, 
J. salighet. -macher, m. saliggörare. -spre- 
chung, f. saligförklaring, beatifikation. 

Selierie, -s, m., -[e]n, f. selleri. 

seltllen, a. sällsynt, aav. atv. sällan. -enheit, f. 
1. sällsynthet. 2. sällsynt sak, märkvärdig- 
het, raritet. -säm, a. sällsam, egendomlig, 
besynnerlig. -samkeit, / sällsamhet m. m. se 
föreg. 

Semlléster, -, n. halfär, semester, (skol- o. i alt 
universitets)termin. -Inär, -e ei. -ien, n. se- 
minarium. -Inarist, -en, m., -Inaristin, -nen, f. 
seminarist. -it[e], -en, m. semit. -itin, -nen, 
f. semitisk kvinna. -itisch, a. semitisk. 

Sommel, -n, f. semla. -blond, a. 1jusblond. 

Senät, -e, m. senat. -Of, -8, ..Ören, m. sena- 
tor. 

Sendiibote, m. bud, budbärare, sändebud; 
apostel. -brief, m. sändebref. -6n, oreg. sr. 
tr. sända, skicka. -ling, -e, m. bud, sände- 
bud, ombud. -schreiben, n. sändebref. -ung, 
J. 1. (af)sändande. 2. sändning. 3. uppdrag. 
mission. 

Senf, -e, m. senap. F einen langen m von etır. 
machen: orda vidt och bredt, hälla en läng 
harang om ngt, seinen m dazu geben: ock- 
sä ha ett ord med i laget. 

senglien, sv. I. tr. sveda, afsveda, bränna. IL 
tr. h. svedas, brännas. -[e]rig, a. som luk- 
tar svedt, svedd, bränd. 





ir. intranaitivt, "fl. refexivt, St. starkt, SV. svagt, IT. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till bjälpverd. 





Senior 


Senior, -s, ..dren, m. senior. 

Senkliblei, n. sänklod, sänkbly. -®, -n, f. 1. 
dalsänkning. 2. sänknät. 3. afläggare. -el, 
-, m. 1. sänklod. 8. snörband, band. -eln, 
sv. tr. snöra. -on, sv. I. tr. 1. sänka, ned- 
sänka. Das Auge, den Blick m slå ned ögo- 
nen. 2. afsänka, aflägga. II. rfi. sänka sig; 
sjunka; sätta sig (om byggnader). -Or, -, m. 1. 
afläggare. 2. sänknät. -garı, n. sänknät. 
«ig, a. om terrängen: som sänker sig, låg, lågt 
liggande. -nadsl, f. sond. -rebe, f. afläggare 
af en vinranka. -recht, a. lodrät. -reis, n. 
afläggare. -ung, /. sänkning. 

Senn[e], -en ev. -s, -en, m. alpherde, säterkarl. 
-6, -n, f. 1. hed. 2. = Sehne 1, 2. -en, sv. 
itr. h. vara till säters, vara alpherde, vara 
säterjänta. -enwirt|h]schaft, f. säter, fäbod. 
"er, -, m. = Senn. -erål, -en, f. säter, fäbod. 
-erin = Sennin. -eshlätter, pl. sennetsblad. 
-hütte, f. säterstuga, fäbod. -In, -nen, f. sä- 
terjänta, säterkvinna. -t- se Sent-. 

Sensiläl, -e[n], m. edsvuren mäklare, ı sht börs- 
mäklare. -®, -n, f. lie. -enstein, m. liebryne. 

Sentlie, -n, f. 1. till en säter, en fäbod hö- 
rande boskapshjord. 2. säter(stuga), fäbod. 
-önz, -en, f. 1. sentens, tänkespråk. 2. ut- 
låtande, dom. -énzenhaft, a. sententiös. -nen, 
sv. = sennen. 

separllät, a. separat, i särtryck. -åtausgabe, /. 
separat upplaga. -ieren, sv. I. tr. frånskil- 
ja, afskilja, afsöndra. II. rf. skilja sig, af- 
söndra sig, utträda. 

Sepilla, 0, f. sepia. -enzeichnung, /. sepiamäl- 
ning. 

Septimlla, ..men, /. sjunde klassen uppifrån räk- 

« nadt. -Aner, -, Mm. lärjunge i sjunde klassen, 
se föreg. 

Sellquénz, -en, f. sekvens. -quéster, -,.m. kvar- 
stad. -questrieren, sv. tr. belägga med kvar- 
stad, sekvestrera. -questrierung, /. -räll, -s, 
n. seralj. -råph,-[e]s,-ime.-ee. -in, m. seraf. 

serben, sv. itr. h. tyna, vissna. 

Serenliäde, -n, f. serenad. -issimus, obajı. m. 
(regerande) furste, höghet. 

Serie, -n, f. serie, rad. 

Serlimön, -e, m. predikan. -vänte, -n, f. 1. tjä- 
narinna. 2. bord att ställa ifrån sig på, 
smäbord; skänk. -velätwurst se Cervelat- 
wurst. -vise, -, n. servis. -vieren, sv. I. tr. 
duka, servera bordet. II. itr. A. passa upp. 
-viötte, -n, /. serviett. -vil, a. servil, kry- 
pande. -vis, -[es], 0,m. inkvarteringspengar. 

Sessllel, -, ns. länstol, fåtölj, stol, taburett. 

sefshaft, a. boende, bofast. 

Sessiön, -en, /. sammanträde, session. 

setzlien, sv. I. tr. o. rl. sätta (sig). Eine Flüs- 
sigkeit setzt sich: en vätska sätter sig, klar- 
nar, seine Stimme setet sick: han är i mål- 
brottet. Jfr gesetzt. — Med prep.: sick an den 
Tisch av sätta sig intill, vid, omkring bor- 
det, Knöpfe an den Rock a sätta, sy knap- 


413 


Sexte 


par i rocken, sein Leben an etw. (ack.) Av 
våga sitt lif för ngt, ans Land A landsätta, 
jn an die Luft a. auf die Strafse m köra, 
kasta ut ngn, auf die Probe m, sätta på 
prof, aufs Spiel m sätta på spel, gro/se 
Hoffnungen auf jn fästa stora förhopp- 
ningar vid ngn, Musik auf ein Gedicht m 
sätta musik till ett poem, Bier auf Wein 

“m dricka öl på vin; etw. aus der Sonne in 
den Schatten w flytta ngt ur solen i skug- 
gan, etw. aus den Augen m försumma, neg- 
ligera ngt; etw. gegen etw. anderes m a) 
jämföra ngt med ngt, b) sätta upp, våga 
ngt mot ngt, sich gegen etw. w motsätta sig 
ngt; jn in Angst, Freiheit av försätta ngn i 
ångest, frihet, in Flammen w a) tända eld 
på, b) uppelda, sick mit etw. in Bekannt- 
schaft m göra sig bekant med ngt, in Ge- 
fahr a utsätta för fara, sätta på spel, Ver- 
trauen in jn hysa förtroende för ngn, 
Himmel und Hölle in Bewegung m röra upp 
himmel och jord, ins Geld m förvandla till 
pengar, afyttra, ein Lied in Noten m, sätta 
noter till en visa; sich mit jm — förlika 
sig med ngn; jn übers Wasser m sätta öf- 
ver ngn; jn unter die Heiligen vw förklara 
ngn helig; jn vom Amt m afsätta ngn; sich 
zu jm mw sätta sig bredvid ngn, sich zu 
Pferd a stiga till häst, jn zur Rede mw af- 
fordra ngn räkenskap, göra ngn ansvarig 
för ngt. — Med adj.: in frei m försätta ngn 
på fri fot; jn einem andern gleich a lik- 
ställa ngn med en annan; sich sicher n 
skaffa sig säkerhet. II. opers. vankas, bli 
af, t.ex. es setzt etw.: det kommer att van- 
kas ngt, näml. stryk, es setzt Schläge: det 
vankas prygel, es setzt eine Scene: det blir 
en scen. III. itr. h. o. s. sätta i väg, spriin- 
ga, galoppera, hoppa, t. ex. an die Feinde n 
spränga fram mot fienden, durchs Wasser 
vw rida, sätta öfver strömmen, über die 
Mauer a sätta, hoppa öfver muren. -er, -, 
m. sättare. -erél, -en, f. sätteri. -fehler, m. 
sätt-, tryckfel. -karpfen, m. sättkarp. -ling, 
-e, m. 1. sättkvist. 2. sättfisk. -rels, n. sätt- 
kvist. -teich, m. fiskdam. -wage, f. vatten- 
pass. 

Ssuche, -n, f. 1. farsot, smittosam sjukdom, 
pest. 2. längvarig sjukdom. -närtig, a. epi- 
demisk, smittosam. -nfest, a. ej mottaglig 
för smitta. -nfestigkeit, f. oemottaglighet 
för smitta. -nhaft, a. epidemisk, smittosam. 
-nhörd, m. smittans härd. -nstoff, ». smitt- 
ämne. 

seufzilen, sv. itr. h. o. tr. sucka. -er, -, m. 1. en 
suckande. 2. suck. -erbrücke, f. suckarnes 
bro. -erin, -nen, f. en suckande. 

‚Sextlla, ..ten, f. sjätte klassen uppifrån, metsvar. 
första klassen 1 svenska läroverk. -åN0Fr, -, m. 
sjätte-, förstaklassist, jr föreg. -&, -n, f. 1. 
mus. sext. 2. bön vid sjätte timmen. 


Av = föregående uppslagsord. ” akta sms. Ü saknar plur. rt bar omijud. F familjärt, P lägre spiåk. X mindre brukligt. 


sezieren 


— - — - > rm er - se 


sezieren, sv. tr. dissekera. 

$. 9. förkortn. = so genannt: så kallad (s. k.). 

Sgr. förkortn. = Silbergroschen. 

Shawl, -[e]s, -s. m. aim. +, 1. sjal. 2. (läng-) 
halsduk. 

Sibylie, -n, /. sibylla, spåkvinna. 

sich, I. rfl. pron. 1. sig. 2. öfversättes ofta med 
opers. el. passiv el. intransitiv konstruktion, t. ex. hier 
geht vs gut: här är det bra att gå, här är 
vägen bra, hier sitzt n.’s gut: här sitter man 
bra, es singt m schön im Wald: det går bra 
att sjunga i skogen, die Thür that w auf: 
dörren öppnades, dörren gick upp. II. rpr. 
pron. hvarandra. 

Sichel, -n, f. skära; lie. -beinig, a. krokbent, 
hjulbent. -haft, a. i form af en skära, lie- 
formig, krökt. -krumm, a. krökt som en 
skära. -n, sv. I. tr. 1. skära, slå, mäja. 2. 
Gesichelt: a) försedd med en skära, en lie, 
skäror, liar, b) = sichelhaft. II. rf. blifva 
lik en skära, t.ex. der Mond sichelt sich. 
-wagen, m. stridsvagn med lieblad. 

sicher, a. säker, trygg, pålitlig, viss, tillför- 
litlig. Seiner (gen.) Sache m sein: vara viss 
på sin sak, seines Lebens nicht m sein: ej 
vara säker för sitt lif, m stellen: skydda, 
trygga, etw. von wer Hand haben: veta ngt 
ur säker källa. -helt, /. säkerhet m. m. se 
föreg. -heitsbehörde, /. polis. -heltsgeleit, n 
säkerhetsvakt, eskort. -lich, adv. säkerli- 
gen, förvisso. -n, sv. I. tr. (be)trygga, skyd- 
da, vor (med dat.) el. gegen etw.: mot ngt. 
ter. h. jäg. om djur: spana, vädra, lyssna. -ung, 
f. (be)tryggande m. m. se föreg. 

Sicht, -en, f. 1. X påseende. 2. sigte, synhåll. 
9. hand. sigt. -bär, a. synlig, synbar, märk- 
bar. -barkeit, /. synbarhet, märkbarhet. 
-bärlich, adv. synbarligen. -en, sv. tr. sikta, 
bila. äfv. fränskilja, rensa. -er, -, m. en som 
siktar. -lich, a. 1. seende. 2. = sichtbar. 
-ung, /. siktande m. m. se sichten. 

sickern, sv. itr. 1. s. sippra, sippra ut. 2. h. 
läcka. 

sie, I. pers. pron. 1. 3 p. sg. fem. hon, den. 2. 
8. p. pl. a) de, es sind ihrer drei: de äro tre, 
b) Sie, tintaisora: ni. Sie’ hör hit! vänta! 
II. Sie, f. 1. ovojı. kvinna. 2. pı. -[e]r, hona 

i sht fägelhona. 

Sieb, -e, n. sikt, sil, rissel, såll. 

sieben, a) sv. tr. sikta, rissla, sålla. b) I. a. 
(oböj!. grundtal) sju. F halb m på tre kvart, på 
dimman. II. ovsjı. f. sjua. Bild. böse a kä- 
ringtroll. Betr. sms. Jfr sms. med drei. -@r, -, m. 
sjua m. m. jfr Fünfer. -erlel, obojı. a. sju Bor- 
ters, sju olika. -mellenstiefel, pl. sjumila- 
stöflar. -punkt, m. (Maria) gullhöna. -sachen, 
pl. allehanda, hvarjehanda, pick och pack. 
-schiäfer, m. sjusofvare. -t8, a. (ordningstal) 
sjunde. -tehaib, a. sex och en half. -tel, -, 
n. sjundedel. -tens, adv. för det sjunde. 
-zig se siebzig. 





Mr. Intransitirvt, rf. refiexivt, 88. starkt, 8V. svagt, IT. transitivt verb. Å. har Aabden, 8. har sein till hjälpverb. 


414 


na | Silva, -en, m. klockare. 


Silberzeug 


Sieblier, -, m., -erin, -nen, /. en som siktar, 
sållar. -zehn, a. sjutton, jr funfzehn «. -zig, 
a. sjuttio, sr funfeig tt. 

siech, a. sjuk i en långsam sjukdom, sjuklig, tärd. 
-bett, n. sjuksäng. -en, I. sv. itr. A. vara sjuk, 
täras af en sjukdom, borttyna, vara sjuklig. IL 
-, AN. aim. till Sie IT. -enhaus, n. sjukhus. -heit, 
f. långsam, tärande sjukdom. -ling, -e, m. 
sjukling. -t[hjäm, n. = Siechheit. ' 

Siedellhaus, rn. sjuderi. -hells, a. kokhet. -hit- 
ze, /. kokvärme, kokpunkt. -In, sv. ttr. A. o. 
rf. slå sig ned, bosätta sig. -n, st. o. sv. tr. 
o. ttr. h. sjuda, koka. md heif/s: kokhet. 
-punkt, ın. kokpunkt. -r, -, m. sjudare, ko- 
kare, i sht i sms. -Föl, -en, f. sjuderi. 

Sieg, -e, m. seger. -bedeckt, a. segerkrönt. 
.el, -, n. sigill, insegel, vita. arv. bekräftelse. 
-elgeld, n. sigillösen. -eln, sv. tr. försegla. 
Schwarz m försegla med svart lack. -fe]- 
lung, f. -en, sv. itr. h. segra. -6r, -, m. Beg- 
rare. -erisch, a. säsom segrare, segrande, 
segerrik. -esaufzug, m. segertåg, segerprakt. 
triumftäg. -esdankfest, n. tacksägelsefest 
för vunnen seger. -esdenkmal, n. Begerstod. 
-osgepränge, n. segerstät. -esgewils, a. se- 
gerviss. -espforte, /. triumfport. -estrunken, 
a. segerdrucken. -eswagen, m. triumfvagn. 
-gekrönt, a. segerkrönt. -gewohnt, a. seger- 
van. -haft, a. segrande, segervan, segersäll. 
-ler, -, m. förseglare. -reich, a. segerrik, 
segersäll. 

Siel, -e, m. o. n. damlucka. -6, -n, f. 1. axel- 
rem. 2. sprängrem. -en, sv. tr. gnm en dam- 
lucka afleda vatten. -engeschirr, -enwerk, -en- 
zeug, n. seldon. 

Siemann, m. 1. man som står under toffel. 9. 
karlaktig kvinna. 

Si6stlla, -s, -e, -n, /. siesta, middagshvila. 

siszen, sv. tr. kalla ni (Sie), nia. 

Sigel, -, n. sigel, förkortning(stecken). 

Signliäl, -e, n. signal. -alisieren, sv. tr. ‚signa- 
lera. -älstange, /. järav. semafor. -atür, -en, 
f. signatur, märke; etikett, påskrift. -#. 
-e, n. sigill, pitschaft. -ieren, sv. tr. signera, 
märka. 


Slibe, -n, f. stafvelse. an klauben «. stecken: 
rida på ord, vara ordryttare. -nfall, ws. rytm. 
-nklauber = Silbenstecher. -nmäls, n. meter. 
-nrät[hjsel, n. stafvelsegäta, charad. -nste- 
cher, m. ordryttare, härklyfvare. -nsteohe- 
rei, /. ordrytteri, härklyfveri. -nt[b]eilung, 
J. stafvelsedelning, afstafning. 

| Silber, -s, 0, n. silfver. -gerät[h], -geseller, n 
silfverkärl. -groschen, m. silfvergroschen = 
9 öre. -haft, a. silfverlik, silfverartad. -heoll, 
a. 1. silfverblank. 2. silfverklar, ren. -ig = 
silberhaft. -ling, -e, m. silfverpenning. -a, 
I. a. af silfver, silfver-. II. sv. tr. försilfra. 
-sand,m.1.silfversand.2.hvit strösand, -gtim- 
me, f. silfverklar röst. -zeug, n. silfversaker. 





Silhouette 





Silhouettlle, -n, /. silhuett, skuggbild. -ieren, 


sv. tr. teckna i skuggprofil, framställa i 
skuggbilder. 

Similör, -s, 0, n. talmi(guld). 

simpliel, I. a. 1. enkel. 2. enfaldig, dum. II. 
-, m. enfaldig stackare, svagsint människa. 
-lioität, 0, f. 1. enkelhet. 2. enfald, dumhet. 

Sims, -e, m. = Gesims. 

simulliieren, sv. itr. kh. 1. hyckla, förställa sig. 
2. F auf etw. fundera på ngt. -tän, a. 1. 
gemensam. 2. samtidig. -tänschule, /. för 
katoliker o. protestanter gemensam skola. 

Sinau se Sinnau. 

Sindflut[h] se Sändflut. 

Sineküre, -n, f. sinekur. 

singlibär, a. sängbar. -chor, 1. m. sängkör. 2. 
n. sängkor, läktare. -drossel, f. sängtrast, 
vaka. -ein, sv. itr. h. o. tr. gnola, smäsjunga, 
sjunga. -en, st. itr. kh. o. tr. sjunga. Ja in 
den Schlaf m söfva ngn (med sång), jn ins 
Grab m sjunga vid ngns begrafning, dia. 
das ward mir an meiner Wiege nicht ge- 
sungen: det skulle ingen kunnat förespä 
mig, ingen förut fått mig att tro, die Ku- 
gel singt: kulan hviner, die Ohren w mir: 
det ringer för mina öron. -er, -, m. sjun- 
gande person, sångare. -erel, -en, f. sjun- 
gande. -fertigkeit, f. skicklighet i sång. 
-pult, 2. o. m. notpulpet, notställare. 

Singrün, -[e]s, 0, n. ver. sinngrön (Vinca). 

Singlisang, -[e]s, 0, m. entonig sång, sjungan- 
de, positivvisa. -spiel, n. sängspel, -stycke. 
-stimme, /. 1. sångröst. 2%. sängstämma. 
-stück, n. sängstycke. -vogel, m. sängfägel. 
-weise, /. 1. sängsätt. 2. melodi. 

sinken, st. I. itr. s. sjunka; falla. Den Mut el. 
vild. die Flügel m lassen: blifva modfäld. 
II. tr. varg. sänka, göra djupare. 

Sinn, -e o. X -en, m. 1. sinne, håg. Seine fünf 
we haben: hafva sina fem sinnen i behåll, 
vara normal, F seine sieben ne beisammen 
haben: vara uppmärksam, ordapr. viel Köpfe, 
viel we: så Många hufvuden, så många 
sinnen, jm vergehen die we: ngn mister 
sansen, förlorar medvetandet, hier stehen 
mir die we still: här står mitt förstånd 


stilla, seinen vw auf etw. (ack.) stellen ei. rick- |- 


ten ei. setzen: rikta sin sträfvan på ngt, 
stolzen mes sein: vara stolt, er ist mit ihr 
eines el. gleichen wes: han och hon äro, de 
äro eniga, komma bra Öfrerens, nes sein, 
etw. zu thun: vara villig, hafva för afsigt 
att göra ngt, andern mes werden: ändra 
äsigter, åtra sig. — Med prep. auf seinem Av 
bestehn e. beharren eı. bleiben: stå fast vid 
sin mening; aus den Augen, aus dem m 
borta från ögonen, borta från hjärtat, sich 
etw. aus dem m schlagen: slå ngt ur hågen, 
das will mir nicht aus dem mw jag kan ej 
låta bli att tänka på det; bei wen sein: 
vara vid sina sinnen; es fuhr mir durch 


415 


Sittenprediger 








den m det, den tanken for genom mitt 

hufvud; gegen js w handeln: handla i strid 

med ngns vilja; etw. liegt jm im — ngn går 
och tänker på ngt, etw. kommt jm in den 
ngt faller ngn in, das will mir nicht in den 

w det kan jag ej få i mitt hufvud, etw. im 

Av haben: ärna göra ngt, in js w handeln: 

handla i ngns anda, ss. han skulle ha gjort; 

nach 38 w efter ngns vilja; von nen sein: 
vara frän sina sinnen; es geht mir wider 
den m det är mig motbjudande; sich etw. 
zu we ziehen: draga sig ngt till minnes. 

2. mening, betydelse, bemärkelse. -au, -e, 

M. dot. daggskäl. -bild, n. sinnebild, symbol, 

allegori. -bilden,* ir. sinnebildligt återge, 

betyda. -bildlioh, a. sinnebildlig, allegorisk. 
on, st. o. K sr. itr. A. o. 8. samt tr. 1. tänka, 
fundera, grubbla, öfverväga, hafva i sinnet, 
vara betänkt. [Auf] Rache m grubbla på 
hämd. 2. Gesonnen sein, etw. zu thun: vara 
sinnad, hafva för afsigt att, ärna göra ngt, 
so und so gesinnt sein: hafva det eller det 
sinnelaget, vara så eller så sinnad. -enall, 
n. sinnevärlden. -eneindruck, m. intryck på 
sinnena, sinnesintryck. -engenuls, m., -en- 
lust, /. njutning för sinnena, sinlig njut- 
ning. -enmensch, m. sinlig människa. -en- 
schlaf, m. andlig sömn, träldom under sin- 
ligheten. -entäuschung, f. sinnesvilla, illu- 
sion. -entrieb, m. sinlig drift. -enverrückung, 

J. sinnenas bedårande. -enwesen, n. sinligt 

väsen. -®8gen0sse, m. liktänkande. -eswech- 

sel, m. sinnesändring. -gedicht, n. epigram. 

-grün se Singrün. -Ig, a. 1. förständig, klok. 

2.grubblande, tänkande. 3.djuptänkt, djup. 

4. finkänelig, fin, tilltalande. 8. i sms. -sin- 

nig, -sinnad. -igkeit, f. klokhet, grubbleri 

m. m. se föreg. -lich, a. sinlig. -lichkeit, f. sin- 

lighet. -ling, -e, m. sinlig människa. -los, a. 

meningslös. -losigkeit, /. meningslöshet. 

-pflanze, /. känselblomma, sensitiva. -reich, 

a. sinnrik. -schwer, a.betydelsefull. -spruch, 

m. sentens, tänkespräk. -verwandt, a. till 

betydelsen närbeslägtad, synonym. 

sintllemäl[en], konj. alldenstund. -er, -, m. 1. 
sinder, slagg. 2. droppsten. -ern, sv. itr. s. 
1. sippra, sila; bilda droppsten. 8. hop- 
gyttra, bålla sig, bilda en kompakt massa. 
-flut[h] se Sändflut. 

Sipple, -r, /. familj, slägt, grupp. -schaft, /. 
1. slägtskap. 2. slägt, slägtingar. 3. surf, 
bunt. 

Siréne, -n, /. sirén. 

Sirop, vättre Sirup, -e, m. sirup, sirap. 

sistierlien, sv. I. tr. 1. inställa, upphöra med. 
2. ställa. II. r/. inställa, infinna sig infor 
rätta. Ung, /. : 

Sitte, -n, f. sed. Feine m god ton. -nbild, -n- 

gemälde, n. sedemålning. -ngesetz, n. sede- 

lag. -nlos, a. sedeslös, osedlig. -niosigkeit, /. 
sedeslöshet, osedlighet. -nprediger, m. mo- 





u = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. f har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Sittenpredigt 


nn — — 








ralpredikant. -npredigt, /. moralpredikan. 
moralkaka. -nreis, a. sedligt ren. -nreinheit. 
f. sedlig renhet. -nspruch, m. sentens. -R- 
strenge, /. sedlig stränghet. -mverderbend, 


a. demoraliserande. -nverfall, m. sedligt für- . 
sedebetyg. -nzwang,. 


fall. -nzeugni[f]s, n. 
m. tvång, etikett. 

Sittillch,-e, m. papegoja. -ig, a. sedig. sedesam, 
ärbar, blygsam. -lich, a. 1. sedli:r. 2. bruk- 
lig. -lichkeit, f. sedlighet. -säm, +. sedesam, 
ärbar, blygsam. -samkeit, /. sedesamt sätt, 
ärbart sätt, blygsamhet. 


situieren, sr. ir. bringa i en viss ställning. ! 


Gut, schlecht sitniert sein: \elinna sig i go- 
da, däliga omständigheter. 

Sitz, -e, m. 1. sits, säte, sittplats. 2. bonings- 
ort, gård, gods. -arbeit, f. sittarbete, sitt- 
göra. -bad, n. eittbad. -en, st. itr. 1. A. o. X 
sg. sitta. Bei Tische w sitta till bords, auf 
den Eiern m ligga på ägg, in m lassen : låta 
ngn vänta, lemna ngn i sticket, ein Aläd- 
chen m lassen: ej taga en flicka, den Hut 
a lassen: låta hatten sitta på, der Hieb 
sitzt: hugget tog, bet. — Mea prep.: zwei Ta- 
ge an einer Arbeit m hålla på med ett ar- 
bete två dagar; jm auf dem Nacken al. 
Hals m ligga öfver, sätta åt ngn; hinter 
Schlofs und Riegel m sitta inom lås och 
bom; über den Büchern w sitta och plug- 
ga, hänga näsan öfver boken. 2. A. hålla 
sammanträde, sammanträda. 8. s. X sätta 
sig. -er, -, m. 1. sittande person. 2. säte, bak. 
-fleisch, n. Kein m haben: ej kunna, ej ha 
ro att sitta stilla. -leben, rn. stillasittande 
lif. -lings, adv. sittande, i sittande ställ- 
ning. -ung, f. 1. sittande. 2. sammanträde, 
session, plenum, stämma, möte. -ungsbe- 
richt, m. protokoll via, redogörelse för ett 
sammanträde, ett möte. -ungslokal, %. en församlings, 


ett mötes lokal. -ungstag, m. dag för ett sam- : 
manträde, ett möte, sessionedag. -ungszim- : 


mer, n. sessionsrum. 

Six, f. F 1 utroper: meiner m! ei. mein chen! 
min själ! förvisso. 

Skala, -s o. ..len, f. skala. 

Skald[e], -en, m. skald, bard. 

skalieren = skandalieren. 

Skalp, -e, m. skalp. -ieren, sv. tr. skalpera. 

Skandlal, -e, m. 1. skandal. 2. väsen, oljud. 
-alieren, sv. itr. h. gräla, träta. -allsieren, 
sv. I. = föreg. IL. rfl. Sich m an etw.: taga 
anstöt af, bli fürtretad på ngt. -alös, a. 
skandalös. -ieren, sv. tr. skandera. -ierung, 
f. skandering. -inävler, -, m. skandinav. 

Skapulier, -e, 2». skapularium. 

Skat, -e, m. kort. 1. kastkort. Bia. in [den] m 
legen: lägga bort, undan, afsides. 2. skat, 
namn på ett kortspel. 

Skelétt, -e, n. skelett, benrangel. -ieren, sv. tr. 
preparera skelcttet af. 

Skeplisis, 0, /. tvifvel, skepsis. -ticismus, -, 0, 


416 


Sockel 


m. skepticism, tvifvel. -tiker, -, ns. tviflare, 
skeptiker. -tisch, a. tviflande, skeptisk. 

Skizze, -n, /. skiss, utkast. -enhaft, a. skis- 
serad, i utkast. -enweise, adr. i utkast, 
skisseradt. -ieren, sr. tr. skissera, göra ut- 
kast till. 

Sklavi[e], -er, m. slaf, träl. -en, sv. ser. h. 

> slafva. Jm — vara ngns slaf. -enhaft = skla- 
risch. -enschaft, /., -ent[h]um. n., -erél, -es, 

f. slafveri. -In, -nen, f. slafvinna. -isch, a. 

slafvisk; krypande. 

Skerbilut, -[e]s, 0, m. mea. skörbjugg. -ütisch, 

a. skörbjuggsartad. 

Skerpien, -e. m. aim. t, skorpion. 
Skribönt, -en, m. skribent, författare. 
Skribler, -, m. skribler, pennfäktare. 
Skriptüren, pl. (skrifna) handlingar, papper, 
bref; skrifveri. 
ı Skrofliel, -n, f. skrofler. -ulös, a. skrofulös, 
skrofelartad. 

Skrupliel, -, I. n. skrupel (vis). II. m. skrupel, 
betänklighet. -ulös, a. skrupulös, ytterst 
samvetsgrann, noggrann. 

skulptieren, sv. tr. skulptera, snida. 

skurril = possenhaft. 

Slave, Siawe, -n, m. slav. 

8. M. rorkorta. = Seine Majestät: hans majestät 

; (H.M.). : 

! Smalte, 0, f. smalt. 

: Smarägd, -e, m. emaragd. -en, a. 1. af sma- 
ragd, smaragd-. 2. smaragdgrön. 

Smirg- se Schmirg-. 

so, I. adv. 1. så, på det sättet. Dem ist wicht 

a så förhåller det sig icke, m ein Mensch: 

en sådan människa, wie der Herr, av der 

Knecht: sådan herre, sådan dräng, est ist 

mir m, als: det förefaller mig som om, av 

und m så eller så, m oder m, på det ena 
eller andra sättet, m m, a) så där, så täm- 
ligen, någorlunda, b) jaså, + gut wie gar 
nichts: nästan ingenting, um a weniger als: 

så mycket mindre som. 2. så, såå, jaså. 8. 

mw... Av lika... lika, t. ex. m schnell er ge- 

kommen war, m langsam ging er weg. 4. a 

wie w a) ändå, i alla fall, b) redan förut, 

på förhand. 5. m... auch: hur... än, t. ex. 

a reich er auch ist: hur rik han än är. 6. 

dä, alltså, t. ex. er ist nicht zuhause — m war 

mein Gang vergebens. 7. Ich habe m eine 

Ahnung, dafs: det anar mig, att, wie ich 

mich w umsehe: som jag står (går) och ser 

mig omkring, das war n recht nach seinem 

Sinne: det var just i hans smak. II. roräter. 

oböjl. rel. pron. som. II. konj. om, t. ex. av 

Gott will. -bäld, I. adv. 1. strax, genast, 

ofördröjligen. 2. Nicht wm ... als: knappt 

... Så. II. konj. så snart. 

sociäl, a. social. -ist, -en, m. socialist. 
Societät, -en, f. societet. 
Socke, -n, f. 1. kortstrumpa. 2. socka. -I, -, 

m. sockel. 








ir. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, 80. svagt, ÖF. transitirt verb. h. har haben, 8. har sein till Kjälpverb. 


Sod 


Sod, -& o. -e[r] }, m. 1. sjudning, kokning. 2. 
kok. 8. lag, lut. 4. halsbränna. -a, 0, f. 
soda. 

sodånn, adv. då, därefter, sedan. 

Södilbrennen, n. halsbränna. -®, -n, f. 1. lag, 
lut. 2. saltsjuderi. 3. gräsvall; grüstorfva. 

soeben, adv. nyss. 

Sofa, -s, n. o. X m. soffa. 

sofern, konj. såvida, för så vidt. 

Soft, -[e]s, 0, m. F 1. supning. 2. klunk. 38. 
usel dryck, blask, smörja. 

Söffliel,. -er, -, -ling, -e, m. suput, drinkare. 

sollfört, adv. genast, ofördröjligen, på fläcken, 
ögonblickligen. -förtig, a. omedelbar, ögon- 
blicklig, snar, skyndsam. -går, adv. till och 
med. -genannt, a. så kallad. -gléich = so- 
fort. -hin, adv. följaktligen. 

Sohle, -n, f. 1. (fot-, skö)sula. 2. art fotbe- 
klädnad, sandal, toffel. 8. underlag, grund, 
botten. -n, sv. tr. sula. -ngänger, m. zool. 
hälgångare. 

Sohn, -e t, m. son. 

söhn- se sühn-. 

Sohnlleskind, n. barnbarn, sonson, sondotter. 
-esliebe, /. sonlig kärlek. -schaft, /. son- 
skap, barnaskap. 

sohr, I. a. torr, vissen. II. -e, m. difteri. 

solch, a. pron. sädan, dylik. Ein wer ei. w ein 
Mensch: en sådan människa. -enfalls, adv. 
i så fall, om så händer. -orgestalt, adv. i 
sådan gestalt, i sådant skick. -erlei, oböj. a. 
sådan, dylik, liknande, 

Sold, -[e]s, 0, m. sold, lön. 

Soldät, -en, m. soldat, knekt, militär. -enärt, 
fi. 1. slag soldater. 2. Nack m, på soldat- 
manér, efter krigsmannased. -enhaft = sol- 
datisch. -envolk, n. 1. folk af soldater. 2. 
soldater, krigsfolk. -enwesen, n. 1. krigs- 
väsen. 2. soldatlif. -enzucht, f. krigstukt, 
disciplin. -&ska, 0, f. soldatesk, soldathop. 
-isch, a. soldatlik, soldat-. 

Söldling, -e, m. legohjon, legoknekt. 

soldios, a. utan sold. 

Söldner, -, m. legoknekt. 

Soldsoldat, m. legosoldat. 

Sollle, -n, f. saltvatten hrarur salt kokas. -@l, n. i 
saltvatten kokt ägg. 

solenn, a. högtidlig. -ität, -en, f. högtidlighet. 

solfeggieren, sv. itr. h. mus. solfiera. 

solid, a. solid, fast, säker, tillförlitlig, p&- 
litlig. -Arisch, a. solidarisk. -ItÄt, 0, f. soli- 
ditet, fasthet m. m. se solid. 

Solllist, -en, m. solosängare. -ItäÄr, -e, m. soli- 
tär. 

Soll, -[s], -[s], n. 1. tvingande påbud, tvång. 
2. debet. -en, oreg. sv. itr. h. 1. skola (pugt), 
böra, måste, vara tvungen (att). 2. skola 
(framtid, möjligbet, sannolikhet m. m.). Und so soll 
er noch kommen! och så skall du (ni, han, 
man) inbilla mig, inbilla dig, pästä, söka 
göra troligt, att han kommer! nun soll mich 


417 


— 


sonnenbeschienen 
einer noch anklagen, da fs: nu kan då ingen 
förebrä mig, att, wie soll man da nicht la- 
chen! tänk, hvad man skall skratta! es hat 
nicht sein mw det har varit annorlunda be- 
stämdt, Gud, ödet har ej så velat; enipt.: 
was soll das? hvad skall det betyda? a. 
hvad skall det vara till? hvad är meningen 
med det där? was soll ich? hvad skall jag 
göra? hvad vill du mig? er soll nach Pa- 
ris: han skall resa till P., wem soll dieser 
Strau/s? hvem skall ha denna bukett? 38. 
lära, t.ex. er soll abgereist sein: han lär 
hafva rest, man säger, det påstås, att han 
har rest. 

Sölier, -, m. 1. (rum i) öfre våningen, loft, 
vind. 2. altan, balkong. 

solmisieren = solfeggieren. 

solo, I. adv. II. -s, -s eı. Soli, n. o. m. solo. 

Solöcismus, -, ..men, m. språkfel, bock. 

Solper, -s, 0, m. salt köttspad. 

somit, adv. följaktligen. 

Sommer, -, m. 1. sommar. 2. sommartrådar. 
-fleck, -flecken, m. fräkne. -fleckig, a. fräk- 
nig. -frucht, /., -getreide, n. värsäd. -haft, 
«ig, -lich, a. sommarlik, sommarvarm, som- 
mar-. -n, sömmern, sv. I. itr. h. 1. opers. Es 
sommert: sommaren nalkas, det är sommar- 
(likt). 2. Der Baum sommert: trädet a) skju- 
ter skott, b) kastar stark skugga. II. tr. 1. 
sola. 2. Einen Baum m kvista ett träd så att 
det blir glesare. 3. Vieh m hafva boskap på 
sommarbete. -8, adv. Om somrarne, som- 
martiden. -seite, /. solsida. -sprosse, f. fräk- 
ne. -sprossig, a. fräknig. 

Somnambüle, -n, m. o. f. sömngängare, -erska. 

sonäch, adv. följaktligen. 

Sonde, -n, f. 1. sond. 2. sänklod. 

sonder, I. prep. med ack. utan. II. a. särskild. 
-ärtig, a. säregen. -ausgabe, /. separatedi- 
tion. -bär, a. säregen, egendomlig, besyn- 
nerlig. -barkeit, /. egendomlighet, besyn- 
nerlighet. -bund, m. särskildt förbund, se- 
paratförbund. -gleichen, opojı. a. utan like. 
-heit = Besonderheit. In wm i synnerhet. -lich, 
a. besynnerlig, märkvärdig, utomordentlig, 
betydlig, synnerlig; adv. um. särdeles, syn- 
nerligen. -ling, -e, m. 1. enstöring. 2. egen- 
domlig person, original. -n, I. konj. utan. 
II. sv. tr. skilja, fränskilja, afsöndra, sön- 
dra. -8 se samt I. -ung, f. ekiljande, sön- 
dring m. m. se sondern. 

sondierilen, sv. tr. 1. sondera. 2. loda, päjla. 
-ung, /. sondering; lodning. 

Sonött, -e, n. sonett. 

Sonnllabend, m. lördag. -abendlich, a. lördags-. 
-@, -n, f. (oblik form i sg. föräldr. -3), dim. }, sol. 
-en, sv. I. tr. o. rfl. sola (sig), arv. värma(s). 
II. itr. h. skina (om solen). Opers. es sonnt: 80- 
len skiner. Gott sonnt: Gud låter solen skina. 
-enanbeter, m. soldyrkare. -enball, m. solens 
klot. -enbeglänzt, -enbeschienon, a. solbelyst, 





AA = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


ri 





Sonnenblick — 48 — spänen | 


solig. -enblick, m. 1. solglimt. 2. strälande, 
solvarm blick. -enbrand, m. 1. (brännande) 
solhetta, solbadd. 2. solbränna. -endach, n. 
soltak, soltält: markis; parasoll. -enferns, 
f. afelium. -enfleck, m. 1. solfläck. 2. fräk- 
ne. -enhaft, a. sollik, solig, sol-. -enheiter, 
-enhell, a. solljus, solig. -enhof, m. 1. ring 
omkring solen. 2. Der m värdshuset Solen. 
-onkäfer, m. (Maria) gullhöna. -onnähe, /. 
perihelium. -enschirm, m. parasoll. -ensogel, 
n. suntält. -enstäubchen, n. solgrand. -en- 
stich, m. solstyng. -enstrahl, m. solsträle, 
solglimt. -enwarte, f. observatorium. -en- 
wende, /. solständ. -icht, -ig, a. solig, sol- 
ljus, solvarm. -tag, m. söndag. [Des] vs: 
om söndagarne. -tägig, a. inträffande en 
söndag, på söndagar, söndags-. -täglich, a. 
förekommande hvarje söndag, söndags-. 
Sich m anziehen: taga på sig sina söndags- 
kläder, göra sig söndagsfin. 

sonst eı. KX -en, adv. 1. eljes, annars, för öf- 
rigt. « wo: någon annanstädes, m jemand: 
någon annan, wenn es w nichts ist: om det 
ej är ngt annat. 2. förr, hittills. Das w und 
Jetzt: förr och nu. -ig, a. annan, förr, tidi- 
gare, eljes, för öfrigt. 

Sooie se Sole. Sopha se Sofa. 

Sophist, -en, m. sofist, hårklyfvare. -erél, -en, 
f. sofisteri, sofismer, härklyfveri. -isch, a. 
sofistisk, härklyfvande. -Isieren, sv. itr. h. 
vara sofistiek. 

Soprån, -e, m. sopran. 

Sorbött, -e el. -3, m. o. n. sorbet. 

Sorglle, -n, /. 1. oroande tanke, oro, bekym- 
mer. In vn sein: hafva bekymmer, hafva 
det bekymmersamt, au/ser el. ohne un sein: 
vara fri från bekymmer. 2. omsorg, för- 
sorg, sorgfällighet. m um etw. tragen: dra- 
ga försorg om, sörja för ngt, la/s das meine 
m sein: det skall jag nog draga försorg om, 
låt mig styra med den saken. -en, sv. I. tr. 
1. vara bekymrad för. Sorge nur nichts: 
var ej bekymrad, var lugn. 2. Etw. sorgt 
Jn: ngt gör ngn bekymrad. 3. draga försorg 
om, sörja för. II. itr. h. o. rfl. 1. vara be- 
kymrad, oroa sig, um el. für etw.: för ngt. 
Sich grau a få gråa hår af bekymmer. 2. 
Für e. um etw. m sörja för, draga för- 
sorg om, ombestyra ngt, sich um jn m ar- 
beta för, lägga sig ut för ngn. -onbrecher, 
m. en som skingrar bekymren, tröstare, 
hjärtestyrkare. -enfrei, a. bekymmerfri. -en- 
last, /. sorgebörda, tunga bekymmer. -en- 
schwer, a. tyngd af bekymmer, sorgtyngd. 
-enstuhl, m. hvilstol. -entöter = Sorgenbre- 
cher. -envoll, a. sorgsen, bekymmerfull. -er, 
-. m. en som sörjer för, drar försorg om 
ngt. fallt, 0, /. omsorg, sorgfällighet, nog- 
grannhet, flit. -fältig, a. sorgfällig, omsorgs- 
full, noggrann. -fältigkeit = Sorgfalt. -haft, 
a. omsorgsfull; betänkt på ng. -lich, a. 1. 


= sorgfältig. 2. bekymmerfull, ängslig. & 
oroande, farlig. -lichkolt, /. sorgfällighet m. 
m. se föreg. -108, a. sorglös, obekymrad, obe- 
tänksam, likgiltig. -losigkeit, /. sorglöshet 
m. m. se föreg. -säm, a. 1. omsorgafull, sorg 
fällig, omtänksam. 2. betänkt på, arbetande 
för ngt. -samkeit, /. omsorg, omtänkaam- 
het. -selig, a. bekymrad, bekymmerfull, 
orolig. -seligkeit, f. oro, bekymmer, srär- 
mod, 

sorrlien, sv. tr. sjö. surra. -UNg, f. sjö. surrning. 

Sortlie, -n, f. sort. -ieron, sv. tr. sortera. -i® 
rer, -, m. sorterare. -ierung. /. sorterande. 
-imönt, -e, n. sortiment. -imönter, -, m. sorti- 
mentsbokhandlare. 

sothänlig), a. sådan. 

Soubrötte, -n, f. kammarjungfru. 

Souffilléur, -e el. -s, m. sufflör. -ieren, sv. ir. 
h. o. tr. sufllera, Jjm: ngn. 

Souplier, -s, ». supé. -ieren, sv. itr. h. supera. 

Soutächlle, -s, f. gans. -ieren, sv. ir. sätta gan- 
Ber på. 

Souterrain, -[s], -s, n. källarvåning. 

souverän, I. a; suverän, oinskränkt, en väldig. 
II. -e, m. suverän, monark, furste, envälds- 
herskare. 

sollviel, kon). så mycket, så vidt. -wölt = so 
fern. -wie, konj. 1. så väl som. 2. så snart 
som, just som. -wöhl, konj. a ... als[auch]: 
såväl ... som. 

spack, a. gisten. 

Spähe, -n, /. 1. späjande, rekognoscering. 3. 
späjare, rekognosceringstrupp(er). -n, sv. I 
itr. h. späja, rekognoscera, spionera. II. tr. 
1. bespäja, efterforska, söka att få se. 2. få 

-Be, skåda. -r, -, m. späjande person, spä 
jare, kunskapare, spion. -rél, -en, /. späjan- 
de; spioneri. -rin, -nen, f. se Späher. 

Spahl, -[s], -s, m. spahi, fransk kavallerist från 
Algeriet. 

Spahn se Span. 

Spalier, -e, n. 1. spaljer. 2. häck, rad, haj af 
människor. On, sv. tr. 1. bekläda med spalje- 
rer. 2. uppdraga vid spaljer. 

Spalt, -e, m. aim. f, 1. spricka, springa, rem- 
na. 2. klyfta, svalg, gap. 3. gom klyfning, spänt- 
ning frånskild sticka, spån. -bär, a. klyfbar. 
-barkelt, /. klyfbarhet. -6, -n, f. = Spalt 1, 
3. 2. spalt, kolumn. -On, sv. men i part. p. vaal. 
st. I. itr. s. klyfva sig, spricka. II. tr. klyf- 
va, öppna, spänta, dela, sönderdela, söndra. 
Sich w ätv. spricka. -enreich, a. sprickig. 
-enzeile, /. spaltrad, halfrad. -er, -, m. en 
som klyfver m. m. se föreg. -fläche, f. min. g6- 
nomgängsyta. -holz, ». klufven ved. -ig, a. 
1. sprickig. 2. ar. spältig, klyfbar. 8. i sms. 
-spaltig. -ung, /. klyfning m. m. se spalten. 

Span, -e t, m. 1. spån, (späntad) sticka, splitt- 
ra. Nicht ein w icke det ringaste, F Späne 
haben: ha schaber. 2. tvist, oenighet. 

spänen, sv. tr. vänja af aibarn. 





itr. intransitivt, rl. refiexivt, 88. starkt, SO. svagt, ff. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till kjulpverb. 


Spanferkel — 


Spänferkel, m. digris. 

Spange, -n, /. äim. f, spänhe, knäppe. 

Spängrün, n. 1. spanskgröna. 2. ärg. 

Spanllier, -, m. spanjor. -ierin, -nen, f. span- 
jorska. -Isch, I. a. 1. spansk. 2. F besyn- 
nerlig, egendomlig. II. n. spanska, jrr deutsch. 

Spann, -e, 1. m. (fot)vrist. 2. n. (fyr)spann. 
-ader, f. sena. 

spännagelneu, a. splitterny. 

Spannildienst, m. kördagsverke(n). -e, -n, f. 
spann (längdmått). Eine a Zeit: en kort 
tid. -en, sv. I. tr. 1. spänna. Weit u spän- 
na löst, släppa efter, eng m, draga åt, spän- 
na hårdt. Bila. seine Forderungen zu hoch w 
spänna bågen för högt, js Neugier aufs 

. höchste av reta ngns nyfikenhet på det hög- 
sta, auf den Ausgang gespannt sein: afbida 
utgången i spänd väntan, vara nyfiken på 
resultatet. 2. Das Wasser m uppdämma 
vattnet. 3. tjudra. 4. Der Rock spannt mich: 
rocken trycker mig, är för trång. 5. gripa, 
taga med tummen o. lillfingret, t. ex. eine Oktave 
auf dem Klaviere a können. II. itr. h. 1. 
vara spännande. 2. Mit einander — passa 
ihop. $. Auf etw. w rikta sin uppmärksam- 
het på ngt. -er, Spänner, -, m. 1. en som 
spänner .ngt. 2. zool. Mätare (Geometra). $. 
med. spännmuskel. 4. verktyg att spänna 
med. -feder, /. spännfjäder. -frohnde, /. = 
Spanndienst. -höch, a. spannhög. -kraft, /. 
epännkraft, spänstighet. -t[h]ier, n. draga- 
re. -ung, f. spänning. 

Spant, -[e]s, -en, n. sjö. spant. 

Spärlibüchse, /. sparbössa. -en, sv. tr. 1. spa- 
ra. F die Wahrheit m, ljuga. 2. skona. 3. 
Jm etw. a bespara ngn ngt. 4. uppskjuta. 
-endchen, n. ljusknekt. -er, -, m. sparande, 
sparsam människa. 

Spargel, -, m. sparris. 

Spärgeld, n. sparpenning. 

Spargelsalat, m. sparris. 

Spärhörd, m. besparingsepisel. 

Spark, -e, m. bot. spergel (Spergula). 

Spärlikasse, /f. sparkassa, sparbank. -lampe, 
J. besparingslampa. -leuchter, m. ljusknekt. 

spärlich, a. torftig, sparsam, knapp, karg. 
-keit, f. torftighet m. m. se föreg. 

Sparriien, -, m. sparre. F vila. einen m zuviel 
haben: hafva en skruf lös. -Ig, a. utspärrad, 
utstäende. 

spärsäm, a. sparsam. -keit, /. sparsamhet. 

Sparterie, 0, /. af träpinnar eı. träskifvor och 
träd flätade mattor m. m. 

Späls, -e }, m. skämt, gyckel, lek, nöje. Im 
a på skämt, seinen m mit jm treiben: skäm- 
ta, gäckas med ngn, zum m på lek, etw. ist 
für jn ein w ngt är en lek, gär som en 
dans för ngn, sich einen m machen: bereda 
sig ett nöje. roa sig, jm m machen: roa 
ngn. -en, sv. itr. h. skämta, leka. Damit ist 
nicht zu m det är ej att leka med. -er, -, 


419 — 


Spedition 





m. skämtare. -erél, -en, /. skämt. -haft, a. 
skämtsam. -haftigkeit, /. skämtsamt sätt. 
-ig, a. rolig, lustig. 

Spälsllier, -, -ling, -e, m. skämtare. 

Spälslimacher, -vogel, m. skämtare, upptägs- 
makare. -weise, adv. på lek. 

Spat, I. -e, m. 1. min. spat. 2. veter. spatt. II. 
= spät. 

spät, a. sen. Die Uhr geht um fünf Minuten 
zu m klockan går fem minuter efter. -e, 0, 
J. sen tid, sen timme. 

Spatel, -, m. spatel. 

Spaten, -, m. 1. spade. 2. kort. spader. -stich, 
m. spadtag. -tief, a. ett spadtag djup. 

spätlierhin, adv. senare, längre fram. -ostens, 
adv. senast. -Irost, m. sen frost. -herbst, m. 
senhöst. 

spatig, a. 1. min. spatig. 2. veter. som har spatt. 

Spätljahr, n. höst. -ling, -e, m. 1. sent på året 
ei. på füräldrarnes ålderdom födt barn eı. djur. 2. 
eftersläntrare. -öbst, n. sen frukt. -relf, a. 
sent mogen. -sommöer, m. sensommar, efter- 
sommar. 

Spatz, -e[n], m. aim. t, sparf. -enhaft, a. sparf- 
lik, som en sparf, kättjefull, närgången. 
spazierllen, sv. itr. s. spatsera, promenera. m 
fahren: göra en spatserfärd, taga en pro- 
menad i vagn, åka ut, m führen: ledsaga 
på promenad, spatsera med, gå ut med, u 
gehen: spatsera, taga en promenad, w rei- 
ten: taga en promenad till häst, rida ut. 
-fahrt, /. lusttur, utflygt, promenad i vagn, 
i bät. -gang, m. spatsertur, promenad. -gän- 
ger(in), m. (‚f.) promenerande. -piatz, m. 
promenadplats. -ritt, m. spatserridt, pro-. 
menad till häst. -stock, m. spatserkäpp. 

Specerél se Spezerei. 

Spocht, -e, m. hackspett. 

special, I. a. speciell, epecial-. II. -e, m. F 
intim vän. -arzt, m. specialist. -ien, pl. sär- 
skilda omständigheter, detaljer. -Isieren, 
sv. tr. specialisera. -Isierung, /. specialise- 
ring. ltåt, -en, f. specialitet. 

speclliöll, a. speciell, special-. Etw. m ange- 
ben: specificera ngt, mein mer: min gode 
vän (och bror). -ies, -, f. species. -ifisch, a. 
specifik. -Ifizieren, sv. tr. specificera. -Imen, 
.8, "8 el. Specimina, n. specimen. 

Speck, -[e]s, 0, m. späck, fläsk, ister. m an- 
setzen: blifva fet, lägga på fläsket, mn auf 
den Rippen haben ei. im w sitzen: sitta i 
goda omständigheter, hafva goddagar, den 
vw spicken: komma med tårta på tårta. -fett, 
a. smäckfet. -haut, f. fläsksväl. -ioht, -Ig, a. 
epäck-, fläskartad, fet. -schwein, n. gödgris. 
«seite, /. fläsksida: Ordspr. mit der Wurst 
nach der mw werfen: uppoffra en obetydlig- 
het för att därigenom vinna ngt större. - 

spedilieren, sv. tr. hand. expediera, ombesörja. 
-Itéur, -e, m. speditör, kommissionär. -Iti6n, 
«en, f. spedition. 


eu = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. | har omijud. F familjärt, P lägre språk. * mindre brukligt. 


Speer — 4% 








Speer, -e, m. o. X n. spjut. 

Speillbecken, rn. bäcken att kräkas i, spott- 
kopp, spottläda. -che, -n, f. eker. -chel, -s, 
0, m. saliv, spott. -chellatz, m. haklapp. -chel- 
lecker, m. F lismare, eländig smickrare. 
-chelleckerei, /. lismeri, kryperi. -chein, sv. 
itr. hk. spotta. -chen, sv. tr. förse med ekrar. 
-cher, -, m. magasin, förrådshus. -chern, sv. 
tr. magasinera. -On, st. itr. h. o. tr. 1. spot- 
ta. 2. kräkas, spy. -er, -, m. en som spot- 
tar, kräks. -gatt, n. sjö. spygatt. -I, -e, m. 
spett, sticka. -len, sv. ir. sätta en sticka, 
stickor i, uppträda på spett. -ler(n) = Spei- 
Ken). -napf, m. = Speibecken. 

Speise, -n, /. 1. mat, spis, maträtt. Bina m 
der Augen: Ögonfägnad. 2. murbruk, se äfv. 
Glockenspeise. -anstalt, f. = Speisehaus. 
-bier, n. dricka. -fisch, m. 1. ätlig fisk. 2. 
fisk som tjänar till föda åt andra fiskar. 
-gelb, a. gul som klockmalm. -haus, n. spis- 
ningslokal, restauration, restaurant. -kam- 
mer, f. skafferi, handkammare. -karte, f. 
matsedel. -keller, m. matkällare. -korb, m. 
matsäckskorg. -meister, m. spismästare. -n, 
sp. tr. o. itr. h. 1. spiea, äta. Wünsche wohl 
zu w! smaklig måltid! 2. mätta. 3. bespisa, 
undfägna. 4. gifva nattvarden. 5. förse, fyl- 
la. -röhre, /. matstrupe. -wein, m. bordsvin. 
-wirt[h], m. spisvärd, restauratör. -wirt[h]- 
schaft, /. restauration, matservering. -zettel, 
m. matsedel. 

Speisung, /. bespisande m. m. se speisen. 

Spektakel, -, m. o. n. spektakel, a) skådespel, 
b) väsen, oljud. -n, sv. itr. h. göra spekta- 
kel, väsnae. -stück, n. pjes, teaterstycke. 

Spekulllänt, -en, m. spekulant. -ieren, sv. itr. 
h. spekulera. 

Spelt, -[e]s, 0, m. spelt. -en, a. af spelt, spelt-. 


— spielen : 


spärra. Gesperrte Sitze se Sperrsitz. 8. hüm- : 
ma, spärra, afstänga, stänga, barrikadera, ! 
afskära, förbjuda. 9. inspärra, instänga. 
Jn aus dem Hause m utestänga ngn. II. rf, 
1. * kräma sig, brösta sig. 2. med händer eo. 
fötter sätta sig till motvärn, spjärna emot; 
krusa, vara kruserlig, vara pryd. -feder, f. 
spärrfjäder. -geld, n. väg-, bropengar. -ig, 
a. isärstäende, utspärrad; som tar mycken 
plats. -sitz, m. teat. särskild plate, stol för 


" hvarje person (i mots. till bänkar), parkett-, 


parterrplats. -ung, /. spärrning, hämmande 
m. m. se sperren. -weit = sperrangelweit. 


Spesen, pl. hand. speser, omkostnader. -frel, a. 


utan speser, kostnadsfri. 


Spezeröl, -en,f. krydda, kryddvara, specerier. 
Spezl- se Speci-. 
Sphärlle, -n, f. 1. klot, himlakropp, värld; 


sfär. 2. sfär, område, verkningskretes. -Isch, 
a. sfärisk, klotformig. 


Sphinx, -e, f., m. o. X n. sfinx. 
Spicilöglum, -[s], ..ier, n. urval, vald samling. 
spickllen, sv. tr. 1. späcka; F dina. ljuga. $. 


sticka. -er, -, m., -erin, -nen, f. en som 
späckar. -nadel, /. späcknål. -speck, n. späck- 
fläsk. 


Spiegel, -, m. 1. spegel. 2. glasering. 3. öga 


på päfägelsfjädrar. 4. blank fläck på klä- 
der. -decke, f. slät takyta, slätt tak. -el, =. 
stekt ägg. -fechten, n., -fechterel, /. spegel- 
fäkteri. -fenster, n. 1. fönster af spegelglas. 
2. fönster med spegel. -hell, a. spegelblank. 
-Icht, -Ig, a. spegellik, spegelblank, glän- 
sande. -n, sv. I. itr. k. vara spegelblank. 
spegelklar, glänsa. II. tr. 1. spegla. Sich 
an etw. (åar) m a) spegla sig i ngt, b) taga 
ngt till ett varnande exempel. 2. i spegel 
betrakta. 3. glasera. 


| 


Spelänke, -n, Y. häla, häl, krog. Spieg[e]iung, f. spegling; reflex, spegelbild. 
Spelz, -e, m. 1.= Spelt. 2. = följ. -@, -n, få | Spieke, -n, /. lavendel. 
. agn, fruktskal. Spiel, -e, n. 1. spel. Aufs m setzen: sätta på 


Spendlle, -n, /. 1. utdelning. 2. gäfva, skänk, 
almosa. 8. libation. -on, sv. tr. skänka, gif- 
va, utdela; offra. -er, -, m. gifvare. -erin, 
"nen, f. gifvarinna. -ieren, sr. tr. o. itr. h. 
spendera, bestå; vara frikostig. -ierhosen, 
pl. F Die w anhaben: ha sina spenderbyxor 
på. -ung, f. bortgifvande, offrande, utdel- 
ning. 

Spengler, -, m. bleckslagare. 

$penzer, -, m. spens, tröja, kavaj. 

Sperber, -, m. sparfhök. -baum, m. rönn. 

Sperönzien, pl. F krus, kruserlighet. = ma- 
chen: spjärna emot, krusa. 

Sperling, -e, m. sparf. 

sperrliangelweit, a. F vidöppen, på vid gafvel. 
-baum, m. bom. -8, -r, f. 1. stängning, (af-) 
spärrning, afstängning, instängning, för- 


bud. Zu m stehen: resa sig, stå & ända (om | 


häret). 2. regel, bom, barriär, barrikad. -en, 
sv. I. tr. 1. utspärra, skrefva med; boktr. 





ser. intransitivt, rf. refloxivt, 88. starkt, 8V. svagt, ET. 


spel, dabei im we sein: vara med i spelet, 
das m wendet sich: bladet vänder sig, des 
ms ein Ende machen: göra slut på saken. 
2. lek. -ärt, /. 1. spelsätt. 2. vet. zoo. afart, 
varietet. -ball, m. lekbåll, kastbåll. -bär, a. 
spelbar, möjlig att spela. -en, sv. I. itr. k. 
o. tr. 1. spela. Teat. das Stück spielt in Ve 
nedig: händelsen försiggär i V., dies Stück 
spielt lange: denna pjes räcker länge, das 
Michele mit sich eı. sich auf der Nasen 
lassen: tåla drift, des kurzen m göra pro- 
cessen kort. 2. leka. 3. skifta, et. ex. ins 
Blaue: i blått, alle Farben: i alla (regn- 
bågens) färger. 4. hafva spelrum, för stort 
spelrum. 5. Den Krieg nach Deutschland m 
flytta krigsskädeplatsen till Tyskland. IL 
rfl. 1. spelas, ı sht teat. 2. Sich um sein Ver- 
mögen mw spela bort sin förmögenhet, sick 
müde — leka, spela sig trött. 3. Der Krieg 
spielte sich nach Deutschland: krigsskåde- 





transitivt verb. A. bar haben, 8. har sein till hjälpverd. 





Spieler 


platsen flyttades till Tyskland. er, -, m. 1. 
spelare. 2. deltagare i en lek. -eröl, -en, f. 
leksak, lekverk; barnslighet. -erhaft, a. spe- 
lar(e)-, (en) spelares. -erig, a. lekfull, lekan- 
de. -erin, -nen, f. se Spieler. -erisch, a. 1. = 
spielerha.ft. 2. lekande, saknande allvar. 
-genosse, m., -genossin, /.1.lekkamrat. 2.spel- 
kamrat. -glück, n. tur i spel. -jacht, f. lust- 
jakt. -kätzchen, n. lekfull katt, vira. lekfullt 
barn. -leute, pl. un -mann, m. spelman; (under 
medeltiden) lekare. -platz, m. lekplats. -puppe, 
_f. (lek)docka. -raum, m. 1. lekplats. 2. spel- 
rum. -sache, /. leksak, lekverk. -stunde, f£. 
lekstund, lektid, rast. -tag, m. lekdag, lof- 
dag. -uhr, f. spelur, speldosa. -verderber, m. 
glädjestörare, fridstörare. -wa[a]re, f. lek- 
sak. -weise, I. /. spelsätt. II. adv. på lek. 
-werk, n. lekverk, leksak. -zeug, n. leksak. 

Spier, -e, n. o. m. brodd. Ein „schen: ett 
grand. -6, -n, f. 1. vor. spirea. 2. sjo. spira. 
-[i]ing, -e, m. rönn. 

'Spiefs, -e, m. 1. spjut. 2. spjutbeväpnad man. 
3. (stek)spett, (ljus)sticka. 4. jag. hjorthorn 
utan grenar. 5. boktr. spis. -bürger, m. kälk- 
borgare. -bürgerlich, a. kälkborgerlig. -bür- 
gert[h]üm, a. kälkborgerlig anda. -dreher, 
m. stekvändare. -en, sv. tr. 1. spetsa. 2. 
med nålar fästa. -er, -, m. 1. spjutbeväpnad 
soldat, spjutkastare. 2. F kälkborgare. 8. 
jäg. unghjort hvars horn ännu ej grenat sig. -gehörn, 
n. = Spie/s 4. -gesell, m. kamrat, (med-) 
hjälpare. -glanz, m., -glas, n. min. antimon; 
spetsglans. -hirsch, m. = Spie/ser 3. -ig, a. 
1. spjutformig, spetsig. 2. spröd (om metaller). 
-rut[hje, £. spö. [Durch die] An laufen: 
springa gatlopp. -träger, m. spjutbärare. 

Spill, -e, n. sjö. spel. -8, -n, f. = Spindel. -egeld, 
n. nälpengar. -en, sv. tr, 1. förspilla, öda. 
2. = spindeln. 

Spinät, -e, m. spenat. 

'Spind, -e, n. o. m., -0, -n, f. skåp. 

‚Spindel, -n, f. 1. slända; ten. 2. mea. lilla 
armpipan. 3. (hjul)axel; spindel : ur; trapp- 
stolpe. -dünn, a. spinkig. -dürr, a. mager 
som en skrika. -förmig, a. spolformig. -lehen, 
= Kunkellehen. -n, sv. tr. vrida spiral- 
formigt. 

Spindtt, -e, n. spinett. 

Spinnlie, -r, £. spindel. Hassen wie eine m 
hata af hela sitt hjärta. -efeind, a. hätsk, 
jm: mot ngn. -efeindschaft, /. förbittrad 
fiendskap, hätskhet. -en, st. tr. o. itr. h. 
spinna. Bina. einen Gedanken weiter a full- 
följa en tanke, keine Seide a. kein Gold 
dei etw. m ej skörda guld af ngt. -engewebe, 
-ennest, -ennetz, n. epindelväf. -er, -, m. 
spinnare. -er6l, -en, f. 1. spinnande, kon- 
sten att spinna. 2. spinneri. -erin, -nen, f. 
spinnerska. -frau, /. spinnerska. -gewebo, 
n. spindelväf. -haus, n. spinnhus. -hütte, /. 
litet hus af spån för silkesmaskar. -Icht, 


421 


-en, f. spinnstuga. -Ig, a. spindellik. -Jung- 
fer, /. spinnhushjon, spinnerska& på spinnbus; 
spotsk, fräck kvinna. -rad, n. spinnrock(s- 
hjul). -raupe, /. larv som spinner in sig. 
«rocken, m. spinnrock. -stube, f. spinnstuga. 
«web, n. spindelväf. -wocken = Spinnrocken. 
spintisieren, sv. ütr. h. F fundera, grubbla. 

Splön, -e, m. spion. -äge, -n, f. spionerande, 
spioneri. -ent[hjum, n. spioneri, spionväsen. 
-ieren, sv. itr. h. spionera. -lererél, -en, f. 
spioneri. 

spiräl, a. spiral(formig). -e, -n, f. 1. spiral- 
(linie) 2. spiralfjäder. -Inie, f. spiral, 
snäcklinie. 

Spiritlismus, -, 0. m. spiritism. -uösen, pl. 
spirituosa. -us, -, -[se], m. 1. sprit. 2. spi- 
ritus, ande. 

spissen, sv. itr. h. spela, locka (om järpar). 

Spital = Hospital. 

Spittllel, -, rn. o. m. = Hospital. -ler, -, m. = 
Hospttalit. 

spitz, I. a. spetsig, uddig, skarp, hvass. F vita. 
av kriegen: få i sitt hufvud, begripa. II. -e, 
m. 1. spetshund. 2. F florshufva. -ahorn, m. 
bot. svensk lönn. -bärt, m. spetsigt hak- 
skägg. -bogen, m. spetsbåge. -bube, m. spets- 
bof, kanalje, skälm, skalk. -bubenstreich, m., 
-büberei, /. bofstreck, kanaljeri, skälm- 
stycke. -bübin, /. skalk, skälm. -bübisch, a. 
bofaktig; skalkaktig, skälmsk. -®, -n, f. 1. 
spets. An der m eines. Unternehmens: i spet- 
sen för ett företag. Bna. die nn der Behör- 
den: de högsta myndigheterna, etw. auf 
die m stellen a. treiben: drifva ngt till sin 
spets. 2. munstycke. $. poäng, kläm. 4. 
spetsighet, pik. Skämts. mit nun handeln: 
vara spetsig, komma med pikar. 5. virkaa, 
knypplad Spets. -en, sv. I. tr. 1. spetsa, hvässa, 
skärpa, formera. Das ist auf mich gespitzt: 
det är en pik åt mig. 2. Pferde m brodda 
hästar. 8. aftaga spetsarna, ändarna af. II. 
rf. 1. blifva spetsig, skarp. 2. Sick auf 
etw. (ack.) w bespetsa sig på ngt. -findelel, f. 
spetsfundighet, härklyfveri. -findeln,* itr. 
h. vara spetsfundig. -findig, a. spetsfundig. 
-findigkelt, /. spetsfundighet. -Ig = spitz I. 
-igkeit, /. spetsighet, skarp udd, pik. -kopf, 
m. 1. en med spetsigt hufvud. 2. spetsfun- 
dig person. -köpfig, a. 1. med spetsigt huf- 
vad. 2. spetsfundig. -kugel, /. spetskula. 
-mäulig, a. spetsnosig. -maus, f. näbbmus. 
-name, m. öknamn. -säule, £. obelisk. -werk, 
n. speisar, spetsgarnityr. -wort, n. stickord, 
pik. 

spleenig, a. lidande af spleen. 

Spieilslie = Schlei/se. -en, st. o. sv. tr. klyfva, 
epänta. -ig, a. lätt att klyfva. 

Splint, -e, m. splint, hvitved. -er se Splitter. 

Splifs, -e, m. 1. stycke, bit, sticka. 2. utgärd. 

splisslien, sv. tr. sjö. splissa. -ung, f. 

Splitter, -n, /. sticka, skärfva, splittra, spillra; 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. PI har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Splitter . 


splitterfadennackt — 
stycke, bit, fragment. -fadennackt, -faser- 
nackt = splitternackt. -Ig, a. stickig, skärfvig, 
som lätt spricker sönder. -R, sv. I. tr. 
splittra, slå sönder. II. itr. A. o. s. splittras, 
springa sönder, gå sönder. -nackt, a. splitter-, 

. sprittnaken. -richten,” tr. o. itr. h. smäak- 
tigt klandra, nagelfara med, häckla. -richter, 
m. klandrare, häcklare. -riohterel, /. smä- 
aktigt klander, häcklande. : 

spoliieren, sv. tr. spoliera, plundra, sköfla. 

Sponde, -n, f. säng, soffa. 

sponsierlien, sv. itr. h.kurtisera, vara kurtisant. 
-or, -, m. kurtisör, friare, fästman. 

Spore, -n, f. dot. Bpor. N, sv. I. = spornen I. 
II. itr. h. torka; mögla. -r, -, m. sporrma- 
kare. 

Sporn, -[e]s, Sporen o. X -e[n], m. aim. t, sporre. 
-blume, ‚f. riddarsporre. -en, sv. I. ir. 1. 
sporra. 2. sätta sporrar på. Gespornt: med 
sporrar på. II. rf. taga sporrar på. -streichs, 
adv. i sporrsträck. 

Sport, -[e]s, 0, m. sport. -el, -n, f. sportler. 
-Jer, -, -ulänt, -en, m. en som uppbär sport- 
ler. -ulieren, sv. itr. h. uppbära sportler. 

Spott, -[e]s, 0, m. spott, hån, spe, drift, gyc- 
kel; åtlöje. Seinen m mit etw. haben el. 
treiben: skämta, drifva med ngt, ja zum m 
machen: göra ngn till ett åtlöje. -benen- 
nung, /. öknamn; -bild, n. karikatyr. -biilig, 
a. ytterst billig, för en spottstyfver. -dich- 
ter, m. satirisk skald, satiriker. 

Spöttelllél, -en, f. spe, gäckeri. -n, sv. itr. h. 
håna, gäckas. Über etw. m göra narr af, 
drifva gäck med ngt. 

spottlien, sv. I. itr. A. 1. håna, gäckas (med), 
js e. X jm: ngn. Über jn m göra narr af, 
drifva gäck med ngn. 2%. trotsa, t. ex. jeder 
Beschreibung. II. tr. 1. håna, drifva gäck 
med. 2. på spe kalla. 

Spötter, -, m. bespottare, begabbare, hädare. 
-6i, -en, f. hån, begabberi, hädelse. -in, 
"nen, f. se Spötter. 

Spottiigedicht, n. satirisk dikt, smädedikt, nid- 
visa. -geld, n. spottstyfver. 

spöttlisch, a. spefull, hänfull, spotsk, hädisk. 
-ier, -, m. spefägel, en som drifver gäck mea 
ngt, med allt. lich, a. 1. = spöttisch. 2. löjlig, 
skamlig. 

Spottlllied, n. spefull visa, nidvisa. -lust, f. 
fallenhet för drift, smädelust. -lustig, a. 
spefull, smädelysten. -name, m. spenamn, 
öknamn. -preis, m. spottpris. -schlecht, a. 
genomusel. -scohrift, /. satirisk skrift, smä- 
deskrift, nidskrift. -sucht = Spottlust. -süch- 
tig = spottlustig. -vogel, m. 1. fågel som här- 
mar andras sång. 2. spefägel. -voll, a. spe- 
full. -welse, adv. på spe. -wohlfell = spott- 
billig. 

Sprächllähnlichkeit, /. språklig, a) likhet, b) 
analogi. -armut[h], /. språkets fattigdom. 
-bau, m. spräkbyggnad. -8, -n, f. 1. språk. 2. 


422 


— Spreng 
tal. Frei mit der m herausgehen: tala : 
språk, sjunga ut, zur m dringen, komn 
bringa, komma på tal, på tapeten, eine sa: 
av haben: tala mjukt. 3. talförmåga, ı 
-engewirr, n., -enverwirrung, /. språkfört 
ring. -forscher, m. språkforskare. -forsch 
f. språkforskning. -gebiet, n. språkomr 
-gelehrt, a. spräklärd. -kundig, a. sp 
kunnig. -lehre, /. språklära. -lich, a. sp! 
lig. -los, a. mållös. -losigkelt, /. mållös 
-reinigung, /. språkrensning. -schatz, n 
ordförråd. 2. ordbok. -schnitzer, =. sp 
fel. -vergleichung, f. jämförande spräkfo 
ning. -vermögen, n. talförmäga. -verwirr 
F. språkförbistring. -werkzeug, rn. talor; 
-widrig, a. epräkvidrig. 

Sprechllärt, /. sätt att tala. -en, st. itr.. 
tr. 1. tala, säga. Gro/s « skryta, da 
davon  pä tal därom, apropå (detta; 
ist nicht gut auf dich zu w han rosar 
icke, är ond på dig, den Segen über 
Brautpaar m läsa välsignelsen öfver bi 
paret, jn frei m frikänna ngn, ein Ui 
a fälla en dom. 2. Jn zu A wünschen: ör 
att få tala med, att få träffa ngn, zu m 8 
vara hemma, taga emot, sich nickt a las 
ej taga emot. 3. förklara, t. ex. jn heilig 
avd ähnlich: slående lik. -er, -, m., -t 
«nen, f. den talande. -maschine, f. talmas 
-stunde, /. mottagningstimme. -übung 
talöfning. -unterricht, m. undervisnin 
språks talande. -weise, f. sätt att tala. -; 
mer, n. samtalsrum. 

Spreiisliel, -en, -, m. = Splitter. -ein, -en, 
itr. s. rida i sträck, spränga. 

Spreite, -n, /. 1. täcke. 2. slåttersträng. 
"sv. tr. utbreda. 

Spreizlie, -r, f. 1. stötta, sträfva. 2. n 
spjärn. -en, sv. I. tr. 1. åtskilja, ställa i 
utspärra. Die Beine w skrefva med bei 
gespreizt: bredbent, morsk. 2. stötta, si 
stöttor, sträfvor under. II. rf. 1. skri 
med benen, stå bredbent; kräma sig, | 
sta sig. 2. spjärna emot, motsätta sig. 
a. utspärrad; motsträfvig. 

sprenglibär, a. möjlig att spränga. -besen 

stänkkvast. -6, -n, f. 1. stänkning, striln 

2. vätska till stänkning, till besprängn 

el, -, m. 1. stänkkvast. 2. se Kirchspren 

äfv. i allmb. distrikt, område. -en, sv. I. & 

spränga. 2. drifva, jaga. Das Pferd i 

den Graben m sätta öfver grafven (ı 

hästen). 3. stänka, bestänka, bespräı 

strila, vattna med strö. 4. = sprenkeln. 

itr. 1. s. spränga, rida i sporrsträck, s 

öfver, i väg, auf die Feinde: mot fiende 

2. h. opers. stänk(regn)a. -er, -, m. en ı 

spränger m. m. se föreg. -kanne, /. kanna ı 

stril. -kugel, /. sprängkula, bomb. -li 

sprenkelig. -öl, n. nitroglycerin. -regen 

stänkregn. -sol, -, m. o. n. (fågel)snara, dı 





ir. intreusitivt, rfl. reflexirt, 88. starkt, 89. svagt, If. transitivt verb. A. har haben, 8, har sein till hjälp 


Sprengstoff — 











stoff, m. sprängämne. -ung, /. sprängning 
m. m. se sprengen. -wedel = Sprengbesen. 

Sprenkel, -, m. 1. = Sprengsel. 2. fläck, prick 
på botten af annan fårg. -Icht, -ig, a. spräcklig, 
fläckig. -n, sv. tr. stänka, göra fläckig, 
spräcklig. Gesprenkelt: spräcklig. -ung, f. 

sprenkl- se sprenkel-. 

Spreu, 0, f. agnar; bot. fjäll. 

Sprichliwort, n. ordspråk. -wörterlexikon, n.ord- 
sepräkssamling. -wörtlich, a. i form af ord- 
språk, ordspräks-. we Redensart : ordspråk, 
ordstäf, gängse uttryck, vanligt talesätt, 
vw werden: blifva ett ordspråk. 

Spriegel, -, m. list, ribba, spån. 

sprieisen, st. o. sv. ter. h. o. s. ekjuta, komma 
upp, fram, skjuta skott, slä ut, frodas, 
trifvas. | 

Spriet, -e, n. 1. i ena ändan tudelad stång, 
gaffel(stäng). 2. sju (bog)spröt. 

Spring, -e, m. 1. uppspringande vattenstråle, 
springkälla, springbrunn. 2. sjö spring. 38. 
= Springzeit. -ball, m. elastisk båll. -becken, 
n. springbrunnsbassäng. -brett, n. spring- 
bräde, trampolin. -brunnen, m. springbrunn. 
-6N, st. itr. 8. o. Å. samt tr. 1. hoppa; springa 
Über die Zunge m lasssen:: förtala, nedsvär- 
ta, in die Augen m falla i ögonen. 2. be- 
springa, betäcka. 3. springa, springa sön- 
der, spricka, springa loss, gä af, lossna, 
springa fram. 4. springa, spruta upp, fram. 
-er, -, m. 1. hoppare. 2. springgumse, tjur, 
beskällare. 8. springare; häst ı schackspel. 
-erel, -en, f. idkeligt hoppande. -feder, f. 
resår, spiralfjäder. -federmatratze, /. resär- 
madrass. -fisch, m. flygfisk. -fiut[h], f. 
springflod. -glas, n. springglas. -hengst, 
m. beskällare. -Insfold, m. ostyring; glad 
sälle, lustig patron. -käfer, m. zool. knäpp- 
bagge. -kraft, /. spänstighet, elasticitet. 
-kraut, 2. bot. balsamin, springkorn. -ochs, m. 
tjur. -quelle, /. springkälla. -stange, /f., 
«stock, m. springstaf. -stunde, f. stänktimme. 
-wasser, rn. springvatten. -welle, /. spring- 
våg. -zeit, /. springtid, springflod. 

Sprit, -e, m. sprit. 

Spritzlie, -n, /. 1. spruta. F bna. bei der m sein: 
vara på sin post. 2. (smuts)stänk. -en, sv. 
I. itr. s. spruta, stänka, sprätta. II. tr. 
spruta. -enmeister, m. sprutchef. -er, -, m. 
1. sprutare. 2. (smuts)stänk. -fahrt, f. liten 
utflygt. -kanne, f.sprit-,eprutkanna. -kuüchen, 
m. spritsbakelse. -leder, n. 1. stänkläder. 2. 
fotsack. -regen, m. fint regn. 


sprödlie, a. 1. spröd, skör. 2. svår, krånglig. |. 


8. kallsinnig, tvär, fjär. -heit, -igkeit, f. 
sprödhet m. m. se föreg. 
Sprofs, -e, m. aim. }, skott, telning, gren. 
Sprosse, -n, aim. }, I. m. = föreg. II. f. 1. = 
Spro/s. 2. stegpinne, epråte; trappsteg. -n, 
sv. = sprie/sen. -T, -, mM. en art näktergal 
(Luscinia major). 


Spröfsling = Schö/sling. 
Sprotte, -n,./. z001. hvassbuk (Clupea sprattus). 


‚Spruch, -e f, m. 1. dom, domslut, utslag. 2. 


ordspräk, (bibel)spräk, tänkespräk, sentens, 
aforism, talesätt, regel, sats. -dichtung, f. 
sentensdiktning. -ferlig = spruchreif. -haft, 
a. i form af tänkespräk. -reich, a. rik på 
tänkespräk. -reif, a. färdig att afdömas. 
-reim, m. rimmad sentens. -sammlung, f. 
samling af tänkespräk, af aforismer. 

Sprüchwort se Sprichwort. 

Sprudel, -, m. springkälla, ur marken upp- 
springande vattenstråle. Bild. v von Humor: 
öfversvallande humor, ström af kvickheter. 
«er, -, m. liflig, hetsig person. -ig, a. som 
kokar, svallär, far upp, är orolig, ifrig, 
hetsig. -kopf, m. oroligt hufvud. -n, sv. I. 
ier. h. o. 8. 1. välla, spruta upp, fram, svalla, 
koka, sjuda, skumma, fradga, bornera, pärla. 
2. bviott Ah. tala ytterligt fort (och lätt). II. 
tr. utslunga, utkasta. -quelle, /. springkälla. 

Spruhllauge, 2. gnistrande öga. -en, sv. itr. s. 
o. A. samt tr. spruta, spraka, gnistra. Funken 
vw aus den Augen: ögonen gnistra, spruta 
eld. -feuer, n. gnistrande, sprakande eld. 
-regen, m. duggregn. 

Sprung, -e t, m. 1. språng, hopp. Auf dem m 
stehn e. sein: stå på språng, stå i begrepp 
att; vila. keine grofsen Sprünge machen: ej 
komma långt, wieder auf seine alten Sprünge 
kommen: återtaga sina gamla vanor, auf el. 
hinter js Sprünge kommen: komma under- 
fund med ngns knep, jm auf die Spriinge 
helfen: hjälpa ngn på trafven. 2. liten bit, 
vägsträcka. 3. spricka, remna. 4. jag. bak- 
ben på en hare. -feder, f. resår. -fertig, a. 
färdig till språng, på språng. -gelenk, n. 
fotled. -lauf, m. (fyr)språng, galopp. -riemen, 
m. 1. sprängrem. 2. hälla. -ring, m. fjäder- 
ring. -weise, adv. sprängvis, med spräng. 

Spucklie, 0, £. saliv, spott. -en, sv. itr. h. o. tr. 
spotta. -kasten, -napf, m. spottlåda. 

Spuk, -e, m. 1. spöke. 2. spökeri. Seinen, 
ihren m treiben: spöka. 8. oväsen, buller. 
4. förarglig, dum historia, dumhet. -en, sv. 
itr. h. spöka. -erél, -en, f. spökeri. -geist, 
m. spöke. -haft, a. epöklik. 

Spule, -n, f. spole. 

Spüle, -n, f. 1. ställe där tvätt sköljes. 2. 
sköljsten, rännsten. . 

spulen, sv. I. ir. spola. II. itr. h. surra som en 
spolrock. 

spülen, sv. I. itr. h. o. tr. om vatten: spola, skölja, 
slå, gå, flyta, plaska. II. tr. skölja, spola, 
diska, tvätta. 

Spuier, -, m. 1. spolare. 2. spolmaskin. 

Spüler, -, m. en som sköljer, spolar ngt. 

Spulerin, -nen, f. spolerska. 

Spülllerin, -nen, f. se Spüler. -fafs, n. disk-, 
sköljfat, -balja. -icht, -ig, -e, n. skölj- disk- 
vatten; skulvatten, skulor. 


Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 





Spulrad 


Spülrad, 2. spolrock. 

Spülllung, /. epolning m. m. se spülen. 
n. skölj-, diskvatten. 

Spund, -e [t], m. o. X n. 1. sprund(häl), tapp- 
hål. 2. (sprund)tapp. -en, spünden, sr. tr. 1. 
sprunda. 2. hälla i, fylla gom ett aprund. 

Spur, -en, f. spår. -breite, f. spårvidd. -en, sr. 
itr. h. gå i (vagns)spåren, hafva rätta spår- 
vidden. 

spürlien, sr. I. tr. 1. uppspära, uppsöka. ' 2. 
märka, varseblifva. II. rl. efterlemna spår, | 
märke. III. itr. h. Nach etw. m söka efter, 
efterforska, spionera på ngt. -er, -, m. spär- 
hund; vita. spion. -erél, -en, /. spionerande. 
-hund, m. spärhund. 

-spurig, a. su ff. -spärig. 

Spürlikraft, /. väderkorn. „kräftig, a. som har 
godt väderkorn. 

spürios, a. spärlös. 

Spüriinase, /. fin näsa, godtväderkorn. -schnee, 
m. spärsnö. 

sputen, sv. rl. skynda sig. 

st, I. itj. st, pst. II. St. rörkortn. 1. = Senden): 
timme, timmar. 2. = Sankt: sankt (S:t). 3 
a/$t. = alten Stils: gamla stilen (g. st.). 

Staar se Star. 

Staat, -[e]s, -en,.m. aim. f, 1. stat. 2. ven stun- 
dom: ständer. 3. stat, ståt, prakt, prydnad. 
w machen: ståta. %. (inkomst- och utgifts-) 
stat, budget. Auf etw. tack.) w machen kön- 
nen: kunna räkna pä ngt. -enkunde, f. stats- 


-wasser, 


kunskap. -isch, a. ståtlig. -lich, a. stats-, 
offentlig, allmän. -licherseits, adv. från sta- : 
tens sida. -samt, n. statens ämbete. -san- 


walt, m. allmän åklagare; offentlig advokat. 
-sanwaltschaft, /. allmänna äklagaremakten. 
-sanweisung, f. statsobligation. -sbeamteir), 
m. statens tjänsteman. -sbürger, m. med- 
borgare. -sbürgerlich, a. medborgerlig. -sde- 
gen, m. gala-, paradvärja. -sdiener, m. = 
Staatsbeamter. -sdienst, m. statens tjänst. 
-sgebäude, rn. 1. offentlig byggnad. 2. prakt- 
byggnad, palats. -sgefährlich, a. riksfarlig. 
-sgefang[e|ne(r), m. politisk fånge. -sge- 
richtshof, m. högsta domstolen. -sgeschichte, 
f. politisk historia. -sgut, ». kronogods, 
domän. -skörper, m. stat ss. ett polltiskt helt. 
-skunde, /. statekunskap. -skutsche, f. gala- 
vagn. -smännisch, a. statsmanna-. -spächter, 
ım. kronoarrendator. -srat[h], m. statsråd. 
-srechtlich, a. statsrättslig. -ssache, f. stats- 
ärende. -sstrejch, m. statsstreck, -kupp. -sum- 
wälzung, /. statshvälfning. -sunterhändler, 
m. diplomat; -sverbrechen, n. politisk för- 
brytelse. -sverbrecher, m. politisk förbry- 
tare. -sweishelt, /. stateklokhet, statsmanna- 
vishet. -swirt[h], m. nationalekonom. -szim- 
mer, n. praktrum. 

Stab, -e +, m. 1. staf, käpp, spjäle, tagg, 
pinne, stäng, list. 2. pı. -, meter. 3. stab. 

stäbeln, sv. tr. förse med käpp(ar), spröta. 





424 


stäbligoreimt, a. stafrimmad. -lack, ms. lack i 





stallen 


stänger. -reim, m. stafrim. 

Stachel, -s, -n, m. spets, udd, tagg, gadd 
-beere, f. krusbär. -Icht, -Ig, a. taggig: 
spetsig, stickande. -los, a. utan tagglar), 
gadd(ar). -n, sv. tr. 1. förse med taggar. 
spetsar. 2. sticka; pika. -rede, /. satiriskt, 
sarkastiskt, bitande tal. -schwein, ». pigg 
svin. 

Stadium, -[s], ..ien a. ..ia, n. stadium. 

Stadt, -e +, f. stad. -amt, n. 1. stadens ämbete. 
2. borgmästareämbete; rådhus. -bana, m. 
stadsområde. -bekannt, a. bekant, känd i 
hela staden. -bewohner, m. stadsbo. -brief, m. 
lokalbref. -büch, ». en stads jordebok. 

Städtellr, -, m., -rin, -nen, f. stadsbo. -tag, m. 
församling af städernas ombud. 

Stadtlflur, f. stadsjord. -gericht, ». rådhusrätt. 
-gerichtsrat[h], m. rådman. -gespräch, n. all- 
mänt samtalsämne inom staden, stads: 
skvaller. -hauptmann, m. stadskapten, kapten 
vid borgargardet. 

städtisch, a. stads-. 

Stadtiiklatsche, f. stadsskvallra. -kundig, a. 1. 
som känner till staden. 2. = stadtbekannt. 

Städtiller, -, -Ing, -e, m. forakti. stadsbo, stadskräk. 

Stadtiimiliz, f. stadsmilis, borgargarde. -rat[h], 
m. 1. stadsfullmäktige (sr). 2. stadsfullmäk- 
tig. -steuer, /. kommunalskatt. -t[hleil, m. 
stadsdel. -verordnete(r), m. stadsfullmäktig. 
-vogtei, /. stadshäkte. -wage, /. stadsväg. 

Stafétte, -n, f. stafett. 

Staftel, Mr f 1. trappsteg, afsats. 2. = Staf- 
felei. 8 = Stapel. -di, -en, f. stafli. -n, ar. 
I. itr. h. uppstiga i afsatser. II. tr. förse 
med trappsteg, dela i afsatser. 

staffierlien, sv. tr. 1. stoffera, utstoffera. 2. 
mål. förse med bifigurer, måla bifigurer på. 
-er, -, m. stofferare. -ung, /. stoffering m. m. 
se sta fheren. 

Stag, -e, n. sjö. stag. -nieren, sr. itr. h. stagnera, 
vara stillastäende. 

Stahl, -e I «av X -e[r], m. 1. 0, ämnet stål. 2. ar 
stäl förfärdigad sak as. Svärd, dolk, skridsko, 
stålbåge m. m. 38. stryklod. 4. prof, bit, 
smula. 5. (bly)stämpel, varumärke. -en, sv. 
tr. stämpla, förse med blystämpel. 

stählllen, sv. tr. 1. ståla, stålsätta; härda, 
stärka. 2. göra stål-, järnhaltig. -ern, a. af 
stål, stål-. 

Stahllifeder, £. 1. stålfjäder. %. stålpenna. 
-federmatratze, /. resärmadrass. -stecher, m. 
stälgravör. -stich, m. stälstick. 

stahn, forslar. = stehen. 

Stähr se Stär. 

Stake, -n, f., -n, -, m. stake, stång. 

Staköt, -e, n., -6, -n, f. staket. 

Stall, -e }, m. 1. stall; ladugård, färhus, höns- 
hus; uthus; bod, vedbo. 2. urin. -baum, m 
bom, mellanvägg mellan tvänne spiltor. -butter, 
f. smör af inne fodrade kor. -en, sr. I. tr. 





itr. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, 8%. svagt, LT. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Staller 


stalla, sätta på stall. II. ir. h. 1. stå på 
stall. 2. Mit einander a el. sich m samsas, 
komma öfverens. 3. stalla. -er, -, m. stall- 
dräng. -ung, /. 1. stallande m. m. se stallen. 
2. = Stall 1. 

Stamm, -e t, m. 1. stam. Der m der Gäste: 
stamgästerna, stamkundernn. 2. stock. 8. 
räntebärande kapital. 4. kort. a) hög, talong, 
b) insats, c) om insatsen speladt parti. 
-büch, n. 1. album. 2. stamträd. -eln, sv. itr. 
h. o. tr. stamma. -ON, sv. itr. s. 1. härstam- 
ma, härleda sig, komma ifrän. 2. X gå i arf. 
-ern = stammeln. -haft, a. 1. = stämmig. 2. 
we Wörter: etamord. -halter, m. manlig 
ättling. 

stämmig, a. som har GTOf stam, stark, satt, kraf- 
tig. -keit, f. groflek, styrka, satt växt. 

S$tammiikneipe, /. värdshus där man är stam- 
gäst, stamhäll. -land, n. moderland. -ler, -, 
m., -lerin, -nen, f. stammande person, stam- 
mare. 

Stämmling, -e, m. ung trädstam. 

Stammlilrolle, /. matrikel, rulla. -sitz, m. stanı- 
ort, ens fäders borg, ursprungligt hem, hem- 
land, vagga. 

Stampfe, -n, /. 1. stämpel. 2. S-formigt hack- 
järn. 8. stamp; stöt; pålklubba, hammare. 
4. laddstake. 5. glas på låg, tjock fot. -n, 
sv. itr. Äh. o. tr. stampa, trampa, stöta, slå; 
stämpla, drifva. -r, -, m. 1. stampande per- 
son, häst, fartyg m. m. 2. stamp, stöt. 

Stand, -e t, m. 1. stillastående. 2. ståndpunkt, 
ställe dar ngn står, jäg. håll. 3. m Aalten: hål- 
la stånd, festen m fassen: fatta fast fot, 
sätta sig fast, mil jm einen harten a ha- 
ben: hafva svårt att komma till rätta med 
ngn. 4. (marknads)stånd. 5. kyrkstol. 6. 
spilta. 7. plats, ställe, vistelseort. 8. ställ- 
ning, ämbete, yrke. 9. stånd, höjd, kurs. 
10. skick, tillstånd, läge, stånd. Mit etw. 
zu we kommen: få ngt till stånd. 11. stånd, 
t.ex. der av der Geistlichen: det andliga 
ståndet; rang. Pi afr. ständer. 12. ett heit, 
en sammanfattning af ngt, i sht i sms., t. ex. der Reh- 
ev des Waldes: samtiga rådjuren i skogen, 
der Vieka des Gutes: godsets kreatursupp- 
sättning. äÄfv. ss. mättenh. o. då i pl. -, t. ex. Ein 
a Betten: sängkläder till en säng, fullstän- 
dig bädd. 19. post (dörrpost, m. m.). 14. dim. 
Ständchen: serenad, sång för ngn, utv. tidigt på 
morgonen. Jm ein Ständchen bringen: hålla 
serenad för ngn, uppvakta ngn med sång. 
-årte, -n, f. 1. standar. 2. jug. svans på rat o. 
varg. -årtenjunker, m. standarbärare. -bild, n. 
staty, bildstod. 

Ständchen, -, n. se Stand 14. 

Stande, -n, f. aim. f, hög balja, tina. 

Ständer, -, m. 1. = Stande. 2. upprätt stående 
stock, pelare, fot, piedestal. 3. stående bi- 
kupa. 4. fisksump. 

Standesllado!, m. högadel. -amt, n. en Standes- 


425 


— stapeln 
beamter's (se följ.) a) ämbete, b) ämbetslokal. 
-beamte(r), m. ämbetsman som för förteck- 
ning öfver födda, gifta och döda samt in- 
för hvilken, civiläktenskap ingås, närmast mot- 
svarande Toteman. -ehe, /. konvenansparti. 
-erhöhung, /. upphöjande i högre stånd. -ge- 
bühr, f. Nach i enlighet med, efter sitt 
ständs fordringar. -gemäls = standesmä/sig. 
-genosse, m. ståndsbroder. -gleichheit, /. lik- 
het i rang, samma ständ. -herr, m. furste 
ei. grefve, hvars förfäder varit suveräna 
men mistat suveräniteten. -mäfsig, a. öf- 
verensstämmande med ens stånd. -person, 
f. ståndsperson. -rücksicht, /. hänsyn till 
ens stånd. -vörurt[hjeil, ». ständsfördom. 
-widrig, a. stridande mot ens stånd, ens 
rang. | 

Ständelltag, m. ständsriksdag. -t[h Jum,n. stånds- 
väsen, etändsindelning. -versammlung, f. 
ständsriksdag. 

standlifest, a. faststäende, säker. -geld, n. 1. 
ständafgift. 2. fast honorar. -haft, a. ständ- 
aktig. -haftigkeit, /. ständaktighet. 

ständlig, a. ständig. -isch, a. ständs-, stän- 
dernas. 

Standllleiter, /. stege med stöd, trappa. -ort, 
m. = Stand 2. -punkt, m. ståndpunkt; syn- 
punkt. -rede, /. 1. tal på stående fot. 2. 
liktal via grafven. -rödner, m. en som a) talar 
på stående fot, b) håller liktal via grafven. 
-schaft, f. ständer. -scheibe, f. fast skott- 
tafla. -uhr, /. pendyl. -vogel, m. stannfågel. 
wild, n. villebråd som föga ändrar sin vi- 
stelseort. 

Stange, -n, f. aim. t, 1. ung. rak trädstam. 2. 
stång; stake, stör. Bund. bei der m bleiben: 
hålla sig till ämnet, ej afvika, stå i. 3. 
skaft. 4. högt, smalt ölglas. 

stängelllicht, -ig, a. i form ar små stänger. -n, 
sv. tr. störa träd. 

Stangeniibürste, /. damborste. -gerade, a. all- 
deles rak. -holz, n. pitprops. -käfig, m. stäl- 
trädebur, bur af järnstänger. 

Stank, -e }, m. stank, vidrig lukt. 

Stänker, -, m. 1. stinkande, illaluktande per- 
son, djur ci. sak as. illaluktande ost, tobak m. m. 
2. grälmakare. 3. en som blandar sig i an- 
dras angelägenheter, snok. -&l, -en, f. 1. 
(spridande af) stank. 2. grälmakeri, gräl- 
sjuka. 3. inblandning, snokande i andras 
angelägenheter. -er = Stänker. -ig, a. stin- 
kande. -n, sv. itr. kh. o. tr. 1. sprida stank, 
stinka. 2. stifta oenighet, söka gräl. 8. gå 
och drifva, flanera. 4. snoka, spionera. 

Stankhart, -e, m. = Stänker 1. 

Stanzlle, -n, f. stans. -en, sv. tr. drifva metall- 
arbeten. -ung, f. drifning. 

Stapel, -, m. 1. stapel; skeppsvarf. 2. neder- 

lag, nederlagsort. 8. stapel, hög. -gerech- 

tigkeit, /. stapelrätt(ighet), stapelfrihet. -n, 

sv. I. tr. uppstapla, lägga i stapel, i hög. 


Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. IP har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 





Stapelrecht — 
I. ir. 1. s. speta. 2. Ah. (om djuknar) gå från 
gård till gård. -recht, n. stapelrätt. 

Stapf, -en, m., -8, "Ar, f., on, -, m. (fot)spär. 
-en, stappen, sv. itr. hk. v. 8. gå med tunga 
steg, stöfla, traska. 

Star, -e, m. 1. stare. 2. starr (ögonsjukdom). 

Stär, -e[n], m. gumse. 

stark, -er }, a. 1. stark. m an Leib: kropps- 
stark, wer Esser: storätare, er ist w in den 
Vierzigen ei. ein wer Vierziger: han är 
långt på fyrtiotalet, das ist doch zu m det 
är väl (mag)starkt, gär för längt. 2. grof, 
tjock, stor, korpulent. Der Aufsatz ist ei- 
nen Bogen m uppsatsen upptager ett ark, 
die Familie ist fünf Personen a familjen 
bestär af fem personer. 

Stärkasten, m. konstgjordt starbo, stunk. 

starkiibeieibt, a. fet, tjock, korpulent. -besetzt, 
a. nästan fullsatt; fulltalig, stor. -@se Sterke. 

Stärke, -n, f. 1. styrka, kraft. 2. groflek, tjock- 
lek. 8. grof kropp, korpulens. 4. stärkelse. 
6. se Sterke. -mehl, n. kraftmjöl. -n, sv. tr. 
1. styrka, stärka, göra starkare. 2. stärka 
linne. -WASSOF, 2. I vatten upplöst Stärkelse. 

Starkligeist, m. fritänkare. -gelsterei, f. fri- 
tänkeri. -geistig, -geistisch, a. fritänkarfe)-, 
fri. «gläubig, a. stark i tron. -gliederig, a. 
med starka lemmar, groflemmad. -knochig, 
a. som har starka, grofva ben. -leiblg, a. 
grof, tjock, korpulent. -mut[h], m. sinnes- 
styrka. 

stärkrank, a. lidande af starren. 

Stärkung, /. 1. styrkande, stärkande. 2. atyr- 
kemedel, -dryck. -smittel, n. styrkemedel. 

Stärmatz, m. F stare. 

Starnick[s]el, -, m. F örfil. 

starr, a. 1. stirrande, stel (om blicken). 2. stel, 
styf, orörlig, omedgörlig, halsstarrig. -auge, 
n. stelt, stirrande öga. -äugig, a. stirrande. 
-blind, a. fullständigt blind. -blindhelt, £. 
fullständig blindhet. -e = Starrkeit. -on, 
sv. ir. h. 1. stirra. 2. vara, stå stel, styf, 
stå ut, stå å ända. Von Gold m vara guld- 
smidd, öfverlastad med smycken. -helt, f. 
stelhet m. d. se starr. -kopf, m. envis person, 
tjurhufvud. -köpfig, a. envis, halsstarrig. -köp- 
tigkeit, /. envishet, halsstarrighet. -krampf, 
m. stelkramp. -sinn, m. = Starrköpfigkeit. 
-sinnig = starr köpfig. -sucht, f. med. katalep- 
si. -süchtig, a. mea. kataleptisk. 

stät(Ig) se stet(ig). 

Statiön, -en, f. 1. station. 2. Freie w haben: 
hafva fritt vivre. -ieren, sv. tr. stationera. 

statiös, a. ståtlig, präktig. 

stätisch, a. motspänstig, istadig. 

Statist, -en, m., -In, -nen, f. teat. statist, "folk". 
-isch, a. statistisk. 

stätsch se stätisch. 

Statt, I. 0 (jrr 2), f. 1. ställe, plats. An meiner 
A i mitt ställe, ordspr. ein gutes Wort findet 
gute mw ett vänligt ord finner villigt öra, 


426 


— stauchen 
die Bitte m finden lassen a. der Bitte m ge- 
ben: gifva efter för, bevilja bönen. Jfr nedan 
wfinden, mhaben. 2. Von men gehen: för- 
siggä, gå framåt, zu ven kommen: komma 
till pass. II. = anstatt. 

Stätte, -n, /. ställe, ort, plats, stad. 

stattfinden, -haben, itr. k. äga rum, blifva af, 
komma till stånd. -haft, a. tillåten, tillåt- 
lig, tillständig. -haftigkelt, /. tillåtlighet. 
-halter, m. ståthållare. -haiterel, f. 1. ståt- 
hällares bostad. 2. ståthållarskap. -halterie, 
f. 1. ståthållerska. 2. stäthällares fru. "hal- 
torlich, a. ståthållare-, ståthållareämbetets. 
-halterschaft, /. stäthällarskap. -lich, a. stät- 
lig. -lichkeit, f. stätlighet. 

Statue, -n, f. staty, bildstod. -u6tte, -n, f. 
statyett. -uieren, sv. tr. 1. bestämma, fast- 
ställa, förordna, 2. statuera. 3. tåla, tillåta, 
låta ske. -ür, -er, f. ställning, hållning, 
figur, växt. -üt, -[e]s, -en, n. statut, stadga. 
-utårisch, a. stadgad. 

Stau, m. i talesätten: das Wasser ist im av vatt- 
net står stilla mellsn ebb o. fiod, das Wasser 
im av haben a. halten: ha vattnet uppdämdt, 
das Rad geht im n hjulet stannar tin roya af 
bakvatten, bild. 68 im m, haben: vara förmögen. 

Staub, -[e]s, 0, m. aim. f, 1. dam; stoft. Sick 
aus dem m machen: skudda stoftet af sina 
fötter, taga till benen, etw. in den m zie- 
hen eı. treten: neddraga ngt i smutsen, jm 
a in die Augen werfen: slå blå dunster i 
ögonen på ngn. 2. = Staubkorn. 8. fint 
regn, vattenånga vid vattenfan. -bach, m. bäck 
med höga fall så att vattnet delas i smäpartiklar. 
-besen, m. damborste, damviska. -beutel, m. 
bot. ständareknapp. 

Stäubo, -n, f. = Staubbach. -n, sv. I. atv. stau- 
ben, tir. Å. o. s. 1. i sht opers. damma. 2. ryka 
som dam, flyga omkring. 3. spränga framkı, 
flyga, sätta i väg. II. tr. 1. strö. 9. gom fur 
tande, vannande m. m. skilja, t. ex. die Spreu 
von den Körnern m, skilja, vanna agnarna 
från stridsäden. 3. skingra, Bpränga, så att 
de fara åt hvar sitt håll. 4. rengöra från dam, piska, 
afdamma. -r = Abstäuber. -rn = stöbern. 

Staublifaden, m. vor. ståndare. -feder, /. dun. 
-gefäls, n. bot. ståndare med knapp. haar, n. 
fjun. -Ig, a. dammig. -Igkelt, f. dammigt, 
neddammadt tillständ. -kamm, m. finkam. 
-korn, n. dam-, stoftkorn. 

Stäubling, -e, m. poet. stoftets barn, dödlig. 

Staublimantel, m. damrock, damkappa. -perlen, 
pl. pärlfrö. -regen, m. fint regn, duggregn. 
-sack, nm. punspåse. 

Stauch, -e, m. åtskilliga klädesplagg ss. Slöja, hals- 

duk, ärm, muff, halfhandske m. m. -®, -n, 

J. 1. = Stauch. 2. hög, binge. -en, sr. tr. 1. 

stuka, slå, stöta, nita. Fallend sich den Arm 

Av falla och bryta armen ur led, gestawcht: 

kort och tjock. 2. sätta i hög, i binge. 8. 

stöta, stoppa in i ngt. 4. hämma, dämma upp. 





ir. intransitivt, ri. reflexivt, #8. starkt, SV. svagt, ÖF. transitirt verb. Ah. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 




















Staude — 43% 


Staudlie, -r, /. aim. +, (låg) buske, halfbuske, 
stånd. -en, sv. itr. h. o. 8. växa i buskform, 
breda ut sig. -Ig, a. buskartad, busklik. 

staullen, sv. I. tr. 1. sjö. stufva. 2. uppdämma. 
II. ir. Ah. o. rfl. stiga (om vatten). "OF, -, m. 
stufvare. -f, -e, m. stop, bägare. -nen, I. 
sv. itr. h. förvånas, häpna. II. -s, 0, n. för- 
våning, häpnad. -nenswört[h], -nenswürdig, 
a. förvänansvärd. -pbesen, m. spöknippa tin 
spöslitning. -P@, -2, f. 1. atv. Stäupe, spöslitning, 
hudstrykning, hudflängning. 2. farsot, sjuk- 
dom. 

stäupen, sv. tr. spöa, hudstryka, hudflänga. 

Staupenschiag, m. spöslag, -rapp. 

Stäupung, /. epöslitning, hudstrykning. 

Stauung, /. 1. sjö. stufning. 2. uppdämning. 

Stearin, -[e]s, 0, n. o. m. stearin. 

Stechllapfe), m. vot. spikklubba, tisteläpple (Da- 
tura). -bahn, /. tornerbana, -plats. -siche = 
Stechpalme. -en, st. tr. o. itr. h. 1. sticka. 
Auf jn w ge ngn stickord, pikar, was mich 
am Nachbar sticht: hvad som förargar mig 

- hos grannen. 2. gravera, sticka, rista. 3. 
tornera. Jn vom Rofs, aus dem Sattel m 
kasta ngn ur sadeln vid tornering. 4. lju- 
stra. 5. fäkta med värja, med florett. 6. sjö. 
In [die] See m sticka ut till sjöss. 7. aj0. An 
ei. auf einander m gnm ett stek hopfästa. 
8. kort. sticka öfver. 9. Jm eine [Maulschel- 
le] » ge ngn en munfisk, en örfil. 10. Jm 
etw. m gifva ngn en vink om ngt. 11. Silben 
mw rida på ord, härklyfva. 12. Nach e. auf 


(med ack:) etw. m eftersträfva ngt. 13. Ins | 


Rote w skifta i rödt. Der Wein sticht auf 
Essig: vinet smakar ättika, är surt. -er, -, 
m. 1. en som sticker m. m. se stechen. 2. vär- 
ja. 3. synglas, glasögon, kikare. -gabel, /. 
ljuster. -handel, m. byteshandel. -heber, m. 
stickhäfvert. -kissen, a. liten kudde. -paime, 
J. kristtorn (Ilex). -platz, m. = Stechbahn. 
Stecklibrief, m. efterlysning efter förbrytare, häkt- 
ningsorder. -brieflich, a. som innehälles i 
efterlyeningen. Jn m verfolgen: lysa efter 
ngn. -en, a) sv. o. st. I. iir. h. befinna sig, 
vistas, vara, hälla till, sitta. Es steckt etw. 
dahinter, darunter: det ligger ngt bakom, 
därunder, voll — vara full ar, fullsatt med, m 
bleiben: fastna, ej komma ur fläcken, in 
der Rede m bleiben: komma af sig, opers. es 
steckt mir in allen Gliedern: jag mår illa i 
hela kroppen, da steckt’s: det är där, skon 
klämmer. II. tr. 1. sticka, stoppa, lägga, 
fästa. Ein Haus in Brand sätta eld på 
ett hus, Geld in ein Geschäft a sätta in 
pengar i en affär, etw. los w lossa ngt. 2. 
= stechen 9, 10. IH. rf. 1. blanda, lägga sig 
ingt. Sich zwischen zwei Personen w ställa, 
sätta sig mellan tvä personer, sich hinter 
jr m dölja sig bakom ngn. 2. stocka, råka 
i stockning. b) -, m. aim. Steckchen, -lein, 
etaf, käpp. -enpförd, n. käpphäst. -kissen, 


— Stehler 


n. bärdyna. -ling, -e, sh. sättkvist. -nadel, 
/. knappnål. -reis, n. rättkvist. 


Steg, -e, m. 1. stig. 2. späng, planka. 8. stall 


på stränginstrument. 4. hälla. -reif, m. 1. stig- 
bygel. 2. Aus dem m på rak arm, utan för- 
beredelse, oförberedd, improviserad. -reif- 
dichter, m. improvisatör. -reifgedicht, ». im- 
proviserad dikt. 


Stehllauf, -s, m. gubbe (Ieksax) som reser sig upp, 


hur man än lägger den. -en, st. I. tier. h. o. 
s. 1. stå. Aden Fu/ses: på stående fot, ein 
Mann stekt fär sein Wort: en karl står vid 
sitt ord, Geld bei jm m haben: hafva pen- 
gar innestående hos ngn. 2. ställa sig. 3. 
särskilda fall. Etw. steht jm hoch el. vani. etw. 
kommt jn e. jm hoch zu m ngt kommer att 
stå ngn dyrt, ngn får dyrt nmgälla ngt, 
etw. stekt jm [gut]: ngt klär ngn, jm wm 
hålla stånd mot, trotsa ngn, seiner (änı.) Re- 
de m stå för hvad man sagt, etw. steht zu 
erwarten, nicht zu ändern: ngt är att vän- 
va, kan ej ändras, ich wei/s nicht, wo der 
Kopf mir steht: jag vet ej hur jag har det, 
jag är yr i hufvudet; wie steht’s? hur står 
det till? so stehts also: jaså, det står så 
till, m bleiben: stanna, eine Speise m las- 
sen: lemna en rätt orörd, den Bart m las- 
sen: låta skägget växn. — Med prep.: auf 
etw. (dat) m stå fast vid ngt, auf seinem 
eignen Kopf m vara envis, ha sitt hufvud 
för sig, auf etw. (ack. ei. X dat.) steht eine Be- 
lohnung : det är utfäst en belöning för ngt, 
auf etw. steht der Kopf: ngt är vid döds- 
straff förbjudet; etw. steht bei jm: ngt står 
i ngns makt; für etw. m, stå, svara för ngt, 
fär jn gut m vara i borgen för ngn; bei jm 
in Arbeit m hafva arbete, arbeta hos ngn; 
nach etw. m eftersträfva ngt; zu etw. m 
passa för ngt, zu jm m sluta sig till, bistå 
ngn, stå på ngns sida, jm zur Seite m bi- 
träda ngn. II. rf. Sich gut stehen mit jm: 
stå på god fot med ngn, wir w uns nicht 
besonders: vi komma just ej så väl öfver- 
ens, sich an el. auf tausend Mark m, ha tu- 
sen marks lön, sich bei etw. gut w stä sig 
bra med ngt, opers. es steht sich sichrer hier: 
man stär säkrare här. -kragen, m. ständ- 
ıkrage. 


stehlbär, a. möjlig att stjäla. 
Stehleiter, /. dubbelstege. 
stehlllen, st. I. tr. o. itr. h. stjäla. Er kann mir 


gestohlen werden: honom kan jag gärna va- 
ra af med, han är mig ej till ngt gagn, dem 
lieben Gott die Zeit m gå och slå dank, 
vara sysslolös, das Bild ist wie aus dem 
Spiegel gestohlen: porträttet är släende likt, 
sein Leid stahl mir Thränen: hans lidande 
kom mig att gräta, die Hecke stiehlt mir 
ihn: häcken döljer, skymmer bort honom 
för mina blickar. II. ri. stjäla sig, smyga 
sig. -er, -, m. tjuf. 





Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + bar omljud. F famlijärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


stehn 





428 


stellen 





stehlin = stehen. -platz, m. ståplats. -pult, n. | 


hög pulpet att stå vid. 

steierlisch, a. steiersk, Steiermarks. -märker, 
-,m.steiermarkare. -märkerin, -nen, f. steier- 
markska. 

steif, a. 1. styf, stel, hård, fast. Bia. die 
Ohren w halten: vara vid godt mod, ej 
misströsta, m und fest behaupten: påstå 
fullt och fast, m in seiner Meinung sein: 
stå fast vid sin mening. 2. stark (om spritdryc- 
ker). "8, -n, f. 1. = Steifheit. 2. stärkelse, 
lim, klister, appretyr. 9.- stötta, sträfva. 
-en, sv. I. tr. 1. göra styf, styfva, stärka, 
appretera. 2. stötta. 3. etyrka. II. rf. Sich 
auf etw. (sack) m a) stödja sig på ngt, b) 
stä fast vid, envist vidhälla ngt. -er, -, m. 
styfvare, appreterare. -heit, -Igkeit, /. styf- 
het, stelhet. -leinen, I. a. bestående af, klädd 
i styft linne. II. n., -leinwand, /. styft, kli- 
stradt, stärkt linne. -ling, -e, m. stel per- 
son. -rock, m. stärkkjortel. -sinn, m. envis- 
het, halsstarrighet. -sinnig, a. envis, hals- 
starrig. -ung, f. stärkande m. m. sc steifen. 

Steig, -e, m. stig, fotstig, gängstig. -bohne, /. 
störböna. -bügel, m. stigbygel. -e, -n, f. 1. 
smal o. brant trappa, stege. 2. stätta. 3. brant 
gångstig, bärgsväg. 4. galler, bur. 5. tjog. 
-eisen, n. 1. stigbygel. 2. fotjärn av gå på is 
med. -On, st. itr. a) 8. 1. stiga, t.ex. auf das 
Dach: upp på taket, von dem Dach: ned 
frän taket, aufs Pferd: till häst, in die 
Kutsche: upp i droskan, in den e. zu Kopf: 
åt hufvudet. 2. stiga, höja sig. 83. stiga, 
klifva. 4. um. h. stiga, gå uppför, klättra. 
b) vanı. h. 5. stegra sig. 6. bespringa, betäc- 
ka. -er, -, m. 1. en som stiger, går uppför, 
klättrare. 2. vürg. stigare. -erer, -, m. en 
som stegrar m. m. se följ. -ern, sv. I. tr. 1. 


stegra, öka, höja, drifva upp. Kinen Mieter 


[mit der Miete] >» öka på hyran för en hy- 


resgäst. 2. gram. komparera. 3. inropa på 
auktion. Auf etw. (ack.) av bjuda på ngt på 


auktion. II. rl. ökas, stiga. -erung, f. 1. steg- 
rande, ökning, höjning. 2. gram. kompara- 
tion. 8. auktion. -riemen, m. stigbygelsrem. 


«ung, /. 1. stigande m. m. se steigen. 2. stig- 


ning, sluttning. 

stell, a. brant. -®, -n, /. 1. branthet. 2. brant. 
-heit, /. branthet. -ung, /. brant. 

Stein, -e, m. 1. sten. 2. bricka i brädspel m. m., 


pjes i schackspel. 3. sten, kärna i stenfrukt. 4. 
kvadrat, ruta. 85. pi. -, efter ort o. tid varierande 


vigt, ugf. lispund. -ädler, m. kungsörn. -alt, 
a. lastgammal. -beschwörden, pl. stenplä- 
gor, -passion. -bock, m. stenbock. -boden, 
m, 1. stenig mark. 2. stengolf. -brech, m. 
bot. stenbräcka. -brecher, m. stenbrytare. 
-büche, f. hvitbok. -damm, m. 1. stendam. 
2. stenlagd väg. -druck, m. stentryck, lito- 
grafi. -druckerei, /. stentryckeri, litografisk 
anstalt. -eiche, /. vor. a) vanlig ek, b) stenek. 


m n 


Steifs, -e, m. stjärt, gump. -fliser, m. 


«on, I. sv. tr. stenlägga. II. van. steinern, a. 
af sten, sten-. -eule, /. zool. tornuggla. -gut, 
n. stengods. -guten, a. af stengods. -kauer, 
m. stenhuggare. -Icht, a. stenartad, -härd. 
ig, I. a. 1. stenig. 2. = steinicht. II. -e, n. 
= Gestein. -Igen, sv. tr. stena. -Iger, -, m. 
en stenande, bödel. -Igung, f. stenande. 
«krank, a. lidande af stenpassion. -metz, -en, 
m. stenhuggare. -Bl, n. bärgolja. -pflaster, n. 
stenläggning. -reich, I. n. mineralrike. II. 
a. stenrik. -schlofs, n. flintläs. -schmätzer, 
N. 2001. stenskvätta. -schnelder, m. stensni- 
dare. -schnitt, m. 1. stensnideri. 2. sten- 
operation. -setzer, m. stensättare, stenläg- 
gare. -tot, a. stendöd. -weg, m. stenlagd 
väg. -zeichner, m. litograf. -zeit, /. sten- 
älder. 

gool. 


gumpfotad fägel. 


Stele, -n, /. pelare. 
Stelllläge, -n, /. ställning att stäya ngt på, hylla; 


fotställning, fot. -bär, a. som kan ställas. 
-dichein, -[s], -, n. rendez-vous. -8, -n, f. 
ställe, plats, fläck. An js m treten, sein: 
träda, vara i ngns ställe, nicht von ei. aus 
der m kommen: ej komma ur fläcken, zur 
m schaffen: skaffa fram, auf der e. zur av 
på fläcken, genast. -en, sv. I. tr. o. itr. h. 1. 
ställa, an seinen Ort: på sin plats, an die 
Wand: mot väggen, an einander: ihop. 
Das Essen warm m ställa maten så att den 
håller sig varm, jn zufrieden a tillfreds- 
ställa ngn. 2. stanna, hämma, stämma. Jn 
durch Fragen m uppehålla ngn med frågor, 
jn w äfv.: a) fasttrolla ngn, göra så att ngn 
ej kan röra sig ur fläcken, b) tvinga ngn 
att stå stilla o. afvakta ens angrepp, så: Wild =. 
3. Jm mw sätta försät för, förfölja ngn, nach 
Vögeln a. den Vögeln m sätta ut snaror, 
giller för fåglar, ordspr. wer einem andern 
stellt. der fängt sich selbst: den som gräf- 
ver en grop åt andra, faller själf i, jm nach 
dem Leben a stå ngn efter lifvet. 4. särskiida 
tan. Etw. hoch m (högt) värdera, sätta värde 
på ngt, gut gestellt sein: sitta i goda om- 
ständigheter. — Med prep.: jn an ein Amt n 
insätta ngn i ett ämbete, ein Gesuch, eine 
Bitte, einen Brief an jn m vända sig med 
en anhällan, en bön, ett bref tillngn; sein 
Augenmerk, seinen Sinn auf etw. (ack.) m 
rikta sin uppmärksamhet på ngt, js Natur 
ist auf etw. gestellt: ngns anlag ligga åt 
ngt håll, auf sich selbst gestellt sein: vara 
hänvisad till sig själf, stå ensam, på egna 
fötter; in Zweifel m draga i tvifvelsmål, 
etw. in js Belieben m öfverlemna ngt åt 
ngns godtycke, etw. ins Werk m, sätta ngt 
i verket, verkställa ngt; etw. über etw. an- 
deres m föredraga ngt framför ngt annat. 
II. rf. 1. infinna, inställa sig, dem Gericht: 
inför rätta. 2. ställa sig, låtsa, synas, gifva 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. 7 har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Stellengesuch 
‚sig utseende af. 9. jäg. stanna o. sätta sig till 
motvärn, jm: mot ngn. 4. Sich mit ei. gegen 
jn nicht w können: ej kunna komma öfver- 
ens med ngn. -engesüch, n. ansökan om en 
plats. -enjäger, m. en som på allt sätt för- 
söker få en anställning, lycksökare. -en- 
sammlung, /. citatsamling. -enweise, adv. 
här och där, fläckvie, stycketals. -macher, 
m. vagnmakare. -macherei, /. 1. vagnmakar- 
yrke. 2. vagnmakarverkstad. -spiegel, m. 
rörlig spegel. -ung, f. 1. ställande. 2. ställ- 
ning. -ungsbefehl, m. order att inställa sig. 
-ungspflichtig, a. beväringsekyldig. -vertre- 
tend, a. representerande, som är i stället för, 
vikarierande, tillförordnad. -vertreter(In), m. 
(.£.) ställföreträdare (-erska), representant, 
vikarie, fullmäktig, ombud. -vertrotung, f. 
representerande, ersättande, vikariat. In m 
i ngns ställe, enligt uppdrag, enligt fullmakt. 

Steizlibein, n. 1. långt, smalt ben, spindelben. 
2. träben. Am. person med a) spindelben, 
b) träben. -®, -n, f. 1. stylta. Bna. auf An 
gehen eı. schreiten: vara uppstyltad, gravite- 
tisk, högtrafvande. 2. = Stelzbein. 8. ärla. 
-en, sv. I. itr. h. o. s. gå på styltor, bild. vara 
uppstyltad. II. tr. förse med styltor. Ge- 
stelzt: uppstyltad. -enhaft, a. 1. styltlik. 2. 
uppstyltad. -enläufer, n. 1. styltgångare. 2. 
= följ. -envogel, m. zool. Vadare. -er, -, m. 1. 
styltgångare. 2. en som går på träben. 
-füls = Stelzbein. -schuh, m. sko med hög 
klack. 

Stemmileisen, n. huggjärn, stämjärn. -en, sv. 
I. tr. 1. stödja, mea kraft sätta. Die Fü/se 
gegen die Wand m, taga spjärn mot väggen. 
2. stämma, hämma, uppdämma. 3. med hugg- 
järn el. möjsel hugga, mäjsla. 4. skog. a) fälla 
träd, b) hugga mide träd i mindre delar. II. rf. 
1. stödja sig, motsätta sig, spjärna, taga 
spjärn. Sich auf etw. lack.) w a) stödja sig 
på, b) envist vidhålla ngt. 2. stiga tin röya ar 
uppdämning. 

Stempel, -, m. 1. stämpel. 2. stamp, stöt. 8. 
hälmäjsel, 4. vot. pistill. -abgabe, /. stäm- 
pelafgift, -pengar. -amt, n. 1. försäljnings- 
kontor för stämpladt papper. 2. kontroll- 
verk. -bogen, m. ark stämpelpapper. -gebühr, 
Fa geld, n. stämpelafgift. -halter, m. (namn-) 
stämpel (verktyg). -n, sv. tr. stämpla. Bild. 
Zeugen a påverka, inverka på vittnen. 
-pflichtig,a. belagd med stämpelafgift.-schnei- 
der, m. etämpelskärare, -snidare. -ung, f. 
stämpling. 

$tempiller, -, m. stämplare. -ung, /. stämpling. 

Stenge, -n, f. iv. stång. 

Stengel, -. m. bot. stängel, stjälk, skaft. -glas, 
n. glas på hög, smal fot. -icht, -ig, a. i sms., 
t. ex. grobm med grof(va) stjälk(ar). -n, sv. 
itr. h. o. s. skjuta i stänglar, stjälkar. 

Stenogräph, -en, gm. stenograf. -ieren, sv. tr. 
o. ttr. h. stenografera. 


429 


— 


stets 


Steppiibett, n. madrass. -decke, /. stickadt 
täcke. -e, -n, f. stepp. -en, sv. tr. aticka 
täcken o. dyl., Stoppa. -erél, -en, f. stickning, 
stoppning. -rock, m. stoppad a) rock, b) 
kjol, stubb. -ung, /. stickning, stoppning. 

Ster, -e, m. kubikmeter. 

Sterbellbett, ». dödsbädd. -blick, m. döende 
blick. -fall, m. dödsfall. -gesang, m. begraf-, 
ningssäng, -psalm. -gewand, rn. svepning. 
-giocke, /. begrafningsklocka; begrafnings- 
ringning. -baus, n. sorgehus. -hemd, n. lik- 
skjorta. -jahr, n. dödsår. -kasse, f. begraf- 
ningskassa. -kleid, n. svepning. -lager, n. 
dödsbädd, dödsläger. -lied, n. = Sterbege- 
sang. -n, st. ir. 3. 1. dö, eines natürlichen 
Todes: en naturlig död, Hungers: af hun- 
ger, an der Pest: i pesten. 2. särskilda fall. 
Kein mdes Wörtchen: ej ett enda ord, ein 
Geheimnis mit sich m lassen: taga en hem- 
lighet med sig i grafven, zum w verliebt 
sein: vara dödligt kär, im m liegen: ligga 
på sitt yttersta. -nsangst, /. dödsängest. 
-nsbange, a. rädd att dö. -nskrank, a. döds- 
sjuk. -nslangweilig, a. dödligt tråkig. -ns- 
müde, a. dödstrött. -nsseele, /. Keine m 
ingen dödlig, ej en själ, ej en katt. -nswört- 
chen, n. Kein m ej ett enda ord. -zimmer, 
n. rum där ngn dött. 

sterbllich, a. dödlig. -ichkelt, f£. dödlighet. 
Gott hat aus dieser m abgefordert: Gud 
har hädankallat. -ing, -e, m. 1. åt döden 
invigd, tidigt döende, poet. dödlig. 2. klent 
barn som snart dör. 3. själfdödt får. -ingswolle, 
f. ull af själfdöda får. 

stereotypieren, sv. tr. stereotypera. 

steril, a. steril, ofruktbar, karg, mager. 

Sterke, -n, f. kviga. 

Sterlllét[t], -e, m. sterlett. -Ing, blott i förbind. 
Pfund eı. Livre m pund sterling. 

Stern, -e, m. 1. stjärna. Bild. weder Glück noch 
mw haben: hafva otur i allt. 2. med. a) (ögon-) 
starr, b) hvit fläck på en nagel, en böld m. 
m. -deuter, m. stjärntydare, astrolog. -deu- 
terel, /. stjärntyderi, stjärntydning. -enbüh- " 
ne, f. poet. stjärnhvalf. -enplan, -enraum, -en- 
saal, m. stjärnhvalf, -rymd. -enschein, m. 
stjärnljus. -enwärts, adv. poet. upp mot stjär- 
norna, mot himlen. -gucker, m. F astronom. 
-hageibesoffen, -hagelvell, a. F blixtfull, stup- 
full. -kunde, /. stjärnkunskap, astronomi. 
-kundig, a. stjärnkunnig. -schnuppe, /.,-schufs, 
m. stjärnfall, -skott. -seher, m. astronom. 
»sücher, m. nattkikare. -voll = sternhagel- 
voll. -wahrsager = Sterndeuter. -warte, [. 
observatorium. 

Sterz, -e, m. 1. = Steifs. 2. = föl. -6, -n, f. 
(plog)handtag. 

stet, a. 1. stadig, fast, orubblig. 2. = roıj. -Ig, 
a. 1. beständig, oafbruten, ihållande. 2. > 
stütisch. -igkeit, f. beständighet, kontinni- 
tet, ihällighet. -s,adr. städse, alltid, alltjämt. 


ULLI 
nu = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ü sukuar plur. I har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Steuer 


Steuer, I. -, n. styre. II. -n, /. 1. stöd, hjälp, 
befrämjande. 2. gäfva, bidrag für att främja 


ngt. 8. skatt, afgift, pälaga. 4. vanı. -amt, n. | 


uppbördsverk, -kontor. -bär, a. 1. skattbar, 
skattskyldig. 2. möjlig att styra, som lyder 
rodret. -barkeit, f. 1. skattskyldighet. 2. 
styrförmåga. -beamte(r), m. uppbördsman. 
-bezirk, m. uppbördsdistrikt. -berd, n. sjö. 
styrbord. -bileh, ». skattelängd. -einnohmer, 
m. uppbördsman. -einschätzungskommission, 
f- bevillningsberedning. -6nde, n. 130. akter. 
-er, -, m. 1. en som styr, rorgängare, styr- 
man, ledare. 2. afhjälpare, lindrare. -erhe- 
ber, m. uppbördsman. -erials, m. skatters 
efterskänkande. -feder, f. stjärtpenna att 
styra fiygten med. -frei, a. skattefri; frälse. 
-treiheit, f£. skatitefrihet. -kraft, f. skatte- 
förmåga. -mann, m. styrman. -N, sv. tr. samt 
ir. h. o. s. 1. styra, styra kurs, segla; rikta. 
2. Einer (ast.) Sache m förebygga, hämma, 
afhjälpa, göra slut på en sak. 3. bidraga 
(med), lemna bidrag; skatta, betala skatt. 
-nachlals, m. skattenedsättning. -pflicht, /. 
skattskyldighet. -pflichtig, a. skattskyldig; 
skattskrifven. -pflichtigkeit = Steuerpflicht. 
-rad, rn. sjo. ratt. -register, n., -rolle, /. skat- 
telängd. -ruder, n. roder, styre. -schein, m. 
= Steuerzettel. -schreiber, m. uppbörds- 
skrifvare. -ung, /. styrande m. m. se steuern. 
-wesen, n. skatteväsen. -zettel, m. 1. debet- 
sedel. 2. skattekvitto, uppbördsbevis. 
Steven, -, m. sjö. stäf. 
stibitzen, sv. tr. F knipa, snyta, strala, snatta. 
Stich, -e, m. 1. styng. Kein m ej ett grand, 
den m entscheiden: gifva utslag, hafva ut- 
slagsröst vida lika röstetal, w halten: hålla 
streck. 2. stick, t. ex. im m lassen. 3. stick- 
ord, pik. 4. florshufva. 5. Einen m haben: 
hafva en skruf lös, m von etw.: släng af 
ngt. 6. skiftning. Einen m ins Blaue ha- 
ben: skifta i blått. 7. om öl o. vin: einen m 
haben: börja surna. 8. gravering; (koppar-, 
stäl)stick, gravyr. 9. håll i sidsn m. m. 10. 
kort. stick. 11. byteshandel. 12. sjv. stek. 
13. Ein m Butter: ugt. ett skedblad smör. 
-dunkel, a. kolmörk. -el, -, m. 1. grafstickel. 
2. spade. -eldi, -en, f. 1. F sömnad. 2. stick- 
ord, pik. -ein, sv. itr. h. o. tr. 1. sticka, sy 
med små styng. 2. ge stickord, pika. -eirede, 
Ff., -elwitz, m., -elwort, n. stickord, pik. -ent- 
scheid, m. utslagsröst. '-fest, -frel, a. hård, 
osärbar. -haitig, a. som håller streck, be- 
står profvet, bepröfvad, tillförlitlig. -hal- 
tigkeit, f. tillförlitlighet. -heber, m. stick- 
häfvert. -ler, -, m., -lerin, -nen, f. en som 
ger stickord, pikar; retsticka. -ling, -e, m. zool. 
spigg. -tag, m. termin. -waffe, f. stickva- 
pen. -wahl, /. val mellan de tvä, som fätt 
de flesta rösterna. -wort, rn. 1. slagord. 2. 
teat. replik. 8. boktr. kustod. 4. stickord, pik. 
5. uppslagsord. 
— $$ 


430 


Stiftshütte 


Stickliarbeit, /. broderi. -dampf, -dunst, m. kväf- 
vande ånga, dunst. -en, a) sv. I. = ersticken. 
II. tr. brodera, sticka, sy. h) -, m. sticka. 
-ar, -, m. brodör. -eröl, -en, f. broderi. 
-erin, -nen, f. brodös. -flufs, m. mea. lung- 
ödem. -gas, n. kväfgas, kväfve. -hüsten, m. 
kikhosta. -ig, a. kväfvande, -luft, f£. starkt 
kväfvehaltig luft. -muster, n. brodermön- 
ster. -nadel, /. brodemäl, stramaljnäl. -rah- 
men, m. broder-, sybäge. -seide, f. broder- 
silke. -stoff, m. kväfve. 

stieben, st. o. X sv. = stäuben. 

Stiefbruder, m. styfbroder. 

Stiefel, -, m. stöfvel, (hög) sko, käng. Seinen 
av gehen: gå fort, raskt. -anzieher, m. 1. 
krok att draga på stöflar med. 2. skohorn. 
-étte, -r, f. stöflett. -holz, n. stöfvelblock. 
-knecht, m. stöfvelknekt. -n, sv. I. str. s. stöf- 
la. II. tr. sätta stöflar på. Gestiefelt: med 
eı. i stöflar. -putzer, m. skoputsare. -röhrs, 
f., ‚schaft, m. stöfvelskaft. -strippe, /. stöf- 
velstropp. -stulpe, /. stöfvelkrage. 

Stiefeltern, pl. styfföräldrar. ” 

Stiefeillwichse, /. blanksmörja. -wichser, m. 
ekoputsare. -zieher, m. 1. = Stiefelanzieher 
1.2. = Stiefelknecht. 

Stiefligeschwister, pl. styfsyskon. -kind, n. styf- 
barn. -mutter, /. styfmor. -mütterchen, n. 
styfmorsblomma, pensé. -mütterlich, a. styf- 
moderlig. -nachbär, m. ovänlig granne. 
«schwester, /. styfsyster. -sohn, m. styfson. 
«tochter, /. styfdotter. -vater, m. styffar. -va- 
terland, n. styfmoderligt fosterland. -väter- 
lich, a. styffaderlig. 

Stieg, -e, m. (gäng)stig. -e, -n, f. 1. trappa. 
2. tjog. -litz, -e[n], m. stegliten. 

Stiel, -e, m. 1. skaft, handtag. 2. bot. stjälk, 
skaft. Bia. mit Stumpf und m ausrotten: 
totalt utrota. 8. stolpe, post. -en, sv. tr. 
skafta, skäfta. Gestielt: med skaft; vor. på 
skaft, med stjälk. -ig, a. i sms. försedd med 
så el. så beskaffadt Skaft ei. stjälk, t. ex. kurzu 
med kort skaft eı. stjälk. 

Stier, I. -e, m. tjur; oxe. II. a. stirrande, stel. 
ön, sv. itr. h. stirra. 

Stift, I. -e, m. stift, griffel, sprint, nagel, nål, 
tagg, aflång bit; F putifnasker. II. -e[r], 
n. 1.stiftelse. 2. (biskops)stift, kloster, dom- 
kapitel, prästseminarium m. fl. kyrkl. inrätta:r. 
-en, sv. tr. 1. stifta, slå stift i. 2. stifta, 
grunda, grundlägga, anstifta. Nutzen m 
göra nytta, da haben Sie etw. Schönes ge- 
stiftet: där har ni just styrt till det bra. 
3. skänka tin en stiftelse, donera, testamen- 
tera. -er, -, m. stiftare. -erin, -nen, f. stifta- 
rinna. -halter, m. ritstift. -Isch, a. tillhö- 
rande ett stift, stifte-. -ler, -, m. lärjunge i 
en klosterskola. -lerin, -nen, f. stiftsfru, 
stiftsfröken. -sgemeinde, f. domkyrkoför- 
eamling. -shaus, n. en stiftelse tillhörigt 
hus. -sherr, m. domherre, kanik. -shätte, f. 





itr. intransitivt, rf. refiexivt, 88. starkt, SV. svagt, LT. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälprerb. 


Stiftskirche 


431 


Stockhalter 





stiftebydda. -skirche, /. domkyrka, kate- | stimulieren, sv. tr. stimulera, reta, egga. 
dral. -sschule, /. katedralskola. -ung, .£. | Stinklikaum, m. brakved. -en, st. str. h. stinka, 


stiftelse; grundläggning. -ungsbrief, m. gäf- 
vobref. -ungsfeier, /., -ungsiest, ». grund- 
läggnings-, ärshögtid, jubileum. 

Stil, -e, m. stil. -6tt, -e, n. stilett. -haft, a. 
stilfull. -Isieren, sv. tr. stilisera. -ist, -en, 
m. etilist. -istisch, a. stilistisk. 

still, a. stilla, tyst, lugn. w schweigen: vara 
tyst, tiga, jn m schaffen eı. kriegen e. be- 
kommen eı. machen: bringa ngn till tystnad, 
bei etw. m stehen: stanna vid, lugna sig 
med ngt, die we Woche: passionsveckan, 
«wer Freitag: läugfredag, we Messe: mässa 
SOM ej ajunges utan läses af prästen, ein mes 
Glas leeren: tömma ett glas utan skältal för 
en afliden, dem men Trunk ergeben sein: 
skäpsupa, hand. we Zeit: död tid. -beglückt, 
a. stilla lycklig, lycklig i sin ensamhet. -6, 
I. 0, f. stillhet, tystnad, tysthet; stille- 
stånd, paus. II. = still. -en, sv. tr. 1. stilla, 
lindra, lugna, bringa till stillhet, bilägga, 
göra ett slut på, dämpa. 2. stilla, tillfreds- 
ställa. Den Durst m släcka törsten. 3. tysta, 
bringa till tystnad. 4. atv. str. h. amma, 
gifva bröstet. -er, -, m. en som stillar m. m. 
se föreg. -heit, /. stillhet. -leben, n. 1. lugnt, 
stilla lif. 2. må. stilleben. -schweigen, n. 
tystnad. -schweigend,a. tigande, tyst. -schwei- 
gends, adv. tyst, under tystnad. -stand, m., 
«stehen, n. stillestånd. -stehend, a. stilla- 
stående. -ung, /. stillande, lindring m. m. se 
stillen. -vergnügt, a. stilla förnöjd. 

Stimmllabgabe, /. röstsedels aflemnande, röst- 
ning. -band, n. stäm-, röstband. -bär, a. 1. 
som kan stämmas. 2. X röstberättigad. -be- 
rechtigt, a. röstberättigad. -berechtigung, f. 
rösträtt. -6, -n, /. stämma, röst. -en, sv. I. 
str. h. 1. ljuda, klinga. 2. stämma, samstäm- 
ma, vara harmonisk. Zu etw. stämma 
öfverens med ngt. 9. rösta, votera. II. tr. 
stämma. Seine Forderungen hoch a ställa 
höga fordringar, hafva stora anspråk, zu 
etw. gestimmt: böjd för ngt, er ist heute 
schlecht gestimmt: han är i dag vid dåligt 
lynne. -enanzahl, f. röstantal, antal röstan- 
de. -eneinheit, -eneinhelligkeit, /. enhällig- 
het via omröstning. -engleichheit, /. lika röste- 
tal. -enmehrheit, /. 1. röstöfvervigt. 2. plu- 
ralitet. -enminderheit, f. minoritet. -ent[h]ei- 
dung, /. röstsplittring. -er, -, m. 1. (piano-) 
siämmare. 2. stämnyckel. -führer, m. 1. 
korförare. 2. a) ledare, b) organ för ett parti. 
-gabel, /. stämgaffel. -hammer, m. stämham- 
mare. -hoiz, n. mus. ljudpinne. -ig, a. 1. lju- 
dande, klingande. 2. ı sms. -stämmig. -mittel, 
n. röstomfäng, röstresurs. -recht, rn. röst- 
rätt. -ritze, /. röstspringa. -schlüssel, m. 
stämnyckel. -ung, /. stämning. -wechsel, 
m. mälbrott. -zählung, /. rösträkning. -zet- 
tel, m. röstsedel. 


lukta illa. -Ig, a. stinkande, illaluktande. 
-käfer, m. tordyfvel. -nessel, /. plister, blind- 
nässla. -ratz, m. iller. -stein, m. orsten. 
-t[h]ier, ». stinkdjur. 

Stint, -e, m. nors. 

Stipöndium, -[s], ..ien, a. stipendium. 

stippen, sv. tr. o. ir. h. 1. = tippen, 2. = tun- 
ken. 

stipulieren, sv. ir. stipulera, fastställa, be- 
stämma. 

Stirn[e], -en, f. 1. panna. 2. framsida. -rad, 
stjärnhjul. -wand, /. framsida. 

stoben = schmoren. 

Stöber, -, -hund, m. stöfvare. -n, sv. I. itr. Ah. 
1. ss. hvirflande massa drifvas af vinden; 
yra. oder Regen: tint regn med bläst, der 
Schnee: snöyra. Opers. es stöbert: det yrar. 
2. söka, leta, snoka. U. tr. 1. = stäuben II, 
3. 2. jag. uppspära, jaga upp. -wetter, n. yr- 
väder. 

stochlleln, -en = stochern. -er, -, m. tandpetare. 
-ern, sv. tr. o. ter. A. med ngt spetsigt peta, röra 
1 ngt, t.ex. sich die Zähne m, peta tänderna, 
das Feuer av röra om elden. Buda. [auf] jn 
w ge ngn stickord, pikar. 

Stock, -e t (jfr 5, 9, 12), m. 1. käpp; skaft; sta- 
ke, pinne. 2. bot. stam. 3. (vin)stock, träd, 
buske, stånd. 4. stubbe. Über m und Block 
ei. Stein: öfver stock och sten, mit + und 
Stiel: med rubb och stubb. 5. pi. -er +, bid. 
stock, klots. 6. Der m eines Zahnes: mel- 
lersta delen af en tand mellan rot o. krona. 7. 
bål, lif ar klädesplagg. 8. stam, stående kapital, 
grundfond. 9. pi. -s, värdepapper. 10. = 
Schober. 11, hufvudmassa, hufvudsträck- 
ning af ett bärg. 12. pl. -e, äfv. 2. våning. 13. 
klote, kubb. 14. stock, a) boktr. (träsnitt), b) 
straffredskap. 18. (bi)kupe. -aar, -ädier, m. duf- 
hök. -böhme, m. ärkebömare, bömare till 
lif och själ. -degen, m. käpp med en klinga 
i. -dunkel, a. stock-, kolmörk. -en, sv. I. itr. 
h. o. s. 1. stocka sig, afstanna, stanna. Es 
stockt mit dieser Sache: det gär trögt med 
denna sak, im Reden m, stappla på målet, 
komma af sig. 2. lefra sig, ysta sig, surna. 
3. mögla, få mögelfläckar. II. tr. 1. störa, 
förse traa med stöd, skafta, sätta skaft på. 
2. hoprulla, rulla. 8. trafva, t. ex. Holz. III. 
rfl. växa buskigt. -erbsen, pl. sprötärter. 

stöckerlig, a. 1. torr, mager. 2. knagglig, 
trög. -n, sv. itr. s. klifva, speta. 

Stocklifackei, /. torrvedsfackla. -fäule, -fäulung, 
f. öfvermognad, halfskämdt tillstånd nos 
drufvor medan de sitta kvar på rankorna. -tiedel, F: . 
stockfiol. -finster = stockdunkel. -tisch, m. 
stockfisk. -fleck, m. mögelfläck. -fleckig, a. 
mögelfläckig, möglig. -fremd, a. fullkomligt 
främmande. -geige, f. stockfiol. -gelehrt, a. 
pedantisk. -gläubig, a. blindt troende. -halter, 


Vv = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. ft bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Stoockhaus 
m. küppställ. -haus, n. fängelse, häkte. -hei- 
ser, a. alldeles hes. -ig, stöckig, a. 1. mö- 
gelfläckig, möglig. 2. = stöckisch. 

-stöckig, a. i sms. -vÄningB-, i. ex. ein dreimes 
Haus: ett trevåningshus. 

stöckisch, a. omedgörlig, envis, halsstarrig. 

Stocklliaterne, -leuchte, /. lanterna, lykta med 
skaft till handtag. -mäuschenstill, a. allde- 


les tyst. -meister, m. stockmästare, fång- | 


vaktare. -narr, m. ärkenarr. -r086, /. stock- 
ros. -schirm, m. paraply, parasoll mea skaft. 
-schnupfen, m. snufva som täpper näsan. 
-steif, a. styf som en stake, kapprak. -still, 
a. alldeles stilla, tyst. -stumm, a. stum som 
en fisk. -taub, a. stendöf. -uhr, f. pendyl. 
-werk, n. våning. -zahn, m. oxeltand. 

Stoff, -e, m. 1. ämne, material, stoff. 2. tyg, 
kläde; sidentyg. 3. stua. öl. -el, -, m. 1. npr. 
dim. art Kristoffer. 2. tölp, dumbom. -en, a. 
af siden, siden-. -lich, a. materiell, kropps- 
lig. -los, a. 1. okroppslig. 2. innehållslös. 
-name, m., -Wort, n. gran. ämnesnamn. 

stöhnen, sv. itr. h. stöna. 

Stolliker, -, m. stoiker. -Isch, a. stoisk. 

Stol, -a, -6, -en, f. stola (öfver axlarne gående bindel, 
del af katolska prästdrägten). -gebühren, pl. präst- 
tionde. 

Stolie, -n, f. 1. = Stollen 2. 2. = Stulle. -n, -, 
m. aim. Stöllchen, 1. fot hvarpå ngt hvilar, ben. 
2. fin, afläng hvetelef, hvetekaka i sbt ss. 
julkaka. 3. tunnel, varg. stoll. 

Stöllner, -, m. värg. ägare till en stoll. 

Stolper, -, m., -6i, -en, f. snafvande, snubb- 
ling. -er, -, m. en snafvande, stapplande. 
-ig, a. knagglig, ojämn, gropig. -n, sv. itr. 
8. o. h. snafva, snubbla, stappla. 

stoiz, I. a. stolt, auf el. über (med ack.) ei. ob 
etw. el. poet. einer (gen.) Sache: öfver ngt. I. 
-es, 0, m. stolthet. -ieren, sv. itr. h. o. 8. 
stoltsera. 

Stopfllarznei, f. stoppande medicin. -6, -n, f. 
stopp. -en, sv. I. tr. o. itr. h. 1. stoppa; 
proppa. Gestopft voll: packad full. 2. Ge- 
Rügel av mata fjäderfä med gödningsdeg. 3. med. 
stoppa, vara stoppande. 4. stoppa, stanna. 
II. rl. stocka, skocka, hoppacka, sätta sig. 
-er, -, m. 1. stoppare. 2. ngt att stoppa med ss. 
laddstake, pipstoppare m. m. -farbe, /. re- 
noveringsfärg. -fleck, m. stopp. -garn, n. 
stoppgarn. -nadel, /. stoppnäl. -ung, /f. 
stoppning m. m. se stopfen. | 

stopp, it). stopp. 

Stoppel, -n, f. 1. åkerstubb. 2. i skinnet på ploc- 
kade fåglar kvarsittande fjäderändar. 3. korta, 
styfva skäggstrån. -acker, m. stubbåker. 
-bärt, m. kort, styft skägg. -feder, f. i skinnet 
kvarsittande fjäderände. -feld, n. stubbåker. 
-gedicht, ». ur andra dikter hopplockadt 
poem. -gras, n. på stubbäker växande gräs. 
-korn, n. på stubbåker sådd säd. -n, sv. tr. 
o. itr. h. 1. plocka ax; hopplocka, kompi- 


432 


Stotterer 
lera. 2. plöja stubbåker. 8. borttaga i skin- 
net kvarsittande fjäderändar. -werk, n. lapp- 
verk, plockgods, kompilation. -zeit, f. ti- 
den efter sädesskörden, höst. 

stopplien, sv. tr. o. itr. å. stoppa, stanna. -ine, 
-n, f. stubinträd. -ler, -, m. 1. axplockare. 
2. kompilator. -ierin, -nenr, f. axplockerska. 

Stöpsel, -, m. propp; F kort, tjock person. -R, 
sv. tr. sätta propp i, korka. 

Stör, -e, M. zool. BtÖT. 

Storch, -e t. m. stork. 

Störchllin, -nen, /. storkhona. -ling, -e, m. 
storkunge. 

Storchschnabel, m. 1. storknäbb. 2. nüfva, 
storknäbb (Geranium). 3. transportör (kepk- 
eringsinstrument). 

störllen, sr. tr. o. itr. h. 1. störa. /n aus dem 
Schlaf m väcka ngn. 2. Gestört: (sinnes-) 
rubbad. 3. peta, stöta, röra om, pulsa. -en- 
fried, -e, m. fridsstörare. -er, -, m. en som 
stör. -erél, -en, f. oupphörligt störande. 
-ni[f]s, -se, f. o. n. = Störung. 

Storr, -en, m. stubbe, stump. 

störrllig, -Isch, a. envis, halsstarrig. -igkeit, f. 
envishet, halsstarrighet. 

störlsäm, a. störande. -stock, m. käpp, stake 
att röra om med. -ung, /. störande, rubb- 
ning, oordning. 

Stöls, -e t, m. I. stöt. Auf m fechten: fäkta 
med värja, med florett. 2. hög, bunt, traf- 
ve. 8. skarf. -deyen, m. värja. 

Stölsel, -, m. (mortel)stöt, stötel, stamp. 

stolsen, st. I. tr. 1. stöta, knuffa, puffa, skuf- 
fa, ränna, stänga. 2. skjuta ihop, sätta 
ihop, hopfoga, skarfva. 3. hyfla. 4. särskitäa 
fall. Jn ins Gefängnis kasta ngn i fängel- 
se, aufs Rad m stegla, aus dem Land av 
drifva i landsflykt, von dem Thron m, afsät- 
ta, detronisera. U. rf. 1. stöta sig, an etw. 
(ack. el. X dat.) mot, via. på ngt, blifva stött 
öfver ngt. 2. rpr. stöta, slå mot hvarandra. 
8. Eine Sache stöfst sich an etw.: ngt är 
hinderligt, i vägen för en sak. III. itr. A. 
o. när riktningen angifves 8. 1. stöta. An etw. 
(ack.) stöta, gränsa intill ngt, om roffägter: 
auf einen Vogel m skjuta, störta sig, slå 
ned på en fågel. 2. stångas. 

Stöfser, -, m. 1. en som stöter. 2. roffågel. 
3. = Stöfsel. 4. hälk ı byxor, ärmar. 

Stöfsliärde, f. stamplera. -erél, -en, f. idke- 
ligt stötande. -falke, m. jagtfalk. -fechten, 
n. florettfäktning. -gebet, n. kort brinnande 
bön. -holz, n. trafvad ved. 

stölsig, a. som (brukar) stängas; bila. som stö- 
ter folk, stötande. 

Stölsliklinge, /. värja. -naht, f. ekarf. -rapler, 
n. florett. -seufzer, m. suck ur ett beklämdt. 
bröst, ar. = Sto/sgebet. -vogel, m. roffägel. 
-weise, adv. stötvis. -wind, m. vindstöt, 
-zahn, m. huggtand. 

Stottlierei, -en, f. stammande. 


-orer, ur) MM. 





ir. intransitivt, rf. reflexivt, St. starkt, 89. svagt, [7. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


stotterig 
stammare. -erig, a. stammande. -ern, sv. itr. 
Rh. o. tr. stamma. -erworte, pl. stammade ord. 
-rerin, -nen, f. stammerska. 

stotzig, a. 1. klumpig. 2. brant, lodrät. 

stoven = schmoren. ' 

strack, a. 1. rak, stadig, säker i gång o. hållning. 
2. om bår: slät, rak. 3. rak, rät. 4. fast, be- 
stämd. 85. ss. aäv. fort, strax. -$, adv. 1. rakt. 
a gegen mein Verbot: rakt i strid med 
mitt förbud. 2. fast, bestämdt. 8. fort, 
strax, på stund. 

sträfllbär, a. straffbar, brottslig. -barkeit, f. 
straffbarhet, brottslighet. -betägni[f]s, /. 
befogenhet att straffa. -6, -n, f. straff; vite, 
böter, plikt. Zur till straff, seine w absit- 
zen, abbü/sen: afsitta, aftjäna sitt straff, in vn 
nehmen: straffa, zur w ziehen: pliktfälla. 
on, sv. I. tr. 1. straffa; näpsa. Jn an der 
Ehre m döma ngn medborgerligt förtroende 
(el. militärisk heder) förlustig, um Geld m 
bötfälla. 2. tadla, tillrättavisa. II. rf. 
straffa sig själf, straffas. -engel, m. straf- 
fande engel. -er, -, m. straffare. -erkennt- 
ni[f]s, n. (straff)dom. -erlafs, m., -erlassung, 
f. straffets efterakänkande. 

straff, a. stram, (hårdt) spänd, styf, åtsittan- 


de, sträng, kraftig, hurtig; om hållningen : god - 


med spända muskler. Av anziehen, spannen: spän- 
na, draga åt hårdt. 

Strätfilfall, m. straffbar handling, brott. -fällig, 
a. förfallen till straff, brottslig. -fälligkolt, 
f. brottslighet. 

straffllen, sv. I. tr. draga åt, spänna, sträcka. 
II. rf. spännas. -gespannt, a. hårdt spänd. 
-heit, f. spänning, spänstighet, kraft. 

sträffrel, a. fri från straff, ostraffad. -helt, f. 
strafllöshet. 

Straffliung, /., ziehen, n. ätdragning, spänning. 

Sträfligebot, n. straffstadgande. -geld, n. böter. 
-gericht, n. straffdom. -gerichtsbarkeit, /. 
rättsskipning i brottmål. -gewalt, /. straf- 
fande makt. -kammer, f. domstol i brottmål 
utan bisittare. -kAasse, /f. af böter bildad kassa, 
bötesmedel. -kompanie, /. disciplinkompani. 

sträflliich, «.1.straffvärd. 2. straffande, sträng. 
3. F oerhörd, dugtig, kolossal. -lichkeit, f. 
straffvärdhet. -ling, -e, m.straffänge, brotts- 

- ling. 

sträflllos, a. strafflös, ostraffad. -mittel, n. be- 
straffningssätt. -rechtlich, a. straffrättelig, 
-richter, m. straffande domare. -rut[h]e, /. 
ris, färla; via. plägoris. -sache, /. brottmål. 
-urt[h]eil, n. (straff)dom. -verfahren, n.straff- 
procedur. -vollstreckung, -vollziehung, /., -voli- 
zug, m. ett straffs verkställande. -würdig, a. 
straffvärd. 

Strahl, -[e]s, -en, m. aim. f, stråle. -en, sv. I. 
itr. h. stråla. U. tr. utsträla. 

strählen, sv. tr. kamma, rykta. 

Strahlilenantlitz, n. strålande anlete. -enbre- 
chung, /. strälbrytning. -enbündel, n., -enbü- 


433 


sträuben 


schel, m. o. n. eträlknippe. -enkrone, /. sträl- 
krona, gloria. -enreich, -envoll, a. strålande. . 
«ig, a. som har strålar; strålformig. 

Strähn, -e, m., -8, -n, f. 1. härtofs, lärk i en 
fäta. 2. docka, pasma. -Ig, a. delad i länkar, 
i pasmor, i abt i sms., t. ex. dreim, delad i tfe 
länkar, tredelad. 

stramm = straff. -en, sv. itr. Äh. o. tr. strama, 
sitta åt. -heit = Straffheit. 

strampelllig, a. sparkande, sprattlande. -n, sv. 
ür. h. o. tr. sparka, sprattla. Sich blo/s m 
sparka af sig. 

Strand, -e o. K -er f, m. strand. Auf den m 
laufen ei. geraten: etranda, bina. jn auf dem 
we sitzenlassen: lemnangnisticket. -bauer, 
m. strandbo, kustbo. -bediente(r), m. kust- 
vakt. -bewohner, m. strandbo, kustbo. -en, 
sv. itr. 8. o. h. stranda, lida skeppsbrott, 
drifva i land. -gut, n. strandgods. -herr, m. 
strandägare. -ordnung, /. strandrätt (ag). 
-ung, /. strandning, skeppsbrott. -wächter, 
m. kustvakt. 

Strang, -e t, m. 1. länk, sträng i en fläta, ett rep. 
2. lina, rem i seldon s. draglina, gjord, 

. grimskaft, tygel, töm. Bua. äber die Stränge 
schlagen: hoppa öfver skacklarne, wenn alle 
Stränge rei/sen: i yttersta nödfall, alle 
Stränge anziehen: uppbjuda allt, mit jm 
denselben m ziehen: samarbeta med ngn. 8. 
galgrep. 4. rep, snöre i alimanh., (båg)sträng, 
sena. d. se Schienenstrang. 

strängen, sv. tr. spänna med linor. Die Pferde . 
an el. in die Deichsel m spänna för hästarne. 

strangulierilen, sv. tr. strypa. -ung, f. 

Strapläze, -n, /. strapats. -azieren, sv. tr. 
strapatsera. 

Strals, -[es], 0, m. oäkta ädelsten ar glas. 

strälslläb se ro. -Auf, adv. m stra/sab: gata 
upp och gata ned. -®, -n, f. aim. +, 1. gata, 
väg. Seine[r] a ziehen el. gehen: draga sina 
färde, gå sin väg (framåt). 2. sund. -endamm, 
m. bank, väg, gata ss. begränsad mot den omgif- 
vande terrängen. -Onpfiaster, n. stenläggning. 
-enraub, m. rån på öppen väg, stråtröfveri. 
-enräuber, m. stråtröfvare. -enräuberel, f. 
= Stra/senraub. -enräuberisch, a. strätröf- 
var(e)-. -ensperrung, f. vägs, gatas spärr- 
ning; barrikad. -enthür, f. gatdörr. -enver- 
kauf, m. försäljning på öppen gata. 

Stratllég[e], -en, m. strateg, härförare. -egém, 
-e, n. krigslist. -ögisch, a. strategisk. 

Straube, -n, /. dim. $, 1. spritsbakelse. 2. aim. 
ugt. sockerhjärta, hjärtunge. -n, sv. itr. h. 
o. rfl. = sträuben II. 

sträuben, sv. I. tr. resa å ända. Er sträubte 
das Haar: håret reste sig på hans hufvud, 
der Vogel sträubt die Federn: fågeln blåser 
upp, purrar upp sig, dieser Anblick sträubte 
ihm das Haar: denna syn kom håret att 
resa sig på hans hufvud. II. rf. resa sig ı 
sht om håret, stä å ända, borsta sig. Sich ge- 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. T har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


NAS 


N 


straubig — 434 


gen etw. w uppresa sig, streta, epjärna emot 
ngt, finna ngt motbjudande. 


straubliig, sträubig, a. 1. = struppig. 2. mot- 


epänstig. -kopf, m. person med tofvigt, o- 
ordnadt hår; vııa. = Starrkopf. 

"Strauch, -e[r]t, m. buske. -dieb, m. strätröfvare. 
-ein, sv. itr. s. o. h. snafva, snubbla, stappla, 
göra ett felsteg, fela, falla. -Ig, a. bevuxen 
med buskar, buskig. -ier, -, nm. 1. en snaf- 
vande, stapplande, felande. 2. felsteg, fel, 
fall. -weide, /. vide. -werk, n. buskage, busk- 
snår. : 

Straufs, I. -e[n], m. struts. II. -e[r] t, m. 1. 
blomsterkvast, bukett. 2. bot. blomvippa, 
blomkvast. 3. fjäder, hjälmbuske, fjäder- 
tofs. 4. buske, III. -e [$], m. hård dust, 
kamp. 

Strazze, -n, f. hand. kladd. 

Strebe, -n, f. stötta, sträfva. -band, s. stödje- 
band. -bogen, m. hvalfbäge. -kraft, /. spän- 
ning. -mauer, f. stödjemur. -n, I. sv. itr. h. 
sträfva, nach e zu etw.: efter ngt; arbeta, 
fika, streta. Nach etw. hin m, eftersträfva, 
söka att uppnå ngt. II. sv. rl. Sich hindurch 
av slä sig fram, igenom. III. -s, 0, n. sträf- 
van, sträfvande. -pfeller, m. sträf-, stödjepe- 
lare. -r, -, m. sträfvande, sträfsam person; F 
äregirig ämbetsman som eftersträfvar högre platser. 
-stütze, f. (sträf)stötta, sträfva. 

Ströbiini[f]s, -se, n. o. f. sträfvan. -säm, a. 
sträfsam. -samkeit, /. sträfsamhet. 

strecklibär, a. sträckbar, tänjbar. -barkeit, f. 
sträckbarhet, tänjbarhet. -bein, ». o. m.läng- 
bent person. -6, -n, f. 1. sträcka; linie. 2. 
bärg. horisontal gång i en grufra. "ON, sv. I. tr. 
sträcka, räcka. II. rfl. 1. sträcka sig. 2. 
om hästar: Sträcka ut. 3. växa. -engeschwin- 
digkeit, /. hastighet hos ett järnvägståg i 
full gång. -enverkehr, m. lokaltrafik. -en- 
wärter, m. banvakt. -enweise, adv. bitvis, 
här och där. -er, -, m. sträckmuskel. -teich, 
m. yngeldam. -ung, /. sträckning. -vers, m. 
lång vers, atv. dålig vers. 

Streich, -e, m. 1. slag, hugg. Auf einen w på 
en gång, med ens, ersten ws: i första taget, 
genast. 2. streck, spratt, puts, tilltag, på- 
hitt. -ein, sv. tr. smekande stryka, smeka. 
en, st. I. itr. h. o. 8 1. om terrängen: sträcka 
sig, ligga. 2. m lassen: slippa, låta gå. 3. 
draga fram, fura, draga sig. 4. ströfva, 
draga fram, stryka omkring. Auf den Raub 
a draga ut på rof, um etw. m bemöda sig 
om ngt, an jn  snudda vid ngn. 5. om fåg- 
tar: stryka, sträcka. 6. om fiskar: leka. II. tr. 
1. stryka, stryka öfver, stryka ut; bestryka, 
breda på; slå, hudstryka; karda; bryna. 
2. fånga i nät. III. rf. taga till harvärjan, 
smyga sig undan, försvinna. -er, -, m. 1. 
en som stryker m. m. se föreg. 2. lekande fisk. 
3. brynsten. -fisch, m. fisk som leker. -hoiz, 
n. 1. strykträ. 2. stryk-, tändsticka. 38. lie- 





— streitstichtig 


-.——- 





sticka. -Instrument, rn. stråkinstrument. 
-karpfen, m. karp som leker. -mäls, ». l.stru- 
ket mått. 2. strykmätt. -riemen, m. rak- 
strigel. -teich, m. lekdam. -wolle, /. kar- 
dad ull. 


Streit, -e, m. 1. ströftäg. 2. = Streifen a). 


-band, n. korsband. -corps, n. ströfkär. -e, 
en, /. = Streif. -eln, sv. tr. 1. randa med 
små ränder, göra smärandig. 2. afdraga, 
afrepa. -en, &) -, m. remsa, band, rand, 
strimma. b) sv. I. tr. 1. randa, göra randig. 
Jfr gestreift. 2. snudda vid, rispa. 8. draga, 
afstryka. Die Ärmel in die Höhe m, draga, 
skjuta upp ärmarna, das Laub von einem 
Zweige ev. einen Zweig w repa af löfvet af 
en gren. U. rf. 1. blifva randig. 2. Sich an 
etw. (dat)  snudda mot, rifva sig på ngt. 
III. itr. h. 1. An etw. (ack.) w a) snudda vid, 
beröra ngt, b) närma sig, gränsa till ngt. 
2. äfv. 8. ströfva, stryka (omkring), patrul- 
lera, fara, fara fram, sopa, om ljusstrålar : falla. 
"Or, -, m. en som ströfvar omkring, patrul- 
lerande soldat, blänkare, partigängare. -eréi, 
.en, f. ströftäg. -hieb, m. hugg som blott 
snuddar, rispar; sekråma. -Icht, -Ig, a. randig. 
-jagd, /., jagen, n. vanlig, fri jagt utan kringstälds 
nät. licht, n. ljusstrimma. -partel, f. ströfkår. 
-schuls, m. skott som snuddar. -strumpf, m. 
damask. -ung, f. randning m. m. se streifen. 
-wache, /. patrull. -wunde, f. skräma, rispa. 
-zug, m. ströftäg. 


Streik, -s ei. -e, m. strejk. -en, sv. itr. Ah. strej- 


ka. -er, -, m. strejkande. 


Streit, -e, m. 1. strid, kamp. 2. tvist; ord- 


strid, träta; process. Ohne av utv. obestrid- 
ligen. -bär, a. stridbar, vapenför, strids- 
lysten, tapper. -barkelt, /. stridbarhet =. m. 
se föreg. -begierig, a. stridslysten. -en, st. I. 
itr. h. 1. strida, kämpa. 2. tvista, disputera, 
gräla, träta; processa. Darüber läfst sich 
av det kan vara tu tal om den saken. II. 
tr. 1. strida, kämpa. Ja frei a gnm kamp 
befria ngn. 2. bestrida, förneka. Das ist 
nicht zu m det kan ej förnekas. III. rA. 1. 
slåss. 2. = /,2. -er, -, m. strideman, kämpe. 
-eröl, -en, f. tyistande, kif, käbbel. -fertig, 
a. stridsfärdig, rustad. -frage, f. tvistefräga. 
-gegenstand, m. tvisteämne. -geist, m. träto- 
ande. -haft = streitbar. -hahn = Kampf- 
hahn. -hammel, m. F grälmakare. -handel, 
m. 1. process, mål. 2. gräl, slagsmål. -ig, 
a. 1. oense, olika, i strid med hvarandra, 
af olika meningar. 2. stridig, tvistig, tvif- 
velaktig. -igkeit, /. stridighet; tvist. -lust, 
f. stridslust; grälsjuka. -lustig, a. strids- 
lysten; grälsjuk. -objekt, n. tvisteämne. 
-punkt, m. tvistepunkt. -sache, /. 1. tviste- 
ämne. 2. mäl, process. -satz, m. (disputa- 
tions)tes. -schlichter, m. fredsatiftare. 
‚schrift, /. stridsskrift, polemik. -suoht, f. 
grälsjuka. -süchtig, a. grälsjuk. 





itr. intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, 8V. svagt, Ör. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjaipverb. 


' streng 








streng, a. 1. sträng. 2. skarp. -e6e, I. 0, f. 


stränghet, skärpa. U. = streng. -tlüssig, a. ' 


sträng-, svärsmält (om malmer). -gläubig, a. 
strängt troende, rättrogen, ortodox. -gläu- 
bigkeit, f. ortodoxi. -heit, -Igkelt = Strenge I. 

Streu[e], -en, f. strö; halm. -bülchse, f. dosa, 
flaska med hål i locket ss. sanddosa, pep- 
parflaska, sockerask. -en, sv. tr. o. itr. Ah. 1. 
strö, beströ. 2. om hageibössor: Sprida. 3. om 
sad: gifva halm. -gabel, /. högaffel, tjuga. 
-kügeichen, n. homöopatiskt piller. -ling, -e, 
m. strö. -salz, n. bordsalt. -sand, m. strö- 
sand. -zucker, m. strösocker. 

Strich, -e, m. 1. streck. In einem w i ett drag, 
einen w durch etw. machen: stryka öfver 
ngt; bild. eınen m unter etw. machen: göra 
sint på ngt. 2. band, remsa. 3. sträcka, di- 
strikt, trakt, region. 4. F einen u haben: 
hafva en florshufva. 5. träfibrers, härs, ludds 
riktning. Gegen den a bürsten: borsta mot- 
härs; via. es geht mir wider den w det går 
mot min beräkning. 6. riktning; sjö. kurs; 
barg. strykning; jag. (morkulls)streck; fåglars 
strykning, sträckning. F vila. jn auf dem 
we haben: hafva ett horn i sidan till ngn. 
7. fskars a) lektid, b) yngel. 8. bestrykning, 
drag, tag, slag. 9. (luft)drag. 10. spene. 11. 
pi. -, millimeter. -ein, sv. tr. rita med små 
streck, små streck på. -punkt, m. semikolon. 
-regen, Mm. skarpt begränsad regnskur. -vogel, m. 
stryk-, sträckfägel. -welse, adv. 1. med 
streck. 2. traktvis, i vissa trakter. 3. om 
fåglar m ziehen: stryka omkring. -zeit, f£. 
fåglars sträcktid. 

Strick, -e, m. 1. rep, streck, lina, snöre. 2. 
försåt. snara. 8. slyngel, bängel. -arbeit, f. 
stickning. -beutel, m. arbetspäse, -väska. 
-en, sv. tr. 1. slingra. Die Arme um jn a slå 
armarne om, omfamna ngn, eine Schlinge 
göra en snara. 2. sticka med stickor, knyta 
med nål. 3. fånga i snara, snärja, fästa, fast- 
binda. -er, -, m. stickare. -er6l, -en, f. stick- 
ning. -erin, -nen, f. stickerska. -garn, n. 
stickgarn. -holz, n. 1. strumpsticksfodral ar 
era. 2. kafle att knyta nät öfver. -masche, /. 
maska. -muster, n. stickmönster. -nadel, f. 
strumpsticka. -rolle, -scheide, /. strump- 
sticksfodral. -strumpf, m. stickstrumpa. 
-zeug, r. stickning (det man stickar på jämte till- 
behödr). 

Striegel, -, m. 1. ar. -n, f. (häst)skrapa. Bia. 
etw. mit der m durchhecheln: grundligt 
häckla ngt. 2. badborste. -n, sv. tr. 1. rykta, 
borsta. 2. släta, pynta, putsa. Gestriegeltes 
Haar: slätstruket hår. 3. häckla, gå illa 
åt. -ung, /. ryktande m. m. se föreg. 

Striemlle, -n, f., -en, -, m. strimma; blånad. 
-ig, a. strimmig. 

Striezel, -, m., -n, f. en sortshvetebröd, hvetelef. 

Strike, -s, m., -n, -r se Streik, -en, -er. 

strikt, a. sträng, noggrann, ss. adv. üfr. strikte. 


485 


strudeln 


Strippe, -n, /. ögla att fästa ei. draga åt med, Stöf- 
velstropp, hälla. -n, sv. tr. 1. sätta öglor 
m. m. se föreg. på. 2. prygla. 

strittig = streitig. 

Strobel, -, m. tofvigt hår, kaluf. 

Stroh, -[e]s, 0, n. halm. Bia. auf dem a liegen: 
lefva i armod, m ins Feuer werfen: gjuta 
olja på elden, vw im Kopf haben: vara en 
träskalle, grob wie m grof, råbarkad, Geld 
wie m haben: hafva pengar som gräs. -band, 
n. 1. halmband, -fläta. 2. art. atlasband. 
-blume, f. 1. halmblomma. 2. eternell. -but- 
ter, /. smör af med halm fodrade kor, vin- 
tersmör. -decker, m. halmtakstäckare. 
-e[r]n, a. af halm, halm-; via. a) skör, klen, 
b) innehållslös, intetsägande, fadd. -farben, 
-farhig, a. halmfärgad. -flasche, f. resflaska i 
flätadt halmfodral. -geflochten, a. af flätad 
halm. -halm, m. halmsträ. Strokhälmchen 
ziehen: draga lott med kortare och längre 
strån. -ig, a. halmblandad. -junker, m. liten 
landtjunkare. -kopf, m. träskalle. -mann, m. 
1. halmgubbe, fägelskrämma. 2. bild. om män- 
niskor: 0) nolla, b) bulvan. Whist mit dem 
vw spielen: spela träkarlsvist. -puppe, /. = 
Strohmann 1. -sack, m. 1. halmsäck. 2. 
halmmadrass. 3. fattig stackare. -wein, m. 
vin af på halm torkade drufvor. -witwe, f. 
gräsenka. -witwer, m. gräsenkling. 

Stroich, -e[n], m. drifvare, gatstrykare. -on, 
sv. itr. h. o. s. drifva, stryka omkring. 

Strom, -e 1, m. ström, flod. Bild. m von Worten: 
ordsvall. -äb[wärts], adv. utför, med ström- 
men. -än[wärts] = stromauf. -anwohner, m. 
strandbyggare. -Auf[wärts], adv. uppför, mot 
strömmen. -bett, n. strömbädd, -fära. 

strömen, sv. I. str. k. o. s. strömma. II. tr. 
1. låta strömma, gjuta. 2. spola. 

Strömllenge, /. trångt, smalt ställe i en ström. 
or, -, m. vandrande gesäll, drifvare. -ern, 
sv. itr. h. o. 8. gå och drifva. -gebiet, n. flod- 
område. -ig, strömig, a. 1. strömmande. 2. 
flodrik. 

Strömling, -e, m. strömming. 

Strömlischnelle, f. strömdrag, fors. 

Strömung, /. ström, strömdrag, strömsättning. 
strömweise, adv. i strömmar. Es regnet m 
regnet faller i strömmar, det hällregnar. 
Strophlie, -n, f. strof. -Isch, a. bestående af 

strofer. 

strotzen, sv. itr. Ah. vara fullproppad, upp- 
stoppad, uppblåst, uppsväld, svälla. Bita. 
mit etw. av skryta med ngt. 

Strudel, -, m. strömhvirfvel, strömdrag, hvirf- 
vel. -6i, -en, f. 1. hvirfvel. 2. hetsighet, 
brådska, slarf. -kopf, m. hetlefrad m. m. se följ. 
person. -köpfig, -köpfisch, a. hetlefrad, hetaig, 
obetänksam, slarfvig. -n, sv. I. str. Ah. o. 8. 
1. hvirfla, bilda hvirflar. 2. vara hetsig, 
obetänksam, slarfva. II. tr. svänga omkring, 
hvirflande röra, kasta. 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. ft har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 





Strudler — 436 — stundenlang 


Stradllier, -, m. = Strudelkopf. -lig, a. 1. hvirf- 
lande. 2. = strudelköpfig. 

Struktur, -en, f. struktur. 

Strumpf, -e }, m. strumpa. F sich auf die 
Strümpfe machen: kila af, laga sig i väg. 

strümpfen, sv. tr. sätta strumpor på. 

Strunk, -e 1, m. 1. tjock stjälk, kälstock. 2. 
trädstam, stubbe. -ig, a. 1. tjock, grof (om 
stjälkar). 2. som har grof(va) stjälk(ar). 

Strunsel, -n, f. kvinnfolk, käring. 

Struppilibärt, m. tofvigt skägg. -ig, a. tofvig, 
borstig, oordnad, okammad. -igkelt, f. tof- 
vighet. 

Struwwellikopf, -peter, m. person, barn med o- 
ordnadt, okammadt här. 

" Strychnin, -[e]s, 0, ». stryknin. 

Stube, -n, /. alm. f, rum, kammare. Gute m 
förmak. -nhockend, a. stillasittande. -R- 
hocker, m. en som ständigt sitter inne, stug- 
gris. -nhockerei, f. stilla-, innesittande. 
«nmädchen, r., -nmägd, f. hus-, kammarjung- 
fru. -nsitzer = Stubenhocker. -nvogel, m. 
burfägel. 

Stüber, -, m. 1. styfver. 2. näsknäpp. 

Stuccatöur, -e, m. stuckarbetare. 

Stuck, -[e]s, 0, m. stuck. 

Stück, -e o. X -en samt efter räkneord äfr. -, 2. 1. 
stycke, föremål, bit, sträcka. Ein m Poet: 
en smula poet, ein hübsches m Geld: en 
vacker samma pengar, ein elendes m Geld: 
några fattiga slantar, en futtig summa, 
grofse we auf jn halten: sätta stort värde 
på ngn; bid aus einem we sein: öfverens- 
stämma; w für m a) den (det) ena efter den 
(det) andra, b) bit för bit, von freien wen: 
frivilligt, själfmant. 2. Ein wer tausend 
Dukaten: en tusen dukater, ein wer sechs 
bis acht Herren: en sex å åtta (stycken) 
herrar. 3. stycke, bunt, stuf, rulle. Zwei m 
Garn: två garn. 4. artilleripjes, kanon. 5. 
(tester)pjes. 6. = Streich 2. 7. händelse, 
historia, sak. -arbeit, f. arbete som betalas 
per styck. -eln, -en, sv. ir. 1. stycka, dela i 
småbitar. 2. lappa, laga, skarfva ihop. -er 
se Stück 2. -tals, n. stort vinfat. -fracht, f. 
styckegods. -gielserei, f. styckgjuteri. -gut, 
n. 1. styckegods. 2. kanonmetall, -gods. 
-hof, m. artilleripark. -ig, a. bestäende af 
bitar, lappand. I sms., t. ex. gro/fsw som be- 
står af stora stycken, grof. -Junker,m.styck- 
junkare. -kohle, £. stora, grofva kol. -kugel, 
f. kanonkula. -welse, adv. styckevis, styck- 
tals. -werk, n. styckeverk, lappverk. -werker, 
m. styckarbetare. . 

Student, -en, m. student. -enhaft, a. studen- 
tikos, student-. -enschaft, /. 1. studentkär. 
2. = foy. -ent[h]um, n. studentlif, -anda. -In, 
«nen, f. studentska. -isch = studentenhaft. 

Studllie, -n, /. studie. -ieren, sv. itr. A. o. tr. 
studera, auf etw. (ack.): ngt. Ein Studierter: 
en studerad karl. -io, -[s], -s, m., -iösus, -, 





ir. intravsitivt, rf. refiexivt, 88. starkt, SU. svagt, tr 





„sen el. ..st, m. Studerande, student, sta 
diosus. -lum, -[s], ..ien, n. studium. 

Stufe, -n, f. aim. f, 1. trappsteg; terrass. 2. 
grad; gram. komparationsgrad. $. mus. inter- 
vall. 4. mål. nyans. 5. dvärg. malmtacka. -nerz, 
N. bärg. gedigen metall. -nfolge, /. gradation, 
fortskridande, progression. -nfürmig, a. ter- 
rassformig. -njahr, =. astrotog. klimakteriskt 
år (iefnadsår I hvars tal 7 eller 9 bår Jämt upp). I 
kreuz, n. heraid. trappkors. -nland, 2. terrass- | 
land. -nieiter, /. skala. -nweise, adv. gradvis. 

Stuhl, -e t, m. 1. stol. Bua. sich zwischen zwei 
Stühle setzen: eftertrakta tvänne saker på 
en gång och därför gå miste om båda, ja 
den m vor die Thür setzen: a) köra ut ngn, 
b) afbryta alla förbindelser med ngn. % ; 
nattstol; öppning. -entleerung, /. öppning. 
-tflechter, m. handtverkare som flätar stol- 
sitsar, korgmakare. -schlitten, m. kälke i 
form af en stol. -wagen, m. vurst. 

Stulle, -n, f. smörgås. 

Stulp, Stülp, -e, m. ngt uppvikt, vikt kant, t. ex. 
hattbrätte. -e, -n, f. 1. = Stulp, ı sht stöfvel- 
krage. 2. manschett. 3. lock. 

stülpen, sv. ir. 1. hastigt Vända om, upp och 
ned, ut och in, lägga, sätta på, hvälfva 
öfver, vika upp, ned. Den Hut auf den 
Kopf a sätta hatten på hufvudet. 3. sätta 
lock på, förse med lock. 

Stulpiihandschuh, m. kraghandske. -hut, m. 
hatt med uppvikt brätte. -stlefel, m. krag- 
stöfvel. 

stumm, a. stum. Bila. we Diener: smäbord. -el, 
-, m. stump. -elpfeife, /. F snugga. -heit, f. 
stumhet. 

Stumpe, -n, -n, -, m. dim. t, stump, stubbe. 

stümpllein, sv. tr. o. itr. k. 1. stympa. 2. fuska. 
-6r, -, m. stympare, fuskare. -erél, -en, f. 
fusk. -erhaft, -erig, -ermälsig, a. stympar- 
aktig. -ern, sv. itr. hk. o. tr. fuska. 

stumpf, I. a. trubbig, slö. wer Wein: fadt vin. 
av gerittene Pferde: tröttridna hästar. IL 
-e t o. X -e, m. stump. -sckig, a. som har 
trubbiga hörn. -heit, /. trabbighet, slöhet. 
-horn, 8. trubbigt horn; djur med trubbiga 
horn. -kantig, a. som har trubbiga kanter. 
-kopf, m. träskalle. -nase, /. trubbnäsa, 
trubbnos. -nasig, a. trubbnäst, trubbnosig. 
«schwanz, m. stubbsvans. -sinn, m. andlig slö- 
het. -sinnig, a. slö. -wink[ejlig, a. trubb- 
vinklig. 

Stunde, -n, /. aim. $t, 1. timme. Von wm zum 
timme efter timme. 2. en timmes väg, tysk 
halfmil (inemot 4 kilometer). 3. stund. Von 
Stund’ 'an e. ab: från den stunden, från 
denna stund, alltsedan, zur Stund[e]: ge- 
nast, på stund. 4. lektion. -n, sv. tr. Jm 
eine Summe m bevilja ngn anstånd med en 
summas betalande. -ngeber, m. lektionsgif- 
vare, privatlärare. -ngeid, n. betalning, pris 
för privatlektioner. -nlang, a. timslång, hela tim- 


. trausitivt verb. Å. har Acben, 8. har sein till hjälpverb. 





Stundenlehrer — 437 — 


mar igenom. -nlehrer = Stundengeber. -n- 
pian, m. läsordning. -nrufer, m. en som ropar 
ut timmarne. -nsäuie, /. milstolpe. -nschlag, 
m. timslag, klockslag. -nuhr, f. ur som blott 
har timvisare. -nweise, adv. timvis, timtals. 

stündlig, a. som räcker en timme, en timmes. 
I sht i sms., t. ex. dreim tre timmars. -lich, a. 
hvarje timme upprepad, t. ex. we Gebete: bö- 
ner för hvarje timme, m zwei Pillen: två 
piller hvarje timme. 

Stundung, ‚f. anstånd, uppskof med betalning. 

stupfen, sv. tr. stöta, puffa, knuffa. 

stur, a. stirrande. -en, sv. itr. h. stirra, glo. 

Sturm, -e 1, m. 1. storm. 2. tillstånd dä man 
ej är vid sina sinnen, är utom sig, yrsel. 
Im sein ev einen w haben: hafva en flors- 
hufva. 3. stormande, påträngande massa, 
svärm, trängsel, buller, väsen, tumult. 4. 
alarm, larmsignal. u blasen: blåsa larm- 
signal, m läuten: ringa i stormklockan, 
klämta. 5. storm, stormning. vw laufen gegen 
el. auf etw.: löpa till storms mot ngt, vw 
blasen: bläsa signal till stormning. -anlauf, 
m. stormning. -band, n. hakband, hakrem 
på mössor för att de ej skola blåsa af. -bock, m. mur: 
bräcka. 

stürmlien, sv. I. itr. 1. k. storma. Mit n.der 
Hand erobern: taga med storm, bild. in jn 
mit Bitten m bestorma ngn med böner. 2. 
s. storma fram, rusa, störta. 3. h. rasa, väs- 
nas. 4. h. ringa i stormklockan, klämta. II. 
tr. löpa till storms mot, storma, taga med 
storm. -er, -, m. 1. en stormande. 2. en ra- 
sande. 3. ett slags hatt. 

Sturmllesbrausen, -estosen, n. stormens brus, 
raseri. -fals, n. vattentunna tin vattenkörning vid 
eldsvädor. -fest, -frei, a. stormfri, omöjlig att 
storma. -haube, f£. stormhufva, pickelhufva. 

stürmllig, -isch, a. 1. stormig. 2. rasande, väld- 
sam, häftig. 

Sturmlllauf, m. stormlöpning. -riemen, m. = 
Sturmband. -voll, a. stormig. 

Sturz, -e +, m. 1. nartgt störtande, fall, ras. 
Auf einen m austrinken: dricka ur i ett 
drag, etw. auf den w thun: brädstörta med 
ngt. 2. spillra. -bach, m. nedstörtande, 
strid bäck. -bad, n. störtbad, dusch. 

Stürze, -n, f. lock. 

Sturzei, Stürzel, -, m. stump, stubbe; skuren 
vinranka. 

stürzen, sv. I. itr. s. störta, stupa, falla. II. 
ir. 8. o. rfl. 1. om terrängen: stupa. 2. störta 
(sig), kasta sig, rusa. Sich in Schulden m 
skuldsätta sig. III. tr. 1. nedstörta, störta. 
2. i fallet bryta, afbryta. 8. hvälfva om- 
kull, slå, slå ut; störta; hvälfva öfver, lägga 
på; skofla om. 

Sturzlikarren, m. störtkärra. -$6e, -woge, f. 
störtsjö. 

Stute, -n, f. sto. -röl, -en, f. etuteri. 

Stutz, -e, m. 1. stöt, puff, knuff. Auf den 


Suchhund 


a plötsligt. 2. = Stutzen b). -ärmel, m. 
ärmhälk, lösärm. -bärt, m. kort, stubbigt, 
skägg. -blichse, /. studsare. -degen, m. kort 
värja. 

Stütze, -n, f. stöd; stötta, stödjepelare. 

stutzen, a) sv. I. tr. 1. stubba, skära, klippa 
(af). 2. göra i ordning, göra fin, fiffa upp. II. 
itr. h. studsa. b) -, m. 1. studsare, a) refflad 
kort bössa, b) bordstudsare. 2. ärm-, byx- 
hälk. 

stützen, sv. ir. stödja, stötta. 

Stutzer, -, m. 1. = Stutzen 5). 2. snobb, sprätt. 
«haft, a. snobbig, snobbaktig. -haftigkeit, /. 
= Stutzertum. -lich, -mälsig = stutzerhaft. 
"N, sv. itr. h. vara snobbig. -t[h]um, r. snob- 
beri, snobbaktighet 

Stutzliglas, rn. glas på låg fot. -handschuh, m. 
halfhandske. -ig, a. 1. motspänstig, hals- 
starrig, istadig. 2. studsande, haj, häpen, 
tveksam. mw werden durch e. über ei. vor 
etw.: studsa vid ngt. -igkeit, /. häpenhet, 
tvekan. -kopf, m. hufvud, person med kort- 
klippt hår. -nase, /. stubb-, trubbnäsa. -ohr, 
n. stubböra. -schwanz, m. stubbsvans. -uhr, 
f. bordstudsare. 

Styl m. m. se Stil m. m. 

Suada, Suade, 0, /. svada, ordavall. 

Sublldiäkonus, -, ..ni, m. andre komminister. 
-hastatiön, -en, f. tvungen auktion, konkurs- 
auktion. -hastieren, sv. tr. & offentlig (kon- 
kurs)auktion försälja. -Jökt, -e, n. subjekt. 
-mils, a. ödmjuk, underdänig. -missiön, -en, 
J. 1. nnderkastelse, förödmjukelse. 2. ut- 
bjudande till entreprenad. -ordinieren, sv. 
tr. subordinera, ställa under ngns befäl. -si- 
dien, pl. subsidier. -sistönz, 0, f. uppehälle, 
bärgning. -sistieren, sv. tr. h. hafva sitt uppe- 
hälle, bärga sig. -skribieren, sv. itr. k. sub- 
skribera. -stantiv, -e, -stantivum, -[s], ..ve, n. 
substantiv. -stänz, -er, f. substans, ämne. 
-stituieren, sv. tr. Eine Person einer (dst.) an- 
deren m sätta en person i en annans ställe. 
-vonieren, sv. itr. h. Jm a komma ngn till 
hjälp. 

succedieren, sv. ir. s. Jm m a) efterträda ngn, 
b) lyckas för ngn. 

Successlön, -en, f/. följd, arfsföljd, tronföljd. 

Succürs, -e, m. hjälp, bistånd. . 

Suchlle, -n, f. spaning, letande, efterforskning, 
sökande, spärande. -en, sv. tr. o. itr. h. söka, 
leta. Was hast du hier zum? hvad har du 
här att göra? — Med prep.: etw. an jn el. jm 
av vänta ngt af, hafva ngt otalt med ngn, 
das hätte ich nicht hinter a. in Iknen ge- 
sucht: det hade jag ej väntat af eder, er 
suckt etw. darin, nachlässig gekleidet zu 
gehen: han sätter en ära i att gå slarfvigt 
klädd, was mag er darunter m hvad kan 
han väl ha för mening med det. Jr gesucht. 
«ar, -, m. 1. sökande. 2. med. sond. -hund, m. 
spärhund. 


“u = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. t bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


På 
+ 
. . 
3 


Sucht — 438 — Sülsmaul 





Sucht, -en ev. K -e f, % 1. kronisk sjukdom. Die 
Jallende m fallaudesot. I sms. -B0t, t.ex. 
Gelbm gulsot. 2. lust, mani, lusta, tränad, 
lystnad, passion, sjuka. 

süchtlilg, a. sjuk i kronisk sjukdom, i sms. -1yaten. 
-ling, -e, m. sjukling. | 

Sud, -e, m. sjudande, kokning, kok. 

Sud, -[e]s, 0, m. söder. 

Sudel, -, m. 1. pöl, smuts, smörja. 2. kladd, 
koncept. -arbeit = Sudelei. -büch, n. kladd. 
-6i, -en, f. sudd, klotter, fusk. -er, -, m. 1. 
fältkock. 2. styınpare, fuskare. 3. suddare, 
mälarkladd, klåpare. -haft, -ig, a. osnygg, 
suddig. -n, sv. itr. h. o. tr. 1. vältra sig, 
röra i smutsen, söla ned (sig). 2. sudda, 
fuska, slarfva, smörja ihop, hafsa, kludda. 
-papier, n. plänpapper. -werk, n. = Sudelei. 

Südlien, -s, 0, m. = Süd. -erkreuz, n. Södra 
korset. -lich, a. sydlig. -ling, -e, m. syd- 
länding. -wärts, adv. sydvart. -wöster, -, m. 
sydväst (sjömanshatt). 

Suhilie, -n, /. smutspöl, pöl; jug. ställe där 
hjortar vältra sig. -en, sühlen, sv. tr., itr. h. 
o.r.f. vältra (sig) i smutsen, söla ned (sig). 
ung, f. = Suhle. 

sühnlibär, a. som kan försonas (med böter). 
-barkeit, /. möjlighet att försona. -®, 0, f. 
1. försoning; godtgörelse. 2. böter, plikt. 
"en, sv. tr. 1. försona, förlika. 2. försona, 
godtgöra, plikta för, sota för. -geld,n. mans- 
bot. -opfer, n. försoningsoffer. -ung, f. för- 
sonande m. m. se sühnen. -versüch, m. med- 
lingsförsök. 

Suite, -n, f. 1. svit, följe. 2. följd, rad. 8. 
skälmstycke, spratt, upptäg. 

Sultllän, -e o. X -en, m. sultan. -anät, -e, n. 
sultanat. -anin (atv.-£-), -nen, f. sultaninna. 
-Anisch, a. sultans-. 

Sulze, Sülze, -n, f. 1. saltverk. 2. jag. salt- 
sleke. 3. kok. a) sås, b) gelé, c) sylta, präs- 
sylta, å la daube. -n, sv. tr. göra gelé af, 
inlägga i gelé, sylta. Gesülzte Ganz: gås å 
la daube, gesälzte Milch: filmjölk. 

Sumach, -s, m. sumak. 

summ, ilj. surr. -änd, -en, m. summand. -ärisch, 
a. summarisk. -®, -n, f. dim. t, summa. -on, 
sv. I. itr. h.o.tr. surra, brumma, sorla, mum- 
la, gnola. II. = röj. -ieren, sv. I. tr. (hop-) 
summera, addera. II. rf. ökas, växa tin en 
summa. -ierung, /. summering. 

Sumpf, -e t, m. kärr, träsk, moras, myr; dy. 
-on, sv. itr. h. stagnera, vara eı. blifva sum- 
pig. -fieber, n. sumpfeber, malaria. -Ig, a. 
sumpig, kärraktig. -moor, n. moras, träsk. 
-otter, /. flodiller. -porst, m. skvattram. 
-schnepfe, /. enkel beckasin. 

sumsen, sv. = summen I. 

Sund, -e, m. sund. 

Sündlle, -n, f. synd. -en, sv. = sündigen. -en- 
erlafs, m. syndaförlätelse, absolution. -en- 
los, a. syndfri. -enlosigkeit, f. syndfrihet. 


-entiiger, m. syndernas utplänate, försona- 
re. -ontiigung, -envergebung, /. syndaförlä- 
telse. -er, -, m. syndare. -erhemd, rn. bot- 
görarskjorta. -erin, -nen, f. synderska. 
-Hut[h], /. syndaflod. -Hut[h]lich, a. diluvi- 
ansk. -haft(igkeit) = Sündig(keit). -Ig, a. syn- 
dig. -igen, sv. itr. h. synda. An jm a för- 
synda sig mot ngn. -iger, -, m. syndare. 
-igkeit, /. eyndighet. -lich, a. syndig i sht om 
gärningar, Orätt, brottslig. -lichkeit, /. syndig- 
het, brottslighet. -ios, a. syndfri. -losigkelt, 
f. syndfrihet. 

Suplierintendönt, -erintendt, -en, m. superinten- 
dent, ugr. kontraktsprost. -erintendentür, -en, 
/. superintendents ämbete, befattning, bo- 
stad. -örior, -s, ..oren, m. superior, kloster- 
föreståndare. -erlativisch, a. superlativ, stor, 
öfverdrifven. -ernumerår, -e, m. öfvertalig, 
surnumerär. -erstitiös, a. vidskeplig. 

Supplle, -n, f. aim. t, soppa, välling. Bila. jn in 
die mw bringen: bringa ngn i förlägenhet, 
Jm eine w einbrocken: ställa till förargelse, 
obehag för ngn, die mn ausessen müssen: ej) 
kunna ungå svårigheter, vara tvungen att 
tömma malörtsbägaren, jm die m rersalzen: 
förstöra nöjet för ngn, das macht die m 
nicht fett: det hjälper ej upp saken. -edi- 
tieren, sv. tr. Jm etw. m hjälpa ngh med 
ngt. -en, sv. tr. o. itr. h. äta (soppa). -enan- 
stalt, /. soppkokningsanstalt. -enkräuter, pl. 
grönsaker till soppor. -eniöffei, m. 1. mat- 
sked. 2. förläggarslef. -Icht, -ig, a. flytande, 
supans-, sopp-. -leänt, -en, m. suppleant. 
-Jemönt, -e, n. supplement, fylinad, tillägg, 
bihang. -lieren, sv. tr. supplera, ifylla, un- 
derförstä&. -lik, -en, f. böneskrift. -lizieren, 
sv. itr. ÅA. supplicera, bönfalla, inlemna en 
böneskrift. -onieren, sv. tr. förutsätta, an- 
taga. -ositiön, -en, f. antagande, förutsätt- 
ning. -rimieren, sv. tr. undertrycka, hemlig- 
hälla. 

Supremät, -[e]s, 0, n. supremati, öfvervälde. 

surren, sv. = summen I. 

Surtöut, -s, m. ytterrock, syrtut. 

suspendieren, sv. tr. suspendera, försätta ur 
tjänstgöring. 

süfs, a. 1. söt. 2. ljuf, huld. F Sü/schen: ljuf- 
va, hulda (flicka, mö). -bast, m. tibast, käl- 
larhals. -brot, rn. sötebröd, osyradt ' bröd. 
-e, 0, f. sötma, ljufhet. -elél, -en, f. smic- 
ker, inställsamhet. -ein, sv. itr. h. Vara 800- 
kersöt, inställsam, smickra. -en, sv. tr. göra 
söt, lägga sött i, sockra. -holz, n. lakrite- 
ört. Bild. vw raspeln: säga artigbeter, kom- 
plimentera, smickra. -holzraspier, m. kurti- 
sör, smickrare. -Igkeit, /. 1. sötma; ljufhet. 
2. sötsak. -kirsche, /. fägelbär. -lich, a. 
sötaktig, sliskig. -lichkeit, /. sötaktighet, 
sliskighet. -liebchen, n. ljufva älskling. -Iing, 
-e, m. häningsesöt, sliskig person. -maul, s. 
en som tycker om sötsaker. 





itr. intransitivt, rfi reflexivt, St. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. h. har haben, 8. bar sein till hjälpverh 


Sylbe — 

Sylbe m. m. se Silbe m. m. 

Syllllabår[ium], -s, -ien, n. 1. abebok. 2. för- 
teckning öfver förkortningar. -abieren, sv. 
tr. o. itr. h. stafva. -abierung, f. stafning. 
-abisch, a. stafvelse-. 

Syiphlle, -ide, -n, f. eylf; sylfid, luftande. 

Symböl, -e, r. symbol, sinnebild, bild. -isch, 
a. symbolisk, sinnebildlig, bildlig. -isieren, 
sv. tr. symbolisera, (einne)bildligt framstäl- 
la. -Isierung, /. symbolisering. 

Symmetrie, 0, f. symmetri. 

Sympathllie, - -[e]n, f. sympati, medkänsla. .isie- 


439 


— Taktlosigkeit 
ren, sv. str. h. sympatisera, öfverensstäm- 
ma. 

$Symptöm, -e, n. symptom, kännetecken, före- 
bud. 

Syhagöge, -n, /. synagoga. 

Synlidikus, -, ..ken el. Syndici, m. syndikus. 
«öde, -n, f. synod. -onym, -e[n], n. synonym, 
liktydigt ord. -tåx (str. 2-), -en, f. syntax. 

Systöm, -e, n. system. -atisieren, sv. tr. syste- 
matisera, ordna, sätta i system. 

8. 2. fürkortn. = seiner Zeit: på sin tid. 

8zene se Scene. 


T. 


T. A. förkortn. = Taschenausgabe. 

Tabak (atv.-2), -e, m. tobak. -dose, /. snusdosa. 
-laden, m. cigarrbod. -schnupfer, m. snusare. 

Tallbatiere, -n, f. snusdosa. -bölle, -n, f. ta- 
bell. -börne, -n, f. värdshus, krog. -blötte, 
-n, f. liten tafla, tallrik. -bulät, -e, n. par- 
kettgolf. -bulött, -e, n. gärdfarihandlares VATU- 
låda. -bulöttkrämer, m. gärdfarihandlare. 

Tadel, -, m. tadel, klander. -bär = tadelhaft. 
«di, -en, f. ständigt, idkeligt klander. -frei, 
a. tadelfri, oklanderlig. -haft, a. tadel-, 
klandervärd. -haftigkeit, f. tadel-, klander- 
värdt skick, sätt. -los = tadelfrei. -losigkeit, 
f. tadelfrihet, tadelfritt, oklanderligt skick, 
sätt. -lust, f. tadel-, klandersjuka. -lustig, 
a. tadel-, klandersjuk. -n, sv. tr. tadla, klan- 
dra. -nswört[h], -nswürdig = tadelhaft. -sucht 
= Tadellust. -süchtig = tadellustig. 

Tadier, -, m. tadlare, klandrare. 

Tafel, -n, f. aim. f, 1. kaka; ruta. 2. tafla; 
blad. 3, tabell. 4. plansch, tabula. 5. bord, 
taffel. -aufsatz, m. borduppsats. -birne, f. 
desertpäron. -decker, m. taffeltäckare. -die- 
ner, m. uppassare. -förmig, a. i form af taf- 
lor, kakor, fyrkantig. -geschirr, n. bordser- 
vis. -land, n. platå, högland. -n, sv. I. itr. A. 
hålla taffel, kalasa. II. tr. 1. sätta på bor- 
det. 2. = följ. 

täfeln, sv. tr. 1. panela. 2. parkettera. 

Tafelllöbst, n. frukt till desert. -tUch, n. bords- 
duk. -uhr, £. bordstudsare. 

Täfelung, /. 1. panel(verk). 2. parkettgolf. 

Tateillwerk, Tätelwerk, n. parkettgolf. -zeug, n 
duktyg. 

Taffet, Taft, -e, m. taft. -en, a. af taft, taft-. 

Tag, -e, m. dag; dager. Von we zu we: dag 
efter dag, heute über acht me: i dag åtta 
dagar till, ich kann alle we General wer- 
den: jag kan blifva general hvilken dag 
jag vill. Barg. zu ve ausgehen: gå i dagen. 
Es wird m det dagas, es ist am ne: det är 
uppenbart, klart som dagen, in den w hin- 
ein reden: tala utan eftertanke, läta tun- 
gan löpa, in den m hinein leben: lefva på 


Guds försyn. -arbeiter, m. dagsverkare. -®- 
arbeit, /. dagsverke. -eblatt, n. dagblad. -e- 
buch, n. dagbok. -edieb, m. dagdrifvare, lät- 
ting. -edieben,"sv.itr. h. slå dank, göra ingen- 
ting. -sfahrt, /. 1. dagsresa. 2. tingetermin. 

" sfahrten,‘ sv. itr. h. fara till tings. -egeld, n. 
dagtraktamente. -elang, a. som räcker hela 
dagar, hela dagar i ända. -elohn, m. dags- 
penning. -elöhner, m. daglönare. -siöhnern,* 
sv.itr.å. gå på dagsverke. -emarsch, m. dags- 
marsch. -en, sv. I. itr. h. 1. dagas, gry. 2. 
om församlingar: sammanträda, rädslä, rädplä- 
ga. II. tr. om församlingar: besluta. -ereise, f. 
dagsresa. -esanbruch, m. dagbräckning. -es- 
angabe, /. datering. -esbefehl, m. dagorder. 
-ssbericht, m. 1. bulletin. 2. nyheter för da- 
gen. -esereigni[f]s, n. dagens händelse. -e$- 
frage, /. dagens fråga, fråga för dagen, 
brännande fråga. -eshelle, /., -esiicht, n. 
dagsljus, dager. -esneuigkeit, f. nyhet för 
dagen. -esordnung, /. dagordning. -esstunde, 
f. timme på dagen. -eszeit, f. tid på dagen. 
-ewerk, n. en dags arbete, dagsarbete. -6- 
werken,” itr. h. göra sitt dagsarbete; gå på 
dagsverke. -ewerker, m. dagsverkare. -hell, 
a. ljus som om dagen. 

-tägig, a. i ams., t. ex. dreim tre dagars. 

tägleistlien,“ «tr. A. underhandla, förhandla, 
rädpläga. -ung, /. underhandling, förhand- 
ling, rädplägning. 

täglich, a. daglig; hvardaglig. -keit, /. hvar- 
daglighet. 

Täglisatzung, /. riksdag(s-), förbundsdagf(s-), 
landtdag(ebeslut). täglich, a. daglig, alla 
dagar; adv. dagligdags. -tåglichkeit, J. hvar- 
daglighet. 

Tag- und Nachtgleiche, /. dagjämning. 

Taille, -n, f. 1. lif på kader. 2. figur, växt, 
hällning. 

Takel, -, n. sjö. tackel. -äge, 0, f. tacklage. -n, 
sv. tr. tackla. -werk, n. tacklage. 

Takt, -e, m. takt. -fest, a. taktfast. -führer, m 
orkesteranförare. -ieren, sv. itr. h. angifva 
takten, slå takt. -los, a. taktlös. -losigkeit, 





Av = föregående uppslagsord. 


* äkta sma. () sakoar plur. 1 bar omijud. F familjärt, P lägre spräk. X mindre brukligt. 


‚f. taktlöshet. -mäfsig, a. taktenlig, rytmisk, 
i takt. -stock, m. taktpinne. -voll, a. takt- 
full. 

Talllär, -e, m. talar. -önt, -e, n. 1. talent (mynt). 
2. talang. -Öntbegäbt, -éntvoll, a. talangfull. 

- Talg, -[e]s, 0, m. talg. -en, a) a. af talg, talg-. 
b) sv. I. itr. h. 1. Dieser Ochse talgt gut: 
denna oxe har mycket talg. 2. blifva talgig 
(om kalinande mat). II. tr. talga, smörja med 
talg. -icht, -ig, a. talgaktig, talgig. 

Talisman, -s, -e, m. talisman. 

Talje, -n, f. talja. 

Taik, -e, m. min. talk. 

Taimigoid, n. talmiguld. 

Tambllour, -e ei. -s, m. trumslagare. -urieren, 
sv. tr. sy, brodera i sybäge. -urin, -e el. -s, 
m. 1. tamburin. 2. sybäge. 

Tand, -[e]s, 0, m. flärd, grannlät, glitter, bjäfs, 
leksak, tokeri, prat. 

Tändelllöi, -en, /. 1. lek, skämt, narri, tokeri, 
gnabb på tex, kurtis. 2. tvekan, längsamhet. 
-or, -, m. 1. lekfull person, tok, kurtisör. 2. 
lumpsamlare. 3. långsam person, sölhans. 
«haft, -ig, a. lekande, lekfull, på lek, glad, 
yr. -kram, m. handel med gamla saker, 
lumphandel. -n, sv. itr. h. 1. leka, smeka, 
kurtisera. 2. handla med gamla saker. 8. 
vara långsam, tveka. -puppe, f. lekdocka. 
-werk, n. leksak. 

Tang, -e, m. bot. täng, sjögräs. 

Tanligönt, -en, m. metallstift hvarmed strän- 
gar eller tungor anslås i klaver och spel- 
dosor. -gönte, -n, f. mat. tangent. -gieren, sv. 
tr. tangera, beröra. 

Tann, -e, m. (stor) skog. -6, -n, f. silfvergran. 
on, a. af silfvergran, gran-. -snapfel, -en- 
zapfen, m. grankott. -icht, -e, n. (silfver-) 
granskog. -ig, a. granbevuxen. 

tantälisch, a. Tantalus-, tantalisk. 

Tante, -r, f. tant, faster, moster. 

Tantiöme, -n, f. tantiem. 

Tanz, -e 1, m. dans. -boden, m. danssal. 

tänzeln, sv. I. itr. h.o.s. röra sig med danssteg, 
dansa (fram). II. tr. gunga, svänga. 

tanzen, sv. ilr. h. o. vid ortförändring 8. samt fr. 
dansa. Ordspr. wer gerne tanzt, dem ist leicht 
geigen: den är ej svär att locka, som gärna 
vill hoppa. Es tanzt sich gut: det gär bra 
att dansa. 

Tänzer, -, m. dansande, dansör, 

Tanzerei, 0, f. idkeligt dansande. 

Tänzerli6i, 0, f. dans(ande), i aht i sms. -haft, a. 
dansöraktig, dansör-, dansande, -in, -nen, 
/. dansande, dansös. -isch, -lich, a. 1. = tär- 
zerhaft. 2. Es ist mir m jag känner lust 
att, känner mig hägad att dansa. -schaft, 
f., -t[hjäm, n. 1. egenskap af dansör. 2. de 
dansande; balett(kår). 

Tanzilfest, n. danstillställning, bal. -kränzchen, 
n. danssällskap. -lied, ». (ord till en) dans- 
melodi. -lustig, a. danslysten. -meister, m. 


440 





taub 


dansmästare. -meistern,“ itr. A. vara, upp- 
föra sig som en dansmästare. 

Tapliöt, -e, n. brukl. blott 1 talesätten: auf dem we 
sein, aufs m bringen, kommen: vara, brin- 
ga, komma på tapeten, & bane. -öte, -n, f. 
1. X matta. 2. tapet. -szier, -e, m. tapetse- 
rare. -ezieren, sv. tr. tapetsera. -ezierer, -, 
m. tapetserare. -ezierung, /. tapetsering. 

tapfer, a. tapper; dugtig. -keit, /. tapperhet; 
dugtighet. 

Tapisserie, -[e]n. /. (tapisseri)broderi. 

tapp, I. itj. klapp. II. -e, m. 1. klapp, slag. 
2. fotspär. 3. klumpig, otymplig, tafatt per- 
son, tölp. -6, -n, f. 1. tass, fot. 2. (fot)spär. 
-ein, täppein, sv. str. Ah. trippa. -en, sv. ir. A. 
o. 8. 1. rulta, stöfla, traska. 2. trefva, fam- 
la. -Ins-Mus, obojı. m. = tapp II, 3. 

täppisch, a. tafatt, otymplig, tölpaktig. 

Tap[p]s, -e, m. aim. t, = tapp II. -en, sv. = tap- 
pen. 

Tarllåntel, -n, f. zooı. tarantel. -antélla, -s, f. 
tarantella. -ieren, sv. tr. hand. bestämma 
nettovigten af. -if, -e, m. tariff. -ifieren, 
sv. tr. upptaga i tariffen, upprätta tariff på. 

Tarnliheim, m., -kappe, /. hjälm, mössa a. kap- 
pa, som gör dess bärare osynlig. 

Tartllär se Tatar. -sche, -n, f. sköld. 

Tasche, -n, /. aim. t, 1. ficka. 2. väska. 

Täscheikraut, n. taskört (Capsella). 

Taschenllausgabe, /. edition i fickformat. -büch, 
n. 1. bok i fickformat. 2. annotationsbok. 
-dieb, m. ficktjuf. -geld, n. fick-, handpen- 
gar, mänadspengar til små utgifter. -kröbs, m. 
krabbtaska. -messer, n. fick-, fäll-, penn- 
knif. -spieler, m. taskspelare. -spielerel, f. 
taskspeleri. -spiele[r]n, tr. k. göra task- 
spelarkonster. -tüch, n. näsduk. -uhr, f. fick- 
ur. -wörterbüch, ». fickordbok. 

Täschner, -, m. tillverkare af väskor, af res- 
effekter. 

Tasse, -n, /. aim. +, kopp. -nkopf, m. kopp i 
mots. till fat. 

Tastllatür, -en, f. klaviatur. -bär, a. möjlig att 
känna. -6, -n, f. tangent på pianon. -8N, sv. I. 
ttr. h. trefva, famla. II. tr. känna, känna 
på. -enbrett, n., -enreihe, /. klaviatur, tan- 
gentrad. -er, -, m. 1. en som trefvar, fam- 
lar. 2. zool. känselspröt. -organ, ». känsel- 
organ, -verktyg. -sinn, m. känselsinne. -werk- 
zeug = Tustorgan. 

Tatär, -en, m. tatar. -öi, 0, f. Die a Tatariet. 
-In, -nen, f. tatarska. 

tatowierlien, sv. tr. tatuera. -ung, f. tatuering. 

Tatsche = Tatze. 

tätschein, sv. tr. klappa. 

Tatte, -n, n2. barn. pappa. 

tättowieren = tatowieren. 

Tatze, -n, f. aim. }, tass, ram. -R, sv. tr. gripa, 
slå med tassarne, med ramarne. 

Tau, I. -e, n. tåg, rep, lina. II. -[e]s, 0, m. 
dagg. -b, a. 1. döf, bei, für, gegen, zu etw.: 





ir. intransitirt, rf. refloxivt, 88. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. h. bar åaben, 8. har sein till bjälpverb. 


Taube 


441 


Teilhabersohaft 





för ngt. m machen: döfva. 2. okänslig, 
känslolös, slö, dof. Die Hand ıst mir w min 
hand sofver. 3. innehällslös, t. ex. wes Ei: 
ägg utan frö, "er Samen: icke grobart frö, 
we Blüte: blomma som ej går i frö, we 
Nüsse: tomma, ihåliga nötter utan kärnor, "we 
Nessel: blindnässla, es Salz: salt som 
mist sin sälta; vurg. ofyndig. -be, -n, f. aim. f, 
dufva. -benetzt, a. daggig. -benhaft, a. duf- 
lik, duf(vo)-. -benhaus, n., -benschiag, m. duf- 
slag. -ber, Täuber, -, Täuberich, -e, m. duf- 
hanne. -bhafer, m. flyghafre. -bheit, f. döf- 
het m. m. se taub. 

Täubin, -nen, /. dufhona, dufva. 

Taubkohie, f. till bränsle odugligt kol. 

Täubling, -e, m. 1. en äpplesort. 2. skifsvamp. 

Taullblock, m. block, talja. -bnessel, /. blind- 
nässla. -bstumm, a. döfstum. 

tauchlien, sv. I. tr. doppa, nedsänka. II. rf. 
doppa sig, sänka sig, sjunka, dyka. III. ttr. 
h. o. 8. 1. dyka, dyka ned. Mit der Hand in 
die Schüssel © doppa handen i fatet. 2. 
gömma sig, försvinna. -ente, /. dykand. -er, 
Täucher, -, m. 1. dykare. 2. zooı. a) dykand, 
b) lom. 

taullen, sv. I. tr. logarfva. II. itr. hk. o. s. töa. 
Der Schnee hat getaut: snön har blifvit 
kram. III. itr. Ah. o. tr. 1. opers. det faller 
dagg, daggen faller. Bua. das Auge taut Thrä- 
nen: ögat fuktas af tårar, die Erinnerung 
taut Trost: minnet skänker tröst. 2. alstra 
dagg. Die Nacht taut: daggen faller, der 
ande Morgen: den daggiga morgonen. 3. 
vara daggig, fuktig; fuktas. -er, -, m. lo- 
garfvare. 

Taufllakt, m. döpelseakt. -becken, n. dopfunt, 
dopskäl. -büch, n. dopbok. -8, -n, f. 1. dop, 
döpelse. Ein Kind aus der m heben el. über 
die m halten: bära ett barn till dopet. 2. 
barnsöl. -en, sv. tr. 1. döpa; gifva namn. 2. 
Den Wein m späda ut vinet. 

Täufer, -, m. döpare, dopförrättare. 

taufeucht, a. vät af dagg, daggig. 

Taufgeschenk, n. faddergäfva. 

Täufling, -e, m. en som skall döpas, en nydöpt. 

Taufliname, m. dop-, förnamn. -pat[h]e, m., 
-pat[h]in, /. fadder. -schein, m. dopattest. 
-schmaus, m. barnsöl. -stein, m. dopfunt. 

tauglien, sv. str. Ah. duga. -enichts, -, -e, m. 
odugling, odäga. -lich, a. duglig. -lichkelt, 
f. duglighet. 

tauicht, tauig, a. daggig. 

Taumel, -, m. yra, svindel, yrsel, rus, hänfö- 
relse. -öl, -en, /. raglande, tumlande, yrsel, 
yra. -geist, m. alınän yra, svindel, svindleri. 
«ef, sv. ir. h. o. 3. tumla, ragla, vackla, va- 
ra yr. -schritt, m. vacklande steg. 

Taumiijer, -, m. tumlande m. m. se följ. person. 
-ig, a. tumlande, raglande, vacklande, yr. 

taullnafs, a. fuktig, våt af dagg. -rogen, m. 


duggrepn. 


Tausch, -e [}], m. byte, utbyte. -en, sv. tr. o. 
ir. h. byta. Eine Sache mit einer anderen 
av utbyta en sak mot en annan. 

täuschen, sv. tr. bedraga, gäcka, förvilla, vil- 
seleda, narra, lura, svika. Jn um etw. av 
bedraga ngn pä ngt. 

Tauscher, -, m. bytande (person). 

Täuscher, -,m. 1.se Ro/stäuscher. 2. bedragare. 

Tauscheröl, -en, f. idkeligt bytande. 

Täuscherei, -en, f. ständig bedräglighet, upp- 
repadt bedrägeri. 

Tauschligeschäft, n. bytesaffär. -handel, m. by- . 
teshandel. 

Täuschung, /. 1. bedrägeri. 2. missräkning, 
misstag, villfarelse, villa, illusion. 

tauschweise, adv. genom byte, i utbyte. 

tausend, I. a. (obdjl. grunatai) tusen. [Ei] der vw! 
el. potz mv! & tusan! fan anamma! II. -e, n. 
tusen, tusende, tusental. Zu wen: i tusen- 
tal. Betr. sms. jfr sms. med drei. -bein, n. tusen- 
foting. -er, -, m. tusental. -erlei, oböj. a. 
tusen slags, tusen olika. -füls, m. tusenfo- 
ting. -künstler, m. tusenkonstnär. -saker- 
ment, itj. fan anamma! -sakramenter, -, -sa- 
sa, -s, m. satans karl, tusenkonstnär. -schön- 
chen, -, n. tusensköna (Bellis, Amaranthus). 
«st, a. (ordningstal) tusende, jr Aundertst. -stel, 
-‚ n. tusendel. -stens, adv. för det tusende. 
«tel se Tausendstel. -weise, adv. i tusenden, 
i tusental. 

Taullwerk, n. tågvirke. -wetter, n. töväder. 
-wind, m. tövind. 

Tax, -e, m. = Tazxus. -atiön, -en, f. taxering, 
värdering. -ätor, -s, ..ören, m. taxeringsman. 
-, -n, /. 1. taxering, värdering. 2. taxa, 
tariff. 3. afgift, skatt. -ieren, sv. tr. taxera, 
värdera. -ierung, f. taxering. -us, -, -, m. 
id(gran). -wört[h], m. taxeringsvärde. 

Technllik, 0, f. teknik. -isch, a. teknisk. 

Teckei, -, m. taxhund. 

Teer, -e, m. o. n. tjära. -en, sv. tr. tjära. -or, 
-, m. tjärstrykare. -icht, a. tjäraktig. -Ig, a. 
tjärig. -Jacke, f. F matros, sjögast. 

Teich, -e, m. (vatten)dam. 

Teifun, -[s], -s eı. -e, m. tyfon, orkan. 

Teig, I. -e, m. deg. II. a. mjuk, murken, litet 
ekämd. -ig, a. degig. 

Teil, -e, m. o. n. del; andel, lott. vw an etw. 
(at) haben, nehmen: hafva del, deltaga i 
ngt, jm zu m werden: blifva ngn till del, 
ich an meinem we: jag för min del, zum m 
till en del, delvis, zum mw ... zum w dels 
... dels. -bär, a. delbar. -barkeit, /. delbar- 
het. -besitzer, m. delägare. -blatt, n. smä- 
blad. -en, sv. I. tr. dela. Unter sich m dela 
sinsemellan. II. rf. dela sig, delas. Sich in 
etw. (ack.) m dela ngt mellan sig. -er, -, m. 
1. en som delar, delare. 2. mat. divisor. -ha- 
ben, itr. h. hafva del ı ng: -habend, a. del- 
ägande. -haber, -, m., -haberin, -nen, f. del- 
hafvare, -ägare, kompanjon. -haberschaft, 


Av = föregående uppslagsord. * akta sms. Ö saknar plur. + bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


teilhaft 

‚f. egenskap af delägare. -haft, -häftig, a. 
delaktig, einer (gen.) Sache: af, uti ngt. -nah- 
me, /. deltagande. -nahmlos, a. utan delta- 
gande, likgiltig, kall. -nahmlosigkelit, f. lik- 
giltighet, köld. -nehmen, ir. h. deltaga. 
-nehmend, a. deltagande, medlidsam. -neh- 
mer(in), m. (f.) deltagare. -nehmung = Teil- 
nahme. -$, adv. dels. -ung, f. delning; in- 
delning, skifte. -ungszahl, f. mat. dividend. 
-ungszeichen, n. bindestreck, divis. -wolse, 
adv. delvis. 

Teint, -s, m. hy. 

Telegramm, -e, n. telegram. -gräph, -en, m. 
telegraf. -gräphenamt, n. telegrafbyrä. -gra- 
phieren, sv. ir. telegrafera. -gräphisch, a. 
telegrafisk. -graphist, -en, m., -graphistin, 
nen, f. telegrafist. -phön, -e, n. telefon. 
-phonieren, sv. tr. o. itr. h. telefonera. -phö- 
nisch, a. genom telefon, telefon-. -sköp, -e, 
n. teleskop. 

Teller, -, m. tallrik. -breit, ». tallrikshylla, 
-stege. -törmig, a. tallriksformig. -lecker, -, 
m. tallriksslickare. -ring, m. tallriksbricka. 

Tempel, -, m. tempel. F jn zum m hinauswer- 
Jen: köra ut ngn. -herr, m. tempelherre, 
-riddare. -herrisch, -herriich, a. tempelher- 
rarnes, tempelherre-. -n, sv. I. itr. A. spela 
ett hasardspel. II. tr. uppstapla. -raub, m. 
helgerän. -räuber, m. helgeränare. -räube- 
risch, a. helgeränande. -ritter, m. = Tem- 
pelherr.-schänder,m.tempelskändare. -schän- 
derisch, a. tempelskändande. 

Templlerament, -e, n. temperament. -eränz, 0, 
f. återhållsamhet. -eränzler, -, m. mättlig- 
hetsifrare. -eratür, -en, f. temperatur. -erie- 
ren, sv. tr. temperera, mildra. -ler, -, m. 
tempelherre, -riddare. -o, -[s], -s eı. ..pi, n. 
tempo. -orälien, pl. inkomster af ett kyrk- 
ligt ämbete. -orär, a. temporär, tillfällig, 
öfvergäende. -orisieren, sv. itr. k. draga ut 
på tiden i afvaktan på ett gynsammare till- 
fälle. 

Tenäkel, -, m. o. n. tenakel. 

Tendllenz, -en, f. tendens, böjelse, dragning. 
-enziös, a. tendentiös. -er, -, m. tender. 

Tenne, -n, /. 1. tröskplats, loggolf. 2. för- 
stuga. 3. plan, slät yta. 

Tenör, -e [$], m. tenor. 

Tentämen, -s, ..mina, n. tentamen. 

Teppich, -e, m. matta. -macher, -weber, -wirker, 
m. mattväfvare. 

tergiversieren, sv. itr. h. söka undanflykter. 

Termin, -e, m. 1. termin (bestäma dag). 2. instäl- 
lelse inför rätta. -weise, adv. terminvis, i 
terminer, på bestämda terminer. 

Termite, "n, JS: 2001. termit. 

Terne, -n, f. tern. 

Terlirain, -s, n. terräng. -rakötte, -n, f. terra- 
kotta(arbete). -rässe, -n, f. terrass. -ras- 
sieren, sv. tr. terrassera. -Fin®, -n, f. BOPp- 
skål, terrin. -ritörium, -[s], ..ien, n. terri- 


torium, område. -rorisieren, sv. tr. terrori- ' 
sera, injaga skräck hos. -rorismus, -, O, m. . 


terrorism, skräckvälde. -tia, ..ien, /. tred- 
je klassen uppifrån, motsvar. Sjärfe o. femte klasserna 
i svenska läroverk. -tiäner, „m. lärjunge i tred- 


je klassen, jfr föreg. -Z, -en, f. ters. -zeröl, ' 


-e, n. terserol. -zött, -e, n. tersett. 

Tesching, -e, m. salongsgevär med liten kaliber. 

Testamönt, -e, n. testamente. -Arisch, -lich, a. 
testamentarisk. -snachtrag, m. testaments- 
tillägg, kodicill. -svolistrecker, -swoilzieher, 
m. ett testamentes verkställare. 

Testllät, -e, n. intyg, attest. -ieren, sv. itr. h. 
o. tr. 1. göra sitt testamente. 2. ttestamen- 
tera, donera, über etw. (ack.): ngt. 3. intyga. 
-ierer, -, m., -iererin, -nen, f. 1. testator, 
testatrix. 2. en som utfärdar ett intyg. 
-imönium, -[s], ..ia e. ..ien, n. betyg, intyg. 

Tete, -n, f. tet, spets. 

teuer, a. dyr; dyrbar. -heit, -keit, /. dyrhet, 
dyrbarhet. -ung, /. dyr tid, hungersnöd. 

Teufel, -, m. djäfvul. Dem m vom Karren ge- 
fallen: ett hår af hin, ein armer m en fat- 
tig stackare, ein guter a en beskedlig karl. 
-di, -en, f. djäfvulskhet, djäfvulskap, sat- 
tyg. -haft = teuflisch. -mälsig, a. djäfvulsk. 
-sabbils, m. knappvädd, djäfvulsbett (Sca- 
biosa succisa). -sbann, m. (djäfvuls)besvär- 
jelse. -sbraten, m. galgfägel. -sbrut, /. djäf- 
vulsyngel, afskum. -sdreck,n. dyfvelsträck. 
-sjunge, m. satans pojke, tjufpojke. -skerl, 
nı. satans karl, sate. -skirsche, f. belladon- 
na. -skunst, /. svartkonst. -swirt[h]schaft, 
J. helvetesröra, satans tillställning. -szeug, 
n. sattyg. 

teufillisch, a. djäfvulsk. -In, -nen, f. kvinnlig 
djäfvul. 

Teurung se Teuerung. 

Text, -e, m. text. Bild. aus dem me kommen: 
tappa koncepterna, jm den m lesen: läsa 
lagen för ngn. 

T. F. förkorta. = Taschenformat: fickformat. 

Thal, -er }, n. dal. Zu av ned i, till dalen från 
bärgen, i >ht från sätern, äfv. i allmh. Nedåt, ned, 
utför. -åbwärts, adv. utför dalen, utför. -åus, 
adv. ur dalen. -bewohner, m. dalbo, dalfolk. 
-6in, adv. in i dalen. -enge, f. trångt pass i 
en dal. -er, -, m. dim. +, taler, daler (utare 
myntsort = 3 Reichsmark). -fahrt, J- hemfärd 
från sätern, färd utför strömmen m. m. 

That, -en, f. gärning, handling, dåd. Auf a. 
bei eı. in eı. über der w a. auf frischer w 
på bar gärning, mit Rat und m med råd 
och dåd, in der m i sanning, verkligen. 
-bestand, m. faktiskt förhållande. -beweis, 
m. i handling lemnadt bevis. -endrang, -en- 
durst, m. dädlust, dädtörst. -endurstig, a. 
dädlysten, dädtörstande. -enlos, a. dädlös: 
-enreich, a. dädrik. -ensturm, m. dädens 
storm. -envoll, a. dädrik. 

Thäter, -, m. gärningsman, görare, den skyl- 





ir. intransitivt, ri. reflexivt, 86. starkt, SV. svagt, ir. transitivt verb. A. bar haten, 8. bar sein till hjälpverb. 


Thäter 





Thäterschaft — 
dige, den brottslige. Seiner Thaten w sein: 
fritt bestämma öfver sitt handlingssätt. 
-schaft, /. egenskap af gärningsman, upp- 
hof, brottslighet. 


Thathandiung, f. X. verklig, yttre handling, gär- 


ning. 2. väldsamhet. 

thätig, a. verksam. -keit, /. verksamhet. Au- 
[ser av setzen: a) om maskiner m. m. Btanna, 
låta stå, b) om tjänstemän: försätta ur tjänst- 
göring, suspendera, pensionera. 

Thatiikraft, /. dädkraft, energi. 
energisk. 

thätlich, a. som yttrar sig i handling, handgrip- 
lig. « werden: öfvergä& till handgriplighe- 
ter. -keit, /. handgriplighet. 

Thatlisache, /. faktum. -sächlich, a. faktisk. 

Thau se Tau. 

Theäter, -, n. teater. -dichter, m. dramatisk 
författare. -kapelle, f. orkester. -stück, n 
teaterpjes. -zettel, m. affisch. 

theaträlisch, a. teatralisk. 

These, -s el. -e, m. 1. té; tesort. 2. tebjudning. 
Einen tanzenden mw geben: hafva tebjud- 
ning med dans. -brett, n. tebricka. -bröt- 
chen, n. tebröd. -kessel, m. tekittel, tékök; 
F bira. dumhufvud. -maschine, f. tekök. 

Theer, Theil se Teer, Teil. 

Thema, -s, -ta ei. ..men el. -s, n. tema, ämne. 

theolikrätisch, a. teokratisk. -lög[e], -en, m. 
teolog. -Iögisch, a. teologisk. -rém, -e, n. 
teorem, lärosats. -röthisch, a. teoretisk. -rie, 
-[e]r, f. teori. 

Thermlie, -n, /. term, varm källa, varmbad- 
hus. -ométer, -, m. o. n. termometer. 

Thesäurus, -, ..ren el. .ri, m. ordbok. 

These, Thesis, Thesen, f. 1. tes, sats. 2. metr. 
tesis, höjning. 

theuer, Tbier sc teuer, Tier. 

Thon, -e, m. lera, i sht krukmakarlera. -ärtig, 
a. leraktig. -örde, f. lera. 

thönern, a. af (bränd) lera, ler-. 

thonicht, thonig, a. leraktig, lerartad. 

Thor, I. -en, m. dåre, narr, galning. II. -e, n 
port. -einnehmer = Thorschreiber. 

thören, sv. I. itr. A. handla dåraktigt. II. tr. 
dära, bedära, 

Thorlifahrt, /. portgäng. -flügel, m. porthalfva. 
-geid, n. afgift som erlägges vid inträde 
genom (stads)porten. -haft, a. däraktig. 
-halle, /. portik. -helt, /. däraktighet, där- 
skap, galenskap. -hüter(in), m. (f.) port- 
vakt(erska). 

thöricht, thörig, a. däraktig. -erweise, adv. där- 
aktigt, dumt nog. 

Thörin, -nen, f. däraktig kvinna. 

Thorlipförtchen, n. liten port bredvid et. uti en 
större. -schliefser, m. portvakt. -schluls, m. 
portens stängning. Bild. vor av i sista minu- 
ten. -schreiber, m. uppbördsman vid stads- 
porten. -wärter = Thorhüter. -weg, m. port- 


gäng. 


kräftig, a. 


Av = fürcgäeunde uppslagsord. 


443 — 


thun 


Thran, -[e]s, 0, m. o. n. tran. 

Thräne, -n, f. tår. In un schwimmen el. zer- 
fliefsen: bada i tårar. -n, sv. itr. h. tåras. 
-nleer, -nlos, a. tärlös. 

thranicht, thranig, a. tranig. 

thränig, a. tärfyld. 

Thron, -e, m. dim. }, tron. -bewerber, m. tron- 
pretendent. -en, sv. itr. k. trona. -folger, -, 
m. tronföljare. 

-thum, -thümlich se -Funn, -tümlich. 

thun, oreg. I. tr. o. itr. Rh. 1. göra; fullborda. 
Da m Sie recht daran: det gör ni rätt i, 
was lä/st sich dabei m? hvad är att göra? 
2. handla, t.ex. thue recht und scheue nie- 
mand. 3. verka, uträtta. Das thut’s: det 
hjälper. 4. betyda, göra, t.ex. das thut 
nichts. & a als obe. als wenn: låtsa som 
om. av Sie, als wenn Sie zuhause wären: 
var hemmastadd, var ogenerad, er thut nur 
so: det bara lätsar han, det är ej hans all- 
var, noch als Knabe m uppföra sig som en 
gosse, leka gosse. 6. subst. inf. Sein a und 
Lassen: hans görande och lätande. ordspr. 
Sagen und m ist zweierlei: ust. lofven är 
bra men hållen är bättre. 7. särskilda fall. 2) 
med subst.: seın Amt av sköta sitt ämbete, 
sina åligganden, eine Bitte an jn w vända 
sig med en bön till ngn, Dienst m tjänst- 
göra, jm eine Ehre a visa ngn heder, einen 
Eid gå ed, einer (gen.) Sache Erwähnung 
a omnämna en sak, eine Fahrt m företaga 
en resa, einen Gang gå ett ärende, ein 
Gebet m läsa en bön, einen Kniefall a fal- 
la' på knä, einen Mord m begå ett mord, 
jm einen Possen e. Schabernack mw spela 
ngn ett spratt, einen Schritt m taga ett 
steg, einen Schu/fs m aflossa, skjuta ett 
skott, einen Sturz m störta, eine Sünde n 
begå en synd, Versichrungen w afgifva för- 
säkringar, Versprechungen w gifva löften, 
eine Wette m ingå ett vad, einen Wunsch 
a uttala en önskan. — b) med adj.: Vara, 
ställa sig, låtsa sig vara. Brett el. dick m 
brösta sig, kräma sig, dünn a vara ytterst 
anspråkslös, thut es ihm so eilig? har han 
så brädt? fromm m lätsa sig vara from, 
hyckla (fromhet), geheim m vara hemlig- 
hetsfull, es jm in etw. (aat.) gleich w täfla 
med ngn i ngt, vara lika god som ngn med 
afseende på ngt, grofs w skryta, jm etw. 
gut m godtgöra ngn för ngt. keck m upp- 
träda käckt, trotsigt, kläglich & jämra sig, 
etw. thut jm not er. nötig: ngn behöfver ngt, 
wie verrückt w uppföra sig som en galning. 
— C) med inr.: loben thu ich ohne Bedenken: 
jag berömmer, berömma kan jag utan tve- 
kan, jag drar mig ej för att berömma, ich 
that das Reisen wählen: jag valde, beslöt 
mig för att resa; jm etw. zu wissen m låta 
ngn veta, meddela ngn ngt. — d) med prep.: 
Salz an die Speisen w lägga salt i maten, 


" äkta sms. Ö saknar plur. PT har omljud. F famitjärt, P tägre språk. X mindre brukligt. 


Thunfisch 


etw. aus dem Sack m taga ngt ur säcken, 
etw. bei Seite m lägga bort ngt, etw. in den 

. Sack m lägga, stoppa ngt i säcken, sein 
Kind in Pension m sätta sitt barn i pen- 
sion, es ist mir um dieses zu av för mig kom- 
mer det an på detta, es ist um ihn gethan: 
det är förbi med honom, han är förlorad. 
II. rfl. 1. & begifva sig. 2. Sich gütlich m 
smörja kräset. 8. Es thut sich nicht: det 
gär ej, gär ej för sig. 

Thunfisch, m. root. tonfisk. 

Thunichtgut, -, -[e], m. odäga. 

thunlich, a. görlig, möjlig, rädlig. 
möjlighet. 

Thür[e], -en, f. dörr. Bia. vor der m sein: stå 
för dörren, jn vor die m ei. jm den Stuhl 
vor die w setzen: visa ngn på dörren, köra 
ut ngn, mit der w ins Haus fallen: gå för 
rakt på sak utan nödiga förberedelser. -feid, n. 
dörrspegel. -hüter(in), m. (f.) dörrvakt(er- 
ska). -klopfer, m. dörrklapp. 

Thurm se Turm. 

Thürlischwelle, f. tröskel. -steher, m. dörrvak- 
tare. -vörhang, m. @örrgardin, portiär. 

Thymlän, -[e]s, 0, m. timjan. 

Tiarlla, -e, ..ren, f. tiar, päfvekrona. 

Tibet, -s eı. -e, m. tibet(tyg). 

tick, I. itj. tick. II. -e e. -s, m. 1. lätt vid- 
röring. 2. Einen m haben: a) vara inbilsk, 
egenkär, b) ha en skruf lös, vara besyn- 
nerlig.. Einen vw auf ja haben: ha ett horn 
i sidan till ngn. -en, sv. I. itr. h. säga tick, 
säga ticktack. II. tr. lätt vidröra, snudda 
vid. -tack, -s, n. ticktack. 

tief, a. 1. djup. Bis m ins 16. Jahrhundert: 
tills långt in i 16:de århundradet, er ist wm 

"in den Funfzigen: han är långt på femtio- 
talet. 2. djupt liggande, låg. -äugig, a 
djupögd. -bewögt, a. djupt rörd. -blick, m 
1. blick ned i djupet. 2. djup, genomträn- 
gande blick. -denker, m. djup tänkare. -6, 
-n, /. 1. djup, djuphet, djuplek. 2. bak- 
grund. -en, sv. tr. 1. göra djupare. 2. sjo. 
mäta djupet, päjla. -ernst, a. djupt allvar- 
lig. -gang, m. djupgående. -land, n. lågland. 
-rund, a. konkav. -sinn, m. djupsinnighet. 
-sinnig, a. djupsinnig. -sinnigkeit, f. djup- 
sinnighet. -ton, m. gram. 1. Diese Silbe hat 
den a denna stafvelse a) har expiratorisk bi- 
ton, b) är obetonad. 2. musikalisk lägton. -to- 
nig, a. gram. 1. bibetonad. 2. obetonad. 8. 
försedd med lägton. 

Tiegel, -, m. 1. kastrull. 2. degel. 

Tiene, -n, f. tina, så. 

Tier, -e, n. 1. djur. 2. jag. hind. -arzt, m. djur- ! 
läkare, veterinär. -garten, m. djurgärd. -heit, 
/. djurnatur; djuriskhet. -isch, a. 1. ani- 
malisk, djur-. 2. djurisk. -kunde, /. zoologi. 
-quäler, m. djurplägare. -quälerel, /. djur- 
plägeri. 

tiftein se tüfteln. 


-keit, f. : 


444 


— tobsüchtig 

Tiger, -, m. tiger. -farbig, a. tigerfärgad. -flek- 
kig, a. tigerfläckig. -in, -nen, f. tigrinna. -n, 
sv. tr. göra tigerfläckig, tigrera. Getigert: 
tigerfläckig. 

tilglibär, a. som kan tillintetgöras m. m. se til- 
gen. -barkeit, /. egenskap att kunna till- 
intetgöras m. m. se följ. "Oh, sv. tr. borttaga, 
tillintetgöra, stryka, utstryka, utpläna, af- 
plana, försona, amortera, utrota. -er, -, m. 
försonare m. m. se föreg. "Ung, /. tillintetgö- 
rande m. m. se tilgen. 

Tinktår, -en, f. tinktur. 

Tintlle, -n, f. 1. bläck. ria. in der sein al. 
sitzen: vara i förlägenhet, i knipa. 2. mål. 
färg, färgton. -enfals, n. bläckhorn. -enwi- 
scher, m. penntorkare. -icht, -ig, a. 1. bläck- 
artad, -lik. 2. bläckig. 

Tipp, -e, m. 1. lätt beröring. 2. = roy. -el, -, 
m. punkt, prick. -ein, sr. tr. punktera, pric- 
ka. -en, sv. tr. o. itr. h. lätt vidröra mea spet- 
sen el. ändan af ngt. 

Tirlåde, -n, f. tirad. -ailléur, -e ev. -s, m. tiral- 
jör. -alllieren, sv. itr. h. tiraljera, fäkta i 
spridd ordning. 

Tisch, -e, m. bord. Bud. reinen a machen: 
göra rent hus, unter den m setzen: sätta 
under en skäppa, die Fü/se eı. Beine unter 
dem we js haben: lefva på ngns bekostnad, 
bei er. über m vid bordet, vor, nach me: 
före, efter måltiden, sich zu ei. an den w 
setzen: sätta sig till bords, zu we gehen: 
gå till bords, freien A bei jm haben: hafva 
fritt vivre hos ngn. -aufsatz, m. bordupp- 
sats. -bier, n. dricka. -blatt, n. bordskifva. 
-decke, /. (bords)duk. -en, sr. itr. A. o. tr. 
1. duka, laga i ordning maten (åt). 2. äta, 
kalasa. -gänger, -, m. matgäst. -geschirr, » 
bordservis. -gespräch, n. samtal vid bordet. 
-karte, /. matsedel. -kasten, m. bordsläda. 
F sich langweilen wie ein Mops im av hafva 
fasligt tråkigt. -ler, -, m. snickare. -leréöi, 
-en, f. 1. snickaryrke, snickeri. 2. snickar- 
verkstad. -lern, sv. itr. h. o. tr. snickra. 
-platte, /. bordskifva. -rede, f. tal vid bor- 
det, bordsamtal; skål. -rücken, n. borddans. 
«sogen, ın. bordsbön. -wäsche, f. duktyg. 
-zeit, /. mältidstimme, middagstimme. -zeug, 
.n. duktyg. 

Titan, -en, m. titan, jätte. -enhaft, -isch, a. ti- 
tansk, jättelik. 

Titel, -, m. 1. titel. Jm den m Graf a. eines 
Grafen geben: a) förläna ngn grefvetiteln, 
b) titulera ngn grefve. 2. se Tütiel. -kupter, 
n. titelgravyr. -sucht, /. titelsjuka. 

Titulllär- i subst. sms. titulär-, t. ex. -kaiser. -atür, 
-en, f. titulatur. -ieren, sv. tr. titulera. -ie- 
rung, /. titulering. 

Toast, -e, m. toast, skälltal). -en, -ieren, sv 
ür. h. hålla tal, utbringa en skål for nga. 

Tobllel, -, m. trång dal. -en, sv. itr. h. rasa; 

väsnas. -sucht, f. raseri. -süchtig, a. rasande. 





sr. Intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, 67. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till bjalpverb. 


Tochter 





Tochter, -t, f. dotter. 

töchterlliich, a. dotterlig, barnslig. -schule, /. 
flickskola. Höhere m elementarläroverk för 
flickor. 

Tochterlistaat, m., -stadt, /. koloni. 

tockieren, sv. itr. h. o. tr. 1. skåla. 2. mål. med 
grofva streck skissera. 

Tod, -e, m. död. [Ein Kind] des nes sein: 
vara dödens barn, sich des wes verwundern: 
bli högligen förvånad, des nes sterben: dö- 
den dö, ich hätte den » davon: jag skulle 
dö däraf, F der a läuft mir über das Grab: 
en rysning genomfar mig. — Med prep.: auf 
den m verwundet: dödligt sårad, auf den 
ei. dem mw liegen: vara dödssjuk; bis an 
den w in i döden; es ist mir in den w zu- 
wider: det är mig högligen motbjudande, 
in den a hinein vergessen: alldeles glömma 
bort; jn vom me erretten: rädda ngns lif; 
jn zu we prügeln: prygla, slå ihjäl ngn (sa 
ngn tills han dör), sich zu we arbeiten: arbeta 
ihjäl sig. -drohend, a. som hotar med dö- 
den, lifsfarlig. -esärt, /. dödssätt. -esbange, 
a. dödligt, grufligt rädd, i dödsängest. -08- 
bett, n. dödsbädd. -esirost, m. dödskyla. 
-osgang, m. gång till döden. -esgefahr, /. 
lifsfara. -esverbrechen, n. med dödsstraff 
belagdt brott. -eswunde, /. dödssär, bane- 
sår. -eswürdig, a. värd döden. -feind, m. 
dödsfiende. -feindschaft, f. dödsfiendskap. 
«krank, a. dödssjuk. 

tödlich, a. dödlig, död(sbring)ande. -keit, f. 
dödlighet. 

tödiimatt, -müde, a. dödstrött. -sünde, f. döds- 
synd. -t se tot. 

tödten, tödtlich se töten, tödlich. 

Töttel = Sto fel. 

Toga, -s el. ..gen, f. toga. 

Toilette, -n, f. toalett. 

tolerliänt, a. tolerant, fördragsam. -ånz, 0, f. 
tolerans, fördragsamhet. -ieren, sv. tr. to- 
lerera, tåla. 

toli, a. vansinnig, galen, tokig, vriden, be- 
fängd; vild. wes Zeug: galenskaper, es jm 
zu m machen: gå för långt i ngns tycke, 
jm den Kopf a machen: förvrida hufvudet 
på ngn, es wird noch wer kommen: det blir 
allt värre och värre. -beere, f. belladonna. 
-dreist(igkeit) = Tollkühn(heit). -e, 1. 0, f. = 
Tollheit. 2. -n, f. fjäderbuske, tofs. -en, sv. 
I. itr. h. väsnas, bullra, galnas. II. tr. kru- 
sa, pipa. -haus, n. därhus. -häusler, m. där- 
hushjon. -heit, /. vansinne, vanvett, van- 
sinnighet, galenskap, raseri. -kirsche = Toll- 
beere. -kopft, m. galenpanna, vildhjärna, väg- 
hals. -köpfig, a. galen, vild. -kühn, a. oför- 
vägen, alltför djärf, vägsam, halsbrytande; 
subst. väghals. -kühnheit, f. oförvägenhet, 
alltför stor djärfhet. -sinn, m. galenskap. 
-sinnig, a. galen. -sucht, f. raseri, galenskap. 
-wut[h], /. vattuskräck. 


44 


tosen 

Tolpatsch, -e, m. klumpig, plump person, tölp, 
dummerjöns. 

Tölpllel, -, m. = Tolpatsch. -eléi, -en, f. tölpak- 
tighet, dumhet. -eihaft, a. tölpaktig, otymp- 
lig, klumpig, plump. -eihaftigkeit, /. tölp- 
aktighet m. m. se föreg. -ein, sv. tir. h. o. 8. 
bära sig tölpaktigt, dumt åt, gå slarfvigt, 
röra sig ovigt. -isch = tölpelhaft. 

Tombak, -s, 0, m. tomback. -en, a. af tom- 
back. 

Ton, -e t, m. ton; ljud, klang. -abstand, m. in- 
tervall. -angebend, a. tongifvande. -angeber, 
m. tongifvande person. -dichter = Tonset- 
zer. -druck, m. tontryck. 

tönen, sv. itr. h. o. tr. 1. tona, ljuda, skalla, 
klinga. 2. låta höra, frambringa toner; för- 
kunna. 

Tönlilfarbe, /. klangfärg. -Isch, a. tonisk. -kunst, 
f. tonkonst, musik. -künstler, m. tonkonst- 
när, musiker. -lehre, /. läran om ljudet, 
akustik. -leiter, /. tonskala. -los, a. tonlös, 
klanglös, obetonad. -mäls, n. takt; stafvel- 
semätt. -nachahmend, a. ljudhärmande, ono- 
matopoetisk. 

Tonne, -n, f. aim. t, tunna, fat. 

Tönlisatz, 2». mus. sats. -setzer, m. tonsättare, 
kompositör. -setzung, /. tonsättning, kom- 
position. -silbe, /. betonad stafvelse. -stück, 
n. ton-, musikstycke. -stufe, /. intervall. 

Tonsür, -en, f. tonsur. 

Tönweise, f. melodi. 

Top se Topp. -ä8, -e, m. topas. 

Topf, -e f, m. panna, gryta, kruka, burk, stop, 
mugg. Bild. alles in einen w werfen: skära 
allt öfver en kam. -asche, 7. pottaska. -blu- 
me, /. krukväxt. 

Töpfer, -, m. krukmakare. -arbeit, /. krukma- 
kararbete, stenkärl. -6, «ex, f. 1. krukma- 
karyrke. 2. krukmakarverkstad. 3. stenkärl. 
Af, sv. itr. h. o. tr. göra stenkärl, förfärdiga 
af stengods. -wa[a]re, /., -zeug, n. stengods, 
stenkärl. 

Topfligucker, m. gryttittare. -guckerei, /. tit- 
tande i grytorna. -haken, m. grytkrok. -kü- 
chen = Nupfkuchen. -ständer, m. blomster- 
bord. -stürze, /. grytlock. . 

Topogräph, -e, m. topograf. -ie, -[e]n, f. to- 
pografi. 

Topp, I. -s eı. -e, m. topp. II. itj. topp, låt gå. 

Torf, -e [t], m. torf. -en, sv. tr. gödsla med 
torf. -ig, a. torfhaltig, torfblandad. -ste- 
chen, n. torfgräfning. -stich, m. torftag. 

Torkel, -, m., -n, f. 1. vin-, fruktpräss. 2. yr- 
sel, yra. 3. slag, örfil. -n, sv. itr. Äh. o. 8. 
ragla, tumla. 

Tornister, -, m. o. n. ränsel. 

Torpödo, -[s], -s, m. torpedo. 

Tort, -[e]s, 0. m. orätt, skada, förtret. -®, -n, 
f. dim. +, tårta. -ur, -en, f. tortyr. Auf diem 
spannen: lägga på sträckbänk. 

tosen, sv. itr. h. brusa, dåna. 





vv = föregående uppslagsord. ” äkta sms. O saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


tot — 446 


tot, a. död; ihjäl. » machen: döda. 

totäl, a. total, fullständig. -ansicht, f. total- 
vy. -betrag, m. totalbelopp. -ität, -en, f. to- 
talitet, det hela, sammanfattning. 

töten, sv. tr. döda. 

Totenliacker, m. kyrkogård. -aliein, a. molen- 
sam. -amt, n. själamässa. -bahre, /. likbär. 
«bein, n. dödas ben, människoben. -bett, n. 
dödsbädd. -blals, a. dödsblek. -felor, f. lik- 
begängelse. -fleck, m. dödsfläck, likblänad. 
-frau, f. liksveperska. -gebein, n. dödas ben, 
benrangel. -geläut, n. begrafningsringning. 
-geleit, n. likfölje. -gerippe, n. benrangel, 
skelett. -geruch, m. liklukt. -gewölbe, n. 
grafhvalf. -glocke, /. dödsklocka; begraf- 
ningsringning. -gräber, m. dödgräfvare. 
-gruft, /. grift. -haft, a. dödlik, döds-. -haus 
= Leichenhaus. -hemd, n. likskjorta. -hügel, 
m. grafkulle. -käfer, m. dödgräfvare (skalbag- 
ge). -klage, J. dödsklagan (klagan öfver en död). 
-kleid, n. svepning. -kopf, m. dödskalle. 
-kranz, m. begrafningskrans. -kreuz, n. graf- 
kors. -lied, n. liksäng, grafsäng, begraf- 
ningspsalm. -mahl, n. graföl. -mal, n. graf- 
värd. -marsch, m. sorgmarsch. -maske, f. 
dödsmask. -opfer, n. offer åt de aflidnes 
andar. -reich, n. dödsrike. -sang, m. = To- 
tenlied. -sarg, m. likkista. -schau(er) = Lei- 
chenschau(er). -schein, m. dödsattest. -schlaf, 
m. dödssömn. -schweigen, n. dödstystnad. 
“still, a. dödstyst. -stille, /. dödstystnad. 
-tanz, m. dödsdans. -uhr, f. dödsur. -urne, 
f. urna i hvilken en aflidens aska förvaras. 

Töter, -, m. mördare, baneman. 

tötligeboren, a. dödfödd. -krank se todkrank. 
lachen, n. Es ist zum m det är så att man 
kan skratta sig förderfvad ät det. -schiag, 
m. dräp. -schläger, m. mandräpare, mör- 
dare. 

Tötung, ‚/. dödande. 

touch- se tusch-. 

Toupät, -s, n. tupé. 





_ trainieren 


Trägllaltar, m. portativt altare. -bahre, f. bår. 


-baiken, m. bärbjälke. -band, n. 1. bärrem, 
axelrem. 2. hängsle. -bär, a. 1. som kan 
bäras, flyttbar, portativ. 2. om kläder: som 
man kan ha på sig, snygg. 3. fruktbar, 
fruktbärande, fruktsam; drägtig. -barkelt, 
f. flyttbarhet. -baum, m. bärstäng. -bett, n. 
(sjuk)bär. -®, -n, /. 1. bår. 2. bock som ngt 
bvilar på. 3. Ok att bära med. 


träge, a. trög, lat, längsam. 
tragen, st. I. tr. 1. bära. 2. skrifva, införa. 


Js Namen in a. auf eine Liste w anteckna 
ngns namn på en lista. 3. bära, begagna, 
använda, hafva. Die Stiefel schief m gå 
snedt på stöflarne. 4. om hållning m. m., t. ex. 
den Kopf schief © gå med hufvudet på 
sned, den Schweif hoch a hålla upp svan: 
Ben, die Nase hoch m, sätta näsan i vädret. 
6. hysa, visa, hafva, t. ex. Freundschaft fär 
jn. 6. fördraga, tåla. 7. mu. die Stimme = 
binda tonerna. 8. särskilda fall. Leid sörja. 
Den Verhältnissen Rechnung m rätta sig 
efter omständigheterna, ein Amt, eine Wür- 
de m innehafva, bekläda ett ämbete, en 
värdighet, kraft meines wden Amtes: på 
dragande kall och ämbetets vägnar. Getra- 
gen: högtidlig, t.ex. getragene Stimmung. 
II. rf. 1. bära sig, t.ex. sich müde a. 2. 
begifva sig, packa eig. 3. dragas, umgås 
med ngt. Man trägt sich mit dem Gerücht: 
det ryktet går. 4. föra sig, hålla sig. Mein 
av min hållning. 5. gå klädd, vara klädd. 
Sich schwarz e. in schwarz a gå, vara 
svartklädd. 6. om kiäder, tyger m. m. föra sig, 
taga sig ut. ärtv. das Tuch trägt sich leicht 
Jadenscheinig: tyget blir lätt trädslitet gom 
begagnande. 7. Etw. trägt sich leicht: ngt är 
lätt att bära. III. tir. h. 1. bära. 2. räcka, 
nå. 3. Zu Neste m, draga till boet. 


Träger, -, m. 1. bärare. 2. bärbjälke, stödje- 


pelare. 3. bot. ståndare. -In, -nen, f. bära- 
rinna. 


Tour, -en, f. 1. tur, a) färd, promenad, b) | träglifählg, a. som förmår bära ngt visst. -fählg- 
danstur, c) härtur. 2. ordvändning. -ist, keit, /. bärighet, bärförmäga, drägtighet. ' 
-en, m. turist. -nüre, -n, f. 1. vändning. 2. | Trägheit, /. tröghet. 
fint sätt, världsvana. 8. turnyr. Träglihimmel, m. baldakin. -Isch, a. tragisk, 

Trab, -[e]s, 0, m. traf. -Ant, -en, m. drabant. sorglig. -korb, m. bärkorg. -kraft, /. bärkraft. 
«on, sv. itr. h. o. s. trafva. -er, -, m. trafvare. | Tragödlie, -n, m. tragisk skådespelare, tragöd. 


Träber se Treber. -Je, -n, f. sorgespel, tragedi. -lendichter, 
Träbligänger, -, m. trafvare. -rennen, n. traf- | -ienschreiber, m. sorgespelsförfattare, tra- 
löpning. giker. 


Tracht, -en, f. 1. drägt, kostym. 2. börda, | Trägllorgel, /. flyttbar, portativ orgel. -pfeller, 


mansbörda (så mycket man bär på en gång). 9. rätt 
(så mycket som på en gång sättes på bordet). 4. av 
Prügel: kok stryk. 5. kull ungar. 6. ok att 
bära med. 7. bärighet. 8. sjö djupgående. 
-en, sv. itr. h. trakta, sträfva, arbeta. Nach 
etw. w eftersträfva, eftertrakta ngt, jm nach 
dem T,eben m trakta efter ngns lif. 
trächtig, a. drägtig. -keit, f. drägtighet. 
Trafik, -s, m. handel, försäljning(sställe). 


m. stödjepelare. -reff, n. bår. -riemen, m. 
bärrem. -sattel, m. klöfsadel. -sell, n. bär- 
lina. -sessel, m. bärstol. -stange, f. bär- 
stång. -stuhl, m. bärstol. -vermögen, n. 
bärighet. -weite, /f. skottvidd; afständ, 
som anger, hur långt rösten når; vita. bety- 
delse, betydenhet, vigt, inflytande. 


Train, -s, m. träng. -er, -éur, -s, m. tränerare. 


-ieren, sv. tr. tränera. 





ir. Intransitirt, rl. reflexivt, 8. starkt, 80. svagt, 67. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Trajekt 





447 


Travestierung 





Trajökt, -e, m. öfverfärd. -schiff, n. ängfärja | Trauer, 0, /. 1. sorg. 2. sorgdrägt. -anzelge, 


för järnvägstäg. 

Trakt, -e, m. sträckning. -amönt, -e, n. 1. trak- 
tering, undfägnad. 2.traktamente, lön, sold. 
-ät, -e, m. dim. t, traktat, a) fördrag, b) liten 
skrift. -ieren, sv. tr. o. itr. h. 1. behandla. 
2. undfägna, traktera. 

trällern, sv. itr. h. tralla. 

Trampliel, -, m. F drummel, tölp, åsna. -ein, 
sv. itr. h. trampa. -elt[hlier, n. 1. dromedar. 
2. = Trampel. -en, -ten, sv. itr. h. trampa. 
-olin, -e, n. o. m. trampolin, springbräde, 

Tranchlieo (-ee), -[e]r, f. löpgraf. -ieren, sv. 
tr. sönderskära, skära för. 

Trank, -e t, m. 1. dryck. 2. ariokvarı medika- 
ment, dekokt. 3. skulor. 

Tränklie, -n, f. 1. vattnande, vattning. 2. vatt- 
ningsplate, vattenställe. -eimer, m. vatten- 
ämbare. -en, sv. I. tr. 1. vattna. 2. amma. 
8. impregnera, mätta. II. rf. 1. dricka. 2. 
fyllas. 

Trankopfer, n. dryckesoffer. 

Tränklitrog, m. vattenho. -ung, f. vattning m. 
m. se tränken. 

Transllit, -e, m. genomgång. -locieren, sv. tr. 
flytta, förflytta. -parent, a. genomskinlig. 
-pirieren, sv. itr. h. tranepirera, utdunsta, 
svettas. -ponieren, sv. tr. transponera, öf- 
verflytta. -ponierung, f. öfverflyttning. 

Transpört, -e, m. transport; förflyttning, öf- 
verfiyttning. -öur, -s ei. -e, m. transportör. 
-fähig, a. somgkan transporteras, transpor- 
tabel. -ierbär, a. transportabel, flyttbar. 
-ieren, sv. tr. transportera; förflytta, öfver- 
flytta. 

Trapöz, -e, n. trapets. 

trapp, I. itj. betecknande ljudet af tunga steg, trapp. 
II. -e, m. tungt steg. -6, -n, f. 1. av. m. zool. 
trapp. 2. (fot)spär. -ein, sv. itr. h. o. 8. med 
täta, ej så tunga steg trampa, trafva. -en, sv. 
itr. h. o. 8. trampa, traska. 

Trassllånt, -en, m. trassent. -åt, -en, m. tras- 
sat. -ieren, sv. tr. o. itr. h. trassera. 

trätschilen, trätschlien, sv. itr. h. o. tr. prata, 
pladdra, skvallra. -erél, -en, f. prat, skval- 
ler. 

Tratte, -n, f. hand. tratta, växel. 

Traualtar, m. (vigsel)altare. 

Traublie, -n, f. aim. +, drufklase, drufva, klase. 
-enärtig, a. drufformig, i klasar. -enblut, n. 
drufsaft. -enblüt[h]ig, a. klasblomstrig. -en- 
hügel, m. vinbevuxen kulle. -enkamm, m. 
tom drufstjälk. -enzolt, /. druftid (tia a& Arur- 
vorna äro mogna). -OnZucker, m. drufsocker. -ig, 
a. 1. full af drufvor. 2. druflik. 

traullen, sv. I. tr. viga, sammanviga. U. rf. 
1. gifta sig. 2. töras, våga. II. itr. h. 1. 
Auf zn förlita sig på ngn. 2. Jm a tro, 
sätta tro till ngn. Jm nicht um die Ecke a. 
über die Gasse eı. über den Weg m ej lita 
på ngn längre än man ser honom. 


f. dödsannons. -binde, /. sorgflor. -birke, 
F. hängbjörk. -bötschaft, f. sorgepost, jobs- 
post. -briet, m. sorgebref. -fahne, /. florbe- 
hängd fana, sorgfana. -fall, m. dödsfall. 
frau, f. gräterska. -gefolge, n. likfölje. -ge- 


iäute, n. begrafningsringning. -gelelt, ». lik- ' 


följe. -gepränge, n. begrafningsstät. -gerüst, 
n. katafalk. -geschichte, /. sorglig historia. 
-gestalt, /. bedröflig gestalt, figur. -haus, n. 
sorgehus. -mahl, n. begrafningsmältid. -n, 
sv. itr. h. Börja, hafva sorg. Um jn m sörja 
ngn. nachricht, -post, /. sorgepost. -rede, 
f. liktal. -schieier, m. sorgdok. -spiel, n. 
sorgespel, tragedi. -stimme, /. sorglig röst. 
-ton, m. sorglig ton. -voll, a. sorglig, beklag- 
lig. -wagen, m. 1. likvagn. 2. sorgvagn. -wel- 
de, f. sorgpil. 

Trauflle, -n, f. 1. takdropp. 2. takkant. 3. tak- 
ränna. 

träufe[l]n, sv. I. itr. h. o. 8. droppa, drypa, 
sippra. II. tr. drypa. 

trauflinafs, a. drypande våt. 

Traulltormel, f., -formulär, n. vigselformulär. 

Trauflirinne, /. takränna. -röhre, /. stupränna. 
-wasser, n. regnvatten. 

Trauligebühr, /., -geld, n. afgift till vigselför- 
rättaren. -handlung, /. vigselakt. -lich, a. 
förtrolig, intim, hjärtlig, gemytlig. -lich- 
keit, F: . förtrolighet m. m. se föreg. 

Traum, -e +, m. dröm. Ordapr. Träume sind 
Schäume: drömmar rinna som strömmar, 
nicht im me an etw. denken: ej ha ens den 
minsta tanke på ngt, jm aus dem we hel- 
fen: hjälpa ngn att klara tankärne, im ne 
sprechen: tala i sömn. -ausleger, -deuter, m. 
drömtydare. -deuterel, /. drömtydning. -deu- 
terin, /. drömtyderska. -doutung, /. dröm- 
tydning. 

träumliein, sv. itr. h. gå och drömma, sofva 
på ljusa dagen. -en, sv. itr. h. o. tr. dröm- 
ma. Ich träumte ei. opers. es träumte mir el. 
mir träumte: jag drömde, das hätte ich mir 
nie m lassen: det hade jag aldrig drömt 
om. -er, -, m. drömmare. -erél, -en, f. dröm- 
meri. -erin, -nen, f. drömmerska. -erisch, 
a. drömmande. 

Traumligesicht, n. drömbild, vision. -haft, a. 
drömlik. -selig, a. 1. drömmande. 2. som- 
nambul. 

traun, itj. i sanning, förvisso, tro på. 

Traulirede, f. tal till brudparet. -rig, a. 1. 
sorgsen, ledsen. 2. sorglig, ledsam. -rigkeit, 
f/. sorgsenhet, nedslagenhet. -ring, m. vig- 
selring. -schein, m. vigselattest. -t, a. för- 
trolig, kär. -thelt, /f. förtrolighet. -ung, f. 
vigsel. -zeuge, m. bröllopsvittne. 

Travllörse, -n, f. oförmodadt hinder, streck i räk- 
ningen. -ersieren, sv. itr. k. komma i vägen, 
korsa ens planer. -estie, -[e]n, /. travestering. 
-estieren, sv. tr. travestera. -estierung, /f. 


A = föregående uppslagsord. ” äkta sma. Ö saknar plur. I har omljud. F famtijärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


\ 





Treber — 448 — Triefnase 

Treber, -[r], /. lemning af drufvor vid präss- | Trense, -n, f. trens, a) snöre, galon, b) trens- 
ning, drufstjälkar och skal; draf. betsel. 

trocken, sv. tr. sjö. draga. trepplläb, adv. se följ. -Auf, adv. w treppab: 


Treff, -e, m. 1. träffande ord, träffande an- trappa upp och trappa ned. -®, -n, /. trap« 
märkning. 2. Einen m haben: hafva en | pa. -enärtig, a. trappformig. 
ekruf lös. 3. kort. klöfver. -en, a) st. I. tr. o. | Tresör, -e, m. skatt. 
itr. h. 1. träffa, råka, drabba. /ns Schwarze | Tresslie, -n, f. 1. snöre, galon. 2. fläta. -en- 
a träffa pricken. 2. stämma Öfverens, slå hut, m. galonerad hatt. -ieren, sv. tr. fläta. 
in. 3. särsknas fan. Vorkehrungen, Anordnun- | Trester[n], pl. = Treber. 
gen vidtaga förberedelser, åtgärder, eine | tretlien, st. I. itr. h. o. s. stiga, träda, trampa. 


Auskunft wm hitta på en utväg, eine Aus- 
wahl a göra ett urval, die Reihe trifft dich: 
det är din tur, das ade Wort: det rätta 
ordet. II. itr. s. 1. Auf jn m träffa på, råka 
ngn. 2. inträffa, falla, t. ex. mein Geburtstag 
trifft auf einen Sonntag. UI. rf. 1. hända, 
inträffa; komma till pass. Das traf sich 
gut: det kom just lagom, kom bra till pass. 
Wie es sich trifft: som det faller sig. 2. rpr. 
träffas, räkas. b) -, n. 1. träffning, drabb- 
ning. 2. slaglinie. -er, -, m. 1. en som träf- 
far, god skytt. 2. vinnande lott, vinst. 3. 
Einen w haben: a) hafva tur, b) träffa rätt. 
-lich, a. förträfflig. -lichkeit, /. 1. förträfllig- 
het. 2. förträfflig sak. -schufs, m. träff. -si- 
cherheit, /. träffsäkerhet. 

Treiblibeet, ». drifbänk. -els, n. drifis. -en, a) 
st. I. ir. 1. drifva. So weit möchte ich es 
nicht m så långt skulle jag ej vilja gå. 
Zweige skjuta skott. 2. drifva upp, blåsa 
upp. 8. idka, (be)drifva, utöfva, studera, 
syssla med. Kurzweil m skämta, leka, Luxus 
a utveckla lyx, Unsinn, dummes Zeug = 
hafva dumheter, galenskaper för sig, er 
treibt es zu arg: han går för långt, wie 
man's treibt, so geht’s: som man kokar, får 
man supa. II. rf. 1. skynda sig. 2. ströfva, 
drifva omkring. 3. Sich müde m an etw. 
(daı.): blifva trött på ngt. III. itr. A. o. s. 1. 
drifva, drifvas af ström el. vina, flyta; yra (om 
and). 2. jäsa, svälla. 3. drifva omkring, röra 
sig. b) -, n. 1. drift, drifvande m. m. se tret- 
ben a). Das m des Laubes: löfsprickningen, 
sein Thun und m hans görande och lätan- 
de. 2. lif, rörelse. Das m der Welt: värl- 
dens oro. 3. skall(gäng). -er, -, m. en som 
drifver ngt, drifvare, pädrifvare, skallgän- 
gare, skallfolk. -eröl, -en, f. drifvande, p&- 
drifvande. -haus, n. drifhus. -holz, ». drif- 
ved. -jagd, f., -Jagen, n. skall(gäng). -kraft, 
J. arifkraft. -reis,n. skott. -sand, m. fliygsand. 

Trendel, -, m. 1. snurra. 2. längsam person. 
fn, sv. I. tr. rulla. U. str. A. vara långsam, 
söla, ej komma ur fläcken. 

trennilbär, a. möjlig att frånskilja, skiljbar. 
-barkeit, f. skiljbarhet. -en, sv. I. tr. skilja, 
lossa, isärtaga, sprätta upp, isär. II. rf. 
skiljas. -messer, n. sprättknif. -ung, f. skils- 
mässa; skiljande m. m. se trennen. -ungs- 
punkte, pl. trema. -ungsschmerz, m., -ungs- 
weh, n. skilsmässans smärta. 


Daneben «a. fehl m stiga miste, göra ett 
felsteg, leise m a) gå tyst, smyga, b) vara 
inbunden, lisma. — Med prep.: etw. tritt ans 
Licht: ngt kummer i dagen, an die Spitze 
a sätta sig i spetsen; auf die Rednerbik- 
ne mw bestiga talarstolen, auf den Sckau- 


“platz m beträda skådeplatsen; aus dem 


Dunkel m träda fram ur skuggan, aus den 
Ufern a öfversvämma; ins Gewehr m gå 
i gevär, in ein Amt m tillträda ett ämbete, 
der Traum tritt ins Leben: drömmen blir 
verklighet, gegen etw. anderes in Schatten 
a fördunklas af ngt annat; jm unter die 
Augen a komma inför ngns ögon, unter die 
Waffen « gripa till vapen; von dem Wege 
w afvika från vägen; zu jm m ställa sig 
på ngns sida. II. tr. 1. trampa. Die Schuhe 
schief m gå snedt på skorna. 2. stud. Ja av 
stöta på, uppmana Ngn att göra ngt, i sht UPP- 
mana ngn att göra besked vid glaset. -er, 
-, m. trampare i sht i sms. -mühle, /. tramp- 
kvarn. -rad, n. tramphjul 


treu, I. a. trogen. II. 0, f. trohet. Auf av und 


Glauben: på heder och ära, på god tro, auf 
meine av el. [bei] meiner av! (vid) min själ! 
-bruch, m. trohetsbrott, mened, förräderi. 
-brüchig, a. menedig, förrädisk. -e, 0, f. 
trohet. -ergeben, a. troget tillgifven. -ge- 
sinnt, a. trogen, lojal. -herzig, a. trohjärtad. 
-herzigkeit, /. trohjärtenhet. -lich, a. tro- 
gen, trofast, pålitlig. -los, a. trolös. -losig- 
keit, /. trolöshet. 


Tribliulation, -en, f. plägande, pinande. -ulie- 


ren, sv. tr. plåga, pina, trakassera. -üs, -s «. 
-en, -en, m. tribun. -unäl, -e, n. tribunal, 
domstol. -üne, -n, /. 1. talarstol. 2. läktare. 
it, -e, m. tribut, bidrag, skatt. -utär, a. 
skattskyldig. -ütpflichtig, a. skattskyldig. 


Trichlline, -n, f. trikin. -inig, -inisch, -Inös, a. 


trikinhaltig. -ter, -, m. tratt; krater. -tern, 
sv. tr. tratta, itratta. 


Tricöt, -s, m. trikå. 
Trlob, -e, m. 1. skott, ärsakott. 2. drifkraft. 


8. drift, håg, böjelse. 4. dragningskraft. 
65. = Trift. -teder, f. driffjäder. -kraft, f. 
drifkraft. -rad, n. drifhjul. -sand, m. flyg- 
sand. -werk, n. maskineri. 


Trieflauge, n. rinnande öga. -äAugig, a. som 


har rinnande ögon, surögd. -eln, sv., -9M, st. 
o. sv. itr. Å. o. & samt fr. drypa, droppa, rin- 
na. -ig, a. drypande, rinnande. -nase, f. 





itr. intransitivt, ri. refiexivt, 88. starkt, 8V. svagt, ÖT. transitivt verb. h. bar haben, 8. bar sein till hjälpverb. 


triefnasig — 





drypande näsa. -nasig, a. som har drypande 
näsa. -nals, a. drypande våt. 

triog- se trüg-. 

Triere, -n, f. treroddare. 

Trieze, -n, f. vindspel. -n, se. tr. 1. vinda 
(upp). 2. pläga, trakassera. 

Trift, -en, f. 1. a) betesrätt, b) väg till bete, 
kreutursväg, c) betesmark, bete, d)boskaps- 
hjord, boskapsdrift. 2. af hafvet drifvet 
gods, spillror, strandgods. -en, sv. I. itr. s. 
flyta. II. tr. flotta. -Ig, a. 1. flytande, drif- 
ven af våg och vind. 2. driftig, ifrig. 8. om 
växter: kraftig, frodig. 4. innehållsrik, be- 
tydelsefull. 5. väl grundad, tungt vägande, 
afgörande. -Igkeit, f. vigt, betydenhet. 

Trikolöre, -n, f. trikolor, trefärgad fana. 

trillllen se drillen. -er, -, m. drill. -ern, sv. itr. 
h. o. tr. drilla. -Ich, -ing se Drill-. -lön, -en, f. 
trillion. 

Trimöster, -, n. fjärdedels är, kvartal. 

Trine, -ns, -n, f. 1. Katrina. 2. dumt kvinn- 
folk, väp. 

Trinität, 0, f. treenighet. 

trinkl|jbär, a. drickbar. -barkeit, /. drickbarhet. 
-becher, m. dryckesbägare. -en, st. itr. h. o. 
tr. dricka. -er, -, m. en som dricker; drin- 
kare. -gast, m. dryckesgäst. -gelag, n. dryc- 
keslag. -geld, n. drickspengar. -geschirr, n. 
dryckeskärl. -gesellschaft, f. dıyckeslag. 
-glas, n. dricksglas. -horn, n. dryckeshorn. 
-lied, rn. dryckesvisa. -napf, m. vattenkopp. 
«schale, f. dryckesskäl. -spruch, m. skälftal). 
-stube, /. skänkrum. -wasser,n. dricksvatten. 

Trillo, -[s], -s, ». trio. -pel, -s, 0, m. trippel. 
-pein, sv. ir. skura, polera med trippel. -plie- 
ren, sv. tr. tredubbla. taga tre gånger. 

trippeln, sv. itr. h. o. 8. trippa. 

Triréme, -n, f. trirem, treroddare. 

Tritt, -e, m. 1. steg. » halten: hålla jämna 
steg, » wechseln: byta om fot. 2. (fot)spär. 
3. spark. 4. trampning. 68. fotsteg, fot- 
bräde, stegpinne, trampbräde, pall, estrad, 
blomsterhylla. -brett, 2». trampbräde. 

Triumph, -e, m. triumf. -ätor, -s, ..oren, m. 
triumfator. -ieren, sv. itr. h. triumfera. 

triviäl, a. trivial, alldaglig, platt. -ität, -en, f. 
trivialitet, platthet. 

trochällisch, a. trokeisk. -us, -, ..d’en, m. troke. 

trocken, a. torr. Bia. auf dem wen sein: vara 
i förlägenhet, i knipa, « el. im wen sitzen: 
sitta i goda omständigheter, wen Fu/ses: 
torrskodd, m legen: torrlägga. -boden, nn. 
torkvind. -fäule, f. torröta, -helt, /. torrhet, 
torka. -legen, n., -legung, f. torrläggning. 
-leine, f. tvättsnöre. -platz, m. torkplan. 
-stube, /. torkrum. -tüch, rn. torkduk, hand- 
duk. 

trocknilen, sv. itr. 8. o. tr. torka. -I[f]s, -se, f. 
torrhet, torka, torkning. -ung, f. torkning. 

Troddel, -n, /. vippa, tofs. 

Trödel, -, m. 1. gammalt skräp, i sbt gamla 


449 


tröstlich 








kläder; lump. 2. lumphandel. 8. stua. buller, 
rumor, galenskap, nojs, gyckel. Etw. macht 
einem Av ngt roar en. -bude, f. klädständ. 
-6i, -en, f. 1. klädmäkleri, Jumphandel. 2. 
längsamhet, söl. -frau, /. klädmüklerska. 
-geschäft, n. klädmäkleri, handel med gamla 
kläder; lumphandel. -haft, a. 1. trasig, tras- 
grann, tras-.. 2. långsam, trög, sölande. 
-handel, m. = Trödelgeschäft. -kram, m. = 
Trödel 1, 2. -n, sv. itr. h. 1. handla med 
gamla kläder, med lump. 2. vara trög, läng- 
sam, söla. 3. stud. hafva tokerier för sig, 
galnas, väsnas. -wa[alre, f. = Trödel 1. 

Trödler, -, m., -in, -nen, f. 1. klädınüklare, 
-mäklerska; lumphandlare. 2. långsam per- 
son, trögbasare, sölkorf. 

Trog, -e }, m. träg, ho. 

Troglodyt, -en, m. troglodyt, grottmänniska. 

trollen, sv. I. itr. s. rulta, strutta, pallra. II. 
rfl. pallra sig af, packa sig i väg. " 

Trombe, -n, f. tromb, skydrag. 

Trommel, -r, f. aim. }, trumma. -6l, -en, f. 
trummande. -fell, n. 1. trumskinn. 2. trum- 
hinna. -klöppel, m. trumpinne. -n, sv. itr. h. 
o. tr. trumma, slå på trumma. Opera. es trom- 
melt: trumman går. -schlägel, m. trumpinne. 
-schläger, m. trumslagare. -stock, m. trum- 
pinne. 

Trommiléte se Trompete. -ler, -, m. trumslagare. 

Trompete, -n, f. trumpet. -n, sv. itr. h. o. tr. 
trumpeta, blåsa på trumpet. -r, -, m. trum- 
petare. 

Trope, -n, f. bildligt talesätt. talfigur. -n, pl. 
tropik(länd)erna. -ngegend, f. tropisk trakt. 

Tropf, -e t, m. stackare, kräk. -bär, a. flytan- 
de så att droppar kunna bildas. 

tröpfeln, tropfen, sv. itr. Äh. o. 8. samt tr. droppa, 
drypa. 

Tropflien, -, m. aim. Tröj fchen, -lein, droppe. 
-enweise, adv. droppvis. -nafs, u. genomvät. 
«stein, m. droppsten. 

Trophäe, -n, f. trofé. 

tropisch, a. 1. tropisk. 2. bildlig. 

Trofs, I. -e, m. tross, packning; pack. II. -e, 
n., "en, f. sjö. tross. III. = trapp I. 

Tröst, -[e]s, 0, m. 1. tröst. 2. Nicht [wohl a. 
recht] bei Troste sein: ej vara rätt klok, bist 
du beim är du klok. -bär, a. tröstande, 
tröstrik. 

tröstbär, a. möjlig att trösta. Nichtwm otröstlig. 

tröstlibedürftig, a. tröstbehöfvande. -brief, m. 
tröstebref, kondolensbref, -skrifvelse. -brin- 
gend, a. tröstande, tröstrik. -bringer, m. 
tröstare. 

tröstllen, sv. tr. o. itr. kh. trösta. Sich einer (gen.) 
Sache m trösta sig med en sak, sich an etw. 
(dat.) m finna sin tröst i ngt, jn auf etw. (ack.) 
av trösta ngn med ngtstilikommande. -BF, -, m. 
1. tröstare. 2. F gammal boklunta. 3. F iron. 
käpp, päk. -erin, -nen, f. tröstarinna. -lich, 
a. tröstande, tröstrik, god, glädjande. 





Av = föregücnde uppslagsord. * äkta sms. ÖO saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


NAS 


trostlos — 

trösti.los, a. tröstlös. -losigkeit, /. tröstlöshet. 
-reich, a. tröstrik. 

tröstsäm, a. tröstande. 

Tröstischreiben, n., -schrift, f. = Trostbrief. 

Tröstung, /. trögt, tröstegrund. 

trott = trapp. -e[l]n, sv. itr. h. o. s. lunka, 
trafva. -0ir, -e el. -8, n. trottoar. 

Trotz, I. -es, 0. m. trots. Jm A bieten: trotsa 
ngn, zum Ave jö el. jm zum Ave: ngn till trots. 
II. prep. med gen. o. dat. trots. av alledem:i 
trots af allt. -döm, adv. i trots däraf, likväl. 
“on, sv. itr. h. 1. trotsa, jm: ngn. Mit jm m 
vara trotsig mot ngn. 2. Auf etw. (ack.) w 
pocka på ngt. -er, -, m., -erin, -nen, f. trot- 
sande, trotsig person. -haft, -Ig, a. trotsig. 
-Iglich, adv. trotsigt. -kopf, m. trotsig person. 
-köpfig, a. trotsig, styfnackig, halsstarrig. 
-waffe, /. anfallevapen. 

Troubadour, -e ei. -s, m. trubadur. 

trüb, a. icke klar, oklar, skum, matt, töcknig, 
mulen, dunkel, mörk, grumlig. Im wen 
Jischen: fiska i grumligt vatten. -äugig, a. 
skumögd. -6e, I. = trüb. II. 0, f. mulet väder, 
dysterhet m. m. se trüb. 

Trubel, -, m. virrvarr, oreda. 

trübllen, sv. I. tr. grumla, fürdunkla, förmörka, 
skymma, fürdystra. U. r/f. grumlas m. m. 
se I. -heit = Tribe II. 

trublieren, sv. tr. bringa oreda, villervalla i, 
störa, förvilla. 

Trübllsäl, -e, f. o. n. bedröfvelse, nöd, träng- 
mål. -selig, a. bedröflig, ledsam, jämmerlig. 
-seligkelt, /. bedröflighet, ledsamt tillstånd. 
-sinn, m. nedslagenhet, sorgsenhet, svår- 
mod, melankoli. -sinnig, a. nedslagen, sorg- 
bunden, svårmodig, dyster, melankolisk. 
-sinnigkelt, /. = Träbsinn. 

Truchsefs, -en, ın. förskärare. 

Trudel, I. -, m. = Trödel I. II. -n, f. korpulent 
kvinnfolk, rulta. -n, sv. tr. o. ilr. s. rulla, 
vältra (sig). 

Trüffel, -n, f. tryffel. -zucht, f. tryffelodling. 

Trug, -[e]s, 0, m. bedrägeri, svek, förvillelse. 
-bild, n. skenbild. 

trüglıen, st. I. tr. bedraga. II. rf. bedraga sig, 
misstaga sig. III. itr. A. vara bedräglig. 
-8r, -, 3. bedragare. 

trügerfülit, a. bedräglig. 

Trügeriin, -nen, f. bedragerska. -Isch, a. be- 
dräglig, sveklig, felaktig. 

Trügiigobilde, n., -gestalt, /. fantom, välnad, 
gyckelbild. -grund, m. skengrund. -haft = 
trügerisch. 

trüglich = trügerisch. -keit, f. bedräglighet. 

truglllos, a. utan bedrägeri. -schlufs, m. felalut. 
«voll, a. bedrüglig. -werk, n. bedrägeri, svek, 
illusion. 

Truhe, -n, /. aim. t, kista, skrin, låda. 

Trumeau, -[s], -s, m. trymä. 

Trumm, -er +, n. o. m. 1. stycke, stump, bit, 
ände. Bild. in einem w fort: oafbrutet, i ett 


450 — 


Tugend 


kör, den m verlieren: tappa tråden. Ein w 
von einem Kerl: en riktig grofhuggare. 2. 
= fol. 

Trümmer, -n, f., -, m. o. n. spillra, ruin. Zu 
un el. in w gehen: gå i spillror, zu An schla- 
gen: slå sönder i bitar. -haft, a. ruinlik, i 
ruiner, sönderslagen. -haufen, m. grushög, 
ruin. -weise, adv. i spillror. 

Trumpf, -e t, m. trbmf. Bıla. sehen, merken was 
av ist: se, märka hur sakerna stå, hur det 
är fatt. -en, sv. itr. h. o. tr. kort. trumfa, taga 
med trumf; via. afsnäsa, afspisa. 

Trunk, -e }, m. 1. klunk, sup. Einen av thun: 
taga sig en klunk, dricka ett tag, auf einen 
mw leeren: tömmai ett endadrag. 2. dryckes- 
lag. 3. dryckenskap. Dem we ergeben sein: 
vara en drinkare. 4. dryck, drick. -en, a. 
drucken, rusig, full. -enbold, -e, m. drinkare. 
-enheit, /. rusigt tillstånd, fylla. -sucht, f. 
dryckenskap(slast). -süchtig, a. hemfallen 
åt dryckenskapslasten. 

Trupp, -s, m. trupp, band, skara, hop. -®, -n, 
f. aim. t, trupp. -en, sv. rl. samla sig i aka- 
ror. -enkörper, m. kår. -enschau, f. revy. 
-weise, adv. truppvis, den ena truppen efter 
den andra. 

Träsche, Trüsche, -n, f. torsk (Gadus). 

Trut, -en, m. kalkon. -6, -n, f. kalkonhöna. 
-hahn, m. kalkontupp. -henne, /., -huhn, n. 
kalkonhöna. 

Trutte, -n, ‚f. forell. 

Trutz se Schutz 1. o. für öfr. Trotz a. 

Tschakö (kort @), -s, m. sjakä. 

Tschechlie, -r, m. tsjeck. -isch, I. a. tsjeckisk. 
II. n. tsjeckiska, jrr deutsch. 

Tschibuk, -s, m. turkisk tobakspipa. 

Tubörkel, -n, f. tuberkel, svulst. 

Tubus, ..ben eı. -se, m. tub, kikare. 

Tuch, -er t o. -e, n. aim. f, 1. pl. vanı. -e, kläde; 
klädessort. 2. pi. vanl. -@ o. efter räkneord », 
stycke tyg. 3. pl. -er t, duk, bordsduk, hals- 
duk, sjal; sjö. segel, klut. -en, a. af kläde, 
klädes-, 

tüchtig, a. dugtig; duglig, skicklig. -en, sv. 
tr. göra duglig, lämplig. -kelt, f. dugtighet 
m. m. se tüchtig. 

tuck, I. itj. 1. skrock. 2. pull. IL. -[e]s, 0, m. 
= Tücke. Jm einen w anthun: göra ngn 
ngt ondt, einen w auf jn haben: ha ett horn 
i sidan till ngn. : 

Tücke, -n, f. dolskhet, list, ondska, funder, 
trolöshet, lömskhet, lömsk handling, svek. 
-bold, -e, m. lyktgubbe. 

tucken, sr. itr. h. skrocka, locka. 

tückisch, a.'1. lömsk, svekfull. 2. Auf ja m 
sein: bära agg till, vara ond på ngn. 

Tider, -, m. tjuder. 

Tuff, -e, m. min. tuff. 

Täftolllél, -en, /. härklyfveri, spetsfundighet. 
"n, sv. itr. h. härklyfva, vara spetsfundig, 

Tugend, -en, ‚f. 1. dygd. 2. dygdig person. 





itr. intraunitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, Sö. svagt, Ör. transitivt verb. Å. har Aaden, 8. har sein till hjälpverd. 


tugendarm 


451 


u.A.w.g. 





-arm, a. fattig på dygder. -begäbt, a. dygd- 
rik. -bild, n. dygdemönster. -haft, a. dygdig. 
-haftigkeit, /. dygd. -lich, a. dygdig. -liebe, 
f. 1. kärlek till dygden. 2. dygdig kärlek. 
-los, a. utan dygd, lastfull. -reich, a. dygd- 
rik. -säm, a. dygdig, dygdsam. -sinn, m. 
dygdigt sinne. -splegel, m. dygdemönster. 
-wandel, m. dygäig vandel. 

Till, -e, m. tyll. -e, -n, /. pip, hylsa. 

Tulpe, -n, £. tulpan. 

-tüm, -er t, n. suff. -dom, -döme. 

-tümlich, a. su ff. -domlig. 

Tummel, -2, 0, m. tummel, svindel, yra, rus. 
-becher, 1. tumlare (bägare). -haft, a. somtum- 
lar om dugtigt, kry, liflig. -n, sv. I. ir. tum- 
la om med. II. itr. h. o. rl. tumla om, rusta, 
stoja. -platz, m. tummelplats, stridsplats, 
lekplats. -taube, /. tumlett. 

Tummiller, -, m. 1. en som tumlar, tumlar om. 
2. stv. Tümmler, tumlare, a) aelnn, b) tumlett, 
C) dägure. -Ig, 1. = taumlig. 2. = tummelhaft. 

Tümpel, -, m. pöl, vattenpuss; göl. 

Tumult, -e, m. tumult, väsen, kravall, upplopp. 
-uänt, -en, m. en som styr till tumult, bråk- 
makare, orostiftare. -uärisch, a. tumultua- 
risk, bullersam, stojande, larmande. -uieren, 
sv. itr. h. styra till tumult, föranstalta upp- 
lopp, stoja, larma. -voll = tumultuarisch. 

Tünch, -e, m., -®, -n, f. rappning, kalkband, 
hvitmening, hvitlimning; kalk-, kritvatten; 
vild. yttre polityr. -en, sv. tr. putsa; hvit- 
mena, hvitlimma. -er, -, m. hvitlimmare. 
-ardi, -en, /. hvitmening, hvitlim(ning). 
-farbe, £. kalk-, kritvatten tin hvitmening. 

Tunke, -n, f. 1. sås. 2. bit, tärning i sås. 8. 
doppning. -n, sv. tr. 1. doppa. 2. Eine Tasse 
Kaffee m dricka en kopp kaffe med dopp, 
doppa upp en kopp kaffe. 

Tunnel, -, m. 1. tunnel. 2. källare. -[is]ieren, 
sv. tr. draga en tunnel ei. tunnlar gnm, 
under ngt. 

Tupf, -e, m., Tüpfel, -, n. o. m. prick, punkt. 

tüpfllein, so. tr. sätta prickar, punkter på, 
punktera, göra spräcklig. Getüpfelt: spräck- 
lig. -[ellung, J. 

tupfen, I. sv. tr. 1. lätt vidröra, lätt trycka ngt 
mot ngt. 2. göra fläckig, spräcklig. II. -, m. 
= Tupf. 

Turbllan, -e, m. turban. -ine, -n, f. turbin. 

"Türklie, -n, m. turk. -6i, 0, f. Die w Turkiet. 
-ent[h]um, rn. turkiskt sätt, välde, turkisk 
sed, tro; turkarne. -In, -nen, /. turkisk 
kvinna. -Isch, a. turkisk. -ischkorn, n. majs. 

Turko, -s, m. turkå (algerisk infanterist). 


Turm, -e t, m. torn. 

türmlien, sv. I. tr. 1. torna upp, uppstapla. 2. 
förse med torn, sätta torn på. 3. inspärra 
i torn. II. itr. h. o. rf. resa sig, uppstiga 
tornlikt. "6F, -, m. tornväktare. 

turmig, türmig, a. hög, tornhög, skyhög. 

Türmung, /. upptornande m. m. se türmen. 

Turnlianstalt, f. gymnastikanstalt. -61 (ar. 2 -), 
-e, m. o. n. tornerspel. -éien, sv. itr. hk. tor- 
nera: -en, sv. itr. h. gymnastisera. -er, -, 
m. gymnast. -eréi, -en, f. gymnastiserande, 
gymnastik. -erisch, a. gymnastisk. -erschaft, 
f. gymnastsällskap, gymnastförening. -er- 
t[h]um, n. gymnastikväsen. fahrt, f. gym- 
nastisk utflykt, utmarsch. -fest, 7. gymna- 
stikfest. -gerätlh], n. gymnastikapparat, 
-redskap. -halle, /. gymnastiksal. -ier, -e, 
n. tornerspel. -ieren, sv. itr. Ah. tornera. 
ierplatz, m. tornérplats. -ierrennen, n. torne- 
ring. -iersplel, n. tornerspel. -Ips, -e, m. hvit- 
beta. -kleid, n. gymnastikdrägt. -kunst, f. 
gymnastik. -iehrer, m. gymnastiklärare. 
-platz, m. gymnastikplats. -saal, m. gymna- 
stiksal. -unterricht, m. gymnastikundervis- 
ning. -us, -, 0, m. återvändande ordningsföljd. 
verein, m. gymnastisk förening. -zeug, n 
gymnastikapparater, -redskap. 

Turtel[taube], -r, /. turturdufva. 

Tusch, I. -e, m. 1. fanfar. 2. stua. förolämpning 
ss. anledning till en duell. II. itj. hyss, tyst. -®, 
-r, f. (kinesisk) tusch. -eln, sv. itr..h. o. tr. 
hviska, tissla och tassla. -en, sv. tr. o. tr. 
h.1. tuscha; färglägga, kolorera. 2. utv. tU- 
schen, undertrycka, lugna, dämpa. 8. hysja, 
tysta. -ieren, sv. tr. 1. beröra, vidröra. 2. 
stud. förolämpa. -kasten, m. färglåda. -napt, 
m. färgkopp. 

Tuto, -n, /. 1. pipa, horn att blåsa 1. 2. = följ. 

Tüte, -n, /. strut, påse. 

Tutél, -en, f. förmynderskap. 

tuten, sv. itr. h. o. ir. tuta, blåsa. 

Tüttel, -, m. punkt, prick. Kein chen: ej ett 
grand.. 

Twist, -e, m. bomullsgarn. 

Typ, -[els, -e[r], m. typ, mönster. -e, -n, f. 
typ. -enhaft, a. typisk. 

Typhlion, -e, m. tyfon, orkan. -us, -, 0, m. tyfus. 

typlisch, a. typisk. -ogräph, -en, m. sättare, 
typograf. -ographie, 0, /. boktryckarkonst. 
US, -, ..pen, m. typ, mönster. . 

Tyrånn, -en, m. tyrann. -6l, -en, f. tyranni, 
despotism. -ent[hjäm, n. tyranniskt välde, 
tyranni. -Isch, a. tyrannisk. -isieren, sv. tr, 
tyrannisera. 


U. 


U. förkortn. = und: och (0.). U. &. förkortn. = unter 


anderem e. anderen: bland annat, bland 
andra (bl. a.). u. ä. m. fürkorta. = und Ähn- 


liches mehr: med mera dylikt (m. m. dyl.). 
u. A. W. Q. förkortn. = um Antwort wird gebe- 
ten: om svar anhälles (o. a. a.). 





Av = föregående uppslagsord. * äkta sma. Ö saknar plur. rt har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


übel . — 492 — überbringen. 





übel, I. a. dålig, adr. illa. Wohl oder u med i ngt. -åll (vetonadı ar. 2 - 2), I. adv. 1. öfver- 


eller mot ens vilja, i alla händelser, ich bin 
nicht av willens dorthin zu gehen: jag har 
ingenting emot att gå dit, sich m freuen: 
vara illa till mods, ledsen. Med verb: w auf- 
nehmen: illa upptaga, es geht jm w aus: 
det går illa för ngn, sich m befinden: må 
illa, es bekommt ihm a det bekommer ho- 
nom illa, han mär illa däraf, jm etw. [ für] 
av nehmen: bli ond på ngn för ngt, jd ei. jm 
ist m någon mår illa, m auf jn zu sprechen 
sein: tala illa om ngn, w zu Fu/s sein: vara 
en dålig fotgängare, m eı. Übles thun: göra 
illa, w verstehen: missförstå, jd e. jm wird 
a ngn blir illamående, mår illa. I. -, n. 
ondt, ondt ting, sjukdom, lidande. -befinden, 
n. illamående. -geiaunt, a. vid dåligt lynne. 
-gesinn?, a. illasinnad. -gesinnthelt, £. illvilja. 
-keit, £. illamående. -klang, m. missljud. 
-klingend, a. missljudande. -laune, f. dåligt 
lynne. -laut, m. missljud. -lautend, a. miss- 
ljudande. -nehm[er]isch, a. snarsticken. 
«sein, n. illamående. -stand, m. missförhällan- 
de. -that, /. missgärning, missdäd. -thäter, m. 
missdädare. -thätig, a. som gör illa, illvillig. 
-wollen, n. illvilja. -wollend, a. illvillig. 

üben, I. adv. Hier m = hüben, dort w = drü- 
ben. U. sv. tr. öfva, utöfva, idka, begä, visa. 
Das Gesetz m skipa lag, Rache an jm m 
hämnas på ngn, Strafe mw straffa. 

Über, -, m. utöfvare, idkare, jr üben. 

über, I. prep. med dat. o. ack. ifr 5. 1. öfver. 2. på 
andra sidan om, t. ex. m» dem Flusse wohnen. 
av alle Berge sein: vara långt borta. 8. för 
skull, till följd af, t. ox. vw dem er. das Spiel alles 
vergessen. 4. under, vid, t. ex. w der Mahl- 
zeit. w dem Grabe' des Kindes weinen : gråta 
vid barnets graf, » das Grab des Kindes 
weinen: gråta öfver att barnet lagts i graf- 
ven, begråta barnets död, jtr 3. 5. efter ett 
subst. I ack. cl. gen. hel, t. ex. den Vormittag el. 
des Vormittags w hela förmiddagen, Tags 
el. den Tag w hela dagen eı. dagarne. 6. be- 
träffande, rörande. 7. särskilda fall. rw eine 
Rede lachen: skratta åt etttal, men: weiner 
Rede lachen: skratta under ett tal, medan 
talaren talar, jfr 4. Er ist mw solche Kinde- 
reien hinaus: sådana barnsligheter äro för 
honom en öfvervunnen ståndpunkt. Fehler 

oo Fehler: fel på fel, det ena felet efter det 
andra, einmal ws andere: den ena gången 
efter den andra, das ist sonderbar w son- 
derbar: det är högst besynnerligt. Heute 
w acht Tage: i dag åtta dagar till, Sonntag 
av acht Tage: om söndag åtta dar, ws Jahr: 
a) ett år härefter, b) om ett år, » Jahr 
und Tag: efter år och dag, » kurzoder lang: 
förr eller senare. II. adv. 1. vw und A öfver- 
allt, helt och hållet, vw und w nafs: genom- 
våt, våt på hela kroppen. 2. öfver, förbi, 
slut. 3. Jm in etw. sein: öfverträffa ngn 


allt. m her: från alla håll, vw hin: åt alla 
håll. 2. öfverhufvud. m nicht: ingalunda. 
II. ovöjl. m. F er ist Hans w han är framme 
öfverallt, har sin näsa i allt. -ånstrengen," 
tr. öfveranstränga. -anåtrengung, /. -åntwor- 
ten," tr. öfverantvarda, öfverlemna, ut-, af- 
leverera. -äAntwortung, ‚/. -arbeiten, tr. 1. 
(=> --*) öfveranstränga. 2. skaffa, praktisera 
öfver. 8. (vanl. --*--*) gå öfver, gå igenom, 
lägga sista handen vid, retuschera. -ar- 
beitung (o. ----), f. -ärmel, m. öfverärm, 
lösärm. -åus, adv. i hög grad, öfvermättan, 
ofantligt. -bau, m. öfverbyggnad. -bauen, 
I. tr. 1. bygga ngt sä att det skjuter fram 
öfver det undre. Das übergebaute Stock- 
werk: den öfre öfver den undre framskjutande 
våningen, das äberbåute (jr 2 a) Stockwerk: 
den undre öfrerbygda Våningen. 2. (--<-") af 
öfverbygga, b) öfverlasta med arkitektoniska pryil- 
nader. II. (--<-") rfl. 1. öfverbyggas, öfver- 
dragas af en skorpa, ett täcke er. ayı., öfver- 
täckas. 2. förbygga sig. -bauung (o. --*-), f- 
-befriedigen," tr. göra mer än nöjd, fullkom- 
ligt tillfredsställa. -behalten, tr. 1. låta ect 
öfverplagg Bitta på, t.ex. den Mantel. 2. få 
kvar, få öfver. -bein, 2. med. exostos, ganglion, 
öfverben (knop. -bössern,* tr. = überarbeiten 
3. -bett, n. sängtäcke. -beugen, -blegen, tr. 
o. rfl. böja, luta (sig) öfver. -bleten, I. tr. 
1. bjuda mer, öka på, t.ex. zwei Mark a 
bjuda två mark mer, öka på anbudet med två 
mark. 2. (--2-*% öfverbjuda. Jn um zwei 
Mark a bjuda två mark mer än ngn. 8. 
(«- 2-*) öfverträffa. II. --:-*) rl. öfverträffa 
sig själf. -bietung, /. -bilden," ir. o. rl. för- 
bilda(s), öfverförfina(s), förkonstla(s). -bH- 
dung, /. -binde, /. yttre bindel. -binden, tr. 
binda öfver, ı. ex. Papier über etw. (ack.) ä'ber- 
binden a. etw. mit Papier überbinden’ : binda 
papper öfver ngt. -blättern,* tr. 1. bläddra 
förbi, via gnnibläddrandet förbise. 2. (öfver-) 
täcka med blad, med löf. 3. (atv. £---) hastigt 
genombläddra. -bläuen, -bläuen,* tr. 1. öfver- 
draga med blått. 2. vara mera blå än agt. 
-blöchen,* tr. öfverdraga, bekläda, fodra med 
bleck. -bleiben, itr. s. 1. blifva öfver, blifva 
kvar; stanna på öfverblifna kartan. 2. 
(--£-*) vanl. blott i part. überblieben = hinter- 
bleiben 2. -bleibsel, -, n. kvarlefva, rest. 
blick, m. öfverblick. -blicken*, tr. öfver- 
blicka, öfverskäda. -blühen,* I. tr. 1. öfver- 
täcka med blommor. 2. med sina blommor 
höja sig öfver ngt. II. rf. 1. blomma för 
rikligt. 2. blomma ut, blomma slut. -bråu- 
sen,” tr. 1. med sitt brus öfverrösta. 2. 
öfverspruta, -spola. -breiten, tr. i. utbreda, 
täcka, lägga ngt öfver el. på ngt, t. ex. eine Decke 
über etw. (ack.) w. 2. (--2-*) öfvertäcka, be- 
täcka. Den Tisch mit einer Decke a lägga 
en duk päbordet. -bringen,* tr. (öfver)bringa, 


itr. Intransitivt, Tl. refiexivt, St. starkt, SV. svagt, (fr. transitivt verb. Zi. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Überbringer — 458 


— | übergelehrt 





(öfver)lemna. -bringer(In), m. (‚/.) öfverbrin- 
gare (-inna). -bringung, f. öfverlemnande. 
-brücken,“ tr. slå en bro öfver. -brückung, /. 
-bröllen,“ tr. med sitt tjut öfverrösta. -bunt, 
a. alltför brokig. -bürden,” tr. öfverlasta, 
öfveranstränga. -bürdung, /. -dach, n. öfver- 
byggnad, tak. -dächen,* tr. bygga ett tak 
öfver, täcka. -däs, adv. dessutom. -däuern,* 
tr. öfverlefva, räcka längre än. -decke, f. 
täcke. -decken, tr. 1. täcka, lägga, breda 
ngt öfver ngt. 2. (--2-*) öfvertäcka, betäcka 
ngt med ngt -deckung (o.--<-), f. -döm, adv. 
dessutom. -dénken," tr. öfvertänka, öfver- 
väga. -dies, adv. dessutom. -drang, m. öfver- 
:svallande, uppsjö; stark, omättlig trängtan. 
drängen, tr. 1. tränga, skjuta öfver. 2.(--<-") 
öfverfylla; starkt tränga, trycka, förtrycka, 
hårdt ansätta. -druck, m. öfvertryck. -druk- 
‚ken, tr. taga öfvertryck af. -druls, -es, 0, m. 
-olust, leda, vämjelse, öfvermättnad, afsmak. 
-drüssig, a. Einer (gen.) Sache m, led åt, trött 
på ngt, etw. m haben: vara trött på ngt. 
--dången," tr. 1. öfvergöda. 2. göda för stärkt. 
-dunkeln,” tr. fördunkla, öfverglänsa. -éck[s], 
adv. tvärs öfver. -eile, f. brådska, fjäsk. 
-silen,* I. tr. 1. upphinna, skynda förbi. 2. 
.Jn av för starkt påskynda, pådrifva ngn. 8. 
Etw. m brådska, brådstörta med ngt. 4. 
öfverraska. II. rf. 1. brådska, brådstörta. 
.2. öfverila, förhasta sig. -éilt, a. öfverilad, 
förhastad. -6llung, f. 1. brådska, brädstör- 
tande. 2. öfverilning, förhastande. -éin, adv. 
öfverens, samman, lika. -einänder, I. adv. 
öfver hvarandra, öfver hvartannat, den (det) 
ena öfver den (det) andra. II. -, n. hög, 
virrvarr. -éinkleiden, tr. kläda lika. -éinkom- 
men, I. ir. s. komma öfverens, über etw. 
(ack): om ngt; Ööfverensstämma, samstäm- 
ma. I. -, n. av. -inkommni[f]s, -se, n., -din- 
-kunft, -e +, f. öfverenskommelse, -#instim- 
men, itr. h. öfverensstämma. -dinstimmung, 
.f. öfverensstämmelse. -eintreffen, itr. h. öf- 
verens-, samstämma. -eisen,” tr. öfverdra- 
ga med is. -essen, I. tr. Etw. m blifva led 
åt, vämjas vid ngt emedan man ätit für mycket 
däraf. II. (- - 2-*) part. pr. über[g]essen, rf. äta 
sig öfvermätt, föräta sig. -fahren, I. ir. s. 
fara, ro, åka öfver. II. tr. 1. sätta, ro, skjut- 
sa öfver. 2. (atv. - -2-*) öfverköra. 3. (--:-*) 
a) öfverfara, fara öfver; stryka öfver. Etw. 
-mit dem Blick w kasta en blick på, hastigt 
öfverskåda, genomögna ngt, b) den Acker 
mit Mist m köra gödsel på åkern, c) die 
Pferde a öfveranstränga, utmatta hästarne, 
d) die Stadt war von Fuhrwerk m staden 
var öfverfyld af äkdon. -fahrt, /. 1. öfver- 
fart, -resa. 2. färjställe, vad. -fall, m. öfver- 
fall. -fallen, I. itr. s. falla öfver, af, åt sidan. 
II. (--:-*) tr. öfverfalla, öfverraska, öfver- 
rumpla. -föilen,* tr. fila öfver, gå igenom, 
lägga sista handen vid. -fein, a. 1. för fin, 


öfverförfinad. 2. särdeles fin, superfin. -féi- 
nern,” tr. öfverförfina. -feinheit, /. stor fi- 
ness, öfverförfining. -firnissen,* tr. öfver- 
fernissa. -flåmmen,” tr. 1. med lågor upp- 
fylla. 2. sprida sina lågor utöfver grünsen af 
ngt. 3. låga, glöda starkare än. -flechten, tr. 
fläta öfver, omkring, omgifva med flätverk, 
t. ex. Stroh über die Flasche überflechten a. 
die Flasche mit Stroh überflechten‘: fläta 
halm kring flaskan. -fleils, m. för stor flit. 
-fleifsig, a. alltför flitig. -fliegen, I. itr. s. 
flyga öfver. II. (--2-*) ir. 1. flyga öfver ngt; 
dila. öfverflygla. 2. a) genomögna, b) vid 
genomögnandet förbise. -fliefsen, I. itr. s. 
rinna öfver. Bud. vor Freude w fattas af en 
öfversvallande glädje. II. (--<£-") tr. öfver- 
svämma, -flittern,* tr. öfverkläda, öfverdra- 
ga med glitier(guld). -flören,* tr. öfverklä- 
da med flor; betäcka. -flug, m. 1. imma. 2. 
hög fiygt. -Mügeln,* tr. üfverfiygla. -flåg[e]- 
lung, f. -Huls, m. 1. öfverflöd, an etw. (aat.): 
på ngt. 2. öfversvallande. -flüssig, a. öfver- 
flödig. -flut[h], f. öfversvämning. -flut[h]en, 
I. itr. Ah. o. 8. samt II. (-- -*) tr. öfverflöda, 
öfversrämma. -flüt[h]ung, f. -fördern,* tr. o. 
itr. h. begära för mycket, jn: af ngn. -för- 
derung, /. -fracht, /. öfverfrakt. -frächten,* 
tr. lasta för tungt. -frech, a. öfvermättan 
fräck. -fressen, om djur o. P om människor = 
überessen. -trieren,* itr. s. öfverdragas med 
is. -fromm, a. alltför from. -frösteln," tr. 
komma att rysa, genomisa. -führen, tr. 
1. öfverföra. 2. (--:-* öfverbevisa, jn 
einer (gen) Sache: ngn om en sak. -füh- 
rung (o.---), f. -fülle, /. öfverflöd. -füllen, 
I. tr. 1. öfverföra, hälla en vätska ur ett kärl I 
ett annat. 2. (-- 2-*) Öfverfylla, hälla öfverfull, 
öfverlasta. U. (---* rf. blifva öfverfull. 
-füllung (0.---), /. -fünkein,* tr. öfverglänsa. 
-tüttern,* tr. fodra för starkt, gifva för myc- 
ket foder, för mycken mat. -fütterung, f. 
-gabe, /. 1. öfverlemnade. 2. kapitulation, 
dagtingan. -gang, m. öfvergäng. -gar, a. för 
härdt kokt. -gären, I. itr. h. jäsa öfver. U. 
(--2-*) rf. jäsa för mycket. -geben, I. tr. 1. 
Jm etw. w hölja ngt öfver ngn,svepa in ngni 
ngt, gifva ngn ngt att sätta på sig. Jm eins 
a ge ngn ett rapp. 2.(-- -*)öfverlemna. II. 


(= -2-*) rl. 1. kapitulera. 2. kräkas. -gebot, 


n. högre (an)bud. -gäbung, f. öfverlemnande. 
«gehen, I. itr. s. 1. rinna, koka, flöda öfver. 
Die Augen gehen mir über: mina ögon tä- 
ras. 2. gå öfver, in Fäulnis: till förruttnelse. 
3. Jm m öfverträffa ngn. 4. Vor jm w gå 
förbi ngn. & gå öfver, ha sin öfvergång, 
taga slut. II. -- :-*) tr. 1. atv. 8. förbigå, 
förbise. 2. gå öfver för att inspektera, t. ex. das 
Feld. 8. genomgå, -ögna, granska. 4. förbätt- 
rande gå Öfver, lägga sista handen vid. III. 
(-2-") rl. gå för mycket, öfveranstränga 
sig med gående. -géhung, f. -gelehrt, a. alltför 


ev = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. ? bar omljud. F familjärt, P lägre apråk. X mindre Svandar. 


übergenug — 454 


lärd. -genug, adv. Ööfvernog, mer än nog. 
-gewalt, /. öfvervälde, öfvertag. -gewicht, n. 
1. öfvervigt; via. öfverlägsenhet, öfverväl- 
de. 2. öfverbalans. Das m bekommen: taga 
öfverbalans. -gielsen, tr, 1. a) hälla så att det 
rinner Öfver, b) hälla, slå, etw. über eine Sa- 
che: ngt öfver en sak. 2. (-- -*) öfvergjuta. 
Von Schwei/s übergossen: genomsvettig. 
Opers. es übergo/s ihn purpurrot: han blef 
purpurröd, rodnade. -gielsung, f. -gipsen,” 
tr. öfverdraga med gips. -gipsung, f. -git- 
tern," ir. sätta galler öfver, framför, om- 
kring. -gitterung, f. -glänzon,* tr. 1. med 
glans öfvergjuta; glänsa, stråla, skimra på. 
2. öfverglänsa, öfversträla. -gläsen,* tr. gla- 
sera. -giäsung, /. -glaube, m. öfvertro, vid- 
skepelse. -gläubig, a. lättrogen. -gleilsen,” 
tr. 1. öfverglänsa. 2. öfverfernissa; glasera. 
-glötschern,“ tr. bilda ett islager öfver, på. 
-glücklich, a. öfverlycklig. -glühen,* tr. 1. 
glöda starkare än, öfverglänsa. 2. glöda, 
stråla, skimra, brinna på; färga. -gölden," 
tr. förgylla. -gråsen,” I. tr. betäcka med 
“ gräs(växt); vina. läka. U. rf. blifva öfver- 
växt med gräs, gro igen. -greifen, itr. hk. 
gripa öfver, in i ngt; göra sig skyldig till 
öfvergrepp. -griff, m. öfvergrepp. -gröfs, a. 
ofantligt stor, jättestor. -grünen,* ir. be- 
täcka med grönska. -guls, m. öfvergjutning. 
-gut, a. särdeles god. -haben, ir. 1. hafva 
utanpå. 2. hafva kvar. 3. F vara mätt på, 
led åt ngt. -halb se oberhalb. -halten, tr. 
hålla öfver. -hand (atv. -- 2), adv. öfverhand. 
-händnehmen, ». öfverhandtagande. -hang, 
om. 1. öfverhängande, öfver ngt framskjutan- 
de del, utsprång. 2. stark längtan. 3. för- 
hänge. -hangen, itr. A. hänga öfver, fram- 
för, skjuta fram, springa fram öfver. -hän- 
gen, I. = überhangen. II. tr. 1. Etw. über 
eine Sache m hänga ngt öfver, framför en 
sak, 2. (--2-*) Eine Sache mit etw. m hänga 
ngt öfver, framför en sak. -härschen,* ir. 
öfverdraga, betäcka med en skorpa. -hart, 
a. mycket hård, för hård. -härten,* tr. göra 
alltför hård, -håsten," = äbereilen I, 2, 3, II. 
-häuchen,* tr. andas på, öfverdraga med imma. 
-häufen,* tr. öfverhopa. -häufung, /. -häupt, 
adv. öfverhufvud. -heben, I. tr. 1. lyfta öf- 
ver. 2. (--2-*) Jn (sich) einer (gen) Sache m 
bespara ngn (sig) ngt, fritaga, befria ngn 
(sig) från ngt. II. (--<-") rfl. 1. se I, 2.2. 
förlyfta sig. 3. hafva för hög tanke om sig 
själf, förhäfva sig, vara högfärdig, einer 
(gen.) Sache: öfver ngt. -hebung, f. 1. öfver- 
lyftande. 2. (--:-) för hög tanke om sig 
själf, högmod, högfärd, öfvermod. -heifs, a. 
öfverhettad, för het. -héizen," tr. öfverhet- 
ta, för starkt upphetta. -heizung, /. -helfen, 
itr. h. Jm hjälpa ngn öfver, hjälpa ngn 
att taga sig fram. -hemdchen, 2. nattkappa. 
-hör, adv. 1. öfver, ofvanpå, på ytan, lätt, 


— | tiberlaufen 
ytligt. 2. dessutom. -hérren,” tr. öfverväl- 
diga. -hin = überher. -hitzen," tr. öfverhet- 
ta. -höbeln,* tr. hyfla öfver. -höch, a. ofant- 
ligt hög, skyhög. -holen, tr. 1. hämta öfver. 
2. (--£-") gå om, förbi; öfverträffa, öfver- 
lista. -hören,* ir. 1. icke höra. Ich äberhörte 
es: jag hörde det ej, det undgick mig. 2. 
förhöra, jn: ngn, jm seine Aufgabe: ngn 
hans lexa. -hose, f£. (ytter)byxor. -håien," 
tr. F hastigt, ytligt gå öfver ngt. -hüllen, 
tr. Etw. über eine Sache ä'berhällen ev. eine 
Sache mit etw. überkü'llen*: hölja, lägga 
ngt öfver en sak. -hüpfen, I. str. s. o. II. 
(== <>") tr. hoppa öfver, öfverhoppa. -irdisch,,. 
a. öfverjordisk. -jagen, I. tr. 1. jaga, köra. 
öfver, åt andra sidan. 2. (--:-*,a) jägta;. 
tröttköra, spränga hästar, b) gom jägtande uUPp- 
hinna, gå, köra, rida om, c) öfverrum pla. 
U. itr. s. jaga, spränga, rusa öfver, åt an- 
dra sidan. -jähren,* itr. s. blifva öfverårig. 
-Jährig, a. öfverårig. -kälken,* tr. beströ, 
bestryka med kalk. -kåufen," rf. förköpa 
sig. -kippen, I. itr. s. taga öfverbalans, vip- 
pa, slå om. II. tr. hvälfva om, hvälfva. -kit- 
ten," tr. öfverstryka med kitt. -kleben, tr. 
klistra öfver, på, t. ex. Papier über etw. (ack.) 
überkleben eı. etw. mit Papier überkleben*: 
klistra papper öfver, på ngt. -kleid, n. öf- 
verklädning, öfverkläder. -kléiden," tr. öf- 
verkläda, bekläda. -kleistern = überkleben. 
-kiettern, -klimmen, I. itr. a. o. II. (---*) tr. 
klättra öfver. -klug, a. öfverklok; snusför- 
nuftig. -klügheit, /. öfverklokhet; snusför- 
nuftighet. -knöpfen, tr. knäppa öfver. -knör- 
peln," itr. 8. o. rl. öfverdragas med brosk- 
bildning. -kochen, itr. s. koka öfver. -köm- 
men,” I. itr. s. Jm m komma ngn tillhanda. 
II. tr. 1. Så, erhålla, mottaga; komma öfver, 
få i sitt våld. 2. = befallen. -kraft, f. öfver- 
svallande kraft, öfvermätt af kraft. -kräftig,. 
a. svällande af kraft, ofantligt, för mycket 
kraftig. -kritzein,* tr. öfverklottra, fullklott- 
ra. -krüsten,* tr. o. rl. öfverdraga(s) med 
en skorpa. -kügeln,* itr. s. o. rf. slå volt. 
-kunft, 0, f. öfverkomst. -künsteln,* tr. för- 
konstla, tillkonstla. -laden, tr. 1. öfverflytta 
gods frän en vagn m. m. till en annan; omlasta. 2. 
(-+2-*) öfverlasta, för tungt lasta; öfverho- 
pa. -ladung (o.--:-*), f. -lang, a. för lång. 
-langen, tr. räcka, langa öfver. -lassen, I. tr. 
1. lemna kvar. 2. släppa öfver. 93. (--:-*) 
öfverläta, öfverlemna, afträda. II. (--:-*) 
Sich einer (dat) Sache av öfverlemna, hän- 
gifva sig ät en sak. -lässer, -, m. öfverlem- 
nare, afträdare. -lässung, f. öfverlemnande. 
last, f. 1. öfvervigt. 2. alltför stor, tung 
börda, last, öfverlast. -låsten" = überladen 2. 
-jastig, a. für tungt lastad. -lästig, a. ytterst 
besvärlig. -läuben,* tr. bekläda med löf. 
-lauf, m. 1. starkt tillopp. 2. öfvergäng öfver 
ngt. 9. öfverskott. -laufen, I. itr. s. 1. rinna 


tlr. iIntransitivt, TÅ. refiexivt, St. starkt, SV. svagt, Ör. transitirt verb. Å. har Aabden, 8. har sein till hjälpverb 


Überläufer — 





öfver. Die Augen laufen ikm über: hans 
ögon tåras, die Geduld läuft ihm über: hans 
tålamod. tar slut. 2. löpa öfver, gå öfver, 
desertera. 3. (---*") anlöpa. II. tr. 1. an. 
--2-*) springa omkull, 2. (-- :-*) a) öfver- 
fara, utbreda sig öfver, öfversvämma, öf- 
vertäcka, b) ein Schauer überlief ikn: en 
rysning genomfor honom, c) etw. [mit den 
Augen] m hastigt öfverblicka, genomögna 
ngt, d) ja mit dem Degen m hastigt, oför- 
beredt anfalla ngn med värjan, e) öfverlö- 
pa, besvära med täta besök, f) springa om, 
förbi, g) springa öfver, förbi; förfela. III. 
(--2-*) rfl. springa sig trött, förderfvad. 


-läufer, m. öfverlöpare. -laut, a. alltför hög- | 


ljudd. -lében," tr. öfverlefva. -légen, I. a. 
öfverlägsen. II. tr. 1. (£---) lägga öfver, på, 
på andra sidan. Jn m lägga upp ngn öfver 
knät till stryk. 2. (--2-") a) öfvertäcka, -hölja, 
betäcka, b) för tungt belasta, c) öfverlägga, 
-väga. Bei sich taga i öfvervägande, tän- 
ka på, ich werde es mir m jag skall tänka 
på saken, alles wohl äberlegt: när man rätt 
tänker på saken. -légenheit, f. öfverlägsen- 
het. -lögsäm, a. eftertänksam, försigtig. 
-lögsamkeit, /. eftertänksamhet, försigtig- 
het. -Iögt, a. öfverlagd, välbetänkt. -Iögtheit, 
Sf. öfverläggning, eftertanke, uppsåt, berädt 
mod. -legung, f. 1. öfverläggande m. m. se 
überlegen II, 1. 2. (--2-) a) öfverläggning, 
rädplägning, b) = Überlegtheit. -lel, ovajı. a. 
öfrig. -leiten, str. h. leda öfver, föra öfver, 
bilda’ en öfvergäng. -leltung, f. -lernen (arv. 
--2-*), tr. genomläsa, gå igenom. -lösen,* 
I. tr. 1. (tv. 2---) genomläsa. 2. via läsning för- 
bise. II. rl. öfveranstränga sig med, skada 
sig gnm läsning. -léuchten,” tr. 1. öfver- 
glänsa. 2. helt och hållet belyBa. -lichten,* 
tr. göra för ljus. -liefern,* tr. 1. öfverlemna, 
aflemna, leverera. 2. efterlemna, lemna i 
arf. -lieferung, f£. 1. öfverlemnande. 2. tra- 
dition. -liegen, itr. h. ligga öfver, ofvanpå. 
«liston," tr. öfverlista. -listung, /. -lödern = 
überflammen. -M, smnodragn. af über dem. -ma- 
chen, ir. 1. göra, sätta ng: Öfver, ofvanpä 
ngt. 2. (--2-*) öfversända, tillsända. -macht, 
F. öfvermakt. -mächtig, a. öfvermäktig. -ma- 
len, tr. 1. måla ng: öfver, ofvanpä, på ngt. 
2. (--2-*) öfvermäla. -mälung, /. -männen,* 
tr. öfvermanna, -väldiga. -mäls, n. 1. öfver- 
mål. 2. öfvermätt. -mälsig, a. omättlig, öf- 
verdrifven, ytterlig, ofantlig, oskälig; aar. 
öfvermättan. -mäfsigkeit, f. omättlighet, öf- 
verdrift. -mäuern,* tr. mura öfver, för, igen. 
-möistern,* tr. 1. öfverväldiga, besegra, rå 
på. 2. mästra. -mensch, m. öfvermänsklig 
person, ovanlig människa. -menschlich, a. 
öfvermänsklig. -messen, I. tr. 1. gifva på 
köpet. 2. (vaul.-- :-*) göra ett öfverslag öf- 
ver. 3. (---*) öfverskåda. II. (--:-") rå. 
mäta galet. -mågen," tr. öfvervinna, beseg- 


Av = föregåcnde uppslagsord. 


455 


— | überreifen 
ra. -möosen,* itr. s. o. rl. blifva mossbelu- 
pen. -morgen, adv. i öfvermorgon. -morgend, 
a. inträffande i öfvermorgon. Der we Tag: 
i öfvermorgon. -müde, a. öfvertrött, -an- 
strängd. -müden,* I. tr. öfveranstränga. U. 
itr. 8. o. rl. öfveranstränga sig, blifva öf- 
veransträngd. -möüdung, /. -mut[h], m. 1. öf- 
vermod. 2. öfvermodig person. -mütih]ig, a. 
öfvermodig. -nächten,” I. itr. h. stanna öf- 
ver natt. II. tr. 1. härbärgera öfver natten. 
2. insvepa i nattens mörker. -nächter, -, m. 
nattgäst. -nächtig, a. 1. som räckt hela nat- 
ten. 2. utvakad. 3. nattgammal. -nächtigkelt, 
f. utvakadt tillstånd, utseende. -nähen, tr. 
1. Ein Stück über etw. übernähen a. etw. 
mit einem Stücke übernä’hen’: sy ett stycke 
öfver, på ngt. 2. (--°-) sticka tätt. -nahme, 
0, f. öfvertagande, emottagande; tillträde. 
-nahmeschein, m. mottagningsbevis, kvitto. 
-närben,” = benarben. -natürlich, a. öfverna- 
turlig. -nehmen, I. tr. 1. sträcka armen, 
handen öfver ngt. 2. taga på sig, öfver sig. 
8. (--2-*) a) öfvertaga, mottaga, tillträda, 
b) åtaga sig, underkasta sig, c) öfverväl- 
diga, gripa, d) fordra för mycket af, öfver- 
anstränga. II. (--<-") rfl. ätaga sig för myc- 
ket, öfveranstränga sig. -néhmer, -, m. en 
som öfvertager, åtager sig ngt; mottagare; 
entreprenör. -nelgen, rf. luta sig öfver. 
-ordnen, tr. öfverordna. -ordnung, /. -packen, 
tr. 1. packa ngt öfver ngt. 2. packa om ur ett 
i ett annat. 3. (ranı.-- -*) öÖfverlasta. 4. (--<-") 
Eine Sache mit etw. w packa ngt öfver, på 
en sak. -pföffern,* tr. förpeppra. -pflanzen, 
tr. 1. (K--:-*) omplantera. 2. (--:-*) Den 
Hügel mit Bäumen m plantera träd på hela 
kullen. -pflästern,* tr. lägga plåster på. -pi- 
chen,* tr. tjära, bestryka med tjära. -pinseln, 
tr. Farbe über etw. (ack.) überpinseln e. etw. 
mit Farbe überpinseln’: med pensel el. borste 
stryka färg på ngt. -plätten,* tr. stryka öf- 
ver med strykjärn. -purpurn," tr. purpra. -pür- 
zeln," itr. s. o. rf. slå kullerbytta, kullby- 
tera. -quellen = überflie/sen. -quör, adv. tvärs 
öfver. -rägen,* ir. resa, höja sig öfver; öf- 
verträffa. -ränken,* ir. med rankor betäcka, 
växa öfver. -räschen,* tr. öfverraska. -rä- 
schung, ‚f. öfverraskning. -räsen,* itr. s. o. 
rf. blifva gräsbevuxen, gro igen.-räuschen,* 
tr. 1. med sitt brus Öfverrösta. 2. brusa 
fram öfver. -rechnen,* tr. 1. räkna öfver, 
göra ett öfverslag öfver. 2. (arv. 5 ---) räkna 
igenom. -réchnung, f. öfverslag, beräkning. 
-réden,” tr. öfvertala; öfvertyga. -rödung, f. 
öfvertalning. -reich, a. ofantligt rik. -rei- 
chen, I. tr. 1. räcka, langa öfver. 2. (- -:-*) 
öfverlemna. II. itr. h. räcka, nå öfver. -relch- 
lich, a. ofantligt riklig, ymnig. -réichung, f. 
öfverlemnande. -relf, a. öfvermogen. -reife, 
f. öfvermognad. -röifen,* I. tr. 1. göra öf- 
vermogen. 2. öfverdraga med rimfrost. 8. 





* äkta sms. Ö saknar plur. rt har omljud. F familjärt, P lägre språk. X minAre rin. 


überreiten — 456 — tibersichtig 











sätta ringar, (tunn)band på, banda. II. it». s. 
blifva öfvermogen. -reiten,* I. tr. 1. (arr.2- - -) 
rida öfver, omkull. 2. rida om. 3. trött- 
rida. O. r.f. rida sig trött. -reiz, m. öfver- 
retning. -reizen,* tr. öfverreta. -rélzthelt, f. 
öfverretadt tillstånd, öfverdrifven retlighet. 
-réizung, f. öfverretning. -rännen,* = über- 
laufen Il, 1, 2, e, f, g, III. -rest, m. öfver- 
lefva, kvarlefva, rest. -rheinisch, a. från, 
på andra sidan Ren. -rieseln,” tr. spola öf- 
ver, vattna. -rinden,” tr. öfverdraga med en 
skorpa, med bark. -rock, m. 1. rock, lifrock. 
2. öfverrock. 8. öfverkjol. -rumpeln," tr. öf- 
verrumpla. -rump[e]lung, f. -$, smndragn. af 
über das. -såen," tr. besä, beströ; öfversål- 
la. -salzen (o.--<-"), tr. 1. salta litet på. 2. 
försalta. -satt, a. öfvermätt. -såttigen,” I. 
tr. öfvermätta. II. rl. blifva öfvermätt. 
-såttigung, /. -sehållen,” tr. öfverrösta. -schät- 
ten,” tr. öfverskugga. -schätzen,” tr. öfver- 
skatta. -schätzung, /. -schau, f. öfverblick. 
-schäuen,’ tr. 1. = überblicken. 2. beherska, 
dominera. -schäumen, I. :tr. s. skummande 
rinna öfver. II. (---‘°) tr. skummande ut- 
breda sig öfver. -schicken = übersenden. 
-schieisen, I. itr. s. 1. göra en kullerbytta, 
falla framstupa, stupa baklänges. 2. rinna 
öfver. 3. skjuta öfver, bilda ett öfverskott. 
U. tr. 1. skjuta öfver. 2. (--*-*) a) med skott 
bestryka, b) förfela, skjuta bom på gnm att 
skjuta för högt, C) förfela, hoppa öfver. Das 
Ziel av skjuta öfver målet, d) göra ett öf- 
verslag öfver. III. (--<-") rf. göra en kul- 
lerbytta, slå volt. -schiffen, I. it». s. segla, 
fara öfver. II. tr. 1. türv.--:-*) öfverfrakta. 
2. (--:-*) segla, fara öfver. -schimmeln,” I. 
tr. öfverdraga med mögel. II. itr. s. mögla. 
-schimmern, I. = äberglänzen. II. itr. h. Ins 
Rote m skifta i rödt. -schlåfen," I. tr. 1. 
sofva på, t. ex. die Sache a sofva på saken. 
2. försofva. II. rf. försofva sig. -schlag, m. 
1. en vågs Utslag; öfverbalans; kullerbytta. 
2. öfverslag, ungefärlig beräkning. 8. om- 
slag på ngn kroppsdel. 4. öfvervikt kant, klaff. 
-schlagen, I. itr. s. 1. slå öfver; hoppa öf- 
ver. 2. taga öfverbalans, slå öfver. 8.(--<-") 
a) = beschlagen II, b) slå sig (om köld, vin m. 
m.), svalna (om det som är för varmt). II. tr. 1. 
slå omkring, kasta öfver, kasta på, lägga, 
breda öfver. 2. hopveckla, lägga på hvart- 
annat, i kors. 3. (--<-") a) slå förbi, ej rå- 
ka, hoppa öfver, förbise, b) eine Sache mit 
etw. vika ngt öfver, sätta en klaff öfver 
en sak, c) göra ett öfverslag öfver. III. 


(--2-") rl. slå omkull, hvälfva, vältra sig, | 


stupa kullerbytta, hjula. -schlagskragen, m. 
nedvikt krage. -schiéichen," = beschleichen. 
-schléiern," tr. breda en slöja öfver, beslöja, 
maskera. -schlücken,* rf. sätta i halsen. 
-schmieren, tr. Etw. über eine Sache i'ber- 
schmieren a. eine Sache mit etw. überschmie- 


ren’: etryka ngt öfver, på en sak, bestryka 
en sak med ngt. -schnappen (X ---”), itr. s. 
o. h. slå öfver, slå tillbaka. F via. über[ge]- 
schnappt: tokig, vriden. -schneien,* tr. öf- 
versnöa, snöa igen om. -schråubt, a. öfver- 
spänd. -schräubtheit, /. öfverspändt väsen, 
sätt. -schreiben, I. tr. 1. skrifva öfver. 2. 
(afv.-- =") skrifva af, öfverflytta, transpor- 
tera. 8. ı--2-*) a) fullskrifva, b) förse med 
öfverskrift, c) skriftligen meddela, efter- 
lemna, d) i skriftställeri öfverträffe. II. 
(--2-*) rf. öfverlefva sig säsom författare, 
blifva utskrifven. -schrelbung (o.--2-), f. 
«schreien, I. tr. I. (--<-") skrika, ropa högre 
än, öfverrösta. 2. ropa hit-, ditöfver. II. 
(--2-*) rfl. för mycket forcera rösten. -schrei- 
ten, I. itr. s. gå öfver. II. (--:-*) tr. öfver- 
skrida. -schréitung, f. -schrift, f. öfverskrift. 
-schritt, m. öfverskridande, -gång. -schrö- 
ben(heit) = Überschraubt(heit). -schuh, m. 
öfversko, ytterkäng, galosch. -schufs, m. 
öfverskott. -schüssig, a. öfverskjutande, öf- 
vertalig. -schütten, tr. 1. ösa, hälla ngt öfver 
ngt. 8. (--:-*) öfvertäcka, -skotta, -Ösa, -ho- 
pa. -schüttung (io.-- *-*), /. -schwall, m. öfver- 
svallande, -flöd. -schwänglich, a. öfversvin- 
nelig, öfverflödande, omätlig. -schwänglich- 
keit, /.öfversvinnelighet, öfverflöd. -schwap- 
pen, itr. s. skvalpa öfver. -schwärmen,* tr. 
omhvärfva. -schwömmen,* tr. öfversvämma. 
-schwömmung, /. öfversvämning. -schwör, a. 
alltför tung. -schwimmen, I. ir. s. o. IL 
(--2-*) tr. simma öfver. -schwung, m. öfver- 
vigt, -mätt. -seeisch, a. transatlantisk, på, 
från andra sidan hafvet. -segeln, I. itr. s. 
segla öfver. U. (--:-*) tr. 1. öfversegla. 2. 
segla om. 3. segla förbi. 4. öfverfara, t. ex. 
das Meer, -sehbär, a. öfverskädlig. -sehen, 
I. itr. A. se, titta öfver. U. (---*) tr. 1. för- 
bise; hafva öfverseende med. 2. öfverblic- 
ka, Öfverskäda. Bild. jn m vara ngn Öfver- 
lägsen, se ngn öfver axeln. 38. (ürr.2---) se 
igenom, genomögna; taga en öÖfverblick 
öfver, mönstra. -sein, itr. s. 1. vara öfrig, 
öfver, kvar, återstå. 2. vara öfver, förbi, 
öfverständen. 3. hafva gått öfver, kapitu- 
lerat. 4. F es ist mir über: jag är trött på, 
led åt det. 5. Jm vara ngn öfverlägsen. 
-seit, adv. afsides. -selig, a. öfverlycklig, 
öfversäll, i sjunde himlen. -senden, tr. 1. 
skicka öfver. 2. (---*) öfversända. -sönder, 
-, m. öfver-, afsändare. -söndung, ‚f. öfver- 
sändande. -sötzbär, a. möjlig att öfversätta. 
-setzen, I. it». s. sätta, spränga, hoppa, fara, 
ro, rida, gå öfver. U. tr. 1. sätta, ro, frak- 
ta öfver. 2. (--2-*) a) etw. w sätta (m. m. se 
I) öfver ngt, b) öfversätta, c) för starkt, 
för tätt besätta, öfverfylla. -sötzer, -, m. 
öfversättare. -sötzerin, -nen, f. öfversätta- 
rinna. -sötzung, /. öfversättning. -sicht, f. 
öfversigt, öfverblick. -sichtig, a. längsynt. 


ir. intranaltivt, "fl. reficxivt, St. starkt, 80. svagt, Cr. transitivt verb. Å. har Aabden, 8. har sein till hjälpverb. 


Übersiohtigkeit — 








-sichtigkeit, f. mea. långsynthet. -sichtlich, a. 
öfverskädlig. -sichtlichkeit, /. öfverskädlig- 
het. -siodeln (o. --2-*), I. itr. s. flytta öfver. 
I. tr. öfverfiytta, förflytta. -sied[e]lung 
o.--2-). f. -sleden, itr. s. sjuda, koka öfver. 
-siegen,“ tr.öfvervinna. -silbern,* tr. försilfra. 
-silberung, /. -sinnen,* tr. öfvertänka. öfver- 
väga. -sinnlich, a. öfversinnlig. -sinnlichkeit, 
F. öfversinnlighet. -sömmern,* I. itr. A. till- 
bringa sommaren. II. tr. underhålla under 
sommaren, hafva boskap på sommarbete. 
-sömmerung, /. -sönnen," tr. besträla, skina 
på. -spannen, tr. 1. spänna ngt öfver ngt. 2. 
(--2-*) a) eine Sache mit etw. w spänna ngt 
öfver en sak, b) fatta mellan tummen och 
lillfingret, c) spänna för härdt. -spännt, 
a. öfverspänd. -spänntheit, -spannung, f. 
öfverspändt sätt, väsen. -sparen (o. ---*), 
ir. gom sparsamhet få öfver, spara ihop. 
-spinnen,” tr. öfverspinna. -springen, I. itr. 
s. hoppa, epringa, slå öfver. Zu etw. slå 
sig på, gå öfver till ngt. II. (--<-") tr. hoppa 
öfver. III. (--:-*), rf. hoppa sig förderfvad, 
vricka sig. -spritzen, I.itr.s. spruta öfver. II. 
(--2-*) tr. öfverspruta. -sprudeln, I. itr. s. o. 
h. brusa, sjuda öfver. Bild. von Wilz m 
gnistra af kvickhet. II. (--*-*) tr. öfver- 
spruta. -sprung, m. hopp från ett till ett annat. 
-ständig, a. som stått för länge, dufven; 
öfverärig, öfvermogen. -stäuben,* = bestäu- 
ben. -stehen, I. itr. h. 1. stå öfver, skyla. 2. 
skjuta fram. 3. v lassen: låta stå ngn tia. 
II. (--:-*) tr. öfverstå, bestå, genomgå. 
Er hat es überstanden: han har slutat 
(dött). -steigbär, a. öfverstiglig, öfvervinne- 
lig. -steigen, I. itr. s. 1. stiga, klifva öfver. 
2. (stv. --:-*) stiga öfver bräddarne, rinna 
öfver, svämma öfver. II. (--:-*) tr. öfver- 
stiga, gå öfver; via. öfvervinna. III. (--<-") 
rf. etiga för högt, gå vilse via bargstigning; bild. 
gå för långt, taga för sig för mycket, taga 
sig vatten öfver hufvudet. -stéigern," tr. 
1. Den Preis w dyrka upp priset, sätta för 
högt pris på ngt. 2. Jn m öfverbjuda ngn. 
-stöiglich = übersteigbar. -stéuern," tr. lägga 
för stora skatter på. -sticken,* tr. (rikligt) 
brodera. -stimmen,’ tr. 1. stämma för högt. 
2. vid omröstning besegra. -stöpfen,” tr. 1. 
stoppa för mycket i, för härdt. 2. (arv. £---) 
stoppa, sätta en stopp på. -stråhlen,” = 
überglänzen. -streichen, tr. 1. stryka öfver. 
2. (--:-*, öfverstryka, bestryka. -streifen, 
tr. 1. stryka, draga öfver, på. 2. (--2-*) göra 
randig, randa. -streuen, tr. 1. strö ngt öfver 
ngt. 2. (--<-") beströ, öfversålla. -stricken,* = 
bestricken. -strömen, I. itr. s. strömma, flöda, 
svalla öfver. II. (--2-") tr. öfverströmma, 
öfversvämma, rinna, utbreda sig öfver. -strö- 
mung, /. -strumpf, m. öfverstrumpa. -studie- 
ren, I. tr. fort gå igenom, studera. II. rf. 
öfveranstränga sig med studier. -stülpen, 





Av = föregående uppslagsord. 


457 


* äkta sms. Ö saknar plur. T har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukWaw. 


— Überwachung 





tr. Etw. über eine Sache ü’berstülpen ev. eine 
Sache mit etw. überstü lpen" : hvälfva, sätta, 
ställa 'ngt öfver en sak. -stürmen, I. ür. s. 
storma öfver. I. (--<-") tr. stormande 
öfverrumpla. -stürzen, I. itr. s. 1. taga öfver- 
balans, slå omkull. Nach hinten w slå bak- 
länges. 2. störta, rusa öfver. II. tr. 1. = 
überstülpen. 2. (--:-") a) störta, falla öfver, 
b) brådska, brädstörta med. III. (--<-") rf. 
brådska, brädstörta. -stürzer, -, m. bräd- 
skande, brädstörtande person. -stürzung, 
f. brådska. -süls, a. för söt. -sülsen,* tr. 
göra för söt. -tÄfeln,” tr. panela. -tåuben,” 
tr. öfverrösta, döfva, bedöfva. -täubung, /. 
-täuen,“ ir. daggbestänka, fukta. -teuer, a. 
alltför dyr, ofantligt dyr. -töuern, tr. 1. göra 
öfvermåttan dyr, dyrka upp priset på. 2. 
Jn m begära, taga för mycket af ngn. -töu- 
[e]rung, /. -thätig, a. alltför (mångsidigt) 
verksam, som har för många järn i elden. 
-tölpein,“ tr. draga vid näsan, lura. -tönen,* 
tr. öfverrösta. -trågbär, a. som kan öfver- 
flyttas, öfverlåtas. -tragen, I. tr. 1. bära, 
hafva öfver, utanpå. 2. bära öfver (till andra 
sidan). 8. (vanl. --*-*) öfverföra, -flytta, -sätta; 
öfverläta, uppdraga, anförtro. II. rf. 1. 
öfverfiyttas, gå öfver. 2. (--:-*) a) taga 
skada af tunga bördor, b) om fruktträd: bära 
för mycket. -tråger, m. 1. en som bär fram 
ngt, denunciant. 2. arv. -tråger, öfversättare. 
-trågung, /. 1. öfverflyttande, öfverlåtelse. 
2. öfverflyttad bemärkelse. 8. öfversättning. 
-treffen,* tr. öfverträffa. -treiben, I. itr. s. 
drifvas, flyta öfver. II. ir. 1. drifva öfver. 
2. (--:-*) a) Öfveranstränga, tröttköra, b) 
öfverdrifva. UI. (- --", rl. 1.öfveranstränga 
sig. 2. om träd: drifva för mycket skott. 
-treiber, m. person som öfverdrifver. -trel- 
bung, f. öfverdrift. -treten, I. ir. s. 1. = 
übersteigen I, 2. 2. öfverträda, gå öfver. II. 
(--2-*) tr. 1. Sich (dar) den Fufs w vricka 
foten. 2. öfverträda, öfverskrida. III. (- -:-*) 
rl. vricka en fot. -tröter, -, m. öfverträdare. 
-trötung, /. öfverträdelse. -trieben, a. öfver- 
drifven. -trift, /. ställe som boskapen drif- 
ves öfver. -trinken,* rl. dricka för mycket. 
“tritt, m. öfvergäng. -trumpfen (o. -- <->"), tr. 
kort. sticka öfver med (högre) trumf; vila. 
öfverträffa. -tünchen‘, tr. öfverstryka, hvit- 
mena; bild. gifva en yttre polityr, fernissa, 
polera. -tünchung, f. -verdienst, m. extraför- 
tjänst. -völkern,* tr. öfverbefolka. -völke- 
rung, /. -voll, a. öfverfull. -vört[h]eilen,* tr. 
förfördela. -wächen,* I. tr. öfvervaka. II. 
rl. öfveranstränga sig med vakande, blifva 
utvakad. Überwacht: utvakad. -wachsen, I. 
ir. s. 1. växa öfver; bida. a) svälla, flöda 
öfver, b) taga öfverhand. 2. (--2-") växa 
igen, öfverdragas, betäckas. II. (--<-") tr. 
1. öfverväxa. 2. växa om, gå om i växten. 
III. (- -:-*) rf. växa för fort. -wächung, /. 











überwähren — 
öfvervakande. -wåhren,” = überdauern. -wäl- 
len," itr. s. (atv. 2---) välla, sjuda, koka öfver. 
-wållung, /. -walten, itr. h. hafva öfverväldet, 
ligga öfver, -wältigen,* tr. öfverväldiga, öf- 
vervinna. -wältiger, -, m. öfvervinnare, be- 
segrare. -wältigung, /. öfverväldigande. -wé- 
ben,” tr. öfverdraga,täcka, skyla, dölja. -wög, 
adv. m gehen: gå ut ett godt stycke. -Wehen,* 
tr. fläkta, blåsa på, öfver, fara fram öfver, 
igensopa, öfverskyla. -wéint, a. förgråten. 
-weise = überklug. -weisen,* tr. 1. Jm etw. 
a uppdraga ngt åt ngn, hänvisa ngt till 
ngn, tilldela ngn ngt. 2. öfverbevisa, jn 
einer (gen.) Sache: ngn om en sak. -weilsen, 
(0. --2-*) tr. hvitmena, hvitlimma, öfver- 
stryka med hvit färg. -weilsung (o. --°-), f. 
-weitlich, a. öfversinnlig. -wendlich, a. we 
Naht: kastsöm, w nähen : sy med Öfverkast. 
-werfen, I. tr. 1. kasta öfver, på, om. 2. 
(--2-*) a) eine Sache mit etw. w kasta ngt 
på, öfver en sak, öfverhölja en sak med ngt. 
Mit Kalk w kalkslä, rappa, b) jn kasta 
längre, högre än ngn, c) ja w kasta ngn så 
att han gör en kullerbytta. II. (--<-") rf. 
1. göra en kullerbytta. 2. Sich mit jm w 
blifva osams, oense med ngn. -wichtig, a. 1. 
öfvervigtig. 2. ofantligt vigtig. -wichtigkeit, 
f. 1. öfvervigt. 2. ofantlig vigt. -wickeln,* tr. 
omvira. -wiegen," I. tr. vara tyngre, vigti- 
gare, talrikare än. II. (atv. £---) itr. A. vara 
förherskande, öfvervägande. -winden, I. tr. 
1. linda, vira, rulla ogt OM ngt. 2. (--:-*.a) 
omlinda, omvira, b) öfvervinna. II. (--:-*) 
rjl. öfvervinna sig själf, beherska sig, för- 
må sig tin ngt. -winder, -, m. öfvervinnare, 
besegrare. -windlich, a. möjlig att öfver- 
vinna. -windung, f. öfvervinnande, beseg- 
rande, seger; själfbeherskning. Es hat mir 
viel m gekostet: det har kostat mig mycken 
strid. -wintern,* I. itr. h. öfvervintra. II. tr. 
underhälla under, hafva öfver vintern, vin- 
terfodra. -wint[e]rung, f. -wögen,* tr. svalla 
öfver, betäcka. -wölben, tr. 1. hvälfva vgt 
öfver ngt. 2. (---*) bygga ett hvalf öfver, 
hvälfva sig öfver. Fine Sache mit etw. wm 
hvälfva ngt öfver en sak. -wölken,* I. tr. 
öfverdraga, betäcka med moln. II.rl.blifva 
molnbetäckt, mulna. -wüchern,* I. (<- --\ itr. 
s. ymnigt utbreda sig, taga öfverhand. I. 
tr. 1. öfvertäcka, utbreda sig öfver, taga 
öfverhand öfver, förkväfva. 2. ockra på, 
gnm ocker utsuga. -wüchs, m. alltför stor 
frodighet, för frodig växtlighet. -wucht, f. 
öfverbalans. -wurf, m. 1. öfverkastande, på- 
tagande. 2. lätt plagg som bäres öfver an- 
dra, mantel, mantilj, pelerin, sjal. -zahl, f. 
1. öfverskjutande antal. 2. flertal. -zählen,* 
tr. 1. ss. betalning öfverlemna. 2. öfver- 
betala. -zählen,* I. ir. öfverräkua, räkna 
igenom. II. rf. missräkna sig, räkna vilse. 
-zählig, a. öfvertalig. -zéugen,” tr. 1. X be- 


458 


um 


visa; öfverbevisa. 2. öfvertyga, von etw. el. 
X einer (gen. Sache: om ngt. äfv. ich bin es 
überzeugt: jag är öfvertygad därom. -zéu- 
gung, /. 1. öfvertygande. 2. öfvertygelse. 
-zöugungskraft, f. bevisningskraft. -zéugungs- 
treue, f. trohet mot sin öfvertygelse. -zöu- 
gungsvoll, a. öfvertygande. -ziehärmel, m. 
öfverärm, lösärm. -ziehen, I. ir. 1. draga 
öfver, a) ät andra sidan, b) utanpä. 2. Jm 
einen Hieb a. eins [mit dem Stocke] w ge 
ngn ett rapp, låta ngn smaka käppen. 3. 
draga ngt på sned så att det lutar öfver ngt. 4. 
(--:-*) öfverdraga, sätta öfverdrag på, kläda, 
bekläda, bestryka. Ein Land mit Heeres- 
macht, mit Krieg w anfalla, bekriga ett 
land. II. (--<-") rf. öfverdragas. IH. itr. 
s. 1. täga öfver. 2. flytta öfver. -zieher, -, 
m. öfverrock, paletä. -zinken,* tr. förzinka, 
bekläda med zinkplätar. -zinkung, f. -zin- 
nen,” tr. förtenna. -zinnung, f. -züuckern,* tr. 
öfverdraga med socker, kandera, glasera; 
sockra på. -zuck[e]rung, /. -zug, m. 1. öfver- 
flyttning, flyttning. 2. Nenatligt infall. 8. 
öfverdrag. -zwérch, adv. tvärs öfver. 

üblich, a. bruklig, öflig, (sed)vanlig. -kelt, f. 
bruklighet, vanlighet. . 

übrig, a. 1. öfrig; öfver, kvar. Im wen: för 
öfrigt. 2. öfverflödig. Ein es thun: göra 
mer än nödvändigt är, mer än man ärtvun- 
gen till. -bleibend, a. som blir öfver eı. kvar, 
återstående. -en, sv. tr. = überheben I, 2. 
ons, adv. för öfrigt. 

Übung, f. öfning. In wm sein: a) vara öfvad, 
van, b) vara bruklig, vanlig, au/ser w sein: 
a) hafva kommit ur vanan, b) ej längre vara 
i bruk, hafva kommit ur bruk. -saufgabe, f£. 
öfning, tema, lexa. | 

u. dgl. m., förkorın. = und dergleichen mehr: 
med mera dylikt (m. m. dyl.). 

Ufer, -, n. strand. -bewohner, m. strandbo, 
kustbo. -los, a. utan strand, gränslös, ändlös. 

uff, itj. uff. 

uh, itj. &, kors, usch, hu. 

Uhlan se Ulan. 

Uhr, -en, f. aim. $t, ur, klocka. Was eı. wieviel 
ist die w ei. wieviel a ist es? hvad, hur 
mycket är klockan? F gegen Uhrer viere: ' 
inemot kl. 4. -gehängo, n. berlock. -halter, 
m. klockställ. -macher, m. urmakare. -mache- 
rel, /. urmakaryrke, 

Uhn, -s, -[s], m. uf. 

Uhz m. m. se UZ m. m. 

Ukäs, -[e], m. ukas. 

Ulan, -en, m. ulan. 

Ulk, -e, m. F galenskap, tokeri, spratt,fuffens, 
gyckel. -en, sv. itr. h. F göra galenskaper 
m. m. se föreg. 

Ulme, -n, f. alm. -n, a. af alm, alm-. 

Ultra, -[s], -s, m. längtgäende, ultraradikal, 
-konservativ m. m. 

um, I. prep. med ack. (jfr. 5), 1. omkring, kring. 





ir. intransitivt, rl. reflexivt, SL. starkt, 8V. svagt, Ör. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


umackern — 459 


_ Umfrage 





2. omkring, ungefär, vid. a zwölf [Uhr]: 
vid tolftiden, — Ostern: till påsk, vid påsk- 
tiden. 8. om, t.ex. sick w etw. kümmern 
bry sig om ngt, m etw. wissen: veta om ngt. 
4. lön, pris. för, t. ex. w alles in der Welt nicht, 
Auge m Auge. 5. m ... willen med gen. för... 
skull, t. ex. av Gottes willen; utv. blott Av med 
gen., t. ex. av deiner selbst: för din egen skull, 
el. ack., t.ex. jn Av seinen Freimut lieben: 
tycka om ngn för hans frimodighets skull. 
6. öfvernättes ej vid mättuppgifter, t. ex. Vv einen 
Zoll schmaler, zu schmal: ett tum smalare, 
för smal, m so viel ärmer: så mycket fat- 
tigare, m viel gebessert: mycket förbättrad, 
av desto besser: dess bättre, m so besser: 
så mycket bättre. 7. betecknar fürlast, t. ex. Av 
etw. kommen: blifva af med, förlora ngt, 
av etw. sein: vara af med, hafva förlorat 
ngt. 8. betecknar oafbruten följd, t. ex. ein Bote m, 
den anderen: det ena budet efter det andra, 
bud på bud, Jahr w Jahr: år efter år; 
einen Tay m den andern e. einen m den 
andern Tag: hvarannan dag; m den dritten 
Tag :hvartredje dag. 9. sarskitda tan. Wie steht’s 
a diese Sache? hur står det till, förhåller 
det sig med denna sak? es sieht übel a ihn 
aus: det tyckes stå illa till med honom, 
es ist eine schlimme Sache ws Lügen: det är 
mycket illa, fult att ljuga, es ist eine ernste 
Sache a das Sterben: att dö, döden är en 
allvarsam sak. II. konj. m zu via iof. : för att. 
III. adv. 1. v und m helt och hållet, från 


alla sidor. w und m kehren: vända upp och |: 


ned. 2. eilipt. I at. f. en vorbalsms., Omkull, ned, 
t. ex. av mit diesem Baume. 3. av sein se um- 
sein. -ackern, tr. plöja, plöja upp. -Ändern, 
tr. omändra, ändra, förändra. -änd[e]rung, 
f. ‚arbeiten, ir. omarbeta. -ärmen,* ir. om- 
famna. -ärmung, /. -ärten, itr. s. o. rl. om- 
gestaltas. -ät[h]men,* tr. omfläkta. -backen, 
tr. baka om. -bau, m. 1. ombyggnad. 2. om- 
bygdt hus. 3. kringbyggnad. 4. omkring ngt 
bygdt hus. -bauen, tr. 1. bygga om, ändra. 2. 
kringbygga. -behalten, tr. behålla på (sig). 
-bekommen, tr. få kring sig, på sig. -böllen,* 
tr. skälla omkring, på. -bessern, 8. refor- 
mera, förbättra. -betten, tr. Jn a flytta ngn 
till en annan säng. -bettung, /. -beugen, 
-biegen, tr. böja, kröka. -blegung, /. -bilden, 
tr. ombilda, omgestalta. -binden, tr. 1. binda 
om, a) binda omkring. Sich eine Schürzen 
taga på sig ett förkläde, b) binda om (for 
andra gången), t. ex. ein Buck. 8. (- £-") ombinda. 
-blasen, tr. 1. blåsa omkull. 2. (- *-*) kring- 
blåsa. -blättern, I. itr. hå. vända bladet, bla- 
den. II. tr. genombläddra. -blick, m. 1. 
blick omkring sig. 2. blick tillbaka. Ohne 
a utan att se sig om. -blicken, itr. h. o. rf. 
1. se sig omkring. 2. se sig om, vända sig 
om. -blitzen,* ir. med blixtar omgifva. 
-blöhen,* tr. blomstra omkring. -bräusen,* 


tr. brusa omkring. -brechen, I. ir. 1. bryta 
omkull, ned. 2. odla, plöja. 3. vika. II. itr. 
s. störta, falla, störta samman. -bringen, tr. 
taga lifvet af, -brüllen‘, Zr. tjuta omkring. 
-bühlen,” = unwerben. -büschen, -båschen," 
ir. omgifva med buskar, med buskage. 
-dämmon, tr. 1. omlägga, t. ex. eine Stra/se. 
2. (-:-) med en dam, med dammar omgifva. 
-dämmern,* tr. 1. gry, ljusna, 2. skymma 
omkring ngt. -dämpfen,“ tr. ånga omkring. 
-decken, tr. 1. sätta, hölja ngt omkring ngt. 
2. duka om. 3. täcka om, t. ex. das Dach. 4. 
(- *-*) öfverhölja, betäcka. -deuten, tr. tyda, 
tolka på annat sätt. -deutschen, tr. öfver- 
sätta till tyska. -deutschung, /. -dichten, tr. 
omarbeta, förändra en dikt. -dönnern,* tr. 
dundra omkring. -dörnen," tr. omgifva med 
törne, lägga törne omkring. -drången," tr. 
tränga från alla sidor. -drehen, tr. vrida 
omkring, vrida om, vända om. Den Kopf 
av vända på hufvudet, jm den Hals « vrida 
halsen af nga. -dreher, -, m. en som vrider 
omkring, vänder om ngt. -drehung, /. om- 
vridning. -dröhen,* tr. rundt omkring hota. 
-druck, m. omtryckning. -drucken, tr. om- 
trycka. -düften,” tr. med doft omgifva. -dün- 
kein, -düstern, "tr. förmörka, insvepaimörker. 
-düst[e rung, ‚f. -éilen," tr. skynda rundt om- 


. kring. -fächeln, -fächen,* tr. omfläkta. -fä- 


hen,” poet. = umfangen. -tahren, I. itr. s. 1. 
fara, äka omkring. 2. fara hit och dit. II. 
tr.1. köra öfver, omkull. 2.(- 2-*) fara, färdas 
omkring. Ein Vorgebirge a dubblera ett 
kap. -fahrt, /. kringresa, turné. -fåhrung, 
f. färd omkring ngt. -fall, m. fall. -fallen, itr. 
8. falla omkull; stjälpa, stupa. -fällen, tr. 
fälla, hugga ned. -falten, tr. 1. (-:-*) veck- 
rikt, i veck omgifva. 2. lägga ngt i veck om- 
kring ngt. 8. vecka om. -fang, m. omfång, 
omkrets. -fängen,” tr. omgifva, omsluta, om- 
famna, omfatta, gripa. -fänglich, -fangreich, 
a. omfångsrik. -färben, tr. 1. omfärga. 2. 
(:-*) med färger omgifva. -fassen, tr. 1.. 
(- 2-*) omfatta, innesluta; inhägna. 2. gifva 
en ny infattning. -fässung, f£. 1. omfattning. 
2. inhägnad. -fössein,* tr. fjättra. -flåmmen," 
tr. flamma, låga omkring. -flåttern," tr. 
fladdra omkring. -flechten, tr. 1. omfläta, 
fläta på annat sätt. 2. Etw. uni eine Sache 
umflechten el. eine Sachemitetw.umflechten* : 
fläta ngt omkring en sak. -fllegen, I. itr. s. 
flyga omkring. II. (-<-") tr. 1. flyga, kretsa 
omkring ngt. 2. flyga omkring, förbi rcgt. 
-flielsen,” tr. flyta omkring, kringflyta, 
skölja, omgifva; om ljussken: Omstråla. -flim- 
mern, -flirren," tr. blänka, glänsa omkring. 
-flåren,” tr. beslöja, insvepa. -flörung, f. 1. 
beslöjande. 2. slöja. -Hlüt[h]en,* tr. kring- 
svalla, kringflyta. -formen, tr. omgestalta, 
ombilda. -formung, f. -frage, f. fräga stäld 
till hvar och en särskildt, förfrågan. = 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre BEDOMS- 


N 


- 


umfragen — 460 


halten = ro. -fragen, ir. h. fråga hvar och 
en särskildt, fürfräga sig hos den ene efter den 
andre. -fried[ig]en,* = einfriedigen. -führen, 
tr. 1. föra omkring. 2. föra en omväg. -füllen, 
tr. fylla, hälla ur ett i ett annat kärl. -füllung, 
f. -tünkeln,* tr. glänsa, gnistra, tindra om- 
kring. -gang, m. 1. kringvandring, rond, 
procession. Einen m halten: gå, tåga om- 
kring, i procession, göra en rond. 2. hvarf 
som ngt vrider sig. 3. gång omkring ngt, galleri. 
4. Von etw. m nehmen: kringgå, undvika 
ngt. 5. umgänge. Mit jm m halten a. pfle- 
gen: umgås med ngn. -gänglich, a. 1. um- 
gängsam, sällskaplig. 2. som man kan um- 
gäs med, treflig. -gänglichkeit, f. umgäng- 
samhet, sällskaplighet. -gangsspräche, /. 
talspråk. -gärnen,* tr. sätta nät omkring; 
snärja. -gärnung, /. -gaukeln, tr. 1. (-<-*) 
gycklande, lekande omsväfva, med gyckel- 
bilder omgifva. 2. gycklande, pä gyckel 
omgestalta. -geben, tr. 1. taga ngt och svepa 
OM ngn, t. ex. gieb mir meinen Mantel um: 
tag och svep om mig min kappa.. 2. (-:-*) 
omgifva, innesluta. -göbung, f. omgifning. 
-gegend, /. omnäjd. -gehen, I. itr. s. 1. gå 
omkring, a) vrida sig, b) gå omkring ngt, 
c) gå hit och dit, d) der Reihe nach w gå i 
tur, e) gå omkring i sömnen, vara sömn- 
gångare, f) gå omkring ss. spöke, spöka, 
üfv. opers. Åh. es geht hier um: det spökar här, 
g) cirkulera, vara i omlopp. 2. nd a. mit 
avder Post antworten: svara med omgående. 
"3. göra en omväg, gå en krok. 4. umgås. 
Damit w sich zu verheiraten: tänka på att 
gifta sig, mit etw. schlecht av fara illa med 
ngt. II. -:-*) tr. gå omkring, kringgå, und- 
vika. -géhung, ‚/. -gestalten, tr. omgestalta, 
förändra. -gestaltung, /. -glelsen, tr. 1. om- 
tappa, hälla i ett annat, i andra kärl. 2. 
omgjuta. -gielsung, f. -gittern,” tr. sätta 
galler omkring. -glänzen,* tr. med sin glans 
omgifva, förgylla, omstråla. -glühen,* tr. 
glödande omgifva, omstråla. -gölden,” tr. 
förgylla. -graben, tr. 1. gräfva om, omgräfva. 
2. gräfva omkull. 8. (-:-* gräfva rundt 
omkring. -greifen, I. (--*) tr. gripa om- 
kring, omfatta med handen. II. str. k. gripa 
omkring sig. -grénzen," tr. begränsa, om- 
gifva, innesluta. -grönzung, f. -grinsen,* tr. 
grina omkring, mot. -grünen,‘ tr. grönska 
omkring. -gürten, tr. 1. Jm etw. w omgjorda 
ngn med ngt. 2. (-:-*) omgjorda. -gürtung 
(o. -2-),,f. -guls, m. 1. omgjutning. 2. om- 
gjuten sak. -haben, tr. hafva kring sig, på 
sig, vara inhöljd, insvept i. -hacken, tr. 1. 
upphacka, med hacka bearbeta, luckra. 2. 
hacka omkull. 3. (-<-") hacka upp jorden 
omkring. -hälsen,* tr. falla ngn om halsen, 
omfamna. -hälsung, f. -hang, m. 1. förhänge. 
2. mantilj. -hangen, -hängen, tr. 1. hänga om 
sig, hänga, taga på. 2. hänga om, på annat 


— umlagern 


sätt. 3.(-2-") Eine Sache mit etw. w hänga 
ngt omkring, på en sak. -hauchen, tr. 1. 
blåsa omkull. 2. (-:-*) omfläkta. -hauen, £r. 
l. hugga ned, fälla. 2. (-2-*) rundt omkring be- 
hugga, tillyxa. | 


umhör, adv. omkring, hit och dit, här och där. 


Samma bem. har ordet i talrika sms., af hvilka några 
här exempelvis anföras. -blicken, itr. h. se sig om- 
kring. -laufen, itr. s. springa, ränna, gå om- 
kring, gå och drifva, flanera. -liegen, itr. h. 
ligga omkring, här och där, i oordning. 
-schlendern, itr. s. gå och drifva, flanera. 
-sitzen, itr. h. 1. sitta, 2. vara bosatt rundt 
omkring, här och där, i grannskapet. -trei- 
ben, rf. drifva, ströfva omkring. uppehålla 
sig, vistas. 


umlilhéulen," tr. tjuta omkring. -hin, adv. Nicht 


av können zu: ej kunna underlåta att. -hül- 
len, tr. 1. svepa omkring. Sich (aat.) ein Tuch 
av svepa en sjal om sig. 2. (-:-*) insvepa, 
Jn mit etw.: ngningt,hölja öfver. -hüllung, f. 
1. insvepning. 2. hölje, slöja. -håpfen," tr. 
hoppa omkring. -Irren, itr. s. irra, ströfva 
omkring. -jämmern," tr. jämra omkring, 
jämrande omgifva. -jäuchzen, -jubeln," tr. 
kringjubla, jubla omkring. -kehr, f. återvän- 
dande, äterresa; via. omvändelse. -kehren, 
I. itr. s. vända om. II. tr. vända, vända om, 
vända upp och ned; vna. förändra, omvända. 
Wie man eine Hand umkehrt: i en hand- 
vändning. Umgekehrt: vänd, omvänd, adr. 
tvärt om, die umgekehrte Seite: afvigsidan, 
fränsidan, die umgekehrte Hand: handens 
yttersida, das Umgekehrte: motsatsen. -keh- 
rung, /. -kentorn, ir. s. kantra. -kippen, I. 
itr. s. mista jämvigten, falla, stjälpa, kantra. 
U. tr. hvälfva, hvälfva omkull, omstjälpa, 
kullkasta, kullelä. -kläftern,* tr. famna, 
famna om. .-klämmern,* tr. omfatta, fatta 
tag i, krampaktigt hålla sig fast i. -kleben, tr. 
Etw. um eine Sache ümkleben eı. eine Sache 
mit etw. umkleben* : klistra ngt omkring, på 
en sak. -kleiden, tr. 1. omkläda, sätta andra 
kläder på. 2. (-:-*) bekläda, kläda, betäcka, 
insvepa, öfverdraga, omge. -kleidung, f. 1. 
beklädande. 2. beklädnad. -knicken, I. itr. 
8. brytas, knäckas, gä af. U. tr. bryta, 
knäcka. -knieen,* tr. falla, ligga på knä om- 
kring. -kommen, itr. s. 1. omkomma, gå för- 
lorad. 2. komma omkring. Wenn es um- 
und umkommt: när allt kommer omkring. 
-krämpe[I]n, tr. vika upp, ned. -kränzen,* 
tr. bekransa. -kränzung, /. -kreis, m. om- 
krets. -kreischen,* tr. skrika omkring. -kréi- 
sen,’ tr. 1. bilda en krets, en cirkel om- 
kring, omgifva. 2. kretsa omkrirg. -krélsung, 
f. -kriechen, I. itr. s. o. II. (- -*) tr. krypa 
omkring. -krümmen, tr. kröka. -laden, tr. 
omlasta. -lage, /. skattefördelning. -lagern, 
I. tr. 1. (-2-*) lägra sig omkring, omgifva, 
innesluta, belägra. 2. lägga om, på annat. 





 ttr. intransitivt, rf. refloxivt, 88. starkt, 80. svagt, ÖT. tranaltirt verb. A. bar Aaben, 8. har sein till hjälpverb. 


Umlagerung — 461 


— umschleiern 





sätt, flytta. II. rfl. ändra läge, flytta sig. 
-lagerung (o.-2--), f. -land, ». omnäjd. -lår- 
men,‘ tr. larma, väsnas omkring. -läuben,* 
tr. (med löf) omgifva, bekransa. -läuern,* 
tr. lura omkring. -lauf, m. omlopp. -laufen, 
I. tr. 1. springa omkull. 2. (- -*) löpa om- 
kring, omgifva, II. itr. s. 1. vrida sig, svän- 
ga omkring. 2. springa omkring. 3. vara i 
omlopp, cirkulera. 4. tilländalöpa, taga 
slut. 5. Eine Meile a göra en mils krok. 
-laut, m. gram. omljud. -lauten, gram. I. itr. h. 
få, ha omljud. II. tr. omljuda. -löcken,* tr. 
kringslicka. -legen, tr. 1. lägga omkring, 
lägga på. 2. lägga (ned) ngt stående. 3. om- 
lägga. "Truppen a förflytta trupper ul anära 
kvarter, das Schiff m vända fartyget. 4. för- 
dela. 5. (-<-") Eine Sache mit etw. w lägga 
ngt omkring en sak, garnera, kanta en sak 
med ngt. -lenken, tr. 1. ar. itr. h. o. 8. sty- 
ra, slå in på en annan väg; dna. sadla om, 
ändra äsigt. 2. (-4-") köra omkring. -Iernen, 
tr. lära sig på ett annat sätt. -leuchten, I. 
itr. A. lysa omkring. II. (-:-*) tr. skina om- 
kring, omstråla. -liegen, itr. h. 1. ligga om- 
kring. Ad: kringliggande. 2. ligga kullsla- 
gen, ligga, ligga på marken. -löcken,* tr. 1. 
omgifva med lockar. 2. rundt omkring loc- 
ka, fresta. -lödern, -löhen,” tr. låga, flamma 
omkring. -machen, tr. 1. sätta omkring, på. 
2. göra om. -malen, tr. 1. måla om. 2. Etw. 
um eine Sache ummalen eı. eine Sache mit 
etw. ummälen*: måla ngt omkring, på en 
sak. -mäuern,* tr. draga murar omkring. 
-messen, tr. mäta om. -modeln, tr. omge- 
stalta, ombilda, förändra. -münzen, tr. om- 
smälta pengar. -nächten,‘ tr. insvepa i mör- 
ker. -nähen, tr. 1. sy om. 2. vika o. 8y ned. 3. 
(-£-") sy omkring, kanta, garnera. -nöbeln,* 
tr. insvepa i dimma; omtöckna. -nehmen, 
tr. taga omkring sig, på sig. -ordnen, tr. 
ordna om. -packen, tr. 1. packa om. 2. (--*) 
Eine Sache mit etw. w packa ngt omkring 
en sak, inpacka en sak i ngt. -packung (o. 
-2-), f. -pänzern,* tr. kläda i pansar, be- 
pansra. -pänz[e]rung, f. -pfählen,* tr. för- 
päla, omgifva med pälverk, palissadera. 
-pflanzen, tr. 1. omplantera, flytta. 2. (-2-*) 
Etw. mit Bäumen m plantera träd omkring 
ngt. -pflanzung (o.--), f. -pflastern, ir. 1. 
omlägga, t. ex. die Stra/se. 2. (-*-*) a) sten- 
lägga marken, gatan rundt omkring, b) läg- 
ga pläster omkring. -pflügen = umackern. 
-prägen, tr. omprägla. -prägung, f. -quälmen,* 
tr. ånga, ryka omkring, i rök insvepa. -quar- 
tieren, tr. lägga i, flytta till andra kvarter. 
-quartierung, /. -rähmen,* tr. sätta ram om- 
kring, innefatta i en ram. -råhmung, /. -rån- 
deln, -rånden, -råndern,” tr. göra, sätta en 
rand omkring. -rånken," tr. omslingra, sling- 
ra sina rankor omkring. -råsen," tr. 1. läg- 
ga grästorf omkring. 2. rasa, rusta, stoja 


omkring. -räumen, tr. flytta saker, ordna om. 
-räuschen," tr. susa, brusa omkring. -reichen, 
tr. 1. räcka, nå omkring. 2. (-£-") helt o. hålet 
omfatta. -relsen, I. itr. s. resa en krok, göra 
en afstickare, resa omkring ngt. II. (-:-*) tr. 
resa, fara omkring. -reilsen, tr. 1. rycka, 
rifva, kasta, vräka öfverända, omkull. Bäu- 
me a rycka upp, kullvräka träd. 2. vänza 
upp och ned. 3. (-<-") rita kontrrerna af, 
skissera. -reiten, I. itr. s. rida en krokväg. 
II. tr. 1. rida omkull, öfver, öfverända. 2. 
(-2-") a) rida omkring; till häst inspektera 
ett distrikt, b) om ryttare: omringa. -rennen, I. 
tr. springa omkull. II. itr. s. springa om- 
kring. -rieseln,* tr. porla, rinna omkring. 
-ringeln,* tr. omslingra. -ringen,* tr. 1. st. 
omsluta, omgifva. 2. sv. omringa. -rinnen,* 
tr. rinna omkring, kringflyta. -rlis, m. kon- 
tur, ytterlinie, drag. -ritt, m. 1. ridt om- 
kring ngt; inspektionsridt. 2. kavalkad. -rol- 
len, er., ier. A. o. rl. rulla omkring. -rühren, 
tr. röra om. -rührung, /. -rütteln, tr. omska- 
ka. -8, smndragn. ar um das. -sägen, tr. 1. kull- 
säga. 2. (-:-") såga omkring, kringsäga. 
-salzen, tr. salta om. -satteln, tr. o. itr. I. 
sadla om. -satt[e]lung, /. -satz, m. omsätt- 
ning. -säusein, -säusen,‘ tr. kringsusa. -schaf- 
ten, st. tr. o. rl. omskapa(s), omgestalta(s), 
förändra (sig). -schaffung, /. -schällen,* tr. 
ljuda omkring. -schänzen,* tr. förskansa. 
-schänzung, /. förskansning. -scharren, tr. 1. 
krafsa, rifva i. 2. (--*) krafsa, rifva rundt 
omkring ngt, kringkrafsa. -schätten,* tr. be- 
skugga. -schau, f. revy, mönstring; krö- - 
nika. -schauen, itr. h. o. rfl. se sig om, om- 
kring, vända hufvudet. -schaufeln, ir. skofla 
om, skyffla om. -schauf[e]lung, f. -schäumen,* 
tr. skumma omkring. -schöinen,* tr. om- 
stråla. -schörzen,* tr. leka omkring. -schich- 
tig, adv. ömsevis, växelvis. -schielsen, tr. 1. 
skjuta ned. 2. (- <-") från alla håll beskjuta. 
-gchiffen, I. tr. {-2-*) segla omkring, kring- 
segla. II. itr. s. segla en omväg. -schiffung, 
f. av der Erde: världsomsegling. -schimmern,* 
tr.skimra, glänsa omkring, omstråla. -schir- 
men," tr. omvärna. -schlag, m. 1. omslag; 
ombyte, förändring. 2. uppslag på kläder. 3. 
veck, vikt kant. 4. omslag, omhölje, ku- 
vert, pärm, band, portfölj. -schlagdeckel, 
m. pärmar, portfölj. -schiagen, I. itr. s. 1. 
ur. h. falla öfverända, stjälpa, kantra. 2. 
slå om, kasta om, förändras, taga en an- 
nan vändning, in etw. (ack.): till ngt. II. tr. 
1. slå omkull, kullkasta, störta, hvälfva. 2. 
lägga om. Ein Tuch m kasta på sig, om sig 
en sjal. 3. vika upp, sätta uppslag på. 4. 
vända, vända om. &. (-2-*) slå omkring, om- 
gifva.-schlagkragen,m.nedviktkrage.-schlag- 
tach, n. sjal. -schlängeln,* tr. omslingra. 
-schleichen, I. itr. s. o. II. (- -*) tr. smyga 
omkring. -schleiern,* tr. beslöja, insvepa. 


Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ü aaknar plur. T har omljud. F familjüre, P lägre spräk. X mindre brukligt. 


9 | 
umschleifen —. 


-gehleifen, st. tr. slipa om. -schliefsen, I. itr. 
k. vrida om nyckeln, låsa. II. (- :-*) tr. om- 
sluta, innesluta, innestänga, belägra. Jn 
mit seinen Armen a sluta ngn i sina armar. 
-schliefsung, /. -schlingen,” tr. omslingra, 
ombinda, omfatta, omsluta, trycka i sina 
armar. -schlingung, /. -schmeilsen = umwer- 
Jen. -schmelzen, tr. 1. omsmälta. 2. (- £-*) 
Eine Sache mit etw. m smälta, gjuta ngt 
omkring en sak. -schmelzung, /. -schmigsden, 
ir. 1..omsmida. 2. (-2-*) beslä, sätta beslag 
på. -schmiegen,* ir. smyga, trycka sig in- 
till, omslingra, omsluta. -schnallen, tr. 1. 
spänna om, på annat sätt. 2. Jm etw. um- 
schnallen eı. jn mit etw. umschndllen*: spän- 
na om, pä ngn ngt. -schnäuben, -schnäufen, 
-schnöbern, -schnüffeln,” ir. fnysa, nosa, vä- 
dra omkring. -schnüren, ir. 1. enöra, binda 
om, på annat sätt. 2. snöra, binda ngt Om- 


kring, på ngt. 8. (-2-") Ein Ding mit etw. vw’ 


snöra, binda ngt omkring, på en sak. -schrån- 
ken,” tr. omskranka, begränsa. -schroiben, 
tr. 1. skrifva om. 2. skrifiligen öfverflytta. 3. 
skrifva ngt omkring ngt. 4. (- £-”) a) förse med 
en omskrift, b) mat. omskrifva, upprita om- 
. kring, c) omskrifva, uttrycka gnm omskrif- 
ning. -schröibung, f. omskrifning. -schrift, f. 
omskrift. -schüren, tr. röra om. -schütteln, tr. 
omskaka. -schütten, ir. 1. hvälfva om, slå ut. 
2. hälla, ösa, skotta i ett annat kärl. 3. (- 2-*) 
Eine Sache mit etw. — hälla, ösa, slå ut, skot- 
ta ngt omkring en sak. -schwärmen, I. itr. 8. o. 
II. (-2-*tr. svärma omkring. -schwében,” tr. 
omsväfva. -schwelf, m. omsvep, omväg, afvi- 
kelse från ämnet, omskrifning. -schwenken, 
itr.s.göra en svängning, en vändning.-schwim- 
men,“ tr. simma omkring. -schwirren,* ir. sur- 
ra, flyga, hvina omkring. -schwung, m. sväng- 
ning, omslag, förändring, växling. -segeln, 
ir. 1. segla om, förbi. 2. (- *-*) kringsegla, 
. segla omkring. -sög[e]lung, f. omsegling. 
-sehen, I. (-:-*) tr. betrakta från alla sidor, 
öfverskäda. II. rf. se sig om. Bia, eh’ man 
sich umsieht: innan man vet ordet af, da 
kann er sich lange a det kan han få vänta 
länge pä, det fär han se sig om efter. -sein, 
itr. s. 1. vara en omväg, t. ex. über Berlin 
zu reisen ist um. 2. vara slut, tilländalupen. 
-setzbär, a. som kan omsättas, realiseras. 
-setzen, I. ir. 1. sätta omkring. 2. flytta, 
omplantera; öfverflytta. 8. förvandla, för- 
ändra. 4. omsätta, afsätta. II. tir. hk. o. nf. 
förvandlas, förändras, förbytas, öfvergå, in 
(med ack.) el. zu etw.: till ngt; kasta om. -set- 
zung, /. -sicht, f. 1. öfverblick, vy, utsigt, 
anblick. 2. omtänksamhet, försigtighet. 
«sichtig, a. omtänksam, försigtig. -sichtigkeit, 
f. = Umsicht 2. -sinken, itr. s. falla omkull, 
digna ned. -sitzen,* tr. sitta omkring. -sönst, 
adv. 1. för intet, gratis. 2. förgäfves. -spä- 
hen, I. ir. h. späja omkring. II. (-:-*) tr. 


462 — 


Umtrieb 





från alla håll bespäja. -spannen, tr. 1. spän- 
na ngt Omkring ngt. 2. spänna om, på annat 
sätt. 8. [Die Pferde a. den Wagen] — byta 
om hästar. 4. (--*)a) gripa, räcka omkring, 
b) einen Ort mit Netzen w spänna nät om- 
kring en plats. -spielen,“ tr. leka omkring. 
-spinnen," tr. om-, kring-, öfverspinna. -sprin- 
gen, I. tr. 1. springa omkull. 2. (-£-") hoppa 
omkring. II. itr. s. 1. Mit etw. m leka (om) 
med, med lätthet, öfverlägsenhet Sköta om ngt. 2. 
om vinden: kasta om. -spülen,* tr. om vågor: 
skölja, slå mot. -stand, m. omständighet. 
Umstände machen: krusa. -ständiich, a. om- 
ständlig, detaljerad, vidlyftig. -ständlichkeit, 
f. omständlighet. -stärren,* tr. bränt, stelt 
omgifva. Von Felsen umstarrt: omgifven 
af branta, kala klippor, von Dornen um- 
starrt: omgifven af stickande törne. -stauen, 
tr. so. omstufva. -stechen, ir. 1. gräfva om. 
2. retuschera gravyrplätar. -stecken, tr. 1. sät- 
ta, fästa på annat sätt. 2. (-2-*) Eine Sache 
mit etw. m sätta ngt omkring en sak. -ste- 
hen, I. itr. &. 1. stå omkring. Die a.den : de 
kringstäende. 2. nd: omstående. II. (-<-") 
tr. stå omkring, omgifva. -steigen, ttr. s. 
byta om vagn, häst, tåg. -stellen, tr. 1. ord- 
na om. 2. (-£-") Jn mit etw. w ställa ngt 
omkring ngn, omgifva ngn med ngt. -stel- 
lung (o.- <=), f. -stempeln, tr. omstämpla; F 
bild. omstämma. -stéuerr,” tr. segla, fara 
omkring. -stéu[e]rung, /. -stimmen, I. itr. h. 
(i tur) omrösta. II. tr. omstämma. -stim- 
mung, f. -stolsen, tr. 1. stöta, slå omkull, 
kullkasta. 2. annulera, kassera, upphäfva, 
afskaffa. -stöfslich, a. som kan kullkastas 
m. m. se föreg. -Stolsung, /. kullkastande m. m. 
se umsto/sen. -strählen,* tr. omsträla. -strik- 
ken, ir. 1. sticka om. 2. (-2-*) a) sticka om- 


» kring, med stickning omgifva, öfverdraga, 


b) omslingra, omfatta, snärja. -strömen,* tr. 
strömma, bölja, svalla omkring. -stülpen, 
tr. omhvälfva, (om)stjälpa, vända upp och 
ned. -stülpung, /. -sturz, m. omstörtning. 
«stürzen, I. itr. s. störta, falla, störta sam- 
mean, stjälpa. II. tr. omhvälfva, stjälpa, vän- 
da upp och ned, kullslä, omstörta. -stür- 
zung, f. -sümmen, -sumsen,* tr. surra om- 
kring. -tanzen, tr. 1. dansa omkull. 2. (-:-*) 
dansa omkring, kringdansa. -taufen, tr. 1. 
omdöpa. 2. gifva ett annat, andra namn. 
-taumeln, ir. s. tumla omkull. -tausch, m. 
utbyte. -tauschen, I. ir. byta om, byta ut. 
I. rf. 1. förändras. 2. utbytas. -thun, I. tr. 
1. göra om. 2. svepa, sätta om (sig). II. rf. 
Sich nach etw. a se sig om efter, efter- 
trakta ngt, sich bei Leuten m höra sig för 
hos folk. -töben,* tr. rasa, väsnas omkring. 
-tönen,” tr. ljuda omkring. -tragen, tr. bära 
omkring. -treiben, tr. drifva omkring. -tre- 
ten, I. itr. k. byta om fot. II. tr. trampa 
ned. -trieb, m. 1. lif, rörelse. 2. omlopp. 8. 





ur. intransitivt, rl. refiexirt, 88. starkt, SV. svagt, 67°. transitivt verb. Äh. bar haben, 8. har sein til hjälpverb. 


umtrinken — 463 


pl. ränker, intriger, stämplingar, anslag. 
-trinken, tr. o. itr. h. dricka laget rundt. 
-türmen,” tr. 1. med torn omgifva. 2. Eine 
Sache mit etw. m torna upp ngt omkring 
en sak. -wächen,* tr. stå på vakt omkring, 
vakta. -wächsen,‘ tr. växa omkring. -wållen,” 
tr. bölja, svalla, sväfva omkring. -wålten," 
ir. omgifva, vara verksam omkring, kring- 
sväfva. -wälzen, tr. 1.(- :-*) Eine Sache mit 
etw. a vältra ngt omkring en sak. 2. om- 
vältra, rulla. 3. omstörta, omhvälfva. -wäl- 
zung, /. omhvälfning, omstörtning. -wan- 
dein, I. itr. s. vandra omkring. II. tr. 1. atv. 
rfl. förvandla(s), förändra(s). 2. (-:-*) van- 
dra omkring. -wand[ejlung, /. -wandern = 
umwandeln I, Il, 2. -weben, tr. 1. väfva om. 
8. väfva ogt omkring ngt. 3. (-<-*) a) med en 
väfnad öfverdraga, betäcka, b) omgifva, 
kringsväfva. -wechseln, I. itr. k. omväxla, 
skifta, tura om. II. tr. 1. byta om, byta ut. 
2. växla. -wechs[e]lung, /. -weg, m. omväg; 
omsvep. -wehen, tr. 1. blåsa omkull. 2.(-£-*) 
kringfläkta. -wenden, I. tr. vända, omvända. 
II. rf. vända sig om. II. itr. s. o. kh. vända 
om. -wendung, f. -wérben,” tr. egna sin hyll- 
ning åt, fria till. Sie ist viel umworben : hon 
har. många friare. -werfen, I. tr. 1. kasta ngt 
omkring ngt. 2. vända, vända upp och ned, 
omhvälfva, stjälpa. 3. (-<-") Eine Sache mit 
etw. m kasta ngt omkring en sak. II. itr. hk. 
o. 8. L.utv. rl. kasta om, förändras. 2.stjälpa, 
välta; slå vantarne i bordet. -wöttern,* tr. 
med blixtar, med åskor omgifva, kring- 
ljunga. -wickeln, tr. 1. veckla, linda om, på 
' nytt, på annat sätt. 2. linda, vira ngt om ngt. 
3. (-:-*) omlinda, omvira. -wick[e]lung (o. 
-2-), f. -wimmeln,‘ tr. vimla omkring. -wim- 
mern,’ ir. jämrande omgifva. -winden, tr. 
1. vira, linda ngt Omkring ngt. 2. --*) om- 
vira, omlinda. -wirbeln," tr. hvirfla omkring. 
-wogen, ir. 1. med sina böljor kullslå. 2. 
«-2-*) bölja, svalla omkring. -wohnen, I. tr. 
(-£-") bo omkring. II. itr. A. nd: kringbo- 
ende. -wohner, pl. kringboende. -wölben,* 
ir. kringhvälfva. -wölken,* ir. o. rl. moln- 
hölja(s) ; vua. fördystra(s), förmörka(s). -wüh- 
ien, ir. 1. gräfva om, böka upp, röra om i, 
omskaka. 2. (-2-*) gräfva, böka omkring, 
rundt omkring undergräfva. -wurf = Überwurf. 
-zählen, tr. räkna om. -Zapfen, tr. omtappa. 
-zaubern, ir. 1. gnm trolldom förvandla, 
förtrolla. 2. (-:-*) trolskt, med trolskt sken 
omgifva. -zäunen,* tr. inhägna, omgifva, 
omgärda, kringgärda. -zäunung, f. 1. kring- 
gärdande m. m. se föreg. 2. inhägnad. -zeich- 
nen, tr. 1. märka om, förse med nytt mär- 
ke. 2. rita om. 3. (-2-*) Eine Sache mit etw. 
av rita ngt omkring en sak. -ziehen, I. itr. 
s. flytta, byta om bostad. II. tr. 1. draga 
omkull. 2. Schuhe a byta om skor. 8. klä- 
da om. 4. (--") a) tåga omkring, kringtåga, 


- unanstöfsig 





b) gå omkring, omgifva, c) eine Sacke mit 
etw. v draga ngt omkring, öfver en sak, om- 
gifva, kanta, garnera en sak med ngt. -zin- 
gein,* tr. omringa. -zing[e]lung, f. -zug, m. 
1. flyttning til en annan bostad el. tjänst. 2. PTO- 
cession. : 


un- ar en förstafvelse med i allmb. samma bem. som det 


svenska O-, t. ex. unecht: oäkta, Untier: odjur. 
Smnsättningernas antal är obegränsadt, hvadan blott ett 
fåtal kan anföras, Verbalnomina på -Dar, -lich, -bar- 
keit, -lichkeit sro 1 allmh. betonade dels på stam- 
stafvelsen dels på förstafvelsen, allteftersom den enas 
eller den andras betydelse skall framhållas, t. ex. UN- 
abä'nderlick: omöjlig att förändra, un- 
abänderlick: omöjlig att förändra. I det 
följ. angifves, när dylik vacklan finnes, för utrymmets 
skull blott det förra betoningssättet. 


unablländerlich, a. omöjlig att förändra, oför- 


änderlig, oåterkallelig. -Änderlichkeit, f. 
oföränderlighet. -büfslich, a. som ej kan 
försonas. -gerechnet, adv. medräknadft), 
med. -hängig, a. oberoende. -hängigkeit, /. 
oberoende; -kömmlich, a. oumbärlig. -Iässig, 
-låtslich, a. oaflätlig. -lögbär, -léglich, -Iös- 
lich, a. som ej kan afbetalas, amorteras. 
we Anleihe: fast lån. -séhbär, a. oöfver- 
skådlig, omätlig, oberäknelig, obegränsad, 
ofantlig. -söhbarkeit, f. oöfverskådlig mängd, 
oberäknelighet. -séhlich = unabdsehbar. -sétz- 
bär, a. oafsättlig. -sötzbarkeit, f. oafsätt- 
lighet. -sichtlich, a. oafsigtlig. -sichtlichkeit, 
f. Mit © oafsigtligt, utan afsigt. Die w des 
Todschlayes: den omständigheten, att drä- 
pet ej föröfvats med berädt mod. -stellbär, 
a. omöjlig att reformera, ohjälplig. -trötbär, 
a. som ej får afträdas, öfverlätas. -weisbär, 
-weislich, a. oafvislig. -wendbär, a. oundvik- 
lig. -wöndbarkeit, /. oundviklighet. 


unllachtsäm, a. oaktsam, vårdslös, slarfvig, 


ouppmärksam. -achtsamkeit, /. vårdslöshet, 
slarf m. m. se föreg. -Adlig, a. ofrälse. -ähnlich, 
a. olik. -ähnlichkeit, f. olikhet. -anföchtbär, 
a. oangriplig, oantastlig. -anföchtbarkeit, /. 
oangriplig, oantastlig beskaffenhet, ställ- 
ning, karaktär. -angebaut, a. oodlad, obru- 
ten, obebygd. -angefochten, a. icke anfäk- 
tad; obestridd. Lasse mich a låt mig vara 
i fred. -angekleidet, a. oklädd. -angemessen, 
a. opassande, olämplig. -angemessenhelt, /. 
det opassande i ngt, olämplighet. -angenehm, 
a. oangenäm, obehaglig. -angerührt, a. orörd. 
-angetastet, a. oantastad. -annéhmbär, a. oan- 
taglig. -annéhmlich, a. 1. oantaglig. 2. obe- 
haglig. -annéhmlichkelt, /. 1. oantaglighet. 
2. obehaglighet, olägenhet. -ansässig, a. 
icke bofast, lös. -ansehnlich, a. oansenlig. 
-anständig, a. oanständig. -anständigkeit, f. 
oanständighet. -anstellig, a. oskicklig, som 
bär sig dumt åt, tafatt, klumpig. -anstellig- 
keit, f£. oskickligt, tafatt, klumpigt sätt. 
-anstöfsig, a. icke stötande, oförarglig. -an- 


Vv = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


unantastbar — 461 — unbescheinigt 
tästbär, a. oantastlig. -antästbarkeit, f. oan- | f. 1. fördomsfrihet, opartiskhet. 2. okonst- 


taetlighet. -ärt, I. f. oart, dålig vana, elak- : 
het, oartighet. IL -s, -e, m. elakt barn: li- 

ten bråkmakare, oreda, ostyring. -ärtig, a. | 
1. stygg, icke snäll, egensinnig. 2. ovänlig, 
oartig. -atjhjembär, a. som ej kan inandas, 
oduglig. förskämd. . ' 
unaufifindbär, a. omöjlig att hitta. -gefordert. ' 
a. oombedd. -geräumt, a. 1. oordnad. 2. vid | 





dåligt lynne. -håltbär, -håltsäm, a. omöjlig 
att häjda, oemotståndlig, ohäidad. -haltsam- 
keit, /. oemotståndlighet. -hörlich, a. oupp- 
hörlig. -Iösbär, a. oupplöslig. -Iösbarkeit, f. 
oupplöslighet. -Iöslich(keit) = Unauflösbar- 
(keit). -merksäm, a. ouppmärksam, tank- 
spridd. -merksamkeit, /. ouppmärksamhet, 
tankspriddhet. -richtig, a. icke uppriktig. 
-richtigkeit, /. brist på uppriktighet. -schieb- 
bär, -schieblich, a. som ej tål uppskof, bråd- 
skande. -tréibbär, -tréiblich, a. omöjlig att 
åstadkomma, att anskaffa. 

unausibléiblich, a. oundviklig, ovilkorlig, ofel- 
bar. -bléiblichkeit, f. oundviklighet, visshet. 
-döbnbär, a. icke uttänjbar. -gebildet, a. out- 
bildad, outvecklad. -geführt, a. icke utförd, 
ofulländad. -gefüllt, a. icke fyld, icke ifyld. 
we Quittung : kvitto in blanko. -gemacht, a. 
oviss, icke bestämd. -gesetzt, a. oafbruten. 
-löschbär, -Iöschlich, a. outplånlig, o(ut)släck- 
lig. es Lachen: ohäjdadt skratt. -spröch- 
bär, a. omöjlig att uttala. -spröchlich, a. 
o(ut)säglig. -stéhlich, a. outhärdlig, odräg- 
lig. -stéhlichkelt, f. outhärdligt, odrägligt 
sätt. -tilgbär, a. outplånlig, o(ut)släcklig. 
-weichbär, -wéichlich, a. oundviklig. 

Unilband, -e, m. obändig, oregerlig sälle. -bän- 
dig, a. obändig, oregerlig, bängstyrig, ty- 
gellös, vild; F ofantlig, gruflig. -bändigkelt, 
J- obändighet m. m. sc föreg. -barmherzig, a. 
obarmhertig. -barmherzigkeit, /. obarmher- 
tighet. -bärtig, a. skägglös. -bärtigkeit, f. 
ekägglöshet. 

unbellabsichtigt, a. oafsigtlig. -ächtet, a. obe- 
aktad. -Anstandet, a. som ej rönt nägon mot- 
sägelse, oantastad, opätalt. -äntwortet, a. 
obesvarad. -Antwortbär, -Antwortlich, a. omöj- 
lig att besvara. -baut, a. oodlad, obrukad; 
obebygd. -dacht, I. -[e]s, 0, m. obetänksam- 
het. II. ar. -dächtig, -dachtsäm, a. obetänk- 
sam. -dachtsamkelt, /.obetänksamhet. -deckt, 
a. bar, blottad. -denklich, a. ofarlig; aar. 
utan betänkande, ntan tvekan. -deutend, a. 
obetydlig. -deuten[d]heit, /. obetydlighet. 
-dingt, a. obetingad, ovilkorlig. -éInträchtigt, 
a. oförkränkt, okvald. -endigt, a. icke af- 
slutad, ofullbordad. -erbt, a. utan arfvingar. 
-ördigt, a. obegrafd, utan jordfästning. -fä- 
higt, a. oförmögen, ur stånd. -fåhrbär, a. 
otillgänglig. -fahren, a. obefaren. -fangen, 
a. 1. fördomsfri, opartisk, nykter. 2. okonst- 
lad, ogenerad, naturlig, naiv. -fangenheit, 


ladt, ogeneradt, naturligt, naivt sätt. -fie- 
dert, a. ofjädrad, utan fjädrar. -flöckbär, a. 
som ej kan befläckas. -fleckt, a. obefläckad. 
Siocktheit, /. obefläckadt tillstånd. -friedi- 
gend, a. otillfredsställande. -friedigt, a. otill- 
fredsstäld. Jr a lassen: ej tillfredsställa. 
ngn. -fögaiffis, /. saknad af befogenhet, 
obefogadt uppträdande. -fögt, a. obefogad. 
-fügtheit = Unbefugnis. -gäbt, a. utan be- 
gåfning, inskränkt. -gleitet, a. utan följe, 
ensam. -gréiflich, a. obegriplig. -gréiflich- 
keit, /. obegriplighet. -grénzbär, a. omöjlig 
att begränsa. -grenzt, a. obegränsad, gräns- 
lös. -gründet, a. ogrundad. -gütert, a. obe- 
medlad, fattig. -haart, a. härlös; slät. -ha- 
gen, n. misshag. -häglich, a. obehaglig. -häg- 
lichkeit, £. obehag. -helligt, a. oantastad. 
-hilflich se undehülflich. -hindert, a. obehin- 
drad. -holfen, a. otymplig, klumpig, tafatt. 
-holfenheit, /. tafatt, otympligt sätt. -hölf- 
lich, a. som har svårt att reda sig, tafatt, 
klompig. -hülflichkeit = Unbeholfenkeit. 
-kannt, a. obekant. Es wird dir nicht a sein: 
som du nog vet. -kanntschaft, f. obekant- 
skap, okunnighet. -kéhrbär, a. omöjlig att 
omvända. -kebrt, a. oomvänd. -kümmert, a. 
obekymrad. -kümmertheit, /. obekymradt. 
väsen, lugn, likgiltighet. -läbt, a. folktom, 
utan lif, död. -löbtheit, /. folktomt, dödt 
tillstånd. -leckt, a. egenu. oslickad. Von der 
Kultur a oberörd af kulturen. -lesen, a. 
icke beläst. -lesenheit, /. brist på beläsen- 
het. -Ilebig, -liebt, a. icke omtyckt, opopu- 
lär. -liebtheit, f. egenskap att ej vara om- 
tyckt. Seine w war gro/s: han var allmänt. 
illa omtyckt, var ingenstädes omtyckt. 
-mérkbär, a. omärklig. -merkt, a. obemärkt, 
tyst. -mittelt, a. obemedlad. -mitteltheit, f£. 
obemedladt tillstånd. -nämt, a. namnlös; 
anonym. -neidet, a. icke afundad. -nommen,. 
a. obetagen. -nutzt, a. obegagnad. -obach- 
tet, a. obemärkt. -quem, a. obekväm. -quöm- 
lichkeit, /. obekvämlighet. -rat[h]en, a. 1. 
oförsörjd. 2. utan att ha rådfrågat ngn. 
-réchenbär, a. oberäknelig. -rechtigt, a. obe- 
rättigad. -redt, a. föga vältalig. -richtigt, a. 
som ej bragts på det klara. Die Rechnung 
ist noch w räkningen är ännu ej betalt. -rit-- 
ten, a. 1. icke beriden. Reiter a machen: 
låta ryttare sitta af. 2. icke inriden. -rück-- 
sichtigt, a. obeaktad. -rufen, a. opåkallad, 
oombedd, egenmäktig. -rührt, a. oberörd. 
Etw. m lassen: ej vidröra, ej omnämna, 
förbigå ngt. -schadet, prep. med gen. el. dat. 
utan att skada, utan att kränka. -schädlgt,. 
a. oskadd. -schäftigt, a. sysslolös. -scheiden,. 
a.anspråksfull, fordrande, oförnöjsam, obe- 
skedlig, oblyg. -scheidenheit, /. anspråks- 
fullt sätt, oförnöjsamhet m. m. se föreg. -SChei- 
nigt, a. icke verifierad, ej styrkt gnm intyg. 


itr. Intransitivt, rfl. reflexivt, St. starkt, 8V. svagt, ET. transitivt verb. h. har Aaben, S. har sein till bjälpverb. 


unbeschlagen — 465 


— . unentschlossen 





-schlagen, a. 1. icke beslagen, utan beslag. | Unilblid, n. 1. skenbild. 2. = roy. -bilde, -n, f. 


2. om hästar: Oskodd. 8. ej hemmastadd. 
-gchnitten, a. 1. icke beskuren. 2. icke om- 
skuren. -scholten, a. oförvitlig. -scholtenheit, 
f. oförvitlighet. -schrånkbär, a. omöjlig att 

‚ begränsa. -schränkt, a. obegränsad, oin- 
skränkt. -schréiblich, a. obeskriflig. -schrie- 
ben, a. 1. oskrifven, ren, blank. 2. icke be- 
skrifven, icke skildrad. -schützt, a. utan 
skydd, utan försvar, försvarslös. -seelt, a. 
liflös, utan själ. -seelthelt, /. liflöshet. -se- 
hen, a. utan att hafva sett det (den, dem), 
t. ex. etw. m kaufen. -setzt, a. 1. icke upp- 
tagen, ledig, tom. 2. ogarnerad. -siegbär, 
-sieglich, a. oöfvervinnelig. -siegbarkeit, -siog- 
lichkeit, /. oöfvervinnelighet. -soldet, a. utan 
lön. -soldetheit, /. saknad af lön. -sonnen, a. 
oklok, obetänksam, lättsinnig. -sonnenheit, 
f. oklokhet m. m. se föreg. -sorgt, a. 1. obe- 
kymrad, lugn. 2. ej ombesörjd. -spröchbär, 
a. omöjlig att dryfta, som man ej kan tala 
om. -stand, m. 1. obeständ. 2. obeständig- 
het. -ständig, a. obesiändig, ostadig, för- 
änderlig. -ständigkeit, /. obeständighet m. 
m. se föreg. -stöchbär, -stöchlich, a. omutlig. 
-stöchlichkeit, f. omutlighet. -steigbär, a. 
omöjlig att bestiga. -steilbär, a. post. obe- 
ställbar. -stelit, a. 1. icke bestäld, utan be- 
ställning. 2. post. som ej tillstälts adressa- 
ten, ej kommit adressaten tillhanda, icke 
afhämtad. 3. obrukad, icke brukad. -stimmt, 

a. obestämd, obeslutsam, oafgjord, otydlig, 
sväfvande. -stimmtheit, /. obestämdhet m. 
m. se föreg. -Stochen, a. icke mutad, omutlig. 
-stochenheit, f. omutlighet. -streitbär, a. 
obestridlig. -streitbarkeit, /. obestridlighet. 
-sücht, a. icke cı. föga besökt. -t[heiligt, a. 
av bei etw.: icke delaktig i, främmande för 
ngt. -titelt, a. utan titel. -tönt, a. obetonad. 
-trächtlich, a. obetydlig. -treten, a. 1. icke 
trampad. 2. oförvillad, säker. 

unbéugsäm, a. oböjlig, omedgörlig, halsstarrig. 
«keit, /. oböjlighet m. m. se föreg. 

unbellwacht, a. obevakad. -währt, a. obepröf- 
vad. -wandert, a. icke bevandrad, icke hem- 
mastadd. -wöglich, a. 1. orörlig. 2. orubb- 
lig, omedgörlig. -wöglichkeit, /. orörlighet 
m. m. se föreg. -Wehrt, a. obeväpnad, värnlös, 
-wehrtheit, f. obeväpnadt tillstånd, värnlös- 
het. -weibt, a. ogift. -wélsbär, -weislich, a. 
icke bevislig. -wiesen, a. obevisad. -wöhn- 
bär, a. obeboelig. -wöhnbarkeit, f. obeboe- 
ligt skick. -wohnt, a. obebodd. -wulst, a. 1. 
obekant. 2. omedveten. Sich (dat.) einer (gen.) 
Sache mw sein: ej känna till, ej veta med 
sig ngt. -zähmbär, a. omöjlig att tämja; 
okuflig. -zeugt, a. icke bevittnad, utan vitt- 
ne(sbörd). -zogen, a. utan öfverdrag. we 
Violine: osträngad violin. -zwingbär, -zwing- 
lich, a. oöfvervinnelig. -zwingbarkeit, -zwing- 
lichkeit, ‚/. oöfvervinnelighet. 


orättvisa, oförrätt. -bildung, /. 1. felaktig 
bildning. 2. brist på bildning. -bill, 0, f., 
-8, 0, m. o.n. = Unbilde. -billig, a. obillig. 
-billigkeit, /. obillighet; obillig fordran. -biu- 
tig, a. oblodig. -bötmälsig, a. olydig, egen- 
mäktig. -brauchbär, a. obrukbar, oanvänd- 
bar, oduglig, onyttig. -brauchbarkeit, f. 
obrukbart skick, oduglighet. -brüderlich, a. 
icke, föga broderlig. -bürgeriich, a. som ej 
anstår en borgare. -christ, m. icke kristen, 
okristlig person. -ciålbuchstabe, m. begyn- 
nelsebokstaf, stor bokstaf. -civilislert, a. 
ociviliserad. 


und, konj. och. 
Uniidank, m. otack. -dankbär, a. otacksam. 


-dankbarkelt, /. otacksamhet. -deklinierbär, 
a. gram. oböjlig. -denkbär, a. otänkbar. -denk- 
lich, a. 1. otänkbar. 2. urminnes. -doutlich, 
a. otydlig. -deutlichkeit, /.otydlighet.-deutsch, 
a. otysk. -dicht, a. otät. -dichterisch, a. opo- 
etisk. -dienlich, a. otjänlig. -dienst, m. otjänst. 
-dienstfertig, a. otjänstaktig, ovillig, ogen. 
«ding, n. oting, galenskap. -duldsäm, a. oför- 
dragsam. -duldsamkeit, /. ofördragsamhet. 
«durchdringlich, a. ogenomtränglig. -durch- 
dringlichkeit, /. ogenomtränglighet. -dureh- 


. forscht, a. outforskad. -durchführbär, a. out- 


förbar. durchsichtig, a. ogenomskinlig. 
-durchsichtigkeit, /. ogenomskinlighet. -eben, 
a. 1. ojämn. 2. oäfven. -ebenbürtig, a. icke 
jämnbördig. -ebenheit, f. ojämnhet. -echt, 
a. oäkta, förfalskad, oriktig, understucken. 
-echthelt, /. oäkta, förfalskad beskaffenhet; 
egenskap att vara understucken. -edel, a. 
oädel. -ediert, a. icke utgifven, oederad. 
-ehellch, a. oäkta, illegitim. -ehre, f. van- 
ära. -ehren,” tr. vanära, vanvörda. -ehrer- 
bietig, a. vanvördig. -ehrerbietigkeit, f. van- 
vördnad. -ehrlich, a. 1. oärlig. 2. ohederlig. 
-sigennützig, a. oegennyttig. -eigennützig- 
keit, f. oegennytta. -eigentlich, a. oegentlig. 
-eingedenk, a. glömsk, einer (gen.) Sache: af 
en sak. -eingenommen, a. fördomefri. -singe- 
nommenheit, /. fördomsfrihet. -eingeweiht, a. 
oinvigd. -elnig, a. oenig, oense, osams. -@i- 
nigkeit, f. oenighet, tvist, tvedrägt. -ein- 
néhmbär, a. ointaglig. -eins, adv. oense. 
-smpfänglich, a. oemottaglig. -empfänglich- 
keit, /.oemottaglighet.-empfindlich, a. okäns- 
lig, slö, likgiltig, hård. -empfindiichkeit, /. 
okänslighet m. m. se föreg. -endlich, a. oänd- 
lig. -öndlichkeit, /. oändlighet. -entböhrlich, 
a. oumbärlig. -entbéhriichkelt, f. oumbärlig- 
het. -entdeckt, a. oupptäckt. -entfliehbär, 
-entfliehlich = unentrinnbar. -entgéltiich, a. 
gratis, för intet, fri. -enthüllt, a. dold, för- 
borgad. -entrinnbär, a. oundviklig, ound- 
gänglig. -entschieden, a. oafgjord, oviss, 
tvifvelaktig, obestämd. -entschledenheit, /. 
ovisshet, obestämdhet. -entschlossen, a.obe- 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. I har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


EN) 


Unentschlossenheit , — 466 — , ungefrühstückt 


slutsam. -entschlossenheit, /. obeslutsum- 
het. -entschüldbär, a. som ej kan ursäktas, 
oförlätlig. -entsiegeit, a. fortfarande förseglad. 
-entwickelt, a. outvecklad. -entwickeltheit, £- 
outveckladt skick. tillstånd. -entwirrhär, a. 
omöjlig att reda ut, att reda upp; intrass- 
lad. -entzifferbär, a. omöjlig att dechiffrera. 
-entzündbär, a. oantändlig. 


unerliachtet = ungeachtet II. -bittlich, a. obe- 


veklig. -bittlichkeit, /. obeveklighet. -fahren, 
a. oerfaren. -fahrenheit, /. oerfarenhet. -find- 
lich, a. makalös, obeskriflig. -förschbär, 
-törschlich,a. outforsklig, outgrundlig. -freu- 
lich, a. obehaglig, bedröflig. -füllbär, a. 
omöjlig att uppfylla, att förverkliga. -gie- 
big, a. föga gifvande, ofruktbar. -gründbär, 
«gründlich, a. outgrundlig. -höblich, a. ovig- 
tig, obetydlig, likgiltig. -höblichkeit, f. rin- 
ga vigt, obetydlighet. -hört (.--9, a. 1. 
oerhörd. 2. ohörd, icke bönhörd. -könnbär, 
a. oigenkänlig. -könnbarkeit, f. oigenkänlig- 
het. -kenntlich, a. otacksam. -kenntlichkeit, 
f. otacksamhet. -klärbär, -klärlich, a. oför- 
klarlig. -Hlslich, a. oeftergiflig. -laubt, a. 


. otillåten. -möfslich, a. omätlig. -mefslichkeit, 


f. omätlighet, omätlig storhet, betydelse. 
«müdlich, a. outtröttlig. -müdlichkeit, f. out- 
tröttlighet. -örtert, a. odiekuterad, outredd. 


. »pröbt, a. obepröfvad. -quicklich, a. obehag- 


1 


lig, oangenäm, tråkig, nedslående. -qulck- 
lichkeit, /. obehaglighet, träkighet. -rät[h]- 
bär, a. omöjlig att gissa. -réichbär, a. oupp- 
hinnelig. -reicht, a. oupphunnen. -sättlich, 
a. omättlig. -sättlichkeit, f. omättlighet. 
-schöpfbär, -schöpflich, a. outtömlig. -schrok- 
ken, a. oförskräckt. -schrockenheit, /. oför- 
skräckthet. -schütterlich, a. orubblig, fast. 
«schütterlichkeit, /. orubblighet, fasthet; 
orubbligt lugn. -schwinglich, a. omöjlig att 
åstadkomma, att anskaffa, enorm. oerhörd. 
.sétzbär, -sétzlich, a. oersättlig. -sötzbarkeit, 
-sötzlichkeit, /. oersättlighet, omöjlighet att 
ersätta ngt. -$priefslich, a. gagnlös, onyttig. 
-stélglich, a. omöjlig att bestiga. -träglich, 
a. odräglig. -tråglichkeit, f. omöjlighet att 
fördraga, einer Sache: ngt. -wachsen, a. 
icke vuxen, minderårig. -wähnt, a. icke om- 
nämd. Etw. m lassen: förbigå ngt. -wartet, 
a. oväntad. -weichbär, -weichlich, a. omöjlig 
att uppmjuka; vita. obeveklig. -weislich, a. 
icke bevislig. -wiesen, a. obevisad. -wogen, 
a. obetänkt, obetänksam. -wünscht, a. oläg- 
lig, motig. -zogen, a. ouppfostrad, illa upp- 
fostrad. 


unlifählg, a. oförmögen, ur stånd. -fähigkeit, f. 


oförmåga. -fährbär, a. ofarbar. -fall, m. 
olycksfall, olycka, otur. -farbig, a. ofärgad, 
färglös. -fälsbär, -fåfslich, a. ofattlig. -féhl- 
bär, a. ofelbar. -féhlbarkeit, /. ofelbarhet. 
-fein, a. icke fin. -fern, I. adv. ej långt bor- 
ta, ej fjärran. II. prep. med gen. el. dat. ej 


långt ifrån, i grannskapet af. -fertig, a. 
ofullbordad. -fertigkeit, /.ofullbordadt skick. 
-flat[h], -[e]s, 0, m. 1. smuts, snusk, oren- 
lighet. 2. = roy. -flät[hjer, -, m. smutsig, 
snuskig person, snusker. -flät[hjeréi, -en, f. 
smuts, snusk. -flät[h]ig, a. smutsig, snuskig; 
tvetydig, oanständig. -flät[hjigkeit, f. smuts, 
snusk, oanständighet. -fleifs, m. brist på 
flit. -fleilslg, a. icke flitig, lat. -folgsäm, a. 
olydig, ohörsam. -folgsamkeit, £. olydnad, 
ohörsamhet. -form, f. missbildning, ful ge- 
stalt, ful form, vidunder. -förmig, -förmlich, 
a. oformlig. -förmlichkeit, /. oformlighet. 
«frei, a. ofri. -freiwillig, a. ofrivillig. -freund, 
I. a. ovänlig. II. m. ovän. -freundlich, a. 
ovänlig. -freundlichkeit, /.ovänlighet. -freund- 
schaftlich, a. icke vänskaplig, ovänlig, fiendt- 
lig. -friede, m. ofred, oenighet, tvedrägt. 
-friedlich,a.icke fredlig, ofördragsam, strids- 
lysten. -friedlichkeit, /. ofördragsamhet, 
osämja, grälsjuka. -fruchtbär, a. ofruktbar, 
ofruktsam, fruktlös, gagnlös. -fruchtbarkeit, 
f. ofruktbarhet m. m. se föreg. -fug, m. 1. orätt. 
2. ofog. -fögsäm, a. ofoglig, omedgörlig. 
-fürstlich, a. ovärdig en furste. 

-ung, -en, /. suf. -ing, -ning, -ande, -ende, 
«else, -t m. m: 

ungar, a. okokt. 

Ungar, -n, m. ungrare. -isch, a. ungersk. -land, 
n., "Bh, -s, 0, n. npr. Ungern. -wein, m. un- 
gerskt vin. 

ungastlich, a. ogästvänlig. -kelt, /. ogästvän- 
lighet. > | 

ungellachtet, I. a. icke aktad. II. prep. med gen. 
el. dat. Oaktadt, i trots af. -ahndet, a. ostraf- 
fad. -ahnt, a. icke anad, aldrig anad. -bahnt, 
a. obanad. -bändigt, a. otämd, vild. -bärde, 
f. opassande åtbörd; grimas. -bärdig, a. 1. 
oskicklig, opassande. 2. motspänstig. -be- 
ten, a. 1. objuden. 2. oombedd, af egen 
drift. -beugt; a. oböjd. -bildet, a. obildad. 
-blelcht, a. oblekt. -boren, a. ofödd. -brannt, 
a. obränd. F we Asche: påkolja, stryk. 
-bräuchlich, a. icke, föga bruklig. -braucht, 
a. obegagnad. -brochen, a. obruten. -bühr, 
J. otillbörlighet. Zur © otillbörligt. -büh- 
rend, -bührlich, a. otillbörlig, oskicklig. -bühr- 
lichkeit, /. otillbörlighet. -bunden, a. obun- 
den. -bundenheit, /. frihet, uppsluppenhet. 
-deckt, a. obetäckt, utan skydd; odukad. 
-deihlich, a. föga gagnelig, föga lyckosam. 
-duld, £. otålighet. -duldig, a. otålig. -eignet, 
a. olämplig. -eignetheit, f. olämplighet. -fähr, 
L adv. ungefär. II. a. 1. tillfällig. 2. unge- 
färlig. III. -s, 0, n. ungefär, slump, tillfäl- 
lighet. Von wm gnm en slump, händelsevis. 
-fährdet, a. utan fara. -fährliob, a. ofarlig. 
-fäliig, a. 1. föga tillmötesgående, ovänlig. 
2. obehaglig, otreflig. -fesselt, a. fri (från 
bojor). -fiögelt, a. utan vingar. -fragt, a. 
oåtspord. -frühstückt, a. utan att ha fruko- 





itr. Intransitivt, TÅ. reflexivt, 86. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. Å. har Aaden, $. har sein till bjälpverb. 


ungefüge — 467 


sterat. -füge, -fügig, a. klumpig. -gessen, a. 
utan att ha ätit, fastande. -gliedert, a. ole- 
dad. -goren, a. ojäst. -gründet, a. ogrundad, 
grundlös. -halten, a. 1. icke hållen. 2. miss- 
nöjd, förtretad, ond, über ei. um etw.: öfver 
ngt, auf jn: på ngn. -hellsen, a. ejälfmant, 
egenmäktig. -heuchelt, a. ohycklad, oskrymr 
tad, uppriktig. -heuer, I. (--:-) a. oerhörd, 
gruflig, ofantlig, vidunderlig. II. -, n. vid- 
under, odjur. -heuerlich, a. vidunderlig. 
-höuerlichkeit, /. vidunderlighet. -hindert, a. 
utan hinder, obehindrad. -hobelt, a. ohyflad, 
grof, rå. -hofft, a. oförväntad. -hörig, a. 
oskicklig, otillbörlig. -hörigkeit, £. oskick- 
lighet, otillbörlighet. -hörsäm, I. a. olydig, 
Jm: mot ngn. II. -s, 0, m. olydnad. -hudelt, 
a. F utan att trakasseras. Jn av lassen: låta 
ngn vara i fred. 

ungeistlich, a. icke andlig, världslig, opräster- 
lig. 

ungelikannt, a. okänd. -kränkt, a. okränkt, i 
fred. -künstelt, a. okonstlad, naturlig. -kün- 
steltheit, /. okonstladt, naturligt sätt. -la- 
den, a. 1. oladdad. 2. objuden. -leckt, a. 
oslickad; F bia. oborstad, ohyfsad, oetädad. 
-lecktheit, f£. F oborstadt, ostädadt sätt. -Ie- 
gen, a. oläglig, olämplig. -Iegenheit, f. oläg- 
lighet, olägenhet. Jm wen machen: föror- 
saka ngn besvär. -lehrig, a. oläraktig. -ieh- 
vigkeit, f. oläraktighet. -iehrt, a. olärd. 
-iehrtheit, /. brist på lärdom, okunnighet. 
-lenk, a. oböjlig, styf, tafatt, klumpig. -lonk- 
heit, f. oböjlighet m. m. se föreg. -mach, -e, n. 
obehag, besvär, besvärlighet. -mächlich, a. 
obehaglig, obekväm, besvärlig. -mächlich- 
ksit, /. obehaglighet m. m. se föreg. -meln, a. 
icke vanlig, ogemen, utomordentlig, ofant- 
lig. -meldet, a. oanmäld. -mengt, a. oblan- 
dad. -messen, a. icke mätt, obegränsad, 
oinskränkt, omättlig, otillbörlig. -messen- 
heit, /. brist på måtta, omättlighet, otill- 
börlighet. -mischt, u. oblandad. -nannt, a. 
onämd, icke namngifven, anonym. -nau, a. 
icke noggrann, inexakt, otillförlitlig. -nau- 
igkeit, /. bristande noggrannhet, inexakt- 
het, otillförlitlighet. -neigt, a. 1. Jm w fö- 
ga vänligt, ogynnsamt stämd mot ngn. 2. 
obenägen, ohägad. -neigthelt, /. ogynnsam 
stämning, obenägenhet, motvilja. -nlefsbär, 
. a. onjutbar, osmaklig, fadd, odräglig. -nieis- 
Barkeit, /. osmaklighet m. m. se föreg. -nöt[h]igt, 
a. icke nödd, frivillig. -nügend, a. otillfreds- 
ställande. -nügsäm, a. oförnöjsam. -nügsam- 
«elt, /. oförnöjsamhet. -nützt, a. obegagnad. 
«prüft, a. opröfvad, oexaminerad. -rächt, a. 
ohämnad, ostraffad. -rade, a. 1. icke rak, 
krokig. 2. ojämn, udda. -rat[hjen, a. 1. 
icke gissad, olöst. 2. misslyckad. -rechnet, 
a. oräknad, icke medräknad. -recht, a. orätt- 
vis. -rechtigkeit, /. orättvisa. -regelt, a. icke 
reglerad, oregelbunden, oordentlig. -relmt, 


— | ungewils 





a. orimmad; vila. orimlig, absurd, galen. 
-reimtheit, /. frånvaro af rim; via. orimlig- 
het, galenskap. 


ungern, adv. ogärna. 
ungellrufen, a. utan att vara tillkallad, objuden, 


själfmant. -rügt, a. ostraffad. -sägt, a. osagd. 
Etw. m [sein] lassen: låta ngt vara osagdt. 
-sättigt, a. icke mätt, otillfredsstäld. -säuert, 
a. osyrad, söt. -säumt, a. 1. okantad. 2. oför- 
dröjlig. -schehen, a. ogjord, t. ex. etw. vw ma- 
chen. -scheut, adv. utan fruktan, oförfäradt. 
-schick, I. n. tafatthet, klumpighet, drum- 
lighet. II. -e, m. person som bär sig dumt 
åt, tafatt person, tölp, drummel. -schicklich, 
a. 1. = ungeschickt. 2. oskicklig, otillstän- 
dig. -schicklickheit, f. tafatthet m. m: se föreg. 
«schickt, a. som bär sig dumt, bakvändt åt, 
bakvänd, tafatt, drumlig, klumpig.-schlacht, 
a. klumpig, grof, rå, o vig, tölpaktig.-schiacht- 
heit, /. klumpighet m. m. se föreg. -schliffen, a. 
oslipad; bvna. oborstad, ostädad, ohyfsad. 
-schliffenheit, f. oborstadt, ostädadt sätt. 
-schmack, I. m. osmak, dålig smak ; smaklös- 
het. II. a. illasmakande, fadd, smaklös. 
-schmälert, a. oförminskad. -schmeldig, a. 
oböjlig, stel, ohandterlig, ovig. -schmeidig- 
keit, J: oböjlighet m. m. se föreg. -schminkt, a. 
osminkad. -schmückt, a.osmyckad.-schwächt, 
a. oförsvagad. -schwänzt, a. svanslös. -SChwo- 
ren, a. osvuren, utan ed. Jm etw. a glau- 
ben: tro ngt på ngns ord. -sehen, a. osedd. 
Etw. m kaufen: köpa ngt utan att ha sett 
det. -sellig, a. osällskaplig, sällskapsskygg, 
folkskygg. -selligkeit, /. osällskapligt, folk- 
skyggt sätt, väsen. -setzlioh, a. olaglig. -setz- 
lichkeit, /. olaglighet. -setzmälsig, a. lagstri- 
dig. -setzmälsigkeit, /. lagstridighet. -sittet, 
a. ociviliserad, rå, oanständig. -sittetheit, f. 
ociviliseradt tillstånd, råhet. -sprächig, a. 
icke spräksam, tyst, sluten. -sprächigkelt, 
f. tysthet, slutenhet. -stalt, I. srv. -staltet, 
a. oformlig, missbildad, ful. II. arv. -stalt- 
helt, £. oformlighet, oformligt väsen, miss- 
bildning, vidunder. -stleit, a. oskaftad, utan 
skaft, skaftlös. -stillt, a, icke stillad, otill- 
fredsstäld. -stört, a. ostörd. w im Besitze: 
i okvald besittning. -störtheit, /. lugn. -sträft, 
a. ostraffad. -stüm, I. a. häftig, våldsam, 
vild. II. -e, m. 1. arv. n. häftighet, väldsam- 
het, vildhet. 2. häftig, våldsam person. 
-gUcht, a. osökt, naturlig. -sund, a. 1. osund, 
ohälsosam, skadlig. 2. sjuklig. -sundheit, f. 
osundhet m. m. se föreg. -teilt, a. odelad, hel. 
-than, a. ogjord. -theilt, -thüm se ungeteilt, 
Ungetim. -trübt, a. ogrundad, klar, ren. 
-tüm, I. -e, ». odjur, vidunder. II. atv. -tüm- 
lich, a. vidunderlig. -wandt, a. oskicklig, 
tafatt, dum. -wandtheit, /. oskicklighet, ta- 
fatthet. -waschen, a. 1. otvättad, smutsig. 
2. F dum, galen. Aes Zeug reden: prata. 


- dumheter. -wifs, a. oviss, tvifvelaktig. -wlls- 


«u = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. PT har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre bruktigt. 


Ungewilsheit — 


heit, f. ovisshet. -witter, -, n. oväder. -wit- 
zigt, a. som ej hämtat lärdom af erfaren- 
heten. -wogen, a. 1. ovägd. 2. icke bevägen, 
ogynnsamt stämd. -wohnheit, f. ovana. -wöhn- 
lich, a. ovanlig. -wöhnlichkeit, /. ovanlighet. 
-wohnt, a. ovan. -zähmt, a. otämd, otyglad. 
-ziefer, -s, 0, n. ohyra. -ziemend, a. opas- 
sande. -zogen, a. illa uppfostrad, oartig, 
ohöflig, ostädad, elak. -zogenheit, /. oartigt, 
ostädadt uppförande, elakhet. -zügelt, a. 
otyglad. -zwirnt, a. otvinnad. -zwungen, a. 
otvungen, fri, ledig, naturlig, förtrolig. 
-zwungenheit, f. otvunget sätt, naturlighet 
m. m. se föreg. 

Unliglaube, m. otro. -glaubhaft, a. icke trovär- 
dig, otrolig. -gläubig, a. 1. otrogen, icke 
troende. 2. misstrogen, tviflande. -glåublich, 
a. otrolig. -gläublichkeit, f. otrolighet. -glaub- 
würdig, a. icke trovärdig. 

ungleich, a. 1. olik, olika. 2. adv. vid kompar. 
ojämförligt, oförlikneligt. -ärtig, a. olikar- 
tad. -förmlg, a. olikformig. -heit, f. olik- 
het. -mäfsig, a. oproportionerlig, olika, 
ojämförlig. -namig, a. med olika namn, he- 
teronym. -seitig, a. oliksidig. 

Unglimpf, -[e]s, 0, m. obillighet, hårdhet, orätt- 
visa, (äre)kränkning, skam. -lich, a. obillig, 
hård, orättvis, kränkande, skamlig. 

Unglück, -e ev. vanı. Ungläcksfälle, n. olycka; 
otur. -lich, a. olycklig. -selig, a. olycksalig. 
-seligkeit, f. olycksalighet. -sschwanger, -8- 
schwer, a. olyoksdiger. 

Unlignade, /. onåd. -gnädig, a. onädig. -gott, 
m. demon, djäfvul. -göttlich, a. icke gudom- 
lig, (en) gud ovärdig. 

ungrisch, a. ungersk. 

Unligrund, m. det ogrundade i ngt, saknad af 
skäl, oriktighet. -gründiich, a. icke grund- 
lig, ytlig. -gründlichkeit, f. ytlighet. -güitig, 
a. icke gällande, ogiltig, värdelös. -gültig- 
keit, /. ogiltighet. -gunst, f. missgunst, 
ogunst. -günstig, a. ogunstig, ogynnsam, 
oblid. -gut, a. Etw. für m nehmen: taga ngt 
illa upp, nichts für w! blif ej ond! -gütig, 
a. 1. omild, oblid, ovänlig. 2. = ungut. -hält- 
bär, a. 1. som ej håller, klen, ovaraktig. 2. 
ohållbar. -håltbarkelt, /. 1. klenhet, ovar- 
aktighet. 2. ohällbarhet. -heil, n. ondt, 
olycka. -hellbär, a. obotlig. -hellbarkeit, /. 
obotlighet. -heilig, a. ohelig. -heiligkelt, f. 
ohelighet. -heilschwanger, a. olycksdiger. 
-heilstifter, m.anstiftare af ngt ondt; olycks- 
fågel. -heilvoll, a. olycklig. -heimelig, -heim- 
lich, a. hemsk, otreflig, kuslig. /hm wurde 
a zu Mute: han blef illa till mods. -höflich, 
a. ohöflig. -höflichkeit, /. ohöflighet. -hold, 
I. a. 1. afskräckande, vedervärdig, ful. 2. 
ovänlig, oblid. 3. illvillig. II. -e[r], m. 1. 
vedervärdig, oblid, illvillig, ondskefull per- 
son. 2. ond ande, demon, spöke, troll. -hol- 
din, -nen, f. 1. vedervärdig, ful, elak kvin- 


468 — 


uninteressiert, a. 


Unmensch 


na, megära. 2. häxa, trollpacka, troll. -hör- 
bär, a. ohörbar, omärklig. 

Unitörm, I. -en, f. uniform. II. a. enformig, 
likformig. -ieren, sv. tr. uniformera, kläda 
i uniform. -ierung, f. -itåt, -en, f. enformig- 
het, likformighet. 

ointresserad, intresselös. 
«heit, f. ointresseradt sätt. 

Uniön, -en, f. union, förening. 

Universität, -en, f. universitet. Auf der m sein: 
ligga, studera vid universitetet. i 
Unke, -n, f. 1. snok. 2. klockgroda. -ngesang, 
m. klockgrodans läte; dvna. olyckespädom. 
unkönnlibär, -tlich, a. oigenkänlig. -barkeit, 

-tlichkeit, /. oigenkänlighet. 

Unlikenntni[f]s, /. okunnighet.-keusch, a. okysk. 
-keuschheit, /. okyskhet. -kindlich, a. icke 
barnslig, icke sådan som det egnar ett barn, 
som brister i vördnad, olydig. -kindlichkelt, 
f. för ett barn opassande, ovärdigt sätt, 
brist på vördnad. -klågbär, a. som ej kan 
lagligen beifras, på laglig väg indrifvas. 
«klar, a. oklar, grumlig, otydlig. -klarheit, 
f. oklarhet, otydlighet. -klug, a. oklok, obe- 
tänksam. -klugheit, /. oklokhet, obetänk- 
samhet. -königlich, a. icke konungelig, a) 
ovärdig en konung, b) icke konungsligt 
sinnad. -körperlich, a. okroppslig, osinnlig, 
immateriel, andlig. -kosten, pl. omkostna- 
der. -kräftig, a. svag, kraftlös, overksam. 
-kraut, n. ogräs. -kriegerisch, a. okrigisk, 
fredlig. -kultur, /. brist på kultur, på od- 
ling; barbari. -kündbär, a. som ej kan upp- 
sägas. -kunde, f. okunnighet. -kundig, a. 
okunnig, einer (gen.) Sache: a) om ngt, b) i 
ngt. -låndbär, a. otillgänglig så att man ej kan 
tanda där. -längst, adv. för ej länge sedan, 
nyligen. -lauter, a. oren, oädel. -lauterkelt, 
f. orenhet, oädelt sätt, motiv. -leidlich, a. 
olidlig, odräglig. -ieidlichkeit, f. det olid- 
liga, odrägliga i ngt. -lenkbär, -Ienksäm, a. 
svår att leda, att styra, omedgörlig, styf- 
sint, ostyrig. -lenksamkeit, /. omedgörlig- 
het m. m. se föreg. -lösbär, -leserlich, a. oläs- 
lig. -leserlichkeit, /. oläslighet. -léugbär, a. 
oneklig, obestridlig. -léugbarkeit, /. obe- 
stridlighet, pätaglighet. -Iieb, a. obehaglig, 
oangenäm. Es ist mir w dies zu hören: det 
gör mig ondt, jag är ledsen att höra detta. 
-llebsäm, a. obehaglig, oangenäm. -löblieh, 
a. icke berömlig, tadelvärd. -Iösbär, -Iös- 
lich, a. olöslig. -lust, /. olust, leda, häglös- 
het. -lustig, a. olustig, led, häglös. -manier, 
f. oart, oskick, osed. -manierlich, a. oskick- 
lig, ohyfsad. -manierlichkeit, f. oskicklig- 
het, ohyfsadt sätt, uppträdande. -mannbär, 
a. ej manbar, minderärig. -männlich, a. 
omanlig. -männlichkeit, f. omanlighet. -mas- 
se, /. massa, mängd. -mälsgöblich, a. oför- 
griplig. -mäfsig, a. omättlig. -mäfsigkeit, /. 
omättlighet.-menge, /.mängd,massa.-mensch, 


itr. intransitivt, rå. refiexivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. h. bar haben, 8. bar sein till bjälpverb. 


ı 
anmenschlich — 


m. omänniska, odjur till människa. -mensch- 
. lich, a. 1. omänsklig, barbarisk. 2. öf- 
vermänsklig. -menschlichkeit, /. omänsk- 
lighet. -mörkbär, -mörklich, a. omärklig. 
-mörkbarkeit, -mörklichkeit, /. omärklighet. 
-mölsbär, a. omätlig. -mittellsäm, a. föga 
meddelsam, tyst, sluten. -mittelbär, a. ome- 
.delbar. -mittelbarkeit, /. omedelbarhet. -möb- 
.diert, a. omöblerad. -modern, -modisch, 
a. omodern. -möglich (urv.:--), a. omöjlig. 
-möglichkeit, f. omöjlighet. -moralisch, a. 
omoralisk. -mündig, a. omyndig. -mündig- 
keit, f. omyndighet. -musikalisch, a. omusi- 
kalisk. -mut[h], m. missmod, dåligt lynne. 
-mut[h]ig, a. missmodig. -mütterlich, a. icke 
moderlig, kärlekslös. -nachahmbär, a. oef- 
terhärmlig. -nachahmlich, a. oefterhärmlig, 
oöfverträflig, oförliknelig. -nachahmlichkeit, 
. f. oöfverträflighet m. m. se föreg. -nachbar- 
lich, a. ovärdig en granne, ovänlig. -naoh- 
giebig, a. icke eftergifven, omedgörlig. -nach- 
låfslich, a. oeftergiflig. -nähbär, a. otillgäng- 
lig. -nåhbarkelt, /. otillgänglighet. -natur, 
f. onatur. -natijriich, a. onaturlig. -natür- 
lichkeit, /. onaturlighet. -nénnbär, a. onämn- 
bar. -nöt[h]ig (awv.--), a. onödig, öfverflö- 
dig. -nöt[hjigkeit, /. onödig, öfverflödig sak. 
-nütz, a. 1. onyttig, gagnlös. Den Namen 
Gottes w im Munde führen: missbruka Guds 
namn. 2. päflugen, klåfingrig, icke snäll. 
Jm me Worte geben: gräla på ngn, sich 
ae machen: vara öfvermodig. -nützlich, a. 
onyttig, gagnlös. -nützlichkeit, f. gagnlös- 
het; onyttig sak. -ordentlich, a. oordentlig. 
-ordentlichkeit, /. oordentlighet. -ordnung, f. 
oordning. -organisch, a. oorganisk. -paar, 
a. 1. udda. 2. um. -paarig, omaka. -partelisch, 
-partellich, a. opartisk. -partellichkeit, f. 
opartiskhet. -pals, a. opasslig. -passend, a. 
opassande. -passierbär, a. omöjlig att pas- 
‚sera, att gå öfver. -pafsiich, a. opassande, 
olämplig. -päfslich, a. opasslig. -palslich- 
«eit, f. olämplighet. -päfslichkeit, /. opass- 
lighet. -persönlich, a. opersonlig. -poli- 
tisch, a. opolitisk; oklok. -praktisch, a. 
opraktisk. -proportioniert, a. oproportioner- 
lig. -pönktiich, a. icke punktlig. -pünktlich- 
. %eit, f. brist på punktlighet, bristande punkt- 
lighet. -rat[h], -[e]s, 0, m. 1. afskräde, af- 
fall, orenlighet, smuts. 2. m merken: ana 
oråd. -rät[h]lich, -rät[h]säm, a. 1. icke råd- 
lig, ej att tillräda. 2. icke sparsam, slösak- 
tig. -recht, I. a. orätt, oriktig. we Seite: 
afvigsida, zur wen Zeit: olämpligt. II. n. 
‚ orätt, orättvisa. -rechtlich, a. 1. oheder- 
lig, oredlig. 2. olaglig. -rechtlichkeit, f. 
oredlighet m. m. se füreg. -rechtmälsig, 
a. orättmätig. -rechtmäfsigkeit, /. orätt- 
. mätighet, orättmätig handling. -rödlich, a. 
. oredlig. -rödlichkeit, /. oredlighet. -rödne- 
; risch, a. föga vältalig. -regelmälsig, a. ore- 


469" — 


unsörgsam 


gelmässig, oregelbunden. -regeimälsigkeit, /. 
oregelbundenhet. -reif, a. omogen. -reife, 
-reifheit, /. omogenhet. -reimbär, -reimisch, 
a. orimlig. -rein, a. oren, smutsig. Etw. ins 
we schreiben: skrifva ngt i kladden, skrif- 
va koncept till ngt. -reinheit, f. orenhet. 
-reinigkeit, /. orenhet, smuts, smörja. -rein- 


“lich, a. orenlig, osnygg. -reinlichkeit, f. oren- 


lighet, osnygghet. -rättbär, a. räddnings- 
lös. -richtig, a. oriktig, orätt, felaktig. Die 
Uhr geht m klockan går ej rätt. -richtigkeit, 
J. oriktighet. -ritterlich, a. oridderlig, föga 
galant. -ruhe, -n, f. 1. oro. In m über etw. 
(ack.) sein: vara orolig för ngt. 2. orolighet, 
tumult. -ruhlg, a. orolig. -rühmlich, a. föga 
berömlig, skamlig. -ruhstifter, m. orostif- 
tare. -ruhvoll, a. orolig. -sägbär, -säglich, a. 
o(ut)säglig. -sanft, a. hård, kärf, sträf, grof, 
rå, våldsam. -sauber, a. oren, orenlig, osnygg. 
-sauberkeit, /. oren(lig)het, osnygghet. -säu- 
berlich, a. osnygg, slarfvig. -schädhaft, a. 
oskadd. -schädlich, a. oskadlig. -schädlich- 
keit, f. oskadlighet. -schätzbär, a. oskatt- 
bar. -schätzbarkeit, /. oskattbarhet. -schöin- 
bär, a. oansenlig, obetydlig, liten; matt. 
dunkel. -schéinbarkeit, /. oansenlighet m. m. so 
föreg. -Schick, m. oskick. -schickiich, a. oskick- 
lig, opassande, obehörig, oanständig.-schick- 
lichkeit, £. oskicklighet m. m. se föreg. -Schift- 
bär, a. icke segelbar. -schlitt, -[e]s, 0, n. 
talg. -schlüssig, a. obeslutsam, tveksam, 
villrådig. -schlüssigkeit, /. obeslutsamhet 
m. m. se föreg, -SChmackhaft, a. osmaklig. smak- 
lös, fadd. -schmackhaftigkeit, /. osmaklighet 
m. m. se föreg. -schmeizbär, a. osmältbar. 
«schön, a. oskön, ful. -schuld, f. oskuld. 
-schuldig, a. oskyldig, an etw. (aat.) el. X einer 
(gen.) Sache: till ngt. -schwer, a. ej svår, 
utan svärighet. -segen, m. otur, olycka, 
förbannelse. -selbständig, a. osjälfständig. 
-seibständigkeit, /. osjälfständighet. -sölig, 
a. osalig, fördömd. 


unser, I. gen. pl. ar ich. Wir (el. es) waren m 


vier: vi voro fyra. II. poss. pron. själfständ. 
former unsrer unsre unsres, der die das uns- 
r[ig]e, vår. -einer, -eins, pron. en bland oss, 
sådana som vi, en sådan som jag. -thalben, 
-twegen, um -twillen, adv. för vår skull. 


unlisicher, a. osäker. -sicherhelt, /. osäkerhet. 


-sichtbär, a. osynlig. -sichtbarkelit, /. osyn- 
lighet. 


Unsinn, m. nonsens, dumhet, galenskap. Das 


ist barer m det är rena galenskapen. -ig, 
a. absurd, galen, vansinnig. -Igkeit, f. ab- 
surditet, galenskap, vansinnighet. -lich, a. 
osinnlig. 


Unlisitte, /. osed, oskick. -sittlich, a. osedlig, 


sedeslös. -sittiichkeit, /. 1. osedlighet, se- 
deslöshet. 2. osedlig handling. -soldatisch, 
.a. omilitärisk. -sorgsäm, a. sorglös, sorg- 
fri. 





Au = föregående uppslagsord. * äkta sms. O saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


unsrerseits — 4% 


unsrelirseits, adv. å vår sida, för vår del. -8- 
gleichen, I. a. o. ovöjl. subst. vår (jäm)like, lik 
oss. II. pl. våra likar, sådana som vi. 

unlistät se unstet. -statthaft, a. otillätlig; opas- 
sande. -statthaftigkeit, /. otillätlighet. -sterb- 
lich, a. odödlig. -störblichkeit, /. odödlighet. 
«stern, m. missöde. -stet[ig], a. ostadig, obe- 
ständig, ovaraktig, föränderlig, omväxlan- 
de, kringirrande. -stetigkeit, /. ostadighet 
m. m. se föreg. -stillbär, a. omöjlig att stilla, 
stanna, hämma. -störbär, a. ostörbar, orubb- 
lig. -stråfbär, -sträflich, a. ostrafflig, oförvit- 
lig. -sträfbarkeit, -stråflichkelt, /. ostrafflig- 
het, oförvitlighet. -streitig, a. obestridlig. 
-studiert, a. icke studerad, a) som ej stude- 
rat, b) naturlig, improviserad. -sühnbär, a. 
1. omöjlig att försona. 2. oförsonlig. -sum- 
me, /. oerhörd summa. -sündig, a. syndfri. 
-sündigkelt, /. syndfrihet. -sündlich, a. icke 
syndig, oskyldig. -tädelhaft, -tadelig, a. ota- 

. delig, tadelfri, oklanderlig, oförvitlig. -tå- 
dei[haft]igkeit, /. oklanderligt skick, oför- 
vitlighet. -tauglich, a. oduglig. -tauglichkeit, 
f. oduglighet. -teilbär, a. odelbar. -tilbar- 
keit, /. odelbarhet. -tellhaft[ig], a. icke del- 
aktig. -teilnehmend, a. icke deltagande, icke 
delaktig, likgiltig, liknöjd. 

unten, adv. nere, nedtill, nedan. Nach = ned- 
åt, von oben bis m uppifrån och ända ned, 
belt och hållet, von vw auf: nedifrån, von 
vw auf dienen: tjäna upp sig från simpel 
soldat, passera graderna. -ån, adv. nedtill. 
-benannt, -genannt, a. nedannämd. -hin, adv. 
nedåt. -stehend, a. nedanstående. 

unter, I. prep. med dat. o. ack. 1. under (om rum). 
2. bland, mellan. = andern Dingen: bland 
annat, w uns: oss emellan, etw. w die Leu- 
te bringen: utkolportera, utsprida ngt. 3. 
under (om tid), vid. 4. särskilda fall. Av Schlo/s 
und Riegel: inom lås och bom, etw. u den 
Händen haben: arbeta på, hålla på med 
ngt, etw. js Hand eı. Gewalt geben: sätta 
ngn öfver ngt, m die Soldaten gehen: taga 
värfning, was meinst el. verstehst du w die- 
sem Ausdruck? hvad menar du med eı. an- 
ser du ligga i detta uttryck? « der Bedin- 
gung: med det vilkoret, m fünf Mark wert: 
ej värd fem mark, nm dem Preise verkaufen: 
sälja till underpris. II. adv. se untersein. 
III. a. undre, nedre, lägre. Seine ven: hans 
underlydande, der waste in der Klasse: den 
siste i klassen, das ste zu oberst kehren: 
vända upp och ned på det, på allt. -ab- 
t[hjeilung, /. underafdelning. -arm, m. un- 
derarm. -ärmel, m. underärm. -ärt, f. un- 
derafdelning, art, slag. -arzt, m. underlä- 
kare. -aufseher, m. underuppsyningsman. 
-bau, m. underbyggnad, grundmur, grund. 
«bauen, ir. 1. bygga ngt under ngt. 2. (--£-*) 
a) etw. m underbygga, stödja, stötta ngt, 
b) undergräfva, underminera. -beamte(r), 


— . Unterhaltungslektüre 


m. underordnad, lägre tjänsteman. -behör- 
de, /. lägre myndighet. -beinkleld, n. under- 
benkläder, kalsonger. -bekommen, tr. få ned. 
-bett, n. underbädd, underlag; madrass. -bet- 
ten, tr. bädda, lägga ngt under ng. -bilanz, 
/. (under)balans, brist. -binden, tr. 1. binda 
agt under ngt. 2. (- - 2-*) med. underbinda. -bin- 
dung (0.--*-), f. -bischof, m. Iydbiskop. -blei- 
ben, itr. s. 1. förblifva, stanna inunder. 
2. (--2-*) ej blifva af, underlätas, uteblifva. 
-bréchen," tr. afbryta. -brechung, /. afbrott. 
«breiten, ir. 1. utbreda ngt under ngt. 2.(--2-") 
a) einem (Gegenstande etw. m utbreda ngt 
under ett föremål, sätta ett föremål på 
ngt, b) jm etw. förelägga ngn ngt tin un- 
derskrifning, framlägga ngt för ngn. -bringen, 
tr. bringa under tak, i säkerhet, inlogera, 
skaffa plats åt, anbringa, placera. -bringung, 
f. -deck, n. underdäck. -dé[f]s, -dössen, adv. 
under tiden, emellertid. -drücken, tr. 1. 

trycka ned under ngt. 2. (-- £-*) undertrycka, ” 
kväfva, hälla ned. -drücker, -, m. under- 
tryckare, förtryckare. -drückung, /. under- 
tryckande. -ducken, I. ir. trycka ned. II. 
itr. es. huka sig ned, krypa ned. -einänder,. 
adv. 1. sinsemellan. 2. om hvartannat, hul- 
ler om buller. -fahren, I. itr. s. åka, fara. 
under, in under ngt. II. tr. köra under, in. 
-fången," rl. företaga, understä, tillåta sig, 
einer (gen.) Sache: ngt. -fassen, tr. fatta tag 
under, stödja. -flechten, tr. 1. fläta ngt under 
ngt. 2. (--:-*) ifläta, sammanfläta, uppblan- 
da. -fürster, m. underjägmästare, skogvak- 


- tare. -frössen,* tr. underminera. -füls, m. 


fotens undre del. -futter, n. underfoder, fo- 
der. -futtern, tr. 1. Seide m sätta i siden- 
foder. 2. (--2-*) Einen Rock mit Seide m. 
fodra en rock med siden. -gang, m. 1. ned- 
gång. 2. undergång. -gattung = Unterart. 
geben, I. ir. 1. Jm etw. m, lägga, ställa, 
skjuta ngt under ngn. 2. ı--2-*) Jm etw. av 
sätta ngn öfver ngt. II. (--4-) a. 1. under- 
gifven. 2. underlydande. -gébene(r), m. un- 
derlydande, underhafvande. -gebenheit, f. 
undergifvenhet, lydnad. -gehen, itr. s. 1. gå. 
under, förgås, förstöras. 2. gå ned,under, få 
rum under. -gehölz, zn. smäskog. -gehüife, 
m. biträde. -geordnet, a. underordnad. -ge- 
richt, n. underdomstol, lägre domstol. -g6- 
schoben, a. understucken. -geschols, n. bot- 
tenväning. -gestell, n. underrede. -gewand, 
n. underdrägt, underkläder. -gewehr, n. un- 
dergevär, sidogevär. -gewicht, n. undervigt. 
-graben, tr. 1. gräfva ned. 2. (-- -*) under- 
gräfva, underminera. -gräbung, f. -grund, m. 
br. alf. -haben, tr. 1. hafva inunder. 2. haf- 
va under sig. -halb, prep. med gen. nedanför. 
«halt, m. underhåll. -haiten, I. tr. 1. hålla. 
inunder. 2. (--2-*) underhålla. II. (--<-") rf. 
samtala, spräka. -hältung, /. 1. underhåll. 
2. underhållning; nöje. -hältungsiektüre, f. 





ür. intransitivt, TA. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivs verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Unterhaltungsmensch — 41 





underhällande lektyr. -hältungsmensch, m. 
sällskapsmänniska. -händeln,* itr. Ah. o. tr. 
underhandla, [über] den Frieden: om fred. 
-händler, m.. underhandlare. -händlung, f. 
underhandling. -haus, n. 1. undre delen af 
ett hus. 2. underhus. -hefe, f. bottensats. 
-hemd, rn. (under)skjorta. -hof,m.nedre gård. 
-höhlen,* tr. undergräfva, underminera. -holz, 
n. 1. smäskog. 2. underlag ar tra. 8. nedre 
del af ngt af trä bestående föremål. -hose, f. kal- 
songer. -irdisch, a. underjordisk. -jacke, /f. 
undertröja. -jöchen,” tr. underkufva. -Jö- 
chung, ‚/. -klefer, m. underkäk. -kinn, rn. hak- 
påse. -klasse, /. lägre klass; underklass. 
-kleid, n. underplagg, underkläder. -kommen, 
I. itr. s. komma inunder, komma under 
tak, få plats. II. n. tak öfver hufvudet, till- 
flykt. -könig, m. vicekonung, lydkonung. 
-körper, m. kroppens nedre del. -kriechen, 
itr. s. krypa inunder. -kriegen, tr. F få ned, 
få under sig. -kunft, 0, f. tak öfver hufvu- 
det, skydd, tillflykt. -lage, /. underlag; (un- 
der)bädd. -land, n. lägre land, lågland. -län- 
der, -, m. invånare i det lägre landet, i läg- 
landet; dalbefolkning. -lafs, m. bruokl. blott i 
förbind. ohne av oaflätligen, oupphörligen. 
-lassen, ir. 1. släppa inunder. 2. (--<4-") un- 
derläta, uraktläta. -lässung, f. uraktlätande. 
-lässungssünde, f.underlätenhetssynd.-lastig, 
a. för litet lastad. -lauf, m. 1. en flods nedre 
lopp. 2. underdäck. -laufen, I. itr.s. 1. sprin- 
ga inunder. 2. Mit m komma med, insmyga 
sig. 3. (--2-*) under ytan öfverdragas med 
ngt. Mit Blut w blifva blodsprängd. II. (--:-*) 
tr. springa under. -laufung, ‚/. -leder, n. un- 
derläder, sulläder. -legen, I. tr. (K--:-”) a) 
lägga inunder. Finem Huhne Eier lägga 
en höna på ägg, einer Melodie Worte w 
sätta ord till en melodi, einer Sache einen 
Sinn « inlägga en mening i en sak, b) 
Pferde m göra hästombyte. 2. (- -2-*) Eine 
Sache mit etw. a lägga ngt under en sak, 
ligga en sak på ngt. II. (--*-) a. underläg- 
sen. -lehen, n. underlän. -lehrer(in), m. (f.) 
under-,hjälp-, extralärare (-lärarinna). -leib, 
m. underlif. -liegen, itr. 1. A. ligga inunder. 
2. (--2-*) 8. 0. X h. a) duka under, b) das 
unterliegt keinem Zweifel: det är intet tvif- 
vel underkastadt. -lippe, /. underläpp. -luft, 
f. undre atmosfär. -m, smndragn. af unter dem. 
-malen, ir. 1. måla ngt under ngt, inunder. 2. 
(--2-*) grunda, grundmäla. -malung (o.--£-), 
f. -mäls, n. undermäl. -mauern, tr. Etw. ei- 
nem Gegenstande üntermauern el. einen Ge- 
genstand mit etw. untermduern”: mura ngt 
under ett föremål. -mauerung (o.--:--), f. 
-meerisch, a. underhafs-. -mengen, tr. 1.iblan- 
da, blanda ibland, inblanda. 2. (- - -*) upp- 
blanda. -mengung (o.---), f. -minieren, tr. 
underminera. -mischen = untermengen. -müt- 
ze, f. kalott. -N, smndragn. ar unter den. -nöh- 


— untersetzt 
men, I.” tr. företaga, företaga sig, taga itu 
med, föranstalta. II. -, n. företag. -néhmer, 
-, m. en som företager, föranstaltar ngt, 
entreprenör. -nöhmung, f. företag. -néh- 
mungsgeist, m. företagsamhet(sanda). -néh- 
mungslustig, a. företagsam. -oftizier, m. un- 
derofficer. -ordnen, tr. underordna. -ord- 
nung, /. 1. underordnande. 2. = Unterart. 
-pfand, n. underpant. -pfändlich, a. såsom, 
underpant. -pfarre, /. komministratur. -pfar- 
rer, m. komminister. -pflügen, tr. plöja ned. 
-reden,‘ rl. samtala, öfverlägga, rädpläga. 
-rödung, /. samtal, öfverläggning. -rhein, m. 
npr. nedre Ren. -richt, -[e]s, 0, m. under- 
visning. -richten,“ I. tr. 1. undervisa. 2. Jn 
von etw. w underrätta ngn om ngt. II. rf. 
göra sig underrättad, von etw.: om ngt. 
-richter, m. underdomare. -richtsfach, n. Das 
av a) undervisningen, undervisningsväsen- 
det, b) lärarevägen, t.ex. das m wählen. 
-rock, m. underkjol -$, smudragn. af unter das. 
-sägen,* tr. förbjuda, jm etw.: ngn ngt. -Sä- 
gung, f. -sals, -en, m. undersäte, underly- 
dande. -satz, m. 1. ställning som ngt hvilar på, 
underlag, fot, bricka. 2. undersats. -schale 
= Untertasse. -scharren, tr. krafsa ned. 
-schätzen,” tr. underskatta. -schätzung, /. 
-schéidbär, a. möjlig att särskilja. -scheiden,* 
tr. skilja, särskilja, urskilja. -schéldung, f. 
särskilning, urskilning. -scheidungszeichen, 
n. utmärkande kännetecken, kännemärke. 
-schenkel, m. smalben. -schicht, £. undre la- 
ger. -schieben, tr. 1. skjuta inunder. 2. (arv. 
--2-*) understicka, interpolera. Den Wor- 
ten einen falschen Sinn m gifva orden en 
falsk tydning. -schlebung (o. - - -), f. -schled, 
-e, m. skilnad. -schieden, -schiedlich, a. oli- 
ka, möjlig att skilja, skiljaktig. -schlächtig, 
a. som drifves med underfall. ve Mühle: 
underfallskvarn. -schlagen, tr. 1. Die Arme 
a lägga armarne i kors på bröstet, mit un- 
tergeschlagnen Beinen sitzen: sitta med 
korslagda ben, jm ein Bein a slå krokben 
för ngn. 2. (---* undansticka, undansnil- 
la, försnilla. -schlägung, f. -schleif, -e, m. 
underslef. -schliefen, -schlüpfen, itr. s. Ery- 
pa inunder. -schreiben, tr. 1. skrifva ngt un- 
der ngt, inunder. 2. (---*) underskrifva, un- 
derteckna. -schreiber, m. 1. underskrifvare, 
skrifvarebiträde. 2. (--:-) undertecknare. 
-schreibung (o.---), f. underskrifning m. m. 
se unterschreiben. -schrift, /. underskrift. 
-schule, /. förberedande skola, lägre skola. 
-gchwären, itr. s. bulna inunder. -seeisch, a. 
underhafs-. -sein, itr. s. vara nere, nedgän- 
gen, t.ex. die Sonne ist unter: solen har 
gått ned. -seite, /. undersida. -setzen, tr. 
1. Etw. einem Gegenstande üntersetzen el. 
einen Gegenstand mit etw. untersetzen’: sät- 
ta ngt under ett föremål. 2. (--2-*) upp- 
blanda, blanda. -sötzt, a. undersätsig, satt. 





> Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö suknar plur. ? bar omijud. F famitjürt, P lägre språk. X mindre brutit. 


Untersetztheit — 472 


— unverbesserlich 





-sötztheit, /. undersätsighet. -siegeln,” tr. sät- 
ta sitt sigill inunder, förse med sitt sigill. 
-sieg[e]lung, /. -sinken, itr. s. sjunka ned, 
gå ned. -spülen,* tr. (om vatten) undergräfva, 
underminera. -spülung, f. -stadt, /. lägre 
liggande stadsdel(ar). -statthalter, m. under- 
ståthållare. -stecken, I. tr. 1. sticka, skjuta, 
ställa inunder. 2. insticka, införlifva. 3. 
(--2-*) Eine Sache mit etw. w sticka ngt 
under en sak. II. rf. dölja sig. III. itr. h. 
ligga under. -stehen, I. itr. s. träda, ställa 
sig, stå inunder. II. (-- <-") rl. understä sig. 
-stelle, /. underordnad plats. -stellen, tr. 1. 
ställa inunder, under tak. Den Wagen w 
skjuta in vagnen i vagnsskjulet. 2. (-- *-°) 
Einer (aat) Sache etw. w ställa ngt under 
en sak, stödja en sak med ngt, jm unter- 
stellt sein: vara underordnad under ngn. 
«stellung, /. hypotes, antagande. -steuer- 
mann, m. understyrman, andre styrman. 
-ströichen,* ir. understryka. -ströichung, f. 
. «streuen, tr. 1. strö ngt under ngt. 2. (---*) 
uppblanda. -strömung, ‚/. underström. -stüt- 
zen, tr. 1. sätta inunder ss. stöd. 2. (-- :-*) 
stödja, understödja, hjälpa. -stützer, -, m. 
stöd, hjälpare. -stützung, /. 1. understöd- 
jande. 2. understöd, hjälp. -süchen,” tr. un- 
dersöka, ransaka, pröfva, utforska. -süchung, 
f. undersökning, ransakning. -tasse, f. te- 
fat. -tauchen, I. itr. h. o. s. dyka ned. II. tr. 
doppa ned. -teil, m. o. n. underdel, nedre 
del. -than, I. a. underdänig, undergifven, 
underkastad, lydande under, jm: ngn. Sich 
(dat.) 5n w machen: underkufva ngn. II. -en 
el. -s, -en, m. undersäte. -thanenschaft, /., 
-thanent[h]üm, nr. undersätligt förhållande, 
sätt; undersåtar. -thänig, a. underdänig, 
undersåtlig. -thänigkeit, /. underdånighet. 
-thanin, -nen, f. undersäte. -thell se Unter- 
teil. -thor, n. nedre port. -thun, tr. lägga, 
ställa, sätta inunder. -treten, I. itr. s. trä- 
da, ställa sig, unter etw. (ack.): under ngt. 
II. ir. 1. trampa ned (med fötterna nedtrycka). 2. 
(--2-*) nedtrampa, trampa under fötterna, 
undertrycka. -verband, m. afdelning ar en 
förening. -verdeck, n. underdäck. -wächsen, a. 
Es ist mit Fett m det har bildat sig fett, 
inträdt fettbildning under eı. bland det. 
-wald, m. smäskog. -wärts, adv. nedät. -wä- 
schen,‘ tr. (om vatten) undergräfva. -wäschung, 
f. -wögs, adv. under vägen, på vägen, på 
väg. Bild. w bleiben: ej blifva af, m lassen: 
underlåta, låta bli. -weisen,“ tr. undervisa. 
-weiser, -, m. undervisare, lärare. -wélsung, 
.f. undervisning. -welt, /. underjorden. -wer- 
fen, tr. 1. kasta ned. 2. (--<-") underkasta, 
underkufva. -werfung, f. 1. underkufvande. 
2. underkastelse. -wört[h]ig, a. under sitt 
värde, underhaltig. -weste, f. undertröja. 
-winden,* = unterfangen. -wölben,* tr. byg- 
ga, göra ett hvalf under. -wüchs, m. ung- 


skog. -wühlen, tr. 1. gräfva ned. 2. (---*) 
undergräfva, -minera. -würfig, a. underdä- 
nig, undergifven, ödmjuk, slafvisk. -würfig- 
keit, /. underdänighet, underkastelse, öd- 
mjukhet, slafviskt sinne. -zahn, m. tand i 
nedre käken. -zeichnen, I. tr. 1. teckna, ri- 
ta inunder, under. 2. (-- *-*) underteckna, 
underskrifva. II. (--2-*) rf. underteckna, 
skrifva sitt namn inunder. -z6öichner, m. 
undertecknare. -zeichnete(r), m. underteck- 
nad. -zeichnung, f. underteckning, namn- 
teckning. -zeug, rn. underkläder. -ziehen, 
I. tr. 1. draga, sätta inunder, taga, hafva 
under. 2. (--*-*) Eine Sache mit etw. w sät- 
ta ngt under en sak, fodra en sak med ngt. 
II. (--:-*) rfl. ätaga sig, underkasta sig, 
einer (aat. ei. X gen.) Sache: en sak. 


Unlithat, /. missgärning, missdäd. -thätig, a. 


overksam. -thätigkeit, /. overksamhet. -theil- 
se unteil-. -thier se Untier. -thunlich, a. ogör- 
lig, omöjlig. -thunlichkeit, /. omöjlighet. 
«tief, a. ej djup, grund. -tiefe, £. 1. ringa 
djup. 2. grund. 3. omätligt djup. -tier, n. 
odjur, vidunder. -tilgbär, a. outplånlig. 
-tÖdlt]lich, a. odödlig. -trägbär, a. omöjlig 
att bära, att begagna. -trénnbär, a. oskilj- 
aktig. -treu, a. otrogen. -treue, /. otrohet. 
-trinkbär, a. odrickbar. -tröstbär, -tröstlich, 
a. otröstlig, tröstlös. -tröstlichkeit, f. tröst- 
löshet. -trüglich, a. osviklig, ofelbar. -trüg- 
lichkeit, /. osviklighet. -tüchtig, a. oduglig. 
-tüchtigkeit, f. oduglighet. -tugend, f. odygd, 
oart, osed. 


unüber|idacht, -lögt, a. oöfverlagd, obetänksam. 


-lögtheit, /. obetänksamhet. -schreitbär, a. 
oöfverstiglig. -söhbär, -söhlich, a. oöfver- 
skädlig, obegränsad, omätlig. -söhbarkeit, 
-söhlichkeit, /. oöfverskädlighet, omätlig- 
het. -sötzbär, -sötzlich, a. oöfversättlig. 
-steigbär, -stöiglich, a. oöfverstiglig. -tréff- 
bär, -tröfflich, a. oöfverträflig. -windbär, 
-windlich, a. oöfvervinnelig. 


unllüblich, a. obruklig. -umgänglich, a. 1. omöj- 


lig att umgäs med, fränstötande, sträf, 
otreflig. 2. (---) oundgänglig, oundviklig. 
-umgänglichkeit, /. 1. frånstötande sätt. 2. 
(--2--) oundviklighet. -umschränkt, a. oin- 
skränkt, obegränsad. -umschränktheit, /. oin- 
skränkthet, obegränsad vidd, storhet, makt. 
-umstöfslich, a. oomkullstötlig, obestridlig. 
-umstöfslichkeit, /. obestridlighet. -umwün- 
den, a. öppen, fri, otvungen, adv. rent ut. 
-umwündenheit, /. öppenhet, otvunget sätt. 
-unterbrochen, a. oafbruten. -väterlich, a. fö- 
ga faderlig, onaturlig. 


unverlländerlich, a. oföränderlig. -änderlichkeit, 


f. oföränderlighet. -ändert, a. oförändrad. 
-Antwortlich, a. 1. oansvarig. 2. oförsvarlig. 
-Antwortlickheit, /. 1. oansvarighet. 2. oför- 
svarlighet, oförsvarligt skick. -Aufserlich, 
a. oförytterlig. -bösserlich, a. 1. oförbätter- 





ur. intransitivt, rl. reflexivt, 8. starkt, 8%. svagt, år. transitivt verb. h. har haben, 3. har sein till hjälpverb. 


unverblümt —_ 


lig. 2. oöfverträflig. -blümt, a. oförblom- 
merad, oförtäckt, s4r. rent ut. -brächlich, 
a. obrottslig. -bürgt, a. icke garanterad, 
icke styrkt. -dächtig, a. icke misstänkt, tro- 
värdig. -dåulich, a. osmältbar. -dérblich, a. 
oförstörbar, oföränderlig. -derblichkeit, f. 


oförstörbarhet. -dorbt = unverdorben. -dient, | 


a. oförtjänt, oförskyld, orättvis. -dorben, a. 
oförderfvad, frisk; oförfalekad, ren, -dorben- 
heit, f. oförstörd, frisk natur; oförfalskadt 
skick, renhet. -drossen, a. oförtruten. -dros- 
senhelt, /. oförtrutenhet, oförtrutet sätt. 
-shelicht, a. ogift. -éinbär, a. oförenlig. -éln- 
barkeit, /. oförenlighet. -fälschbär, -fälsch- 
lich, a. omöjlig att förfalska. -fälscht, a. 
oförfalskad, ren. -fånglich, a. oskyldig, ofar- 
lig, öppen. -fånglichkeit, /. ofarlighet, öp- 
penhet. -froren, a. icke frusen; F via. ej 
bortkommen, käck, dristig. -frorenheit, f£. F 
‚ käckhet, dristighet. -gånglich, a. oförgäng- 
lig. -gänglichkeit, /. oförgänglighet. -göls- 
lich, a. oförgätlig. -gleichbär, -gléichlich, a. 
_ oförliknelig. -gnüglich, -gnügsäm, a. oför- 
nöjsam. -gnügt, a. oförnöjd. -hältni[f]smä- 
isig, a. opvoportionerlig. -heirat[h]et, a. 
ogift. -hoffl, a. som man ej hoppats, ovän- 
tad, oförutsedd, oförhappandes. -hohlen, a. 
öppen. -käuflich, a. osäljbar. -kénnbär, a. 
omisskänlig, tydlig. -kürzt, a. oafkortad. 
-lötzbär, -lötzlich, a. oantastlig. -letzt, a. 
oskadd. -loren, a. icke förlorad, i säkert 
behåll, säker. -meidbär, -meidlich, a. ound- 
viklig. -meidlichkeit, /.oundviklighet. -merkt, 
. a. oförmärkt, omärklig. -mischt, a. oblan- 
dad. -mögen, n. oförmåga. -mögend, a. 1. 
oförmögen, ur ständ, kraftlös. 2. icke för- 
mögen, obemedlad. -mögenheit, f. 1. oför- 
måga. 2. medellöshet. -mut[hlet, a. oför- 
modad, oväntad. -n&hmbär, -nehmlich, a. 
otydlig, obegriplig. -nähmbarkeit, -nöhmlich- 
keit, f. otydlighet, obegriplighet. -nunft, f. 
. dårskap, galenskap. -nünftig, a. oförnuftig. 
‚ «richtet, a. oförrättad. -rückbär, -rücklich, a. 
orubblig. -rückt, a. orubbad, fast, orubblig. 
-schämt, a. oförskämd. F w läfst grüfsen: 
kors en sädan oförskämd en. -schämtheit, 
f. oförskämdhet. -schliefsbär, a. omöjlig att 
låsa. -schnitten, a. oskuren, oklippt. -schul- 
det, a. 1. utan förskyllan, oförskyld, oskyl- 
dig. 2. icke skuldsatt, skuldfri.-schwiegen, a. 
icke tystlåten, pratsjuk. -séhen, a. 1. oför- 
. utsedd, oväntad. 2. oafsigtlig. -séhens, adv. 
. 1. oförseendes, oförmodadt. 2. utan afsigt. 
-sehrt, a. oskadd, hel. -sehrtheit, f. oskadt 
tillstånd. -siegbär, -sieglich, a. aldrig sinan- 
de, outtömlig. -söhnlich, «. oförsonlig. -sÖhn- 
 Sichkeit, /. oförsonlighet. -sorgt, a. oför- 
sörjd. -stand, m. oförständ. -standen, a. oför- 
städd, missförstådd, misskänd. -ständig, a. 
oförständig, oklok. -ständlich, a. obegrip- 
lig, otydlig. -ständlichkeit, /. obegriplighet, 


473 — 


unwiderruflich 
otydlighet. -ständni[f]s, n. oförmåga att 
uppfatta ngt, brist på förstånd. -steuert, a. 
oförtullad. -sächt, a. oförsökt, opröfvad. 
-tilgbär, a. outplånlig. -träglich, a. 1. oför- 
dragsam. 2. oförenlig. -träglichkelt, f. 1. 
ofördragsamhet. 2. oförenlighet. -wandt, a. 
1. oafvänd, ofrånvänd, fast. 2. icke slägt, 
olikartad. -wehrt, a. oförmenad, tillåten, 
fri. -wéigerlich, a. oafvislig. -wéllt, adv. 
ofördröjligen, genast. -wélklich, a. som ej 
vissnar, ständigt frisk, oförgänglig. -wélk- 
lichkeit, /. oförgänglighet. -wöslich, a. som 
ej ruttnar, oförgänglig. -wöslichkeit, f. oför- 
gänglighet. -windbär, -windlich, a. som ej 
kan öfvervinnas, oöfvervinnelig, oersättlig. 
-wischbär, -wischlich, a. outplänlig. -worren, 
a. redig. -wündbär, a. osärbar. -wüstbär, 
-wüstlich, a. oförstörbar, orubblig, oförän- 
derlig. -zägt, a. oförskräckt, oförvägen. 
-zägtheit, /. oförskräckthet. -zöihlich, a. 
oförlätlig. -zeihlichkeit, £. det oförlätliga ı 
ngt. -zollt, a. oförtullad. -züglich, a. ofördröj- 
lig, omedelbar. 

unvolllibracht, a. 1. outförd. 2. oafslutad. -en- 
det, a. ofulländad, oafslutad. -kommen, a. 
ofullkomlig, bristfällig. -kommenheit, f. ofull- 
komlighet, bristfällighet. -ständig, a. ofull- 
ständig. -ständigkeit, /. ofullständighet. -zäh- 
lig, a. icke fulltalig. -ziehbär, a. outförbar. 

unvorilbereitet, a. oförberedd. -denklich, a. ur- 
minnes. -greiflich, a. oförgriplig. -hörgese- 
hen, a. oförutsedd. -sätzlich, a. ouppsåtlig, 
oafsigtlig. -sichtig, a. oförsigtig. -sichtigkeit, 
f. oförsigtighet. -t[hJeilhaft, a. ofördelak- 
tig. 

unwahr, a. osann. -haft, a. icke sanningsenlig, 
osann. -haftigkeit, /. brist på sanningsen- 
lighet. -heit, /. osanning. -nehmbär, a. omärk- 
lig. -scheinlich, a. osannolik. -scheinlichkeit, 
f. osannolikhet. 

unliwåndelbär, a. 1. oföränderlig. 2. gram. oböj- 
lig. -wändelbarkeit, /. 1. oföränderlighet. 2. 
gam, Oböjlighet. -wögsäm, a. obanad, ovä- 
gad, otillgänglig. -wögsamkeit, f. obanadt 
tillstånd, otillgänglighet. -wehrhaft, a. för- 
svarslös. -weib, n. okvinnlig kvinna, kvinn- 
ligt vidunder, odjur. -weiblich, a. okvinnlig. 
-weiblichkeit, /. okvinnlighet. -wéigerlich, a. 
som ej kan vägras, ovägerlig, utan mot- 
stånd, blind, t.ex. wer Gehorsam. -weise, 
-weislich, a. ovis. -weit = unfern. -welkbär 
= unverwelklich. -wört[h], I. a. 1. ovärdig. 
2. värdelös. II. m. värdelöshet, obetydlig- 
het. -wesen, n. 1. oväsen, ofog. 2. odjur, 
vidunder, oting. -wesenhaft, a. okroppslig, 
immateriell. -wesentlich, a. oväsentlig. -we- 
sentlichkeit, /. oväsentlighet. -wetter, n. ovä- 
der. -wichtig, a. ovigtig. -wichtigkeit, f. föga 
vigt, obetydlighet, ovigtig sak. -widerlög- 
bär, -widerlöglich, a. ovederlägglig, obestrid- 
lig. -widerrüflich, a. oäterkallelig. -wider- 


ww = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


unwidersetzlich — 474 — Urgrofsvater 


sötzlich, a. oemotståndlig. -widerspröächlich, 
a. ovedersäglig. -widerstehlich, a. oemot- 
ständlig. -widerstöhlichkeit, /. oemotständ- 
lighet. -wiederbringlich, a. oäterkallelig. -wil- 
te[n], m. ovilja, förargelse. -willfährig, a. 
föga tillmötesgående, ovänlig, ogen. -will- 
fährigkeit, f. brist på tillmötesgående, ogen- 
het. -willig, a. 1. ovillig, obenägen, mot- 
sträfvig. 2. förargad, förtretad. -willkommen, 
a. ovälkommen, oläglig. -willkürlich, a. ofri- 
villig, ovilkorlig. -wirklich, a. overklig. -wirk- 
säm, a. overksam. -wirksamkelt, f. overk- 
samhet. -wirsch, a. vid dåligt lynne, ovän- 
lig, barsk. -wirschheit, f. dåligt lynne, ovän- 
lighet, barskhet. 

unwirt[h]jbar, -lich, -säm, a. (om länder) ogäst- 
vänlig, föga lockande, karg. -lich, -schaft- 
lich, a. icke hushällsaktig, oförständig, slös- 
aktig. -schaftiichkeit, /. oförständ, slösak- 
tighet. 

unwissenlld, a. okunnig. Mir ist nicht w jag 
är ej okunnig om, mir w utan min vetskap. 
-derweise, ad. af okunnighet. -heit, /. okun- 
nighet. -schaftlich, a. ovetenskaplig. -schaft- 
lichkelt, /. brist på vetenskaplighet. -tlich, 
a. okunnig, af okunnighet, utan vetskap, 
t. ex. we Sünden: af okunnighet begångna 
synder. 

unwohl, a. illamående. Mir ist ev ich bin a 
jag mår illa. -sein, n. illamående. 

unliwöhnbär, -wöhnlich, a. obeboelig. -würdig, 
a. ovärdig. -würdigkeit, /. ovärdighet. -zahl, 
f. otalig mängd, ofantligt stort antal. -zåhl- 
bär, -zåhlig, a. oräknelig, otalig. -zåhmbär, 
a. omöjlig att tämja. -zärt, a. hård, kärf, 
sträf. -zärtlich, a. ovänlig. -ze, -n, f. uns. 
-zeit, f. otid. Zur m olägligt, i otid. -zeitig, 
a. 1. som sker i otid, oläglig. 2. omogen, 
för tidig, ofullgängen. -zeitigkeit, f. oläg- 
lighet. -zerbröchlich, a. icke bräcklig, ej 
skör, stark. -zerlögbär, a. omöjlig att sön- 
derdela, att uppdela, att upplösa. -zerreifs- 
bär, -zerréifslich, a. oslitlig. -zerstörbär, 
-zerstörlich, a. oförstörbar. -zertrönnbär, -zer- 
trennlich, a. omöjlig att sönderdela, oupp- 
löslig. -ziemend, -ziemlich, a. opassande. 
-ziemlichkeit, /. det opassande i ngt, Opas- 
sande sätt, handling. -zier, -zierde, £. van- 
prydnad. -zierlich, a. vanprydande, ful. 
-zlerlichkeit, £. brist på prydlighet, van- 
prydnad, vanprydande sak. -zubereitet, a. 
icke tillagad, oberedd. -zucht, f. otukt. 
-züchtig, a. otuktig. -züchtigkeit, f. otukt, 
otuktigt sätt, otuktig handling. -zufrieden, 
a. missnöjd, missbelåten, oförnöjd. -zufrie- 
denheit, /. missnöje, missbelätenhet. -zu- 
gänglich, a. otillgänglig. -zugänglichkelt, f. 
otillgänglighet. -zulänglich, a. otillräcklig. 
-zulänglichkeit, f. otillräcklighet. -zulässig, 
a. 1. oantaglig. 2. otillätlig. -zulässigkeit, 
f. 1. oantaglighet. 2. otillätlighet. -zünftig, 


a. icke yrkesmässig. -zurechnungsfähig, a. 
otillräknelig. -zurechnungsfählgkeit, f. otill- 
räknelighet. -zurelchend, a. otillräcklig. -zu- 
sammenhängend, a. osammanhängande. -zu- 
träglich, a. ofördelaktig, icke nyttig, skad- 
lig. -zuverlässig, a. otillförlitlig, osäker, 
opålitlig. -zuverlägsigkelt, /. otillförlitlig- 
het, opålitlighet. -zweckmälsig, a. icke än- 
damålsenlig, opraktisk, olämplig. -zweck- 
mälsigkeit, /. olämplighet. -zweideutig, a. 
otvetydig. -zweideutigkelt, /. otvetydighet. 
-zweifelhaft, a. otvifvelaktig. 

üppig, a. 1. yppig. 2. öfvermodig. -keit, f. 1. 
yppighet. 2. öfvermod. 

Ur, -e[n], m. uroxe. 

ur: förstafvelse. 1. ur-, ursprunglig, först, pri- 
mär, t.ex. uralt, Urbeginn. 2. utmärker en hög 
grad, t. ex. ureigen. 3. numera utan särskild bety- 
delse, t. ex. Urlaub, urteilen. Se nedan. 

Urllahn[e], -[e]s «a. -en, -en, m. 1. = Urgrofs- 
vater. 2. amherre, stamfader. -ahne, -n, f. 
1. = Urgro/smutter. 2. atv.-ahnfrau, f. aufra, 
stammoder. -Ahnherr, m. = Urahn 2. -alt, a. 
urgammal, uräldrig. -alter, n. 1. hög älder. 
2. urtid; urminnes tid. -anfang, m. ursprung- 
lig begynnelse, första början. -anfänglich, 
a. ursprunglig. -anfänglichkeit, f. ursprung- 
lighet. -anlage, /. ursprungligt anlag. 

urbån, a. belefvad, städad. -Ität, -en, f. belef- 
venhet, höflighet. 

ürlbär, a. odlad, plöjd, brukad. m machen: 
odla, plöja, bruka; kultivera. -bedeutung, f. 
ursprunglig betydelse. -beginn, m. = Uran- 
Jang. -begriff, m. grundbegrepp. -bestand- 
t[h]eil, m. grundbeständsdel. -bewohner, m. 
urinvånare. -blld, n. urbild. -bildlich, a. ur- 
sprunglig, typisk. -christ, m. Die wen: de 
första kristna. Ein mw en af de första krist- 
na. -christent{h]um, n. Das m den första, 
ursprungliga kristendomen. -deutsch, a. ur- 
tysk, ärlig tysk. -eigen, a. i hög grad ka- 
raktäristisk, egendomlig, utmärkande. -el- 
genheit, -eigent[h]ümlichkeit, f. särdeles ka- 
raktäristisk egendomlighet. -sinwohner, m. 
urinvånare. -elter- = Ururgro/fs-. -eltern, 
pl. stamföräldrar. -enkei(in), m. (f.) barn- 
barns barn. -fehde, /. ed att ej hämnas lid- 
na oförrätter eller straff. -feind, m. 1. fiende 
från begynnelsen, ärkefiende. 2. arffiende. 
-fels, m. urbärg. -form, f. ursprunglig form, 
typ. -friede, m. = Urfehde. -gebirge, n. ur- 
bärg. -geheimni[f]s, n. ursprunglig hemlig- 
het. -geist, mn. urande, oskapad ande. -ge- 
müt[h]lich, a. genomgemytlig, genomtref- 
lig. -geschichte, /. urtidens historia. -gestalt, 
f. urbild, typ. 

urgierlien, sv.tr. urgera, yrka, hålla på. -ung, f. 

Urglaube, m. ursprunglig tro, religion. 

Ürgröfslleitern, pl., -mutter, f., -vater, m. far- 
fars el. farmors el. morfars el. mormors för- 
äldrar, mor, far. 





för. intransitivt, rfl. reficxivt, SL. starkt, SV. svagt, Cr. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Urgrund — 

Örlgrand, m. ursprunglig grund, första orsak. 
-heber, m. upphofsman, upphof. -heberschaft, 
f. upphof. -heit, f. ursprungligt väsen, till- 
stånd. 

Urin, -[e]s, 0, m. urin. | 

Ürlikeim, m. protoplasma. -kirche, /. första 
kyrkan. -komisch, «. genomkomisk. -kraft, 
f. urkraft. -kräftig, a. genomkraftig, kraft- 
full. -kunde, -n, f. urkund, diplom, hand- 
skrift. -kunden, sv. tr. (med urkunder) styr- 
ka, bevisa. -kundlich, a. öfverensstämman- 
de med, stödd på urkunder, diplomatisk. 
Av beweisen: genom urkunder bevisa, styr- 
ka. -laub, -[e]s, 0, m. permission. -lauber, -, 
m. F permitterad soldat. -licht, n. det eviga 
ljuset. -mensch, m. första människan. -mut- 
ter, f. stammoder. -nacht, f. ursprungligt 
mörker, kaos. -nächtlich, a. kaotisk. 

Urne, -n, f. ätm. f, urna. 

Urner, -, mı, -In, -nen, f. invänare i Uri. 

Urliochs, m. uroxe. -plötzlich, a. helt plötslig. 
-quell, m. urkälla, ursprung. -sache, f. or- 
sak, grund, skäl, anledning. -sachlich, -säch- 
lich, a. kausal. -sächlichkeit, /. kausalitet. 
sage, f. gammal tradition, saga, sägen. 
‚satz, m. grundsats. -schrift, f. urskrift, 
grundtext, original. -schriftlich, a. förekom- 


mande i, öfverensstämmande med origina- . 


let. -sitz = Stammsitz. -spräche, /. 1. ur- 
språk. 2. grundspräk. -sprung, -e f, m. ur- 
sprung, källa. Seinen m haben eı. nehmen 
von: leda sitt ursprung, härstamma frän. 
-sprünglich, a. ursprunglig. -sprünglichkeit, 
5. ursprunglighet. -stamm, m. ursprunglig 
stam. -stand, m. urtillständ. -stoffl, m. ur- 
ämne, grundämne. -stracks, adv. helt plöts- 
ligt. -stück, n. original. 

Urtell, -e, n. 1. dom. Sich selbst sein m spre- 
chen: fälla sin egen dom. 2. omdöme, ut- 
lätande. Meinem we nach: enlig min me- 
ning. -en, sv. itr. h, döma. -sfählg, a. dom- 
för, kompetent att döma. -sfähigkeit, /. 1. 
domförhet. 2. omdömesförmäga. -skraft, f. 
omdäömesförmäga, -kraft. -sspruch, m. dom- 


475 — 


Vasallentum 


(slut), utslag. -svermögen, m. = Urteilskraft. 
-svollstreckung, /. en doms verkställande. 

Urtel, -, n. = Urteil. 

Urtext, m. grundtext. 

Urtheil se Urteil. Urthel se Urtel. 

Urlit[h]ier, n. zoo. urdjur, protozoon. -t[h]am, 
2. ursprungligt tillstånd. -t[hjJümlich, a. ur- 
sprunglig, primitiv. -typus, m. urbild, urtyp. 

Ürürllalt, a. riktigt uråldrig, lastgammal. -en- 
kel(in), m. (f.) barnbarns barnbarn. -gröfs- 
mutter, f., -grölsvater, m. mor, far till Ur- 
gro/smutter el. Urgro/svater, se a. o. 

Urlivater, m. urfader, stamfader; patriark. 
‚väterlich, a. uråldrig, primitiv; patriarka- 
lisk. -väterzeit, /. äldsta tiden, människo- 
slägtets barndoın. -vernunft, f. det eviga 
förnuftet. -verwandtschaft, /. ursprunglig 
slägtskap. -volk, n. det äldsta folk, de för- 
sta människorna. -vorfahr, m. stamfader. 
-wahl, /. val af elektorer för val af riksdagsmän. 
-wähler, m. valman för val af elektorer, se 
föreg. "wald, m. urskog. -welt, /. urvärld. 
-weltlich, a. tillhörande, utmärkande för ur- 
världen, uråldrig. -wesen, n. urväsen, ur 
sprungligt, evigt väsen. -wort, n. primitivt 
ord, grundord. -wüchsig, a. ursprunglig, na- 
turlig, frisk. -zeit, /. urtid. -zeitlich, a. till- 
hörande, utmärkande för urtiden, uräldrig. 
-zustand, m. ursprungligt tillstånd. -zweck, 
m. ursprungligt ändamäl. 

u. 8. f. fürkortn. = und so fort: och så vidare 
(0. 8. v.). | 

Usurpllatiön, -en, f. orättmätigt tillvällande, 
väldkräktning. -åtor, -s, ..oren, m. väld- 
kräktare, tronröfvare, usurpator. -ieren, sv. 
tr.väldkräkta, inkräkta, usurpera. -ierung, f. 

u. 8. W. förkortn. = und so weiter: och så vidare 
(0. 8. v.). 

Utensilien, pl. ntensilier, redskap, verktyg. 

Utopie, -[e]n, f. utopi, kortsynthet. 

utöpisch, a. utopisk, kortsynt. 

Uz, -e, m. drift, gyckel. -en, sv. tr. o. itr. h. 
drifva, gyckla (med), göra narr af. -erél, 
-en, f. = Uz. 


V. 


V. förkortn. a) = von: af, von (v.), b) = Vers: 
vers(er), c) = vormittags: förmiddagen (f.m.). 
vacclnieren, sv. tr. vakcinera. | 
vag, a. vag, sväfvande, ovisa, obestämd. 
Vagabund, -en, m. vagabond, drifvare. -enhaft, 
a. vagabondlik, vagabond-. -ent[h]um, r. 1. 
vagabondlif, lösdrifveri. 2. vagabonder. 
Vägheit, /f. sväfvande tillstånd, ovisshet, obe- 
stämdhet. 
vakllänt, a. vakant, ledig. -ånz, -en, f. 1. va- 
kans, ledig plats. 2. ledig tid, ferier. 
Vallland, -e, m. djäfvul, fan. -edizieren, sv. itr. 


h. säga farväl. -6t, -[s], -s, n. farväl, afsked. 
-Idieren, sv. tr. lagligen stadfästa. -Idierung, 
f. stadfästelse. -ita, ..ten, f. valuta. 

Vandållle, -n, m. vandal. -ismus, -, 0, m. van- 
dalism. 

Vanille, 0, f. vanilj. Ä 

Varillänte, -n, /. variant. -etät, -en, f. varle- 
tet, afart. -ieren, sv. tr. o. itr. h. variera, 
skifta, växla. 

Vasäll, -en, m. vasall. -enschaft, /., -ent[h]am, 
n. 1. vasallskap, vasallförhällande. 2. va- 
saller. 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. | har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre Sva. 


Vase 


Vase, -n, /. vas. -nlörmig, a. vasformig. 

Vater, -t, m. fader, pappa. -haus, n. faders- 
hus. -land, n. fädernesland, fosterland. -län- 
disch, a. fosterländsk. -lIandsliebe, /. foster- 
landekärlek. 

väterlich, a. faderlig. 

vaterliios, a. faderlös. -name, m. farsnamn, till- 
namn. -schaft, f. faderskap. 

Vätersitte, £. fädernesed. 

Vaterlistadt, /. födelsestad. -stand, m. fader- 
skap. -statt, -stelle, /. Jm m vertreten: vara 
ngn i faders ställe, vara som en far för ngn. 
-t[hjeil, n. fädernedel, -arf. -unser, -, n. fa- 
dervär. 

vegetllabilisch, a. vegetabilisk, växt-. -arläner, 
-, m. vegetarian. -atiön, -en, f. vegetation, 
växtlighet. -ieren, sv. itr. h. vegetera. 

Vehllemönz, 0, f. häftighet. -ikel, -, n. vehikel, 

. befordrings-, hjälpmedel. 

Vehm se Fem. 

Vellchen, -, n. viol. -biau, a. violblä, violett. 

Veit, -s, -e, m. npr. Veit, Vitus. -sbohne, f. 
turkisk böna. -stanz, m. danssjuka. 

Velin, -s, 0, n. velin. -papier, n. velinpapper. 

Velocipöd, -e, n. velociped. -ist, -en, m. veloci- 
pedäkare. 

Velten, -s, -, m. npr. Valentin. Potz vw! fan 
anamma! Sankt ns Krankheit: fallandesot. 

Venlie, -n, /. blodäder, ven. -erie, -[e]r, f. ve- 
nerisk sjukdom. -érisch, a. venerisk. -etiä- 
nisch, a. venetiansk. 

Ventil, -e, n. ventil, klaff, lucka. -atiön, -en, f. 
ventilation, ventilering. -ieren, sv. tr. ven- 
tilera, a) lufta, b) dryfta. 

verlläbfolgen,* = ab folgen. -äbreden,* tr. o. rf. 
aftala, komma öfverens om. -äbredung, /. 
aftal, öfverenskommelse. -äbreichen,* tr. 
öfverlemna, lemna, gifva. -äbsäumen,* tr. 
försumma. -äbscheuen,* tr. afsky. -äbscheu- 
enswört[h], -abscheuenswürdig, a. afskyvärd. 
-äbschleden,* I. tr. afskeda. II. rf. taga af- 
sked, farväl, von eı. bei jm: af ngn. -Abschie- 
dung, /. afskedande. -accordieren,” tr. bort- 
ackordera. -ächten,* tr. förakta, ringakta, 
trotsa. -ächtenswört[h], -ächtenswürdig, a. 
a. föraktlig. -ächter, -, m., -ächterin, -nen, 
J. föraktare. -ächtfachen,* tr. ättadubbla. 
-Ächtlich, a. föraktlig. -ächtlichkeit, f. för- 
aktlighet. -ächtung, /. 1. füraktande. 2. för- 
akt. -ächtungswört[h], -ächtungswürdig, a. 
föraktlig. -Ächzen,” tr. med suckar och jäm- 
mer tillbringa. -allgem6inern,* ir. förallmän- 
liga, generalisera. -aligemeinerung, /. -älten,* 
itr. s. föräldras. Veraltet: föråldrad. 

Veranda, -s eı. ..den, f. veranda. 

veränderlllich,. a. föränderlig. -lichkeit, f. för- 
änderlighet. -n,* I. tr. förändra. U. rf. för- 
ändra sig, förändras. -ung, f. förändring. 

verllånkern," tr. förankra. -ånlagen,” tr. inrät- 
ta, ordna, beställa. Ein gut veranlagter 
Mann: en man i goda omständigheter. -ån- 


476 


— verbesserlich 
lassen,” sr. tr. föranlåta, föranleda, föror- 
saka. -ånlasser, -, m., -ånlasserin, -nen, f. 
en som är Orsak, anledning un ngt. -ännehm- 
lichen,“ tr. göra antaglig. -ånschaulichen,” 
tr. åskådliggöra. -ånschaulichung, f. -ån- 
schlagen,* tr. anslå, beräkna.-änschlagung, f. 

veränstaltllen,“ tr. föranstalta, anordna, sätta 
i gång. -er, -, m., -erin, -nen, f. anordnare, 
arrangör. -ung, /. föranstaltande. 

veräntwortlien,“ ir. försvara, ansvara för, taga 
på sitt ansvar, rättfärdiga. -lich, a. 1. an- 
svarig. 2. som kan försvaras, försvarlig. 
-lichkeit, f. ansvarighet. -ung, /. 1. ansvar. 
2. redogörelse, försvar. Jn zur m ziehen: 
affordra ngn räkenskap. -ungsvoli, a. an- 
svarsfull. . 

verllärbeiten,‘ tr. 1. bearbeta; bereda, smälta. 
2. förbruka. 8. arbeta sig ifrån, gom arbete 
frigöra sig från. 4. med arbete tillbringa. 
5. F gå illa åt, gissla. -årbeltung, /. -årgen," 
tr. misstycka, förtycka, förtänka, jm etw.: 
ngn ngt. -ärmen,* I. itr. s. blifva fattig, ut- 
arınas. II. tr. göra fattig, utarma. -årmung, 
f. utarmning. -åste[l]n, rf. förgrena sig. 
-åst[eljung, /. förgrening. -åt[h] men," I. tr. 
utandas. II. itr. A. 1. andas ut. 2. draga sin 
sista suck, dö. -auktionieren,* tr. bortauk- 
tionera. -Ausgaben,* tr. gifva ut. -åusga- 
bung, /. utgifvande. -åufserilch, a. som kan, 
får afyttras. -Aulsern,* ir. afyttra. -Äufse- 

- rung, £. 

Verb, -s, -en, 2. gram. Verb. 

verlbäcken,* I. tr. 1. baka upp, vid bakning 
förbruka, använda. 2. baka illa, skämma 
bort. II. ir. s. blifva illa bakad, dåligt 
gräddad, misslyckas. -båden," tr. 1. gifva 
ut för bad, bada upp. 2. tillbringa i badet. 
-bällhornen,* = ballkornisieren. -bänd, -e +, 
m. 1. förband, bandage, förbindning. 2. för- 
ening, sällskap. -bånnen," tr. 1. bannlysa. 
2. landsförvisa. -bånnung, /. 1. bannlys- 
ning. 2. landsförvisning, landsflykt. -barri- 
kadieren,* ir. barrikadera, förskansa. -båuen,” 
I. tr. 1. bygga igen, för; spärra, (af)stänga. 
2. bygga upp, på bygguadsföretag använda. 3. 
bygga galet, skämma bort. II. rf. 1. bygga 
galet, begå fel. 2. förbygga sig. -bäuern,* 
itr. 8. blifva bondsk. -båuung, f. förbygg- 
ning, spärrning m. m. se verbauen. -böllsen,* 
I. tr. 1. bita af. 2. Die Wörter m svälja or- 
den, ej tala ur skägget. 3. Etw. m svälja, ej 
låtsa om, undertrycka ngt. Den Ärger m 
svälja förtreten, sich (aat.) das Lachen m 
bita sig i läpparne för att ej skratta. II. 
rl. bita sig fast så att man ej kommer loss; 
bila. sich in etw (ack.) w haka upp sig på, ej 
kunna frigöra sig från, blifva galen i ngt. 

Verböne, -n, £. järnört (Verbena). 

verbérgllen,” tr. dölja, gömma. -ung, f- 

Verbésserller, -, m. förbättrare. -in, -nen, f. 
förbättrerska. -lich, a. möjlig att förbättra, 


tr. intransitivt, NÅ. refcxivt, 8l. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. Ä. har haben, 8 har sein till bjälpverb. 


verbessern — 


förbätterlig. -n," tr. o. rl. förbättra(s). -ung, 
f. förbättring. 

verliböugen, rf. buga sig, bocka sig. -béugung, 
f. bugning. -biegen,” tr. o. rf. böja (sig), 
kröka(s). -biegung, /. -hieten," tr. förbjuda. 
Jm das Wort m förbjuda ngn att tala, att 
yttra sig, jm das Haus, die Thür m förbju- 
da ngn att komma i ens hus, stänga sin 
dörr för ngn, jm die Stadt m förvisa ngn 
ur staden. -bilden,* I. tr. gifva en falsk bild- 
ning, missbilda, vanställa. II. r/. få en falek 
bildning, missbildas, vanställas. -bildlichen,* 
tr. bildligt framställa. -bildung, f. falsk bild- 
ning. 

verbindlien,* tr. 1. förena, sammanbinda. 2. 
förbinda, t. ex. Wunden. 3. förbinda, för- 
pligta. 4. binda för, binda igen, hopbinda. 
5. legera, blanda. -lich, a. 1. bindande, t. ex. 
ein Versprechen ist m. 2. förbindlig, artig, 
höflig. 3. förbunden, tacksam. 4. Sich mw 
machen zu: förbinda, förpligta sig att. -lich- 
keit, /. 1. det bindande i ngt. 2. förbindlig- 
het, artighet. 3. tacksamhet, erkänsla. 4. 
förbindelse, förpligtelse. -ung, f. 1. före- 
nande, sammanbindande m. m. se verbinden. 
2. förbindelse; umgänge; relation. 3. för- 
ening, sällskap. 4. legering, blandning. 
-ungsbahn, /. sammanbindningsbana. -ungs- 
glled, n. föreningslänk. -ungslinie, f. kom- 
munikationeled. -ungsstrich, m. bindestreck. 

verlibissen, a. inbunden. -bissenheit, f. inbun- 
denhet, dold hätskhet. -bitten,* I. tr. undan- 
bedja, sich (dat.) etw.: sig ngt. II. ir. h. o. 
rfl. Bei jm bedja ngn om ursäkt. -bittern, * 
I. tr. förbittra. II. itr. s. o. rl. blifva bitter, 
-bitterung, /. förbittring. -bläsen,“ I. tr. 1. 
blåsa bort, bortjaga, fördrifva. 2. biäsande 
förbruka, t.ex. Glasmasse. 3. mål. a) måla 
tunt, b) fördrifva. 4. (gnm bläsning) för- 
störa. II. rl. andas ut. -blässen,* itr. s. blek- 
na; blifva urblekt. -blättern,* tr. bläddra 

- bort. -bléib, -[e]s, 0, m. tillhåll, vistelseort. 
Ich wei/s nichts über den m dieser Papiere: 
jag vet ej, hvart dessa papper tagit vägen. 
-bléiben," it». s. 1. förblifva. 2. återstå. -bléi- 
chen,* itr. s. förblekna, blekna, blifva blek, 
urblekt. Poet. des Todes a aflida. Der Ver- 
blichene: den hädangängne. -blöien,” tr. 1. 
innefatta i bly. 2. uppblanda med bly. 
-blélung, f. -blénden,” tr. 1. blända, förblän- 


da, förblinda. 2. dölja, betäcka, skyla. -blén-' 
dung, f£. -blinden,* I. tr. förblinda. II. itr. s. 


blifva blind, förblindas. -blüffen,* tr. för- 
bluffa. -bläfftheit, f. förbluffning. -biühen,“ 
str. 1. h. blomma nt, slut. 2. s. blomstra 
elut, vissna. -blümen,* tr. med blommor 
öfvertäcka; vila. förblommera. -blüten,* I. 
tr. Sein Blut für jn w utgjuta sitt blod för 
ngn. II. itr. s. o. Ah. samt rf. 1. förblöda. 
2. Eine Wunde hat [sich] verblutet: ett sår 
har blödt slut. Bina. die Sache hat sich ver- 


Av = föregående uppslagsord. 


47° — 


Verdacht 





blutet: det är slut med, talas ej mera om 
den saken. -blütung, f. förblödning. -böh- 
ren,“ ir. 1. plugga ihop. 2. borra illa. F via. 
verbokrt: korkad, dum. -börgen, I.” tr. låna 
ut, bort. II. a. dold, förborgad, hemlig. 
-börgenhelt, /. doldt tillstånd, dunkel, till- 
bakadragenhet, löndom, gömsle. -bösern,* 
tr. förvärra. -böt, -e, n. förbud. -brämen,* 
tr. bebräma, sätta bräm pä, kanta. -brä- 
mung, ‚f. 1. kantning. 2. bräm, kant. -bränd, 
-[e]s, 0, m. bränsle(ätgäng). -bräten," I. tr. 
1. steka upp, vid stekning använda. 2. ste- 
ka illa, för härdt, skämma bort. II. itr. s. 
bli förstörd, bortskämd via stekning. -bråuch, 
m. förbrukning, åtgång, konsumtion. -bräu- 
chen," tr. 1. förbruka, använda. 2. afnöta, 
slita. -bråuen,” tr. 1. vid brygd använda, 
förbruka. 2. brygga illa, skämma bort. -bråu- 
sen, itr. h. o. s. upphöra att brusa, lugna 
sig, lägga sig, dö bort. -bréchen, I.” tr. bry- 
ta, förbryta. II. -, n. förbrytelse, brott. 
-bröcher, -, m. förbrytare, brottsling. -bré- 
cherin, -nen, f. förbryterska. -bröcherlsch, 
a. brottslig. -breiten,* tr. utbreda, sprida, 
utsprida. -breiter, -, m. utspridare. -bröi- 
tern,” ir. göra bredare, utvidga. -breitung, 
f.utbredning,spridning. -brönnbär, a. bränn- 
bar. -brönnbarkeit, /. brännbarhet. -brön- 
nen," I. ir. s. brinna upp. II. tr. bränna, 
förbränna, bränna upp. III. rl. bränna sig, 
blifva bränd. -brönnlich(keit) = Verbrenn- 
bar(keit). -brönnung, f. förbränning. -brie- 
ten," tr. 1. gnm handlingar, dokument stad- 
fästa, bekräfta, styrka. 2. lemna kvitto på 
ngt. -briefung, ‚/. -bringen,* tr. 1. tillbringa. 
2. göra slut på, förstöra. -bröckeln,‘ I. tr. 
smula sönder. II. itr. s. o. rl. falla, gå sön- 
der i smulor, söndersmulas. -brüdern,* I. 
tr. förbrödra, närma till hvarandra. II. rf. 
förbrödras, blifva bröder, ingå broderskap. 
-brüderung, f. -brühen,* tr. skälla. -bühlen,* 
tr. använda till, förstöra gnm utsväfningar. 
-buhlt, a. utsväfvande, liderlig. -bühlthelt, f. 
liderlighet. 


Verbum, -[s], ..da, N. gram. verb. 
vorlibummein,* F I. tr. 1. gnm start, lättja förstöra. 


Seine Zeit w slå dank, gå och drifva. 2. 
glömma bort. II. itr. s. blifva afsigkom- 
men, förfalla. -bünden,* I. tr. förbinda, för- 
ena. II. rl. förena sig, ingå förbund. -bånd- 
ni[f]s, n. förbund. -båndung, /. förening, 
förbund. -bürgen,” tr. Etw. m eı. sich für 
etw. w gå i borgen, gå i god, ansvara för, 
garantera ngt. -bürgung, f£. -büfsen,* tr. af- 
tjäna, sitta af. -böfsung, f. -bütten,* it». s. 
förblifva outvecklad, förkrympt. Verbuttet: 
outvecklad, förkrympt, småsint. -dåcht, -[e]s, 
0, m. misstanke. Jn in w bringen: göra ngn 
misstänkt, in m kommen: blifva misstänkt, 
jn in av haben ei. w auf jn haben: misstän- 
ka ngn, m schöpfen: fatta misstankar. 


" äkta sms. Ö saknar plur. ? har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukat. 


verdächtig — 478 — 


-dächtig, a. misstänkt. -dächtigen,* tr. göra 


verdunsten 


Verliding, -e, n. 1. öfverenskommelse, aftal, 


misstänkt, jn einer (gen.) Sache: ngn för ngt. 
-dächtigkeit, /. det misstänkta i ngt, egen- 
skap af misstänkt, misstänkt tillständ, häll- 
ning. -dächtigung, f. Js m att ngn göres 
misstänkt. -dämmen,* tr. fördöma. -däm- 
men,” tr. dämma för, dämma upp. -dämmens- 
wört[h], -dämmenswürdig, a. fördömlig. -däm- 
mern,“ I. ir. s. upplösa sig, sammanfiyta, 
försvinna, II. tr. 1. skymma, förmörka. 2. 
drömma bort, drömmande tillbringa; för- 
summa. -dämmlich, a. fördömlig. -dåmm- 
— ni[f]s, f. fördömelse. -dåmmung, f. fördö- 
mande, fördömelse, förkastelse. -dåmmungs- 
. würdig, a. fördömlig. -dämpfen,* I. itr. s. 
dunsta bort. II. tr. 1. låta bortdunsta, af- 
‚ dunsta. 2. afkyla. 3. F röka upp, förbruka. 
«dämpfung, /. -dänken,* tr. Jm etw. a hafva 
ngn att tacka för ngt. -däuen,* I. tr. smälta 
föda. II. rf. smältas. -däulich, a. möjlig att 
smälta, smältbar, lättsmält. Schwer a svår- 
smält. -däulichkeit, /. smältbarhet. -däuung, 
f/. matsmältning. -däuungsbeschwörde, /. 
störd matsmältning, ondt i magen. -däu- 
ungsschwäche, /. klen matsmältning. -döck, 
-e, n. 1. däck. 2. suflett, tak på en omnibus. 
-döcken,* tr.öfvertäcka, -hölja, -skyla, dölja, 
bemantla. -döckung, f. -dénken," = verargen. 
Verderb, -[e]s, 0, m. o. n. fürderf. -en,‘ I. st. 
itr. 8. blifva dålig, skämd, förstörd; för- 
derfvas, förstöras, gå under, gå förlorad. 
II. sv. o. st. tr. förderfva, förstöra, skämma 
bort. Es mit jm w stämma ngn ogynnsamt 
mot sig, bryta med ngn. III. -s, 0, n. för- 
derf, undergång. -enschwanger, a. olycks- 
diger. -er, -, m., -erin, -nen, f. förderfvare, 
förstörare. -lich, a. förderflig, skadlig. -lich- 
keit, /. förderflighet. -ni[f]s, -se, f. o. n. för- 
derf, förderfvadt tillstånd. -t, a. seaugt för- 


derfvad, dålig. -theit, /. förderfvadt till-- 


ständ, förderf. 

verlidöutlichen,* tr. förtydliga. -deutlichung, f. 
-deutschen,“ tr. Ööfversätta till tyska, för- 
tyska. -döutschung, /. -dichten,* tr. o. rf. 
förtäta(s). -dichtung, /. -dicken,” I. tr. göra 
tjock(are). II. rf. blifva tjock(are), tjock- 
na. -diekung, /. 

verdienlien,* I. ir. förtjäna. Das habe ich um 
Sie nicht verdient: det har jag ej förtjänt 
af er. U. rf. Sich um etw. m ei. vanl. ver- 
dient machen: göra sig förtjänt, inlägga 
förtjänst om ngt. -st, -e, m. o. n. 1. vanı. m. 
förtjänst, inkomst af arbete, lön, vinst. 2, 
vanı. 3. förtjänst, merit. -stlich, a. förtjänst- 
full. -stlichkeit, /f. det förtjänstfulla i ngt, 
hos ngn, förtjänst. -stlos, a. 1. som ej inbrin- 
gar ngt, lönlös, otacksam. 2. utan förtjänst, 
saknande förtjänster, omeriterad. -stvoll, a. 
förtjänstfull, meriterad. -t, a. förtjänt, för- 
tjänstfull, jr verdienen II. 

Verdikt, -e, n. jurys domslut. 


hyra, arrende, ackord, entreprenad. 2. kon- 
trakt. -dingen,* I. tr. uthyra, hyra bort, ut- 
arrendera, bortackordera, lemna pä entre- 
prenad; skaffa tjänst åt. II. rl. taga tjänst. 
-dingung, /. -dölmetschen," tr. tolka, tyda, 
uttyda. -dölmetscher, -, m. tolk, uttydare. 
-dölmetschung, f. tolkning, tydning. -dön- 
nern,“ ir. 1. fara ut emot, härdt träffa. Ver- 
donnert: liksom träffad af äskan, förskräckt, 
tillintetgjord; F ofantlig, gruflig. 2. F döma 
(skyldig). -döppeln,* tr. fördubbla. -döpp[e]- 
lung, /. -dörben, a. förderfvad, förstörd, då- 
lig, skämd, bortskämd. -dörbenheit, f. för- 
derfvadt, förstördt, skämdt tillständ, för- 
derf. -dörren,* I. itr. s. torka, torka bort, 
ut, ihop, förtorkas, vissna. II. tr. torka, 
förtorka. -dörren,* tr. torka för hårdt, via 
torkning förstöra. -dörrung, -dörrung, f. tork- 
ning, förtorkning. -drängen,* tr. undanträn- 
ga, uttränga, förskjuta. -drängung, f. -dré- 
hen,‘ tr. vrida, bortkollra, förvrida, förvän- 
da, vanställa, vränga. Die Augen w rulla 
ögonen, sich (dat.) den Arm m, vrida armen 
ur led, ein Schlo/s m vrida ett lås i bak- 
läs. Verdreht: vriden, bortkollrad, tokig. 
-dröhtheit, /. tokeri, galenskap, förvändhet, 
det galna i ngt. -dröhung, f. vrängning m. 
m. se verdrehen. -dröllachen,” tr. tredubbla. 
-dreifachung, /. -driels = Verdru/s. -drie- 
sen," st.tr. förtryta, förtreta, förarga. ätv. X 
opers. med gen., t. ex. mich verdro/s des Lebens: 
jag var ledsen på lifvet. Sich es nicht m 
lassen: hafva ingen möda ospard, ej ledsna 
på, sich keine Mühe und Kosten a lassen: 
spara hvarken möda eller kostnader. -driels- 
lich, a. 1. förtretad, förargad, vid dåligt 
lynne. 2. förtretlig, förarglig,retsam. -driefs- 
lichkeit, /. 1. förtretad sinnesstämning; då- 
ligt lynne. 2. förtret(lighet), förarglighet. 
-drössen, 1. part. pert. till verdrie/sen. 2. a. = 
verdrie/slich 1. -drössenhelt = Verdrie/slich- 
keit 1. -drücken,* tr. 1. trycka oriktigt, fel- 
aktigt. 2. via tryckning förbruka. -drücken,* 
tr. nedtrycka, undertrycka, förtrycka; sön- 
dertrycka. -drüfs, -es, 0, m. 1. dåligt lynne, 
motvilja. 2. förtret, förargelse, ledsamhet. 
-düften,* itr. s. o. rf. förflygtigas, bortdun- 
sta; F i smyg aflägsna sig, försvinna. -duftung, 
f. -dåmmen,” I. itr. s. blifva dum(mare). II. 
gr. göra dum(mare), förslöa, förfäa, -dåm- 
mung, ./. -dumpten," I. itr s. 1. ljuda doft, 
blifva dof(vare), dö bort. 2. förslöas, blifva 
känslolös. 3. blifva unken, unkna. II. tr. 
dämpa, förslöa. -dümpfung, /. -düng = Ver- 
ding. -dünkein,* tr. o. rf. fördunkla(s), för- 
mörka(s), göra (blifva) mörkare, öfverträf- 
fa(s). -dunk[e]lung, /. -dünnen,* IL tr. för- 
tunna, göra tunnare, smalare, späda ut. II. 
rf. förtunnas, blifva tunn(are). -dånnung, f. 
-dünsten,* I. itr. s. bortdunsta, afdunsta, 





ir. intransitivt, TÅ. reficxivt, Sl. starkt, SV. svagt, Ör. trausitirt verb. A. bar kaben, 8. har sein till bjälpverb. 


verdünsten — 479 


förflygtigas. II. ur. -dünsten,* tr. låta bort- 
dunsta, afdunsta. -dunstung, /. -dursten,* 
itr. s. dö af törst. -düstern,* I. tr. fördystra, 
förmörka. II. ir. s. blifva dyster, fördyst- 
TaB. -düsterung, f. -dützen,* tr. förbluffa, 
förvirra, bringa ur fattningen. -dütztheit, f. 
förbluffning. -édeln,” tr. o. rl. förädla(s), 
förbättra(s), rena(s). -$d[e]lung, /. -Eheli- 
chen,“ I. tr. förmäla, gifta bort. Verehelicht: 
gift. II. rf. gifta sig. -6helichung, f. gifter- 
mäl, förmälning. 

veröhrlien,* tr. 1. vörda, dyrka, tillbedja. 2. 
förära, skänka. -er, -, m., -erin, -nen, f. be- 
undrare, beundrarinna, tillbedjare, anhän- 
gare. -lich, a. vördnadsvärd; ärad, värde- 
rad. -ung, f. 1. vördnad, tillbedjan, dyrkan. 
8. föräring, present, gäfva. -ungswört[h], 
. "ungswürdig, a. vördnadsvärd, tillbedjans- 
värd, beundransvärd. 

veréid[ig]llen,” tr. taga ed af, edfästa. Verei- 
digt: edsvuren. -ung, J. 

Verein, -e, m. förening. -bär, a. möjlig att 
förena, förenlig. -bären,* tr. Etw. w eı. sich 
über etw. m komma öfverens om ngt, sich 
ev lassen: kunna förenas, vara fötenlig. 
-barkelt, /. förenlighet, öfverensstämmelse. 
-bärung, /. öfverenskommelse. -en,* = ver- 
einigen. -fachen," tr. förenkla. -fachung, f. 
förenkling. -igen," I. tr. förena, förbinda; 
förlika. II. rf. förena sig, förenas; öfver- 
. enskomma. -igung, f. förening, förbindelse; 
öfverenskommelse. -nahmen,* tr. uppbära, 
inkassera. -sämen," I. tr. afsöndra, isolera. 
. IL ür. 8. o. rfl. blifva ensam, isolera sig. 
-samung, /. -zein," tr. afskilja, afsöndra en 
och en, isolera. -zelt, a. enstaka, sporadisk. 
. -zelung, /. afsöndring, afskiljande. 
verlléisen,” itr. h. frysa, förvandlas till is. -él- 
- sung, /. -éiteln," tr. omintetgöra, tillintet- 
göra, förstöra. -éit[e]lung, /. -éitern," itr. s. 
. o. rfl. bulna, vara sig. -éiterung, /. -&keln,* 
ir. Jm etw. m göra att ngn får afsmak för 
ngt, förtaga ngn lusten till ngt. -önden,* 
itr. h. o. 8. i sht jäg. dö. -éngern,” I. tr. göra 
. trång, trängre sammandraga. II. rf. blifva 
trång, trängre, sammandraga sig. -éng[er]- 
ung, /. -örben,* I. tr. lemna i arf, jm etw. el. 
. etw. auf jn: ngn ngt. Vererbt: ärfd. IL. str. 
8. o. TÅ. gå i arf, auf jn: till ngn. -6ssen,” 
tr. äta upp, använda på mat och dryck. 
-éwigen,” ir. föreviga. -éwigung, /. -tåhren, 
„ a)” I itr. s. o. h. förfara, gå tillväga, hand- 
. la, II. tr. 1. åka upp, gifva ut för, använda 
. på åkning. 2. transportera, frakta. 8. fara 
. omkring, kringgå. Den Zoll m smuggla. 4. 
Die Wege m köra sönder vägarne. III. rf. 
åka, köra vilse, köra fast, veckla in sig, 
trassla in sig. b) -s, 0, n. förfarande, sätt 
att gå tillväga, tillvägagående, metod, pro- 
cedur. -fåhrung, f. förfarande m. m. se ver- 
Jahren a). -tfährungsärt, -lährungsweise, /f. 


_ Verflüchtigung 


förfaringssätt, metod. -fäli, m. förfall. -täl- 
len," itr. s. 1. förfalla. 2. In eine Krankheit 
w &draga sig en sjukdom, blifva sjuk, in 
eine Strafe, Geldstrafe m göra sig skyldig 
till straff, böter, in Schwermut mw blifva 
tungsint. 3. Auf etw. (ack.) w få en tanke, 
en idé, komma att tänka på ngt. 4. Jm = 
tillfalla, hemfalla till ngn. -fållenhelt, /f. 
förfallet, afsigkommet tillstånd. -fälschen,* 
tr. förfalska. -fålscher, m. förfalskare. -fål- 
schung, f. förfalskning. -fängen,* I. tr. jur. 
Etw. ist mw ngt är förverkadt, taget i be- 
slag. II. "fl. 1. veckla in, trassla in sig, fän- 
gas. 2. tappa, mista andan ar för mycket luft i 
tungorna. III. itr. å. gagna, göra verkan. -fång- 
lich, a. försåtlig, snärjande, kinkig, krång- 
lig. -fänglichkeit, f. det försåtliga m. m. se 
föreg. i, vid ngt. -fårben,' I. tr. 1. använda 
vid färgning. 2. förstöra, skämma bort i ' 
färgningen. II. itr. k. o. rl. byta om, skifta 
färg; blekna, blifva urblekt. -fårbung, /. 
-fässen,* tr. författa, affatta. -fåsser, -, m. 
författare. -fässerin, -nen, f. författarinna. 
-fässerschaft, /. författarskap. -fässung, f. 
i. sinnesförfattning, lynne, sinnelag. 2. 
(stats)författning, grundlag. -fässungsmäfsig, 
a. grundlagsenlig, konstitutionell. -fäulen,* 
itr. s. ruttna, skämmas. -fäulenzen,* tr. i 
lättja tillbringa. -féchten," tr. förfäkta. -téch- 
ter, m. förfäktare. -téchtung, /. förfäktande. 
-föhlen,* tr. förfela, undgå. -fehlung, f. -téh- 
men,” se verfemen. -Iöinden,* I. tr. stifta oe- 
nighet, ovänskap mellan, göra till fiender. 
II. rf. blifva oeniga, osams, fiender. -fein- 
dung, /. -föinern,* tr. o. rl. förfina(s). -téine- 
rung, ‚f. -fémen," tr. förklara fägelfri, i akt, 
‚bannlysa. -förtigen,* tr. förfärdiga, tillver- 
ka. -förtiger, -, m., -törtigerin, -nen, f. för- 
färdigare, tillverkare. -fertigung, f. förfär- 
digande. -föuern,* tr. 1. elda, bränna upp. 
2. skjuta bort. -filzen," tr. filta. -filzung, /. 
-finstern,” tr. o. ri. förmörka(s). -finsterung, 
f. förmörkelse. -fitzen,* tr. trassla. -flåchen,” 
I. tr. afplatta, utjämna, göra flack, slät. II. 
ir. 8. o. rfl. blifva jämn, flack, slät. -flå- 
chung, /. -flåckern," itr. s. slockna (om fladd- 
rande eld). -flöchten,” I. tr. 1. hopfläte, sam- 
manfläta, förena, förbinda, inveckla, indra- 
ga. 2. fläta illa. II rf. vara invecklad, in- 
snärjd. -fléchtung, /. -Héischen," rf. blifva 
kött, öfverväxas med kött. -flöischung, /. 
-flicken,” tr. använda till lappning. -fliegen,* 
I. itr. s. förflyga, hastigt förflyta, förflygti- 
gas, bortdunsta. II. rf. flyga vilse. -tliefsen, * 
sir.s.förflyta, förlida, förgä, försvinna, flyta 
samman, upplösa sig, omärkligt förlora sig. 
-tlitzt, -flixt, a. F fördömd. -tlüchen,* tr. för- 
banna, fördöma. -Hüchtigen,” I. ir. förfiyg- 
tiga, låta afdunsta. U. rf. förflygtigas, af- 
dunsta; F smyga sig undan, försvinna. -Hüch- 
tigung, f. förflygtigande, afdunstning. -flå- 


eu = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ü saknar plur. TP har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Verkumung — 
chung. f. fürbarnante, fördörmarde. Mas, 
mn. föriopp. "Ar. « rl. bringa 
(Svergb, 1) Erissde form. Alssigung, . 1 
Alba, "ee 0. m. L förlopp, uireckiirg. 2. 
fullföljande. tfölgbår, a. möjlig avt förfölja, 
av fullfölja Aölgen,” tr. 1 förfölja, efter- 
sätta 2, folja, fulfulja Hölger, -. m. för- 
följare. Aölgung, /. 1. förföljelse 2. full- 
följande. Mächten,” tr. frakta. forela. frém- 
don = entfremden. Arössen, om Aw v P om 


450 


menviskvr. L tr. äta upp, fråsea upp. IL rå. 


föräta xig. MWieren,” itr. s. förfrjea frysa 
fbjäl. Arbékbeon,” L tr. låta inträda i förtid, 
pårkynda, drifva för fort. IL rA. inträda, 
komma för tidigt. J. , 4. 
dieponibel. JS. disponibilivet. 4$- 

"L tr. hestämnma. firordua, anordna, 
foreekrifva, IL itr. k. Über etw. su.) av för- 
foga, hestamına öfrer, disponera pot. TIL 
rf. förfoga, begifra sig. , +, m. den 
bestämmande, disponent. 
vibel 
bestämmelse. nen über etw. trefen: taga 


tåglieh, a. dispo- . 
Abqung, /. 1. förordning, anordning, ' 


| ol. = 


nina nått och steg beträffande ngt. 2. für- ' 


fogande, disposition. Alhrbär, a. möjlig att 


förföra m. m. « totj. Aühren,” tr. 1. föra, frak- : 
ta, forsla. 2. föra vilse, vilseleda, förföra, . 
förleda, fullfölja, förvärra, gå på med. -füh- . 


rer, m. förförare, förledare. -ührerin, -nen, 
S. förförerska. séhkrerisch, a. förförisk, för- 
förande. Aöhrung, [. förförelse, fürförande. 
Allen, rf.bulna, -fåmfelen,” sv. tr. 1.förstöra 
på utsväfningar, kalas m. m., festa upp. 2. 
fürfunka, skämma bort, förstöra. -fånffa- 
chen,‘ tr. femdubbla. -föttern, -föttern,” tr. 
1. fodra upp to4er. 2. fodra, mata för starkt, 
gifva för mycken föda. -gäben,’ tr. skänka 
bort, donera. -gåffen," rf. Sich in jn m för- 
gapa sig, blifva betagen i ngn. -gåhnen,' 
tr. Stunden a sitta och gäspa hela timmar. 
-gållen,” tr. gallspränga; via. förbittra, jm 
etw.: ugt för ngn. -galoppieren," rf. F miss- 
taga sg, hoppa | galen tunna. -gång, m 

förlopp. -gången, a. förgången, förfluten, 
förliden. -gångenhelt, /. det förflutna. -gång- 
oh, a. förgänglig. -gånglichkeit, /. 1. för- 
gänglighet. 2. förgänglig sak. -gånten,” tr. 
bortauktlonera. -gäsen,’ I. tr. bringa till 
gasform. II. rf. öfvergå till gasform. -gå- 
sung, /. -gåttern,” tr. 1. förse med galler, 
sitta galler für. 2. samla, sammankalla. 
-gätterung, /. -gåukeln,” tr. med skämt och 
lek tillbringa, fördrifva. -gében,” I. tr. 1. 
gifva bort, skänka bort, afstå från. Sich 
(åar) von seinem Heckte etw. w afstä, upp- 
offra ngt af sin rätt, aeiner Würde a. sich 
(due) nichta w ej uppoffra ngt af, hålla på 
rin vürdighet. 2. förlåta. 8. xort. Die Karten 
ol aich m pifva orütt, ea ist m det är orätt 
kifvet. II. rA. 1. gifva bort für mycket, så 
mycket att man blir fattig. 2. se I, 3. -gé- 


u — — — 


Vergléich, 


vergieichen 


bass, edr. Sürgüftes. fifingi -gäber. m. en 
som ger bort ng. har ne an gifva bort. 
güblich, a. Shfing. gagniös. güblichkeit. f- 
det Sifänga gapulüra i Lg. -gebung. 1. för- 
lkteise. ” fr. åstidliggöra, 
Kerr skildra. lefrande framstilla Sick um) 
dw.» återkalla ngt i minnet, påminna fig 
22 gogenwirtignag. /. -göben. a” L itr. s. 
1. förgå, föråvia, # rergasges. 2 förgås, 
te vor Angst: af ångest 3. Ju rergekt 
efer.: ngn mister ngt. ı ex der Appetit ver- 
geht jm. Sick ter. [die Lus: anj etw. a la» 
sen: mista lusten för ngt. ıkm rerging Hö- 
ren und Schen: han miste både hörsel och 
syn. det svartnade för ögonen på honom, 
ban förlorade medvetandet. IL rå. förgå 
sig, fela, bryta. bj -, =., -göbung. T. förse- 
else, öfrerträdelse, brott. -geigen,” se. tr. 
med fiolspel tillbringa. -geisten,” L tr. för- 
andliga. IL itr. s. afdunsta, dufna -göi- 
stern,” tr. 1. förandliga. 2. göra andelik, 
spöklik. Vergeistert: spöklik. -geistigen,“ 
tr. 1. föorandliga. 2. tillsätta aikohol till, 
alkoholisera. -geistigung, /. -gelt, -[els, 0, m. 
eo. 2. lön, ersättning, vedergällning. -gelten.* 
tr. vedergälla, löna, belöna, straffa. -gélter, 
-‚, m. en som vedergäller, belönare, straf- 
fare, hämnare. -göltung, /. vedergällning, 
belöning, straff. -geséllschaften,” L tr. för- 
ena (i sällskap). IL rf. förena sig, slå sig 
samman, bilda sällskap. -gesélischaftung, f. 
-géssen,” st. I. tr. el. X itr. h. mea gen. glöm- 
ma, förgäta. IL rf. 1. glömma sig. 2. glöm- 
mas. -gössenheit, /. glömska. -gelslich, a. 
glömsk. -géfslichkeit, /. glömska. -géuden," 
tr. bortslösa, förslösa, slösa med, förstöra, 
skingra. -géuder, -, m. slösare. -géudung, f- 
slösande, skingrande, slöseri. -gewältigen,* 
tr. våldföra sig på, bruka våld mot, våld- 
föra. -gewältiger, -, m. våldsverkare. -gewäl- 
tigung, /. väldförande. -gewissern,* ir. 1. 
bekräfta, styrka. 2. Jn einer (gen.) Sache el. 
über (med ack.) el. von el. wegen etw. av förvis- 
sa, öfvertyga ngn om ngt. -gewissorung, 
f. -gielsen,* tr. utgjuta; slå ut, spilla. -gie- 
(sung, /. -giften,” I. tr. förgifta. U. rf. ta- 
ga in gift; blifva förgiftad. -gifter, -, m. 
förgiftare; giftblandare. -giftung, f. förgift- 
ning. -gilben,* itr. s. gulna. -giismeinnicht, 
«-[e], n. förgätmigej. -gittern,* tr. förse med 
galler, sätta galler för. -gitterung, /. -gläsen,” 
I. itr. h. blifva glasaktig, förglasas. II. tr, 
1. glasera, förglasa. 2. sätta glas i, framför. 
-giäsung, f. 1. glasering, förglasning; isätt- 
ning af glasrutor. 2. glas, glasrutor, glas- 
vägg. 
-e, m. 1. förlikning, kompromiss, 
öfverenskommelse, fördrag, ackord. Einen 
w schlie/sen: ingå förlikning. 2. jämförel- 
se. -bär, a. jämförlig. -en,* tr. 1. räta, jäm- 
na, utjämna, iordningsställa. 2. förlika; 


ttr, Intraunltve, nf. refioxivt, 88. starkt, SV. svagt, 17°. transitivt verb. h. har haben, 3. bar sein till hjälpverb. 


vergleichsweise — 481 


bilägga. 8. jämföra. -sweise, adv. genom för- -hålten, a)‘ I. tr. 1. äterhälla, hålla tillbaka. 








likning. -ung, f. förlikning; jämförelse. 
-ungsweise, adv. för jämförelsens skull. 
verliglötschern,“ I. itr. s. öfvergå, II. tr. för- 
vandla till jöklar, till is. -glimmen,* itr. s. o. 
rfl. slockna så småningom. -glühen,* itr. s. 
1. så småningom upphöra att glöda, slockna. 
2. förtäras af glöd, af eld, brinna upp. 
Vergnäglien, I. -. n. tillfredsställelse, förnöjel- 
se, glädje, nöje. Jm w machen: roa ngn, 
sich ein w aus etw. machen: roa sig med ngt. 
II.” tr. 1. tillfredsställa, förnöja. 2. roa, an 
el. mit etw.: med ngt. Jfr vergnügt. -lich, a. 
1. förnöjd, förnöjsam, nöjd, tillfreds. 2. 
nöjsam, rolig, treflig. -lichkelt, /. nöje, för- 
lustelse, förnöjelse, tillfredsställelse, för- 
nöjsamhet. -ling, -e, m. njutningslysten per- 
son. -säm, a. förnöjsam. -t, a. glad, för- 
nöjd, tillfreds. -ung, f. nöje, förlustelse, 
förströelse. -ungslokal, n. förlustelseställe, 
danslokal. -ungssucht, /. njutningslystnad. 
-ungssüchtig, a. njutningslysten. 
verligölden,* tr. förgylla. -gölder, -, m. förgyl- 
lare. -göldung, f. förgyllning. -gönnen,* ir. 
förunna. -götterer, -, m. dyrkare,tillbedjare. 
-göttern,” ir. förguda, afguda. -götterung, f. 
förgudning, afgudande. -göttlichen,* tr. göra 
gudomlig. -götzen,* ir. afguda, förguda, 
dyrka som afgud. -gräben,* tr. gräfva ned. 
-gräbung, f. nedgräfning. -grämen,* I. ir. 1. 
igrämelsetillbringa. 2. Vergrämt:nedtyngd 
af sorg, af bekymmer. II. rg. djupt gräma 
sig, nedtyngas af bekymmer, sörja. -gräsen,’ 
I. tr. igensä, betäcka med gräs. U. itr. s. 
blifva gräsbevuxen, gräsbetäckt. -gräuen,“ 
itr. s. gräna, blifva grå. -greifen,* I. tr. 1. 
Die Saite, den Ton w slå an oriktig sträng, 
ton. 2. nöta gum tummande. 8. slutförsälja. 
II. rfl. 1. gripa vilse, misstaga eig. 2. för- 
gripa sig, an jm: på ngn. Sich an dem 
Gesetze av bryta mot lagen, begå lagbrott. 
-gréifung, f. -gröbern,* I. tr. göra gröfre. II. 
rfl. blifva gröfre. -gröberung, /. -gröfsern,* 
I. tr. förstora. II. rl. förstoras, ökas, växa. 
-gröfserung, ‚/. -grübein,“ I. tr. 1. grubblande 
tillbringa. 2. gnm grubbleri förstöra. II. 
rf. grubblande fördjupa sig. -grünen,* itr. 
s. mista sin gröna färg, vissna. -gücken,* rf. 
F förgapasig. -gålden," tr. förgylla. -günst, f. 
förlof, tillåtelse. -günstigung, /. 1. tillåtelse. 
2. förmån, privilegium. -güt[ig]en,* tr. godt- 
göra, ersätta. -gåtigung, /. godtgörelse, er- 
sättning. -häck, -e, m. o. X n. förhuggning. 
-häcken,” tr. 1. hugga sönder. 2. spärra, af- 
stänga gnm förhuggning(ar). -håft, -[e]s, 0, 
m, arrest, häkte. -häften,* tr. 1. häkta, ar- 
restera. 2. Jm etw. w lemna ngn ngt ss. 
pant. -häftung, ‚/. -hägeln,* itr. s. förstöras 
af hagel, blifva hagelskadad. -håkein,” I. tr. 
1. häkta ihop. 2. virka upp. II. rf. virka 
orätt. -hallen,* itr. s. förklinga, dö bort. 


— verhimmeln 





2. dölja, förtiga. II. rf. förhålla sig, a) 
vara, b) uppföra sig. b) -s, 0, n. förhållande, 
uppförande. 


Verhältni[fjs, -se, n. förhållande, proportion, 


omständighet. -mäfsig, a. proportionerlig, 
relativ, adv. jämförelsevis. -widrig, a. opro- 
portionerlig. 


Verlihältung, /. äterhällande m. m. se verhalten. 


-hältungsbefehl, m. förhällningsorder. -hän- 
dein,“ I. itr. h. Über etw. (ack.) m förhandla, 
afhandla, dryfta, öfverlägga om, under- 
handla om ngt. II. tr. 1. borthandla, handla 
med. 2. förlora på handel. -händlung, f. 
förhandling, underhandling, öfverläggning. 
-hängen,” tr. 1. hänga öfver, hänga framför. 
2. hänga orätt, på orätt ställe. 3. Dem Pfer- 
de die Zigel A gifva hästen lösa tyglar. 4.be- 
stämma. Eine Strafe über jn w ådöma ngn 
ett straff. -hängni[f]s, -se, n. öde, skickelse. 
-hängni[f]svoll, a. ödesdiger, olycksbringan- 
de. -härmen,* = vergrämen. -härren,” ür. h. 
o. 8. Auf etw. (äat.) w stå fast vid, framhär- 
da i ngt. -härschen,* I. itr. s. = harschen. 
II. tr. öfverdraga med särskorpa, läka. -bär- 
schung, f. -härten,“ I. tr. göra hård, härda, 
förhärda. II. arr. verhärten, itr. s. o. ri. härd- 
na, härdas, förhärdas. -härtung, /. 1. här- 
dande m. m. se föreg. 2. hårdhet, härdt ställe, 
valk. -bärzen,* I. tr. öfverdraga med harts, 
med kåda, hartsa. II. itr. s. o. rl. blifva kå- 
dig, hartsig. -häspeln,* rl. F trassla in sig, 
veckla in sig, dumma sig. -häfslichen,* tr. 
göra fulare, vanställa. -hälst, a. förhatlig. 
-håtscheln,” tr. skämma bort. -hätschelung, 
f. -håu, -e, m. förhuggning. -håuchen," tr. ut- 
andas. -håuen,” I. tr. 1. gnm hugg skada, 
hugga sönder; F prygla, klå. 2. hugga upp. 
3. gnm förhuggning spärra. II. rf. hugga 
vilse; Fhuggaisten, misstaga sig, förplumpa 
sig. -hében," I. tr. 1. Sich (aat.) den Arm, die 
Schulter a förflytta sig så att armen, axeln 
går ur led. 2. lyfta orätt. Die Karten w 
taga af (korten) orätt. II. rf. förlyfta sig. 
-höeren,* ir. härja, förhärja, ödelägga. -hée- 
rer, -, m. härjare, ödeläggare. -h6erung, /. 
härjning, ödeläggelse. -höften,* ir. 1. hop- 
fästa. 2. till häftning använda. 8. häfta 
vilse. -héhien, part. atv. verhohlen,* tr. dölja, 
förhemliga, förtiga, gönma. -höhlung, f. 
heimlichen,“ tr. dölja, förhemliga. -héim- 
lichung, f. -heirat[h]en,* I. tr. gifta bort. 
Verheiratet: gift. II. rf. gifta sig. Sich 
wieder w gifta om sig. -heirat[hjung, f. 
-héilsen," tr. utlofva, lofva. -hölfsung, f. 1. 
utlofvande. 2. löfte. -heiten,* itr. A. för- 
hjälpa, jm zu etw.: ngn till ngt. -hönkert, a. 
F fördömd. -hörrlichen,* tr. förhärliga. -hörr- 
lichung, /. -hötzen,* tr. 1. upphetsa, upp- 
vigla. 2. tröttjaga. -hötzung, /. -héxen," tr. 
förhäxa, förtrolla. -höxung, /. -himmeln,‘ I. 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. rt har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


NN 


Verhimmelung _ 





tr. förguda, upphöja till skyarne. II. itr. s. 
1. vara i sjunde himlen, vara öfverlycklig, 
2. aflida. -himm[e]lung, /. -hinderlich, a. hin- 
derlig, i vägen. -hindern,* tr. förhindra, 
hindra, förebygga. -hinderung, f. -höch- 
deutschen,” tr. öfversätta till högtyska. -höf- 
ten, n. Wider alles m mot all förväntan. 
-höhlen, a. dold, hemlig, i smyg, jtrverhehlen. 
-höhnen,” tr. håna, förhåna, begabba. -höh- 
ner, -, m. begabbare, bespottare. -héhnung, 
f. förhänande, begabbande. -hökern, ir. ut- 
minutera. -hölzen,* ir. s. blifva träaktig; 
vila. blifva stel, pedantisk. -hör, -e, n. för- 
hör. -hören,* I. tr. 1. förhöra. 2. ej höra. 
II. rf. böra vilse. -hudeln,* I. förstöra, för- 
fuska. II. itr. s. blifva förstörd, förfuskas. 
-hållen,” tr. öfverhölja, betäcka, dölja, öf- 


- verskyla. In den Worten :i förtäckta orda- 


D 
.. 
Me 
we 
Lu 


. tr. förfuska, förstöra, skämma bort. -hüten,* 


lag. -höllung, /. -hündertfachen, -hündertfäl- 
tigen,’ ir. hundrafaldiga, hundrafaldigt för- 
öka. -hüngern,* itr. s. svälta ihjäl. -hünzen,* 


tr. förebygga, förhindra, förekomma. -hå- 
tung; f. 


verifizierllen, sv. tr. intyga, bestyrka. -ung, f. 
verllinner[liche]n,* tr. förlägga inåt, fördjupa. 


-innigeh,* I. tr. göra mera innerlig. II. rf. 
blifva mera innerlig. -irren,* itr. s. o. rf. 
förirra sig, gå vilse, gå bort sig. -irrung, 
F. förvillelse, felsteg. -Jägen,* tr. jaga bort, 
utdrifva. -Jägung, /. -Jähren,* itr. s. 1. rota 
in sig. Verjährt: gammal, ärevördig, in- 
rotad. 2. jur. förfalla under, vinnas gnm 
häfd. 8. jur. am. rl. blifva försutten, för 
gammal, öfverärig. -Jährung, f. jur. 1. hem- 
fall under häfd, häfd. 2. preskription. -Jäm- 
mern,“ ir. i jämmer tillbringa. -Jäuchzen, 
-jübeln,* tr. i jubel, i sus och dus tillbringa, 
förstöra. -jJåden," I. tr. göra judisk, judaise- 
ra. II. itr. s. blifva judisk, få en judisk 
prägel. -Jüdung, f. -jängen,” I. tr. 1. för- 
yngra. 2. förminska. 3. göra smalare, låta 
smalna, aftaga, förjynga. II. rf. 1. för- 
yngras. 2. förminskas. 3. smalna, aftaga 
i tjocklek. -Jüngung, /. -kålken," tr., ir. s. 
o. rfl. förkalka(s), kalcinera(s). -kaikulie- 
ren,“ rl. räkna vilse, misstaga sig. -kälkung, 
f. förkalkning. -kälten,* tr. o. rfl. förkyla 
(sig). -käppen,* tr. maskera, förkläda. -käp- 
pung, f. förklädnad. -käpseln,“ ri. kapsla in 
sig. -käps[e]lung, /. -käuf, m. försäljning. 
-käufbär, a. säljbar. -käufen,* I. ir. sälja. Zu 
vw sein: vara till salu. II. rf.1. sälja sig, 
vara fal. 2. Etw. verkauft sich schwer: ngt 
är svårt att sälja. 3. förköpa sig. -kåuter, 
m. säljare. -käuferin, f. säljerska. -kåuflich, 
a. 1. till salu; fal. 2. lätt att sälja. 3. säv. 
Jm etw. w überlassen: sälja ngt till ngn. 
-käuflichkeit, /. 1. (god) afsättning, åtgång. 
2. falhet. -kögeln,* tr. förlora, tillsätta på 
kägelspel. 


482 
Verköhr, 


— verknüpfen 





-[e]s, 0, m. rörelse, besökande 
människor; umgänge, samfärdsel, varuut- 
byte, trafik, kommunikation. m mit jm 
haben, in m mit jm stehen: umgås, ha um- 
gänge med ngn. -en,* I. iir. k. 1. komma 
och gå. In diesem Lokale w viele Leute: 
denna lokal besökes af mycket folk. 2. um- 
gås, hafva umgänge. II. tr. 1. förvända, 
vrida om, vända, vrida bakfram, upp och 
ned. 2. förvandla. III. rl. förvandla sig, 
förvandlas. -sstörung, /. trafikhinder. -sstra- 
ise, f. kommunikationsväg, samfärdsled. 
-t, a. bakvänd, förvänd, upp- och nedvänd, 
galen, på tok; afvig. -theit, /. förvändhet, 
galenskap. 


verliköllen,“ tr. 1. fästa med kilar, kila fast. 


2. F sälja, göra sig af med tin hvad pris som 
bälst. 3, P grundligt prygla. -könnbär, a. som 
lätt kan misskännas. -können,* tr. 1. miss- 
känna, missförstå. 2. ej känna igen. -kön- 
nung, ‚f. -kétten,” tr. med kedjor fästa, fast- 
kedja. -kéttung, f. -kötzerer, -, m. förkättrare. 
-kötzern,* tr. förkättra. -kötzerung, /. -kirch- 
lichen,* ir. gifva en kyrklig prägel, under- 
kasta kyrkans välde. -kirchlichung, f. -kitten,* 
tr. hop-, igenkitta. -kittung, /. -klägbär, a. 
som kan på laglig väg indrifvas. -klägen,” 
tr. 1. stämma, anklaga, lagsöka. 2. med 
klagan tillbringa. -kläger, m. anklagare. 
-klägung, ‚/. anklagande m. m. se verklagen. 
«klämmen,* itr. s. stelna af köld. -klämmern,* 
tr.fästamedkrampor. -klåren," I. tr. upplysa, 
förklara, i sht bivl. II. rf. förklaras, blifva 
förklarad. -klårung, f. -klåtschen," tr. 1. för- 
tala. 2. med skvaller tillbringa, skvallra 
bort. -klåuseln, -klausulieren,” tr. gnm klau- 
suler inskränka, begränsa. -klé[i]ben,” tr. 
hopklistra, hopfästa, tillsmeta. -klé[l]bung, 
f. -kleiden,” tr. 1. förkläda, kläda ut, ma- 
skera. 2. bekläda, fodra, öfvertäcka. -klél- 
dung, /. förklädnad, maskering, beklädnad; 
brädfodring, panel. -klöinerlich, a. förkle- 
nande. -kleine[r]n,“ ir. 1. förminska, göra 
mindre, reducera. 2. förklena, nedsätta. 
-klein[er]ung, f. förminskning, förklenande. 
-kléistern,” ir. hopklistra, tillsmeta, öfver- 
smeta; bemantla. -kleisterung, /. -kiättern,* 
rf. klättra vilse. -klingen,* itr. s. förklinga, 
dö bort. -klömmen, part. pf. uv verklamnen. 
-klöpten," tr. 1. plagga på, slå, prygla. 2. F 
sälja, kursa med. -knälien,* tr. skjuta bort. 
-knöchten,* tr. underkufva, förslafva. -knéi- 
fen," I. tr. gnm hopknipning dölja. II. rl. F 
misstaga sig. -knöipen,* tr. F supa upp. 
-knistern, -knittern,* tr. skrynkla, hopkrama. 
-knåchern,' I. tr. förbena, förvandla till ben; 
F via. göra torr, pedantisk. II. itr. s. o. rå. 
förbenas, förvandlas till ben; F vna. blifva 
torr, pedantisk. -knöcherung, /. -knörpeln," 
itr. s. o. rl. öfvergä till brosk, bilda brosk. 
-knörp[e]lung, /. -knüpfen,* I. tr. 1. förbinda, 


ir. intransitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, SO. svagt, ÖT. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälpvecb. 


Verknüpfung — 48 


förknippa, förena. 2. knyta vilse. II. rf. 
vara förbunden, förknippad. -knåpfung, /. 
-köchen,* I. itr. s. 1. skämmas bort vid kok- 
ningen, koka sönder. 2. kokain, bortdunsta, 
förflygtigas. II. tr. 1. använda till kokning, 
i köket. 2. koka för hårdt, koka sönder. 
-köhlen,* I. tr. kola. II. itr. s. o. rl. kolas. 
-köhlung, ‚f. -kömmen,"” itr. s. 1. förfalla, råka 
i förfall; blifva afsigkommen. 2. förkomma, 
komma bort. -kåmmenhelt, /. förfall. -köp- 
peln," tr. hopkoppla, förbinda. -köpp[e]lung, 
‚f. -körken,* tr. korka. -körperlichen,* tr. för- 
kroppsliga. -körpern,* I. tr. förkroppsliga, 
gifva gestalt, personifiera.. I. rf. för- 
kroppsligas, taga gestalt, förvandlas. -kör- 
perung, /. -kösen,* tr. tillbringa med smek- 
ningar. -kösten,“ tr. smaka på. -krämen,* 
tr. förlägga, lägga undan. -kränken,* itr. s. 
gnm sjukdom aftyna. -kriechen,* rf. krypa 
undan, gömma sig. -krümeln,* I. ir. 1. sön- 
dersmula. 2. plottra bort, förstöra på smä- 
saker, på skräp. II. r/. smula sig. -kråm- 
men," tr. o.rfl. kröka (sig), förvrida(s). -kråm- 
mung, f. -kråppeln,” I.itr. s.blifvaförkrympt, 
smäväxt, lytt. II. tr. förvandla till krymp- 
ling, göra lytt. -krüpp[e]iung, /. -kühlen,* 
ir. o. rf. alldeles afkyla(e). -kümmern,* I. 
itr. s. blifva förkrympt, tyna bort, aftyna, 
tyna. II. tr. 1. förminska, störa, inkräkta 
på. 2. lägga beslag på. -kümmerung, f. 
verkånd[ig]llen,” tr. förkunna, bebäda, förut- 
säga, bekantgöra, tillkännagifva. -er, -, m., 
-erin, -nen, f. förkunnare, bebådare, budbä- 
rare, budbärerska. -ung, f£. förkunnande 
m. m. se verkündigen. 

verlikündschaften,* tr. rekognoscera, utspana. 
-könsteln,* tr. förkonstla. -künst[e]lung, y. 
-küpfern,“ tr. förkoppra, kopparkläda. -küp- 
tfe]rung, /. -küppeln,* tr. hopkoppla gnm 
koppleri. -kürzen,‘ I. tr. förkorta, afkorta, 
förminska. U. rf. förkortas, blifva kortare. 
-kårzung, f. -låchen," tr. 1. skratta åt, ut- 
skratta. 2. skämta bort. -låden," tr. packa, 
lasta till transport. -lådung, /. -läg, -[e]s, 
0, m. förlag; förlagsrörelse. -lågsbuchhändler, 
m. bokförläggare. -lången, a)‘ I. itr. hk. Nach 
etw. w åstunda, känna begär, längtan efter 
ngt. II. tr. begära, fodra, göra anspråk på, 
kräfva. b)-s, 0, n. ästundan, längtan, begär, 
fordran. Was ist Ihr „f hvad önskar, vill 
ni? -långern," I. tr. förlänga, göra längre, 
skarfva. II. rfl. förlängas, blifva längre. 
-långerung, /. -långsämen," tr. sakta, uppe- 
hålla, sinka, fördröja. -långsämung, f. -låp- 
porn," tr. 1 småposter förstöra, bortplottra. 
-lärven,” I. ir. maskera. II. rf. 1. maskera 
sig. 2. förpuppa sig. -lärvung, f. -lafs, -es, 
0, m. pålitlighet. Es ist kein w auf diesen 
* Menschen: man kan ej lita på denna män- 
niska. -lässen, a)" I. tr. lemna, öfvergifva; 
lemna i sticket. II. rl. Sich auf jn w för- 


fv = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + bar omljud. F familjärt, P lägre språk. x wine Drug i 


— Verleumderin 


lita sig, lita på ngn. b) a. öfvergifven, 
hjälplös, ensam, obebodd, öde. -låssenheit, 
f. öfvergifvet tillstånd, ensamhet, hjälplös- 
het. -låssenschaft, /. kvarlåtenskap. -lässig, 
-Iäfslich, a. tillförlitlig. -låssung, f. öfver- 
gifvande. -låstern," tr. förtala, baktala. 
-låsterung, /. -låub, m. brukt. blott i förbind. Mit 
med förlof. -låut, m. förlopp. -läufen, a)" I. 
tr. 1. springa, springa bort, springa ned. 
2. Jm den Weg m spärra vägen för ngn. II. 
rl. 1. springa bort sig, springa vilse, för- 
irra sig; förlöpa sig. 2. ofta ttr. s. rinna bort, 
afrinna, förrinna, förflyta, förlöpa. 3. sänka 
sig, slutta sakta. 4. am. ir. 8. mål. samman- 
flyta, gå öfver i hvarandra (om färger). 5. vanı. 
ser. s. förlöpa, aflöpa. III. itr. s. se II, 2, 4, 5. 
b) a. bortlupen, förlupen, kringdrifvande. 
-låut, -Fels, 0, m. Dem a nach: efter hvad 
det förljudes, som det säges. -läutbären,* 
I. tr. bekantgöra, utsprida. II. itr. Ah. o. 8. 
= verlauten. -läutbärung, f. -låuten," itr. h. 
o. 8. förljudas, sägas, blifva bekant, utspri- 
das. m lassen: låta höra, säga, utsprida. 
-lében," tr. 1. upplefva, genomlefva, till- 
bringa. 2. förstöra gnm ett utsväfvande lefnadssätt. 
-Ieböndigen,* tr. gifva lif åt. -Iöbt, a. 1. upp- 
lefvad, förfluten. 2. utlefvad, förstörd. -lék- 
kert, a. kräsmagad, kinkig på mat. -légen, 
a)" I. tr. 1. förlägga, (för)flytta. 2. upp- 
skjuta. 3. förlägga ngt så att man har svårt att 
åter hitta det. 4. spärra. &. förekottera, lemna 
på kredit. 6. förlägga. II. rf. Sich auf etw. 
av slå sig på, vinnlägga sig om ngt. b) a. 1. 
förlegad, gammal. 2. förlägen. Um Geld A 
sein: vara i förlägenhet för pengar. -légen- 
heit, f. förlägenhet. Jn in m setzen: bringa 
ngn i förlägenhet, göra ngn förlägen. -léger, 
-, m. förläggare. -légung, f. förläggande 
m. m. se verlegen a). -Iöiblichen,* tr. förkropps- 
liga. -I6iden,* tr. Jm etw. väcka afsmak, leda 
hos ngn för ngt, jm seine Freude a störa, 
förstöra ngns glädje, blanda malört i gläd- 
jebägaren för ngn. -lélhen,” tr. 1. låna, hyra 
ut, bort. 2. gifva som län, i förläning. 3. 
förläna, gifva; begåfva, jm etw.: ngn med 
ngt. -lélher(in), m. (/.) 1. en som lånar ut, 
hyr ut ngt. 2. förlänare, utdelare. -lélhung, 
f. förlänande m. m. se verleihen. -leiten,* tr. 
förleda, förföra, narra. -lörnen,* tr. glömma 
bort. -Iörnung, f. -lösen,’ I. tr. 1. tillbringa 
med läsning. 2. läsa upp. 3. läsa orätt. II. 
rf. 1. läsa vilse. 2. fördjupa sig i läsning. 
-lösung, /. -létzbär, a. sårbar, känslig, öm- 
tålig. -lötzen,* tr. såra, skada, kränka, för- 
olämpa, stöta, bryta mot. -létzlich, a. lätt 
sårbar, ömtålig -létzung, /. yttre skada, sår, 
kränkning, öfverträdelse. -léugnen,” tr. för- 
neka, ej vidgå, ej erkänna. -léugner, m. en 
som förnekar ngt. -léugnung, ‚/. förnekelse. 
-léumden,” tr. förtala, baktala. -léumder, -, 
m., -löumderin, -nen, f. baktalare, bakdan- 





q 


verleumderisch — 484 


tare. -löumderisch, a. baktalande, förklen- 
lig, ärerörig, smädlig. -Iöumdung, f. förtal, 
baktal. -lieben,* rl. förälska sig, blifva kär. 
Verliebt: förälskad, kär. -liebtheit, /. kärlek, 
kärlighet, kärleksrus. -liederlichen,‘ I. tr. 
gnm liderlighet förstöra. OH. itr. s. förfalla 
gnm liderlighet. -liegen,* I. rf. 1. blifvaför- 
legad. 2. gam för mycket liggande blifva däsig, 
arbetsoduglig. II. ir. s. blifva förlegad. 
-lierbär, a. möjlig att förlora. -lieren,* st. I.tr. 
förlora, tappa, mista. Geld an jm w förlora 
 pengar på ngn, an ei. in jm einen Freund m 
förlora en vän i ngn. Verloren atv. aflägsen. 
Verloren gehen: gå förlorad, omkomma, 
komma bort. Verlorne Mihe: fåfäng möda. 
II. rf. 1. förlora sig, gå förlorad, försvinna. 
2. fördjupa sig, försjunka. -lierer, -, m. för- 
lorande, tappande person. 
"e€e, N. underjordiskt fängelse, fängelsehåla. 
-löben,” tr. o. rf. förlofva, trolofva (sig). 
-töbni[f]s (Batr. kort), -se, n., -löbung, f. förlof- 
ning. -löcken,” tr. locka, förleda, förföra. 
-Jöckung, /. lockelse, frestelse, förförelse. 
-lögen, a. mycket lögnaktig. -lögenheit, /. 
vana att ljuga, lögnaktighet. -löhnen,* opers. 
Es verlohnt die Mühe eı. es verlohnt sich der 
Mühe: det lönar mödan. -lörenheit, /. själs- 
frånvaro; ensamhet, Öfvergifvenhet; för- 
kastligt tillständ. lörenschaft, f. förlust. 
löschbär, a. möjlig att släcka. -löschen,* I. 
(ranı. st.) ter. s. 1. slockna. 2. utplänas, gå 
bort. II. (vanı. sv.) tr. 1. släcka. 2. utplåna, 
utsudda. -Iöschung, f. -lösen,* tr. bortlotta. 
“lösung, /. -\öt[h]en,” tr. hoplöda. -Iöt[h]ung, 
‚f. -löttern,‘ = verliederlichen. -lümpen,* I. 
tr. alldeles utslita, söndertrasa. Verlumpt: 
trasig; afsigkommen, förfallen. II. itr. s. 1. 
om kläder: gå i trasor, gå sönder. 2. om per- 
soner: Vara afsigkommen, förfalla, gå i tra- 
siga kläder. -lüst, -e, m. förlust. -lustbrin- 
gend, a. förenad med förlust. -lustieren," r/i. 
F förlusta, roa sig. -lüstig, a. förlustig. Einer 
(gen.) Sache m gehen eı. werden: gå förlustig, 
gå miste om en sak, sich einer Sache m 
machen: ädraga sig förlusten af, förverka 
ngt, einer Sache w sein: hafva förlorat ngt. 
-mächen,* ir. 1. stänga. 2. donera, testa- 
mentera, jm etw.: ngt till ngn. -måchtni[f]s, 
-8e, n. 1. testamente. 2. testamentarisk 
gäfva, donation, legat, kvarlåtenskap. -måh- 
len," tr. 1. förmala, 2. mala illa, skämma 
bort. -mählen,* tr. o. rA. förmäla (sig). -måh- 
iung, ‚f. förmälning. -mähnen,* tr. förmana. 
-mähnung, ‚/. förmaning. -maledein,* tr. för- 
banna. -männigfachen, -männigfältigen,* tr. o. 
rf. mängfaldiga(s). -mänteln,* tr. bemantla. 
-märken,* tr. utmärka (gränserna af). -mär- 
kung, /. -mäuern," tr. 1. vid murning förbru- 
ka, mura upp. 2. kringmura; mura in, igen, 
för. -mäuerung, /. -möhrbär, a. som kan 
ökas. -möhren,“ I. tr. förmera, öka, föröka, 


-Jies, bättre -liefs, 


— vernachlässigen 
fortplanta, tillöka, multiplicera. U. rf. 
föröka sig, förökas, fortplanta sig, tilltaga, 
tillväxa. -méhrung, /. -méidbär, a. möjlig att 
undvika. -mélden,” tr. undvika, undgå. -méi- 
dung, /. -méinen,” tr. (för)mena, tro, för- 
moda, antaga. -möintlich, a. förment, före- 
gifven. -mölden,* tr. omförmäla, berätta, 
omtala. Mit Respekt zu a med reepekt till 
sägandes. -méngen," I. tr. hopblanda, hop- 
röra, beblanda, inblanda. II. rl. Sich mit 
etw. w blanda sig med, blanda sig, lägga 
sig i, befatta sig med ngt. -möngung, /f- 
-mönsch[lich]en,* tr. förmänskliga, gifva 
mänsklig gestalt, prägel, göra mera mänsk- 
lig. -mörk, -e, m. anmärkning, anteckning, 
not, notis. -mörken,* tr. 1. märka, iakttaga, 
varsna, spåra. 2. lägga på minnet, komma 
ihåg, anteckna. 3. Etw. gut, übel m väl, 
illa upptaga ngt. -mössen, a)" I. tr. 1. mäta, 
mäta ut. 2. mäta till, tilldela. II. rf. 1. 
mäta vilse. 2. Sich einer (gen.) Sache m 
el. sich wm etw. zu thun: tilltro, understå, 
tillåta sig (att göra) ngt, vara nog förmäten 
att göra ngt. 8. Sich hoch und teuer m, 
dafs: lofva högt och heligt, att. b) a. för- 
mäten. -mössenheit, f. förmätenhet. -mös- 
sentlich, adv. förmätet, djärft. -mössung, f. 
mätning m. m. se vermessen. -miet[h]bär, a. 
a. som kan, får uthyras. -miet[h]en,* I. tr. 
hyra ut, bort. II. rf. 1. taga tjänst. 2. ut- 
hyras, gå att hyra ut. -miet[hjer(in), m. (f.) 
en som hyr ut ngt. -miet[hjung, /. uthyrning, 
städsel. -miet[h Jungsbureau, ». kommissions- 
byrå (för tjänstsökande). -mindern,* I. tr. 
förminska, minska, försvaga, moderera. II. 
rf. minskas, aftaga. -minderung, /.-mischen,* 
tr. o. rl. blanda(s), sammanblanda(s), sam- 
manröra(s), beblanda (sig). Öfverskrift i tidnin- 
gar: vermischte Nachrichten eı. Vermischtes: 
’diverse’, ’frän skilda håll. -mischung, f. 
-missen,‘ ir. sakna. -missung, ‚/. -mitteln,* 
tr. förmedla, medla. -mittels[t], prep. mea 
gen. förmedels, medels. -mittier(in), m. (f.) 
(för)medlare (-erska). -mittlung, /. förmed- 
ling. -mödern,” itr. s. multna. -möderung, f. 





vermögl!e, prep. med gen. medels, genom, till 


följd af. -en, I.” tr. förmå, kunna, vara i 
stånd. II. -, n. 1. förmåga. 2. förmögenhet. 
-end, a. 1. i stånd, duglig un ngt: mäktig. 
Alles w sein: förmå allt. 2. förmögen. -en- 
heit, f. 1. förmåga. 2. förmögenhet. -ensum- 
stände, -ensverhältnisse, pl. förmögenhets- 
vilkor. -lich = vermögend. 


verlimöosen,” itr. s. blifva mossbelupen. -mör- 


schen," itr. s. murkna. -mümmen,* tr. ma- 
skera, förkläda. -mummung, /. förklädnad. 
-mönzen,* tr. prägla, slå myntaf. -müt[h]en,* 

tr. förmoda, tänka, misstänka. -müt[h]lich, 
a. trolig, sannolik; aav. förmodligen. -mü- 
t[h]ung, /.förmodan, antagande.-nächlässigen, 
tr. värdslösa, försumma, slarfva med. -näch- 


ir. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, 89. svagt, Ör. transitivt verb. h. har haben, $. har sein till hjälpverb. 


Vernachlässigung — 485 


—- -—- 


lässigung, /. försummande, slarf. -nägeln,* 
tr. 1. plugga, spika. 2. spika igen. F pıra. 
vernagelt sein: vara korkad. 3. genom sp!- 
kar, söm förstöra. 4. mil. förnagla. -någ[e]- 
tung, /. -nåhen,' tr. 1. sy upp, använda till 
sömnad. 2. sy ihop, sy igen. -nårben,” I. tr. 
läka. II. ifr. 8 o. rl. läkas, bilda ärr, gro 
igen. -nårbung, /. -nårren," sich in jn  för- 
gapa sig i, blifva betagen i, bedårad af 
ngn. -nårrthelt, /. bedärelse. -näschen,’ tr. 
förstöra på sötsaker, på läckerheter. -néhm- 
bär, a. förnimbar. -néhmen, a)” I. tr. 1. för- 
nimma, höra, märka, varsna. 2. inhämta ut- 
lätande från. 8. förhöra. II. rf. Sich m las- 
sen: låta märka, låta förstå. Sich mit jm w 
komma öfverens med ngn. b) -s, 0, n. 1. 
förnimmande, förnimmelse. 2. rykte, hör- 
sägen. (Gutem wm nach ist er schon fort: jag 
har hört frän säkert häll, att han redan har 
rest. 3. förhör inför rätta. 4. ömsesidigt förhäl- 
lande. In gutem m leben: lefva i godt för- 
stånd. -néhmlich, a. hörbar, tydlig, klar. 
-néhmlichkelt, /. tydlighet, klarhet: -néh- 
mung, f. förnimmande m. m. se vernehmen a). 
-nölgen,*‘ rfl. buga sig. -nöigung, /. -nöinbär, 
4. möjlig att förneka. -nöinen,* tr. förneka, 
neka, negera. -néiner, -, m. en som förne- 
kar ngt. -nöinung, /. (för)nekande, negering, 
negation. -nöinungstall, m. Im we: om sva- 
ret blir nekande. -néue[r]n," tr. förnya, 
modernisera, gnm modernisering förstöra. 
-nichtbär, a. möjlig att förstöra. -niehten," 
tr. tillintetgöra, förinta, förstöra, utrota; 
annulera, upphäfva. -nichter, -, m. förstö- 
rare, utrotare. -nichtung, /. tillintetgörelse, 
ntrotning m. m. se vernichten. -nickein,* ir. 
förnickla. -nieten,* tr. 1. nita. 2. samman- 


nita. -nünft, 0, f. förnuft, förstånd. -nünftbe-. 


gäbt, a. förnuftbegäfvad, förnuftig. -nünf- 
telél, -en, f. klokskap, sofisteri, härklyfveri, 
spetsfundighet. -nånfteln,” itr. k. resonera, 
vara spetsfundig, sofistisk. -nånftgemäls, a. 
förnuftsenlig, förnuftig. -nånftig, a. förnuf- 
tig, förståndig. -nånftigkelt, f. förnuft, för- 
stånd. -nünftler, -, m. förnuftsmänniska, so- 
fist, spetsfundig person. -nünftlos, a. oför- 
nuftig. -nünftlesigkeit, /. oförnuftighet. -nünft- 
widrig, a. förnuftsvidrig. -nützen, -nützen,’ 
tr. förbruka, grundligt begagna sig af. -Öden,* 
L tr. föröda, härja, ödelägga. U. itr. s. 
blifva ödelagd, öde. -Ödung, /. -Öffentlichen,* 
tr. offentliggöra, publicera. -Öffentlichung, f. 
-Öördnen,* tr. förordna, bestämma, ordinera. 
-ördnung, ‚f. förordnande, förordning; ordi- 
nation. -pächten,‘“ tr. bort-, utarrendera. 
-pächter, -pächter, -, m. en som utarrende- 
rar ngt; ägare. -pächtung, /. utarrendering. 
-päcken,* tr. 1. packa in, lägga in. 2. för- 
lägga. -päckung, /. -pänzern,’ I. tr. pansar- 
kläda, bepansra. II. rf. taga på sig, kläda 
sig i pansar. -pänz[e]rung, /. -pässen,“ tr. 


— verregnen 


1. gå miste om, försumma. 2. afvakta slu- 
tet af. 3. ej deltaga i. -pästen,‘ tr. förpesta. . 
-péstung, /. -pfählen,“ tr. förpäla, palissa-. 
dera. -pfählung, /. förpälning, pålverk. -pfän- 
den,” ir. förpanta. -pfändung, f. -ptötfern,* 
tr. förpeppra. -pflänzen,” ir. omplantera, 
förflytta. -pflänzung, /. -pflögen,“ tr. 1. vär- 
da, sköta. 2. förpläga, försörja, underhålla. 
-pflégung, /. -pflichten,” tr. +. rl. förpligta, 
förbinda (sig). Sich eidlich © med ed för- 
binda sig, svära att göra og. -pflichtung, /. 
förpligtande, förpligtelse, pligt. -pfüschen,* 
tr. förfuska, skämma bort. -pfüschung, /. 
-pichen,“ tr. becka, öfverdraga, tillsmeta 
med beck. -pichung, /. -plämpern,“ I. tr. för- 
störa, slarfva bort, plottra bort. II. rf. 
försäga sig; bli fast. -pläppern, -plåudern," 
I. tr. 1. prata bort. 2. förråda, ej kunna 
dölja. II. rf. 1. försäga sig, förråda sig. 2. 
Die Zeit verplaudert sich: man pratar bort 
tiden. -plömpern se verplämpern. -pönen,” 
tr. (vid straff) förbjuda. -prässen,* tr. gnm 
frässeri, utsväfningar förstöra. -prässung, f. 
-proviantieren,” tr. proviantera, förse med 
proviant. -proviantierung, /. -putten," I. itr. 
s. förpuffa, detonera. II. tr. skjuta bort; F 
bild. slarfva bort, förstöra. III. ri. förbruka 
allt krut, alla sina pengar. -püffung, /. -püm- 
pen," tr. stud. låna ut. -påppen," rf. förpuppa 
sig. -pPüppung, 7. -påsten," itr. h. o. rfl. pusta, 
hämta andan. -pütz, -es, 0, m. (af)putsning, 
yttre puts. -putzen," tr. 1. gifva ut, använda 
till putsning, pyntning, grannlåt, bjäfs. 2. 
F slarfva bort. 3. F sluka, sätta i sig. -quåk- 
kein,‘ = verplämpern. -quålmen," I. itr. s. gå 
upp i (tjock) rök, dunsta bort. II. tr. 1. låta 
bortdunsta. 2. F röka upp. -quéllen," itr. s. 
1. valla upp o. rinna bort. 2. slå sig af fukt. 3. 
tätna, gå ihop gam väta. -quicken,” tr. o. rf. 
förkvicka(s), amalgamera(s). -quickung, f. 
-rämmel[l]n,‘ tr. barrikadera, spärra. -räm- 
m[el]ung, f. -räsen,* itr. s. blifva gräsbe- 
vuxen, gro igen. -rät[h], -[e]s, 0, m. förrä- 
deri. -rät[h]en,* tr. förräda, röja. -rät[h]er, 

-, m. förrädare. -rät[h]erel, -en, f. förräderi, 
trolöshet. -rät[h]erisch, a. förrädisk, trolös. 
-räuchen,* I. itr. s. 1. gå upp i rök, brinna 
upp. 2. svalna. $. dunsta af, bort, förflyg- 
tigas. II. tr. 1. låta afdunsta, förflygtigas; 
svalka. 2. a) röka upp, b) rökande tillbrin- 
ga. -råuchern," I. itr. s. blifva rökig. WVer- 
räuchert: rökig. II. tr. 1. till rökning an- 
vända. 2. röka för starkt. -råuchung, f. för- 
flygtigande m. m. se verrauchen. -räuschen,* 
itr. s. brusande aflägsna sig; förrinna; af- 
taga, dö bort. -röchnen,* I. tr. beräkna, ta- 
ga med i räkningen. II. ri. missräkna, miss- 
taga sig. -réchnung, /. -récken,” itr. s. dö 
(om djur o. P om personer). -röden,* I. tr. 1. lof- 
va att afhålla sig från ngt, afsvärja. 2. för- 
tala. II. rl. försäga sig. -rödung, f. -rögnen,* 


Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. 1 bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


verreiben — 486 


tr. gnm regn förstöra. -rélben,” tr. fint eön- 
derrifva. -röisen,“ I. itr. s. resa bort. II. tr. 
använda till, tillbringa på resor. -r6lten,* I. 
tr. 1. använda till ridter. 2. Ein Pferd m 
spränga en häst. 3. meg ryttare Spärra, stän- 
ga. II. rf. rida vilse. -rönken,* tr. vricka. 
-rönkung, f. -rönnen,‘ ir. 1. Jm etw. w stän- 
ga, spärra ngt för ngn, afstänga ngn frän 
ngt. 2. trassla in, bringa i förlägenhet, i 
knipa. -richten,* tr. förrätta, uträtta, utfö- 
ra. -richtung, /. 1. förrättande, uträttande. 
2. förrättning. -riechen," itr. s. o. rl. dun- 
sta af, blifva luktlös. -riegeln,* tr. regla, 
tillbomma. -ringern,* tr. o. rl. förringa(e). 
-ringerung, f. -rinnen,‘ itr. s. förrinna, för- 
flyta. -röchein,* tr. o. itr. %. rosslande utandas, 
andas ut. -rösten,” iir. s. rosta, förstöras af 
rost, fastrosta. -röstung, /. -rötten,” itr. s. 
föräldras, skämmas, ruttna. -rücht, a. för- 
dömd, nedrig, gudlös. -rüchtheit, /. nedrig- 
het, gudlöshet. -rückbär, a. flyttbar, lös. 
-rücken,‘ I. tr. flytta, rubba, bringa i olag. 
II. rf. flytta sig, ändra läge, rubbas, kom- 
ma i olag. -rückt, a. 1. se föreg. 2. förryckt, 
vriden, galen. -rücktheit, f. galenskap. 
-rückung, /. rubbning m. m. se verräcken. 
-rüt, -[e]s, 0, m. misskredit. In vw sein: ha 
dåligt rykte om sig, in w erklären, thun: 

 bannlysa, förvisa. -rüfen, I." tr. 1. = beru- 
fen, I, 4. 2. Geld m aflysa mynt. 3. miss- 
kreditera, illa berykta. II. a. illa beryktad, 
dålig, fördömd. -rüfung, f. misskrediteran- 
de m. m. se föreg. -rühren,* tr. hopröra, sam- 
manröra. -rünzein,’ ir. s. blifva skrynklig, 
skrynklas. 

Vers (ar. med 6), -e, m. vers. Bila. ich kann mir 
keinen av daraus machen: jag kan ej få ngn 
reson i det, kan ej förklara, förstå det. 

verlisagen,* I. tr. 1. neka, vägra. 2. lofva, bort- 
lofva. Anderwärts versagt sein: hafva lofvat 
bort sig på annat håll. II. itr. h. slå fel, 
svika, klicka. -sågung, f. -sålzen,” tr. för- 
salta; vila. förbittra. -såmmeln,” I. tr. för- 
samla, samla, sammankalla. II. rf. försam- 
la sig, församlas, samlas. -såmmlung, /. 1. 
församlande. 2. församling, samling. -sånd, 
-e, M. hand. afsändande, försändning, sänd- 
ning, försändelse. -sändartikei, m. export- 
artikel. -sänden,’ I. tr. uppgrunda, fylla 
med sand. II. itr, s. o. rd. uppgrundas, fyl- 
las med sand. -sändung, f. -sätz, m. pant- 
sättning. In w geben: pantsätta. -sätzamt, 
n. pantläneinrättning, pantbank. -sauern,* 
I. itr. s. surna; bina. förslöas, förslappae. II. 
atv. versäuern, tr. göra för sur; bina. förbitt- 
ra. -säuerung, /. -säufen,° tr. P supa upp, 
gnm superi förstöra. -säumen,* I. tr. 1. för- 
summa, uraktläta, värdslösa, 2. uppehålla, 
fördröja. II. rf. 1. försumma, värdslösa 
sig, sitt yttre. 2. försinka sig, komma för 
sent. -såumni[f]s, -se, f. o. n. försummande, 


—" verschlagen 


försummelse, det försummade, uraktlåtel- 
se; tidsförlust; uteblifvande. -säumung, f. 
försummande m. m. se versäumen. -Säusen,“ 
I. itr. 1. k. upphöra att susa, susa slut. 2. 
s. susande försvinna. II. tr. i sus och dus 
tillbringa, förstöra. -schächern,* tr. bort- 
schackra. -schåffen,” tr. 1. st. omskapa. 2. 
sv. förskaffa, skaffa, anskaffa. -schäffung, f. 
-schåkern," tr. med lek och skämt tillbrin- 
ga, fördrifva. -schålen,” I. tr. 1. förse med 
skal. 2. panela; brädfodra. II. itr. s. blifva 
fadd, dufna. -schällen,* itr. s. 1. förklinga. 
2. glömmas, falla ur minnet. 3. Verschol- 
len: försvunnen, som man ej har några un- 
derrättelser ifrån; jur. för död förklarad. 
-schåmt, a. blyg, blygsam. -schämtheit, /£. 
blyghet. -schänzen,* tr. förskansa. -schån- 
zung, /. förskansning, skans. -schårfen," tr. 
skärpa. -schårfung, f. -schårren," tr. krafsa 
ned. -schårrung, /. -schåtten," tr. skugga, a) 
öfverskygga, b) schattera. -schäumen,” itr. 
s. taga slut, försvinna. -schölden,* itr. s. af- 
lida, dö. -scheinen,* itr. s. upphöra att lysa. 
Die Sonne eı. der Tag ist verschienen: solen 
har gått ned. -schönken,* ir. 1. bortskänka. 
2. utekänka. -schörzen,* tr. 1. skämta, joll- 
ra bort. 2. förspilla, gå förlustig, gå miste 
om. -schérzung, f. -schéuchen,” tr. bort- 
skrämma, bortjaga. -schicken,” tr. skicka. 
bort, afsända. -schickung, /. -schieben,* tr. 
1. förekjuta, rubba. 2%. uppskjuta. -schie- 
bung, f. 


verschieden, a. 1. olika, olik. 2. ätskillig, fler- 


faldig. -ärtig, a. olikartad. -ärtigkeit, /. olik- 
het. -eriel, a. olika, af olika slag, olikartad. . 
-farbig, a. olikfärgad, brokig. -heit, /. olik-- 
het, skiljaktighet, skilnad. -tlich, a. i sht 
adv. olika, på olika sätt, åtskilliga gånger. 


verlischiefsen,* I. tr. 1. skjuta bort. 2. mål. för- 


drifva. II. rf. 1. skjuta bort allt sitt krut, 
all sin ammunition. 2. skjuta bom; F bila. 
hugga i sten, misstaga sig. 3. F blifva be- 
tagen, kär, pinkär. III. itr. s. 1. hastigt för- 
flyta. 2. blekna, blifva urblekt. -schiffen,* 
tr. afsända sjövägen, utskeppa. -schiffung, 
f. -schilten,* itr. s. öfverväxas, fyllas af 
vass. -Schimmein,‘ itr. s. mögla. -schimm[e]- 
lung, /. -schläcken,* itr. s. o. rfl. bilda, af- 
sätta slagg. -schläckung, /. -schläfen, a)‘ I. 
tr. sofva bort, fürsofva. Die Zeit m försofva 
sig. II. ri. försofva sig. b) a. sömnig, sömn- 
aktig, yrvaken, kvarsöfd. -schiäfenheit, /. 
sömnl[aktlighet, yrvakenhet. -schläg, m. af- 
plankning, afskrankning; alkov. -schlägen, 
a)" I. tr. 1. afplanka, .afspärra, afstänga, af- 
dela. 2. spika igen. 3. gum slående, bultande för- 
störa. 4. bläddra bort. 5. slå, kasta bort: 
drifva ur kursen. Part. verschlagen: väder- 
drifven. 6. Sich (ant.) eliw. A— gum eget fürvällan- 
de förspilla, gå miste om, försumma ngt. 
II. rf. jag. Der Schufs verschlägt sich : skot- 


ir. intransitivt, rf. reflexivt, 8L. starkt, 80. svagt, 27°. transitivt verb. A. har haben, 8 bar sein till hjälpverb 


Verschlagenheit 


tet träffar ej, ein wundes Tier verschlägt 
sich: ett säradt djur undkommer jägaren. 
III. str. 1. s. om varmt: svalna, om kallt: blifva 
kylslaget. 2. s. väderdrifvas, drifvas af stor- 
men. 8. A. förslä, hjälpa, uträtta, göra (till 
saken). b) a. förslagen, fintlig, slag, listig. 
-schlägenhelt, /. förslagenhet m. m. se föreg. 
-schlämmen,° itr. s. uppslammas. -schläm- 
men,’ tr. o.rfl. 1. fylla(s) med slam, med dy; 
uppslamma(s). 2. se verschlemmen. -schläm- 
mung, -schlämmung, /. uppslamning. -schlöch- 
tern,“ tr. o. rl. försämra(s), förvärra(s). 
-schlöchterung, /. -schiöichen,* I. itr. s. om 
tiden: långsamt förflyta. II. rf. smyga sig 
bort, undan. -schlieiern,* tr. beslöja, be- 
mantla, öfverakyla. -schleifen,* I. st. tr. 1. 
afslipa, bortslipa. 2. slipa illa, vid slipning 
bortskämma, förstöra. II. sv. tr. 1. undan- 
enilla. 2. Töne m binda toner. -schlöimen,* 
tr., titr. 8. o. rf. förslemma(s), fylla(s), öf- 
verdraga(s) med slem.-schlélmung, /.-schlelfs, 
-e, m. afsättning, försäljning. -schlélfsen,” I. 
tr. afsätta, försälja. II. itr. s. o, rfl. nötas, 
blifva nött, slitas. -schléilser, -, m. (för)säl- 
jare. -schlömmen,* tr. gnm utsväfningar, 
frässeri förstöra. Die Zeit w lefva i sus och 
dus. -schlöndern,” ir. gå och drifva, flanera, 
förnöta, den Tag: (hela) dagen. -schlöppen,* 
I. tr. 1. draga af med, lägga undan. 2. alä- 
pa, föra med sig. 3. undansnilla. 4. utslita. 
& draga ut på tiden med, förhala. II. rf. 
gå långsamt, draga ut på tiden. -schléppung, 
f. -schiöuderer, -, m. slösare, förskingrare. 
-schlöudern,* tr. 1. slunga, slunga af med, 
slunga bort. 2. förslösa, förstöra, försking- 
ra; bortslumpe. -schiéuderung, f. -schliefs, 
I. = Verschleifs. II. = Verschlu/fs. -schliefs- 
bär, a. som kan låsas, stängas. -schliefsen," 
tr. o. rl. tillsluta(s), stänga(s), spärra, låsa, 
innestänga (sig), försegla. Sich einer (dst.) 
Sache m ej vilja vara med om, motsätta 
sig ngt. Jfr verschlossen. -schlieisung, f. 
-schlimmbessern,* tr. F försämra där man 
tror sig förbättra. -schlimmbesserung, f. 
-schlimmern,* tr., itr. s. o. rfl. förvärra(s), 
försämra(s), göra (blifva) värre, sämre. 
-schlimmerung, /. -schlingen," I. tr. 1. svälja 
ned, sluka, uppsluka. 2. hopslingra, eam- 
manfläta, hopfläta, fläta i hvartannat, in- 
veckla, intrassla. II. rf. vara hopslingrad 
m. m. se /, 2. -schlingung, /. -schiöfs, n. 1. 
instängning, inspärrning. 2. stängdt rum, 
håla, fängelse. -schiössen, a. sluten, tyst, 
tystlåten. -schlössenheit, /. slutenhet, tyst- 
(läten)het. -schlucken,” I. tr. svälja, svälja 
ned, uppsluka, uppsupa, absorbera. II. rf. 
få ngt i vilse strupe, sätta i halsen, stork- 
na. -schlümmern,* tr. försofva, sofva bort. 
-schlüfs, m. 1. stängning, afspärrning, till- 
slutning, hoplödning. 2. lås, regel, stäng- 
gel, sigill, lödning. Etw. unter seinem a ha- 


Av = föregående uppslagsord. 


— 487 — 


verschulden 


ben: hafva ngt i sin vård, hafva nycklarna 
till ngt. 8. tillelutet rum, kärl; bur, fängel- 
se, -schlüfslaut, m. gram. explosiva, stötljud. 
-schmächten,” I. itr. s. försmäkta. II. tr. 
smäktande, tränande tillbringa. -schmäch- 
tung, /. -schmähen, tr. försmä. -schmähung, 
‚f. -sehmälern,* I. tr. göra smalare, minska. 
II. ri. smalna, afsmalna. -schmäusen,‘ tr. 
förstöra på kalaser, på vällefnad, frässa 
upp. -schmeizen,* I. tr. 1. smälta, smälta 
upp. 2. sammansmälta. II. itr.s. smälta sam- 
man, sammanflyta. -sehmélzung, f. -schmér- 
zen,” tr. trösta sig öfver. glömma, smälta, 
öfvervinna. -schmieren,* tr. 1. smeta igen, 
tillsmeta. 2. använda till smörjning. 3. full- 
klottra. 4. slarfva bort. -schmitzt(heit) = 
Durchtrieben(heit). -schmören, I. itr. s. ste- 
kas, kokas för härdt; F vila. förgås af het- 
ta, blifva kokt. II. tr. använda till stek- 
ning. -schmützen,* tr. smutsa ned. -schnäp- 
pen,“ rl. försäga, förråda, röja sig. -schnäu- 
ben, -schnäufen,* itr. 3. o. rl. andas ut, flå- 
sa ut, hämta andan. -sehnéiden,” tr. 1.ekära, 
klippa. 2. skämma bort vid tillklippningen. 
3. klippa till, använda. 4. kastrera. Ver- 
schnittener: kastrat, evnuck. 5. Wein m 
förfalska vin. -schneidung, /. -schneölen,* tr. 
o. itr. 8. igensnöa(s), öfversnöa(s). -schnüp- 
ton,” tr. 1. snusa upp. 2. förorsaka snufva 
hos. Verschnupft sein: hafva snufva. F via. 
das verschnup/te ihn: det kom konom att 
studsa, gjorde honom villrädig. -schnären,* 
tr. 1. kanta med snören. 2. snöra igen. 3. 
gom ätsnörning förstöra. -schöllen se ver- 
schallen 3. -schönen,* tr. o. K itr. h. med gen. 
förskona.. -schönen = verschönern. -schöne- 
rer, -, m. förskönare. -schönern,* tr. o. rf. 
göra (blifva) vackrare, försköna(s). -schön[e- 
rlung, f. försköning. -schönung, f. försko- 
ning. -schränken,* tr. 1. lägga i kors. 2. 
sammanslingra, sammanfläta, fläta i hvart- 
annat. -schränkung, f. -schräuben,* tr. 1. 
skrufva igen. 2, förstöra skrufgängorna pä. 
Jfr verschroben. -schräuhbung, /. -schrölben,* 
I. ir. 1. till skrifning använda, förbruka; 
skrifva upp, skrifva. 2.skrifva vilse. 3. skrif- 
va efter, rekvirera, (in)förskrifva. 4. ordi- 
nera, föreskrifva. 5. förskrifva, skriftligen 
öfverläta. II. ri. förekrifva sig. -schröibung, 
f. -schreien,* tr. utskrika, illa berykta. 
-schreiung, /. -schröben, a. vriden, tokig. 
-schröbenheit, /, vriden uppfattning, galen- 
skap. -schrümpeln, -schrümpfen,’ I. itr. s. 
skrumpna, vissna, blifva rynkig. II. tr. 
skrynkla. -schüb, -[e]s, 0, m. uppskof, an- 
stånd. -schöchtern,* tr. skrämma, göra rädd. 
-schulden," I. tr. 1. skuldsätta. 2. Jm ver- 
schuldet sein: stå i skuld till ngn. 3. vara 
skuld, orsak till, förskylla. 4. göra sig'skyl- 
dig till, begå. Was habe ich verschuldet? 
hvad har jag gjort, brutit? 5. förtjäna. Er 


” äkta sms. ÖO saknar plur. t har omljud. F familjürt, P lägre språk. X mindre BEI. 


Verschuldung — 


hat dies an dir verschuldet: han har gnm 
sitt uppförande mot dig förtjänat detta. 
II. rf. 1. skuldsätta sig. 2. försynda sig, 
an jm el. gegen jn: mot ngn. -schüldung, /. 
-schüstern,” ir. F skämma bort, förfuska. 
-schötten,* tr. 1. spilla (ut), slå ut. F vila. es 
bei el. mit jm w förlora ngns ynnest, blifva 
osams med ngn. 2. öga öfver, öfverskyla, 
betäcka, begrafva, grusa. -schättung, /. 
-schwägern,* I. tr. befrynda. II. rf. blifva 
befryndad, slägt, komma i svägerlag.-schwä- 
g[elrung, f. -schwären,‘ itr.s. bulna. -schwär- 
men," I itr. s. upphöra att svärma, svärma 
slut. IL. tr. svärma, rumla, die Nacht: hela 
natten. III. rf. 1. flyga bort (om bisvärmar). 
2. förstöra sig med rummel. -schwärung, /. 
bulnande. -schwärzen,‘ tr. 1. svärta, ned- 
svärta. 2. insmuggla. -schwätzen, -schwät- 
zon," I. ir. 1. prata bort. 2. omtala ugt som 
skulle förtigas, skvallra om. II. rf. 1. fürsäga 
sig, ofrivilligt komma fram med. 2. uppe- 
hålla sig med prat. -schwöben,* itr. s. sväf- 
va bort, försvinna, upplösa sig. -schwéigen,” 
tr. förtiga, förhemliga, dölja. Jr verschwie- 
gen. -schwölgung, /. -schwélgen," = verpras- 
sen. -schwéllen," itr. s. svullna, svullna igen. 
-schwémmen,” tr. 1. bortspola; öfversväm- 
ma. 2. msi. fördrifva. 

verschwöndlien,“ tr. slösa med, förslösa. -er, -, 
m. slösare. -erin, -nen, f. slöserska. -erisch, 
a. slösande, slösaktig. -ung, /. slöseri. 

verschwiegen, a. tystläten, förtegen. -heit, f. 
tystlätenhet, förtegenhet. 

verlischwimmen, str. s. upplösa sig, flyta sam- 
man. Jfr verschwommen. -schwinden,* itr. s. 
försvinna. -schwistern,* I. ir. förbrödra, för- 
vandla till bröder och systrar, befrynda, 
innerligt förena. Verschwistert sein: vara 
syskon. II. rf. förbrödra sig, befryndas. 
-schwisterung, /. -schwitzen,* tr. 1. svettas 
ut; F vila. blifva kvitt, glömma bort. 2. svet- 
tag, t. ex. eine Stunde in Todesangst. -schwöm- 
men, a.obestämd, sväfvande, oredig.-schwöm- 
menheit, /.obestämda gränser, oklarhet, ore- 
dighet. -schwören,* I. tr. 1. förbanna. 2. 
svära att ej, att underlåta; afsvärja. II. fl. 
1. sammansvärja sig. 2. svära, gå ed. Sich 
hoch und teuer a svära dyrt, vid allt hvad 
heligt är. -schwör[e]ne(r), -schwörer, -, m. 
sammansvuren, konspiratör. -schwörung, f. 
sammansvärjning. -söchsfachen,* tr. sex- 
dubbla. -söhen, a)" I. tr. 1. förse; utrusta. 
2. Jn m gifva ngn dödssakramentet, sista 
smörjelsen. 3. förestä, förvalta, sköta. 4. 
förbise, försumma, brista i ngt. Es darin a, 
dafs: begå det felet, att, es bei jm m stöta 
ngn. 5. gå miste om, förlora, tappa. 6. se 
II, 3. U. rf. 1. förse sig. 2. se vilse, miss- 
taga sig. 3. Sich (van. dat.) eines Dinges (zu 
Jm) vänta ngt (af ngn). Ehe ich mir's (el. 
X mich’s) versah: innan jag viste ordet af. 


488 


— Versöhnlichkeit 
4. Sich auf etw. lack) m vara beredd på 
ngt. b) -, ». misstag, förseelse. -söhren,* tr. 
skada, såra. -söichten,* itr. s. uppgrundas. 
-söndbär, a. som kan försändas. -sönden,‘ 
tr. försünda, afsända, expediera. -sönder, -, 
m. afsändare. -söndung, /. 1. afsändande, 2. ' 
sändning, transport, försändelse. -söngen,* 
ir., ir. s. sveda(s), bränna(s). -söngung, /- 
-sönken,“ I. tr. sänka, nedsänka, försänka. 
II. rf. försänka sig, försjunka. -sönkung, /. 
-sössen, a. Auf etw. (ack.) w sein: vara be- 
gifven. på, lysten efter, vurma för ngt. 
-sétzamt, n. pantläneinrättning, assistans. 
-sötzbär, a. flyttbar. -setzen,‘ I. tr. 1. sätta 
vilse, på orätt ställe; kasta om. 2. flytta, 
förflytta, uppflytta. 8. försätta. In die Not- 
wendigkeit w zu: nödga, tvinga att. 4. om- 
flytta, låta byta om plats. 5. pantsätta. 6. 
försätta, uppblanda. 7. spärra, stänga. 8. 
Jm einen Schlag m ge ngn ett slag, jm eins 
a slå till ngn. 9. svara, genmäla, invända. 
-sétzung, /. -séufzen,” tr. suckande, med 
suckar och gråt tillbringa. -sich[e]rer, -, m. 
försäkringstagare. -sichern,* tr. försäkra, 
öfvertyga, einer (gen.) Sache: om ngt. Sich 
eines Gegenstandes m försäkra sig om, sät- 
ta sig i besittning af ngt. -sich[e]rung, f. 
försäkring. -sichtbären,“ ir. göra synlig, 
åskådliggöra. -sickern," itr. s. sippra ut. 
-siechen," itr. s. gnm sjukdom aftyna, för- 
smäkta. -sieden," I. itr. s. 1. koka bort, gnm 
kokning afdunsta. 2. kokas för starkt, II. tr. 
1.låta afdunstagnm kokning. 2. koka för starkt, 
för mycket. 3. koka, använda till kokning. 
-siedung, /. -siegbär, a. som kan uttorkas, 
sina. Nicht mw aldrig sinande, outtömlig. 
-siegeln," ir. försegla. -sieg[e]lung, /. -sie- 
gen,” itr. s. sina, utsina. -siegung, f. 


versifizierlien,‘ tr. versifiera. -ung, f. 
verlisilbern,* ir. 1. försilfra. F via. jm die Hün- 


de m gifva ngn en handtryckning, muta 
ngn. 2. F förvandla till pengar, realisera, 
sälja. -silberung, ‚/. -simpein,” itr. s. F blifva 
dum, fördummas. -singen,* I.tr. sjunga bort, 
sjunga. II. itr. h. o. rl. sjunga falskt. -sin- 
ken,’ itr. s. försjunka. -sinnbild[lich]en,* tr. 
sinnebildligt framställa, symbolisera. -sin- 
nen,“ r fl. 1. fördjupa sig, försjunka. 2. Sich 
einer (gen.) Sache (vor jm) m vänta ngt (af 
ngn). 3. besinna sig, tänka sig för. -sinn- 
lichen,‘ I. tr. försinliga, a) åskådliggöra, 
göra påtaglig, b) göra sinlig. II. ir. s. o. 
rf. blifva sinlig. -sinnlichung, /. -sittlichen,* 
ir. göra sedlig. -sitzen," I. tr. försitta, för- 
lora, försumma. II. ri. sitta stilla för myc- 
ket. str versessen. -söffen, a. försupen. -söh- 
len," tr. sätta sulor under, sula, halfsula. F 
jm die Haut a. jn m garfva skinnet på, 
prygla ngn. -söhlung, /. -söhnen,* tr. förso- 
na. -söhner, -, m. försonare. -söhnlich, a. 
försonlig. -söhnlichkeit, /. försonlighet. -söh- 


ir. intransitivt, rl. reflexivt, St. starkt, SD. svagt, LT. transitivt verb. h. har haben, 3. har sein till hjälpverb. 


Versöhnung — 489 0 — Verstiegenheit 


verständios, a. oförständig, meningslös. 


nung, /. försoning. -sörgen,“ tr. 1. förse, 
Verständni[f]s, -se, n. 1. insigt, förstånd. 2. 


utrusta. 2. draga försorg om, få försörjd, 


skaffa plats åt, anställa. 3. sköta, förvalta. 
-sörger, -, m., -sörgerin, -nen, f. en som drar 
försorg om ngt; fader, moder. -sörgung, f. 
1. utrustande m. m. se versorgen. 2. försörj- 
ning, underhåll, uppehälle, utkomst. -spå- 
ren,” tr. spara, gömma; uppskjuta. -spåten," 
L tr. fördröja, försena. II. rf. försenas, 
komma för sent. -spätung, /. -spéisen," tr. 
förtära, äta upp. -spekulieren,” rf. speku- 
lera för högt, misslyckas i sina spekulatio- 
ner. -spönden,* tr. utdela, skänka bort. 
-spörren,“ tr. spärra, stänga. -spérrung, f. 
-spielen," tr. 1. spela bort, spela, med spel 
tillbringa. 2. spela bort, förstöra på spel; 
bild. es förlora, tappa. -spielt, a. begifven 
på spel. -spinnen," I. tr. spinna upp, spinna. 
U. rf. spinna in sig. -splittern,* tr. 1. för- 
skingra, förstöra. 2. splittra, söndersplitt- 
ra. -splitterung, /. -spötten," tr. håna, göra 
narr af, bespotta, begabba. -spötter, m. be- 
gabbare, bespottare. -spöttung, /. bespot- 
tande, begabbande. -spröchen, a)’ I. tr. lof- 
va. U. rf. 1. fürsäga sig. 2. lofva bort sig, 
förlofva sig. b) -, n., arv. -spröchung, f. 1. 
löfte. 2. förlofning. -spröngen,* tr. spränga, 

. skingra. -spröngung, /. -springen,* I. tr. Sich 
(aut) den Fu/s a hoppa och vricka foten. 
II. rf. förirra sig. -spritzen,* I. tr. utgjuta. 
II. rl. splittras mot ogt, upplösas i stänk. 
-sprüch, m. 1. löfte. 2. förlofning. 3. dom- 
slut. -sprühen,* itr. s. kringspridas, hvirfla 
bort. -spülen,” tr. skölja bort. -spünden, 
-spånden,” tr. sprunda. -spåren,” tr. spåra, 
märka, förnimma, spörja. -spärlösen," rf. F 
spårlöst försvinna, schappa. -ståatiichen," ir. 
förvärfva åt, införlifva med staten. -ståatli- 
chung, f. -ståhlen,” tr. stäla, stälsätta. -stål- 
ten,“ tr. omgestalta, vanställa. -stämpfen,* tr. 
sönderstampa, krossa. -ständ, -[e]s, 0, m. 1. 
förständ; vett, sans. Nicht bei we sein: ej 
ha sitt förständ i behäll, vara vriden. Bei 
Ave bleiben: behålla sansen, zu ve kommen: 
återfå sansen. 2. mening, betydelse. 

verståndilig, a. förståndig. -Igen,” tr. o. rf. 1. 
Jn von etw. m underrätta ngn om ngt, jn 
über etw. (ack.) ei. einer (gen.) Sache av upp- 
lysa ngn om ngt. Sich m göra sig begriplig, 
sich gegen einander m uttala sin ömsesi- 
diga mening, förklara sig, utbyta tankar. 2. 
Personen unter einander a åstadkomma öm- 
sesidigt förständ mellan personer, förlika 
personer, sich m förklara sig, sich mit jm 
über etw. (ack.) w komma Öfverens med ngn 
om ngt.-Igkelt, /. förständ(ighet), förständigt 
sätt. -Igung, f. 1. underrättelse, upplysning. 
2. ömsesidigt förstånd, förstående; öfver- 
enskommelse. -lich, a. begriplig, klar, tyd- 
lig. Allgemein w allmänfattlig. -lichkeit, f. 
begriplighet, klarhet. 


aftal, öfverenskommelse. 8. förhällande, 
förstånd. -Innlg, a. beroende på godt (öm- 
sesidigt) förstånd. -losigkeit, /. brist på 
förstånd, på insigt. 


verlistånkern," ir. uppfylla med stank, för- 


pesta. -stårken," tr. förstärka, stärka, göra 
starkare, öka, höja. -stärkung, /. -stätten,* 
tr. förunna, tillstädja, tillåta. -ståuhben,” I. 
itr. 3. o. rfl. 1. blifva dammig, öfverhöljas 
med dam. 2. damma bort, bortgå i form af 
dam. II. van!. verstäuben, tr. 1. neddamma. 
2. förvandla till dam, fint pulvrisera; sön- 
derslä, sönderdela, upplösa i smäpartiklar, 
spruta med refräsjissör. -stäuber, -, m. re- 
fräsjissör. -stäubung, /. neddamning m. m. se 
verstäuben. -stäuchen,’ tr. vricka. -stäuchung, 
f. -stöck, -e, m. o.n. 1. gömsle, gömställe, 
bakhåll. 2. u spielen: leka a) kura göm- 
ma, b) titt ut. -stöcken,” tr. gömma, dölja. 
-stöckt, a. dold, hemlig, försätlig, dolsk, in- 
bunden, indirekt. -stöcktheit, /. dold natur, 
dolskhet m. m. se föreg. -Stöhen,* I. tr. 1. för- 
stå, uppfatta, förstå sig på, känna till, va- 
ra hemmastadd i. Jm zu a geben: låta ngn 
förstå, falsch an» missförstå, er verstand das 
Ding unrecht: han förstod sig ej på saken, 
er versteht das Fahren: han kör bra, är en 
skicklig körsven. 2. mena, t. ex. was versteht 
man unter diesem Ausdrucke? hvad menas 
med detta uttryck? II. rf. 1. förstå sig 
själf. 2. Sich mit jm m komma öfverens 
med ngn. 3. [Das] versteht sich: det förstår 
sig, naturligtvis, das versteht sich von sich 
selbst a. F am Rande: det är själfklart. 4. 
Sich auf etw. (ack.) m förstå sig på ngt. 5. 
Sich zu etw. m bekväma sig till, gå in på 
ngt. -stélfen," I. ir. s. blifva stel, styf. II 
rfl. Sich in el. auf etw. stå fast vid, fram- 
härda i ngt. -steigen,“ rf. 1. klättra för 
högt, klättra vilse. 2. biia. varg förmäten, 
gå (för) långt, tilltro sig för mycket. Er 
verstieg sich zur Behauptung, dafs: han gick 
så långt att han påstod, var förmäten nog 
att påstå, att. -stöigerer, -, m. auktionist. 
-stöigern,* tr. bortauktionera, sälja på auk- 
tion. -steigerung, f. 1. försäljning på auk- 
tion. 2. auktion. -steine[r]a,* I. tr. förstena. 
IH. itr. 8. o. rf. förstenas. -stein[er]ung, /. 
-stéllbär, a. flyttbar, rörlig. -stéllen," tr. 1. 
flytta, rubba, ställa på orätt plats, låta by- 
ta om plats. 2. spärra, stänga. 3. vanställa. 
4. förställa, förvrida, förvränga, göra oi- 
genkänlig. -stéiltheit, -stéllung, /. förställ- 
ning. -störben,* itr. s. dö, aflida. Verstor- 
ben: död, afliden, meine verstorbene Mutter: 
min salig mor. -stöuern,* tr. betala skatt, 
tull för, låta förtullas. -stéuerung, f. -stie- 
ben," itr. s. = verstauben I, 2. -stiegen, a. 
förmäten, högtfarande. -stiegenheit, /. för- 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. 7 har omljud. F familjärt, P lägre språk. X windre Svane 


verstielen — 4% 


—_ vertreten. 





mätenhet. -stielen,* tr. sätta skaft på. -stim- 

men," tr. o. rfl. förstämma(s). -stimmthelt, 

-stimmung, f. förstämning; dåligt lynne. 

-stöcken," I. tr. förstocka, förhärda. II. itr. 

s. 1. unkna, mögla, få mögelfläckar. 2. arr. 

rfil. förstocka, förhärda sig, förstockas, för- 

härdas. -stöoktheit, -stöckung, /. förstockel- 

se, förhärdelse, halsstarrighet. -stöhlen, a. 

1. förstulen, hemlig, i smyg. 2. (mycket) 

tjufaktig. -stöpfen,* I. tr. stoppa, igenstop- 

pa, tillstoppa, täppa, tilltäppa, förstoppa. 

II. rfl. stoppas, täppas, förstoppas. -stöp- 

sein,” tr. korka. -stören,“ tr. störa, rubba, 

bringa i oordning, ur jämvigten, förvirra. 

Ein verstörtes Gesicht haben, verstört aus- 

sehen: ha ett förstördt utseende, re för- 

störd ut. +störtheit, F. förstördt utseende. 

-stöfs, m. fel, brott mot ngt, fåt. -stölsen,* I. 

iir. h. Gegen etw. m bryta, fela mot, brista 

i ngt. II. tr. bortstöta, utstöta, förskjuta. 

-stölsung, f. -stréichen,” I. itr. s. förflyta, 

förlida. Verstrichen sein: vara slut, vara 

förbi. II. tr. 1. stryka, bestryka, tillsmeta. 

Die Fugen der Wand a fogstryka väggen. 

2. stryka öfver; fullklottra. -strélchung, /. 

-stréuen," tr. strö, utströ, spilla. -sträuung, /. 

-stricken," I. tr. 1. använda till stickning, 

sticka upp, sticka. 2. sticka orätt. 3. snär- 

ja, inveckla. II. rf. 1. sticka vilse, göra fel 

i stickningen. 2. snärja in sig, invecklas. 

-strickung, /. -strömen,* itr. s. rinna bort, 

förrinna. -studieren,* tr. använda till, för- 

störa på studier. -stümmeln,* tr. stympa. 

-stümm[e]iung, /. -stummen,* itr. s. förstum- 

mas. -stümmler, -, m. en som stympar, stym- 

pare. -stümmung, f. förstummande. -stüt- 

zen,” tr. 1. stubba, afhuggna, afklippa. 2. 

komma att studsa, göra villrädig. 

Versüch, -e, m. försök. -en," I.tr. försöka, försöka 
sig på, pröfva, smaka, profva, fresta, sätta 
på prof. Sich (aa) viel av försöka (sig på) 
mycket. II. rf. Sich in, an, mit etw. av för- 
söka sig på ngt. -er, -, m. frestare, förle- 
dare. -erin, -nen, f. fresterska. -sweise, adv. 
försöksvis, på försök. -ung, f. frestelse. In 
vw führen: inleda i frestelse. 

verlisüdeln,‘ tr. nedsudda, nedsöla. -süd[e]- 
lung, /. -sumpfen,* itr. s. blifva sank, kärr- 
aktig, träskartad; vua. = verliederlichen II. 
-sumpfung, /. -sünd[ig]jen,‘ ri. försynda sig, 
an jm: mot ngn. -sündigung, f. -sunkenheit, 
F. försjunkande, sjunket tillstånd, (sedligt) 
förfall. -süfsen,* tr. göra söt; vanı. dia. för- 
ljufva. -süfsung, f. -tågen," tr. 1. ajurnera, 
uppskjuta. 2. panda. Vertagt: förfallen. -tå- 
gung, f. -tändeln,‘ tr. slarfva bort, bort- 
plottra, förnöta. -tänzen,* tr. 1. Die Nacht 
Av dansa hela natten. 2. dansa bort, t. ex. 
seinen Kummer. -tåuen," tr. sjö. förtöja. -tåu- 
meln,” tr. o. rl. tillbringa(s), förspilla(s) i 
nöjenas hvirfvel, i sinnesyra. -tåuschbär, a. 





som kan (kunna) utbytas mot ngt, mot hvar- 
andra. -tåuschen," tr. 1. Etw. gegen a. fär 
el. mit el. um etw. w utbyta ngt mot, ersät- 
sätta ngt med ngt. 2. förbyta, förväxla. 
-tåuschung, /. -täusendfachen, -täusendfältigen,* 
tr. tusendubbla. -téidigen,” tr. försvara. -tél- 
diger, -, m. försvarare; advokat; respon- 
dent. -tökdigung, /. försvar. -töldigungsweise, 
I. f. försvarssätt. II. adv. försvarsvis. -töl- 
len,” tr. fördela, utdela, distribuera. -teiler, 
-, m. utdelare, distributör. -téllung, /. för- 
delning. -töuern,* tr. fördyra. -töuerung, f. 
-töufelt, a. fördömd, förbannad, djäfvulsk. 
-théi-, -thöu-, -thie- se vertei-, verteu-, vertie-. 
-thüer, -, m. slösare. -thüerin, -nen, f. slö- 
serska. -thüerisch, -thülich,a. slösande. -thün,* 
I. itr. hk. 1. göra sin pligt. Nichts m ingen- 
ting uträtta. 2. Etw. hat e. ist verthan: det 
är slut, förbi med ngt. II. tr. 1. utdela. 2. 
slösa med, förslösa. -tiefen," I. tr. göra dju- 
pare, urhålka. II. rf. 1. blifva djupare, ur- 
hälkas. 2. fördjupa sig. -tiefung, /. fördjup- 
ning, urhälkning. -tieren,* tr. o. itr. s. göra 
(blifva) djurisk, förfäa(s). -tierung, /. -tilg- 
bär, a. möjlig att utplåna. -tilgen,* tr. utro- 
ta, förgöra, tillintetgöra, förstöra, utplåna; 
F förtära, sluka, sätta i sig. -tilger, -, m. 
utrotare, tillintetgörare, förstörare. -tilgung, 
f. utrotning. -töben,* itr. 8. o. h. rasa ut. 
-tönen,* itr. s. förklinga. -träckt, a. 1. vri- 
den, förvriden, ful, vanstäld. 2. fördömd. 
-träg, -e }, m. 1. fördrag, fördragsambhet. 2. 
fördrag, öfverenskommelse, kontrakt, trak- 
tat. -trägen,* I. tr. 1. bära undan, draga af 
med. 2. slita ut. 3. fördraga, tåla, stå ut 
med. 4. förlika, bilägga. 5. öfverenskomma. 
U. rf. 1. ingå förlikning, blifva sams. 2. 
vara sams, komma Öfverens; om saker: Pa88å 
ihop. -träglich, a. 1. om personer: fördrageam, 
lätt att komma öfverens med, godmodig, 
foglig, fredlig. 2. om saker: öfverensstäm- 
mande, sammanpassande. -tråglichkelt, f.1. 
fördragsamhet, godmodighet, fredligt sin- 
nelag. 2. öfverensstämmelse, samhörighet. 
-trågsmälsig, a. fördragsenlig. -träuen, a)" 
I. itr. h. Jm e. auf jn w lita på, hafva för- 
troende till ngn. vwd: tillitsfull. II. tr. an- 
förtro. b) -, n. förtroende. Auf er. in jn el. 
zu jm w haben: hafva, hysa förtroende till 
ngn. -tråuensvoll, a. förtroendefull. -träuern,” 
I. tr. i sorg tillbringa. II. rf. förtäras af 
sorg. -tråulich, a. 1. förtroende-, tillitsfull. 
2. förtrolig, intim, familjär. -tråuiichkeit, f. 
förtrolighet, intimt, familjärt sätt. -tråu- 
men," tr. drömma bort. -tråut, a. 1. förtro- 
lig, förtrogen. 2. betrodd, ansedd, pålitlig. 
-tråuthelt, /. förtrolighet, förtrogenhet. -trél- 
ben,” tr. 1. fördrifva, drifva, utdrifva, be- 
taga. 2. hand. afsätta, omsätta, sälja. -trel- 
bung, f. -tröten,* tr. 1. Sich (aa) den Fufs 
mw vricka foten. 2. trampa sönder. 8. Jm 





tür. intransitivt, ri. reflexivt, Si. starkt, SUV. svagt, ÖT. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Vertreter — 49 


den Weg w ställa sig i vägen, spärra vä- 
gen för ngn. 4. representera, ställföreträda. 
Die Stelle js nm eı. jn  träda i ngna ställe, 
sköta ngns tjänst, vikariera för ngn, ersät- 
ta ngn. & Jn, js Sache m åtaga sig ngns 
sak, uppträda till försvar för ngn. -tréter, 
-, m. ställföreträdare, vikarie, representant, 
ombud; sakförare, försvarare. -tréterschaft, 
f. representation. -trötung, /. vikariat; re- 
presentation; vrickning m. m. se vertreten. 
In n des: i stället för. -trieb, -[e]s, 0, m. 
band. Omsättning. -trinken,” tr. supa upp. 
Seine Sorgen w dränka sina sorger i bäga- 
ren. -tröcknen,* itr. s. förtorkas, torka bort, 
vissna. -trécknung, /. -trådeln,” tr. 1. slarfva 
bort. 2. sälja wun kiädmäkiare. -trösten," I. tr. 
hänvisa till framtiden, trösta, uppehålla 
med fagra löften. Jn auf etw. lack.) w inge 
ngn hopp om ngt, hänvisa ngn till ngt. II. 
rfl. Sich einer (gen.) Sache m, förtrösta, lita 
på ngt, sick auf etw. m hoppas på, göra sig 
förhoppning om, trösta sig med ngt. -trå- 
stung, f. m auf die Zukunft: hänvisning till, 
växel på framtiden. -trümpfen,* tr. Alle sei- 
ne Trümpfe a spela ut alla sina trumfar. 
-tüschen,“ tr. dölja, förhemliga, bemantla, 
nedtysta. -tüschung, /. -Öbeln," tr. Jm etw. 
a förtänka ngn ngt, blifva ond, stött på 

“ ngn för ngt. -Öben," tr. föröfva, utöfva, be- 
gå. -über, -, m. föröfvare, gärningsman. 
-übung, f. föröfvande. 

verunllähnlichen," tr. göra olika, vanställa. -ähn- 
lichung, .£. -edeln," ir. o. rfl. göra (blifva) 
oädel, vanställa(s). -ehren," = entehren. -el- 
nigen,” = entzweien. -glimpfen,* tr. förklena, 
missfirma, tala illa om, förolämpa. -glim- 
pfung, ‚f. -glücken,* str. s. förolyckas; miss- 


lyckas. -glückung, /. -heiligen,“ ir. vanhelga. | 


-reinigen,* tr. förorena, orena, smutsa ned. 
-reinigung, f. -stalten,‘ tr. vanställa. -staltung, 


f. treuen,” tr. otroget förvalta, förskingra, 


undansnilla, försnilla. -treuer, -, m. för- 
skingrare, försnillare. -treuung, f/. försking- 
ring, försnillning. -zlieren,* tr. vanpryda. 

verürsachlien,* tr. förorsaka, föranleda, fram- 
kalla. -er, -, m. upphofsman, orsak, anled- 
ning. -ung, £. förorsakande, anledning. 

verurt[hjeilllen," tr. döma, fälla, sakfälla, -ung, /. 

verlivättern,“ rl. Sick mit jm m komma i svå- 
gerlag, blifva slägt med ngn. -vielfachen, 
-vielfältigen,” tr. o. r/l. mängfaldiga(s), mång- 
dubblais). -vielfachung, -vielfältigung, /. -vier- 
fachen,” tr. fyrdubbla. 

vervölllikommlich, a. mäktig af fulländning. 
-kommnen,* tr. fullkomna, fullända, utbilda. 
-kommner, -, m. fulländare, utbildare. -komm- 
nung, f. utbildning, fulländning. -ständigen,* 
tr. fullständiga, komplettera. -ständigung, /. 
-zähligen,* tr. göra fulitalig. 

verliwächen, ir. vakande tillbringa, vaka.-wäch- 
sen," I. tr. 1. växa ur. 2. Er hat seine Nar- 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. rt har omljud. F familjärt, P lägre apråk. x TRAÄDÅTS braiiuur. 


— verwehen 


be a hans ärr har växt, gått bort. II. rf. 
1. växa för fort. 2. Sich zu etw. w utbilda 
sig till ngt rut, vanställas till ngt. 3. Sick 
mit etw. växa ihop med ngt. III. itr. s. 
1. växa igen, gro igen, sluta sig; läkas. 2. 
Mit etw. m öfverväxas, öfverdragas med 
ngt. 3. växa ihop, samman. 4. blifva för- 
vuxen, puckelryggig, ofärdig; missbildas, 
växa krokig. -wächsenheit, /. missbildning, 
vanskaplighet, ofärdighet. -wägen,* tr. sät- 
ta på spel. -wågen," I. tr. väga till. II. rf. 
1. väga vilse. 2. Sich einer (gen.) Sache a 
våga, djärfvas, vara förmäten nog att göra 
ngt. 


Verwåhr, -[e]s, 0, m. förvar, förvaring. -en," 


I. tr. förvara, bevara, gömma, skydda. II. 
rfl. Sich gegen etw. a 1. skydda sig mot 
ngt. 2. protestera, inlägga gensaga mot ngt. 
-8r, -, m. förvarare, vaktare. -lich, adv. i 
förvar. -lösen,* tr. försumma, värdslösa, 
vanvärda. -lösung, /. -sam, -[e]s, 0, m. Im 
el. in a i förvar. -ung, f. 1. förvaring, för- 
var. Jn in m nehmen: häkta. 2. protest, 
gensaga. 


verliwäisen,‘ I. itr. s. mista sina föräldrar, 


blifva föräldralös, öfvergifven. II. tr. Jn n 
beröfva ngn hans föräldrar. Jn einer (gen.) 
Sache m beröfva, fråntaga ngn ngt. Ver- 
waist: faderlös, moderlös, föräldralös, öf- 
vergifven, ensam. -wåisung, f. -wällen,* tr. 
förvälla. -wållung, /. -wälten,* tr. förvalta. 
-wälter, -, m. förvaltare. -wåltung, /. för- 
valtning, administration. -wältungsweg, m. 
Auf dem we: på administrativ väg. -wän- 
dein,“ I. tr. förvandla. II. rf. förvandlas, 
förvandla sig. -wändlung, f. 


verwändt, a. slägt, beslägtad; samstämmig, lik- 


artad, liknande. -6(F), (adj. böjn.) m. o. f. släg- 
ting, frände, anförvandt. -in,-nen, f.kvinnlig 
slägting. -schaft, /. 1. slägtskap, frändskap. 
2. slägt, slägtingar. -schaftlich, a. slägt- 
skaps-, t.ex. we Beziehungen: slägtskaps- 
förhällanden. 


verliwärnen,° tr. varna. -wärnung, /. -wäschen, 


a)" I. tr. 1. använda till tvätt, tvätta upp. 
2. tvätta bort, ur. 3. förstöra i tvätten. 4. 
mål. fördrifva. II. rf. gå bort i tvätten. b) 
a. obestämd, sväfvande, urblekt, urlakad. 
-wåschenheit, /. obestämdhet. -wåssern,' I. 
tr. vattna för starkt, blanda för mycket 
vatten i; vild. urvattna, göra fadd. II. itr. s. 
blifva urvattnad, urlakad, innehållslös, fadd, 
-wében," ir. 1. använda till väfnad, väfva 
upp. 2. öfverdraga med (spindel)väf. 3. sam- 
manslingra, fläta i hvartannat. -wöhung, f. 
-wöchseln,‘ tr. 1. förväxla; förbyta, bortby- 
ta. Zum mw ähnlich: förvillande lik. 2. väx- 
la, växla bort. -wächs[e]lung, /. -wegen, a. 
(o)förvägen, djärf. -wögenheit, f. (o)förvä- 
genhet, djärfhet. -wegentlich, adv. oförvä- 
get, djärft. -wähen,’ tr. o. itr. s. blåsa bort; 


- 


verwehren 


blåsa igen. -wehren,” 
da ngn ngt, hindra ngn att göra ngt. -wei 


432 


tr. Jm etr. A förbju- 


chen,” sv. I. itr. s. blifva alltför mjuk, upp- | 


blött. IL tr. för mycket uppmjuka, upp- 
blöta. -wöicklichen,” tr. «. ri. förvekliga(s). | 

-weichlichung, f.-wölgern,” tr. vägra,förvägra, | 
neka. -wölgerung, /. vägran, afolng: weiten, "I. | 
tr. uppehålla, fördröja. IL itr. A... rl. uppe- 

hålla sig, vistas. weinen,” tr.1. Thränenn ut- 
gjuta tårar. 3. Fine Stunde m, gråta en tim- 
me. 3. gråta ut, ge luft i tårar åt. 4. Sie kat 
ihre Augen rerweint: hennes ögon se för- 
grätna ut. Verweinte Augen: fürgrätna ögon. 
-wöis, -e, m. tillrättavisning, tadel, klander. 
weisen,‘ Ir. 1. hänvisa, ja as ja: ngn till 
ngn. 2. förvisa, landsförvisa; relegera. Aus 
dem Lande a. des Landes „, landsförvisa. 
3. Jm etw. a tillrättavisa, tadla ngn för 
ngt. -wölsung, f. -wölhen,” itr. s. vissna, viss- 
na bort. -wölkung, /. -wölschen,” tr. förväl- 
ska, romanisera, gifva en välsk prägel åt. 
-wélschung, f. -wéltliehen,” I. tr. 1. förvärlds- 
liga, gifva en världslig prägel. 2. sekulari- 
sera, indraga till staten. IL :itr. s. blif- 
va världslig, få en världslig prägel, an- 
strykning. -wéltlichung, /. -wéndbär, a. an- 
vändbar. -wöndbarkeit, /. användbarhet. 
-wönden,” I. tr. 1. vända bort. 2. vända om, : 
upp och ned. Die rerwandte Hand: han- 
dens afvigsida. 8. använda. IL rf. Sich fär | 


m— — 


g— os on 


JA A lägga sig ut för ngn, bei jm: hos ngn, : 


-wéndung, /. -wértenr,” I. tr. 1. kasta omkring, 
hit och dit, bort. 2. förkasta; ogilla; för- 
döma. II. r/. 1. kasta vilse. 2. blifva kro- 
kig, sned. ar verworfen. -wérflich, a. för- : 
kastlig. -wérfliehkolt, /. förkastlighet. -wér- 
fung, f. förkastande m. m. se verwerfen. -wör- 
t[h]en,‘ tr. 1. göra bruk af, använda. 2. rea- 
lisera, förvandla till penningar. -wört[hjung, 


JS. Keine a für etw. haben: ej kunna använ- , 


da ngt. -wesen,‘ 
till; öfvergä i förruttnelse, multna, ruttna. 
II. tr. förvalta, förestä. -weser, -, m. för- 
valtare, föreståndare, administrator. — des 
Reichs: riksföreståndare. -wöslich, a. un- 
derkastad förruttnelse, förgänglig. -wöslich- 
keit, /. förgänglighet. -wesung, f. förrutt- 
nelse m. m. » rerwesen. -wötten,“ tr. 1. slå, 
hålla vad om, våga. 2. förlora på vad. -wöt- 
tert, a. 1. fördömd, förbannad. 2. förvitt- 
rad. -wichen," a. förliden, förfluten, sist. 
-wickeln,” tr. förveckla, inveckla, trassla in. 
-wick[e]lung, /. -wiegen,” tr. väga till. -wil- 
dern," itr. 8. o. rl. förvildas, blifva vild, för- 
falla. Verwildert: förvildad, rå, ohyfsad, för- 
fallen. -wilderung, /. -willigen,* tr. bevilja. -win- 
den,‘ tr. 1.sammanslingra, hopfläta.2.öfver- 
vinna, smälta. -wirken,’ tr. 1. förverka. 2. väl 
förtjäna. 3. begä.4. bearbeta. -wirklichen, tr. 
o.rfl.förverkliga(s), realisera(s). -wirklichung, 
f. -wirren,‘ I. tr. förvirra, a) bringa viller- 


ir. intransitivt, rl. reflexivrt, 8l. starkt, SD. svagt, Er. 


I. itr. s. upphöra att vara ; 


| 


I 





verzeichnen 


valla, oreda i, inveckla, intrassla, b) bringa 
ur fattningen, göra förlägen. IL rA. råka i 
förvirring. -wirreng, f. förvirring, oreda, 
villervalla. -wirt{b]scheften,” tr. hushålla 
illa med, förstöra. -wirt{b]schaftung, /. -wi- 
soben,” I. tr. 1. stompera, med stomp för- 
drifva. 2. utplåna, utsudda, fördunkla, hop- 
röra. II. rji. utplånas, fördunklas. -wischung, 
f. -wnwttern,” I ür. s. förvittra. II. tr. ag be- 
stryka med vittring. -witterung, /. -wilt]- 
wen,” tr. .. itr. s. göra till (blifva) enkling, 
enka. Verseitwet: enkling, enka; wa. ensam, 
öfvergifven, die rerırıtwete Königin: enke- 
drottningen. -wit[t]weng, /. -witzeia,” tr. vit 
sande förvränga, förlöjliga. -wögen, L = ver- 
wegen. IL’ itr. s. böljande, svallande för- 
svinna, upplösas; om teuer: förklinga. -wöh- 
non,” ir. förstöra ngt gum dess bebsende, t. ex. 
ein Zimmer. -wöhnen,’ tr. skämma bort. 
-wöhntheit. /. själfsväldigt sätt, ovanor. -wöh- 
nung, /. bortskämmande. -wölben,” tr. öf- 
verhvälfva. -wörfen, a. förkastad, förkast- 
lig, nedrig, gemen, usel. „wörfenbeit, J. ned- 
righet m. m. se föreg. -wörren, a. förvirrad, 
oredig. -wörrenheit, f. oredighet. -wählen,“ 
L tr. rota i, bringa i oordning. IL rf. Sich 
a in etw.: gräfva ned sig, fördjupa sig i 
ngt. 


verwündibär, a. sårbar, ömtålig. -0@," ir. såra; 


skära, sticka m. m. -erlich, a. förunderlig, 
förvånande. -ern,* I. tr. förundra, förvåna. 
IL rfil. förvåna sig, förvånas. -erımg, f. für 
undran, förvåning. In m setzen: förvåna. 
-ung, f. 1. särande. 2. sär. 


ı verliwänschen,” tr. 1. parı. pf. rerwünscht o. rer- 


wunschen, förtrolla. 8. fördöma, förbanna. 
-wänschung, /. 1. förtrollning. 2. förbannel- 
se. -würzein,‘ itr. s. o. rfl. slå rötter, rot- 
fästa sig. -wärzen,* tr. 1. krydda för starkt. 
2. göra fadd, smaklös. ‚ tr. föröda, 
ödelägga. - er, -, m. ödeläggare, härja- 
re. -wüstung, Sf. förödelse, ödeläggelse, härj- 
ning. -zägen,‘ itr. h. misströsta, blifva för- 
sagd, modfäld, förtvifla. -zägt, a. försagd, 
modfäld, klenmodig. -zägtheit, f. forsagd- 
het m. m. se föreg. -zählen,‘ rf. räkna vilse. 
-zählung, J. "zähnen,“ I. tr. förse med kug- 
gar. II. ir. hk. få de sista tänderna. -zäh- 
nung, /. -zänken,‘ I. tr. träta, den Morgen: : 
hela morgonen. II. rf. blifva osams. -zäp- 
fen," tr. 1. tappa, utskänka. 2. hopfoga, hop- 
sinka. -zäpfung, /. -zårteln," tr. ekämma 
bort, klema med, förvekliga. -zärt[e}lung, 
f. -zäubern,” ir. förtrolla. -zäuberung, /. 
-zäunen,” tr. inhägna. -zäunung, /. inhäg- 
nad. -zöchen,* ir. supa upp; använda till 
supning. -zehnfachen,’ tr. o. rl. tiodubbla(3). 
-zöhntachung, f. -zéhr, -[e]s, 0, m. förtäring. 
-zöhren,* tr. o. rfl. förtära(s). -zöhrung, f. 
-zéichnen,” I. tr. 1. rita illa. 2. upprita, ri- 
ta. 8. anteckna, notera. II. rf. rita vilse. 


transitivt verb. Å. bar Aaben, 8. har sein till hjälpverb. 


Verzeichnis 


493 


Vielfältigkeit 


-zéichni[l]s, -se, n. förteckning. -zöichnung, | Veterän, -en el. -s, -en, m. veteran. -enschaft, 


f. anteckning m. m. se verzeichnen. -z6ihen," 
tr. förlåta. -zöihlich, a. förlätlig. -zölhlich- 
keit, /. förlätlighet. -zeihung, /. förlåtelse. 
-zörren,’ tr. o. rl. förvrida(s), vanställa(s). 
-zörrung, f. -zöttein,‘ tr. slarfva bort, bort- 
plottra. -zött[e]iung, /. -zicht, -e, m. afsä- 
gelse, afträdelse. Auf etw. (ack.) w leisten el. 
thun: afstä frän, afsäga sig ngt. -zichten,* 
itr. h. Auf etw. m afstä från, afsäga sig 
ngt. -zichtieistung, f. = Verzicht. -ziehen,* 
I. tr. 1. uppfostra illa, skämma bort. 2. för- 
ändra, förvrida. Den Mund zum Lächeln m 
draga på munnen till ett leende. Sich (dat.) 
eine Sehne m, sträcka en sena. $. hopvrida, 
hopfläta. II. rf. 1. slå sig (om trä m. m.), bäg- 
na, krokna, skufva sig, komma i olag, för- 
vridas. 2. så småningom försvinna, gå bort, 
draga sig undan; F skudda stoftet af sina 
fötter, draga sig ur spelet. 3. draga ut på 
tiden, gå långsamt. III. itr. s. 1. flytta, t. ex. 
in die Stadt: till staden. 2. = 7/, 3. -zıehung, 
f. zieren,‘ tr. 1. pryda, smycka. 2. öfver- 
lasta med prydnader. -zierung, f. prydnad, 
dekoration, ornament, grannlät. -ziffern,* 
ir. skrifva med chifferskrift. -zimmern,* tr. 
förtimra. -zinken,” tr. 1. förzinka, öfverdra- 
ga med zink. 2. hopsinka, hopfoga. -zin- 
kung, f. -zinnen,‘ tr. förtenna. -zinnung, f. 
-zinsen,* I. tr. förränta, betala ränta för. 
DO. rf. vara räntebärande. -zinslich, a. som 
ränta betalas för. m ausleihen eı. anlegen: 
låna ut mot ränta. -zinsung, f. förräntande. 
-zittern,* itr. s. darrande förklinga. -zöger- 
lich, a. långsam. -zögern,“ I. tr. fördröja, 
uppskjuta. II. rf. dröja, fördröjas, låta vän- 
ta på sig. -zöyerung, /. fördröjande, dröjs- 
mål, uppskof. -zöllbär, a. underkastad tull. 
-zéllen,” ir. förtulla. -zöllung, f. -zötteln,” 
tr. hopröra, bringa oreda i, hoptrassla. 
-zucken,” tr. konvulsiviskt förvrida. -zücken,* 
tr. hänrycka, -zückung, /. konvulsivisk 
ryckning, konvulsion. -zückung, /. hän- 
ryckning. -züg, m. 1. uppskof, dröjsmål. 
2.förklemadt, bortskämdt barn, mors-, fars- 
gris. -zupfen,” tr. göra linneskaf af. -zwöl- 
fein,’ itr. hk. o. s. förtvifla, misströsta, an 
etw.: om ngt. -zwölflung, f. förtviflan. -zwölf- 
iungsvoli, a. förtviflad. -zweigen,‘ rf. för- 
grena sig. -zwöigung, f. förgrening. -zwör- 
gen,‘ itr. s. blifva förkrympt, dvärgartad. 
-zwicken,” tr. hoptrassla, intrassla. Ver- 
zwickt: trasslig, kinkig, bisarr, tokig. -zwickt- 
heit, /. intrassladt skick, kinkig, bisarr sak. 

Vesper, -n, f. vesper, aftonsång; afton. -brot, 
n. aftonvard. -läuten, n. vesperringning, 
ringning till aftonsäng. -n, sv. itr. h. o. tr. 
spisa (till) aftonvard. -stunde, -zeit, /. ves- 
per(timme), aftonstund, afton. 

Vestälin, -nen, f. vestal. 

Veste se Feste. 


f. 1. egenskap af veteran. 2. santlige vete- 
raner. 

Veterinår, -e, m. veterinär, djurläkare. 

Veto, -[s], -s, n. veto. 

Vettel, -n, /. käring, liderlig kvinna, kvins- 
person. 

Vetter, -, m. 1. kusin. 2. X slägting. -lich. a. 
såsom kusin; kärvänlig. -n, sv. tr. kalla ku- 
sin. -schaft, /. 1. egenskap af kusin, slägt- 
skap. 2. samtlige kusiner, slägt. 

Vexierilbecher, ». tantalusbägare, glas med 
dubbelbottnar. -en, sv. tr. pläga, trakasse- 
ra, draga vid näsan, gyckla med, narra. 
-eröl, -en, f. trakasseri, narrspel, gyckel, 
drift. -glas, n. = Vexierbecher. 

Vezier, -e, m. vesir. 

vgl. förkorın. = vergleiche: jämför (jfr). 

Viadukt, -e, m. viadukt. 

vibrieren, sv. itr. h. vibrera. 

Viee-, vice(-). -könig, m. vicekonung. 

vidieren, sv. tr. teckna vidi under, godkänna. 

vidimierllen, sv tr. vidimera, intyga. -ung, f. 

Vieh, -[e]s, 0, n. boskap, kreatur, fä. Ein gu- 
tes w ett beskedligt kräk. -arzt, m. djurlä- 
kare. -ausstellung, /. kreatursutställning, 
landtbruksmöte. -haft, a. 1. djurisk. 2. fä- 
aktig. -heit, /. djuriskhet, djur(en). -hof, m. 
ladugärd. -isch, a. djurisk. -knecht, m. ladu- 
gärdsdräng, oxdräng. -mägd, /. ladugärds- 
piga. -mälsig, a. fäaktig. -schaden, m. 1. 
förlust pä, af boskap. 2. af boskap föror- 
sakad skada. -seuche, /. boskapssjuka, -pest. 
-stall, m. ladugärd. -stamm, m. kreatursras. 
-stand, mn. kreatursuppsättning. -sterben, n. 
dödlighet bland kreatur. -trift, f. 1. (rätt 
till) boskapsbete. 2. väg till betesmark. 38. 
boskapsdrift. 4. = nıj. -weide, f. betesmark, 
kreatursbete. -zucht, f.boskapsskötsel. -züch- 
ter, m. en som drifver boskapsskötsel, läg- 
ger på kreatur. 

viel, a. mycken, mycket, mången. Nicht nes 
sondern m ej mångahanda men mycket, ein 
bifschen m, etwas m, ein wenig något väl 
mycket, gar m, ganska mycket, so wich . 
wei/s, so w ich gehört habe: såvidt jag vet, 
efter hvad jag hört, um so vw zu schmal: så 
mycket för smal, es ist mir gleich a det 
gör mig detsamma, är mig likgiltigt. -ar- 
mig, a. mängarmad. -ärtig, a. rik på arter. 
-ästig, a. mänggrenig. -bändig, a. bestående 
af många band, voluminös. -bedeutend, a. 
1. vigtig, betydelsefull. 2. mångtydig. -be- 
schäftigt, a. mycket sysselsatt, upptagen. 
-biätt[e]rig, a. mängbladig, bladrik. -deutig, 
a. mängtydig. -deutigkeit, /. mängtydighet. 
-sck, n. mänghörning. -sckig, a. mänghör- 
nig. -eriei, a. mängahanda, många slags. 
-e$s$er, m. storätare. -esserei, /. glupskhet. 
-fach, -fältig, a. mängfaldig, flerfaldig, upp- 
repad. -fachheit, -fältigkelt, /. mångfald, ri- 


Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. t bar omljud. F tamiljärt, P \agre aprik. ER mindre Iren 


vielfarbig _ 


494 


Vokabular 





kedom. -farbig, «a. mängfärgad. -flächner, m. 
polyeder. -förmig, a. mångformig. -fräis, m. 
filfras, a) järf, b) storätare. -fresser, -, m. 
storätare. -gelenkig, a. mängledad. -yellebt, 
a. högt älskad. -genannt, a. ofta omnämd, 
berömd. -gereist, a. vidtberest. -geschäftig, 
a. mycket sysselsatt. -gestaltig, a. mäng- 
formig. -gliederig, a. mängledad. Mat. we 
Gröfse: polynom. -yötterel, f. mängguderi. 
-heit, /. mängd. -herrschaft, /. mängvälde. 
-hufer, m. zoo. flertäigt hofdjur. -hufig, a. 
2001. flertäig (om hofajur). -jährig, a. mångårig. 
-kantig, a. mängkantig. -köpfig, a. mäng- 
höfdad. -I6icht, adv. kanske, kanhända. -lieb- 
chen, -, n. filipin. Guten Morgen Av! filipin! 
ein w essen: spela filipin. -löch[e]rig, a. 
försedd med många hål. -mal = vielmals. 
-malig, a. ofta upprepad, ofta äterkomman- 
de, flerfaldig. -mäls, adv. ofta, mänga gän- 
ger. -männerel, f. en kvinnas äktenskap 
med flere män. -möhr, adv. snarare, i stäl- 
let, tvärtom. -namig, a. som har mänga 
namn. -reihlg, a. mängradig. -sagend, a. 
mycket sägande, betydelsefull. -saitig, a. 
mångsträngad. -samig, a. mångfröig. -scha- 
lig, a. som har flera skal. -schreiber, m. mång- 
skrifvare, med skrifklåda behäftad person. 
-schreiberei, f. mängskrifveri, skrifkläda. 
-seitig, @. mångsidig. -seltigkeit, /. mångsi- 
dighet. -silbig, a. mängstafvig. -sprächig, 
a. (skrifven) på flera språk. mes Wörter- 
buch: polyglottordbok. -sprecher, m. prat- 
makare, storskräflare. -stimmig, a. mäng- 
stämmig. -teillg, a. mängdelad. -thuer, m. 
en som har många järn i elden. -thuerel, f. 
alltför mångsidig verksamhet. -umfassend, 
a. vidtomfattande. -verheifsend, a. mycket 
lofvande. -vermögend, a. som förmår myc- 
ket, mäktig. -versprechend, a. mycket lof- 
vande. -weiberel, /. månggifte. -wissend, a. 
som vet mycket. -züngig, a. som har många 
tungor. 

vier, I. utan följ. subst. äfv. "8, @. (oböjl. grundtal, sub- 
stantiveradt i dat. vieren) fyra. Zu wen: fyra 
och fyra. Mit wen fahren: åka efter spann, 
alle we von sich strecken: sträcka ut sig. 
II. -en, f. fyra (siffra). Betr. sma. jfr sms. med drei. 
-eok, n. fyrhörning, fyrkant. -eckig, a. fyr- 
hörnig, fyrsidig, fyrkantig. -er, -, m. fyra 


(siffra) m. m. jfr Fünfer. -erlei, ovoöjl. a. fyra- 


handa, fyra sorters. -filsig, a. fyrfotad, fyr- 
bent. -füfsler, -, m. fyrfotadjur. -gespann, 
n. fyrspann. -händig, a. fyrhändig. -te, a. 
(ordningstaı) fjärde. -tell(en) se viertel(n). 
Viertel, I. -, n. 1. fjärdedel. 2. kvart. Es ist 
ein Av auf zwei: klockan är en kvart på tu, 
en kvart öfver ett. 3. kvarter (män-, stadskvar- 
ter). II. ovojı. a. fjärdedels. -bogen, m. fjärde- 
dels ark. -elle, f. kvarter (Hardedels aln). -Jähr, 
n. fjärdedels år, kvartal, tre månader. -Jäh- 
rig, a. tre månader gammal. -jåhriich, a. 


återkommande hvarje kvartal, kvartals-, t. 
ex. wes Gehalt: kvartalslön, we Miete: kvar- 
talshyra. -melle, f. fjärdingsväg. -n, sv. I. 
tr. dela i fjärdedelar, fyrdela. II. itr. h. slå 
kvartarne. -stünde, /. kvart. -takt, m. fjärde- 
dels takt. 

vierlitens, adv. för det fjärde. -ung, f£. fyrdel- 
ning, kvadratur, kvadrat, fyrkant. -zehn, a. 
fjorton, jr funfzehn m. -zig, a. fyrtio, jfr 
Junfzig tt. 

viglillänt, a. vaksam. -ånz, 0, f. vaksamhet. 

Vigüllie, -n, f. katolsk gudstjänst på högtids- 
aftnar. -ieren, sv. itr. h. vara vaksam, vaka. 

Vignötte, -n, f. vignett. 

Vikär, -e, m. 1. vikarie. 2. vice pastor. -Iät, 
-e, n. vikariat. -ieren, sv. itr. h. vikariera. 
Viktuälien, pl. lifsmedel, viktualier. -händier, 

m. hökare. 

Villa, -s ei. ..len, f. villa, landtställe. 

Viölla, ..len, f. altfiol. -@, -n, f. 1. = füreg. 2. 
viol. -ött[en], a. violett. -ine, -n, f. violin, 
fiol. -Inist, -en, m., -Inistin, -nen, f. violinist. 
-oncell[o], -o[s] a. -[s], -[o]s, n. violoncell. 

Viper, -n, f. huggorm. 

virtuös, a. skicklig, färdig, konstnärlig. -[e], 
-en, m. virtuor. -enhaft, a. virtuoslik. -Ität, 
-en, f. virtuositet, färdighet. 

Visllier, -e, n. visir. -ieren, sv. I. tr. 1. visera. 
2. mäta, justera. II. itr. h. Nach etw. vw rik- 
ta blicken på ngt. -ierer, -, m. justerare. 
-jerung, f. visering; justering. -Iön, -en, f. 
vision, syn, uppenbarelse. -Itatiön, -en, f. 
visitation, besigtning. -ite, -n, f. visit, be- 
sök. -Itieren, sv. tr. visitera, genomsöka, 
besigtiga. -itierung, f. 

Vitriöl, -e, m. o. n. vitriol. 

Vv. J. förkortn. = vorigen Jahres: förlidet år. 

Vlies, -e, n. fäll, skinn. Das goldene w gyl- 
lene skinnet. 


Vogel, -+, m. fågel. sıra. loser m, lättsinnig säl- 


le, lustiger m glad gosse; ordspr. es ist ihm 
so wohl wie dem wim Hanfsamen: han mär 
som en prins i en bagarbod. -beere, f. 1. 
rönn. 2. rönnbär. -deuter, m. augur, tecken- 
tydare. -fang, m. fägelfänge, -fängst. -fän- 
ger, m. fägelfängare. -frei, a. fägelfri. -hörd, 
m. en med lockfäglar och slagnät försedd 
plats till fägelfängst. -kirsche, f. 1. fägel- 
bär. 2. fägelbärsträd. -leicht, a. lätt som en 
fågel. -miere, ‚/. dot. nata (Stellaria media). 
-schau, /. 1. teckentydning, auspicium. 2. 
fägelperspektiv. -schauer = Vogeldeuter. 
-scheuche, -schrecke, -n, f. fägelekrämma. 
«stellen, n. fägelfängst. -steller = Voyelfän- 
ger. 

Vögier, -, m. fägelfängare. 

Vögt, -e }, m. fogde. -6l, -en, f. 1. fogdes äm- 
bete, ämbetsomräde, ämbetslokal. 2. häkte, 
fängelse. -6ilich, a. fogde-. 

Vokäbilel, -n, /. glosa, ord. -ulär, -e, n. glos- 
bok. 





itr. intransitirvt, rf. reflexivt, 81. starkt, 80. svagt, IT. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälprerb. 


Vokal 


Vokäl, -e, m. vokal. -isch, a. vokalisk. 

Vokatiön, -en, /. utnämning. 

Veland se Valand. 

Volk, -er }, n. 1. folk. 2. om ajur: flock, ekara, 
kull. 3. mil. o. sjö. manskap; pi. trupper. 
arm, a. folkfattig. 

Völkerlibeschreibung, /. etnografi. -hirt, m. fol- 
kens herde, konung. -krieg, m. krig mellan 
folken, internationelt krig. -kunde, -lehre, 
f. etnografi. -recht, n. folkrätt. -rechtlich, 
a. folkrättslig. -schaft, f£. folk, folkslag, 
stam. -schlacht, /. fältslag i hvilket flera 
folkslag deltaga, i sht slaget vid Leipzig 
1818. -stamm, m. folkstam. -wanderung, f. 
folkvandring. 

volkllieer, a. folktom, öde. 
-reich, a. folkrik. 

Velkslibüch, n. 1. folklig bok. 2. nationalverk. 
«dichter, m. 1. folklig skald. 2. national- 
ekald. -dichtung, /. 1. folkdiktning. 2. na- 
tionalpoesi. -herrschaft, /. folkvälde. -krieg, 
m. folkkrig i hvilket hela folket deltager. -led, n. 
folkvisa. -mäfsig, a. folklig. -regierung, f. 
folklig, demokratisk regering, styrelse. 
-schicht, /. samhällslager. -schule, /. folk- 
skola. -schrift, f. skrift för folket, folklig 
ekrift. -schriftsteller, m. folklig författare. 
-t[hjäm, ». 1. folklif, folkets lif, sed m. m. 
2. folk. -t[h]ümlich, a. folklig. -t[h]ümlich- 
keit, £. 1. folklighet, popularitet. 2. folklig 
egendomlighet, för folket utmärkande drag. 

voll, (predikativt framför subst. utan art. äfv. voller), 
a. full. F sich m ärgern: blifva topp tunnor 
rasande, sich m, essen: äta sig proppmätt, 
um das Unglück w zu machen: till råga på 
olyckan, F sick m machen: smutsa ned sig, 
sich den Leib m schlagen: proppa magen 
full, die Uhr hat m geschlagen: klockan har 
slagit (timmen), im wen leben: lefva i öf- 
verflöd, aus dem wen wirtschaften: ej spa- 
ra ngt, von etw. w sein: vara helt och häl- 
let upptagen af ngt. -åuf, adv. fullt upp, 

" rikligt. -bad, ». helbad. -bärt, m. helskägg. 
-bauer, m. hemmansägare. -berechtigt, a. 
fullt berättigad. -besitz, m. full, okvald be- 
sittning. -blut, n. fullblod. -blütig, a. full- 
blodig. -bringen,* tr. fullgöra, fullborda, 
verkställa, utföra, begå. -bringer, -, m. verk- 
ställare, fullbordare. -bringung, f. fullbor- 

. dande m. m. se vollbringen. -bruder, m. hel- 
bror. -bürger, m. helborgare (som har alla med- 
borgerliga rättigheter). -bürtig, a. 1. född af sam- 
ma föräldrar, wer Bruder: helbroder. 2. af 
rätt börd. -bürtigkeit, /. härstamning från 
samma föräldrar. -énden," tr. fullända, full- 
borda, afsluta. -énder, -, m. fullbordare, af- 
slutare. -ends, adv. 1. fullkomligt, helt och 
hållet. 2. dessutom, till på köpet. 8. i syn- 
nerhet. -éndung, /. fulländning, fullbordan, 
afslutande. -er se voll. 

Välleréi, 0, f. fylleri. 


«lich, a. folklig. 


495 
vollltühren,* tr. fullfölja, utföra. -führung, f. 


Vorahnung 


-gefühl, n. fulla känslan ar ngt. -gehalt, m. 
full halt. -gehaltig, a. fulihaltig, fullgod. 
-genufs, m. full, oblandad njutning. -gewicht, 
n. full vigt. -gültig, a. fullgiltig. -gültigkelt, 
Sf. fullgiltighet. -haltig, a. fullhaltig. -helt, 
F. fullhet; fyllighet. 

völlig, a. 1. fullständig, hel. 2. fyllig, korpu- 
lent. 

volllljjährig, a. myndig. -jährigkelt, /. myndig- 
het. -klang, m. fulltonig klang. -kömmen, a 
1. fullkomlig, fullständig, fulländad. 2. F 
korpulent. -kömmenhelt, /f. fullkomlighet. 
-körnig, a. fullkornig. -kraft, /. full kraft. 
kräftig, a. kraftfull, oförsvagad. -leibig, a 
korpulent, tjock. -leibigkelt, /. korpulens. 
-macht, -en, f. fullmakt. -machtgeber, m. ut- 
fürdare af en fullmakt. -machthaber, m. in- 
nehafvare af en fullmakt. -mönd, m. full- 
måne. -saftig, a. saftig, saftrik, saftfull, rik 
på vätskor, blodfull. -saftigkeit, f. saftig- 
het; blodfullhet. -ständig, a. fullständig. 
-ständigkeit, /. fullständighet. -stimmig, a 
fullstämmig. -ströcken,* tr. verkställa, sätta 
i verkställighet, utföra. -ströcker, -,m. verk- 
ställare. -ströckung, /. verkställande. -tö- 
nend, -tönig, a. fulltonig. -wichtig, a. full- 
vigtig. -wichtigkeit, /. fullvigtighet. -wüch- 
sig, a. fullvuxen. -zählig, a. fulltalig. -zäh- 
ligkelt, f. fulltalighet. -ziehen,* IL. tr. 1. verk- 
ställa, utföra. 2. stadfästa. II. rf. verkstäl- 
las, gä i, komma till verkställighet, försig- 
gä. -zieher, -, m. verkställare. -ziehung, f., 
«züg, m. 1. verkställande, utförande. 2. stad- 
fästelse. 

Volllontär, -e e. -s, m. frivillig. -te, -n, f. 1. 
volt. 2. knep. «tigieren, sv. itr. å. voltigera, 
hoppa. -ümen, -s, - el. ..mina, n. volym. -umi- 
nös, a. voluminös, omfattande. 

VOM, smnodragn. af von dem. 

vomllieren, sv. itr. h. kasta upp, kräkas. tiv, 
-e, n. kräkmedel. 

von, prep. med dat. 1. af. 2. från. 3. om, t. ex. 
av jm sprechen. 4. via adliga namn: Von, af. &. 
särskitda fall. Der Herr vom Hause: husets 
herre, av Gottes Gnaden: med Guds nåde, 
ein Kind m drei Jahren: ett tre års, tre- 
ärigt barn, klein m Gestalt: liten till väx- 
ten, ein Freund u mir: en af mina vänner. 
„einänder = auseinander. -nöt[h]en, adv. af 

. nöden, nödvändigt. 

vör, I. prep. med dat o. ack. 1. före; för ... se- 
dan. 2. framför, inför, utanför. 3. framför, 
för (betecknande företräde). 4. för, t. ex. sich vw 
etw. (aat.) in acht nehmen. 5. af (orsak), t. ex. 
a Freude weinen. II. adv. Nach wie vw nu 
som förr, sedan som förut.  / fram! -äb, 
adv. 1. förut, på förhand, i förväg. 2. först 
och främst, i synnerhet. -abend, m. före- 
gående afton, högtidsafton. -ahnen, tr. ana 
förut, på förhand. -ahnung, f. aning, för- 





Av = föregående uppslagsord. 


" äkta sms. Ö saknar plur. PI har omljud. F familjärt, P tgre sprde. Ro mindre Draiie. 


voran — 
känsla. -An, adv. i spetsen, framför, förut, 
främst. -ångehen, itr. s. gå förut, framför, 
först, i spetsen, föregå. -ansching, m. kost- 
nadsförslag. -anstalt, £. förberedande ät- 
gärd, förberedelse. -anzeige, /. förberedan- 
de, föregående annons; förebud. -arbeit, f. 
förarbete, förberedande arbete. -arbeiten, 
L itr. h. göra förarbeten. II. tr. 1. Jm etw. 
a a) visa ngn hur han skall göra ngt, b) 
underlätta arbetet på ngt för ngn. 2. Etw. 
av göra förarbeten till ngt. -arm, m. 1. un- 
derarm. 2. öfre delen af ett framben. -är- 
mel, m. lösärm. -åuf = voran. 

voräus (ärv.:-), adv. förut, framför, i förväg. 
Seinem Alter m sein: vara före sin ålder, 
etw. vor jm m haben: hafva ngt framför 
ngn, vara ngn Ööfverlägsen i ngt, im el. zum 
av på förhand, i förväg. -bedenken, tr. förut 
öfverväga, betänka, -bedingen, tr. på för- 
hand betinga. -bestimmung, /. förutbestäm- 
melse. -bezahlen, tr. betala förut, i förskott. 
-empfangen, tr. få förnt, på förhand, i för- 
skott. -empfinden, tr. hafva förkänning af, 
känna på förhand, ana. -gehen, itr. s. gå 
förut, framför, i spetsen, dem Regimente: 
för regementet. -nahme, f. antecipering. 
«nehmen, tr. antecipera; taga ut i förskott. 
-sage, /. förutsägelse. -sagen, tr. förutsäga. 
-schicken, tr. skicka förut, i förväg; förut- 
skicka. -sehen, tr. förutse. -setzen, tr. för- 
utsätta. -sicht, f. förutseende. -sichtlich, a. 
som man kan förutse, antaglig, trolig. -zah- 
len = vorausbezahlen. 

Vörbau, -e, m. utbyggnad. -en, I. tr. bygga 
framför. II. itr. h. förebygga, förekomma, 
einer (aat.) Sache: ngt. -ung, f- 

Vörbelldacht, m. uppsåt, öfverläggning. -däch- 
tig, a. förtänksam, försigtig. -denken, tr. 
förut, på förhand öfverväga, betänka. -deu- 
ten, tr. förebåda, förut antyda. -deutung, f. 
förebud. -dingen, tr. förut, på förhand be- 
tinga. -yriff, m. begrepp man har förut, för- 
ut förvärfvad äsigt, mening. -halt, -e, m. 
förbehåll. -halten, tr. 1. behålla framför sig, 
på sig. 2. förbehälla, reservera, undantaga. 
-haltlich, prep. meä gen. med förbehåll af, 
med undantag af. -haltung, /. förbehällan- 
de m. m. se vorbehalten. 

vorbei, ad. förbi. -eilen, itr. s. skynda förbi, 
an etw. (dat): ngt. -fahren, Ltr. köra, skjutsa 
förbi. IL itr. s. åka, fara förbi. -gehen, itr.s. 
gå förbi. Im m i förbigående. -können, itr. 
h. kunna komma förbi. -lassen, ir. släppa 
förbi. -müssen, itr. k. vara tvungen att kom- 
ma förbi, måste förbi. -schlelsen, itr. 1. s. 
skjuta, störta, rusa förbi. 2. h. skjuta förbi, 
bom, bomma. 

vörbellkommen, tr. 1. få för sig, på sig. 2. få 
fram. -meldet, a. ofvannämd. -merkung, f. 
inledande, förutskickad anmärkning, för- 
ord, inledning. -nannt, a. ofvannämd. -ra- 


496 


Vordersitz 





t[h]on, tr. hålla förberedande öfverlägg- 
ning om, förbereda. -reiten, tr. o. rl. förbe- 
reda (sig); rfl. atv. förberedas, vara i gör- 
ningen. -reitung, /. förberedelse. -reitungs- 
schule, /. förberedande skola. 

Vörberge, pl. framför en bärgsträckas hufvud- 
massa liggande bärg. 

Vörbellricht, m. förord, inledning. -rührt, -sägt, 
a. ofvannämd. -scheid, m. 1. tillfälligt be- 
sked. 2. stämning. -scheiden, tr. kalla för 
rätta, stämma. -sitzer, m. föregående ägare. 
«stimmen, tr. förut, på förhand bestämma. 
-sträft, a. förut straffad. 

vörlibeten, tr. förestafva, nppläsa (böner). -be- 
ter, -, m. en som förestafvar böner. -beugen, 
L tr. böja framåt. IL itr. A. förebygga, ei- 
ner (äat.) Sache: ngt. -beugung, ‚f. -biegen, tr. 
böja framät. 

Vörbild, n. förebild. -en, ir. 1. gifva en förbe- 
redande bildning åt, förbereda. 2. förebilda, 
föreställa, vara en sinnebild för. 3. fram- 
ställa. 4. förespegla. -Iich, a. förebildande, 
sinnebildlig. -ung, /. förberedande bildning 
m. m. se vorbilden. -ungsanstalt, -ungsschule, 
f. förberedande skola. 

vörlibinden, tr. 1. binda för sig. 2. binda fram- 
för. 3. binda först, visa hur man skall bin- 
da. -bitte, /. 1. bön för att afvända ngt. 2. = 
Fürbitte. -blasen, tr. 1. Jm etw. w blåsa ngt 
för Ngn på blåsinstroment. 2. blåsa fram. -blei- 
ben, itr. s. stanna framför, kvar, sitta på. 
-biicken, itr. A. blicka fram. -bote, m. före- 
löpare, förebud. -brechen, itr. s. bryta fram. 
-bringen, tr. framskaffa, frambringa, före- 
bringa, komma fram med, anföra, andraga. 
-bruch, m. frambrytande. -buchstabieren, tr. 
förestafva. -bühne, /. tear. förgrund, avant- 
scen. -burg, /. 1. byggnader utanför borg- 
muren. 2. fort; skyddsvärn. -christiich, a. 
förkristlig. -dach, n. skärmtak. -datieren, tr. 
antedatera. -decken, tr. öfvertäcka, öfver- 
skyla. -deich, m. främre dam, vall. -dém, 
adv. förr, förut, för detta. -demonstrieren, 
tr. Jm etw. m, demonstrera, klargöra ngt 
för ngn. | 

vorder, a. fram-, främre. -ansicht, f. vy af 
framsidan. -arm = Vorarm. -blatt, n. fram- 
bog. -brust, f. frambringa. -bug, m. fram- 
bog. -deck, n. fördäck. -füls, m. 1. framfot. 
2. främre delen af foten. -gesteli, n. fram- 
vagn. -ylied, n. framlem, främre lem eı. led. 
«grund, m. förgrund. -hand, f. 1. framhand. 
2. främre delen af handen. 3. förhand. -kopf, 
m. framhufvud. -lader, -, m. framladdnings- 
gevär. -leib, m. framkropp. -leute, pl. sn 
-mann, m. person som stär, gär,.sitter fram- 
för en, mani främsta ledet. Ich habe noch 
zehn Vorderleute: jag har ännu tio framför 
mig. -mast, m. sjö. frammast. -mauer, f. 
framvägg, framsida. -satz, m. försats. -seite, 
f. framsida. -sitz, m. framsits, framsäte. 





Ür. intransitivt, rfl. refiexivt, St. starkt, SV. svagt, LT. transitivt verb. A. har Aaden, 8. har sein till hjälpverb. 


Vordersteven — 
-steven, m. förstäf, framstam. -t[hjell, m. o. 
». framdel. -thür, /. främre, yttre dörr, dörr 
. åt gatan. -treffen, n. förtrupp. -wagen, m. 
framvagn. 

vörlidrängen, I. tr. skjuta fram. II. rf. tränga 
. sig fram. -dringen, itr. s. tränga fram. -dring- 
lich, a. som tränger sig fram, besvärlig, på- 
flugen. -drucken, tr. trycka framför. -drücken, 
tr. trycka, skjuta fram. -ebbe, /. ebbens 
början. -eilen, itr. s. skynda förut, framför, 
jm: ngn. -eilig, a. förhastad, brådstörtad, 
för tidig, framfusig. -eiligkelt, f. förhastan- 
de, framfusighet. -eingenommen, a. på för- 
hand intagen. -eingenommenheit, /. förut- 
fattad mening. -eltern, pl. förfäder. -empfin- 
den, tr. känna förut, ha en förkänsla af, 
ana. -empfindung, /. förkänsla, aning. -ent- 
halten, tr. undanhålla. -enthaltung, /. -erin- 


497 


— LL i ss 


nerung, /. förutekickad anmärkning, förord. : 


-ernte, f. första skörd. -Örst, adv. 1. tills vi- 


dare, för närvarande. 2. framför allt, först ' 


och främst. -erwählen, tr. på förhand ut- 
välja, förutbestämma. -erwähnt, a. förut 
omnämd, ofvannämd. -erzählen, tr. Jm etw. 
av berätta ngt för ngn. -essen, I. tr. äta för- 
ut, till förrätt. II. n. förrätt. -fabeln, tr. Jm 
etw. m berätta, inbilla ngn ngt fabelsktigt. 
-fahr, -s el. -en, -en, m. 1. företrädare. 2. pı. 
förfäder. Mein m en af mina förfäder. -fah- 
ren, itr. s. Bei jm m, köra fram till, säga 
till hos ngn, den Wagen m lassen: låta 
vagnen köra fram. -fall, m. 1. händelse, till- 
dragelse. 2. framfall. -fallen, itr. s. 1. falla 
fram, framåt. 2. falla framför. 3. förefalla, 
tilldraga sig. -fallenheit, -fälligkeit, /. = Vor- 
fall 1. -tassen, tr. på förhand fatta. Vorge- 
Ja/ste Meinung: förutfattad mening. -fech- 
ter, m. 1. fäktlärare. 2. förkämpe. -feler, f. 
fest som firas före den egentliga festen. 


“finden, tr. o. rl. förefinna(s). -fliegen, itr. s. - 


flyga fram. -flut[h], /. flodens början. -fo[r]- 
dern, tr. framkalla, inkalla, kalla inför rät- 
ta, stämma. -fo[r]derung, /. -frage, /. förbe- 
redande, inledande fråga. -fragen, itr. Ah. 
. fråga, höra sig för. -freude, f. försmak af 
en fröjd. -frühling, m. vårens början. -füh- 
ion, tr. hafva en förkänsla af, ana. -führen, 
tr. framföra. -führung, f. -gabe, f. på för- 
hand lemnad gåfva. -gang, m. 1. Jm den n 


lassen: låta ngn gå först, lemna ngn före- : 
träde. 2. mönster, exempel, förebild. 83. till- ' 
vägagäende; tilldragelse, händelse. -gänger, ' 


-, m. företrädare. -gängig, a. 1. tidigare, 
föregående. 2. = rorldufig. -garten, m. främ- 
re trädgård. -gaukeln, tr. Jm etw. m före- 
spegla, inbilla ngn ngt. -gebäude, r. främre 
byggning som ligger vid gatan. -geben, tr. 1. 
gifva förut. 2. Jm etw. m lemna ngn för- 


språng. 3. sätta framför, på ngn ngt. 4. före- : 


gifva, påstå. -gebirge, n. kap, udde. -yöblich, 
a. föregifven, förment. ‚gedacht, a. förut 


vorjammern 


omnämd, ofvannämd. -gefecht, n. fürpost- 
fäktning. -gefühl, n. förkänsla. -gehen, itr. 
s. 1. gå för. 2. gå framför. 8. gå fram, fram- 
åt. 4. gå tillväga. & skjuta fram. 8. försig- 
gå, tilldraga sig. 7. Jm a) gå före, fram- 
för ngn, b) hafva företräde framför ngn, c) 
föregå ngn med sitt exempel. -geigen, tr. 
Jm ein Stück a spela ett stycke på fiol för 
ngn. -gemach, n. yttre rum, väntrum, vänt- 
sal. -gemeldet, -genannt, a. förut nämd, of- 
vannämd, -genisisen, tr. hafva en försmak 
af. -genuls, m. försmak af en njutning. -gericht, 
n. förrätt. -geschichte, /. 1. förhistorisk tid. 
2. förhistoria. -geschichtlich, a. förhistorisk. 
-geschmack, m. föramak. -gesetzte(r),(aaj. böjn.) 
m. förman, chef. -gestern, adv. i förgår. 
-pestrig, a. inträffande i förgår. -giebel, m. 
gafvel på framsidan. -glänzen, itr. h. lysa 
fram. Jm m förelysa ngn. -grelten, itr. h. 1. 
Mit etw. wm antecipera ngt. 2. Jm m a) före- 
komma ngn, b) göra ingrepp i ngns rättig- 
heter. 3. Mit dem rechten Fufse a sträcka 
ut, taga ut steget med högra foten. -greif- 


. lich, adv. i förväg, på förhand. -yreifung, f. 


antecipering. -grund, -[e]s, 0, m. förgrund. 
-gucken, itr. h. titta fram. -haben, I. tr. 1. 
hafva framför sig, på sig tramun. 2. förehaf- 
va, hafva för afaigt, ärna, tillärna, mena. 
3. Jn av taga itu med, skrupensa, lexa upp 
ngn. II. -, n. förehafvande, uppsåt. -hafen, 
m. yttre hamn. -halle, f. portik, yttre rum, 
försal, vapenhus; bild. förgärd. -halt, -e, m. 
förebräelse, föreställning. -halten, tr. 1. häl- 
la framför, fram. 2. Jm etw. m förehälla 
ngn ngt. -haltung, /. -hand, /. förhand. -hän- 
den, a. förhandenvarande, närvarande. u 
sein: vara förhanden, förefinnas. -hang, m. 
förhänge, ridå. -hangen, itr. s. hänga fram- 
för, fram; sticka fram. -hängen, tr. hänga 
framför. -hängeschlofs, n. hänglås. -haupt, 
n. framhufvud. -haut, f. förhud. -hemd[e], 
n. nattkappa. -hör (ar.2-), adv. förr, förut. 
-hörbestimmung, /. förutbestämmelse. -herbst, 
m. höstens början, sensommar. -hörempfin- 
den, ir. hafva en förkänsla af. -hörgehen, 
itr. s. gå förut, föregå. Ad: föregående. 
-hérig, a. tidigare, föregående. -herrschen, 
itr.h.förherska. -hörsagung, f. förutsägelse. 
-heuchein, tr. Jm etw. u hyckla ngt för ngn. 
heulen, tr. Jm etw. a tjuta, F gråtande be- 
rätta ngt för ngn. -himmel, m. himlens för- 
gård. -hin (X :-), adr. förut, nyss. -historisch, 
a. förhistorisk. -hof, m. förgärd. -holen, tr. 
framhämta. -hölle, /. yttre helvete, helve- 
tets förgärd. -kören, I. tr. höra framför, 
öfver, genom. II. itr. h. höra sig för. -hut, 


- f. mi. förtrupp. -Ig, a. förr, förliden, tidi- 
. gare. -jagen, I. tr. jaga, köra fram. II. itr. 


s. spränga fram. -jahr, n. förår. -jährig, a. 
förra årets, fjolårets. -Jammern, tr. Jm etw. 
r» jämrande säga ngn ngt, beklaga sig för 





2 


Av = föregåcnde uppslagsord. 
Tysk-svensk skolordbok. 


äkta sms. Ö saknar plur. rt har omljud. F tamiljärt, P lägre aprik. R mindre broken 
YT 


Vorkammer 


ngn öfver ngt. -kammer, /. yttre kammare, 


498 


Vorreihen 


föreläsare (-inna, lektris). -lesung, /. före- 


väntrum. -kämpfen, itr. k. 1. vara bland de 
främste kämparne. 2. vara ett mönster för 
de kämpande. -kämpfer, m. förkämpe. -kau- 
en, -käuen, ir. Jm etw. m tugga ngt åt ngn; 
bild. göra ngt riktigt påtagligt för ngn. 
-kauf, m. förköp, förköpsrätt. -käufer, m. 
uppköpare. -kehr, 0, f. m treffen: vidtaga 
förberedande ätgärder, taga sina mätt och 
steg. -kehren, tr. 1. vända fram, ut. 2. för- 
bereda. Das Nötige m vidtaga nödiga ät- 
gärder. -kehrung, f. förberedande åtgärd, 
mått och steg. -kenmtni[f]s, /. förkunskap. 
-kotte, /. mindre bärgskedja framför en 
större, utlöpare. -kirche, /. vapenhus. -kle- 
ben, tr. klistra framför, för, på. -klingen, itr. 
h. 1. klinga, ljuda förut. 2. föresväfva. 3. 
klinga, ljuda högre. -kommen, itr. s. 1. kom- 
ma fram. 2. Bei jm m, a) titta in till, säga 
till hos ngn, b) få företräde hos ngn. 3. 
förekomma. Das ist mir vorgekommen: det 
har jag sett. 4. förefalla, synas. -kommen- 
heit, -kommni[fl]s, -se, /. 1. förekomst. 2. 
tilldragelse, händelse. -können, itr. h. kun- 
.na komma fram. -kest, f. förrätt. -Iadege- 
wehr, n. framladdningsgevär. -laden, tr. 1. 
lasta, lägga framför. 2. inkalla, stämma. 
-lader, -, m. 1. rättsbetjänt som kallar inför 
rätta. 2. framladdningsgevär. -ladung, f. 1. 
stämning. 2. förladdning. -lage, f. 1. sak 
som lägges framför ngt (vagnshjul o. dsı.) för 
att det skall stå stilla. 2. (framlagdt, före- 
liggande) förslag. 3. förskrift; plansch att 
rita efter, mönster. -iallen, tr. framstamma, 
jollra. -land, n. land framför ngt; strand. 
-längst, adv. för länge sedan. -lals, -es, 0, m. 
företräde. -lassen, tr. 1. släppa fram. 2. 
lemna företräde åt. -lassung, /. -lauf, m. 
försprång. -laufen, itr. s. 1. springa fram. 
2. Jm m a) epringa fortare än ngn, b) sprin- 
ga framför ngn. -läufer(in), m. (f.) förelö- 
pare, förebud. -läufig, a. provisorisk, preli- 
minär, tillfällig; aav. tills vidare, för när- 
varande. -laut, a. högljudd, framfusig, näs- 
vis. -leben, itr. A. 1. lefva förut. 2. Jm wi 
sitt lif vara ett mönster för ngn. 

vörlöglbär, a. som kan framläggas, presen- 
tabel. -eblatt, n. mönster, förskrift. -egabel, 
f. stor gaffel. -elöffel, m. förläggarslef. -e- 
messer, n. förskärarknif. -en, tr. 1. lägga 
framför. 2. Jm etw. m, a) förelägga, visa 
ngn ngt, b) lägga för ngn ngt. 8. framläg- 
ga, framställa, framsätta. Etw. weiter m 
lägga ngt längre fram. -er, -, m. förskärare. 
-eschlofs, n. hänglås. -ung, /. framläggande 
m. m. se vorlegen. 

vörllieiern, tr. Jm etw. © på positiv spela ngt 
för ngn; via. positivartadt, entonigt före- 
draga, rabbla upp ngt för ngn. -lese, f. 1. 
första (vin)skörden. 2. (vin)skördens bör- 
‚jan. -lesen, tr. föreläsa. -leser(In), m. (f.) 


läsning. -letzt, a. nästsist. -leuchten, ir. Ah. 
Jm vw gå framför o. lysa ngn, via. förelysa, 
föregå ngn med godt exempel. -lieb ze fürlieb. 
-liebe, /. förkärlek. -liegen, itr. A. 1. ligga 
framför. 2. föreligga, förefinnas. -lügen, tr. 
Jm etw. m ljuga ngt för ngn. -machen, tr. 
1. sätta för, framför. 2. Jm etw. av a) visa 
ngn ngt, b) inbilla ngn ngt. -malen, tr. Jm 
etw. © måla ngt inför ngn, måla, skildra 
ngt för ngn. -mälly, -mäls = ehemal-. -mann, 
«er t, m. 1. = Vordermann. 2. förman, verk- 
mästare. -marsch, m. frammarsch. -marschie- 
ren, itr. s. marschera, tåga fram. -mast, m. 
ajö. fockmast. -mauer, /f. förmur. -mauern, 
tr. mura för, igen. -mittag, m. förmiddag. 
-mittägig, a. förmiddags-. -mund, -er } o. -e 
m., -münderin, -nen, f. förmyndare. -mund- 
schaft, /. fürmynderskap. -mundschaftlich, a. 
förmyndare-. «müssen, tr. h. måste fram. 

vorn, adv. framtill, i början, fram, m heraus 
wohnen: be åt gatan. Von n a) framifrån, 
b) frän början. 

vörlinagein, tr. spika för. -nahme, -n, f. före- 
tag. -name, m. förnamn. 

vornän, adv. främst, först, öfverset, i spetsen. 

vorne se vorn. 

vörnehm, a. förnäm. -en, I. tr. 1. sätta för sig, 
på sig. 2. företaga, taga ihop med. Jam 
taga itu med, lexa upp ngn. II. -, n. före- 
tag. -heit, f. förnämhet. -Iich, adv. särskildt, 
hufvudsakligen, framför allt. 

vörneiglien, tr... rf. luta, böja (sig) framåt, buga 
eig. -ung, f. 1. lutning framåt. 2. förkärlek. 

vornilherein, adv. Von m, från första början. 
-über, adv. framåt, framåtböjdt. 

Vörllort, m. säte för en förenings hufvudsty- 
relse eı. centralkomité. -pfelfen, tr. Jm etw. 
av hvissla, på pipa blåsa ngt för ngn. -plap- 
porn = vorplaudern. -platz, m. plats fram- 
för ngt. -plaudern, tr. Jm etw. w prata (om) 
ngt för ngn, söka inbilla ngn ngt. -posten, 
m. förpost. -prahlen, tr. Jm etw. m skryta 
med ngt inför ngn. -predigen, tr. Jm etw. m 
predika, prata, käxa om ngt för ngn. -prü- 
ten, ir. anställa en förberedande pröfning, 
examen med. -prüfung, f. förberedande pröf- 
ning, examen. -ragen = hervorragen. -rang, 
m. högre rang, företräde. -rat[h], -e t, m. 
förråd. Im » i förråd. -rät[h]ig, a. i förråd, 
på förlag, som fins inne. -rechnen, tr. Jm 
etw. mw a) räkna, räkna igenom, räkna upp 
ngt för ngn, b) visa ngn hur han skall räk- 
na ngt. -recht, n. företrädesrättighet, pri- 
vilegium. -rbcken, tr. räcka, sträcka fram. 
-rede, /. 1. förord, företal. 2. tal som före- 
går ett annat. -reden, tr. Jm etw. m be- 
rätta ngt för ngn, slå i, inbilla ngn ngt. 
-rödner, m. förste, föregående talare. -reif, 
a. förtidigt mogen. -relgen, -reihen, m. 1. 
första dans. 2. Den av haben: anföra dan- 


ir. intransitivt, nf. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, LT. transitivt verb. h. har kaben, 8. har sein till hjälpverb. 


vorreilsen 


seu. -rellsen, ir. 1. rycka, rifva fram. 2. rita 
upp konturerna till. 8. Jm Witze m vitsa 
inför ngn. reiten, I. itr. s. 1. Jm n rida fram- 
för ngn, vara förridare. 2. rida fram. 8. Jm 
av rida fortare än, rida om ngn. 4. Ja 
visa ngn hur han skall rida, lära ngn rida. 
U. tr. 1. Ein Pferd a rida fram med, före- 
visa en häst. 2. F va. jm etw. m lysa med 
ngt inför ngn. -reiter, m. förridare. -ren- 
nen, itr. s. 1. springa framför, förut. 2. Jm 
a springa fortare än, springa om ngn. -rich- 
ten, tr. 1. skjuta, rycka, vrida fram. 2. göra 
i ordning, iordningställa, tillrusta, tillreda, 
förbereda. -riohtung, /. 1. förberedelse, till- 
rustning. 2. inrättning, mekanism. -rils, m. 
utkast. -ritt, m. framridande. -rücken, I. tr. 
1. draga, skjuta fram. 2. Jm etw. m före- 
hålla ngn ngt. II. itr. s. rycka, tåga fram; 
närma sig; rycka upp. -rufen, tr. ropa, kal- 
la fram. -rüsten = vorrichten 2. -$, smndragn. 
ar vor das. -saal, m. försal, väntsal. -sagen, 
tr. 1. förutsäga. 2. Jm etw. m a) berätta 
ngt för ngn, b) förestafva, diktera ngn ngt, 
€) skol. hviska ngt för ngn, d) sufllera ngn. 
-sager, -, m. sufllör. -sänger(in), m. (/.) en 
som tar upp, leder sängen, kantor, kloc- 
kare. -satz, m. föresate, uppsåt, afsigt. -sätz- 
lich, a. uppsätlig, afsigtlig. -schein, m. Zum 
ns kommen: komma fram, komma i dagen, 
zum a bringen: bringa i dagen. -schicken, 
tr. 1. förutskicka. 2. framskicka. -schieben, 
tr. skjuta fram. Jn vw skjuta fram ngn, skju- 
ta ngn framför sig, dölja sig bakom ngn, 
- etw. w taga ngt till förevändning. -schieber, 
m. lock, lucka att skjuta för, skottlucka. 
-schiobung, /. framskjutande. -schiefsen, I. 
itr. s. skjuta, störta fram. II. tr. försträcka, 
förskottera, lägga ut. -schiff, n. för. -schlag, 
m. 1. förslag. Etw. in m bringen: föreslå, 
väcka förslag om ngt. 2. första slag. 3. 
prutmån. 4. mus. förslag. -schiagen, I. ir. 1. 
föreslå. 2. slå, drifva fram. 8. Den Takt m 
slå takt. II. itr. s. 1. slå, falla fram, öfver. 
2. förberska. 3. mus. bilda förslag. -schmack, 
-[e]s, 0, m. försmak. -schmecken, I. itr. h. 
taga öfverhand. II. tr. 1. Etw. u finna sma- 
ken af ngt öfvervägande. 2. hafva försmak 
af. -schmeichein, tr. Jm etw. a smickra ngn 
med ngt. -schneidebrett, n.skärbräde. -schnei- 
demesser, n. förskärarknif. -schneiden, tr. 
1. skära för. 2. Jm Gesichter m göra gri- 
maser ät ngn. -schneider, m. förskärare. 
«schnell = voreilig. -schrauben, tr. skrufva 
för. -schreiben, tr. 1. skrifva framför. 2. 
skrifva för. 3. föreskrifva. -schreien, tr. Jm 
etw. w skrika ngt i öronen på ngn. -schrei- 
ten, itr. s. 1. fortgå, gå vidare. 2. Jm w skri- 
da, gå framför ngn. -schrift, /. 1. förskrift. 
2. föreskrift, order, befallning. -schriftsmä- 
sig, a. enligt föreskrift, reglementsenlig. 
-schriftswidrig, a. reglementsvidrig. -scheitt, 


499 


— Vorstandschaft 
m. steg framåt, framsteg. -schub, m. be- 
främjande, understöd, hjälp. Jm w leisten 
el. tkun: understödja, hjälpa, gynna ngn. 
-schuh, m. stöfvelfot. -schuhen, tr. försko. 
schule, /. förberedande skola, förskola; 
förberedande kurs, elementarkurs. -schüler; 
m. lärjunge i en förberedande skola. -schufs, 
m. 1. förskott, utlägg. 2. första skottet. 
-schufsweise, adv. förskottsvis. -schütten, tr. 
1. Dem Viehe Futter a fodra kreaturen. 2. 
Dämme m kasta upp dammar mot vattnet. 
-schlitzen, tr. 1. Etw. m förskansa sig bak- 
om ngt. 2. föregifva, taga till förevändning. 
-schwarm, m. första svärm. -schwatzen = 
vorplaudern. -schweben, itr. A. föresväfva. 
-schwindeln, tr. Jm etw. m söka inbilla ngn 
ngt. -segeln, itr. s. 1. segla fram. 2. segla 
först, i spetsen. -sehen, I. tr. 1. förutse. 2. 
förebygga. U. rl. se sig för, se upp. Vor- 
gesehen! se upp! -sehung, f. försyn. -sein, 
ir. 8. 1. Jm m vara före, framför ngn. 2. 
förevara, förhandlas. 3. Da sei Gott vor! 
Gud bevare oss därför! -setzen, tr. 1. sätta 
framför, fram. Jm etw. sätta fram ngt åt 
ngn, bjuda ngn på ngt. 2. Einer (aat.) Sache 
etw. m föredraga ngt framför en sak. 9. 
Sich (dat) etw. m föresätta sig ngt. 4. Jn 
einer (dst.) Sache m, sätta ngn i spetsen för 
ngt. -setzung, /. -sicht, /. 1. förutseende. 2. 
föreigtighet. -sichtig, a. försigtig. -sichtig- 
keit, /. försigtighet. -silbe, /. gram. förstaf- 
velse. -singen, tr. Jm etw. a sjunga ngt för 
ngn. -singer = Vorsänger. -sitz, m. ordfö- 
randeskap, presidium. Den m führen: föra 
ordet. -sitzen, str. A. 1. föra ordet, presi- 
dera. 2. Jm a sitta framför, öfver ngn. 
-sommer, m. försommar. -sorge, f. förutse- 
ende, omtanke, omsorg, försorg. m tragen 
el. treffen, da/s: draga försorg om att. -sor- 
gen, itr. h. draga försorg, jm : om ngn. -sorg- 
lich, a. förutseende, omtänksam, försigtig. 
-spann, -e, m. 1. förspänning. 2. skjutshä- 
star. 3. fürspann. -spannen, tr. spänna för. 
-spiegein, tr. förespegla. -spieg[ejlung, f. 
-spiel, n. 1. förspel. 2. förpjes. -spielen, tr. 
Jm etw. m spela ngt för ngn. -spräche, f. 
förord, rekommendation. -sprechen, I. tr. 
Jm etw. m a) förestafva ngn ngt, b) lära 
ngn hur han skall säga, uttala ngt. II. itr. 
h. o KX 8 Bei jm av säga till, taga in hos, 
hälsa på ngn. -sprengen, itr. s. spränga 
fram. -springen, itr. s. 1. hoppa fram. 2. 
skjuta fram, öfver, stå ut. -sprung, m. 1. 
utsprång, utstående del. 2. försprång, för- 
steg. Den av gewinnen: få försprång. -spuk, 
m. förebud, varsel. -spuken, itr. A. 1. spöka 
före. 2. Jm m spöka för, föresväfva ngn. 
-stadt, /. förstad. -städter, -, m. förstadsbo. 
»städtisch, a. förstade-. -stand, -e +, m. 1. 
styrelse, direktion. 2. föreständare. -stand- 
schaft, f. ledning, styrelse, egenskap af 





Av == föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. rt har omljud. F familjärt, P lägre apıix. % mindre Drauie. 


vorstechen 


föreståndare, af direktör. -stechen, itr. h. 


500 


1. sticka fram, framträda. 2. sticka för. : 
-stecken, tr. 1. sticka fast, fästa framför. 2. | Vörllübung, /. förberedande öfning. -unter- 
sticka fram, ut. 3. Sich (dat.) etw. m föresät- : 
ta sig ngt. -stehen, itr. h. 1. stå, skjuta  Vörurt[h]eil, n. fördom. -strei, -slos, a. för- 
fram, ut. 2. jag. der Hund steht vor: hunden . 
ı Vörlivater, m. stamfader, pı. förfäder. -verhäör, 


står for rapphönsen m. m. 3. stå framför, öfver, 
jm: ngn. 4. förestå, stå i spetsen för, för- 
valta, sköta, t. ex. einem Amte: ett ämbete. 
5. stå förut, ofvan. -steher, -, m. förestån- 
dare. -steherin, -nen, f. föreståndarinna. 
-steherschaft, /. föreståndarskap. -stellen, I. 
tr. 1. föreställa, presentera. 2. ställa fram. 
3. ställa framför. 4. Jm etw. m a) framstäl- 
la, skildra ngt för ngn, b) framlägga ngt 
för ngn, c) föreställa ngn ngt. 5. föreställa, 
betyda. II. rf. 1. presentera sig. 2. ställa 
sig framför. -stellig, a. Etw. m machen: gö- 
ra pgt åskådligt. -stellung, /. 1. presenta- 
tion. 2. framställning, yrkande. 3. föreställ- 
ning. 4. representation, teater. -stich, m. 
förstyng. -stöls, m. 1. stöt framåt; utfall, 
anfall. 2. list, kant på kläder. -stolsen, I. tr. 
1. stöta, skjuta fram. 2. sätta till, förlänga. 
II. itr. s. skjuta ut. -strecken, tr. 1. sträc- 
ka, räcka fram, framför. 2. försträcka, för- 
skottera. -streckung, £. -streichen, tr. 1. 
stryka för. 2. stryka fram. -streuen, tr. strö 
ogt framför, åt, t ex. den Hühnern Korn. 
-stube, /. yttre rum. -stück, n. 1. framstyc- 
ke. 2. teat. förpjes. -stufe, f. 1. första steg. 
2. förberedelse, förskola. -stürmen, ir. s. 
storma fram. -stürzen, ıtr. s. störta fram. 
-süchen, tr. söka, leta fram. -sündflüt[h]lich, 
a. antediluviansk. -tanzen, I. tr. Jm einen 
Walzer w dansa en vals för ngn. II. itr. +. 
dansa först, anföra dansen. -tänzer,m. dans- 
anförare. -t[hlell, m. fördel. -t[hjeilbringend, 
a. fördelaktig. -t[hjellhaft, a. fördelaktig. 
-t[hjun, I. tr. 1. sätta, ställa framför, skjuta 
för, spänna för. 2. handla förut, först. 3. 
Jm etw. av visa ngn hur han skall göra ngt. 
4. Es jm m öfverträffa ngn. II. rfl. utmärka 
sig. -trab, m. förtraf. -traben, itr. s. trafva 
framför. -trag, -e }, m. föredragning, fram- 
ställning, föredrag. -tragen, tr. 1. Jm etw. 
av bära ngt framför ngn. 2. föredraga. 3. 


me er m in 


öfverflytta, transportera. -tragung, /. -tröff- : 
lich, a. förträfflig. -tröfflichkeit, f. förträff- 


lighet. -treiben, tr. drifva fram, framför. 
-treppe, /. yttre trappa. -treten, itr. s. 1. 
stiga, träda fram. Bia. mit etw. nicht m wol- 
len: ej vilja gam med ngt. 2. träda, ställa 
sig framför. -trinken, tr. o. itr. hå. Jm A 
dricka ngn till. -tritt, m. 1. steg framåt. 2. 
företräde. -trupp, m., -truppe, /. förtrupp. 


—_ vulkanisch 
förbi. -gehen, itr. s. 1. gå förbi. 2. gå öfver. 
-können, itr. h. kunna komma förbi. 


süchung, /. förberedande undersökning. 
domsfri. -slosigkeit, /. fördomsfrihet. 


n. förberedande förhör. -versammlung, /f. 
förberedande församling. -vordern, pl. för- 
fäder. -vörgestern, adv. för tre dagar sen. 
-vorig, a. nästsist. -vörletzt, a. tredje från 
slutet. -wagen, I. m. framvagn. II. rf. våga 
sig fram. -wahl, f. förberedande val. -wall, 
m. främre, yttre vall. -walten, itr. kh. 1. vara 
förherskande. 2. förefinnas, äga rum. -wand, 
-et,m. förevändning, undanflykt. -wärts, adv. 
framåt, fram. -weg, adv. 1. framför, förut. 2. 
ifrån början, utan vidare. 38. förut, på för- 


: hand, i förväg, i förskott. -wögnahme, f. 


antecipering; borttagande, uttagande i för- 
väg. -wégnehmen, tr. antecipera, på för- 
hand borttaga, uttaga. -weinen, tr. Jm etw. 
a gråtande berätta ngt för ngn, gråta i 
ngns närvaro. -weisen, tr. förevisa. -welsung, 
J. -welt, /f. 1. det förflutna, forntid, våra 
förfäder. 2. urvärld, urtid. -weltlich = ur- 
weltlich. -wenden, tr. förevända. -werien, tr. 
kasta fram, framför. Jm etw. m a) kasta 
ngt till, åt ngn, b) förebrå ngn ngt. -werk, 
n. 1. mil. fort. 2. mäjeri. -wöser, -, m. före- 
trädare. -wiegen, I. itr. k. vara öfvervägan- 
de, förherskande. U. tr. Jm etw. m, väga 
ngt i ngns närvaro. -wimmern, -winsein = 
torjammern. -winter, m. förvinter, vinterns 
början. -wissen, n. vetekap. -witz, m. 1. ny- 
fikenhet, näsvishet, framfusighet. 2. näsvis 
person. -witzig, a. nyfiken, näsvis, fram- 
fusig. -wort, -e, n. förord, företal. -wurf, m. 
1. förebräelse, tadel. 2. lockbete. -wurfsfrei, 
-wurfsios, a. otadelig. -wurfsvoll, a. förebrä- 
ende. -zählen, tr. Jm etw. wm räkna ngt i 
ngns närvaro, så att ngn ser det, räkna 
upp ngt inför ngn. -zählung, /. -zaubern, tr. 
framtrolla. -zeichen, n. 1. förebud. 2. för- 
tecken. -zeichnen, tr. 1. rita för. 2. fram- 
ställa, skildra. 3. utmärka, markera, upprita. 
-zeichnung, £. 1. plansch att rita efter, ritning, 
mönster. 2.' förtecken. -zeigen, tr. förevisa. 
-zeigung, /. -zeit, f. forntid. -zéiten, adv. förr, 
i forntiden. -zeitig, a. 1. för tidig. 2. ar. vör- 
zeitlich, forntida. -ziehen, I.tr.1.draga fram. 
2. föredraga, etw. einer (aa) Sache: ngt 
framför en sak. II. itr. s. draga, tåga, flytta 
fram, framför. -zimmer, n. yttre rum, vänt- 
rum. -2ug, m. företräde. -züglich, a. utmärkt, 
förträfflig. -züglichkeit, /. förträfflighet. 


votieren, sv. itr. h. votera, (om)rösta. 

Votum, -[s], ..ta ei. ..ten el. -s, n. 1. röst, vo- 
tum. 2. löfte. 

vulgår, a. vulgär. 

Vulkån, -e, m. vulkan. -isch, a. vulkanisk. 


-tuch, ». förkläde. -turnen, itr. h. leda gym- 
nastiköfningar. -turner, m. ledare af gymna- 
stiköfningar. -liben, tr. förut öfva. 

vorüber, adv. 1. förbi. 2. framåt. -gang, m. 
gång förbi. Bei seinem we: när han gick 





ter. intransitivt, rf. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, LT. transitizt verb. Å. har kaben, 8. har sein till hjälpverb. 


W, törkortn. = West: väst, väster. 

Waare se Ware. 

Wabe, -n, f., -n, -, m. häningskaka. -rlohe, /. 
fladdrande läga. 

waoh, a. vaken. -aufzug, m. vaktparad. -dienst, 
m. vakt(göring). -6, -n, f. vakt. m haben el. 
thun ei. auf m sein: vara, stå på vakt, m 
’raus! i gevär! -en, sv. itr. h. vaka. -frau, 
f. sjuksköterska. -habend, a. vakthafvande. 

Wach[h]ölder, -, m. 1. en. 2. enbärsbränrin, 
genever. -n, a. af en, en-. 

Wachs, -es, 0, n. vax. 

wachsäm, «. vaksam. -keit, /. vaksamhet. 

Wachsiliecke, /. vaxduk. -en, I. st. ir. s. Växa, 
ökas, tilltaga, stiga. In die Breite m växa 
på bredden, vidden, breda ut sig. Bua. sich 
um etw. keinen Bart, sich über etw. lack.) kein 
graues Haar m lassen: ej bry sig om ngt, 
einer (dat) Sache gewachsen sein: vara en 
sak vuxen. II. arv. wächsen, sv. ir. vaxa. 

wächse[r]n, a. af vax, vax-. F vila. jm eine we 
Nase drehen: draga ngn vid näsan. 

Wachsilleinen, r.. -leinwand, /. vaxduk. -pflas- 
ter, n. cerat. -scheibe, /. vaxkaka. -stock, 
m. vaxstapel. -tafel, /. vaxkaka. -thum se 
Wachstum. -tüch, n. vaxduk. -tüm, n. växt- 
lighet, vegetation; alster, produkt. 

Wacht, -en, f. vakt. -dienst, m. vakt(göring). 
-el, -n, f. 1. vaktel. 2. F örfil. -eistreichen, 

‚-eistrich, m. vaktelstreck. 

Wächter, -, ın. vaktare, vakt, väktare. 
nen. f. vaktarinna. 

wachtifrei, a. fri från vaktgöring. -habend, a. 
vakthafvande. -meister, m. vaktmästare. -of- 
fizier, m. vakthafvande officer. 

Wacklie, -n. f. min. vacka. -elig, a. vacklande, 
ostadig, rankig. -elkopf, m. 1. darrande, 
nickande hufvud. 2. en som ej kan hälla 
hufvudet stilla. -elköpfig, a. som. ej kan 
hålla hufvudet stilla. -eln, sv. itr. 1. h. 
vackla, runka, vara ostadig. 2. s. röra sig, 
gå ostadigt, vacklande. -er, a. dugtig, tap- 
per. -ler, -, m., -lerin, -nen, f. vacklande, 
ostadig person. -lig se wackelig. 

Wade, -Nn, f. dim. t, vad på ben. -nstrumpf, m. 
längstrumpa. 

Watte, -n, f. vapen. -I, -n, f. våffla. -narbeit, 
‚f. vapenlek, strid. -ndienst, ın. krigstjänst. 
-nfählg, a. vapenför. -ngattung, /. vapenslag. 
-ngefährte, -ngenosse, m. vapenbroder. -nye- 
walt, /. vapenmakt. -nhalle, /. vapensal. 
-nhaus, n. arsenal. -nlos, a. vapenlös, obe- 
väpnad. -nruhe, /. vapenhvila. -nstück, n. 1. 
vapen. 2. vapenbragd. -nthat, /. vapenbragd. 
-nträger, m. vapendragare, -sven. 

waffnen, sr. tr. väpna. 


«in, 


Av == föregående uppslagsord. 


wahren 


Wage, -n, f. 1. våg. 2. vattenpass. 3. jäm- 
vigt. Jm die w halten: hålla ngn stången. 
4. vågrätt läge. 5. = Kippe 1. Auf der m 
liegen: stå på spel, auf die m setzen: sätta 
på spel. -amt, n. väghus. -fahrt, /. vågad, 
farlig färd. -hals, m. väghals. -halsig, a 
oförvägen, halsbrytande. -halsigkeit, /. oför- 
vägenhet. -n, a) sv. I. tr. våga; riskera. Es 
mit jm m våga att mäta sig med ngn. II. 
rl. våga sig, djärfvas, töras. b) -[t], m. aim. 
Wäglellein, Wägelchen, vagn. 

wäyen, st. o. X sv. tr. väga. 

Wagenlibau, m. vagnmakeri. -bauer, m. vagn- 
makare. -kasten, m. 1. vagnskorg. 2. vagns- 
låda. -iadung, /. vagnslast. -ienker, m. kör- 
sven. -macher, m. vagnmakare. -rennen, n 
kappkörning. 

Wagellr, -, m. en som vågar ngt. -recht, a. väg- 
rät. -Sprung, m. vägadt, djärft språng. 

Wagyön, -s, m. vagong, järnvägsvagn. 

wäglihaft, -lich, a. djärf, vägsam. -ner, -, m. 
vagnmakare. -ni[f]s, -se, n. o. /. vägsamhet; 
vägstycke. -spiel, n. vägspel. -Stück, n. väg- 
stycke. 

Wägung, /. vägning. | 
Wahl, "en, f. val. Seine m treffen: göra sitt 
val, jm die m lassen: lemna ngn fritt val, 

ohne m atv. utan åtskilnad. 

wählbär, a. valbar. -keit, f. valbarhet. 

wahlllberechtigt, a. valberättigad. -bezirk, m. 
valkrets. 

wählllen, sv. tr. välja. -er, -, m. väljande, val- 
man, elektor. -er6i, -en, f. väljande. -erisch, 
a. granntyckt, kinkig, noga. -erschaft, /. 1. 
egenskap af valman. 2. samtlige valmän. 

wahllifähig, a. 1. valberättigad. 2. valbar. -fä- 
higkeit, /. 1. rätt att välja. 2. valbarhet. 
-fürst, m. 1. valfurste. 2. kurfurste. -kind, n. 
adoptivbarn. -spruch, ın. valspråk. -statt, f. 
valplate. -stimme, /. röst vid val. -vater, m 
adoptivfader. -verwandtschaft, /. kemisk 
frändskap, aflinitet. 

Wahn, -[e]s, 0, m. villfarelse, villa, illusion. 
-begrift, m. falskt begrepp. -blid, n. sken- 
bild, illusion. 

wähnen, sv. tr. 
billa sig. 

Wahnliglaube, m. vantro. -kante, /. vankant. 
-kantig, a. vankantig. -schaffen, a. vanska- 
pad. -sinn, m. vansinne, galenskap. -sinnig, 
a. vansinnig. -wissen, n. falskt vetande. 
-witz, m. vanvett, vansinne. -witzig, a. van- 
vettig, vansinnig. 

wahr, a. sann; verklig. Nicht a? icke sant? 
som mir Gott helfe: så sant mig-Gud hjäl- 
pe. -en, sv. tr. o. itr. h. med gen. förvalta, be- 


o. itr. h. mena, tro, anse, in- 


” äkta sms. Ö saknar plur. I har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


währen — 502 — Wandelbarkeit 


vaka, skydda, bevara, akta (sig), taga sig i 
akt, vor (med dat.) el. X gegen etw.: för ngt. 
währen, sv. itr. h. vara, fortfara, fortlefva, 
dröja. -d, I. a. varande, varaktig, fortlef- 
vande. II. prep. med gen. under, på (om ta). 

III. konj. under det att, medan. 

wahrlihaft, a. verklig, sann, sanningsenlig. 
-håftig, a. verklig, sann; aäv. vw! i sanning! 
förvisso! -håftigkelt, /. verklighet, sannings- 
enlighet. -heit, /. sanning. -heitlich, -heits- 
gemäls, -heitsgetreu, -heitsliebend, a. san- 
ningsenlig. -lich (vanı. kort &), adv. i sanning, 
sannerligen. -nehmbär, a. förnimbar. -nehm- 
barkeit, /. förnimbarhet. -nehmen, tr. för- 
nimma, märka, iakttaga. -nehmung, f. för- 
nimmelse, iakttagelse, rön. -sagekunst, f. 
spädomskonst. -sagen, van.‘ tr. o. itr. h. för- 
utsäga, spå, profetera. -sager, -, m. späman. 
-sagerei, -en, f. spådom. -sagerin, -nen, f. 
späkvinna. -sagerisch, a. förutseende. -88- 
gung, /. förutsägelse, spädom. -scheinlich, 
a. sannolik. -scheinlichkeit, /. sannolikhet. 
-spruch, m. jurys utlätande. 

Währung, J: 1. tid, tidrymd som ngt varar. Eine 
Uhr von acht Tagen w ett ur som går i 
åtta dagar efter en uppdragning. 2. myntfot. 3. 
värde. 

Wahrzeichen, n. 1. värdtecken. 2. märkvär- 
dighet, märkvärdig sak. $. tecken, märke. 

Wald, -[e]s, 0, m. vor. veide (Isatis tinctoria). 

Waid- se Weid-. 

Walse, -n, f. o. m. föräldralöst, faderlöst, mo- 
derlöst barn. -ngelder, pl. pupill-, förmyn- 
daremedel. -nhaus, n. barnhem, barnhus. 
-nkind, n. föräldralöst barn. -nknabe, m. för- 


. äldralös gosse. -nmädchen, n. föräldralös ' 


flicka. -nmutter, f. fostermor. 

Waizen se Weizen. 

Wake, -n, f. vak. 

Wal, -e, nı. hval, hvalfisk. 

Waiächlie, -n, m. 1. valack, invånare i Vala- 
kiet. 2. se Wallach 1. -, U, f. npr. Diem 
Valakiet. -Isch, a. valackisk. 

Wald, -er +, m. skog. -bau, m. skogshushäll- 
ning. -bedeckt, a. skogig. -bewohner(in), m. 
(f.) skogsbo. -biene, f. skogsbi, vildt bi. 
-brand, m. skogseld. -bruder, m. eremit. -dun- 
kei, n. skogens dysterhet, mörker, den mör- 
ka skogen. -öin[wärts], adv. inåt skogen. 


-asel, m. vildåsna. -esfrische, /. skogens | 


friskhet, den friska skogen. -frevel, m. skogs- 
åverkan. -gebirge, rn. skogbeväxt bärg. -gelst, 
m. skogsande, -rä. -geschrei, n. jagtrop. 
-giöckchen, -glöcklein, n. blåklocka. -gott, m. 
skogsgud. -grün, a. skogsgrön, mörkgrön. 
«horn, n. valdthorn. -huhn, rn. orre, orrhöna, 
skogshöna. -hüter, m. skogvaktare. -Ig, a. 
skogig. -land, n. skogsmark; skogigt land. 
«mann, m. 1. skogsbo. 2. skogsande. -meister, 
m. 1. öfverjägmästare. 2. bot. madra (Aspe- 
rula). -mensch, m. skogsmänniska, orang- 


utang. -rappe, -n, /. sjabrak. -rauch, m. 1. 
= Herauch. 2. bot. desmansknopp (Adoxa 
Moschatellina). -rebe, f. bot. skogsrefva 
(Clematis). -recht, n. skogsrätt, skogsord- 
ning. -reich, a. skogrik. -reiter, m. beriden 
skogvaktare. -streu, f. strö af löf och mos- 
sa. -teufel, m. 1. skogsrä. 2. skogsdjäfvul 
(apa). -ung, f. skog. -wärts, adv. åt skogen 
till, till skogs. -weib, n. skogsfru. -wirt[h]- 
schaft, /. skogshushällning. -wolle, /. skogs- 
ull. 


Walfisch, m. hvalfisk. 

Walklle, -n, /. 1. valkning. 2. valkkvarn. -en, 
sv. tr. valka. -er, -, m. valkare. -örde, f. 
valkjord. -er6i, -en, f. = Walke. -mühle, f. 
valkkvarn. -müller, m. valkare. -thon, m. 

ı  valklera. 

| Walküre, -n, f. valkyria. 

' Wall, -e +, m. vall, bank. -ach, -e[n], m. 1. 

i vallack, utskuren hingst. 2. se Walache 1. 

| -bruch, m. bresch. -bruder, m. pilgrim. -en, 

| sw. itr. s. o. h. 1. vandra, vallfärdas. 2. sval- 
| la, sjuda, häfvas i vågor, bilda vågor. 
wällen, sv. tr. kok. koka upp, förvälla. 

Waiiller, -, m., -erin, -nen, f. pilgrim. -fahren,* 
sv. itr. s. vallfärdas. -fahrer(in), m. (/.) pil- 
grim. -fahrt, f. vallfart. -fahrten,” sv. itr. s. 
vallfärdas. -nufs se Walnu/s. -ung, f. svall- 
ning, svall, vägrörelse. 

Walm, -e, m. 1. sluttande gafvel. 2. hövälm. 
«dach, n. tak med sluttande gaflar. 

Waillnufs, f. valnöt. -pürgisnacht, f. valborgs- 
natt, valborgsmässoafton. -rofs, n. hval- 
Toss. 

| wälsch se welsch. 

waitlien, sv. itr. i. förefinnas, förherska, råda, 

| herska, styra, verka, bestämma, disponera, 
sörja för. Schalten und m göra och låta, 

| subst. görande och låtande, seines Amtes m 

; sköta sitt ämbete, sin pligt, Gnade m las- 
sen: visa näd, läta näd gä för rätt, das wal- 
te Gott! det gifve Gud! -er, -, m. en som 
styr, bestämmer. 

Walze, -n, /. aim. f, vals, cylinder; ätr. vält. 
-n, sv. I. itr. %. valsa, dansa vals. II. tr. val- 
sa, kafla. 

wälzen, sv. ir. vältra, rulla. Sich vor Lachen 
av kikna af skratt. 

ı Walzer, -, m. vals (dans). 

' Wälzer, -, m. 1. en som vältrar, rullar ngt. 2. 

| F tjock boklunta. 

: Wamlime, -n, f. buk, mage. -pig, a. pussig. -8, 
-er + el. -e [$], n. o. m. tröja, jacka, kyller. 
.gen, sv. tr. 1. iföra ett Wams se füreg. 2. F 
prygla, klå. 

Wand, -e t, f. vägg. Vor Schmerz die Wände 
angehen ei. anrennen: vara utom sig af 
smärta. -8l, -s, 0, m. 1. vandel. 2. förvand- 
ling, förändring. 8. lyte, fel. -elbär, a. för- 
änderlig, växlande, ostadig, förgänglig, 
bräcklig. -elbarkeit, /. föränderlighet. -el- 


ür. intransitirt, ri. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, LT. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälprerb. 


wandelhaft — 


503 


Wäsohwaren 





haft = wandelbar. -ellos, a. oföränderlig. | varnande person. -ruf, m. varningsrop. -ung, 


-ellosigkelt, /. oföränderlighet. -elmut[h], m. 
vankelmod. -ein, sv. I. itr. s. o. A. 1. vandra. 
2. Handeln und m subst. handel och vandel. 

‚ IH. tr. o. rfl. förvandla(s), förändra(se), utby- 
ta(s). -eistern, m. planet. -erblock, m. fiytt- 
block. -erbüch, n. gesällbok. -erbursch[e], 
m. vandrande gesäll. -erer, -, m. vandrare. 
-orfalk[e], m. pilgrimsfalk. -erjahr, n. van- 
dringsär. -erleben, n. kringvandrande lif, 
lefnadssätt. -eriehrer, m. kringvandrande, 
ambulerande lärare. -ern, sv. itr. s. vandra. 
-errose, /. med. vandringsros. -erschaft, /. 
vandring; vandringsär. -ersmann, m. van- 
dringsman. -erstab, m. vandringsstaf. -erung, 
J. vandring. -ervogel, m. flyttfågel. -erzeit, 
f. vandringstid, vandringsär. -iest, a. vägg- 
fast. -yemälde, n. väggmålning. -getäfel, n. 
panel. -ler, m. vandrare. -lung, f. förvand- 
ling. -nachbar, m. granne vägg om vägg el. 
hus om hus. -putz, m. rappning. -teppich, m. 
väfd eı. stickad tapet. -ung, f. vägg. 

Wange, -n, f. aim. Wängle]lein, Wängelchen, 
kind. -ngrübchen, n. grop på kinden. 

Wank, -[e]s, 0, m. Ohne ei. sonder m utan vank. 
-elmut[h], m. vankelmod. -eimüt[h]ig, a. van- 


kelmodig. -eirede, f. sväfvande tal. -en, sv. | 


itr. h. o. s. vackla, svigta, vika. 

wann, adv. när. Seit m huru länge? von A 
an? från hvilken tidpunkt? irgend m någon 
gång, dann und av dä och då. -8, -n, f. dim. 
t, 1. tråg, kar, badkar. 2. sädesvanna. -en, 
I. sv. tr. vanna. II. adv. hvadan, hvarifrån. 

Wanst, -e t, m. väm, buk, mage. 

Want, -en, f. »jv. vant. 

Wanzlie, -n, /. vägglus. -ig, a. full af vägglöss. 

Wappen, -, n. vapen, sköldemärke. -halter, m. 
herald. vapenhällare. -kunde, /. heraldik. 
«spruch, m. valspråk. 

wappnlion, sv. ir. 1. väpna. 2. förläna ett va- 
pen åt. -er, -. m. väpnare, vapensven. . 

Wardliöin, -e, m. vardein, mynt-, metallpro- 
berare. -ieren, sv. tr. probera, värdera, taxe- 
ra mynt, metaller. -ierung, f. 

Ware, -n, /. vara, artikel. -nbestand, m. varu- 
lager. -nhaus, n. magasin. -nprobe, /. varu- 
prof. -nstempel, m. varumärke, fabriksmärke. 

warm, -er t, a. varm. Bild. w silzen: sitta i 
goda omständigheter, es jm m machen: lä- 
sa lagen för ngn, jm den Kopf m machen: 
sätta ngn myror i hufvudet. -bier, ». drick- 
soppa, ölsupa. -blüter, -, m. varmblodigt 
djur. -biutig, a. varmblodig. 

Wärme, 0, f. värme. -leitend, a. värmeledande. 
-leiter, m. värmeledare. -messer, m. värme- 
mätare. -N, sv. tr. värma. -r, -, m. värmap- 
parat, värmeflaska, süängvärmare. 

Warmilhaus, n. växthus, drifhus. -herzig, a. 
varmhjärtad. 

Wärmung, f. uppvärmning. 


f. varning; varnagel. 

Warpen, sv. tr. sjö. Varpa. 

Wart, -e, m. väktare. -6, -n, /. utkik, vakttorn, 
observatorium. -efrau, /. hjälpmadam, stä- 
derska, sjuksköterska. -egeld, n. 1. lön för 
städning, för sjukvärd. 2. exspektantlön. 
3. väntpengar. -en, sv. itr. h. o. tr. 1. vänta. 
2. JA ei. js m sköta, vårda, passa upp på 
ngn, seines Amtes a sköta sina åligganden. 

Wärter, -, m., -in, -nen, f. vårdare, vaktare, 
(ban)vakt, sjukvaktare, sjuksköterska. 

Wartellsaai, m. väntsal. -zimmer, n. väntrum. 

-wärts, adv. suff. -vart, åt ... till, hän emot, 
mot, ät, till. 

Wartung, f. vård, omvårdnad, skötsel; uppass- 
ning. 

warum (K2-), adv. 1. hvarför. 2. X hvarom, 
om hvad. 

Wärwoif se Werwolf. . 

Warzlie, -n, f. aim. t, värta. -ig, a. full af vär- 
tor. 

was, I. n. inter. o. relat. pron. hvad, hvad som, 
det som. w du sagst! kors, så du säger! m 
haben wir gelacht! &, så vi skrattade! ach 
„w!& prat! dumheter! II. se etwas. 

Waschlianstait, /. tvättinrättning. -bär, m. 
tvättbjörn. -becken, rn. tvättfat. 


| Wäschbeutel, m. päse att lägga smutsigt linne 


i, kragpäse. 

Waschilbleuel, m. klappträ. -bock, m. tvättstol, 
bidet. 

Wäschlle, -n, f. 1. tvätt. Grofse m haben: 
hafva stortvätt, byk, in der m sein: vara 
på byken. 2. linne. 

waschliecht, a. som håller att tvätta, äkta. -en, 
st. tr. 1. tvätta. F bina. jm den Kopf a tväla 
till ngn, das hat sich gewaschen: det är 
utmärkt, förträffligt. 2. vaska. 3. F skvallra. 

Wäscherilél, -en, /. 1. tvätt, tvättande. 2. tvätt- 
inrättning. -In, -nes, f. tvätterska. 

Waschliifafs, ». tvättbalja. -frau, f. tvätterska. 

Wäschgeschäft, n. linnemagasin. 

Waschilgold, n. gnm vaskning vunnet guld. 
-haus, n. tvättstuga. 

Wäschkammer, /. linnekammare. 

Waschiiküche, /. tvättstuga. -lappen, m. tvätt- 
lapp, lapp att tvätta sig med; F via. slapp, 
opålitlig person. -lauge, /. tvättlut. -leder, 
n. skinn som går att tvätta, sämskskinn. 
-ledern, a. af skinn som går att tvätta, 
sämskskinns-. -leine, £. tvättsnöre. -markt, 
m. F ekvallerplats. -maul, n. F skvallerbyt- 
ta, skvallerkäring. -napf, m. tvättfat. -platz, 
m. tvättbrygga. 

Wäschllirolle, /. mangel. -schrank, m. linne- 
skäp. 

Waschlischwamm, m. tvättsvamp. -selle, /. s&- 
pa. -tisch, m. lavoar, komod. -ung, f. tvätt; 
vaskning. -wanne, /. tvättbalja. 


warnlien, sv. tr. varna. -eP, -, m., -erin, -nen, f. | Wäschwaren, pl. linnevaror. 


ev = föregående uppslagsord. ” äkta sms. () saknar plur. I har omijud. F familjärt, P täqre aprie. KR minäre rue. 


Waschwasser — 504 


Waschliwasser, n. tvättvatten; F na. blask. | Watt, -[e]s, -e[n], n. o. m. del af stranden som, 
blottad under ebben, betäckes af floden. 
«6, -n, f. vadd. -ieren, sv. tr. vaddera. -ie 


-weib, n. 1. tvätterska. 2. skvallerkäring. 
Wasen = Rasen a). -meister(ei) = Abdeckerfei). 
Wasser, -[t], n. aim. t, vatten. Zu wm und zu 

Lande: till lands och sjöss. m fahren: a) 

köra vatten, b) företaga en roddtur. Bina. 

zu m werden: blifva om intet, zu w machen: 
göra om. intet, sich mit Not überm m erhal- 
- ten: ha svårt att reda sig, in allen un er- 

Jahren sein: förstå sig på allt. Der Mund 

steht ei. läuft ihm voll m eı. das wm läuft 

ikm im Munde zusammen: det vattnas i 

munnen på honom. -arm, a. vattenfattig. 

-armut[h], /. vattenbrist. -arzt, m. kallvat- 

tensläkare, hydropat. -ast, m. vattenskott. 

-blase, /. 1. vattenbubbla. 2. vatterbläsa. 

-brei, m. vattgröt. -dicht, a. vattentät. -fahrt, 

J. färd på vattnet, roddtur, segeltur, sjö- 

resa. -fang, m. cistern. -gleich, a. 1. vatten- 

aktig. 2. horisontal, efter vattenpass. -hatt, 

a. vattenaktig. -heilanstait, /. vattenkuran- 

stalt. -heizung, /. uppvärmning med varmt 

vatten. -hose, f. skydrag. 
wässerllicht, a. vattenaktig. -ig, a. vattenhal- 
tig, -aktig, fadd. Jm den Mund nach etw. 
w machen: göra ngn lysten efter ngt. -ig- 
keit, /. vattenhalt, -aktighet, faddhet. 
Wasserijjungfer, /. dagslända. -karte, /. hy- 
drografisk karta. -kopf, m. gnm hjärnvat- 
tensot förstoradt hufvud. -köpfig, a. lidande 
af hjärnvattensot. -maierei, f. 1. akvarell- 
målning 2. akvarell. 

wässern, sv. I. itr. h. vattnas. Mir wässert der 

Mund danach: det vattnas mig i munnen 

därefter, ihm m die Augen: hans ögon tå- 

ras. II. tr. 1. vattna. 2. vattenlägga. 8. 

utspäda med vatten, vattenblanda. 4. vattra. 
Wasserilnix, m. näck. -nixe, f. älfva, hafsfru, 

najad, vattennymf. -not[h], /. vattenbrist. 

-partie = Wusserfahrt. -pals, I. a. vågrät. II. 

sf. 1. horisontallinie. 2. vattenpass. -perie, /. 

oäkta pärla. -polack, m. polack från Schle- 

sien. -presse, /. hydraulisk präss. -ratte, f. 

1. vattensork. 2. F sjögast. -recht, a. våg- 

rät. -reich, I. a. vattenrik. II. n. vattenrike. 


-scheide, /. vattendelare, -skilnad. -scheu, | 
ı weder, konj. m ... noch: hvarken ... eller. 
' Weg, I. -e, m. väg, gång. Hier geht kein m 


I. a. rädd för vatten. II. /. vattuskräck. 
-snot[h], /. af öfversvämning förorsakad 
nöd. -stoff, m. väte. -straise, f. vattenväg, 
sjöväg. -sturz, m. vattenfall. -sucht, /. vat- 
tensot. -süchtig, a. lidande af vattensot. 
-suppe, /. vattsoppa, vattvälling. -tracht, /. 
sjö. djupgående. -treten, n. vattentrampning. 

Wässerung, /. vattning. 

Wasserliwage, /. vattenpass. -wut[h], /. vattu- 
skräck. -zeichen, n. vattenstämpel. 

Wat, -en, f. KX tyg, klädning, drägt. -e, -n, f. 
en art fisknot. -en, sv. itr. h. o. 8. Vadar 

Watsche (arv. med ä), -n, f. P örfil. -lig, a. vag- 
gande, ostadig, osäker. -In, sv. itr. h. eo. 8. 
gå och vagga som en anka, rulta. 


rung, /. 


wau[wau], itj. vov(vov). 
wöblihär, a. som kan väfvas. -6, -n, f. 1. väf- 


nad, väf. 2. epindelväf. -eärt, f. sätt ant 
väfva; väfnad. -ebaum, ı. väfbom. -en, sv. 
I. str. Ah. röra sig, verka, vara verksam. I. 
tr. 1. röra, svinga. 2. arr. st. väfva; buga. flä- 
ta, hopsling(r)a. -er, -, m. väfvare. -eréi, 
-en, f. 1. väfveri, a) yrke, b) lokal. 2. väfnad. 
-erin, -nen, f. väfverska. -erlade, /. lad. -er- 
schifichen, »., -erschütze, m. skyttel. -estuhl, 
m. väfstol. 


Wechsel, -, m. 1. växel, växlande, växling, 


omväxling, ombyte, förändring. 2. hand. vä- 
xel. -balg, m. byting, bortbyting, trollunge. 
-bär, a. som kan växlas. -begriff, m. ekvi- 
valent, motsvarande begrepp. -beziehung, 
f., bezug, m. växelförhällande, ömsesidigt 
förhållande, reciprocitet, motsvarighet. -él, 
"en, f. 1. oupphörligt växlande. 2. växel- 
affär. -fall, m. ekifte, växlande öde. -fieber, 
n. med. växelfeber, intermittent feber. -ge- 
spräch, n. omväxlande samtal bvarvid den ene 
talar efter den andre; dialog. -haus, n. bank- 
(hus). -kind, n. = Wechselbalg. -los, a. utan 
växling, oföränderlig. -n, sv. ir. hi. o. 8. 
tr. o. rl. växla, skifta, omväxla, byta om, 
ömsa, förändra(s). -rede, f. = Wechselge- 
spräch. -seitig, a. ömsesidig. -seitigkeilt, /. 
ömsesidighet. -verhältni[f]s, n. ömsesidigt 
förhållande. -voll, a. växlande, skiftande. 
-weise, adv. 1. ömsesidigt. 2. omväxlände, 
växelvis, ömsom. -winkel, »:. mat, alternat- 
vinkel. 


Wechsler, -, m. växlare. 
Weck, -e, m., -8, -n, f., -en, -, m. hvetebulle, 


hetvägg. -en, sv. tr. väcka. -Or, -, m. Väc- 
kare. -eruhr, /. väckareur. -trommel, £. re- 
veljtrumma. -uhr, f. väckare(ur). 


Wedel, -, m. 1. fläkta, solfjäder. 2. stänkkvast. 


3. svans. -n, sv. I. ir. h. vifta. U. tr. vifta 
med, t.ex den Fächer; vifta, fläkta bort, 
t. ex. die Fliegen. 


förbjuden väg, seinen ruhigen m fortgehen: 
lugnt gå sin väg, es hat damit gute me: det 
brådskar ej, woher des nes? hvarifrån kom- 
mer ni? jm die me weisen: visa ngn dörren. 
Med prep.: sich auf den m begeben el. machen: 
begifva sig i väg, jm etw. auf den m geben: 
gifva ngn ngt med på vägen, auf dem me 
sein zu: vara på väg att, auf gütlichem we: 
i godo; bet ne sein: a) vara på väg, b) vara 
uppe, c)träffas; jmnicht über den trauen: 
ej tro ngn längre än man ser honom; etw. 
zu me bringen ei. mit etw. zu we kommen: 
komma till stånd med ngt, få ngt till stånd. 


tur. intransitivt, rf. refiexivt, SL. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. h. bar haben, $S. har sein till bjälpverb. 


® 


wegarbeiten _ 
IH. (kort 8) adv. bort, borta, undan. m sein: 
vara borta, försvunnen, 'hafva upphört, 
ganz m sein: vara utom sig, ej veta till sig, 
über etw. (ack.) av sein: hafva hunnit öfver 
ngt, hinter einander m i oafbruten följd, in 
' einem a oafbrutet, utan uppehåll, w da! 
ur vägen! Kopf m! akta hufvudet! -arbei- 
ten, tr. bortarbeta, borttaga, urtaga. -ätzen, 
tr. bortfräta. -begeben, 7/. begifva sig, resa 
bort. -beilsen, ir. 1. bita af, ur. 2. bortköra, 
undantränga. -bekommen, tr. 1. få undan. 
2. få till stånd. 3. Zins m få sig en örfil, 
ett rapp, ett slag. -beten, tr. gnm sina böner 
fördrifva. -blasen, tr. bortbläsa. -bleiben, 
itr. s. blifva, stanna borta; uteblifva, ute- 
lemnas, uteglömmas. Von etw. w ej röra 
vid, befatta sig med, bry sig om ngt. -blik- 
ken, itr. h. se bort. -brechen, tr. bryta bort, 
af. «brennen, I. tr. bränna bort. II. itr. s. 
brinna upp. -bringen, tr. skaffa bort, undan. 
denken, tr. tänka bort. -drängen, tr. tränga 
-bort, undan. -därfen, itr. h. töras, få gå bort. 
-ebau, m. vägbyggnad, väganläggning. -6- 
blatt, n., -ebreit, -e, m. o. N. bot. groblad 
(Plantago). -egeld = Chausseegeld. -shaus 
= Chausseehaus. -eilen, itr. s. skynda bort, 
undan. Über etw. (ack.) w a) skynda (fram) 
öfver, hastigt gå öfver ngt, b) göra ngt på 
hafs, slarfvigt. -elagerer, -, m. stråtröfvare. 
-glagern," itr. h. vara stråtröfvare. -elos, a. 
väglös, utan vägar, obanad. -en, prep. med 
gen. el. K ast. för ... skull, till följd af, med 
anledning af. -erich, -e, 2n. bot. groblad 
(Plantago). -essen, tr. 1. äta bort, upp. 2. 
F gifva en afskedsfest för. -fahren, I. itr. s. 
fara, resa bort. Über etw. (ack.) fara fram 
öfver ngt. II. tr. köra, skjutsa bort. -fail, 
m. bortfallande, afskaffande. In m bringen: 
bortskaffa, afskaffa, in m kommen: falla 
bort, upphöra. -fallen, itr. s. falla bort, upp- 
höra. -fangen, tr. fånga, taga, bortsnappa. 
-fisohen, tr. borttaga, uppfiska, bortsnappa. 
-fliegen, iir. s. flyga bort. -führen, ir. bort- 
föra. -gabeln, tr. F bortsnappa. -gang, m. 
bortgång, bortgäende. -geben, tr. gifva, 
skänka bort. Von Hause m bortackordera, 
annorstädes inackordera. -gehen, itr. s. gå bort, 
undan. Über etw. (ack.) w a) gå (fram) öfver 
ngt, b) hoppa öfver ngt. -gewöhnen, tr. Jn 
von einem Orte m vänja ngn af med att be- 
söka ett ställe. -gielsen, ir. slå bort, ut. 
-haben, tr. 1. redan hafva fått. 2. förstå, 
begripa. -halten, tr. hålla bort, undan; akta. 
-hängen, tr. hänga undan, bort. -haschen, 
tr. bortsnappa. -heben, I. tr. lyfta bort. II. 
rf. aflägsna sig. -helfen, itr. h. Jm w hjälpa 
ngn att komma i väg, att komma undan. 
«holen, tr. hämta bort, borttaga. -hüpfen, itr. 
s. hoppa bort, undan. Über etw. (ack.) m 
hoppa öfver, öfverhoppa ngt. -jagen, Ir. 
jaga, köra bort. -kapern, tr. bortkapa, -taga, 


‘505 


er nn 


Wegzug 


-snappa. -kehren, tr. 1. bortsopa. 2. bort- 
vända. -kommen, ir. s. 1. komma bort, för- 
komma. 2. komma undan, i väg. -können, 
itr. h. kunna komma undan, i väg, kunna 
resa. -kratzen, tr. bortskrapa. -kriechen, itr. 
8. krypa bort, undan. -kriegen, F = wegbe- 
kommen. -küssen, tr. kyssa bort. -lassen, tr. 
utelemna. -laufen, itr. s. springa bort. -iegen, 
tr. lägga undan, bort. -ieihen, tr. låna ut, 
bort. -leugnen, tr. förneka. -lecken, tr. locka 
bort. -machen, I. tr. borttaga. II. rf. F laga 
ati man kommer i väg, aflägsna sig. -mö- 
gen, itr. h. vilja komma bort. -müssen, itr. 
h. nödgas gå, resa bort, måste bort. -nahme, 
0, /. borttagande. -nehmen, tr. borttaga. 
-packen, I. tr. packa undan. II. rf. packa 
sig i väg. -prügeln, tr. prygla bort, medels 
prygei bortköra. -putzen, tr. putsa bort, put- 
sande borttaga; F knipa, strala. -raffen, tr. 
bortrycka. -räumen, tr. rödja undan, skaffa 
ur vägen, undanrödja. -reisen, itr. s. resa 
bort. -reilsen, tr. rycka, slita bort. -reiten, 
ter. s. rida bort. -rücken, tr. rycka bort. 
-rufen, tr. kalla bort. -säm, a. farbar. -säule, 
f. 1. vägvisare. 2. milstolpe. -schaffen, sv. 
tr. bort-, undanskaffa. -scheide, f. skiljoväg. 
-scheren, I. ir. klippa bort. II. rl. packa 
sig i väg. -scherzen, ir. med skämt fördrif- 
va. »schicken, ir. bortskicka. -schleben, tr. 
skjuta undan, bort. -schleichen, itr. s. o. rf. 
smyga sig bort, undan. -schleifen, tr. 1. st. 
bortslipa. 2. sv. am. schleppen, släpa bort, 
undan.-schleudern, tr. slunga bort. -schlüpfen, 
itr.s. smyga sig bort.-schnappen, tr. bortsnap- 
pa. -schnelden, tr. af-, bortskära, -klippa. 
schnellen, tr. kasta, slunga bort. -schrecken, 
tr. bortskrämma. -schütten, tr. slå, hälla ut, 
bort. -schwemmen, ir. spola bort. -sehen, 
itr. h. se bort. Über etw. m a) titta öfver 
ngt, b) blunda för ngt. -sehnen, rl. längta 
bort. -sein, ir. s. vara borta. -setzen, I. tr. 
sätta bort, undan. II. rf. Sich über etw. 
(ack.) w sätta sig öfver ngt. III. itr. s. Uber 
etw. (ack.) w sätta, spränga, hoppa öfver ngt. 
»gollen, str. h. skola, måste (komma) bort. 
«spülen, tr. skölja, spola bort. -stehlen, I. 
tr. stjäla bort. II. rfl. smyga sig bort. 
«stellen, tr. ställa bort, undan. -sterben, itr. 
s. dö bort. -stolsen, tr. bortstöta. -strelchen, 
tr. stryka bort, undan, ut. -thun, tr. taga 
bort, lägga undan. -tragen, tr. bära bort. 
«treten, itr. s. träda, draga sig tillbaka. 
-welsen, tr. bort-, afvisa. -welser, m. vägvi- 
sare. -wenden, tr. bortvända. -werten, I. tr. 
bortkasta. md: föraktlig. U. rl. nedläta, 
förnedra sig. -wischen, tr. torka, stryka bort, 
ut. -wollen, itr. h. vilja (komma) bort. -zau- 
bern, tr. trolla bort. -zehrung, /. matsäck; 
respengar. -ziehen, I. tr. draga bort, undan. 
II. itr. s. draga, tåga bort; flytta. -zug, m. 
borttägande, afmarsch ; flyttning. 





Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ü saknar plur. rt bar omljud. F familjärt, P Were sprde. ÄR mindre Vrudig- 


weh — 506 


weh, I. itj. ve. II. a. smärtsam, ond. Es ist 
mir m zu Mute: det smärtar mig, jm wird 
w.ngn får ondt, jm w thun: göra ngn illa, 
der Kopf thut mir w mitt hufvud värker, 
das thut mir w det gör mig ondt, mir ist 
AA nach der Heimat: jag längtar efter 
hemmet. III. -[e]s, 0, ». 1. ve. 2. ondt, 
smärta, värk. 3. se wehe II. -6, I. = weh. 
II. -r, f. barnvärk, födslosmärta. III. -n, f. 
1. drifva, snödrifva, hög. 2. slättersträng. 
-on, sr. itr. h. o. tr. 1. fläkta, blåsa. 2. svaja, 
« Baddra. -frau, /f. barnmorska. -gefühl, n. 
smärtsam känsla. -gesang, m. klagosäng. 
-klage, f. veklagan. -klagen,“ I. itr. h. brista 
ut i veklagan, klaga. II. tr. beklaga. -mut[h], 
f. vemod. -müt[h]ig, a. vemodig. -mut[b]s- 
voll, a. vemodsfull. -mutter, /. barnmorska. 
Wehr, -en, f. 1. försvar, motvärn. 2. (försvars-) 
vapen. 3. vall, skans. 4. värn, skydd. 5. 
till värn oppbådadt manskap, kår. 6. utv. -e, n. 
dam, fördämning. 7. ledstäng. -bär = wehr- 
haft. -damm, m. hamnarm. -@, »n, = Wehr. 
‘en, sv. I. tr. o. ter. h. afhälla, hindra. Jm 
etw. w förbjuda ngn ngt, afhälla ngn från 
ngt, einer (dat.) Sache w sätta en gräns för, 
stäfja en sak. II. rf. värja, försvara sig. 
Sich seines Lebens av försvara sitt lif. -fähig, 
a. vapenför. -gehänge, ». bantler. -geid se 
Wergeld. -gesetz, r. värnepligtslag. -gestell, 
n. gevärsställning. -haft, «. vapenför; tap- 
per. av machen (werden): väpna(s), uppta- 


— weiland 


fästad ort. 3. stadsrätt. -e, -n, f. 1. mjuk- 
het, vekhet, lenhet. 2. ljumske. 3. jarav. 
växel. -en, a) sv. I. itr. h.o.s. mjukna, blöt- 
na, blifva mjuk, blöt. II. tr. uppmjuka. b) 
st. ter. 8.0. X h. vika, gifva efter. -flosser, 
-, mM. 2001. mjukfenig fisk. -gekocht, a. löskokt. 
-geschaffen, a. känslig, vek. -gesotten, a. lös- 
kokt. -heit, f. mjukhet, vekhet, lenhet. 
-herzig, a. vekhjärtad, vek. -herzigkeit, /f. 
vekt hjärta, ömhet. -lich, a. veklig, vek, 
kraftlös. -lichkeit, f. veklighet. -ling, -e, m. 
vekling. -mäulig, a. lösmunt. -müt[h]ig = 
weichherzig. -sel, -n, f. bot. veixel. -selzopf, 
M.med. Martofva (hArsjukaom).-t[h]ier,n.blötdjur. 


weidiibär, a. som kan betas. -e, -n, f. 1. bete, 


betesmark. 2. vide, pil. -oland, ». betes- 
mark. -en, a) sv. I. tr. 1. beta, låta gå på 
bete, valla, fodra, mata. 2. Er weidet seine 
Augen, Blicke an etw. (aat.): anblicken af 
ngt fägnar, gläder honom. II. ir. h. o. rf. 
1. beta. 2. fägnas, glädja sig, an etw. (äat.): 
af, åt ngt. b) a. af vide, af pil, vide-, pil-. 
-epiatz, m. betesmark. -erich, -e, m. bot. dun- 
ört (Epilobium). -gerecht = jagdgerecht. 
-geselle, m. jagtkamrat, jägare. -Icht, -e, n. 
vide-, pilbuskage. -Iich, a. dugtig, ansenlig, 
grundlig. -ling, -e, m. champinjon. -mann, 
m. jägare. -männisch, a. jägare-, jagt-. 
-messeor, n. jagtknif. -sack, m., -tasche, /. jagt- 


"väska. -werk, n. jagt. -wund, a. jag. sårad 


så att inälfvorna träffats. 


ga(s) bland de vapenföre. -haftigkeit, f. va- 
penförhet. -los, a. värnlös. -lesigkeit, /. 
värnlöshet. -Iesmachung, f. afväpning. -mann, 
m. krigare, soldat;landtvärnssoldat. -pflicht, 
f. värnepligt. -pflichtig, a. värnepligtig. 
-stand, m. krigarständ. 

Wehstand, m. smärtsamt tillständ. 

Weib, -er, n. kvinna, hustru; numera vanl. füraktl. 


Welte, -n, f. haspel. -n, sv. tr. o. ttr. h. haspla. 

weiger|in, sv. tr. vägra, förvägra, jm etw.: ngn 
ngt. -ung, /. vägran. 

Weih, I. -en, m. glada. II. = weh. -altar, m. 
vigdt altare. -beeken, n. vigvattenskärl. 
«bild, rn. vigd bild. -bischof, m. biskops ställ- 
företrädare, vice biskop. -brot, n. välsignadt 
bröd, hostia. -e, -n, I. f. invigning, vigning, 


kvinsperson, käring. -chen, -, n. hona. -ol, 
-, m. rättebetjänt. -erärt, /. 1. kvinnosätt. 
2. kvinnoart. -ergeklatsch, -ergewäsch, n. 
käringskvaller. -erhaft, a. käringaktig. -er- 
heid, m. kvinnohjälte, jungfrupilt. -erhorr- 
schaft, /. kvinnovälde, kjortelvälde. -er- 
kneocht, m. jungfrupilt. -erraub, m. kvinnorof. 
-erregiment, n. = Weiberherrschaft. -errock, 
m. kjortel. -ervolk, n. kvinnfolk, fruntim- 
mer. -isch, a. kvinnlig (tasiande), veklig, pjun- 
kig, käringaktig. -lich, a. kvinnlig. Das we 
Geschlecht: kvinnokönet, kvinnorna, we 
Arbeit: fruntimmersarbete, -syssla, we 
Pflanze: honväxt. -lichkeit, /. kvinnlighet, 
kvinnligt sätt. -ling, -e, m. käringaktig karl. 
-sbild, n., -sen, -, n. P kvinsperson, käring. 
-sieute, pl. kvinnfolk. -sperson, /., -sstück, 
n. = Weibsbild. -wwolk, n. kvinnfolk, frun- 
timmer. 

welch, a. mjuk, vek, len. w machen: uppmju- 
ka, w werden: mjukna. Zier av kochen : lös- 
koka ägg. -bild, n. 1. stadsomräde. 2. be- 


. prästvigning, ordination, kröning, salfvelse, 


helgelse. Jm die m erteilen: (in)viga ngn. 
Il. m. o. f. glada. -en, sv. tr. viga, inviga, 
helga, egna. -er, -, m. dam, göl. -estunde, f. 
helig stund. -evoll, a. högtidlig, salfvelse- 
full, inspirerad. -gabe, f. offergäfva. -ge- 
lübde, n. via invigntog afgifver löfte, heligt löfte. 
-gesang, m. helig sång. -geschenk, n. offer- 
gåfva. -kessel, m. vigvattenskärl. -nacht, 0, 
fos -nachten, pi. samt sing. I m. o. n. jul. 
-nachtlich, a. jullik, jul-. -nachtsabend, m. 
julafton. -nachtsbaum, m. julgran. -nachts- 
bescherung, /. julklappar. -nachtsgeschenk, 
n. julklapp. -nachtskind, n. Kristusbarnet. 
-nachtslied, a. julpsalm, julsång. -«nachts- 
mann, m. julgubbe som kommer med julklapparne. 


‘ rauch, m. rökelse; vita. smicker, pris, jm 


streuen ei. opfern: smickra ngn, sjunga 
ngns pris. -räuchern,* itr. h. = Weihrauch 
streuen. -ung = Weihe I. -wedel, m. stänk- 
kvast till vigvatten. 


weil, konj. 1. emedan. 2. X medan. -and, adv. 


ir. Intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, ZT. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Weile 


förr, för detta. -@, -n, f. 1. stund. Eine 
ganze ei. geraume e. lange a ganska länge, 
über eine kleine a inom kort, damit hat es 
gute m det brådskar icke. 2. längsamhet; 


ledsnad. Eile mit m skynda långsamt. 3.  weissaglien,” tr. förutsäga, 


tid, god tid, t. ex. sich m nehmen: taga sig 
tid, gifva sig god tid, [dei] nächtlicher A 
nattetid, mit der m med tiden, så smänin- 
gom. -en, sr. ttr. h. dröja, uppehålla sig. -er, 
-, m. enstaka gård, liten by. 

Wein, -e, m. 1. vin. 2. vinrankor, vinstockar. 
8. vindrnfvor, :. ex. den m lesen: plocka, 
skörda vindrufvorna. -arm, a. vinfattig. 


507 


-bauer, -, m. vinodlare. -beere, /. vindrufva 


(bär). -biatt, n. vinranksblad. -biume, ‚/. bou- 


quet på viner. -@N, sv. ttr. h. o. tr. gräta. Um | 


ja m begräta ngn. -erdi, -en, f. ständigt 
grätande. -erlich, a. grätmild, jämmerlig. 
Ihm ist w zu Mute: han är gråtfärdig. -er- 
lichkeit, /. grätmild ton, stämning. -garten, 
m. vingärd. -gärtner, m. vingärdsmästare. 
-geist, m. vinsprit. -gelag, n. dryckeslag dar 
vin driokes. -geschäft, n. vinaffär, vinhandel. 
-grün, a. om vinfat: som fått vinsmak, mistat 
träsmaken. -haft, a. vinaktig, vinlik, vin-. 
-haus, n. 1. vinkrog. 2. vinfirma, vinaffär. 
-hügel, m. vinbeväxt kulle, vinbärg. -icht, 
ig = weinhaft. -kauf, m. 1. vinköp, inköp 
af vin. 2. pengar som erläggas vid ett köps 
afslutande. -kühler, m. vinkylare. -lager, n. 
vinlager, vinkällare. -laube, /. af vinrankor 
öfverväxt berså. -laune, /. ölsinne. -lese, 
f. vinskörd. -leser, m. drufskördare. -lied, 
n. dryckessäng. -reis, n. vinrankstelning. 
-säuerlich, a. vinsyrlig. -säure, f. vinsyra. 
-schank, ». 1. utskänkning af vin. 2. vin- 
stuga. -schenk, m. füreständare för, ägare 
afenvinstuga.-schenke, /.vinstuga.-schiauch, 
m. vinsäck; F via. (vin)drinkare. -schröter, 
m. vintappare. -schuld, f. vinskuld, krog- 
skuld. -stein, m. vinsten. -trunken, a. druc- 
ken, rusig af vin. -wachs, -es, 0, m. vinaf- 
kastning. -wirt[h], m. värd i en vinstuga. 
«zieher, m. vinodlare. 

weis, a. Jm etw. mw machen: inbilla ngn ngt. -e, 
a) a. vis,klok.b)-n,f.1.vie,sätt. Auf welche 
af på hvad sätt? huru? auf keine av på 
intet sätt, ingalunda, auf jede e. allen 
på allt sätt; nach seiner w på sitt vis. 2. 
melodi, sång. 3. ı sms. -vis, såsom, i form af. 
-el, -, m. (bi)vise. -en, st. I. tr. 1. visa. Mea 
prep. jn anjn w visa, hänvisa ngn till ngn; 
jn aus der Schule a relegera ngn, aus der 
Stadt m förvisa ur staden; etw. von der 
Hand, von sich m afslå, ej inläta sig på 
ngt. 3. anvisa. 3. tadla, tillrättavisa. Sich 
av lassen: taga reson. II. itr. h. visa, peka. 
-er, -, m. visare. -heit, 0, f. vishet, visdom. 
Mit seiner wm zu Ende sein: ej kunna reda 
sig längre. -lich, adv. visligen. 

woifs, I. a. hvit. m nähen: sy linnesömnad. 


weit 


Bild. 50 Av waschen: rentvå ngn. F eine we: 
ett glas ljust dricka. Das we im Auge: hvit- 
Ögat, das we im Ei: ägghvitan. II. obajt. n. 
hvitt, hvit färg. 

profetera, spå. 
-end, a. förutsägande, förutseende, profe- 
tisk. -er, -, m. siare. -erin, -nen, f. sierska. 
-ung, /. förutsägelse, profetia, spådom. 


Weifslianstreichen, n. hvitmening, hvitmälning. 


-armig, a. hvitarmad, med hvita armar. 
-backen, a. mes Brot: med mjölk bakadt 
hvetebröd. -bäcker, m. finbagare. -bäckerei, 
f. finbageri. -bärt, m. hvitskäggig person, 
gräskägg. -bier, n. ljust dricka. -blau, a. 
ljusblå. -blech, n. ljust bleck. -bleiche, /. 
bleke, blekeri. -bret, n. hvetebröd. -büche, 
f. hvitbok. -büchen, -büchen, a. af hvitbok, 
hvitboks-. -bunt, a. brokig med hvitt som 
hufvudfärg. -dorn, m. hagtorn. -e, 0, f. hvit- 
het. -en, sv. I. tr. hvitmäla, -limma, -färga. 
II. ir. s. hvitna. -er, -, m. hvitlimmare. 
fisch, m. = Wei/sling. -tuchs, m. 1. polar-, 
fjällräf. 2. ljus fux. -gar, a. hvitgarfvad. 
-geib, a. hvitgul, isabellfärgad. -gerber, m. 
hvitgarfvare. -giühend, a. hvitglödgad. -kram, 
m. hvita varor. -krämer, m. hvitvaruhand- 
lare. -lich, a. hvitaktig. -ling, -e, m. hvitfiek, 
t sht löja. -nähltjerin, /. linnesömmerska. 
-pappel, /. silfrerpoppel. -sieden, ir. hvit- 
koka. -tanne, /. silfvergran. -wein, m. hvitt 
vin. -zeug, r. linne. 


Weistüm, -er +, n. (uppteckning af) traditio- 


nella lagstadganden. 


Weisung, /. 1. anvisning, hänvisning, före- 


skrift, stadgande, order. 2. tillrättavisning. 


weit, a. 1. vid, rymlig, vidsträckt, vidtom- 


fattande. m ofen: vidöppen, des wen und 
breiten erzählen: orda vidt och bredt; und 
so wer: och så vidare, bis auf meres: tills 
vidare, ohne weres: utan vidare. 2. lång, 
t.ex. ein wer Weg. Die Thränen waren 
nicht av tärarne voro ej långt borta, wien 
bist du mit deiner Arbeit? hur långt har du 
hunnit på ditt arbete? es wm dringen: gå 
långt; wer entfernt: längre bort, nicht wer 
dulden: ej längre tåla. 3. adv. vida, långt. 
So av Sie es für gut finden: om ni så finner 
för godt, so m ist es mir gelungen: så långt 
har det godt bra för mig, so wich zurückden- 
ken kann: så långt jag mins tillbaka. 4. 
särskilda fall. Die Augen m aufmachen: spär- 
ra upp ögonen, zwei Meilen a på två mils 
afständ, två mil, so m ist es noch nicht: så 
långt, därhän har det ännu ej kommit, es 
ist nicht w her mit ihm: det är ej mycket 
bevändt med honom, er ist so m genesen, 
da/s: han är nu så pass kry, att, das we 
suchen: söka vida fältet, söka komma undan, 
taga till benen, schappa, rymma, die Sache 
liegt a. steht noch im wen: det är ännu in- 
genting bestämdt om den saken, von wem: 





Av = föregående uppslagsord. " äkta sms. Ö saknar plur. ft har omljud. F famiijärt, P Were socker. Roma ri. 


. weitab — 508 


på långt håll, bei mem der grö/ste: den o- 
jämförligt störste, bet wem nicht: icke på 
långt när, des weren darlegen: vidlyftigt 


förklara, wer! gå på; nicht wer! stanna! | 
, Wels, -e, m. zooı. mal (Silurus). 
wolsch, a. välsk, romansk. ver Hahn: kal- 


håll! halt! und wer wer? och hvem mer? 
wer nichts? ingenting annat? und ver? än 
sen? wer habe ich nichts zu sagen: jag har 
ingenting mer att säga, utt tillägga, ja ver 
bringen: hjälpa fram ngn, nicht wer kön- 
nen: ej orka mera, das were morgen: mer i 
morgon, das were siehe: se för öfrigt. -&b, 
adv. långt ifrån. -Astig, a. med stora grenar. 
-AuS (arv. £-), adv. 1. vidt, bredt, fjärran. 2. 
vid superl. vida, ojämförligt. -aussehend, a. 
vidtutseende, vidtgående, vidtomfattande. 
-berühmt, a. vidtherömd. -blickend, a. längt- 
seeude. -8, -n, f. vidd, afständ, utsträck- 
ning, vida fältet, vida världen, fjärran. -en, 
sr. I. tr. vidga. II. ir. s. aflägsna sig. -$r- 
befördorung, /. vidare befordran. -erblidung, 
/. utbildning, utveckling. -erhin, adv. vidare. 
-ermarsch, m. fortsått marsch, marschens 
fortsättning. -ern, sv. tr. vidga. -erreise, /f. 
resans fortsättning. Auf der vw sah ich: då 
jag reste vidare, senare på resan såg jag. 
-orung, f. vidlyftighet, krångel, svårighet. 
-6rweg, m. vägens, resans, vandringens fort- 
sättning, fortgång. -gehend, a. långtgående. 
-hör, adv. långt ifrån. -hin, -hinaus, adv. 
långt, vida, för en lång tid. -läuf[t]ig, a. 
vidlyftig, utförlig, vidsträckt. Sie sind A 
verwandt: de äro slägt på långt håll. -Iäuf- 
[t]igkeit, /. vidlyftighet, utförlighet, vid- 
sträckthet, utsträckning. -maschig, a. med 
stora maskor, lösstickad. -reichend, -schich- 
tig, a. vidtonifattande, vidsträckt. -schich- 
tigkeit, /. stor utsträckning, stort omfång, 
vidsträckthet.-schweitig, a. vidlyftig.-sehwel- 
tigkeit, f. vidlyftighet. -sichtig, a. längsynt. 
-sichtigkeit, /. längsynthet. -sprung, m. längd- 
språng. -spurig, a. bredspärig. -tragend, a. 
af stor betydelse, vidtomfattande. -umfas- 
send, a. vidtomfattande. -ung, f. 1. utvidg- 
ning. 2. öppen, fri plats. 

Weizen, -s, 0, m. hvete. Bila. mein w blüht: 
det går bra för mig, jag har goda utsigter. 

welch, pron. 1. inter. o. rel. hvilken. 2. obest. 
plur. we: somliga. Irgend wer: någon. -er- 
gestalt, adv. under hvilken form, på hvad 
sätt. -eriel, obajı. a. hurudan. 

Welt, -e[n], m., -er, n. lejonunge, vargunge, 
hundvalp. 

weik, a. 1. vissen, vissnad. 2. torkad. -en, sv. 
I. itr. s. vissna. II. tr. 1. förtorka. 2. torka. 
-heit, /. vissnadt tillstånd. 

Weillle, -r, f. 1. våg, bölja. 2. hjulstock, spin- 
del. -en, sv. I. tr. framställa, upprita väg- 
formigt. Gewellt: vägformig. II. rf. bilda 
vägor, väglinier, höja och sänka sig. III. 
itr. h. bölja, gå i vågor. -enärtig, a. väg- 
formig. -enbad, n. bad i böljande vatten. 


_— wenden 


-enbrecher, ın. vägbrytare. -enförmig, a. väg- 
formig. -engrab, ». graf i vågorna. -enhalt, 
a. vägformig. -enschlag, m. böljslag. -ig, a. 
vägformig. 


kontupp, mes Korn: majs, we Nu/s: val- 
nöt. -en, sv. itr. h. tala rotvälska, bryta. 
-korn, n. majs. -land, n. npr. Valland, Italien. 


Welt, -en, f. värld. Alle m alla människor, 


dus Licht der m erblicken: skåda dagens 
ljus, auf die eı. zur m kommen: födas, zur 
a bringen: föda, jn aus der m bringen el. 
schaffen eı. räumen: rödja ngn ur vägen, 
döda ngn, potz „! kors för tusan! -all, n. 
världsallt. -altor, n. världs-, tidsålder. -ball, 
m. jordklot, himlakropp. -bekannt, a. världs- 
bekant. -berühmt, a. världsberömd. -bürger, 
m. världsborgare; kosmopolit. -bürgerlich, 
a. världsborgerlig, kosmopolitisk. -diener, 
m. världens slaf. -ehre, /. världslig ära. 
-eiteikeit, /. världslig fäfärga. -entstehung, 
f. världens skapelse. -erfahren, a. världs- 
erfaren. -erschütternd, a. världsskakande. 
-fern, a. tillbakadragen, fjärran från värl- 
den. -gegend, /. väderstreck. -geistliche(r), 
m. präst som ej tillhör ngn klosterorden. 
-geistlichkeit, /. prästerskap som ej tillhör 
klosterordnarne. -gericht, n. dom, straffdom 
öfver världen, yttersta domen. -geschichte, 
f. världshistoria. -geschichtlich, a. världs- 
historisk. -gewandt, a. världsvan. -gewandt- 
helt, /. världsvana. -händel, pl. världens 
äflan. -herrschaft, /. världsvälde. -kind, n. 
världens barn. -körper, m. världskropp, 
himlakropp. ;kreis, m. värld, jordklot. -kun- 
dig, a. världekunnig. -lauf, m. världens gång. 
lich, a. världslig. -lichkelt, /. 1. världslig- 
bet. 2. lekmannaständ. 3. världslig makt, 
rättighet. -ling, -e, m. världslig person; 
världsman. -mann, m. världsman. -männisch, 
a. världemannalik. -müde, a. lefnadstrött. 
-raum, m. världerymd. -scheu, a. människo- 
skygg, folkskygg. -schmerz, m. världs- 
smärta. -schmerzein, iir. h. låtsa världs- 
smärta, vara pessimistisk. -schmerzier, -, m. 
pessimist. -sitte, /. fin takt. -städtisch, a. 
världsstads-. -stellung, /. ställning i värl- 
den. -t[hJeil, m. världsdel. -verkehr, m. all- 
män samfärdsel, samfärdsel mellan län- 
derna. 


Wendlle, -r, /. vändning, krök, sväng; gräns, 


vändpunkt. -ehals, m. göktyta. -ekreis, m. 
vändkrets. -olsteig, m. slingrande etig. -el- 
treppe, /. vindel-, spiraltrappa. -en, oreg. 
sv. tr. 1. atr. itr. h. vända. Mit mder Post: 
med omgående. Med prep.: sich an jn  vän- 
da sig till ngn, viel Geld an etw. m använda 
mycket pengar på ngt; seine Kräfte auf 
etw. (ack.) w egna sina krafter åt ngt, sein 
Vermögen auf etw. m använda sin förmö- 





ir. intransitivt, ?.fl. refiexivt, Sl. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. Ä. har Aaben, 8. har sein till bjälpverb. 


Wendepunkt — 
genhet till ngt, etw. auf sich m kosta på sig 
ngt; etw. in etw. anderes a förvandla ngt 
till ngt annat; sich zum guten m vändas 
till godo. 3. afvända. Jr gewandt. -epunkt, 
m. vändpunkt. -ung, f. vändning; krökning, 
svängning. 

wenig, a. föga, ringa, ej mycken, liten, få. 
Sein mes Geld: hans smula pengar, hans 
fattiga slantar, ein m Wasser: en smula 

« vatten, litet vatten, vw Wasser: litet, ej 
mycket vatten, [e] Menschen: få männi- 
skor, ein [es]: litet grand, en smula, in 
wen Worten: med få ord. wer werden: 
minskas, blifva färre, nichtsdestonser: icke 
dess mindre, zum "sten: åtminstone. -keit, 
f. ringhet, litenhet, ringa antal, obetydlig- 
het, småsak. Meine © min ringa person. 
-stens, adv. åtminstone. 

wenn, konj. 1. om, i fall. Als mw som om, nicht 
als m das häufig vorkäme: därmed vill jag 
ej hafva sagt, jag vill ej påstå, att det 
förekommer ofta, m anders: såvida, om 
nämligen, u auch, wm gleich, w schon, und 
a om också, om än. 2. när, så ofta som. 
gléich, konj. om än, om också. 

Wenzel, -, m. 1. npr. 2. knekt i kortspel. 

wer, m. o. f. pron. 1. inter. hvem. u kommt 
denn alles? hvad är det allt för folk, som 

" skall komma? 2. rel. den som. = nur im- 

: mer: hvem hälst som, hvem än. 38. obest. 
någon, t. ex. ist m, der’s leugnen will? 

Werbliebureau, n. värfningsbyrä. -egeld, n. 
värfningspengar. -en, st. I. itr. h. Um jn w 
söka att vinna ngn, ngns hand, fria till ngn, 
um el. nach etw. w eftersträfva, eftertrakta 

. ngt. II. tr. värfva. -er, -,m. 1. sökande, aspi- 
rant; böneman, friare. 2. värfvare. -ung, f. 
1. ansökan, täflan, frieri. 2. värfning. 

werda, itj. verda? hvem där? 

wörden, oreg. I. itr. s. 1. blifva. Was soll aus 
ihm m? hvad skall det bli af honom? 
aus etw. klug blifva klok på ngt, man 
könnte des Teufels » man kunde blifva ur- 
sinnig, nichts » blifva om intet, zu Wasser 

- av ej blifva af, blifva om intet, wie ward ' 
mir: hur illa till mods, ledsen, glad m. m. 
efter sammanhanget blef jag ej, man wei/s nicht 
was noch w mag: man vet ej hvad som kan 
hända, der Kranke wird wieder a den sjuke 
kommer sig, die Sache wird a saken kom- 
mer till stånd, es wird schon lugna er. 
2. Jm wird etw.: ngt blifver, kommer ngn 
till del, ngn får ngt. Ihr Wertes vom 9. d. 
M. ist mir heute geworden: edert ärade af 
den 9 d:s har i dag kommit mig tillhanda. 
II. hjälpverb, 1. uttryckande futurum, ekola, 
komma att. 2. uttryckande passivum, t. ex. Ich 
werde geliebt: jag älskas. 3. särskilda fan. Wo 
werde ich nur den Schlüssel haben? hvar 
kan jag väl hanyckeln? wer wird sich denn 
vor einem Kinde fürchten? hvem skulle väl 


Av = föregående uppslagsord. 


509 


— wertvoll 
vara rädd för ett barn? es wird ikm wohl 
nichts passiert sein? det måtte väl ej ha 
händt honom ngt? 


Wörder, -, m. (fruktbar) kulle, ı sht (fruktbar) 


holme, ö. 

werfilen, st. tr. 1. kasta, slå. Mea prep.: sich jm 
an den Hals n kasta sig i ngns armar, om- 
famna ngn; seine Gedanken aufs Papier 
av skrifva ned sina tankar, einen Verdacht 
auf jn rikta misstankarna på ngn, aufs 
Krankenlager m göra sjuk, sich auf ein 
Studium w slå sig på ett studium, einen 
Hafs auf jn a fatta hat till ngn; aus dem 
Hause w köra utngn; etw. b ei Seiten kasta 
bort ngt; ins Gefängnis m kasta i fängelse, 
alles in einen Fopf skära allt öfver en 
kam, Truppen in eine Stadt m, förlägga 
trupper i en stad, in die Flucht m slå på 
flykten; über den Haufen m kasta öfver- 
ända; unter einander w kasta om hvart- 
annat. 2. om djur : föda, få ungar, föla, kalf- 
va, valpa m. m. 8. spel. Kegel slå käglor, 
Pasche m slå allor, das Spiel m slunga, 
uppgifva spelet, gifva sig. 4. Sich w slå 
sig, bägna. -erél, -en, f. idkeligt kastande. 
-t, -e, N. o. m., -t[e], -en, f. skeppshvarf. 

Werg, -[e]s, 0, n. blänor, dref. 

Wörgeld, n. mansbot. 

wergen, a. af blänor, blän-. 

Werk, -e, n. 1. verk, arbete, gärning. Ans m 
gehen, sich ansa machen: skrida tillverket, 
etw. ist im we: ngt är i görningen, i gång, 
zu we gehen: gå tillväga, handla. 2. verk, 
mekanism. 83. bruk, fabrik, etablissement. 
-blene, /f. arbetsbi. -eitag = Werktag. -en, 
sv.itr. h. verka, vara verksam. -führer, m.verk- 
mästare. -ieute, pl. handtverkare. -melster, 
m. verkmästare. -statt, -stätte, /. verkstad. 
-stellig, a. m machen: sätta i verket. -tag, 
m. arbetsdag, hvardag. -täglich, a. hvardag- 
lig. -thätig, a. verksam. -thätigkeit, /. verk- 
samhet. -zeug, n. verktyg, organ. 

. Wörmut[h], -[e]s, 0, m. o. X 0, f. malört. 


| werpen, sv. itr. A. sjö. Varpa. 


' Werrig se Werg. 
' Werst, -e, f. verst. 


| wört[h], I. a. värd; värderad, ärad, dyrbar. 


- het. -messer, m. värdemätare. 


Das ist nicht der (gen.) Rede w det är ejvärdt 
att tala om. Ihr es: edert ärade, II. - 
m. 1. värde. Gro/sen w auf etw. legen: 
fästa stor vigt vid ngt. 2. = Werder. -an- 
gabe, /. uppgifvet värde. -bestimmung, f. 
värdering, taxering. -brief, m. värdebref, 
-försändelse. -en, sv. tr. 1. värdera, taxera. 
2. Jn einer (gen.) Sache w anse ngn värd en 
sak. -geschätzt, a. högt ärad. -haft, a.värde- 
full. -los, a. värdelös. -losigkeit, /. värdelös- 
-schätzen, tr. 
värdera, uppskatta, högakta. -schätzung, f. 
värdering, högaktning. -sendung, f. värde- 
försändelse. -voll, a. värdefull. 


” äkta sms. Ö saknar plur. P har omljud. F famitjärt, P Were wette. TR mindre brachen 


Werwolf 


Wörwolf, m. varulf. 

Wesen, -, n. väsen, a) varelse, tillvaro, b) sätt, c) 
oväsen. Nicht viel ms von el. aus e. um etw. 
machen: ej göra mycket väsen, stor affär af 
ngt, sein m treiben: drifva sitt spel. -haft, a. 
verklig. -heit, /. 1. tillvaro, verklighet. 2. vä- 
sen. -lehre, f. ontologi. -Ies, a. immateriell, 
overklig. -losigkeit, /. overklighet. -sgleich, 
a. af samma väsen. -tlich, a. väsentlig. 
«tlichkeit, /. väsentlighet, väsentlig sak. 

weshålb, adv. 1. (str. 2 -) inter. hvarför. 2. rel. 
hvarför, och därför. 

Wespe, -n, f. geting. -nnest, n. getingbo. 

welsiihalb, -wegen se weshalb, weswegen. 

West, -e, m. 1. väst, väster. 2. västanvind. 
-8, -n, f. väst. -en, -s, 0, m. väster. -fåle, -n, 
m. vestfalare. -fålen, -s, 0, n. npr. Vestfalen. 
-fälisch, a. vestfaliek. -lich, a. västlig. -wärts, 
adv. åt väster. -wind, m. västanvind. 

weswägen = weshalb. 

wett, a. kvitt. -8, -n, f. 1. vad. Eine w ein- 
gehen, schlie/sen: slå vad. 2. Um eı. in die 
vw i kapp. -eifer, m. täflan, äflan. -elferer, 
m. medtäflare. -eifern,” itr. h. täfla. -eilrerin, 
f. medtäflerska. -en, sv. itr. h. o. tr. våga, 
slå vad (om), [um] eine Summe: om en 
summa, auf etw. (ack.): OM Ngt att det skall in: 
träffa, auf jn: att ngn skall segra. Zehn ge- 
gen eins Av hålla tio mot ett. 

Wetter, -, I. n. 1. väder. 2. åskväder, oväder. 
Alle ! kors för tusan! jetzt ist das m los: 
nu är fan lös. 8. grufgas. II. m. vadhällare. 
bericht, m. redogörelse för väderleksiakttagel- 
ser. -bube, m. satans pojke. -dach, r. skjul, 
lider. -fahne, /. vindflöjel. -fest, a. som ej 


tar intryck af väderleken, härdad mot för | 


kylning. -glas, n. barometer. -hahn, m. vind- 
flöjel i form af en tupp. -hart = wetterfest. -keil, 
m. äskvigg. -kunde, /. meteorologi. -launisch : 
= wetterwendisch. -leuchten, I". ir. h. blix- 
tra utan att åskan höres. II. n. kornblixt(ar). 
-loch, n. klyfta ur hvilken det ständigt blä- 
ser. -männchen, 2. väderspäman (art hygro- 
meter). “N, sv. itr. h. 1. opers. åska. Es wettert: 
det äskar, åskan går. 2. svära. -nacht, f. 
ovädersnatt. -prophet, m. väderspäman. 
-säulo, f. skydrag. -schaden, m. af oväder 
förorsakad skada, hagelskada. -schirm, m 
paraply. -schlag, m. åskslag. -segen, m. 
ovädersbesvärjelse. -selte, /. norra sidan. 
-stange, /. äskledare. -stein, m. belemnit. 
-strahl, m. äsksträle, blixt. -sturm, m. ovä- 
der. -verkünder, m. väderspäman. -wochsel, 
m. 1. väderleksombyte. 2. ventilation. -wen- 
disch, a. ombytlig, opålitlig. -wolke, f. o- 
vädersmoln, äskmoln. 

wettlifahren,* itr. s. åka, köra kapp. -fliogen,* 
itr. s. flyga kapp. -gesang, m. täflan i sång, 
täflingssäng, sängarstrid. -kampf, m. täf- 
lingskamp, -strid, täflan. -kämpfer, m. brot- 
tare. -lauf, m. kapplöpning. -laufen,* itr. s. 


510 


— widerreden 
springa kapp. -läufer, m. kapplöpare. -ren- 
nen, n. kapplöpning, kappränning. -rudern, 
I.” ir. s. ro kapp. U. n. kapprodd. -streit, 
m. täflingsstrid, täflan. 

wetzlien, sv. tr. slipa, bryna, skärpa; reta. 
Den Zahn eı. die Zähne gegen jnweättasigi 
harnesk mot ngn. -stein, m. brynsten. 

Whist, :[e]s, 0, n. vist(spel). 

Wichs, -es, 0, m. F stor toalett, visitdrägt. 
Sich in w setzen ei. werfen: göra sig fin, 
kläda sig visitklädd. -bürste, /. blankborste. 
-e, -n, f. 1. blanksmörja; polervax, skägg- 
vax. 2. F smörj, prygel. -en, sv. tr. 1. blanka, 
borsta, polera, vaxa. 2. F pynta. Gewichst: 
pyntad, fin, visitklädd. 3. F gifva smörj, 
prygla, klå. -ler, -s, m. F skoputsare. -stiefel, 
m. blankstöfvel. 

Wicht, -e, m. tomte; sälle, stackare, kräk, ka- 
nalje. -el, -, n. o. m., -eimännchen, n. tomte. 
-eizopf = Weichselzopf. -Ig, a. vigtig. -Igkelt, 
JS. vigt, betydelse, inflytande. -Igmacher, 


-igthuer, -, m. en som gör sig vigtig. -ig- 
thuorei, -en, f. vigtigt uppträdande, vigtig 
min. 


Wicke, -n, f. vicka, vicker. In die un gehen = 
in die Pilze gehen, ne Pilz. 

Wickel, -, m. 1. tätt, rullé; kring ett ljus vi- 
radt papper für att ljuset skall stk stadigt I staken: 
linda. 2. nyststjärna. 8. F peruk, kaluf. 
Jn beim m kriegen: taga ngn i kalufven. 
-band, rn. linda. -frau, /. barnsköterska. -kind, 
n. lindebarn. -n, sr. tr. veckla, vira, rulla, 
linda, nysta. ua. sich aus dem Handel — 
draga sig ur spelet. -puppe, /. lindedocka 
(föreställande ett lindebarn). -SCHWANZ, mM. zool. 
gripsvans. -tüch, n. blöja. -zeug, rn. linddon. 

Widder, -, m. 1. gumse, bagge, vädur. 2. mur- 
bräcka; sjö. bagge, ram. 

wider, I. prep. med ack. mot. U. adv. 1. se WIe- 
der .2. 2. åter, till gengäld. -beilen, itr. A. 
skälla igen; vara uppkäftig, stursk. -christ, 
m. antikrist. -christlich, a. kristendoms- 
fiendtlig. -druck, m. mottryck. -fähren,* itr. 
s. vederfaras, blifva till del. -haarig, a. bor- 
stig, motspänstig, halsstarrig. -haken, m. 
hulling. -hakig, a. försedd med hulling(ar). 
-hall, -hallen se Wieder-. -haltig, a. som gör 
motstånd, står emot. -iögbär, a. möjlig att 
vederlägga. -légen," tr. vederlägga. -léger, 
-, m. vederläggare. -léglich = widerlegbar. 
-lögung, f£. vederläggning. -lich, a. veder- 
värdig, frånstötande, motbjudande. -ilch- 
keit, /. vedervärdighet. -n, sv. ttr. h. vara 
motbjudande. Es widert mir ev. & mich vor 
etw. (da:.): jag känner motvilja för ngt. -na- 
türlich, a. onaturlig. -part = Gegenpart. 
-prali, m. stöt mot ngt, återstudsning. -rå- 
t[h]on,* tr. Jm etw. av afråda ngn från ngt. 
-rechtlich, a. lagstridig, olaglig. -rechtlich- 
keit, f£. lagstridighet, olaglighet. -rede, /. 
motsägelse. -reden, (vanı. --<-"), itr. kh. mot: 


itr. imtransitivt, !Å. refiexivt, Sl. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. Å. har Aaben, 8 har sein till bjälpverb. 


Widerrist . — 511 








säga. -rist, m. manke. -ruf, m. återkallelse. 
-rüfbär = widerruflich. -rüten,“ tr. återkalla, 
ätertaga. -röflich, a. äterkallelig, som kan 
ätertagas. -rüfung, /. äterkallande. -sacher, 
-, m., -sachorin, -nen, f. motpart, motstän- 
dare, fiende. -schall, -schein sve Wieder-. -söt- 
zen,’ rfhı motsätta sig, jm: ngn. -sötzlich, a. 
motspänstig, uppstudsig, olydig. -sötzlich- 
keit, /. motspänstighet m. m. se föreg. -SInA, m. 
motsägelse, motsats, motsatt mening, ab- 
surditet, galenskap. -sinnig, a. motsatt, mot- 
sägande, absurd, galen. -sinnigkeit, /f. = 
Widersinn. -spenstig, a. motspänstig, hals- 
starrig, egensinnig, envis. -spenstigkeit, f. 
motspänstighet m. m. se föreg. -splegeln, tr. 
återspegla. -splei = Gegenspiel. -spröchen,‘ 
itr. h. motsäga, j»: ngn. Das widerspricht 
meinem Gefühle: min känsla uppreser sig 
däremot. -spröcher, -, m. en som ständigt 
säger emot; envis person. -spruch, m. mot- 
sägelse. Im m. mit: i strid med. -stand, m. 
motständ. m leisten: göra motstånd. -stands- 
fähig, a. i ständ till, som förmär göra mot- 
stånd. -standsfähigkeit, /. motständsförmäga. 
-standsies, a. utan motstånd. -stöhen,‘ itr. 
h. 1. göra motstånd mot, motstå, uthärda, 
jm: ngn. 2. vara motbjudande, jm: för ngn. 
-stöls, m. bakslag, återstöt. -ströben,* itr. Ah. 
1. vara motsträfvig, sträfva emot, göra mot- 
stånd mot, einer (dat.) Sache: ngt. 2. före- 
falla motbjudande. -streit, m. konflikt, mot- 
sägelse. -stréiten," itr. h. strida, svära emot, 
einer (dar.) Sache: ngt. -strom, m. motström. 
-wärtig, a. vedervärdig. -wärtigkeit, /. veder- 
värdighet. -wille, m. motvilja. -willig, a. mot- 
villig, motsträfvig;ogärna. -wind, m.motvind. 
widmllen, sv. tr. tillegna, egna, helga. -er, -, m. 
en som tillegnar, egnar ngt å ngn. -ung, 
-ungsschrift, /. tillegnan. 
widrig, a. 1. vidrig, ogynnsam, stridig, mot- 
satt. 2. vedervärdig, motbjudande. -enfalls, 
adv. i motsatt fall. -kelt, /. vidrighet, veder- 
värdighet. 
wie, adv. o. kon). 1. 1 frågor: huru, hur. m geht’s? 
hur står det till? m? m beliebt? m sagten 
Sie? m meinen Sie? hur? hur var det ni 
sade? a so denn? hur så? 2. i utrop: w froh 
war ich! hur glad var jag ej! m liebens- 
würdig Sie sind! hvad ni är älskvärd! m 
sieht er aus! så han ser ut! 3. jämförelse. BOM, 
såsom, liksom, i likhet med. m gesagt: som 
sagdt. 4. tia: så snart som, just som, när. 
Wiebel, -, m. zool. vifvel. -n, sv. itr. h. vimla. 
Wiede, "N, J- band kring kärfvar, risknippor m. m. 
-hopf, -e +, m. zool. härfogel (Upupa). 
wieder, adv. 1. äter, änyo, igen, om igen. 2. 
Hin und av dä och då. -äbdruck, m. om- 
tryckt upplaga. -äbdrucken, tr. omtrycka. 
anfang, m. ny början, äterupptagande, för- 
nyande. -Anfangen, tr. börja om igen, ånyo; 
återupptaga. -ångehen, itr. s. ånyo börja. 


Se 


— wiederzahlen 


-åufbau, m. äteruppbyggande. -åusbruch, m. 
nytt utbrott. -bauen, ir. änyo bygga, upp- 
bygga. -bekemmen, tr. återfå, få tillbaka. 
-beisben, tr. återväcka till lif, återuppväcka, 
äterlifva. -besetzen, tr. ånyo besätta, till- 
sätta. -bezahlen, tr. återbetala. -bezahlung, 


‚f. återbetalning. -bringen, tr. äterbringa, 


återföra. -druck, m. ny upplaga. -éinfökren, 
tr. åter införa, återställa. -éinsetzen, tr. 
återinsätta. -éintritt, m. äterinträde. -er- 
halten, tr. återfå. -erinnern, rf. påminna sig, 
draga sig till minnes, einer (gen.) Sache: ngt. 
erkennen, ir. igenkänna. -erkennung, JS. 
igenkännande. -erlangen, tr. återfå. -erobern, 
tr. ätereröfra. -eroberung, f. ätereröfring. 
erscheinen, itr. s. ånyo visa eig. -ersetzen, 
-erstatten, ir. återgälda. -erzählen, tr. äter- 
berätta, berätta vidare. -erzeugen, tr. äter- 
gifva, reproducera. -finden, tr. återfinna. 
-fordern, tr. äterfordra. -gabe, f. 1. äterlem- 
nande. 2. gengäfva. -geben, tr. ätergifva, 
äterlemna. -gebürt, /. ny födelse. -genssen, 
itr. 8. (åter) tillfriskna. -genesung, f. till- 
frisknande. -gewinnen, tr. ätervinna, äter- 
få. -grüfsen, tr. hälsa igen. -haben, tr. hafva 
återfått. -hall, m. genljud, eko. -hallen, I. 
tr. äterkasta, genljuda af. II. (atv. ---* itr. 
h. äterljuda, genljuda. -hörstellen, tr. äter- 
ställa, iständsätte, reparera. -hörstellung, /. 
«holen, ir. 1. återhämta. 2. (--2-*) utv. rf. 
upprepa(s). -hölentlich, -hölt, -höltermalsen, 
adv. upprepade gänger. -hölung, /. uppre- 
pande, förnyande, repetition. -kauen, -käuen, 
itr. h. o. tr. tugga om, idisla. -käuer, -, m. 
idislare. -kauf, m. återköp. -kaufen, tr. åter- 
köpa. -kehr, 0, f. återvändande, återkomst. 
-kehren, itr. s. återvända. -kommen, itr. s. 
återkomma, återvända. -kunft, 0, f. äter- 
komst. -nahme, 0, f. återtagande. -nehmen, 
tr. ätertaga. -rufen, ir. ropa tillbaka. -sagen, 
tr. upprepa, säga, tala om. -sammeln, tr. o. 
rf. församla(s), ätersamla(s). -schaffen, sv. 
tr. äterskaffa. -schall, m. genljud, eko. 
-schein, m. ätersken, reflex. -scheinen, itr. 
h. &terkastas. återspeglas. -schicken, tr. äter- 
skicka. -schlag, m. äterslag. -schiagen, tr. 
o. itr. A. slå igen. -sehen, I. tr. återse. II. 
n. återseende. Auf av! farväl till härnäst! 
ett gladt återseende! au revoir! -strahlen, 
tr. o. itr. h. ätersträla. -taufe, /. nytt dop. 
-täufer, m. vederdöpare. -thun, tr. göra om. 
-um, adv. o. konj. 1. ånyo. 2. däremot, & 
andra sidan. -umkehren, itr. s. återvända. 
-vereinigen, tr. äterförena. -vereinigung, f. 
äterförening. -vergelten, tr. vedergälla. -ver- 
geitung, ‚/. vedergällning. -verkauf, m. äter- 
föreäljning. -verkaufen, tr. äterförsälja. -ver- 
käufer, m. återförsäljare. -vermiet[h]en, tr. 
uthyra i andra hand. -wahl, f. äterval, om- 
val. -wählbär, a. som får omväljas. -wählen, 
tr. återvälja, omvälja. -zahien, tr. återbetala. 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P Were uptte. ÅR myndre braun 


wiefern 


wieförn, adr. o. konj. In m huruvida, i hvad 
män. | 

Wiege, -n, f. vagga. -brett, n. skärbräde. -mes- 
ser, n. halfrund hackknif. -n, I. st. tr. o. itr. 
h. väga. II. sv. tr. vagga. Jfr gewiegt. -nan- 
gebinde, n. födelsedagsgäfva. -ndruck, m. 
inkunabel. -niest, n. födelsedag. -nkind, n. 
lindebarn. -nlied, n. vaggsäng. -npförd, n. 
gunghäst. 

wishern, sv. itr. h. gnägga. 

Wiese, -n, f. äng. -I, -n, f. vessla. -nglocks, /. 
bläklocka. -ngrund, m. ängsmark, ängar. 
-ahaft, /. ängslik. -nknarre, -nralie, f., -n- 
scharrer, m., -nschnarre, /., -nschnarrer, m. 
kornknarr. -nteppieh, m. poet. ängsmatta, 
äng. -nwachs = Wieswachs. 

wiesig, a. ängslik. 

wiesö, adv. huru, hur så. 

Wieswachs, -es, 0, m. ängsgräs, ängshö. 

wiellviel,a. hur mycken, hur mången. -viel[s]te, 
a. hvilken i ordningen. -wöhl, konj. ehuru- 
väl, om också. 

Wiking, -er, m. viking. 

wild, I. a. 1. vild. Ein wer: en vilde. 2. sur. 
skilda fall. wer Boden: alf, we Ehe: fritt äk- 
tenskap utan lagliga band, veg Fleisch: död- 
kött. II. -[e]s, 0, n. vildt, villebråd. -bad, n. 
naturligt mineralbad. -bann, m. jagträtt. 
-braten, m. stekt vildt. -bret[t], n. vildt, ville- 
bråd. -dieb, m. tjufskytt, krypskytt. -dieben,* 
itr. h. vara krypskytt. -dieberel, /. kryp- 
skytteri. -@, -n, f. 1. vildhet. 2. vildmark. 
-ente, /. vildand. -énzen, sv. itr. h. smaka, 
lukta vildt. -eréi, -en, /. krypskytteri. -e- 
rer, -, m. krypskytt. -ern, sv. itr. h. 1. för- 
vildas. 2. = wildenzen. 3. vara krypskytt. 
-erni[f]s, -se, f. vildmark. -fang, m. 1. fångst 
af vildt. 2. fängadt djur. 3. ostyring, vild- 
basare. -lleisch, n. vildt. -iremd, a. vildt 
främmande. -gans, f. vildgäs. -garten, m., 
-gehege, rn. djurgård. -geschmack, m. smak 
af vildt. -heit, /. vildhet, vild natur, vildt 
sätt, vildt tilltag. -hüter, m. skogvaktare. 
leder, n. läder af vild boskap. -ling, -e, m. 
1. vildt träd, vild stam. 2. vildt djur. 3. 
vilde; rå, ohyfsad människa; vildbasare, 
ostyring. -ni[f]8, -se, f. 1. vildmark. 2. vild- 
het, vildt tillstånd. -öbst, n. vild frukt. 
-park, m. djurgård. -pret[t] se Wildbret. 
.«reich, a. rik på vildt. -ruf, m. 1. lockrop, 


lock. 2. lockpipa. -schaden, m. af vilda djur |. 


förorsakad skada. -schuppen, m. skjul för 
vildt. -schur, /. päls med härsidan utåt. 
-schütz[e], m. krypskytt. -schwein, n. vild- 
svin. -stand, m. vildt i en skog, jagt. -ung, 
f. vildmark. -wachsend, a. vild. 

Wiillle[n], -ns, -n, m. vilja. Aus freiem un: 
af fri vilja, mit An: med flit, jm zu run sein: 
göra ngn till viljes, ns sein: vara villig. 
Um ... An se um I, 5. -enlos, a. viljelös. 
-enlosigkeit, /. viljelöshet, brist på vilja. 


512 2 


— Windklappe 
-ensbestimmung, f. testamentarisk bestäm- 
melse. -ensfreiheit, /. fri vilja. -enskraft, 
-ensstärke, /. viljekraft. -entlich, a. frivillig, 
afsigtlig; aav. med flit, af fri vilja. -fahren 
(utv. £-), so. itr. h. villfara, göra till viljes, 
jJm: ngn. -fährig (o.- -), a. villfarig, bered- 
villig, villig, tjänstaktig. -fährigkeit, f. vill- 
farighet m. m. se föreg. -Ig, a. villig. Sich zu 
etw. m finden lassen: befinnas, visa sig, va- 
ra villig till ngt. -igen, sv. itr. h. In etw. 
(ack.) w gå in på, gifva sitt samtycke till 
ngt. -igkeit, /. villighet, god vilja. -komm, 
-8 el. -en, -en, m. välkomsthälsning, väl- 
komstbägare. -kömmen, a. välkommen. Jn 
av hei/sen: bedja ngr vara välkommen. 

Willkür, 0,.f. godtycke, godtycklighet. -herr- 
schaft, /.godtycklig styrelse, regering.-herr- 
scher, m. godtycklig berakare, despot. -lich, 
a. godtycklig. -lichkeit, f. godtycklighet. 

wimmleln, sv. itr. h. vimla. -erer, -, m. en som 
jämrar sig, kvider. -ern, sv. itr. h. jämra 
sig, kvida, tjuta. 

Wimpliel, -, m. vimpel. -ein, sv. tr. h. fladdra, 
flyga. -er, -n, f., -erhaar, n. ögonhär. -ern, 
sv. I. itr. k. blinka. II. tr. Gewimpert : för- 
sedd med ögonhär. 

Wind, -e, m. 1. vind, bläst, väder. Es geht ein 
starker m det blåser starkt; sjö. bei dem 
we: bidevind, vor dem we: fördevind; bei 
a und Wetter: i ur och skur. Bild. ron 
etw. bekommen: få nys om ngt, das ist in 
den m, geredet: det är att tala för döfva 
öron, etw. in den m schlagen: slå bort, ej 
bry sig om ngt, © machen: prata i vädret, 
skräfla, das ist lauter m, det är bara prat. 
Jag. im ve suchen: vädra. 2. jag. väderkorn. 
-beutel, m. vindböjtel. -beutelei, -en, f. vind- 
böjtelaktigt sätt, skräfvel; svindleri. -beu- 
teln,* sv.itr. h.uppföra sig som en vindböjtel, 
skräfla. -blume, f. hvitsippa. -bruch, m. 1. 
vindfälle. 2. mea. väderbräck. -büochse, f. 
väderbössa. -dürr, a. 1. lufttorkad, torkad 
af blåsten. 2. utmagrad, spinkig. -®, -n, f. 
1. bot. vinda (Convolvulus). 2. nystvinda. 3. 
tekn. vindspel. -e@i, n. vindägg. -el, -n, f. lin- 
da. -eikind, n. lindebarn. -sin, sv. tr. lin- 
da. -elweich, a. F jn m schlagen: göra mos 
af ngn. -en, I. sv. itr. hk. 1. opers. Es windet: 
det bläser. 2. vädra. II. st. tr. 1. slingra. 2. 
nysta, vira, veckla. 3. binda, t. ex. Kränze. 
4. vrida. 5. vinda, hissa. III. st. rf. 1. sling- 
ra sig. 2. Sich durch etw. m, tränga sig gnm 
ngt. -eselle, -ssschnetligkeit, /. vindens ha- 
stighet. -fahne, /. vindflöjel. -fall, m. vind- 
fälle. -fang, m. 1. vindfäng. 2. utbyggnad 
framför en dörr. -frei, a. skyddad för vin- 
den. -fuchtel, /. solfjäder. -hetze, f., -het- 
zen, n. jagt med vindthundar. -hund, m. 1. 
vindthund. 2. vindböjtel. -ig, a. blåsig, luf- 
tig, lätt, opålitlig. -Igkeit, f. opälitlighet, 
lättsinne. -isch, a. vind, sned. -klappe, f. 


ur, Jntfapsitivt, ri. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, Ör. transitivt verb. h. har haben, 8. bar sein till hjälpverb. 


windleicht 


ventil. -leicht, a. fjäderlätt. -licht, 2. jus som 
ej släckes af vinden, lykta, fackla. -loch, n. 1. 
= Wetterloch. 2. blåsigt ställe. -macher, m. 
1. takfläkta. 2. en som pratar i vädret, 
skräflare, svindlare. -macherel, /. skräfvel, 
svindleri. -messer, m. vindmätare. -mühle, 
f. väderkvarn. -müller, m. 1. mjölnare i en 
väderkvarn. 2. F pratmakare, skräflare, 
lögnare. -rose, /. 1. vindros. 2. hvitsippa. 
-sbraut, 0, f. stormvind. -schadon, m. af 
blåsten förorsakad skada. -schlef, a. vind, 

. sned. -schnell, a. snabb som vinden. -seite, 
f. vindsida. -splel, n. liten vindthund. -still, 
a. stilla, lugn. -stille, /. vindstilla, stiltje. 
-strich, m. 1. vindpust, luftdrag. 2. väder- 
streck. -strom, m., -strömung, f. luftström. 
“trocken, a. lufttorkad. -ung, /. slingring, 
hvarf. -wärts, adv. sjö. lovart. 

Wink, -e, m. 1. vink, tecken. 2. In einem wi 
ett ögonblick. 3. Kein m ron: ej ett spår af. 

Winkel, -, m. 1. vinkel. 2. vinkelhake, vinkel- 
mått. 3. vrå. -advokat, m. bränvinsadvokat. : 
-blatt, n. smästadsblad, -tidning. -drucker, 
m. boktryckare som trycker i smyg, tryc- ! 
ker förbjudna skrifter. -druckerel, /. hem- 
ligt boktryckeri. -she, /. hemligt äkten- 
skap. -förmig, a. vinkelformig. -gasse, f. 
sidogränd, smutsig, illa beryktad gränd. 
-hölzer, pl. F A suchen: söka undanflykter. 
-icht, -ig, a. 1. full af vinklar, af vrår. 2. i 
sms. -vinklig. -messer, m. vinkelmätare, 
transportör. -münze, /. 1. falskt mynt. 2. | 
falskmyntarverkstad. -recht, a. rätvinklig. | 
schenke, /. lönkrog. -schule, /. liten, obe- | 
tydlig, dälig skola. -treppe, /. löntrappa. 
-zug, m. knep. 

winken, sv. itr. h.o.tr. vinka; lock». Jm mit den 
Augen blinka åt ngn, F jm mit dem Zaun- 
pfahl eı. mit dem Scheunenthor a köra ngn 
med näsan på ngt, jm Stillschweigen w vin- 
ka åt ngn att vara tyst, auf etw. (ack.) Av 
häntyda på ngt. 

Winseilléi, -en, f. jämmer, gnällande. -n, sv. 
itr. h. gnälla, jämra sig. -stimme, /. jäm- 
rande röst. 

Winter, -, m. vinter. -grün, n. vintergröna. 
-haft = winterlich. -haus, ». 1. vinterbostad. 
2. växthus. -ig, -isch = winterlich. -korn, n. | 
vinter-, höstsäd. -lich, -mälsig, a. vinterlig, 
vinterlik. -n, sv. I. itr. A. opers. es wintert= 
det vintrar på. U. = durchwintern II. -saat, 
J. höstsäd. -schlaf, m. vinterdvala. -seite, /. 
norra sidan. -ung, f. 1. öfvervintring. 2. 
vintersäde. 3. växthus for växters öfvervintring. 

Winzlier, -, m. vinodlare, vingärdsman; vin- 
skördare. -ig, a. m [klein]: ytterst liten, 
oansenlig. -Igkeit, /. litenhet, oansenlighet. 

Wipfel, -, m. topp. -ig, a. försedd med top- 
p(ar). -n, sv. I. tr. toppa. IL ür. h.o.rf. 
bilda topp(ar), resa sig, höja sig. 

Wipplichen, -, n. knep, taskspelarkonst. -6, -n, 








— m nn nn — 


513 


Wirtschaft 


Sf. 1. vipp. Auf der w stehen: vara på vip- 
pen. 2. vippgunga. 3. vippgalge. 4. vipp- 
kärra. 5. piska. 6. balansering, jämvigt. 7. 
häfbalk. 8. aim. se Wippchen. 9. se Kippe 2. 
-ein, sv. itr. A. o. tr. smått vippa. -en, sv. I. 
ir. h. o. rf. vippa, gunga. II. tr. 1. balan- 
sera, gunga. 2. omstjälpa, kullkasta. 3. se 
kippen II, 2. -er(8l) se Kipperfei). 

wip[p]s, it. vips. 

Wirbel, -, m. 1. hvirfvel. 2. svindel. 3. (trum-) 
hvirfvel, drill. 4. hjässa. 5. ryggkota. 6. 
vred, kran, nyckel. -bein, n. ryggkota. -för- 
mig, a. hvirflande. -haft, -icht, -ig, a. 1. hvirf- 
lande. 2. svindlig. 3. rusig, på tre kvart. 4. 
underlig, besynnerlig. 6. växande i, bildan- 
de en hvirfvel. -knochen, m. ryggkota. -los, 
a. zooi. ryggradslös. -n, sv. ir. h. o. vid ortför- 
ändring 8., Ir. o. rl. 1. hvirfla, svänga om- 
kring. 2. slå en hvirfvel, drilla. -rauch, =. 
hvirflande rök, rökhvirfvel. -säule, f. rygg- 
rad. -strom, m. hvirflande ström, ström- 
hvirfvel. -sturm, m. cyklon. -t[h]ier, n. rygg- 
radsdjur. 

wirklien, sv. itr. h. o. tr. 1. verka, åstadkomma, 
vara verksam, göra verkan. Auf ein Ziel m 
vara verksam för, sträfva hän emot ett mäl, 
auf jn mw inverka på ngn. 2. virka; väfva. 
3. knåda, bearbeta. -eréi, -en, f. virkning, 
väfning. -lich, a. verklig. -lichkelt, /. verk- 
lighet. -säm, a. verksam. -samkelt, /. verk- 
samhet; verkan, kraft. 

Wirkung, /f. verkan, verkning. -särt, f. verk- 
ningssätt, sätt att verka. -skraft, f. verk- 
ningsförmåga, -kraft. -skreis, m. verknings- 
krets. -slos, a. overksam, utan verkan. -$- 
losigkeit, /. gagnlöshet. -svoll, a. verksam. 

wirr, a. virrig, oredig, brokig, trasslig, hop- 
filtad, tofvig. -@, -n, f. virrvarr, oreda, tras- 
sel, förveckling. -en, sv. tr. Etw. durch el. 
in el. unter einander m trassla in, ihop, för- 
virra, bringa oreda i ngt, etw. aus einander 
a reda ut, upp ngt. -garn, n. trassligt garn. 
-haar, n. oredigt, tofvigt hår. -heit, f. för- 
virradt tillstånd, virrighet. -ig, -isch, a. vir- 
rig. -kopf, m. 1. = Struwwelkopf. 2. oredigt, 
oklart hufvud. -ni[f]s, -se, f. o. n., -säl, -e, 
n., ung, f. := Wirre. -warr, -s, 0, m. virr- 
varr, oreda. 

wirsch = unwirsch. 

Wirsing[kohi], -[e]s, 0, m. virsingkäl. 

Wirt, -e,n. 1. värd, husvärd, hyresvärd, värds- 
husvärd. Den w machen: vara värd, der w 
zum goldnen Löwen: värden i värdshuset 
Gyline lejonet. 2. hushällare. -bär, a. be- 
boelig, gästvänlig. -el, -, m. sländtrissa. 
-h- se Wirt-. -in, -nen, f. värdinna. -lich, a. 
1. hushällsaktig. 2. = wirtbar. -lichkeit, f. 
1. hushällsaktighet. 2. beboelighet, gäst- 
vänlighet. 

Wirtschaft, /. 1. hushällning, förvaltning, rö- 
relse, drift, landthushällning, landtbruk; 





Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. f har omijud. F familjärt, P lägre språk. K mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


JH 


wirtschaften 


514 


wohl 





värdshusrörelse; hushåll. 2. väsen, tillställ- 
ning, buller, lif, välde. -en, sv. str. hk. 1. hus- 
hålla. 2. drifva värdshusrörelse. 8. väsnas, 
lefva. -or, -, m. 1. hushällare. 2. förvaltare, 
inspektor. -erin, -nen, f. hushållerska. -Heh, 
a. 1. tillhörande (landt)hushällningen. ve 
Gebäude: ekonomibyggnader. 2. hushälls- 
aktig. -lichkeit, f. hushällsaktighet. -sauf- 
seber, m. förvaltare, inspektor. -sgebäude, 
2. ekonomibyggnad. -sschrank, m. matekåp. 

Wirtsikaus, 2. värdshus. -leute, pl. värdfolk. 
-stube, /. skänkrum. -tafel, -tisch, m. vär- 
dens bord, table d’höte. 

Wisch, -e, m. sudd, viska, torklapp. -en, sv. I. 
ir. 1. torka, viska, torka af; sudda. Sich 
(äat.) den Mund m, torka sig om munnen. 2. 
stompera. II. itr. s. slinka, smyga sig, kry- 
pa. -er, -,m. 1. stomp. 2. visk, viskare. 3. 
F tillrättavisning, skrapa. -iwaschi, -[s], 0, 
n. = Wischwasch. -lappen, m. torklapp, disk- 
trasa. -papier, 2. papper att torka med, pap- 
perssudd. -tüch, n. torklapp, damhandduk. 
-wasch, -es, 0, m. smörja, gallimatias, slad- 
der. 

Wisent, -e eı. -s. m. bisonoxe. 

Wismut[h], -[e]s, 0, m. o. n. vismut. 

Wispliel, -, m. vispel (= u Schefel). -ein, -ern, 
sv. itr. h. hviska, susa. 

wilsiibär, a. möjlig att veta. -bedürfni[f]s, n. 
behof af vetande. -begier[de], /. vetgirig- 
het. -begierig, a. vetgirig. 

wissen, I. oreg. tr. veta, veta om, känna, kän- 
na till. Über, um, von etw. m veta om, kän- 
na till ngt, nicht dafs ich wü/ste eı. da/s 
ich nicht wü/ste: ej sävidt jag vet, damit 
du es nur wei/st: så mycket du vet, jm etw. 
zu w thun: låta ngn veta ngt, etw. zu m be- 
kommen: få veta ngt, etw. auf jn w veta 
ngt om ngn, jm Dank a vara ngn tackeam, 
ich wei/s die Zeit nicht, da fs er hier gewe- 
sen ist: det är en hel evighet, sedan han se- 
nast var här, man will, da/s: det påstås, 
att, sich viel mite. auf etw. w vara morsk öf- 
ver ngt, von etw.nicht w wollen: ej vilja veta 
af ngt. II.-s,0,n. 1. vetande. Mit vw und Wil- 
len: med vett och vilja, meines avs: så vidtjag 
vet. 2. vetskap. -schaft, /. 1. vetenskap. 2. 
kunskap. 3. vetskap, kännedom. -schafter, 
-, m. vetenskapsman, lärd. -schaftier, -, m. 
inbillad lärd, lärd pedant. -schaftlich, a. 
vetenskaplig. -schaftlichkeit, 7. vetenskap- 
lighet. -sdrang, m. kunskapstörst. -odünkel, 
m. lärdomshögfärd. -sdurst, m. kunskaps- 
törst. -squaim,m. vetandets, grubblets kvalm. 
-swört[h], -swürdig, a. märkvärdig, intres- 
sant. -swürdigkeit, /. märkvärdighet. -tlich, 
a. medveten, afsigtlig; aav. veterligen. 

Witliirau, -Ib, -e, f. enkefru, enka. -mann, m. 
enkeman, enkling. 


8. vädra, lukta, spåra. -erung, f. 1. väder- 
lek. 2. jag. a) väderkorn, b) lukt efter djur, C) 
vittring. -erungskuade, -erungsiehre, f. me- 
teorologi. -frau se Witfrau. 

Witlthum se Wittum. -tib so Witib. -töm, n. lif- 
ränta åt enka, enkemedel, lifgeding, enke- 
säte. 

Wit[t]we, -n, f. enka. -ngehalt, n. o. m. (enke-) 
pension. -njahr, as. enkär, a) sorgär, b) näd- 
år. -nschaft, /. enkeständ. -nschatz, m. = 
Wittum. -nsltz, m. enkesäte. -nstand, m. en- 
keständ. -nt[h]um, an. enkeständ. -r, -, m.. 
enkling. -rschaft, /., -rt[h]üm, ». enklings- 
ständ. 

Witz, -e, m. kvickhet, vits, skämt. we machen 
ei. rei/sen: vitsa, säga kvickheter, vara 
kvick, F das ist ja eben der m det är just 
saken det. -blatt, n. ekämtblad. -bold, m. 
vitsare, skämtare. -elöi, -en, f. idkeligt, 
dumt vitsande, dum vits. -eln, sr. itr. Ah. 
söka efter kvickheter, vitea. -en se witzigen. 
-funke, m. snillegnista. -ig, a. kvick. -igon, 
sv. tr. Jn m göra ngn klok, så att han en annan 
gång aktar sig. Gewtitzigt: varnad, bränd, för- 
ständig. -kopf, m. kvickhufvud. -ler, -, -ling, 
-e, m. dälig vitsare. -rellser = Witzbold. 

wo, I. adv. 1. hvar, hvarest, där, som, dä. 
Von a hvarifrån. m werde ich so dumm 
sein: så dum är jag inte, ach m! tro icke 
det! visst inte! 2. någonstädes. II. konj. 
såvida, om. -béi, adv. hvarvid, hvar. 

Weche, -n, f. 1. vecka. 2. p. vn: barnsäng. 
-nbesüch, m. barnsängsvisit. -nbett, n. barn- 
säng. -nblatt, n. veckoblad. -ngeld, n. vecko- 
pengar, veckolön. -nkind, n. nyfödd. -nkleid, 
n. hvardagsdrägt. -nlang, adv. hela veckor 
(igenom). -nmarkt, m. torgdag. -nprediger, 
m. veckopredikant. -npredigt, f. veckopre- 
dikan. -nweise, adv. veckotals. -ntag, m. 
hvardag, söckendag. 

wöchllentlich, a. (återkommande) hvarje vec- 
ka, en gång i veckan, alla veckor, vecko-. 
-ner, -, m. veckohafvande. -nerin, -nen, f. 
barnsängskvinna. 

Wocken = Rocken 1-3. 

Wodan, -s, 0, m. npr. Oden. 

wolidürch, adv. hvarigenom. -förn, konj. sävi- 
da, om, huruvida. -für, adv. för hvad, för 
hvilket, för hvem, hvartill. 

Woge, -n, f. våg, bölja. 

wogögen, adv. hvaremot, mot hvad, hvilket. 

wogllen, sv. itr. h. 1. gå i vågor, bölja, svalla: 
2. simma, gunga på vågor. -engetöse, n. vä- 
gornas brus. -enhaft, a., -enweiss, adv., -Ig, 
a. böljande, i vägor. 

wollhör, adv. hvarifrån. -hin, adv. hvart, hvart- 
hän, dit. -hingögen, adv. o. kon). hvaremot, 
medan. -hinter, adv. bakom hvad, bakom 
hvilket, hvar, hvarest. 


wittllern, sv. itr. h. o. tr. 1. opers. Es wittert | wohl, I. a. ı sbt adv. väl, bra. Sich’s m sein 


schön: det är vackert väder. 2. opers. åska. 


lassen: göra sig goddagar, sköta sig, taga 





Av = föregående uppslagsord. 


* äkta sms. Ö saknar plur. $ har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


wohlachtbar ala wma 
sig grå tid. m Ger are: Med eler mot kin boringsort BAR, m hen vist Mebe Im 
(dine « cv: Villa, få hai mr m art Fur Mig vingsram. ung, > 1 boning. böoseni DNA 
godt. mir ist am Nera: jag MAT Hart. mus Ning. -uRgsanzeiger. = KA TesRtNONSblad, 
sche n zu scÄ.rTen. söt godt! IL ww. van hi roslista. zIRMEr. vv. boringpstum BAR. 
bei.. godt. II. - es , w. vall bästa, vai- ee hyra. 
fard. Aur dir no skäi! veka till! -achtbår. wel wok. 
a. valaktad. -an. I. ade. friskt. dugtigt. wen, >. se. hvälfva vg. hvalfwing, 


mnntert. II. ır,. välar. -anständig. >. au- hva. 
standig. -anständigkeil. 7. anstandigbet. auf. Wo, -« $i m. narg. Anm mer den Wirren 
L adr. a sein: vara kry, vid godt mod. I. us man henin man måte Ola med 


it,. valan. Iveka till. -bedacht, I. m. morgen ulfvarne, mårte tappa reden dit man kom 
„fveriaggning. U. an -bedächtig. a. valbe- mer. 

tär.kt, ofverlagd. -befinden, m. valletiinnan- WOHIn, nen, r. varglııın ROR oo vanalik 
de. -befügt, a. val, fulit befogad. -begaßt, vo. Wolfs art, rr 1. vargart. Do varpoatir ine, 
begäfvad. -begütert, a. i goda omständighe- "= 0. varganı. hunger, m.ntark hunger, plugok 
ter. vulmående. -behagen, n. välbehag. -be- het, -milon, vd. vargngfjölk. Don Ken clin 
halten, a. välbehällen. -Beleibt. «. korpulent. plhorbia) 

-beieibtheit. 7. korpulens. -beschaften, a. i Wolke, -m, r. am tt. moln, ahy. 

godt stånd. -bestallt, v. valbestäld. -edel, a.  wölhen, ar. 1. te ufyverdınan mel moln fur 
högädel, välboren. -ehrwürden, avs. /. hog- wolkt: milen, BB. ere welhen, #4. mulna 
vördighet. -ehrwürdig, «. hogvördig. -erfah- weolkenlän, ade. mut ukyarın, mal Alnalan 
ren, a. väl fürfaren. -ergeh[e|n, a. välgång. | -artig, «. mulniik. bruah, m skyfall hal, 
fahrt, f. välfärd. fell, a. billig. ven Kuufe: «a. wolniik, himmel, m  möolnbetackt Anton 
för godt köp. -follbeit, 7. billighet, gone. | mel. hoch, «. akyhöp. Äaer, dom, ı moln 
pris. -geärtet, a. välartad. -gebaut, a. val: ' tri. -sule, /. moölnatoöd. 

bygd. -gebiidet. a. välbildad. -geboron, «a. ' wolkig, a. A. moölnltk. 8 milen. 

högädel. -gefallen, n. välbehag, behng, nöje, ' Wollllo, -v. /. ull; ylle. mm in der mt on: 
förnöjelse. -gefällig, «. behagligr. vinlip. -g6- nlttn I oda ommmtänehigehntken, vu renen mie 
fühl, n. känsla af välbehag. -gemeint, «a. vul- nen: Fin mlingop IT) mhdnnnet, få altfi mellan, 
ment. -gemut[h], a. vid godt mod, jelad, rial (ienchrei und wenig ru mycket ul ann 
förnöjd. -genährt, «. välfödd. -geneigt, «. nen och Wet nf ullen, in der m. yefdıht- 
böjd, fallen. -geruch, r. vällukt. -gesohmaok, iiktan, pålitlig. an, Io. yllen, of ya, ylle 
m. smaklighet, god smak. -gesinnt, a. val- IE. oroy, Ir.» ir. hi. I. ville Ktm yerhun 
sinnad. -gosittet, a. valuppfortrad, nedig. . winnen vw vilja att ngt ner, ov fött mill. 
sedesam. -gestaltjet], «. valbildad. -getrof- om Gud aa vill. B. mhatn, ı sv dison Mucke 
ten, a. väl träffad, lyckad. -gewogen, «. (vil) unll mit Kluyheıt unayoführt murdıen 9 
bevägen. -gewogenheit, f. bevägenhet. -ha- hola, oc «sv wur får nur wurden will: byns 
bend, a. välmående. -habenheit, /. valınlyga. ball det val bl) of, wie wullte dan such «u 
-häbig, a. välmående. -ig, «u. behaglig, tref- Ohren kommen? hun ehulla del bunte) 


lig. angenäm. -klang. m. valklang. valljued, kamma BUN dran? lich will ich! jap 
-klingond, a. valklingande. välljudande. -Igut, bad) Jofalgee elige, jur" 4 hhlln ph sat die re 
m. vällind. -Ieben, n. va.lefnad. -löblich, a. er unllie eterhen. han bed) gib hl, dr, Ih 


vällotig. -Iust - Wullust. -meinend, a. väl- ph dodzhandın Bo rännan 0 id väll mind 
menande. -redend, a. valtaliy. -redenkeit. ysurrt hahen: Jag kb, brun nalen mioetsil 


‚f. vältsiiehet. -rischend, us. valluktande my, Dat vare ot u ir slaget uy, ul her 
-sehmeckend, a. “aisınakar.de. sein, n. val: krhundıyunyen wulle man ainhulen hei. ı 
befznande. stand, m. saıtarı that, / mare ugpbyuranygar Fiber tom. 
FAgärmiue. -thäter, m. Ya.svrare. Ahtlerin, Pa bör mir mall ar heinen ah ı gen Mss 
RER. £ 72.7.1707: 3. -thätig, 7 vVaftörande aer ti wer me Beham vo: ved ml! 
-thätigkeit. J: Tag rer bet. Ahuond, A Ti nı hie BA hulen NV Ir UU "bored ot Pur? , 
E78 nie then. itr. 4. 41,7% yet 5594 Var M/F A Pete u 7 sch gall nıchle ys tft hu 
gürazde. verdient. u. 74.%..7", srt ‚verhalten hen 7 ya rer well an nallı.d! 
n. Tal a.anie. weile. sv. ra: > wich yerhon haben we ze skor fy rn yon N 
enr Ti Zee „2. wollen. 1. » Jan sr or VA tt nee Sf sr mtr ph on BUNTE m 
tl nn se Moe ons et 0 
TITT lj fo oi sara Er rw 
wn Ba  :..- 17 0 Bars fo tlf en A AH“ 
Le tar: mern ‘rt EI 2 fer .. „» vå 2 . 7° Ger Ge u Vf. BR Kv or i, 
Da a ern ev 
Are zn - 37% Base? A tg OMAR SS AS Ze “uf 1 ee, 
TE ne pe er "u" er Er BR at. 


Wonne — 

Wonne, -n, f. fröjd, sällhet, hänryckning, för- 
tjusning. -behend, a. bäfvande af sällhet, af 
fröjd. -berauscht, a. glädjedrucken. -gefühl, 
n. känsla af sällhet. -leer, -ios, a. glädje- 
tom, glädjefattig. -monat, -mönd, m. maj, 
blomstermänad. -rausch, m. glädjerus. -säm 
= wonnig. -taumel, m. glädjerus. -trunken, 
a. glädjedrucken. -voli = noıj. 

wonnig[lich], a. säll, hänryckande, hänföran- 
de, förtjusande. 

worllan, adv. 1. inter. o. rel. hvarpä, på hvad, 
på hvilken, hvilket. u denkst du? hvad 
tänker du på? 2. obest. på något. -Auf, adr. 
1. = woran. 2. hvarefter. -åus, adv. hvarur, 
ur hvad, ur hvilken, ur något, jfr woran. 
-öln, adv. (motsvar. in med ack.) hvari, i hvad, 
hvilken, ngt, jrr woran. 

Wortliel, -n, /. kastskofvel. -eln, -en, sv. tr. 
med kastskofvel rengöra; vanna. -ler, -, m. 
arbetare som rengör säd. -maschine, /. kast- 
maskin, sädesvanna. -schaufel, /. kastskof- 
vel. 

worin, adv. (motsvar. i2 med dat.) hvar(ut)i, i 
hvad, i hvilken, i något, jfr woran. 

Wort, -er t i bem. enstaka ord, glosa, eljes "€, 7%. dim. 
t, ord; ordalag. Auf Ihre we hin: på edert 
ord, jm aufs m gehorchen: blindt lyda ngn, 
jn beim we nehmen: taga ngn på ordet, jm 
ins fallen: falla ngn i talet, nicht zu me 
kommen: ej få ordet, ein Mann von w sein: 
stå vid sitt ord, vara ordhållig, ein Mann, 
ein w en karl står vid sitt ord, jm gute we 
geben: tala väl vid ngn, etw. nicht m haben 
wollen: ej vilja tillstä ngt, jm das n reden: 
förorda ngn, vara ngns förespråkare, we 
machen: prata. Das vw des Rätsels: gätans 
lösning. -arm, a. ordfattig. -ärt, f. ordklass. 
-biegung, /. böjning, flexion. -brüchig, a. 
icke ordhällig, trolös, menedig. -brüchig- 
keit, /. trolöshet, löftesbrott, menedighet. 

Wörterlibildung, /. ordbildning. -buüch, n. ord- 
bok. -verzeichni[f]s, n. ordförteckning, ord- 
lista. 

Wortilfechter, m. ordryttare. -fechterei, /. ord- 
rytteri. -fügung, f. ordfogning, konstruk- 
tion. -führer, m. ordförande. -getreu, a. or- 
dagrann. -giäubig, a. troende, rättrogen, 
ortodox. -habend, a. som har, för ordet. 
-karg, a. ordknapp. -kargheit, /. ordknapp- 
het. -klauber, m. ordklyfvare. -kram, m. 
ord, fraser, prat. -krämer, m. fras-, pratma- 
kare. -laut, m. ordalydelse. 

wörtlich, a. 1. ordagrann. 2. i ord, ord-, med 
ord. -keit, /. ordagrann öfverensstämmelse. 

Wortlimacher = Wortkrämer. -macherel, f. = 
Wortkram. -reich, a. ordrik. -schatz, m. 
ordförråd. -sinn, m. ordens betydelse. -8pa- 
rer, m. ordknapp person. -spiel, n. ordlek. 
-verdreher, m. ordvrängare. -verstand, m. 
ordens betydelse, bokstaflig bemärkelse. 
-wechsel, ın. ordväxling. -witz, m. ordlek. 


516 


Wunderding 


wollrüber, adv. hvaröfver, öfver hvad, hvilken, 


något, jfr woran. -rünter, adv. hvarunder, 
hvaribland, under, ibland hvad, hvilken, 
något, jr woran. -sélbst, adv. hvarest, hvar, 
där. -vön, adv. hvaraf, hvarifrån, af, från 
hvad, hvilken, något, jfr woran. -vör, adv. 
för hvad, hvilken, något, jrr woran. -wider 
= wogegen. -zü, adv. hvartill, till hvad, 
hvilken, något, jtr woran. -zwischen, adv. hvar- 
emellan, hvaribland, mellan, bland hvad, 
hvilken, något. 

wrack, I. a. oduglig, utskotts-. II. -e,n. 1.. 
utskott. 2. vrak. 3. sjö. afdrift, afvikelse. 
-gut, n. strandgods. -recht, n. strandrätt. 

wrickllen, sv. tr. vricka båtar. -@r, -. m. båt- 
vrickare. 

wringen, st. tr. vrida, t. ex. Wäsche. 

Wucher, -s, 0, m. 1. ocker. m treiben: ockra. 
2. ränta. 93. vinst. -blums, f. prästkrage 
(Chrysanthemum). -6i, -en, f. ocker, pro- 
centeri. -er, -, m. ockrare, procentare. -haft, 
-isch, a. 1. ockrande, ocker-. 2. yppig, fro- 
dig. -jude, m. ockrare, procentare. -n, sv. 
itr. h. 1. växa yppigt, frodas. 2. gifva god 
afkastning; vara vinstgifvande. 3. ockra. 
-pflanze, /. 1. frodigt växande växt. 2. pa- 
rasitväxt. 

Wüchs (stv. kort U), -e }, m. växt. 

Wucht, -en, f. 1. tyngd, vigt; eftertryck. 2. 
häfstäng. -en, sv. I. itr. A. tynga, tryckande 
hvila. II. tr. med en häfstäng lyfta, häfva. 
III. rf. tungt vältra sig. -ig, a. tung, tryc- 
kande, tyngande. 

wühlllen, sv. itr. Ah. o. tr. gräfva, böka, rota, 
krafsa, leta; uppvigla. -er, -, m. en som 
gräfver m. m. se föreg.; uppviglare. -eröi, -en, 
J. idkeligt gräfvande m. m. se wühlen. -erisch, 
a. uppviglande. 

Wuhne, -n, f. vak. 

Wuhr, -e, n., -8, »n, f. = Wehr 6. 

Wulst, -e [}], m., -en, f. pös, valk. -haar, n. 
hår i valkar. -en, sv. itr. s. o. r.fl. pösa, sväl- 
la. -ig, a. uppsväld, pösande, valkformig. 

wund, a. särad, särig, sönder. Sich die Fü/se 
av gehen: få skafsär på fötterna, jn w schla- 
gen: slå ngn så att blodet rinner. -arznei, 
läkemedel för sår, sårsalfva. -arzneikunst, 
f. kirurgi. -arzt, m. kirurg. -ärztlich, a. ki- 
rurgisk. -e, -n, f. sår. -enfrei, a. utan sår, 
hbelskinnad. -enmal, n. märke efter sår, ärr. 

Wunder, -, rn. 1. under, underverk, mirakel. 
2. förundran, förvåning. 3. särskilda fan. Es 
nimmt e. hat mich m det förvånar mig, er 
denkt el. meint m, was er thut: han tycker 
sig utföra riktiga stordåd, er bildet sich m 
was darauf ein: han är ofantligt morsk 
däröfver. -alt, a. ofantligt gammal. -bär, a. 
underbar. -barkeit, /. 1. det underbara i ngt. 
2. underbar sak. -bärlich, a. underbar. -bau, 
m. underbar byggnad. -bild, n. undergö- 
rande bild. -ding, n. underbar sak. -erschei- 





ir. intransitivt, rå. reflexivt, SL. starkt, SV. svagt, ÖT. transitivt verb. h. bar haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Wundererscheinung — 517 





nung, /. underbar företeelse. -geschichte, f. 
1. underbar historia. 2. berättelse om un- 
der. -geschöpf, n. underbar varelse. -glaube, 
m. 1. tro på under. 2. tro som verkar un- 
der. -gleich, a. underbar. -gröfs$, a. under- 
bart stor. -hold, a. underbart huld, hänfö- 
rande, förtjusande. -horn, n. underbart horn; 
boktitel, ugf.: sagoskatt. -hübsch, a. underbart 
skön. -lich, a. underlig, besynnerlig. -lich- 


— wüst 








tärningsspel bedrifves. -fall, m. tärnings- 
kast. -förmig, -icht, a. kubisk. -ig, a. ku- 
bisk, delad i tärningar, rutig. -n, sv. I. itr. 
h. kasta, spela tärning. II. tr. 1. dela, skä- 
ra i tärningar, förse med tärningsmönster, 
ruta. 3. Etw. durch einander n kasta ngt 
huller om buller. 


Wurfgeschois, n. kastkropp, projektil. 
Würtler, -, m. tärningsspelare. 


keit, /. besynnerlighet. -Iieblich, a. nnder- : Wurflimaschine, /. kastmaskin. -weite, /. sten- 


bart älsklig, förtjusande. -ling, -e,m. besyn- 


kast. 


nerlig, sällsam människa, original. -mähre, | würglien, sv. itr. hk. o. tr. 1. kväfva, komma 


f. underbar saga. -mann, m.-underbar man, 
undergörare. -mild, a. underbart mild. -n, 
sv. I. ir. h. o. tr. förvåna. Ktw. wundert 
mich ei. X mir, mich wundert eines Dinges: 
ngt förvånar mig, zu a ist es nicht, wenn: 
det vore ej underligt, om. II. rl. förvånas, 

. über etw. tack): öfver ngt. Sich des Todes a. 
auf den Tod n blifva högligen förvånad. 
-reich, I. a. 1. rik på under. 2. underbart, 
ofantligt rik. II. n. underbart land, under- 
land. -säm, a. underbar. -schön, a. under- 
bart skön, hänförande, förtjusande. -seiten, 
a. utomordentligt sällsynt. -spiegel, m. un- 
derbar spegel. -sucht, f. begär, åtrå efter 
under. -that, f. underbar gärning, under. 
-thäter, m. undergörare. -thäterin, £. under- 
görerska. -thätig, a. 1. undergörande. 2. 
verkad gnm under, underbar. -voll, a. un- 
derfull, underbar.-zeichen, n. under, mirakel. 

Wundlifieber, n. särfeber. -gedrückt, a. sönder- | 
tryckt. -gelaufen, a. som fått skafeär. -heit, 
/. säradt tillstånd, sår, skada. -mal = Wun- 
denmal. -salbe, /. sårsalfva. 

Wunsch, -e t, m. 1. önskan, önskning. 2. be- 
svärjelse. 

wäönschlbär, a. önskvärd, önsklig. -eihütlein, n. 
önskehatt. -elrut[hlje, f. slagruta. -en, sv. 
tr. önska. Ich wünsche wohl geruht zu ha- | 
ben: jag hoppas att ni sofvit godt, jm gu- : 
ten Tag m hälsa god dag på ngn. -ens- 
wört[h], -enswürdig, a. önskvärd, önsklig. 
-snswürdigket, /. det önskvärda i ngt. | 

Wunschllerfüllung, /. en önsknings uppfyllan- : 
de. -satz, m. Önskesats. -weise, adv. under | 
form af en önskan, såsom ett Önskninge- | 
mål. -zettel, m. önskningelista. | 

wupp, wup[p]s, itj. vips. 

Wurdlle, -n, /. värdighet; förtjänst, värde. 
Unter aller a sein: vara under all kritik, 
ovärdig. -elos, a. ovärdig. -enträger, m. dig- 
nitär. -evoll, a. värdig. -ig, a. värdig, värd. j 
-igen, sv. tr. 1. Jn einer (gen.) Sache m anse | 
ngn vara värd en sak. 2. värdera, uppskat- 
ta. -igkeit, /. värdighet. -iglich, adv. vär- 
digt. -Igung, /. värderande, uppskattande. | 

Wurf, -e +, m. kast. Jm in den m kommen el. | 


att storkna, fastna i halsen. 2. sätta i hal- 
sen. Etw. hinunter w med möda nedsvälja 
ngt. Bild. an einer Arbeit m ytterligt an- 
stränga sig med ett arbete. 3. fatta om 
strupen. 4. strypa; i allmb. mörda. 5. med 
packkäpp el. dyı. ätdraga. -engel, m. mordän- 
gel. -er, -, m. 1. mördare; bödel. 2. zool. 
törnskata (Lanius). -erei, -en, f. strypning, 
mördande. -erisch, a. mördande, mordisk. 
-schwört, n., -stahl, m. svärd, glafven, mord- 
vapen. 


würken se wirken. 
Wurm, -er }, m. 1. mask; F kräk, stackare. 


F einen w haben eı. Würmer im Kopfe ha- 
ben: hafva griller i hufvudet. 2. orm. -arz- 
nei, /. medicin, medel mot mask. -en, sv. 
itr. h. 1. blifva maskstungen. 2. grubbla, 
fundera. 3. In jm m ligga och gro i en, ej 
lemna en i ro, plåga en. 4. F etw. wurmt 
im Magen: ngt förorsakar ondt, knip i ma- 
gen. -fräls, m. maskätet, maskstunget stäl- 
le, stycke, maskfrat, maskmat. -fräfsig, a. 
maskstungen. -ig, a. 1. maskäten, mask- 
stungen. 2. förtretad, ond. -isieren, sv. F = 
wurmen 2. -krank, a. sjuk af mask. -stich, 
m. maskstyng, maskhäl. -stichig, a. mask- 
stungen. 


Wurst, -e f, /. 1. korf. F av wider n lika mot 


lika, betalt kvitteras, das ist mir m det gör 
mig detsamma. 2. vurst. -ig, a. 1. valkig, i 
valkar. 2. F likgiltig. 


Würzliduft, m. aromatisk doft. -e, -n, f. 1. 


krydda. 2. vört. 


Wurzel, -n, f. aim. t, rot. -echt, a. om äkta träd- 


slag: icke ympad. -früchtig, a. we Pflanze = 
följ. -gewächs, n. växt med ätbara rötter, 
rotfrukt. -haft, a. gram. rot-. -ig, a. 1. rot- 
artad. 2. full af rötter. -los, a. utan rötter. 
"N, sv. ir. A. o. 3. samt "fl. Blå rot, vara ro- 
tad, rotfast. -rebe, f. rotstock. -rels, n., 
-schofs, -schölsling, m. rotskott. -ständig, a. 
utgående från roten. -werk, n. rötter. 


würzlien, sv. tr. krydda. -haft, -ig, a. kryddad, 


aromatisk. -ling, -e, m. rotskott. -los, a. 
utan kryddor, fadd. -ung, £. kryddande. 
-wein, m. kryddadt vin. 


laufen: komma i ngns väg, alles auf ei- | Wüst, -[e]s, 0, m. 1. virrvarr, kaos. 2. smuts, 
nen m setzen: sätta allt på ett kort. ' wiist, a. 1. öde, tom, obebodd, oodlad. 2. ore- 


Würfel, -, m. tärning, kub. -bude, /. stånd där ; 


dig, kaotisk. 3. dålig, sedeslös, utsväfvan- 





. Av = föregående uppslagsord. ” äkta sms. Ö saknar plur. PT har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Zechbruder ZZ — 


Zechlibruder, m. dryckes-, supbroder. -8, -n, 
f. 1. rad, tur. Nach der wi tur. 2. sällskap, 
skrå. 3. festligt lag, kalas, dryckeslag. 4. 
andel i betalningen för ett festligt lag. 5. 
värdshusräkning. Bild. seine w zahlen: göra 
sin skyldighet, die m bezahlen müssen: få 
betala fiolerna, die m ohne den Wirt ma- 
chen: göra upp räkningen utan värden. 6. 
af ett bolag bearbetadt gruffält. -en, sv. itr. A. o. 
tr. deltaga i ett festligt lag, dricka, supa. 
-er, -, m. dryckesbroder. -eröl, -en, f. sup- 
ning, supande. -frei, «. gratis, utan betal- 
ning. Jn a halten: betala för, bjuda ngn. 
-gelage, n. dryckeslag. -genofs, m. dryckes- 
broder. -gesellschaft, /. dryckeslag. -ine, -n, 
f. sekin. -schuld, f. värdshus-, krogskuld. 

Zecke, -n, f. zool. fästing. 

Zeder se Ceder. 

Zeh, -e, m., -8, -n, f. tå. Auf den wen gehen: 
gå på tå. -engänger, Mm. vågångare. -enspitze, 
f. tåspets. -ent- se zehnt-. ' 

-zehig, a. su ff. -tåig. 

zehn, I. arm. zehen o. zehne, a. (oböjl. grunatal) tio. 
U. -en, f. tia. Betr. sms. jfr sms. med drei. -er, 
-> m. tiotal m. m. jtr Fünfer. -erlel, eböj. a. 
tio slags, tio olika. -herrschaft, f. tioman- 
navälde, decemvirat. -t, -e[n], m. se Zehnte 
II. -tackor, m. tiondeäker. -tbär, a. som 
tionde erlägges för. -te, I. a. (ordningstal) ti- 
onde. II. -n, m. tionde. -tel, -, n. tiondel. 
.ten, sv. itr. A. o. tr. 1. uppbära, indrifva 
tionden (af, för). 2. betala tionden (för), 
skatta (till). -tens, adv. för det tionde. -ter, 
-‚m. = Zentherr. -tirel, a. fri från tiondens 
erläggande. -therr, m. en till hvilken tionde 
erlägges. -tkorn, rn. korntionde. -tpflichtig, 
a. skyldig att betala tionde, som tionde 
erlägges för. -trecht, n. rätt till tionde. 

zehrlien, sv. tr. o. itr. h. 1. tära, fräta, förstö- 
ra. Der Thee zehrt: té tär, är ej närande, 
gör en mager, das Baden zehrt: bad ge ap- 
tit, die Seeluft zehrt: sjön suger. 2. An 
etw. (dat) m lefva af, på ngt, wir haben drei 
Wochen an diesem Schinken gezehrt: denna 
skinka har räckt tre veckor, von seinen Zin- 
sen av lefva på sina räntor, bei jm w äta 
hos ngn. -fieber, n. tärande feber. -frel, a. 
som har fri förtäring. -geld, r., -pfennig, m 
tärpenning, kostpengar. -ung, f. 1. förtä- 
ring. 2. Die letzte ev. heilige  dödesakra- 
mentet, nattvarden på dödsbädden. 38. 
minskning; borttvinande. -ungskosten, pl. 
kostpengar. -ungssteuer, /. skatt på lifs- 
medel. -wurm, m. hudmask. 

Zeichen, -, n. 1. tecken, märke. 2. sinnebild 
I sht för ett yrke... Welches ws sind Sie? hvad 
för yrke har ni? 3. stjärnbild, stjärna, t. ex. 
unter einem glücklichen mw geboren sein. 
-brott, n. ritbräde. -büch, zn. ritbok. -douter, 
m. teckentydare. -deuterei, -deutung, /. tec- 
kentydning. -feder, f. ritpenna. -garn, % 


520 — 


Zeitform 


märkgarn, träd. -hammer, m. stämpelham- 
mare. -heft, n. ritbok. -kreide, /. ritkrita. 
-kunst, /. ritkonst. -lehrer, m. ritlärare. -pa- 
pier, &. ritpapper. -schrift, f. teckenskrift, 
bildskrift. -setzung, f. kommatering. -sprä- 
che, f. teckenspråk. -stift, m. ritstift. -stun- 
de,/.ritlektion, rittimme. -vorlage, £. plansch 
att rita efter, original. 

zeichnlien, sv. tr. o. itr. h. 1. teckna. 2. rita. 
8. märka. -er, -, m. tecknare, ritare. -er6öl, 
en, f. dålig teckning, fusk. -ung, f. teck- 
ning, ritning. 

| Zeidelllbär = Honigbär. -baum, m. träd med 
vilda bin i. -heide, /. hed där bin söka sin 
näring. -n, sv. tr. o. itr. A. skatta (bikupor). 

Zeidier, -, m. biodlare. 

zeiglibär, a. som kan visas, presentabel. -e- 
finger, m. pekfinger. -en, sv. tr. o. itr. h. wi- 
sa, peka. -er, -, m. 1. förevisare. 2. visare. 
3. pekfinger. 4. pekpinne. 

zeihen, st. tr. Jn einer (gen.) Sache m anklaga, 
beskylla ngn för ngt. 

Zeillland, -e, m. vor. tibast, källarhals. -e, -r, 
f. rad. -en, sv. tr. ordna radvis. -enweise, 
‘adv. radvis, rad för rad. 

-zeilig, a. 1 sma. -radig. 

Zeisig, -e, m. aim, Zeischen, -lein, grönsiska. 
F loser m ljus gosse, lättsinnig sälle. 

Zeit, -en, /. tid. Deiner w på din tid, seiner 
Av 8) på hans, på sin tid, b) i sinom tid, 
das hat m a. damit hat es gute det bråd- 
skar ej, das hat av bis morgen: det kan 
vänta tills i morgon, sich a lassen: taga 
sig tid, du liebe m! du gode Gud! — Mea 
prep.: an der m sein: vara på tiden, dies ist 
nicht mehr an der detta är icke vidare 
tidsenligt, är föråldradt, wieviel ist es an 
der „? hvad är klockan? au,f einige « för 
någon tid; aus dieser m från denna tid; 
aufser der w olägligt; bei wen: i tid, dei 
guter wi god tid; in kurzer m inom kort; 
mit der m med tiden, så småningom; seit 
langer m sedan lång tid tillbaka; um die 
a der Ernte: vid skördetiden; von av zu 
av dä och dä, tid efter annan; vor kurzer 
av för. kort tid sedan, vor der w i förtid, 
vor wen: fordom, förr i världen; wärh- 
rend der u dafs: på den tiden dä; zu 
allen wen: i alla tider, zur m Ciceros: på 
C:s tid, zu gehöriger w i rätt tid, zu glei- 
cher samtidigt, zu meiner a på min tid, 
zu rechter av i rätt tid, zu jeder w alltid, 
zu wen: ibland, zur m als: när, zur m för 
närvarande. -ahschnitt, m. tidsskede. -alter, 
n. tidsälder. -angabe, f. tidsbestämning, 
datum. -aufwand, m. tidspillan. -bedürfni[f]s, 
n. tidens behof. -berechnung, -bestimmung, 
f. tidsberäkning, -bestämning. -büch, n. 
krönika, annaler. -dauer,/. tidrymd. -drosch- 
ke, /. droska som man tar per timme. -fol- 
ge, /. 1. tidsföljd. 2. gram. tempusföljd. -form, 





str, Intransitdvt, N. reflexivt, 8b. starkt, 8V. svagt, IT. transitivt verb. h. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Zeitgeist 


f. am. tempus. -geist, m. tidsanda. „gemätt, 
a. tidsenlig. -gemälsheit, /. tidsenlighet. 
-geneis, m., -genossin, /. samtida. -geschich- 
te, /. historia för dagen. -gowinn, m. tids- 
besparing. -hafen = Fluthafen. -hör, adı. 
hittills. -herig, a. hittillsvarande. -ig, a. 1. 
nu-, dåvarande. 2. i rätt tid, Jäglig, lämp- 
lig. 3. tidig. 4. mogen. igen, sv. L itr. 8. 
mogna. II. tr. bringa till mognad, utveckla. 
-igung, f. mognande. -kürzend, a. som för- | 
kortar tiden, roande, underhållande. -kür- 
zung, £. tidsfördrif. -lang, f. Eine m en tid 
bortåt. -lauf, m. tidsskede. -löbens, adv. 
under lifstiden. -lich, a. timlig, jordisk. 
Das ne segnen: säga jordelifvet farväl, af- 
lida. -lichkeit, f. jordiskt lif, jordelifret. 
«lose, -n, f. dor. tidlösa. -mäls, n. 1. tids- 
mått. ®. metr. kvantitet. -raubend, a. tidsö- 
dande. -rechnung, f. tidräkning. -register, 
2. kronologisk tabell. -schrift, f. tidskrift. 
-umstände, p/. (tids)förhållanden, konjunk- 
turer. -ung, f. tidning. -ungsamt, n. tidnings- 
kontor. -verderb, m. tidens förderf. -ver- 
hältnisso, pl. tidsförhällanden. -verlust, m. 
tidsförlust. -verschwendung, /. tidspillan. 
-vortreib, m. tidsfördrif. -vertreihond, a. ro- 
ande, underhållande. -weilig, a. tidtals, 
stundom förekommande. -weise, adv. dä 
och dä, stundom, tidtals. -wind, m. perio- 
disk vind. -wort, -er +, n. gram. verb. 

Zeillibruder, m. eremit. -e, -n, f. cell; hytt. 
-enförmig, a. cellformig. -icht, -ig, a. cell- 
formig; cellulös. 

zelötisch, a. fanatisk. 

Zeit, I. -e, n. tält. II. -[e]s, 0, m. passgäng. 
III. -e[r], m. liten flat bakelse, pastilj. -bett, 
n. sparlakanssäng. -bude, /. tältständ, mark- 
nadstält. -er, -, m. passgångare; äfv. i allmh. 
ridhäst, springare. -leinwand, f. tältduk. 

Zenith, -[e]s, 0, m. zenit. 

Zens-, Zent- se Cens-, Cent-. 

Zephliyr, -s, -e, m. zefyr, västanvind. -yrhaft, 
-yrisch, a. zefyrartad. 

Zepter, -, n. scepter. 

zerllårbeiten,” I. tr. sönderdela, -krossa, för- 
störa. F jn a dugtigt genomprygla ngn. 
II. rf. alldeles arbeta ut sig. -ätzen,* tr. 
sönderfräta. -béilsen,” tr. sönderbita. -bér- 
sten,” itr. s. spricka sönder, itu. -bläsen,” 

“tr. blåsa sönder. -blättern,‘ I. tr. (sönder-) 
dela i skifvor. II. r}. skifra sig. -biöuen,* 
ir. genomprygla, sönderbulta, mörbulta. 
-bråten," tr. o. itr. s. steka(s) för härdt så att 
steken faller sönder. -bréchbar(keit) = Zerbrech- 
lich(keit). -bröchen,* I. tr. sönderbryta, slå 
Bönder. Sich den Kopf m bråka sin hjärna. 
U. itr. s. brista sönder, brista. -brécher, -, 
m. en som bryter sönder ngt, förstörare, 
-bréchlich, a. bräcklig, skör. -bröchlichkeit, 
/. bräcklighet, skörhet. -bréchung, /. sön- 
derbrytning, -slagning. -hröckeln,* I. tr. 


Av = föregående uppslagsurd. 


521 


Zermalmung 


bryta sönder, bryta i (emå) bitar, smula 
sönder. II. itr. s. falla sönder i bitar, smu- 
la sig. -dréschon,” tr. söndertröska, -bulta. 
-dräcken," tr. söndertrycka, trycka ihop. 
-fähren,“ I. tr. köra sönder. II. itr. e&. gå 
sönder, i bitar, fara isär. Part. perf. m Os8am- 
manhängande, förvirrad, tankspridd. -fäh- 
renhelt, /. brist på sammanhang; tank- 
spriddhet. -fåll, m. sönderfallande, förfall, 
ruin. -fållen,” I. itr. s. 1. falla, gå sönder, i 
bitar, förvittra, störta samman, misslyc- 
kas. 2. Mit jm m komma på spänd fot med 
ngn. 3. sönderfalla, dela sig, indelas, II. tr. 
Sick den Kopf » falla och slå (sönder) huf- 
vudet. -fällen,* tr. sönderdela, indela. -få- 
sern," tr. sönderdela i fibrer, i "trådar, i tå- 
gor. -féilen," tr. sönderfila, fila af. -fötzen," 
tr. sönderrifva, -trasa, -slita, sarga. -fétzung, 


‚f. -telschen,* tr. sönderrifva, sönderslita, 


slita i stycken, sarga. -tlöischung, /. -fliegen,* 
itr. s. flyga isär. -fliefsen,’ ir. s. upplösa 
sig, smälta. -flölsen,“ tr. upplösa, smälta. 
-flössenheit, /. upplöst, smält tillständ. -föl- 
tern,” tr. förskräckligt tortera, medels tor- 
tyr sönderslita, sönderbräka. -fränzen,* tr. 
sönderrispa, söndertrasa. -frössen,* tr. frä- 
ta, äta, gnaga sönder. -frieren,* itr. s. frysa 
sönder. -gänglich, a. förgänglig, bräcklig. 
-gehen,* itr. s. gå sönder, upplösa sig. -glie- 
dern,’ tr. sönderdela, -stycka, upplösa i si- 
na beständsdelar, analysera, dissekera. -glie- 
derung, ‚/. -häcken,‘ tr. sönderhacka. -häuen,* 
tr. sönderhugga, hugga af. -käuen,* tr. sön- 
dertugga. -klöine[r]n,* tr. dela skära m. m. 
sönder (i små bitar), söndersmula. -kleine- 
rung, f. -klöpfen,“ tr. sönderknacka, -slå, 
-hamra. -knäcken,“ tr. knäcka, sönderkros- 
sa. -knåutschen,' tr. hopskrynkla, samman. 
trycka. -knirschen,* tr. sönderkrossa, för- 
krossa. -knirschtheit, -knirschung, /. förkros- 
sadt tillständ, förkrossning. -knitschen,* tr. 
sönderkrossa, krossa. -knittern,* tr. hop- 
krama, sönderkrama, hopskrynkla. -knitte- 
rung, f. -knüllen,* = zerknittern. -köchen,* 
tr. o. itr. s. koka sönder. -krächen,* I. itr. s. 
springa sönder. II. tr. spränga sönder. -krät- 
zen,“ ir. sönderrifva, sönderkrafsa. -krü- 
mein,‘ I. ir. söndersmula. II. ür.s. o. rf. 
smula sig. -lässen,* ir. smälta, upplösa. -lau- 
fen,” I. tir. s. smälta, upplösa sig; rinna 
isär, ut. II. tr. gå, slita sönder. -lögbär, a 
som kan sönderdelas. -legen,* tr. sönder- 
dela, taga ieär, plocka sönder, dela, analy- 
sera; skära för. -léger, m. förskärare. -lé- 
gung, /. sönderdelning m. m. se zerlegen. .lé- 
sen,” tr. läsa sönder. -löchern,* göra, 
borra hål (vid hål) i. -Jümpt, a. hola i tra- 
sor, trasig, förfallen. -lümptheit, /. trasigt, 
förfallet tillstånd, trasor. -mählen,* tr. sön- 
dermala. -målmon,” tr. sönderkrossa, -mala, 
pulvrisera; via. förkrossa. -mälmung, /. 


” äkta sms. ÖO saknar plur. t bar omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Zechbruder — 

Zechlibruder, m. dryckes-, supbroder. -8, -n, 
f. 1. rad, tur. Nach der i tur. 2. sällskap, 
skrå. .3. festligt lag, kalas, dryckeslag. 4. 
andel i betalningen för ett festligt lag. 5. 
värdshusräkning. Bia. seine w zahlen: göra 
sin skyldighet, die u bezahlen müssen: få 
betala fiolerna, die m ohne den Wirt ma- 
chen: göra upp räkningen utan värden. 6. 
af ett bolag bearbetadt gruffält. -en, sv. itr. A. o. 
tr. deltaga i ett festligt lag, dricka, supa. 
-er, -, m. dryckesbroder. -eröl, -en, f. sup- 
ning, supande. -frei, a. gratis, utan betal- 
ning. Jn m halten: betala för, bjuda ngn. 
-gelage, n. dryckeslag. -genofs, m. dryckes- 
broder. -geselischaft, /. dryckeslag. -ine, -n, 
f. sekin. -schuld, f. värdshus-, krogskuld. 

Zecke, -n, f. zool. fästing. 

Zeder se Ceder. 

Zeh, -e, m., -8, -n, f. tå. Auf den wen gehen: 
gå på tå. -engänger, m. tågångare. -enspitze, 
f. tåspets. -ent- se zehnt-. ' 

-zehig, a. su ff. -tåig. 

zehn, I. av. zehen o. zehne, a. (oböj!. grundtal) tio. 
U. -en, f. tia. Betr. sma. jfr sms. med drei. -er, 
-, m. tiotal m. m. jfr Fünfer. -erlei, oböj. a. 
tio slags, tio olika. -herrschaft, f. tioman- 
navälde, decemvirat. -t, -e[n], m. se Zehnte 
II. -tacker, m. tiondeäker. -tbär, a. som 
tionde erlägges för. -te, I. a. (ordningstaı) ti- 
onde. II. -n, m. tionde. -tel, -, n. tiondel. 
-ten, sv. ter. Ah. o. tr. 1. uppbära, indrifva 
tionden (af, för). 2. betala tionden (för), 
skatta (till). -tons, adv. för det tionde. -ter, 
+ m. = Zentherr. -ttrel, a. fri från tiondens 
erläggande. -therr, m. en till hvilken tionde 
erlägges. -tkorn, n. korntionde. -tpflichtig, 
a. skyldig att betala tionde, som tionde 
erlägges för. -trecht, ». rätt till tionde. 

zehrlien, sv. tr. o. itr. h. 1. tära, fräta, förstö- 
ra. Der Thee zehrt: te tär, är ej närande, 
gör en mager, das Baden zehrt: bad ge ap- 
tit, die Seeluft zehrt: sjön suger. 2. An 
etw. (dat.) m lefva af, på ngt, wir haben drei 
Wochen an diesem Schinken gezehrt: denna 
skinka har räckt tre veckor, von seinen Zin- 
sen m lefva på sina räntor, bei jm w äta 
hos ngn. -fleber, n. tärande feber. -frei, a. 
som har fri förtäring. -geld, n., -pfennig, m 
tärpenning, kostpengar. -ung, f. 1. förtä- 
ring. 2. Die letzte ev. heilige a dödesakra- 
mentet, nattvarden på dödsbädden. 38. 
minskning; borttvinande. -ungskesten, pl. 
kostpengar. -ungssteuer, f. skatt på lifs- 
medel. -wurm, m. hudmask. 

Zeichen, -, n. 1. tecken, märke. 2. sinnebild 
i sht för ett yrke. Welches ws sind Sie? hvad 
för yrke har ni? 3. stjärnbild, stjärna, t. ex. 
unter einem glücklichen m geboren sein. 
-breit, n. ritbräde. -büch, r. ritbok. -deuter, 
m. teckentydare. -deuterei, -deutung, /. tec- 
kentydning. -feder, f. ritpenna. -garn, n. 


520 — 


Zeitform 


märkgarn, tråd. -hammer, m. stämpelham- 
mare. -heft, n. ritbok. -kreide, f. ritkrita. 
«kunst, /. ritkonst. -lehrer, m. ritlärare. -pa- 
pier, a. ritpapper. -schrift, f. teckenskrift, 
bildskrift. -setzung, /. kommatering. -sprä- 
che, /. teckenspräk. -stift, m. ritstift. -stun- 
de,y.ritlektion, rittimme. -vorlage, f. plansch 
att rita efter, original. 

zeichnlien, sv. tr. o. itr. h. 1. teckna. 2. rita. 
$. märka. -er, -, m. tecknare, ritare. -eréi, 
"en, f. dålig teckning, fusk. -ung, f. teck- 
ning, ritning. 

Zeidelllbär = Honigbär. -baum, m. träd med 
vilda bin i. -heide, /. hed där bin söka sin 
näring. -n, sv. tr. o. itr. h. skatta (bikupor). 

Zeidier, -, m. biodlare. 

zeiglibär, a. som kan visas, presentabel. -e- 
finger, m. pekfinger. -en, sv. tr. o. itr. h. vi- 
sa, peka. -er, -, m. 1. förevisare. 2. visare. 
8. pekfinger. 4. pekpinne. 

zeihen, st. tr. Jn einer (gen.) Sache mw anklaga, 
beskylla ngn för ngt. 

Zeillland, -e, m. tor. tibast, källarhals. -e, -n, 
f. rad. -en, sv. tr. ordna radvis. -enweise, 
‘adv. radvis, rad för rad. 

:zeilig, a. i sms. -radig. 

Zeisig, -e, m. aim, Zeischen, -lein, grönsiska. 
F loser m ljus gosse, lättsinnig sälle. 

Zeit, -en, f. tid. Deiner w på din tid, seiner 
av a) på hans, på sin tid, b) i sinom. tid, 
das hat mw ei. damit hat es gute w det bräd- 
skar ej, das hat av bis morgen: det kan 
vänta tills i morgon, sich a lassen: taga 
sig tid, du liebe m! du gode Gud! — uea 
prep.: .än der a sein: vara på tiden, dies ist 
nicht mehr an der m detta är icke vidare 
tidsenligt, är föråldradt, wieviel ist es an 
der m? hvad är klockan? auf einige w för 
någon tid; aus dieser m från denna tid; 
au/ser der w olägligt; bei wen: i tid, bet 
guter wi god tid; in kurzer a inom kort; 
mit der m med tiden, så småningom; seit 
langer m sedan lång tid tillbaka; um die 
a der Ernte: vid skördetiden; von vw zu 
av då och dä, tid efter annan; vor kurzer 
a för. kort tid sedan, vor der m i förtid, 
vor wen: fordom, förr i världen; wärh- 
rend der m da/s: på den tiden då; zu 
allen wen: i alla tider, zur m Ciceros: på 
C:s tid, zu gehöriger a i rätt tid, zu glei- 
cher m samtidigt, zu meiner a på min tid, 
zu rechter av i rätt tid, zu jeder m alltid, 
zu wen: ibland, zur A als: när, zur w för 
närvarande. -abschnitt, m. tidsskede. -alter, 
n. tidsålder. -angabe, f. tidsbestämning, 
datum. -aufwand, m. tidspillan. -bedürfni[f]s, 
n. tidens behof. -berechnung, -bestimmung, 
f. tidsberäkning, -bestämning. -büch, x. 
krönika, annaler. -dauer, /.tidrymd. -drosch- 
ke, /. droska som man tar per timme. -fol- 
ge, /- 1. tidsföljd. 2. gram. tempusföljd. -form, 


ttr. intransitivt, TR. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, IT. transitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Zeitgeist 


f. emm. tempus. -geist, m. tidsanda. -gemäls, 


a. tidsenlig. -gemäfsheit, /. tidsenlighet. 
-genols, m., -genossin, /. samtida. -geschich- 
te, /. historia för dagen. -gewinn, m. tids- 
besparing. -hafen = Fluthajen. -hör, adv. 
hittills. -hörig, a. hittillsvarande. -Ig, a. 1. 
nu-, dåvarande. 2. i rätt tid, läglig, lämp- 
lig. 3. tidig. 4. mogen. -igen, sv. L str. s. 
mogna. II. tr. bringa till mognad, utveckla. i 
-Igung, /. mognande. -kürzend, a. som för- : 
kortar tiden, roande, underhållande. -kür- 

zung, /. tidsfördrif. -lang, f. Eine — en tid 

bortåt. -lauf, m. tidsskede. -lébens, adv. 

under lifstiden. -lich, a. timlig, jordisk. 

Das me segnen: säga jordelifvet farväl, af- 

lida. -lichkeit, /. jordiskt lif, jordelifvet. 

-lose, -n, f. vor. tidlösa. -mäls, n. 1. tids- 

mått. 2. metr. kvantitet. -raubend, a. tidsö- 

dande. -rechnung, f. tidräkning. -register, 

n. kronologisk tabell. -schrift, /. tidskrift. 

-umstände, p/. (tids)fürhällanden, konjunk- 

turer. -ung, ‚f. tidning. -ungsamt, n. tidnings- 

kontor. -verderb, m. tidens förderf. -ver- 

hältaisse, pl. tidsförhällanden. -verlust, m. 

tidsförlust. -verschwendung, ‚/. tidspillan. 

-vertreib, m. tidsfördrif. -vertreibend, a. ro- 

ande, underhållande. -weilig, a. tidtals, 

stundom förekommande. -weise, adv. dä 

och dä, stundom, tidtals. -wind, m. perio- 

disk vind. -wort, -er +, n. gram. verb. 





Zelllibruder, m. eremit. -e, -n, f. cell; hytt. 


-enförmig, a. cellformig. -Icht, -ig, a. cell- 
formig; cellulös. 


zelötisch, a. fanatisk. 
Zeit, I. -e, n. tält. II. -[e]s, 0, m. passgäng. 


III. -e[r], m. liten flat bakelse, pastilj. -bett, 
n. sparlakanssäng. -bude, /. tältständ, mark- 
nadstält. -er, -, m. passgångare; äfr. i allmb. 
ridhäst, springare. -leinwand, f. tältduk. 


Zenith, -[e]s, 0, m. zenit. 
Zens-, Zent- se Cens-, Cent-. 
Zephllyr, -s, -e, m. zefyr, västanvind. -yrhaft, 


-yrisch, a. zefyrartad. 


Zepter, -, n. scepter. 
zerllärbeiten,“ I. tr. sönderdela, -krossa, för- 


störa. F jn m dugtigt genomprygla ngn. 
U. rf. alldeles arbeta ut sig. -ätzen,* tr. 
sönderfräta. -heilsen,‘ ir. sönderbita. -bör- 
sten,‘ itr. s. spricka sönder, itu. -bläsen,” 


“tr. blåsa sönder. -blättern,‘ I. tr. (sönder-) 


Av 





dela i skifvor. II. rf. skifra sig. -bleuen,* 
tr. genomprygla, sönderbulta, mörbulta. 
-bråten,” tr. o. itr. s. steka(s) för hårdt så att 
steken faller sönder. -bréchbar(keit) = Zerbrech- 
lich(keit). -bréchen," I. tr. sönderbryta, slå 
sönder. Sich den Kopf m bråka sin hjärna. 
II. itr. s. brista sönder. brista. -bröcher, -, 
m. en som bryter sönder ngt, förstörare. 
-bréchlich, a. bräcklig, skör. -bréchlichkeit, 


f. bräcklighet, skörhet. -bréchung, /. sön- 


derbrytning, -slagning. -bröokeln,“ I. tr. 


= föregående uppslagsord. 


— 521 


— Zermalmung 
bryta sönder, bryta i (små) bitar, smula 
sönder. II. itr. s. falla sönder i bitar, smu- 
la sig. -dréschen," tr. söndertröska, -bulta. 
-drücken,“ tr. söndertrycka, trycka ihop. 
-fähren,* I. tr. köra sönder. II. itr. & gå 
sönder, i bitar, fara isär. Part. perf. Av OSOm- 
manhängande, förvirrad, tankspridd. -fåh- 
renheit, /. brist på sammanhang; tank- 
spriddhet. -fåll, m. sönderfallande, förfall, 
ruin. fallen,“ I. itr. s. 1. falla, gå sönder, i 
bitar, förvittra, störta samman, misslyc- 
kas. 2. Mit jm m komma på spänd fot med 
ngn. 8. sönderfalla, dela sig, indelas, II. tr. 
Sich den Kopf m falla och slå (sönder) huf- 
vudet. -fällen,* tr. sönderdela, indela. -fä- 
sern,“ tr. sönderdela i fibrer, i trådar, i tå- 
gor. -féllen,” tr. sönderfila, fila af. -fétzen," 
tr. sönderrifva, -trasa, -slita, sarga. -fötzung, 


f. -fieischen,* tr. sönderrifva, sönderslita, 


slita i stycken, sarga. -flöischung, /. -fliegen,* 
ür. s. flyga isär. -flielsen,* itr. s. upplösa 
sig, smälta. -flöfsen,* tr. upplösa, smälta. 
-flössenheit, /. upplöst, smält tillstånd. -föl- 
tern,” tr. förskräckligt tortera, medels tor- 
tyr sönderslita, sönderbräka. -fränzen,* tr. 
sönderrispa, söndertrasa. -frössen,* tr. frä- 
ta, äta, gnaga sönder. -frieren,* itr. s. frysa 
sönder. -gänglich, a. förgänglig, bräcklig. 
-göhen,* itr. s. gå sönder, upplösa sig. -glie- 
dern,‘ ir. sönderdela, -stycka, upplösa i si- 
na beständsdelar, analysera, dissekera. -glie- 
derung, ‚/. -häcken,“ tr. sönderhacka. -häuen,* 
tr. sönderhugga, hugga af. -käuen,* tr. sön- 
dertugga. -kiöine[r]n,* tr. dela skära m. m. 
sönder (i små bitar), söndersmula. -klélne- 
rung, /. -klöpfen," tr. sönderknacka, -slå, 
-hamra. -knåcken,' tr. knäcka, sönderkros- 
sa. -knåutschen,' tr. hopskrynkla, samman- 
trycka. -knirschen,* tr. sönderkrossa, för- 
krossa. -knirschtheit, -knirschung, /. förkros- 
sadt tillstånd, förkrossning. -knitschen,* tr. 
sönderkrossa, krossa. -kaittern,“ tr. hop- 
krama, sönderkrama, hopskrynkla. -knitte- 
rung, /. -knöllen,* = zerknittern. -köchen,* 
tr. o. itr. s. koka sönder. -krächen,* I. itr. s. 
springa sönder. II. tr. spränga sönder. -krät- 
zen," ir. sönderrifva, sönderkrafsa. -kri- 
mein,‘ I. tr. söndersmula. II. ir. s. o. rf. 
smula sig. -lässen,* tr. smälta, upplösa. -låu- 
fen," I. ttr. s. smälta, upplösa sig; rinna 
isär, ut. II. ir. gå, slita sönder. gbär, a. 
som kan sönderdelas. -lögen,* tr. sönder- 
dela, taga ieär, plocka sönder, dela, analy- 
sera; skära för. -léger, m. förskärare. -ié- 
gung, /. sönderdelning m. m. se zerlegen. -16- 
sen,” tr. läsa sönder. -löchern,* tr. göra, 
borra hål (vid hål) i. -lämpt, a. höljd i tra- 
sor, trasig, förfallen. -låmptheilt, f. trasigt, 
förfallet tillstånd, trasor. -måhlen," tr. sön- 
dermala. -målmen," tr. sönderkrossa, -mala, 
pulvrisera; »>ia. förkrossa. -mälmung, f. 


” äkta sms. Ö saknar plur. } har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


— 


zermartern 


-märtern,’ tr. förskräckligt martera, tortera, 
pina, plåga. -nägen,* tr. söndergnaga. -nich- 
ten," tr. förinta. -pflücken,* tr. sönderploc- 
ka. -plåtzen," tr. spricka, springa sönder. 
-préssen,” tr. sönderprässa, -trycka. -prå- 
geln,” tr. grundligt genomprygla, mörbulta. 
-quälen,” tr. plåga ihjäl, sönderbråka, ut- 
pina. -quétschen," tr. sönderkrossa, sönder- 
klämma. -quötschung, /. -räufen,” tr. sönder- 
slita, slita af. 

Zerrbild, n. vrängbild, karikatyr, förvräng- 
ning. -haft, -lich, a. förvrängd, karikerad. 

zerliröiben,“ tr. sönderrifva, -gnugga, -mala. 
-r6ibung, f. -réifsbär, a. möjlig att sönder- 
slita. -réllsen,” I. ir. sönderslita, -rifva. In 
Stücke av slita i stycken. II. itr. s. gå sön- 
der, brista. -rölfsung, f. 

zerrlien, sv. I. tr. 1. slita, rycka, draga. 2. 
plåga, trakassera. II. rf. slåss, luggas. -ge- 
stalt, /. vrångbild, grotesk figur. 

zerlirinnen,* itr. s. smälta, upplösa sig. -ris- 
sen, a. söndersliten; sargad; via. dishar- 
monisk. -rissenhelt, /. sönderslitet tillstånd, 
splittring; vild natur; via. disharmoni. Die 
a des Landes: landets talrika fjärdar och 
vikar, klyftor m. m. -ritzen,* tr. sönderrispa. 
-rühren,* tr. röra sönder. 

Zerrung, f. elitning, ryckning. 

zeriirüpfen,” tr. sönderplocka. -rütten,* tr. sön- 
derskaka, upplösa, bringa i oordning, för- 
störa, ruinera. -rüttetheit, -rättung, /. upp- 
lösning, oordning, förfall, förstörelse, ruin. 
-sågen," tr. söndersåga. -schåben," tr. sön- 
derskafva. -scheitern,* itr. s. sönderslås, gå 
i spillror. -schöllen,* I. tr. sönderslå, slå i 
bitar, i spillror. II. itr. s. söndersläs, gå i 
spillror. -schielsen," I. tr. skjuta sönder. II. 
itr. s. falla sönder, störta samman, falla i 
ruiner. -schlägen,* I. tr. 1. slå eönder, slå i 
bitar. 2. sönderdela. II. rf. blifva om in- 
tet. -schlägung, /. -schlöifsen,‘ tr. sönder- 
slita. -schlitzen,“ ir. skära, sprätta, rispa 
upp, sönder. -schmellsen,* tr. F slå sönder. 
-schmélzen," tr. o. itr. s. smälta, upplösa 
(sig). -schméttern,” I. tr. slå sönder, i kras, 
kullslå, splittra; nedslå, förkrossa. II. itr. 
s. sönderslä(s) m. m. se I. -schmötterung, /. 
-schneiden,” tr. skära, klippa sönder, itu, i 
bitar, sönderstycka. Bia. jm das Herz a 
krossa ngns hjärta. -schneidung, /. -schnip- 
peln,” tr. sönderklippa, klippa i små bitar. 
-schröten,‘ tr. sönderkrossa, -mala, -klippa. 
-sétzbär, a. upplöslig. -sötzen,* tr. o. rf. 
upplösa(s), sönderdela(s). -sétzung, /. -spål- 
ten,” tr. klyfva, dela. -spåltung, /. -splittern,” 
ir. ir. 8. o. rf. splittra(s). -splitterung, f. 
-spröngen,‘ tr. spränga sönder, spränga (isär). 
-springen,* itr. s. springa sönder, explodera, 
spricka. -ståmpfen," tr. söndertrampa, -stam- 
pa, -stöta, krossa. -stämpfung, /. -stäuben,* 
tr. eo. itr. s. förvandla(s) till stoft, pulvri- 


522 


— ‚Zeug 
sera(s), upplösa(s) i smäpartiklar. -stäubung, 

'f. -stöchen,“ tr. söndersticka, sticka hål i. 
sieben,” itr. s. hastigt skingras, rusa, 
spränga, flyga åt hvar sitt håll. -störbär, a. 
förstörbar. n," tr. förstöra. -störer, -, 
m. förstörare. -störerin, -nen, f. förstörer- 
ska. -störung, /. förstöring, förstörelse. -stö- 
rungsgelst, m. förstörelselusta. -stöfsen,* tr. 
sönderstöta, stöta. -stréuen," tr. o. rl. sking- 
ra, förströ (sig), sprida(s). -stréut, a. 1. 
kringspridd, skingrad. 2. tankspridd. -streut- 
heit, /. tankspriddhet. -stréuung, f. sking- 
rande, spridning, förströelse.-ströuungssucht, 
f. jagt efter förströelser. -ståcke[l]n,” tr. 
sönderstycka, sönderdela, dela. -stück[e- 
ung, f. -tänzen,* ir. dansa sönder. -t[h]au- 
on," itr. s. upptina. -t[hjellbär, a. delbar. 
-t[h]ölibarkeit, /. delbarhet. -t[h]ellen,* I. tr. 
sönderdela, dela, klyfva, indela. II. rf. de- 
la, klyfva eig, indelas; sönderfalla. -t[h]ei- 
tung, f. -trämpeln, -träppen,” tr. söndertram- 
pa. #rönnen,‘ tr. dela, skilja åt, sönder- 
sprätta. -tröten,* tr. söndertrampa, förtram- 
pa, trampa under fötterna. -trümmerer, -, 
m. förstörare. - " I. tr. sönderslä, 
slå i spillror, förstöra. IL ser. s. gå sönder, 
gå i spillror, förstöras. -tråmmerung, f. -wéi- 
chen,” sv. I. tr. uppmjuka, uppblöta. II. itr. 
s. mjukna, blötna. -wühlen,* tr. söndergräf- 
va, -böka. -wärfni[f]e, -se, n. split, tvist, 
oenighet. -zåusen,” tr. sönderrifva, eönder- 
slita, slita härtappar af, illa tilltyga. -züp- 
fen,” tr. sönderplocka. -zwicken," tr. nypa, 
slita sönder. 

Zeter, -s, 0, n. gallskrik. m und Mord el. w- 
mordio schreien: gallekrika, skrika som om 
det gälde lifvet. -geschrei, ». gallskrik. -n, 
sv. itr. h. gallskrika. 

Zettel, -, m. 1. papperslapp, blad, sedel, eti- 
kett, blankett, affisch, plakat, attest. 2. 
varp, ränning. -ankleben, -anschlagen, n. af- 
fischering. -ankleber, -anschläger, m. affi- 
schör. -bank, /. sedelutgifvande bank. -n, 
sv. tr. Varpa. 

zeuch, zouch(s)t, rorälar. = zieh, zieh(s)t. 

Zeug, -e, n. 1. tyg, väfnad, linne. 2. redskap, 

don, verktyg; husgeråd, kärl. 8. krigsma- 

teriel, vapen, rustning. 4. seldon. 5. jug. 
jagtredskap. Lichte we: jagtnät, dunkle 
we: jagtlappar. 6. saker, ting, t. ex. aller- 
hand m, allehanda saker, albernes el. dum- 
mes m dumheter, tolles m galenskaper, was 
soll ich mit dem we machen? hvad skall 


- jag göra med det där? 7. folk, pack, pö- 


bel, t. ex. liederliches m. 8. i vissa talesätt: jd 
hat das m zu etw.: ngn har förmåga till 
ngt, was das m hält: hvad tygen hålla, jm 
etw. am we flicken: lappa om ngn, ge ngn 
på pälsen, ins m gehen eı. fahren eı. sich le- 
gen eı. sich werfen: med ifver taga itu med, 
lägga manken till, gut auf dem w sein: vara 


lr. lotraositivt, nf. reflexivt, 8t. starkt, 8V. svagt, IT. transitive verb. A. har haden, 8. har sein till hjälpverb. 


Zeuge 


väl till mods. -e, -n, m. vittne. -en, sv. I. 
itr. Ah. vittna. II. tr. frambringa, alstra, af- 
la, föda. -enaussage, f. vittnesmål. -eneld, 
m. vittnesed. -eneldlich, a. me Vernehmung: 
vittnens hörande på ed. -enschaft, /. 1. egen- 
skap af vittne. 2. vittnesmål. -enverhör, n., 
-envernehmung, f. vittnesförhör. -er, -, m. 
upphof, fader. -erin, -nen, f. upphof, mo- 
der. -haus, n. tyghus, arsenal. -in, -nen, f. 
kvinnligt vittne. -melster, m. tygmästare. 
-ni[f]s, -se, n. 1. vittnesmål, vittnesbörd. m 
von etw. ablegen: vittna om ngt. 2. vitsord, 
intyg, attest, betyg. -ni[f]sablegung, ‚f. vitt- 
nesmäl(s afgifvande). -schaft= Zeugenschaft. 
-schmied, m. klensmed. -ung, /. frambrin- 
gande, framfödande, fortplantning, aflelse, 
alstring. -ungsfählg, a. duglig till fortplant- 
ning. -ungskraft, /. fortplantningsfürmäga. 

Zihöhe, -n, f. art stora russin. 

Zieklie, aim. = Ziege, aim. -eilchen], -leln, -, n. 
killing, get. -zack, adv. sicksack. [/m] m 
laufen: gå i sicksack. -zackfürmig, a. (gäen- 
de)i sicksack. -zackig, a. (gående) i sicksack. 

Zieche, -n, f. bolstervar, kuddvar. 

Ziege, -n, f. get. 

Ziegel, -,m. tegelsten, tegelpanna, tegel. -bren- 
ner, m. tegelbrännare. -brennerel, f. tegel- 
bränneri, tegelverk. -decker, m. tegeltäc- 
kare. -6i, -en, f. tegelverk. -farkig, a. te- 
gelfärgad. -n, sr. itr. h. bränna, slå tegel. 

Ziegenlibärt, m. bockskägg. -bock, m. getbock. 
-fell, n. getskinn. -hainer, -, m. knölpäk från 
byn Ziegenhain. -hären, a. af gethär, gethärs-. 
-käse, m. getost. -lamm, n. killing. -leder, n. 
getskinn. -melker, m. nattskärra. -peter, m. 
F örmandelsvullnad. 

Ziegller, -, m. 1. vassla. 2. vassleost. -ler, -, 
m. tegelslagare, -brännare. 

Ziehliband, n. dragband. -bär, a. tänjbar. -bar- 
keit, /. tänjbarhet. -bräcke, /. vindbrygga. 
-brunnen, m. brunn, källa ur hvilken vattnet 
hinkas upp. -en, st. I. tr. 1. draga. Die Ach- 
sein el. Schultern w rycka på axlarne, Atem 
a hämta andan, den Beute! m lossa på 
pungell, die Stricke fest a» draga åt repen, 
ein schiefes Gesicht eı. eine Fratze m göra 
en grimas, vom Leder m draga blankt. — 
Med prep.: an sich m draga till sig, jn am 
Arme mw taga ngn i armen och draga ho- 
nom till, med sig, ;n an eı. bei den Haaren 
a lugga ngn, ans Licht m draga fram i 





ljuset; js Blicke auf sich m, ådraga sig | 


“ ngns uppmärksamhet, js Hafs auf sich n 
ädraga sig ngns hat, Perlen auf einen Fa- 
den a uppträda pärlor på en tråd, Wein 
auf Flaschen w tappa vin på buteljer, Sai- 
ten auf die Geige m stränga fiolen, jn auf 
die cı. bei Seite m taga ngn afsides; Nutzen 
aus etw. m draga nytta af ngt, Schlüsse 
aus etw. w draga slutsatser af ngt, viel Geld 
aus einem Geschäfte m a) vinna mycket på 


Av = föregående uppslagsord. 


523 


Ziererei 


en affär, b) taga mycket pengar ur en af- 
fär, eine Lehre aus etw. m hämta lärdom, 
lära sig ngt af ngt; ja durch die Hechel m 
häckla, förtala ngn, jn durch den Schmutz 
vw smutskasta, förtala ngn; in sich m, supa 
i sig, insupa, in Beratung a taga under 
öfvervägande, jan ins Geheimnis a inviga 
ngn i hemligheten, jn ins Vertrauen m 
skänka ngn sitt förtroende, alles ins Lä- 
cherliche m göra narr af allt, etw. in seinen 
Nutzen m draga nytta af ngt, in Zweifel a 
draga i tvifvelsmål, betvifla; etw. nach sich 
a draga ngt efter sig, hafva ngt till följd; 
einen Vorteil von etw. m, draga fördel, nyt- 
ta af ngt; den Hut vor jm m taga af hatten 
för, hälsa på ngn, vor Gericht m draga in- 
för rätta; zu sich m draga till sig, zu Rate 
av rådfråga, jn zur Rechenschaft m affordra 
ngn räkenskap, sich etw. zu Herzen, zu Ge- 
müte m lägga ngt på sinnet, jn zur Strafe 
a straffa ngn. 2. uppdraga, uppföda, fost- 
ra. 8. flytta, t.ex. eine Figur im Schach- 
spiel. 4. Lichte m stöpa ljus. 5. tekn. reflia. 
I. rå. 1. draga, tåga. 2. sträcka sig, gå, 
räcka. 8. Sich in etw. (ack.) w intränga i, 
uppsupas af ngt. Sich ins Rötliche m skifta 
i rödt. 4. Sick nach etw. m forma sig, smy- 
ga sig efter ngt. &. Sich schief a slå sig, 
bågna. IH. itr. 1. h. draga. Der Ofen zieht: 
det är drag i kakelugnen, an einem Karren 
av draga en kärra, der Grund zieht bei mir 
nicht: det skälet finner jag ej bindande, es 
zieht mir eı. mich in der Schulter: det vär- 
ker i axeln på mig. 2. s. draga, tåga, resa, 
gå. 3. s. flytta. -er, -, m., -erin, -nen, f. ngn 
el. ngt som drager. -harmonika, /. draghar- 
monika. -hund, m. draghund (hund använd som 
dragare). -kind, n. fosterbarn. -kraft, /. drag- 
ningskraft. -leine, /. draglina. -pflaster, n. 
dragplåster. -sell, n. draglina. -tag, m. flytt- 
dag. -ung, /. dragning. -werk, n. dragverk. 
-zeit, f. flyttningstid. 

Ziel, -e, n. mål, syfte, gräns. Das a über- 
schreiten: skjuta öfver målet. -en, sv. itr. 
h. o. tr. sigta, måtta, rikta. Auf etw. lack.) w 
syfta till ngt. -les, a. utan mål. -schelbe, /. 
skottafla. 

zlemllen, sv. = geziemen. -6r, -, m. Tygg-, lär- 
stycke af slagtäjur o. vildt. -lich, a. tämligen 
stor, vacker'm. m., passabel. vVanl. adv. täm- 

| ligen, ganska. Er ist so m von meinem Al- 

ter: han är ungefär i min älder. 

' ziepen, sv. tr. draga, rycka, lugga. 

| zier, I. a. prydlig, vacker. II. 0, f. prydnad. 

-affe, m. narr, sprätt. -at, -e, m., -en, f. pryd- 
nad, ornament, dekoration. -bengel, m. sprätt. 
-biume, /. prydnadsväxt. -buchstabe, m. ut- 
sirad bokstaf. -de, -n, f. prydnad. -en, sv. 
I. tr. sira, pryda, smycka. II. rf. 1. pryda, 
smycka sig. 2. krusa, vara kruserlig, pryd, 
tillgjord. -eréi, -en, f. krus, tillgjordhet, 


- 


* äkta sms. O saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre bruket. 


wirtschaften —  bl4 


DE En ne 


värdshusrörolse; hushåll. 8. väsen, tillställ- 
ning, buller, lif, välde. -en, sv. itr. h. 1. hus- 
hålla. 8. drifva virdshusrörelse, 8. väsnas, 
lefva. -er, -, m. 1. hushällare. 2. förvaltare, 
luspoktor. -erin, «nen, /. hushållerska. -HHch, 
a, 1. tillhörande (landt)hushällningen. ve 
(Gebäude: ekonomibyggnader. 9. hushälls- 
aktig. »Hohkelt, /. hushällsaktighet. -sauf- 
soher, m. förvaltare, inspektor. -egehäude, 
n. okonomibyganad. -seohrank, m. matekäp. 

Wirtsilkaus, nm. värdshus. -leute, pl. värdfolk. 
»stube, /. «känkrum. -tafel, -tisch, m. vär- 
dena bord, table d'höte. 

Wisch, -«, m. sudd, viska, torklapp. -en, sv. I. 
ir, 1. torka, viska, torka af; sudda. Sich 
tası.) den Unnd m, torka sig om munnen. 2. 
atompera, II. itr. s. slinka, amyga sig, kry- 
pa. or, +, m. 1. atomp. 8. visk, viskare. 3. 
F tillrättavisning, akrapa. -iwaschi, -[s], 0. 
u.“ Wiacämnach, -lappen, m. torklapp, disk- 
trasa. "papier, ». papper att torka med, pap- 
perssudd. tack, ». torklapp. damhandduk. | 
"Wasch, "ec, 0, m. smörja, gallimatias, slad- 
der. 

Wisent, + ev x, m. bisanoxe, | 

Wiomuti hb), -[eja 0, m. eo n. vismut. 


— wohl 





8. vädra, lukta, spåra. -erung, /. 1. väder- 
lek. 2. jug. a) väderkorn, b) lukt efter jur, C) 
vittring. -erungskunde, -erungsiehre, f. me- 
teorologi. -frau se Witfrau. 


Witlthum se Wittum. -tib se Witib. -tum, n. lif- 


ränta ät enka, enkemedel, lifgeding, enke- 
säte. 


Wit[t]we, -n, /. enka. -ngehalt, n. o. m. (enke-) 


pension. -njahr, ». enkär, a) sorgär, b) näd- 
år. -nschaft, /. enkeständ. -nsohatz, m. = 
Wittum. -nsitz, m. enkesäte. -nstand, m. en- 
keständ. -at[hjöm, nm. enkeständ. -r, -, m.. 
enkling. -rschaft, /., -rt[h]üm, ». enklings- 
ständ. 


Witz, -e, m. kvickhet, vits, skämt. we machen 


a. rei/sen: vitsa, säga kvickheter, vara 
kvick, F das ist ja eben der a det är just 
saken det. -blatt, n. skämtblad. -beid, m. 
vitsare, skämtare. -eléi, -en, /. idkeligt, 
dumt vitsande, dum vits. -elm, sr. itr. h. 
söka efter kvickheter, vitsa. -@R se witzigen. 
-funke, m. snillegnista. -ig, a. kvick. -igen, 
er. tr. Jn m göra ngn klok, så att ban en annan 
gång aktar sig. Gewiisigt: varnad, bränd, för- 
ständig. -hepf, m. kvickhufvud. -ter, -, -ling, 
-€, m. ailig vitsare. -rellser = Witzbold. 


VWiapäel, >. m. viapelı me Schefer) -eim. ern, we, I. adr. 1. hvar, hvarest, där, som, dä. 


se. ser, A, hriaka, ansa 

witeibär, a möjlig att vera. -Dedürfeift]s. n. | 
dehaf af vetande. -Segier[de). /. vetgirig. - 
het. -begierig, «. vetgirig. 

wissen, I. wer. fr. veta, veta om, känna, kän- 
na tilll Über, um, ros etw. veta om, kän- 
ua till nyt. mecht ders sch wärste a dor: 
eb mick: owner ej saridt jag vet, dawı! 
du & or” ert: aa Mmyvket du vet. rm efır. 
zu m fåne: låta ngn veta ngt, efw. Ze ov åre 
Temwen: få vota UR ef aut re Teta 
BET OM apa, m lund a vara aga tacksam. 
nr wet: die Zeit nicht, dar: er hier cewer 
wa st: det aren hel evighet, sedan har se- 
BAR var Rär, WAR uni. SS de det PÅSTÅR 
att NN rer: re vn Fet. a Tara murek öf- 
ve? RET VI ef michtn men ei Tia veta 
ar ngt IL so, 1 verde. Vi: vo was Wir 
er MOT VETT KOCH Vila meiner Ae så TN far 
wr 8 wersian sehe 7. 1. verezskan 9 
bunskans & verkar. kazııdam. ochelter 
Nm verearkapsman I an. ‚schefller. - sm. 


wwertany. SckoRMdAeR. , vetertkar- 
"Sher ren w kbreskarstöret eine 
 Saneesiegian. SVR m Kıısianı 
IT RR ve Vera Ta N SIE Ira. 
uort a, ord a markviniir free 
Art erg - matkvaniigte ir 
a una ara SPRIDER 

Unten MM —«e - river maka nm m. 
ÄRTER STR. 

mern = —- i > I en fr ere 
eh Dr ar TRE rat 8 rn STR 


Von hvarifrån. m werde ich so dumm 
sein: så dum är jag inte. ach —! tro icke 
det! visst inte! 3. nägonstädes. II konj. 
såvida, om. -böi. adr. hvarvid, hvar. 


Woche, -n, 7. 1. vecka 2. po na: barnsäng. 


-abesüch, m. barnsängsvisit. -abelt. =. barn- 
säng. -nablatt, a. veckoblad. -ngeld. a veckc- 
pengar. veckolön. -akiad, a. nyfödd. -akleid, 
a. hvrardascsdrigt. -nlang. adr. heia veekor 
(igenom!) -wmerkt. m. torgdag. -agredfäger. 
m. veckopredikınt -aprodigt 7. veckopre- 
dikan. -wweise. edr. veckotils img =. 
brardag. söckendag. 


wöchientlieh. a. ‚äierkammande. hvar vec- 


ka en gärg i veckan, za veckor. reckn-. 
Ber. -. w. veckchafrande. -serin. -sen r. 
barzsiseckvrierra 


Wacken = Ractes 13. 
edan, -s. U. m. se Oder 
we:durch. zer. krarigescm. föra. över särvi- 


da er. brev fir. cd Er brad er 
krike. för be vart 


Wage. -=. r. vie »i a 
wagegen. sär. kraremet mac Ira: träet 
wagien. sr er i 1 si vågen. Sa stal 


2 sm Fir np der ge sc vi- 
gerri ro SER < umge scr 
& Sande I i vågor 


wehör. 227. Taft a ver Sr tvn 


Tin & Sagegmm. ir. » öm Irena 
YmRäst ur. var Säl IvRi MÄT 
ar_xer Ir Ivgen 


we. I cc _ ev ner Ti STR Mad ra en 


ar fina RE ENGEREN. GG AX IA 


=> = frenkenr Näe ” SR som 2 mie par Pr un ai FF ar 7 ag ÖR Tommi FR 


wohlachtbar 


sig god tid, =» oder übel: med eller n mot sin 
(din eo. ». v.) vilja, es thut mir av det gör mig 
godt, mir ist am sten: jag mår bäst, wün- 
sche n zu schlafen! sof godt! II. itj. väl, 
hell, godt. II. 
färd. Auf’ Ihr w! skål! lycka till! -achtbär, 
a. välaktad. -an, I. ade. friskt, dugtigt, : 
muntert. II. it). välan. -anständig, a. an- 
ständig. -anständigkeit, /. anständighet. -åuf, 
L adv. m sein: vara kry, vid godt mod. II. 
st). välan, lycka till. -bedacht, I. m. mogen 
öfverläggning. U. ar. -bedächtig, a. välbe- 
tänkt, öfverlagd. -befinden, n. välbefinnan- 
de. -befügt, a. väl, fullt befogad. -begäbt, a. 
begäfvad. -begütert, a. i goda omständighe- 
ter, välmående. -behagen, n. välbehag. -be- 
halten, a. välbehållen. -belelbt, «. korpulent. 
-beleibthelt, /. korpulens. -beschaffen, a. i 
godt stånd. -bestallt, a. välbestäld. -edel, a. 
högädel, välboren. -ehrwürden, ovajı. f. hög- 
vördighet. -ehrwürdig, a. högvördig. -erfah- 
ren, a. väl förfaren. -ergeh[e|n, n. välgång. 
-fahrt, f. välfärd. -fell, a. billig. ven Kaufs: 
för godt köp. -feilheit, /. billighet, godt 
pris. -geärtet, a. välartad. -gebaut, a. väl- 
bygd. -gebildet, a. välbildad. -geboren, a. 
högädel. -gefallen, n. välbehag, behag, nöje, 
förnöjelse. -gefällig, a. behaglig, vänlig. -ge- | 
fühl, n. känsla af välbehag. -gemeint, a. väl- 
ment. -gemut[h], a. vid godt mod, glad, 
förnöjd. -genährt, a. välfödd. -geneigt, a. 





böjd, fallen. -geruch, m. vällukt. -geschmack, ' 


m. smaklighet, god smak. -gesinnt, a. väl- 
sinnad. -gesittet, a. väluppfostrad, sedig, 
sedesam. -gestalt[et], a. välbildad. -getrof- 
ten, a. väl träffad, lyckad. -gewogen, a. (väl) 
bevägen. -gewogenheit, /. bevägenhet. -ha- 
bend, a. välmående. -habenheit, /. välmäga. 
-häbig, a. välmäende. -ig, a. behaglig, tref- 
lig, angenäm. -klang, m. välklang, välljud. 
-klingend, a. välklingande, välljudande. -laut, 
m. välljud. -leben, n. vällefnad. -löblich, a. 
välloflig. -Iust se Wollust. -meinend, a. väl- 
menande. -redend, a. vältalig. -redenheit, 
‚f. vältalighet. -riechend, a. välluktande. 
-schmeckend, a. välsmakande. -sein, n. väl- 
befinnande. -stand, m. välstånd. -that, f. 
välgärning. -thäter, m. välgörare. -thäterin, 
"nen, f. välgörarinna. -thätig, a. välgörande. 
-thätigkeit, /. välgörenhet. -thuend, a. väl- 
görande. -thun, itr. h. göra godt, vara väl- 
görande. -verdient, a. välförtjänt. -verhaiten, 
n. välförhällande. -weise, a. välvis. -weislich, 
adv. välvisligen. -wollen, I. itr. h. Jm A 
vilja ngn väl. II. nr. välvilja. -woilend, a. 
välvillig. 

wohnilbär, a. beboelig. -barkeit, f. beboelig- 
het, beboeligt skick. -en, sv. ttr. h. bo. -g8- 
bäude, n. boningshus. -haft, a. bofast, bo- 
ende. -haus, n. boningshus. -lich, a. bekväm, 
treflig. -lichkeit, /. bekvämlighet. -ort, m. 


515 


-[e]s, 0, n. väl, bästa, väl- | 


wonaoh 


boningsort. -sitz, m. hemvist. -stube, f. bo- 
ningsrum. -ung, /. 1. boning, bostad. 2. v&- 


ning. -ungsanzeiger, m. hyresannonsblad, 
hyreslista. -zimmer, n. boningsrum. -zins, 
m. hyra. 

| wol se wohl. 

wölhllen, sv. tr. hvälfva. -ung, /. hvälfning, 
hvalf. 


Wolf, -e }, m. varg. Ordspr. mit den Wölfen 
mu/s man heulen: man mäste tjuta med 
ulfvarne, mäste taga seden dit man kom- 
mer. 
| Wöltllin, -nen, f. varghona. -Isch, a. varglik. 
Woltsllärt, /. 1. vargart. 2. vargnatur. -eisen, 
nr. vargsax. -hunger, m. stark hunger, glupsk- 
het. -milch, f. 1. vargmjölk. 2. bot. törel (Eu- 
phorbia). 

Wolke, -n, /. aim. t, moln, sky. 

wölken, sv. I. tr. öfverdraga med moln. Ge- 
wölkt: mulen. II. stv. wolken, ri. mulna. 

wolkenllän, adv. mot skyarne, mot himlen. 
-ärtig, a. molnlik. -bruch, m. skyfall. -haft, 
a. molnlik. -hlmmel, m. molnbetäckt him- 
mel. -höch, a. skyhög. -leer, -los, a. moln- 
fri. -säule, /. molnstod. 

wolkig, a. 1. molnlik. 2. mulen. 

| Wolllle, -n. f. ull; ylle. Bna. in der m sitzen: 

sitta i goda omständigheter, av lassen mis- 

sen: få släppa till skinnet, få sitta emellan, 
viel Geschrei und wenig w mycket af mun- 
nen och litet af ullen, in der m gefärbt: 
äkta, pålitlig. -en, I. a. yllen, af ylle, ylle-. 

II. oreg. tr. o. itr. h. 1. vilja. Ztw. gethan 

wissen m vilja att ngt sker, so Gott will: 

om Gud så vill. 2. måste, t. ex. diese Sache 

will mit Klugheit ausgeführt werden. 3. 

skola, t. ex. was das nur werden will: hvad 

skall det väl bli af, wie wollte das euch zu 

Ohren kommen? huru skulle det (kunna) 

komma till edra öron? dich will ich! jag 

skall hjälpa dig, jag! 4. hålla på att, t. ex. 
er wollte sterben: han höll på att dö, låg 
på dödsbädden. 685. särskilda fan. Ich will mich 
geirrt haben: jag må, kan hafva misstagit 
mig, låt vara att jag misstagit mig, nähere 
Erkundigungen wolle man einholen bei: när- 
mare upplysningar (behagade man inhäm- 
ta) hos, mir will scheinen: det synes, före- 
faller mig, wir w sehen: vi få se, ich will 
nichts gehört haben: jag har (lätsar som om jag) 
ingenting hört, sch will nichts gesagt ha- 
ben: jag har ingenting sagt, er will es selbst 
gesehen haben: han pästär sig, tror eig själf 
hafva sett det, dem sei wie ihm wolle: där- 
med må vara huru som hälst. -enwal[a]re, 

f. yllevara. -enzeug, rn. ylletyg. -garn, n. 

ullgarn. -haar, ». ullhär. -Icht, -ig, a. 1. ul- 

lig. 2. ullaktig, ullartad. -reich, a. ullrik. 
| Wollllust, /f. vällust, sinlighet -Iüstig, a. väl- 
| lustig, sinlig. -lüstling, -e, m. vällusting. 

ı wollmit, adv. hvarmed. -näch, adv. hvarefter. 


ee trier tt rt. tr 





Av = föregående uppslagsord. 


” äkta sms. Ö saknar plur. P har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


zublinzeln 
nen på ngn, vinka ngn. 2. = röj. -blinze[I]n, 
ir. h. Jm w blinka åt ngn. -bringen, tr. 1. 
medföra, bringa, jm etw.: ngt till ngn. 2. 
tillbringa. -bret, n. = Zukost. -brüllen, tr. 
Jm etw. » tjotande, vrålande ropa, skrika ngt 
åt ngn. -bulse, f. tillskott. -bülsen, tr. 
tillskjuta. 

Zucht, /. 1. 0, päläggning, uppfödande, upp- 
dragning, afvel. 2. 0, uppfostran. 3. 0, di- 
sciplin, manstukt, tukt, ordning. 4. pı. -ef, 
tukt, anständighet, ärbarhet. In Züchten: 
ärbart, i all ärbarhet. 5. 0, väsen, ordning, 
lif. 6. pm. -en, ras, afföda, skara. -eber, m. 
fargalt. 

züchtiien, sv. ir. 1. lägga på, uppföda, upp- 
draga. 2. uppfostra, tukta, disciplinera. 
-6r, -, m. en som lägger på djur, idkar bo- 
skapsskötsel, drager upp träd. 

Zuchtiihaus, n. tukthus, fängelse, häkte. -häus- 
ler, m., -häuslerin, -nen, f., -häusling, -e, m. 
tukthusfänge, straffänge. -hengst, m. be- 
skällare. 

züchtig, a. ärbar, sedesam, kysk. -en, sv. tr. 
aga, straffa, tadla, tillrättavisa. -er, -, m. 
agande (m. m. se föreg.) person. -keit, /. ärbar- 
het, sedesamhet, kyskhet. -lich, adv. ärbart, 
sedesamt, kyskt. -ung, /. aga, straff. 

Züchtling, -e, m. tukthusfänge, straffänge. 

zuchtlilos, a. odisciplinerad, oordnad. -losig- 
keit, /. brist på disciplin, oordning. -meister, 
m. l\.tuktomästare. 2.fängelsedirektör. -mit- 
tel, n. korrektionsmedel, korrektiv. -rut[h]o, 
f. färla, tuktorie, plägoris. -t[h]ier, n. af- 
veledjur. 

Züchtung, /. päläggning m. m. se züchten. 

Zuchtvieh, n. afvelsboskap, afvelsdjur. 

Zuck, -e, m. ryckning. -eln, sv. ttr. s. trippa. 
-en, sv. tr. o. itr. h. 1. konvulsiviskt rycka, 
hastigt (genom)fara. 2. = zücken. 

zücken, sv. tr. draga, t.ex. den Degen, den 
Dolch, über eı. wider ei. auf jn: mot ngn. 

Zucker, -s, 0, m. socker. -bäcker, m. socker- 
bagare, konditor. -bäckerei, /. konditori. 
-backwerk, n. konfekt. -bau, m. sockerod- 
ling. -bonben, m. karamell. -erbse, /. 1. soc- 
kerärt. 2. sockergryn. -gebackene(s),n. kon- 
fekt. -guis, m. glacering. -haltlg, a. socker- 
haltig. -harnruhr, f. sockersjuka. -hut, m. 
sockertopp. -ig, a. 1. sockerhaltig. 2. af 
socker, socker-. -känd, -s, 0, -kandis, m. kan- 
disocker, bröstsocker. -krankheit, /. socker- 
sjuka. -löffel, m. strösked. -mehl, n. strö- 
socker. -n, I. sv. tr. sockra. II. a. af socker, 
socker-. -plätzchen, n. sockerplätt, pastilj. 
rohr, n. sockerrör. -rübe, /. sockerbeta. 
-schote, /. sockerärtskida. -streuer, -streu- 
löffel, m. strösked. -werk, n. konfekt. -zwie- 
back, m. biskvit. 

Zuckung, /. ryckning. 

zulldämmen, tr. dämma för, täppa till. -decken, 
tr. 1. öfvertäcka, öfverhölja. 2. F jn w a) 


str. Intransitivt, rf. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, IT 


526 


zuführen 


prygla ngn, b) dricka ngn under bordet. 
-deichen = zudämmen. -döm, adv. dessutom, 
för öfrigt. -denken, tr. 1. tänka till, ytter- 
ligare. 2. Jm etw.  tillämna ngn ngt. -dik- 
tieren, tr. diktera vidare, ytterligare. -den- 
nern, tr. Jm etw. m med dundrande röst 
ropa ngt åt ngn. -drang, m. tillopp, träng- 
sel. -drängen, rf. tränga sig fram tin ngt. 
drehen, tr. 1. vända åt ett hån. Jm den Rük- 
ken w vända ngn ryggen. 2. vrida igen. 
-dringen, itr. s. = zudrängenr. -dringlich, a. 
efterhängsen, närgången. -dringlichkeit, f. 
efterhängsenhet, närgängenhet. -dricken, 
tr. 1. trycka igen, ihop, till. Bila. ein Auge 
bei etw. m se gnm fingrarne med ngt. 2. 
fortfarande trycka. -eignen, tr. tillegna, a) 
dedicera, b) tillvälla. -eigner, -, m. en som 
tillegnar ngn ngt. -signung, /. tillegnan. 
-silen, itr. s. Auf jn skynda mot ngn, ngn 
till mötes, seinem Verderben a gå sitt för- 
derf till mötes. -erkeanen, ir. Jm etw. m 
tillerkänna, tilldöma ngn ngt. -erkennung, 
f. -Örst, adv. först, för det första, till att 
börja med. Gleich m strax i början. -essen, 
tr. o. itr. h. 1. Brot w äta bröd till. 2. gå 
på och äta, taga för sig, äta fort. -fächeln, 
ir. tillfläkta, fläkta. -fahren, str. 1. s. Dem 
Dorfe m, åka, köra åt byn till, auf das 
Land  styra kurs mot landet. Auf jn m 
rusa mot ngn. 2. i. Gut m, åka, köra undan. 
-fall, m. 1. slump, öde. 2. oförutsedd till- 
dragelse, oförmodad händelse, tillfällighet. 
-fallen, itr. s. 1. falla igen, ihop. 2. tillfalla, 
blifva till del. -fällig, a. tillfällig. verweise: 
händelsevis, genom en slump. -fälligkeit, 
f. tillfällighet. -falten, tr. vika, lägga ihop. 
-fertigen, tr. tillsända. -flattern, str. s. Einem 
Orte av fladdra åt ett ställe till. -flechten, tr. 
fläta ihop. -flicken, ir. 1. sätta till, tillfoga. 
2. lappa, laga, tillstoppa. -fliegen, itr. s. 1. 
Einem Orte » flyga åt ett ställe till, i rikt- 
ning mot ett ställe. 2. fortsätta.flygten, 
flyga vidare. 3. flyga, slå igen. -fliehen, itr. 
s. fly åt, till. -fliefsen, itr. s. 1. rinna, flyta 
åt, till. 2. tilliyta, tillströmma. Jm etw. m 
lassen: låta ngt blifva ngn till del. 

Zuflucht, /. tilliykt. -shafen, -sort, -splatz, ., 
-sstätte, /. tillflyktsort, fristad. 

Zuliflufs, m. tillopp, tillflöde. -füstern, ir. till- 
hviska, ingifva. -flüsterung, /. tilihviskadt 
ord, ingifvelse. -fölge, prep. med gen. o. dat. 
till följd af, i öfverensstämmelse med, en- 
ligt. -frieden, a. nöjd, tillfreds, beläten, 
förnöjd, förnöjsam. Jn w stellen : tillfreds- 
ställa ngn, sich m geben: gifva sig till 
freds, nöja sig, lugna sig, jr m lassen: låta 
ngn vara i fred, ich bin es m, jag är nöjd 
därmed. -friedenbelt, £. tillfredsställelse, 
belåtenhet, förnöjsamhet. -frieren, itr. s. 
frysa igen, lägga eig. -fügen, tr. tillfoga, bi- 
foga. -fuhr, f. tillförsel. -führen, tr. föra åt, 


. transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Zuführung 





XY _ 527 . 


zukommen 


till, hän till, tillföra. -führung, /. -tüllen, tr. | zulgraben, tr. gräfva igen. -greifen, tr. fatta 


1. fylla, fylla igen. 2. ytterligare hälla i, 
fylla i. | 

Zug, -e +, m. 1. tåg, marsch, flygt. 8. drag, 
luftdrag. 8. tåg, (tägande) skara. afdelning, 
trupp, kolonn; (järnvägs)tåg. 4. drag, linie, 
streck; ansigtsdrag; ytterlinier. 5. drag, 
t.ex. ein m mit dem Netz, im Schachspiel. 
In, mit einem we, auf einen m i ett drag, 
på en gång, med ens. 6. rörelse, gång. Im 
a sein: vara i gång, gut auf dem w bra i 
gång, in m dringen: sätta i gång, im w blei- 
ben: ostördt fortfara, gå på. 7. andetag, 
andedrag. 8. klocksträng. 9. hissblock, tal- 
ja. 10. pedal. 11. dragsko. 12. resår på skor. 
13. reflla. 

Zuligabe, /. det som gifves på köpet, päbröd, 
mellangift, öfvervigt. -gang, m. 1. tillgäng, 
tillträde. 2. väg, gång som leder till ngt. -gän- 
gig, -gänglich, a. tillgänglig, mottaglig. 
-gänglichkeit, /. tillgänglighet, mottaglighet. 

Zügliband, n. dragband. -brücke, /. vindbro. 

zuligeben, tr. 1. gifva på köpet, bifoga. 2. 
medgifva, tillstå. -gégen, preaikatvt a. närva- 
rande. -gehen, itr. s. 1. gå igen, sluta sig. 
2. Auf jn m gå emot ngn, gå ngn till mö- 
tes, die Arbeit geht dem Ende zu: arhetet 
närmar sig sitt slut. 3. Spitzig m, sluta i en 


spets. 4. Jm a a) komma fram till ngn, b)- 


blifva ngn till del, etw. ist jm zugegangen: 
ngn har fått mottaga ngt. 5. tillgå. Mit 
rechten Dingen a gå rätt till, wie geht es 
zu, dafs: hur kommer det sig, att. 6. Wak- 
ker m gå fort, gå på, gå undan. -gehör = Zu- 
bekör. -gehören, itr. h. 1. tillhöra. 2. Es ge- 
hört etw. zu: det skall vara ngt till. -gehörig, 
a. tillhörande. -gehörigkeit, f. tillhörighet. 

Zügel, -, m. tygel, töm. Mit verhängtem n rei- 
ten: rida med lösa tyglar. -los, a. tygellös. 
-losigkelt, /. tygellöshet. -n, sv. tr. tygla. 
-ung, f. tyglande. 

Zullgemüse, -, n. grönsaker, sallad. -genannt, 
a. med tillnamnet, äfven kallad. -gesellen, 
I. tr. förena, jm: med ngn. U. rf. sälla sig 
till, den übrigen: de öfriga. -geständni[f]e, 
n. bekännelse. -gestohen, ir. tillstä, erkän- 
na, bekänna, medgifva. -gothan, a. tillgif- 
ven. -gewandt, a. förbunden. 

Zuglführer, m. lokomotivförare. -garn = Zug- 
netz. 

zugieisen, ir. 1. ytterligare ihälla. 2. inallande 

. fylla. 8. fortfarande hälla. 

zugig, a. dragig. 

zugittern, ir. sätta galler framför. 

Zuglikratt, f. 1. dragkraft. 2. dragningskraft. 
-kräftig, a. tilldragande. 

zugleich, adv. tillika, på samma gång. 

Züglleine, /. draglina. -loch, n. ventil. -mittel, 
n. dragmedel. -netz, n. dragnät, not. -ochse, 
m. dragoxe. -pförd, n. arbetshäst. -pflaster, 
n. dragpläster. 


tag i, taga för sig. | 

Zügiiriemen, m. dragrem. -schnur, f. dragsnö- 
re. -sell, ». draglina. -stiefel, m. resärsko. 
-stück, n. test. pjes som drar folk, kassapjes. 
-t[h]ier, ». dragare. 


' zullgucken, itr. h. F se på. -gürten, tr. spänna 


åt, draga åt gördeln, gjorden omkring agt. 
-guis, m. påfyllning. 

Zuglvieh, n. dragare. -vogel, m. flyttfågel. -wei- 
se, adv. kolonnvis, i kolonner. -wind, m. 
luftdrag. -winde, /. vindspel. -zeit, f. rägiars 
fiyttningstid. | 

zullhaben, tr. 1. hafva, hålla igen, stängd, 
sluten. 2. hafva, få på köpet, i mellangift, 
dessntom, ytterligare. -häkeln, -haken, tr. 
häkta igen, ihop. -halten, I. tr. hålla ihop, 
igen. II. rfl. skynda sig, kvicka sig. III. 
ür. h. 1. Auf etw. (ack.) m, taga kurs på, sty- 
ra hän mot ngt. 2. Mit ;m w stå i förbin- 
delse med, hålla till hos ngn. -haltung, /. 
-hämmern, tr. hamra, slå, spika igen. -hån- 
den, adv. tillhanda. -hängen, tr. hänga för. 
-hauen, I. ir. h. 1. Auf jn m hugga in på 
ngn. 2. fortfara att hugga. 3. taga för sig. 
II. tr. 1. tillhugga, tillyxa. 2. hugga sönder, 
stycka. -häuf, adv. tillhopa, tillsammans, 
allesamman. -hefteln, tr. häkta ihop, igen. 
-heften, tr. häfta ihop. -heilen, it». s. läkas. 
-heilung, £. läkning. -herrschen, ir. Jm etır. 
a i en befallande ton säga ngn ngt. -hin- 
terst, adv. efterst, sist. -horchen, itr. h. lygs- 
na. -hören, itr. A. åhöra, höra, gifva akt på, 
lyssna till, jm: ngn, ngns ord. -hörer, -, m. 
åhörare. -hörerin, -nen, f. ähörarinna. -hö- 
rerraum, m. ähörarplats. -hörerschaft, /.samt- 
lige åhörare, auditorium. -hülfenahme, /. 
hjälp, anlitande. Mit m von etw.: genom 
att taga ngt till hjälp. -Innerst, adv. in- ' 
nerst. -jagen, I. it. 1. s. jaga, spränga hän 
emot, hän till, einem Orte: ett ställe. 2. Ah. 
spränga, sätta i väg. II. tr. Jm ein Wild — 
jaga, drifva ett villebråd till ngn. -jauch- 
zen, -jubeln, itr. A. o. tr. Jm jubla mot 
ngn, jm Beifall m jublande applådera, med 
jublande bifall mottaga ngn. -kaufen, tr. 
ytterligare köpa, köpa till. -kehren, tr. 1. 
vända åt, till, jm: ngn. 2. sopa igen. -kellen, 
tr. kila igen, kila fast. -ketteln, tr. med en 
kedja, med kedjor hopfästa. -kitten, tr. 
hopkitta. -klappen, I. itr. s. slå, gå igen, 
sluta sig. II. tr. slå igen, stänga, tillsluta. 
-klatschen, itr. A. o. tr. klappa händerna åt, 
Jm: ngn Jm Beifall m applådera ngn. -kle- 
hen, -kleistern, tr. klistra, smeta igen. -klem- 
men, tr. klämma ihop, igen. -klinken, tr. 
stänga med en klinka -knöpfen, tr. knäppa 
igen, ihop. -knüpfen, tr. knyta igen, ihop, 
åt. -kommen, ir. s. 1. Auf jn m komma, gå 
emot ngn, ngn till mötes. 2. Jm a blifva 
ngn till del, tillfalla ngn, jm etw. v lassen: 





Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö sakvar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


zukönnen 





låta ngn få (del af) ngt. 3. Jm m tillkomma 
ngn, vara ngns. 4. Mit etw. w räcka med 


ngt. 5. nd: tillkommande, framtida. -kön- ' 


nen, itr. h. Zu etw. w kunna komma åt ngt. 


-korken, tr. korka. -kost, £. det man äter till : 
ngt, sofvel, sallad, kompott. -kriegen, tr. F : 


1. få till, på köpet, i mellangift, deseutom. 
2. få igen, ihop. -kunft, 0, f. framtid. -künf- 
tig, a. framtida. -lächeln, ttr. h. o. tr. Jm 
le mot. ngn. -lage, £. 1. tillökning, til- 
ligg. 2. bilaga. -langen, I. itr. h. 1. taga för 
sig, taga. 2. räcka. II. tr. Jm etw. wm räcka, 
fly ngn ngt. -länglich, a. tillräcklig. -läng- 
Hchkeit, /. tillräcklighet. -lals, -es, 0, m. 
tillträde. -lassen, tr. 1. Die Thür mw låta 
dörren vara stängd, ej öppna dörren. 2. 
lemna tillträde åt, släppa in, fram. 3. til- 
låta, medgifva. -lässig, -lälslich, a. tillåten, 
tillätlig, tillständig, rädlig. -lässigkeit, -läfs- 
lichkeit, /. det rädliga (m. m. se föreg.) i att 
göra ngt. -lassung, /. insläppande, tillträde; 
tillätelse. 

Zulilauf, m. tillopp. -laufen, itr. s. 1. springa 
fort. 2. komma springande. Au/’jn w sprin- 
ga emot ngn, ngn till mötes. 3. sluta. Spitz 
a sluta i en spets. -legemesser, n. fällknif. 
-legen, I. tr. 1. lägga igen, öfver, ihop, fäl- 
la ibop. 2. lägga till, tillfoga, bifoga. 8. 
Sich (dat) etw. w lägga sig till med, skaffa 
sig ngt. II. itr. h. F lägga på hullet. -léide, 
adv. Jm etw. a thun: göra ngn ngt illa. 
-leimen, tr. limma ihop, igen. -leiten, tr. 
leda tin ett stäte. Wasser m leda dit, in vat- 
ten. -leitung, /. -lernen, tr. lära sig ytter- 
ligare, vidare. -lötzt, adv. till sist, slutligen, 


sist. -iispeln, tr. tillhviska. -Iöt[h]en, tr. 
hoplöda. 

Zulp, -e, m. sudd att suga på. -@n, sv. itr. h. su- 
"88 på audd. 


ZUM, smndragn. af zu dem. 

zullmachen, I. tr. stänga, tillsluta, hoplägga, 
försegla, knäppa igen, spika igen, slä ihop. 
U. ir. h. skynda sig. -mäl, adv. 1. tillika, 
tillsammans, på en gång. 2. i synnerhet, 
framför allt. -mauern, tr. mura igen, mura 
för. -meist, adv. för det mesta. -messen, tr. 
tillmäta. -mut[hjen, tr. Jm etw. m anmoda 
ngn om ngt, begära, fordra ngt af ngn. -mu- 
t[h]ung, /. anmodan, begäran. -nächst, I. 
adv. närmast, först, först och främst. II. 
prep. med dat. el. gen. Närmast intill, strax 
bredvid. -nageln, tr. spika igen. -nähen, tr. 
sy ihop, igen. -nahme, -n, /. ökning, tillta- 
gande. -name[n], m. tillnamn. 

zündbär, a. antändbar, eldfängd, brännbar. 

Zundel = Zunder. 

zünden, sv. tr. tända, antända. 

Zunder, -s, 0, m. fnöske, tunder. 

Zünder, -, m. tändare, fidibus, lunta. 

zunderlihaft, -ig, a. fnöskartad. 

Zündilholz, vanl. dim. -hölzchen, n. tändsticka. 


— 528 


Br 


zurechtkommen 

| -hütchen, n. knallhatt. -nadel, /. tändnäl. 

| papier, n. fidibus. -pfanne, /. fängpanna. 
-pulver, ». fängkrut. -ung, /. antändning. 

zullnohmen, I. itr. h. tilltaga, ökas, växa, sti- 
ga. II. tr. taga med, till hjälp, äfven taga. 
-neigen, tr. böja åt, till ngt. -neigung, f..bö- 
jelse, tycke, tillgifvenhet, sympati, kärlek 

Zunft, -e t, f. 1. skrå. 2. afdelning, ordning 
klass. 

Zünftelei, -en, f. skråväsen, skräfördom. 

Zunftligeist, m. skräanda. -gelehrte(r), m. lärd 
pedant. -gemäls, a. skrämässig. -genosse 
m. skräbroder. 

zünftig, a. 1. skrämässig. 2. tillhörande et; 
skrå, skrä-. -en, sr. tr. skrämässigt utbilda 

Zünftler, -, m. 1. skräledamot. 2. anhängare 
af skräväsendet. 

zunftmälsig, a. skrämässig. 

Zunge, -n, f. aim. t, 1. tunga. 2. tungomäl. 3 
spänntorn. 4. flundra. 

züngeln, sv. itr. h. 1. röra tungan som en orm 
2. låga, flamma, fladdra. 

| Zungenlidrescher, m. 1. pratmakare. 2. = Ra- 

: Öulist. -drescherei, /. 1. prat. 2. = Rabu- 


listerei. -tertig, a. talför. -fertigkeit, /. tal 
förhet. -fürmig, a. tungformig. -gedresch, n 
= Zungendrescherei. -held, m. hjälte i ord 
skräflare. -hieb, m. stickord. -laut, m. gram 
tungliud. -schlag, m. 1. smackning. 2. stick: 
ord. 3. F einen guten m haben: vara talför 

zullnicht[e], adv. till intet, om intet, sönder 
i bitar. -nicken, tr. h. o. tr. nicka åt, 7m. 
ngn. -öberst, adv. öfverst, ofvanpä. -ordnen 
= beiordnen. -peitschen, ir. h. 1. Auf jn m 
piska på ngn. 2. fortfara att piska. -pfeifen, 
ir. h. Jm mw hvissla åt ngn. 

zupfen, sv. tr. o. itr. h. rycka, draga, plocka. 
Charpie m göra linneskaf, an etw. (aat.) m, 


zupflastern, tr. 1. tilltäppa, fylla. 2. lägga plä- 
ster pä, öfver. 

Zupfleinwand, /. linneskaf. 

zulipflöcken, tr. med pluggar, naglar hopfästa, 
-pflügen, tr. plöja igen. -pfropfen, tr. till- 
stoppa, tilltäppa, proppa, korka. -pichen, 
tr. med beck tillsmeta. -pressen, tr. prässa 
ihop. -F, smndragn. af ZU der. -rät[h]jehalten, 
n., -rät[h]ehaitung, f. sparande, sparsamhet, 
hushållning. -rat[h]en, tr. tillräda. Auf sein 
a på hans tillrådan. -råt[hjeziehung, /. 
rädfrägande. -raunen, tr. tillhviska. -rech- 
nen, tr. 1. medräkna, taga med i räkningen. 
2. Jm etw. w skrifva ngt på ngns räkning, 
tillräkna, tillskrifva ngn ngt. 


| zurechnungsfähig, a. tillräknelig. -keit, /. till- 


räknelighet. 
zurächt, adv. tillrätta, i ordning, till stånd. 
-bringen, tr. bringa till stånd, i ordning. 
-finden, rl. finna sig tillrätta, orientera sig, 
hitta rätt. -helfen, itr. h. hjälpa tillrätta, 
Jm: ngn. -kommen, itr. s. komma tillrätta. 





er. intransitivt, rfl. reflexivt, St. starkt, 8V. svagt, fr. transitivt verb. h. har Raben, 3. har sein till hjälpverb. 


zurechtlegen Zn — 529 
-legen, tr. lägga i i ordning, tillrätta. -machen, 
Ir. göra i ordning. -rücken, tr. flytta rätt, 
ställa i ordning. -setzen, -stellen, tr. sätta, 
ställa i ordning, på sin plate. F via. jm den 
Kopf m tillrättavisa ngn, få ngn att taga 
reson. -weisen, tr. 1. Jn a visa ngn vägen, 
hur han skall göra, skall bära sig åt. 2. till- 
rättavisa, lexa upp. -weisung, /. tillrätta- 
visning. 

Zulirede, /. uppmuntran, uppmaning, tillrä- 
dan. -reden, itr. å. Jm m tala uppmuntran- 
de eı. tröstande till ngn, uppmuntra ngn, 
försöka få ngn till ngt. -reichen, tr. o. str. 
h. 1. räcka, räcka till. 2. räcka (fram). -rel- 
ten, I. itr. s. Einem Orte av rida åt ett stäl- 
le till, i riktning mot ett ställe, auf jn m 
rida mot ngn, ngn till mötes. Tüchtig — 
rida undan. II. tr. rida in, dressera. -reiter, 
-, m. en som rider in, dresserar hästar. -ren- 
nen, F = zulaufen 1, 2. -richten, I. tr. 1. rik- 
ta, vända at ett visst hån. 2. laga, ställa i ord- 
ning, ordna, tillaga, tillreda, tillrusta, be- 
reda, tillhugga, tillyxa. 8. tilltyga. II. rf. 
göra sig i ordning, rusta sig. -richter, m. 
ordnare, beredare m. m. se zurichten I, 2. 
-richtung, /. ordnande m. m. se zurichten. 
-riegeln, tr. regla, regla igen. 

zürnen, sv. itr. h. vredgas, vara vred, über 
(med ack.) el. Um el. wegen etw.: öfver ngt, jm 
el. auf jn el. mit jm: på ngn. 

zullrollen, I. itr. s. rulla till, åt ee nån. II. tr. 
rulla för, igen, ihop. -rosten, itr. s. rosta 
igen, ihop. 

Zurschäustellung, /. utställande, exposition. 

zurück, adv. tillbaka, hem, igen, äter, kvar. 
vw! tillbaka! vänd om! -beben, itr. s. bäf- 
vande rygga tiilbaka. -begeben, rf. begifva 
eig tillbaka, återvända. -begehren, I. tr. 
äterfordra. II. itr. Ah. längta tillbaka. -be- 
gleiten, tr. ledsaga, följa tillbaka, hem. -be- 
gieltung, /. -behalten, tr. behålla, kvarhälla, 
undantaga. -behaltung, /. -bekommen, tr. 
återfå. -berufen, tr. återkalla. -berufung, /. 
-beugen = zurückbiegen. -bezahlen, tr. äter- 
betala. -bezahlung, f. -bezliehen, ri. syfta 
tillbaka. -bezüglich, a. tillbakasyftande, 
gram. reflexiv. -biegen, tr. böja tillbaka, bak- 
länges. -blegung, /. -bleiben, ir. s. 1. stanna 
(kvar). 2. blifva efter; om ur: dra sig, gå 
efter. 3. återstå. -blicken, itr. h. blicka till- 
baka, kasta en återblick. -bringen, tr. 1. 
återbringa, -föra, -kalla. 2. Jn m försämra 
ngns ställning, förstöra ngns affärer, brin- 
ga ngn på obestånd. -datieren, tr. anteda- 
tera. -denkon, itr. A. tänka tillbaka. -drän- 
gen, tr. 1. tränga tillbaka. 2. undertrycka. 
-drehen, tr. vrida tillbaka. -dürfen, itr. h. 
få, töras återvända. -6, X = zurück. -eilen, 
itr. s. skynda tillbaka. -erbitten, tr. bedja 
att återfå. -erhalten, tr. återfå. -erinnern, 
I. tr. Jm etw. w återkalla ngt i ngns minne. 


— zurückprallen 


OD. rf. Sich an etw. lack.) m återkalla ngt i 
sitt minne, påminna, erinra sig ngt. Soweit 
ich mich m kann: så långt jag mins till- 
baka. -erobern, ir. återeröfra, med vapen- 
makt återtaga. -erstatton, tr. återlemna. 
-erwarten, tr. återvänta. -fahren, I. str. s. 1. 
återvända. 2. fara, rygga tillbaka. II. tr. 
köra, skjutsa tillbaka, hem, återföra. -fahrt, 
f. återfärd, hemfärd. -fallen, itr. s. återfal- 
la, återkastas. -finden, rf. hitta vägen till- 
baka, hitta hem. -fliegen, itr. s. fygande åter- 
vända. -fliehen, itr. s. flyende återvända. 
-flieisen, itr. s. 1. rinna, flyta tillbaka. 2. 
komma till godo. -fo[r]dern, tr. äterfordra. 
-föhrbär, a. som kan återföras, reduceras, 
se följ. -führen, tr. 1. återföra. 2. reducera, 
t.ex. auf seinen wahren Werth: till sitt 
verkliga värde. -führung, f. -gabe, /. äter- 
lemnande. -geben, ir. äterlemna. -gehen, 
itr. s. 1. gå tillbaka, återvända. 2. gå bak- 
länges. -geleiten, ir. ledsaga, följa till- 
baka, hem. -gezogen, a. tillbakadragen. -ge- 
zogenheit, /. tillbakadragenhet, -greifen, itr. 
h. taga bakåt med handen; vina. gå tillbaka, 
weiter gå längre tillbaka i tiden. -haben, 
tr, hafva åter, hafva fått, tagit tillbaka. 
-halten, I. tr. hålla tillbaka, behålla för sig, 
undertrycka. II. itr. h. Mit etw. m återhål- 
la, behålla för sig, undertrycka ngt. ad: 
tillbakadragen. -haltung, f. tillbakadragen- 
het, blygsamhet, anspråkslöshet; för öfr. se 
föreg. -helfen, itr. k. Jm m hjälpa ngn att 
återvända, hjälpa ngn hem. -holen, tr. häm- 
ta tillbaka, återhämta, hämta hem. -jagen, 
I. tr. jaga, köra tillbaka, hem. II. itr. s. i 
sporrsträck återvända. -kämmen, tr. kamma 
bakåt. -kaufen, tr. äterköpa. -kehren, itr. s. 
återvända. -kommen, ir. s. 1. återkomma. 
2. Von seiner Meinung m ändra äsigt. 3. 
komma på obestånd, göra dåliga affärer. 
«können, itr. k. kanna komma tillbaka, äter- 
vända, draga sig tillbaka. -kunft, /. äter- 
komst. -lassen, ir. lemna efter sig, lemna 
kvar. -laufen, it. s. springa, flyta, rinna, 
komma, gå tillbaka, återvända, aftaga. -le- 
gen, I. tr. 1. lägga, luta bakåt. 2. aflägga, 
spara. 3. tillryggalägga, genomgå, hafva 
bakom sig. II. r/fl. luta sig bakåt. -legung, 
f. -lelten, tr. leda, föra tillbaka, återföra. 
-lenken, I. tr. vända, styra hemåt, återföra. 
II. itr. h. återvända. -leuchten, itr. h. åter- 
speglas, kasta ett återsken. -lieforn, tr. åter- 
lemna. -marschieren, itr. s. marschera till- 
baka, vara stadd på återtåg, återvända. 
-melden, I. tr. bringa det svaret, svara. II. 
rfl. anmäla sin återkomst. -mögen, itr. h. 
vilja återvända. -müssen, itr. h. vara tvun- 
gen att återvända, måste tillbaka, hem. 
-nahme, 0, f. återtagande. -nehmen, tr. äter- 
taga, taga tillbaka. -nöt[hjigen, tr. nödga 
att återvända. -prallen, itr. s. studsa till- 


Av = föregäcnde uppslagsord. * äkta sma. Ö saknar plur. t har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Tysk-svensk skolordbok. 


DA 





— 


zurückrechnen 
baka, äterkastas. -rechnen, tr. o. itr. h. räk- 
na tillbaka. -reise, f. äterresa, hemfärd. 
-reisen, itr. s. återvända, resa hem. -relten, 
itr. 8. till häst återvända, rida hem. -rollen, 
tr. o. itr. 8. rulla tillbaka. -rücken, tr. flytta 
tillbaka, bakåt. -rudern, itr. s. 1. roende åter- 
vända, ro hem. 2. ro baklänges, stryka. -ru- 
fen, tr. återkalla. -sagen, tr. 1. vända sig 
om och säga. 2. svara, gifva till svar. -schaf- 
fen, sv. tr. äterskaffa. -schallen, itr. s. äter- 
skalla. -schaudern, itr. s. rysande rygga till- 
baka. -schauen, itr. s. skåda, blicka tillba- 
ka, se sig om. -scheuchen, tr. skrämma, 
drifva tillbaka, afskräcka. -schicken, tr. 
skicka tillbaka, återsända. -schieben, tr. 
skjuta tillbaka, bakåt; undantränga. Jm 
etw. m äterförvisa, hänvisa ngt till ngn. 
-schiften, I. itr. s. segla tillbaka, återvända. 
II. tr. till sjöss föra, frakta tillbaka. -schla- 
gen, I. tr. slå, kasta, vika tillbaka; uppvi- 
ka; fälla ned. II. itr. s. 1. slå tillbaka. 2. 
Die Preise sind zurückgeschlagen: priserna 
hafva (ånyo) fallit. 3. Auf die Lunge w slå, 
kasta sig på lungan. -schleichen, itr. 3. o. 
rfl. smyga sig tillbaka, hem. -schleudern, 
tr. slunga, kasta tillbaka, bakåt. -schliefsen, 
itr. h. sluta tillbaka. -schnellen, tr. o. itr. s. 
slå tillbaka. -schrecken, I. tr. afskräcka. 
II. itr. s. rygga tillbaka. -schreiben, tr. skrif- 
va tillbaka, till svar, svara. -schreiton, itr. 
». 1. gå tillbaka. 2. gå baklänges. -segeln, 
itr. s. segla tillbaka, hem. -sehen, itr. h. se 
tillbaka, se sig om. -sohnen, rl. längta till- 
baka, hem. -sein, itr.s. 1. vara äterkommen, 
tillbaka. 2. vara efter, efter sin tid. -senden, 
tr. ätersända. -sendung, /. -setzen, I. tr. 1. 
flytta, ställa, sätta tillbaka, på sin plats. 
2. ställa, sätta afsides, aflägga, afsätta. 8. 
tillbakasätta. II. rf. försätta, förflytta sig 
tillbaka. III. itr. s. spränga tillbaka, åter 
sätta öfver, t. ex. über den Graben. -setzung, 
f. -sinken, itr. s. sjunka tillbaka, åter för- 
sjunka. -sollen, itr. h. vara tvungen, nöd- 
gas, skola återvända, skola återsändas, må- 
ste tillbaka. -spiegeln, tr. återspegla. -spie- 
len, tr. lekande kasta tillbaka. -sprengen, 
ir. s. i sporrsträck återvända. -springen, 
itr. s. hoppa tillbaka; äterstudsa. -stehen, 
itr. s. 1. stå bakom, träda tillbaka. 2. Hin- 
ter jm ei. gegen jn w stå efter ngn, vara 
ngn underlägsen. 3. återstå. -stellen, tr. 
ställa tillbaka, på sin plats, afsides; vrida 
ett ur tillbaka; ställa på förbättring, kasse- 
ra. -stellung, /. -stolsen, tr. stöta tillbaka, 
ifrån sig. -stofsung, /. -strahlen, I. itr. s. 
återspeglas, äterkastas. II. tr. återspegla, 
äterkasta. -streichen, I. tr. stryka tillbaka, 
bakåt. II. ir. s. om flyttfåglar: återvända. 
-streifen, ir. stryka tillbaka, vika, kafla upp. 
.stärzen, itr. s. störta, rusa tillbaka. -tau- 
meln, itr. s. 1. gå baklänges, återvända med 





530 





zusammenfallen 


osäkra steg. 2. tumla baklänges. -thun, tr. 
1. ställa, sätta, lägga tillbaka, på sin plats. 
2. Einen Schritt av taga ett steg baklänges. 
-tragen, tr. bära tillbaka, hem. -treten, str. 
8. 1. taga ett steg, gå baklänges. 2. träda, 
draga sig tillbaka. -verlangen, I. tr. åter- 
fordra. II. itr. Ah. längta tillbaka. -verset- 
zen, tr. försätta, förflytta tillbaka, återför- 
flytta. -verwandeln, tr. äterförvandla. -wäl- 
zen, tr. vältra tillbaka. -wandern, itr. s. van- 
dra tillbaka, hem. -wanderung, f. återväg, 
hemväg. -weichen, itr. s. vika, draga sig 
tillbaka. -weisen, I. itr. h. 1. Jm m gifva 
ngn ett tecken att draga sig tillbaka. 2. 
Auf (med ack.) el. zu etw. av visa tillbaka, 
hänvisa till ngt. II. tr. 1. visa tillbaka. Jn 
an seine Stelle a gifva ngn ett tecken att 
åter intaga sin plats. 2. tillbakavisa, af- 
visa. -weisung, /. -wenden, tr. o. rl. vända 
(sig) om. -werfen, tr. kasta tillbaka, åter- 
kasta. -werfung, /. -wirken, itr. h. återverka. 
-wirkung, /. äterverkan. -wollen, itr. h. vilja 
återvända, vilja tillbaka. -zählen, tr. o. itr. 
Ak. räkna tillbaka, baklänges. -ziehen, I. tr. 
draga tillbaka. II. itr. s. flytta tillbaka. 
-ziehung, /. 


Zuliruf, m. tillrop. -rufen, tr. tillropa. -runden, 


tr. runda, afrunda. -rundung, f. -rüsten, tr. 
tillrusta, tillreda, tillaga, ställa i ordning. 
-rüstung, f. tillrustning, förberedelse. -säen, 
tr. så igen. -sage, /. löfte, ord, tillåtelse. 
-sagen, I. tr. 1. Jm etw. auf den Kopf m 
säga ngn ngt i ansigtet, beskylla ngn för 
ngt. 2. Jm etw. m lofva, tillåta ngn ngt. II. 
itr. h. 1. motsvara. 2. tilltala. -sagung, f. = 
Zusage. 


zusämmen, adv. tillsammans, ihop, på samma 


gång. Alle w allesamman. -arbeiten, itr. h. 
o. tr. 1. arbeta tillsammans, gemensamt. 2. 
hopsätta, hopfoga. 8. F gå illa åt, illa till- 
tyga. -backen, I. itr. Ah. o. s. blifva hopba- 
kade, hänga ihop. II. tr. 1. baka tillsam- 
mans, gemensamt. 2. låta hänga ihop, hop- 
fästa. -ballen, tr. bålla, hoprulla, knyta. 
-ballung, /. -begeben, rf. församlas. -bekom- 
men, ir. få ihop. -berufen, ir. sammankalla. 
-bindon, tr. samman-, hopbinda, förena. -bit- 
ten, tr. bjuda ihop. -bleiben, itr. s. vara till- 
sammans, hålla ihop. -borgen, tr. låna ihop. 
-brauen, tr. brygga, röra, koka ihop. -bre- 
chen, itr. s. störta samman, ramla. Seine 
Kniee brachen unter ihm zusammen: hans 
knän svigtade, han segnade ned. -bringen, 
tr. hopbringa, sammanföra, samla. -drän- 


“gen, tr. tränga ihop. -drehen, tr. vrida ihop. 


-drehung, /. -drücken, tr. trycka ihop. -fah- 
ren, I. str. s. 1. fara tillsammans. 2. råka 
ihop, stöta samman. 3. Vor Schreck a ryc- 
ka till af förskräckelse. II. tr. köra ihop. 
-fall, m. sammanfallande, -störtande. -fallen, 
itr. s. 1. störta samman, falla i ruiner, för- 


itr. intransitivt, TA. reflexivt, 8b. starkt, SV. svagt, ÖT. trausitivt verb. Å. har haben, 8. har sein till bjälpverb. 


zusammenfaliten — 531 








falla. 2. falla ihop, falla ned. 3. samman- 
falla. -falten, tr. hopvika. -faltung, f. -fassen, 
tr. sammanfatta. -fassung, f. -finden, tr. 
finna, träffa tillsammans. -flicken, tr. 1. 
hoplappa, laga. 2. sammanplocka. -fliefsen, 
itr. s. flyta, rinna ihop. -flufs, m. samman- 
flöde, förening, sammanträffande, samman- 
stötande, tillopp. -frleren, itr. s. 1. frysa 
ihop. 2. sammandragas af kölden. -fügen, 
tr. hopfoga, sammansätta, hopsinka. -fü- 
gung, /. -führen, tr. sammanföra, förena. 
-geben, tr. förena, låta gifta sig. -gehon, itr. 
s. 1. gå tillsammans. 2. gå ihop, passa, öf- 
verensstämma. 8. draga ihop sig, gå ihop, 
krympa; smälta. -gehören, itr. A. höra ihop. 
-gehörig, a. samhörig. -gehörigkeit, /. sam- 
hörighet. -gesellen, tr. förena, hopföra. -gle- 
sen, tr. hälla, slå tillsammans, i samma 
kärl, blanda. -grenzen, itr. k. gränsa intill 
hvarandra, stöta ihop. ad: angränsande. 
-haben, tr. hafva tillsammans, gemensamt, 
på ett ställe. -halt, m. stadighet, hållbar- 
het, sammanhang. -haiten, I. tr. 1. hålla 
ihop ngt så att det ej skingras. Sein Geld m hus- 
hålla med sina pengar. 2. hålla mot hvar- 
andra, jämföra. 3. hålla tillsammans, ge- 
mensamt. II. itr. h. hålla, ej gå sönder. 
-hang, m. sammanhang. Sind Sie im wef är 
ni med? -hangen, itr. A. sammanhänga, hän- 
ga ihop. -hängen, I. tr. hänga på samma stäl- 
le. II. = zusammenhangen. -hangslos, a. utan 
sammanhang, osammanhängande. -hangslo- 
sigkeit, /. brist på sammanhang. -hauen, tr. 
hugga ned; F mörbulta. -häufen, tr. hopa 
(på samma ställe), lägga i hög. -häufung, /. 
-heften, tr. häfta ihop. -hellen, itr. s. o. tr. 
läka(s). -heilung, f£. -hetzen, ir. hetsa ihop. 
-holen, tr. hämta ihop. -kauern, »/. huka 
sig ned, krypa ihop. -kaufen, tr. köpa ihop, 
köpa upp. -ketton, tr. hopkedja. -kitten, tr. 
kitta ihop. -klang, m. samklang, harmoni. 
-klappen, I. ir. slå, fälla ihop. II. itr. s. slå, 
gå igen. -klauben, tr. mödosamt hopleta, 
hopplocka, bringa till stånd. -kleben, I. itr. 
h. hänga ihop, klibba vid. II. tr. limma, 
klistra ihop. -klebung, /. -klingen, itr. 1. s. 
bilda samklang, harmoniera. 2. h. Mit den 
Gläsern m skåla. -kneten, tr. hopknåda. 
knüpfen, tr. hopknyta, sammanbinda, för- 
ena. -knüpfung, /. -kommen, str. s. komma 
tillsammans, samlas, träffas. Mit jm m a) 
träffa ngn, b) drabba samman med ngn. 
-kriechen, itr. s. krypa ihop, krympa sam- 
man. -krümmen, rf. krypa ihop. -kunft, -e 
}, /. sammankomst, sammanträffande. -las- 
sen, tr. 1. låta vara tillsammans. 2. släppa 
ihop. -lauf, m. = Zusammenflufs. -laufen, 
itr. s. 1. löpa samman, gå ihop, förena sig, 
träffas, råka hvarandra. 2. Mit den Köpfen 
a stöta hufvudena mot hvarandra. 8. löp- 
na, ysta sig, lefra sig, blifva sur. 4. krym- 


— zusammenschütteln 


pa. -läuten, I. itr. h. ringa, klinga, ljuda på 
en gäng, samtidigt. II. tr. ringa samman, 
sammankalla. -loben, I. itr. h. lefva tillsam- 
mans. U. rn. samlif. -iögbär, a. som kan läg- 
gas, fällas ihop. -legen, ir. lägga ihop. -le- 
sen, tr. 1. läsa tillsammans, gemensamt. 2. 
plocka ihop, uppsamla. -llegen, ir. h. ligga 
tillsammans, på samma ställe. -machen, tr. 
1. göra tillsammans, gemensamt. 2. samla. 
-nageln, tr. spika ihop. -nähen, tr. sy ihop. 
-nohmon, I. tr. 1. Etw. mit jm m taga ngt 
tillsammans med ngn. 2. sammantaga, sam- 
la, uppsamla. F vila. jn gehörig w förfara ' 
strängt mot ngn. II. rf. 1. samla sina tan- 
kar. sina krafter. 2. lugna sig. 3. vara på 
sin vakt, akta sig. -ordnen, tr. sammanstäl- 
la, -ordna, samordna, förbinda. -ordnung, f. 
-packen, tr. packa ihop, packa in. -passen, 
I. itr. h. passa ihop, tillsammans, för hvar- 
andra. II. tr. sammanpassa, hoppassa, hop- 
jämka, lämpa efter hvarandra. -pfarren, tr. 


sammanslä till en socken. -pferchen, tr. 


sammanpacka. -pressen, tr. prässa ihop. 
-pressung, /. -raffen, I. tr. i hast hopsamla, 
rycka till sig. II. ri. rycka upp sig. -rech- 
nen, I. tr. 1. räkna ihop. 2. räkna tillsam- 
mans, gemensamt. II. itr. A. Mit jm m göra 
upp räkenskaperna med ngn. -reimen, I. tr. 
rimma, få att gå ihop, förklara. II. rf. gå 
ihop, passa ihop. -reisen, tir. s. resa tillsam- 
mans. -reifsen, tr. rifva ned. -rennen, itr. s. 
1. springa tillsammans. 2. stöta ihop. F 
mit jm w råka i gräl med ngn. -ringeln, tr. 
hopringla, hoprulla. -rollen, tr. rulla ihop. 
-rollung, .£. -rotten, rfl. sammangadda sig. 
-rottung, /. sammangaddning. -rücken, I. tr. 
flytta ihop. I. itr. s. maka, sluta sig till- 
sammans. -rückung, /. -ruf, m. sammankal- 
lande. -rufen, tr. sammankalla. -rufung, f. 
-rühren, tr. röra ihop. -scharen, tr. samla i 
skaror. -schau[d]ern, itr. s. genomilas af 
en rysning, spritta till. -schichten, tr. lägga 
hvarfvis (i hög). -schieben, tr. skjuta ihop. 
-schiefsen, I. tr. 1. skjuta ned. 2. skjuta till- 
sammans, göra sammanskott. II. itr. h. 
skjuta på en gång. -schiagen, I. tr. slå ihop, 
tillsammans; lägga, vika ihop; slå, bulta, 
spika ihop. Geld aus etw. A vinna pengar 
på, få inkomster af ngt. II. itr. s. slå sam- 
man. -schliefsen, I. tr. hopkedja, hoplänka. 
II. rf. sluta sig tillsammans. III. itr. h. 
passa ihop. -schllefsung, /. sammanslutning. 
«schmelzen, tr.o.ifr.s. sammansmälta. -schmel- 
zung, /. -schmleden, tr. hopsmida. -schmie- 
gen, rl. krypa tillsammans, intill hvaran- 
dra. -schmieren, tr. F hopskrifva. -schnallen, 
tr. spänna ihop. -schnüren, tr. hopsnöra. 
-schnürung, /. -schrauben, tr. hopskrufva. 
-schrelben, tr. hopskrifva, sammanskrifva. 
»schrumpfen, it”. s. krympa ihop, blifva 
skrumpen. -schüttein, ir. skaka ihop, om 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. + har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brakl 


zusammenschütten 





hvartannat. -schütten, tr. ösa ihop, blanda. 
-schweilsen, ir. hopsvetsa. -setzbär, a. som 
kan sammansättas. -setzen, I. tr. hopsätta, 
sammansätta. Zusammengeseizt: samman- 
satt, invecklad. II. r/. 1. sätta sig tillsam- 
mans. 2. vara sammansatt, bestå. -setzung, 
f. sammansättning. -sinken, itr. s. sjunka 
ihop, störta samman. -sparen, tr. hopspara. 
" Sporren, tr. tillsammans inspärra. -spiel, n. 
samspel. -sprechen, tr. Ein Brautpaar w 
viga ett brudpar. -sprechung, f. vigsel. -stal- 
len, tr. ställa i samma stall. -stecken, I. tr. 
1. hopfästa. 2. Die Köpfe Av slå sina kloka 
hufvuden ihop. II. itr. A. vara tillsammans, 
hålla ihop. -stehen, itr. A. stå tillsammans; 
tillhöra samma parti; hålla ihop, göra ge- 
mensam sak. Gut m stå i godt förhållande 
till hvarandra. -stehien, I. tr. stjäla ihop, 
gnm stöld(er) samla. II. rf. stjäla sig till 
att få vara tillsammans. -stellen, tr. sam- 
manställa, ställa ihop, jämföra, förena, ord- 
na. -stellung, /. -steuern, tr. skjuta tillsam- 
mans. -stimmen, ttr. i. 1. sammanstämma, 
passa tillsammans, Öfverensstämma, har- 
moniera. 2. rösta gemensamt. -stimmung, f. 
«stopfen, tr. 1. stoppa ihop. 2. stoppa, laga. 
-stoppeln, ir. hopplocka. -stöls, m. samman- 
stöt. -stolsen, I. tr. 1. stöta ihop, mot hvar- 
andra. 2. hopskarfva. 3. stöta tillsammans. 
4. kullstörta. II. itr. Ah. o. s. 1. stöta sam- 
man. 2. gränsa intill hvarandra. -streichen, 
tr. 1. stryka ihop. 2. Ein Theaterstück a 
gnm strykning förkortaen teaterpjes. -sturz, 
m.sammanstörtande,ruin. -stürzen,itr.s. stör- 
ta samman. -süchen, tr. söka, leta ihop. -thun, 
I. tr. lägga ihop, sammanslä, blanda. II. r}. 
slå sig tillsammans. -tragen, tr. bära ihop; 
sammanföra, samla. -treffen, iir. s. 1. sam- 
manträffa, träffas, räkas. 2. Zu etw. vw med- 
verka till ngt. 3. Mit etw. m öfverensstäm- 
ma med ngt. -treten, iir. s. sammanträda, 
närma sig hvarandra, församlas, förenas, 
slå sig tillsammans, -tritt, m. sammanträde. 
-trommeln, tr. trumma ihop. -wachsen, itr. 
s. växa ihop. -wehen, tr. blåsa ihop. -werfen, 
tr. 1. kasta ihop, huller om buller, sam- 
 manblanda. 2. nedslå, kullstörta. -wickeln, 
tr. veckla, vika, lägga, rulla ihop. -winden, 
tr. vrida ihop. -wirken, itr. h. verka till- 
sammans, samverka. -würfein, tr. kasta hul- 
ler om buller, gnm en slump sammanföra. 
Eine bunt zusammengewürfelte Gesellschaft: 
ett brokigt sällskap. -zählen, tr. räkna ihop. 


532 


; 
| 
| 


-ziehbär, a. som kan sammandragas. -ziehen, | 


tr. sammandraga, draga ihop, draga åt. Es 
zieht sich ein Gewitter zusammen: det drar 
sig tillsammans till ett åskväder. -ziehung, 
f. -zwängen, tr. tvinga, trycka ihop. 
zusäm[m]t, prep. med dat. tillika med, med. 
Zullsatz, m. 1. tillsättande, bifogande. 2. till- 
sats, tillägg. -schanzen, tr. Jm etw. spela 


| 








Ur. intransitivt, rl. reflexivt, 88. starkt, SV. svagt, Ir 


zusehen 


ngt i händerna på ngn. Sich (aat.) etw. av 
tillskansa sig ngt. -schärfen, tr. tillspetsa, 
hvässa. -schärfung, /. -scharren, tr. krafsa 
igen. -schauen, itr. h. äskäda, se på, einer 
(dat) Sache: ngt. -schauer, -, m., -schauerin, 
nen, f. åskådare. -schauorschaft, /. samtlig 
åskådare, publik. -schaufeln, tr. skofla igen. 
-schicken, tr. 1. tillskicka, tillsända. 2. stäl- 
la, göra i ordning. -schickung, £. -schieben, 
tr. 1. skjuta igen. 2. Jm etw. w a) skjuta 
ngt till ngn, b) spela ngt i händerna på 
ngn, c) påbörda ngn ngt. Jur. jm den Eid A 
låta ngn gå ed. -schiebung, /. -schiefsen, I. 
tr. 1. Jm etw. m skjuta ngt till ngn. 2. till- 
skjuta, bidraga med. II. itr. 1. h. skjuta af, 
lossa ett skott. 2. s. Auf jn m rusa mot, 
störta sig öfver ngn. -schlag, m. 1. bekräftande 
handelag, klubbslag på auktioner. 2. tillökning, 
tillsats. 3. smältningsmedel, fluss. -schla- 
gen, I. itr. 1. h. slå till. 2. s. slå igen. 8. A. 
o. X 3. bekomma väl. II. tr. 1. slå igen. 2. 
slå till. 3. slå, spika igen, ihop. 4. Jm etw. 
a a) slå, kasta ngt till ngn, b) slå, låta 
klubban falla för ngn på auktioner. -SChlagung, 
f. -schlammen, tr. uppslamma. -schlelfen, I. 
st. tr. slipa, gnm slipning gifva en viss 
form. II. sv. tr. gnm öglor fästa. -schleppen, 
tr. Jm etw. m släpa, skaffa ngt till ngn. 
-schleudern, ir. Jm etw. slunga, kasta ngt 
till ngn. -schlielsen, tr. stänga, läsa. -schmei- 
Isen, F = zuschlagen II, 3,4 a. -schmelzen, 
tr. smälta igen. -schmieren, tr. smeta igen, 
tillemeta. -schnallen, tr. spänna ihop, igen. 
-schnappen, itr. s. slå igen. -schneiden, tr. 
skära, klippa till. -schneider, m. tillskärare. 
-schneiderin, /. tillskärerska. -schneien, itr. 
s.blifva igen-‚öfversnöad,snöa igen.-schnitt, 
m. tillklippning, tillskärning, snitt, fason, 


“ anstrykning. -schnüren, tr. snöra igen, hop- 


snöra. -schnürung, /. -schrauben, tr. skrufva 
igen. -schreiben, tr. 1. ytterligare skrifva, 
tillägga. 2. tillskrifva, skrifva till, jm etw.: 
ngn ngt. 3. Jm etw. w tillskrifva ngn ngt, 
skrifva ngt på ngns räkning, gifva ngn 
skulden för ngt. 4. tillegna, dedicera. -schrei- 
bung, ‚/. -schreien, tr. o. itr. h. 1. Jm etw. m 
skrika, ropa ngt till ngn. 2. Immer m hålla 
på att skrika. -schreiten, itr. s. 1. Auf jn m 
gä emot ngn, ngn till mötes. 2. gä pä, gä 
undan, taga ut stegen. -schrift, /. 1. skrif- 
velse. 2. adress. 3. tillegnan, dedikation. 
-schriftlich, adv. skriftligen, gnm skrifvel- 
ser. -schub, m. hjälp, understöd. -schüren 
= schüren. -schuls, m. tillskott. -schütten, 
tr. 1. ösa, gräfva igen, fylla. 2. ytterligare 
ihälla. -schüttung, /. -schwären, it». s. bulna 
igen. -schwellen, itr. s. svälla ihop. -schwö- 
ren, tr. Jm etw. m svära ngn ngt. -segeln, 
itr. s. segla åt et nål, styra kurs på. -sehen, 
itr. h. 1. se på, vara åskådare, äsyna vittne. 
Etw. nur vom m kennen: känna ngt blott 


. transitivt verb. Å. har haben, S. har sein till hjälpverb. 


zusehends — 533 


till utseendet, das m haben: få se på. 2. se 
till, laga, styra om. -sehends, adv. märk- 
bart, tydligen. -seher, X = Zuschauer. -sein, 
itr. s. vara stängd. -senden, tr. 1. tillsända. 
2. Jn einem Orte m, sända ngn till ett stäl- 
le. -setzen, I. tr. 1. bifoga, tillägga, sätta 
ogt till ogt, iblanda. 8. eätta till, förlora. 3. 
sätta igen, sätta för, stänga. 4. sjo. sätta 
till. II. itr. h. sätta åt, jm: ngn. -sichern, 
tr. Jm etw. m tillförsäkra ugn ngt. -siche- 
rung, ‚/. -siegeln, tr. försegla. -speise, f. = 
Zukost. -sperren, tr. spärra igen, för. -spit- 
zen, I. tr. spetsa, hvässa, göra spetsig, till- 
spetsa. II. «/. sluta i en spets. -spitzung, /. 
-spräche, /. = Zuspruch. -sprechen, I. tr. 1. 
Jm Trost trösta ngn, jm Mut m ingifva 
‚ ngn mod, uppmuntra ngn. 2. tilldöma, till- 
erkänna. II. itr. h. 1. Jm w a) tilltala ngn, 
b) instämma med ngn. 2. Dem Glase flei- 
Ssig w flitigt anlita glaset, einer Speise ge- 
hörig m taga för sig dugtigt af en rätt. 
-sprechung, /. -springen, itr. s. 1. Auf jn m 
springa emot ngn. 2. hoppa, springa. 3. 
slå, smälla igen, ihop. 4. Jm m bispringa 
: ngn. -spruch, m. 1. tilltal, tröst, uppmun- 
tran. 2. (värdshus)kunder. Die Bowle findet 
riel av bålen faller i smaken, anlitas myc- 
ket. -spünden, ir. sprunda. -stand, m. till- 
stånd, läge, ställning, belägenhet. -ständig, 
a. 1. tillhörande, tillhörig. 2. vederbörande, 
kompetent. -ständigkeit, /. kompetens. -ständ- 
Hch, a. vanlig, beständig. -stechen, I. itr. h. 
1. Auf jn w sticka efter ngn. 2. hålla på 
att sticka. II. tr. sticka, sy ihop. -stecken, 
ir. 1. Jm etw. a sticka till, stoppa på ngn 
ngt. 2. hopfästa med nälar. -stehen, itr. h. 1. 
stå igen, vara stängd. 2. Jm u anstå, pas- 
sa ngn. 8. bispringa, bistå, jm: ngn. -stel- 
len, tr. 1. ställa för, stänga. 2. Jm etw. m 
tillställa ngn ngt. -stellung, /. -steuern, I. 
tr. o. itr. h. bidraga. II. itr. s. o.h. Der 
Küste w styra mot kusten. -stimmen, itr. h. 
Einer (dat.) Sache w samtycka till, instäm- 
ma i, gå in på, bifalla ngt. -stimmung, f. 
samtycke, bifall. -stopfen, tr. stoppa, stop- 
pa igen, för. -stöpseln, tr. korka. -stöps[e]- 
lung, f. -stolsen, I. tr. 1. Jm etw. m hastigt 


skjuta ngt till ngn. 2. skjuta, slå igen. II. ' 
itr. 1. Ah. stöta till. 2. s. Jm hända ngn. | 
-streben, itr. h. eftersträfva, sträfva hän : 


emot, einem Ziele: ett mål. -streichen, I. 
itr. 8. Auf ein Ziel a. einem Ziele a draga, 
tåga, fara, flyga mot ett mål. II. tr. smeta 
igen. -stricken, tr. sticka ihop, via stickning 
hoptaga. -strom, m. = Zuflu/s. -strömen, I. 
itr. s. strömma, flyta, rinna dit, strömma 
till. II. tr. låta tillströmma, tilldela, skän- 
ka. -stülpen, tr. öfvertäcka. -stürmen, itr. s. 
Auf jn m storma, rusa mot ngn. -Stürzen, 
itr. s. Auf jn m störta, rusa mot ngn. -stut- 
zen, tr. putsa, forma, klippa, hyfsa, göra i 


— zuwälzen 








ordning. F jn zu etw. m dressera ngn till 
ngt. -tappsn, itr. h. 1. Auf einen Ort a fam- 
lande närma sig ett ställe. 2. bära sig klum- 
pigt, tafatt, dumt åt, rusa till vägs. -tellen, 
tr. tilldela. -tellung, f. -that, f. 1. tillbehör; 
ingrediens. 2. material, virke. -thätig = zu- 
thulich. -thollon se zuteilen. -thulich, a. vän- 
lig, förtrolig, tillitefull, smeksam, inställ- 
sam. -thulichkeit, /. vänlighet m. m. se föreg. 
-thun, I. tr. 1. tillägga, tillfoga, bifoga. 2. 
stänga. Die Augen a sluta ögonen, blunda. 
8. Ohne mein w utan mitt ågörande. II. r/. 
1. gå igen, sluta sig. 2. Sich jm w ställa sig 
in hos ngn. -traben, itr. k. 1. Auf einen Ort 
m trafva åt ett ställe till. 2. trafva undan. 
-tragen, I. ir. Jm etw. w bära ngt till ngn, 
rapportera, skvallra ngt för ngn. II. rf. 
tilldraga sig. III. tir. h. bära mycken frukt, 
vara gifvande. -träger, -, m. angifvare. -trä- 
gerei, -en, f. skvaller. -trägerin, -nen, f. 
skvallerbytta. -träglich, a. 1. gagnelig, lämp- 
lig, fördelaktig, nyttig. Der Gesundheit m 
hälsosam. 2. gifvande, som har god jord- 
mån, bär mycken frukt. -träglichkeit, /. 
gagn, lämplighet m. m. se föreg. -trauen, I. tr. 
tilltro, jm etw.: ngn ngt. II. -s, 0, n. för- 
troende, tillit. -traulich, a. 1. förtroendefull, 
tillitsfull. 2. förtrolig. -traulichkelt, f. för- 
trolighet. -treffen, itr. å. slå in, passa, vara 
slående, saun. -treiben, I. tr. 1. drifva åt, 
till. Die Herde der Weide a drifva hjorden 
på bete. 2. drifva på. 3. drifva, slå igen. 
II. itr. s. Den Klippen m drifva(s) mot klip- 
porna. -treten, I. :ir. s. 1. träda fram, kom- 
ma, sälla sig till. 2. träda emellan, förmed- 
la. U. tr. trampa igen. -trinken, itr. h. 1. 
Jm w dricka ngn till. 2. hålla på, fortifara 
att dricka. -tritt, m. tillträde. -unterst, adv. 
underst, i botten. -verlässig, -verlälslich, a. 
tillförlitlig, säker, pålitlig. -verlässigkeit, f. 
tillförlitlighet m. m. se föreg. -versicht, /. till- 
försigt. -vorsichtig, a. full af tillförsigt, för- 
troendefull. -versichtlich, a. 1. = föreg. 2. = zu- 
verlässig.-versichtlichkeit, /. tillförsigt, säker- 
het, själfförtroende. -viel, adv. för mycket. 


zuvör, adv. först, förut, på förhand, i förväg. 


Bildar många sms. med verb, af hvilka nedanstående 
exempelvis anföras. -bedenken, tr. förut, på för- 
hand betänka. 


zuvörderst, adv. först (och främst), framför allt. 
zuvörlikommen, itr.s. förekomma, jm: ngn. nd: | 


förekommande. -kommenheit, /. förekom- 
mande sätt. -sagen, tr. förutsäga. -thun, tr. 
Es jm a öfverträffa ngn. 


Zullwachs, -es, 0, m. tillväxt. -wachsen, itr. 


s. 1. växa igen, ihop, sluta sig, läkas. 2. 
tillväxa. 3. Jm m växa för ngns räkning, 
blifva ngn till del. -wage, /. öfvervigt, det 
som ges på köpet, päbröd. -wägen, tr. 1. 


Jm m väga till åt ngn. 2. väga med, på 


samma gång. -wälzen, tr. 1. Der Strom wälzt 


Av = föregående uppslagsord. * äkta sms. Ö saknar plur. 1 har omljud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brokigt. 


\ 


zuwandern — BA — zweifelsöchtig 
seine Gewässer dem Meere zu: strömmen | barkeit. 4. tryckande, sammandragande 


vältrar sitt vatten, sina vattenmassor ned 
mot hafvet. 2. Jm etw. m, päbörda ngn ngt. 
3. Den Eingang der Höhle mit einem Fels- 
stücke m vältra en sten framför ingången 
till hälan. -wandern, itr. s. Dem Walden . 
vandra åt skogen till. -wanken, itr. s. Dem : 
Tische a stappla fram mot, till bordet. : 
-warten, itr. A. intaga en afvaktande ställ- | 
ning, vänta. 

zuwége, adv. tillväga, till stånd. Gut sein: 
befinna sig väl. Bildar sms. med åtskilliga verb, af 
hvilka följ. exempelvis anföras. -Dringen, tr. bringa | 
till stånd, åstadkomma. -kommen, itr. s. : 
Mit etw. av få ngt till stånd. 

zullwehen, tr. 1. Jm etw. blåsa, fläkta till 
ngn ngt. 2. blåsa igen, öfverhölja, skyla, 
hopa drifvor på. -wéllen, adv. understun- 
dom, emellanåt. -welson, I. itr. h. Auf etw. | 
(ack.) w visa, tyda hän, peka på ngt. II. tr. 
Jm etw. m a) anvisa ngn ngt, b) hänvisa 
ngt till ngn. -wenden, tr. o.rfl. 1. Den Schritt 
el. sich einem Orte m, vända sina steg, gå 
åt, hän mot ett ställe. 2. Jm das Gesicht m 
vända ansigtet mot, se på ngn, jm seine 
Liebe m skänka ngn sin kärlek, seine Freund- 
lichheit wandte ihm alle Herzen zu: hans 
vänlighet drog allas hjärtan till honom, 
vann alla. -werten, tr. 1. Jm etw. w kasta 
ngt till ngn, jm Blicke m ge ngn ögonkast. 
2. slå igen, t. ex. die Thür. 

zuwider, adv. o. (efter det styrda ordet stående) prep. 
med dat. mot, i strid mot. Das Glück war uns 
a lyckan var oss icke huld, der Pflicht m 
sein: strida mot, stå i etrid med pligten, 
Jm m sein: vara ngn motbjudande. -handeln, 
itr. h. Einem Befehle a handla i strid med, 
mot en befallning. -handlung, f. brott mot 
ogt. "laufen, itr. 8. med aat. strida emot. 

zullwinkon, itr. h. Jm vinka åt ngn. -wölben, 
tr. öfverhvälfva. -zahlen, tr. betala ytter- 
ligare, tillägga. -zählen, tr. 1. medräkna. 2. 
Jm etw. a räkna till ngn ngt. -ziehen, I. tr. 
1. draga åt, t. ex. den Knoten. 2. draga för, 
t.ex. den Vorhang. 3. Jn dem Abgrunde n 
draga ngn hän mot afgrunden. 4. taga med, 
tillkalla; inbjuda till deltagande. 5. Sich 
(dat.) etw. m taga åt sig ngt. 6. ädraga. II. 
rf. ätdragas, hopdragas. III itr. 1.A. Kräf- 
tig draga åt, taga i dugtigt. 2. s. flytta 
till ett ställe, ankomma, träda i tjänst. -zie- 
hung, /. -zug, m. 1. inflyttning, ankomst. 
2. de inflyttade, nyankomna; förstärkning. 
-zügler, -, m. 1. frivillig (deltagare). 2. in- 
flyttad, nyankommen person. -zwängen, tr. 
hoptvinga, med våld hoptrycka, hopdraga. 

zwäcken, sv. tr. 1. In zwicken und m plåga, 
trakassera ngn. 2. rycka, slita. 

Zwang, -[e]s, 0, m. 1. tvång. Sich (dat) » an- 
thun: pälägga sig tväng, beherska sig. 2. 
våld, förtryck. 3. = Bann 3, a) o. Gerichts- 





| 


ir. intransitive, fl. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, LT. 


: Zweck, 


Zweifel, 


smärta. -@, -n, f. aim. I, tekn. tving. 


zwängen, sv. tr. tränga, trycka, tvinga, kläm- 


ma, böja. Bua. das Recht m, vränga lagen. 


' Zwangligesetz, n. tvängalag. -haft, a. tvingan- 


-jage, f. tvång, tvängstill- 
stånd, ofri belägenhet. -los, a. tvänglös, 
tvängfri, utan tvång. -losigkeit, /. frihet 
från tvång. -mittel, m. tvångsmedel. -sdienst, 
m. dagsverksskyldighet, skyıdiga dagsverken. 
-smäfsrogel, /. tvängsätgärd. -svorfahren, » 
exekutivt förfarande. -svollstreckung, f.exe- 
kution. -sweise, adv. genom, med tväng. 
-versteigerung, /. exekutiv auktion. 


de, tryckande. 


zwanzig, a. tjugu, jr. funfzig f. Betr. sms. jfr sms. 


med drei. 


zwär, adv. 1. visserligen, nog. 2. Und mw och 


därtill, och till på köpet, nämligen. Und m 

so: och det så (att förstå), nämligen så. 

-e, m. 1. stv. -en = Zwecke. 2. stift i 
skottaflans midt. Bra. den m treffen ev. den 
av herausschie/sen: träffa hufvudet på spi- 
ken. 8. ändamål, syfte. Zum we einer Un- 
terredung : 1 och för ett samtal. -dienlich, a 
tjänlig, ändamålsenlig. -dienlichkeit, /. tjän- 
lighet, ändamålsenlighet. -®, -n, f. stift, 

"”nubb, pligg. -en, sv. I. tr. 1. med stift, med 
nubb fästa, stifta. 2. = zwicken. II. itr. h. 
syfta. -entsprochond, a. ändamålsenlig. -@s- 
sen, n. festmältid. -haft, a. ändamälsenlig. 
-los, a. ändamälslös, otjänlig, gagnlös. -lo- 
sigkeit, /. gagnlöshet. -mäfslg, a. ändamäls- 
enlig. -mäfsigkelt, /. ändamålsenlighet. -s, 
prep. med gen. i och för, för ... skull. -voll, a 
planmässig. -wIidrlg, a. otjänlig, olämplig. 
-widrigkeit, f. olämplighet. 


ZWOEn, füräldr. m. till Zwei. 
zwel, I. utan följ. subst. äfv. 6, 


a. (grundtal) två, tu. 
II. -en, f. tvåa. Betr. sms. jfr sms. med drei. 
-blatt, 2. bot. ekorrbär (Convallaria bifolia). 
-deutolei, /f. tvetydighet. -deuteln,* itr. Ah. 
vara tvetydig. -deutig, a. tvetydig. -deutig- 
keit, /. tvetydighet. -doppeit, a. dubbel. 
-dunkel, n. = Zwielicht. -en, sv. tr. o. rfl. de- 
la, klyfva (sig), göra (blifva) oense. -er, -, 
m. 1. tväpfennig. 2. tvåa m. m. jr Fünfer. 
-erlel, ovajı. a. träggehanda, två slags. -fach, 
-fältig, a. tvåfaldig, dubbel. 

-, m. tvifvel. -bär, a. tvifvelaktig. 
-6, -en, f. idkeligt tviflande, tvifvel. -fall, 
m. tvifvelaktigt fall. -geist, m. tviflande 
ande, tvifiare. -haft, a. 1. tviflande, oviss, 
obeslutsam. 2. tvifvelaktig, misstänkt. Etw. 
rw lassen: låta ngt vara osagdt, ej yttra sig 
om ngt, etw. m machen: draga ngt i tvif- 
velsmål. -los, a. otvifvelaktig. -mut[h], m. 
vankelmod. -müt[h]ig, a. vankelmodig. -n, 
sv. tr. h. 1. tvifla, an jm: på ngn. 2. tveka, 
vara tvehågse. -söhne, adv. tvifvelsutan, 
otvifvelaktigt. -sucht, /. tvifvelsjuka, skep- 
ticism. -süchtig, a. tvifvelsjuk, skeptisk. 


.transitivt verb. A. har haben, 8. har sein till hjälpverb. 


Zweifler 





Zweilltior, -, m. tviflare. -fierin, -nen, f. tvif- 
lerska. -flügelig, a. zoo. tvävingad. -flügler, 
m. tvävingad insekt. -g, -e, m. gren, kvist. 
-ganstalt, /. filial. -gbahn, /. bibana. -gen, 
sv. itr. hk. o. rfl. skjuta grenar, grena, för- 
grena, dela sig. -gesang, m. duett. -geschlech- 
tig, a. tväkönad. -gospann, n. par(hästar). 
-ggeschäft, ». filialaffär. -gverein, m. filial- 
förening. -händig, a. 1. tvehänd, med tvä 
händer. 2. mes Schwert: svärd som föres 
med båda händerna. $. nes Stück: (musik-) 
stycke för tvä händer. -heit, /. dubbelhet, 
dualism. -höcker, m. kamel (med två puck- 
lar). -hufer, m. zool. klöfdjur. -kampf, m. tve- 

' kamp, duell. -kämpfer, m. kämpe i tvekamp, 
duellant. -schläffe]rig,a. nes Bett: tvämans- 
säng. -schneidig, a. tveeggad. -spänner, m. 
parvagn. -spännig, a. lämpad för, förspänd 
med parhästar. wer Wagen: parvagn. = 
Jahren: åka efter parhästar. -spurig, a. 
dubbelspårig. -tälteste(r), m. nästälste. -t- 
best, a. nästbäst. -te, a. (ordningstal) andre. 
Zum "un: för det andra. -tel, -, n. half, tvä- 
endel. -tens, adv. för det andra. -tgeboron, 
a. andre i ordningen, nästälst. -tinstanziich, 
a. i andra instansen. -tletzt, a. nästsist. 
-tnächst, a. andre i ordningen, därpå föl- 
jande. -weiberel, f. tvegifte. -zack, m. två- 
kloig gaffel, tjuga. -zackig, a. tvåuddig, 
tvåkloig. -zahl, /. 1. tvåtal. 2. gram. dualis. 
-züngig = doppelzüngig. 

zwerch, a. tvär. -fell, n. mellangärde. Das u 
erschüttern: narra till ohäjdadt skratt. -pfel- 
fe, f. tvärpipa. 

Zwerg, -e, m. dvärg. -ärtig, a. dvärgartad, 
dvärglik, förkrympt. -[en]haft, a. dvärgar- 
tad, -lik, förkrympt. -haftigkeit, f. dvärg- 
artad, förkrympt växt, dvärgnatur, liten- 
het. -Ig = zwerghaft. -in, -nen, f. (kvinnlig) 
dvärg. -ling, -e, m. pygme, dvärg. 

Zwetsch[gje, Zwetschke, -n, f. plommon, svi- 
skon. F meine sieben An: mitt pick och 
pack. 

Zwick, -e,ın. 1. = Zwecke. 2. knip(ning), nyp. 
3. pisksnärt. 4. piskrapp. -hohrer, m. svick- 
borr. -el, -, m. kil. -elbärt, m. spetsiga mu- 
staecher. -en, sv. tr. knipa, nypa, klämma, 


knipa af, klippa af. sn zwacken. -er, -, m.1. | 


en som nyper, kniper. 2. knip(ning), nyp. 
3. lornjett. 4. kniptäng. 5. svicka. -zange, 
F. kniptäng. 

Zwieliback, -e [+], m. skorpa. -bel, -n, f. 1. 
lök. 2. F tjockt fickur. -beihaft, -belig, a. 
lökartad, löklik. -bein, sv. I. itr. hk. lukta, 
smaka lök. II. tr. 1. lägga lök på. 2. ingni- 
da med lök. F jn w gå illa åt ngn. -fach, 
a. tvåfaldig, dubbel. -gespräch, n. dialog. 
-licht, n. halfdager, skymning, gryning. -sol, 
-‚ m., -n. f. ställe där ngt delar, klyfver 
sig. -selig, a. delad, klufven. -sein, sv. tr. 
dela, klyfva. -spait, m. tvedrägt. -spaltig = 


Av = föregående uppslagsord. 


535 


— Zwischenstand 
zwieträchtig. -tfacht, f. tvedrägt. -trächtig, 
a. tvedrägtig, oense, fiendtlig. 

- Zwil[li]ch, -e, m. groft lärft, groft linne, säck- 
väf. -en, a. af groft lärft, säckväfs-. 

Zwilling, -e, m. tvilling. 

Zwingliburg, /. borg, fäste till ett lands undertryo- 
kande. -8, -n, f. 1. tving. 2. dobbsko. -en, st. 
I. tr. 1. tvinga. 2. påtvinga, intvinga. 3. 
betvinga, besegra, öfverväldiga, rå på; hin- 
na med, räcka till. 4. Gezwungen: tvungen, 
affekterad, konstlad. II. rf. beherska, öf- 
vervinna, förmå sig. -er, -, m. 1. en som 
tvingar, betvingare, öfvervinnare. 2. in- 
hägnad, grop, håla aur ajur förvaras, hundgärd, . 
lejongrop m. m.; äfv. arena för vilda djur. 9. 
torn, borg, fängelse. -herr, m. väldsherskare, 
despot, tyrann. -herrschaft, /. despotism, 
tyranni. -schraube, /. skruftving. -stock, m. 
skrufstäd. 

zwinklien, sv. itr. h. 1. blinka. 2. hastigt röra 
ngn kroppsdel. Mit den Ohren a klippa med 
öronen. -er, -, m. 1. en blinkande. 2. blink. 
Kein nlein: ej det ringaste. -ern = zwinken. 

Zwirbel, -, m. hvirfvel. -n, sv. I. itr. å. hvirfla. 
II. tr. vrida omkring. 

Zwirn, -e, m. tråd. F bid. w im Kopf haben: 
ej vara bortkommen, ha godt hufvud, was 
machen Sie für a hvad har ni för er (för 
dumheter)? -en, I. a. af tråd, träd-. II. sv. 

itr. h. o. tr. 1. tvinna. 2. om kattor: Spinna. 
| -erei, -en, f. tvinneri. -ung, /. tvinnande. 

| zwischen, prep. med dat. o. ack. samt adv. mellan, 

ı emellan. -akt, m. mellanakt. -bemerkung, /. 

inskjuten anmärkning; afvikelse frän äm- 

net, exkurs. -deck, n. mellandäck. -ding, n. 

mellanting. -dürch, adv. midt emellan, midt 

igenom, alltemellanåt, här och där, då och 
då. -essen, n. mellanrätt. -fall, m. mellan- 
kommande, oväntad, störande händelse, in- 

termesso. -farbe, /. mellanfärg. -gericht, n. 

mellanrätt. -geschäft, n. tillfällig affär, bi- 

affär. -geschols, n. mellanväning, entresol- 

våning. -glied, n. mellanlänk. -handel, m. 1. 

mellan-, transitohandel, speditionsaffär. 2. 

= Zwischenfall. -händler, m. speditör, mäk- 

lare. -handlung, ‚/. episod. -Inne, adv. midt 
emellan, i midten. -liegend, a. mellanlig- 

gande. -magazin, n. nederlag. -mahl, n., 

-mahlzeit, /. mellanmäl. -mauer, f. mellan- 

vägg. -pause, /. paus. -person, f. förmedla- 

re, mäklare, mellanhand. -pfeiler, m. mel- 
lanpelare. -platz, m. plats midt emellan, 
mellanrum. -raum, m. mellanrum. -rede, /. 

1. mellanskjutet tal. 2. afvikelse frän äm- 

net. -rödner, ». samtalande person. -re- 

gierung, ‚/. mellanregering, interregnum. 

-reich, n. 1. = föreg. 2. mellanliggande rike. 

-satz, m. 1. mellanstycke. 2. gram. mellan- 

sats. -schieben, tr. skjuta mellan, inskjuta. 

-speise, /. mellanrätt. -spiel, n. teat. mellan- 

pjes. -stand, m. 1. mellantillständ. 2. = 


m nn 


D) 











* äkta sms. Ö saknar plur. P har omijud. F familjärt, P lägre språk. X mindre brukligt. 


Zwischenstation 





Zwischenstellung. -statien, f: mellanstation. 
-stellung, ‚/. ställning midtemellan.' -stook, 
m., -Stockwerk, n. = Zwischengescho/s. -stret- 
fen, m. mellanliggande remsa. -stück, n. 

‘ mellanstycke. -stunde, f. 1. mellanliggande 
timme. 2. paus, kvart mellan två lektioner. -ton, 
m. mellanton. -tfäger, m. angifvare, skval- 
lerbytta. -trägerei, /. (spring med) skvaller. 
-trägerin, /. se Zwischenträger. -treten, itr. 
s. träda emelian. -umstand, m. mellankom- 
mande omständighet. -wall, m. mellanvall. 
-wand, /. mellanvägg. -weite, /. mellanrum. 
-zeile, /. mellanrad. -zeillg, «. mellanradig. 
-zeit, /. mellantid. 

Zwist, -e, m. tvist, tvistighet. -Ig, a. 1. tvi- 
stande. m werden über etw. (ack.): råka i 
tvist om ngt, wm sein: tvista. 2. tvistig, tvif- 
velaktig. -Igkeit, /. tvistighet. 


536 


| zwitschern, sv. itr. h. o. tr. kvittra. 

Zwitter, -, m. ‘1. bastard, hybrid bildning. 2. 
hermafrodit. -blume, -blüt[h]e, /. tvekönad 
blomma. -halt, a. hybrid, -bastard-,' tvekö- 
nad. -haftigkeit, /. hybrid natur. -ig, -Isch 
= zwitterhaft: -n = zwitschern. -pflanze, f. 
tvekönad växt. -schaft, /., -t[h]um, n.-hy- 
brid natur. -wesen, n. 1. hybrid natur. 2 = 
Zwitter. 

zwitzern, sv. itr. h. skimra, glittra. 

ZWO, füräldr. f. tin zwei. . 

zwölf, I. utan följ. subst. äfv. "8, @. (oböjl. grundtal) tolf. 
H. -en, f. tolfva. Betr. sms. jfr sma. med drei. -ör, 
-, m. tolfva m.m.se Fünfer. -orlel, obajı. a. tolf 
slags, tolf olika. -ling, -e, m. en af de tolf. 
te, a. (ordningstaı) tolfte. -tel, -, n. tolftedel. 
«tens, adv. för det tolfte. -ter, -, m. dussin. 

Zy- se C ye. 








vald 








mm